The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/ Copyright laws are changing all over the world, be sure to check the copyright laws for your country before posting these files!! Please take a look at the important information in this header. We encourage you to keep this file on your own disk, keeping an electronic path open for the next readers. Do not remove this. **Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts** **Etexts Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971** *These Etexts Prepared By Hundreds of Volunteers and Donations* Information on contacting Project Gutenberg to get Etexts, and further information is included below. We need your donations. The Bible, in Swedish, both Testaments From Project Runeberg April, 2000 [Etext #2100] The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments *******This file should be named bibls10.txt or bibls10.zip******* Corrected EDITIONS of our etexts get a new NUMBER, bibls11.txt VERSIONS based on separate sources get new LETTER, bibls10a.txt Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/ Project Gutenberg Etexts are usually created from multiple editions, all of which are in the Public Domain in the United States, unless a copyright notice is included. Therefore, we usually do NOT keep any of these books in compliance with any particular paper edition. We are now trying to release all our books one month in advance of the official release dates, leaving time for better editing. Please note: neither this list nor its contents are final till midnight of the last day of the month of any such announcement. The official release date of all Project Gutenberg Etexts is at Midnight, Central Time, of the last day of the stated month. A preliminary version may often be posted for suggestion, comment and editing by those who wish to do so. To be sure you have an up to date first edition [xxxxx10x.xxx] please check file sizes in the first week of the next month. Since our ftp program has a bug in it that scrambles the date [tried to fix and failed] a look at the file size will have to do, but we will try to see a new copy has at least one byte more or less. Information about Project Gutenberg (one page) We produce about two million dollars for each hour we work. The time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours to get any etext selected, entered, proofread, edited, copyright searched and analyzed, the copyright letters written, etc. This projected audience is one hundred million readers. If our value per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2 million dollars per hour this year as we release thirty-six text files per month, or 432 more Etexts in 1999 for a total of 2000+ If these reach just 10% of the computerized population, then the total should reach over 200 billion Etexts given away this year. The Goal of Project Gutenberg is to Give Away One Trillion Etext Files by December 31, 2001. [10,000 x 100,000,000 = 1 Trillion] This is ten thousand titles each to one hundred million readers, which is only ~5% of the present number of computer users. At our revised rates of production, we will reach only one-third of that goal by the end of 2001, or about 3,333 Etexts unless we manage to get some real funding; currently our funding is mostly from Michael Hart's salary at Carnegie-Mellon University, and an assortment of sporadic gifts; this salary is only good for a few more years, so we are looking for something to replace it, as we don't want Project Gutenberg to be so dependent on one person. We need your donations more than ever! All donations should be made to "Project Gutenberg/CMU": and are tax deductible to the extent allowable by law. (CMU = Carnegie- Mellon University). For these and other matters, please mail to: Project Gutenberg P. O. Box 2782 Champaign, IL 61825 When all other email fails. . .try our Executive Director: Michael S. Hart hart@pobox.com forwards to hart@prairienet.org and archive.org if your mail bounces from archive.org, I will still see it, if it bounces from prairienet.org, better resend later on. . . . We would prefer to send you this information by email. ****** To access Project Gutenberg etexts, use any Web browser to view http://promo.net/pg. This site lists Etexts by author and by title, and includes information about how to get involved with Project Gutenberg. You could also download our past Newsletters, or subscribe here. This is one of our major sites, please email hart@pobox.com, for a more complete list of our various sites. To go directly to the etext collections, use FTP or any Web browser to visit a Project Gutenberg mirror (mirror sites are available on 7 continents; mirrors are listed at http://promo.net/pg). Mac users, do NOT point and click, typing works better. Example FTP session: ftp sunsite.unc.edu login: anonymous password: your@login cd pub/docs/books/gutenberg cd etext90 through etext99 dir [to see files] get or mget [to get files. . .set bin for zip files] GET GUTINDEX.?? [to get a year's listing of books, e.g., GUTINDEX.99] GET GUTINDEX.ALL [to get a listing of ALL books] *** **Information prepared by the Project Gutenberg legal advisor** (Three Pages) ***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS**START*** Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers. They tell us you might sue us if there is something wrong with your copy of this etext, even if you got it for free from someone other than us, and even if what's wrong is not our fault. So, among other things, this "Small Print!" statement disclaims most of our liability to you. It also tells you how you can distribute copies of this etext if you want to. *BEFORE!* YOU USE OR READ THIS ETEXT By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm etext, you indicate that you understand, agree to and accept this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive a refund of the money (if any) you paid for this etext by sending a request within 30 days of receiving it to the person you got it from. If you received this etext on a physical medium (such as a disk), you must return it with your request. ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM ETEXTS This PROJECT GUTENBERG-tm etext, like most PROJECT GUTENBERG- tm etexts, is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart through the Project Gutenberg Association at Carnegie-Mellon University (the "Project"). Among other things, this means that no one owns a United States copyright on or for this work, so the Project (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth below, apply if you wish to copy and distribute this etext under the Project's "PROJECT GUTENBERG" trademark. To create these etexts, the Project expends considerable efforts to identify, transcribe and proofread public domain works. Despite these efforts, the Project's etexts and any medium they may be on may contain "Defects". Among other things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other etext medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES But for the "Right of Replacement or Refund" described below, [1] the Project (and any other party you may receive this etext from as a PROJECT GUTENBERG-tm etext) disclaims all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES. If you discover a Defect in this etext within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending an explanatory note within that time to the person you received it from. If you received it on a physical medium, you must return it with your note, and such person may choose to alternatively give you a replacement copy. If you received it electronically, such person may choose to alternatively give you a second opportunity to receive it electronically. THIS ETEXT IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS TO THE ETEXT OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE. Some states do not allow disclaimers of implied warranties or the exclusion or limitation of consequential damages, so the above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you may have other legal rights. INDEMNITY You will indemnify and hold the Project, its directors, officers, members and agents harmless from all liability, cost and expense, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following that you do or cause: [1] distribution of this etext, [2] alteration, modification, or addition to the etext, or [3] any Defect. DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm" You may distribute copies of this etext electronically, or by disk, book or any other medium if you either delete this "Small Print!" and all other references to Project Gutenberg, or: [1] Only give exact copies of it. Among other things, this requires that you do not remove, alter or modify the etext or this "small print!" statement. You may however, if you wish, distribute this etext in machine readable binary, compressed, mark-up, or proprietary form, including any form resulting from conversion by word pro- cessing or hypertext software, but only so long as *EITHER*: [*] The etext, when displayed, is clearly readable, and does *not* contain characters other than those intended by the author of the work, although tilde (~), asterisk (*) and underline (_) characters may be used to convey punctuation intended by the author, and additional characters may be used to indicate hypertext links; OR [*] The etext may be readily converted by the reader at no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent form by the program that displays the etext (as is the case, for instance, with most word processors); OR [*] You provide, or agree to also provide on request at no additional cost, fee or expense, a copy of the etext in its original plain ASCII form (or in EBCDIC or other equivalent proprietary form). [2] Honor the etext refund and replacement provisions of this "Small Print!" statement. [3] Pay a trademark license fee to the Project of 20% of the net profits you derive calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. If you don't derive profits, no royalty is due. Royalties are payable to "Project Gutenberg Association/Carnegie-Mellon University" within the 60 days following each date you prepare (or were legally required to prepare) your annual (or equivalent periodic) tax return. WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO? The Project gratefully accepts contributions in money, time, scanning machines, OCR software, public domain etexts, royalty free copyright licenses, and every other sort of contribution you can think of. Money should be paid to "Project Gutenberg Association / Carnegie-Mellon University". *END*THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS*Ver.04.29.93*END* Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/ The Bible, in Swedish, both Testaments Table of Contents Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.) Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.) Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.) Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.) Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.) Book 06 Josua Book 07 Domareboken Book 08 Rut Book 09 F”rsta Samuelsboken (1 Sam.) Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.) Book 11 F”rsta Konungaboken (1 Kon.) Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.) Book 13 F”rsta Kr”nikeboken (1 Kr”n.) Book 14 Andra Kr”nikeboken (2 Kr”n) Book 15 Esra Book 16 Nehemja Book 17 Ester Book 18 Job Book 19 Psaltaren Book 20 Ordspr†ksboken Book 21 Predikaren Book 22 H”ga Visan Book 23 Jesaja Book 24 Jeremia Book 25 Klagovisorna Book 26 Hesekiel Book 27 Daniel Book 28 Hosea Book 29 Joel Book 30 Amos Book 31 Obadja Book 32 Jona Book 33 Mika Book 34 Nahum Book 35 Habackuk Book 36 Sefanja Book 37 Haggai Book 38 Sakarja Book 39 Malaki Book 40 Matteus Book 41 Markus Book 42 Lukas Book 43 Johannes Book 44 Apostlag„rningarna Book 45 Romarna Book 46 F”rsta Korinterna (1 Kor.) Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.) Book 48 Galaterna Book 49 Efesierna Book 50 Filipperna Book 51 Kolosserna Book 52 F”rsta Tessalonikerna (1 Tess.) Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.) Book 54 F”rsta Timoteus (1 Tim.) Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.) Book 56 Titus Book 57 Filemon Book 58 Hebr‚erna Book 59 F”rsta Petrus (1 Petr.) Book 60 Andra Petrus (2 Petr.) Book 61 F”rsta Johannes (1 Joh.) Book 62 Andra Johannes (2 Joh.) Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.) Book 64 Jakobs Book 65 Judas Book 66 Uppenbarelse The Bible, in Swedish, both Testaments Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.) 001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 001:002 Och jorden var ”de och tom, och m”rker var ”ver djupet, och Guds Ande sv„vade ”ver vattnet. 001:003 Och Gud sade: ˝Varde ljus˝; och det vart ljus. 001:004 Och Gud s†g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr†n m”rkret. 001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och m”rkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den f”rsta dagen. 001:006 Och Gud sade: ˝Varde mitt i vattnet ett f„ste som skiljer vatten fr†n vatten.˝ 001:007 Och Gud gjorde f„stet, och skilde vattnet under f„stet fr†n vattnet ovan f„stet; och det skedde s†. 001:008 Och Gud kallade f„stet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. 001:009 Och Gud sade: ˝Samle sig det vatten som „r under himmelen till en s„rskild plats, s† att det torra bliver synligt.˝ Och det skedde s†. 001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud s†g att det var gott. 001:011 Och Gud sade: ˝Frambringe jorden gr”nska, fr”b„rande ”rter och frukttr„d, som efter sina arter b„ra frukt, vari de hava sitt fr”, p† jorden.˝ Och det skedde s†; 001:012 jorden frambragte gr”nska, fr”b„rande ”rter, efter deras arter, och tr„d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr”. Och Gud s†g att det var gott. 001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen. 001:014 Och Gud sade: ˝Varde p† himmelens f„ste ljus som skilja dagen fr†n natten, och vare de till tecken och till att utm„rka s„rskilda tider, dagar och †r, 001:015 och vare de p† himmelens f„ste till ljus som lysa ”ver jorden.˝ Och det skedde s†; 001:016 Gud gjorde de tv† stora ljusen, det st”rre ljuset till att r†da ”ver dagen, och det mindre ljuset till att r†da ”ver natten, s† ock stj„rnorna. 001:017 Och Gud satte dem p† himmelens f„ste till att lysa ”ver jorden, 001:018 och till att r†da ”ver dagen och ”ver natten, och till att skilja ljuset fr†n m”rkret. Och Gud s†g att det var gott. 001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fj„rde dagen. 001:020 Och Gud sade: ˝Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock f†glar ”ver jorden under himmelens f„ste.˝ 001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s† ock alla bevingade f†glar, efter deras arter. Och Gud s†g att det var gott. 001:022 Och Gud v„lsignade dem och sade: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen vattnet i haven; f”r”ke sig ock f†glarna p† jorden.˝ 001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. 001:024 Och Gud sade: ˝Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kr„ldjur och vilda djur, efter deras arter.˝ Och det skedde s†; 001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr„ldjur p† marken, efter deras arter. Och Gud s†g att det var gott. 001:026 Och Gud sade: ˝L†t oss g”ra m„nniskor till v†r avbild, till att vara oss lika; och m† de r†da ”ver fiskarna i havet och ”ver f†glarna under himmelen och ”ver boskapsdjuren och ”ver hela jorden och ”ver alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden.˝ 001:027 Och Gud skapade m„nniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 001:028 Och Gud v„lsignade dem; Gud sade till dem: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen jorden och l„ggen den under eder; och r†den ”ver fiskarna i havet och ”ver f†glarna under himmelen och ”ver alla djur som r”ra sig p† jorden.˝ 001:029 Och Gud sade: ˝Se, jag giver eder alla fr”b„rande ”rter p† hela jorden och alla tr„d med fr”b„rande tr„dfrukt; detta skolen I hava till f”da. 001:030 Men †t alla djur p† jorden och †t alla f†glar under himmelen och †t allt som kr„lar p† jorden, vad som i sig har en levande sj„l, †t dessa giver jag alla gr”na ”rter till f”da.˝ Och det skedde s†. 001:031 Och Gud s†g p† allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj„tte dagen. 002:001 S† blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin h„rskara. 002:002 Och Gud fullbordade p† sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade p† sjunde dagen fr†n allt det verk som han hade gjort. 002:003 Och Gud v„lsignade den sjunde dagen och helgade den, d„rf”r att han p† den dagen vilade fr†n allt sitt verk, det som Gud hade gjort, n„r han skapade. 002:004 Detta „r ber„ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p† himmelen och jorden, n„r de skapades, d† n„r HERREN Gud gjorde jord och himmel. 002:005 D† bar jorden „nnu ingen buske p† marken, och ingen ”rt hade „nnu skjutit upp p† marken, ty HERREN Gud hade icke l†tit regna p† jorden, och ingen m„nniska fanns, som kunde bruka jorden; 002:006 men en dimma steg upp fr†n jorden och vattnade hela marken. 002:007 Och HERREN Gud danade m„nniskan av stoft fr†n jorden och inbl†ste livsande i hennes n„sa, och s† blev m„nniskan en levande varelse. 002:008 Och HERREN Gud planterade en lustg†rd i Eden ”sterut och satte d„ri m„nniskan som han hade danat. 002:009 HERREN Gud l„t n„mligen alla slags tr„d som voro ljuvliga att se p† och goda att „ta av v„xa upp ur marken, och livets tr„d mitt i lustg†rden, s† ock kunskapens tr„d p† gott och ont. 002:010 Och fr†n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg†rden; sedan delade den sig i fyra grenar. 002:011 Den f”rsta heter Pison; det „r den som flyter omkring hela landet Havila, d„r guld finnes, 002:012 och det landets guld „r gott; d„r finnes ock bdelliumharts och onyxsten. 002:013 Den andra floden heter Gihon; det „r den som flyter omkring hela landet Kus. 002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det „r den som har sitt lopp ”ster om Assyrien. Den fj„rde floden „r Frat. 002:015 S† tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg†rd, till att bruka och bevara den. 002:016 Och HERREN Gud bj”d mannen och sade: ˝Av alla andra tr„d i lustg†rden m† du fritt „ta, 002:017 men av kunskapens tr„d p† gott och ont skall du icke „ta, ty n„r du „ter d„rav, skall du d”den d”.˝ 002:018 Och HERREN Gud sade: ˝Det „r icke gott att mannen „r allena. Jag vill g”ra †t honom en hj„lp, en s†dan som honom h”ves.˝ 002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens f†glar, och f”rde dem fram till mannen f”r att se huru denne skulle kalla dem; ty s†som mannen kallade var levande varelse, s† skulle den heta. 002:020 Och mannen gav namn †t alla boskapsdjur, †t f†glarna under himmelen och †t alla markens djur. Men f”r Adam fann han icke n†gon hj„lp, s†dan som honom h”vdes. 002:021 D† l„t HERREN Gud en tung s”mn falla p† mannen, och n„r han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med k”tt. 002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och f”rde henne fram till mannen. 002:023 D† sade mannen: ˝Ja, denna „r nu ben av mina ben och k”tt av mitt k”tt. Hon skall heta maninna, ty av man „r hon tagen.˝ 002:024 F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och h†lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k”tt. 002:025 Och mannen och hans hustru voro b†da nakna och blygdes icke f”r varandra. 003:001 Men ormen var listigare „n alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: ˝Skulle d† Gud hava sagt: 'I skolen icke „ta av n†got tr„d i lustg†rden'?˝ 003:002 Kvinnan svarade ormen: ˝Vi f† „ta av frukten p† de andra tr„den i lustg†rden, 003:003 men om frukten p† det tr„d som st†r mitt i lustg†rden har Gud sagt: 'I skolen icke „ta d„rav, ej heller komma d„rvid, p† det att I icke m†n d”.'˝ 003:004 D† sade ormen till kvinnan: ˝Ingalunda skolen I d”; 003:005 men Gud vet, att n„r I „ten d„rav, skola edra ”gon ”ppnas, s† att I bliven s†som Gud och f”rst†n vad gott och ont „r.˝ 003:006 Och kvinnan s†g att tr„det var gott att „ta av, och att det var en lust f”r ”gonen, och att det var ett ljuvligt tr„d, eftersom man d„rav fick f”rst†nd, och hon tog av dess frukt och †t; och hon gav j„mv„l †t sin man, som var med henne, och han †t. 003:007 D† ”ppnades b†das ”gon, och de blevo varse att de voro nakna; och de f„ste ihop fikonl”v och bundo omkring sig. 003:008 Och de h”rde HERREN Gud vandra i lustg†rden, n„r dagen begynte svalkas; d† g”mde sig mannen med sin hustru f”r HERREN Guds ansikte bland tr„den i lustg†rden. 003:009 Men HERREN Gud kallade p† mannen och sade till honom: ˝Var „r du?˝ 003:010 Han svarade: ˝Jag h”rde dig i lustg†rden; d† blev jag f”rskr„ckt, eftersom jag „r naken; d„rf”r g”mde jag mig.˝ 003:011 D† sade han: ˝Vem har l†tit dig f”rst† att du „r naken? Har du icke „tit av det tr„d som jag f”rbj”d dig att „ta av?˝ 003:012 Mannen svarade: ˝Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av tr„det, s† att jag †t.˝ 003:013 D† sade HERREN Gud till kvinnan: ˝Vad „r det du har gjort!˝ Kvinnan svarade: ˝Ormen bedrog mig, s† att jag †t.˝ 003:014 D† sade HERREN Gud till ormen: ˝Eftersom du har gjort detta, vare du f”rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. P† din buk skall du g†, och stoft skall du „ta i alla dina livsdagar. 003:015 Och jag skall s„tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din s„d och hennes s„d. Denna skall s”ndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i h„len.˝ 003:016 Och till kvinnan sade han: ˝Jag skall l†ta dig utst† mycken vederm”da, n„r du bliver havande; med sm„rta skall du f”da dina barn. Men till din man skall din †tr† vara, och han skall r†da ”ver dig.˝ 003:017 Och till Adam sade han: ˝Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och †t av det tr„d om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke „ta d„rav', d„rf”r vare marken f”rbannad f”r din skull. Med vederm”da skall du n„ra dig av den i alla dina livsdagar; 003:018 t”rne och tistel skall den b„ra †t dig, men markens ”rter skola vara din f”da. 003:019 I ditt anletes svett skall du „ta ditt br”d, till dess du v„nder †ter till jorden; ty av den „r du tagen. Ty du „r stoft, och till stoft skall du †ter varda.˝ 003:020 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder †t allt levande. 003:021 Och HERREN Gud gjorde †t Adam och hans hustru kl„der av skinn och satte p† dem. 003:022 Och HERREN Gud sade: ˝Se, mannen har blivit s†som en av oss, s† att han f”rst†r vad gott och ont „r. M† han nu icke r„cka ut sin hand och taga j„mv„l av livets tr„d och „ta, och s† leva evinnerligen.˝ 003:023 Och HERREN Gud f”rvisade honom ur Edens lustg†rd, f”r att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. 003:024 Och han drev ut mannen, och satte ”ster om Edens lustg†rd keruberna j„mte det ljungande sv„rdets l†gor, f”r att bevaka v„gen till livets tr„d. 004:001 Och mannen k„nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f”dde Kain; d† sade hon: ˝Jag har f”tt en man genom HERRENS hj„lp.˝ 004:002 Och hon f”dde †ter en son, Abel, den f”rres broder. Och Abel blev en f†rherde, men Kain blev en †kerman. 004:003 Och efter n†gon tid h„nde sig att Kain av markens frukt bar fram en offerg†va †t HERREN. 004:004 Ocks† Abel bar fram sin g†va, av det f”rstf”dda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN s†g till Abel och hans offerg†va; 004:005 men till Kain och hans offerg†va s†g han icke. D† blev Kain mycket vred, och hans blick blev m”rk. 004:006 Och HERREN sade till Kain: ˝Varf”r „r du vred, och varf”r „r din blick s† m”rk? 004:007 Žr det icke s†: om du har gott i sinnet, d† ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, d† lurar synden vid d”rren; till dig st†r hennes †tr†, men du b”r r†da ”ver henne.˝ 004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och n„r de voro ute p† marken, ”verf”ll Kain sin broder Abel och dr„pte honom. 004:009 D† sade HERREN till Kain: ˝Var „r din broder Abel?˝ Han svarade: ˝Jag vet icke; skall jag taga vara p† min broder?˝ 004:010 D† sade han: ˝Vad har du gjort! H”r, din broders blod ropar till mig fr†n jorden. 004:011 S† vare du nu f”rbannad och f”rvisad ifr†n †kerjorden, som har ”ppnat sin mun f”r att mottaga din broders blod av din hand. 004:012 N„r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr”da. Ostadig och flyktig skall du bliva p† jorden.˝ 004:013 D† sade Kain till HERREN: ˝Min missg„rning „r st”rre „n att jag kan b„ra den. 004:014 Se, du driver mig nu bort ifr†n †kerjorden, och jag m†ste g”mma mig undan f”r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva p† jorden, och s† skall ske att vemhelst som m”ter mig, han dr„per mig.˝ 004:015 Men HERREN sade till honom: ˝Nej, ty Kain skall bliva h„mnad sjufalt, vemhelst som dr„per honom.˝ Och HERREN satte ett tecken till skydd f”r Kain, s† att ingen som m”tte honom skulle sl† honom ihj„l. 004:016 S† gick Kain bort ifr†n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, ”ster om Eden. 004:017 Och Kain k„nde sin hustru, och hon blev havande och f”dde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. 004:018 Och †t Hanok f”ddes Irad, och Irad f”dde Mehujael, och Mehujael f”dde Metusael, och Metusael f”dde Lemek. 004:019 Men Lemek tog sig tv† hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. 004:020 Och Ada f”dde Jabal; han blev stamfader f”r dem som bo i t„lt och idka boskapssk”tsel. 004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f”r alla dem som hantera harpa och pipa. 004:022 Men Silla f”dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och j„rn. Och Tubal-Kains syster var Naama. 004:023 Och Lemek sade till sina hustrur: ˝Ada och Silla, h”ren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dr„per jag f”r vart s†r jag f†r, och en yngling f”r var bl†nad jag f†r. 004:024 Ja, sjufalt h„mnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.˝ 004:025 Och Adam k„nde †ter sin hustru, och hon f”dde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: ˝Gud har besk„rt mig en annan livsfrukt, till ers„ttning f”r Abel, eftersom Kain dr„pte honom.˝ 004:026 Men †t Set f”ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man †kalla HERRENS namn. 005:001 Detta „r stycket om Adams sl„kt. N„r Gud skapade m„nniskor, gjorde han dem lika Gud. 005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han v„lsignade dem och gav dem namnet m„nniska, n„r de blevo skapade. 005:003 N„r Adam var ett hundra trettio †r gammal, f”dde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 005:004 Och sedan Adam hade f”tt Set, levde han †tta hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:005 Allts† blev Adams hela levnads†lder nio hundra trettio †r; d„refter dog han. 005:006 N„r Set var ett hundra fem †r gammal, f”dde han Enos. 005:007 Och sedan Set hade f”tt Enos, levde han †tta hundra sju †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:008 Allts† blev Sets hela †lder nio hundra tolv †r; d„refter dog han. 005:009 N„r Enos var nittio †r gammal, f”dde han Kenan. 005:010 Och sedan Enos hade f”tt Kenan, levde han †tta hundra femton †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:011 Allts† blev Enos' hela †lder nio hundra fem †r; d„refter dog han. 005:012 N„r Kenan var sjuttio †r gammal, f”dde han Mahalalel. 005:013 Och sedan Kenan f”tt Mahalalel, levde han †tta hundra fyrtio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:014 Allts† blev Kenans hela †lder nio hundra tio †r; d„refter dog han. 005:015 N„r Mahalalel var sextiofem †r gammal, f”dde han Jered. 005:016 Och sedan Mahalalel hade f”tt Jered, levde han †tta hundra trettio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:017 Allts† blev Mahalalels hela †lder †tta hundra nittiofem †r; d„refter dog han. 005:018 N„r Jered var ett hundra sextiotv† †r gammal, f”dde han Hanok. 005:019 Och sedan Jered hade f”tt Hanok, levde han †tta hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:020 Allts† blev Jereds hela †lder nio hundra sextiotv† †r; d„refter dog han. 005:021 N„r Hanok var sextiofem †r gammal, f”dde han Metusela. 005:022 Och Hanok vandrade i umg„ngelse med Gud i tre hundra †r, sedan han hade f”tt Metusela, och han f”dde s”ner och d”ttrar. 005:023 Allts† blev Hanoks hela †lder tre hundra sextiofem †r. 005:024 Sedan Hanok s† hade vandrat i umg„ngelse med Gud, s†g man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. 005:025 N„r Metusela var ett hundra †ttiosju †r gammal, f”dde han Lemek. 005:026 Och sedan Metusela hade f”tt Lemek, levde han sju hundra †ttiotv† †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:027 Allts† blev Metuselas hela †lder nio hundra sextionio †r; d„refter dog han. 005:028 N„r Lemek var ett hundra †ttiotv† †r gammal, f”dde han en son. 005:029 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: ˝Denne skall tr”sta oss vid v†rt arbete och v†ra h„nders m”da, n„r vi bruka jorden, som HERREN har f”rbannat.˝ 005:030 Och sedan Lemek hade f”tt Noa, levde han fem hundra nittiofem †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:031 Allts† blev Lemeks hela †lder sju hundra sjuttiosju †r; d„refter dog han. 005:032 N„r Noa var fem hundra †r gammal, f”dde han Sem, Ham och Jafet. 006:001 D† nu m„nniskorna begynte f”r”ka sig p† jorden och d”ttrar f”ddes †t dem 006:002 s†go Guds s”ner att m„nniskornas d”ttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 006:003 D† sade HERREN: ˝Min ande skall icke bliva kvar i m„nniskorna f”r best„ndigt, eftersom de dock „ro k”tt; s† vare nu deras tid best„md till ett hundra tjugu †r.˝ 006:004 Vid den tiden, likasom ock efter†t, levde j„ttarna p† jorden, sedan Guds s”ner begynte g† in till m„nniskornas d”ttrar och dessa f”dde barn †t dem; detta var forntidens v„ldiga m„n, som voro s† namnkunniga. 006:005 Men n„r HERREN s†g att m„nniskornas ondska var stor p† jorden, och att deras hj„rtans alla upps†t och tankar best„ndigt voro allenast onda, 006:006 d† †ngrade HERREN att han hade gjort m„nniskorna p† jorden, och han blev bedr”vad i sitt hj„rta. 006:007 Och HERREN sade: ˝M„nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl†na fr†n jorden, ja, b†de m„nniskor och fyrfotadjur och kr„ldjur och himmelens f†glar; ty jag †ngrar att jag har gjort dem.˝ 006:008 Men Noa hade funnit n†d f”r HERRENS ”gon. 006:009 Detta „r ber„ttelsen om Noas sl„kt. Noa var en r„ttf„rdig man och ostrafflig bland sitt sl„kte; i umg„ngelse med Gud vandrade Noa. 006:010 Och Noa f”dde tre s”ner: Sem, Ham och Jafet. 006:011 Men jorden blev alltmer f”rd„rvad f”r Guds †syn, och jorden uppfylldes av v†ld. 006:012 Och Gud s†g att jorden var f”rd„rvad, eftersom allt k”tt vandrade i f”rd„rv p† jorden. 006:013 D† sade Gud till Noa: ˝Jag har beslutit att g”ra „nde p† allt k”tt, ty jorden „r uppfylld av v†ld som de ”va; se, jag vill f”rd„rva dem tillika med jorden. 006:014 S† g”r dig nu en ark av gofertr„, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. 006:015 Och s† skall du g”ra arken: Den skall vara tre hundra alnar l†ng, femtio alnar bred och trettio alnar h”g; 006:016 en ”ppning f”r ljuset, en aln h”g alltigenom, skall du g”ra ovantill p† arken; och en d”rr till arken skall du s„tta p† dess sida; och du skall inreda den s†, att den f†r en underv†ning, en mellanv†ning och en ”verv†ning. 006:017 Ty se, jag skall l†ta floden komma med vatten ”ver jorden, till att f”rd„rva allt k”tt som har i sig n†gon livsande, under himmelen; allt som finnes p† jorden skall f”rg†s. 006:018 Men med dig vill jag uppr„tta ett f”rbund: du skall g† in i arken med dina s”ner och din hustru och dina s”ners hustrur. 006:019 Och av allt levande, vad k”tt det vara m†, skall du f”ra in i arken ett par av vart slag, f”r att beh†lla dem vid liv med dig; hank”n och honk”n skola de vara. 006:020 Av f†glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kr„ldjur p† marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag g† in till dig, f”r att du m† beh†lla dem vid liv. 006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s†dant som kan „tas, och samla det till dig, f”r att det m† vara dig och dem till f”da. 006:022 Och Noa gjorde s†; han gjorde i alla stycken s†som Gud hade bjudit honom. 007:001 Och HERREN sade till Noa: ˝G† in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit r„ttf„rdig inf”r mig bland detta sl„kte. 007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av s†dana fyrfotadjur som icke „ro rena ett par, hanne och hona, 007:003 sammalunda av himmelens f†glar sju par, hank”n och honk”n, f”r att beh†lla deras sl„kten vid liv p† hela jorden. 007:004 Ty sju dagar h„refter skall jag l†ta det regna p† jorden, i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, och jag skall utpl†na fr†n jorden alla varelser som jag har gjort.˝ 007:005 Och Noa gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit honom. 007:006 Noa var sex hundra †r gammal, n„r floden kom med sitt vatten ”ver jorden. 007:007 Och Noa gick in i arken med sina s”ner och sin hustru och sina s”ners hustrur, undan flodens vatten. 007:008 Och av fyrfotadjur, b†de rena och orena, och av f†glar och av allt som kr„lar p† marken 007:009 gingo tv† och tv†, hank”n och honk”n, in till Noa i arken, s†som Gud hade bjudit Noa. 007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ”ver jorden. 007:011 I det †r d† Noa var sex hundra †r gammal, i andra m†naden, p† sjuttonde dagen i m†naden, den dagen br”to alla det stora djupets k„llor fram, och himmelens f”nster ”ppnade sig, 007:012 och ett regn kom ”ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n„tter. 007:013 P† denna samma dag gick Noa in i arken, s† ock Sem, Ham och Jafet, Noas s”ner, vidare Noas hustru och hans s”ners tre hustrur med dem, 007:014 d„rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad f†glar heter, av alla slag. 007:015 De gingo in till Noa i arken, tv† och tv† av allt k”tt som hade i sig n†gon livsande. 007:016 Och de som gingo ditin voro hank”n och honk”n av allt slags k”tt, s†som Gud hade bjudit honom. Och HERREN st„ngde igen om honom. 007:017 Och floden kom ”ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f”r”kade sig och lyfte arken, s† att den fl”t h”gt uppe ”ver jorden. 007:018 Och vattnet steg och f”r”kade sig mycket p† jorden, och arken drev p† vattnet. 007:019 Och vattnet steg mer och mer ”ver jorden, och alla h”ga berg allest„des under himmelen ”vert„cktes. 007:020 Femton alnar h”gt steg vattnet ”ver bergen, s† att de ”vert„cktes. 007:021 D† f”rgicks allt k”tt som r”rde sig p† jorden, f†glar och boskapsdjur och vilda djur och alla sm†djur som r”rde sig p† jorden, s† ock alla m„nniskor. 007:022 Allt som fanns p† det torra omkom, allt som d„r hade en fl„kt av livsande i sin n„sa. 007:023 S† utpl†nade han alla varelser p† jorden, b†de m„nniskor och fyrfotadjur och kr„ldjur och himmelens f†glar; de utpl†nades fr†n jorden, och allenast Noa r„ddades, j„mte det som var med honom i arken. 007:024 Och vattnet fortfor att stiga ”ver jorden i hundra femtio dagar. 008:001 D† t„nkte Gud p† Noa och p† alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l„t en vind g† fram ”ver jorden, s† att vattnet sj”nk undan; 008:002 och djupets k„llor och himmelens f”nster tillsl”tos, och regnet fr†n himmelen upph”rde. 008:003 Och vattnet vek bort ifr†n jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. 008:004 Och i sjunde m†naden, p† sjuttonde dagen i m†naden, stannade arken p† Ararats berg. 008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m†naden. I tionde m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, blevo bergstopparna synliga. 008:006 Och efter fyrtio dagar ”ppnade Noa f”nstret som han hade gjort p† arken, 008:007 och l„t en korp flyga ut; denne fl”g fram och †ter, till dess vattnet hade torkat bort ifr†n jorden. 008:008 Sedan l„t han en duva flyga ut, f”r att f† se om vattnet hade sjunkit undan fr†n marken. 008:009 Men duvan fann ingen plats d„r hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten bet„ckte hela jorden. D† r„ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. 008:010 Sedan v„ntade han „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan „n en g†ng flyga ut ur arken. 008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d† hade hon ett friskt olivl”v i sin n„bb. D† f”rstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fr†n jorden. 008:012 Men han v„ntade „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan †ter flyga ut; d† kom hon icke mer tillbaka till honom. 008:013 I det sexhundraf”rsta †ret, i f”rsta m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, hade vattnet sinat bort ifr†n jorden. D† tog Noa av taket p† arken och s†g nu att marken var fri ifr†n vatten. 008:014 Och i andra m†naden, p† tjugusjunde dagen i m†naden, var jorden alldeles torr. 008:015 D† talade Gud till Noa och sade: 008:016 ˝G† ut ur arken med din hustru och dina s”ner och dina s”ners hustrur. 008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags k”tt det vara m†, b†de f†glar och fyrfotadjur och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden, skall du l†ta g† ut med dig, f”r att de m† v„xa till p† jorden och vara fruktsamma och f”r”ka sig p† jorden.˝ 008:018 S† gick d† Noa ut med sina s”ner och sin hustru och sina s”ners hustrur. 008:019 Och alla fyrfotadjur, alla kr„ldjur och alla f†glar, alla slags djur som r”ra sig p† jorden, gingo ut ur arken, efter sina sl„kten. 008:020 Och Noa byggde ett altare †t HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena f†glar och offrade br„nnoffer p† altaret. 008:021 N„r HERREN k„nde den v„lbehagliga lukten, sade han vid sig sj„lv: ˝Jag skall h„refter icke mer f”rbanna marken f”r m„nniskans skull, eftersom ju m„nniskans hj„rtas upps†t „r ont allt ifr†n ungdomen. Och jag skall h„refter icke mer dr„pa allt levande, s†som jag nu har gjort. 008:022 S† l„nge jorden best†r, skola h„refter s†dd och sk”rd, k”ld och v„rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph”ra.˝ 009:001 Och Gud v„lsignade Noa och hans s”ner och sade till dem: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen jorden. 009:002 Och m† fruktan och f”rskr„ckelse f”r eder komma ”ver alla djur p† jorden och alla f†glar under himmelen; j„mte allt som kr„lar p† marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 009:003 Allt som r”r sig och har liv skolen I hava till f”da; s†som jag har givit eder gr”na ”rter, s† giver jag eder allt detta. 009:004 K”tt som har i sig sin sj„l, det „r sitt blod, skolen I dock icke „ta. 009:005 Men edert eget blod, vari eder sj„l „r, skall jag utkr„va. Jag skall utkr„va det av vilket djur det vara m†. Jag skall ock av den ena m„nniskan utkr„va den andres sj„l; 009:006 den som utgjuter m„nniskoblod, hans blod skall av m„nniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort m„nniskan till sin avbild. 009:007 Och varen I fruktsamma och f”r”ken eder; v„xen till p† jorden och f”r”ken eder p† den.˝ 009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s”ner med honom: 009:009 ˝Se, jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: f†glar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava g†tt ut ur arken. 009:011 Jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder: h„refter skall icke mer ske att allt k”tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och f”rd„rva jorden.˝ 009:012 Och Gud sade: ˝Detta skall vara tecknet till det f”rbund som jag g”r mellan mig och eder, j„mte alla levande varelser hos eder, f”r eviga tider: 009:013 min b†ge s„tter jag i skyn; den skall vara tecknet till f”rbundet mellan mig och jorden. 009:014 Och n„r jag h„refter l†ter skyar stiga upp ”ver jorden och b†gen d† synes i skyn, 009:015 skall jag t„nka p† det f”rbund som har blivit slutet mellan mig och eder, j„mte alla levande varelser, vad slags k”tt det vara m†; och vattnet skall d† icke mer bliva en flod som f”rd„rvar allt k”tt. 009:016 N„r allts† b†gen synes i skyn och jag ser p† den, skall jag t„nka p† det eviga f”rbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags k”tt det vara m† p† jorden.˝ 009:017 S† sade nu Gud till Noa: ˝Detta skall vara tecknet till det f”rbund som jag har uppr„ttat mellan mig och allt k”tt p† jorden.˝ 009:018 Noas s”ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 009:019 Dessa tre voro Noas s”ner och fr†n dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. 009:020 Och Noa var en †kerman och var den f”rste som planterade en ving†rd. 009:021 Men n„r han drack av vinet, blev han drucken och l†g blottad i sitt t„lt. 009:022 Och Ham, Kanaans fader, s†g d† sin faders blygd och ber„ttade det f”r sina b†da br”der, som voro utanf”r. 009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p† sina skuldror, b†da tillsammans, och gingo s† bakl„nges in och t„ckte ”ver sin faders blygd; de h”llo d„rvid sina ansikten bortv„nda, s† att de icke s†go sin faders blygd. 009:024 N„r sedan Noa vaknade upp fr†n ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 009:025 ˝F”rbannad vare Kanaan, en tr„lars tr„l vare han †t sina br”der!˝ 009:026 Ytterligare sade han: ˝V„lsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras tr„l! 009:027 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras tr„l.˝ 009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio †r; 009:029 allts† blev Noas hela †lder nio hundra femtio †r; d„refter dog han. 010:001 Detta „r ber„ttelsen om Noas s”ners sl„kt. De voro Sem, Ham och Jafet; och †t dem f”ddes s”ner efter floden. 010:002 Jafets s”ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 010:003 Gomers s”ner voro Askenas, Rifat och Togarma. 010:004 Javans s”ner voro Elisa och Tarsis, kitt‚erna och dodan‚erna. 010:005 Fr†n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl„nder utbrett sig i sina l„nder, var efter sitt tungom†l, efter sina sl„kter, i sina folk. 010:006 Hams s”ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus' s”ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas s”ner voro Saba och Dedan. 010:008 Men Kus f”dde Nimrod; han var den f”rste som uppr„ttade ett v„lde p† jorden. 010:009 Han var ock en v„ldig j„gare inf”r HERREN; d„rf”r pl„gar man s„ga: ˝En v„ldig j„gare inf”r HERREN s†som Nimrod.˝ 010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 010:011 Fr†n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 010:012 och d„rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta „r ˝den stora staden˝. 010:013 Och Misraim f”dde lud‚erna, anam‚erna, lehab‚erna, naftuh‚erna, 010:014 patros‚erna, kasluh‚erna, fr†n vilka filist‚erna hava utg†tt, och kaftor‚erna. 010:015 Och Kanaan f”dde Sidon, som var hans f”rstf”dde, och Het, 010:016 s† ock jebus‚erna, amor‚erna, girgas‚erna, 010:017 hiv‚erna, ark‚erna, sin‚erna, 010:018 arvad‚erna, semar‚erna och hamat‚erna. Sedan utgrenade sig kanan‚ernas sl„kter allt vidare, 010:019 s† att kanan‚ernas omr†de str„ckte sig fr†n Sidon fram emot Gerar „nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim „nda till Lesa. 010:020 Dessa voro Hams s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras l„nder och folk. 010:021 S”ner f”ddes ock †t Sem, Jafets „ldre broder, som blev stamfader f”r alla Ebers s”ner. 010:022 Sems s”ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams s”ner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad f”dde Sela, och Sela f”dde Eber. 010:025 Men †t Eber f”ddes tv† s”ner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden f”rdelad; och hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan f”dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s”ner. 010:030 Och de hade sina boningsorter fr†n Mesa fram emot Sefar, emot ™stra berget. 010:031 Dessa voro Sems s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras l„nder, efter deras folk. 010:032 Dessa voro Noas s”ners sl„kter, efter deras „ttf”ljd, i deras folk. Och fr†n dem hava folken efter floden utbrett sig p† jorden. 011:001 Och hela jorden hade enahanda tungom†l och talade p† enahanda s„tt. 011:002 Men n„r de br”to upp och drogo ”sterut, funno de en l†gsl„tt i Sinears land och bosatte sig d„r. 011:003 Och de sade till varandra: ˝Kom, l†t oss sl† tegel och br„nna det.˝ Och teglet begagnade de s†som sten, och s†som murbruk begagnade de jordbeck. 011:004 Och de sade: ˝Kom, l†t oss bygga en stad †t oss och ett torn vars spets r„cker upp i himmelen, och s† g”ra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda ”ver hela jorden.˝ 011:005 D† steg HERREN ned f”r att se staden och tornet som m„nniskobarnen byggde. 011:006 Och HERREN sade: ˝Se, de „ro ett enda folk och hava alla enahanda tungom†l, och detta „r deras f”rsta tilltag; h„refter skall intet bliva dem om”jligt, vad de „n besluta att g”ra. 011:007 V„lan, l†t oss stiga dit ned och f”rbistra deras tungom†l, s† att den ene icke f”rst†r den andres tungom†l.˝ 011:008 Och s† spridde HERREN dem d„rifr†n ut ”ver hela jorden, s† att de m†ste upph”ra att bygga p† staden. 011:009 D„rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d„r f”rbistrade hela jordens tungom†l; d„rifr†n spridde ock HERREN ut dem ”ver hela jorden. 011:010 Detta „r ber„ttelsen om Sems sl„kt. N„r Sem var hundra †r gammal, f”dde han Arpaksad, tv† †r efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade f”tt Arpaksad, levde han fem hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:012 N„r Arpaksad var trettiofem †r gammal, f”dde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade f”tt Sela, levde han fyra hundra tre †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:014 N„r Sela var trettio †r gammal, f”dde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade f”tt Eber, levde han fyra hundra tre †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:016 N„r Eber var trettiofyra †r gammal, f”dde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade f”tt Peleg, levde han fyra hundra trettio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:018 N„r Peleg var trettio †r gammal, f”dde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade f”tt Regu, levde han tv† hundra nio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:020 N„r Regu var trettiotv† †r gammal, f”dde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade f”tt Serug, levde han tv† hundra sju †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:022 N„r Serug var trettio †r gammal, f”dde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade f”tt Nahor, levde han tv† hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:024 N„r Nahor var tjugunio †r gammal, f”dde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade f”tt Tera, levde han ett hundra nitton †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:026 N„r Tera var sjuttio †r gammal, f”dde han Abram, Nahor och Haran. 011:027 Och detta „r ber„ttelsen om Teras sl„kt. Tera f”dde Abram, Nahor och Haran. Och Haran f”dde Lot. 011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f„dernesland, i det kaldeiska Ur. 011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut fr†n det kaldeiska Ur p† v„g till Kanaans land; men n„r de kommo till Haran, bosatte de sig d„r. 011:032 Och Teras †lder blev tv† hundra fem †r; d„refter dog Tera i Haran. 012:001 Och HERREN sade till Abram: ˝G† ut ur ditt land och fr†n din sl„kt och fr†n din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 012:002 S† skall jag g”ra dig till ett stort folk; jag skall v„lsigna dig och g”ra ditt namn stort, och du skall bliva en v„lsignelse. 012:003 Och jag skall v„lsigna dem som v„lsigna dig, och den som f”rbannar dig skall jag f”rbanna, och i dig skola alla sl„kter p† jorden varda v„lsignade.˝ 012:004 Och Abram gick †stad, s†som HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem †r gammal, n„r han drog ut fr†n Haran. 012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla „godelar som de hade f”rv„rvat och tj„narna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo †stad p† v„g mot Kanaans land 012:006 och kommo s† till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet „nda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och p† den tiden bodde kanan‚erna d„r i landet. 012:007 Men HERREN uppenbarade sig f”r Abram och sade: ˝Źt din s„d skall jag giva detta land.˝ D† byggde han d„r ett altare †t HERREN, som hade uppenbarat sig f”r honom. 012:008 Sedan flyttade han d„rifr†n till bergsbygden ”ster om Betel och slog d„r upp sitt t„lt, s† att han hade Betel i v„ster och Ai i ”ster; och han byggde d„r ett altare †t HERREN och †kallade HERRENS namn. 012:009 Sedan br”t Abram upp d„rifr†n och drog sig allt l„ngre mot Sydlandet. 012:010 Men hungersn”d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten f”r att bo d„r n†gon tid, eftersom hungersn”den var s† sv†r i landet. 012:011 Men n„r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: ˝Jag vet ju att du „r en sk”n kvinna. 012:012 Om nu egyptierna t„nka, n„r de f† se dig: 'Hon „r hans hustru', s† skola de dr„pa mig, under det att de l†ta dig leva. 012:013 S„g d„rf”r att du „r min syster, s† att det g†r mig v„l f”r din skull, och s† att jag f”r din skull f†r leva.˝ 012:014 D† nu Abram kom till Egypten, s†go egyptierna att hon var en mycket sk”n kvinna. 012:015 Och n„r Faraos h”vdingar fingo se henne, prisade de henne f”r Farao, och s† blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 012:016 Och Abram blev av honom v„l behandlad f”r hennes skull, s† att han fick f†r, f„kreatur och †snor, tj„nare och tj„narinnor, †sninnor och kameler. 012:017 Men HERREN hems”kte Farao och hans hus med stora pl†gor f”r Sarais, Abrams hustrus, skull. 012:018 D† kallade Farao Abram till sig och sade: ˝Vad har du gjort mot mig! Varf”r l„t du mig icke veta att hon var din hustru? 012:019 Varf”r sade du: 'Hon „r min syster' och v†llade s†, att jag tog henne till hustru †t mig? Se, h„r har du nu din hustru, tag henne och g†.˝ 012:020 Och Farao gav sina m„n befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till v„gs med hans hustru och allt vad han „gde. 013:001 S† drog d† Abram upp fr†n Egypten med sin hustru och allt vad han „gde, och Lot j„mte honom, till Sydlandet. 013:002 Och Abram var mycket rik p† boskap och p† silver och guld. 013:003 Och han f„rdades ifr†n l„gerplats till l„gerplats och kom s† fr†n Sydlandet „nda till Betel, till det st„lle d„r hans t„lt f”rut hade st†tt, mellan Betel och Ai, 013:004 dit d„r han f”rra g†ngen hade rest ett altare. Och d„r †kallade Abram HERRENS namn. 013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks† f†r och f„kreatur och t„lt. 013:006 Och landet r„ckte icke till f”r dem, s† att de kunde bo tillsammans; ty deras „godelar voro f”r stora f”r att de skulle kunna bo tillsammans; 013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde p† den tiden kanan‚erna och periss‚erna d„r i landet. 013:008 D† sade Abram till Lot: ˝Icke skall n†gon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi „ro ju fr„nder. 013:009 Ligger icke hela landet ”ppet f”r dig? Skilj dig ifr†n mig; vill du †t v„nster, s† g†r jag †t h”ger, och vill du †t h”ger, s† g†r jag †t v„nster.˝ 013:010 D† lyfte Lot upp sina ”gon och s†g att hela Jordansl„tten ”verallt var vattenrik. Innan HERREN f”rd„rvade Sodom och Gomorra, var den n„mligen s†som HERRENS lustg†rd, s†som Egyptens land, „nda fram emot Soar. 013:011 S† utvalde d† Lot †t sig hela Jordansl„tten. Och Lot br”t upp och drog ”sterut, och de skildes s† fr†n varandra. 013:012 Abram f”rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st„derna p† Sl„tten och drog med sina t„lt „nda inemot Sodom. 013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf”r HERREN. 013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr†n honom: ˝Lyft upp dina ”gon och se, fr†n den plats d„r du st†r, mot norr och s”der och ”ster och v„ster.˝ 013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva †t dig och din s„d f”r ev„rdlig tid. 013:016 Och jag skall l†ta din s„d bliva s†som stoftet p† jorden; kan n†gon r„kna stoftet p† jorden, s† skall ock din s„d kunna r„knas. 013:017 St† upp och drag igenom landet efter dess l„ngd och dess bredd, ty †t dig skall jag giva det.˝ 013:018 Och Abram drog †stad med sina t„lt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d„r ett altare †t HERREN. 014:001 P† den tid d† Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ”ver Goim, h„nde sig 014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det „r Soar. 014:003 De f”renade sig alla och t†gade till Siddimsdalen, d„r Salthavet nu „r. 014:004 I tolv †r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde †ret hade de avfallit. 014:005 S† kom nu i det fjortonde †ret Kedorlaomer med de konungar som voro p† hans sida; och de slogo rafa‚erna i Asterot-Karnaim, sus‚erna i Ham, em‚erna i Save-Kirjataim 014:006 och hor‚erna p† deras berg Seir och drevo dem „nda till El-Paran vid ”knen. 014:007 Sedan v„nde de om och kommo till En-Mispat, det „r Kades, och h„rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor‚erna som bodde i Hasason-Tamar. 014:008 D† drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det „r Soar, ut och st„llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem -- 014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ”ver Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. 014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra m†ste fly och f”llo d† i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. 014:011 S† togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel d„r, och t†gade bort; 014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans „godelar, n„r de t†gade bort; ty denne bodde i Sodom. 014:013 Men en av de r„ddade kom och ber„ttade detta f”r Abram, hebr‚en; denne bodde vid den terebintlund som tillh”rde amor‚en Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i f”rbund med Abram. 014:014 D† nu Abram h”rde att hans fr„nde var f†ngen, l„t han sina mest bepr”vade tj„nare, s†dana som voro f”dda i hans hus, tre hundra aderton m„n, rycka ut, och f”rf”ljde fienderna „nda till Dan. 014:015 Och han delade sitt folk och ”verf”ll dem s† om natten med sina tj„nare och slog dem, och f”rf”ljde dem sedan „nda till Hoba, norr om Damaskus, 014:016 och tog tillbaka allt godset; sin fr„nde Lot och hans „godelar tog han ock tillbaka, „vensom kvinnorna och det ”vriga folket. 014:017 D† han nu var p† †terv„gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro p† hans sida, gick konungen i Sodom honom till m”tes i Savedalen, det „r Konungsdalen. 014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l„t b„ra ut br”d och vin; denne var pr„st †t Gud den H”gste. 014:019 Och han v„lsignade honom och sade: ˝V„lsignad vare Abram av Gud den H”gste, himmelens och jordens skapare! 014:020 Och v„lsignad vare Gud den H”gste, som har givit dina ov„nner i din hand!˝ Och Abram gav honom tionde av allt. 014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: ˝Giv mig folket; godset m† du beh†lla f”r dig sj„lv.˝ 014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: ˝Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den H”gste, himmelens och jordens skapare, och betygar 014:023 att jag icke vill taga ens en tr†d eller en skorem, „n mindre n†got annat som tillh”r dig. Du skall icke kunna s„ga: 'Jag har riktat Abram.' 014:024 Jag vill intet hava; det „r nog med vad mina m„n hava f”rt„rt och den del som tillkommer mina f”ljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de m† f† sin del.˝ 015:001 En tid h„refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: ˝Frukta icke, Abram, jag „r din sk”ld, din l”n skall bliva mycket stor.˝ 015:002 Men Abram sade: ˝Herre, HERRE, vad vill du d† giva mig? Jag g†r ju barnl”s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr†n Damaskus, Elieser.˝ 015:003 Och Abram sade ytterligare: ˝Mig har du icke givit n†gon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.˝ 015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: ˝Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utg†r fr†n ditt eget liv skall bliva din arvinge.˝ 015:005 Och han f”rde honom ut och sade: ˝Sk†da upp till himmelen, och r„kna stj„rnorna, om du kan r„kna dem.˝ Och han sade till honom: ˝S† skall din s„d bliva.˝ 015:006 Och han trodde p† HERREN; och han r„knade honom det till r„ttf„rdighet. 015:007 Och han sade till honom: ˝Jag „r HERREN, som har f”rt dig ut fr†n det kaldeiska Ur f”r att giva dig detta land till besittning.˝ 015:008 Han svarade: ˝Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?˝ 015:009 D† sade han till honom: ˝Tag †t mig en tre†rig kviga, en tre†rig get och en tre†rig v„dur, d„rtill en turturduva och en ung duva.˝ 015:010 Och han tog †t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke f†glarna. 015:011 Och rovf†glarna slogo ned p† de d”da kropparna, men Abram drev bort dem. 015:012 N„r nu solen var n„ra att g† ned och en tung s”mn hade fallit p† Abram, se, d† kom en f”rskr„ckelse ”ver honom och ett stort m”rker. 015:013 Och han sade till Abram: ˝Det skall du veta, att din s„d skall komma att leva s†som fr„mlingar i ett land som icke tillh”r dem, och de skola d„r vara tr„lar, och man skall f”rtrycka dem; s† skall ske i fyra hundra †r.˝ 015:014 Men det folk vars tr„lar de bliva skall jag ock d”ma. Sedan skola de draga ut med stora „godelar. 015:015 Men du sj„lv skall g† till dina f„der i frid och bliva begraven i en god †lder. 015:016 Och i det fj„rde sl„ktet skall din s„d komma hit tillbaka. Ty „nnu hava icke amor‚erna fyllt sin missg„rnings m†tt.˝ 015:017 D† nu solen hade g†tt ned och det hade blivit alldeles m”rkt, syntes en rykande ugn med flammande l†ga, som for fram mellan styckena. 015:018 P† den dagen sl”t HERREN ett f”rbund med Abram och sade: ˝Źt din s„d skall jag giva detta land, fr†n Egyptens flod „nda till den stora floden, till floden Frat: 015:019 kain‚ernas, kenas‚ernas, kadmon‚ernas, 015:020 hetiternas, periss‚ernas, rafa‚ernas, 015:021 amor‚ernas, kanan‚ernas, girgas‚ernas och jebus‚ernas land.˝ 016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f”tt barn †t honom. Men hon hade en egyptisk tj„nstekvinna, som hette Hagar; 016:002 och Sarai sade till Abram: ˝Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, s† att jag icke f”der barn; g† in till min tj„nstekvinna, kanh„nda skall jag f† avkomma genom henne.˝ Abram lyssnade till Sarais ord; 016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj„nstekvinna Hagar och gav henne till hustru †t sin man Abram, sedan denne hade bott tio †r i Kanaans land. 016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N„r hon nu s†g att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 016:005 D† sade Sarai till Abram: ˝Den or„tt mig sker komme ”ver dig. Jag sj„lv lade min tj„nstekvinna i din famn, men d† hon nu ser att hon „r havande, ringaktar hon mig. HERREN d”me mellan mig och dig.˝ 016:006 Abram sade till Sarai: ˝Din tj„nstekvinna „r ju i din hand, g”r med henne vad du finner f”r gott.˝ N„r d† Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifr†n henne. 016:007 Men HERRENS „ngel kom emot henne vid en vattenk„lla i ”knen, den k„lla som ligger vid v„gen till Sur. 016:008 Och han sade: ˝Hagar, Sarais tj„nstekvinna, varifr†n kommer du, och vart g†r du?˝ Hon svarade: ˝Jag „r stadd p† flykt ifr†n min fru Sarai.˝ 016:009 D† sade HERRENS „ngel till henne: ˝V„nd tillbaka till din fru, och ”dmjuka dig under henne.˝ 016:010 Och HERRENS „ngel sade till henne: ˝Jag skall g”ra din s„d mycket talrik, s† att man icke skall kunna r„kna den f”r dess myckenhets skull.˝ 016:011 Ytterligare sade HERRENS „ngel till henne: ˝Se, du „r havande och skall f”da en son; honom skall du giva namnet Ismael, d„rf”r att HERREN har h”rt ditt lidande. 016:012 Och han skall bliva lik en vild†sna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina br”der.˝ 016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: ˝Du „r Seendets Gud.˝ Hon t„nkte n„mligen: ˝Har jag d† verkligen h„r f†tt se en skymt av honom som ser mig?˝ 016:014 D„rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. 016:015 Och Hagar f”dde †t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade f”tt †t honom namnet Ismael. 016:016 Och Abram var †ttiosex †r gammal, n„r Hagar f”dde Ismael †t Abram. 017:001 N„r Abram var nittionio †r gammal, uppenbarade sig HERREN f”r honom och sade till honom: ˝Jag „r Gud den Allsm„ktige. Vandra inf”r mig och var ostrafflig. 017:002 Jag vill g”ra ett f”rbund mellan mig och dig, och jag skall f”r”ka dig ”verm†ttan.˝ 017:003 D† f”ll Abram ned p† sitt ansikte, och Gud talade s† med honom: 017:004 ˝Se, det f”rbund som jag † min sida g”r med dig „r detta, att du skall bliva en fader till m†nga folk. 017:005 D„rf”r skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall l†ta dig bliva en fader till m†nga folk. 017:006 Och jag skall g”ra dig ”verm†ttan fruktsam och l†ta folkslag komma av dig, och konungar skola utg† fr†n dig. 017:007 Och jag skall uppr„tta ett f”rbund mellan mig och dig och din s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte, ett evigt f”rbund, s† att jag skall vara din Gud och din s„ds efter dig; 017:008 och jag skall giva dig och din s„d efter dig det land d„r du nu bor s†som fr„mling, hela Kanaans land, till ev„rdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: ˝Du †ter skall h†lla mitt f”rbund, du och din s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte.˝ 017:010 Och detta „r det f”rbund mellan mig och eder och din s„d efter dig, som I skolen h†lla: allt mank”n bland eder skall omsk„ras; 017:011 p† eder f”rhud skolen I omsk„ras, och detta skall vara tecknet till f”rbundet mellan mig och eder. 017:012 Sl„kte efter sl„kte skall vart gossebarn bland eder omsk„ras, n„r det „r †tta dagar gammalt, j„mv„l den hemf”dde tj„naren och den som „r k”pt f”r penningar fr†n n†got fr„mmande folk, och som icke „r av din s„d. 017:013 Omsk„ras skall b†de din hemf”dde tj„nare och den som du har k”pt f”r penningar; och s† skall mitt f”rbund vara p† edert k”tt betygat s†som ett evigt f”rbund. 017:014 Men en oomskuren av mank”n, en vilkens f”rhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin sl„kt; han har brutit mitt f”rbund.˝ 017:015 Och Gud sade †ter till Abraham: ˝Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. 017:016 Och jag skall v„lsigna henne och skall ocks† med henne giva dig en son; ja, jag skall v„lsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar ”ver folk skola h„rstamma fr†n henne.˝ 017:017 D† f”ll Abraham ned p† sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sj„lv: ˝Skulle barn f”das †t en man som „r hundra †r gammal? Och skulle Sara f”da barn, hon som „r nittio †r gammal?˝ 017:018 Och Abraham sade till Gud: ˝M†tte allenast Ismael f† leva inf”r dig!˝ 017:019 D† sade Gud: ˝Nej, din hustru Sara skall f”da dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr„tta mitt f”rbund, ett evigt f”rbund, som skall g„lla hans s„d efter honom. 017:020 Men ang†ende Ismael har jag ock h”rt din b”n; se, jag skall v„lsigna honom och g”ra honom fruktsam och f”r”ka honom ”verm†ttan. Tolv h”vdingar skall han f† till s”ner, och jag skall g”ra honom till ett stort folk. 017:021 Men mitt f”rbund skall jag uppr„tta med Isak, honom som Sara skall f”da †t dig vid denna tid n„sta †r.˝ 017:022 D† Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr†n honom. 017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj„nare, de hemf”dda och de som voro k”pta f”r penningar, allt mank”n bland Abrahams husfolk, och omskar p† denna samma dag deras f”rhud, s†som Gud hade tillsagt honom. 017:024 Och Abraham var nittionio †r gammal, n„r hans f”rhud blev omskuren. 017:025 Och hans son Ismael var tretton †r gammal, n„r hans f”rhud blev omskuren. 017:026 P† denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 017:027 och alla m„n i hans hus, de hemf”dda tj„narna och de som voro k”pta f”r penningar ifr†n fr„mmande folk, blevo omskurna tillika med honom. 018:001 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom vid Mamres terebintlund, d„r han satt vid ing†ngen till sitt t„lt, d† det var som hetast p† dagen. 018:002 N„r han lyfte upp sina ”gon, fick han se tre m„n st† framf”r sig. Och d† han s†g dem, skyndade han emot dem fr†n t„ltets ing†ng och bugade sig ned till jorden 018:003 och sade: ˝Herre, har jag funnit n†d f”r dina ”gon, s† g† icke f”rbi din tj„nare. 018:004 L†t mig h„mta litet vatten, s† att I kunnen tv† edra f”tter; och vilen eder under tr„det. 018:005 Jag vill ock h„mta ett stycke br”d, s† att I kunnen vederkvicka eder, innan I g†n vidare, eftersom I nu haven tagit v„gen f”rbi eder tj„nare.˝ De sade: ˝G”r s†som du har sagt.˝ 018:006 Och Abraham skyndade in i t„ltet till Sara och sade: ˝Skynda dig och tag tre sea-m†tt fint mj”l, kn†da det och baka kakor.˝ 018:007 Men sj„lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den †t sin tj„nare, och denne skyndade sig att tillreda den. 018:008 Och han tog gr„ddmj”lk och s”t mj”lk och kalven, som han hade l†tit tillreda, och satte fram f”r dem; och han stod sj„lv hos dem under tr„det, medan de †to. 018:009 Och de sade till honom: ˝Var „r din hustru Sara?˝ Han svarade: ˝D„rinne i t„ltet.˝ 018:010 D† sade han: ˝Jag skall komma tillbaka till dig n„sta †r vid denna tid, och se, d† skall din hustru Sara hava en son.˝ Detta h”rde Sara, d„r hon stod i ing†ngen till t„ltet, som var bakom honom. 018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h”g †lder, och Sara hade icke mer, s†som kvinnor pl„ga hava. 018:012 D„rf”r log Sara vid sig sj„lv och t„nkte: ˝Skulle jag v„l nu p† min †lderdom giva mig till lusta, nu d† ocks† min herre „r gammal?˝ 018:013 Men HERREN sade till Abraham: ˝Varf”r log Sara och t„nkte: 'Skulle jag verkligen f”da barn, s† gammal som jag „r?' 018:014 Žr d† n†got s† underbart, att HERREN icke skulle f”rm† det? P† den best„mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid n„sta †r, och d† skall Sara hava en son.˝ 018:015 D† nekade Sara och sade: ˝Jag log icke˝; ty hon blev f”rskr„ckt. Men han sade: ˝Jo, du log.˝ 018:016 Och m„nnen stodo upp f”r att g† d„rifr†n och v„nde sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med f”r att ledsaga dem. 018:017 Och HERREN sade: ˝Kan jag v„l d”lja f”r Abraham vad jag t„nker g”ra? 018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och m„ktigt folk, och i honom skola alla folk p† jorden varda v„lsignade. 018:019 Ty d„rtill har jag utvalt honom, f”r att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att h†lla HERRENS v„g och ”va r„ttf„rdighet och r„tt, p† det att HERREN m† l†ta det komma ”ver Abraham, som han har lovat honom.˝ 018:020 Och HERREN sade: ˝Ropet fr†n Sodom och Gomorra „r stort, och deras synd „r mycket sv†r; 018:021 d„rf”r vill jag g† ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om s† icke „r, vill jag veta det.˝ 018:022 Och m„nnen beg†vo sig d„rifr†n och gingo mot Sodom; men Abraham stod „nnu kvar inf”r HERREN. 018:023 Och Abraham tr„dde n„rmare och sade: ˝Vill du d† f”rg”ra den r„ttf„rdige tillika med den ogudaktige? 018:024 Kanh„nda finnas femtio r„ttf„rdiga i staden; vill du d† f”rg”ra den och icke skona orten f”r de femtio r„ttf„rdigas skull som finnas d„r? 018:025 Bort det, att du skulle s† g”ra och d”da den r„ttf„rdige tillika med den ogudaktige, s† att det skulle g† den r„ttf„rdige likasom den ogudaktige; bort det ifr†n dig! Skulle han som „r hela jordens domare icke g”ra vad r„tt „r?˝ 018:026 HERREN sade: ˝Om jag i Sodom finner femtio r„ttf„rdiga inom staden, s† vill jag skona orten f”r deras skull.˝ 018:027 Men Abraham svarade och sade: ˝Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fast„n jag „r stoft och aska.˝ 018:028 Kanh„nda skall det fattas fem i de femtio r„ttf„rdiga; vill du d† f”r de fems skull f”rd„rva hela staden?˝ Han sade: ˝Om jag d„r finner fyrtiofem; s† skall jag icke f”rd„rva den.˝ 018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: ˝Kanh„nda skola fyrtio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke g”ra det, f”r de fyrtios skull.˝ 018:030 D† sade han: ˝Herre, vredgas icke ”ver att jag „nnu talar n†got. Kanh„nda skola trettio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Om jag d„r finner trettio, s† skall jag icke g”ra det.˝ 018:031 Men han sade: ˝Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanh„nda skola tjugu finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke f”rd„rva den, f”r de tjugus skull.˝ 018:032 D† sade han: ˝Herre, vredgas icke ”ver att jag talar allenast „nnu en g†ng. Kanh„nda skola tio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke f”rd„rva den, f”r de tios skull.˝ 018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham v„nde tillbaka hem. 019:001 Och de tv† „nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d† i Sodoms port. N„r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte 019:002 och sade: ˝I herrar, tagen h„rb„rge i eder tj„nares hus och stannen d„r ”ver natten, och tv†n edra f”tter; sedan kunnen I i morgon bittida forts„tta eder f„rd.˝ De svarade: ˝Nej, vi vilja stanna p† gatan ”ver natten.˝ 019:003 Men han bad dem s† entr„get, att de togo h„rb„rge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en m†ltid †t dem och bakade osyrat br”d, och de †to. 019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m„nnen i staden, Sodoms m„n, b†de unga och gamla, allt folket, s† m†nga de voro. 019:005 Dessa kallade p† Lot och sade till honom: ˝Var „ro de m„n som hava kommit till dig i natt? F”r dem ut till oss, s† att vi f† k„nna dem.˝ 019:006 D† gick Lot ut till dem i porten och st„ngde d”rren efter sig 019:007 och sade: ˝Mina br”der, g”ren icke s† illa. 019:008 Se, jag har tv† d”ttrar, som „nnu icke veta av n†gon man. Dem vill jag f”ra ut till eder, s† kunnen I g”ra med dem vad I finnen f”r gott. G”ren allenast icke n†got mot dessa m„n, eftersom de nu hava g†tt in under skuggan av mitt tak.˝ 019:009 Men de svarade: ˝Bort med dig!˝ Och de sade ytterligare: ˝Denne, en ensam man, har kommit hit och bor h„r s†som fr„mling, och han vill dock st„ndigt upph„va sig som domare. Men nu skola vi g”ra dig mer ont „n dem.˝ Och de tr„ngde med v†ld in p† mannen Lot och stormade fram f”r att spr„nga d”rren. 019:010 D† r„ckte m„nnen ut sina h„nder och togo Lot in till sig i huset och st„ngde d”rren. 019:011 Och de m„n som stodo utanf”r husets port slogo de med blindhet, b†de sm† och stora, s† att de f”rg„ves s”kte finna porten. 019:012 Och m„nnen sade till Lot: ˝Har du n†gon mer h„r, n†gon m†g, eller n†gra s”ner eller d”ttrar, eller n†gon annan som tillh”r dig i staden, s† f”r dem bort ifr†n detta st„lle. 019:013 Ty vi skola f”rd„rva detta st„lle; ropet fr†n dem har blivit s† stort inf”r HERREN, att HERREN har uts„nt oss till att f”rd„rva dem.˝ 019:014 D† gick Lot ut och talade till sina m†gar, som skulle f† hans d”ttrar, och sade: ˝St†n upp och g†n bort ifr†n detta st„lle; ty HERREN skall f”rd„rva staden.˝ Men hans m†gar menade att han sk„mtade. 019:015 N„r nu morgonrodnaden gick upp, manade „nglarna p† Lot och sade: ˝St† upp och tag med dig din hustru och dina b†da d”ttrar, som du har hos dig, p† det att du icke m† f”rg†s genom stadens missg„rning.˝ 019:016 Och d† han „nnu dr”jde, togo m„nnen honom vid handen j„mte hans hustru och hans b†da d”ttrar, ty HERREN ville skona honom; och de f”rde honom ut, och n„r de voro utanf”r staden, sl„ppte de honom. 019:017 Och medan de f”rde dem ut, sade den ene: ˝Fly f”r ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dr”j ingenst„des p† Sl„tten. Fly undan till bergen, s† att du icke f”rg†s.˝ 019:018 Men Lot sade till dem: ˝Ack nej, Herre. 019:019 Se, din tj„nare har ju funnit n†d f”r dina ”gon, och stor „r den barmh„rtighet som du g”r med mig, d† du vill r„dda mitt liv; men jag f”rm†r icke fly undan till bergen; jag r„des att olyckan hinner mig, s† att jag omkommer. 019:020 Se, staden d„rborta ligger helt n„ra, och det „r l„tt att fly dit, och den „r liten; l†t mig fly undan dit -- den „r ju s† liten -- p† det att jag m† bliva vid liv.˝ 019:021 D† svarade han honom: ˝V„lan, jag skall ock h„ri g”ra dig till viljes; jag skall icke omst”rta den stad som du talar om. 019:022 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g”ra, f”rr„n du har kommit dit.˝ D„rav fick staden namnet Soar. 019:023 D† nu solen hade g†tt upp ”ver jorden och Lot hade kommit till Soar, 019:024 l„t HERREN svavel och eld regna fr†n himmelen, fr†n HERREN, ”ver Sodom och Gomorra; 019:025 och han omst”rtade dessa st„der med hela Sl„tten och alla dem som bodde i st„derna och det som v„xte p† marken. 019:026 Och Lots hustru, som f”ljde efter honom, s†g sig tillbaka; d† blev hon en saltstod. 019:027 Och n„r Abraham bittida f”ljande morgon gick till den plats d„r han hade st†tt inf”r HERREN, 019:028 och blickade ned ”ver Sodom och Gomorra och ”ver hela Sl„ttlandet, d† fick han se en r”k stiga upp fr†n landet, lik r”ken fr†n en sm„ltugn. 019:029 S† skedde d†, att n„r Gud f”rd„rvade st„derna p† Sl„tten, t„nkte han p† Abraham och l„t Lot komma undan omst”rtningen, d† han omst”rtade st„derna d„r Lot hade bott. 019:030 Och Lot drog upp fr†n Soar till bergsbygden och bodde d„r med sina b†da d”ttrar, ty han fruktade f”r att bo kvar i Soar; och han bodde med sina b†da d”ttrar i en grotta. 019:031 D† sade den „ldre till den yngre: ˝V†r fader „r gammal, och ingen man finnes i landet, som kan g† in till oss efter all v„rldens sedv„nja. 019:032 Kom, l†t oss giva v†r fader vin att dricka och l„gga oss hos honom, f”r att vi m† skaffa oss livsfrukt genom v†r fader.˝ 019:033 S† g†vo de sin fader vin att dricka den natten, och den „ldre gick in och lade sig hos sin fader, och han m„rkte icke n„r hon lade sig, ej heller n„r hon stod upp. 019:034 Dagen d„refter sade den „ldre till den yngre: ˝Se, jag l†g i natt hos min fader; l†t oss ocks† denna natt giva honom vin att dricka, och g† du in och l„gg dig hos honom, f”r att vi m† skaffa oss livsfrukt genom v†r fader.˝ 019:035 S† g†vo de ocks† den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han m„rkte icke n„r hon lade sig, ej heller n„r hon stod upp. 019:036 S† blevo Lots b†da d”ttrar havande genom sin fader. 019:037 Och den „ldre f”dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr†n honom h„rstamma moabiterna „nda till denna dag. 019:038 Den yngre f”dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fr†n honom h„rstamma Ammons barn „nda till denna dag. 020:001 Och Abraham br”t upp d„rifr†n och drog till Sydlandet; d„r uppeh”ll han sig mellan Kades och Sur, och n†gon tid bodde han i Gerar. 020:002 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D† s„nde Abimelek, konungen i Gerar, och l„t h„mta Sara till sig. 020:003 Men Gud kom till Abimelek i en dr”m om natten och sade till honom: ˝Se, du m†ste d” f”r den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon „r en annan mans „kta hustru.˝ 020:004 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: ˝Herre, vill du d† dr„pa ocks† r„ttf„rdiga m„nniskor? 020:005 Sade han icke sj„lv till mig: 'Hon „r min syster'? Och likas† sade hon: 'Han „r min broder.' I mitt hj„rtas oskuld och med rena h„nder har jag gjort detta.˝ 020:006 D† sade Gud till honom i dr”mmen: ˝Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hj„rtas oskuld, och jag har sj„lv hindrat dig fr†n att synda mot mig; d„rf”r har jag icke tillstatt dig att komma vid henne. 020:007 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han „r en profet. Och han m† bedja f”r dig, s† att du f†r leva. Men om du icke giver henne tillbaka, s† vet att du skall d”den d”, du sj„lv och alla som tillh”ra dig. 020:008 D† stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tj„nare och ber„ttade allt detta f”r dem; och m„nnen blevo mycket f”rskr„ckta. 020:009 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: ˝Vad har du gjort mot oss! Vari har jag f”rsyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg† en s† stor synd? P† otillb”rligt s„tt har du handlat mot mig.˝ 020:010 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: ˝Vad var din mening, n„r du gjorde detta?˝ 020:011 Abraham svarade: ˝Jag t„nkte: 'P† denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dr„pa mig f”r min hustrus skull.' 020:012 Hon „r ocks† verkligen min syster, min faders dotter, fast„n icke min moders dotter; och s† blev hon min hustru. 020:013 Men n„r Gud s„nde mig ut p† vandring bort ifr†n min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din k„rlek d„rmed att du s„ger om mig, varthelst vi komma, att jag „r din broder.'˝ 020:014 D† tog Abimelek f†r och f„kreatur, tj„nare och tj„narinnor och gav dem †t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. 020:015 Och Abimelek sade: ˝Se, mitt land ligger ”ppet f”r dig; du m† bo var du finner f”r gott.˝ 020:016 Och till Sara sade han: ˝Se, jag giver †t din broder tusen siklar silver; det skall f”r dig vara en f”rsoningsg†va inf”r allt ditt folk. S† har du inf”r alla f†tt uppr„ttelse.˝ 020:017 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tj„nstekvinnor, s† att de †ter kunde f”da barn. 020:018 HERREN hade n„mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, f”r Saras, Abrahams hustrus, skull. 021:001 Och HERREN s†g till Sara, s†som han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara s†som han hade sagt. 021:002 Sara blev havande och f”dde †t Abraham en son p† hans †lderdom, vid den best„mda tid som Gud hade sagt honom. 021:003 Och Abraham gav den son som var f”dd †t honom, den som Sara hade f”tt †t honom, namnet Isak. 021:004 Och Abraham omskar sin son Isak, n„r denne var †tta dagar gammal, s†som Gud hade bjudit honom. 021:005 Och Abraham var hundra †r gammal, n„r hans son Isak f”ddes †t honom. 021:006 Och Sara sade: ˝Gud har berett mig ett l”je; var och en som f†r h”ra detta skall le mot mig.˝ 021:007 Och hon sade: ˝Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag f”tt honom en son p† hans †lderdom!˝ 021:008 Och barnet v„xte upp och blev avvant; och den dag d† Isak avvandes gjorde Abraham ett stort g„stabud. 021:009 D† fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade f”tt †t Abraham, leka och sk„mta; 021:010 och hon sade till Abraham: ˝Driv ut denna tj„nstekvinna och hennes son, ty denna tj„nstekvinnas son skall icke „rva med min son Isak.˝ 021:011 Det talet misshagade Abraham mycket f”r hans sons skull. 021:012 Men Gud sade till Abraham: ˝Du m† icke f”r gossens och f”r din tj„nstekvinnas skull l†ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon s„ger dig; ty genom Isak „r det som s„d skall uppkallas efter dig. 021:013 Men ocks† tj„nstekvinnans son skall jag g”ra till ett folk, d„rf”r att han „r din s„d.˝ 021:014 Bittida f”ljande morgon tog Abraham br”d och en l„gel med vatten och gav det †t Hagar; han lade det p† hennes rygg och gav henne barnet med och l„t henne g†. Och hon begav sig †stad och irrade omkring i Beer-Sebas ”ken. 021:015 Men n„r vattnet i l„geln hade tagit slut, kastade hon barnet ifr†n sig under en buske 021:016 och gick bort och satte sig ett stycke d„rifr†n, p† ett b†gskotts avst†nd, ty hon t„nkte: ˝Jag f”rm†r icke se p†, huru barnet d”r.˝ Och d„r hon nu satt, p† n†got avst†nd, brast hon ut i gr†t. 021:017 D† h”rde Gud gossens r”st, och Guds „ngel ropade till Hagar fr†n himmelen och sade till henne: ˝Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har h”rt gossens r”st, d„r han ligger. 021:018 G† och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g”ra honom till ett stort folk.˝ 021:019 Och Gud ”ppnade hennes ”gon, s† att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l„gel med vatten och gav gossen att dricka. 021:020 Och Gud var med gossen, och han v„xte upp och bodde i ”knen och blev med tiden en b†gskytt. 021:021 Han bodde i ”knen Paran; och hans moder tog en hustru †t honom fr†n Egyptens land. 021:022 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h„rh”vitsman, och talade med Abraham och sade: ˝Gud „r med dig i allt vad du g”r. 021:023 S† lova mig nu h„r med ed vid Gud att du icke skall g”ra dig skyldig till n†got svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d„r du nu bor s†som fr„mling samma godhet som jag har bevisat dig.˝ 021:024 Abraham sade: ˝Det vill jag lova dig.˝ 021:025 Dock gjorde Abraham Abimelek f”rebr†elser ang†ende en vattenbrunn som Abimeleks tj„nare hade tagit ifr†n honom. 021:026 Men Abimelek svarade: ˝Jag vet icke vem som har gjort detta; sj„lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h”rt n†got d„rom f”rr„n i dag.˝ 021:027 D† tog Abraham f†r och f„kreatur och gav †t Abimelek; och de sl”to f”rbund med varandra. 021:028 Men Abraham st„llde sju lamm av hjorden avsides. 021:029 D† sade Abimelek till Abraham: ˝Vad betyda de sju lammen som du har st„llt d„r avsides?˝ 021:030 Han svarade: ˝Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f”r att detta m† vara mig till ett vittnesb”rd d„rom att det „r jag som har gr„vt denna brunn.˝ 021:031 D„rav kallades det st„llet Beer-Seba, eftersom de b†da d„r gingo eden. 021:032 N„r de s† hade slutit f”rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans h„rh”vitsman Pikol upp och v„nde tillbaka till filist‚ernas land. 021:033 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och †kallade d„r HERRENS, den evige Gudens, namn. 021:034 Och Abraham bodde i filist‚ernas land en l†ng tid. 022:001 En tid h„refter h„nde sig att Gud satte Abraham p† prov. Han sade till honom: ˝Abraham!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 022:002 D† sade han: ˝Tag din son Isak, din ende son, som du har k„r, och g† bort till Moria land, och offra honom d„r s†som br„nnoffer, p† ett berg som jag skall s„ga dig.˝ 022:003 Bittida f”ljande morgon lastade Abraham sin †sna och tog med sig tv† sina tj„nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit s”nder ved till br„nnoffer, br”t han upp och begav sig p† v„g till den plats som Gud hade sagt honom. 022:004 N„r nu Abraham p† tredje dagen lyfte upp sina ”gon och fick se platsen p† avst†nd, 022:005 sade han till sina tj„nare: ˝Stannen I h„r med †snan; jag och gossen vilja g† ditbort. N„r vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.˝ 022:006 Och Abraham tog veden till br„nnoffret och lade den p† sin son Isak, men sj„lv tog han elden och kniven, och de gingo s† b†da tillsammans. 022:007 D† talade Isak till sin fader Abraham och sade: ˝Min fader!˝ Han svarade: ˝Vad vill du, min son?˝ Han sade: ˝Se, h„r „r elden och veden, men var „r f†ret till br„nnoffret?˝ 022:008 Abraham svarade: ˝Gud utser nog †t sig f†ret till br„nnoffret, min son.˝ S† gingo de b†da tillsammans. 022:009 N„r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han d„r ett altare och lade veden d„rp†, sedan band han sin son Isak och lade honom p† altaret ovanp† veden. 022:010 Och Abraham r„ckte ut sin hand och tog kniven f”r att slakta sin son. 022:011 D† ropade HERRENS „ngel till honom fr†n himmelen och sade: ˝Abraham! Abraham!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 022:012 D† sade han: ˝L†t icke din hand komma vid gossen, och g”r honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d† du icke har undanh†llit mig din ende son.˝ 022:013 N„r d† Abraham lyfte upp sina ”gon, fick han bakom sig se en v„dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn†r; och Abraham gick dit och tog v„duren och offrade den till br„nnoffer i sin sons st„lle. 022:014 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu f”r tiden heter den Berget d„r HERREN l†ter se sig. 022:015 Och HERRENS „ngel ropade f”r andra g†ngen till Abraham fr†n himmelen 022:016 och sade: ˝Jag sv„r vid mig sj„lv, s„ger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanh†llit mig din ende son 022:017 d„rf”r skall jag rikligen v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen och s†som sanden p† havets strand; och din s„d skall intaga sina fienders portar. 022:018 Och i din s„d skola alla folk p† jorden v„lsigna sig, d„rf”r att du lyssnade till mina ord.˝ 022:019 Sedan v„nde Abraham tillbaka till sina tj„nare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba. 022:020 En tid h„refter blev s† ber„ttat f”r Abraham: ˝Se, Milka har ock f”tt barn †t din broder Nahor.˝ 022:021 Barnen voro Us, hans f”rstf”dde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader, 022:022 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. 022:023 Men Betuel f”dde Rebecka. Dessa †tta f”ddes av Milka †t Nahor, Abrahams broder. 022:024 Och hans bihustru, som hette Reuma, f”dde ock barn, n„mligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka. 023:001 Och Sara blev ett hundra tjugusju †r gammal; s† gammal blev Sara. 023:002 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och h”ll d”dsklagan efter Sara och begr„t henne. 023:003 D„refter stod Abraham upp och gick bort ifr†n den d”da och talade s† till Hets barn: 023:004 ˝Jag „r en fr„mling och g„st hos eder. L†ten mig nu f† en egen grav hos eder, s† att jag kan f”ra min d”da dit och begrava henne.˝ 023:005 D† svarade Hets barn Abraham och sade till honom: 023:006 ˝H”r oss, herre. Du „r en Guds h”vding bland oss; begrav din d”da i den f”rn„mligaste av v†ra gravar. Ingen av oss skall v„gra att giva dig sin grav till att d„r begrava din d”da.˝ 023:007 Men Abraham stod upp och bugade sig f”r landets folk, Hets barn; 023:008 och han talade med dem och sade: ˝Om I tillst„djen att jag f”r ut min d”da och begraver henne, s† h”ren mig och l„ggen eder ut f”r mig hos Efron, Sohars son, 023:009 s† att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh”r honom, och som ligger vid „ndan av hans †ker. Mot full betalning i eder krets m† han giva mig den till egen grav.˝ 023:010 Men Efron satt d„r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i n„rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: 023:011 ˝Icke s†, min herre. H”r mig: Jag sk„nker dig †kern; grottan som finnes d„r sk„nker jag dig ock; jag sk„nker dig den inf”r mina landsm„ns ”gon; begrav d„r din d”da.˝ 023:012 Men Abraham bugade sig f”r landets folk; 023:013 och han talade till Efron i n„rvaro av landets folk och sade: ˝V„rdes dock h”ra mig. Jag vill betala †kerns v„rde; tag emot det av mig, och l†t mig d„r begrava min d”da.˝ 023:014 D† svarade Efron Abraham och sade till honom: 023:015 ˝Min herre, h”r mig. Ett jordstycke till ett v„rde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din d”da.˝ 023:016 Och Abraham f”rstod Efron och v„gde upp †t honom den summa som Efron hade uppgivit i n„rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, s†dant silver som var g†ngbart i handel. 023:017 S† skedde det att Efrons †ker i Makpela, gent emot Mamre, sj„lva †kern med grottan som fanns d„r och alla tr„d p† †kern, s† l†ngt dess omr†de str„ckte sig runt omkring, blev ”verl†ten †t Abraham till egendom 023:018 inf”r Hets barns ”gon, inf”r alla som bodde inom hans stadsport. 023:019 D„refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p† †kern i Makpela, gent emot Mamre, det „r Hebron, i Kanaans land. 023:020 Źkern med grottan som fanns d„r blev s† av Hets barn ”verl†ten †t Abraham till egen grav. 024:001 Abraham var nu gammal och kommen till h”g †lder, och HERREN hade v„lsignat Abraham i alla stycken. 024:002 D† sade han till sin „ldste hustj„nare, den som f”restod all hans egendom: ˝L„gg din hand under min l„nd; 024:003 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru †t min son skall taga en dotter till n†gon av kanan‚erna bland vilka jag bor, 024:004 utan att du skall g† till mitt eget land och till min sl„kt och d„r taga hustru †t min son Isak.˝ 024:005 Tj„naren sade till honom: ˝Men om s† h„nder, att kvinnan icke vill f”lja mig hit till landet, m†ste jag d† f”ra din son tillbaka till det land som du har kommit ifr†n?˝ 024:006 Abraham svarade honom: ˝Tag dig till vara f”r att f”ra min son dit tillbaka. 024:007 HERREN, himmelens Gud, som har f”rt mig bort ifr†n min faders hus och ifr†n mitt f„dernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'Źt din s„d skall jag giva detta land', han skall s„nda sin „ngel framf”r dig, s† att du d„rifr†n skall kunna f† en hustru †t min son. 024:008 Men om kvinnan icke vill f”lja dig, s† „r du fri ifr†n denna din ed till mig. Allenast m† du icke f”ra min son dit tillbaka.˝ 024:009 D† lade tj„naren sin hand under sin herre Abrahams l„nd och lovade honom detta med ed. 024:010 Och tj„naren tog tio av sin herres kameler och drog †stad med allahanda dyrbara g†vor fr†n sin herre; han stod upp och drog †stad till Nahors stad i Aram-Naharaim. 024:011 D„r l„t han kamelerna l„gra sig utanf”r staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d† kvinnorna pl„gade komma ut f”r att h„mta vatten. 024:012 Och han sade: ˝HERRE, min herre Abrahams Gud, l†t mig i dag f† ett lyckosamt m”te, och g”r n†d med min herre Abraham. 024:013 Se, jag st†r h„r vid vattenk„llan, och stadsbornas d”ttrar komma hitut f”r att h„mta vatten. 024:014 Om jag nu s„ger till en flicka: 'H†ll hit din kruka, och l†t mig f† dricka' och hon d† svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', m† hon d† vara den som du har utsett †t din tj„nare Isak, s† skall jag d„rav veta att du har gjort n†d med min herre.˝ 024:015 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka p† axeln. 024:016 Och flickan var mycket fager att sk†da, en jungfru som ingen man hade k„nt. Hon gick nu ned till k„llan och fyllde sin kruka och steg s† upp igen. 024:017 D† skyndade tj„naren emot henne och sade: ˝L†t mig f† dricka litet vatten ur din kruka.˝ 024:018 Hon svarade: ˝Drick, min herre˝ och lyfte strax ned krukan p† sin hand och gav honom att dricka. 024:019 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: ˝Jag vill ock ”sa upp vatten †t dina kameler, till dess att de alla hava f†tt dricka.˝ 024:020 Och hon t”mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade †ter till brunnen f”r att h„mta vatten och ”ste s† upp †t alla hans kameler. 024:021 Men mannen s†g p† henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke. 024:022 Och n„r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n„sring av guld, en halv sikel i vikt, och tv† armband av guld, tio siklar i vikt, 024:023 och fr†gade: ˝Vems dotter „r du? S„g mig det. Och s„g mig om vi kunna f† natth„rb„rge i din faders hus?˝ 024:024 Hon svarade honom: ˝Jag „r dotter till Betuel, Milkas son, som av henne f”ddes †t Nahor.˝ 024:025 Och hon sade ytterligare till honom: ˝Vi hava rikligt med b†de halm och foder; natth„rb„rge kan du ock f†.˝ 024:026 D† b”jde mannen sig ned och tillbad HERREN 024:027 och sade: ˝Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin n†d och trofasthet ifr†n min herre! Mig har HERREN ledsagat p† v„gen, hem till min herres fr„nder.˝ 024:028 Och flickan skyndade †stad och ber„ttade allt detta i sin moders hus. 024:029 Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade †stad till mannen d„rute vid k„llan. 024:030 N„r han n„mligen s†g n„sringen och armbanden som hans syster bar, och n„r han h”rde huru hans syster Rebecka ber„ttade: 'S† och s† talade mannen till mig', d† begav han sig ut till mannen, d„r denne stod hos kamelerna vid k„llan. 024:031 Och han sade: ˝Kom in, du HERRENS v„lsignade; varf”r st†r du h„rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f”r kamelerna.˝ 024:032 S† kom d† mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder †t kamelerna, och vatten till att tv† hans och hans f”ljeslagares f”tter. 024:033 Och man satte fram mat f”r honom; men han sade: ˝Jag vill icke „ta, f”rr„n jag har framf”rt mitt „rende.˝ Laban svarade: ˝S† tala d†.˝ 024:034 D† sade han: ˝Jag „r Abrahams tj„nare. 024:035 Och HERREN har rikligen v„lsignat min herre, s† att han har blivit en m„ktig man; han har givit honom f†r och f„kreatur, silver och guld, tj„nare och tj„narinnor, kameler och †snor. 024:036 Och Sara, min herres hustru, har f”tt †t min herre en son p† sin †lderdom, och †t denne har han givit allt vad han „ger. 024:037 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru †t min son skall du icke taga en dotter till n†gon av kanan‚erna i vilkas land jag bor, 024:038 utan du skall g† till min faders hus och till min sl„kt och d„r taga hustru †t min son.' 024:039 D† sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f”lja med mig?' 024:040 Han svarade mig: 'HERREN, inf”r vilken jag har vandrat, skall s„nda sin „ngel med dig och g”ra din resa lyckosam, s† att du †t min son f†r en hustru av min sl„kt och av min faders hus; 024:041 i s†dant fall skall du vara l”st fr†n din ed till mig, n„r du har kommit till min sl„kt. Ocks† om de icke giva henne †t dig, skall du vara fri ifr†n eden till mig.' 024:042 S† kom jag i dag till k„llan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill l†ta den resa p† vilken jag „r stadd bliva lyckosam, 024:043 m† det d† ske, n„r jag nu st†r h„r vid vattenk„llan, att om en ung kvinna kommer ut f”r att h„mta vatten och jag s„ger till henne: 'L†t mig f† dricka litet vatten ur din kruka' 024:044 och hon d† svarar mig: 'Drick du; †t dina kameler vill jag ock ”sa upp vatten' -- m† hon d† vara den kvinna som HERREN har utsett †t min herres son. 024:045 Och innan jag hade slutat att s† tala f”r mig sj„lv, se, d† kom Rebecka ut med sin kruka p† axeln och gick ned till k„llan f”r att h„mta vatten. D† sade jag till henne: 'L†t mig f† dricka.' 024:046 Och strax lyfte hon ned sin kruka fr†n axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' S† drack jag, och hon vattnade ocks† kamelerna. 024:047 Och jag fr†gade henne och sade: 'Vems dotter „r du?' Hon svarade: 'Jag „r dotter till Betuel, Nahors son, som f”ddes †t honom av Milka.' D† satte jag ringen i hennes n„sa och armbanden p† hennes armar. 024:048 Och jag b”jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p† den r„tta v„gen, s† att jag †t hans son skulle f† min herres fr„ndes dotter. 024:049 Om I nu viljen visa min herre k„rlek och trofasthet, s† s„gen mig det; varom icke, s† s„gen mig ock det, f”r att jag d† m† v„nda mig †t annat h†ll, till h”ger eller till v„nster.˝ 024:050 D† svarade Laban och Betuel och sade: ˝Fr†n HERREN har detta utg†tt; vi kunna i den saken intet s„ga till dig, varken ont eller gott. 024:051 Se, d„r st†r Rebecka inf”r dig, tag henne och drag †stad; m† hon bliva hustru †t din herres son, s†som HERREN har sagt.˝ 024:052 N„r Abrahams tj„nare h”rde deras ord, f”ll han ned p† jorden och tillbad HERREN. 024:053 Sedan tog tj„naren fram smycken av silver och guld, s† ock kl„der, och gav detta †t Rebecka. J„mv„l †t hennes broder och hennes moder gav han dyrbara sk„nker. 024:054 Och de †to och drucko, han och hans f”ljeslagare, och stannade sedan d„r ”ver natten. Men om morgonen, n„r de hade st†tt upp, sade han: ˝L†ten mig nu fara till min herre.˝ 024:055 D† sade hennes broder och hennes moder: ˝L†t flickan stanna hos oss n†gra dagar, tio eller s†; sedan m† du fara.˝ 024:056 Men han svarade dem: ˝Uppeh†llen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. L†ten mig fara; jag vill resa hem till min herre.˝ 024:057 D† sade de: ˝Vi vilja kalla hit flickan och fr†ga henne sj„lv.˝ 024:058 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: ˝Vill du resa med denne man?˝ Hon svarade: ˝Ja.˝ 024:059 D† best„mde de att deras syster Rebecka j„mte sin amma skulle fara med Abrahams tj„nare och dennes m„n. 024:060 Och de v„lsignade Rebecka och sade till henne: ˝Av dig, du v†r syster, komme tusen g†nger tio tusen, och m† dina avkomlingar intaga sina fienders portar.˝ 024:061 Och Rebecka och hennes t„rnor stodo upp och satte sig p† kamelerna och f”ljde med mannen; s† tog tj„naren Rebecka med sig och for sin v„g. 024:062 Men Isak var p† v„g hem fr†n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. 024:063 Och mot aftonen hade Isak g†tt ut p† f„ltet i sorgsna tankar. N„r han d† lyfte upp sina ”gon, fick han se kameler komma. 024:064 D† nu ocks† Rebecka lyfte upp sina ”gon och fick se Isak, steg hon med hast ned fr†n kamelen; 024:065 och hon fr†gade tj„naren: ˝Vem „r den mannen som kommer emot oss d„r p† f„ltet?˝ Tj„naren svarade: ˝Det „r min herre.˝ D† tog hon sin sl”ja och h”ljde sig i den. 024:066 Och tj„naren f”rt„ljde f”r Isak huru han hade utr„ttat allt. 024:067 Och Isak f”rde henne in i sin moder Saras t„lt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne k„r. S† blev Isak tr”stad i sorgen efter sin moder. 025:001 Och Abraham tog sig „nnu en hustru, och hon hette Ketura. 025:002 Hon f”dde †t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 025:003 Och Joksan f”dde Saba och Dedan, och Dedans s”ner voro assur‚erna, letus‚erna och leumm‚erna. 025:004 Och Midjans s”ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas s”ner. 025:005 Och Abraham gav allt vad han „gde †t Isak. 025:006 Men †t s”nerna till sina bihustrur gav Abraham sk„nker och skilde dem, medan han sj„lv „nnu levde, fr†n sin son Isak och l„t dem draga ”sterut, bort till ™sterlandet. 025:007 Och detta „r antalet av Abrahams levnads†r: ett hundra sjuttiofem †r; 025:008 d„refter gav Abraham upp andan och dog i en god †lder, gammal och m„tt p† livet, och blev samlad till sina f„der. 025:009 Och hans s”ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, p† hetiten Efrons, Sohars sons, †ker gent emot Mamre, 025:010 den †ker som Abraham hade k”pt av Hets barn; d„r blev Abraham begraven, s†v„l som hans hustru Sara. 025:011 Och efter Abrahams d”d v„lsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. 025:012 Och detta „r ber„ttelsen om Ismaels sl„kt, Abrahams sons, som f”ddes †t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj„nstekvinna. 025:013 Dessa „ro namnen p† Ismaels s”ner, med deras namn, efter deras „ttf”ljd: Nebajot, Ismaels f”rstf”dde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 025:014 Misma, Duma och Massa, 025:015 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 025:016 Dessa voro Ismaels s”ner och dessa deras namn, i deras byar och t„ltl„ger, tolv h”vdingar efter deras stammar. 025:017 Och detta „r antalet av Ismaels levnads†r: ett hundra trettiosju †r; d„refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina f„der. 025:018 Och de hade sina boningsplatser fr†n Havila „nda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina br”der. 025:019 Och detta „r ber„ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl„kt. Abraham f”dde Isak; 025:020 och Isak var fyrtio †r gammal, n„r han till hustru †t sig tog Rebecka, som var dotter till aram‚en Betuel fr†n Paddan-Aram och syster till aram‚en Laban. 025:021 Och Isak bad till HERREN f”r sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN b”nh”rde honom, s† att hans hustru Rebecka blev havande. 025:022 Men barnen st”tte varandra i hennes liv; d† sade hon: ˝Om det skulle g† s†, varf”r skulle jag d† vara till?˝ Och hon gick bort f”r att fr†ga HERREN. 025:023 Och HERREN svarade henne: ˝Tv† folk finnas i ditt liv, tv† folkstammar skola ur ditt sk”te s”ndras fr†n varandra; den ena stammen skall vara den andra ”verm„ktig, och den „ldre skall tj„na den yngre.˝ 025:024 N„r sedan tiden var inne att hon skulle f”da, se, d† funnos tvillingar i hennes liv. 025:025 Den som f”rst kom fram var r”dl„tt och ”ver hela kroppen s†som en h†rmantel; och de g†vo honom namnet Esau. 025:026 D„refter kom hans broder fram, och denne h”ll med sin hand i Esaus h„l; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio †r gammal, n„r de f”ddes. 025:027 Och barnen v„xte upp, och Esau blev en skicklig j„gare, som h”ll sig ute p† marken; Jakob †ter blev en fromsint man, som bodde i t„lt. 025:028 Och Isak hade Esau k„rast, ty han hade smak f”r villebr†d; men Rebecka hade Jakob k„rast. 025:029 En g†ng, d† Jakob h”ll p† att koka n†got till soppa, kom Esau hem fr†n marken, uppgiven av hunger. 025:030 Och Esau sade till Jakob: ˝L†t mig f† till livs av det r”da, det r”da du har d„r; ty jag „r uppgiven av hunger.˝ D„rav fick han namnet Edom. 025:031 Men Jakob sade: ˝S„lj d† nu †t mig din f”rstf”dslor„tt.˝ 025:032 Esau svarade: ˝Jag „r ju d”den n„ra; vartill gagnar mig d† min f”rstf”dslor„tt?˝ 025:033 Jakob sade: ˝S† giv mig nu din ed d„rp†.˝ Och han gav honom sin ed och s†lde s† sin f”rstf”dslor„tt till Jakob. 025:034 Men Jakob gav Esau br”d och linssoppa; och han †t och drack och stod sedan upp och gick sin v„g. S† ringa aktade Esau sin f”rstf”dslor„tt. 026:001 Men en hungersn”d uppstod i landet, en ny hungersn”d, efter den som hade varit f”rut, i Abrahams tid. D† begav sig Isak till Abimelek, filist‚ernas konung, i Gerar. 026:002 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom och sade: ˝Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s„ga dig. 026:003 Stanna s†som fr„mling h„r i landet; jag skall vara med dig och v„lsigna dig, ty †t dig och din s„d skall jag giva alla dessa l„nder, och skall h†lla den ed som jag har svurit din fader Abraham. 026:004 Jag skall g”ra din s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen, och jag skall giva †t din s„d alla dessa l„nder; och i din s„d skola alla folk p† jorden v„lsigna sig, 026:005 d„rf”r att Abraham har lyssnat till mina ord och h†llit vad jag har bjudit honom h†lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.˝ 026:006 S† stannade Isak kvar i Gerar. 026:007 Och n„r m„nnen p† orten fr†gade honom om hans hustru, sade han: ˝Hon „r min syster.˝ Han fruktade n„mligen f”r att s„ga att hon var hans hustru, ty han t„nkte: ˝M„nnen h„r p† orten kunde d† dr„pa mig f”r Rebeckas skull, eftersom hon „r s† fager att sk†da.˝ 026:008 Men n„r han hade varit d„r en l„ngre tid, h„nde sig en g†ng, d† Abimelek, filist‚ernas konung, blickade ut genom f”nstret, att han fick se Isak k„rligt sk„mta med sin hustru Rebecka. 026:009 D† kallade Abimelek Isak till sig och sade: ˝Hon „r ju din hustru; huru har du d† kunnat s„ga: 'Hon „r min syster'?˝ Isak svarade honom: ˝Jag fruktade att jag annars skulle bliva d”dad f”r hennes skull.˝ 026:010 D† sade Abimelek: ˝Vad har du gjort mot oss! Huru l„tt kunde det icke hava skett att n†gon av folket hade l„grat din hustru? Och s† hade du dragit skuld ”ver oss.˝ 026:011 Sedan bj”d Abimelek allt folket och sade: ˝Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d”den.˝ 026:012 Och Isak s†dde d„r i landet och fick det †ret hundrafalt, ty HERREN v„lsignade honom. 026:013 Och han blev en m„ktig man; hans makt blev st”rre och st”rre, s† att han till slut var mycket m„ktig. 026:014 Han „gde s† m†nga f†r och f„kreatur och s† m†nga tj„nare, att filist‚erna begynte avundas honom. 026:015 Och alla de brunnar som hans faders tj„nare hade gr„vt i hans fader Abrahams tid, dem hade filist‚erna kastat igen och fyllt med grus. 026:016 Och Abimelek sade till Isak: ˝Drag bort ifr†n oss; ty du har blivit oss alltf”r m„ktig.˝ 026:017 D† drog Isak bort d„rifr†n och slog upp sitt l„ger i Gerars dal och bodde d„r. 026:018 Och Isak l„t †ter gr„va ut de vattenbrunnar som hade blivit gr„vda i hans fader Abrahams tid, men som filist‚erna efter Abrahams d”d hade kastat igen; och han gav dem †ter de namn som hans fader hade givit dem. 026:019 Och Isaks tj„nare gr„vde i dalen och funno d„r en brunn med rinnande vatten. 026:020 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: ˝Vattnet „r v†rt.˝ D† gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom. 026:021 D„refter gr„vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; d† gav han den namnet Sitna. 026:022 Sedan begav han sig d„rifr†n till en annan plats och gr„vde †ter en brunn; om den tvistade de icke. D„rf”r gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: ˝Nu har ju HERREN givit oss utrymme, s† att vi kunna f”r”ka oss i landet.˝ 026:023 Sedan drog han d„rifr†n upp till Beer-Seba. 026:024 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom den natten och sade: ˝Jag „r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag „r med dig, och jag skall v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik, f”r min tj„nare Abrahams skull.˝ 026:025 D† byggde han d„r ett altare och †kallade HERRENS namn och slog d„r upp sitt t„lt. Och Isaks tj„nare gr„vde d„r en brunn. 026:026 Och Abimelek begav sig till honom fr†n Gerar med Ahussat, sin v„n, och Pikol, sin h„rh”vitsman. 026:027 Men Isak sade till dem: ˝Varf”r kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifr†n eder?˝ 026:028 De svarade: ˝Vi hava tydligt sett att HERREN „r med dig; d„rf”r t„nkte vi: 'L†t oss giva varandra en ed, vi och du, s† att vi sluta ett f”rbund med dig, 026:029 att du icke skall g”ra oss n†got ont, likasom vi † v†r sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat „n gott och hava l†tit dig fara i frid.' Du „r nu HERRENS v„lsignade.˝ 026:030 D† gjorde han ett g„stabud f”r dem, och de †to och drucko. 026:031 Bittida f”ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l„t Isak dem g†, och de foro ifr†n honom i frid. 026:032 Samma dag kommo Isaks tj„nare och ber„ttade f”r honom om den brunn som de hade gr„vt och sade till honom: ˝Vi hava funnit vatten.˝ 026:033 Och han kallade den Sibea. D„rav heter staden Beer-Seba „nnu i dag. 026:034 N„r Esau var fyrtio †r gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. 026:035 Men dessa blevo en hj„rtesorg f”r Isak och Rebecka. 027:001 N„r Isak hade blivit gammal och hans ”gon voro skumma, s† att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin „ldste son, och sade till honom: ˝Min son!˝ Han svarade honom: ˝Vad vill du?˝ 027:002 D† sade han: ˝Se, jag „r gammal och vet icke n„r jag skall d”. 027:003 S† tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b†ge, och g† ut i marken och jaga villebr†d †t mig; 027:004 red sedan till †t mig en smaklig r„tt, en s†dan som jag tycker om, och b„r in den till mig till att „ta, p† det att min sj„l m† v„lsigna dig, f”rr„n jag d”r.˝ 027:005 Men Rebecka h”rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken f”r att jaga villebr†d till att f”ra hem, 027:006 sade Rebecka till sin son Jakob: ˝Se, jag har h”rt din fader tala s† till din broder Esau: 027:007 'H„mta mig villebr†d och red till †t mig en smaklig r„tt, p† det att jag m† „ta och sedan v„lsigna dig inf”r HERREN, f”rr„n jag d”r.' 027:008 S† h”r nu vad jag s„ger, min son, och g”r vad jag bjuder dig. 027:009 G† bort till hjorden och h„mta mig d„rifr†n tv† goda killingar, s† vill jag av dem tillreda en smaklig r„tt †t din fader, en s†dan som han tycker om. 027:010 Och du skall b„ra in den till din fader till att „ta, p† det att han m† v„lsigna dig, f”rr„n han d”r.˝ 027:011 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: ˝Min broder Esau „r ju luden, och jag „r sl„t. 027:012 Kanh„nda tager min fader p† mig, och jag bliver d† av honom h†llen f”r en bespottare och skaffar mig f”rbannelse i st„llet f”r v„lsignelse.˝ 027:013 D† sade hans moder till honom: ˝Den f”rbannelsen komme ”ver mig, min son; h”r nu allenast vad jag s„ger, och g† och h„mta dem †t mig.˝ 027:014 D† gick han och h„mtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig r„tt, en s†dan som hans fader tyckte om. 027:015 Och Rebecka tog Esaus, sin „ldre sons, h”gtidskl„der, som hon hade hos sig i huset, och satte dem p† Jakob, sin yngre son. 027:016 Och med skinnen av killingarna bekl„dde hon hans h„nder och den sl„ta delen av hans hals. 027:017 Sedan l„mnade hon †t sin son Jakob den smakliga r„tten och br”det som hon hade tillrett. 027:018 Och han gick in till sin fader och sade: ˝Min fader!˝ Han svarade: ˝Vad vill du? Vem „r du, min son?˝ 027:019 D† sade Jakob till sin fader: ˝Jag „r Esau, din f”rstf”dde. Jag har gjort s†som du tillsade mig; s„tt dig upp och „t av mitt villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.˝ 027:020 Men Isak sade till sin son: ˝Huru har du s† snart kunnat finna n†got, min son?˝ Han svarade: ˝HERREN, din Gud, skickade det i min v„g.˝ 027:021 D† sade Isak till Jakob: ˝Kom hit, min son, och l†t mig taga p† dig och k„nna om du „r min son Esau eller icke.˝ 027:022 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n„r denne hade tagit p† honom, sade han: ˝R”sten „r Jakobs r”st, men h„nderna „ro Esaus h„nder.˝ 027:023 Och han k„nde icke igen honom, ty hans h„nder voro ludna s†som hans broder Esaus h„nder; och han v„lsignade honom. 027:024 Men han fr†gade: ˝Žr du verkligen min son Esau?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 027:025 D† sade han: ˝B„r hit maten †t mig och l†t mig „ta av min sons villebr†d, p† det att min sj„l m† v„lsigna dig.˝ Och han bar fram den till honom, och han †t; och han r„ckte honom vin, och han drack. 027:026 D„refter sade hans fader Isak till honom: ˝Kom hit och kyss mig, min son.˝ 027:027 N„r han d† gick fram och kysste honom, k„nde han lukten av hans kl„der och v„lsignade honom; han sade: ˝Se, av min son utg†r doft, lik doften av en mark, som HERREN har v„lsignat. 027:028 S† give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och s„d och vin i rikligt m†tt. 027:029 Folk tj„ne dig, och folkslag falle ned f”r dig. Bliv en herre ”ver dina br”der, och m† din moders s”ner falla ned f”r dig. F”rbannad vare den som f”rbannar dig, och v„lsignad vare den som v„lsignar dig!˝ 027:030 Men n„r Isak hade givit Jakob sin v„lsignelse och Jakob just hade g†tt ut fr†n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr†n jakten. 027:031 D„refter tillredde ocks† han en smaklig r„tt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: ˝M† min fader st† upp och „ta av sin sons villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.˝ 027:032 Hans fader Isak fr†gade honom: ˝Vem „r du?˝ Han svarade: ˝Jag „r Esau, din f”rstf”dde son.˝ 027:033 D† blev Isak ”verm†ttan h„pen och sade: ˝Vem var d† den j„garen som bar in till mig sitt villebr†d, s† att jag †t av allt, f”rr„n du kom, och sedan v„lsignade honom? V„lsignad skall han ock f”rbliva.˝ 027:034 N„r Esau h”rde sin faders ord, brast han ut i h”gljudd och bitter klagan och sade till sin fader: ˝V„lsigna ocks† mig, min fader.˝ 027:035 Men han svarade: ˝Din broder har kommit med svek och tagit din v„lsignelse.˝ 027:036 D† sade han: ˝Han heter ju Jakob, och han har nu ocks† tv† g†nger bedragit mig. Min f”rstf”dslor„tt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min v„lsignelse.˝ Och han fr†gade: ˝Har du d† ingen v„lsignelse kvar f”r mig?˝ 027:037 Isak svarade och sade till Esau: ˝Se, jag har satt honom till en herre ”ver dig, och alla hans br”der har jag givit honom till tj„nare, och med s„d och vin har jag beg†vat honom; vad skall jag d† nu g”ra f”r dig, min son?˝ 027:038 Esau sade till sin fader: ˝Har du d† allenast den enda v„lsignelsen, min fader? V„lsigna ocks† mig, min fader.˝ Och Esau brast ut i gr†t. 027:039 D† svarade hans fader Isak och sade till honom: ˝Se, fj„rran ifr†n jordens fetma skall din boning vara och utan dagg fr†n himmelen ovanefter. 027:040 Av ditt sv„rd skall du leva, och du skall tj„na din broder. Men det skall ske, n„r du samlar din kraft, att du river hans ok fr†n din hals.˝ 027:041 Och Esau blev h„tsk mot Jakob f”r den v„lsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj„lv: ˝Snart skola de dagar komma, d† vi f† s”rja v†r fader; d† skall jag dr„pa min broder Jakob.˝ 027:042 N„r man nu ber„ttade f”r Rebecka vad hennes „ldre son Esau hade sagt, s„nde hon och l„t kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: ˝Se, din broder Esau vill h„mnas p† dig och dr„pa dig. 027:043 S† h”r nu vad jag s„ger, min son: st† upp och fly till min broder Laban i Haran, 027:044 och stanna n†gon tid hos honom, till dess din broders f”rbittring har upph”rt, 027:045 ja, till dess din broders vrede mot dig har upph”rt och han f”rg„ter vad du har gjort mot honom. D† skall jag s„nda †stad och h„mta dig d„rifr†n. Varf”r skall jag mista eder b†da p† samma g†ng?˝ 027:046 Och Rebecka sade till Isak: ˝Jag „r led vid livet f”r Hets d”ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d”ttrar, en s†dan som dessa, n†gon bland landets d”ttrar, varf”r skulle jag d† leva?˝ 028:001 D† kallade Isak till sig Jakob och v„lsignade honom; och han bj”d honom och sade till honom: ˝Tag dig icke till hustru n†gon av Kanaans d”ttrar, 028:002 utan st† upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru d„rifr†n, n†gon av Labans, din morbroders, d”ttrar. 028:003 Och m† Gud den Allsm„ktige v„lsigna dig och g”ra dig fruktsam och f”r”ka dig, s† att skaror av folk komma av dig; 028:004 m† han giva †t dig Abrahams v„lsignelse, †t dig och din s„d med dig, s† att du f†r taga i besittning det land som Gud har givit †t Abraham, och d„r du nu bor s†som fr„mling.˝ 028:005 S† s„nde Isak †stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till aram‚en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder. 028:006 N„r nu Esau s†g att Isak hade v„lsignat Jakob och s„nt honom till Paddan-Aram f”r att d„rifr†n taga sig hustru -- ty han hade v„lsignat honom och bjudit honom och sagt: ˝Du skall icke taga till hustru n†gon av Kanaans d”ttrar˝ -- 028:007 och n„r han s†g att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram, 028:008 d† m„rkte Esau att Kanaans d”ttrar misshagade hans fader Isak; 028:009 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru †t sig, ut”ver de hustrur han f”rut hade. 028:010 Men Jakob begav sig fr†n Beer-Seba p† v„g till Haran. 028:011 Och han kom d† till den heliga platsen och stannade d„r ”ver natten, ty solen hade g†tt ned; och han tog en av stenarna p† platsen f”r att hava den till huvudg„rd och lade sig att sova d„r. 028:012 D† hade han en dr”m. Han s†g en stege vara rest p† jorden, och dess ”vre „nde r„ckte upp till himmelen, och Guds „nglar stego upp och ned p† den. 028:013 Och se, HERREN stod framf”r honom och sade: ˝Jag „r HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d„r du ligger skall jag giva †t dig och din s„d. 028:014 Och din s„d skall bliva s†som stoftet p† jorden, och du skall utbreda dig †t v„ster och ”ster och norr och s”der, och alla sl„kter p† jorden skola varda v„lsignade i dig och i din s„d. 028:015 Och se, jag „r med dig och skall bevara dig, varthelst du g†r, och jag skall f”ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke ”vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.˝ 028:016 N„r Jakob vaknade upp ur s”mnen sade han: ˝HERREN „r sannerligen p† denna plats, och jag visste det icke!˝ 028:017 Och han betogs av fruktan och sade: ˝Detta m†ste vara en helig plats, h„r bor f”rvisso Gud, och h„r „r himmelens port.˝ 028:018 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudg„rd och reste den till en stod och g”t olja d„rovanp†. 028:019 Och han gav den platsen namnet Betel; f”rut hade staden hetat Lus. 028:020 Och Jakob gjorde ett l”fte och sade: ˝Om Gud „r med mig och bevarar mig under den resa som jag nu „r stadd p† och giver mig br”d till att „ta och kl„der till att kl„da mig med, 028:021 s† att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d† skall HERREN vara min Gud; 028:022 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.˝ 029:001 Och Jakob begav sig †stad p† v„g till ™sterlandet. 029:002 D„r fick han se en brunn p† f„ltet, och vid den l†go tre f†rhjordar, ty ur denna brunn pl„gade man vattna hjordarna. Och stenen som l†g ”ver brunnens ”ppning var stor; 029:003 d„rf”r pl„gade man l†ta alla hjordarna samlas dit och v„ltrade s† stenen fr†n brunnens ”ppning och vattnade f†ren; sedan lade man stenen tillbaka p† sin plats ”ver brunnens ”ppning. 029:004 Och Jakob sade till m„nnen: ˝Mina br”der, varifr†n „ren I?˝ De svarade: ˝Vi „ro fr†n Haran.˝ 029:005 D† sade han till dem: ˝K„nnen I Laban, Nahors son?˝ De svarade: ˝Ja.˝ 029:006 Han fr†gade dem vidare: ˝St†r det v„l till med honom?˝ De svarade: ˝Ja; och se, d„r kommer hans dotter Rakel med f†ren.˝ 029:007 Han sade: ˝Det „r ju „nnu full dag; „nnu „r det icke tid att samla boskapen. Vattnen f†ren, och f”ren dem †ter i bet.˝ 029:008 Men de svarade: ˝Vi kunna icke g”ra det, f”rr„n alla hjordarna hava blivit samlade och man har v„ltrat stenen fr†n brunnens ”ppning; d† vattna vi f†ren.˝ 029:009 Medan han „nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders f†r; ty hon pl„gade vakta dem. 029:010 N„r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, f†r, gick han fram och v„ltrade stenen fr†n brunnens ”ppning och vattnade sin morbroder Labans f†r. 029:011 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr†t. 029:012 Och Jakob omtalade f”r Rakel att han var hennes faders fr„nde, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade †stad och omtalade det f”r sin fader. 029:013 D† nu Laban fick h”ras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f”rde honom in i sitt hus; och han f”rt„ljde f”r Laban allt som hade h„nt honom. 029:014 Och Laban sade till honom: ˝Ja, du „r mitt k”tt och ben.˝ Och han stannade hos honom en m†nads tid. 029:015 Och Laban sade till Jakob: ˝Du „r ju min fr„nde. Skulle du d† tj„na mig f”r intet? S„g mig vad du vill hava i l”n?˝ 029:016 Nu hade Laban tv† d”ttrar; den „ldre hette Lea, och den yngre hette Rakel. 029:017 Och Leas ”gon voro matta, men Rakel hade en sk”n gestalt och var sk”n att sk†da. 029:018 Och Jakob hade fattat k„rlek till Rakel; d„rf”r sade han: ˝Jag vill tj„na dig i sju †r f”r Rakel, din yngre dotter.˝ 029:019 Laban svarade: ˝Det „r b„ttre att jag giver henne †t dig, „n att jag skulle giva henne †t n†gon annan; bliv kvar hos mig.˝ 029:020 S† tj„nade Jakob f”r Rakel i sju †r, och det tycktes honom vara allenast n†gra dagar; s† k„r hade han henne. 029:021 D„refter sade Jakob till Laban: ˝Giv mig min hustru, ty min tid „r nu f”rlupen; l†t mig g† in till henne.˝ 029:022 D† bj”d Laban tillhopa allt folket p† orten och gjorde ett g„stabud. 029:023 Men n„r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f”rde henne till honom, och han gick in till henne. 029:024 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Silpa †t sin dotter Lea till tj„nstekvinna. 029:025 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D† sade han till Laban: ˝Vad har du gjort mot mig? Var det icke f”r Rakel jag tj„nade hos dig? Varf”r har du s† bedragit mig?˝ 029:026 Laban svarade: ˝Det „r icke sed p† v†r ort att man giver bort den yngre f”re den „ldre. 029:027 L†t nu dennas br”llopsvecka g† till „nda, s† vilja vi giva dig ocks† den andra, mot det att du g”r tj„nst hos mig i „nnu ytterligare sju †r.˝ 029:028 Och Jakob samtyckte h„rtill och l„t hennes br”llopsvecka g† till „nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 029:029 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Bilha †t sin dotter Rakel till tj„nstekvinna. 029:030 S† gick han in ocks† till Rakel, och han hade Rakel k„rare „n Lea. Sedan tj„nade han hos honom i „nnu ytterligare sju †r. 029:031 Men d† HERREN s†g att Lea var f”rsm†dd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam. 029:032 Och Lea blev havande och f”dde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon t„nkte: ˝HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig k„r.˝ 029:033 Och hon blev †ter havande och f”dde en son. D† sade hon: ˝HERREN har h”rt att jag har varit f”rsm†dd, d„rf”r har han givit mig ocks† denne.˝ Och hon gav honom namnet Simeon. 029:034 Och †ter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: ˝Nu skall v„l „nd† min man h†lla sig till mig; jag har ju f”tt honom tre s”ner.˝ D„rav fick denne namnet Levi. 029:035 Źter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: ˝Nu vill jag tacka HERREN.˝ D„rf”r gav hon honom namnet Juda. Sedan upph”rde hon att f”da. 030:001 D† nu Rakel s†g att hon icke f”dde barn †t Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: ˝Skaffa mig barn, eljest d”r jag.˝ 030:002 D† uppt„ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: ˝H†ller du d† mig f”r Gud? Det „r ju han som f”rmenar dig livsfrukt.˝ 030:003 Hon sade: ˝Se, d„r „r min tj„narinna Bilha; g† in till henne, f”r att hon m† f”da barn i mitt sk”te, s† att genom henne ocks† jag f†r avkomma.˝ 030:004 S† gav hon honom sin tj„nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 030:005 Och Bilha blev havande och f”dde †t Jakob en son. 030:006 D† sade Rakel: ˝Gud har skaffat r„tt †t mig; han har h”rt min r”st och givit mig en son.˝ D„rf”r gav hon honom namnet Dan. 030:007 Źter blev Bilha, Rakels tj„nstekvinna, havande, och hon f”dde †t Jakob en andre son. 030:008 D† sade Rakel: ˝Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.˝ Och hon gav honom namnet Naftali. 030:009 D† Lea nu s†g att hon hade upph”rt att f”da, tog hon sin tj„nstekvinna Silpa och gav henne †t Jakob till hustru. 030:010 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en son. 030:011 D† sade Lea: ˝Till lycka!˝ Och hon gav honom namnet Gad. 030:012 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en andre son. 030:013 D† sade Lea: ˝Till s„llhet f”r mig! Ja, jungfrur skola prisa mig s„ll.˝ Och hon gav honom namnet Aser. 030:014 Men Ruben gick ut en g†ng vid tiden f”r vetesk”rden och fann d† k„rleks„pplen p† marken och bar dem till sin moder Lea. D† sade Rakel till Lea: ˝Giv mig n†gra av din sons k„rleks„pplen.˝ 030:015 Men hon svarade henne: ˝Žr det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons k„rleks„pplen?˝ Rakel sade: ˝M† han d† i natt ligga hos dig, om jag f†r din sons k„rleks„pplen.˝ 030:016 N„r nu Jakob om aftonen kom hem fr†n marken, gick Lea honom till m”tes och sade: ˝Till mig skall du g† in; ty jag har givit min sons k„rleks„pplen s†som l”n f”r dig.˝ S† l†g han hos henne den natten. 030:017 Och Gud h”rde Lea, s† att hon blev havande, och hon f”dde †t Jakob en femte son. 030:018 D† sade Lea: ˝Gud har givit mig min l”n, f”r det att jag gav min tj„nstekvinna †t min man.˝ Och hon gav honom namnet Isaskar. 030:019 Źter blev Lea havande, och hon f”dde †t Jakob en sj„tte son. 030:020 D† sade Lea: ˝Gud har givit mig en god g†va. Nu skall min man f”rbliva boende hos mig, ty jag har f”tt honom sex s”ner.˝ Och hon gav honom namnet Sebulon. 030:021 D„refter f”dde hon en dotter och gav henne namnet Dina. 030:022 Men Gud t„nkte p† Rakel; Gud h”rde henne och gjorde henne fruktsam. 030:023 Hon blev havande och f”dde en son. D† sade hon: ˝Gud har tagit bort min sm„lek.˝ 030:024 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: ˝HERREN give mig „nnu en son.˝ 030:025 D† nu Rakel hade f”tt Josef, sade Jakob till Laban: ˝L†t mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. 030:026 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj„nat dig f”r, och l†t mig draga hem; du vet ju sj„lv huru jag har tj„nat dig.˝ 030:027 Laban svarade honom: ˝L†t mig finna n†d f”r dina ”gon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN f”r din skull har v„lsignat mig.˝ 030:028 Och han sade ytterligare: ˝Best„m vad du vill hava i l”n av mig, s† skall jag giva dig det.˝ 030:029 Han svarade honom: ˝Du vet sj„lv huru jag har tj„nat dig, och vad det har blivit av din boskap under min v†rd. 030:030 Ty helt litet var det som du hade, f”rr„n jag kom, men det har f”r”kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v„lsignat dig, varhelst jag har g†tt fram. Men n„r skall jag nu ocks† f† g”ra n†got f”r mitt eget hus?˝ 030:031 Han svarade: ˝Vad skall jag giva dig?˝ Och Jakob sade: ˝Du skall icke alls giva mig n†got. Om du vill g”ra mot mig s†som jag nu s„ger, s† skall jag fortfara att vara herde f”r din hjord och vakta den. 030:032 Jag vill i dag g† igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spr„ckliga och brokiga s†v„l som alla svarta djur bland f†ren, s† ock vad som „r brokigt och spr„ckligt bland getterna; s†dant m† sedan bliva min l”n. 030:033 Och n„r du framdeles kommer f”r att med egna ”gon se vad som har blivit min l”n, d† skall min r„ttf„rdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke „ro spr„ckliga eller brokiga, och alla f†r hos mig, som icke „ro svarta, de skola r„knas s†som stulna.˝ 030:034 D† sade Laban: ˝V„lan, blive det s†som du har sagt.˝ 030:035 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spr„ckliga och brokiga getter -- alla djur som n†got vitt fanns p† -- och alla svarta djur bland f†ren; och detta l„mnade han i sina s”ners v†rd. 030:036 Och han l„t ett avst†nd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans ”vriga hjord att vakta. 030:037 Men Jakob tog sig friska k„ppar av poppel, mandeltr„d och l”nn och skalade p† dem vita r„nder, i det han blottade det vita p† k„pparna. 030:038 Sedan lade han k„pparna, som han hade skalat, i r„nnorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo f”r att dricka, s† att djuren hade dem framf”r sig; och de hade just sin parningstid, n„r de nu kommo f”r att dricka. 030:039 Och djuren parade sig vid k„pparna, och s† blev djurens avf”da strimmig, spr„cklig och brokig. 030:040 D„refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s†, att de v„nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; s† skaffade han sig egna hjordar, som han icke l„t komma ihop med Labans hjord. 030:041 Och s† ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob k„pparna framf”r djurens ”gon i r„nnorna, s† att de parade sig vid k„pparna. 030:042 Men n„r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. H„rigenom tillf”llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob. 030:043 S† blev mannen ”verm†ttan rik; han fick mycken sm†boskap, d„rtill ock tj„narinnor och tj„nare, kameler och †snor. 031:001 Men han fick h”ra huru Labans s”ner talade s†: ˝Jakob har tagit allt vad v†r fader „gde; av det v†r fader „gde „r det som han har skaffat sig all denna rikedom.˝ 031:002 Jakob m„rkte ocks† att Laban icke s†g p† honom med samma ”gon som f”rut. 031:003 Och HERREN sade till Jakob: ˝V„nd tillbaka till dina f„ders land och till din sl„kt; jag skall vara med dig.˝ 031:004 D† s„nde Jakob och l„t kalla Rakel och Lea ut p† marken till sin hjord; 031:005 och han sade till dem: ˝Jag m„rker att eder fader icke ser p† mig med samma ”gon som f”rut, nu d† min faders Gud har varit med mig. 031:006 Och I veten sj„lva att jag har tj„nat eder fader av alla mina krafter; 031:007 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g†nger f”r„ndrat min l”n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g”ra mig n†got ont. 031:008 N„r han sade: 'De spr„ckliga skola vara din l”n', d† fick hela hjorden spr„cklig avf”da; och n„r han sade: 'De strimmiga skola vara din l”n', d† fick hela jorden strimmig avf”da. 031:009 S† tog Gud eder faders boskap och gav den †t mig. 031:010 Ty n„r parningstiden kom, lyfte jag upp mina ”gon och fick se i dr”mmen att hannarna som bet„ckte sm†boskapen voro strimmiga, spr„ckliga och fl„ckiga. 031:011 Och Guds „ngel sade till mig i dr”mmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'H„r „r jag.' 031:012 D† sade han: 'Lyft upp dina ”gon och se huru alla hannar som bet„cka sm†boskapen „ro strimmiga, spr„ckliga och fl„ckiga. Jag har ju sett allt vad Laban g”r mot dig. 031:013 Jag „r den Gud som du s†g i Betel, d„r du smorde en stod, och d„r du gjorde mig ett l”fte. St† nu upp och drag ut ur detta land, och v„nd tillbaka till ditt f„dernesland.'˝ 031:014 D† svarade Rakel och Lea och sade till honom: ˝Hava vi numera n†gon lott eller arvedel i v†r faders hus? 031:015 Blevo vi icke av honom aktade s†som fr„mlingar, n„r han s†lde oss? Sedan har han ju ock f”rt„rt vad han fick i betalning f”r oss. 031:016 Ja, all den rikedom som Gud har avh„nt v†r fader tillh”r oss och v†ra barn. S† g”r nu allt vad Gud har sagt dig.˝ 031:017 D† stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p† kamelerna 031:018 och f”rde bort med sig all boskap och alla „godelar som han hade f”rv„rvat, den boskap han „gde, och som han hade f”rv„rvat i Paddan-Aram, och begav sig p† v„g till sin fader Isak i Kanaans land. 031:019 Men Laban hade g†tt bort f”r att klippa sina f†r; d† stal Rakel sin faders husgudar, 031:020 och Jakob stal sig undan fr†n aram‚en Laban, s† att han icke l„t denne m„rka att han „mnade fly. 031:021 S† flydde han med allt sitt; han br”t upp och gick ”ver floden och st„llde sin f„rd mot Gileads berg. 031:022 Men p† tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 031:023 D† tog han med sig sina fr„nder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom p† Gileads berg. 031:024 Men Gud kom till aram‚en Laban i en dr”m om natten och sade till honom: ˝Tag dig till vara f”r att tala n†got mot Jakob, vad det vara m†.˝ 031:025 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d† slagit upp sitt t„lt p† berget, och Laban med sina fr„nder hade ock sitt t„lt uppslaget p† Gileads berg. 031:026 D† sade Laban till Jakob: ˝Vad „r detta f”r ett tilltag, att du har stulit dig undan fr†n mig och f”rt bort mina d”ttrar, likasom vore de tagna med sv„rd? 031:027 Varf”r dolde du din flykt och stal dig undan fr†n mig? D„rigenom att du icke l„t mig veta n†got d„rom hindrades jag att ledsaga dig till v„gs med jubel och s†ng, med pukor och harpor. 031:028 Du f”runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina d”ttrar. Du har handlat d†raktigt. 031:029 Det stode nu i min makt att g”ra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f”r att tala n†got mot Jakob, vad det vara m†.' 031:030 Och d† du nu „ntligen ville fara, eftersom du l„ngtade s† mycket till din faders hus, varf”r skulle du stj„la mina gudar?˝ 031:031 D† svarade Jakob och sade till Laban: ˝Jag fruktade f”r dig, ty jag t„nkte att du skulle med v†ld taga dina d”ttrar ifr†n mig. 031:032 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f† beh†lla livet. I v†ra fr„nders n„rvaro m† du se efter, om n†got „r ditt av det jag har i min „go, och i s† fall taga det.˝ Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem. 031:033 D† gick Laban in i Jakobs t„lt, d„refter i Leas t„lt och i de b†da tj„nstekvinnornas t„lt, men fann intet. Och n„r han hade kommit ut ur Leas t„lt, gick han in i Rakels t„lt. 031:034 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig d„rovanp†. Och Laban s”kte igenom hela t„ltet, men fann dem icke. 031:035 Och hon sade till sin fader: ˝Vredgas icke, min herre, ”ver att jag ej kan stiga upp f”r dig, ty det „r med mig p† kvinnors vis.˝ S† s”kte han efter husgudarna, men fann dem icke. 031:036 D† blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: ˝Vari har jag d† f”rbrutit mig eller syndat, eftersom du s† h„ftigt f”rf”ljer mig? 031:037 Nu har du genoms”kt allt mitt bohag; vad har du d„r funnit av bohagsting som tillh”ra dig? L„gg det fram h„r inf”r mina fr„nder och dina fr„nder, s† att de f† d”ma mellan oss b†da. 031:038 I tjugu †r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke f”tt i otid, och av v„durarna i din hjord har jag icke „tit. 031:039 Intet ihj„lrivet djur f”rde jag till dig; jag m†ste sj„lv ers„tta det; du utkr„vde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten. 031:040 S†dan var min lott: om dagen f”rt„rdes jag av hetta och om natten av k”ld, och s”mnen flydde mina ”gon. 031:041 I tjugu †r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj„nat dig i fjorton †r f”r dina b†da d”ttrar och i sex †r f”r din boskap, men du har tio g†nger f”r„ndrat min l”n. 031:042 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, s† hade du nu s„kert l†tit mig fara med tomma h„nder. Men Gud s†g mitt lidande och min m”da, och han f„llde domen i natt.˝ 031:043 D† svarade Laban och sade till Jakob: ˝D”ttrarna „ro mina d”ttrar, och barnen „ro mina barn, och hjordarna „ro mina hjordar, och allt det du ser „r mitt; vad skulle jag d† nu kunna g”ra mot dessa mina d”ttrar eller mot barnen som de hava f”tt? 031:044 S† kom nu och l†t oss sluta ett f”rbund med varandra, och m† det vara ett vittne mellan mig och dig.˝ 031:045 D† tog Jakob en sten och reste den till en stod. 031:046 Och Jakob sade till sina fr„nder: ˝Samlen tillhopa stenar.˝ Och de togo stenar och gjorde ett r”se och h”llo m†ltid d„r p† r”set. 031:047 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed. 031:048 Och Laban sade: ˝Detta r”se vare i dag vittne mellan mig och dig.˝ D„rav fick det namnet Galed; 031:049 men det kallades ock Mispa, ty han sade: ˝HERREN vare v„ktare mellan mig och dig, n„r vi icke mer se varandra. 031:050 Om du behandlar mina d”ttrar illa eller tager andra hustrur j„mte mina d”ttrar, s† vet, att om ock ingen m„nniska „r tillst„des, s† „r dock Gud vittne mellan mig och dig.˝ 031:051 Och Laban sade ytterligare till Jakob: ˝Se, detta r”se och stoden som jag har rest mellan mig och dig -- 031:052 detta r”se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig f”rbi detta r”se, och att icke heller du skall draga till mig f”rbi detta r”se och denna stod, med ont upps†t. 031:053 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.˝ Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. 031:054 Och Jakob offrade ett slaktoffer p† berget och inbj”d sina fr„nder att h†lla m†ltid med sig. Och de †to och stannade sedan p† berget ”ver natten. 031:055 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina d”ttrar och v„lsignat dem, for han sin v„g hem igen. 032:001 Men n„r Jakob drog sin v„g fram, m”tte honom Guds „nglar; 032:002 och d† Jakob s†g dem, sade han: ˝Detta „r Guds skara.˝ Och han gav den platsen namnet Mahanaim. 032:003 Och Jakob s„nde budb„rare framf”r sig till sin broder Esau i Seirs land, p† Edoms mark; 032:004 och han bj”d dem och sade: ˝S† skolen I s„ga till min herre Esau: Din tj„nare Jakob l†ter s„ga: Jag har vistats borta hos Laban och dr”jt kvar d„r „nda till nu; 032:005 och jag har f†tt oxar, †snor, f†r, tj„nare och tj„narinnor. Och jag har nu velat s„nda bud f”r att l†ta min herre veta detta, p† det att jag m† finna n†d f”r dina ”gon.˝ 032:006 N„r sedan budb„rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: ˝Vi tr„ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.˝ 032:007 D† blev Jakob mycket f”rskr„ckt och betogs av †ngest; och han delade sitt folk och f†ren och f„kreaturen och kamelerna i tv† skaror. 032:008 Ty han t„nkte: ˝Om Esau ”verfaller den ena skaran och sl†r den, s† kan dock den andra skaran undkomma.˝ 032:009 Och Jakob sade: ˝Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'V„nd tillbaka till ditt land och till din sl„kt, s† skall jag g”ra dig gott', 032:010 jag „r f”r ringa till all den n†d och all den trofasthet som du har bevisat din tj„nare; ty jag hade icke mer „n min stav, n„r jag gick ”ver denna Jordan, och nu har jag f”r”kats till tv† skaror. 032:011 R„dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och f”rg”r mig, utan att ens skona m”drar och barn. 032:012 Du har sj„lv sagt: 'Jag skall g”ra dig mycket gott och l†ta din s„d bliva s†som havets sand, som man icke kan r„kna f”r dess myckenhets skull.'˝ 032:013 Och han stannade d„r den natten. Och av det han hade f”rv„rvat tog han ut till sk„nker †t sin broder Esau 032:014 tv† hundra getter och tjugu bockar, tv† hundra tackor och tjugu v„durar, 032:015 trettio kamelston som g†vo di, j„mte deras f”l, d„rtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu †sninnor med tio f”l. 032:016 Och han l„mnade detta i sina tj„nares v†rd, var hjord f”r sig, och sade till sina tj„nare: ˝G†n framf”r mig och l†ten ett mellanrum vara mellan hjordarna.˝ 032:017 Och han bj”d den f”rste och sade: ˝N„r min broder Esau m”ter dig och fr†gar dig: 'Vem tillh”r du, och vart g†r du, och vem tillh”ra djuren som du driver framf”r dig?', 032:018 d† skall du svara: 'De tillh”ra din tj„nare Jakob; de „ro sk„nker som han s„nder till min herre Esau, och sj„lv kommer han h„r efter oss.'˝ 032:019 Och han bj”d likaledes den andre och den tredje och alla de ”vriga som drevo hjordarna: ˝S†som jag nu har sagt eder skolen I s„ga till Esau, n„r I kommen fram till honom. 032:020 Och I skolen vidare s„ga: 'Ocks† din tj„nare Jakob kommer h„r efter oss.'˝ Ty han t„nkte: ˝Jag vill blidka honom med de sk„nker som g† f”re mig; sedan vill jag sj„lv komma inf”r hans ansikte; kanh„nda tager han d† n†digt emot mig.˝ 032:021 S† kommo nu sk„nkerna f”re honom, medan han sj„lv den natten stannade i l„gret. 032:022 Men under natten stod han upp och tog sina b†da hustrur och sina b†da tj„nstekvinnor och sina elva s”ner och gick ”ver Jabboks vad. 032:023 Han tog dem och f”rde dem ”ver b„cken och f”rde tillika ”ver vad han eljest „gde. 032:024 Och Jakob blev ensam kvar. D† brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. 032:025 Och n„r denne s†g att han icke kunde ”vervinna Jakob, gav han honom ett slag p† h”ftleden, s† att h”ften gick ur led, under det han brottades med honom. 032:026 Och mannen sade: ˝Sl„pp mig, ty morgonrodnaden g†r upp.˝ Men han svarade: ˝Jag sl„pper dig icke, med mindre du v„lsignar mig.˝ 032:027 D† sade han till honom: ˝Vad „r ditt namn?˝ Han svarade: ˝Jakob.˝ 032:028 Han sade: ˝Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har k„mpat med Gud och med m„nniskor och vunnit seger.˝ 032:029 D† fr†gade Jakob och sade: ˝L†t mig veta ditt namn.˝ Han svarade: ˝Varf”r fr†gar du efter mitt namn?˝ Och han v„lsignade honom d„r. 032:030 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, ˝ty˝, sade han, ˝jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit r„ddat˝. 032:031 Och n„r han hade kommit f”rbi Penuel, s†g han solen g† upp; men han haltade p† h”ften. 032:032 F”rdenskull „ta Israels barn „nnu i dag icke h”ftsenan som ligger p† h”ftleden, d„rf”r n„mligen, att han gav Jakob ett slag p† h”ftleden, p† h”ftsenan. 033:001 Och Jakob lyfte upp sina ”gon och fick se Esau komma med fyra hundra man. D† f”rdelade han sina barn p† Lea och Rakel och de b†da tj„nstekvinnorna. 033:002 Och han l„t tj„nstekvinnorna med deras barn g† fr„mst, Lea med hennes barn d„rn„st, och Rakel med Josef sist. 033:003 Och sj„lv gick han framf”r dem och bugade sig sju g†nger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder. 033:004 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f”ll honom om halsen och kysste honom; och de gr„to. 033:005 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: ˝Vilka „ro dessa som du har med dig?˝ Han svarade: ˝Det „r barnen som Gud har besk„rt din tj„nare.˝ 033:006 Och tj„nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. 033:007 D„refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. 033:008 Sedan fr†gade han: ˝Vad ville du med hela den skara som jag m”tte?˝ Han svarade: ˝Jag ville finna n†d f”r min herres ”gon.˝ 033:009 Men Esau sade: ˝Jag har nog; beh†ll du vad du har, min broder.˝ 033:010 Jakob svarade: ˝Ack nej; om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† tag emot sk„nkerna av mig, eftersom jag har f†tt se ditt ansikte, likasom s†ge jag ett gudav„sens ansikte, d† du nu s† gunstigt har tagit emot mig. 033:011 Tag h„lsningssk„nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig n†dig, och jag har allt fullt upp.˝ Och han bad honom s† entr„get, att han tog emot dem. 033:012 Och Esau sade: ˝L†t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g† framf”r dig.˝ 033:013 Men han svarade honom: ˝Min herre ser sj„lv att barnen „ro sp„da, och att jag har med mig f†r och kor som giva di; driver man dessa f”r starkt en enda dag, s† d”r hela hjorden. 033:014 M† d„rf”r min herre draga †stad f”re sin tj„nare, s† vill jag komma efter i sakta mak, i den m†n boskapen, som drives framf”r mig, och barnen orka f”lja med, till dess jag kommer till min herre i Seir.˝ 033:015 D† sade Esau: ˝S† vill jag †tminstone l„mna kvar hos dig en del av mitt folk.˝ Men han svarade: ˝Varf”r s†? M† jag allenast finna n†d f”r min herres ”gon.˝ 033:016 S† v„nde Esau om, samma dag, och tog v„gen till Seir. 033:017 Men Jakob br”t upp och drog till Suckot och byggde sig d„r ett hus. Och †t sin boskap gjorde han l”vhyddor; d„rav fick platsen namnet Suckot. 033:018 Och Jakob kom p† sin f„rd ifr†n Paddan-Aram v„lbeh†llen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l„ger utanf”r staden. 033:019 Och det jordstycke d„r han hade slagit upp sitt t„lt k”pte han av Hamors, Sikems faders, barn f”r hundra kesitor. 033:020 Och han reste d„r ett altare och kallade det El-Elohe-Israel. 034:001 Men Dina, den dotter som Lea hade f”tt †t Jakob, gick ut f”r att bes”ka landets d”ttrar. 034:002 Och Sikem, som var son till hiv‚en Hamor, h”vdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och l„grade henne och kr„nkte henne. 034:003 Och hans hj„rta f„ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom k„r, och han talade v„nligt med flickan. 034:004 Och Sikem sade till sin fader Hamor: ˝Skaffa mig denna flicka till hustru.˝ 034:005 Och Jakob hade f†tt h”ra att hans dotter Dina hade blivit sk„ndad. Men eftersom hans s”ner voro med hans boskap ute p† marken, teg Jakob, till dess de kommo hem. 034:006 S† gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f”r att tala med honom. 034:007 Men n„r Jakobs s”ner kommo hem fr†n marken, sedan de hade f†tt h”ra vad som hade h„nt, blevo de f”rbittrade och vredgades h”geligen ”ver att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade l„grat Jakobs dotter -- en otillb”rlig g„rning. 034:008 D† talade Hamor med dem och sade: ˝Min son Sikems hj„rta har f„st sig vid eder syster; given henne †t honom till hustru. 034:009 Och befrynden eder med oss; given edra d”ttrar †t oss, och tagen I v†ra d”ttrar till hustrur, 034:010 och bos„tten eder hos oss, ty landet skall ligga ”ppet f”r eder; d„r m†n I bo och draga omkring och f”rv„rva besittningar.˝ 034:011 Och Sikem sade till hennes fader och hennes br”der: ˝L†ten mig finna n†d f”r edra ”gon; vad I fordren av mig vill jag giva. 034:012 Beg„ren av mig huru stor brudg†va och sk„nk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.˝ 034:013 D† svarade Jakobs s”ner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade sk„ndat deras syster Dina, 034:014 och sade till dem: ˝Vi kunna icke samtycka till att giva v†r syster †t en man som har f”rhud; ty s†dant h†lla vi f”r skamligt. 034:015 Allenast p† det villkoret skola vi g”ra eder till viljes, att I bliven s†som vi, d„rigenom att allt mank”n bland eder omsk„res. 034:016 D† skola vi giva v†ra d”ttrar †t eder och sj„lva taga edra d”ttrar till hustrur; och vi skola d† bo hos eder och bliva med eder ett enda folk. 034:017 Men om I icke viljen lyssna till oss och l†ta omsk„ra eder, s† skola vi taga v†r syster och draga bort.˝ 034:018 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de beg„rde. 034:019 Och den unge mannen dr”jde icke att g”ra s†, ty han hade f†tt behag till Jakobs dotter. Och han hade st”rre myndighet „n n†gon annan i hans faders hus. 034:020 S† tr„dde d† Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till m„nnen i staden och sade: 034:021 ˝Dessa m„n „ro fredligt sinnade mot oss; m† vi allts† l†ta dem bo i landet och draga omkring d„r; landet har ju utrymme nog f”r dem. Vi vilja taga deras d”ttrar till hustrur †t oss och giva dem v†ra d”ttrar. 034:022 Men allenast p† det villkoret skola m„nnen g”ra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank”n bland oss omsk„res, likasom de sj„lva „ro omskurna. 034:023 Och d† bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare v†r tillh”righet. M† vi f”rdenskull allenast g”ra dem till viljes, s† skola de bo kvar hos oss.˝ 034:024 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mank”n, s† m†nga som bodde inom hans stadsport, l„to omsk„ra sig. 034:025 Men p† tredje dagen, d† de voro sjuka av s†ren, togo Jakobs tv† s”ner Simeon och Levi, Dinas br”der, var sitt sv„rd och ”verf”llo staden of”rt„nkt och dr„pte allt mank”n. 034:026 Ocks† Hamor och hans son Sikem dr„pte de med sv„rdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v„g. 034:027 Och Jakobs s”ner kommo ”ver de slagna och plundrade staden, d„rf”r att deras syster hade blivit sk„ndad; 034:028 de togo deras f†r och f„kreatur och †snor, b†de vad som fanns i staden och vad som fanns p† f„ltet. 034:029 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f”rde de bort s†som byte, tillika med allt annat som fanns i husen. 034:030 Men Jakob sade till Simeon och Levi: ˝I haven dragit olycka ”ver mig, d† I nu haven gjort mig f”rhatlig f”r landets inbyggare, kanan‚erna och periss‚erna. Mitt folk „r allenast en ringa hop; man skall nu f”rsamla sig mot mig och sl† mig ihj„l; s† skall jag med mitt hus f”rg”ras.˝ 034:031 Men de svarade: ˝Skulle man d† f† behandla v†r syster s†som en sk”ka?˝ 035:001 Och Gud sade till Jakob: ˝St† upp, drag till Betel och stanna d„r, och res d„r ett altare †t den Gud som uppenbarade sig f”r dig, n„r du flydde f”r din broder Esau.˝ 035:002 D† sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: ˝Skaffen bort de fr„mmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kl„der, 035:003 och l†t oss s† st† upp och draga till Betel; d„r vill jag resa ett altare †t den Gud som b”nh”rde mig, n„r jag var i n”d, och som var med mig p† den v„g jag vandrade.˝ 035:004 D† g†vo de †t Jakob alla de fr„mmande gudar som de hade hos sig, d„rtill ock sina ”rringar; och Jakob gr„vde ned detta under terebinten vid Sikem. 035:005 Sedan br”to de upp; och en f”rskr„ckelse ifr†n Gud kom ”ver de kringliggande st„derna, s† att man icke f”rf”ljde Jakobs s”ner. 035:006 Och Jakob kom till Lus, det „r Betel, i Kanaans land, j„mte allt det folk som var med honom. 035:007 Och han byggde d„r ett altare och kallade platsen El-Betel, d„rf”r att Gud d„r hade uppenbarat sig f”r honom, n„r han flydde f”r sin broder. 035:008 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf”r Betel, under en ek; den fick namnet Gr†toeken. 035:009 Och Gud uppenbarade sig †ter f”r Jakob, n„r han hade kommit tillbaka fr†n Paddan-Aram, och v„lsignade honom. 035:010 Och Gud sade till honom: ˝Ditt namn „r Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.˝ S† fick han namnet Israel. 035:011 Och Gud sade till honom: ˝Jag „r Gud den Allsm„ktige; var fruktsam och f”r”ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utg† fr†n din l„nd. 035:012 Och det land som jag har givit †t Abraham och Isak skall jag giva †t dig; †t din s„d efter dig skall jag ock giva det landet. 035:013 Och Gud for upp fr†n honom, p† den plats d„r han hade talat med honom. 035:014 Men Jakob reste en stod p† den plats d„r han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d„rp† och g”t olja ”ver den. 035:015 Och Jakob gav †t platsen d„r Gud hade talat med honom namnet Betel. 035:016 Sedan br”to de upp fr†n Betel. Och n„r det „nnu var ett stycke v„g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn”d, och barnsn”den blev henne sv†r. 035:017 D† nu hennes barnsn”d var som sv†rast, sade hj„lpkvinnan till henne: ˝Frukta icke; ty ocks† denna g†ng f†r du en son.˝ 035:018 Men n„r hon h”ll p† att giva upp andan, ty hon skulle nu d”, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. 035:019 S† dog Rakel, och hon blev begraven vid v„gen till Efrat, det „r Bet-Lehem. 035:020 Och Jakob reste en v†rd p† hennes grav; det „r den som „nnu i dag kallas Rakels gravv†rd. 035:021 Och Israel br”t upp d„rifr†n och slog upp sitt t„lt p† andra sidan om Herdetornet. 035:022 Och medan Israel bodde d„r i landet, gick Ruben †stad och l„grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h”ra det. Och Jakob hade tolv s”ner. 035:023 Leas s”ner voro Ruben, Jakobs f”rstf”dde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 035:024 Rakels s”ner voro Josef och Benjamin. 035:025 Bilhas, Rakels tj„nstekvinnas, s”ner voro Dan och Naftali. 035:026 Silpas, Leas tj„nstekvinnas, s”ner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs s”ner, och de f”ddes †t honom i Paddan-Aram. 035:027 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det „r Hebron, d„r Abraham och Isak hade bott s†som fr„mlingar. 035:028 Och Isak levde ett hundra †ttio †r; 035:029 d„refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina f„der, gammal och m„tt p† att leva. Och hans s”ner Esau och Jakob begrovo honom. 036:001 Detta „r ber„ttelsen om Esaus, det „r Edoms, sl„kt. 036:002 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d”ttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiv‚en Sibeon, 036:003 s† ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. 036:004 Och Ada f”dde Elifas †t Esau, men Basemat f”dde Reguel. 036:005 Och Oholibama f”dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus s”ner, vilka f”ddes †t honom i Kanaans land. 036:006 Och Esau tog sina hustrur, sina s”ner och d”ttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade f”rv„rvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig s† fr†n sin broder Jakob. 036:007 Ty deras „godelar voro s† stora att de icke kunde bo tillsammans; landet d„r de uppeh”llo sig r„ckte icke till †t dem, f”r deras boskapshjordars skull. 036:008 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det „r densamme som Edom. 036:009 Och detta „r ber„ttelsen om Esaus sl„kt, hans som var stamfader f”r edom‚erna, i Seirs bergsbygd. 036:010 Dessa „ro namnen p† Esaus s”ner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. 036:011 Men Elifas' s”ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. 036:012 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f”dde Amalek †t Elifas. Dessa voro s”ner till Ada, Esaus hustru. 036:013 Men Reguels s”ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro s”ner till Basemat, Esaus hustru. 036:014 Men s”ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f”dde †t Esau: Jeus, Jaelam och Kora. 036:015 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s”ner: Elifas', Esaus f”rstf”ddes, s”ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas, 036:016 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas s”ner. 036:017 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s”ner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Reguel, i Edoms land; dessa voro s”ner till Basemat, Esaus hustru. 036:018 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s”ner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru. 036:019 Dessa voro Esaus s”ner, och dessa deras stamfurstar. Han „r densamme som Edom. 036:020 Dessa voro hor‚en Seirs s”ner, landets f”rra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, 036:021 Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor‚ernas, Seirs s”ners, stamfurstar i Edoms land. 036:022 Men Lotans s”ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna. 036:023 Och dessa voro Sobals s”ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam. 036:024 Och dessa voro Sibeons s”ner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma k„llorna i ”knen, n„r han vaktade sin fader Sibeons †snor. 036:025 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. 036:026 Och dessa voro Disans s”ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. 036:027 Och dessa voro Esers s”ner: Bilhan, Saavan och Akan. 036:028 Dessa voro Disans s”ner: Us och Aran. 036:029 Dessa voro hor‚ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana, 036:030 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro hor‚ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f”r sig. 036:031 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan „nnu n†gon israelitisk konung var konung d„r: 036:032 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. 036:033 N„r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr†n Bosra, konung efter honom. 036:034 N„r Jobab dog, blev Husam fr†n teman‚ernas land konung efter honom. 036:035 N„r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p† Moabs mark; och hans stad hette Avit. 036:036 N„r Hadad dog, blev Samla fr†n Masreka konung efter honom. 036:037 N„r Samla dog, blev Saul fr†n Rehobot vid floden konung efter honom. 036:038 N„r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom. 036:039 N„r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab. 036:040 Och dessa „ro namnen p† Esaus stamfurstar, efter deras sl„kter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet, 036:041 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 036:042 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 036:043 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edom‚ernas stamfader. 037:001 Men Jakob bosatte sig i det land d„r hans fader hade bott s†som fr„mling, n„mligen i Kanaans land. 037:002 Detta „r ber„ttelsen om Jakobs sl„kt. N„r Josef var sjutton †r gammal, gick han, j„mte sina br”der, i vall med f†ren; han f”ljde d† s†som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, s”ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem. 037:003 Men Israel hade Josef k„rare „n alla sina andra s”ner, eftersom han hade f”tt honom p† sin †lderdom; och han l„t g”ra †t honom en fotsid livkl„dnad. 037:004 D† nu hans br”der s†go att deras fader hade honom k„rare „n alla hans br”der, blevo de h„tska mot honom och kunde icke tala v„nligt till honom. 037:005 D„rtill hade Josef en g†ng en dr”m, som han omtalade f”r sina br”der; sedan hatade de honom „nnu mer. 037:006 Han sade n„mligen till dem: ˝H”ren vilken dr”m jag har haft. 037:007 Jag tyckte att vi bundo k„rvar p† f„ltet; och se, min k„rve reste sig upp och blev st†ende, och edra k„rvar st„llde sig runt omkring och bugade sig f”r min k„rve.˝ 037:008 D† sade hans br”der till honom: ˝Skulle du bliva v†r konung, och skulle du r†da ”ver oss?˝ Och de hatade honom „nnu mer f”r hans dr”mmars skull och f”r vad han hade sagt. 037:009 Sedan hade han „nnu en annan dr”m som han f”rt„ljde f”r sina br”der; han sade: ˝H”ren, jag har haft „nnu en dr”m. Jag tyckte att solen och m†nen och elva stj„rnor bugade sig f”r mig.˝ 037:010 N„r han f”rt„ljde detta f”r sin fader och sina br”der, bannade hans fader honom och sade till honom: ˝Vad „r detta f”r en dr”m som du har haft? Skulle d† jag och din moder och dina br”der komma och buga oss ned till jorden f”r dig?˝ 037:011 Och hans br”der avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne. 037:012 D† nu en g†ng hans br”der hade g†tt bort f”r att vakta sin faders f†r i Sikem, 037:013 sade Israel till Josef: ˝Se, dina br”der vakta f†ren i Sikem; g”r dig redo, jag vill s„nda dig till dem.˝ Han svarade honom: ˝Jag „r redo.˝ 037:014 D† sade han till honom: ˝G† och se efter, om det st†r v„l till med dina br”der, och om det st†r v„l till med f†ren, och kom tillbaka till mig med svar.˝ S† s„nde han honom †stad fr†n Hebrons dal, och han kom till Sikem. 037:015 D„r m”tte han en man, medan han gick omkring villr†dig p† f„ltet; och mannen fr†gade honom: ˝Vad s”ker du?˝ 037:016 Han svarade: ˝Jag s”ker efter mina br”der; s„g mig var de vakta sin hjord.˝ 037:017 Mannen svarade: ˝De hava brutit upp h„rifr†n; ty jag h”rde dem s„ga: 'L†t oss g† till Dotain.'˝ D† gick Josef vidare efter sina br”der och fann dem i Dotan. 037:018 N„r de nu p† avst†nd fingo se honom, innan han „nnu hade hunnit fram till dem, lade de r†d om att d”da honom. 037:019 De sade till varandra: ˝Se, d„r kommer dr”mmaren. 037:020 Upp, l†t oss dr„pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi s„ga att ett vilddjur har „tit upp honom. S† f† vi se huru det g†r med hans dr”mmar.˝ 037:021 Men n„r Ruben h”rde detta, ville han r„dda honom undan deras h„nder och sade: ˝L†t oss icke sl† ihj„l honom.˝ 037:022 Ytterligare sade Ruben till dem: ˝Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen h„r i ”knen, men b„ren icke hand p† honom.˝ Han ville n„mligen r„dda honom undan deras h„nder och f”ra honom tillbaka till hans fader. 037:023 D† nu Josef kom fram till sina br”der, togo de av honom hans livkl„dnad, den fotsida kl„dnaden som han hade p† sig, 037:024 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns d„ri. 037:025 D„refter satte de sig ned f”r att „ta. N„r de d† lyfte upp sina ”gon, fingo de se ett t†g av ismaeliter komma fr†n Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro p† v„g med detta ned till Egypten. 037:026 D† sade Juda till sina br”der: ˝Vad gagn hava vi d„rav att vi dr„pa v†r broder och d”lja hans blod?˝ 037:027 Nej, l†t oss s„lja honom till ismaeliterna; m† v†r hand icke komma vid honom, ty han „r ju v†r broder, v†rt eget k”tt.˝ Och hans br”der lydde honom. 037:028 D† nu midjanitiska k”pm„n kommo d„r f”rbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de s†lde Josef f”r tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa f”rde s† Josef till Egypten. 037:029 N„r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d† fanns Josef icke i brunnen. D† rev han s”nder sina kl„der 037:030 och v„nde tillbaka till sina br”der och sade: ˝Gossen „r icke d„r, vart skall jag nu taga v„gen?˝ 037:031 Men de togo Josefs livkl„dnad och slaktade en bock och doppade kl„dnaden i blodet; 037:032 d„refter s„nde de den fotsida livkl„dnaden hem till sin fader och l„to s„ga: ˝Denna har vi funnit; se efter, om det „r din sons livkl„dnad eller icke.˝ 037:033 Och han k„nde igen den och sade: ˝Det „r min sons livkl„dnad; ett vilddjur har „tit upp honom, f”rvisso „r Josef ihj„lriven.˝ 037:034 Och Jakob rev s”nder sina kl„der och svepte s„cktyg om sina l„nder och s”rjde sin son i l†ng tid. 037:035 Och alla hans s”ner och alla hans d”ttrar kommo f”r att tr”sta honom; men han ville icke l†ta tr”sta sig, utan sade: ˝Jag skall med sorg fara ned i d”dsriket till min son.˝ S† begr„t hans fader honom. 037:036 Men medaniterna f”rde honom till Egypten och s†lde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna. 038:001 Vid den tiden begav sig Juda †stad bort ifr†n sina br”der och sl”t sig till en man i Adullam, som hette Hira. 038:002 D„r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. 038:003 Och hon blev havande och f”dde en son, och han fick namnet Er. 038:004 Źter blev hon havande och f”dde en son och gav honom namnet Onan. 038:005 Och hon f”dde „nnu en son, och †t denne gav hon namnet Sela; och n„r han f”ddes, var Juda i Kesib. 038:006 Och Juda tog †t Er, sin f”rstf”dde, en hustru som hette Tamar. 038:007 Men Er, Judas f”rstf”dde, misshagade HERREN; d„rf”r d”dade HERREN honom. 038:008 D† sade Juda till Onan: ˝G† in till din broders hustru, „kta henne i din broders st„lle och skaffa avkomma †t din broder.˝ 038:009 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, l„t han, n„r han gick in till sin broders hustru, det spillas p† jorden, f”r att icke giva avkomma †t sin broder. 038:010 Men det misshagade HERREN att han gjorde s†; d„rf”r d”dade han ocks† honom. 038:011 D† sade Juda till sin sonhustru Tamar: ˝Stanna s†som „nka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.˝ Han fruktade n„mligen att annars ocks† denne skulle d”, likasom hans br”der. S† gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. 038:012 En l†ng tid d„refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin v„n adullamiten Hira upp till Timna, f”r att se efter dem som klippte hans f†r. 038:013 N„r man nu ber„ttade f”r Tamar att hennes sv„rfader gick upp till Timna f”r att klippa sina f†r, 038:014 lade hon av sig sina „nkekl„der och bet„ckte sig med en sl”ja och h”ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p† v„gen till Timna. Ty hon s†g, att fast„n Sela var fullvuxen, blev hon likv„l icke given †t honom till hustru. 038:015 D† nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk”ka; hon hade ju n„mligen sitt ansikte bet„ckt. 038:016 Och han vek av till henne, d„r hon satt vid v„gen, och sade: ˝Kom, l†t mig g† in till dig.˝ Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: ˝Vad vill du giva mig f”r att f† g† in till mig?˝ 038:017 Han sade: ˝Jag vill s„nda dig en killing ur min hjord.˝ Hon svarade: ˝Ja, om du giver mig pant, till dess du s„nder den.˝ 038:018 Han sade: ˝Vad skall jag d† giva dig i pant?˝ Hon svarade: ˝Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.˝ D† gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 038:019 Och hon stod upp och gick d„rifr†n och lade av sin sl”ja och kl„dde sig †ter i sina „nkekl„der. 038:020 Och Juda s„nde killingen med sin v„n adullamiten, f”r att f† igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. 038:021 Och han fr†gade folket d„r p† orten och sade: ˝Var „r tempelt„rnan, hon som satt i Enaim vid v„gen?˝ De svarade: ˝H„r har ingen tempelt„rna varit.˝ 038:022 Och han kom tillbaka till Juda och sade: ˝Jag har icke funnit henne; d„rtill s„ger folket p† orten att ingen tempelt„rna har varit d„r.˝ 038:023 D† sade Juda: ˝M† hon d† beh†lla det, s† att vi icke draga sm„lek ”ver oss. Jag har nu s„nt killingen, men du har icke funnit henne.˝ 038:024 Vid pass tre m†nader d„refter blev s† ber„ttat f”r Juda: ˝Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.˝ Juda sade: ˝F”ren ut henne till att br„nnas.˝ 038:025 Men n„r hon f”rdes ut, s„nde hon bud till sin sv„rfader och l„t s„ga: ˝Genom en man som „r „gare till detta har jag blivit havande.˝ Och hon l„t s„ga: ˝Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillh”ra.˝ 038:026 Och Juda k„nde igen dem och sade: ˝Hon „r i sin r„tt mot mig, eftersom jag icke har givit henne †t min son Sela.˝ Men han kom icke mer vid henne. 038:027 N„r hon nu skulle f”da, se, d† funnos tvillingar i hennes liv. 038:028 Och i f”dslostunden stack den ene fram en hand; d† tog hj„lpkvinnan en r”d tr†d och band den om hans hand och sade: ˝Denne kom f”rst fram.˝ 038:029 Men n„r han d„refter †ter drog sin hand tillbaka, se, d† kom hans broder fram; och hon sade: ˝Varf”r har du tr„ngt dig fram?˝ Och han fick namnet Peres. 038:030 D„refter kom hans broder fram, han som hade den r”da tr†den om sin hand, och han fick namnet Sera. 039:001 Och Josef f”rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna, en egyptisk man, k”pte honom av ismaeliterna som hade f”rt honom ditned. 039:002 Och HERREN var med Josef, s† att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus; 039:003 och hans herre s†g att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde l„t HERREN lyckas v„l under hans hand. 039:004 Och Josef fann n†d f”r hans ”gon och fick betj„na honom. Och han satte honom ”ver sitt hus, och allt vad han „gde l„mnade han i hans v†rd. 039:005 Och fr†n den stund d† han hade satt honom ”ver sitt hus och ”ver allt vad han „gde, v„lsignade HERREN egyptierns hus, f”r Josefs skull; och HERRENS v„lsignelse vilade ”ver allt vad han „gde, hemma och p† marken. 039:006 D„rf”r ”verl„t han i Josefs v†rd allt vad han „gde, och sedan han hade f†tt honom till sin hj„lp, bekymrade han sig icke om n†got, utom maten som han sj„lv †t. Men Josef hade en sk”n gestalt och var sk”n att sk†da. 039:007 Och efter en tid h„nde sig att hans herres hustru kastade sina ”gon p† Josef och sade: ˝Ligg hos mig.˝ 039:008 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: ˝Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hj„lp, bekymrar han sig icke om n†got i huset, och allt vad han „ger har han l„mnat i min v†rd. 039:009 Han har i detta hus icke st”rre makt „n jag, och intet annat har han f”rbeh†llit sig „n dig allena, eftersom du „r hans hustru. Huru skulle jag d† kunna g”ra s† mycket ont och synda mot Gud?˝ 039:010 Och fast„n hon talade s†dant dag efter dag till Josef, h”rde han dock icke p† henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne. 039:011 Men en dag d† han kom in i huset f”r att f”rr„tta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillst„des d„rinne, 039:012 fattade hon honom i manteln och sade: ˝Ligg hos mig.˝ Men han l„mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. 039:013 D† hon nu s†g att han hade l„mnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, 039:014 ropade hon p† sitt husfolk och sade till dem: ˝Sen h„r, han har f”rt hit till oss en hebreisk man, f”r att denne skulle locka oss till l„ttf„rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med h”g r”st. 039:015 Och n„r han h”rde att jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.˝ 039:016 Och hon l„t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem; 039:017 d† ber„ttade hon f”r honom detsamma; hon sade: ˝Den hebreiske tj„naren som du har f”rt hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till l„ttf„rdighet. 039:018 Men d† jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.˝ 039:019 N„r nu hans herre h”rde vad hans hustru ber„ttade f”r honom, n„mligen att hans tj„nare hade betett sig mot henne p† detta s„tt, blev hans vrede uppt„nd. 039:020 Och Josefs herre tog honom och l„t s„tta honom i det f„ngelse d„r konungens f†ngar sutto f„ngslade; d„r fick han d† vara i f„ngelse. 039:021 Men HERREN var med Josef och f”rskaffade honom ynnest och l„t honom finna n†d hos f”rest†ndaren f”r f„ngelset. 039:022 Och f”rest†ndaren f”r f„ngelset l„t alla f†ngar som sutto i f„ngelset st† under Josefs uppsikt; och allt vad d„r skulle g”ras, det gjordes genom honom. 039:023 F”rest†ndaren f”r f„ngelset tog sig alls icke av n†got som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det l„t HERREN lyckas v„l. 040:001 En tid h„refter h„nde sig att den egyptiske konungens munsk„nk och hans bagare f”rsyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten. 040:002 Och Farao blev f”rt”rnad p† sina tv† hovm„n, ”verste munsk„nken och ”verste bagaren, 040:003 och l„t s„tta dem i f”rvar i drabanth”vitsmannens hus, i samma f„ngelse d„r Josef satt f†ngen. 040:004 Och h”vitsmannen f”r drabanterna anst„llde Josef hos dem till att betj„na dem; och de sutto d„r i f”rvar en tid. 040:005 Medan nu den egyptiske konungens munsk„nk och bagare sutto f†ngna i f„ngelset, hade de b†da under samma natt var sin dr”m, vardera med sin s„rskilda betydelse. 040:006 Och n„r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedr”vade. 040:007 D† fr†gade han Faraos hovm„n, som med honom sutto i f”rvar i hans herres hus: ˝Varf”r sen I s† sorgsna ut i dag?˝ 040:008 De svarade honom: ˝Vi hava haft en dr”m, och ingen finnes, som kan uttyda den.˝ Josef sade till dem: ˝Att giva uttydningen „r ju Guds sak; f”rt„ljen dr”mmen f”r mig.˝ 040:009 D† f”rt„ljde ”verste munsk„nken sin dr”m f”r Josef och sade till honom: ˝Jag dr”mde att ett vintr„d stod framf”r mig; 040:010 p† vintr„det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, s† slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. 040:011 Och jag hade Faraos b„gare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos b„gare och gav Farao b„garen i handen.˝ 040:012 D† sade Josef till honom: ˝Detta „r uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar; 040:013 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och s„tta dig †ter p† din plats, s† att du f†r giva Farao b„garen i handen likasom f”rut, d† du var hans munsk„nk. 040:014 Men t„nk p† mig, n„r det g†r dig v„l, s† att du g”r barmh„rtighet med mig och n„mner om mig f”r Farao och skaffar mig ut fr†n detta hus; 040:015 ty jag „r med or„tt bortf”rd fr†n hebr‚ernas land, och icke heller h„r har jag gjort n†got varf”r jag borde s„ttas i f„ngelse.˝ 040:016 D† nu ”verste bagaren s†g att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: ˝Ocks† jag hade en dr”m. Jag tyckte att jag bar tre vetebr”dskorgar p† mitt huvud. 040:017 Och i den ”versta korgen funnos bakverk av alla slag, s†dant som Farao pl„gar „ta; men f†glarna †to d„rav ur korgen p† mitt huvud.˝ 040:018 D† svarade Josef och sade: ˝Detta „r uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar; 040:019 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och taga det av dig; han skall upph„nga dig p† tr„, och f†glarna skola „ta ditt k”tt.˝ 040:020 P† tredje dagen d„refter, d† det var Faraos f”delsedag, gjorde denne ett g„stabud f”r alla sina tj„nare. D† upph”jde han, bland sina tj„nare, s†v„l ”verste munsk„nkens huvud som ”verste bagarens. 040:021 Han insatte ”verste munsk„nken †ter i hans „mbete, s† att han fick giva Farao b„garen i handen; 040:022 men ”verste bagaren l„t han upph„nga, s†som Josef hade sagt dem i sin uttydning. 040:023 Men ”verste munsk„nken t„nkte icke p† Josef, utan gl”mde honom. 041:001 Tv† †r d„refter h„nde sig att Farao hade en dr”m. Han tyckte sig st† vid Nilfloden. 041:002 Och han s†g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. 041:003 Sedan s†g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de st„llde sig bredvid de f”rra korna p† stranden av floden. 041:004 Och de fula och magra korna †to upp de sju vackra och feta korna. D„refter vaknade Farao. 041:005 Men han somnade †ter in och s†g d† i dr”mmen sju ax, frodiga och vackra, v„xa p† samma str†. 041:006 Sedan s†g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av ”stanvinden; 041:007 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. D„refter vaknade Farao och fann att det var en dr”m. 041:008 D† han nu om morgonen var orolig till sinnes, s„nde han ut och l„t kalla till sig alla sp†m„n och alla vise i Egypten. Och Farao f”rt„ljde sina dr”mmar f”r dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem f”r Farao. 041:009 D† talade ”verste munsk„nken till Farao och sade: ˝Jag m†ste i dag p†minna om mina synder. 041:010 N„r Farao en g†ng var f”rt”rnad p† sina tj„nare, satte han mig j„mte ”verste bagaren i f„ngelse i drabanth”vitsmannens hus. 041:011 D† hade vi b†da, jag och han, under samma natt en dr”m, och v†ra dr”mmar hade var sin s„rskilda betydelse. 041:012 Och j„mte oss var d„r en ung hebr‚, som var tj„nare hos h”vitsmannen f”r drabanterna. F”r honom f”rt„ljde vi v†ra dr”mmar, och han uttydde dem f”r oss; efter som var och en hade dr”mt gav han en uttydning. 041:013 Och s†som han uttydde f”r oss, s† gick det. Jag blev †ter insatt p† min plats, och den andre blev upph„ngd.˝ 041:014 D† s„nde Farao och l„t kalla Josef till sig; och man skyndade att f”ra honom ut ur f„ngelset. Och han l„t raka sig och bytte om kl„der och kom inf”r Farao. 041:015 Och Farao sade till Josef: ˝Jag har haft en dr”m, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har h”rt s„gas om dig, att allenast du f†r h”ra en dr”m, kan du uttyda den.˝ 041:016 Josef svarade Farao och sade: ˝I min makt st†r det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.˝ 041:017 D† sade Farao till Josef: ˝Jag dr”mde att jag stod p† stranden av Nilfloden. 041:018 Och jag s†g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. 041:019 Sedan s†g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n†gra s† fula som dessa. 041:020 Och de magra och fula korna †to upp de sju f”rsta, feta korna. 041:021 Men n„r de hade sv„ljt ned dem, kunde man icke m„rka att de hade sv„ljt ned dem, utan de f”rblevo fula s†som f”rut. D„refter vaknade jag. 041:022 Źter dr”mde jag och s†g d† sju ax, fulla och vackra, v„xa p† samma str†. 041:023 Sedan s†g jag sju andra ax skjuta upp, f”rtorkade, tunna och svedda av ”stanvinden; 041:024 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag f”r sp†m„nnen; men ingen fanns, som kunde f”rklara det f”r mig.˝ 041:025 D† sade Josef till Farao: ˝Faraos dr”mmar hava en och samma betydelse; vad Gud „mnar g”ra, det har han f”rkunnat f”r Farao. 041:026 De sju vackra korna betyda sju †r, de sju vackra axen betyda ock sju †r; dr”mmarna hava en och samma betydelse. 041:027 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju †r, s† ock de sju tomma axen, de som voro svedda av ”stanvinden; sju hunger†r skola n„mligen komma. 041:028 Detta menade jag, n„r jag sade till Farao: Vad Gud „mnar g”ra, det har han l†tit Farao veta. 041:029 Se, sju †r skola komma med stor ymnighet ”ver hela Egyptens land. 041:030 Men efter dem skola sju hunger†r intr„ffa, s†dana, att man skall f”rg„ta all den f”rra ymnigheten i Egyptens land, och hungersn”den skall f”rt„ra landet. 041:031 Och man skall icke hava n†got minne av den f”rra ymnigheten i landet, f”r den hungersn”ds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket sv†r. 041:032 Men att Farao har haft dr”mmen tv† g†nger, det betyder att detta „r av Gud best„mt, och att Gud skall l†ta det ske snart. 041:033 M† nu allts† Farao utse en f”rst†ndig och vis man, som han kan s„tta ”ver Egyptens land. 041:034 M† Farao g”ra s†; m† han ock f”rordna tillsyningsm„n ”ver landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga †ren. 041:035 M† man under dessa kommande goda †r samla in allt som kan tj„na till f”da och hopf”ra s„d under Faraos v†rd i st„derna, f”r att tj„na till f”da, och m† man sedan f”rvara den, 041:036 s† att dessa f”do„mnen finnas att tillg† f”r landet under de sju hunger†r som skola komma ”ver Egyptens land. S† skall landet icke beh”va f”rg†s genom hungersn”den.˝ 041:037 Det talet behagade Farao och alla hans tj„nare. 041:038 Och Farao sade till sina tj„nare: ˝Kunna vi finna n†gon i vilken Guds Ande s† „r som i denne?˝ 041:039 Och Farao sade till Josef: ˝Eftersom Gud har kungjort f”r dig allt detta, finnes ingen som „r s† f”rst†ndig och vis som du. 041:040 Du skall f”rest† mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk r„tta sig; allenast d„ri att tronen f”rbliver min vill jag vara f”rmer „n du.˝ 041:041 Ytterligare sade Farao till Josef: ˝Jag s„tter dig nu ”ver hela Egyptens land.˝ 041:042 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p† Josefs hand och l„t kl„da honom i kl„der av fint linne och h„ngde den gyllene kedjan om hans hals. 041:043 Och han l„t honom †ka i vagnen n„rmast efter sin egen, och man utropade framf”r honom ˝abrek˝. Och han satte honom ”ver hela Egyptens land. 041:044 Och Farao sade till Josef: ˝Jag „r Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.˝ 041:045 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. Och Josef begav sig ut och bes†g Egyptens land. 041:046 Josef var trettio †r gammal, n„r han stod inf”r Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifr†n Farao och f„rdades omkring i hela Egyptens land. 041:047 Och landet gav under de sju ymniga †ren avkastning i ”verfl”d 041:048 och under dessa sju †r som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tj„na till f”da och lade upp det i st„derna. I var s„rskild stad lade han upp de f”do„mnen som man h„mtade ifr†n f„lten d„romkring. 041:049 S† hopf”rde Josef s„d i stor myckenhet, s†som sanden i havet, till dess man m†ste upph”ra att h†lla r„kning p† den, eftersom det var om”jligt att h†lla r„kning p† den. 041:050 Och †t Josef f”ddes tv† s”ner, innan n†got hunger†r kom; de f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. 041:051 Och Josef gav †t den f”rstf”dde namnet Manasse, ˝ty˝, sade han, ˝Gud har l†tit mig f”rg„ta all min olycka och hela min faders hus.˝ 041:052 Och †t den andre gav han namnet Efraim, ˝ty˝, sade han, ˝Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land˝. 041:053 Men de sju ymniga †ren som f”rst hade kommit i Egyptens land gingo till „nda; 041:054 sedan begynte de sju hunger†ren, s†som Josef hade f”rutsagt. Och hungersn”d uppstod i alla andra l„nder; men i Egyptens land fanns br”d ”verallt. 041:055 Och n„r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter br”d, sade Farao till alla egyptier: ˝G†n till Josef, och g”ren vad han s„ger eder.˝ 041:056 N„r nu allts† hungersn”d var ”ver hela landet, ”ppnade Josef alla f”rr†dshus och s†lde s„d †t egyptierna. Men hungersn”den blev allt st”rre i Egyptens land; 041:057 och fr†n alla l„nder kom man till Josef i Egypten f”r att k”pa s„d, ty hungersn”den blev allt st”rre i alla l„nder. 042:001 Men n„r Jakob f”rnam att s„d fanns i Egypten, sade han till sina s”ner: ˝Varf”r st†n I s† r†dl”sa?˝ 042:002 Och han sade vidare: ˝Se, jag har h”rt att i Egypten finnes s„d; faren ditned och k”pen d„rifr†n s„d †t oss, f”r att vi m† leva och icke d”.˝ 042:003 D† foro tio av Josefs br”der ned f”r att k”pa s„d i Egypten. 042:004 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s„nd †stad med sina br”der, ty han fruktade att n†gon olycka kunde h„nda honom. 042:005 S† kommo d†, bland de andra, ocks† Israels s”ner f”r att k”pa s„d; ty hungersn”d r†dde i Kanaans land. 042:006 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som s†lde s„d †t allt folket i landet. D† nu Josefs br”der kommo dit, f”llo de ned till jorden p† sitt ansikte inf”r honom. 042:007 N„r d† Josef fick se sina br”der, k„nde han igen dem; men han st„llde sig fr„mmande mot dem och tilltalade dem h†rt och fr†gade dem: ˝Varifr†n kommen I?˝ De svarade: ˝Fr†n Kanaans land, f”r att k”pa s„d till f”da †t oss.˝ 042:008 Och fast„n Josef k„nde igen sina br”der, k„nde de icke igen honom. 042:009 Men Josef t„nkte p† de dr”mmar som han hade dr”mt om dem. Och han sade till dem: ˝I „ren spejare, I haven kommit f”r att se efter, var landet „r utan skydd.˝ 042:010 De svarade honom: ˝Nej, herre, dina tj„nare hava kommit f”r att k”pa s„d till f”da †t sig. 042:011 Vi „ro alla s”ner till en och samma man; vi „ro redliga m„n, dina tj„nare „ro inga spejare.˝ 042:012 Men han sade till dem: ˝Jo, I haven kommit f”r att se efter, var landet „r utan skydd.˝ 042:013 De svarade: ˝Vi, dina tj„nare, „ro tolv br”der, s”ner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste „r nu hemma hos v†r fader, och en „r icke mer till.˝ 042:014 Josef sade till dem: ˝Det „r s†som jag sade eder: I „ren spejare. 042:015 Och p† detta s„tt vill jag pr”va eder: s† sant Farao lever, I skolen icke slippa h„rifr†n, med mindre eder yngste broder kommer hit. 042:016 En av eder m† fara och h„mta hit eder broder. Men I andra skolen stanna s†som f†ngar, f”r att jag s† m† pr”va om I haven talat sanning. Ty om s† icke „r, d† „ren I spejare, s† sant Farao lever.˝ 042:017 D„refter l„t han h†lla dem allasammans i f„ngelse under tre dagar. 042:018 Men p† tredje dagen sade Josef till dem: ˝Om I viljen leva, s† g”ren p† detta s„tt, ty jag fruktar Gud: 042:019 „ren I redliga m„n, s† m† en av eder, I br”der, stanna s†som f†nge i huset d„r I haven suttit f„ngslade; men I andra m†n fara eder v„g, och f”ra hem med eder den s„d som I haven k”pt till hj„lp mot hungersn”den hemma hos eder. 042:020 F”ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s† edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att d”.˝ Och de m†ste g”ra s†. 042:021 Men de sade till varandra: ˝F”rvisso hava vi dragit skuld ”ver oss genom det som vi gjorde mot v†r broder; ty vi s†go hans sj„ls †ngest, n„r han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. D„rf”r hava vi sj„lva kommit i denna †ngest.˝ 042:022 Ruben svarade dem: ˝Sade jag icke till eder: 'F”rsynden eder icke p† gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, d„rf”r utkr„ves nu hans blod.˝ 042:023 Men de visste icke att Josef f”rstod detta, ty han talade med dem genom tolk. 042:024 Och han v„nde sig bort ifr†n dem och gr„t. Sedan v„nde han sig †ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och l„t f„ngsla honom inf”r deras ”gon. 042:025 Och Josef bj”d att man skulle fylla deras s„ckar med s„d, och l„gga vars och ens penningar tillbaka i hans s„ck, och giva dem kost f”r resan. Och man gjorde s† med dem. 042:026 Och de lastade s„den p† sina †snor och foro d„rifr†n. 042:027 Men n„r vid ett vilost„lle en av dem ”ppnade sin s„ck f”r att giva foder †t sin †sna, fick han se sina penningar ligga ”verst i s„cken. 042:028 D† sade han till sina br”der: ˝Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de „ro h„r i min s„ck.˝ D† blevo de utom sig av h„pnad och s†go f”rskr„ckta p† varandra och sade: ˝Vad har Gud gjort mot oss!˝ 042:029 N„r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber„ttade de f”r honom allt vad som hade h„nt dem och sade: 042:030 ˝Mannen som var herre d„r i landet tilltalade oss h†rt och behandlade oss s†som om vi ville bespeja landet. 042:031 Men vi sade till honom: 'Vi „ro redliga m„n och inga spejare; 042:032 vi „ro tolv br”der, samma faders s”ner; en „r icke mer till, och den yngste „r nu hemma hos v†r fader i Kanaans land.' 042:033 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D„rav skall jag veta att I „ren redliga m„n: l„mnen kvar hos mig en av eder, I br”der; tagen s† vad I haven k”pt till hj„lp mot hungersn”den hemma hos eder, och faren eder v„g. 042:034 Sedan m†n I f”ra eder yngste broder hit till mig, s† kan jag veta att I icke „ren spejare, utan redliga m„n. D† skall jag giva eder broder tillbaka †t eder, och I skolen fritt f† draga omkring i landet. 042:035 N„r de sedan t”mde sina s„ckar, fann var och en sin penningpung i sin s„ck. Och d† de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de f”rskr„ckta. 042:036 Och Jakob, deras fader, sade till dem: ˝I g”ren mig barnl”s; Josef „r borta, Simeon „r borta, Benjamin viljen I ock taga ifr†n mig; ”ver mig kommer allt detta.˝ 042:037 D† svarade Ruben sin fader och sade: ˝Mina b†da s”ner m† du d”da, om jag icke f”r honom †ter till dig. Anf”rtro honom †t mig, jag skall f”ra honom tillbaka till dig.˝ 042:038 Men han svarade: ˝Min son f†r icke fara ditned med eder. Hans broder „r ju d”d, och han „r allena kvar; om nu n†gon olycka h„nde honom p† den resa I viljen f”retaga, s† skullen I bringa mina gr† h†r med sorg ned i d”dsriket.˝ 043:001 Men hungersn”den var sv†r i landet. 043:002 Och n„r de hade f”rt„rt den s„d som de hade h„mtat fr†n Egypten, sade deras fader till dem: ˝Faren tillbaka och k”pen litet s„d till f”da †t oss.˝ 043:003 Men Juda svarade honom och sade: ˝Mannen betygade h”gtidligt och sade till oss: 'I f†n icke komma inf”r mitt ansikte, med mindre eder broder „r med eder.' 043:004 Om du nu l†ter v†r broder f”lja med oss, s† skola vi fara ned och k”pa s„d till f”da †t dig. 043:005 Men om du icke l†ter honom f”lja med oss, s† vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I f†n icke komma inf”r mitt ansikte, med mindre eder broder „r med eder.' 043:006 D† sade Israel: ˝Varf”r gjorden I s† illa mot mig och ber„ttaden f”r mannen att I haden „nnu en broder?˝ 043:007 De svarade: ˝Mannen fr†gade noga om oss och v†r sl„kt; han sade: 'Lever eder fader „nnu? Haven I n†gon broder?' D† omtalade vi f”r honom huru det f”rh”ll sig. Kunde vi veta att han skulle s„ga: 'F”ren eder broder hitned'?˝ 043:008 Och Juda sade till sin fader Israel: ˝L†t ynglingen f”lja med mig, s† vilja vi st† upp och begiva oss †stad, f”r att vi m† leva och icke d”, vi sj„lva och du och v†ra kvinnor och barn. 043:009 Jag vill ansvara f”r honom; av min hand m† du utkr„va honom. Om jag icke f”r honom †ter till dig och st„ller honom inf”r ditt ansikte, s† vill jag vara en syndare inf”r dig i all min tid. 043:010 Sannerligen, om vi icke hade dr”jt s† l„nge, s† skulle vi redan hava varit tillbaka f”r andra g†ngen.˝ 043:011 D† svarade deras fader Israel dem: ˝M†ste det s† vara, s† g”ren nu p† detta s„tt: tagen av landets b„sta frukt i edra s„ckar och f”ren det till mannen s†som sk„nk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacien”tter och mandlar. 043:012 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s† att I f”ren tillbaka dit med eder de penningar som I haven f†tt igen ”verst i edra s„ckar. Kanh„nda var det ett misstag. 043:013 Tagen ock eder broder med eder, och st†n upp och faren tillbaka till mannen. 043:014 Men Gud den Allsm„ktige l†te eder finna barmh„rtighet inf”r mannen, s† att han tillst„djer eder andre broder och Benjamin att †terv„nda med eder. Men skall jag bliva barnl”s, s† m† det d† ske.˝ 043:015 D† togo m„nnen de n„mnda sk„nkerna och togo med sig dubbla summan penningar, d„rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och tr„dde inf”r Josef. 043:016 D† nu Josef s†g att Benjamin var med dem, sade han till sin hovm„stare: ˝F”r dessa m„n in i mitt hus; och l†t slakta och tillreda en m†ltid, ty m„nnen skola „ta middag med mig.˝ 043:017 Och mannen gjorde s†som Josef hade sagt och f”rde m„nnen in i Josefs hus. 043:018 Och m„nnen blevo f”rskr„ckta, n„r de f”rdes in i Josefs hus; de sade: ˝Det „r p† grund av penningarna vi f”ras hitin, de penningar som f”rra g†ngen kommo tillbaka i v†ra s„ckar; ty han vill nu st”rta sig p† oss och ”verfalla oss och g”ra oss sj„lva till tr„lar och taga ifr†n oss v†ra †snor.˝ 043:019 Och de tr„dde fram till Josefs hovm„stare och talade med honom vid ing†ngen till huset 043:020 och sade: ˝H”r oss, herre. N„r vi f”rra g†ngen voro h„rnere f”r att k”pa s„d till f”da †t oss 043:021 och sedan kommo till ett vilost„lle och ”ppnade v†ra s„ckar, d† fann var och en av oss sina penningar ”verst i sin s„ck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f”rt tillbaka med oss. 043:022 Och vi hava tagit andra penningar med oss f”r att k”pa s„d till f”da †t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v†ra s„ckar.˝ 043:023 D† svarade han: ˝Varen vid gott mod, frukten icke; det „r eder Gud och eder faders Gud som har l†tit eder finna en skatt i edra s„ckar; edra penningar har jag f†tt.˝ Sedan h„mtade han Simeon ut till dem. 043:024 Och han f”rde m„nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv† sina f”tter och gav foder †t deras †snor. 043:025 Och de st„llde i ordning sina sk„nker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade f†tt h”ra att de skulle „ta d„r. 043:026 N„r sedan Josef hade kommit hem, f”rde de sk„nkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och f”llo ned f”r honom till jorden. 043:027 Och han h„lsade dem och fr†gade: ˝St†r det v„l till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han „nnu?˝ 043:028 De svarade: ˝Ja, det st†r v„l till med v†r fader, din tj„nare; han lever „nnu.˝ Och de bugade sig och f”llo ned f”r honom. 043:029 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fr†gade han: ˝Žr detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?˝ D„rp† sade han: ˝Gud vare dig n†dig, min son.˝ 043:030 Men Josef br”t av sitt tal, ty hans hj„rta uppr”rdes av k„rlek till brodern, och han s”kte tillf„lle att gr†ta ut och gick in i sin kammare och gr„t d„r. 043:031 D„refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han †ter ut och betvang sig och sade: ˝S„tten fram mat.˝ 043:032 Och de satte fram s„rskilt f”r honom och s„rskilt f”r dem och s„rskilt f”r de egyptier som †to tillsammans med honom; ty egyptierna f† icke „ta tillsammans med hebr‚erna; s†dant „r n„mligen en styggelse f”r egyptierna. 043:033 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f”rstf”dde fr„mst s†som den f”rstf”dde, sedan de yngre, var och en efter sin †lder; och m„nnen s†go med f”rundran p† varandra. 043:034 Och han l„t b„ra till dem av r„tterna p† sitt bord, och Benjamin fick fem g†nger s† mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom. 044:001 D„refter bj”d han sin hovm„stare och sade: ˝Fyll m„nnens s„ckar med s„d, s† mycket de kunna rymma, och l„gg vars och ens penningar ”verst i hans s„ck. 044:002 Och min b„gare, silverb„garen, skall du l„gga ”verst i den yngstes s„ck, tillika med penningarna f”r hans s„d.˝ Och han gjorde s†som Josef hade sagt. 044:003 Om morgonen, d† det blev dager, fingo m„nnen fara med sina †snor. 044:004 Men n„r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovm„stare: ˝St† upp och s„tt efter m„nnen; och n„r du hinner upp dem, s† s„g till dem: 'Varf”r haven I l”nat gott med ont? 044:005 Det „r ju just den b„garen som min herre dricker ur, och som han pl„gar sp† med. Det „r en ond g„rning I haven gjort.'˝ 044:006 N„r han nu hann upp dem, sade han detta till dem. 044:007 D† svarade de honom: ˝Varf”r talar min herre s†? Bort det, att dina tj„nare skulle g”ra s†dant! 044:008 De penningar som vi funno ”verst i v†ra s„ckar hava vi ju f”rt tillbaka till dig fr†n Kanaans land. Huru skulle vi d† kunna vilja stj„la silver eller guld ur din herres hus? 044:009 Den bland dina tj„nare, som den finnes hos, han m† d”; d„rtill vilja vi andra bliva min herres tr„lar.˝ 044:010 Han svarade: ˝Ja, vare det s†som I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min tr„l. Men I andra skolen vara utan skuld.˝ 044:011 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s„ck p† jorden, och ”ppnade var och en sin s„ck. 044:012 Och han begynte att s”ka hos den „ldste och slutade hos den yngste; och b„garen fanns i Benjamins s„ck. 044:013 D† revo de s”nder sina kl„der och lastade †ter var och en sin †sna och v„nde tillbaka till staden. 044:014 Och Juda och hans br”der gingo in i Josefs hus, d„r denne „nnu var kvar; och de f”llo ned till jorden f”r honom. 044:015 D† sade Josef till dem: ˝Vad haven I gjort! F”rstoden I icke att en man s†dan som jag kan sp†?˝ 044:016 Juda svarade: Vad skola vi s„ga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi r„ttf„rdiga oss? Gud har funnit dina tj„nares missg„rning. Se, vi „ro min herres tr„lar, vi andra s†v„l som den som b„garen har blivit funnen hos.˝ 044:017 Men han sade: ˝Bort det, att jag skulle s† g”ra! Den som b„garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr„l. Men I andra m†n i frid fara hem till eder fader.˝ 044:018 D† tr„dde Juda fram till honom och sade: ˝H”r mig, herre; l†t din tj„nare tala ett ord inf”r min herre, och m† din vrede icke uppt„ndas mot din tj„nare; ty du „r s†som Farao. 044:019 Min herre fr†gade sina tj„nare och sade: 'Haven I eder fader eller n†gon broder „nnu d„rhemma?' 044:020 Och vi svarade min herre: 'Vi hava en †ldrig fader och en son till honom, en som „r f”dd p† hans †lderdom och „nnu „r ung; men en broder till denne „r d”d, s† att han allena „r kvar efter sin moder, och hans fader har honom k„r.' 044:021 D† sade du till dina tj„nare: 'F”ren honom hitned till mig, s† att jag kan l†ta mitt ”ga vila p† honom.' 044:022 Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l„mna sin fader, ty om han l„mnade sin fader, s† skulle denne d”.' 044:023 Men du sade till dina tj„nare: 'Om eder yngste broder icke f”ljer med eder hitned, s† f†n I icke mer komma inf”r mitt ansikte.' 044:024 N„r vi d„refter hade kommit hem till din tj„nare, min fader, ber„ttade vi f”r honom vad min herre hade sagt. 044:025 Och n„r sedan v†r fader sade: 'Faren tillbaka och k”pen litet s„d till f”da †t oss', 044:026 svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p† det villkoret vilja vi fara, att v†r yngste broder f”ljer med oss; ty vi f† icke komma inf”r mannens ansikte om v†r yngste broder icke „r med oss. 044:027 Men din tj„nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj„lva att min hustru har f”tt †t mig tv† s”ner, 044:028 och den ene gick bort ifr†n mig, och jag sade: f”rvisso „r han ihj„lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden. 044:029 Om I nu tagen ocks† denne ifr†n mig och n†gon olycka h„nder honom, s† skolen I bringa mina gr† h†r med j„mmer ned i d”dsriket.' 044:030 Om jag allts† kommer hem till din tj„nare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som v†r faders hj„rta „r s† f„st vid, 044:031 d† bliver det hans d”d, n„r han ser att ynglingen icke „r med; och dina tj„nare skulle s† bringa din tj„nares, v†r faders, gr† h†r med sorg ned i d”dsriket. 044:032 Ty jag, din tj„nare, har lovat min fader att ansvara f”r ynglingen och har sagt, att om jag icke f”r denne till honom igen, s† vill jag vara en syndare inf”r min fader i all min tid. 044:033 L†t nu d„rf”r din tj„nare stanna kvar hos min herre s†som tr„l, i ynglingens st„lle, men l†t ynglingen fara hem med sina br”der. 044:034 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag f”rm†r icke se den j„mmer som d† skulle komma ”ver min fader.˝ 045:001 D† kunde Josef icke l„ngre betvinga sig inf”r alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: ˝M† alla g† ut h„rifr†n.˝ Och ingen fick stanna inne hos Josef, n„r han gav sig till k„nna f”r sina br”der. 045:002 Och han brast ut i h”gljudd gr†t, s† att egyptierna h”rde det; ocks† Faraos husfolk h”rde det. 045:003 Och Josef sade till sina br”der: ˝Jag „r Josef. Lever min fader „nnu?˝ Men hans br”der kunde icke svara honom, s† f”rskr„ckta blevo de f”r honom. 045:004 D† sade Josef till sina br”der: ˝Kommen hitfram till mig.˝ Och n„r de kommo fram, sade han: ˝Jag „r Josef, eder broder, som I s†lden till Egypten. 045:005 Men varen nu icke bedr”vade och gr„men eder icke d„r”ver att I haven s†lt mig hit: ty f”r att bevara m„nniskors liv har Gud s„nt mig hit f”re eder. 045:006 I tv† †r har nu hungersn”d varit i landet, och „nnu †terst† fem †r under vilka man varken skall pl”ja eller sk”rda. 045:007 Men Gud s„nde mig hit f”re eder, f”r att I skullen bliva kvar p† jorden och beh†llas vid liv, ja, till r„ddning f”r m†nga. 045:008 S† haven nu icke I s„nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos h”gste r†dgivare och till en herre ”ver hela hans hus och till en furste ”ver hela Egyptens land. 045:009 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s„gen till honom: 'S† s„ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre ”ver hela Egypten; kom ned till mig, dr”j icke. 045:010 Du skall f† bo i landet Gosen och vara mig n„ra, du med dina barn och barnbarn, dina f†r och f„kreatur och allt vad som tillh”r dig. 045:011 Jag vill d„r f”rs”rja dig -- ty „nnu †terst† fem hunger†r -- s† att varken du eller ditt hus eller n†gon som h”r dig till skall lida n”d. 045:012 I sen ju med egna ”gon, ocks† min broder Benjamin ser med egna ”gon, att det „r jag, som med egen mun talar till eder. 045:013 Ber„tten nu f”r min fader om all min h„rlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att f”ra min fader hitned.˝ 045:014 S† f”ll han sin broder Benjamin om halsen och gr„t, och Benjamin gr„t vid hans hals. 045:015 Och han kysste alla sina br”der och gr„t i deras armar. Sedan samtalade hans br”der med honom. 045:016 N„r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br”der hade kommit, behagade detta Farao och hans tj„nare v„l. 045:017 Och Farao sade till Josef: ˝S„g till dina br”der: 'Detta skolen I g”ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; 045:018 h„mten s† eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s† skall jag giva eder det b„sta som finnes i Egyptens land, och I skolen f† „ta av landets fetma.' 045:019 Allts† bjuder jag dig nu att s„ga: 'Detta skolen I g”ra: tagen eder vagnar i Egyptens land f”r edra sp„da barn och edra hustrur, och h„mten eder fader och kommen hit. 045:020 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b„sta som finnes i hela Egyptens land skall h”ra eder till.'˝ 045:021 Israels s”ner gjorde s†, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost f”r resan. 045:022 Och han gav †t dem alla var sin h”gtidsdr„kt, men †t Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem h”gtidsdr„kter. 045:023 Och till sin fader s„nde han likaledes g†vor: tio †snor, lastade med det b„sta Egypten hade, och tio †sninnor, lastade med s„d och br”d och andra livsmedel †t hans fader f”r resan. 045:024 D„refter l„t han sina br”der fara, och de beg†vo sig †stad; och han sade till dem: ˝Kiven icke p† v„gen.˝ 045:025 S† foro de upp fr†n Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land; 045:026 och de ber„ttade f”r honom och sade: ˝Josef lever „nnu, och han „r en furste ”ver hela Egyptens land.˝ D† greps hans hj„rta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem. 045:027 Men n„r de omtalade f”r honom allt vad Josef hade sagt till dem, och n„r han s†g vagnarna som Josef hade s„nt f”r att h„mta honom, d† fick deras fader Jakobs ande †ter liv. 045:028 Och Israel sade: ˝Det „r nog; min son Josef lever „nnu. Jag vill fara och se honom, f”rr„n jag d”r.˝ 046:001 Och Israel br”t upp med allt vad honom tillh”rde. Och n„r han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer †t sin fader Isaks Gud. 046:002 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: ˝Jakob! Jakob!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 046:003 D† sade han: ˝Jag „r Gud, din faders Gud; frukta icke f”r att draga ned till Egypten, ty d„r skall jag g”ra dig till ett stort folk. 046:004 Jag skall sj„lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock f”ra dig †ter upp d„rifr†n; och Josefs hand skall tillsluta dina ”gon.˝ 046:005 Och Jakob br”t upp fr†n Beer-Seba; och Israels s”ner satte sin fader Jakob och sina sp„da barn och sina hustrur p† vagnarna som Farao hade s„nt f”r att h„mta honom. 046:006 Och de togo sin boskap och de „godelar som de hade f”rv„rvat i Kanaans land och kommo s† till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom. 046:007 Sina s”ner och sons”ner, sina d”ttrar och sond”ttrar, alla sina avkomlingar, f”rde han med sig till Egypten. 046:008 Dessa „ro namnen p† Israels barn som kommo till Egypten: Jakob och hans s”ner. Jakobs f”rstf”dde var Ruben, 046:009 och Rubens s”ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. 046:010 Simeons s”ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. 046:011 Levis s”ner voro Gerson, Kehat och Merari. 046:012 Judas s”ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s”ner voro Hesron och Hamul. 046:013 Isaskars s”ner voro Tola, Puva, Job och Simron. 046:014 Sebulons s”ner voro Sered, Elon och Jaleel. 046:015 Dessa voro Leas s”ner, de som hon f”dde †t Jakob i Paddan-Aram; tillika f”dde hon †t honom dottern Dina. S”ner och d”ttrar utgjorde tillsammans trettiotre personer. 046:016 Gads s”ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli. 046:017 Asers s”ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias s”ner voro Heber och Malkiel. 046:018 Dessa voro s”ner till Silpa, som Laban hade givit †t sin dotter Lea, och dessa f”dde hon †t Jakob, sexton personer. 046:019 Rakels, Jakobs hustrus, s”ner voro Josef och Benjamin. 046:020 Och de s”ner som f”ddes †t Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. 046:021 Och Benjamins s”ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard. 046:022 Dessa voro Rakels s”ner, de som f”ddes †t Jakob, tillsammans fjorton personer. 046:023 Dans s”ner voro Husim. 046:024 Naftalis s”ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. 046:025 Dessa voro s”ner till Bilha, som Laban hade givit †t sin dotter Rakel, och dessa f”dde hon †t Jakob, tillsammans sju personer. 046:026 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg†tt fr†n hans l„nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f”rutom Jakobs sonhustrur. 046:027 Och Josefs s”ner, vilka f”ddes †t honom i Egypten, voro tv†. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio. 046:028 Och han s„nde Juda framf”r sig till Josef, f”r att denne skulle visa honom v„gen till Gosen. S† kommo de till landet Gosen. 046:029 Och Josef l„t sp„nna f”r sin vagn och for upp till Gosen f”r att m”ta sin fader Israel. Och n„r han kom fram till honom, f”ll han honom om halsen och gr„t l„nge vid hans hals. 046:030 Och Israel sade till Josef: ˝Nu vill jag g„rna d”, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du „nnu lever.˝ 046:031 D„refter sade Josef till sina br”der och sin faders folk: ˝Jag vill fara upp och ber„tta f”r Farao och s„ga till honom: 'Mina br”der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig. 046:032 Och dessa m„n „ro f†rherdar, ty de hava idkat boskapssk”tsel; och sina f†r och f„kreatur och allt vad de „ga hava de f”rt med sig.' 046:033 N„r sedan Farao kallar eder till sig och fr†gar: 'Vad „r edert yrke?', 046:034 skolen I svara: 'Vi, dina tj„nare, hava idkat boskapssk”tsel fr†n v†r ungdom „nda till nu, vi s†v„l som v†ra f„der.' S† skolen I f† bo i landet Gosen; ty alla f†rherdar „ro en styggelse f”r egyptierna.˝ 047:001 Och Josef kom och ber„ttade f”r Farao och sade: ˝Min fader och mina br”der hava kommit fr†n Kanaans land med sina f†r och f„kreatur och allt vad de „ga; och de „ro nu i landet Gosen.˝ 047:002 Och han hade bland sina br”der tagit ut fem m„n; dem st„llde han fram inf”r Farao. 047:003 D† fr†gade Farao hans br”der: ˝Vad „r edert yrke?˝ De svarade Farao: ˝Dina tj„nare „ro f†rherdar, s†som ock v†ra f„der hava varit.˝ 047:004 Och de sade ytterligare till Farao: ˝Vi hava kommit f”r att bo n†gon tid h„r i landet; ty dina tj„nare hade intet bete f”r sina f†r, eftersom hungersn”den „r s† sv†r i Kanaans land. S† l†t nu dina tj„nare bo i landet Gosen.˝ 047:005 D† sade Farao till Josef: ˝Din fader och dina br”der hava allts† nu kommit till dig. 047:006 Egyptens land ligger ”ppet f”r dig; i den b„sta delen av landet m† du l†ta din fader och dina br”der bo. M† de bo i landet Gosen, och ifall du vet om n†gra bland dem att de „ro dugande m„n, s† s„tt dessa till uppsyningsm„n ”ver min boskap.˝ 047:007 Sedan h„mtade Josef sin fader Jakob och f”rde honom fram inf”r Farao, och Jakob h„lsade Farao. 047:008 Men Farao fr†gade Jakob: ˝Huru h”g „r din †lder?˝ 047:009 Jakob svarade Farao: ˝Min vandringstid har varat ett hundra trettio †r. F† och onda hava mina levnads†r varit, de n† icke upp till antalet av mina f„ders levnads†r under deras vandringstid.˝ 047:010 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr†n honom. 047:011 Men Josef l„t sin fader och sina br”der bo i Egyptens land och gav dem besittning d„r, i den b„sta delen av landet, i landet Rameses, s†som Farao hade bjudit. 047:012 Och Josef f”rs”rjde sin fader och sina br”der och hela sin faders hus, och gav var och en underh†ll efter antalet av hans barn. 047:013 Men ingenst„des i landet fanns br”d, ty hungersn”den var mycket sv†r, s† att Egyptens land och Kanaans land f”rsm„ktade av hunger. 047:014 Och f”r den s„d som folket k”pte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef l„t f”ra penningarna in i Faraos hus. 047:015 Men n„r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: ˝Giv oss br”d; icke vill du v„l att vi skola d” i din †syn? Vi hava ju inga penningar mer.˝ 047:016 Josef svarade: ˝F”ren hit eder boskap, s† skall jag giva eder br”d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n†gra penningar.˝ 047:017 D† f”rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br”d i utbyte mot deras h„star, f†r, f„kreatur och †snor. S† underh”ll han dem det †ret och gav dem br”d i utbyte mot all deras boskap. 047:018 S† gick detta †r till „nda. Men det f”ljande †ret kommo de †ter till honom och sade till honom: ˝Vi vilja icke d”lja det f”r min herre: penningarna „ro slut, och den boskap vi „gde har kommit i min herres „go; intet annat finnes nu kvar att giva †t min herre „n v†ra kroppar och v†r jord. 047:019 Icke vill du att vi skola f”rg†s inf”r dina ”gon, vi med v†r †kerjord? K”p oss och v†r jord f”r br”d, s† vilja vi med v†r jord bliva Faraos tr„lar; giv oss allenast uts„de, f”r att vi m† leva och icke d”, och f”r att jorden icke m† l„ggas ”de.˝ 047:020 D† k”pte Josef all jord i Egypten †t Farao; ty egyptierna s†lde var och en sin †ker, eftersom hungersn”den s† sv†rt tryckte dem. S† blev jorden Faraos egendom. 047:021 Och folket f”rflyttade han till st„derna, fr†n den ena „ndan av Egyptens omr†de till den andra. 047:022 Allenast pr„sternas jord k”pte han icke, ty pr„sterna hade sitt best„mda underh†ll av Farao, och de levde av det best„mda underh†ll som Farao gav dem; d„rf”r beh”vde de icke s„lja sin jord. 047:023 Och Josef sade till folket: ˝Se, jag har nu k”pt eder och eder jord †t Farao. D„r haven I uts„de; bes†n nu jorden. 047:024 Och n„r gr”dan kommer in, skolen I giva en femtedel †t Farao; men fyra femtedelar skolen I sj„lva hava till uts„de p† †kern och till f”da f”r eder och dem som I haven i edra hus och till f”da f”r edra barn.˝ 047:025 De svarade: ˝Du har beh†llit oss vid liv; l†t oss finna n†d f”r min herres ”gon, s† vilja vi vara Faraos tr„lar.˝ 047:026 S† gjorde Josef det till en stadga, som „nnu i dag g„ller f”r Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen †t Farao. Allenast pr„sternas jord blev icke Faraos egendom. 047:027 S† bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar d„r och voro fruktsamma och f”r”kade sig storligen. 047:028 Och Jakob levde sjutton †r i Egyptens land, s† att hans levnads†lder blev ett hundra fyrtiosju †r. 047:029 D† nu tiden n„rmade sig att Israel skulle d”, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ˝Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l„gg din hand under min l„nd och lova att visa mig din k„rlek och trofasthet d„rmed att du icke begraver mig i Egypten; 047:030 fastmer, n„r jag har g†tt till vila hos mina f„der, skall du f”ra mig fr†n Egypten och begrava mig i deras grav.˝ Han svarade: ˝Jag skall g”ra s†som du har sagt.˝ 047:031 Men han sade: ˝Giv mig din ed d„rp†.˝ Och han gav honom sin ed. D† tillbad Israel, b”jd mot s„ngens huvudg„rd. 048:001 En tid h„refter blev det sagt till Josef: ˝Din fader „r nu sjuk.˝ D† tog han med sig sina b†da s”ner, Manasse och Efraim. 048:002 Och man ber„ttade f”r Jakob och sade: ˝Din son Josef har nu kommit till dig.˝ D† tog Israel styrka till sig och satte sig upp i s„ngen. 048:003 Och Jakob sade till Josef: ˝Gud den Allsm„ktige uppenbarade sig f”r mig i Lus i Kanaans land och v„lsignade mig 048:004 och sade till mig: 'Se, jag skall g”ra dig fruktsam och f”r”ka dig och l†ta skaror av folk komma av dig, och skall giva †t din s„d efter dig detta land till ev„rdlig besittning.' 048:005 Dina b†da s”ner, som „ro f”dda †t dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon. 048:006 Men de barn som du har f”tt efter dem skola vara dina; de skola b„ra sina br”ders namn i dessas arvedel. 048:007 Se, n„r jag kom fr†n Paddan, dog Rakel ifr†n mig i Kanaans land, under resan, d† det „nnu var ett stycke v„g fram till Efrat; och jag begrov henne d„r vid v„gen till Efrat.˝ St„llet heter nu Bet-Lehem. 048:008 D† nu Israel fick se Josefs s”ner, sade han: ˝Vilka „ro dessa?˝ 048:009 Josef svarade sin fader: ˝Det „r mina s”ner, som Gud har givit mig h„r.˝ D† sade han: ˝F”r dem hit till mig, p† det att jag m† v„lsigna dem.˝ 048:010 Och Israels ”gon voro skumma av †lder, s† att han icke kunde se. S† f”rde han dem d† fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. 048:011 Och Israel sade till Josef: ˝Jag hade icke t„nkt att jag skulle f† se ditt ansikte, men nu har Gud l†tit mig se till och med avkomlingar av dig.˝ 048:012 Och Josef f”rde dem bort ifr†n hans kn„n och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte. 048:013 Sedan tog Josef dem b†da vid handen, Efraim i sin h”gra hand, till v„nster framf”r Israel, och Manasse i sin v„nstra hand, till h”ger framf”r Israel, och f”rde dem s† fram till honom. 048:014 Men Israel r„ckte ut sin h”gra hand och lade den p† Efraims huvud, fast„n han var den yngre, och sin v„nstra hand p† Manasses huvud; han lade allts† sina h„nder korsvis, ty Manasse var den f”rstf”dde. 048:015 Och han v„lsignade Josef och sade: ˝Den Gud inf”r vilken mina f„der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde fr†n min f”delse „nda till denna dag, 048:016 den „ngel som har f”rlossat mig fr†n allt ont, han v„lsigne dessa barn; och m† de uppkallas efter mitt och mina f„ders, Abrahams och Isaks, namn, och m† de f”r”ka sig och bliva talrika p† jorden.˝ 048:017 Men n„r Josef s†g att hans fader lade sin h”gra hand p† Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den fr†n Efraims huvud p† Manasses huvud. 048:018 Och Josef sade till sin fader: ˝Icke s†, min fader; denne „r den f”rstf”dde, l„gg din h”gra hand p† hans huvud.˝ 048:019 Men hans fader ville icke; han sade: ˝Jag vet det, min son, jag vet det; ocks† av honom skall ett folk komma, ocks† han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st”rre „n han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.˝ 048:020 S† v„lsignade han dem p† den dagen och sade: ˝Med ditt namn skall Israel v„lsigna, s† att man skall s„ga: Gud g”re dig lik Efraim och Manasse.˝ S† satte han Efraim framf”r Manasse. 048:021 Och Israel sade till Josef: ˝Se, jag d”r; men Gud skall vara med eder och f”ra eder tillbaka till edra f„ders land. 048:022 Och ut”ver vad jag giver dina br”der giver jag dig en s„rskild h”jdstr„cka som jag med mitt sv„rd och min b†ge har tagit fr†n amor‚erna.˝ 049:001 Och Jakob kallade sina s”ner till sig och sade: F”rsamlen eder, p† det att jag m† f”rkunna eder vad som skall h„nda eder i kommande dagar: 049:002 Kommen tillhopa och h”ren, I Jakobs s”ner; h”ren p† eder fader Israel. 049:003 Ruben, min f”rstf”dde „r du, min kraft och min styrkas f”rstling, fr„mst i myndighet och fr„mst i makt. 049:004 Du sjuder ”ver s†som vatten, du skall icke bliva den fr„mste, ty du besteg din faders l„ger; d† gjorde du vad sk„ndligt var. Ja, min b„dd besteg han! 049:005 Simeon och Levi „ro br”der; deras vapen „ro v†ldets verktyg. 049:006 Min sj„l inl†te sig ej i deras r†d, min „ra tage ingen del i deras samkv„m; ty i sin vrede dr„pte de m„n, och i sitt ”verd†d stympade de oxar. 049:007 F”rbannad vare deras vrede, som „r s† v†ldsam, och deras grymhet, som „r s† h†rd! Jag skall f”rstr” dem i Jakob, jag skall f”rskingra dem i Israel. 049:008 Dig, Juda, dig skola dina br”der prisa; din hand skall vara p† dina fienders nacke, f”r dig skola din faders s”ner buga sig. 049:009 Ett ungt lejon „r Juda; fr†n rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar s†som ett lejon, s†som en lejoninna -- vem v†gar oroa honom? 049:010 Spiran skall icke vika ifr†n Juda, icke h„rskarstaven ifr†n hans f”tter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom h”rsamma. 049:011 Han binder vid vintr„det sin †sna, vid „dla rankan sin †sninnas f†le. Han tv†r sina kl„der i vin, sin mantel i druvors blod. 049:012 Hans ”gon „ro dunkla av vin och hans t„nder vita av mj”lk. 049:013 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, d„r skeppen ligga; sin sida skall han v„nda mot Sidon. 049:014 Isaskar „r en stark †sna, som ligger i ro i sin inh„gnad. 049:015 Och han s†g att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; d† b”jde han sin rygg under b”rdor och blev en arbetspliktig tj„nare. 049:016 Dan skall skaffa r„tt †t sitt folk, han s†v„l som n†gon av Israels stammar. 049:017 Dan skall vara en orm p† v„gen, en huggorm p† stigen, en som biter h„sten i foten, s† att ryttaren faller bakl„nges av. 049:018 HERRE, jag bidar efter din fr„lsning! 049:019 Gad skall tr„ngas av skaror, men sj„lv skall han tr„nga dem p† h„larna. 049:020 Fr†n Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga l„ckerheter har han att giva. 049:021 Naftali „r en snabb hind; han har sk”na ord att giva. 049:022 Ett ungt frukttr„d „r Josef, ett ungt frukttr„d vid k„llan; dess grenar n† upp ”ver muren. 049:023 B†gskyttar oroa honom, de skjuta p† honom och ans„tta honom; 049:024 dock f”rbliver hans b†ge fast, och hans h„nder och armar sp„nstiga, genom dens h„nder, som „r den Starke i Jakob, genom honom som „r herden, Israels klippa, 049:025 genom din faders Gud -- han skall hj„lpa dig. genom den Allsm„ktige -- han skall v„lsigna dig med v„lsignelser fr†n himmelen d„rovan, v„lsignelser fr†n djupet som utbreder sig d„rnere, v„lsignelser fr†n br”st och sk”te. 049:026 Din faders v„lsignelser n† h”gt, h”gre „n mina f”rf„ders v„lsignelser, de n† upp till de eviga h”jdernas h„rlighet. De skola komma ”ver Josefs huvud, ”ver dens hj„ssa, som „r en furste bland sina br”der. 049:027 Benjamin „r en glupande ulv; om morgonen f”rt„r han rov, och om aftonen utskiftar han byte.˝ 049:028 Alla dessa „ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta „r vad deras fader talade till dem, n„r han v„lsignade dem; †t var och en av dem gav han sin s„rskilda v„lsignelse. 049:029 Och han bj”d dem och sade till dem: ˝Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina f„der, i grottan p† hetiten Efrons †ker, 049:030 i den grotta som ligger p† †kern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den †ker som Abraham k”pte till egen grav av hetiten Efron, 049:031 d„r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d„r de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d„r jag sj„lv har begravit Lea, 049:032 p† den †kern som j„mte grottan d„r k”ptes av Hets barn.˝ 049:033 N„r Jakob hade givit sina s”ner denna befallning, drog han sina f”tter upp i s„ngen; och han gav upp andan och blev samlad till sina f„der. 050:001 D† f”ll Josef ned ”ver sin faders ansikte och gr„t ”ver honom och kysste honom. 050:002 Och Josef bj”d l„karna som han hade i sin tj„nst att de skulle balsamera hans fader; och l„karna balsamerade Israel. 050:003 D„rtill †tgingo fyrtio dagar; s† m†nga dagar †tg† n„mligen f”r balsamering. Och egyptierna begr„to honom i sjuttio dagar. 050:004 Men n„r gr†todagarna efter honom voro f”rbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: ˝Om jag har funnit n†d f”r edra ”gon, s† framf”ren till Farao dessa mina ord: 050:005 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N„r jag „r d”d, begrav mig d† i den grav som jag har l†tit gr„va †t mig i Kanaans land.' S† l†t mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.˝ 050:006 Farao svarade: ˝Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.˝ 050:007 D† for Josef upp f”r att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tj„nare, de „ldste i hans hus och alla de „ldste i Egyptens land, 050:008 d„rtill allt Josefs husfolk och hans br”der och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f†r och f„kreatur l„mnade de kvar i landet Gosen. 050:009 Och med honom foro ditupp b†de vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara. 050:010 N„r de nu kommo till Goren-Haatad, p† andra sidan Jordan, h”llo de d„r en mycket stor och h”gtidlig d”dsklagan, och han anst„llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. 050:011 Och n„r landets inbyggare, kanan‚erna, s†go sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: ˝Det „r en h”gtidlig sorgefest som egyptierna h„r h†lla.˝ D„rav fick st„llet namnet Abel-Misraim; det ligger p† andra sidan Jordan. 050:012 Och hans s”ner gjorde med honom s†som han hade bjudit dem: 050:013 hans s”ner f”rde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan p† †kern i Makpela, den †ker som Abraham hade k”pt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre. 050:014 Och sedan Josef hade begravit sin fader, v„nde han tillbaka till Egypten med sina br”der och alla dem som hade farit upp med honom f”r att begrava hans fader. 050:015 Men n„r Josefs br”der s†go att deras fader var d”d, t„nkte de: ˝Kanh„nda skall Josef nu bliva h„tsk mot oss och vederg„lla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.˝ 050:016 D„rf”r s„nde de bud till Josef och l„to s„ga: ˝Din fader bj”d oss s† f”re sin d”d: 050:017 'S† skolen I s„ga till Josef: K„re, f”rl†t dina br”der vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s† illa mot dig.' F”rl†t allts† nu din faders Guds tj„nare vad de hava brutit.˝ Och Josef gr„t, n„r de l„to s„ga detta till honom. 050:018 Sedan kommo ock hans br”der sj„lva och f”llo ned f”r honom och sade: ˝Se, vi vilja vara tj„nare †t dig.˝ 050:019 Men Josef sade till dem: ˝Frukten icke. H†llen I d† mig f”r Gud? 050:020 I t„nkten ont mot mig, men Gud har t„nkt det till godo, f”r att l†ta det ske, som nu har skett, och s† beh†lla mycket folk vid liv. 050:021 Frukten d„rf”r nu icke; jag skall f”rs”rja eder och edra kvinnor och barn.˝ Och han tr”stade dem och talade v„nligt med dem. 050:022 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio †r gammal. 050:023 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks† av Makir, Manasses son, f”ddes barn i Josefs sk”te. 050:024 Och Josef sade till sina br”der: ˝Jag d”r, men Gud skall f”rvisso se till eder, och f”ra eder upp fr†n detta land till det land som han med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob.˝ 050:025 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: ˝N„r nu Gud ser till eder, f”ren d† mina ben h„rifr†n.˝ 050:026 Och Josef dog, n„r han var ett hundra tio †r gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten. Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.) 001:001 Och dessa „ro namnen p† Israels s”ner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: 001:002 Ruben, Simeon, Levi och Juda, 001:003 Isaskar, Sebulon och Benjamin, 001:004 Dan och Naftali, Gad och Aser. 001:005 Tillsammans utgjorde de som hade utg†tt fr†n Jakobs l„nd sjuttio personer; men Josef var redan f”rut i Egypten. 001:006 Och Josef dog och alla hans br”der och hela det sl„ktet. 001:007 Men Israels barn voro fruktsamma och v„xte till och f”r”kade sig och blevo ”verm†ttan talrika, s† att landet blev uppfyllt av dem. 001:008 D† uppstod en ny konung ”ver Egypten, en som icke visste av Josef. 001:009 Och denne sade till sitt folk: ˝Se, Israels barns folk „r oss f”r stort och m„ktigt. 001:010 V„lan, l†t oss d† g† klokt till v„ga med dem; eljest kunde de „nnu mer f”r”ka sig; och om ett krig komme p†, kunde de f”rena sig med v†ra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.˝ 001:011 Allts† satte man arbetsfogdar ”ver dem och f”rtryckte dem med tr„larbeten. Och de m†ste bygga †t Farao f”rr†dsst„der, Pitom och Raamses. 001:012 Men ju mer man f”rtryckte dem, dess mer f”r”kade de sig, och dess mer utbredde de sig, s† att man begynte gruva sig f”r Israels barn. 001:013 D„rf”r p†lade egyptierna Israels barn ytterligare tv†ngsarbeten 001:014 och f”rbittrade deras liv med h†rt arbete p† murbruk och tegel och med alla slags arbeten p† marken korteligen, med tv†ngsarbeten av alla slag, som de l„to dem utf”ra 001:015 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hj„lpte barnaf”derskorna, 001:016 han sade: ˝N„r I f”rl”sen de hebreiska kvinnorna, s† sen efter, d† de f”da: om det „r ett gossebarn, s† d”den det; „r det ett flickebarn, s† m† det leva.˝ 001:017 Men hj„lpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke s†som konungen i Egypten hade sagt till dem, utan l„to barnen leva. 001:018 D† kallade konungen i Egypten hj„lpkvinnorna till sig och sade till dem: ˝Varf”r g”ren I s† och l†ten barnen leva?˝ 001:019 Hj„lpkvinnorna svarade Farao: ˝De hebreiska kvinnorna „ro icke s†som de egyptiska. De „ro kraftigare; f”rr„n hj„lpkvinnan kommer till dem, hava de f”tt.˝ 001:020 Och Gud l„t det g† v„l f”r hj„lpkvinnorna; och folket f”r”kade sig och blev mycket talrikt. 001:021 Eftersom hj„lpkvinnorna fruktade Gud, l„t han deras hus f”rkovras. 001:022 D† bj”d Farao allt sitt folk och sade: ˝Alla nyf”dda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn m†n I l†ta leva.˝ 002:001 Och en man av Levis hus gick †stad och tog till hustru Levis dotter. 002:002 Och hustrun blev havande och f”dde en son. Och hon s†g att det var ett vackert barn och dolde honom i tre m†nader. 002:003 Men n„r hon icke l„ngre kunde d”lja honom, tog hon en kista av r”r, bestr”k den med jordbeck och tj„ra och lade barnet d„ri och satte den s† i vassen vid stranden av Nilfloden. 002:004 Och hans syster st„llde sig ett stycke d„rifr†n, f”r att se huru det skulle g† med honom. 002:005 Och Faraos dotter kom ned till floden f”r att bada, och hennes t„rnor gingo utmed floden. N„r hon nu fick se kistan i vassen, s„nde hon sin tj„narinna dit och l„t h„mta den till sig. 002:006 Och n„r hon ”ppnade den, fick hon se barnet och s†g att det var en gosse, och han gr„t. D† ”mkade hon sig ”ver honom och sade: ˝Detta „r ett av de hebreiska barnen.˝ 002:007 Men hans syster fr†gade Faraos dotter: ˝Vill du att jag skall g† och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet †t dig?˝ 002:008 Faraos dotter svarade henne: ˝Ja, g†.˝ D† gick flickan och kallade dit barnets moder. 002:009 Och Faraos dotter sade till henne: ˝Tag detta barn med dig, och amma upp det †t mig, s† vill jag giva dig l”n d„rf”r.˝ Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. 002:010 N„r sedan gossen hade vuxit upp; f”rde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom s†som sin son och gav honom namnet Mose, ˝ty˝, sade hon, ˝ur vattnet har jag dragit upp honom˝. 002:011 P† den tiden h„nde sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina br”der och s†g p† deras tr„larbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans br”der. 002:012 d† v„nde han sig †t alla sidor, och n„r han s†g att ingen annan m„nniska fanns d„r, slog han ihj„l egyptiern och g”mde honom i sanden. 002:013 Dagen d„refter gick han †ter ut och fick d† se tv† hebreiska m„n tr„ta med varandra. D† sade han till den som gjorde or„tt: ˝Skall du sl† din landsman?˝ 002:014 Han svarade: ˝Vem har satt dig till h”vding och domare ”ver oss? Vill du dr„pa mig, s†som du dr„pte egyptiern?˝ D† blev Mose f”rskr„ckt och t„nkte: ˝S† har d† saken blivit k„nd.˝ 002:015 Ocks† fick Farao h”ra om denna sak och ville dr„pa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; d„r satte han sig vid en brunn. 002:016 Och pr„sten i Midjan hade sju d”ttrar. Dessa kommo nu f”r att h„mta upp vatten och skulle fylla hoarna f”r att vattna sin faders f†r. 002:017 D† kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hj„lpte dem och vattnade deras f†r. 002:018 N„r de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: ˝Varf”r kommen I s† snart hem i dag?˝ 002:019 De svarade: ˝En egyptisk man hj„lpte oss mot herdarna; d„rtill h„mtade han upp vatten †t oss och vattnade f†ren.˝ 002:020 D† sade han till sina d”ttrar: ˝Var „r han d†? Varf”r l„ten I mannen bliva kvar d„r? Inbjuden honom att komma och „ta med oss˝. 002:021 Och Mose besl”t sig f”r att stanna hos mannen, och denne gav †t Mose sin dotter Sippora till hustru. 002:022 Hon f”dde en son, och han gav honom namnet Gersom, ˝ty˝, sade han, ˝jag „r en fr„mling i ett land som icke „r mitt˝. 002:023 S† f”rfl”t en l†ng tid, och d„runder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade ”ver sin tr„ldom och klagade; och deras rop ”ver tr„ldomen steg upp till Gud. 002:024 Och Gud h”rde deras j„mmer, och Gud t„nkte p† sitt f”rbund med Abraham, Isak och Jakob. 002:025 Och Gud s†g till Israels barn, och Gud l„t sig v†rda om dem. 003:001 Och Mose vaktade f†ren †t sin sv„rfader Jetro, pr„sten i Midjan. Och han drev en g†ng f†ren bortom ”knen och kom s† till Guds berg Horeb. 003:002 D„r uppenbarade sig HERRENS „ngel f”r honom i en eldsl†ga som slog upp ur en buske. Han s†g att busken brann av elden, och att busken dock icke blev f”rt„rd. 003:003 D† t„nkte Mose: ˝Jag vill g† ditbort och betrakta den underbara synen och se varf”r busken icke brinner upp.˝ 003:004 N„r d† HERREN s†g att han gick †stad f”r att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: ˝Mose! Mose!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 003:005 D† sade han: ˝Tr„d icke hit; drag dina skor av dina f”tter, ty platsen d„r du st†r „r helig mark.˝ 003:006 Och han sade ytterligare: ˝Jag „r din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.˝ D† skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade f”r att se p† Gud. 003:007 Och HERREN sade: ˝Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har h”rt huru de ropa ”ver sina pl†gare; jag vet vad de m†ste lida. 003:008 D„rf”r har jag stigit ned f”r att r„dda dem ur egyptiernas v†ld och f”ra dem fr†n det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mj”lk och honung, det land d„r kanan‚er, hetiter, amor‚er, periss‚er, hiv‚er och jebus‚er bo. 003:009 F”rdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag d„rj„mte har sett huru egyptierna f”rtrycka dem, 003:010 d„rf”r m† du nu g† †stad, jag vill s„nda dig till Farao; och du skall f”ra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten˝ 003:011 Men Mose sade till Gud: ˝Vem „r jag, att jag skulle g† till Farao, och att jag skulle f”ra Israels barn ut ur Egypten?˝ 003:012 Han svarade: ˝Jag vill vara med dig. Och detta skall f”r dig vara tecknet p† att det „r jag som har s„nt dig: n„r du har f”rt folket ut ur Egypten, skolen I h†lla gudstj„nst p† detta berg.˝ 003:013 D† sade Mose till Gud: ˝N„r jag nu kommer till Israels barn och s„ger till dem: 'Edra f„ders Gud har s„nt mig till eder', och de fr†ga mig; 'Vad „r hans namn?', vad skall jag d† svara dem?˝ 003:014 Gud sade till Mose: ˝Jag „r den jag „r.˝ Och han sade vidare: ˝S† skall du s„ga till Israels barn: 'Jag „r' har s„nt mig till eder. 003:015 Och Gud sade ytterligare till Mose: ˝S† skall du s„ga till Israels barn: HERREN, edra f„ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har s„nt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och s† skall man n„mna mig fr†n sl„kte till sl„kte. 003:016 G† nu †stad och f”rsamla de „ldste i Israel, och s„g till dem: HERREN, edra f„ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig f”r mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten; 003:017 d„rf”r „r nu mitt ord: jag vill f”ra eder bort ifr†n betrycket i Egypten upp till kanan‚ernas, hetiternas, amor‚ernas, periss‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land, ett land som flyter av mj”lk och honung.' 003:018 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de „ldste i Israel g† till konungen i Egypten, och I skolen s„ga till honom: HERREN, hebr‚ernas Gud, har visat sig f”r oss, s† l†t oss nu g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN, v†r Gud.' 003:019 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillst„dja eder att g†, icke ens n„r han f†r k„nna min starka hand. 003:020 Men jag skall r„cka ut min hand och sl† Egypten med alla slags under, som jag vill g”ra d„r; sedan skall han sl„ppa eder. 003:021 Och jag vill l†ta detta folk finna n†d f”r egyptiernas ”gon, s† att I, n„r I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma h„nder; 003:022 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fr„mmande kvinna som bor i hennes hus beg„ra klenoder av silver och guld, s† ock kl„der. Dessa skolen I s„tta p† edra s”ner och d”ttrar. S† skolen I taga byte fr†n egyptierna.˝ 004:001 Mose svarade och sade: ˝Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan s„ga: 'HERREN har icke uppenbarat sig f”r dig'?˝ 004:002 D† sade HERREN till honom: ˝Vad „r det du har i din hand?˝ 004:003 Han svarade: ˝En stav.˝ Han sade: ˝Kasta den p† marken.˝ N„r han d† kastade den p† marken, f”rvandlades den till en orm; och Mose flydde f”r honom. 004:004 Men HERREN sade till Mose: ˝R„ck ut din hand och tag honom i stj„rten.˝ D† r„ckte han ut sin hand och grep honom; och han f”rvandlades †ter till en stav i hans hand. 004:005 Och HERREN sade: ˝S† skola de. tro att HERREN, deras f„ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig f”r dig. 004:006 Och HERREN sade ytterligare till honom: ˝Stick din hand i barmen.˝ Och han stack sin hand i barmen. N„r han sedan drog ut den, se, d† var handen vit s†som sn” av spet„lska. 004:007 Źter sade han. ˝Stick din hand tillbaka i barmen.˝ Och han stack sin hand tillbaka i barmen. N„r han sedan drog ut den igen ur barmen, se, d† var den †ter lik hans ”vriga kropp. 004:008 Och HERREN sade: ˝Om de icke vilja tro dig eller akta p† det f”rsta tecknet, s† m†ste de tro det andra tecknet. 004:009 Men om de icke ens tro dessa tv† tecken eller lyssna till dina ord, s† tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p† torra landet, s† skall vattnet, som du har tagit ur floden, f”rvandlas till blod p† torra landet.˝ 004:010 D† sade Mose till HERREN: ˝Ack I Herre, jag „r ingen talf”r man; jag har icke varit det f”rut, och jag „r det icke heller nu, sedan du har talat till din tj„nare, ty jag har ett tr”gt m†lf”re och en tr”g tunga. 004:011 HERREN sade till honom: ˝Vem har givit m„nniskan munnen, eller vem g”r henne stum eller d”v, seende eller blind? Žr det icke jag, HERREN? 004:012 S† g† nu †stad, jag skall vara med din mun och l„ra dig vad du skall tala.˝ 004:013 Men han sade: ˝Ack Herre, s„nd ditt budskap med vilken annan du vill.˝ 004:014 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: ˝Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han „r en man som kan tala. Och han g†r nu †stad f”r att m”ta dig, och n„r han f†r se dig, skall han gl„djas i sitt hj„rta. 004:015 Och du skall tala till honom och l„gga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall l„ra eder vad I skolen g”ra. 004:016 Och han skall tala f”r dig till folket; allts† skall han vara f”r dig s†som mun, och du skall vara f”r honom s†som en gud. 004:017 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall g”ra dina tecken.˝ 004:018 D„refter v„nde Mose tillbaka till sin sv„rfader Jeter och sade till honom: ˝L†t mig v„nda tillbaka till mina br”der i Egypten, f”r att se om de „nnu leva.˝ Jetro sade till Mose: ˝G† i frid.˝ 004:019 Och HERREN sade till Mose i Midjan: ˝V„nd tillbaka till Egypten, ty alla de m„n „ro d”da, som stodo efter ditt liv.˝ 004:020 D† tog Mose sin hustru och sina s”ner och satte dem p† sin †sna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand. 004:021 Och HERREN sade till Mose: ˝N„r du nu v„nder tillbaka till Egypten s† se till, att du inf”r Farao g”r alla de under som jag har givit dig makt att g”ra. Men jag skall f”rstocka hans hj„rta, s† att han icke sl„pper folket. 004:022 Och d† skall du s„ga till Farao: S† s„ger HERREN: Israel „r min f”rstf”dde son, 004:023 och jag har sagt till dig: 'Sl„pp min son, s† att han kan h†lla gudstj„nst †t mig.' Men du har icke velat sl„ppa honom. D„rf”r skall jag nu dr„pa din f”rstf”dde son. 004:024 Och under resan h„nde sig att HERREN p† ett vilost„lle kom emot honom och ville d”da honom. 004:025 D† tog Sippora en skarp sten och skar bort f”rhuden p† sin son och ber”rde honom d„rmed nedtill och sade: ˝Du „r mig en blodsbrudgum.˝ 004:026 S† l„t han honom vara. D† sade hon †ter: ˝Ja, en blodsbrudgum till omsk„relse.˝ 004:027 Och HERREN sade till Aron: ˝G† †stad och m”t Mose i ”knen.˝ D† gick han †stad och tr„ffade honom p† Guds berg; och han kysste honom. 004:028 Och Mose ber„ttade f”r Aron allt vad HERREN hade talat, n„r han s„nde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att g”ra. 004:029 Sedan gingo Mose och Aron †stad och f”rsamlade alla Israels barns „ldste. 004:030 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inf”r folkets ”gon. 004:031 D† trodde folket; och n„r de h”rde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, b”jde de sig ned och tillb†do. 005:001 D„refter kommo Mose och Aron och sade till Farao: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla h”gtid †t mig i ”knen.˝ 005:002 Men Farao svarade: ˝Vem „r HERREN, eftersom jag p† hans befallning skulle sl„ppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller sl„ppa Israel.˝ 005:003 D† sade de: ˝Hebr‚ernas Gud har visat sig f”r oss. S† l†t oss nu g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN, v†r Gud, f”r att han icke m† komma ”ver oss med pest eller med sv„rd.˝ 005:004 Men konungen i Egypten svarade dem: ˝Mose och Aron, varf”r dragen I folket ifr†n dess arbete? G†n bort till edra dagsverken. 005:005 Ytterligare sade Farao: ˝Folket „r ju redan alltf”r talrikt i landet, och likv„l viljen I skaffa dem frihet ifr†n deras dagsverken!˝ 005:006 D„refter bj”d Farao samma dag fogdarna och tillsyningsm„nnen ”ver folket och sade: 005:007 ˝I skolen icke vidare s†som f”rut giva folket halm till att g”ra tegel. L†ten dem sj„lva g† och skaffa sig halm. 005:008 Men samma antal tegel som de f”rut hava gjort skolen I „nd† †l„gga dem, utan n†got avdrag; ty de „ro lata, d„rf”r ropa de och s„ga: 'L†t oss g† och offra †t v†r Gud.' 005:009 Man m†ste l„gga tungt arbete p† dessa m„nniskor, s† att de d„rigenom f† n†got att g”ra och icke akta p† l”gnaktigt tal.˝ 005:010 D† gingo fogdarna och tillsyningsm„nnen ”ver folket ut och sade till folket: ˝S† s„ger Farao: Jag vill icke l„ngre giva eder halm. 005:011 G†n sj„lva och skaffen eder halm, var I kunnen finna s†dan; men i edert arbete skall intet avdrag g”ras.˝ 005:012 D† spridde sig folket ”ver hela Egyptens land och samlade str† f”r att bruka det s†som halm. 005:013 Och fogdarna drevo p† dem och sade: ˝Fullg”ren edert arbete, var dag det f”r den dagen best„mda, likasom n„r man gav eder halm.˝ 005:014 Och Israels barns tillsyningsm„n, de som Faraos fogdar hade satt ”ver dem, fingo uppb„ra hugg och slag, och man sade till dem: ˝Varf”r haven I icke s†som f”rut fullgjort edert f”relagda dagsverke i tegel, varken i g†r eller i dag?˝ 005:015 D† kommo Israels barns tillsyningsm„n och ropade till Farao och sade: ˝Varf”r g”r du s† mot dina tj„nare? 005:016 Ingen halm giver man †t dina tj„nare, och likv„l s„ger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tj„nare f† nu uppb„ra hugg och slag, fast„n skulden ligger hos ditt eget folk.˝ 005:017 Men han svarade: ˝I „ren lata, ja lata „ren I. D„rf”r s„gen I: 'L†t oss g† och offra †t HERREN.' 005:018 Nej, g†n i st„llet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det best„mda antalet tegel m†sten I „nd† l„mna.˝ 005:019 D† m„rkte Israels barns tillsyningsm„n att det var illa st„llt f”r dem, eftersom de hade f†tt det svaret att de icke skulle f† n†got avdrag i det antal tegel, som de skulle l„mna f”r var dag. 005:020 Och n„r de kommo ut ifr†n Farao, tr„ffade de Mose och Aron, som stodo d„r f”r att m”ta dem; 005:021 och de sade till dem: ˝M† HERREN hems”ka eder och d”ma eder, eftersom I haven gjort oss f”rhatliga f”r Farao och hans tj„nare och satt dem sv„rdet i hand till att dr„pa oss. 005:022 D† v„nde sig Mose †ter till HERREN och sade: ˝Herre, varf”r har du gjort s† illa mot detta folk? Varf”r har du s„nt mig? 005:023 Allt ifr†n den tid d† jag gick till Farao f”r att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda r„ddat ditt folk. 006:001 Men HERREN sade till Mose: ˝Nu skall du f† se vad jag skall g”ra med Farao; ty genom min starka hand skall han n”dgas sl„ppa dem, ja, han skall genom min starka hand n”dgas driva dem ut ur sitt land.˝ 006:002 Och Gud talade till Mose och sade till honom: ˝Jag „r HERREN. 006:003 F”r Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig s†som 'Gud den Allsm„ktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke k„nd av dem. 006:004 Och jag uppr„ttade ett f”rbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land d„r de bodde s†som fr„mlingar. 006:005 Och nu har jag h”rt Israels barns j„mmer ”ver att egyptierna h†lla dem i tr„ldom, och jag har kommit ih†g mitt f”rbund. 006:006 S„g d„rf”r till Israels barn: 'Jag „r HERREN, och jag skall f”ra eder ut fr†n tr„larbetet hos egyptierna och r„dda eder fr†n tr„ldomen under dem, och jag skall f”rlossa eder med utr„ckt arm och genom stora straffdomar. 006:007 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN eder Gud, han som f”r eder ut fr†n tr„larbetet hos egyptierna. 006:008 Och jag skall f”ra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva †t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag „r HERREN.'˝ 006:009 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de h”rde icke p† Mose, av ot†lighet och f”r det h†rda arbetets skull. 006:010 D„refter talade HERREN till Mose och sade: 006:011 ˝G† och tala med Farao, konungen i Egypten, att han sl„pper Israels barn ut ur sitt land.˝ 006:012 Men Mose talade inf”r HERREN och sade: ˝Israels barn h”ra ju icke p† mig; huru skulle d† Farao vilja h”ra mig -- mig som har oomskurna l„ppar?˝ 006:013 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle f”ras ut ur Egyptens land. 006:014 Dessa voro huvudm„nnen f”r deras familjer. Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens sl„kter. 006:015 Simeons s”ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons sl„kter. 006:016 Och dessa voro namnen p† Levis s”ner, efter deras „ttf”ljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju †r gammal. 006:017 Gersons s”ner voro Libni och Simei, efter deras sl„kter. 006:018 Kehats s”ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre †r gammal. 006:019 Meraris s”ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl„kter, efter deras „ttf”ljd. 006:020 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon f”dde †t honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju †r gammal. 006:021 Jishars s”ner voro Kora, Nefeg och Sikri. 006:022 Ussiels s”ner voro Misael, Elsafan och Sitri. 006:023 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon f”dde †t honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 006:024 Koras s”ner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas sl„kter. 006:025 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels d”ttrar till hustru, och hon f”dde †t honom Pinehas. Dessa voro huvudm„nnen f”r leviternas familjer, efter deras sl„kter. 006:026 S† f”rh”ll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: ˝F”ren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras h„rskaror. 006:027 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle f”ra Israels barn ut ur Egypten. S† f”rh”ll det sig med Mose och Aron, 006:028 Och n„r HERREN talade till Mose i Egyptens land, 006:029 talade han s† till Mose: ˝Jag „r HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.˝ 006:030 Men Mose sade inf”r HERREN: ˝Se, jag har oomskurna l„ppar; huru skulle d† Farao vilja h”ra p† mig?˝ 007:001 Men HERREN sade till Mose: ˝Se, jag har satt dig att vara s†som en gud f”r Farao, och din broder Aron skall vara din profet. 007:002 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han m†ste sl„ppa Israels barn ut ur sitt land. 007:003 Men jag skall f”rh„rda Faraos hj„rta och skall g”ra m†nga tecken och under i Egyptens land. 007:004 Farao skall icke h”ra p† eder; men jag skall l„gga min hand p† Egypten och skall f”ra mina h„rskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar. 007:005 Och egyptierna skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag r„cker ut min hand ”ver Egypten och f”r Israels barn ut fr†n dem.˝ 007:006 Och Mose och Aron gjorde s†; de gjorde s†som HERREN hade bjudit dem. 007:007 Men Mose var †ttio †r gammal och Aron †ttiotre †r gammal, n„r de talade med Farao. 007:008 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 007:009 ˝N„r Farao talar till eder och s„ger: 'L†ten oss se n†got under', d† skall du s„ga till Aron: 'Tag din stav och kasta den inf”r Farao', s† skall den bliva en stor orm.˝ 007:010 D† gingo Mose och Aron till Farao och gjorde s†som HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inf”r Farao och hans tj„nare, och den blev en stor orm. 007:011 D† kallade ocks† Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska sp†m„nnen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster: 007:012 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar. 007:013 Dock f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han h”rde icke p† dem, s†som HERREN hade sagt. 007:014 D„refter sade HERREN till Mose: ˝Faraos hj„rta „r tillslutet, han vill icke sl„ppa folket. 007:015 G† till Farao i morgon bittida -- han g†r n„mligen d† ut till vattnet -- och st„ll dig i hans v„g, p† stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som f”rvandlades till en orm. 007:016 Och s„g till honom: HERREN, hebr‚ernas Gud, s„nde mig till dig och l„t s„ga dig: 'Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig i ”knen.' Men se, du har hitintills icke velat h”ra. 007:017 D„rf”r s„ger nu HERREN s†: 'H„rav skall du f”rnimma att jag „r HERREN: se, med staven som jag h†ller i min hand vill jag sl† p† vattnet i Nilfloden, och d† skall det f”rvandlas till blod. 007:018 Och fiskarna i floden skola d”, och floden skall bliva stinkande, s† att egyptierna skola v„mjas vid att dricka vatten ifr†n floden.'˝ 007:019 Och HERREN sade till Mose: ˝S„g till Aron: Tag din stav, och r„ck ut din hand ”ver egyptiernas vatten, ”ver deras str”mmar, kanaler och sj”ar och alla andra vattensamlingar, s† skola de bliva blod; ”ver hela Egyptens land skall vara blod, b†de i tr„k„rl och i stenk„rl.˝ 007:020 Och Mose och Aron gjorde s†som HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inf”r Faraos och hans tj„nares ”gon; d† f”rvandlades allt vatten floden till blod. 007:021 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s† att egyptierna icke kunde dricka vatten ifr†n floden; och blodet var ”ver hela Egyptens land. 007:022 Men de egyptiska sp†m„nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. S† f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han h”rde icke p† dem, s†som HERREN hade sagt. 007:023 Och Farao v„nde om och gick hem och aktade icke heller p† detta. 007:024 Men i hela Egypten gr„vde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka. 007:025 Och s† f”rgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden. 008:001 D„refter sade HERREN till Mose: ˝G† till Farao och s„g till honom: S† s„ger HERREN: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig. 008:002 Men om du icke vill sl„ppa dem, se, d† skall jag hems”ka hela ditt land med paddor. 008:003 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din s„ng, och in i dina tj„nares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktr†g. 008:004 Ja, p† dig sj„lv och ditt folk och alla dina tj„nare skola paddorna stiga upp.˝ 008:005 Och HERREN sade till Mose: ˝S„g till Aron: R„ck ut din hand med din stav ”ver str”mmarna, kanalerna och sj”arna, och l†t s† paddor stiga upp ”ver Egyptens land.˝ 008:006 D† r„ckte Aron ut sin hand ”ver Egyptens vatten, och paddor stego upp och ”vert„ckte Egyptens land. 008:007 Men sp†m„nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och l„to paddor stiga upp ”ver Egyptens land. 008:008 D† kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: ˝Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna fr†n mig och mitt folk, s† skall jag sl„ppa folket, s† att de kunna offra †t HERREN.˝ 008:009 Mose sade till Farao: ˝Dig vare tillstatt att f”rel„gga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja f”r dig och dina tj„nare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fr†n dig och dina hus, s† att de finnas kvar allenast i Nilfloden. 008:010 Han svarade: ˝Till i morgon.˝ D† sade han: ˝M† det ske s†som du har sagt, s† att du f†r f”rnimma att ingen „r s†som HERREN, v†r Gud. 008:011 Paddorna skola vika bort ifr†n dig och dina hus och ifr†n dina tj„nare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.˝ 008:012 S† gingo Mose och Aron ut ifr†n Farao. Och Mose ropade till HERREN om hj„lp mot paddorna som han hade l†tit komma ”ver Farao. 008:013 Och HERREN gjorde s†som Mose hade beg„rt: paddorna dogo och f”rsvunno ifr†n husen, g†rdarna och f„lten. 008:014 Och man kastade dem tillsammans i h”gar, h„r en och d„r en; och landet uppfylldes av stank. 008:015 Men n„r Farao s†g att han hade f†tt l„ttnad, tillsl”t han sitt hj„rta och h”rde icke p† dem, s†som HERREN hade sagt. 008:016 D„refter sade HERREN till Mose: ˝S„g till Aron: R„ck ut din stav och sl† i stoftet p† jorden, s† skall d„rav bliva mygg i hela Egyptens land.˝ 008:017 Och de gjorde s†: Aron r„ckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet p† jorden; d† kom mygg p† m„nniskor och boskap. Av allt stoft p† marken blev mygg i hela Egyptens land. 008:018 Och sp†m„nnen ville g”ra detsamma genom sina hemliga konster och f”rs”kte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom p† m„nniskor och boskap. 008:019 D† sade sp†m„nnen till Farao: ˝Detta „r Guds finger.˝ Men Faraos hj„rta f”rblev f”rstockat, och han h”rde icke p† dem, s†som HERREN hade sagt. 008:020 D„refter sade HERREN till Mose: ˝Tr„d i morgon bittida fram inf”r Farao -- han g†r n„mligen d† ut till vattnet -- och s„g till honom: s† s„ger HERREN: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla guds tj„nst †t mig. 008:021 Ty om du icke sl„pper mitt folk, de, d† skall jag s„nda sv„rmar av flugor ”ver dig och dina tj„nare och ditt folk och dina hus, s† att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsv„rmar, ja, sj„lva marken p† vilken de st†. 008:022 Men p† den dagen skall jag g”ra ett undantag f”r landet Gosen, d„r mitt folk bor, s† att inga flugsv„rmar skola finnas d„r, p† det att du m† f”rnimma att jag „r HERREN h„r i landet. 008:023 S† skall jag f”rlossa mitt folk och g”ra en †tskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.˝ 008:024 Och HERREN gjorde s†: stora flugsv„rmar kommo in i Faraos och i hans tj„nares hus; och ”verallt i Egypten blev landet f”rd„rvat av flugsv„rmarna. 008:025 D† kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: ˝G†n †stad och offren †t eder Gud h„r i landet.˝ 008:026 Men Mose svarade: ˝Det g†r icke an att vi g”ra s†; ty vi offra †t HERREN, v†r Gud, s†dant som f”r egyptierna „r en styggelse. Om vi nu inf”r egyptiernas ”gon offra s†dant som f”r dem „r en styggelse, skola de s„kert stena oss. 008:027 S† l†t oss nu g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN, v†r Gud, s†som han befaller oss.˝ 008:028 D† sade Farao: ˝Jag vill sl„ppa eder, s† att I kunnen offra †t HERREN, eder Gud, i ”knen; allenast m†n I icke g† alltf”r l†ngt bort. Bedjen f”r mig. 008:029 Mose svarade: ˝Ja, n„r jag kommer ut fr†n dig, skall jag bedja till HERREN, s† att flugsv„rmarna i morgon vika bort ifr†n Farao, ifr†n hans tj„nare och hans folk. Allenast m† Farao icke mer handla svikligt och v„gra att sl„ppa folket, s† att de kunna offra †t HERREN. 008:030 Och Mose gick ut ifr†n Farao och bad till HERREN. 008:031 Och HERREN gjorde s†som Mose sade beg„rt: han skaffade bort flugsv„rmarna ifr†n Farao, ifr†n hans tj„nare och hans folk, s† att icke en enda fluga blev kvar. 008:032 Men Farao tillsl”t sitt hj„rta ocks† denna g†ng och sl„ppte icke folket. 009:001 D„refter sade HERREN till Mose: ˝G† till Farao och tala till honom: S† s„ger HERREN, hebr‚ernas Gud: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig. 009:002 Ty om du icke vill sl„ppa dem, utan kvarh†ller dem l„ngre, 009:003 se, d† skall HERRENS hand med en mycket sv†r pest komma ”ver din boskap p† marken, ”ver h„star, †snor och kameler, ”ver f„kreatur och f†r. 009:004 Men HERREN skall d„rvid g”ra en †tskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, s† att intet av de djur som tillh”ra Israels barn skall d”.˝ 009:005 Och HERREN best„mde en tid och sade: ˝I morgon skall HERREN g”ra s† i landet.˝ 009:006 Och dagen d„refter gjorde HERREN s†, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur; 009:007 n„r Farao s„nde och h”rde efter, se, d† hade icke s† mycket som ett enda djur av Israels boskap d”tt. Men Faraos hj„rta var tillslutet, och han sl„ppte icke folket 009:008 D„refter sade HERREN till Mose och Aron: ˝Tagen edra h„nder fulla med sot ur sm„ltugnen, och m† sedan Mose str” ut det, upp mot himmelen, inf”r Faraos ”gon, 009:009 s† skall d„rav bliva ett damm ”ver hela Egyptens land, och d„rav skola uppst† bulnader, som sl† ut med bl†sor, p† m„nniskor och boskap i hela Egyptens land.˝ 009:010 D† togo de sot ur sm„ltugnen och tr„dde inf”r Farao, och Mose str”dde ut det, upp mot himmelen; och d„rav uppstodo bulnader, som slogo ut med bl†sor, p† m„nniskor och boskap. 009:011 Och sp†m„nnen kunde icke h†lla st†nd mot Mose f”r bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo p† sp†m„nnen s†v„l som p† alla andra egyptier. 009:012 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke h”rde p† dem, s†som HERREN hade sagt till Mose. 009:013 D„refter sade HERREN till Mose: ˝Tr„d i morgon bittida fram inf”r Farao och s„g till honom: S† s„ger HERREN, hebr‚ernas Gud: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig. 009:014 Annars skall jag nu s„nda alla mina hems”kelser ”ver dig sj„lv och ”ver dina tj„nare och ditt folk, p† det att du m† f”rnimma att ingen „r s†som jag p† hela jorden. 009:015 Ty jag hade redan r„ckt ut min land f”r att sl† dig och ditt folk med pest, s† att du skulle bliva utrotad fr†n jorden; 009:016 men jag skonade dig, just d„rf”r att jag ville l†ta min kraft bliva uppenbarad f”r dig och mitt namn bliva f”rkunnat p† hela jorden. 009:017 Om du ytterligare l„gger hinder i v„gen f”r mitt folk och icke sl„pper dem, 009:018 se, d† skall jag i morgon vid denna tid l†ta ett mycket sv†rt hagel komma, s†dant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifr†n den dag dess grund blev lagd „nda till nu. 009:019 S† s„nd nu bort och l†t b„rga din boskap och allt vad du annars har ute p† marken. Ty alla m„nniskor och all boskap som d† finnas ute p† marken och icke hava kommit under tak, de skola tr„ffas av haglet och bliva d”dade.˝ 009:020 Den som nu bland Faraos tj„nare fruktade HERRENS ord, han l„t sina tj„nare och sin boskap s”ka skydd i husen; 009:021 men den som icke aktade p† HERRENS ord, han l„t sina tj„nare och sin boskap bliva kvar ute p† marken. 009:022 Och HERREN sade till Mose: ˝R„ck din hand upp mot himmelen, s† skall hagel falla ”ver hela Egyptens land, ”ver m„nniskor och boskap och ”ver alla markens ”rter i Egyptens land.˝ 009:023 D† r„ckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN l„t det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s† l„t HERREN hagel komma ”ver Egyptens land. 009:024 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var s† sv†rt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land fr†n den tid det blev befolkat. 009:025 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p† marken, b†de m„nniskor och djur; och haglet slog ned alla markens ”rter och slog s”nder alla markens tr„d. 009:026 Allenast i landet Gosen, d„r Israels barn voro, haglade det icke. 009:027 D† s„nde Farao och l„t kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: ˝Jag har syndat denna g†ng. Det „r HERREN som „r r„ttf„rdig; jag och mitt folk hava gjort or„tt. 009:028 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat l„nge nog; s† skall jag sl„ppa eder, och I skolen icke beh”va bliva kvar l„ngre.˝ 009:029 Mose svarade honom: ˝N„r jag kommer ut ur staden, skall jag utr„cka mina h„nder till HERREN; d† skall dundret upph”ra och intet hagel mer komma, p† det att du m† f”rnimma att landet „r HERRENS. 009:030 Dock vet jag v„l att du och dina tj„nare „nnu icke frukten f”r HERREN Gud.˝ 009:031 S† slogos d† linet och kornet ned, ty kornet hade g†tt i ax och linet stod i knopp; 009:032 men vetet och sp„lten slogos icke ned, ty de „ro sens„d. 009:033 Och Mose gick ifr†n Farao ut ur staden och utr„ckte sina h„nder till HERREN; och dundret och haglet upph”rde, och regnet str”mmade icke mer ned p† jorden. 009:034 Men n„r Farao s†g att regnet och haglet och dundret hade upph”rt, framh„rdade han i sin synd och tillsl”t sitt hj„rta, han sj„lv s†v„l som hans tj„nare. 009:035 S† f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han sl„ppte icke Israels barn, s†som HERREN hade sagt genom Mose. 010:001 D„refter sade HERREN till Mose: ˝G† till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tj„nares hj„rtan, f”r att jag skulle g”ra dessa mina tecken mitt ibland dem, 010:002 och f”r att du sedan skulle kunna f”rt„lja f”r din son och din sonson vilka stora g„rningar jag har utf”rt bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, s† att I f”rnimmen att jag „r HERREN.˝ 010:003 D† gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN, hebr‚ernas Gud: Huru l„nge vill du vara motstr„vig och icke ”dmjuka dig inf”r mig? Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig. 010:004 Ty om du icke vill sl„ppa mitt folk, se, d† skall jag i morgon l†ta gr„shoppor komma ”ver ditt land. 010:005 Och de skola ”vert„cka marken s† att man icke kan se marken; och de skola „ta upp †terstoden av den kvarleva som har blivit ”ver †t eder efter haglet, och de skola av„ta alla edra tr„d, som v„xa p† marken. 010:006 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s† ock alla dina tj„nares hus och alla egyptiers hus, s† att dina f„der och dina faders f„der icke hava sett n†got s†dant, fr†n den dag de blevo till p† jorden „nda till denna dag.˝ Och han v„nde sig om och gick ut ifr†n Farao. 010:007 Men Faraos tj„nare sade till honom: ˝Huru l„nge skall denne vara oss till f”rf†ng? Sl„pp m„nnen, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t HERREN, sin Gud. Inser du icke „nnu att Egypten bliver f”rd„rvat?˝ 010:008 D† h„mtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: ˝I m†n g† †stad och h†lla gudstj„nst †t HERREN, eder Gud. Men vilka „ro nu de som skola g†?˝ 010:009 Mose svarade: ˝Vi vilja g† b†de unga och gamla; vi vilja g† med s”ner och d”ttrar, med f†r och f„kreatur; ty en HERRENS h”gtid skola vi h†lla.˝ 010:010 D† sade han till dem: ˝M† HERREN: vara med eder lika visst som jag sl„pper eder med edra kvinnor och barn! D„r ser man att I haven ont i sinnet! 010:011 Nej; I m„n m†n g† †stad och h†lla gudstj„nst †t HERREN; det var ju detta som I beg„rden.˝ Och man drev dem ut ifr†n Farao. 010:012 Och HERREN sade till Mose: ˝R„ck ut din hand ”ver Egyptens land, s† att gr„shoppor komma ”ver Egyptens land och „ta upp alla ”rter i landet, allt vad haglet har l„mnat kvar.˝ 010:013 D† r„ckte Mose ut sin stav ”ver Egyptens land, och HERREN l„t en ”stanvind bl†sa ”ver landet hela den dagen och hela natten; och n„r det blev morgon, f”rde ”stanvinden gr„shopporna fram med sig. 010:014 Och gr„shopporna kommo ”ver hela Egyptens land och slogo i stor m„ngd ned ”ver hela Egyptens omr†de; en s†dan myckenhet av gr„shoppor hade aldrig tillf”rne kommit och skall icke heller h„danefter komma. 010:015 De ”vert„ckte hela marken, s† att marken blev m”rk; och de †to upp alla ”rter i landet och all frukt p† tr„den, allt som haglet hade l„mnat kvar; intet gr”nt blev kvar p† tr„den eller p† markens ”rter i hela Egyptens land. 010:016 D† kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: ˝Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. 010:017 Men f”rl†t nu min synd denna enda g†ng; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avv„nder allenast denna d”dspl†ga ifr†n mig.˝ 010:018 D† gick han ut ifr†n Farao och bad till HERREN. 010:019 Och HERREN v„nde om vinden och l„t en mycket stark v„stanvind komma; denna fattade i gr„shopporna och kastade dem i R”da havet, s† att icke en enda gr„shoppa blev kvar inom Egyptens hela omr†de. 010:020 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke sl„ppte Israels barn. 010:021 D„refter sade HERREN till Mose: ˝R„ck din hand upp mot himmelen, s† skall ”ver Egyptens land komma ett s†dant m”rker, att man kan taga p† det.˝ 010:022 D† r„ckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt m”rker kom ”ver hela Egyptens land i tre dagar. 010:023 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde r”ra sig fr†n sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust d„r de bodde. 010:024 D† kallade Farao Mose till sig och sade: ˝G†n †stad och h†llen gudstj„nst †t HERREN; l†ten allenast edra f†r och f„kreatur bliva kvar. Ocks† edra kvinnor och barn m† g† med eder.˝ 010:025 Men Mose sade: ˝Du m†ste ock l†ta oss f† slaktoffer och br„nnoffer att offra †t HERREN, v†r Gud. 010:026 Ocks† v†r boskap m†ste g† med oss, och icke en kl”v f†r bliva kvar; ty d„rav m†ste vi taga det varmed vi skola h†lla gudstj„nst †t HERREN, v†r Gud. Och f”rr„n vi komma dit, veta vi sj„lva icke vad vi b”ra offra †t HERREN.˝ 010:027 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke ville sl„ppa dem. 010:028 Och Farao sade till honom: ˝G† bort ifr†n mig, och tag dig till vara f”r att „nnu en g†ng komma inf”r mitt ansikte; ty p† den dag du kommer inf”r mitt ansikte skall du d”.˝ 010:029 Mose svarade: ˝Du har talat r„tt; jag skall icke vidare komma inf”r ditt ansikte.˝ 011:001 D„refter sade HERREN till Mose: ˝Žnnu en pl†ga skall jag l†ta komma ”ver Farao och ”ver Egypten; sedan skall han sl„ppa eder h„rifr†n; ja, han skall till och med driva eder ut h„rifr†n, n„r han sl„pper eder. 011:002 S† tala nu till folket, och s„g att var och en av dem, man s†v„l som kvinna, skall av sin n„sta beg„ra klenoder av silver och guld.˝ 011:003 Och HERREN l„t folket finna n†d f”r egyptiernas ”gon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, b†de hos Faraos tj„nare och hos folket. 011:004 Och Mose sade: ˝S† s„ger HERREN: Vid midnattstid skall jag g† fram genom Egypten. 011:005 Och d† skall allt f”rstf”tt i Egyptens land d”, fr†n den f”rstf”dde hos Farao, som sitter p† tronen, „nda till den f”rstf”dde hos tj„nstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s† ock allt f”rstf”tt ibland boskapen. 011:006 Och ett stort klagorop skall upph„vas i hela Egyptens land, s†dant att dess like aldrig har varit h”rt och aldrig mer skall h”ras. 011:007 Men icke en hund skall gl„fsa mot n†gon av Israels barn, varken mot m„nniskor eller mot boskap. S† skolen I f”rnimma att HERREN g”r en †tskillnad mellan Egypten och Israel. 011:008 D† skola alla dina tj„nare h„r komma ned till mig och buga sig f”r mig och s„ga: 'Drag ut, du sj„lv med allt folket som f”ljer dig.' Och sedan skall jag draga ut.˝ D„refter gick han bort ifr†n Farao i vredesmod. 011:009 Men HERREN sade till Mose: ˝Farao skall neka att h”ra eder, p† det att jag m† l†ta m†nga under ske i Egyptens land.˝ 011:010 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inf”r Farao; men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke sl„ppte Israels barn ut ur sitt land. 012:001 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: 012:002 Denna m†nad skall hos eder vara den fr„msta m†naden, den skall hos eder vara den f”rsta av †rets m†nader. 012:003 Talen till Israels hela menighet och s„gen: P† tionde dagen i denna m†nad skall var husfader taga sig ett lamm, s† att vart hush†ll f†r ett lamm. 012:004 Men om hush†llet „r f”r litet till ett lamm, s† skola husfadern och hans n„rmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. F”r vart lamm skolen I ber„kna ett visst antal, i m†n av vad var och en „ter. 012:005 Ett felfritt †rsgammalt lamm av hank”n skolen I utv„lja; av f†ren eller av getterna skolen I taga det. 012:006 Och I skolen f”rvara det intill fjortonde dagen i denna m†nad; d† skall man -- Israels hela f”rsamlade menighet -- slakta det vid aftontiden. 012:007 Och man skall taga av blodet och stryka p† b†da d”rrposterna och p† ”vre d”rrtr„et i husen d„r man „ter det. 012:008 Och man skall „ta k”ttet samma natt; det skall vara stekt p† eld, och man skall „ta det med osyrat br”d j„mte bittra ”rter. 012:009 I skolen icke „ta n†got d„rav r†tt eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt p† eld, med huvud, f”tter och innanm„te. 012:010 Och I skolen icke l„mna n†got d„rav kvar till morgonen; skulle n†got d„rav bliva kvar till morgonen, skolen I br„nna upp det i eld. 012:011 Och I skolen „ta det s†: I skolen vara omgjordade kring edra l„nder, hava edra skor p† f”tterna och edra stavar i h„nderna. Och I skolen „ta det med hast. Detta „r HERRENS P†sk. 012:012 Ty jag skall p† den natten g† fram genom Egyptens land och sl† allt f”rstf”tt i Egyptens land, b†de m„nniskor och boskap; och ”ver Egyptens alla gudar skall jag h†lla dom; jag „r HERREN. 012:013 Och blodet skall vara ett tecken, eder till r„ddning, p† de hus i vilka I „ren; ty n„r jag ser blodet, skall jag g† f”rbi eder. Och ingen hems”kelse skall drabba eder med f”rd„rv, n„r jag sl†r Egyptens land. 012:014 Och I skolen hava denna dag till en †minnelsedag och fira den s†som en HERRENS h”gtid. S†som en ev„rdlig stiftelse skolen I fira den, sl„kte efter sl„kte. 012:015 I sju dagar skolen I „ta osyrat br”d; redan p† f”rsta dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som „ter n†got syrat, fr†n den f”rsta dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel. 012:016 P† den f”rsta dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; I skolen ock p† den sjunde dagen h†lla en helig sammankomst. P† dem skall intet arbete g”ras; allenast det som var och en beh”ver till mat, det och intet annat m† av eder tillredas. 012:017 Och I skolen h†lla det osyrade br”dets h”gtid, eftersom jag p† denna samma dag har f”rt edra h„rskaror ut ur Egyptens land. D„rf”r skolen I, sl„kte efter sl„kte, h†lla denna dag s†som en ev„rdlig stiftelse. 012:018 I f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, om aftonen, skolen I „ta osyrat br”d, och I skolen fortfara d„rmed „nda till aftonen p† tjuguf”rsta dagen i m†naden. 012:019 I sju dagar m† ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son „ter n†got syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han „r fr„mling eller inf”ding i landet. 012:020 Intet syrligt skolen I „ta; var I „n „ren bosatta skolen I „ta osyrat br”d. 012:021 Och Mose kallade till sig alla de „ldste i Israel och sade till dem: ˝Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm f”r vart hush†ll och slakten p†skalammet. 012:022 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som „r i sk†len, och bestryken det ”vre d”rr tr„et och b†da d”rrposterna med blodet som „r i sk†len; och ingen av eder m† g† ut genom sin hus d”rr intill morgonen. 012:023 Ty HERREN skall g† fram f”r att hems”ka Egypten; men n„r ha ser blodet p† det ”vre d”rrtr„et och p† de tv† d”rrposterna, skall HERREN g† f”rbi d”rren och icke tillst„dja F”rd„rvaren att komma i i edra hus och hems”ka eder. 012:024 Detta skolen I h†lla; det skall vara en stadga f”r dig och dina barn till ev„rdlig tid. 012:025 Och n„r I kommen in i det land som HERREN skall giva †t eder, s†som han har lovat, skolen I h†lla denna gudstj„nst. 012:026 N„r d† edra barn fr†ga eder: 'Vad betyder denna eder gudstj„nst?', 012:027 skolen I svara: 'Det „r ett p†skoffer †t HERREN, d„rf”r att han gick f”rbi Israels barns hus i Egypten, n„r han hems”kte Egypten, men skonade v†ra hus.'˝ D† b”jde folket sig ned och tillbad. 012:028 Och Israels barn gingo †stad och gjorde s†; de gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose och Aron. 012:029 Och vid midnattstiden slog HERREN allt f”rstf”tt i Egyptens land, fr†n den f”rstf”dde hos Farao, som satt p† tronen, „nda till den f”rstf”dde hos f†ngen, som satt i f„ngelset, s† ock allt f”rstf”tt ibland boskapen. 012:030 D† stod Farao upp om natten j„mte alla sina tj„nare och alla egyptier, och ett stort klagorop upph„vdes i Egypten; ty intet hus fanns, d„r icke n†gon d”d l†g. 012:031 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: ˝St†n upp och dragen ut fr†n mitt folk, I sj„lva och Israels barn; och g†n †stad och h†llen gudstj„nst †t HERREN, s†som I haven beg„rt. 012:032 Tagen ock edra f†r och edra f„kreatur, s†som I haven beg„rt, och g†n †stad, och v„lsignen d„rvid mig.˝ 012:033 Och egyptierna tr„ngde p† folket f”r att med hast f† dem ut ur landet, ty de t„nkte: ˝Eljest d” vi allasammans.˝ 012:034 Och folket tog med sig sin deg, innan den „nnu hade blivit syrad; de togo sina baktr†g och lindade in dem i mantlarna och buro dem p† sina axlar. 012:035 Och Israels barn hade gjort s†som Mose sade: de hade av egyptierna beg„rt deras klenoder av silver och guld, s† ock kl„der. 012:036 Och HERREN hade l†tit folket finna n†d f”r egyptiernas ”gon, s† att de g†vo dem vad de beg„rde. S† togo de byte fr†n egyptierna. 012:037 Och Israels barn br”to upp och drogo fr†n Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen m„n till fots, f”rutom kvinnor och barn. 012:038 En hop folk av allahanda slag drog ock †stad med dem, d„rtill f†r och f„kreatur, boskap i stor myckenhet. 012:039 Och av degen som de hade f”rt med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att f† dr”ja; ej heller hade de kunnat tillreda n†gon reskost †t sig. 012:040 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio †r. 012:041 Just p† den dag d† de fyra hundra trettio †ren voro f”rlidna drogo alla HERRENS h„rskaror ut ur Egyptens land. 012:042 En HERRENS vakenatt var detta, n„r han skulle f”ra dem ut ur Egyptens land; denna samma natt „r HERRENS, en h”gtidsvaka f”r alla Israels barn, sl„kte efter sl„kte. 012:043 Och HERREN sade till Mose och Aron: ˝Detta „r stadgan om p†skalammet: Ingen utl„nning skall „ta d„rav; 012:044 men en tr„l som „r k”pt f”r penningar m† „ta d„rav, sedan du ha omskurit honom. 012:045 En inhysesman och en legodr„ng m† icke „ta d„rav. 012:046 I ett och samma hus skall det „tas; du skall icke f”ra n†got av k”ttet ut ur huset, och intet ben skolen I s”ndersl† d„rp†. 012:047 Israels hela menighet skall iakttaga detta. 012:048 Och om n†gon fr„mling bor hos dig och vill h†lla HERRENS p†skh”gtid, s† skall allt mank”n hos honom omsk„ras, och sedan m† han komma och h†lla den; han skall d† vara s†som en inf”ding i landet. Men ingen oomskuren m† „ta d„rav. 012:049 En och samma lag skall g„lla f”r inf”dingen och f”r fr„mlingen som bor ibland eder.˝ 012:050 Och alla Israels barn gjorde s†; de gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose och Aron. 012:051 S† f”rde d† HERREN p† denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras h„rskaror. 013:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 013:002 ˝Helga †t mig allt f”rstf”tt, allt hos Israels barn, som ”ppnar moderlivet, evad det „r m„nniskor eller boskap; mig tillh”r det. 013:003 Och Mose sade till folket: ˝Kommen ih†g denna dag, p† vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur tr„ldomshuset; ty med stark hand har HERREN f”rt eder ut d„rifr†n. F”rdenskull m† intet syrat „tas. 013:004 P† denna dag i m†naden Abib dragen I nu ut. 013:005 Och n„r HERREN l†ter dig komma in i kanan‚ernas, hetiternas, amor‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land, som han med ed har lovat dina f„der att giva dig, ett land som flyter av mj”lk och honung, d† skall du h†lla denna gudstj„nst i denna m†nad: 013:006 I sju dagar skall du „ta osyrat br”d, och p† sjunde dagen skall h†llas en HERRENS h”gtid. 013:007 Under de sju dagarna skall man „ta osyrat br”d; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se n†gon surdeg hos dig, i hela ditt land. 013:008 Och du skall p† den dagen ber„tta f”r din son och s„ga: 'S†dant g”r jag av tacksamhet f”r vad HERREN gjorde med mig, n„r jag drog ut ur Egypten.' 013:009 Och det skall vara f”r dig s†som ett tecken p† din hand och s†som ett p†minnelsem„rke p† din panna, f”r att HERRENS lag m† vara i din mun; ty med stark hand har HERREN f”rt dig ut ur Egypten. 013:010 Och denna stadga skall du h†lla p† best„md tid, †r efter †r. 013:011 Och n„r HERREN l†ter dig komma in i kanan‚ernas land, s†som han med ed har lovat dig och dina f„der, och giver det †t dig, 013:012 d† skall du ”verl„mna †t HERREN allt det som ”ppnar moderlivet. Allt som ”ppnar moderlivet av det som f”des bland din boskap skall, om det „r hank”n, h”ra HERREN till. 013:013 Men allt bland †snor som ”ppnar moderlivet skall du l”sa med ett f†r, och om du icke vill l”sa det, skall du krossa nacken p† det. Och allt f”rstf”tt av m„nniska bland dina s”ner skall du l”sa. 013:014 Och n„r din son i framtiden fr†gar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom s†: 'Med stark hand har HERREN f”rt oss ut ur Egypten, ur tr„ldomshuset; 013:015 ty d† Farao i sin h†rdnackenhet icke ville sl„ppa oss, dr„pte HERREN allt f”rstf”tt i Egyptens land, det f”rstf”dda s†v„l ibland m„nniskor som ibland boskap. D„rf”r offrar jag †t HERREN allt som ”ppnar moderlivet och „r hank”n, och allt f”rstf”tt bland mina s”ner l”ser jag.' 013:016 Och det skall vara s†som ett tecken p† din hand och s†som ett m„rke p† din panna; ty med stark hand har HERREN f”rt oss ut ur Egypten.˝ 013:017 N„r Farao nu hade sl„ppt folket, f”rde Gud dem icke p† den v„g som gick igenom filist‚ernas land, fast„n denna var den genaste; ty Gud t„nkte att folket, n„r det fick se krig hota, kunde †ngra sig och v„nda tillbaka till Egypten; 013:018 d„rf”r l„t Gud folket taga en omv„g genom ”knen †t R”da havet till. Och Israels barn drogo v„pnade upp ur Egyptens land. 013:019 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: ˝N„r Gud ser till eder, f”ren d† mina ben h„rifr†n med eder.˝ 013:020 S† br”to de upp fr†n Suckot och l„grade sig i Etam, d„r ”knen begynte. 013:021 Och HERREN gick framf”r dem, om dagen i en molnstod, f”r att leda dem p† v„gen, och om natten i en eldstod, f”r att lysa dem; s† kunde de t†ga b†de dag och natt. 013:022 Molnstoden upph”rde icke om dagen att g† framf”r folket, ej heller eldstoden om natten. 014:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 014:002 ˝S„g till Israels barn att de skola v„nda om och l„gra sig framf”r Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framf”r Baal-Sefon skolen I l„gra eder vid havet. 014:003 Men Farao skall t„nka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit inst„ngda i ”knen. 014:004 Och jag skall f”rstocka Faraos hj„rta, s† att han f”rf”ljer dem; och jag skall f”rh„rliga mig p† Farao och hela hans h„r, p† det att egyptierna m† f”rnimma att jag „r HERREN.˝ Och de gjorde s†. 014:005 D† man nu ber„ttade f”r konungen i Egypten att folket hade flytt, f”rvandlades Faraos och hans tj„nares hj„rtan mot folket, och de sade: ˝Huru illa gjorde vi icke, n„r vi sl„ppte Israel, s† att de nu icke mer skola tj„na oss!˝ 014:006 Och han l„t sp„nna f”r sina vagnar och tog sitt folk med sig; 014:007 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och k„mpar p† dem alla. 014:008 Ty HERREN f”rstockade Faraos, den egyptiske konungens, hj„rta, s† att han f”rf”ljde Israels barn, n„r de nu drogo ut med upplyft hand. 014:009 Och egyptierna, alla Faraos h„star, vagnar och ryttare och hela hans h„r, f”rf”ljde dem och hunno upp dem, d„r de voro l„grade vid havet, vid Pi-Hahirot, framf”r Baal-Sefon. 014:010 N„r s† Farao var helt n„ra, lyfte Israels barn upp sina ”gon och fingo se att egyptierna kommo t†gande efter dem. D† blevo Israels barn mycket f”rskr„ckta och ropade till HERREN. 014:011 Och de sade till Mose: ˝Funnos d† inga gravar i Egypten, eftersom du har f”rt oss hit till att d” i ”knen? Huru illa gjorde du icke mot oss, n„r du f”rde oss ut ur Egypten! 014:012 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'L†t oss vara, s† att vi f† tj„na egyptierna.' Ty det vore oss b„ttre att tj„na egyptierna „n att d” i ”knen.˝ 014:013 D† svarade Mose folket: ˝Frukten icke; st†n fasta, s† skolen I se vilken fr„lsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig n†gonsin skolen I mer f† se egyptierna s†, som I sen dem i dag. 014:014 HERREN skall strida f”r eder, och I skolen vara stilla d„rvid.˝ 014:015 Och HERREN sade till Mose: ˝Varf”r ropar du till mig? S„g till Israels barn att de draga vidare. 014:016 Men lyft du upp din stav, och r„ck ut din hand ”ver havet, och klyv det itu, s† att Israels barn kunna g† mitt igenom havet p† torr mark. 014:017 Och se, jag skall f”rstocka egyptiernas hj„rtan, s† att de f”lja efter dem; och jag skall f”rh„rliga mig p† Farao och hela hans h„r, p† hans vagnar och ryttare. 014:018 Och egyptierna skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag f”rh„rligar mig p† Farao, p† hans vagnar och ryttare.˝ 014:019 Och Guds „ngel, som hade g†tt framf”r Israels h„r, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade g†tt framf”r dem, flyttade sig och tog plats bakom dem. 014:020 Den kom s† emellan egyptiernas h„r och Israels h„r; och molnet var d„r med m”rker, men tillika upplyste det natten. S† kunde den ena h„ren icke komma inp† den andra under hela natten. 014:021 Och Mose r„ckte ut sin hand ”ver havet; d† drev HERREN undan havet genom en stark ”stanvind som bl†ste hela natten, och han gjorde s† havet till torrt land; och vattnet kl”vs itu. 014:022 Och Israels barn gingo mitt igenom havet p† torr mark, under det att vattnet stod s†som en mur till h”ger och till v„nster om dem. 014:023 Och egyptierna, alla Faraos h„star, vagnar och ryttare, f”rf”ljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet. 014:024 Men n„r morgonv„kten var inne, blickade HERREN p† egyptiernas h„r ur eldstoden och molnskyn och s„nde f”rvirring i egyptiernas h„r; 014:025 och han l„t hjulen falla ifr†n deras vagnar, s† att det blev dem sv†rt att komma fram†t. D† sade egyptierna: ˝L†t oss fly f”r Israel, ty HERREN strider f”r dem mot egyptierna.˝ 014:026 Men HERREN sade till Mose: ˝R„ck ut din hand ”ver havet, s† att vattnet v„nder tillbaka och kommer ”ver egyptierna, ”ver deras vagnar och ryttare.˝ 014:027 D† r„ckte Mose ut sin hand ”ver havet, och mot morgonen v„nde havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde m”ttes d„rav; och HERREN kringstr”dde egyptierna mitt i havet. 014:028 Och vattnet som v„nde tillbaka ”vert„ckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos h„r, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan. 014:029 Men Israels barn gingo p† torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod s†som en mur till h”ger och till v„nster om dem. 014:030 S† fr„lste HERREN p† den dagen Israel fr†n egyptiernas hand, och Israel s†g egyptierna ligga d”da p† havsstranden. 014:031 Och n„r Israel s†g huru HERREN hade bevisat sin stora makt p† egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p† HERREN och p† hans tj„nare Mose. 015:001 D† sj”ngo Mose och Israels barn denna lovs†ng till HERRENS „ra; de sade: ˝Jag vill sjunga till HERRENS „ra, ty h”gt „r han upph”jd. H„st och man st”rtade han i havet. 015:002 HERREN „r min starkhet och min lovs†ng, Och han blev mig till fr„lsning. Han „r min Gud, jag vill „ra honom, min faders Gud, jag vill upph”ja honom. 015:003 HERREN „r en stridsman, 'HERREN' „r hans namn. 015:004 Faraos vagnar och h„rsmakt kastade han i havet, hans utvalda k„mpar dr„nktes i R”da havet. 015:005 De ”vert„cktes av vattenmassor, sj”nko i djupet s†som stenar. 015:006 Din h”gra hand, HERRE, du h„rlige och starke, din h”gra hand, HERRE, krossar fienden. 015:007 Genom din stora h”ghet sl†r du ned dina motst†ndare; du sl„pper l”s din f”rgrymmelse, den f”rt„r dem s†som str†. 015:008 F”r en fnysning av din n„sa uppd„mdes vattnen, b”ljorna reste sig och samlades h”g, vattenmassorna stelnade i havets djup. 015:009 Fienden sade: 'Jag vill f”rf”lja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, sl„cka min h„mnd p† dem; jag vill draga ut mitt sv„rd, min hand skall f”rg”ra dem.' 015:010 Du andades p† dem, d† ”vert„ckte dem havet; de sj”nko s†som bly i de v„ldiga vattnen. 015:011 Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem „r dig lik, du h„rlige och helige, du fruktansv„rde och h”gtlovade, du som g”r under? 015:012 Du r„ckte ut din h”gra hand, d† uppslukades de av jorden. 015:013 Men du ledde med din n†d det folk du hade f”rlossat, du f”rde dem med din makt till din heliga boning. 015:014 Folken h”rde det och m†ste d† darra, av †ngest grepos Filisteens inbyggare. 015:015 D† f”rskr„cktes Edoms furstar, Moabs h”vdingar grepos av b„van, alla Kanaans inbyggare f”rsm„lte av †ngest. 015:016 Ja, ”ver dem faller f”rskr„ckelse och fruktan; f”r din arms v„ldighet st† de s†som f”rstenade, medan ditt folk t†gar fram, o HERRE medan det t†gar fram, det folk du har f”rv„rvat. 015:017 Du f”r dem in och planterar dem p† din arvedels berg, p† den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina h„nder hava berett. 015:018 HERREN „r konung alltid och evinnerligen!˝ 015:019 Ty n„r Faraos h„star med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, l„t HERREN havets vatten v„nda tillbaka och komma ”ver dem, sedan Israels barn p† torr mark hade g†tt mitt igenom havet. 015:020 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna f”ljde efter henne med pukor och dans. 015:021 Och Mirjam sj”ng f”r dem: ˝Sjungen till HERRENS „ra, ty h”gt „r han upph”jd. H„st och man st”rtade han i havet.˝ 015:022 D„refter l„t Mose israeliterna bryta upp fr†n R”da havet, och de drogo ut i ”knen Sur; och tre dagar vandrade de i ”knen utan att finna vatten. 015:023 S† kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. D„rav fick st„llet namnet Mara. 015:024 D† knorrade folket emot Mose och sade: ˝Vad skola vi dricka?˝ 015:025 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags tr„, som han kastade i vattnet, och s† blev vattnet s”tt. D„r f”relade han folket lag och r„tt, och d„r satte han det p† prov. 015:026 Han sade: ˝Om du h”r HERRENS, din Guds, r”st och g”r vad r„tt „r i hans ”gon och lyssnar till hans bud och h†ller alla hans stadgar, s† skall jag icke l„gga p† dig n†gon av de sjukdomar som jag lade p† egyptierna, ty jag „r HERREN, din l„kare.˝ 015:027 Sedan kommo de till Elim; d„r funnos tolv vattenk„llor och sjuttio palmtr„d. Och de l„grade sig d„r vid vattnet. 016:001 D„refter br”t Israels barns hela menighet upp fr†n Elim och kom till ”knen Sin, mellan Elim och Sinai, p† femtonde dagen i andra m†naden efter sitt utt†g ur Egyptens land. 016:002 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i ”knen; 016:003 Israels barn sade till dem: ˝Ack att vi hade f†tt d” f”r HERRENS hand i Egyptens land, d„r vi sutto vid k”ttgrytorna och hade mat nog att „ta! Men I haven f”rt oss hitut i ”knen f”r att l†ta hela denna hop d” av hunger.˝ 016:004 D† sade HERREN till Mose: ˝Se, jag vill l†ta br”d fr†n himmelen regna †t eder. Och folket skall g† ut och samla f”r var dag s† mycket som beh”ves. S† skall jag s„tta dem p† prov, f”r att se om de vilja vandra efter min lag eller icke. 016:005 Och n„r de p† den sj„tte dagen tillreda vad de hava f”rt hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest f”r var dag samla in.˝ 016:006 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ˝I afton skolen I f”rnimma att det „r HERREN som har f”rt eder ut ur Egyptens land, 016:007 och i morgon skolen I se HERRENS h„rlighet, HERREN har n„mligen h”rt huru I knorren mot honom. Ty vad „ro vi, att I knorren mot oss?˝ 016:008 Och Mose sade ytterligare: ˝Detta skall ske d„rigenom att HERREN i afton giver eder k”tt att „ta, och i morgon br”d att m„tta eder med d† nu HERREN har h”rt huru I knorren mot honom. Ty vad „ro vi? Det „r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.˝ 016:009 Och Mose sade till Aron: ˝S„g till Israels barns hela menighet Tr„den fram inf”r HERREN, ty han har h”rt huru I knorren.˝ 016:010 N„r sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, v„nde de sig mot ”knen, och se, d† visade sig HERRENS h„rlighet i molnskyn. 016:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:012 ˝Jag har h”rt huru Israels barn knorra. Tala till dem och s„g: Vid aftontiden skolen I f† k”tt att „ta och i morgon skolen I f† br”d att m„tta eder med; s† skolen I f”rnimma att jag „r HERREN, eder Gud.˝ 016:013 Och om aftonen kommo vaktlar och ”vert„ckte l„gret, och f”ljande morgon l†g dagg fallen runt omkring l„gret. 016:014 Och n„r daggen som hade fallit gick bort, se, d† l†g ”ver ”knen p† jorden n†got fint, s†som fj„ll, n†got fint, likt rimfrost. 016:015 N„r Israels barn s†go detta, fr†gade de varandra: ˝Vad „r det?˝ Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: ˝Detta „r br”det som HERREN har givit eder till f”da. 016:016 Och s† har HERREN bjudit: Samlen d„rav, var och en s† mycket han beh”ver till mat; en gomer p† var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en †t s† m†nga som han har i sitt t„lt.˝ 016:017 Och Israels barn gjorde s†, och den ene samlade mer, den andre mindre. 016:018 Men n„r de m„tte upp det med gomer-m†tt, hade den som hade samlat mycket intet till ”verlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade s† mycket samlat, som han beh”vde till mat. 016:019 Och Mose sade till dem: ˝Ingen m† beh†lla n†got kvar h„rav till i morgon. 016:020 Men de lydde icke Mose, utan somliga beh”llo n†got d„rav kvar till f”ljande morgon. D† v„xte maskar d„ri, och det blev illaluktande. Och Mose blev f”rt”rnad p† dem. 016:021 S† samlade de d„rav var morgon, var och en s† mycket han beh”vde till mat. Men n„r solhettan kom sm„lte det bort. 016:022 P† den sj„tte dagen hade de samlat dubbelt s† mycket av br”det, tv† gomer f”r var och en. Och menighetens h”vdingar kommo alla och omtalade detta f”r Mose. 016:023 D† sade han till dem: ˝Detta „r efter HERRENS ord; i morgon „r sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som „r till ”verlopps skolen I st„lla i f”rvar hos eder till i morgon.˝ 016:024 Och de st„llde det i f”rvar till f”ljande morgon, s†som Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask d„ri. 016:025 Och Mose sade: ˝Žten det i dag, ty i dag „r HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna p† marken. 016:026 I sex dagar skolen I samla d„rav, men p† sjunde dagen „r sabbat; d† skall intet vara att finna.˝ 016:027 Likv„l gingo n†gra av folket p† den sjunde dagen ut f”r att samla, men de funno intet. 016:028 D† sade HERREN till Mose: ˝Huru l„nge viljen I vara motstr„viga och icke h†lla mina bud och lagar? 016:029 Se, HERREN har givit eder sabbaten; d„rf”r giver han eder p† den sj„tte dagen br”d f”r tv† dagar. S† stannen d† hemma, var och en hos sig; ingen m† g† hemifr†n p† den sjunde dagen.˝ 016:030 Allts† h”ll folket sabbat p† den sjunde dagen. 016:031 Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfr”, det var vitt, och det smakade s†som semla med honung. 016:032 Och Mose sade: ˝S† har HERREN bjudit: En gomer h„rav skall f”rvaras †t edra efterkommande, f”r att de m† se det br”d som jag gav eder att „ta i ”knen, n„r jag f”rde eder ut ur Egyptens land. 016:033 Och Mose sade till Aron: ˝Tag ett k„rl och l„gg d„ri en gomer manna, och st„ll det inf”r HERREN till att f”rvaras †t edra efterkommande.˝ 016:034 D† gjorde man s†som HERREN hade bjudit Mose, och Aron st„llde det framf”r vittnesb”rdet till att f”rvaras. 016:035 Och Israels barn †to manna i fyrtio †r, till dess de kommo till bebott land; de †to manna, till dess de kommo till gr„nsen av Kanaans land. -- 016:036 En gomer „r tiondedelen av en efa. 017:001 D„refter br”t Israels barns hela menighet upp fr†n ”knen Sin och t†gade fr†n l„gerplats till l„gerplats, efter HERRENS befallning. Och de l„grade sig i Refidim; d„r hade folket intet vatten att dricka. 017:002 D† begynte folket tvista med Mose och sade: ˝Given oss vatten att dricka.˝ Mose svarade dem: ˝Varf”r tvisten I med mig? Varf”r fresten I HERREN?˝ 017:003 Men eftersom folket d„r t”rstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: ˝Varf”r har du f”rt oss upp ur Egypten, s† att vi, v†ra barn och v†r boskap nu m†ste d” av t”rst?˝ 017:004 D† ropade Mose till HERREN och sade: ˝Vad skall jag g”ra med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.˝ 017:005 HERREN svarade Mose: ˝G† framf”r folket, och tag med dig n†gra av de „ldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig †stad. 017:006 Se, jag vill st† d„r framf”r dig p† Horebs klippa, och du skall sl† p† klippan, och vatten skall d† komma ut ur den, s† att folket f†r dricka.˝ Och Mose gjorde s† inf”r de „ldste i Israel. 017:007 Och han gav st„llet namnet Massa och Meriba, d„rf”r att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: ˝Žr HERREN ibland oss eller icke?˝ 017:008 D„refter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. 017:009 D† sade Mose till Josua: ˝V„lj ut manskap †t oss, och drag s† †stad till strid mot Amalek. I morgon skall jag st„lla mig ”verst p† h”jden, med Guds stav i min hand.˝ 017:010 Och Josua gjorde s†som Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp ”verst p† h”jden. 017:011 Och s† l„nge Mose h”ll upp sin hand, r†dde Israel, men n„r han l„t sin hand sjunka, r†dde Amalek. 017:012 Och n„r Moses h„nder blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och p† den satte han sig; sedan st”dde Aron och Hur hans h„nder, en p† vardera sidan. S† h”llos hans h„nder stadiga, till dess solen gick ned. 017:013 Och Josua slog Amalek och dess folk med sv„rdsegg. 017:014 Och HERREN sade till Mose: ˝Teckna upp detta till en †minnelse i en bok, och inpr„gla det hos Josua, ty jag skall s† i grund utpl†na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.˝ 017:015 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. 017:016 Och han sade: ˝Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek fr†n sl„kte till sl„kte.˝ 018:001 Och Jetro, pr„sten i Midjan, Moses sv„rfader, fick h”ra allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade f”rt Israel ut ur Egypten. 018:002 D† tog Jetro, Moses sv„rfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne f”rut hade s„nt hem, 018:003 s† ock hennes tv† s”ner -- av dessa hade den ene f†tt namnet Gersom, ˝ty˝, sade Mose, ˝jag „r en fr„mling i ett land som icke „r mitt˝, 018:004 och den andre namnet Elieser, ˝ty˝, sade han, ˝min faders Gud blev mig till hj„lp och r„ddade mig ifr†n Faraos sv„rd˝. -- 018:005 D† s† Jetro, Moses sv„rfader, kom med Moses s”ner och hans hustru till honom i ”knen, d„r han hade slagit upp sitt l„ger vid Guds berg, 018:006 l„t han s„ga till Mose: ˝Jag, din sv„rfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes b†da s”ner.˝ 018:007 D† gick Mose sin sv„rfader till m”tes och bugade sig f”r honom och kysste honom. Och n„r de hade h„lsat varandra, gingo de in i t„ltet. 018:008 Och Mose f”rt„ljde f”r sin sv„rfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, f”r Israels skull, och alla de vederm”dor som de hade haft att utst† p† v„gen, och huru HERREN hade r„ddat dem. 018:009 Och Jetro fr”jdade sig ”ver allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade r„ddat dem ur egyptiernas hand. 018:010 Och Jetro sade: ˝Lovad vare HERREN, som har r„ddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har r„ddat folket undan egyptiernas hand! 018:011 Nu vet jag att HERREN „r st”rre „n alla andra gudar, ty s† bevisade han sig, n„r man handlade ”vermodigt mot detta folk.˝ 018:012 Och Jetro, Moses sv„rfader, frambar ett br„nnoffer och n†gra slaktoffer †t Gud; och Aron och alla de „ldste i Israel kommo och h”llo m†ltid med Moses sv„rfader inf”r Gud. 018:013 Dagen d„refter satte Mose sig f”r att d”ma folket, och folket stod omkring Mose fr†n morgonen „nda till aftonen. 018:014 D† nu Moses sv„rfader s†g allt vad han hade att best„lla med folket, sade han: ˝Vad „r det allt du har att bestyra med folket? Varf”r sitter du h„r till doms ensam under det att allt folket m†ste st† omkring dig fr†n morgonen „nda till aftonen?˝ 018:015 Mose svarade sin sv„rfader: ˝Folket kommer till mig f”r att fr†ga Gud. 018:016 De komma till mig, n„r de hava n†gon r„ttssak, och jag d”mer d† mellan dem; och jag kung”r d† f”r dem Guds stadgar och lagar.˝ 018:017 D† sade Moses sv„rfader till honom: ˝Du g†r icke till v„ga p† det r„tta s„ttet. 018:018 B†de du sj„lv och folket omkring dig m†sten ju bliva uttr”ttade; ett s†dant f”rfaringss„tt „r dig f”r sv†rt, du kan icke ensam bestyra detta. 018:019 S† lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett r†d, och Gud skall vara med dig. Du m† vara folkets m†lsman inf”r Gud och framl„gga deras „renden inf”r Gud. 018:020 Och du m† upplysa dem om stadgar och lagar och kung”ra dem den v„g de skola vandra och vad de skola g”ra. 018:021 Men s”k ut †t dig bland allt folket dugande m„n som frukta Gud, p†litliga m„n som hata or„tt vinning, och s„tt dessa till f”rest†ndare f”r dem, somliga ”ver tusen, andra ”ver hundra, andra ”ver femtio och andra ”ver tio. 018:022 Dessa m† alltid d”ma folket. Kommer n†got viktigare „rende f”re, m† de h„nskjuta det till dig, men alla ringare „renden m† de sj„lva avd”ma. S† skall du g”ra din b”rda l„ttare, d„rigenom att de b„ra den med dig. 018:023 Om du vill s† g”ra och Gud s† bjuder dig, skall du kunna h†lla ut; och allt folket h„r skall d† kunna g† hem i frid.˝ 018:024 Och Mose lyssnade till sin sv„rfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt. 018:025 Mose utvalde dugande m„n ur hela Israel och gjorde dem till huvudm„n f”r folket, till f”rest†ndare somliga ”ver tusen, andra ”ver hundra, andra ”ver femtio och andra ”ver tio. 018:026 Dessa skulle alltid d”ma folket. Alla sv†rare „renden skulle de h„nskjuta till Mose, men alla ringare „renden skulle de sj„lva avd”ma. 018:027 D„refter l„t Mose sin sv„rfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen. 019:001 P† den dag d† den tredje m†naden ingick efter Israels barns utt†g ur Egyptens land kommo de in i Sinais ”ken. 019:002 Ty de br”to upp fr†n Refidim och kommo s† till Sinais ”ken och l„grade sig i ”knen; Israel l„grade sig d„r mitt emot berget. 019:003 Och Mose steg upp till Gud; d† ropade HERREN till honom uppifr†n berget och sade: ˝S† skall du s„ga till Jakobs hus, s† skall du f”rkunna f”r Israels barn: 019:004 'I haven sj„lva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder p† ”rnvingar och f”rt eder till mig. 019:005 Om I nu h”ren min r”st och h†llen mitt f”rbund, s† skolen I vara min egendom framf”r alla andra folk, ty hela jorden „r min; 019:006 Och I skolen vara mig ett rike av pr„ster och ett heligt folk.' Detta „r vad du skall tala till Israels barn. 019:007 N„r Mose kom tillbaka, sammankallade han de „ldste i folket och f”relade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom. 019:008 D† svarade allt folket med en mun och sade: ˝Allt vad HERREN har talat vilja vi g”ra.˝ Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar. 019:009 Och HERREN sade till Mose: ˝Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, f”r att folket skall h”ra, n„r jag talar med dig, och s† tro p† dig ev„rdligen.˝ Och Mose framf”rde folkets svar till HERREN. 019:010 D† sade HERREN till Mose: ˝G† till folket, och helga dem i dag och i morgon, och I †t dem tv† sina kl„der. 019:011 Och m† de h†lla sig redo till i ”vermorgon; ty i ”vermorgon skall HERREN stiga ned p† Sinai berg inf”r allt folkets ”gon. 019:012 Och du skall m„rka ut en gr„ns f”r folket runt omkring och s„ga: 'Tagen eder till vara f”r att stiga upp p† berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med d”den; 019:013 men ingen hand m† komma vid honom, utan han skall stenas eller skjutas ihj„l. Evad det „r djur eller m„nniska, skall en s†dan mista livet.' N„r jubelhornet ljuder med utdragen ton, d† m† de stiga upp p† berget.˝ 019:014 Och Mose steg ned fr†n berget till folket och helgade folket, och de tv†dde sina kl„der. 019:015 Och han sade till folket: ˝H†llen eder redo till i ”vermorgon; ingen komme vid en kvinna.˝ 019:016 P† tredje dagen, n„r det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom ”ver berget, och ett mycket starkt basunljud h”rdes; och allt folket i l„gret b„vade. 019:017 Men Mose f”rde folket ut ur l„gret, Gud till m”tes; och de st„llde sig nedanf”r berget. 019:018 Och hela Sinai berg h”ljdes i r”k, vid det att HERREN kom ned d„rp† i eld; och en r”k steg upp d„rifr†n, lik r”ken fr†n en sm„ltugn, och hela berget b„vade storligen. 019:019 Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med h”g r”st. 019:020 Och HERREN steg ned p† Sinai berg, p† toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d† steg Mose ditupp. 019:021 Och HERREN sade till Mose: ˝Stig ned och varna folket, s† att de icke tr„nga sig fram f”r att se HERREN, ty d† skola m†nga av dem falla. 019:022 J„mv„l pr„sterna, som f† nalkas HERREN, skola helga sig, f”r att HERREN icke m† l†ta dem drabbas av f”rd„rv.˝ 019:023 Men Mose svarade HERREN: ˝Folket kan icke stiga upp p† Sinai berg, ty du har sj„lv varnat oss och sagt att jag skulle m„rka ut en gr„ns omkring berget och helga det.˝ 019:024 D† sade HERREN till honom: ˝G† ditned, och kom sedan †ter upp och hav Aron med dig. Men pr„sterna och folket m† icke tr„nga sig fram f”r att stiga upp till HERREN p† det att han icke m† l†ta dem drabbas av f”rd„rv.˝ 019:025 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta. 020:001 Och Gud talade alla dessa ord och sade: 020:002 Jag „r HERREN, din Gud, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset. 020:003 Du skall inga andra gudar hava j„mte mig. 020:004 Du skall icke g”ra dig n†got bel„te eller n†gon bild, vare sig av det som „r uppe i himmelen, eller av det som „r nere p† jorden, eller av det som „r i vattnet under jorden. 020:005 Du skall icke tillbedja s†dana, ej heller tj„na dem; ty jag, HERREN, din Gud, „r en nit„lskande Gud, som hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och efterkommande i tredje och fj„rde led, n„r man hatar mig, 020:006 men som g”r n†d med tusenden, n„r man „lskar mig och h†ller mina bud. 020:007 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke l†ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 020:008 T„nk p† sabbatsdagen, s† att du helgar den. 020:009 Sex dagar skall du arbeta och f”rr„tta alla dina sysslor; 020:010 men den sjunde dagen „r HERRENS, din Guds, sabbat; d† skall du ingen syssla f”rr„tta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tj„nare eller din tj„narinna eller din dragare, ej heller fr„mlingen som „r hos dig inom dina portar. 020:011 Ty p† sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem „r, men han vilade p† sjunde dagen; d„rf”r har HERREN v„lsignat sabbatsdagen och helgat den. 020:012 Hedra din fader och din moder, f”r att du m† l„nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 020:013 Du skall icke dr„pa. 020:014 Du skall icke beg† „ktenskapsbrott. 020:015 Du skall icke stj„la. 020:016 Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd mot din n„sta. 020:017 Du skall icke hava beg„relse till din n„stas hus. Du skall icke hava beg„relse till din n„stas hustru, ej heller till hans tj„nare eller hans tj„narinna, ej heller till hans oxe eller hans †sna, ej heller till n†got annat som tillh”r din n„sta. 020:018 Och allt folket f”rnam dundret och eldsl†gorna och basunljudet och r”ken fr†n berget; och n„r folket f”rnam detta, b„vade de och h”llo sig p† avst†nd. 020:019 Och de sade till Mose: ˝Tala du till oss, s† vilja vi h”ra, men l†t icke Gud tala till oss, p† det att vi icke m† d”.˝ 020:020 Men Mose sade till folket: ˝Frukten icke, ty Gud har kommit f”r att s„tta eder p† prov, och f”r att I skolen hava hans fruktan f”r ”gonen, s† att I icke synden.˝ 020:021 Allts† h”ll folket sig p† avst†nd, under det att Mose gick n„rmare till t”cknet i vilket Gud var. 020:022 Och HERREN sade till Mose: S† skall du s„ga till Israels barn: I haven sj„lva f”rnummit att jag har talat till eder fr†n himmelen. 020:023 I skolen icke g”ra eder gudar j„mte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke g”ra †t eder. 020:024 Ett altare av jord skall du g”ra †t mig och offra d„rp† dina br„nnoffer och tackoffer, din sm†boskap och dina f„kreatur. ™verallt p† den plats d„r jag stiftar en †minnelse †t mitt namn skall jag komma till dig och v„lsigna dig. 020:025 Men om du vill g”ra †t mig ett altare av stenar, s† m† du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, s† osk„rar du den. 020:026 Icke heller m† du stiga upp till mitt altare p† trappor, p† det att icke din blygd m† blottas d„rinvid. 021:001 Dessa „ro de r„tter som du skall f”rel„gga dem: 021:002 Om du k”per en hebreisk tr„l, skall han tj„na i sex †r, men p† det sjunde skall han givas fri, utan l”sen. 021:003 Har han kommit allena, s† skall han givas fri allena; var han gift, s† skall hans hustru givas fri med honom. 021:004 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna f”tt honom s”ner eller d”ttrar, s† skola hustrun och hennes barn tillh”ra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri. 021:005 Men om tr„len s„ger: ˝Jag har min herre, min hustru och mina barn s† k„ra, att jag icke vill givas fri˝, 021:006 d† skall hans herre f”ra honom fram f”r Gud och st„lla honom vid d”rren eller d”rrposten, och hans herre skall genomborra hans ”ra med en syl; d„refter vare han hans tr„l ev„rdligen. 021:007 Om n†gon s„ljer sin dotter till tr„linna, s† skall hon icke givas fri s†som tr„larna givas fria. 021:008 Misshagar hon sin herre, sedan denne f”rut har ing†tt f”rbindelse med henne, s† l†te han henne k”pas fri. Till fr„mmande folk have han icke makt att s„lja henne, n„r han s† har handlat trol”st mot henne. 021:009 Men om han l†ter sin son ing† f”rbindelse med henne, s† f”runne han henne d”ttrars r„tt. 021:010 Tager han sig „nnu en hustru, s† g”re han icke n†gon minskning i den f”rras kost, bekl„dnad eller „ktenskapsr„tt. 021:011 Om han icke l†ter henne njuta sin r„tt i dessa tre stycken, s† skall hon givas fri, utan l”sen och betalning. 021:012 Den som sl†r n†gon, s† att han d”r, han skall straffas med d”den. 021:013 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud l„t denne of”rvarandes tr„ffas av hans hand, s† skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 021:014 Men om n†gon beg†r det d†det att han dr„per sin n„sta med list, s† skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han m†ste d”. 021:015 Den som sl†r sin fader eller sin moder, han skall straffas med d”den. 021:016 Den som stj„l en m„nniska, vare sig han sedan s„ljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med d”den. 021:017 Den som uttalar f”rbannelser ”ver sin fader eller sin moder, han skall straffas med d”den. 021:018 Om m„n tvista med varandra, och den ene sl†r den andre med en sten eller med knuten hand, s† att denne v„l icke d”r, men bliver s„ngliggande, 021:019 dock att han sedan kommer sig och kan g† ute, st”dd vid sin stav, s† skall den som slog honom vara fri ifr†n straff; allenast ers„tte han honom f”r den tid han har f”rlorat och bes”rje sjukv†rd †t honom. 021:020 Om n†gon sl†r sin tr„l eller sin tr„linna med en k„pp, s† att den slagne d”r under hans hand, s† skall han straffas d„rf”r. 021:021 Men om den slagne lever en eller tv† dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar. 021:022 Om m„n tr„ta med varandra, och n†gon av dem st”ter till en havande kvinna, s† att hon f”der fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, s† b”te han vad kvinnans man †l„gger honom och betale efter skiljedomares pr”vning. 021:023 Men om olycka sker, skall liv givas f”r liv, 021:024 ”ga f”r ”ga, tand f”r tand, hand f”r hand, fot f”r fot, 021:025 br„nnskada f”r br„nnskada, s†r f”r s†r, bl†nad f”r bl†nad. 021:026 Om n†gon sl†r sin tr„l eller sin tr„linna i ”gat och f”rd„rvar det, s† sl„ppe han den skadade fri, till ers„ttning f”r ”gat. 021:027 Sammalunda, om n†gon sl†r ut en tand p† sin tr„l eller sin tr„linna, s† sl„ppe han den skadade fri, till ers„ttning f”r tanden. 021:028 Om en oxe st†ngar n†gon till d”ds, man eller kvinna, s† skall oxen stenas, och k”ttet m† icke „tas; men oxens „gare vara fri ifr†n straff. 021:029 Men om oxen f”rut har haft vanan att st†ngas, och hans „gare har blivit varnad, men denne „nd† icke tager vara p† honom, och oxen s† d”dar n†gon, man eller kvinna, d† skall oxen stenas, och hans „gare skall ock d”das. 021:030 Men skulle l”sepenning bliva denne †lagd, s† give han till l”sen f”r sitt liv s† mycket som †l„gges honom. 021:031 Žr det en gosse eller en flicka som har blivit st†ngad av oxen, s† skall med denne f”rfaras efter samma lag. 021:032 Men om oxen st†ngar en tr„l eller en tr„linna, s† skall „garen giva †t den st†ngades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas. 021:033 Om n†gon ”ppnar en brunn, eller om n†gon gr„ver en ny brunn och icke t„cker ”ver den, och sedan en oxe eller en †sna faller d„ri, 021:034 s† skall brunnens „gare giva ers„ttning i penningar †t djurets „gare, men den d”da kroppen skall vara hans. 021:035 Om n†gons oxe st†ngar en annans oxe, s† att denne d”r, s† skola de s„lja den levande oxen och dela betalningen f”r honom och d„rj„mte dela den d”da kroppen. 021:036 Var det d„remot k„nt att oxen f”rut hade vanan att st†ngas, men tog hans „gare „nd† icke vara p† honom, s† skall han ers„tta oxe med oxe, men den d”da kroppen skall vara hans. 022:001 Om n†gon stj„l en oxe eller ett f†r och slaktar eller s„ljer djuret, s† skall han giva fem oxar i ers„ttning f”r oxen, och fyra f†r f”r f†ret. 022:002 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till d”ds, s† vilar ingen blodskuld p† dr†paren. 022:003 Men hade solen g†tt upp, n„r de skedde, d† „r det blodskuld. Tjuven skall giva full ers„ttning; „ger han intet, s† skall han s„ljas, till g„ldande av vad han har stulit. 022:004 Om det stulna djuret, det m† vara oxe eller †sna eller f†r, p†tr„ffas levande i hans v†ld, skall han giva dubbel ers„ttning. 022:005 Om n†gon l†ter avbeta en †ker eller ving†rd, eller sl„pper sin boskap l”s, s† att denna betar p† en annans †ker, d† skall han ers„tta skadan med det b„sta fr†n sin †ker och med det b„sta fr†n sin ving†rd. 022:006 Om eld kommer l”s och fattar i t”rnh„ckar, och d„rvid s„desskylar bliva uppbr„nda eller oskuren s„d eller annat p† †kern, s† skall den som har v†llat branden giva full ers„ttning. 022:007 Om n†gon giver †t en annan penningar eller gods att f”rvara, och detta bliver stulet ur hans hus, s† skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ers„ttning. 022:008 Ertappas icke tjuven, d† skall man f”ra husets „gare fram f”r Gud, p† det att det m† utr”nas om han icke har f”rgripit sig p† sin n„stas tillh”righet. 022:009 Om fr†ga uppst†r ang†ende or„ttr†digt tillgrepp -- det m† g„lla oxe eller †sna eller f†r eller kl„der eller n†got annat som har f”rlorats -- och n†gon p†st†r att en or„ttr†dighet verkligen har „gt rum, s† skall b†da parternas sak komma inf”r Gud. Den som Gud d”mer skyldig, han skall ers„tta den andre dubbelt. 022:010 Om n†gon giver †t en annan i f”rvar en †sna eller en oxe eller ett f†r, eller vilket annat husdjur det vara m†, och detta d”r eller bliver skadat eller bortr”vat, utan att n†gon ser det, 022:011 S† skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, f”r att det m† utr”nas om den ene icke har f”rgripit sig p† den andres tillh”righet; denna ed skall „garen antaga och den andre beh”ver icke giva n†gon ers„ttning. 022:012 Men om det har blivit bortstulet fr†n honom, d† skall han ers„tta „garen d„rf”r. 022:013 Har det blivit ihj„lrivet, skall han f”ra fram det ihj„lrivna djuret s†som bevis; han beh”ver d† icke giva ers„ttning d„rf”r. 022:014 Om n†gon l†nar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller d”r, och dess „gare d„rvid icke „r tillst„des, s† skall han giva full ers„ttning. 022:015 Žr dess „gare tillst„des, d† beh”ver han icke giva ers„ttning. Var djuret lejt, d† „r legan ers„ttning. 022:016 Om n†gon f”rf”r en jungfru som icke „r trolovad och l„grar henne, s† skall han giva brudg†va f”r henne och taga henne till hustru. 022:017 V„grar hennes fader att giva henne †t honom, d† skall han g„lda en s† stor penningsumma som man pl„gar giva i brudg†va f”r en jungfru. 022:018 En trollkvinna skall du icke l†ta leva. 022:019 Var och en som beblandar sig med n†got djur skall straffas med d”den. 022:020 Den som offrar †t andra gudar „n †t HERREN allena, han skall givas till spillo. 022:021 En fr„mling skall du icke f”ror„tta eller f”rtrycka; I haven ju sj„lva varit fr„mlingar i Egyptens land. 022:022 Žnkor och faderl”sa skolen I icke behandla illa. 022:023 Behandlar du dem illa, s† skall jag f”rvisso h”ra deras rop, n„r de ropa till mig; 022:024 och min vrede skall uppt„ndas, och jag skall dr„pa eder med sv„rd; s† att edra egna hustrur bliva „nkor och edra barn faderl”sa. 022:025 L†nar du penningar †t n†gon fattig hos dig bland mitt folk, s† skall du icke handla mot honom s†som en ockrare; I skolen icke p†l„gga honom n†gon r„nta. 022:026 Har du av din n„sta tagit hans mantel i pant, s† skall du giva den tillbaka †t honom, innan solen g†r ned; 022:027 den „r ju det enda t„cke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava p† sig, n„r han ligger och sover? Om han m†ste ropa till mig, s† skall jag h”ra, ty jag „r barmh„rtig. 022:028 Gud skall du icke h„da, och ”ver en h”vding i ditt folk skall du icke uttala f”rbannelser. 022:029 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifr†n din press skall du utan dr”jsm†l framb„ra din g†va. Den f”rstf”dde bland dina s”ner skall du giva †t mig. 022:030 P† samma s„tt skall du g”ra med dina f„kreatur och din sm†boskap. I sju dagar skola de stanna hos sina m”drar; p† †ttonde dagen skall du giva dem †t mig. 022:031 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; k”tt av ett djur som har blivit ihj„lrivet p† marken skolen I icke „ta, †t hundarna skolen I kasta det. 023:001 Du skall icke utsprida falskt rykte; †t den som har en or„tt sak skall du icke giva ditt bist†nd genom att bliva ett or„ttf„rdigt vittne. 023:002 Du skall icke f”lja med hopen i vad ont „r, eller vittna s† i n†gon sak, att du b”jer dig efter hopen och vr„nger r„tten. 023:003 Du skall icke vara partisk f”r den ringe i n†gon hans sak. 023:004 Om du tr„ffar p† din fiendes oxe eller †sna som har kommit vilse, s† skall du f”ra djuret tillbaka till honom. 023:005 Om du ser din ov„ns †sna ligga dignad under sin b”rda, s† skall du ingalunda l„mna mannen ohulpen, utan hj„lpa honom att l”sa av b”rdan. 023:006 Du skall icke i n†gon sak vr„nga r„tten f”r den fattige som du har hos dig. 023:007 Du skall h†lla dig fj„rran ifr†n or„tt sak; du skall icke dr„pa den som „r oskyldig och har r„tt, ty jag skall icke giva r„tt †t n†gon som „r skyldig. 023:008 Du skall icke taga mutor, ty mutor f”rblinda de seende och f”rvrida de r„ttf„rdigas sak. 023:009 En fr„mling skall du icke f”rtrycka; I veten ju huru fr„mlingen k„nner det, eftersom I sj„lva haven varit fr„mlingar i Egyptens land. 023:010 I sex †r skall du bes† din jord och inb„rga dess gr”da; 023:011 men under det sjunde †ret skall du l†ta den vila och ligga or”rd, f”r att de fattiga bland ditt folk m† „ta d„rav; vad de l„mna kvar, det m† „tas av markens djur. S† skall du ock g”ra med din ving†rd och med din olivplantering. 023:012 Sex dagar skall du g”ra ditt arbete, men p† sjunde dagen skall du h†lla vilodag, f”r att din oxe och din †sna m† hava ro, och din tj„nstekvinnas son och fr„mlingen m† njuta vila. 023:013 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke n„mna; de skola icke h”ras i din mun. 023:014 Tre g†nger om †ret skall du h†lla h”gtid †t mig. 023:015 Det osyrade br”dets h”gtid skall du h†lla: i sju dagar skall du „ta osyrat br”d, s†som jag har bjudit dig, p† den best„mda tiden i m†naden Abib, eftersom du d† drog ut ur Egypten; men med tomma h„nder skall ingen tr„da fram inf”r mitt ansikte. 023:016 Du skall ock h†lla sk”rdeh”gtiden, n„r du sk”rdar f”rstlingen av ditt arbete, av det du har s†tt p† marken. B„rgningsh”gtiden skall du ock h†lla, vid †rets utg†ng, n„r du inb„rgar frukten av ditt arbete fr†n marken. 023:017 Tre g†nger om †ret skall allt ditt mank”n tr„da fram inf”r HERRENS, din Herres, ansikte. 023:018 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j„mte n†got som „r syrat. Och det feta av mitt h”gtidsoffer skall icke l„mnas kvar ”ver natten till morgonen. 023:019 Det f”rsta av din marks f”rstlingsfrukter skall du f”ra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mj”lk. 023:020 Se, jag skall s„nda en „ngel framf”r dig, som skall bevara dig p† v„gen och f”ra dig till den plats som jag har utsett. 023:021 Tag dig till vara inf”r honom och h”r hans r”st, var icke genstr„vig mot honom, han skall icke hava f”rdrag med edra ”vertr„delser, ty mitt namn „r i honom. 023:022 Men om du h”r hans r”st och g”r allt vad jag s„ger, s† skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ov„n till dina ov„nner. 023:023 Ty min „ngel skall g† framf”r dig och skall f”ra dig till amor‚ernas, hetiternas, periss‚ernas, kanan‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land, och jag skall utrota dem. 023:024 Du m† icke tillbedja deras gudar eller tj„na dem eller g”ra s†som man d„r g”r, utan du skall sl† dem ned i grund och bryta s”nder deras stoder. 023:025 Men HERREN, eder Gud, skolen I tj„na, s† skall han f”r dig v„lsigna b†de mat och dryck; sjukdom skall jag d† ock avv„nda fr†n dig. 023:026 I ditt land skall d† icke finnas n†gon kvinna som f”der i otid eller „r ofruktsam. Dina dagars m†tt skall jag g”ra fullt. 023:027 F”rskr„ckelse f”r mig skall jag s„nda framf”r dig och v†lla f”rvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender p† flykten f”r dig. 023:028 Jag skall s„nda getingar framf”r dig, och de skola f”rjaga hiv‚erna, kanan‚erna och hetiterna undan f”r dig. 023:029 Dock skall jag icke p† ett och samma †r f”rjaga dem f”r dig, p† det att icke landet s† m† bliva en ”demark och vilddjuren f”r”ka sig till din skada; 023:030 utan sm†ningom skall jag f”rjaga dem f”r dig, till dess du har f”r”kat dig, s† att du kan taga landet till din arvedel. 023:031 Och jag skall l†ta ditt lands gr„nser g† fr†n R”da havet till filist‚ernas hav, och fr†n ”knen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall f”rjaga dem, s† att de fly f”r dig. 023:032 Du m† icke sluta f”rbund med dem eller deras gudar. 023:033 De skola icke f† bo kvar i ditt land, p† det att de icke m† f”rleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tj„na deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara. 024:001 Och han sade till Mose: ˝Stig upp till HERREN, du sj„lv j„mte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de „ldste i Israel; och I skolen tillbedja p† avst†nd. 024:002 Mose allena m† tr„da fram till HERREN, de andra m† icke tr„da fram; ej heller m† folket stiga ditupp med honom.˝ 024:003 Och Mose kom till folket och f”rkunnade f”r det alla HERRENS ord och alla hans r„tter. D† svarade allt folket med en mun och sade: ˝Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi g”ra.˝ 024:004 D„refter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och f”ljande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanf”r berget. Och han reste d„r tolv stoder, efter Israels tolv stammar. 024:005 Och han s„nde israeliternas unga m„n †stad till att offra br„nnoffer, s† ock slaktoffer av tjurar till tackoffer †t HERREN. 024:006 Och Mose tog h„lften av blodet och slog det i sk†larna, och den andra h„lften av blodet st„nkte han p† altaret. 024:007 Och han tog f”rbundsboken och, f”rel„ste den f”r folket. Och de sade: ˝Allt vad HERREN har sagt vilja vi g”ra och lyda. 024:008 D† tog Mose blodet och st„nkte d„rav p† folket och sade: ˝Se, detta „r f”rbundets blod, det f”rbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord.˝ 024:009 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de „ldste i Israel stego ditupp. 024:010 Och de fingo se Israels Gud; och under hans f”tter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt sj„lva himmelen i klarhet. 024:011 Men han l„t icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade sk†dat Gud, †to de och drucko. 024:012 Och HERREN sade till Mose: ˝Stig upp till mig p† berget och bliv kvar d„r, s† skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning f”r dessa.˝ 024:013 D† begav sig Mose †stad med sin tj„nare Josua; och Mose steg upp p† Guds berg. 024:014 Men till de „ldste sade han: ˝V„nten h„r p† oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur „ro hos eder; den som har n†got att andraga, han m† v„nda sig till dem.˝ 024:015 S† steg Mose upp p† berget, och molnskyn ”vert„ckte berget. 024:016 Och HERRENS h„rlighet vilade p† Sinai berg, och molnskyn ”vert„ckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p† Mose ur skyn. 024:017 Och HERRENS h„rlighet tedde sig inf”r Israels barns ”gon s†som en f”rt„rande eld, p† toppen av berget. 024:018 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p† berget. Sedan blev Mose kvar p† berget i fyrtio dagar och fyrtio n„tter. 025:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:002 S„g till Israels barn att de upptaga en g„rd †t mig; av var och en som har ett d„rtill villigt hj„rta skolen I upptaga denna g„rd †t mig. 025:003 Och detta „r vad I skolen upptaga av dem s†som g„rd: guld, silver och koppar 025:004 m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och geth†r, 025:005 r”df„rgade v„durskinn, tahasskinn, akacietr„, 025:006 olja till ljusstaken, kryddor till sm”rjelseoljan och till den v„lluktande r”kelsen, 025:007 „ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv„ndas f”r efoden och f”r br”stsk”lden. 025:008 Och de skola g”ra †t mig en helgedom, f”r att jag m† bo mitt ibland dem. 025:009 Tabernaklet och alla dess tillbeh”r skolen I g”ra alldeles efter de m”nsterbilder som jag visar dig. 025:010 De skola g”ra en ark av akacietr„, tv† och en halv aln l†ng, en och en halv aln bred och en och en halv aln h”g. 025:011 Och du skall ”verdraga den med rent guld, innan och utan skall du ”verdraga den; och du skall p† den g”ra en rand av guld runt omkring. 025:012 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och s„tta dem ”ver de fyra f”tterna, tv† ringar p† ena sidan och tv† ringar p† andra sidan. 025:013 Och du skall g”ra st„nger av akacietr„ och ”verdraga dem med guld. 025:014 Och st„ngerna skall du skjuta in i ringarna, p† sidorna av arken, s† att man med dem kan b„ra arken. 025:015 St„ngerna skola sitta kvar i ringarna p† arken; de f† icke dragas ut ur dem. 025:016 Och i arken skall du l„gga vittnesb”rdet, som jag skall giva dig. 025:017 Och du skall g”ra en n†dastol av rent guld, tv† och en halv aln l†ng och en och en halv aln bred. 025:018 Och du skall g”ra tv† keruber av guld; i drivet arbete skall du g”ra dem och s„tta dem vid de b†da „ndarna av n†dastolen. 025:019 Du skall g”ra en kerub till att s„tta vid ena „ndan, och en kerub till att s„tta vid andra „ndan. I ett stycke med n†dastolen skolen I g”ra keruberna vid dess b†da „ndar. 025:020 Och keruberna skola breda ut sina vingar och h†lla dem upp†t, s† att de ”vert„cka n†dastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten v„nda mot varandra; ned mot n†dastolen skola keruberna v„nda sina ansikten. 025:021 Och du skall s„tta n†dastolen ovanp† arken, och i arken skall du l„gga vittnesb”rdet, som jag skall giva dig. 025:022 Och d„r skall jag uppenbara mig f”r dig; fr†n n†dastolen, fr†n platsen mellan de tv† keruberna, som st† p† vittnesb”rdets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn. 025:023 Du skall ock g”ra ett bord av akacietr„, tv† alnar l†ngt, en aln brett och en och en halv aln h”gt. 025:024 Och du skall ”verdraga det med rent guld; och du skall g”ra en rand av guld d„rp† runt omkring 025:025 Och runt omkring det skall du g”ra en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du g”ra en rand av guld. 025:026 Och du skall till bordet g”ra fyra ringar av guld och s„tta ringarna i de fyra h”rnen vid de fyra f”tterna. 025:027 Invid listen skola ringarna sitta, f”r att st„nger m† skjutas in i dem, s† att man kan b„ra bordet. 025:028 Och du skall g”ra st„ngerna av akacietr„ och ”verdraga dem med guld, och med dem skall bordet b„ras. 025:029 Du skall ock g”ra d„rtill fat och sk†lar, kannor och b„gare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du g”ra dem. 025:030 Och du skall best„ndigt hava sk†debr”d liggande p† bordet inf”r mitt ansikte. 025:031 Du skall ock g”ra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken g”ras, med sin fotst„llning och sitt mittelr”r; kalkarna d„rp†, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den. 025:032 Och sex armar skola utg† fr†n ljusstakens sidor, tre armar fr†n ena sidan och tre armar fr†n andra sidan. 025:033 P† den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best†ende av en kula och en blomma, och p† den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best†ende av en kula och en blomma s† skall det vara p† de sex arma som utg† fr†n ljusstaken. 025:034 Men p† sj„lva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 025:035 En kula skall s„ttas under del f”rsta armparet som utg†r fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utg†r fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utg†r fr†n ljusstaken, i ett stycke med den: allts† under de sex armar som utg† fr†n ljusstaken. 025:036 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 025:037 Och du skall till den g”ra sju lampor, och lamporna skall man s„tta upp s†, att den kastar sitt sken ”ver platsen d„rframf”r. 025:038 Och lampt„nger och brickor till den skall du g”ra av rent guld. 025:039 Av en talent rent guld skall man g”ra den med alla dessa tillbeh”r. 025:040 Och se till, att du g”r detta efter de m”nsterbilder som hava blivit dig visade p† berget. 026:001 Tabernaklet skall du g”ra av tio tygv†der; av tvinnat vitt garn och av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn skall du g”ra dem, med keruber p†, i konstv„vnad. 026:002 Var v†d skall vara tjugu†tta alnar l†ng och fyra alnar bred; alla v†derna skola hava samma m†tt. 026:003 Fem av v†derna skola fogas tillhopa med varandra; likas† skola de fem ”vriga v†derna fogas tillhopa med varandra. 026:004 Och du skall s„tta ”glor av m”rkbl†tt garn i kanten p† den ena v†den, ytterst p† det hopfogade stycket; s† skall du ock g”ra i kanten p† den v†d som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 026:005 Femtio ”glor skall du s„tta p† den ena v†den, och femtio ”glor skall du s„tta ytterst p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket, s† att ”glorna svara emot varandra. 026:006 Och du skall g”ra femtio h„ktor av guld och foga tillhopa v†derna med varandra medelst h„ktorna, s† att tabernaklet utg”r ett helt. 026:007 Du skall ock g”ra tygv†der av geth†r till ett t„ckelse ”ver tabernaklet; elva s†dana v†der skall du g”ra. 026:008 Var vad skall vara trettio alnar l†ng och fyra alnar bred; de elva v†derna skola hava samma m†tt. 026:009 Fem av v†derna skall du foga tillhopa till ett s„rskilt stycke, och likaledes de sex ”vriga v†derna till ett s„rskilt stycke, och den sj„tte v†den skall du l„gga dubbel p† framsidan av t„ltet. 026:010 Och du skall satta femtio ”glor i kanten p† den ena v†den, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio ”glor i kanten p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket. 026:011 Och du skall g”ra femtio h„ktor av koppar och haka in h„ktorna i ”glorna och foga t„ckelset tillhopa, s† att det utg”r ett helt. 026:012 Men vad ”verskottet av t„ckelsets v†der ang†r, det som r„cker ”ver, s† skall den halva v†d som r„cker ”ver h„nga ned p† baksidan av tabernaklet. 026:013 Och den aln p† vardera sidan, som p† l„ngden av t„ckelsets v†der r„cker ”ver, skall h„nga ned p† b†da sidorna av tabernaklet f”r att ”vert„cka det. 026:014 Vidare skall du g”ra ett ”verdrag av r”df„rgade v„durskinn till t„ckelset, och ytterligare ett ”verdrag av tahasskinn att l„gga ovanp† detta. 026:015 Br„derna till tabernaklet skall du g”ra av akacietr„, och de skola st„llas uppr„tt. 026:016 Tio alnar l†ngt och en och en halv aln brett skall vart br„de vara. 026:017 Vart br„de skall hava tv† tappar, f”rbundna sinsemellan med en list; s† skall du g”ra p† alla br„derna till tabernaklet. 026:018 Och av tabernaklets br„der skall du s„tta tjugu p† s”dra sidan, s”derut. 026:019 Och du skall g”ra fyrtio fotstycken av silver att s„tta under de tjugu br„derna, tv† fotstycken under vart br„de f”r dess tv† tappar. 026:020 Likaledes skall du p† tabernaklets andra sida, den norra sidan, s„tta tjugu br„der, 026:021 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv† fotstycken under vart br„de. 026:022 Men p† baksidan av tabernaklet, v„sterut, skall du s„tta sex br„der. 026:023 Och tv† br„der skall du s„tta p† tabernaklets h”rn, p† baksidan; 026:024 och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv† nedtill, och likaledes sammanh„ngande upptill, till den f”rsta ringen. S† skall det vara med dem b†da. Dessa skola s„ttas i de b†da h”rnen. 026:025 S†ledes bliver det †tta br„der med tillh”rande fotstycken av silver, sexton fotstycken, n„mligen tv† fotstycken under vart br„de. 026:026 Och du skall g”ra tv„rst„nger av akacietr„, fem till de br„der som „ro p† tabernaklets ena sida 026:027 och fem tv„rst„nger till de br„der som „ro p† tabernaklets andra sida, och fem tv„rst„nger till de br„der som „ro p† tabernaklets baksida, v„sterut. 026:028 Och den mellersta tv„rst†ngen, den som sitter mitt p† br„derna, skall g† tv„rs ”ver, fr†n den ena „ndan till den andra. 026:029 Och br„derna skall du ”verdraga med guld, och ringarna p† dem, i vilka tv„rst„ngerna skola skjutas in, skall du g”ra av guld, och tv„rst„ngerna skall du ”verdraga med guld. 026:030 Och du skall s„tta upp tabernaklet, s†dant det skall vara, s†som det har blivit dig visat p† berget. 026:031 Du skall ock g”ra en f”rl†t av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn; den skall g”ras i konstv„vnad, med keruber p†. 026:032 Och du skall h„nga upp den p† fyra stolpar av akacietr„, som skola vara ”verdragna med guld och hava bakar av guld och st† p† fyra fotstycken av silver. 026:033 Och du skall h„nga upp f”rl†ten under h„ktorna, och f”ra dit vittnesb”rdets ark och st„lla den innanf”r f”rl†ten; och s† skall f”rl†ten f”r eder vara en skiljev„gg mellan det heliga och det allraheligaste. 026:034 Och du skall s„tta n†dastolen p† vittnesb”rdets ark inne i det allraheligaste. 026:035 Men bordet skall du st„lla utanf”r f”rl†ten, och ljusstaken mitt emot bordet, p† tabernaklets s”dra sida; bordet skall du allts† st„lla p† norra sidan. 026:036 Och du skall g”ra ett f”rh„nge f”r ing†ngen till t„ltet, i brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn. 026:037 Och du skall till f”rh„nget g”ra fem stolpar av akacietr„ och ”verdraga dem med guld, och hakarna p† dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar. 027:001 Du skall ock g”ra ett altare av akacietr„, fem alnar l†ngt och fem alnar brett -- s† att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar h”gt. 027:002 Och du skall g”ra h”rn d„rtill, Som skola sitta i dess fyra h”rn; i ett stycke d„rmed skola h”rnen vara. Och du skall ”verdraga det med koppar. 027:003 Och k„rl till att f”ra bort askan skall du g”ra d„rtill, s† ock skovlar, sk†lar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbeh”r skall du g”ra av koppar. 027:004 Och du skall g”ra ett galler d„rtill, ett n„tverk av koppar, och p† n„tet skall du s„tta fyra ringar av koppar i dess fyra h”rn. 027:005 Och du skall s„tta det under avsatsen p† altaret, nedtill, s† att n„tet r„cker upp till mitten av altaret. 027:006 Och du skall g”ra st„nger till altaret, st„nger av akacietr„, och ”verdraga dem med koppar. 027:007 Och st„ngerna skola skjutas in i ringarna, s† att st„ngerna sitta p† altarets b†da sidor, n„r man b„r det. 027:008 Ih†ligt skall du g”ra det, av plankor. S†som det har blivit dig visat p† berget, s† skall det g”ras. 027:009 Du skall ock g”ra en f”rg†rd till tabernaklet. F”r den s”dra sidan, s”derut, skola omh„ngen till f”rg†rden g”ras av tvinnat vitt garn, hundra alnar l†nga -- detta f”r den ena sidan; 027:010 Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 027:011 Likaledes skola f”r norra l†ngsidan omh„ngen g”ras, hundra alnar l†nga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 027:012 Och f”rg†rdens v„stra kortsida skall hava omh„ngen som „ro femtio alnar l†nga; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio. 027:013 Och f”rg†rdens bredd p† fram sidan, ”sterut, skall vara femtio alnar 027:014 Och omh„ngena skola vara femton alnar l†nga p† ena sidan d„rav, med tre stolpar p† tre fotstycken; 027:015 likaledes skola omh„ngena p† andra sidan vara femton alnar l†nga med tre stolpar p† tre fotstycken. 027:016 Och till f”rg†rdens port skall g”ras ett f”rh„nge, tjugu alnar l†ngt i brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p† fyra fotstycken. 027:017 Alla stolparna runt omkring f”r g†rden skola vara f”rsedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar. 027:018 F”rg†rden skall vara hundra alnar l†ng och femtio alnar bred utefter hela l„ngden; omh„gnaden skall vara fem alnar h”g, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar. 027:019 Alla tabernaklets tillbeh”r f”r allt arbete d„rvid, s† ock alla dess pluggar och alla f”rg†rdens pluggar skola vara av koppar. 027:020 Och du skall bjuda Israels barn att b„ra till dig ren olja, av st”tta oliver, till ljusstaken, s† att lamporna dagligen kunna s„ttas upp. 027:021 I uppenbarelset„ltet, utanf”r den f”rl†t som h„nger framf”r vittnesb”rdet, skola Aron och hans s”ner sk”ta den, fr†n aftonen till morgonen, inf”r HERRENS ansikte. Detta skall vara en ev„rdlig stadga fr†n sl„kte till sl„kte, en g„rd av Israels barn. 028:001 Och du skall l†ta din broder Aron och hans s”ner med honom, tr„d fram till dig ur Israels barns krets f”r att de m† bliva pl†ster †t mig Aron sj„lv och hans s”ner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 028:002 Och du skall g”ra †t din broder Aron heliga kl„der, till „ra och prydnad. 028:003 Och du skall tills„ga alla edra konstf”rfarna m„n, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola g”ra kl„der †t Aron, f”r att har m† helgas till att bliva pr„st †t mig. 028:004 Och dessa „ro de kl„der som de skola g”ra: br”stsk”ld, efod, k†pa, rutig livkl„dnad, huvudbindel och b„lte. De skola g”ra heliga kl„der †t din broder Aron och hans s”ner, f”r att han m† bliva pr„st †t mig. 028:005 Och h„rtill skola de taga av guldet och av det m”rkbl†a, det purpurr”da, det rosenr”da och det vita garnet. 028:006 Efoden skola de g”ra av guld och av m”rkbl†tt purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, i konstv„vnad. 028:007 Den skall vid sina b†da „ndar hava tv† axelstycken, som skola f„stas ihop, s† att den h†llen hopf„st. 028:008 Och sk„rpet, som skall sitta p† efoden och sammanh†lla den, skall vara av samma slags v„vnad och i ett stycke med den: av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn. 028:009 Och du skall taga tv† onyxstenar och p† dem inrista Israels s”ners namn, 028:010 sex av namnen p† den ena stenen och de sex ”vrigas namn p† den andra stenen, efter „ttf”ljd. 028:011 Med stensnidarkonst, s†som man graverar signetringar, skall du inrista Israels s”ners namn p† de tv† stenarna. Med n„tverk av guld skall du omgiva dessa. 028:012 Och du skall satta de b†da stenarna p† efodens axelstycken, f”r att stenarna m† bringa Israels barn i †minnelse; Aron skall b„ra deras namn inf”r HERRENS ansikte p† sina b†da axlar, f”r att bringa dem i †minnelse. 028:013 Och du skall g”ra fl„tverk av guld, 028:014 s† ock tv† kedjor av rent guld; i virat arbete skall du g”ra dessa, s†som man g”r snodder. Och du skall f„sta de snodda kedjorna vid fl„tverken. 028:015 En domssk”ld skall du g”ra i konstv„vnad; du skall g”ra den i samma slags v„vnad som efoden: av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn skall du g”ra den. 028:016 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en v„ska, ett kvarter l†ng och ett kvarter bred. 028:017 Och du skall bes„tta den med infattade stenar, ordnade p† fyra rader: i f”rsta raden en karneol, en topas och en smaragd; 028:018 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 028:019 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 028:020 i fj„rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med fl„tverk av guld skola de sitta i sin infattning. 028:021 Stenarna skola vara tolv, efter Israels s”ners namn, en f”r vart namn; var sten skall b„ra namnet p† en av de tolv stammarna, inristat p† samma s„tt som man graverar signetringar. 028:022 Och du skall till br”stsk”lden g”ra kedjor i virat arbete, s†som man g”r snodder, av rent guld. 028:023 Vidare skall du till br”stsk”lden g”ra tv† ringar av guld och s„tta dessa b†da ringar i tv† av br”stsk”ldens h”rn. 028:024 Och du skall f„sta de b†da guldsnodderna vid de b†da ringarna, i br”stsk”ldens h”rn. 028:025 Och de tv† snoddernas b†da andra „ndar skall du f„sta vid de tv† fl„tverken och s† f„sta dem vid efodens axelstycken p† dess framsida. 028:026 Och du skall g”ra tv† andra ringar av guld och s„tta dem i br”stsk”ldens b†da andra h”rn, vid den kant d„rp†, som „r v„nd in†t mot efoden. 028:027 Och ytterligare skall du g”ra tv† ringar av guld och f„sta dem vid efodens b†da axelstycken, nedtill p† dess framsida, d„r den f„stes ihop, ovanf”r efodens sk„rp. 028:028 Och man skall knyta fast br”stsk”lden med ett m”rkbl†tt sn”re, Som g†r fr†n dess ringar in i efodens ringar, s† att den sitter ovanf”r efodens sk„rp, p† det att br”stsk”lden icke m† lossna fr†n efoden. 028:029 Aron skall s† b„ra Israels s”ners namn i domssk”lden p† sitt hj„rta, n„r han g†r in helgedomen, f”r att bringa dem i †minnelse inf”r HERRENS ansikte best„ndigt. 028:030 Och du skall l„gga urim och tummim in i domssk”lden, s† att de ligga p† Arons hj„rta, n„r han ing†r inf”r HERRENS ansikte; och Aron skall s† b„ra Israels barns dom p† sitt hj„rta inf”r HERRENS ansikte best„ndigt. 028:031 Efodk†pan skall du g”ra helt och h†llet av m”rkbl†tt tyg; 028:032 och mitt p† den skall vara en ”ppning f”r huvudet, och denna ”ppning skall omgivas med en v„vd kant, likasom ”ppningen p† en pansarskjorta, f”r att den icke slitas s”nder. 028:033 Och p† dess nedre f†ll skall du s„tta granat„pplen, gjorda av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn, runt omkring f†llen, och bj„llror av guld mellan dessa runt omkring: 028:034 en bj„llra av guld och s† ett granat„pple, sedan en bj„llra av guld och s† †ter ett granat„pple, runt omkring f†llen p† k†pan. 028:035 Och denna skall Aron hava p† sig, n„r han g”r tj„nst, s† att det h”res, n„r han g†r in i helgedomen inf”r HERRENS ansikte, och n„r han g†r ut -- detta p† det att han icke m† d”. 028:036 Du skall ock g”ra en pl†t av rent guld, och p† den skall du rista, s†som man graverar signetringar: ˝Helgad †t HERREN.˝ 028:037 Och du skall f„sta den vid ett m”rkbl†tt sn”re, och den skall sitta p† huvudbindeln; p† framsidan av huvudbindeln skall den sitta. 028:038 Den skall sitta p† Arons panna, och Aron skall b„ra den missg„rning som vidl†der de heliga g†vor Israels barn b„ra fram, n„r de giva n†gra heliga g†vor; den skall sitta p† hans panna best„ndigt, f”r att de m† bliva v„lbehagliga inf”r HERRENS ansikte. 028:039 Du skall ock v„va en rutig livkl„dnad av vitt garn, och du skall g”ra en huvudbindel av vitt garn; och ett b„lte skall du g”ra i brokig v„vnad. 028:040 Ocks† †t Arons s”ner skall du g”ra livkl„dnader, och du skall g”ra b„lten †t dem; och huvor skall du g”ra †t dem, till „ra och prydnad. Och detta skall du kl„da p† din broder Aron och hans s”ner j„mte honom; 028:041 och du skall sm”rja dem och f”retaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva pr„ster †t mig. 028:042 Och du skall g”ra †t dem benkl„der av linne, som skyla deras blygd; dessa skola r„cka fr†n l„nderna ned p† l†ren. 028:043 Och Aron och hans s”ner skola hava dem p† sig, n„r de g† in i uppenbarelset„ltet eller tr„da fram till altaret f”r att g”ra tj„nst i helgedomen -- detta p† det att de icke m† komma att b„ra p† missg„rning och s† tr„ffas av d”den. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r honom och hans avkomlingar efter honom. 029:001 Och detta „r vad du skall g”ra med dem f”r att helga dem till att bliva pr„ster †t mig: Tag en ungtjur och tv† v„durar, felfria djur, 029:002 och osyrat br”d och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemj”l skall du baka dem. 029:003 Och du skall l„gga dem i en och samma korg och b„ra fram dem i korgen s†som offerg†va, n„r du f”r fram tjuren och de tv† v„durarna. 029:004 D„refter skall du f”ra Aron och hans s”ner fram till uppenbarelset„ltets ing†ng och tv† dem med vatten. 029:005 Och du skall taga kl„derna och s„tta p† Aron livkl„dnaden och efodk†pan och sj„lva efoden och br”stsk”lden; och du skall f„sta ihop alltsammans p† honom med efodens sk„rp. 029:006 Och du skall s„tta huvudbindeln p† hans huvud och f„sta det heliga diademet p† huvudbindeln. 029:007 Och du skall taga sm”rjelseoljan och gjuta p† hans huvud och sm”rja honom. 029:008 Och du skall f”ra fram hans s”ner och s„tta livkl„dnader p† dem. 029:009 Och du skall omgjorda dem, Aron och hans s”ner, med b„lten och binda huvor p† dem. Och de skola hava pr„stad”met s†som en ev„rdlig r„tt. S† skall du f”retaga handfyllning med Aron och hans s”ner. 029:010 Och du skall f”ra tjuren fram inf”r uppenbarelset„ltet, och Aron och hans s”ner skola l„gga sina h„nder p† tjurens huvud. 029:011 Sedan skall du slakta tjuren inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 029:012 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p† altarets h”rn; men allt det ”vriga skall du gjuta ut vid foten av altaret. 029:013 Och du skall taga allt det fett som omsluter in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem, och f”rbr„nna det p† altaret. 029:014 Men k”ttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du br„nna upp i eld utanf”r l„gret. Det „r ett syndoffer. 029:015 Och du skall taga den ena v„duren, och Aron och hans s”ner skola l„gga sina h„nder p† v„durens huvud. 029:016 Sedan skall du slakta v„duren och taga hans blod och st„nka p† altaret runt omkring; 029:017 men sj„lva v„duren skall du dela i dess stycken, och du skall tv† in„lvorna och f”tterna och l„gga dem p† styckena och huvudet. 029:018 Och du skall f”rbr„nna hela v„duren p† altaret; det „r ett br„nnoffer †t HERREN. En v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN „r det. 029:019 D„refter skall du taga den andra v„duren, och Aron och hans s”ner skola l„gga sina h„nder p† v„durens huvud. 029:020 Sedan skall du slakta v„duren och taga av hans blod och bestryka Arons h”gra ”rsnibb och hans s”ners h”gra ”rsnibb och tummen p† deras h”gra hand och stort†n p† deras h”gra fot; men det ”vriga blodet skall det st„nka p† altaret runt omkring. 029:021 Och du skall taga av blodet p† altaret och av sm”rjelseoljan och st„nka p† Aron och hans kl„der, och likaledes p† hans s”ner och hans s”ners kl„der; s† bliver han helig, han sj„lv s†v„l som hans kl„der, och likaledes hans s”ner s†v„l som hans s”ners kl„der. 029:022 Och du skall taga fettet av v„duren, svansen och det fett som omsluter in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med fettet p† dem, d„rtill det h”gra l†rstycket ty detta „r handfyllningsv„duren. 029:023 Och du skall taga en rundkaka, en oljebr”dskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade br”den, som st†r inf”r HERRENS ansikte. 029:024 Och du skall l„gga alltsammans p† Arons och hans s”ners h„nder och vifta det s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte. 029:025 Sedan skall du taga det ur deras: h„nder och f”rbr„nna det p† altaret ovanp† br„nnoffret, till en v„lbehaglig lukt inf”r HERREN; det „r ett eldsoffer †t HERREN. 029:026 Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsv„dur och vifta den s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, och detta skall vara din del. 029:027 S† skall du helga viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret, det som viftas och det som gives s†som offerg„rd, de delar av handfyllningsv„duren, som skola tillh”ra Aron och hans s”ner. 029:028 Och detta skall tillh”ra Aron och; hans s”ner s†som en ev„rdlig r„tt av Israels barn, ty det „r en offerg„rd. Det skall vara en g„rd av Israels barn, av deras tackoffer, en g„rd av dem †t HERREN. 029:029 Och Arons heliga kl„der skola hans s”ner hava efter honom, f”r att de i dem m† bliva smorda och mottaga handfyllning. 029:030 I sju dagar skall den av hans s”ner, som bliver pr„st i hans st„lle, ikl„da sig dem, den som skall g† in i uppenbarelset„ltet f”r att g”ra tj„nst i helgedomen. 029:031 Och du skall taga handfyllningsv„duren och koka hans k”tt p† en helig plats. 029:032 Och v„durens k”tt j„mte br”det: som „r i korgen skola Aron och hans s”ner „ta vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; de skola „ta detta, 029:033 det som har anv„nts till att bringa f”rsoning vid deras handfyllning och helgande, men ingen fr„mmande f†r ta d„rav, ty det „r heligt. 029:034 Och om n†got av handfyllningsk”ttet eller av br”det bliver ”ver till f”ljande morgon, s† skall du i eld br„nna upp detta som har blivit ”ver; det f†r icke „tas, ty det „r heligt. 029:035 S† skall du g”ra med Aron och hans s”ner, i alla stycken s†som jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara. 029:036 Och var dag skall du offra en tjur s†som syndoffer till f”rsoning och rena altaret, i det du bringar f”rsoning f”r det; och du skall sm”rja det f”r att helga det. 029:037 I sju dagar skall du bringa f”rsoning f”r altaret och helga det. S† bliver altaret h”gheligt; var och en som kommer vid altaret bliver helig. 029:038 Och detta „r vad du skall offra p† altaret: tv† †rsgamla lamm f”r var dag best„ndigt. 029:039 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, 029:040 och till det f”rsta lammet en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en fj„rdedels hin olja av st”tta oliver, och s†som drickoffer en fj„rdedels hin vin. 029:041 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det, till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN. 029:042 Detta skall vara edert dagliga br„nnoffer fr†n sl„kte till sl„kte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, inf”r HERRENS ansikte, d„r jag skall uppenbara mig f”r eder, f”r att d„r tala med dig. 029:043 D„r skall jag uppenbara mig f”r Israels barn, och det rummet skall bliva helgat av min h„rlighet. 029:044 Och jag skall helga uppenbarelset„ltet och altaret, och Aron och hans s”ner skall jag helga till att bliva pr„ster †t mig. 029:045 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 029:046 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, deras Gud, som f”rde dem ut ur Egyptens land, f”r att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag „r HERREN, deras Gud. 030:001 Och du skall g”ra ett altare f”r att ant„nda r”kelse d„rp†, av akacietr„ skall du g”ra det. 030:002 Det skall vara en aln l†ngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv† alnar h”gt; dess horn skola vara i ett stycke d„rmed. 030:003 Och du skall ”verdraga det med rent guld, dess skiva, dess v„ggar runt omkring och dess h”rn; och du skall g”ra en rand av guld d„rp† runt omkring. 030:004 Och du skall till det g”ra tv† ringar av guld och s„tta dem nedanf”r randen, p† dess b†da sidor; p† de b†da sidostyckena skall du s„tta dem. De skola vara d„r, f”r att st„nger m† skjutas in i dem, s† att man med dem kan b„ra altaret. 030:005 Och du skall g”ra st„ngerna av akacietr„ och ”verdraga dem med guld. 030:006 Och du skall st„lla det framf”r den f”rl†t som h„nger framf”r vittnesb”rdets ark, s† att det st†r framf”r n†dastolen, som „r ovanp† vittnesb”rdet, d„r jag skall uppenbara mig f”r dig. 030:007 Och Aron skall ant„nda v„lluktande r”kelse d„rp†; var morgon, n„r han tillreder lamporna, skall han ant„nda r”kelse; 030:008 och likaledes skall Aron ant„nda r”kelse, n„r han vid aftontiden s„tter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga r”koffret inf”r HERRENS ansikte, fr†n sl„kte till sl„kte. 030:009 I skolen icke l†ta n†gon fr„mmande r”kelse komma d„rp†, ej heller br„nnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta d„rp†. 030:010 Och Aron skall en g†ng om †ret bringa f”rsoning f”r dess horn; med blod av f”rsoningssyndoffret skall han en g†ng om †ret bringa f”rsoning f”r det, sl„kte efter sl„kte. Det „r h”gheligt f”r HERREN. 030:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:012 N„r du r„knar antalet av Israels barn, n„mligen av dem som inm”nstras, skall vid m”nstringen var och en giva †t HERREN en f”rsoningsg†va f”r sig, p† det att ingen hems”kelse m† drabba dem vid m”nstringen. 030:013 Detta „r vad var och en som upptages bland de inm”nstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln r„knad till tjugu gera -- en halv sikel s†som offerg„rd †t HERREN, 030:014 Var och en som upptages bland de inm”nstrade, var och en som „r tjugu †r gammal eller d„rut”ver, skall giva detta s†som offerg„rd †t HERREN. 030:015 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre „n en halv sikel, n„r I given offerg„rden †t HERREN, till att bringa f”rsoning f”r eder. 030:016 Och du skall taga f”rsoningspenningarna av Israels barn och anv„nda dem till arbetet vid uppenbarelset„ltet. S† skall ske, f”r att Israels barn m† vara i †minnelse inf”r HERRENS ansikte, och f”r att f”rsoning m† bringas f”r eder. 030:017 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:018 Du skall ock g”ra ett b„cken av koppar med en fotst„llning av koppar, till tvagning, och st„lla det mellan uppenbarelset„ltet och altaret och gjuta vatten d„ri. 030:019 Och Aron och hans s”ner skola tv† sina h„nder och f”tter med vatten d„rur. 030:020 N„r de g† in i uppenbarelset„ltet, skola de tv† sig med vatten, p† del att de icke m† d”; s† ock n„r de tr„da fram till altaret f”r att g”ra tj„nst genom att ant„nda eldsoffer †t HERREN. 030:021 De skola tv† sina h„nder och f”tter, p† det att de icke m† d”. Och detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r dem: f”r honom sj„lv och hans avkomlingar fr†n sl„kte till sl„kte. 030:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:023 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, h„lften s† mycket kanel av finaste slag, allts† tv† hundra femtio siklar, likaledes tv† hundra femtio siklar kalmus av finaste slag, 030:024 d„rtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja. 030:025 Och du skall av detta g”ra en helig sm”rjelseolja, en konstm„ssigt beredd salva; det skall vara en helig sm”rjelseolja. 030:026 Och du skall d„rmed sm”rja uppenbarelset„ltet, vittnesb”rdets ark, 030:027 bordet med alla dess tillbeh”r, ljusstaken med dess tillbeh”r, r”kelsealtaret, 030:028 br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r, „ntligen b„ckenet med dess fotst„llning. 030:029 Och du skall helga dem, s† att de bliva h”gheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig. 030:030 Och Aron och hans s”ner skall du sm”rja, och du skall helga dem till att bliva pr„ster †t mig. 030:031 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: Detta skall vara min heliga sm”rjelseolja hos eder, fr†n sl„kte till sl„kte. 030:032 P† ingen annan m„nniskas kropp m† den komma, ej heller m†n I g”ra n†gon annan s† sammansatt som denna. Helig „r den, helig skall den vara f”r eder. 030:033 Den som bereder en s†dan salva, och den som anv„nder n†got d„rav p† n†gon fr„mmande, han skall utrotas ur sin sl„kt. 030:034 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig v„lluktande kryddor, stakte och sj”nagel och galban, och j„mte dessa v„llukter rent r”kelseharts, lika mycket av vart slag, 030:035 och g”r d„rav r”kelse, en konstm„ssigt beredd blandning, saltad, ren, helig. 030:036 Och en del av den skall du st”ta till pulver och l„gga framf”r vittnesb”rdet i uppenbarelset„ltet, d„r jag vill uppenbara mig f”r dig. H”ghelig skall den vara f”r eder. 030:037 Och ingen annan r”kelse m†n I g”ra †t eder s† sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig f”r HERREN. 030:038 Den som g”r s†dan f”r att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin sl„kt. 031:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:002 Se, jag har kallat och n„mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 031:003 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och f”rst†nd och kunskap och med allt slags sl”jdskicklighet, 031:004 till att t„nka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, 031:005 till att snida stenar f”r infattning och till att snida i tr„, korteligen, till att utf”ra alla slags arbeten. 031:006 Och se, jag har givit honom till medhj„lpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och †t alla edra konstf”rfarna m„n har jag givit vishet i hj„rtat. Dessa skola kunna g”ra allt vad jag har bjudit dig: 031:007 uppenbarelset„ltet, vittnesb”rdets ark, n†dastolen d„rp†, alla uppenbarelset„ltets tillbeh”r, 031:008 bordet med dess tillbeh”r, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbeh”r, r”kelsealtaret, 031:009 br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess fotst„llning, 031:010 de stickade kl„derna och pr„sten Arons andra heliga kl„der, s† och hans s”ners pr„stkl„der, 031:011 „ntligen sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen till helgedomen. De skola utf”ra sitt arbete i alla stycken s†som jag har bjudit dig. 031:012 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:013 Tala du till Israels barn och s„g: Mina sabbater skolen I h†lla, ty de „ro ett tecken mellan mig och eder, fr†n sl„kte till sl„kte, f”r att I skolen veta att jag „r HERREN, som helgar eder. 031:014 S† h†llen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med d”den; ty var och en som p† den dagen g”r n†got arbete, han skall utrotas ur sin sl„kt. 031:015 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen „r vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som g”r n†got arbete p† sabbatsdagen skall straffas med d”den. 031:016 Och Israels barn skola h†lla sabbaten, s† att de fira den sl„kte efter sl„kte, s†som ett evigt f”rbund. 031:017 Den skall vara ett ev„rdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty p† sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p† sjunde dagen vilade han och tog sig ro. 031:018 N„r han nu hade talat ut med; Mose p† Sinai berg, gav han honom vittnesb”rdets tv† tavlor, tavlor av sten, p† vilka Gud hade skrivit med sitt finger. 032:001 Men n„r folket s†g att Mose dr”jde att komma ned fr†n berget, f”rsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: ˝Upp, g”r oss en gud som kan g† framf”r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f”rde oss upp ur Egyptens land.˝ 032:002 D† sade Aron till dem: ˝Tagen guldringarna ut ur ”ronen p† edra hustrur, edra s”ner och edra d”ttrar, och b„ren dem till mig. 032:003 D† tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ”ronen, och de buro dem till Aron; 032:004 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde d„rav en gjuten kalv. Och de sade: ˝Detta „r din Gud, Israel, han som har f”rt dig upp ur Egyptens land.˝ 032:005 N„r Aron s†g detta, byggde han ett altare †t honom. Och Aron l„t utropa och s„ga: ˝I morgon bliver en HERRENS h”gtid.˝ 032:006 Dagen d„refter stodo de bittida upp och offrade br„nnoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att „ta och dricka, och d„rp† stodo de upp till att leka. 032:007 D† sade HERREN till Mose: ˝G† ditned, ty ditt folk, som du har f”rt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad f”rd„rvligt „r. 032:008 De hava redan vikit av ifr†n den v„g som jag bj”d dem g†; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, †t den hava de offrat, och sagt: 'Detta „r din Gud, Israel, han som har f”rt dig upp ur Egyptens land.˝ 032:009 Och HERREN sade ytterligare till Mose: ˝Jag ser att detta folk „r ett h†rdnackat folk. 032:010 S† l†t mig nu vara, p† det att min vrede m† brinna mot dem, och p† det att jag m† f”rg”ra dem; dig vill jag sedan g”ra till ett stort folk.˝ 032:011 Men Mose b”nf”ll inf”r HERREN, sin Gud, och sade: ˝HERRE, varf”r skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har f”rt ut ur Egyptens land? 032:012 Varf”r skulle egyptierna f† s„ga: 'Till deras olycka har han f”rt dem ut, till att dr„pa dem bland bergen och f”rg”ra dem fr†n jorden'? V„nd dig ifr†n din vredes gl”d, och †ngra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. 032:013 T„nk p† Abraham, Isak och Israel, dina tj„nare, †t vilka du med ed vid dig sj„lv har givit det l”ftet: 'Jag skall g”ra eder s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva †t eder s„d, och de skola f† det till ev„rdlig arvedel.'˝ 032:014 D† †ngrade HERREN det onda som han hade hotat att g”ra mot sitt folk. 032:015 Och Mose v„nde sig om och steg ned fr†n berget, och han hade med sig vittnesb”rdets tv† tavlor. Och p† tavlornas b†da sidor var skrivet b†de p† den ena sidan och p† den andra var skrivet. 032:016 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad p† tavlorna. 032:017 N„r Josua nu h”rde huru folket skriade, sade han till Mose: ˝Krigsrop h”res i l„gret.˝ 032:018 Men han svarade: ˝Det „r varken segerrop som h”res, ej heller „r det ett ropande s†som efter nederlag; det „r s†ng jag h”r.˝ 032:019 N„r sedan Mose kom n„rmare l„gret och fick se kalven och dansen, uppt„ndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifr†n sig och slog s”nder dem nedanf”r berget. 032:020 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och br„nde den i eld och krossade den till stoft; detta str”dde han i vattnet och gav det †t Israels barn att dricka. 032:021 Och Mose sade till Aron: ˝Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att beg† en s† stor synd?˝ 032:022 Aron svarade: ˝Min herres vrede m† icke uppt„ndas; du vet sj„lv att detta folk „r ont. 032:023 De sade till mig: 'G”r oss en gud som kan g† framf”r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f”rde oss upp ur Egyptens land.' 032:024 D† sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de g†vo det †t mig. Och jag kastade det i elden, och s† kom kalven till.˝ 032:025 D† nu Mose s†g att folket var l”ssl„ppt, eftersom Aron, till skadegl„dje f”r deras fiender, hade sl„ppt dem l”sa, 032:026 st„llde han sig i porten till l„gret och ropade: ˝Var och en som h”r HERREN till komme hit till mig.˝ D† f”rsamlade sig till honom alla Levi barn. 032:027 Och han sade till dem: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt sv„rd vid sin l„nd. G†n s† igenom l„gret, fram och tillbaka, fr†n den ena porten till den andra, Och dr„pen vem I finnen, vore det ocks† broder eller v„n eller fr„nde. 032:028 Och Levi barn gjorde s†som Mose hade sagt; och p† den dagen f”llo av folket vid pass tre tusen m„n. 032:029 Och Mose sade: ˝Eftersom I nu haven st†tt emot edra egna s”ner och br”der, m†n I i dag taga handfyllning till HERRENS tj„nst, f”r att v„lsignelse i dag m† komma ”ver eder.˝ 032:030 Dagen d„refter sade Mose till folket: ˝I haven beg†tt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa f”rsoning f”r eder synd.˝ 032:031 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: ˝Ack, detta folk har beg†tt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld. 032:032 Men f”rl†t dem nu deras synd; varom icke, s† utpl†na mig ur boken som du skriver i.˝ 032:033 Men HERREN svarade Mose: ˝Den som har syndat mot mig, honom skall jag utpl†na ur min bok. 032:034 G† nu och f”r folket dit jag har sagt dig; se, min „ngel skall g† framf”r dig. Men n„r min hems”kelses dag kommer, skall jag p† dem hems”ka deras synd.˝ 032:035 S† straffade HERREN folket, d„rf”r att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde. 033:001 Och HERREN sade till Mose: ˝Upp, drag †stad h„rifr†n med folket som du har f”rt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Źt din s„d skall jag giva det.' 033:002 Jag skall s„nda en „ngel framf”r dig och f”rjaga kanan‚erna, amor‚erna, hetiterna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, 033:003 f”r att du m† komma till ett land som flyter av mj”lk och honung. Ty eftersom du „r ett h†rdnackat folk, vill jag icke sj„lv draga upp med dig; jag kunde d† f”rg”ra dig under v„gen.˝ 033:004 N„r folket h”rde detta str„nga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken p† sig. 033:005 Och HERREN sade till Mose: ˝S„g till Israels barn: I „ren ett h†rdnackat folk. Om jag allenast ett ”gonblick droge med dig, skulle jag f”rg”ra dig. Men l„gg nu av dig dina smycken, s† vill jag se till, vad jag skall g”ra med dig.˝ 033:006 S† togo d† Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifr†n vistelsen vid Horebs berg. 033:007 Men Mose hade f”r sed att taga t„ltet och sl† upp det ett stycke utanf”r l„gret; och han kallade det ˝uppenbarelset„ltet˝. Och var och en som ville r†dfr†ga HERREN m†ste g† ut till uppenbarelset„ltet utanf”r l„gret. 033:008 Och s† ofta Mose gick ut till t„ltet, stod allt folket upp, och var och en st„llde sig vid ing†ngen till sitt t„lt och sk†dade efter Mose, till dess han hade kommit in i t„ltet. 033:009 Och s† ofta Mose kom in i t„ltet, steg molnstoden ned och blev st†ende vid ing†ngen till t„ltet; och han talade med Mose. 033:010 Och allt folket s†g molnstoden st† vid ing†ngen till t„ltet; d† f”ll allt folket ned och tillbad, var och en vid ing†ngen till sitt t„lt. 033:011 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, s†som n„r den ena m„nniskan talar med den andra. Sedan v„nde Mose tillbaka till l„gret; men hans tj„nare Josua, Nuns son, en ung man, l„mnade icke t„ltet. 033:012 Och Mose sade till HERREN: ˝V„l s„ger du till mig: 'F”r detta folk ditupp'; men du har icke l†tit mig veta vem du vill s„nda med mig Du har dock sagt: 'Jag k„nner dig vid namn, och du har funnit n†d f”r mina ”gon.' 033:013 Om jag allts† har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l†t mig se dina v„gar och l„ra k„nna dig; jag vill ju finna n†d f”r dina ”gon. Och se d„rtill, att detta folk „r ditt folk.˝ 033:014 Han sade: ˝Skall jag d† sj„lv g† med och f”ra dig till ro?˝ 033:015 Han svarade honom: ˝Om du icke sj„lv vill g† med, s† l†t oss alls icke draga upp h„rifr†n. 033:016 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit n†d f”r dina ”gon, om icke d„rigenom att du g†r med oss, s† att vi, jag och ditt folk, utm„rkas framf”r alla andra folk p† jorden?˝ 033:017 HERREN svarade Mose: ˝Vad du nu har beg„rt skall jag ock g”ra; ty du har funnit n†d f”r mina ”gon, och jag k„nner dig vid namn.˝ 033:018 D† sade han: ˝L†t mig allts† se din h„rlighet.˝ 033:019 Han svarade: ˝Jag skall l†ta all min sk”nhet g† f”rbi dig d„r du st†r, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inf”r dig; jag skall vara n†dig mot den jag vill vara n†dig emot, och skall f”rbarma mig ”ver den jag vill f”rbarma mig ”ver. 033:020 Ytterligare sade han: ˝Mitt ansikte kan du dock icke f† se, ty ingen m„nniska kan se mig och leva.˝ 033:021 D„refter sade HERREN: ˝Se, h„r „r en plats n„ra intill mig; st„ll dig d„r p† klippan. 033:022 N„r nu min h„rlighet g†r f”rbi, skall jag l†ta dig st† d„r i en klyfta p† berget, och jag skall ”vert„cka dig med min hand, till dess jag har g†tt f”rbi. 033:023 Sedan skall jag taga bort min hand, och d† skall du f† se mig p† ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.˝ 034:001 Och HERREN sade till Mose: ˝Hugg ut †t dig tv† stentavlor, likadana som de f”rra voro, s† vill jag skriva p† tavlorna samma ord som stodo p† de f”rra tavlorna, vilka du slog s”nder. 034:002 Och var redo till i morgon, du skall d† p† morgonen stiga upp p† Sinai berg och st„lla dig p† toppen av berget, mig till m”tes, 034:003 men ingen m† stiga upp med dig, och p† hela berget f”r ingen annan visa sig; ej heller m† f†r och f„kreatur g† i bet framemot detta berg.˝ 034:004 Och han h”gg ut tv† stentavlor likadana som de f”rra voro. Och bittida f”ljande morgon begav sig Mose upp p† Sinai berg, s†som HERREN hade bjudit honom, och tog de tv† stentavlorna med sig. 034:005 D† steg HERREN ned i molnskyn. Och han st„llde sig d„r n„ra intill honom och †kallade HERRENS namn. 034:006 Och HERREN gick f”rbi honom, d„r han stod, och utropade: ˝HERREN! HERREN! -- en Gud, barmh„rtig och n†dig, l†ngmodig och stor i mildhet och trofasthet, 034:007 som bevarar n†d mot tusenden, som f”rl†ter missg„rning och ”vertr„delse och synd, men som ingalunda l†ter n†gon bliva ostraffad, utan hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fj„rde led.˝ 034:008 D† b”jde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad 034:009 och sade: ˝Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, Herre, s† m† Herren g† med oss. Ty v„l „r det ett h†rdnackat folk, men du vill ju f”rl†ta oss v†r missg„rning och synd och taga oss till din arvedel.˝ 034:010 Han svarade: ˝V„lan, jag vill sluta ett f”rbund. Inf”r hela ditt folk skall jag g”ra under, s†dana som icke hava blivit gjorda i n†got land eller bland n†got folk. Och hela det folk som du tillh”r skall se att HERRENS g„rningar „ro underbara, de som jag skall g”ra med dig. 034:011 H†ll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall f”rjaga f”r dig amor‚erna, kanan‚erna, hetiterna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna. 034:012 Tag dig till vara f”r att sluta f”rbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och l†t dem icke bliva till en snara bland eder. 034:013 Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl† s”nder deras stoder och hugga ned deras Aseror. 034:014 Ja, du skall icke tillbedja n†gon annan gud, ty HERREN heter Nit„lskare; en nit„lskande Gud „r han. 034:015 Du m† icke sluta n†got f”rbund med landets inbyggare. Ty i trol”s avf„llighet l”pa de efter sina gudar och offra †t sina gudar; och n„r de d† inbjuda dig, kommer du att „ta av deras offer; 034:016 du tager ock deras d”ttrar till hustrur †t dina s”ner, och n„r d† deras d”ttrar i avf„llighet l”pa efter sina gudar, skola de f”rleda dina s”ner till att likaledes l”pa efter deras gudar. 034:017 Gjutna gudar skall du icke g”ra †t dig. 034:018 Det osyrade br”dets h”gtid skall, du h†lla: i sju dagar skall du „ta osyrat br”d, s†som jag har bjudit dig, p† den best„mda tiden i m†naden Abib; ty i m†naden Abib drog du ut ur Egypten. 034:019 Allt det som ”ppnar moderlivet skall h”ra mig till, ocks† allt hank”n bland din boskap, som ”ppnar moderlivet, s†v„l av f„kreaturen som av sm†boskapen. 034:020 Men vad som bland †snor ”ppnar moderlivet skall du l”sa med ett f†r, och om du icke vill l”sa det, skall du krossa nacken p† det. Var f”rstf”dd bland dina s”ner skall du l„sa. Och ingen skall med tomma h„nder tr„da fram inf”r mitt ansikte. 034:021 Sex dagar skall du arbeta, men p† sjunde dagen skall du h†lla vilodag; b†de under pl”jningstiden och under sk”rdetiden skall du h†lla vilodag. 034:022 Och veckoh”gtiden skall du h†lla, f”r f”rstlingen av vetesk”rden, s† ock b„rgningsh”gtiden, n„r †ret har g†tt till „nda. 034:023 Tre g†nger om †ret skall allt ditt mank”n tr„da fram inf”r HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte. 034:024 Ty jag skall f”rdriva folk f”r dig och utvidga ditt omr†de; och ingen skall st† efter ditt land, n„r du drager upp, tre g†nger om †ret, f”r att tr„da fram inf”r HERRENS, din Guds, ansikte. 034:025 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j„mte n†got som „r syrat. Och p†skh”gtidens slaktoffer skall icke l„mnas kvar ”ver natten till morgonen. 034:026 Det f”rsta av din marks f”rstlingsfrukter skall du f”ra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mj”lk.˝ 034:027 Och HERREN sade till Mose: ˝Teckna upp †t dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett f”rbund med dig och med Israel.˝ 034:028 Och han blev kvar d„r hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, utan att „ta och utan att dricka. Och han skrev p† tavlorna f”rbundets ord, de tio orden. 034:029 N„r sedan Mose steg ned fr†n Sinai berg, och p† v„gen ned fr†n berget hade vittnesb”rdets tv† tavlor med sig, visste han icke att hans ansiktes hy hade blivit str†lande d„rav att han hade talat med honom. 034:030 Och n„r Aron och alla Israels barn s†go huru Moses ansiktes hy str†lade, fruktade de f”r att komma honom n„ra. 034:031 Men Mose ropade till dem; d† v„nde Aron och menighetens alla h”vdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 034:032 D„refter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade f”rkunnat f”r honom p† Sinai berg. 034:033 Och n„r Mose hade slutat sitt tal till dem, h„ngde han ett t„ckelse f”r sitt ansikte. 034:034 Men s† ofta Mose skulle tr„da inf”r HERRENS ansikte f”r att tala med honom, lade han av t„ckelset, till dess han †ter gick ut. Och sedan han hade kommit ut, f”rkunnade han f”r Israels barn det som hade blivit honom bjudet. 034:035 D† s†go Israels barn var g†ng huru Moses ansiktes by str†lade, och Mose h„ngde d† †ter t„ckelset ”ver sitt ansikte, till dess han †nyo skulle g† in f”r att tala med honom. 035:001 Och Mose f”rsamlade Israels barns hela menighet och sade till dem: ˝Detta „r vad HERREN har bjudit eder att g”ra: 035:002 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen skolen I hava helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som p† den dagen g”r n†got arbete skall d”das. 035:003 I skolen icke t„nda upp eld p†: sabbatsdagen, var I „n „ren bosatta. 035:004 Och Mose sade till Israels barns hela menighet: ˝Detta „r vad HERREN har bjudit och sagt: 035:005 L†ten bland eder upptaga en g„rd †t HERREN, s† att var och en som har ett d„rtill villigt hj„rta b„r fram denna g†rd †t HERREN: guld, silver och koppar, 035:006 m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och geth†r, 035:007 r”df„rgade v„durskinn, tahasskinn, akacietr„, 035:008 olja till ljusstaken, kryddor till sm”rjelseoljan och till den v„lluktande r”kelsen, 035:009 „ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv„ndas f”r efoden och f”r br”stsk”lden. 035:010 Och alla konstf”rfarna m„n bland eder m† komma och f”rf„rdiga allt vad HERREN har bjudit: 035:011 tabernaklet, dess t„ckelse och ”verdraget till detta, dess h„ktor, br„der, tv„rst„nger, stolpar och fotstycken, 035:012 arken med dess st„nger, n†dastolen och den f”rl†t som skall h„nga framf”r den, 035:013 bordet med dess st„nger och alla dess tillbeh”r och sk†debr”den, 035:014 ljusstaken med dess tillbeh”r och dess lampor, oljan till ljusstaken, 035:015 r”kelsealtaret med dess st„nger, sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen, f”rh„nget f”r ing†ngen till tabernaklet, 035:016 br„nnoffersaltaret med tillh”rande koppargaller, dess st„nger och alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess fotst„llning, 035:017 omh„ngena till f”rg†rden, dess stolpar och fotstycken, f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden, 035:018 tabernaklets pluggar och f”rg†rdens pluggar med deras streck, 035:019 „ntligen de stickade kl„derna till tj„nsten i helgedomen och pr„sten Arons andra heliga kl„der, s† ock hans s”ners pr„stkl„der.˝ 035:020 Och Israels barns hela menighet gick sin v„g bort ifr†n Mose. 035:021 Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hj„rta manades d„rtill; och var och en som hade en d„rtill villig ande bar fram en g„rd †t HERREN till f”rf„rdigande av uppenbarelset„ltet och till allt arbete d„rvid och till de heliga kl„derna. 035:022 De kommo, b†de m„n och kvinnor, och framburo, var och en efter sitt hj„rtas villighet, sp„nnen, ”rringar, fingerringar och halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde offra †t HERREN n†gon g†va av guld. 035:023 Och var och en som hade i sin „go m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt eller vitt garn eller geth†r eller r”df„rgade v„durskinn eller tahasskinn bar fram det. 035:024 Och var och en som kunde giva s†som g„rd n†got av silver eller koppar bar fram sin g„rd †t HERREN. Och var och en som hade i sin „go akacietr„ till f”rf„rdigande av n†got slags arbete bar fram det. 035:025 Och alla konstf”rfarna kvinnor spunno med sina h„nder m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och buro fram sin sp†nad; 035:026 och alla kvinnor som av sitt hj„rta manades d„rtill och hade l„rt konsten spunno geth†r. 035:027 Och h”vdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att anv„ndas f”r efoden och f”r br”stsk”lden, 035:028 vidare kryddor och olja, till att anv„ndas f”r ljusstaken och sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen. 035:029 Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hj„rta var villigt att b„ra fram n†got till f”rf„rdigande av allt det som HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle g”ra, bar fram sin frivilliga g†va †t HERREN. 035:030 och Mose sade till Israels barn: ˝Sen, HERREN har kallat och n„mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 035:031 och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med f”rst†nd och kunskap och med allt slags sl”jdskicklighet, 035:032 b†de till att t„nka ut konstarbeten och till att arbeta i guld, silver och koppar, 035:033 till att smida stenar f”r infattning: och till att snida i tr„, korteligen, till att utf”ra alla slags konstarbeten. 035:034 Źt honom och †t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han ock givit f”rm†ga att undervisa andra. 035:035 Han har uppfyllt deras hj„rtan med vishet till att utf”ra alla slags snideriarbeten och konstv„vnader och brokiga v„vnader av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn, s† ock andra v„vnader, korteligen, alla slags arbeten och s„rskilt konstv„vnadsarbeten. 035:001 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstf”rfarna m„n, †t vilka HERREN har givit vishet och f”rst†nd till att veta huru de skola utf”ra allt arbete vid helgedomens f”rf„rdigande, skola utf”ra det, i alla stycken s†som HERREN har bjudit.˝ 036:002 D„refter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstf”rfarna m„nnen, †t vilka HERREN hade givit vishet i hj„rtat, alla som av sitt hj„rta manades att tr„da fram f”r att utf”ra arbetet. 036:003 Och de mottogo fr†n Mose hela den g„rd som Israels barn hade burit fram till utf”rande av arbetet vid helgedomens f”rf„rdigande. Men man fortfor att b„ra fram till honom frivilliga g†vor, morgon efter morgon. 036:004 D† kommo alla de konstf”rfarna m„n som utf”rde allt arbetet till helgedomen, var och en fr†n det arbete som han utf”rde, 036:005 och sade till Mose: ˝Folket b„r fram mer „n som beh”ves f”r att verkst„lla det arbete som HERREN har bjudit oss att utf”ra.˝ 036:006 D† bj”d Mose att man skulle l†ta utropa i l„gret: ˝Ingen, vare sig man eller kvinna, m† vidare arbeta f”r att g”ra n†got till helgedomen.˝ S† avh”lls folket ifr†n att b„ra fram flera g†vor. 036:007 Ty vad man hade skaffat samman var tillr„ckligt f”r allt det arbete som skulle g”ras, och man hade till och med ”ver. 036:008 S† gjorde nu alla de konstf”rfarna arbetarna tabernaklet av tio tygv†der; av tvinnat vitt garn och av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn gjorde man dem, med keruber p†, i konstv„vnad. 036:009 Var v†d gjordes tjugu†tta alnar l†ng och fyra alnar bred; alla v†derna fingo samma m†tt. 036:010 Och man fogade tillhopa fem av v†derna med varandra; likas† fogade man tillhopa de fem ”vriga v†derna med varandra. 036:011 Och man satte ”glor av m”rkbl†tt garn i kanten p† den ena v†den, ytterst p† det hopfogade stycket; s† gjorde man ock i kanten p† den v†d som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 036:012 Femtio ”glor satte man p† den ena v†den, och femtio ”glor satte man ytterst p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket, s† att ”glorna svarade emot varandra. 036:013 Och man gjorde femtio h„ktor av guld och fogade v†derna tillhopa med varandra medelst h„ktorna, s† att tabernaklet utgjorde ett helt. 036:014 Man gjorde och tygv†der av geth†r till ett t„ckelse ”ver tabernaklet; elva s†dana v†der gjorde man. 036:015 Var v†d gjordes trettio alnar l†ng och fyra alnar bred, de elva v†derna fingo samma m†tt. 036:016 Fem av v†derna fogade man tillhopa till ett s„rskilt stycke, 036:017 och likaledes de sex ”vriga v†derna till ett s„rskilt stycke. Och man satte femtio ”glor i kanten p† den v†d som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio ”glor satte man i kanten p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket. 036:018 Och man gjorde femtio h„ktor av koppar f”r att foga tillhopa t„ckelset, s† att det kom att utg”ra ett helt. 036:019 Vidare gjorde man ett ”verdrag av r”df„rgade v„durskinn till t„ckelset, och ytterligare ett ”verdrag av tahasskinn att l„gga ovanp† detta. 036:020 Br„derna till tabernaklet gjorde man av akacietr„ och st„llde dem uppr„tt. 036:021 Tio alnar l†ngt och en och en halv aln brett gjordes vart br„de. 036:022 P† vart br„de sattes tv† tappar, f”rbundna sinsemellan med en list; s† gjorde man p† alla br„derna till tabernaklet. 036:023 Och av tabernaklets br„der satte man tjugu p† s”dra sidan, s”derut. 036:024 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att s„tta under de tjugu br„derna, tv† fotstycken under vart br„de f”r dess tv† tappar. 036:025 Likaledes satte man p† tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu br„der, 036:026 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv† fotstycken under vart br„de. 036:027 Men p† baksidan av tabernaklet, v„sterut, satte man sex br„der. 036:028 Och tv† br„der satte man p† tabernaklets h”rn, p† baksidan; 036:029 och vartdera av dessa var sammanfogat av tv† nedtill, och likaledes sammanh„ngande upptill, till den f”rsta ringen. S† gjorde man med dem b†da, i de b†da h”rnen. 036:030 S†ledes blev det †tta br„der med tillh”rande fotstycken av silver, sexton fotstycken, n„mligen tv† fotstycken under vart br„de. 036:031 Och man gjorde tv„rst„nger av akacietr„, fem till de br„der som voro p† tabernaklets ena sida, 036:032 och fem tv„rst„nger till de br„der som voro p† tabernaklets andra sida, och fem tv„rst„nger till de br„der som voro p† tabernaklets baksida, v„sterut. 036:033 Och man satte den mellersta tv„rst†ngen s†, att den gick tv„rs ”ver, mitt p† br„derna, fr†n den ena „ndan till den andra. 036:034 Och br„derna ”verdrog man med guld, och ringarna p† dem, i vilka tv„rst„ngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tv„rst„ngerna ”verdrog man med guld. 036:035 Man gjorde ock f”rl†ten av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstv„vnad, med keruber p†. 036:036 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr„ och ”verdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man g”t till dem fyra fotstycken av silver. 036:037 Och man gjorde ett f”rh„nge f”r ing†ngen till t„ltet, i brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, 036:038 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar ”verdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar. 037:001 Och Besalel gjorde arken av akacietr„, tv† och en halv aln l†ng, en och en halv aln bred och en och en halv aln h”g. 037:002 Och han ”verdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde p† den en rand av guld runt omkring. 037:003 Och han g”t till den fyra ringar: av guld och satte dem ”ver de fyra f”tterna, tv† ringar p† ena sidan och tv† ringar p† andra sidan. 037:004 Och han gjorde st„nger av akacietr„ och ”verdrog dem med guld. 037:005 Och st„ngerna sk”t han in i ringarna, p† sidorna av arken, s† att man kunde b„ra arken. 037:006 Och han gjorde en n†dastol av rent guld, tv† och en halv aln l†ng och en och en halv aln bred. 037:007 Och han gjorde tv† keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de b†da „ndarna av n†dastolen, 037:008 en kerub vid ena „ndan och en kerub vid andra „ndan. I ett stycke med n†dastolen gjorde han keruberna vid dess b†da „ndar. 037:009 Och keruberna bredde ut sina vingar och h”llo dem upp†t, s† att de ”vert„ckte n†dastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten v„nda mot varandra; ned mot n†dastolen v„nde keruberna sina ansikten. 037:010 Han gjorde ock bordet av akacietr„, tv† alnar l†ngt, en aln brett och en och en halv aln h”gt. 037:011 Och han ”verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld d„rp† runt omkring. 037:012 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld. 037:013 Och han g”t till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra h”rnen vid de fyra f”tterna. 037:014 Invid listen sattes ringarna, f”r att st„ngerna skulle skjutas in i dem, s† att man kunde b„ra bordet. 037:015 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med guld; s† kunde man b„ra bordet. 037:016 Och han gjorde k„rlen till bordet av rent guld, faten och sk†larna, b„garna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer. 037:017 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotst„llning och dess mittelr”r; kalkarna d„rp†, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den. 037:018 Och sex armar utgingo fr†n ljusstakens sidor, tre armar fr†n ena sidan och tre armar fr†n andra sidan. 037:019 P† den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best†ende av en kula och en blomma, och p† den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best†ende av en kula och en blomma; s† gjordes p† de sex armar som utgingo fr†n ljusstaken 037:020 Men p† sj„lva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 037:021 En kula sattes under det f”rsta armparet som utgick fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick fr†n ljusstaken, i ett stycke med den: allts† under de sex armar som utgingo fr†n den. 037:022 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 037:023 Och han gjorde till den sju lampor, s† ock lampt„nger och brickor till den av rent guld. 037:024 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbeh”r. 037:025 Och han gjorde r”kelsealtaret av akacietr„, en aln l†ngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv† alnar h”gt; dess horn gjordes i ett stycke d„rmed. 037:026 Och han ”verdrog det med rent guld, dess skiva, dess v„ggar runt omkring och dess h”rn; och han gjorde en rand av guld d„rp† runt omkring. 037:027 Och han gjorde till det tv† ringar av guld och satte dem nedanf”r randen, p† dess b†da sidor, p† de b†da sidostyckena, f”r att st„nger skulle skjutas in i dem, s† att m„n med dem kunde b„ra altaret. 037:028 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med guld. 037:029 Han gjorde ock den heliga sm”rjelseoljan och den rena, v„lluktande r”kelsen, konstm„ssigt beredda. 038:001 Han gjorde ock br„nnoffersaltaret av akacietr„, fem alnar l†ngt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar h”gt. 038:002 Och han gjorde h”rn d„rtill och satte dem i dess fyra h”rn; i ett stycke d„rmed gjordes h”rnen. Och han ”verdrog det med koppar. 038:003 Och han gjorde altarets alla tillbeh”r, askk„rlen, skovlarna, sk†larna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbeh”r gjorde han av koppar. 038:004 Och han gjorde till altaret ett galler, ett n„tverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, s† att det r„ckte upp till mitten. 038:005 Och han g”t fyra ringar och satte dem i de fyra h”rnen p† koppargallret, f”r att st„ngerna skulle skjutas in i dem. 038:006 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med koppar. 038:007 Och han sk”t st„ngerna in i ringarna p† altarets sidor, s† att man kunde b„ra det med dem. Ih†ligt gjorde han det, av plankor. 038:008 Han gjorde ock b„ckenet av koppar med dess fotst„llning av koppar och anv„nde d„rtill speglar, som hade tillh”rt de kvinnor vilka hade tj„nstg”ring vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 038:009 Han gjorde ock f”rg†rden. F”r den s”dra sidan, s”derut, gjordes omh„ngena till f”rg†rden av tvinnat sitt garn, hundra alnar l†nga; 038:010 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 038:011 Likaledes gjordes de f”r norra sidan hundra alnar l†nga; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 038:012 Och f”r v„stra sidan gjordes omh„ngen som voro femtio alnar l†nga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 038:013 Och f”r framsidan, ”sterut, gjordes de femtio alnar l†nga. 038:014 Omh„ngena gjordes femton alnar l†nga p† ena sidan d„rav, med tre stolpar p† tre fotstycken; likaledes gjordes omh„ngena p† andra sidan femton alnar l†nga -- allts† lika p† b†da sidor om porten till f”rg†rden -- med tre stolpar p† tre fotstycken. 038:015 Alla omh„ngena runt omkring f”rg†rden gjordes av tvinnat vitt garn; 038:016 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar ”verdrogos med silver; 038:017 alla f”rg†rdens stolpar f”rs†gos med kransar av silver. 038:018 Och f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden gjordes i brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, tjugu alnar l†ngt och fem alnar h”gt, efter tygets bredd, i likhet med f”rg†rdens omh„ngen; 038:019 och till det gjordes fyra stolpar p† fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar ”verdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver. 038:020 Alla pluggarna till tabernaklet och till f”rg†rden runt omkring gjordes av koppar. 038:021 F”ljande „r vad som ber„knas hava †tg†tt till tabernaklet, vittnesb”rdets tabernakel, vilken ber„kning gjordes efter Moses befallning genom leviternas f”rsorg, under ledning av Itamar, pr„sten Arons son; 038:022 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, f”rf„rdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose, 038:023 och till medhj„lpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstv„vnad och i konsten att v„va brokigt med m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn. 038:024 Det guld som anv„ndes till arbetet, vid f”rf„rdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet s†som offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt. 038:025 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inm”nstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 038:026 En beka, det „r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom p† var person, p† var och en som upptogs bland de inm”nstrade, var och en som var tjugu †r gammal eller d„rut”ver: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer. 038:027 Och de hundra talenterna silver anv„ndes till gjutningen av fotstyckena f”r helgedomen och av fotstyckena f”r f”rl†ten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke. 038:028 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anv„ndes till att g”ra hakar till stolparna och till att ”verdraga deras knoppar och g”ra kransar till dem. 038:029 Och den koppar som hade blivit given s†som offer utgjorde sjuttio talenter och tv† tusen fyra hundra siklar. 038:030 D„rav gjorde man fotstyckena till uppenbarelset„ltets ing†ng, s† ock kopparaltaret med tillh”rande koppargaller och altarets alla tillbeh”r, 038:031 vidare fotstyckena till f”rg†rden, runt omkring, och fotstyckena till f”rg†rdens port, „ntligen alla tabernaklets pluggar och alla f”rg†rdens pluggar, runt omkring. 039:001 Och av det m”rkbl†a, det purpurr”da och det rosenr”da garnet gjorde man stickade kl„der till tj„nsten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga kl„derna som Aron skulle hava, s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:002 Efoden gjorde man av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn. 039:003 Man hamrade ut guldet till tunna pl†tar och skar dessa i tr†dar, s† att man kunde v„va in det i det m”rkbl†a, det purpurr”da, det rosenr”da och det vita garnet, med konstv„vnad. 039:004 Till den gjorde man axelstycken, som skulle f„stas ihop; vid sina b†da „ndar f„stes den ihop. 039:005 Och sk„rpet, som skulle sitta p† efoden och sammanh†lla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags v„vnad: av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:006 Och onyxstenarna omgav man med fl„tverk av guld; p† dem voro Israels s”ners namn inristade, p† samma s„tt som man graverar signetringar. 039:007 Och man satte dem p† efodens axelstycken, f”r att stenarna skulle bringa Israels barn i †minnelse, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:008 Br”stsk”lden gjorde man i konstv„vnad, i samma slags v„vnad som efoden: av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn. 039:009 Br”stsk”lden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en v„ska gjorde man den: ett kvarter l†ng och ett kvarter bred, i form av en v„ska. 039:010 Och man besatte den med fyra rader stenar: i f”rsta raden en karneol, en topas och en smaragd; 039:011 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 039:012 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 039:013 i fj„rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med fl„tverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar. 039:014 Stenarna voro tolv, efter Israels s”ners namn, en f”r vart namn; var sten bar namnet p† en av de tolv stammarna, inristat p† samma s„tt som man graverar signetringar. 039:015 Och man gjorde till br”stsk”lden kedjor i virat arbete, s†som man g”r snodder, av rent guld. 039:016 Man gjorde vidare tv† fl„tverk av guld och tv† ringar av guld och satte dessa b†da ringar i tv† av br”stsk”ldens h”rn. 039:017 Och man f„ste de b†da guldsnodderna vid de b†da ringarna, i br”stsk”ldens h”rn. 039:018 Och de tv† snoddernas b†da andra „ndar f„ste man vid de tv† fl„tverken och f„ste dem s† vid efodens axelstycken p† dess framsida. 039:019 Och man gjorde tv† andra ringar av guld och satte dem i br”stsk”ldens b†da andra h”rn, vid den kant d„rp†, som var v„nd in†t mot efoden. 039:020 Och ytterligare gjorde man tv† ringar av guld och f„ste dem vid efodens b†da axelstycken, nedtill p† dess framsida, d„r den f„stes ihop, ovanf”r efodens sk„rp. 039:021 Och man kn”t fast br”stsk”lden med ett m”rkbl†tt sn”re, som gick fr†n dess ringar in i efodens ringar, s† att den satt ovanf”r efodens sk„rp, p† det att br”stsk”lden icke skulle lossna fr†n efoden, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:022 Efodk†pan gjorde man av v„vt tyg, helt och h†llet m”rkbl†tt. 039:023 Och mitt p† k†pan gjordes en ”ppning, lik ”ppningen p† en pansarskjorta; ”ppningen omgavs n„mligen med en kant, f”r att den icke skulle slitas s”nder. 039:024 Och p† k†pans nedre f†ll satte man granat„pplen, gjorda av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt tvinnat garn. 039:025 Och man gjorde bj„llror av rent guld och satte dessa bj„llror mellan granat„pplena runt omkring f†llen p† k†pan, mellan granat„pplena: 039:026 en bj„llra och s† ett granat„pple, sedan en bj„llra och s† †ter ett granat„pple, runt omkring f†llen p† k†pan, att b„ras vid tj„nstg”ringen, s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:027 Och man gjorde †t Aron och hans s”ner livkl„dnaderna av vitt garn, i v„vt arbete, 039:028 huvudbindeln av vitt garn, h”gtidshuvorna av vitt garn och linnebenkl„derna av tvinnat vitt garn, 039:029 „ntligen b„ltet av tvinnat vitt garn och av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn, i brokig v„vnad, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:030 Och man gjorde pl†ten till det heliga diademet av rent guld, och p† den skrev man, s†som man graverar signetringar: ˝Helgad †t HERREN.˝ 039:031 Och man f„ste vid den ett m”rkbl†tt sn”re och satte den ovanp† huvudbindeln, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:032 S† blev d† allt arbetet p† uppenbarelset„ltets tabernakel fullbordat. Israels barn utf”rde det; de gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose. 039:033 Och de f”rde fram till Mose tabernaklet, dess t„ckelse och alla dess tillbeh”r, dess h„ktor, br„der, tv„rst„nger, stol par och fotstycken, 039:034 ”verdraget av r”df„rgade v„durskinn och ”verdraget av tahasskinn och den f”rl†t som skulle h„nga framf”r arken, 039:035 vidare vittnesb”rdets ark med dess st„nger, s† ock n†dastolen, 039:036 bordet med alla dess tillbeh”r och sk†debr”den, 039:037 den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle s„ttas p† den och alla dess andra tillbeh”r, oljan till ljusstaken, 039:038 det gyllene altaret, sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen, f”rh„nget f”r ing†ngen till t„ltet, 039:039 kopparaltaret med tillh”rande koppargaller, dess st„nger och alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess fotst„llning. 039:040 omh„ngena till f”rg†rden, dess stolpar och fotstycken, f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden, dess streck och pluggar, alla redskap till arbetet vid uppenbarelset„ltets tabernakel 039:041 „ntligen de stickade kl„derna till tj„nsten i helgedomen och pr„sten Arons andra heliga kl„der, s† ock hans s”ners pr„stkl„der. 039:042 S†som HERREN hade bjudit Mose s† hade Israels barn i alla stycken gjort allt arbete. 039:043 Och Mose bes†g allt arbetet och fann att de hade utf”rt det, att de hade gjort s†som HERREN hade bjudit. Och Mose v„lsignade dem 040:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 040:002 ˝N„r den f”rsta m†naden ing†r, skall du p† f”rsta dagen i m†naden upps„tta uppenbarelset„ltets tabernakel. 040:003 Och du skall d„ri s„tta vittnesb”rdets ark och h„nga f”rl†ten framf”r arken. 040:004 Och du skall f”ra bordet ditin och l„gga upp p† detta vad d„r skall vara upplagt; och du skall f”ra ditin ljusstaken och s„tta upp lamporna p† den. 040:005 Och du skall st„lla det gyllene r”kelsealtaret framf”r vittnesb”rdets ark; och du skall s„tta upp f”rh„nget f”r ing†ngen till tabernaklet. 040:006 Och br„nnoffersaltaret skall du st„lla framf”r ing†ngen till uppenbarelset„ltets tabernakel. 040:007 Och du skall st„lla b„ckenet mellan uppenbarelset„ltet och altaret och gjuta vatten d„ri. 040:008 Och du skall s„tta upp f”rg†rdsh„gnaden runt omkring och h„nga upp f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden. 040:009 Och du skall taga sm”rjelseoljan och sm”rja tabernaklet och allt vad d„ri „r och helga det j„mte alla dess tillbeh”r, s† att det bliver heligt. 040:010 Du skall ock sm”rja br„nnoffersaltaret j„mte alla dess tillbeh”r och helga altaret; s† bliver altaret h”gheligt. 040:011 Du skall ock sm”rja b„ckenet j„mte dess fotst„llning och helga det. 040:012 D„refter skall du f”ra Aron och hans s”ner fram till uppenbarelset„ltets ing†ng och tv† dem med vatten. 040:013 Och du skall s„tta p† Aron del heliga kl„derna, och sm”rja honom och helga honom till att bliva pr„st †t mig 040:014 Och du skall f”ra fram hans s”ner och s„tta livkl„dnader p† dem. 040:015 Och du skall sm”rja dem, s†som du smorde deras fader, till att bliva pr„ster †t mig. S† skall denna deras sm”rjelse bliva f”r dem en invigning till ett ev„rdligt pr„stad”me, sl„kte efter sl„kte. 040:016 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit honom. 040:017 S† blev d† tabernaklet uppsatt i f”rsta m†naden av andra †ret, p† f”rsta dagen i m†naden. 040:018 D† satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, st„llde fast dess br„der, sk”t in dess tv„rst„nger och satte upp dess stolpar. 040:019 Och han bredde t„ckelset ”ver tabernaklet och lade ovanp† t„ckelset dess ”verdrag allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:020 Och han tog vittnesb”rdet och lade det in i arken och satte st„ngerna p† arken; och han satte n†dastolen ovanp† arken. 040:021 Sedan f”rde han arken in i tabernaklet och satte upp f”rl†ten som skulle h„nga framf”r arken, och h„ngde s† f”r vittnesb”rdets ark, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:022 Och han satte bordet i uppenbarelset„ltet, vid tabernaklets norra sida, utanf”r f”rl†ten, 040:023 och lade upp p† detta de br”d som skulle vara upplagda inf”r HERRENS ansikte, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:024 Och han st„llde ljusstaken in i uppenbarelset„ltet, mitt emot bordet, p† tabernaklets s”dra sida, 040:025 och satte upp lamporna inf”r HERRENS ansikte, s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:026 Och han st„llde det gyllene altaret in i uppenbarelset„ltet, framf”r f”rl†ten, 040:027 och ant„nde v„lluktande r”kelse d„rp†, s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:028 Och han satte upp f”rh„nget f”r ing†ngen till tabernaklet. 040:029 Och br„nnoffersaltaret st„llde han vid ing†ngen till uppenbarelset„ltets tabernakel och offrade br„nnoffer och spisoffer d„rp†, s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:030 Och han st„llde b„ckenet mellan uppenbarelset„ltet och altaret och g”t vatten till tvagning d„ri. 040:031 Och Mose och Aron och hans s”ner tv†dde sedermera sina h„nder och f”tter med vatten d„rur; 040:032 s† ofta de skulle g† in i uppenbarelset„ltet eller tr„da fram till altaret, tv†dde de sig, s†som HERREN hade bjudit Mose. 040:033 Och han satte upp f”rg†rdsh„gnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och h„ngde upp f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden. S† fullbordade Mose allt arbetet. 040:034 D† ”vert„ckte molnskyn uppenbarelset„ltet, och HERRENS h„rlighet uppfyllde tabernaklet; 040:035 och Mose kunde icke g† in i uppenbarelset„ltet, eftersom molnskyn vilade d„r”ver och HERRENS h„rlighet uppfyllde tabernaklet. 040:036 Och s† ofta molnskyn h”jde sig fr†n tabernaklet, br”to Israels barn upp; s† gjorde de under hela sin vandring. 040:037 Men s† l„nge molnskyn icke h”jde sig, br”to de icke upp, utan stannade „nda till den dag d† den †ter h”jde sig. 040:038 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ”ver tabernaklet, och om natten var eld i den; s† var det inf”r alla Israels barns ”gon under hela deras vandring. Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.) 001:001 Och HERREN kallade p† Mose och talade till honom ur uppenbarelset„ltet och sade: 001:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r n†gon bland eder vill b„ra fram ett offer †t HERREN, skolen I taga edert offer av boskapen, antingen av f„kreaturen eller av sm†boskapen. 001:003 Om han vill b„ra fram ett br„nnoffer av f„kreaturen, s† skall han d„rtill taga ett felfritt djur av hank”n och f”ra det fram till uppenbarelset„ltets ing†ng, f”r att han m† bliva v„lbehaglig inf”r HERRENS ansikte. 001:004 Och han skall l„gga sin hand p† br„nnoffersdjurets huvud; s† bliver det v„lbehagligt, och f”rsoning bringas f”r honom. 001:005 Och han skall slakta ungtjuren inf”r HERRENS ansikte; och Arons s”ner, pr„sterna, skola b„ra fram blodet, och de skola st„nka blodet runt omkring p† det altare som st†r vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 001:006 Och han skall draga av huden p† br„nnoffersdjuret och dela det i dess stycken. 001:007 Och pr„sten Arons s”ner skola g”ra upp eld p† altaret och l„gga ved p† elden. 001:008 Och Arons s”ner, pr„sterna, skola l„gga styckena, huvudet och istret ovanp† veden som ligger p† altarets eld. 001:009 Men in„lvorna och f”tterna skola tv†s i vatten. Och pr„sten skall f”rbr„nna alltsammans p† altaret: ett br„nnoffer, ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 001:010 Men om han vill b„ra fram ett br„nnoffer av sm†boskapen, vare sig av f†ren eller av getterna, s† skall han d„rtill taga ett felfritt djur av hank”n. 001:011 Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inf”r HERRENS ansikte, och Arons s”ner, pr„sterna, skola st„nka dess blod p† altaret runt omkring. 001:012 Och han skall dela det i dess stycken och fr†nskilja dess huvud och ister; och pr„sten skall l„gga detta ovanp† veden som ligger p† altarets eld. 001:013 Men in„lvorna och f”tterna skola tv†s i vatten. Och pr„sten skall offra alltsammans och f”rbr„nna det p† altaret; det „r ett br„nnoffer, ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 001:014 Men om han vill b„ra fram †t HERREN ett br„nnoffer av f†glar, s† skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor. 001:015 Och pr„sten skall b„ra fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och f”rbr„nna det p† altaret. Och dess blod skall utkramas p† altarets v„gg. 001:016 Men dess kr„va med orenligheten d„ri skall han taga ut, och han skall kasta den vid sidan av altaret, ”sterut, p† askh”gen. 001:017 Och han skall fl„ka upp det invid vingarna, dock utan att fr†nskilja dessa; och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret, ovanp† veden som ligger p† elden. Det „r ett br„nnoffer, ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 002:001 Och n„r n†gon vill b„ra fram ett spisoffer †t HERREN skall hans offer vara av fint mj”l, och han skall gjuta olja d„rp† och l„gga r”kelse d„rp†. 002:002 Och han skall b„ra det fram till Arons s”ner, pr„sterna; och pr„sten skall taga en handfull d„rav, n„mligen av mj”let och oljan, d„rtill all r”kelsen, och skall p† altaret f”rbr„nna detta, som utg”r sj„lva altaroffret: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 002:003 Och det som „r ”ver av spisoffret skall tillh”ra Aron och hans s”ner. Bland HERRENS eldsoffer „r det h”gheligt. 002:004 Men n„r du vill b„ra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mj”l, osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja. 002:005 Och om ditt offer „r ett spisoffer som tillredes p† pl†t, s† skall det vara av fint mj”l, begjutet med olja, osyrat. 002:006 Du skall bryta s”nder det i stycken och gjuta olja d„rp†. Det „r ett spisoffer. 002:007 Och om ditt offer „r ett spisoffer som tillredes i panna, s† skall det tillredas av fint mj”l med olja. 002:008 Det spisoffer som „r tillrett p† n†got av dessa s„tt skall du f”ra fram till HERREN; det skall b„ras fram till pr„sten, och han skall hava det fram till altaret. 002:009 Och pr„sten skall av spisoffret taga den del som utg”r sj„lva altaroffret och f”rbr„nna den p† altaret: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 002:010 Och det som „r ”ver av spisoffret skall tillh”ra Aron och hans s”ner. Bland HERRENS eldsoffer „r det h”gheligt. 002:011 Intet spisoffer som I viljen b„ra fram †t HERREN skall vara syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I f”rbr„nna n†got s†som eldsoffer †t HERREN. 002:012 S†som f”rstlingsoffer m†n I b„ra fram s†dant †t HERREN, men p† altaret m† det icke komma f”r att vara en v„lbehaglig lukt. 002:013 Och alla dina spisoffer skall du bestr” med salt; du m† icke l†ta din Guds f”rbunds salt fattas p† ditt spisoffer. Till alla dina offer skall du offra salt. 002:014 Men om du vill b„ra fram †t HERREN ett spisoffer av f”rstlingsfrukter, skall du s†som ett s†dant spisoffer av dina f”rstlingsfrukter b”ra fram ax, rostade vid eld, s”nderst”tta, av gr”nskuren s„d. 002:015 Och du skall gjuta olja d„rp† och l„gga r”kelse d„rp†. Det „r ett spisoffer. 002:016 Och pr„sten skall f”rbr„nna den del av de s”nderst”tta axen och av oljan, som utg”r sj„lva altaroffret, j„mte all r”kelsen d„rp†: ett eldsoffer †t Herren. 003:001 Och om n†gon vill b„ra fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av f„kreaturen, s† skall han st„lla fram inf”r HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hank”n eller av honk”n. 003:002 Och han skall l„gga sin hand p† sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner, pr„sterna, skola st„nka blodet p† altaret runt omkring. 003:003 Och av tackoffret skall han s†som eldsoffer †t Herren b„ra fram det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p† in„lvorna, 003:004 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna, s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna. 003:005 Och Arons s”ner skola f”rbr„nna det p† altaret, ovanp† br„nnoffret, p† veden som ligger p† elden: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r Herren. 003:006 Men om n†gon vill b„ra fram †t HERREN ett tackoffer av sm†boskapen, s† skall han d„rtill taga ett felfritt djur, av hank”n eller av honk”n. 003:007 Om det „r ett f†r som han vill offra, s† skall han st„lla fram det inf”r HERRENS ansikte. 003:008 Och han skall l„gga sin hand p† sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framf”r uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner skola st„nka dess blod p† altaret runt omkring. 003:009 Och av tackoffersdjuret skall han s†som eldsoffer †t HERREN offra dess fett, hela svansen, fr†nskild invid ryggraden, och det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p† in„lvorna, 003:010 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna, s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna. 003:011 Och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret: en eldsoffersspis †t HERREN. 003:012 Likaledes, om n†gon vill offra en get, s† skall han st„lla fram denna inf”r HERRENS ansikte. 003:013 Och han skall l„gga sin hand p† dess huvud och sedan slakta den framf”r uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner skola st„nka dess blod p† altaret runt omkring. 003:014 Och han skall d„rav s†som eldsoffer †t HERREN offra det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p† in„lvorna, 003:015 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna, s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna. 003:016 Och pr„sten skall f”rbr„nna detta p† altaret: en eldsoffersspis, till en v„lbehaglig lukt. Allt fettet skall tillh”ra HERREN. 003:017 Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta: intet fett och intet blod skolen I f”rt„ra. 004:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 004:002 Tala till Israels barn och s„g: Om n†gon oupps†tligen syndar mot n†got HERRENS bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han allts† g”r n†got som „r f”rbjudet, s† g„ller f”ljande: 004:003 Om det „r den smorde pr„sten som har syndat och d„rvid dragit skuld ”ver folket, s† skall han f”r den synd han har beg†tt offra en felfri ungtjur †t HERREN till syndoffer. 004:004 Och han skall f”ra tjuren fram inf”r HERRENS ansikte, till uppenbarelset„ltets ing†ng. Och han skall l„gga sin hand p† tjurens huvud och sedan slakta tjuren inf”r HERRENS ansikte. 004:005 Och den smorde pr„sten skall taga n†got av tjurens blod och b„ra det in i uppenbarelset„ltet, 004:006 och pr„sten skall doppa sitt finger i blodet och st„nka blodet sju g†nger inf”r HERRENS ansikte, vid f”rl†ten till helgedomen. 004:007 D„refter skall pr„sten med blodet bestryka hornen p† den v„lluktande r”kelsens altare, som st†r inf”r HERRENS ansikte i uppenbarelset„ltet; men allt det ”vriga blodet av tjuren skall han gjuta ut vid foten av br„nnoffersaltaret, som st†r vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 004:008 Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom -- det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p† in„lvorna, 004:009 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna, s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna -- 004:010 p† samma s„tt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och pr„sten skall f”rbr„nna det p† br„nnoffersaltaret. 004:011 Men tjurens hud och allt hans k”tt j„mte hans huvud och hans f”tter hans in„lvor och hans orenlighet, 004:012 korteligen, allt det ”vriga av tjuren, skall han f”ra bort utanf”r l„gret till en ren plats, d„r man sl†r ut askan, och br„nna upp det p† ved i eld; p† den plats d„r man sl†r ut askan skall det br„nnas upp. 004:013 Och om Israels hela menighet beg†r synd oupps†tligen, och utan att f”rsamlingen m„rker det, i det att de bryta mot n†got Herrens bud genom vilket n†got f”rbjudes och s† †draga sig skuld, 004:014 och den synd de hava beg†tt sedan bliver k„nd, s† skall f”rsamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola f”ra honom fram inf”r uppenbarelset„ltet; 004:015 och de „ldste i menigheten skola l„gga sina h„nder p† tjurens huvud inf”r Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren inf”r HERRENS ansikte. 004:016 Och den smorde pr„sten skall b„ra n†got av tjurens blod in i uppenbarelset„ltet, 004:017 och pr„sten skall doppa sitt finger i blodet och st„nka sju g†nger inf”r HERRENS ansikte, vid f”rl†ten. 004:018 D„refter skall han med blodet bestryka hornen p† det altare som st†r inf”r HERRENS ansikte i uppenbarelset„ltet; men allt det ”vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av br„nnoffersaltaret, som st†r vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 004:019 Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och f”rbr„nna det p† altaret. 004:020 S† skall han g”ra med tjuren; s†som han skulle g”ra med den f”rra syndofferstjuren, s† skall han g”ra med denna. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r dem, d† bliver dem f”rl†tet. 004:021 Och han skall f”ra ut tjuren utanf”r l„gret och br„nna upp honom, s†som han skulle g”ra med den f”rra tjuren. Detta „r syndoffret f”r f”rsamlingen. 004:022 Om en h”vding syndar, i det att han oupps†tligen bryter mot n†got HERRENS, sin Guds, bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han sj„lv m„rker att han har †dragit sig skuld, 004:023 eller av n†gon f†r veta vilken synd han har beg†tt, s† skall han s†som sitt offer f”ra fram en bock, ett felfritt djur av hank”n. 004:024 Och han skall l„gga sin hand p† bockens huvud och sedan slakta honom p† samma plats d„r man slaktar br„nnoffret, inf”r HERRENS ansikte. Det „r ett syndoffer. 004:025 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod p† sitt finger och stryka p† br„nnoffersaltarets horn; men det ”vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av br„nnoffersaltaret. 004:026 Och allt fettet skall han f”rbr„nna p† altaret, s†som det sker med tackoffersdjurets fett. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, till rening fr†n hans synd, d† bliver honom f”rl†tet. 004:027 Och om n†gon av det meniga folket syndar oupps†tligen, d„rigenom att han bryter mot n†got HERRENS bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han sj„lv m„rker att han har †dragit sig skuld, 004:028 eller av n†gon f†r veta vilken synd han har beg†tt, s† skall han, s†som sitt offer f”r den synd han har beg†tt, f”ra fram en felfri get, ett djur av honk”n. 004:029 Och han skall l„gga sin hand p† syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret p† den plats d„r br„nnoffersdjuren slaktas. 004:030 Och pr„sten skall taga n†got av blodet p† sitt finger och stryka det p† br„nnoffersaltarets horn; men allt det ”vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 004:031 Och allt fettet skall han taga ut, p† samma s„tt som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, d† bliver honom f”rl†tet. 004:032 Men om n†gon vill offra ett lamm till syndoffer, s† skall han f”ra fram ett felfritt djur av honk”n. 004:033 Och han skall l„gga sin hand p† syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer p† samma plats d„r man slaktar br„nnoffersdjuren. 004:034 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod p† sitt finger och stryka p† br„nnoffersaltarets horn; men allt det ”vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 004:035 Och allt fettet skall han taga ut, p† samma s„tt som fettet tages ut ur tackoffersf†ret, och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret, ovanp† Herrens eldsoffer. N„r s† pr„sten f”r honom bringar f”rsoning f”r den synd han har beg†tt, d† bliver honom f”rl†tet. 005:001 Och om n†gon syndar, i det att han, n„r han h”r edsf”rpliktelsen och kan vittna om n†got, vare sig han har sett det eller eljest f”rnummit det, likv„l icke yppar detta och han s†lunda b„r p† missg„rning; 005:002 eller om n†gon, utan att m„rka det, kommer vid n†got orent -- vare sig den d”da kroppen av ett orent vilddjur, eller den d”da kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den d”da kroppen av n†got slags orent sm†djur -- och han s† bliver oren och †drager sig skuld; 005:003 eller om han, utan att m„rka det, kommer vid en m„nniskas orenhet, det m† nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan f†r veta det och han s† †drager sig skuld; 005:004 eller om n†gon, utan att m„rka det, sv„r i obet„nksamhet med sina l„ppar n†got, vare sig ont eller gott -- det m† nu vara vad som helst som man kan sv„rja i obet„nksamhet -- och sedan kommer till insikt d„rom och han s† †drager sig skuld i n†got av dessa stycken: 005:005 s† skall han, n„r han har †dragit sig skuld i n†got av dessa stycken, bek„nna det vari han har syndat 005:006 och s†som bot f”r den synd han har beg†tt f”ra fram †t HERREN ett hondjur av sm†boskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r honom, till rening fr†n hans synd. 005:007 Men om han icke f”rm†r bekosta ett s†dant djur, s† skall han s†som bot f”r vad han har syndat b„ra fram †t Herren tv† turturduvor eller tv† unga duvor, en till syndoffer och en till br„nnoffer. 005:008 Dem skall han b„ra fram till pr„sten, och denne skall f”rst offra den som „r avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, dock utan att fr†nskilja det. 005:009 Och han skall st„nka n†got av syndoffrets blod p† altarets v„gg; men det ”vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det „r ett syndoffer. 005:010 Och den andra skall han offra till ett br„nnoffer, p† f”reskrivet s„tt. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, till rening fr†n den synd han har beg†tt, d† bliver honom f”rl†tet. 005:011 Men om han icke kan anskaffa tv† turturduvor eller tv† unga duvor, s† skall han s†som offer f”r vad han har syndat b„ra fram en tiondedels efa fint mj”l till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta d„rp† och ingen r”kelse l„gga d„rp†, ty det „r ett syndoffer. 005:012 Och han skall b„ra det fram till pr„sten, och pr„sten skall taga en handfull d„rav, det som utg”r sj„lva altaroffret, och f”rbr„nna det p† altaret, ovanp† HERRENS eldsoffer. Det „r ett syndoffer. 005:013 N„r s† pr„sten f”r honom bringar f”rsoning f”r den synd han har beg†tt i n†got av dessa stycken, d† bliver honom f”rl†tet. Och det ”vriga skall tillh”ra pr„sten, likasom vid spisoffret. 005:014 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:015 Om n†gon beg†r en or„ttr†dighet, i det att han oupps†tligen f”rsyndar sig genom att undanh†lla n†got som „r helgat †t Herren, s† skall han s†som bot f”ra fram †t HERREN till skuldoffer av sm†boskapen en felfri v„dur, efter det v„rde du best„mmer i silver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt. 005:016 Och han skall giva ers„ttning f”r det som han har undanh†llit av det helgade och skall l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill; och detta skall han giva †t pr„sten. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom genom skuldoffersv„duren, d† bliver honom f”rl†tet. 005:017 Och om n†gon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot n†got HERRENS bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han s† †drager sig skuld och b„r p† missg„rning, 005:018 s† skall han s†som skuldoffer f”ra fram till pr„sten av sm†boskapen en felfri v„dur, efter det v„rde du best„mmer. N„r s† pr„sten f”r honom bringar f”rsoning f”r den synd han har beg†tt oupps†tligen och utan att veta det, d† bliver honom f”rl†tet. 005:019 Det „r ett skuldoffer, ty han har †dragit sig skuld inf”r HERREN. 005:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:002 Om n†gon syndar och beg†r en or„ttr†dighet mot HERREN, i det att han inf”r sin n„sta nekar ang†ende n†got som denne har ombetrott honom eller ”verl„mnat i hans hand, eller ang†ende n†got som han med v†ld har tagit; eller i det att han med or„tt avh„nder sin n„sta n†got; 005:003 eller i det att han, n„r han har hittat n†got borttappat, nekar d„rtill och sv„r falskt i n†gon sak, vad det nu m† vara, vari en m„nniska kan f”rsynda sig: 005:004 s† skall den som s† har syndat Och d„rmed †dragit sig skuld †terst„lla vad han med v†ld har tagit eller med or„tt till„gnat sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det borttappade som han har hittat, 005:005 eller vad det m† vara, varom han har svurit falskt; han skall ers„tta det till dess fulla belopp och l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill. Han skall giva det †t „garen samma dag han b„r fram sitt skuldoffer. 005:006 Ty sitt skuldoffer skall han f”ra fram inf”r HERREN; en felfri v„dur av sm†boskapen, efter det v„rde du best„mmer, skall han s†som sitt skuldoffer f”ra fram till pr„sten. 005:007 N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte, d† bliver honom f”rl†tet, vad han „n m† hava gjort, som har dragit skuld ”ver honom. 006:008 Och Herren talade till Mose och sade: 006:009 Bjud Aron och hans s”ner och s„g: Detta „r lagen om br„nnoffret: Br„nnoffret skall ligga p† altarets h„rd hela natten intill morgonen, och elden p† altaret skall d„rigenom h†llas brinnande. 006:010 Och pr„sten skall ikl„da sig sin livrock av linne och ikl„da sig benkl„der av linne, f”r att de m† skyla hans k”tt; d„refter skall han taga bort askan vartill elden har f”rbr„nt br„nnoffret p† altaret, och l„gga den vid sidan av altaret. 006:011 Sedan skall han taga av sig sina kl„der och ikl„da sig andra kl„der och f”ra askan bort utanf”r l„gret till en ren plats. 006:012 Men elden p† altaret skall h†llas brinnande och f†r icke slockna; pr„sten skall var morgon ant„nda ny ved d„rp†. Och han skall l„gga br„nnoffret d„rp† och f”rbr„nna fettstyckena av tackoffret d„rp†. 006:013 Elden skall best„ndigt h†llas brinnande p† altaret; den f†r icke slockna. 006:014 Och detta „r lagen om spisoffret: Arons s”ner skola b„ra fram det inf”r HERRENS ansikte, till altaret. 006:015 Och pr„sten skall taga en handfull d„rav, n„mligen av det fina mj”let som h”r till spisoffret, och av oljan, d„rtill all r”kelsen som ligger p† spisoffret, och detta, som utg”r sj„lva altaroffret, skall han f”rbr„nna p† altaret, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 006:016 Och det som „r ”ver d„rav skola Aron och hans s”ner „ta. Osyrat skall det „tas p† en helig plats; i f”rg†rden till uppenbarelset„ltet skola de „ta det. 006:017 Det skall icke bakas med surdeg. Detta „r deras del, det som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det „r h”gheligt likasom syndoffret och skuldoffret. 006:018 Allt mank”n bland Arons barn m† „ta det. Det skall vara deras ev„rdliga r„tt av HERRENS eldsoffer, fr†n sl„kte till sl„kte. Var och en som kommer d„rvid bliver helig. 006:019 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:020 Detta „r det offer som Aron och hans s”ner skola offra †t HERREN p† den dag d† n†gon av dem undf†r sm”rjelsen: en tiondedels efa fint mj”l s†som det dagliga spisoffret, h„lften om morgonen och h„lften om aftonen. 006:021 P† pl†t skall det tillredas med olja, och du skall b„ra fram det hopkn†dat; och du skall offra det s”nderdelat, s†som n„r man offrar ett spisoffer i stycken, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 006:022 Och den pr„st bland hans s”ner, som bliver smord i hans st„lle, skall g”ra s†. Detta skall vara en ev„rdlig stadga. S†som ett heloffer skall det f”rbr„nnas †t HERREN. 006:023 En pr„sts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det f†r icke „tas. 006:024 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:025 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: Detta „r lagen om syndoffret: P† samma plats d„r br„nnoffersdjuret slaktas skall ock syndoffersdjuret slaktas, inf”r HERRENS ansikte. Det „r h”gheligt. 006:026 Den pr„st som offrar syndoffret skall „ta det; p† en helig plats skall det „tas, i f”rg†rden till uppenbarelset„ltet. 006:027 Var och en som kommer vid k”ttet bliver helig. Och om n†got av blodet st„nkes p† n†gons kl„der, s† skall man avtv† det best„nkta st„llet p† en helig plats. 006:028 Ett lerk„rl vari kokningen har skett skall s”ndersl†s; men har kokningen skett i ett koppark„rl, s† skall detta skuras och sk”ljas med vatten. 006:029 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det. Det „r h”gheligt. 006:030 Men intet syndoffer av vars blod n†got b„res in i uppenbarelset„ltet till att bringa f”rsoning i helgedomen f†r „tas; det skall br„nnas upp i eld. 007:001 Och detta „r lagen om skuldoffret: Det „r h”gheligt. 007:002 P† samma plats d„r man slaktar br„nnoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall st„nka dess blod p† altaret runt omkring. 007:003 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter in„lvorna, 007:004 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna, s† ock leverfettet, vilket man skall fr†nskilja invid njurarna. 007:005 Och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret till ett eldsoffer †t HERREN. Det „r ett skuldoffer. 007:006 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det; p† en helig plats skall det „tas; det „r h”gheligt. 007:007 Vad som g„ller om syndoffret skall ock g„lla om skuldoffret; samma lag skall g„lla f”r dem b†da. Den pr„st som bringar f”rsoning d„rmed, honom skall det tillh”ra. 007:008 Och n„r en pr„st b„r fram br„nnoffer for n†gon, skall huden av det framburna br„nnoffersdjuret tillh”ra den pr„sten. 007:009 Och ett spisoffer som „r bakat i ugn, eller som „r tillrett i panna eller p† pl†t, skall alltid tillfalla den pr„st som b„r fram det. 007:010 Men ett spisoffer som „r begjutet med olja, eller som framb„res torrt, skall alltid tillfalla Arons s”ner gemensamt, den ene likav„l som den andre. 007:011 Och detta „r lagen om tackoffret, n„r ett s†dant b„res fram †t HERREN: 007:012 Om n†gon vill b„ra fram ett s†dant till lovoffer, s† skall han, f”rutom det till lovoffret h”rande slaktdjuret, b„ra fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mj”l, hopkn†dat, i form av kakor, begjutna med olja. 007:013 J„mte kakor av syrat br”d skall han b„ra fram detta sitt offer, f”rutom det slaktdjur som h”r till det tackoffer han b„r fram s†som lov offer. 007:014 Av detta offer skall han b„ra fram en kaka av vart slag, s†som en g„rd †t HERREN; den pr„st som st„nker tackoffrets blod p† altaret, honom skall den tillh”ra. 007:015 Och k”ttet av det slaktdjur, som h”r till det tackoffer som b„res fram s†som lovoffer, skall „tas samma dag det har offrats; intet d„rav m† l„mnas kvar till f”ljande morgon. 007:016 Om d„remot det slaktoffer som n†gon vill b„ra fram †r ett l”ftesoffer eller ett frivilligt offer, s† skall offerdjuret likaledes „tas samma dag det har offrats; dock m† det som har blivit ”ver d„rav „tas den f”ljande dagen. 007:017 Bliver „nd† n†got ”ver av offerk”ttet, skall detta p† tredje dagen br„nnas upp i eld. 007:018 Om n†gon p† tredje dagen „ter av tackoffersk”ttet, s† bliver offret icke v„lbehagligt; honom som har burit fram det skall det d† icke r„knas till godo, det skall anses s†som en vederstygglighet. Den som „ter d„rav kommer att b„ra p† missg„rning. 007:019 Ej heller m† det k”tt „tas, som har kommit vid n†got orent, utan det skall br„nnas upp i eld. F”r ”vrigt m† k”ttet „tas av var och en som „r ren. 007:020 Men den som „ter k”tt av HERRENS tackoffer, medan orenhet l†der vid honom, han skall utrotas ur sin sl„kt. 007:021 Och om n†gon har kommit vid n†got orent -- vare sig en m„nniskas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara m† -- och han likv„l „ter k”tt av HERRENS tackoffer, s† skall han utrotas ur sin sl„kt. 007:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 007:023 Tala till Israels barn och s„g: Intet fett av f„kreatur, f†r eller getter skolen I „ta. 007:024 Fettet av ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur m† eljest anv„ndas till alla slags behov, men „ta det skolen I icke. 007:025 Ty var och en som „ter fettet av n†got djur varav man b„r fram eldsoffer †t HERREN, vem det vara m† som „ter d„rav, han skall utrotas ur sin sl„kt. 007:026 Och intet blod skolen I f”rt„ra varken av f†glar eller av boskap, var I „n „ren bosatta. 007:027 Var och en som f”rt„r n†got blod, han skall utrotas ur sin sl„kt. 007:028 Och HERREN talade till Mose och sade: 007:029 Tala till Israels barn och s„g: Den som vill offra ett tackoffer †t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer b„ra fram †t HERREN den vederb”rliga offerg†van. 007:030 Med egna h„nder skall han b„ra fram HERRENS eldsoffer; fettet j„mte bringan skall han b„ra fram, bringan till att viftas s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte. 007:031 Och pr„sten skall f”rbr„nna fettet p† altaret, men bringan skall tillh”ra Aron och hans s”ner. 007:032 Ocks† det h”gra l†rstycket skolen I giva †t pr„sten, s†som en g„rd av edra tackoffer. 007:033 Den bland Arons s”ner, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det h”gra l†rstycket till sin del. 007:034 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret och giver dem †t pr„sten Aron och †t hans s”ner till en ev„rdlig r„tt av Israels barn. 007:035 Detta „r Arons och hans s”ners „mbetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de f”rdes fram till att bliva HERRENS pr„ster 007:036 vilken lott, efter HERRENS befallning p† den dag d† han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en ev„rdlig r„tt, sl„kte efter sl„kte. 007:037 Detta „r lagen om br„nnoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, 007:038 vilken HERREN p† Sinai berg gav Mose, p† den dag d† han bj”d Israels barn att de skulle offra sina offer †t HERREN, i Sinais ”ken. 008:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:002 ˝Tag Aron och hans s”ner j„mte honom samt deras kl„der och sm”rjelseoljan, s† ock syndofferstjuren och de tv† v„durarna och korgen med de osyrade br”den. 008:003 F”rsamla sedan hela menigheten vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.˝ 008:004 Och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit honom, och menigheten f”rsamlade sig vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 008:005 Och Mose sade till menigheten: ˝Detta „r vad HERREN har bjudit mig att g”ra.˝ 008:006 Och Mose f”rde fram Aron och hans s”ner och tv†dde dem med vatten. 008:007 Och han satte livkl„dnaden p† honom och omgjordade honom med b„ltet och kl„dde p† honom k†pan och satte p† honom efoden och omgjordade honom med efodens sk„rp och f„ste d„rmed ihop alltsammans p† honom. 008:008 Och han satte p† honom br”stsk”lden och lade urim och tummim in i sk”lden. 008:009 Och han satte huvudbindeln p† hans huvud och satte p† huvudbindeln framtill den gyllene pl†ten, det heliga diademet, s†som HERREN hade bjudit Mose. 008:010 Och Mose tog sm”rjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad d„ri var och helgade allt; 008:011 och han st„nkte d„rmed sju g†nger p† altaret och smorde altaret och alla dess tillbeh”r och b„ckenet j„mte dess fotst„llning, f”r att helga dem. 008:012 Och han g”t sm”rjelseolja p† Arons huvud och smorde honom f”r att helga honom. 008:013 Och Mose f”rde fram Arons s”ner och satte livkl„dnader p† dem och omgjordade dem med b„lten och band huvor p† dem, s†som HERREN hade bjudit Mose. 008:014 Och han f”rde fram syndofferstjuren, och Aron och hans s”ner lade sina h„nder p† syndofferstjurens huvud. 008:015 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och str”k med sitt finger p† altarets horn runt omkring och renade altaret; men det ”vriga blodet g”t han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte f”rsoning f”r det. 008:016 Och han tog allt det fett som satt p† in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med fettet p† dem; och Mose f”rbr„nde det p† altaret. 008:017 Men det ”vriga av tjuren, hans hud och k”tt och orenlighet, br„nde han upp i eld utanf”r l„gret s†som HERREN hade bjudit Mose. 008:018 Och han f”rde fram br„nnoffersv„duren, och Aron och hans s”ner lade sina h„nder p† v„durens huvud. 008:019 Sedan slaktades den, och Mose st„nkte blodet p† altaret runt omkring; 008:020 men sj„lva v„duren delade han i dess stycken. Och Mose f”rbr„nde huvudet och styckena och istret; 008:021 in„lvorna och f”tterna tv†dde han i vatten. Sedan f”rbr„nde Mose hela v„duren p† altaret. Det var ett br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN, S†som HERREN hade bjudit Mose. 008:022 D„refter f”rde han fram den andra v„duren, handfyllningsv„duren, och Aron och hans s”ner lade sina h„nder p† v„durens huvud. 008:023 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestr”k Arons h”gra ”rsnibb och tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot. 008:024 D„refter f”rde han fram Arons s”ner. Och Mose bestr”k med blodet deras h”gra ”rsnibb och tummen p† deras h”gra hand och stort†n p† deras h”gra fot; men det ”vriga blodet st„nkte Mose p† altaret runt omkring. 008:025 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p† in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med fettet p† dem, d„rtill det h”gra l†rstycket. 008:026 Och ur korgen med de osyrade br”den, som stod inf”r HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebr”dskaka och en tunnkaka och lade detta p† fettstyckena och det h”gra l†rstycket. 008:027 Och alltsammans lade han p† Arons och hans s”ners h„nder och viftade det s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte. 008:028 Sedan tog Mose det ur deras h„nder och f”rbr„nde det p† altaret, ovanp† br„nnoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN. 008:029 Och Mose tog bringan och viftade den s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets v„dur fick Mose detta till sin del, s†som HERREN hade bjudit Mose. 008:030 Och Mose tog av sm”rjelseoljan och av blodet p† altaret och st„nkte p† Aron -- p† hans kl„der -- och likaledes p† hans s”ner och hans s”ners kl„der; han helgade s† Aron -- hans kl„der -- och likaledes hans s”ner och hans s”ners kl„der. 008:031 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner: ˝Koken k”ttet vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och „ten det d„r j„mte br”det som „r i handfyllningskorgen, s†som jag har bjudit och sagt: Aron och hans s”ner skola „ta det. 008:032 Men vad som bliver ”ver av k”ttet; eller av br”det, det skolen I br„nna upp i eld. 008:033 Och under sju dagar skolen I icke g† bort ifr†n uppenbarelset„ltets ing†ng, icke f”rr„n edra handfyllningsdagar „ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara. 008:034 Och HERREN har bjudit, att s†som det i dag har tillg†tt, s† skall det ock sedan tillg†, p† det att f”rsoning m† bringas f”r eder. 008:035 Vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, p† det att I icke m†n d”; ty s† „r mig bjudet.˝ 008:036 Och Aron och hans s”ner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose. 009:001 Och p† †ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans s”ner och de „ldste i Israel. 009:002 Och han sade till Aron: ˝Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en v„dur till br„nnoffer, b†da felfria, och f”r dem fram inf”r HERRENS ansikte. 009:003 Och tala till Israels barn och s„g: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, b†da †rsgamla och felfria, till br„nnoffer, 009:004 s† ock en tjur och en v„dur till tackoffer, att offra inf”r HERRENS ansikte, d„rtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i dag uppenbarar sig HERREN f”r eder.˝ 009:005 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och f”rde det fram inf”r uppenbarelset„ltet; och hela menigheten tr„dde fram och st„llde sig inf”r HERRENS ansikte. 009:006 D† sade Mose: ˝Detta „r vad HERREN har bjudit eder g”ra; s† skall HERRENS h„rlighet visa sig f”r eder.˝ 009:007 Och Mose sade till Aron: ˝Tr„d fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt br„nnoffer, och bringa f”rsoning f”r dig sj„lv och folket; offra sedan folkets offer och bringa f”rsoning f”r dem, s†som HERREN har bjudit.˝ 009:008 D† tr„dde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. 009:009 Och Arons s”ner buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och str”k p† altarets horn, men det ”vriga blodet g”t han ut vid foten av altaret. 009:010 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett f”rbr„nde han p† altaret, s†som HERREN hade bjudit Mose. 009:011 Men k”ttet och huden br„nde han upp i eld utanf”r l„gret. 009:012 Sedan slaktade han br„nnoffersdjuret. Och Arons s”ner r„ckte honom blodet, och han st„nkte det p† altaret runt omkring. 009:013 Och de r„ckte honom br„nnoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han f”rbr„nde det p† altaret. 009:014 Och han tv†dde in„lvorna och f”tterna och f”rbr„nde dem ovanp† br„nnoffret, p† altaret. 009:015 D„refter f”rde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer, p† samma s„tt som det f”rra syndoffersdjuret. 009:016 Och han f”rde fram br„nnoffersdjuren och offrade dem p† f”reskrivet s„tt. 009:017 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull d„rav och f”rbr„nde detta p† altaret, f”rutom morgonens br„nnoffer. 009:018 Sedan slaktade han tjuren och v„duren, som voro folkets tackoffer. Och Arons s”ner r„ckte honom blodet, och han st„nkte det p† altaret runt omkring. 009:019 Och fettstyckena av tjuren, samt av v„duren svansen och vad som omsluter in„lvorna, s† ock njurarna och leverfettet, 009:020 dessa fettstycken lade de p† bringorna; och han f”rbr„nde fettstyckena p† altaret. 009:021 Men bringorna och det h”gra l†rstycket viftade Aron till ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, s†som Mose hade bjudit. 009:022 Och Aron lyfte upp sina h„nder ”ver folket och v„lsignade det. D„refter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, br„nnoffret och tackoffret. 009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelset„ltet; sedan gingo de †ter ut och v„lsignade folket. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r allt folket. 009:024 Och eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde br„nnoffret och fettstyckena p† altaret. Och allt folket s†g detta; d† jublade de och f”llo ned p† sina ansikten. 010:001 Men Arons s”ner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och str”dde r”kelse d„rp† och buro fram inf”r HERRENS ansikte fr„mmande eld, annan eld „n den han hade givit dem befallning om. 010:002 D† gick eld ut fr†n HERREN och f”rt„rde dem, s† att de f”llo d”da ned inf”r HERRENS ansikte. 010:003 Och Mose sade till Aron: ˝Detta „r vad HERREN har talat och sagt: P† dem som st† mig n„ra vill jag bevisa mig helig, och inf”r allt folket bevisa mig h„rlig.˝ Och Aron teg stilla. 010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels s”ner, och sade till dem: ˝Tr„den fram och b„ren edra fr„nder bort ifr†n helgedomen och f”ren den utanf”r l„gret.˝ 010:005 D† tr„dde de fram och buro bort dem i deras livkl„dnader, utanf”r l„gret, s†som Mose hade sagt. 010:006 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner Eleasar och Itamar: ˝I skolen icke hava edert h†r oordnat, ej heller riva s”nder edra kl„der, p† det att I icke m†n d” och draga f”rt”rnelse ”ver hela menigheten. Men edra br”der, hela Israels hus, m† gr†ta ”ver denna brand som HERREN har uppt„nt. 010:007 Och I skolen icke g† bort ifr†n uppenbarelset„ltets ing†ng, p† det att I icke m†n d”; ty HERRENS sm”rjelseolja „r p† eder.˝ Och de gjorde s†som Mose hade sagt. 010:008 Och HERREN talade till Aron och sade: 010:009 ˝Varken du sj„lv eller dina s”ner m† dricka vin eller starka drycker, n„r I skolen g† in i uppenbarelset„ltet, p† det att I icke m†n d”. Det skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte. 010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; 010:011 och I skolen l„ra Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort f”r dem genom Mose.˝ 010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande s”ner: ˝Tagen det spisoffer som har blivit ”ver av HERRENS eldsoffer, och „ten det osyrat vid sidan av altaret, ty det „r h”gheligt. 010:013 I skolen „ta det p† en helig plats; ty det „r din och dina s”ners stadgade r„tt av HERRENS eldsoffer; s† „r mig bjudet. 010:014 Och viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret skola „tas av dig, och av dina s”ner och dina d”ttrar j„mte dig, p† en ren plats, ty de „ro dig givna s†som din och dina s”ners stadgade r„tt av Israels barns tackoffer. 010:015 J„mte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offerg„rdsl†ret och viftoffersbringan b„ras fram f”r att viftas s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte; och de skola s†som en ev„rdlig r„tt tillh”ra dig och dina s”ner j„mte dig, s†som HERREN har bjudit.˝ 010:016 Och Mose fr†gade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbr„nd. D† f”rt”rnades han p† Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande s”ner, och sade: 010:017 ˝Varf”r haven I icke „tit syndoffret p† den heliga platsen? Det „r ju h”gheligt. Och han har givit eder det, f”r att I skolen borttaga menighetens missg„rning och bringa f”rsoning f”r dem inf”r HERRENS ansikte. 010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; d„rf”r skullen I p† heligt omr†de hava „tit upp k”ttet, s†som jag hade bjudit.˝ 010:019 Men Aron sade till Mose: ˝Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt br„nnoffer inf”r HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag †te syndoffersk”tt, skulle detta vara HERREN v„lbehagligt?˝ 010:020 N„r Mose h”rde detta, var han till freds. 011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: 011:002 Talen till Israels barn och s„gen: Dessa „ro de djur som I f†n „ta bland alla fyrfotadjur p† jorden: 011:003 alla de fyrfotadjur som hava kl”var och hava dem helkluvna, och som idissla, dem f†n I „ta. 011:004 Men dessa skolen I icke „ta av de idisslande djuren och av dem som hava kl”var: kamelen, ty han idisslar v„l, men har icke kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren; klippdassen, ty han idisslar v„l 011:005 men har icke kl”var, han skall g„lla for eder s†som oren; haren, ty han idisslar v„l, 011:006 men har icke kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren; svinet, 011:007 ty det har v„l kl”var och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall g„lla f”r eder s†som orent. 011:008 Av dessa djurs k”tt skolen I icke „ta, ej heller skolen I komma vid deras d”da kroppar; de skola g„lla f”r eder s†som orena. 011:009 Detta „r vad I f†n „ta av allt det som lever i vattnet: allt det i vattnet, vare sig i sj”ar eller i str”mmar, som har fenor och fj„ll, det f†n I „ta. 011:010 Men allt det i sj”ar och str”mmar, som icke har fenor och fj„ll, bland allt det som r”r sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse f”r eder. 011:011 Ja, de skola vara en styggelse f”r eder; av deras k”tt skolen I icke „ta, och deras d”da kroppar skolen I r„kna s†som en styggelse. 011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fj„ll, skall vara en styggelse f”r eder. 011:013 Och bland f†glarna skolen I r„kna dessa s†som en styggelse, de skola icke „tas, de „ro en styggelse: ”rnen, lammgamen, havs”rnen, 011:014 gladan, falken med dess arter, 011:015 alla slags korpar efter deras arter, 011:016 strutsen, tahemasf†geln, fiskm†sen, h”ken med dess arter, 011:017 ugglan, dykf†geln, uven, 011:018 tinsemetf†geln, pelikanen, 011:019 asgamen, h„gern, regnpiparen med dess arter, h„rf†geln och fl„dermusen. 011:020 Alla de flygande sm†djur som g† p† fyra f”tter skola vara en styggelse f”r eder. 011:021 Av alla flygande sm†djur, som g† p† fyra f”tter f†n I allenast „ta dem som ovanf”r sina f”tter hava tv† ben att hoppa med p† jorden. 011:022 Dessa f†n I „ta bland gr„shopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. 011:023 Men alla andra flygande sm†djur som hava fyra f”tter skola vara en styggelse f”r eder. 011:024 Genom f”ljande djur †dragen I eder orenhet; var och en som kommer vid deras d”da kroppar skall vara oren „nda till aftonen, 011:025 och var och en som har burit bort n†gon s†dan d”d kropp skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen: 011:026 alla de fyrfotadjur som hava kl”var, men icke helkluvna, och som icke idissla, de skola g„lla f”r eder s†som orena. Var och en som kommer vid dem bliver oren. 011:027 Och alla slags fyrfotade djur som g† p† tassar skola g„lla f”r eder s†som orena. Var och en som kommer vid deras d”da kroppar skall vara oren „nda till aftonen. 011:028 Och den som har burit bort en s†dan d”d kropp, han skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen; de skola g„lla f”r eder s†som orena. 011:029 Och bland de sm†djur som r”ra sig p† jorden skola dessa g„lla f”r eder s†som orena: vesslan, jordr†ttan, ”dlan med dess arter, 011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten. 011:031 Dessa „ro de som skola g„lla f”r eder s†som orena bland alla sm†djur. Var och en som kommer vid dem, sedan de „ro d”da, skall vara oren „nda till aftonen. 011:032 Och allt varp† n†got s†dant djur faller, sedan det „r d”tt, bliver orent, vare sig det „r n†got slags tr„k„rl, eller det „r kl„der, eller n†got av skinn, eller en s„ck, eller vilken annan sak det vara m†, som anv„ndes till n†got behov. Man skall l„gga det i vatten, och det skall vara orent „nda till aftonen; s† bliver det rent. 011:033 Och om n†got s†dant faller i n†got slags lerk„rl, s† bliver allt som „r i detta orent, och k„rlet skolen I sl† s”nder. 011:034 Allt slags mat d„ri, allt som man „ter tillrett med vatten, det bliver orent; och allt slags dryck i n†got slags k„rl, allt som man dricker, det bliver orent d„rav. 011:035 Och allt varp† n†gon s†dan d”d kropp faller bliver orent. Žr det en ugn eller en h„rd, skall den f”rst”ras, ty den bliver oren. Och den skall g„lla f”r eder s†som oren. 011:036 Men en k„lla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig, skall f”rbliva ren; men kommer n†gon vid sj„lva den d”da kroppen, bliver han oren. 011:037 Och om en s†dan d”d kropp faller p† n†got slags uts„deskorn, n†got man s†r, d† f”rbliver detta rent. 011:038 Men om vatten har kommit p† s„den och n†gon s†dan d”d kropp sedan faller d„rp†, s† skall den g„lla f”r eder s†som oren. 011:039 Och om n†got fyrfotadjur som f†r „tas av eder d”r, s† skall den som kommer vid dess d”da kropp vara oren „nda till aftonen. 011:040 Och den som „ter k”tt av en s†dan d”d kropp, han skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen. Och den som har burit bort n†gon s†dan d”d kropp, han skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen. 011:041 Och alla slags sm†djur som r”ra sig p† jorden „ro en styggelse; de skola icke „tas. 011:042 Varken av det som g†r p† buken eller av det som g†r p† fyra eller flera f”tter, bland alla de sm†djur som r”ra sig p† jorden, skolen I „ta n†got, ty de „ro en styggelse. 011:043 G”ren eder icke sj„lva till en styggelse genom n†got s†dant djur, och †dragen eder icke orenhet genom s†dana, s† att I bliven orenade genom dem. 011:044 Ty jag „r HERREN, eder Gud; och I skolen h†lla eder heliga och vara heliga, ty jag „r helig. Och I skolen icke †draga eder orenhet genom n†got av de sm†djur som r”ra sig p† jorden. 011:045 Ty jag „r HERREN, som har f”rt eder upp ur Egyptens land, f”r att jag skall vara eder Gud. S† skolen I nu vara heliga, ty jag „r helig. 011:046 Detta „r lagen om fyrfotadjuren, och om f†glarna, och om alla slags levande varelser som r”ra sig i vattnet, och om alla slags sm†djur p† jorden, 011:047 f”r att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som f† „tas och de djur som icke f† „tas. 012:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 012:002 Tala till Israels barn och s„g: N„r en kvinna f”der barn och det „r ett gossebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara oren i sju dagar; lika m†nga dagar som vid sin m†nadsrening skall hon vara oren. 012:003 Och p† †ttonde dagen skall barnets f”rhud omsk„ras. 012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsfl”de. Hon skall icke komma vid n†got heligt och f†r icke heller komma till helgedomen, f”rr„n hennes reningsdagar „ro ute. 012:005 Men om det „r ett flickebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara oren i tv† veckor, p† samma s„tt som vid sin m†nadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsfl”de. 012:006 Och n„r hennes reningsdagar „ro ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon f”ra fram ett †rsgammalt lamm s†som br„nnoffer, och en ung duva eller en turturduva s†som syndoffer, till uppenbarelset„ltets ing†ng, till pr„sten. 012:007 Och han skall offra detta inf”r HERRENS ansikte och bringa f”rsoning f”r henne, s† bliver hon ren fr†n sitt blodfl”de. Detta „r lagen om en barnaf”derska, n„r hon har f”tt ett gossebarn, och n„r hon har f”tt ett flickebarn. 012:008 Och om hon icke f”rm†r bekosta ett f†r, s† skall hon taga tv† turturduvor eller tv† unga duvor, en till br„nnoffer och en till syndoffer. Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r henne, s† bliver hon ren. 013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 013:002 N„r n†gon p† sin kropps hud f†r en upph”jning eller ett utslag eller en ljus fl„ck, och d„rav uppst†r ett spet„lskeartat ont p† hans kropps hud, s† skall han f”ras till pr„sten Aron eller till en av hans s”ner, pr„sterna. 013:003 Om d† pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet p† hans kropps hud, finner att h†ret p† det angripna st„llet har vitnat, och att det angripna st„llet visar sig djupare „n den ”vriga huden p† kroppen, s† „r han angripen av spet„lska; och sedan pr„sten har besett honom skall han f”rklara honom oren. 013:004 Och om det „r en vit fl„ck som synes p† hans kropps hud, men den icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, och h†ret d„rp† icke har vitnat, s† skall pr„sten h†lla den angripne innest„ngd i sju dagar. 013:005 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att det angripna st„llet visar sig of”r„ndrat, och att det onda icke har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”r andra g†ngen h†lla honom innest„ngd i sju dagar. 013:006 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom f”r andra g†ngen, finner att det angripna st„llet har bleknat, och att det onda icke har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom ren, ty d† „r det ett vanligt utslag, och sedan han har tv†tt sina kl„der, „r han ren. 013:007 Men om utslaget utbreder sig p† huden, sedan han har l†tit bese sig av pr„sten f”r att f”rklaras ren, och han nu f”r andra g†ngen l†ter bese sig av pr„sten 013:008 och pr„sten d†, n„r han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom oren, ty d† „r det spet„lska. 013:009 N„r n†gon bliver angripen av spet„lska, skall han f”ras till pr„sten. 013:010 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner en vit upph”jning p† huden, och ser att h†ret d„r har vitnat, och att svallk”tt bildar sig i upph”jningen, 013:011 s† „r det gammal spet„lska p† hans kropps hud, och pr„sten skall f”rklara honom oren; han skall d† icke st„nga honom inne, ty han „r oren. 013:012 Men om spet„lskan s† har brutit ut p† huden, att p† den angripne hela huden, fr†n huvud till f”tter, ”verallt d„r pr„sten ser, „r bet„ckt av spet„lska 013:013 och pr„sten allts†, n„r han beser honom, finner att spet„lska bet„cker hela hans kropp, s† skall han f”rklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han „r ren. 013:014 Men s† snart svallk”tt visar sig p† honom, „r han oren. 013:015 N„r pr„sten ser svallk”ttet, skall han f”rklara honom oren; svallk”ttet „r orent, det „r spet„lska. 013:016 Men om svallk”ttet f”r„ndrar sig och st„llet bliver vitt, s† skall han komma till pr„sten. 013:017 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att det angripna st„llet har blivit vitt, s† skall pr„sten f”rklara den angripne ren, han „r d† ren. 013:018 N„r n†gon p† sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit l„kt, 013:019 men sedan, p† det st„lle d„r bulnaden var, en vit upph”jning eller en r”dvit fl„ck visar sig, s† skall han l†ta bese sig av pr„sten. 013:020 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att st„llet visar sig l„gre „n den ”vriga huden, och att h†ret d„rp† har vitnat, s† skall pr„sten f”rklara honom oren; ty d† „r han angripen av spet„lska, som har brutit ut d„r bulnaden var. 013:021 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r saknas d„r, och att st„llet icke „r l„gre „n den ”vriga huden, och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla honom innest„ngd i sju dagar. 013:022 Om d† det onda utbreder sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom oren, ty d† „r han angripen. 013:023 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke utbreder sig, d† „r det ett m„rke efter bulnaden, och pr„sten skall f”rklara honom ren. 013:024 Men om n†gon p† sin kropps hud f†r ett br„nns†r, och om av „rrbildningen i br„nns†ret sedan bliver en r”dvit eller vit fl„ck 013:025 och pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att h†ret p† fl„cken har vitnat, och att den visar sig djupare „n den ”vriga huden, s† „r mannen angripen av spet„lska, som har brutit ut d„r br„nns†ret var; och pr„sten skall f”rklara honom oren, ty d† „r han angripen av spet„lska. 013:026 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r saknas p† den ljusa fl„cken, och att st„llet icke „r l„gre „n den ”vriga huden, och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla honom innest„ngd i sju dagar. 013:027 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att det onda har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom oren ty d† „r han angripen av spet„lska. 013:028 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke utbreder sig p† huden och f”rbliver blek, d† „r det en upph”jning efter br„nns†ret, och pr„sten skall f”rklara honom ren, ty det „r ett m„rke efter br„nns†ret. 013:029 N„r p† en man eller en kvinna n†got st„lle p† huvudet eller p† hakan bliver angripet 013:030 och pr„sten, d† han beser det angripna st„llet, finner att det visar sig djupare „n den ”vriga huden och att gulaktigt tunt h†r finnes d„r, s† skall pr„sten f”rklara den angripne oren, ty d† „r det spet„lskeskorv, huvud- eller hakspet„lska. 013:031 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet med skorven, finner, att om det „n icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, svart h†r likv„l saknas d„r, s† skall pr„sten h†lla den av skorven angripne innest„ngd i sju dagar. 013:032 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna st„llet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att d„r icke finnes n†got gulaktigt h†r, och att skorven icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, 013:033 s† skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga st„llet, och pr„sten skall f”r andra g†ngen h†lla den skorvsjuke innest„ngd i sju dagar. 013:034 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser den skorvsjuke, finner att skorven icke har utbrett sig p† huden, och att den icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, s† skall pr„sten f”rklara honom ren, och sedan han har tv†tt sina kl„der, „r han ren. 013:035 Men om skorven utbreder sig p† huden, sedan han har blivit f”rklarad ren, 013:036 och pr„sten, n„r han beser honom, finner att skorven har utbrett sig p† huden, s† beh”ver pr„sten icke efterforska om d„r finnes n†got gulaktigt h†r, ty han „r oren. 013:037 Men om skorven visar sig of”r„ndrad, och svart h†r har vuxit upp p† st„llet, d† „r skorven l„kt, och han „r ren, och pr„sten skall f”rklara honom ren. 013:038 N„r n†gon, man eller kvinna, p† sin kropps hud f†r fl„ckar, vita fl„ckar, 013:039 och pr„sten, n„r han beser den angripne, finner att fl„ckarna p† hans kropps hud „ro blekvita, d† „r det ett ofarligt utslag som har kommit fram p† huden; han „r ren. 013:040 N„r p† en mans huvud h†ret utan vidare faller av, „r det vanlig bakskallighet; han „r ren. 013:041 Och om h†ret utan vidare faller av p† fr„mre delen av huvudet, s† „r det vanlig framskallighet; han „r ren. 013:042 Men n„r p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, en r”dvit fl„ck uppst†r, d† „r det spet„lska som har brutit ut p† det skalliga st„llet baktill eller framtill. 013:043 Om allts† pr„sten, n„r han beser honom, finner att den upph”jda fl„cken p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, „r r”dvit, och att den visar sig lik spet„lska p† den ”vriga kroppens hud, 013:044 s† „r mannen spet„lsk, han „r oren; pr„sten skall strax f”rklara honom oren, ty han „r angripen p† sitt huvud. 013:045 Den som „r angripen av spet„lska skall g† med s”nderrivna kl„der, han skall hava sitt h†r oordnat och skyla sitt sk„gg, och han skall ropa: ˝Oren! Oren!˝ 013:046 S† l„nge han „r angripen av spet„lska, skall han vara oren; oren „r han. Han skall bo avskild; utanf”r l„gret skall han hava sin bostad. 013:047 N„r en kl„dnad bliver angripen av spet„lska, vare sig kl„dnaden „r av ylle eller av linne, 013:048 eller n„r s† sker med n†got v„vt eller virkat tyg, vare sig av linne eller av ylle, eller med skinn eller med n†got, vad det vara m†, som „r f”rf„rdigat av skinn, 013:049 och det angripna st„llet visar sig gr”naktigt eller r”daktigt, p† kl„dnaden eller skinnet, eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, d† „r st„llet angripet av spet„lska och skall visas f”r pr„sten. 013:050 Och n„r pr„sten har besett det angripna st„llet, skall han hava den angripna saken inl†st i sju dagar. 013:051 Om han d†, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna st„llet, finner att skadan har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnet, vadhelst det vara m†, som „r f”rf„rdigat av skinnet, s† „r st„llet angripet av elakartad spet„lska; s†dant „r orent. 013:052 Och man skall br„nna upp kl„dnaden, eller det v„vda eller virkade tyget, vare sig det †r av ylle eller av linne, eller skinnsaken som „r angripen, vad det vara m†; ty det „r en elakartad spet„lska; allt s†dant skall br„nnas upp i eld. 013:053 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att fl„cken icke har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, 013:054 s† skall pr„sten bjuda att man tv†r den sak p† vilken det angripna st„llet finnes, och han skall f”r andra g†ngen hava den inl†st i sju dagar. 013:055 Om d† pr„sten, n„r han efter tvagningen beser det angripna st„llet, finner att det angripna st„llet icke har f”r„ndrat sitt utseende, s† „r en s†dan sak oren, om ock fl„cken icke vidare har utbrett sig; du skall br„nna upp den i eld; det „r en fr„tfl„ck, vare sig den sitter p† avigsidan eller p† r„tsidan. 013:056 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet, finner att det efter tvagningen har bleknat, s† skall han riva bort det fr†n kl„dnaden eller skinnet, eller fr†n det v„vda eller virkade tyget. 013:057 Om likv„l sedan en fl„ck †ter visar sig p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, s† „r det spet„lska som har brutit ut; den sak p† vilken det angripna st„llet finnes skall du br„nna upp i eld. 013:058 Men om genom tvagningen fl„cken har g†tt bort p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, s† skall det f”r andra g†ngen tv†s, och s† bliver det rent. 013:059 Detta „r lagen om det som bliver angripet av spet„lska, antingen det „r en kl„dnad av ylle eller linne, eller det „r v„vt eller virkat tyg, eller n†gon skinnsak, vad det vara m† -- den lag efter vilken det skall f”rklaras rent eller orent. 014:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 014:002 Detta vare lagen om huru man skall f”rfara, n„r den som har haft spet„lska skall renas: Han skall f”ras till pr„sten; 014:003 och pr„sten skall g† ut utanf”r l„gret. Om d† pr„sten, n„r han beser den spet„lske, finner att han „r botad fr†n den spet„lska varav han var angripen, 014:004 s† skall pr„sten bjuda att man f”r dens r„kning, som skall renas, tager tv† levande rena f†glar, cedertr„, rosenr”tt garn och isop. 014:005 Och pr„sten skall bjuda att man slaktar den ena f†geln ”ver ett lerk„rl med friskt vatten i. 014:006 Sedan skall han taga den levande f†geln, s† ock cedertr„et, det rosenr”da garnet och isopen, och detta alltsammans, j„mv„l den levande f†geln, skall han doppa i den f†gelns blod, som har blivit slaktad ”ver det friska vattnet. 014:007 Och han skall st„nka sju g†nger p† den som skall renas fr†n spet„lskan; och sedan han s† har renat honom, skall han slappa den levande f†geln fri ute p† marken. 014:008 Och den som skall renas skall tv† sina kl„der och raka av allt sitt h†r och bada sig i vatten, s† bliver han ren och f†r sedan g† in i l„gret. Dock skall han stanna utanf”r sitt t„lt i sju dagar. 014:009 Och p† sjunde dagen skall han raka av allt sitt h†r, b†de huvudh†ret och sk„gget och ”gonbrynen: allt sitt h†r skall han raka av. Och han skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i vatten, s† bliver han ren. 014:010 Och p† †ttonde dagen skall han taga tv† felfria lamm av hank”n och ett †rsgammalt felfritt lamm av honk”n, s† ock tre tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och d„rtill en log olja. 014:011 Och pr„sten som f”rr„ttar reningen skall st„lla den som skall renas och allt det andra fram inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 014:012 Och pr„sten skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, j„mte tillh”rande log olja, och vifta detta s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte. 014:013 Och man skall slakta lammet p† samma plats d„r man slaktar synd- och br„nnoffersdjuren, p† en helig plats; ty skuldoffret tillh”r pr„sten, likasom syndoffret; det „r h”gheligt. 014:014 Och pr„sten skall taga n†got av skuldoffrets blod, och d„rmed skall pr„sten bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot. 014:015 Sedan skall pr„sten taga av tillh”rande log olja och gjuta i sin v„nstra hand, 014:016 och pr„sten skall doppa sitt h”gra pekfinger i oljan som han har i sin v„nstra hand och st„nka n†got av oljan med sitt finger sju g†nger inf”r HERRENS ansikte. 014:017 Och med det som bliver ”ver av oljan i hans hand skall pr„sten bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp† skuldoffersblodet. 014:018 Och det som sedan „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han gjuta p† dens huvud, som skall renas; s† skall pr„sten bringa f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte. 014:019 D„refter skall pr„sten offra syndoffret och bringa f”rsoning f”r den som skall renas, s† att han bliver fri ifr†n sin orenhet; sedan skall han slakta br„nnoffersdjuret. 014:020 Och pr„sten skall offra br„nnoffret p† altaret och tillika spisoffret. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, d† bliver han ren. 014:021 Men om han „r fattig och icke kan anskaffa s† mycket, s† skall han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det f”r att bringa f”rsoning f”r sig, och allenast en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och d„rtill en log olja, 014:022 s† ock tv† turturduvor eller tv† unga duvor, efter som han kan anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till br„nnoffer. 014:023 Och han skall, f”r att f”rklaras ren, b„ra allt detta till pr„sten p† †ttonde dagen, till uppenbarelset„ltets ing†ng, inf”r HERRENS ansikte. 014:024 Och pr„sten skall taga skuldofferslammet och tillh”rande log olja, och detta skall pr„sten vifta s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte. 014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och pr„sten skall taga av skuldoffrets blod och bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot. 014:026 Sedan skall pr„sten gjuta n†got av oljan i sin v„nstra hand, 014:027 och pr„sten skall st„nka med sitt h”gra pekfinger n†got av oljan som han har i sin v„nstra hand sju g†nger inf”r HERRENS ansikte. 014:028 Och pr„sten skall med oljan som han har i sin hand bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp† skuldoffersblodet. 014:029 Och det som „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han gjuta p† dens huvud, som skall renas, till att bringa f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte. 014:030 D„refter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa; 014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till syndoffer och den andra till br„nnoffer, tillika med spisoffret. S† skall pr„sten bringa f”rsoning inf”r HERRENS ansikte f”r den som skall renas. 014:032 Detta „r lagen om den som har varit angripen av spet„lska, men icke kan anskaffa vad som r„tteligen h”r till hans rening. 014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 014:034 N„r I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag l†ter n†got hus i det land I f†n till besittning bliva angripet av spet„lska, 014:035 s† skall husets „gare g† och anm„la det f”r pr„sten och s„ga: ˝Det synes som om mitt hus vore angripet av spet„lska.˝ 014:036 D† skall pr„sten bjuda att man, innan pr„sten g†r in f”r att bese det angripna st„llet, utrymmer huset, f”r att icke allt som „r i huset skall bliva orent. Och d„refter skall pr„sten g† in f”r att bese huset. 014:037 Om han d†, n„r han beser det angripna st„llet, finner att det angripna st„llet p† husets v„gg bildar gr”naktiga eller r”daktiga f”rdjupningar, som visa sig l„gre „n den ”vriga v„ggen, 014:038 s† skall pr„sten g† ut ur huset, till d”rren p† huset, och st„nga huset f”r sju dagar. 014:039 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen kommer igen och beser det, finner att fl„cken har utbrett sig p† husets v„gg, 014:040 s† skall pr„sten bjuda att man bryter ut de stenar som „ro angripna, och kastar dem utanf”r staden p† n†gon oren plats. 014:041 Men huset skall man skrapa ”verallt innantill och kasta det avskrapade murbruket utanf”r staden p† n†gon oren plats. 014:042 Och man skall taga andra stenar och s„tta in dem i de f”rras st„lle och taga annat murbruk och rappa huset d„rmed. 014:043 Om likv„l en fl„ck †ter kommer fram p† huset, sedan man har brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan det har blivit rappat, 014:044 s† skall pr„sten g† in och bese det, och om han d† finner att fl„cken har utbrett sig p† huset, s† „r detta en elakartad spet„lska p† huset, det „r orent. 014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och tr„virke och allt murbruk p† huset, och f”ra bort alltsammans utanf”r staden till n†gon oren plats. 014:046 Och om n†gon har g†tt in i huset under den tid det skulle vara st„ngt, s† skall han vara oren „nda till aftonen. 014:047 Och om n†gon har legat i huset, skall han tv† sina kl„der, och om n†gon har „tit i huset, skall ocks† han tv† sina kl„der. 014:048 Men om pr„sten, n„r han g†r in och beser huset, finner att fl„cken icke har utbrett sig p† huset, sedan det har blivit rappat, s† skall han f”rklara huset rent, ty d† „r det onda h„vt. 014:049 Och han skall till husets rening taga tv† f†glar, cedertr„, rosenr”tt garn och isop. 014:050 Och han skall slakta den ena f†geln ”ver ett lerk„rl med friskt vatten i. 014:051 Sedan skall han taga cedertr„et, isopen, det rosenr”da garnet och den levande f†geln, och doppa alltsammans i den slaktade f†gelns blod och det friska vattnet, och st„nka p† huset sju g†nger. 014:052 S† skall han rena huset med f†gelns blod och det friska vattnet och med den levande f†geln, cedertr„et, isopen och det rosenr”da garnet. 014:053 Och han skall sl„ppa den levande f†geln fri ute p† marken utanf”r staden. N„r han s† bringar f”rsoning f”r huset, d† bliver det rent. 014:054 Detta „r lagen om allt slags spet„lskesjukdom och spet„lskeskorv, 014:055 om spet„lska p† kl„der och p† hus, 014:056 om upph”jningar p† huden, utslag och ljusa fl„ckar, 014:057 till undervisning om n„r n†got „r orent eller rent. Detta „r lagen om spet„lska. 015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 015:002 Talen till Israels barn och s„gen till dem: 015:003 Om n†gon f†r flytning ur sitt k”tt, s† „r s†dan flytning oren. Och ang†ende hans orenhet, medan flytningen varar, g„ller f”ljande: Evad hans k”tt avs”ndrar flytningen, eller det tillsluter sig f”r flytningen, s† „r han oren. 015:004 Allt varp† den sjuke ligger bliver orent, och allt varp† han sitter bliver orent. 015:005 Och den som kommer vid det varp† han har legat skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:006 Och den som s„tter sig p† n†got varp† den sjuke har suttit skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:008 Och om den sjuke spottar p† n†gon som „r ren, skall denne tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:009 Och allt varp† den sjuke sitter n„r han f„rdas n†gonst„des, bliver orent. 015:010 Och var och en som kommer vid n†got, vad det vara m†, som har legat under honom skall vara oren „nda till aftonen; och den som b„r bort n†got s†dant skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:011 Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sk”ljt sina h„nder i vatten, skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:012 Och ett lerk„rl som den sjuke kommer vid skall s”ndersl†s; men „r det ett tr„k„rl, skall det sk”ljas med vatten. 015:013 N„r den som har flytning bliver ren fr†n sin flytning, skall han, f”r att f”rklaras ren, r„kna sju dagar och d„refter tv† sina kl„der, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande vatten, s† bliver han ren. 015:014 Och p† †ttonde dagen skall han taga sig tv† turturduvor eller tv† unga duvor och komma inf”r HERRENS ansikte, till uppenbarelset„ltets ing†ng, och giva dem †t pr„sten. 015:015 Och pr„sten skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till br„nnoffer; s† skall pr„sten bringa f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte, till rening fr†n hans flytning. 015:016 Och om en man har haft s„desutgjutning, s† skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:017 Och allt slags kl„dnad och allt av skinn, varp† s†dan s„desutgjutning har skett, skall tv†s i vatten och vara orent „nda till aftonen. 015:018 Och n„r en man har legat hos en kvinna och s„desutgjutning har skett, s† skola de b†da bada sig i vatten och vara orena „nda till aftonen. 015:019 Och n„r en kvinna har sin flytning, i det att blod avg†r ur hennes k”tt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som kommer vid henne skall vara oren „nda till aftonen. 015:020 Och allt varp† hon ligger under sin m†nadsrening bliver orent, och allt varp† hon sitter bliver orent. 015:021 Och var och en som kommer vid det varp† hon har legat skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:022 Och var och en som kommer vid n†got varp† hon har suttit skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:023 Och om n†gon sak l„gges p† det varp† hon har legat eller suttit, och n†gon d† kommer vid denna sak, s† skall han vara oren „nda till aftonen. 015:024 Och om en man ligger hos henne, och n†got av hennes m†nadsfl”de kommer p† honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp† han ligger bliver orent. 015:025 Och om en kvinna har blodfl”de under en l„ngre tid, utan att det „r hennes m†nadsrening, eller om hon har fl”de ut”ver tiden f”r sin m†nadsrening, s† skall om henne, s† l„nge hennes orena fl”de varar, g„lla detsamma som under hennes m†nadsreningstid; hon „r oren. 015:026 Om allt varp† hon ligger, s† l„nge hennes fl”de varar, skall g„lla detsamma som om det varp† hon ligger under sin m†nadsrening; och allt varp† hon sitter bliver orent, likasom under hennes m†nadsrening. 015:027 Och var och en som kommer vid n†got av detta bliver oren; han skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen. 015:028 Men om hon bliver ren fr†n sitt fl”de, skall hon r„kna sju dagar och sedan vara ren. 015:029 Och p† †ttonde dagen skall hon taga sig tv† turturduvor eller tv† unga duvor och b„ra dem till pr„sten, till uppenbarelset„ltets ing†ng. 015:030 Och pr„sten skall offra den ena till syndoffer och den andra till br„nnoffer; s† skall pr„sten bringa f”rsoning f”r henne inf”r HERRENS ansikte, till rening fr†n hennes orena fl”de. 015:031 S† skolen I bevara Israels barn fr†n orenhet, p† det att de icke m† d” i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som st†r mitt ibland dem. 015:032 Detta „r lagen om den som har flytning och om den som har s„desutgjutning, s† att han d„rigenom bliver oren, 015:033 och om den kvinna som har sin m†nadsrening, och om den som har n†gon flytning, evad det „r man eller kvinna, s† ock om en man som ligger hos en oren kvinna. 016:001 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv† s”ner voro d”da, de b†da som tr„ffats av d”den, n„r de tr„dde fram inf”r HERRENS ansikte. 016:002 Och HERREN sade till Mose: S„g till din broder Aron att han icke p† vilken tid som helst f†r g† in i helgedomen innanf”r f”rl†ten, framf”r n†dastolen som „r ovanp† arken, p† det att han icke m† d”; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig ”ver n†dastolen. 016:003 S† skall f”rfaras, n„r Aron skall g† in i helgedomen: Han skall taga en ungtjur till syndoffer och en v„dur till br„nnoffer; 016:004 han skall ikl„da sig en helig livkl„dnad av linne och hava benkl„der av linne ”ver sitt k”tt, och han skall omgjorda sig med ett b„lte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt huvud; detta „r de heliga kl„derna, och innan han ikl„der sig dem, skall han bada sin kropp i vatten. 016:005 Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv† bockar till syndoffer och en v„dur till br„nnoffer. 016:006 Och Aron skall f”ra fram sin egen syndofferstjur och bringa f”rsoning f”r sig och sitt hus. 016:007 Sedan skall han taga de tv† bockarna och st„lla dem inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 016:008 Och Aron skall draga lott om de tv† bockarna: en lott f”r HERREN och en lott f”r Asasel. 016:009 Och den bock som lotten best„mmer †t HERREN skall Aron f”ra fram och offra till syndoffer. 016:010 Men den bock som lotten best„mmer †t Asasel skall st„llas levande inf”r HERRENS ansikte, f”r att f”rsoning m† bringas f”r honom, p† det att han m† sl„ppas fri ut till Asasel i ”knen. 016:011 Aron skall allts† f”ra fram sin syndofferstjur och bringa f”rsoning f”r sig och sitt hus, han skall slakta sin syndofferstjur. 016:012 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gl”d fr†n altaret som st†r inf”r HERRENS ansikte, och fylla sina h„nder med st”tt v„lluktande r”kelse; och han skall b„ra in detta innanf”r f”rl†ten. 016:013 Och r”kelsen skall han l„gga p† elden inf”r HERRENS ansikte, s† att ett moln av r”kelse skyler n†dastolen, ovanp† vittnesb”rdet, p† det att han icke m† d”. 016:014 Och han skall taga av tjurens blod och st„nka med sitt finger framtill p† n†dastolen; och framf”r n†dastolen skall han st„nka blodet sju g†nger med sitt finger. 016:015 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och b„ra in hans blod innanf”r f”rl†ten; och han skall g”ra med hans blod s†som han gjorde med tjurens blod: han skall t„nka d„rmed p† n†dastolen och framf”r n†dastolen. 016:016 S† skall han bringa f”rsoning f”r helgedomen och rena den fr†n Israels barns orenheter och ”vertr„delser, vad de „n m† hava syndat. Och p† samma s„tt skall han g”ra ned uppenbarelset„ltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. 016:017 Och ingen m„nniska f†r vara i uppenbarelset„ltet, fr†n den stund p† han g†r in f”r att bringa f”rsoning i helgedomen, „nda till dess han har g†tt ut. S† skall han bringa f”rsoning f”r sig och sitt hus och f”r Israels hela f”rsamling. 016:018 Sedan skall han g† ut till altaret som st†r inf”r HERRENS ansikte och bringa f”rsoning f”r det; han skall taga av tjurens blod och av bockens blod och stryka p† altarets horn runt omkring, 016:019 och han skall st„nka blodet d„rp† med sitt finger sju g†nger, och rena och helga det fr†n Israels barns orenheter. 016:020 N„r han s† har fullbordat f”rsoningen f”r helgedomen, uppenbarelset„ltet och altaret, skall han f”ra fram den levande bocken. 016:021 Och Aron skall l„gga b†da sina h„nder p† den levande bockens huvud, och bek„nna ”ver honom Israels barns alla missg„rningar och alla deras ”vertr„delser, vad de „n m† hava syndat; han skall l„gga dem p† bockens huvud och genom en man som h†lles redo d„rtill sl„ppa honom ut i ”knen. 016:022 S† skall bocken b„ra alla deras missg„rningar p† sig ut i vildmarken; man skall sl„ppa bocken ute i ”knen. 016:023 D„refter skall Aron g† in i uppenbarelset„ltet och taga av sig linnekl„derna, som han hade ikl„tt sig n„r han gick in i helgedomen; och han skall l„mna dem d„r. 016:024 Och han skall bada sin kropp i vatten p† en helig plats och ikl„da sig sina vanliga kl„der; sedan skall han g† ut och offra sitt eget br„nnoffer och folkets br„nnoffer och bringa f”rsoning f”r sig och f”r folket. 016:025 Och fettet av syndoffersdjuret skall han f”rbr„nna p† altaret. 016:026 Men den som sl„ppte bocken ut till Asasel skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret. 016:027 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet f”r att bringa f”rsoning i helgedomen, skola f”ras bort utanf”r l„gret, och man skall br„nna upp dem i eld med deras hud och k”tt och orenlighet. 016:028 Och den som br„nner upp detta skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret. 016:029 Och detta skall vara f”r eder en ev„rdlig stadga: I sjunde m†naden, p† tionde dagen i m†naden, skolen I sp„ka eder och icke g”ra n†got arbete, varken inf”dingen eller fr„mlingen som bor ibland eder. 016:030 Ty p† den dagen skall f”rsoning bringas f”r eder, till att rena eder; fr†n alla edra synder skolen I renas inf”r HERRENS ansikte. 016:031 En vilosabbat skall den vara f”r eder, och I skolen d† sp„ka eder. Detta skall vara en ev„rdlig stadga. 016:032 Och den pr„st, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara pr„st i sin faders st„lle skall bringa denna f”rsoning; han skall ikl„da sig linnekl„derna, de heliga kl„derna, 016:033 och han skall bringa f”rsoning f”r det allraheligaste och f”rsoning f”r uppenbarelset„ltet och altaret, och han skall bringa f”rsoning f”r pr„sterna och allt folket i f”rsamlingen. 016:034 Detta skall vara f”r eder en ev„rdlig stadga, att f”rsoning skall bringas f”r Israels barn, till rening fr†n alla deras synder, en g†ng om †ret. Och han gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose. 017:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 017:002 Tala till Aron och hans s”ner och alla Israels barn och s„g till dem Detta „r vad HERREN har bjudit och sagt: 017:003 Om n†gon av Israels hus, i l„gret eller utanf”r l„gret, slaktar ett f„kreatur eller ett lamm eller en get, 017:004 utan att f”ra fram djuret till uppenbarelset„ltets ing†ng f”r att framb„ra det s†som en offerg†va †t HERREN framf”r HERRENS tabernakel, s† skall detta tillr„knas den mannen s†som blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk. 017:005 D„rf”r skola Israels barn f”ra sina slaktdjur, som de pl„ga slakta ute p† marken, fram till HERREN, till uppenbarelset„ltets ing†ng, till pr„sten, och d„r slakta dem s†som tackoffer †t HERREN. 017:006 Och pr„sten skall st„nka blodet p† HERRENS altare, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och f”rbr„nna fettet till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer †t de onda andar som de i trol”s avf„llighet l”pa efter. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r dem fr†n sl„kte till sl„kte. 017:008 Och du skall s„ga till dem: Om n†gon av Israels hus, eller av fr„mlingarna som bo ibland dem, offrar ett br„nnoffer eller ett slaktoffer 017:009 och icke f”r det fram till uppenbarelset„ltets ing†ng f”r att offra det †t HERREN, s† skall den mannen utrotas ur sin sl„kt. 017:010 Och om n†gon av Israels hus, eller av fr„mlingarna som bo ibland dem, f”rt„r n†got blod, s† skall jag v„nda mitt ansikte mot honom som f”rt„r blodet och utrota honom ur hans folk. 017:011 Ty allt k”tts sj„l „r i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa f”rsoning f”r edra sj„lar; ty blodet „r det som bringar f”rsoning, genom sj„len som „r d„ri. 017:012 D„rf”r s„ger jag till Israels barn: Ingen av eder skall f”rt„ra blod; och fr„mlingen som bor ibland eder skall icke heller f”rt„ra blod. 017:013 Och om n†gon av Israels barn, eller av fr„mlingarna som bo ibland dem, f„ller ett villebr†d av fyrfotadjur eller en f†gel, s†dant som f†r „tas, s† skall han l†ta blodet rinna ut och ”vert„cka det med jord. 017:014 Ty s† „r det med allt k”tts sj„l, att blodet „r det som inneh†ller sj„len; d„rf”r s„ger jag till Israels barn: I skolen icke f”rt„ra n†got k”tts blod. Ty blodet „r allt k”tts sj„l; var och en som f”rt„r det skall utrotas. 017:015 Och var och en som „ter ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur, evad han „r inf”ding eller fr„mling, skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen; d† bliver han ren. 017:016 Men om han icke tv†r sina kl„der och icke badar sin kropp kommer han att b„ra p† missg„rning. 018:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 018:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Jag „r HERREN, eder Gud. 018:003 I skolen icke g”ra s†som man g”r i Egyptens land, d„r I haven bott. Ej heller skolen I g”ra s†som man g”r i Kanaans land, dit jag vill f”ra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar. 018:004 Efter mina r„tter skolen I g”ra och mina stadgar skolen I h†lla, och skolen vandra efter dem. Jag „r HERREN, eder Gud. 018:005 Ja, I skolen h†lla mina stadgar och r„tter, ty den m„nniska som g”r efter dem skall leva genom dem. Jag „r HERREN. 018:006 Ingen bland eder skall komma vid n†gon kvinna som †r hans n„ra blodsf”rvant och blotta hennes blygd. Jag „r HERREN. 018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon „r din moder, du skall icke blotta hennes blygd. 018:008 Du skall icke blotta n†gon annan kvinnas blygd, som „r din faders hustru, ty det „r din faders blygd. 018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon „r din faders dotter eller din moders dotter, evad hon „r f”dd hemma eller f”dd ute. 018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det „r din egen blygd. 018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon „r av din faders sl„kt, hon „r din syster. 018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon „r din faders n„ra blodsf”rvant. 018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon „r din moders n„ra blodsf”rvant. 018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon „r din faders syster. 018:015 Du skall icke blotta din sv„rdotters blygd; hon „r din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta. 018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det „r din broders blygd. 018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de „ro ju n„ra blodsf”rvanter; s†dant vore en sk„ndlighet. 018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna j„mte hennes syster, s† att du uppv„cker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den f”rra lever. 018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, n„r hon „r oren under sin m†nadsrening. 018:020 Med din n„stas hustru skall du icke beblanda dig, s† att du genom henne bliver oren. 018:021 Du skall icke giva n†gon av dina avkomlingar till offer †t Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag „r HERREN. 018:022 Du skall icke ligga hos en man s†som man ligger hos en kvinna; det „r en styggelse. 018:023 Du skall icke beblanda d„r med n†got djur, s† att du genom detta bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med n†got djur, s† att hon beblandar sig d„rmed; det „r en vederstygglighet. 018:024 I skolen icke orena eder med n†got av allt detta, ty med allt s†dant hava de hedningar orenat sig, som jag f”rdriver f”r eder. 018:025 D„rigenom har landet blivit orenat, och jag har p† det hems”kt dess missg„rning, s† att landet har utspytt sina inbyggare. 018:026 S† h†llen d† I mina stadgar och r„tter, och ingen av eder, evad han „r inf”ding eller en fr„mling som bor ibland eder, m† g”ra n†gon av alla dessa styggelser. 018:027 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit d„r f”re eder, bedrivit, s† att landet har blivit orenat. 018:028 G”ren intet s†dant, p† det att landet icke m† utspy eder, om I s† orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott d„r f”re eder. 018:029 Ty var och en som g”r n†gon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som g”r s†dant. 018:030 Iakttagen d„rf”r vad jag har bjudit eder iakttaga, s† att I icke g”ren efter n†gon av de styggeliga stadgar som man har f”ljt f”re eder, och s† orenen eder genom dem. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 019:002 Tala till Israels barns hela menighet och s„g till dem: I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, „r helig. 019:003 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I h†lla. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:004 I skolen icke v„nda eder till avgudar och icke g”ra eder gjutna gudar. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:005 N„r I viljen offra tackoffer †t HERREN, skolen I offra det p† s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga. 019:006 Samma dag I offren det skall det „tas, eller ock den f”ljande dagen; men det som bliver ”ver till tredje dagen skall br„nnas upp i eld. 019:007 Om det „tes p† tredje dagen, s† „r det en vederstygglighet; det bliver d† icke v„lbehagligt. 019:008 Den som „ter d„rav kommer att b„ra p† missg„rning, ty han har ohelgat det som var helgat †t HERREN, och han skall utrotas ur sin sl„kt. 019:009 N„r I inb„rgen sk”rden av edert land, skall du icke sk”rda intill yttersta kanten av din †ker, icke heller skall du g”ra n†gon axplockning efter din sk”rd. 019:010 Och i din ving†rd skall du icke g”ra n†gon eftersk”rd, och de avfallna druvorna i din ving†rd skall du icke plocka upp; du skall l„mna detta kvar †t den fattige och †t fr„mlingen. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:011 I skolen icke stj„la eller ljuga eller beg† n†got svek mot varandra. 019:012 I skolen icke sv„rja falskt vid mitt namn; d† ohelgar du din Guds namn. Jag „r HERREN. 019:013 Du skall icke med or„tt avh„nda din n„sta n†got, eller taga n†got ifr†n honom med v†ld. Du skall icke f”rh†lla dagakarlen hans l”n ”ver natten till morgonen. 019:014 Du skall icke uttala f”rbannelser ”ver en d”v, och f”r en blind skall du icke l„gga n†got varp† han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag „r HERREN. 019:015 I skolen icke g”ra or„tt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk f”r den m„ktige; du skall d”ma din n„sta r„tt. 019:016 Du skall icke g† med f”rtal bland dina fr„nder; du skall icke st† efter din n„stas blod. Jag „r HERREN. 019:017 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hj„rta, men v„l m† du tillr„ttavisa din n„sta, s† att du icke f”r hans skull kommer att b„ra p† synd. 019:018 Du skall icke h„mnas och icke hysa agg mot n†gon av ditt folk, utan du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv. Jag „r HERREN. 019:019 Mina stadgar skolen I h†lla: Du skall icke l†ta tv† slags djur av din boskap para sig med varandra; din †ker skall du icke bes† med tv† slags s„d; en kl„dnad av tv† olika slags garn f†r icke komma p† dig. 019:020 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon „r tr„linna i en annan mans v†ld, och hon icke har blivit frik”pt eller frigiven, s† skola de straffas, men icke d”das, eftersom hon icke var fri. 019:021 Och han skall f”ra fram sitt skuldoffer inf”r HERREN, till uppenbarelset„ltets ing†ng, en skuldoffersv„dur. 019:022 N„r s† pr„sten medelst skuldoffersv„duren bringar f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte f”r den synd han har beg†tt, d† bliver den synd han har beg†tt honom f”rl†ten. 019:023 N„r I kommen in i landet och planteren tr„d av olika slag med „tbar frukt, skolen I anse deras frukt s†som deras f”rhud. I tre †r skolen I h†lla dem f”r oomskurna och icke „ta av dem; 019:024 men under det fj„rde †ret skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov, 019:025 och f”rst under det femte skolen I „ta deras frukt. S† skolen I g”ra, f”r att de m† giva s† mycket st”rre avkastning †t eder. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:026 I skolen icke „ta n†got med blod i. I skolen icke befatta eder med sp†dom eller teckentyderi. 019:027 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudh†r, ej heller skall du avstympa kanten av ditt sk„gg. 019:028 I skolen icke g”ra n†got m„rke p† eder kropp f”r n†gon d”d, ej heller br„nna in skrifttecken p† eder. Jag „r HERREN. 019:029 Du skall icke ohelga din dotter med att l†ta henne bliva en sk”ka, p† det att icke landet m† f”rfalla i sk”kov„sende och bliva uppfyllt av sk„ndlighet. 019:030 Mina sabbater skolen I h†lla, och f”r min helgedom skolen I hava fruktan. Jag „r HERREN. 019:031 I skolen icke v„nda eder till andar som tala genom besv„rjare eller sp†m„n. S”ken icke s†dana, s† att I bliven orena genom dem. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:032 F”r ett gr†tt huvud skall du st† upp, och den gamle skall du „ra; du skall frukta din Gud. Jag „r HERREN. 019:033 N„r en fr„mling bor hos eder i edert land, skolen I icke f”rtrycka honom. 019:034 Fr„mlingen som bor hos eder skall r„knas s†som en inf”ding bland eder, du skall „lska honom s†som dig sj„lv; I haven ju sj„lva varit fr„mlingar i Egyptens land. Jag „r HERREN, eder Gud. 019:035 I skolen icke g”ra or„tt i domen, icke i fr†ga om m†tt, vikt eller m†l. 019:036 Riktig v†g, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-m†tt skolen I hava. Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land. 019:037 S† skolen I nu h†lla alla mina stadgar och alla mina r„tter och g”ra efter dem. Jag „r HERREN. 020:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 020:002 Du skall ock s„ga till Israels barn: Om n†gon av Israels barn, eller av fr„mlingarna som bo i Israel, giver n†gon av sina avkomlingar †t Molok, s† skall han straffas med d”den; folket i landet skall stena honom. 020:003 Och jag skall v„nda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, d„rf”r att han har givit en av sina avkomlingar †t Molok, och d„rmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. 020:004 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, n„r han giver en av sina avkomlingar †t Molok, s† att de icke d”da honom, 020:005 d† skall jag sj„lv v„nda mitt ansikte mot den mannen och mot hans sl„kt; och honom och alla dem som hava f”ljt honom och i trol”s avf„llighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk. 020:006 Och om n†gon v„nder sig till andar som tala genom besv„rjare eller sp†m„n, f”r att i trol”s avf„llighet l”pa efter dem, s† skall jag v„nda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk. 020:007 S† skolen I nu h†lla eder heliga, och vara heliga; ty jag „r HERREN, eder Gud. 020:008 Och I skolen h†lla mina stadgar och g”ra efter dem. Jag „r HERREN, som helgar eder. 020:009 Om n†gon uttalar f”rbannelser ”ver sin fader eller sin moder, skall han straffas med d”den; ”ver sin fader och sin moder har han uttalat f”rbannelser, blodskuld l†der vid honom. 020:010 Om n†gon beg†r „ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han beg†r „ktenskapsbrott med sin n„stas hustru, s† skola de straffas med d”den, b†de mannen och kvinnan som hava beg†tt „ktenskapsbrottet. 020:011 Om n†gon ligger hos en kvinna som „r hans faders hustru, s† blottar han sin faders blygd; de skola b†da straffas med d”den, blodskuld l†der vid dem. 020:012 Om n†gon ligger hos sin sv„rdotter, s† skola de b†da straffas med d”den; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld l†der vid dem. 020:013 Om en man ligger hos en annan man s†som man ligger hos en kvinna, s† g”ra de b†da en styggelse; de skola straffas med d”den, blodskuld l†der vid dem. 020:014 Om n†gon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder, s† „r det en sk„ndlighet; man skall br„nna upp b†de honom och dem i eld, f”r att icke n†gon sk„ndlighet m† finnas bland eder. 020:015 Om en man beblandar sig med n†got djur, s† skall han straffas med d”den, och djuret skolen I dr„pa. 020:016 Och om en kvinna kommer vid n†got djur och beblandar sig d„rmed, s† skall du dr„pa b†de kvinnan och djuret; de skola straffas med d”den, blodskuld l†der vid dem. 020:017 Om n†gon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd, s† „r det en skamlig g„rning, och de skola utrotas inf”r sitt folks ”gon; han har blottat sin systers blygd, han b„r p† missg„rning. 020:018 Om n†gon ligger hos en kvinna som har sin m†nadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avt„cker hennes brunn och hon blottar sitt blods brunn, s† skola de b†da utrotas ur sitt folk. 020:019 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers blygd. Ty den s† g”r avt„cker sin n„ra blodsf”rvants blygd; de komma att b„ra p† missg„rning. 020:020 Om n†gon ligger hos sin farbroders hustru, s† blottar han sin farbroders blygd; de komma att b„ra p† synd, barnl”sa skola de d”. 020:021 Om n†gon tager sin broders hustru, s† „r det en oren g„rning; han blottar d† sin broders blygd, barnl”sa skola de bliva. 020:022 S† skolen I nu h†lla alla mina stadgar och alla mina r„tter och stadgar och g”ra efter dem, f”r att landet icke m† utspy eder, det land dit jag vill f”ra eder, s† att I f†n bo d„r. 020:023 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill f”rdriva f”r eder; ty just d„rf”r att de hava bedrivit allt s†dant, har jag blivit led vid dem. 020:024 Och d„rf”r har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mj”lk och honung. Jag „r HERREN, eder Gud, som har avskilt eder fr†n andra folk. 020:025 G”ren allts† skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena f†glar och orena, s† att I icke g”ren eder sj„lva till styggelse f”r de fyrfotadjurs eller f†glars skull eller f”r de kr„ldjurs, skull p† marken, som jag har avskilt, f”r att I skolen h†lla dem f”r orena. 020:026 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, „r helig, och jag har avskilt eder fr†n andra folk, f”r att I skolen h”ra mig till. 020:027 N„r n†gon, man eller kvinna, befattar sig med andebesv„rjelse eller sp†dom, skall denne straffas med d”den; man skall stena honom, blodskuld l†der vid honom. 021:001 Och HERREN sade till Mose: S„g till pr„sterna, Arons s”ner, s„g till dem s†: En pr„st f†r icke †draga sig orenhet genom n†gon d”d bland sina fr„nder, 021:002 utom genom sina n„rmaste blodsf”rvanter: sin moder, sin fader, sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder; 021:003 s† ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom n„rmare och icke tillh”rde n†gon man, i s†dant fall m† han †draga sig orenhet genom henne. 021:004 Eftersom han „r en herre bland sina fr„nder, f†r han icke †draga sig orenhet och g”ra sig ohelig. 021:005 Pr„sterna skola icke raka n†gon del av sitt huvud skallig eller avraka kanten av sitt sk„gg eller rista n†got m„rke p† sin kropp. 021:006 De skola vara helgade †t sin Guds och m† icke ohelga sin Guds namn, ty de b„ra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; d„rf”r skola de heliga. 021:007 Ingen av dem skall taga till hustru en sk”ka eller en van„rad kvinna, ej heller skall n†gon taga till hustru en kvinna som har blivit f”rskjuten av sin man, ty pr„sten „r helgad †t sin Gud. 021:008 D„rf”r skall du akta honom helig, ty han b„r fram din Guds spis; han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, „r helig. 021:009 Om en pr„sts dotter ohelgar sig genom sk”kolevnad, s† ohelgar hon sin fader; hon skall br„nnas upp i eld. 021:010 Den som „r ”verstepr„st bland sina br”der, den p† vilkens huvud sm”rjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit handfyllning till att ikl„da sig pr„stkl„derna, han skall icke hava sitt h†r oordnat, ej heller riva s”nder sina kl„der; 021:011 och han skall icke g† in till n†gon d”d; icke ens genom sin fader eller genom sin moder f†r han †draga sig orenhet. 021:012 Och ur helgedomen skall han icke g† ut, p† det att han icke m† ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds sm”rjelseolja, varmed han har blivit invigd, „r p† honom. Jag „r HERREN. 021:013 Till hustru skall han taga en kvinna som „r jungfru. 021:014 En „nka eller en f”rskjuten hustru eller en van„rad kvinna, en sk”ka -- en s†dan f†r han icke taga, utan en jungfru bland sina fr„nder skall han taga till hustru, 021:015 f”r att han icke m† ohelga sin livsfrukt bland sina fr„nder; ty jag „r HERREN, som helgar honom. 021:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 021:017 Tala till Aron och s„g: Av dina avkomlingar i kommande sl„kten skall ingen som har n†got lyte tr„da fram f”r att framb„ra sin Guds spis. 021:018 Ingen skall tr„da fram, som har n†got lyte, varken en blind eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har n†gon lem f”r stor, 021:019 ingen som har brutit arm eller ben, 021:020 ingen som „r puckelryggig eller f”rkrympt, eller som har fel p† ”gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som „r sn”pt. 021:021 Av pr„sten Arons avkomlingar skall ingen som har n†got lyte g† fram f”r att framb„ra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han skall icke g† fram f”r att framb„ra sin Guds spis. 021:022 Sin Guds spis m† han „ta, b†de det som „r h”gheligt och det som „r heligt, 021:023 men eftersom han har ett lyte, skall han icke g† in till f”rl†ten, ej heller skall han g† fram till altaret, p† det att han icke m† ohelga mina heliga ting; ty jag „r HERREN, som helgar dem. 021:024 Och Mose talade detta till Aron och hans s”ner och alla Israels barn. 022:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 022:002 Tala till Aron och hans s”ner och s„g att de skola h†lla sig ifr†n de heliga g†vor som Israels barn b„ra fram †t mig, p† det att de icke m† ohelga mitt heliga namn. Jag „r HERREN. 022:003 S„g till dem: Om i kommande sl„kten n†gon av edra avkomlingar, medan orenhet l†der vid honom, kommer vid de heliga g†vor som Israels barn b„ra fram †t HERREN, s† skall han utrotas ur min †syn Jag „r HERREN. 022:004 Om n†gon av Arons avkomlingar „r spet„lsk eller har flytning, skall han icke „ta av de heliga g†vorna, f”rr„n han har blivit ren; ej heller den som kommer vid n†gon som har blivit oren genom en d”d, eller den som har haft s„desutgjutning; 022:005 ej heller den som kommer vid n†got slags sm†djur genom vilket man bliver oren, eller vid en m„nniska genom vilken man bliver oren, p† vad s„tt denna „n m† hava blivit oren. 022:006 Den som kommer vid n†got s†dant, han skall vara oren „nda till aftonen, och skall icke „ta av de heliga g†vorna, f”rr„n han har badat sin kropp i vatten. 022:007 Men n„r solen har g†tt ned, „r han ren, och sedan m† han „ta av de heliga g†vorna, ty det „r hans spis. 022:008 Ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur skall han icke „ta, s† att han d„rigenom bliver oren. Jag „r HERREN. 022:009 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p† det att de icke f”r det heligas skull m† komma att b„ra p† synd och tr„ffas av d”den d„rf”r att de ohelga det. Jag „r HERREN, som helgar dem. 022:010 Ingen fr„mmande f†r „ta av det heliga; en inhysesman hos pr„sten eller en hans legodr„ng skall icke „ta av det heliga. 022:011 Men n„r en pr„st har k”pt en tr„l f”r sina penningar, m† denne „ta d„rav, s† ock den tr„l som „r f”dd i hans hus; dessa m† „ta av hans spis. 022:012 N„r en pr„sts dotter har blivit en fr„mmande mans hustru, skall hon icke „ta av det heliga som gives till offerg„rd. 022:013 Men om en pr„sts dotter har blivit „nka eller blivit f”rskjuten, och hon „r utan livsfrukt, och hon s† kommer †ter till sin faders hus och „r d„r s†som i sin ungdom, d† m† hon „ta av sin faders spis; men ingen fr„mmande f†r „ta d„rav. 022:014 Och om n†gon oupps†tligen „ter av det heliga, skall han l„gga femtedelen d„rtill och giva pr„sten ers„ttning f”r det heliga. 022:015 Pr„sterna skola icke ohelga de heliga g†vorna, det som Israels barn g”ra s†som g„rd †t HERREN, 022:016 och d„rigenom draga ”ver dem missg„rning och skuld, n„r de „ta av deras heliga g†vor; ty jag „r HERREN, som helgar dem. 022:017 Och HERREN talade till Mose och sade: 022:018 Tala till Aron och hans s”ner och alla Israels barn och s„g till dem: Om n†gon av Israels hus eller av fr„mlingarna i Israel vill offra n†got offer, vare sig det „r ett l”ftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra †t HERREN s†som br„nnoffer, s† skolen I g”ra det p† s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga; 022:019 offret skall vara ett felfritt handjur, av f„kreaturen eller av f†ren eller av getterna; 022:020 I skolen icke d„rtill taga ett djur som har n†got lyte, ty genom ett s†dant bliven I icke v„lbehagliga. 022:021 Och n„r n†gon vill offra ett tackoffer †t HERREN av f„kreaturen eller av sm†boskapen, vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte, eller det g„ller ett frivilligt offer, d† skall det vara felfritt far att bliva v„lbehagligt; intet lyte f†r finnas d„rp†. 022:022 Det som „r blint eller brutet eller stympat eller s†rigt, eller det som har skabb eller annat utslag s†dant skolen I icke offra †t HERREN; eldsoffer av s†dant skolen I icke l„gga p† altaret †t HERREN. 022:023 Ett djur av f„kreaturen eller av sm†boskapen, som har n†gon lem f”r stor eller f”r liten, m† du v„l offra s†som frivilligt offer, men s†som l”ftesoffer bliver det icke v„lbehagligt. 022:024 Och I skolen icke offra †t HERREN n†got som har blivit sn”pt genom kl„mning eller krossning eller avslitning eller utsk„rning; s†dant skolen I icke g”ra i edert land. 022:025 Icke heller av en utl„nnings hand skolen I mottaga och offra s†dana djur till eder Guds spis, ty de „ro skadade, de hava ett lyte; genom s†dana bliven I icke v„lbehagliga. 022:026 Och HERREN talade till Mose och sade: 022:027 N„r en kalv eller ett f†r eller en get har blivit f”dd, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifr†n den †ttonde dagen „r det v„lbehagligt s†som eldsoffersg†va †t HERREN. 022:028 I skolen icke slakta n†got djur, vare sig av f„kreaturen eller av sm†boskapen, p† samma dag som dess avf”da. 022:029 N„r I viljen offra ett lovoffer †t HERREN, skolen I offra det p† s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga. 022:030 Det skall „tas samma dag; I skolen icke l„mna n†got d„rav kvar till f”ljande morgon. Jag „r HERREN. 022:031 I skolen h†lla mina bud och g”ra efter dem. Jag „r HERREN. 022:032 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag „r HERREN, som helgar eder, 022:033 han som har f”rt eder ut ur Egyptens land, f”r att jag skall vara eder Gud. Jag „r HERREN. 023:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Dessa „ro HERRENS h”gtider, vilka I skolen utlysa s†som heliga sammankomster; mina h”gtider „ro dessa: 023:003 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen „r vilosabbat, en dag f”r helig sammankomst; intet arbete skolen I d† g”ra. Det „r HERRENS sabbat, var I „n „ren bosatta. 023:004 Dessa „ro HERRENS h”gtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa p† best„mda tider: 023:005 I f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, vid aftontiden, „r HERRENS p†sk. 023:006 Och p† femtonde dagen i samma m†nad „r HERRENS osyrade br”ds h”gtid; d† skolen I „ta osyrat br”d, i sju dagar. 023:007 P† den f”rsta dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 023:008 Och I skolen offra eldsoffer †t HERREN i sju dagar. P† den sjunde dagen skall †ter h†llas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 023:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:010 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inb„rgen dess sk”rd, d† skolen I b„ra till pr„sten den k„rve som „r f”rstlingen av eder sk”rd. 023:011 Och den k„rven skall han vifta inf”r HERRENS ansikte, f”r att I m†n bliva v„lbehagliga; dagen efter sabbaten skall pr„sten vifta den. 023:012 Och p† den dag d† I l†ten vifta k„rven skolen I offra ett felfritt †rsgammalt lamm till br„nnoffer †t HERREN, 023:013 och s†som spisoffer d„rtill tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, ett eldsoffer †t HERREN till en v„lbehaglig lukt, och s†som drickoffer d„rtill en fj„rdedels hin vin. 023:014 Och intet av det nya, varken br”d eller rostade ax eller korn av gr”nskuren s„d, skolen I „ta f”rr„n p† denna samma dag, icke f”rr„n I haven burit fram offerg†van †t eder Gud. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta. 023:015 Sedan skolen I r„kna sju fulla veckor fr†n dagen efter sabbaten, fr†n den dag d† I buren fram viftoffersk„rven; 023:016 femtio dagar skolen I r„kna intill dagen efter den sjunde sabbaten; d† skolen I b„ra fram ett offer av den nya gr”dan †t HERREN. 023:017 Fr†n de orter d„r I bon skolen I b„ra fram viftoffersbr”d, tv† kakor av tv† tiondedels efa fint mj”l, bakade med surdeg: en f”rstlingsg†va †t HERREN. 023:018 Och j„mte br”det skolen I f”ra fram sju felfria †rsgamla lamm, en ungtjur och tv† v„durar, till att offras s†som br„nnoffer †t HERREN, med tillh”rande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 023:019 D„rtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv† †rsgamla lamm till tackoffer. 023:020 Och pr„sten skall vifta dem s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, j„mte f”rstlingsbr”den som b„ras fram tillika med de b†da lammen de skola vara helgade †t HERREN och tillh”ra pr„sten. 023:021 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att h†llas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta. 023:022 Och n„r I inb„rgen sk”rden av edert land, skall du icke sk”rda intill yttersta kanten av din †ker, icke heller skall du g”ra n†gon axplockning efter din sk”rd, du skall l„mna detta kvar †t den fattige och †t fr„mlingen. Jag „r HERREN, eder Gud. 023:023 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:024 Tala till Israels barn och s„g: I sjunde m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, skolen I h†lla sabbatsvila, en h”gtid med basunklang, till att bringa eder i †minnelse inf”r HERREN, en helig sammankomst. 023:025 Ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra, och I skolen offra eldsoffer †t HERREN. 023:026 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:027 Men p† tionde dagen i samma sjunde m†nad „r f”rsoningsdagen; d† skolen I h†lla en helig sammankomst, och I skolen d† sp„ka eder; och I skolen offra eldsoffer †t HERREN. 023:028 Och I skolen intet arbete g”ra p† denna samma dag, ty det „r en f”rsoningsdag, d† f”rsoning bringas f”r eder inf”r HERRENS, eder Guds, ansikte. 023:029 Och var och en som icke sp„ker sig p† denna samma dag skall utrotas ur sin sl„kt. 023:030 Och var och en som g”r n†got arbete p† denna samma dag, honom skall jag f”rg”ra ur hans folk. 023:031 Intet arbete skolen I d† g”ra Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta. 023:032 En vilosabbat skall den vara f”r eder, och I skolen d† sp„ka eder. P† nionde dagen i m†naden, om aftonen, skolen I h†lla denna eder sabbatsvila, fr†n afton till afton. 023:033 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:034 Tala till Israels barn och s„g: P† femtonde dagen i samma sjunde m†nad „r HERRENS l”vhyddoh”gtid, i sju dagar. 023:035 P† den f”rsta dagen skall man h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 023:036 I sju dagar skolen I offra eldsoffer †t HERREN. P† den †ttonde dagen skolen I h†lla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer †t HERREN. D† „r h”gtidsf”rsamling; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 023:037 Dessa „ro HERRENS h”gtider, vilka I skolen utlysa s†som heliga sammankomster, och p† vilka I skolen offra eldsoffer †t HERREN, br„nnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de f”r den dagen best„mda offren -- 023:038 detta f”rutom HERRENS sabbater, och f”rutom edra ”vriga g†vor, och f”rutom alla edra l”ftesoffer, och f”rutom alla frivilliga offer som I given †t HERREN. 023:039 Men p† femtonde dagen i sjunde m†naden, n„r I inb„rgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS h”gtid, i sju dagar. P† den f”rsta dagen „r sabbatsvila, p† den †ttonde dagen „r ock sabbatsvila. 023:040 Och I skolen p† den f”rsta dagen taga frukt av edra sk”naste tr„d, kvistar av palmer och grenar av lummiga tr„d och av piltr„d, och skolen s† vara glada i sju dagar inf”r HERRENS, eder Guds, ansikte. 023:041 I skolen fira denna h”gtid s†som en HERRENS h”gtid sju dagar om †ret. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte; i sjunde m†naden skolen I fira den. 023:042 D† skolen I bo i l”vhyddor i sju dagar; alla de som „ro inf”dingar i Israel skola bo i l”vhyddor, 023:043 f”r att edra efterkommande m† veta huru jag l„t Israels barn bo i l”vhyddor, n„r jag f”rde dem ut ur Egyptens land Jag „r HERREN, eder Gud. 023:044 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS h”gtider. 024:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 024:002 Bjud Israels barn att b„ra till dig ren olja, av st”tta oliver, till ljusstaken, s† att lamporna dagligen kunna s„ttas upp. 024:003 Utanf”r den f”rl†t som h„nger framf”r vittnesb”rdet, i uppenbarelset„ltet, skall Aron best„ndigt sk”ta den, fr†n aftonen till morgonen, inf”r HERRENS ansikte. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte. 024:004 Lamporna p† den gyllene ljusstaken skall han best„ndigt sk”ta inf”r HERRENS ansikte. 024:005 Och du skall taga fint mj”l och d„rav baka tolv kakor; var kaka skall inneh†lla tv† tiondedels efa. 024:006 Och du skall l„gga upp dem i tv† rader, sex i var rad, p† det gyllene bordet inf”r HERRENS ansikte. 024:007 Och p† vardera raden skall du l„gga ren r”kelse, f”r att denna m† utg”ra sj„lva altaroffret av br”den, ett eldsoffer †t HERREN. 024:008 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man best„ndigt l„gga upp dem inf”r HERRENS ansikte: en g„rd av Israels barn, till ett evigt f”rbund. 024:009 De skola tillh”ra Aron och hans s”ner och skola „tas av dem p† en helig plats, ty de „ro h”gheliga och „ro hans ev„rdliga r„tt av HERRENS eldsoffer. 024:010 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i tr„ta med varandra i l„gret. 024:011 Och den israelitiska kvinnans son sm„dade Namnet och h„dade. D† f”rde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. 024:012 Och de satte honom i f”rvar, f”r att de skulle f† hans dom best„md efter HERRENS befallning. 024:013 Och HERREN talade till Mose och sade: 024:014 F”r ut h„daren utanf”r l„gret; sedan m† alla som h”rde det l„gga sina h„nder p† hans huvud, och m† s† hela menigheten stena honom. 024:015 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: Om n†gon h„dar sin Gud, kommer han att b„ra p† synd. 024:016 Och den som sm„dar HERRENS namn skall straffas med d”den; hela menigheten skall stena honom. Evad det „r en fr„mling eller en inf”ding som sm„dar Namnet, skall han d”das. 024:017 Om n†gon sl†r ihj„l n†gon m„nniska, skall han straffas med d”den; 024:018 och den som sl†r ihj„l ett boskapsdjur skall ers„tta det: liv f”r liv. 024:019 Och om n†gon v†llar att hans n„sta f†r ett lyte, s† skall man g”ra mot honom s†som han sj„lv har gjort: 024:020 bruten lem f”r bruten lem, ”ga f”r ”ga, tand f”r tand; samma lyte han har v†llat att en annan fick skall han sj„lv f†. 024:021 Den som sl†r ihj„l ett boskapsdjur skall ers„tta det, och den som sl†r ihj„l en m„nniska skall d”das. 024:022 En och samma lag skall g„lla f”r eder, den skall g„lla lika v„l f”r fr„mlingen som f”r inf”dingen; ty jag „r HERREN, eder Gud. 024:023 Och Mose talade detta till Israels barn; och de f”rde ut h„daren utanf”r l„gret och stenade honom. Allts† gjorde Israels barn s†som HERREN hade bjudit Mose. 025:001 Och HERREN talade till Mose p† Sinai berg och sade: 025:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet h†lla sabbat †t HERREN. 025:003 I sex †r skall du bes† din †ker, och i sex †r sk„ra din ving†rd och inb„rga avkastningen av landet, 025:004 men under det sjunde †ret skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; d† skall du icke bes† din †ker och icke sk„ra din ving†rd. 025:005 Vad som v„xer upp av spills„den efter din sk”rd skall du icke sk”rda, och de druvor som v„xa p† dina oskurna vintr„d skall du icke avb„rga. Det skall vara ett sabbatsvilans †r f”r landet. 025:006 Och vad landets sabbat „nd† giver skolen I hava till f”da: du sj„lv, din tj„nare och din tj„narinna, din dagl”nare och din inhysesman, de som bo hos dig. 025:007 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin f”da av all dess avkastning. 025:008 Och du skall r„kna sju †rsveckor, det „r sju g†nger sju †r, s† att tiden f”r de sju †rsveckorna bliver fyrtionio †r. 025:009 D† skall du i sjunde m†naden, p† tionde dagen i m†naden, l†ta bl†sa i larmbasun; p† f”rsoningsdagen skolen I bl†sa i basun ”ver hela edert land. 025:010 Och I skolen helga det femtionde †ret och utropa frihet i landet f”r alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubel†r f”r eder; var och en av eder skall d† †terf† sin arvsbesittning, var och en av eder skall †terf† sin sl„ktegendom. 025:011 Ett jubel†r skall detta femtionde †r vara f”r eder; d† skolen I icke s† n†got, och vad som d† v„xer upp av spills„den skolen I icke sk”rda, och I skolen d† icke avb„rga edra oskurna vintr„d. 025:012 Ty det „r ett jubel†r; heligt skall det vara f”r eder. Fr†n sj„lva marken skolen I h„mta eder f”da, av dess avkastning. 025:013 Under ett s†dant jubel†r skall var och en av eder †terf† sin arvsbesittning. 025:014 Om I allts† s„ljer n†got †t eder n„sta eller k”pen n†got av eder n„sta, skolen I icke g”ra varandra or„tt: 025:015 efter antalet †r fr†n jubel†ret skall du betala din n„sta, efter antalet †rsgr”dor skall han f† betalning av dig. 025:016 Alltefter som †ren „ro flera skall du betala h”gre pris, och alltefter som †ren „ro f„rre skall du betala l„gre pris; ty ett visst antal gr”dor „r det han s„ljer till dig. 025:017 I skolen icke g”ra varandra or„tt du skall frukta din Gud; ty jag „r HERREN, eder Gud. 025:018 Och I skolen g”ra efter mina stadgar, och mina r„tter skolen I h†lla och skolen g”ra efter dem; d† skolen I bo trygga i landet. 025:019 Och landet skall giva sin frukt, s† att I haven nog att „ta, och I skolen bo trygga d„ri. 025:020 Och om I fr†gen: ˝Vad skola vi „ta under det sjunde †ret, om vi icke f† s† och icke f† inb„rga v†r gr”da?˝, 025:021 s† m†n I veta att jag skall bjuda min v„lsignelse komma ”ver eder under det sj„tte †ret, s† att det giver gr”da f”r de tre †ren. 025:022 Och „nnu n„r I under det †ttonde †ret s†n, skolen I hava av den gamla gr”dan att „ta; „nda till dess att gr”dan p† det nionde †ret har kommit in, skolen I hava gammalt att „ta. 025:023 N„r I s„ljen jord, skolen I icke s„lja den f”r ev„rdlig tid, ty landet „r mitt; I „ren ju fr„mlingar och g„ster hos mig. 025:024 I hela det land I f†n till besittning skolen I medgiva r„tt att †terb”rda jordegendom. 025:025 Om din broder r†kar i armod och s„ljer n†got av sin arvsbesittning, s† m† hans n„rmaste b”rdeman komma till honom och †terb”rda det brodern har s†lt. 025:026 Och om n†gon icke har n†gon b”rdeman, men han sj„lv kommer i tillf„lle att anskaffa vad som beh”ves f”r att †terb”rda, 025:027 s† skall han r„kna efter, huru m†nga †r som hava f”rflutit ifr†n f”rs„ljningen, och betala l”sen f”r de †terst†ende †ren †t den man till vilken han s†lde, och han skall s† †terf† sin besittning. 025:028 Men om han icke f”rm†r anskaffa vad som beh”ves till att betala honom, s† skall det han har s†lt f”rbliva i k”parens hand intill jubel†ret. Men p† jubel†ret skall det fr†ntr„das, och han skall d† †terf† sin besittning. 025:029 Om n†gon s„ljer ett boningshus i en stad som „r omgiven med murar, s† skall han hava r„tt att †terb”rda det innan ett †r har f”rflutit, sedan han s†lde det; hans r„tt att †terb”rda det „r d† inskr„nkt till viss tid. 025:030 Men om det icke har blivit †terb”rdat, f”rr„n hela †ret „r ute, s† skall huset, om det ligger i en stad som „r omgiven med murar, f”rbliva k”parens och hans efterkommandes egendom f”r ev„rdlig tid; det skall d† icke fr†ntr„das p† jubel†ret. 025:031 Men hus i s†dana byar som icke hava murar omkring sig skola r„knas till landets †kermark; de skola kunna †terb”rdas, och p† jubel†ret skola de fr†ntr„das. 025:032 Dock skola leviterna inom de st„der som „ro deras arvsbesittning hava ev„rdlig r„tt att †terb”rda husen i st„derna 025:033 Ocks† om n†gon annan av leviterna inl”ser det s†lda huset i den stad d„r han har sin besittning, skall det dock fr†ntr„das p† jubel†ret; ty husen i levitst„derna „ro leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 025:034 Och ett f„lt som „r utmark omkring n†gon av deras st„der f†r icke s„ljas, ty det „r deras ev„rdliga besittning. 025:035 Om din broder r†kar i armod och kommer p† obest†nd hos dig, s† skall du taga dig an honom; s†som en fr„mling eller en inhysesman skall han f† leva hos dig. 025:036 Du skall icke ockra p† honom eller taga r„nta, ty du skall frukta din Gud, och du skall l†ta din broder leva hos dig. 025:037 Du skall icke l„mna honom dina penningar p† ocker eller l„mna honom av dina livsmedel mot r„nta. 025:038 Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land, f”r att giva eder Kanaans land och vara eder Gud. 025:039 Om din broder r†kar i armod hos dig och s„ljer sig †t dig, skall du icke l†ta honom g”ra tr„larbete; 025:040 s†som en dagl”nare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubel†ret skall han tj„na hos dig. 025:041 D† skall du giva honom fri, honom sj„lv och hans barn med honom; och han skall †terf† sin sl„ktegendom, sin f„dernebesittning skall han †terf†. 025:042 Ty de „ro mina tj„nare, som jag har f”rt ut ur Egyptens land; de skola icke s„ljas s†som man s„ljer tr„lar. 025:043 Du skall icke med h†rdhet bruka din makt ”ver dem; du skall frukta din Gud. 025:044 Men om du vill skaffa dig en verklig tr„l eller tr„linna, s† skall du k”pa en s†dan tr„l eller tr„linna fr†n hedningarna som bo runt omkring eder. 025:045 I m†n ock k”pa s†dana ibland barnen till inhysesm„nnen som bo hos eder och bland personer av deras sl„kt, som I haven hos eder, och som „ro f”dda i edert land; s†dana skola f”rbliva eder egendom. 025:046 Och dem m†n I hava att l„mna s†som arv †t edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till tr„lar ev„rdligen. Men ibland edra br”der, Israels barn, skall ingen med h†rdhet bruka sin makt ”ver den andre. 025:047 Om en fr„mling eller en inhysesman hos dig kommer till v„lst†nd, och en din broder r†kar i armod hos honom och s„ljer sig †t fr„mlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest †t n†gon som tillh”r en fr„mlingssl„kt, 025:048 s† skall han sedan, efter det att han har s†lt sig, kunna l”sas ut; n†gon av hans br”der m† l”sa honom; 025:049 eller ock m† hans farbroder eller hans farbroders son l”sa honom, eller m† n†gon annan n„ra blodsf”rvant av hans sl„kt l”sa honom; eller om han kommer i tillf„lle d„rtill, m† han sj„lv l”sa sig. 025:050 D„rvid skall han, j„mte den som har k”pt honom, r„kna efter, huru l†ng tid som har f”rflutit ifr†n det †r d† han s†lde sig †t honom till jubel†ret; och det pris f”r vilket han s†ldes skall uppskattas efter †rens antal; hans arbetstid hos honom skall ber„knas till samma v„rde som en dagl”nares. 025:051 Om „nnu m†nga †r „ro kvar, skall han s†som l”sen f”r sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han k”ptes f”r. 025:052 Om d„remot allenast f† †r †terst† till jubel†ret, s† skall han r„kna efter detta, sig till godo, och betala l”sen f”r sig efter antalet av sina †r. 025:053 S†som en dagl”nare som „r lejd f”r †r skall man behandla honom ingen m† inf”r dina ”gon med h†rdhet bruka sin makt ”ver honom. 025:054 Men om han icke bliver l”st p† n†got av de n„mnda s„tten, s† skall han p† jubel†ret givas fri, han sj„lv och hans barn med honom. 025:055 Ty Israels barn „ro mina tj„nare; de „ro mina tj„nare, som jag har f”rt ut ur Egyptens land. Jag „r HERREN, eder Gud. 026:001 I skolen icke g”ra eder n†gra av gudar, ej heller uppresa †t eder n†got bel„te eller n†gon stod, eller upps„tta i edert land stenar med inhuggna bilder, f”r att tillbedja vid dem; ty jag „r HERREN, eder Gud. 026:002 Mina sabbater skolen I h†lla, och f”r min helgedom skolen I hava fruktan. Jag „r HERREN. 026:003 Om I vandren efter mina stadgar och h†llen mina bud och g”ren efter dem, 026:004 s† skall jag giva eder regn i r„tt tid, s† att jorden giver sin gr”da och tr„den p† marken b„ra sin frukt. 026:005 Och tr”sktiden skall hos eder r„cka intill vinb„rgningen, och vinb„rgningen skall r„cka intill s†ningstiden, och I skolen hava br”d nog att „ta och skolen bo trygga i edert land. 026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f† ro, och ingen skall f”rskr„cka eder. Jag skall g”ra slut p† vilddjuren i landet, och intet sv„rd skall g† fram genom edert land. 026:007 I skolen jaga edra fiender framf”r eder, och de skola falla f”r edra sv„rd. 026:008 Fem av eder skola jaga hundra framf”r sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla f”r edra sv„rd. 026:009 Och jag skall v„nda mig till eder och g”ra eder fruktsamma och f”r ”ka eder, och jag skall uppr„tth†lla mitt f”rbund med eder. 026:010 Och gammal gr”da, som l„nge har legat inne, skolen I hava att „ta; I skolen n”dgas skaffa den gamla undan f”r den nya. 026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sj„l skall icke f”rsm† eder. 026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk. 026:013 Jag „r HERREN, eder Gud, som f”rde eder ut ur Egyptens land, f”r att I icke skullen vara tr„lar d„r; och jag har brutit s”nder edert ok och l†tit eder g† med uppr„tt huvud. 026:014 Men om I icke h”ren mig och icke g”ren efter alla dessa bud, 026:015 om I f”rkasten mina stadgar, och om edra sj„lar f”rsm† mina r„tter, s† att I icke g”ren efter alla mina bud, utan bryten mitt f”rbund, 026:016 d† skall ock jag handla p† samma s„tt mot eder: jag skall hems”ka eder med f”rskr„ckliga olyckor, med t„rande sjukdom och feber, s† att edra ”gon f”rsm„kta och eder sj„l f”rtvinar; och I skolen f”rg„ves s† eder s„d, ty edra fiender skola „ta den. 026:017 Jag skall v„nda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna av edra fiender; och de som hata eder skola r†da ”ver eder, och I skolen fly, om ock ingen f”rf”ljer eder. 026:018 Om I, detta oaktat, icke h”ren mig, s† skall jag tukta eder sjufalt v„rre f”r edra synders skull. 026:019 Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall l†ta eder himmel bliva s†som j„rn och eder jord s†som koppar. 026:020 Och eder m”da skall vara f”rspilld, ty eder jord skall icke giva sin gr”da, och tr„den i landet skola icke b„ra sin frukt. 026:021 Om I „nd† vandren mig emot och icke viljen h”ra mig, s† skall jag sl† eder sjufalt v„rre, s†som edra synder f”rtj„na. 026:022 Jag skall s„nda ”ver eder vilddjur, som skola d”da edra barn och f”rd„rva eder boskap och minska edert eget antal, s† att edra v„gar bliva ”de. 026:023 Om I, detta oaktat, icke l†ten varna eder av mig, utan vandren mig emot, 026:024 s† skall ocks† jag vandra eder emot och sl† eder sjufalt f”r edra synders skull. 026:025 Jag skall l†ta eder drabbas av ett h„mndesv„rd, som skall h„mnas mitt f”rbund, och I skolen n”dgas f”rsamla eder i st„derna; men d„r skall jag s„nda pest bland eder, och I skolen bliva givna i fiendehand. 026:026 Jag skall s† f”rd„rva edert livsuppeh„lle, att edert br”d skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert br”d skall l„mnas ut efter vikt, och n„r I „ten, skolen I icke bliva m„tta. 026:027 Om I, detta oaktat, icke h”ren mig, utan vandren mig emot, 026:028 s† skall ocks† jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt f”r edra synders skull. 026:029 I skolen n”dgas „ta edra s”ners k”tt och „ta edra d”ttrars k”tt. 026:030 Jag skall ”del„gga edra offerh”jder och utrota edra solstoder; jag skall kasta edra d”da kroppar p† edra el„ndiga avgudars d”da kroppar, ty min sj„l skall f”rsm† eder. 026:031 Och jag skall g”ra edra st„der till ruiner och f”r”da edra helgedomar, och jag skall icke mer med v„lbehag k„nna lukten av edra offer. 026:032 Jag skall sj„lv ”del„gga landet, s† att edra fiender, som bo d„ri, skola h„pna d„r”ver. 026:033 Men eder skall jag f”rstr” bland hedningarna, och jag skall f”rf”lja eder med draget sv„rd; s† skall edert land bliva en ”demark, och edra st„der skola bliva ruiner. 026:034 D† skall landet f† gottg”relse f”r sina sabbater, d†, under hela den tid det ligger ”de och I „ren i edra fienders land. Ja, d† skall landet h†lla sabbat och giva gottg”relse f”r sina sabbater. 026:035 Hela den tid det ligger ”de skall det h†lla sabbat och f† den vila det icke fick p† edra sabbater, d† I bodden d„ri. 026:036 Och †t dem som bliva kvar av eder skall jag giva f”rsagda hj„rtan i deras fienders l„nder, s† att de jagas p† flykten av ett prasslande l”v som r”res av vinden, och fly, s†som flydde de f”r sv„rd, och falla, om ock ingen f”rf”ljer dem. 026:037 Och de skola stupa p† varandra, likasom f”r sv„rd, om ock ingen f”rf”ljer dem. Ja, I skolen icke kunna h†lla st†nd mot edra fiender. 026:038 I skolen f”rg†s bland hedningarna, och edra fienders land skall f”rt„ra eder. 026:039 Och de som bliva kvar av eder skola f”rsm„kta i edra fienders land, genom sin egen missg„rning, och f”rsm„kta tillika genom sina f„ders missg„rning, likasom dessa hava gjort. 026:040 Och de skola n”dgas bek„nna den missg„rning de sj„lva hava beg†tt, och den deras f„der hava beg†tt, genom att handla trol”st mot mig, och huru de hava vandrat mig emot 026:041 -- varf”r ocks† jag m†ste vandra dem emot och f”ra dem bort i deras fienders land -- ja, d† skola deras oomskurna hj„rtan n”dgas ”dmjuka sig, d† skola de f† umg„lla sin missg„rning. 026:042 Och d† skall jag t„nka p† mitt f”rbund med Jakob, d† skall jag ock t„nka p† mitt f”rbund med Isak och p† mitt f”rbund med Abraham, och p† landet skall jag t„nka. 026:043 Ty landet m†ste bliva ”vergivet av dem och s† f† gottg”relse f”r sina sabbater genom att bliva ”de n„r folket „r borta, och sj„lva skola de f† umg„lla sin missg„rning, d„rf”r, ja, d„rf”r att de f”rkastade mina r„tter, och d„rf”r att deras sj„lar f”rsm†dde mina stadgar. 026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de „ro i sina fienders land, icke s† f”rkasta eller f”rsm† dem, att jag f”rg”r dem och bryter mitt f”rbund med dem; ty jag „r HERREN, deras Gud. 026:045 Nej, till fromma f”r dem skall jag t„nka p† f”rbundet med f”rf„derna, som jag f”rde ut ur Egyptens land, inf”r hedningarnas ”gon, p† det att jag skulle vara deras Gud. Jag „r HERREN. 026:046 Dessa „ro de stadgar och r„tter och lagar som HERREN fastst„llde mellan sig och Israels barn, p† Sinai berg genom Mose. 027:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 027:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om n†gon skall fullg”ra ett l”fte, ett s†dant varvid du har att best„mma v„rdet p† personer som lovas †t HERREN, s† g„ller f”ljande: 027:003 Om v„rdet skall best„mmas f”r en man som „r mellan tjugu och sextio †r gammal, s† skall du best„mma detta till femtio siklar silver, efter helgedomssikelns vikt. 027:004 Om fr†gan g„ller en kvinna, s† skall du best„mma v„rdet till trettio siklar. 027:005 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan fem †r och tjugu †r gammal, s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n tjugu siklar och f”r kvinnk”n tio siklar. 027:006 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan en m†nad och fem †r gammal, s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n fem siklar silver och f”r kvinnk”n tre siklar silver. 027:007 Om fr†gan g„ller n†gon som „r sextio †r gammal eller d„rut”ver, s† skall det v„rde du best„mmer vara, om det „r en man, femton siklar, men f”r en kvinna skall det vara tio siklar. 027:008 Žr n†gon i s†dant armod att han icke kan betala det v„rde du best„mmer, s† skall han st„llas fram inf”r pr„sten, och pr„sten skall d† best„mma ett v„rde f”r honom; efter vad den som har gjort l”ftet kan anskaffa skall pr„sten best„mma v„rdet f”r honom. 027:009 Om fr†gan g„ller boskap, av de lag man f†r b„ra fram s†som offer †t HERREN, s† skall allt s†dant, n„r man har givit det †t HERREN, vara heligt; 027:010 man skall icke utv„xla eller utbyta det, vare sig ett b„ttre mot ett s„mre eller ett s„mre mot ett b„ttre. Om n†gon likv„l utbyter ett djur mot ett annat, s† skall b†de det f”rra och det som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt. 027:011 Men om fr†gan g„ller n†got slags orent djur, ett s†dant som man icke f†r b„ra fram s†som offer †t HERREN, s† skall djuret st„llas fram inf”r pr„sten; 027:012 och pr„sten skall best„mma dess v„rde, alltefter som det „r b„ttre eller s„mre. S†som du -- pr„sten -- best„mmer det, s† skall det vara. 027:013 Och om „garen vill l”sa djuret, s† skall han till det v„rde du har best„mt l„gga femtedelen av v„rdet. 027:014 Om n†gon helgar sitt hus, f”r att det skall vara helgat †t HERREN, s† skall pr„sten best„mma dess v„rde, alltefter som det „r b„ttre eller s„mre. S†som pr„sten best„mmer dess v„rde, s† skall det f”rbliva. 027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill l”sa det, s† skall han till det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen d„rav; d† bliver det hans. 027:016 Om n†gon helgar †t HERREN ett stycke †ker av sin arvsbesittning s† skall du best„mma dess v„rde efter uts„det d„rp†: mot var homer uts„deskorn skola svara femtio siklar silver. 027:017 Om han helgar sin †ker „nda fr†n jubel†ret, s† skall det f”rbliva vid det v„rde du best„mmer. 027:018 Men om han helgar sin †ker efter jubel†ret, d† skall pr„sten †t honom ber„kna penningv„rdet efter antalet av de †r som †terst† till n„sta jubel†r; och ett motsvarande avdrag skall g”ras p† det v„rde du f”rut har best„mt. 027:019 Och om den som har helgat †kern vill l”sa den, s† skall han till det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen d„rav; d† f”rbliver den hans. 027:020 Om han icke l”ser †kern, men s„ljer den †t n†gon annan, s† f†r †kern sedan icke l”sas, 027:021 utan n„r †kern fr†ntr„des p† jubel†ret, skall den vara helgad †t HERREN, likasom en tillspillogiven †ker; hans arvsbesittning tillfaller d† pr„sten. 027:022 Om n†gon helgar †t HERREN en †ker som han har k”pt, en som icke h”r till hans arvsbesittning, 027:023 s† skall pr„sten †t honom r„kna ut beloppet av det best„mda v„rdet intill jubel†ret; och han skall samma dag erl„gga detta v„rde, som du har best„mt; det skall vara helgat †t HERREN. 027:024 Men p† jubel†ret skall †kern †terg† till den av vilken den har blivit k”pt, och vilkens arvejord den „r. 027:025 Och n„r du best„mmer n†got v„rde, skall det alltid best„mmas i helgedomssiklar, sikeln r„knad till tjugu gera. 027:026 Men det som „r f”rstf”tt ibland boskap, och som tillh”r HERREN redan s†som f”rstf”tt, det skall ingen helga; vare sig det „r ett djur av f„kreaturen eller ett djur av sm†boskapen, tillh”r det redan HERREN 027:027 Men om fr†gan g„ller n†got orent djur, s† skall man l”sa det efter det v„rde du best„mmer och l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill. Om det icke l”ses, s† skall det s„ljas efter det v„rde du best„mmer. 027:028 Och om fr†gan g„ller n†got tillspillogivet, vad n†gon har givit till spillo †t HERREN av sin egendom, det m† vara en m„nniska eller ett boskapsdjur eller den †ker som „r hans arvsbesittning, s† f†r s†dant varken s„ljas eller l”sas; allt tillspillogivet „r h”gheligt och tillh”r HERREN. 027:029 En m„nniska som har blivit tillspillogiven f†r aldrig l”sas; en s†dan m†ste d”das. 027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av s„den p† jorden eller av tr„dens frukt, tillh”r HERREN; den „r helgad †t HERREN. 027:031 Om n†gon vill l”sa n†got av sin tionde, s† skall han l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill. 027:032 Och vad betr„ffar tionde av f„kreatur eller av sm†boskap, allt som g†r under herdestaven, s† skall av allt detta vart tionde djur vara helgat †t HERREN; 027:033 man skall icke efterforska om det „r b„ttre eller s„mre, och man f†r icke utbyta det. Om n†gon likv„l utbyter djuret, s† skall b†de detta och det som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt; det f†r icke l”sas. 027:034 Dessa „ro de bud som HERREN p† Sinai berg gav Israels barn genom Mose. Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.) 001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken, i uppenbarelset„ltet, p† f”rsta dagen i andra m†naden av det andra †ret efter deras utt†g ur Egyptens land; han sade: 001:002 ˝R„knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras sl„kter och efter deras familjer, vart namn r„knat s„rskilt, allt mank”n, var person f”r sig; 001:003 alla stridbara m„n i Israel, de m„n som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, dem skolen I inm”nstra efter deras h„ravdelningar, du och Aron. 001:004 I skolen d„rvid taga till eder en man av var stam, den som „r huvudman f”r sin stams familjer. 001:005 Och dessa „ro namnen p† de m„n som skola bitr„da eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son; 001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; 001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son; 001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son; 001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son; 001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son; 001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son; 001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; 001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son; 001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son; 001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.˝ 001:016 Dessa voro ombud f”r menigheten, h”vdingar f”r sina f„dernestammar, huvudm„n f”r Israels „tter. 001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m„n; 001:018 och sedan de hade f”rsamlat hela menigheten p† f”rsta dagen i andra m†naden, blev folket inf”rt i f”rteckningen efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, var person f”r sig, 001:019 allt s†som HERREN hade bjudit Mose; och han m”nstrade dem i Sinais ”ken. 001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:021 s† m†nga av Rubens stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra. 001:022 Avkomlingarna av Simeons s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, s† m†nga som inm”nstrades, vart namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:023 s† m†nga av Simeons stam som inm”nstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra. 001:024 Avkomlingarna av Gads s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:025 s† m†nga av Gads stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio. 001:026 Avkomlingarna av Judas s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:027 s† m†nga av Juda stam som inm”nstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra. 001:028 Avkomlingarna av Isaskars s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:029 s† m†nga av Isaskars stam son inm”nstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra. 001:030 Avkomlingarna av Sebulons s”ner upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:031 s† m†nga av Sebulons stam som inm”nstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra. 001:032 Avkomlingarna av Josefs s”ner: Avkomlingarna av Efraims s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:033 s† m†nga av Efraims stam som inm”nstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra. 001:034 Avkomlingarna av Manasses s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:035 s† m†nga av Manasse stam som inm”nstrades, utgjorde trettiotv† tusen tv† hundra. 001:036 Avkomlingarna av Benjamins s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:037 s† m†nga av Benjamins stam som inm”nstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra. 001:038 Avkomlingarna av Dans s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:039 s† m†nga av Dans stam som inm”nstrades, utgjorde sextiotv† tusen sju hundra. 001:040 Avkomlingarna av Asers s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:041 s† m†nga av Asers stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra. 001:042 Avkomlingarna av Naftalis s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:043 s† m†nga av Naftali stam som inm”nstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra. 001:044 Dessa voro de inm”nstrade, de som blevo inm”nstrade av Mose och Aron och Israels h”vdingar, tolv m„n, som f”retr„dde var och en sin stamfamilj. 001:045 Och alla de av Israels barn som inm”nstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n i Israel, 001:046 alla dessa inm”nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio. 001:047 Men leviterna i sin f„dernestam blevo icke inm”nstrade med de ”vriga. 001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade: 001:049 Levi stam allenast skall du icke inm”nstra, och du skall icke r„kna antalet av dem med de ”vriga israeliterna; 001:050 utan du skall f”rordna leviterna att f”rest† vittnesb”rdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh”r. De skola b„ra tabernaklet och alla dess redskap och g”ra tj„nst d„rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l„ger. 001:051 N„r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och n„r tabernaklet skall sl†s upp, skola leviterna upps„tta det; men om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das. 001:052 De ”vriga israeliterna skola l„gra sig var och en i sitt l„ger, och var och en under sitt baner, efter sina h„ravdelningar; 001:053 men leviterna skola l„gra sig runt omkring vittnesb”rdets tabernakel, f”r att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som „r att iakttaga vid vittnesb”rdets tabernakel. 001:054 Och Israels barn gjorde s†; de gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose. 002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 002:002 Israels barn skola l„gra sig var och en under sitt baner, vid de f„lttecken som h”ra till deras s„rskilda familjer; runt omkring uppenbarelset„ltet skola de l„gra sig s†, att de hava det framf”r sig. 002:003 P† framsidan, ”sterut, skall Juda l„gra sig under sitt baner, efter sina h„ravdelningar: Juda barns h”vding Naheson, Amminadabs son 002:004 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sjuttiofyra tusen sex hundra man. 002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam l„gra sig: Isaskars barns h”vding Netanel, Suars son, 002:006 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiofyra tusen fyra hundra man. 002:007 D„rn„st Sebulons stam: Sebulons barns h”vding Eliab, Helons son, 002:008 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiosju tusen fyra hundra man. 002:009 De inm”nstrade som tillh”ra Juda l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra †ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina h„ravdelningar. De skola vid uppbrott t†ga fr„mst. 002:010 Ruben skall l„gra sig under sitt baner s”derut, efter sina h„ravdelningar: Rubens barns h”vding Elisur, Sedeurs son, 002:011 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiosex tusen fem hundra man. 002:012 Bredvid honom skall Simeons stam l„gra sig: Simeons barns h”vding Selumiel, Surisaddais son, 002:013 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtionio tusen tre hundra man. 002:014 D„rn„st Gads stam: Gads barns h”vding Eljasaf, Reguels son 002:015 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man. 002:016 De inm”nstrade som tillh”ra Rubens l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i andra rummet. 002:017 Sedan skall uppenbarelset„ltet med leviternas l„ger hava sin plats i t†get, mitt emellan de ”vriga l„gren. I den ordning de l„gra sig skola de ock t†ga, var och en p† sin plats, under sina baner. 002:018 Efraim skall l„gra sig under sitt baner v„sterut, efter sina h„ravdelningar: Efraims barns h”vding Elisama, Ammihuds son, 002:019 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtio tusen fem hundra man. 002:020 Bredvid honom skall Manasse stam l„gra sig: Manasse barns h”vding Gamliel, Pedasurs son, 002:021 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiotv† tusen tv† hundra man. 002:022 D„rn„st Benjamins stam: Benjamins barns h”vding Abidan, Gideonis son, 002:023 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiofem tusen fyra hundra man. 002:024 De inm”nstrade som tillh”ra Efraims l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra †tta tusen ett hundra man, delade i sina h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i tredje rummet. 002:025 Dan skall l„gra sig under sitt baner norrut, efter sina h„ravdelningar: Dans barns h”vding Ahieser, Ammisaddais son, 002:026 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sextiotv† tusen sju hundra man. 002:027 Bredvid honom skall Asers stam l„gra sig: Asers barns h”vding Pagiel, Okrans son, 002:028 med de inm”nstrade som utg”ra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man. 002:029 D„rn„st Naftali stam: Naftali barns h”vding Ahira, Enans son, 002:030 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiotre tusen fyra hundra man. 002:031 De inm”nstrade som tillh”ra Dans l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott t†ga sist, under sina baner. 002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inm”nstrades. De som inm”nstrades i l„gren, efter sina h„ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man. 002:033 Men leviterna blevo icke inm”nstrade med de ”vriga israeliterna, ty s† hade HERREN: bjudit Mose. 002:034 Och Israels barn gjorde s†; alldeles s†, som HERREN hade bjudit Mose, l„grade de sig under sina baner, och s† t†gade de ock, var och en i sin sl„kt, efter sin familj. 003:001 Detta „r ber„ttelsen om Arons och Moses sl„kt, vid den tid d† HERREN talade med Mose p† Sinai berg. 003:002 Dessa „ro namnen p† Arons s”ner: Nadab, den f”rstf”dde, och Abihu, Eleasar och Itamar. 003:003 Dessa voro namnen p† Arons s”ner, de smorda pr„sterna, som hade mottagit handfyllning till att vara pr„ster. 003:004 Men Nadab och Abihu f”llo d”da ned inf”r HERRENS ansikte, n„r de framburo fr„mmande eld inf”r HERRENS ansikte i Sinais ”ken; och de hade inga s”ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr„ster under sin fader Aron. 003:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:006 Levi stam skall du l†ta f† tilltr„de hit; du skall l†ta dem st† inf”r pr„sten Aron f”r att betj„na honom. 003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, inf”r uppenbarelset„ltet, i det att de f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet. 003:008 Och de skola hava v†rden om alla uppenbarelset„ltets tillbeh”r, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet. 003:009 Allts† skall du giva leviterna †t Aron och hans s”ner; de skola vara honom givna s†som g†va av Israels barn. 003:010 Men Aron och hans s”ner skall du anbefalla att iakttaga vad som h”r till deras pr„st„mbete. Om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das. 003:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:012 Se, jag har sj„lv bland Israels barn uttagit leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, allt som ”ppnar moderlivet, s† att leviterna skola tillh”ra mig. 003:013 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt; p† den dag d† jag slog allt f”rstf”tt i Egyptens land helgade jag †t mig allt f”rstf”tt i Israel, s†v„l m„nniskor som boskap. Mig skola de tillh”ra. Jag „r HERREN. 003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken och sade: 003:015 M”nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl„kter; alla av mank”n som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver skall du inm”nstra. 003:016 och Mose inm”nstrade dem efter HERRENS befallning, s†som honom hade blivit bjudet. 003:017 Och dessa voro Levis s”ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari. 003:018 Och dessa voro namnen p† Gersons s”ner, efter deras sl„kter: Libni och Simei. 003:019 Och Kehats s”ner efter sina sl„kter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. 003:020 Och Meraris s”ner efter sina sl„kter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl„kter, efter deras familjer. 003:021 Fr†n Gerson h„rstammade libniternas sl„kt och simeiternas sl„kt; dessa voro gersoniternas sl„kter. 003:022 De av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver dessa inm”nstrade utgjorde sju tusen fem hundra. 003:023 Gersoniternas sl„kter hade sitt l„ger bakom tabernaklet, v„sterut. 003:024 Och h”vding f”r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. 003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset„ltet hava v†rden om sj„lva tabernaklet och dess t„ckelse, om dess ”verdrag och om f”rh„nget f”r ing†ngen till uppenbarelset„ltet, 003:026 vidare om f”rg†rdens omh„ngen och om f”rh„nget f”r ing†ngen till f”rg†rden, som omgav tabernaklet och altaret, s† ock om dess streck -- vad arbete nu kunde f”rekomma d„rvid. 003:027 Fr†n Kehat h„rstammade amramiternas sl„kt, jishariternas sl„kt hebroniternas sl„kt och ussieliternas sl„kt; dessa voro kehatiternas sl„kter. 003:028 N„r man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde de †tta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava v†rden om de heliga f”rem†len. 003:029 Kehats barns sl„kter hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet, s”derut. 003:030 Och h”vding f”r de kehatitiska sl„kternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son. 003:031 De skulle hava v†rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbeh”r till de heliga f”rem†len, som begagnades vid gudstj„nsten, s† ock om f”rh„nget och om allt arbete d„rvid. 003:032 Men ”verh”vding ”ver alla leviterna var Eleasar, pr„sten Arons son; han var f”rman f”r dem som skulle hava v†rden om de heliga f”rem†len. 003:033 Fr†n Merari h„rstammade maheliternas sl„kt och musiternas sl„kt; dessa voro merariternas sl„kter. 003:034 Och de av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde sex tusen tv† hundra. 003:035 Och h”vding f”r de meraritiska sl„kternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet, norrut. 003:036 Och Meraris barn fingo till †liggande att hava v†rden om br„derna till tabernaklet, om dess tv„rst„nger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbeh”r och om allt arbete d„rvid, 003:037 s† ock om stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck. 003:038 Men mitt f”r tabernaklet, p† framsidan, mitt f”r uppenbarelset„ltet, ”sterut, hade Mose och Aron och hans s”ner sitt l„ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n†gon fr„mmande kom d„rvid, skulle han d”das. 003:039 De inm”nstrade av leviterna som Mose och Aron inm”nstrade efter deras sl„kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde tillsammans tjugutv† tusen. 003:040 Och HERREN sade till Mose: M”nstra allt f”rstf”tt av mank”n bland Israels barn, alla som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver, och r„kna antalet av deras namn. 003:041 Och tag ut †t mig -- ty jag „r HERREN -- leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, s† ock leviternas boskap i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barns boskap. 003:042 Och Mose m”nstrade allt f”rstf”tt bland Israels barn, s†som HERREN hade bjudit honom. 003:043 Och de f”rstf”dde av mank”n, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde, s† m†nga som inm”nstrades, tillsammans tjugutv† tusen tv† hundra sjuttiotre. 003:044 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:045 Du skall uttaga leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, s† ock leviternas boskap i st„llet f”r dessas boskap; s† att leviterna skola tillh”ra mig. Jag „r HERREN. 003:046 Men till l”sen f”r de tv† hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns f”rstf”dde ”verstiger leviternas antal, 003:047 skall du taga fem siklar f”r var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln r„knad till tjugu gera. 003:048 Och du skall giva penningarna †t Aron och hans s”ner s†som l”sen f”r de ”vertaliga bland folket. 003:049 Och Mose tog l”sesumman av dem som voro ”vertaliga, n„r man r„knade dem som voro l”sta genom leviterna. 003:050 Av Israels barns f”rstf”dde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 003:051 Och Mose gav l”sesumman †t Aron och hans s”ner, efter HERRENS befallning, s†som HERREN hade bjudit Mose. 004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 004:002 R„knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:003 dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta sysslor vid uppenbarelset„ltet. 004:004 Och detta skall vara Kehats barns tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet: de skola hava hand om de h”gheliga f”rem†len. 004:005 N„r l„gret skall bryta upp, skola Aron och hans s”ner g† in och taga ned den f”rl†t som h„nger framf”r arken och med den ”vert„cka vittnesb”rdets ark; 004:006 d„r”ver skola de l„gga ett ”verdrag av tahasskinn och ”ver detta ytterligare breda ett kl„de, helt och h†llet m”rkbl†tt; sedan skola de s„tta in st„ngerna. 004:007 Och ”ver sk†debr”dsbordet skola de breda ett m”rkbl†tt kl„de och st„lla d„rp† faten, sk†larna och b„garna, „vensom kannorna till drickoffren; ˝det best„ndiga br”det˝ skall ock l„ggas d„rp†. 004:008 H„r”ver skola de breda ett rosenr”tt kl„de och bet„cka detta med ett ”verdrag av tahasskinn; sedan skola de s„tta in st„ngerna. 004:009 Och de skola taga ett m”rkbl†tt kl„de och d„rmed ”vert„cka ljusstaken och dess lampor, lampt„nger och brickor, s† ock alla tillh”rande oljek„rl som begagnas under tj„nstg”ringen d„rvid; 004:010 och de skola l„gga den med alla dess tillbeh”r i ett ”verdrag av tahasskinn och sedan l„gga alltsammans p† en b†r. 004:011 ™ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m”rkbl†tt kl„de och bet„cka detta med ett ”verdrag av tahasskinn, sedan skola de s„tta in st„ngerna. 004:012 Och de skola taga alla gudstj„nstredskap, som begagnas vid tj„nstg”ringen i helgedomen, och l„gga dem i ett m”rkbl†tt kl„de och bet„cka dem med ett ”verdrag av tahasskinn, och sedan l„gga dem p† en b†r. 004:013 Och de skola taga bort askan fr†n altaret och breda ”ver det ett purpurr”tt kl„de 004:014 och l„gga d„rp† alla tillbeh”r som begagnas under tj„nstg”ringen d„rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk†larna, korteligen, altarets alla tillbeh”r; och d„r”ver skola de breda ett ”verdrag av tahasskinn och s† s„tta in st„ngerna. 004:015 Sedan nu Aron och hans s”ner, n„r l„gret skall bryta upp, s† hava ”vert„ckt de heliga f”rem†len och alla tillbeh”r till dessa heliga f”rem†l, skola d„refter Kehats barn komma f”r att b„ra; men de m† icke r”ra vid de heliga f”rem†len, ty d† skola de d”. Detta „r vad Kehats barn hava att b„ra av det som h”r till uppenbarelset„ltet. 004:016 Och Eleasars, pr„sten Arons sons †liggande skall vara att hava v†rden om oljan till ljusstaken, om den v„lluktande r”kelsen, om det dagliga spisoffret och om sm”rjelseoljan; hans †liggande skall vara att hava v†rden om hela tabernaklet och om allt vad d„ri „r, de heliga f”rem†len och deras tillbeh”r. 004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 004:018 L†ten icke kehatiternas sl„ktgren utrotas ur leviternas stam. 004:019 Utan g”ren p† f”ljande s„tt med dem, f”r att de m† leva och icke d”, n„r de nalkas de h”gheliga f”rem†len: Aron och hans s”ner skola g† in och anvisa var och en av dem vad han har att g”ra eller b„ra 004:020 men sj„lva m† de icke g† in och se de heliga f”rem†len, icke ens ett ”gonblick, ty d† skola de d”. 004:021 Och HERREN talade till Mose och sade: 004:022 R„kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras sl„kter. 004:023 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta arbete vid uppenbarelset„ltet. 004:024 Detta skall vara gersoniternas sl„kters tj„nstg”ring, vad de hava att g”ra och vad de hava att b„ra: 004:025 de skola b„ra de tygv†der av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelset„ltets t„ckelse, dess ”verdrag och det ”verdrag av tahasskinn som ligger ovanp† detta, f”rh„nget f”r ing†ngen till uppenbarelset„ltet, 004:026 vidare omh„ngena till f”rg†rden, f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s† ock tillh”rande streck och alla redskap till arbetet d„rvid; och allt som h„rvid „r att g”ra skola de f”rr„tta. 004:027 P† det s„tt Aron och hans s”ner best„mma skall Gersons barns hela tj„nstg”ring f”rsigg†, i fr†ga om allt vad de hava att b„ra och g”ra; och I skolen ”verl„mna i deras v†rd allt vad de hava att b„ra. 004:028 Detta „r den tj„nstg”ring som Gersons barns sl„kter skola hava vid uppenbarelset„ltet; och vad de hava att iakttaga skola de utf”ra under ledning av Itamar, pr„sten Arons son 004:029 Meraris barn skall du inm”nstra, efter deras sl„kter och efter deras familjer. 004:030 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta arbete vid uppenbarelset„ltet. 004:031 Och detta „r vad som skall †ligga dem att b„ra, allt vad som h”r till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet: br„derna till tabernaklet, dess tv„rst„nger, stolpar och fotstycken, 004:032 s† ock stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh”r och allt som h”r till arbetet d„rvid; och I skolen l„mna dem uppgift p† de s„rskilda f”rem†l som det †ligger dem att b„ra. 004:033 Detta skall vara de meraritiska sl„kternas tj„nstg”ring, allt vad som h”r till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet; och det skall utf”ras under ledning av Itamar, pr„sten Arons son. 004:034 Och Mose och Aron och menighetens h”vdingar inm”nstrade Kehats barn, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:035 dem som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet. 004:036 Och de av dem som inm”nstrades, efter deras sl„kter, utgjorde tv† tusen sju hundra femtio. 004:037 S† m†nga voro de av kehatiternas sl„kter som inm”nstrades, summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning genom Mose. 004:038 Och de av Gersons barn som inm”nstrades, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:039 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet, 004:040 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter och efter sina familjer utgjorde tv† tusen sex hundra trettio. 004:041 S† m†nga voro de av Gersons barns sl„kter som inm”nstrades, summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning. 004:042 Och de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:043 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet, 004:044 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter utgjorde tre tusen tv† hundra. 004:045 S† m†nga voro de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, de som Mose och Aron inm”nstrade efter HERRENS befallning genom Mose. 004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels h”vdingar inm”nstrade, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:047 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla som kunde f”rr„tta n†got tj„nstg”ringsarbete eller n†got b„rarearbete vid uppenbarelset„ltet, 004:048 dessa som inm”nstrades utgjorde tillsammans †tta tusen fem hundra †ttio. 004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inm”nstrade genom Mose, var och en till det som han hade att g”ra eller b„ra, och var och en fick det †liggande som HERREN hade bjudit Mose. 005:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l„gret var och en som „r spet„lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom n†gon d”d. 005:003 En s†dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till n†got st„lle utanf”r l„gret skolen I skicka honom, f”r att han icke m† orena deras l„ger; jag har ju min boning mitt ibland dem. 005:004 Och Israels barn gjorde s†; de skickade dem till ett st„lle utanf”r l„gret; s†som HERREN hade tillsagt Mose, s† gjorde Israels barn. 005:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:006 Tala till Israels barn: Om n†gon, vare sig man eller kvinna, beg†r n†gon synd -- vad det nu m† vara, vari en m„nniska kan f”rsynda sig -- i det han g”r sig skyldig till en or„ttr†dighet mot HERREN, och denna person allts† †drager sig skuld, 005:007 s† skall han bek„nna den synd han har beg†tt, och ers„tta det han har f”rbrutit sig p† till dess fulla belopp och l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill; och detta skall han giva †t den som han har f”rbrutit sig emot. 005:008 Men om denne icke har efterl„mnat n†gon b”rdeman, †t vilken ers„ttning kan givas f”r det han har f”rbrutit sig p†, d† skall ers„ttningen f”r detta givas †t HERREN och tillh”ra pr„sten, utom f”rsoningsv„duren, med vilken f”rsoning bringas f”r den skyldige. 005:009 Och alla heliga g†vor som Israels barn giva s†som en g„rd, vilken de b„ra fram till pr„sten, skola tillh”ra denne; 005:010 honom skola allas heliga g†vor tillh”ra; vad n†gon giver †t pr„sten skall tillh”ra denne. 005:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:012 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen, 005:013 i det att n†gon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har f†tt veta d„rav, och utan att hon har blivit r”jd, fast„n hon verkligen har l†tit sk„nda sig; om allts† intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p† bar g„rning, 005:014 men misstankens ande likv„l kommer ”ver honom, s† att han f†r misstanke mot sin hustru, och det verkligen „r s†, att hon har l†tit sk„nda sig; eller om misstankens ande kommer ”ver honom, s† att han f†r misstanke mot sin hustru, och detta fast„n hon icke har l†tit sk„nda sig: 005:015 s† skall mannen f”ra sin hustru till pr„sten och s†som offer f”r henne b„ra fram en tiondedels efa kornmj”l, men ingen olja skall han gjuta d„rp† och ingen r”kelse l„gga d„rp†, ty det „r ett misstankeoffer, ett †minnelseoffer, som bringar en missg„rning i †minnelse. 005:016 Och pr„sten skall f”ra henne fram och st„lla henne inf”r HERRENS ansikte. 005:017 Och pr„sten skall taga heligt vatten i ett lerk„rl, och sedan skall pr„sten taga n†got av stoftet p† tabernaklets golv och l„gga i vattnet. 005:018 Och pr„sten skall st„lla kvinnan fram inf”r HERRENS ansikte och l”sa upp kvinnans h†r och l„gga p† hennes h„nder †minnelseoffret, det „r misstankeoffret; men pr„sten sj„lv skall h†lla i sin hand det f”rbannelsebringande olycksvattnet. 005:019 D„refter skall pr„sten besv„rja kvinnan och s„ga till henne: ˝Om ingen har l„grat dig och du icke har svikit din man genom att l†ta sk„nda dig, s† m† detta f”rbannelsebringande olycksvatten icke skada dig. 005:020 Men om du har svikit din man och l†tit sk„nda dig, i det att n†gon annan „n din man har beblandat sig med dig˝ 005:021 (pr„sten besv„rjer nu kvinnan med f”rbannelsens ed, i det han s„ger till kvinnan:) ˝D† m† HERREN g”ra dig till ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar och sv„r bland ditt folk; HERREN m† d† l†ta din l„nd f”rvissna och din buk sv„lla upp; 005:022 ja, n„r du har f†tt detta f”rbannelsebringande vatten in i ditt liv, d† m† det komma din buk att sv„lla upp och din l„nd att f”rvissna.˝ Och kvinnan skall s„ga: ˝Amen, amen.˝ 005:023 Sedan skall pr„sten skriva upp dessa f”rbannelser p† ett blad och d„refter avtv† dem i olycksvattnet 005:024 och giva kvinnan det f”rbannelsebringande olycksvattnet att dricka, f”r att detta f”rbannelsebringande vatten m† bliva henne till olycka, n„r hon har f†tt det i sig. 005:025 Och pr„sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inf”r HERRENS ansikte och b„ra det fram till altaret. 005:026 Och pr„sten skall av offret taga en handfull, det som utg”r sj„lva altaroffret, och f”rbr„nna det p† altaret; d„refter skall han giva kvinnan vattnet att dricka. 005:027 Och n„r han s† har givit henne vattnet att dricka, d† skall detta ske: om hon har l†tit sk„nda sig och varit sin man otrogen, s† skall det f”rbannelsebringande vattnet, n„r hon har f†tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sv„ller upp och hennes l„nd f”rvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar bland hennes folk. 005:028 Men om kvinnan icke har l†tit sk„nda sig, utan „r ren, d† skall hon f”rbliva oskadd och kunna undf† livsfrukt. 005:029 Detta „r misstankelagen, om huru f”rfaras skall, n„r en kvinna har svikit sin man och l†tit sk„nda sig, 005:030 eller n„r eljest misstankens ande kommer ”ver en man, s† att han misst„nker sin hustru; han skall d† st„lla hustrun fram inf”r HERRENS ansikte, och pr„sten skall med henne g”ra allt vad denna lag stadgar. 005:031 S† skall mannen vara fri ifr†n missg„rning, men hustrun kommer att b„ra p† missg„rning. 006:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om n†gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg”ra ett nasirl”fte, ett l”fte att vara HERRENS nasir, 006:003 s† skall han avh†lla sig fr†n vin och starka drycker; han skall icke dricka n†gon syrad dryck av vin eller n†gon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han „ta druvor, vare sig friska eller torra. 006:004 S† l„nge hans nasirtid varar, skall han icke „ta n†got som kommer av vintr„det, icke ens dess kartar eller sp„da skott. 006:005 S† l„nge hans nasirl”fte varar, skall ingen rakkniv komma p† hans huvud; till dess att den tid „r ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l†te h†ret v„xa l†ngt p† sitt huvud. 006:006 S† l„nge han „r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n†gon d”d. 006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster f†r han †draga sig orenhet, om de d” ty han b„r p† sitt huvud tecknet till att han „r sin Guds nasir; 006:008 s† l„nge hans nasirtid varar, „r han helgad †t HERREN. 006:009 Men om n†gon of”rt„nkt och pl”tsligt d”r i hans n„rhet, och d„rmed orenar hans huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, s† skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det p† sjunde dagen. 006:010 Och p† †ttonde dagen skall han b„ra fram till pr„sten tv† turturduvor eller tv† unga duvor, till uppenbarelset„ltets ing†ng. 006:011 Och pr„sten skall offra en till syndoffer och en till br„nnoffer och bringa f”rsoning f”r honom, till rening fr†n den synd han har dragit ”ver sig genom den d”de; sedan skall han samma dag †ter helga sitt huvud; 006:012 han skall inviga sig till nasir †t HERREN f”r lika l†ng tid som han f”rut hade lovat. Och han skall f”ra fram ett †rsgammalt lamm till skuldoffer. Den f”rra l”ftestiden skall vara ogill, d„rf”r att hans nasirat blev orenat. 006:013 Och detta „r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid „r ute skall han f”ras fram till uppenbarelset„ltets ing†ng; 006:014 och han skall s†som sitt offer †t HERREN framb„ra ett †rsgammalt felfritt lamm av hank”n till br„nnoffer och ett †rsgammalt felfritt lamm av honk”n till syndoffer och en felfri v„dur till tackoffer, 006:015 d„rj„mte en korg med osyrat br”d, kakor av fint mj”l, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s† ock tillh”rande spis offer och drickoffer. 006:016 Och pr„sten skall b„ra fram detta inf”r HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans br„nnoffer. 006:017 Och v„duren skall han offra till tackoffer †t HERREN, j„mte korgen med de osyrade br”den; pr„sten skall ock offra tillh”rande spisoffer och drickoffer. 006:018 Och nasiren skall vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet raka sitt huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, och taga sitt huvudh†r, sitt nasirtecken, och l„gga det p† elden som brinner under tackoffret. 006:019 Och pr„sten skall taga den kokta v„dursbogen, och d„rj„mte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l„gga detta p† nasirens h„nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet. 006:020 Och pr„sten skall vifta detta s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte; det skall vara helgat †t pr„sten, j„mte viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret. Sedan f†r nasiren †ter dricka vin. 006:021 Detta „r lagen om den som har avlagt ett nasirl”fte, och om vad han p† grund av nasirl”ftet skall offra †t HERREN, f”rutom vad han eljest kan anskaffa; efter inneh†llet i det l”fte han har avlagt skall han g”ra, enligt lagen om hans nasirat. 006:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:023 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: N„r I v„lsignen Israels barn, skolen I s„ga s† till dem: 006:024 HERREN v„lsigne dig och bevare dig. 006:025 HERREN l†te sitt ansikte lysa ”ver dig och vare dig n†dig. 006:026 HERREN v„nde sitt ansikte till dig och give dig frid. 006:027 S† skola de l„gga mitt namn p† Israels barn, och jag skall d† v„lsigna dem. 007:001 D† nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbeh”r, och hade satt upp altaret med alla dess tillbeh”r, och smort och helgat detta, 007:002 framburos offerg†vor av Israels h”vdingar, huvudm„nnen f”r stamfamiljerna, det „r stamh”vdingarna, som stodo i spetsen f”r de inm”nstrade. 007:003 De f”rde fram s†som sin offerg†va inf”r HERRENS ansikte sex ”vert„ckta vagnar och tolv oxar: tv† h”vdingar tillhopa en vagn och var h”vding en oxe; dessa f”rde de fram inf”r tabernaklet. 007:004 Och HERREN sade till Mose: 007:005 ˝Tag emot detta av dem f”r att bruka det till uppenbarelset„ltets tj„nst; och l„mna det †t leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tj„nst.˝ 007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem †t leviterna. 007:007 Tv† vagnar och fyra oxar gav han †t Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tj„nst; 007:008 fyra vagnar och †tta oxar gav han †t Meraris barn, efter beskaffenheten av den tj„nst de f”rr„ttade under ledning av Itamar, pr„sten Arons son; 007:009 men †t Kehats barn gav han icke n†got, ty dem †l†g att hava hand om de heliga f”rem†len, och dessa skulle b„ras p† axlarna. 007:010 Och h”vdingarna f”rde fram sk„nker till altarets invigning, n„r det smordes; h”vdingarna f”rde fram dessa sina offerg†vor inf”r altaret. 007:011 Och HERREN sade till Mose: ˝L†t h”vdingarna, en i s„nder, var och en p† sin dag, f”ra fram sina offerg†vor till altarets invigning.˝ 007:012 Och den som p† f”rsta dagen f”rde fram sin offerg†va var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam 007:013 Hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:014 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:015 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:016 och en bock till syndoffer, 007:017 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg†va. 007:018 P† andra dagen f”rde Netanel, Suars son, h”vdingen f”r Isaskar, fram sin g†va; 007:019 han framf”rde s†som sin offerg†va ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:020 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:021 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:022 och en bock till syndoffer, 007:023 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg†va. 007:024 P† tredje dagen kom h”vdingen f”r Sebulons barn, Eliab, Helons son; 007:025 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer 007:026 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:027 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:028 och en bock till syndoffer, 007:029 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg†va. 007:030 P† fj„rde dagen kom h”vdingen f”r Rubens barn, Elisur, Sedeurs son; 007:031 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:032 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:033 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:034 och en bock till syndoffer, 007:035 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg†va. 007:036 P† femte dagen kom h”vdingen f”r Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son; 007:037 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:038 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:039 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:040 och en bock till syndoffer, 007:041 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg†va. 007:042 P† sj„tte dagen kom h”vdingen f”r Gads barn, Eljasaf, Deguels son; 007:043 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:044 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:045 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:046 och en bock till syndoffer, 007:047 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg†va. 007:048 P† sjunde dagen kom h”vdingen f”r Efraims barn, Elisama, Ammihuds son; 007:049 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:050 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:051 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:052 och en bock till syndoffer, 007:053 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg†va. 007:054 P† †ttonde dagen kom h”vdingen f”r Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son; 007:055 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:056 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:057 vidare en ungtjur en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:058 och en bock till syndoffer, 007:059 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg†va. 007:060 P† nionde dagen kom h”vdingen f”r Benjamins barn, Abidan, Gideonis son; 007:061 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:062 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:063 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:064 och en bock till syndoffer, 007:065 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg†va. 007:066 P† tionde dagen kom h”vdingen f”r Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son; 007:067 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:068 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:069 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:070 och en bock till syndoffer, 007:071 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg†va. 007:072 P† elfte dagen kom h”vdingen f”r Asers barn, Pagiel, Okrans son; 007:073 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:074 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:075 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:076 och en bock till syndoffer, 007:077 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg†va. 007:078 P† tolfte dagen kom h”vdingen f”r Naftali barn, Ahira, Enans son; 007:079 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, 007:080 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:081 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer 007:082 och en bock till syndoffer, 007:083 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg†va. 007:084 Detta var vad Israels h”vdingar sk„nkte till altarets invigning, n„r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk†lar och tolv guldsk†lar. 007:085 Vart fat kom p† ett hundra trettio silversiklar och var sk†l p† sjuttio siklar, s† att silvret i dessa k„rl sammanlagt utgjorde tv† tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt. 007:086 Av de tolv guldsk†larna, som voro fulla med r”kelse, v„gde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s† att guldet i sk†larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar. 007:087 Br„nnoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv v„durar, tolv †rsgamla lamm, med tillh”rande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer. 007:088 Och tackoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio v„durar, sextio bockar och sextio †rsgamla lamm. Detta var vad som sk„nktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort. 007:089 Och n„r Mose gick in i uppenbarelset„ltet f”r att tala med honom, h”rde han r”sten tala till sig fr†n n†dastolen ovanp† vittnesb”rdets ark, fr†n platsen mellan de tv† keruberna; d„r talade r”sten till honom. 008:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:002 ˝Tala till Aron och s„g till honom: N„r du s„tter upp lamporna, skall detta ske s†, att de sju lamporna kasta sitt sken ”ver platsen framf”r ljusstaken.˝ 008:003 Och Aron gjorde s†; han satte upp lamporna s†, att de kastade sitt sken ”ver platsen framf”r ljusstaken, s†som HERREN hade bjudit Mose. 008:004 Och ljusstaken var gjord p† f”ljande s„tt: den var av guld i drivet arbete; ocks† dess fotst„llning och blommorna d„rp† voro i drivet arbete. Efter det m”nster som HERREN hade visat Mose hade denne l†tit g”ra ljusstaken. 008:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem. 008:007 Och p† f”ljande s„tt skall du g”ra med dem f”r att rena dem: Du skall st„nka reningsvatten p† dem; och de skola l†ta raka hela sin kropp och tv† sina kl„der och skola s† rena sig. 008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh”rande spisoffer av fint mj”l, begjutet med olja; d„rj„mte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer. 008:009 Och du skall f”ra leviterna fram inf”r uppenbarelset„ltet, och du skall f”rsamla Israels barns hela menighet 008:010 Och n„r du har f”rt leviterna fram inf”r HERRENS ansikte, skola Israels barn l„gga sina h„nder p† dem. 008:011 Och Aron skall vifta leviterna inf”r HERRENS ansikte s†som ett viftoffer fr†n Israels barn, och de skola sedan hava till †liggande att f”rr„tta HERRENS tj„nst. 008:012 Och leviterna skola l„gga sina h„nder p† tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till br„nnoffer †t HERREN, f”r att bringa f”rsoning f”r leviterna. 008:013 S† skall du st„lla leviterna inf”r Aron och hans s”ner och vifta dem s†som ett viftoffer †t HERREN. 008:014 P† detta s„tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s† att leviterna skola tillh”ra mig. 008:015 D„refter skola leviterna g† in och g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s†som ett viftoffer; 008:016 ty bland Israels barn „ro de givna †t mig s†som g†va; i st„llet f”r allt som ”ppnar moderlivet, allt f”rstf”tt bland Israels barn, har jag uttagit dem †t mig. 008:017 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt bland, Israels barn, b†de m„nniskor och boskap; p† den dag d† jag slog allt f”rstf”tt i Egyptens land helgade jag det †t mig. 008:018 Och jag har tagit leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn. 008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna s†som g†va †t Aron och hans s”ner, till att f”rr„tta Israels barns tj„nst vid uppenbarelset„ltet och bringa f”rsoning f”r Israels barn, p† det att ingen hems”kelse m† drabba Israels barn, d„rigenom att Israels barn nalkas helgedomen. 008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s† med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose ang†ende dem. 008:021 Och leviterna renade sig och tv†dde sina kl„der, och Aron viftade dem s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, och Aron bragte f”rsoning f”r dem och renade dem. 008:022 D„refter gingo leviterna in och f”rr„ttade sin tj„nst vid uppenbarelset„ltet under Aron och hans s”ner. S†som HERREN hade bjudit Mose ang†ende leviterna, s† gjorde de med dem. 008:023 och HERREN talade till Mose och sade: 008:024 Detta „r vad som skall g„lla ang†ende leviterna: Den som „r tjugufem †r gammal eller d„rut”ver skall infinna sig och g”ra tj„nst med arbete vid uppenbarelset„ltet. 008:025 Men n„r leviten bliver femtio †r gammal, skall han vara fri ifr†n att tj„na med arbete; han skall d† icke l„ngre arbeta. 008:026 Han m† betj„na sina br”der vid uppenbarelset„ltet med att iakttaga vad som d„r „r att iakttaga; men n†got best„mt arbete skall han icke f”rr„tta. S† skall du f”rfara med leviterna i vad som ang†r deras †ligganden. 009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais ”ken, i f”rsta m†naden av det andra †ret efter deras utt†g ur Egyptens land; han sade: 009:002 Israels barn skola ock h†lla p†sk h”gtid p† den best„mda tiden. 009:003 P† fjortonde dagen i denna m†nad, vid aftontiden, skolen I h†lla den, p† best„md tid. Enligt alla stadgar och f”reskrifter d„rom skolen I h†lla den. 009:004 S† sade d† Mose till Israels barn att de skulle h†lla p†skh”gtid. 009:005 Och de h”llo p†skh”gtid i f”rst m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, vid aftontiden, i Sinais ”ken Israels barn gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose 009:006 Men d„r voro n†gra m„n som hade blivit orena genom en d”d m„nniska, s† att de icke kunde h†lla p†skh”gtid p† den dagen; dessa tr„dde p† den dagen fram inf”r Mose och Aron. 009:007 Och m„nnen sade till honom: ˝Vi hava blivit orena genom en d”d m„nniska; skall det d„rf”r f”rmenas oss att bland Israels barn b„ra fram HERRENS offerg†va p† best„md?˝ 009:008 Mose svarade dem: ˝Stannen s† vill jag h”ra vad HERREN bjuder ang†ende eder.˝ 009:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 009:010 Tala till Israels barn och s„g: Om n†gon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en d”d, eller „r ute p† resa l†ngt borta, och han „nd† vill h†lla HERRENS p†skh”gtid 009:011 s† skall han h†lla den i andra m†naden, p† fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat br”d och bittra ”rter skall han „ta p†skalammet. 009:012 Intet d„rav skall l„mnas kvar till morgonen, och intet ben skall s”ndersl†s d„rp†. I alla stycken skall p†skh”gtiden h†llas s†som stadgat „r d„rom. 009:013 Men om n†gon som „r ren, och som icke „r ute p† resa „nd† underl†ter att h†lla p†skh”gtid, s† skall han utrotas ur sin sl„kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg†va p† best„md tid; den mannen b„r p† synd. 009:014 Och om n†gon fr„mling bor hos eder och vill h†lla HERRENS p†skh”gtid, s† skall han h†lla den enligt den stadga och f”reskrift som g„ller f”r p†skh”gtiden. En och samma stadga skall g„lla f”r eder, lika v„l f”r fr„mlingen som f”r inf”dingen i landet. 009:015 Och p† den dag d† tabernaklet sattes upp ”vert„ckte molnskyn tabernaklet, vittnesb”rdets t„lt, och om aftonen, och sedan „nda till morgonen, var det s†som s†ge man en eld ”ver tabernaklet. 009:016 S† var det best„ndigt: molnskyn ”vert„ckte det, och om natten var det s†som s†ge man en eld. 009:017 Och s† ofta molnskyn h”jde sig fr†n t„ltet, br”to Israels barn strax upp, och p† det st„lle d„r molnskyn stannade, d„r slogo Israels barn l„ger. 009:018 Efter HERRENS befallning br”to Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de l„ger. S† l„nge molnskyn vilade ”ver tabernaklet, l†go de i l„ger. 009:019 Och om molnskyn en l„ngre tid f”rblev ”ver tabernaklet, s† iakttogo Israels barn vad HERREN bj”d dem iakttaga och br”to icke upp. 009:020 Stundom kunde det h„nda att molnskyn allenast n†gra f† dagar stannade ”ver tabernaklet; d† l†go de efter HERRENS befallning i l„ger och br”to sedan upp efter HERRENS befallning. 009:021 Stundom kunde det ock h„nda att molnskyn stannade allenast fr†n aftonen till morgonen; n„r d† molnskyn om morgonen h”jde sig, br”to de upp; eller om s† var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan h”jde sig, s† br”to de upp d†. 009:022 Eller om den stannade tv† dagar, eller en m†nad, eller vilken tid som helst, s† att molnskyn l„nge f”rblev vilande ”ver tabernaklet, s† l†go Israels barn stilla i l„ger och br”to icke upp; men n„r den sedan h”jde sig, br”to de upp. 009:023 Efter HERRENS befallning slogo de l„ger, och efter HERRENS befallning br”to de upp. Vad HERREN bj”d dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose. 010:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 010:002 ˝G”r dig tv† trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g”ra dem. Dessa skall du bruka, n„r menigheten skall sammankallas, och n„r l„gren skola bryta upp. 010:003 N„r man st”ter i dem b†da, skall hela menigheten f”rsamla sig till dig, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 010:004 Men n„r man st”ter allenast i den ena, skola h”vdingarna, huvudm„nnen f”r Israels „tter, f”rsamla sig till dig. 010:005 Och n„r I bl†sen en larmsignal, skola de l„ger bryta upp, som ligga ”sterut. 010:006 Men n„r I bl†sen larmsignal f”r andra g†ngen, skola de l„ger bryta upp, som ligga s”derut. N„r l„gren skola bryta upp, skall man bl†sa larmsignal, 010:007 men n„r f”rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl†sa larmsignal, utan st”ta i trumpeterna. 010:008 Och Arons s”ner, pr„sterna, „ro de som skola bl†sa i trumpeterna. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte. 010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n†gon eder ov„n som angriper eder, s† skolen I bl†sa larmsignal med trumpeterna; h„rigenom skolen I d† bringas i †minnelse inf”r HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen s† bliva fr„lsta ifr†n edra fiender. 010:010 Och n„r I haven en gl„djedag och haven edra h”gtider och nym†nader, skolen I st”ta i trumpeterna, d† I offren edra br„nnoffer och tackoffer; s† skola de bringa eder i †minnelse inf”r eder Guds ansikte. Jag „r HERREN, eder Gud.˝ 010:011 I andra †ret, i andra m†naden, p† tjugonde dagen i m†naden h”jde sig molnskyn fr†n vittnesb”rdets tabernakel. 010:012 D† br”to Israels barn upp fr†n Sinais ”ken och t†gade fr†n l„gerplats till l„gerplats; och molnskyn stannade i ”knen Paran. 010:013 Och n„r de nu f”rsta g†ngen br”to upp, efter HERRENS befallning genom Mose, 010:014 var Juda barns l„ger under sitt baner det f”rsta som br”t upp, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Naheson, Amminadabs son. 010:015 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son. 010:016 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son. 010:017 D„refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br”to Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet. 010:018 D„refter br”t Rubens l„ger upp under sitt baner, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Elisur, Sedeurs son. 010:019 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son. 010:020 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son. 010:021 D„refter br”to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram. 010:022 D„refter br”t Efraims barns l„ger upp under sitt baner, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Elisama, Ammihuds son. 010:023 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son. 010:024 Och anf”rare for den h„r som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son. 010:025 D„refter br”t Dans barns l„ger upp under sitt baner, s†som eftertrupp i hela l„gert†get, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Ahieser, Ammisaddais son. 010:026 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son. 010:027 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son. 010:028 I denna ordning br”to Israels barn upp, h„ravdelning efter h„ravdelning. Och de br”to nu upp. 010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses sv„rfader: ˝Vi bryta nu upp och t†ga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' F”lj du med oss, s† vilja vi g”ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott „r. 010:030 Men han svarade honom: ˝Jag vill icke f”lja med, utan jag vill g† hem till mitt land och till min sl„kt.˝ 010:031 D† sade han: ˝Ack nej, ”vergiv oss icke. Du vet ju b„st var vi kunna l„gra oss i ”knen; bliv du d„rf”r nu v†rt ”ga. 010:032 Om du f”ljer med oss, skola vi l†ta ocks† dig f† gott av det goda som HERREN g”r mot oss. 010:033 S† br”to de upp och t†gade fr†n HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS f”rbundsark gick framf”r dem tre dagsresor, f”r att utse viloplats †t dem. 010:034 Och HERRENS molnsky sv„vade ”ver dem om dagen, n„r de br”to upp fr†n sitt l„gerst„lle. 010:035 Och s† ofta arken br”t upp, sade Mose: ˝St† upp, HERRE; m† dina fiender varda f”rskingrade, och m† de som hata dig fly f”r ditt ansikte.˝ 010:036 Och n„r den sattes ned, sade han: ˝Kom tillbaka, HERRE, till Israels „tters m†ngtusenden.˝ 011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n„r HERREN h”rde det, uppt„ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och f”rt„rde de som voro ytterst i l„gret. 011:002 D† ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s† stannade elden av. 011:003 Och detta st„lle fick namnet Tabeera, d„rf”r att HERRENS eld hade brunnit ibland dem. 011:004 Och den blandade folkhop som †tf”ljde dem greps av lystnad; Israels barn sj„lva begynte d† ock †ter att gr†ta och sade: ˝Ack om vi hade k”tt att „ta! 011:005 Vi komma ih†g fisken som vi †t i Egypten f”r intet, s† ock gurkorna, melonerna, purjol”ken, r”dl”ken och vitl”ken. 011:006 Men nu f”rsm„kta v†ra sj„lar, ty h„r finnes alls intet; vi f† intet annat se „n manna. 011:007 Men mannat liknade korianderfr” och hade samma utseende som bdelliumharts. 011:008 Folket gick omkring och samlade s†dant, och malde det d„refter p† handkvarn eller st”tte s”nder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor d„rav; och det smakade s†som fint bakverk med olja. 011:009 N„r daggen om natten f”ll ”ver l„gret, f”ll ock mannat d„r. 011:010 Och Mose h”rde huru folket i sina s„rskilda sl„kter gr„t, var och en vid ing†ngen till sitt t„lt; och HERRENS vrede uppt„ndes storligen, och Mose sj„lv blev misslynt. 011:011 Och Mose sade till HERREN: ˝Varf”r har du gjort s† illa mot din tj„nare, och varf”r har jag s† litet funnit n†d f”r dina ”gon, att du har lagt p† mig b”rdan av hela detta folk? 011:012 Žr d† jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du s„ger till mig att jag skall b„ra det i min famn, s†som spenabarnet b„res av sin v†rdare, in i det land som du med ed har lovat †t deras f„der? 011:013 Varifr†n skall jag f† k”tt att giva †t hela detta folk? De gr†ta ju och v„nda sig mot mig och s„ga: 'Giv oss k”tt, s† att vi f† „ta.' 011:014 Jag f”rm†r icke ensam b„ra hela detta folk, ty det bliver mig f”r tungt. 011:015 Vill du s† handla mot mig, s† dr„p mig hellre med ens, om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, och l†t mig slippa detta el„nde.˝ 011:016 D† sade HERREN till Mose: ˝Samla ihop †t mig sjuttio m„n av de „ldste i Israel, dem som du vet h”ra till de „ldste i folket och till dess tillsyningsm„n; och f”r dessa fram till uppenbarelset„ltet och l†t dem st„lla sig d„r hos dig. 011:017 D„r vill jag d† stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som „r ”ver dig och l†ta komma ”ver dem; sedan skola de bist† dig med att b„ra p† b”rdan av folket, s† att du slipper b„ra den ensam. 011:018 Och till folket skall du s„ga: Helgen eder till i morgon, s† skolen I f† k”tt att „ta, eftersom I haven gr†tit inf”r HERREN och sagt: 'Ack om vi hade k”tt att „ta! I Egypten var oss gott att vara!' S† skall nu HERREN giva eder k”tt att „ta. 011:019 Icke allenast en dag eller tv† dagar skolen I f† „ta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar, 011:020 utan en hel m†nads tid, till dess att det g†r ut genom n„san p† eder och bliver eder v„mjeligt; detta d„rf”r att I haven f”rkastat HERREN, som „r mitt ibland eder, och haven gr†tit inf”r hans ansikte och sagt: 'Varf”r drogo vi d† ut ur Egypten?'˝ 011:021 Mose sade: ˝Av sex hundra tusen man till fots utg”res det folk som jag har omkring mig, och dock s„ger du: 'K”tt vill jag giva dem, s† att de hava att „ta en m†nads tid!' 011:022 Finnas d† f†r och f„kreatur att slakta †t dem i s†dan m„ngd att det r„cker till f”r dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar †t dem, s† att det r„cker till f”r dem?˝ 011:023 HERREN svarade Mose: ˝Žr d† HERRENS arm f”r kort? Du skall nu f† se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.˝ 011:024 Och Mose gick ut och f”rkunnade f”r folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio m„n av de „ldste i folket och l„t dem st„lla sig runt omkring t„ltet. 011:025 D† steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var ”ver honom och l„t komma ”ver de sjuttio „ldste. D† nu anden f”ll p† dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde. 011:026 Och tv† m„n hade stannat kvar i l„gret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocks† p† dem f”ll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likv„l icke g†tt ut till t„ltet; och de profeterade i l„gret. 011:027 D† skyndade en ung man bort och ber„ttade detta f”r Mose och sade: ˝Eldad och Medad profetera i l„gret.˝ 011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj„nare allt ifr†n sin ungdom, tog d† till orda och sade: ˝Mose, min herre, f”rbjud dem det.˝ 011:029 Men Mose sade till honom: ˝Skall du s† nit„lska f”r mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d„rigenom att HERREN l„te sin Ande komma ”ver dem!˝ 011:030 Sedan gick Mose tillbaka till l„gret med de „ldste i Israel. 011:031 Och en stormvind for ut ifr†n HERREN, och den f”rde med sig vaktlar fr†n havet och drev dem ”ver l„gret, en dagsresa vitt p† vardera sidan, runt omkring l„gret, och vid pass tv† alnar h”gt ”ver marken. 011:032 D† stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den f”ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta n†gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring l„gret. 011:033 Men under det att de „nnu hade k”ttet mellan t„nderna, innan det var f”rt„rt, uppt„ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anst„llde ett mycket stort nederlag bland folket. 011:034 Och detta st„lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d„r begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad. 011:035 Fr†n Kibrot-Hattaava br”t folket upp och t†gade till Haserot; och i Haserot stannade de. 012:001 Och Mirjam j„mte Aron talade illa om Mose f”r den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n„mligen tagit en etiopisk kvinna till hustru. 012:002 Och de sade: ˝Žr d† Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocks† med oss?˝ Och HERREN h”rde detta. 012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer „n n†gon annan m„nniska p† jorden. 012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: ˝G†n ut, I tre, till uppenbarelset„ltet.˝ Och de gingo ditut, alla tre. 012:005 D† steg HERREN ned i en molnstod och blev st†ende vid ing†ngen till t„ltet; och han kallade p† Aron och Mirjam, och de gingo b†da ditut. 012:006 Och han sade: ˝H”ren nu mina ord. Eljest om n†gon „r en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till k„nna f”r honom i syner och talar med honom i dr”mmar. 012:007 Men s† g”r jag icke med min tj„nare Mose; i hela mitt hus „r han betrodd. 012:008 Muntligen talar jag med honom, ”ppet och icke i f”rt„ckta ord, och han f†r sk†da HERRENS gestalt. Varf”r haven I d† icke haft f”rsyn f”r att tala illa om min tj„nare Mose?˝ 012:009 Och HERRENS vrede uppt„ndes mot dem, och han ”vergav dem. 012:010 N„r s† molnskyn drog sig tillbaka fr†n t„ltet, se, d† var Mirjam vit s†som sn” av spet„lska; n„r Aron v„nde sig till Mirjam, fick han se att hon var spet„lsk. 012:011 D† sade Aron till Mose: ˝Ack, min herre, l„gg icke p† oss b”rdan av en synd som vi i v†r d†rskap hava beg†tt. 012:012 L†t henne icke bliva lik ett d”df”tt foster, vars kropp „r till h„lften f”rst”rd, n„r det kommer ut ur sin moders liv.˝ 012:013 D† ropade Mose till HERREN och sade: ˝O Gud, g”r henne †ter frisk.˝ 012:014 HERREN svarade Mose: ˝Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava f†tt sitta med skam i sju dagar. M† hon allts† nu h†llas innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret; sedan f†r hon komma tillbaka dit igen.˝ 012:015 S† h”lls d† Mirjam innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret, och folket br”t icke upp, f”rr„n Mirjam hade kommit tillbaka. 013:001 D„refter br”t folket upp fr†n Haserot och l„grade sig i ”knen Paran. 013:002 Och HERREN talade till Mose och sade: 013:003 ˝S„nd †stad n†gra m„n f”r att bespeja Kanaans land, som jag vill giva †t Israels barn. En man ur var f„dernestam skolen I s„nda, men allenast s†dana som „ro h”vdingar bland dem.˝ 013:004 Och Mose s„nde fr†n ”knen Paran †stad s†dana m„n, efter HERRENS befallning; allasammans h”rde de till huvudm„nnen bland Israels barn. 013:005 Och dessa voro namnen p† dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; 013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son; 013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; 013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son; 013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; 013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son. 013:017 Dessa voro namnen p† de m„n som Mose s„nde †stad f”r att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 013:018 Och Mose s„nde dessa †stad f”r att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: ˝Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden. 013:019 Och sen efter, hurudant landet „r, och om folket som bor d„ri „r starkt eller svagt, om det „r litet eller stort, 013:020 och hurudant landet „r, vari de bo, om det „r gott eller d†ligt, och hurudana de platser „ro, d„r de bo, om de bo i l„ger eller i bef„sta st„der, 013:021 och hurudant sj„lva landet „r, om det „r fett eller magert, om tr„d finnas d„r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.˝ Det var n„mligen vid den tid d† de f”rsta druvorna voro mogna 013:022 S† drogo de †stad och bespejade landet fr†n ”knen Sin „nda till Rehob, d„r v„gen g†r till Hamat. 013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d„r bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju †r f”re Soan i Egypten. 013:024 Och de kommo till Druvdalen; d„r skuro de av en kvist med en ensam druvklase p†, och denna bars sedan p† en st†ng av tv† man. D„rtill togo de granat„pplen och fikon. 013:025 Detta st„lle blev kallat Druvdalen f”r den druvklases skull som Israels barn d„r skuro av. 013:026 Och efter fyrtio dagar v„nde de tillbaka, sedan de hade bespejat landet. 013:027 De gingo †stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i ”knen Paran, i Kades, och avg†vo sin ber„ttelse inf”r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 013:028 De f”rt„ljde f”r honom och sade: ˝Vi kommo till det land dit du s„nde oss. Och det flyter i sanning av mj”lk och honung, och h„r „r dess frukt. 013:029 Men folket som bor i landet „r starkt, och st„derna „ro v„lbef„sta och mycket stora; ja, vi s†go d„r ocks† avkomlingar av Anak. 013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus‚erna och amor‚erna bo i Bergsbygden, och kanan‚erna bo vid havet och utmed Jordan.˝ 013:031 Men Kaleb s”kte stilla folket, s† att de icke skulle knota emot Mose; han sade: ˝L†t oss „nd† draga ditupp och intaga det, ty f”rvisso skola vi bliva det ”verm„ktiga.˝ 013:032 Men de m„n som hade varit d„ruppe med honom sade: ˝Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de „ro oss f”r starka.˝ 013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: ˝Det land som vi hava genomvandrat och bespejat „r ett land som f”rt„r sina inbyggare, och alla m„nniskor, som vi d„r s†go, voro resligt folk. 013:034 Vi s†go d„r ock j„ttarna, Anaks barn, av j„ttestammen; vi tyckte d† att vi sj„lva voro s†som gr„shoppor, och sammalunda tyckte de om oss. 014:001 D† begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr„t den natten. 014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ˝O att vi hade f†tt d” i Egyptens land, eller att vi hade f†tt d” h„r i ”knen! 014:003 Varf”r vill d† HERREN f”ra oss in i detta andra land, d„r vi m†ste falla f”r sv„rd, och d„r v†ra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore f”rvisso b„ttre f”r oss att v„nda tillbaka till Egypten.˝ 014:004 Och de sade till varandra: ˝L†t oss v„lja en anf”rare och v„nda tillbaka till Egypten.˝ 014:005 D† f”llo Mose och Aron ned p† sina ansikten inf”r Israels barns hela f”rsamlade menighet. 014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo s”nder sina kl„der 014:007 och sade till Israels barns hela menighet: ˝Det land som vi hava genomvandrat och bespejat „r ett ”verm†ttan gott land. 014:008 Om HERREN har behag till oss, s† skall han f”ra oss in i det landet och giva det †t oss -- ett land som flyter av mj”lk och honung. 014:009 Allenast m†n I icke s„tta eder upp mot HERREN; och f”r folket i landet m†n I icke frukta, ty de skola bliva s†som en munsbit f”r oss. Deras besk„rm har vikit ifr†n dem, men med oss „r HERREN; frukten icke f”r dem.˝ 014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D† visade sig HERRENS h„rlighet i uppenbarelset„ltet f”r alla Israels barn. 014:011 Och HERREN sade till Mose: ˝Huru l„nge skall detta folk f”rakta mig, och huru l„nge skola de framh„rda i att icke vilja tro p† mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem? 014:012 Jag skall sl† dem med pest och f”rg”ra dem, men dig vill jag g”ra till ett folk, st”rre och m„ktigare „n detta.˝ 014:013 Mose sade till HERREN: ˝Egyptierna hava ju f”rnummit att du med din kraft har f”rt detta folk ut ifr†n dem hitupp, 014:014 och de hava omtalat det f”r inbyggarna h„r i landet, s† att de hava f†tt h”ra att du „r HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig f”r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky st†r ”ver dem, och att du g†r framf”r dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. 014:015 Om du nu d”dade detta folk, alla tillsammans, d† skulle hedningarna, som finge h”ra detta ber„ttas om dig, s„ga s†: 014:016 'D„rf”r att HERREN icke f”rm†dde f”ra detta folk in i det land som han med ed hade lovat †t dem, d„rf”r har han slaktat dem i ”knen.' 014:017 Nej, m† nu Herrens kraft bevisa sig stor, s†som du har talat och sagt: 014:018 'HERREN „r l†ngmodig och stor i mildhet, han f”rl†ter missg„rning och ”vertr„delse, fast„n han icke l†ter n†gon bliva ostraffad, utan hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och efterkommande i tredje och fj„rde led.' 014:019 S† tillgiv nu detta folk dess missg„rning, enligt din stora n†d, s†som du har l†tit din f”rl†telse f”lja detta folk allt ifr†n Egypten och „nda hit.˝ 014:020 D† sade HERREN: ˝Jag vill tillgiva dem efter din b”n. 014:021 Men s† sant jag lever, och s† sant hela jorden skall bliva full av HERRENS h„rlighet: 014:022 av alla de m„n som hava sett min h„rlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i ”knen, och som dock nu tio g†nger hava frestat mig och icke velat h”ra min r”st, 014:023 av dem skall ingen f† se det land som jag med ed har lovat †t deras f„der; ingen av dem som hava f”raktat mig skall f† se det. 014:024 Men eftersom i min tj„nare Kaleb „r en annan ande, s† att han i allt har efterf”ljt mig, d„rf”r vill jag l†ta honom komma in i det land d„r han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det. 014:025 Men d† nu amalekiterna och kanan‚erna bo i dalbygden, s† v„nden eder i morgon †t annat h†ll bryten upp och tagen v„gen mot ”knen, †t R”da havet till.˝ 014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 014:027 ˝Huru l„nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har h”rt huru Israels barn knorra mot mig. 014:028 S„g nu till dem: 'S† sant jag lever, s„ger HERREN, jag skall g”ra med eder s†som I sj„lva haven sagt inf”r mig. 014:029 H„r i ”knen skola edra d”da kroppar bliva liggande; s† skall det g† eder alla, s† m†nga I „ren som haren blivit inm”nstrade, alla som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, eftersom I haven knorrat mot mig. 014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f”rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag l†ta komma ditin, och de skola l„ra k„nna det land som I haven f”raktat. 014:032 I sj„lva d„remot -- edra d”da kroppar skola bliva liggande h„r i ”knen. 014:033 Och edra barn skola draga omkring s†som herdar i ”knen i fyrtio †r, och skola b„ra p† b”rdan av eder trol”sa avf„llighet, till dess att edra d”da kroppar hava f”rg†tts i ”knen. 014:034 S†som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s† skolen I under fyrtio †r -- ett †r f”r var dag -- komma att b„ra p† edra missg„rningar; I skolen d† f”rnimma vad det „r att jag tager min hand ifr†n eder.' 014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall f”rvisso g”ra s† med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h„r i ”knen skola de f”rg†s, h„r skola de d”.˝ 014:036 Och de m„n som Mose hade s„nt †stad f”r att bespeja landet, och som vid sin †terkomst hade f”rlett hela menigheten att knorra mot honom, d„rigenom att de talade illa om landet, 014:037 dessa m„n som hade talat illa om landet tr„ffades nu av d”den genom en hems”kelse, inf”r HERRENS ansikte. 014:038 Av de m„n som hade g†tt †stad f”r att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv. 014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn. D† blev folket mycket sorgset. 014:040 Och de stodo upp bittida f”ljande morgon f”r att draga †stad upp mot den ”vre bergsbygden; och de sade: ˝Se, h„r „ro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.˝ 014:041 Men Mose sade: ˝Varf”r viljen I s† ”vertr„da HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas v„l. 014:042 HERREN „r icke med bland eder; dragen d„rf”r icke ditupp, p† det att I icke m†n bliva slagna av edra fiender. 014:043 Ty amalekiterna och kanan‚erna skola d„r m”ta eder, och I skolen falla f”r sv„rd; I haven ju v„nt eder bort ifr†n HERREN, och HERREN skall d„rf”r icke vara med eder.˝ 014:044 Likv„l drogo de i sitt ”vermod upp mot den ”vre bergsbygden; men HERRENS f”rbundsark och Mose l„mnade icke l„gret. 014:045 D† kommo amalekiterna och kanan‚erna, som bodde d„r i bergsbygden, ned och slogo dem och f”rskingrade dem och drevo dem „nda till Horma. 015:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om I, n„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och d„r I skolen bo, 015:003 viljen offra ett eldsoffer †t HERREN, ett br„nnoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte, eller det g„ller ett frivilligt offer, eller det g„ller edra h”gtidsoffer -- f”r att bereda HERREN en v„lbehaglig lukt, genom f„kreatur eller sm†boskap, 015:004 s† skall den som vill offra †t HERREN ett s†dant offer b„ra fram s†som spisoffer en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en fj„rdedels hin olja; 015:005 och s†som drickoffer skall du offra en fj„rdedels hin vin till vart lamm, vare sig det „r ett br„nnoffer som offras, eller det „r ett slaktoffer. 015:006 Men till en v„dur skall du s†som spisoffer offra tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en tredjedels hin olja, 015:007 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en tredjedels hin vin, till er v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 015:008 Och n„r du offrar en ungtjur till br„nnoffer eller till slaktoffer, vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte eller det g„ller tackoffer †t HERREN. 015:009 S† skall, j„mte ungtjuren, s†som spisoffer framb„ras tre tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en halv in olja, 015:010 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 015:011 Vad h„r „r sagt skall offras till var tjur, var v„dur, vart djur av sm†boskapen, vare sig f†r eller get. 015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad h„r „r sagt, efter deras antal. 015:013 Var inf”ding skall offra detta, s†som h„r „r sagt, n„r han vill offra ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 015:014 Och n„r en fr„mling som vistas hos eder, eller som i kommande sl„kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN, s† skall han offra p† samma s„tt som I offren. 015:015 Inom f”rsamlingen skall en och samma stadga g„lla f”r eder och f”r fr„mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte: I sj„lva och fr„mlingen skolen f”rfara p† samma s„tt inf”r HERRENS ansikte. 015:016 Samma lag och samma r„tt skall g„lla f”r eder och f”r fr„mlingen som bor hos eder. 015:017 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:018 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen in i det land dit jag vill f”ra eder, 015:019 skolen I, d† I „ten av landets br”d, giva †t HERREN en offerg„rd d„rav. 015:020 S†som f”rstling av edert mj”l skolen I giva en kaka till offerg„rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg„rd fr†n eder loge. 015:021 Av f”rstlingen av edert mj”l skolen I giva †t HERREN en offerg„rd, sl„kte efter sl„kte. 015:022 Och om I beg†n synd oupps†tligen, i det att I underl†ten att g”ra efter n†got av dessa bud som HERREN har kungjort f”r Mose, 015:023 efter n†got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr†n den dag d† HERREN gav sina bud och allt framgent, sl„kte efter sl„kte, 015:024 s† skall, om synden har blivit beg†ngen oupps†tligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s†som br„nnoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som p† f”reskrivet s„tt skall offras d„rtill, och tillika en bock s†som syndoffer. 015:025 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r Israels barns hela menighet, och s† bliver dem f”rl†tet; ty det var en oupps†tlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer †t HERREN, och sitt syndoffer inf”r HERRENS ansikte f”r sin oupps†tliga synd. 015:026 Ja, s† bliver dem f”rl†tet, Israels barns hela menighet och fr„mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den oupps†tliga synden. 015:027 Och om n†gon enskild syndar oupps†tligen, skall han s†som syndoffer f”ra fram en †rsgammal get. 015:028 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r denne som har f”rsyndat sig genom oupps†tlig synd, inf”r HERRENS ansikte; p† det att honom m† bliva f”rl†tet, n„r f”rsoning bringas f”r honom. 015:029 F”r inf”dingen bland Israels barn och f”r fr„mlingen som bor ibland dem, f”r eder alla skall g„lla en och samma lag, n„r n†gon beg†r synd oupps†tligen. 015:030 Men den som beg†r n†got med upplyft hand, evad han „r inf”ding eller fr„mling, han h†nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk. 015:031 Ty HERRENS ord har han f”raktat, och mot hans bud har han brutit; utan f”rskoning skall han utrotas; missg„rning vilar p† honom. 015:032 Medan nu Israels barn voro i ”knen, ertappades en man med att samla ihop ved p† sabbatsdagen. 015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f”rde honom fram inf”r Mose och Aron och hela menigheten. 015:034 Och d† det icke var best„mt vad som borde g”ras med honom, satte de honom i f”rvar. 015:035 Och HERREN sade till Mose: ˝Mannen skall straffas med d”den; hela menigheten skall stena honom utanf”r l„gret.˝ 015:036 D† f”rde hela menigheten ut honom utanf”r l„gret och stenade honom till d”ds, s†som HERREN hade bjudit Mose. 015:037 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:038 Tala till Israels barn och s„g till dem att de och deras efterkommande skola g”ra sig tofsar i h”rnen p† sina kl„der och s„tta ett m”rkbl†tt sn”re p† var h”rntofs. 015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f”r att I, n„r I sen d„rp†, m†n t„nka p† alla HERRENS bud och g”ra efter dem, och icke sv„va omkring efter edra hj„rtans och ”gons lustar, som I nu l”pen efter i trol”s avf„llighet. 015:040 Ty jag vill att I skolen t„nka p† och g”ra efter alla mina bud och vara helgade †t eder Gud. 015:041 Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land, f”r att jag skall vara eder Gud Jag „r HERREN, eder Gud. 016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs s”ner, och On, Pelets son, av Rubens s”ner, dessa togo till sig folk 016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem f”ljde tv† hundra femtio m„n av Israels barn, h”vdingar i menigheten, ombud i folkf”rsamlingen, ansedda m„n. 016:003 Och de f”rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: ˝Nu m† det vara nog. Hela menigheten „r ju helig, alla „ro det, och HERREN „r mitt ibland dem; varf”r upph„ven I eder d† ”ver HERRENS f”rsamling?˝ 016:004 N„r Mose h”rde detta, f”ll han ned p† sitt ansikte. 016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: ˝I morgon skall HERREN g”ra kunnigt vem som h”r honom till, och vem som „r den helige †t vilken han giver tilltr„de till sig. Och den han utv„ljer, honom skall han giva tilltr„de till sig. 016:006 G”ren nu p† detta s„tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop, 016:007 och l„ggen eld i dem och str”n r”kelse p† dem inf”r HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d† utv„ljer, han „r den helige. Ja, nu m† det vara nog, I Levi s”ner.˝ 016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: H”ren nu, I Levi s”ner. 016:009 Žr det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr†n Israels menighet och givit eder tilltr„de till sig, s† att I f†n f”rr„tta tj„nsten i HERRENS tabernakel och st† inf”r menigheten och betj„na den? 016:010 Źt dig, och †t alla dina br”der, Levi s”ner, j„mte dig, har han givit tilltr„de till sig; och nu st†n I ocks† efter pr„stad”met! 016:011 D„rf”r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad „r Aron, att I knorren mot honom?˝ 016:012 Och Mose s„nde och l„t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs s”ner. Men de sade: ˝vi komma icke. 016:013 Žr det icke nog att du har f”rt oss hitupp ur ett land som fl”t av mj”lk och honung, f”r att l†ta oss d” I ”knen? Vill du nu ock upph„va dig till herre ”ver oss? 016:014 Ingalunda har du f”rt oss in i ett land som flyter av mj”lk och honung, eller givit oss †krar och ving†rdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut ”gonen p† dessa m„nniskor? Nej, vi komma icke.˝ 016:015 D† blev Mose mycket vred och sade till HERREN: ˝Se icke till deras offerg†va. Icke s† mycket som en enda †sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort n†got ont.˝ 016:016 Och Mose sade till Kora: ˝Du och hela din hop m†n inst„lla eder inf”r HERRENS ansikte i morgon, du sj„lv och de, s† ock Aron. 016:017 Och var och en av eder m† taga sitt fyrfat och l„gga r”kelse d„rp†, och sedan b„ra sitt fyrfat fram inf”r HERRENS ansikte, tv† hundra femtio fyrfat; du sj„lv och Aron m†n ock taga var sitt fyrfat.˝ 016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d„rp† och str”dde r”kelse d„rp†, och st„llde sig vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; och Mose och Aron likas†. 016:019 Och Kora f”rsamlade mot dem hela menigheten vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r hela menigheten. 016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 016:021 ˝Skiljen eder fr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick f”rg”ra dem.˝ 016:022 D† f”llo de ned p† sina ansikten och sade: ˝O Gud, du Gud som r†der ”ver allt k”tts anda, skall du f”rt”rnas p† hela menigheten, d„rf”r att en enda man syndar?˝ 016:023 D† talade HERREN till Mose och sade: 016:024 ˝Tala till menigheten och s„g: Dragen eder bort ifr†n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l„gerst„lle.˝ 016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de „ldste i Israel f”ljde honom. 016:026 Och han talade till menigheten och sade: ˝Viken bort ifr†n dessa ogudaktiga m„nniskors t„lt, och kommen icke vid n†got som tillh”r dem, p† det att I icke m†n f”rg†s genom alla deras synder.˝ 016:027 D† drogo de sig bort ifr†n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l„gerst„lle; men Datan och Abiram hade g†tt ut och st„llt sig vid ing†ngen till sina t„lt med sina hustrur och barn, b†de stora och sm†. 016:028 Och Mose sade: ˝D„rav skolen I f”rnimma att det „r HERREN som har s„nt mig f”r att g”ra alla dessa g„rningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke: 016:029 om dessa d” p† samma s„tt som andra m„nniskor d”, eller drabbas av hems”kelse p† samma s„tt som andra m„nniskor, s† har HERREN icke s„nt mig; 016:030 men om HERREN h„r l†ter n†got alldeles nytt ske, i det att marken ”ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s† att de levande fara ned i d”dsriket, d† skolen I d„rav veta att dessa m„nniskor hava f”raktat HERREN.˝ 016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, r„mnade marken under dem, 016:032 och jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras „godelar; 016:033 och de foro levande ned i d”dsriket, de med allt vad de hade, och jorden ”vert„ckte dem, och s† utrotades de ur f”rsamlingen. 016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden. 016:035 Men eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde de tv† hundra femtio m„nnen som hade burit fram r”kelse. 016:036 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:037 ˝S„g till Eleasar, pr„sten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l†ngt bort, 016:038 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m„ns som genom sin synd f”rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till pl†tar f”r att d„rmed ”verdraga altaret; ty de hava varit framburna inf”r HERRENS ansikte och hava d„rigenom blivit heliga. Och de skola s† vara ett tecken f”r Israels barn.˝ 016:039 D† tog pr„sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr„nda m„nnen hade burit fram, och man hamrade ut dem f”r att d„rmed ”verdraga altaret, 016:040 till en p†minnelse f”r Israels barn att ingen fr„mmande, ingen som icke vore av Arons s„d, m†tte tr„da fram f”r att ant„nda r”kelse inf”r HERRENS ansikte, p† det att det icke skulle g† honom s†som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose. 016:041 Men dagen d„refter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: ˝Det „r I som haven d”dat HERRENS folk.˝ 016:042 D† nu menigheten f”rsamlade sig emot Mose och Aron, v„nde dessa sig mot uppenbarelset„ltet och fingo d† se molnskyn ”vert„cka det; och HERRENS h„rlighet visade sig. 016:043 D† gingo Mose och Aron fram inf”r uppenbarelset„ltet. 016:044 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:045 ˝G†n bort ifr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick f”rg”ra dem.˝ D† f”llo de ned p† sina ansikten. 016:046 Och Mose sade till Aron: ˝Tag ditt fyrfat och l„gg eld fr†n altaret d„rp† och str” r”kelse d„rp†, och b„r det s† med hast bort till menigheten och bringa f”rsoning f”r dem; ty f”rt”rnelse har g†tt ut fr†n HERRENS ansikte, och hems”kelsen har begynt.˝ 016:047 D† tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i f”rsamlingen, och se, hems”kelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade r”kelsen p† och bragte f”rsoning f”r folket. 016:048 N„r han s† stod mellan de d”da och de levande, upph”rde hems”kelsen. 016:049 Men de som hade omkommit genom hems”kelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, f”rutom dem som hade omkommit f”r Koras skull. 016:050 Sedan v„nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset„ltets ing†ng; och hems”kelsen hade upph”rt. 017:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 017:002 ˝Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem „ro h”vdingar f”r stamfamiljer, en stav f”r var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p† hans stav. 017:003 Och Arons namn skall du skriva p† Levi stav; ty huvudmannen f”r denna stams familjer skall hava sin s„rskilda stav. 017:004 Sedan skall du l„gga in dem i uppenbarelset„ltet framf”r vittnesb”rdet, d„r jag uppenbarar mig f”r eder. 017:005 D† skall ske att den man som jag utv„ljer, hans stav skall gr”nska. Och s† skall jag g”ra slut p† Israels barns knorrande, s† att jag slipper h”ra huru de knorra mot eder.˝ 017:006 Och Mose talade till Israels barn, och h”vdingarna f”r deras stamfamiljer g†vo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar. 017:007 Och Mose lade stavarna inf”r HERRENS ansikte i vittnesb”rdets t„lt. 017:008 N„r nu Mose dagen d„refter gick in i vittnesb”rdets t„lt, se, d† gr”nskade Arons stav, som var d„r f”r Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. 017:009 Och Mose bar alla stavarna ut fr†n HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de s†go p† dem och togo var och en sin stav. 017:010 Och HERREN sade till Mose: ˝L„gg Arons stav tillbaka framf”r vittnesb”rdet, f”r att den d„r m† f”rvaras s†som ett tecken f”r de genstr„viga; s† skall du g”ra en „nde p† deras knorrande, s† att jag slipper h”ra det, p† det att de icke m† d”.˝ 017:011 Och Mose gjorde s†; s†som HERREN hade bjudit honom, s† gjorde han. 017:012 Och Israels barn ropade till Mose: ˝Se, vi omkomma, vi f”rg†s, vi f”rg†s allasammans! 017:013 Var och en som kommer d„rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han d”r. Skola vi d† verkligen alla omkomma?˝ 018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina s”ner, och din faders hus j„mte dig, skolen b„ra den missg„rning som vidl†der helgedomen; och du och dina s”ner j„mte dig skolen b„ra den missg„rning som vidl†der edert pr„st„mbete. 018:002 Men ocks† dina fr„nder, Levi stam, din faders stam, skall du l†ta f† tilltr„de dit j„mte dig, och de skola h†lla sig till dig och betj„na dig, under det att du och dina s”ner j„mte dig g”ren tj„nst inf”r vittnesb”rdets t„lt. 018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest „r att iakttaga vid hela t„ltet; men de m† icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, p† det att icke b†de de och I m†n d”. 018:004 De skola h†lla sig till dig och iakttaga vad som „r att iakttaga vid uppenbarelset„ltet, under all tj„nstg”ring vid t„ltet; men ingen fr„mmande f†r komma eder n„ra. 018:005 Och I skolen iakttaga vad som „r att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, p† det att icke f”rt”rnelse †ter m† komma ”ver Israels barn. 018:006 Se, jag har uttagit edra br”der, leviterna, bland Israels barn; en g†va „ro de †t eder, givna †t HERREN, till att f”rr„tta tj„nsten vid uppenbarelset„ltet. 018:007 Men du och dina s”ner j„mte dig skolen iakttaga vad som h”r till edert pr„st„mbete, i allt vad som ang†r altaret och det som „r innanf”r f”rl†ten, och skolen s† g”ra tj„nst. Jag giver eder edert pr„st„mbete s†som en g†votj„nst; men om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das. 018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver †t dig vad som skall f”rvaras av det som gives mig s†som g„rd. Av Israels barns alla heliga g†vor giver jag detta till „mbetslott †t dig och dina s”ner, s†som en ev„rdlig r„tt. 018:009 Detta skall tillh”ra dig av det! h”gheliga som icke l„mnas †t elden: alla deras offerg†vor, s† ofta de framb„ra spisoffer eller syndoffer, eller framb„ra skuldoffer till ers„ttning †t mig, detta skall s†som h”gheligt tillh”ra dig och dina s”ner. 018:010 P† en h”ghelig plats skall du „ta detta; allt mank”n m† „ta det, det skall vara dig heligt. 018:011 Och detta „r rad som skall tillh”ra dig s†som en g„rd av Israels barns g†vor, s† ofta de framb„ra viftoffer; †t dig och †t dina s”ner och d”ttrar j„mte dig giver jag det till en ev„rdlig r„tt; var och en i ditt hus som „r ren m† „ta det: 018:012 allt det b„sta av olja och allt det b„sta av vin och av s„d, f”rstlingen d„rav, som de giva †t HERREN, detta giver jag †t dig. 018:013 F”rstlingsfrukterna av allt som v„xer i deras land, vilka de b„ra fram †t HERREN, skola tillh”ra dig; var och en i ditt hus som „r ren m† „ta d„rav. 018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillh”ra dig. 018:015 Allt det som ”ppnar moderlivet, vad k”tt det vara m†, evad det „r m„nniskor eller boskap som de f”ra fram till HERREN, det skall tillh”ra dig; dock s†, att du tager l”sen f”r det som „r f”rstf”tt bland m„nniskor, och likaledes tager l”sen f”r det som „r f”rstf”tt bland orena djur. 018:016 Och vad ang†r dem som skola l”sas, skall du taga l”sen f”r dem, n„r de „ro en m†nad gamla, och detta efter det v„rde du har best„mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna r„knad till tjugu gera. 018:017 Men f”r det som „r f”rstf”tt bland f„kreatur eller f†r eller getter m† du icke taga l”sen; det „r heligt. Deras blod skall du st„nka p† altaret, och deras fett skall du f”rbr„nna s†som ett eldsoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 018:018 Men deras k”tt skall tillh”ra dig; det skall tillh”ra dig likasom viftoffersbringan och det h”gra l†rstycket. 018:019 Alla heliga g†vor som Israels barn giva †t HERREN s†som g„rd, dem giver jag †t dig och †t dina s”ner och d”ttrar j„mte dig, s†som en ev„rdlig r„tt. Ett ev„rdligt saltf”rbund inf”r HERRENS ansikte skall detta vara f”r dig och f”r dina avkomlingar j„mte dig. 018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n†gon arvedel, och du skall icke hava n†gon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn. 018:021 Och se, †t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, s†som l”n f”r den tj„nst de f”rr„tta, tj„nsten vid uppenbarelset„ltet. 018:022 Men de ”vriga israeliterna m† h„danefter icke komma vid uppenbarelset„ltet, ty de skola d„rigenom komma att b„ra p† synd och s† tr„ffas av d”den; 018:023 utan leviterna skola f”rr„tta tj„nsten vid uppenbarelset„ltet, och de skola b„ra de missg„rningar som beg†s. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte; bland Israels barn skola de icke hava n†gon arvedel. 018:024 Ty den tionde som Israels barn giva †t HERREN s†som g„rd, den giver jag †t leviterna till arvedel. D„rf”r „r det som jag s„ger om dem att de icke skola hava n†gon arvedel bland Israels barn. 018:025 Och HERREN talade till Mose och sade: 018:026 Till leviterna skall du s† tala och s„ga: N„r I av Israels barn mottagen den tionde som jag har best„mt att I skolen f† av dem s†som eder arvedel, d† skolen I d„rav giva en g„rd †t HERREN, en tionde av tionden. 018:027 Och denna eder g„rd skall s† anses, som n„r andra giva s„d fr†n logen och vin och olja fr†n pressen. 018:028 P† detta s„tt skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en g„rd †t HERREN; och denna HERRENS g„rd av tionden skolen I giva †t pr„sten Aron. 018:029 Av alla g†vor som I f†n skolen giva †t HERREN hela den g„rd som tillkommer honom; av allt det b„sta av g†vorna skolen I giva den, s†dant bland dessa som passar till heliga g†vor. 018:030 Och du skall s„ga till dem: N„r I nu given s†som g„rd det b„sta av dem, skall denna leviternas g†va s† anses, som n„r andra giva vad loge och press avkasta. 018:031 I med edert husfolk m†n „ta det p† vilken plats som helst; ty det „r eder l”n f”r eder tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet. 018:032 N„r I s† given det b„sta av dem s†som g„rd, skolen I icke f”r deras skull komma att b„ra p† synd; och d† skolen I icke ohelga Israels barns heliga g†vor och s† tr„ffas av d”den. 019:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 019:002 Detta „r den lagstadga som HERREN har p†bjudit: S„g till Israels barn att de skaffa fram till dig en r”d, felfri ko, en som icke har n†got lyte, och som icke har burit n†got ok. 019:003 Denna skolen I l„mna †t pr„sten Eleasar; och man skall f”ra ut henne utanf”r l„gret och slakta henne i hans †syn. 019:004 Och pr„sten Eleasar skall taga n†got av hennes blod p† sitt finger, och st„nka med hennes blod sju g†nger mot framsidan av uppenbarelset„ltet. 019:005 Sedan skall man br„nna upp kon inf”r hans ”gon; hennes hud och k”tt och blod j„mte hennes orenlighet skall man br„nna upp. 019:006 Och pr„sten skall taga cedertr„, isop och rosenr”tt garn och kasta det i elden vari kon br„nnes upp. 019:007 Och pr„sten skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret. Dock skall pr„sten vara oren „nda till aftonen. 019:008 Ocks† den som br„nde upp henne skall tv† sina kl„der i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren „nda till aftonen. 019:009 Och en man som „r ren skall samla ihop askan efter kon och l„gga den utanf”r l„gret p† en ren plats. Den skall f”rvaras †t Israels barns menighet, till st„nkelsevatten. Det „r ett syndoffer. 019:010 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r Israels barn och f”r fr„mlingen som bor ibland dem. 019:011 Den som kommer vid n†gon d”d, vid en m„nniskas lik, han skall vara oren i sju dagar. 019:012 Han skall rena sig h„rmed p† tredje dagen och p† sjunde dagen, s† bliver han ren. Men om han icke renar sig p† tredje dagen och p† sjunde dagen, s† bliver han icke ren. 019:013 Var och en som kommer vid n†gon d”d, vid liket av en m„nniska som har d”tt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. D„rf”r att st„nkelsevatten icke har blivit st„nkt p† honom, skall han vara oren; orenhet l†der alltj„mt vid honom. 019:014 Detta „r lagen: N„r en m„nniska d”r i ett t„lt, skall var och en som kommer in i t„ltet och var och en som redan „r i t„ltet vara oren i sju dagar. 019:015 Och alla ”ppna k„rl, alla som icke hava st†tt ”verbundna, skola vara orena. 019:016 Och var och en som ute p† marken kommer vid n†gon som har fallit f”r sv„rd eller p† annat s„tt tr„ffats av d”den, eller vid m„nniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar. 019:017 Och f”r att rena den som s† har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbr„nda syndoffret och gjuta friskt vatten d„rp† i ett k„rl. 019:018 Och en man som „r ren skall taga isop och doppa i vattnet och st„nka p† t„ltet och p† allt bohaget, och p† de personer som hava varit d„rinne, och p† honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har d”tt p† annat s„tt, eller vid graven. 019:019 Och mannen som „r ren skall p† tredje dagen och p† sjunde dagen best„nka den som har blivit oren. N„r s† p† sjunde dagen hans rening „r avslutad, skall han tv† sina kl„der och bada sig i vatten, s† bliver han ren om aftonen. 019:020 Men om n†gon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur f”rsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; st„nkelsevatten har icke blivit st„nkt p† honom, han „r oren. 019:021 Och detta skall vara f”r dem en ev„rdlig stadga. Mannen som st„nkte st„nkelsevattnet skall tv† sina kl„der; och om n†gon annan kommer vid st„nkelsevattnet, skall han vara oren „nda till aftonen. 019:022 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren „nda till aftonen. 020:001 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i ”knen Sin i den f”rsta m†naden, och folket stannade i Kades; d„r dog Mirjam och blev d„r ocks† begraven. 020:002 Och menigheten hade intet vatten; d† f”rsamlade de sig emot Mose och Aron. 020:003 Och folket begynte tvista med Mose och sade: ˝O att ocks† vi hade f†tt f”rg†s, n„r v†ra broder f”rgingos inf”r HERRENS ansikte! 020:004 Varf”r haven I f”rt HERRENS f”rsamling in i denna ”ken, s† att vi och v†r boskap m†ste d” h„r? 020:005 Och varf”r haven I f”rt oss upp ur Egypten och l†tit oss komma till denna sv†ra plats, d„r varken s„d eller fikontr„d eller vintr„d eller granattr„d v„xa, och d„r intet vatten finnes att dricka?˝ 020:006 Men Mose och Aron gingo bort ifr†n f”rsamlingen till uppenbarelset„ltets ing†ng och f”llo ned p† sina ansikten. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r dem. 020:007 Och HERREN talade till Mose och sade: 020:008 ˝Tag staven, och f”rsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inf”r deras ”gon, s† skall den giva vatten ifr†n sig; s† skaffar du fram vatten †t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka. 020:009 D† tog Mose stav en fr†n dess plats inf”r HERRENS ansikte, s†som han hade bjudit honom. 020:010 Och Mose och Aron sammankallade f”rsamlingen framf”r klippan; d„r sade han till dem: ˝H”ren nu, I genstr„vige; kunna vi v„l ur denna klippa skaffa fram vatten †t eder?˝ 020:011 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p† klippan med sin stav tv† g†nger; d† kom mycket vatten ut, s† att menigheten och dess boskap fick dricka. 020:012 Men HERREN sade till Mose och Aron: ˝Eftersom I icke trodden p† mig och icke h”llen mig helig inf”r Israels barns ”gon, d„rf”r skolen I icke f† f”ra denna f”rsamling in i det land som jag har givit dem.˝ 020:013 Detta var Meribas vatten, d„r Israels barn tvistade med HERREN, och d„r han bevisade sig helig p† dem. 020:014 Och Mose skickade s„ndebud fr†n Kades till konungen i Edom och l„t s„ga: ˝S† s„ger din broder Israel: Du k„nner alla de vederm”dor som vi hava haft att utst†, 020:015 huru v†ra f„der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i l†ng tid, och huru vi och v†ra f„der blevo illa behandlade av egyptierna. 020:016 Men vi ropade till HERREN, och han h”rde v†r r”st och s„nde en „ngel som f”rde oss ut ur Egypten; och se, vi „ro nu i Kades, staden som ligger vid gr„nsen till ditt omr†de. 020:017 L†t oss t†ga genom ditt land. Vi skola icke taga v„gen ”ver †krar och ving†rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora v„gen skola vi g†, utan att vika av vare sig till h”ger eller till v„nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr†de.˝ 020:018 Men Edom svarade honom: ˝Du f†r icke t†ga genom mitt land. Om du det g”r, skall jag draga ut emot dig med sv„rd.˝ 020:019 Men Israels barn sade till honom: ˝P† den allm„nna farv„gen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag beg„r ju ingenting: allenast att f† t†ga v„gen fram h„rigenom.˝ 020:020 Han svarade: ˝Nej, du f†r icke t†ga h„rigenom.˝ Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt. 020:021 D† allts† Edom icke tillstadde Israel att t†ga genom sitt omr†de, vek Israel av och gick undan f”r honom. 020:022 Och de br”to upp fr†n Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor. 020:023 Och HERREN talade till Aron p† berget Hor, vid gr„nsen till Edoms land, och sade: 020:024 ˝Aron skall samlas till sina f„der: han skall icke komma in i det land som jag har givit †t Israels barn; ty I voren genstr„viga mot min befallning vid Meribas vatten. 020:025 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f”r dem upp p† berget Hor, 020:026 och tag av Aron hans kl„der och s„tt dem p† hans son Eleasar. S† skall Aron samlas till sina f„der och I d” d„r.˝ 020:027 Och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit; och de stego upp p† berget Hor inf”r hela menighetens ”gon. 020:028 Och Mose tog av Aron hans kl„der och satte dem p† hans son Eleasar. Och Aron dog d„r uppe p† bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fr†n berget. 020:029 Och n„r hela menigheten f”rnam att Aron hade givit upp andan, begr„to de honom i trettio dagar, hela Israels hus. 021:001 D† nu konungen i Arad, kanan‚en, som bodde i Sydlandet, h”rde att Israel var i ant†gande p† Atarimv„gen, gav han sig i strid med Israel och tog n†gra av dem till f†nga. 021:002 D† gjorde Israel ett l”fte †t HERREN och sade: ˝Om du giver detta folk i min hand, s† skall jag giva deras st„der till spillo.˝ 021:003 Och HERREN h”rde Israels r”st och gav kanan‚erna i deras hand, och de g†vo dem och deras st„der till spillo; s† fick st„llet namnet Horma. 021:004 Och de br”to upp fr†n berget Hor och togo v„gen †t R”da havet till, f”r att g† omkring Edoms land. Men under v„gen blev folket ot†ligt. 021:005 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: ˝Varf”r haven I f”rt oss upp ur Egypten, s† att vi m†ste d” i ”knen? H„r finnes ju varken br”d eller vatten, och v†r sj„l v„mjes vid den usla f”da vi f†.˝ 021:006 D† s„nde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev d”dat. 021:007 D† kom folket till Mose och sade: ˝Vi hava syndat d„rmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifr†n oss.˝ Och Mose bad f”r folket. 021:008 D† sade HERREN till Mose: ˝G”r dig en orm och s„tt upp den p† en st†ng; sedan m† var och en som har blivit ormstungen se p† den, s† skall han bliva vid liv.˝ 021:009 D† gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p† en st†ng; n„r sedan n†gon hade blivit stungen av en orm, s†g han upp p† kopparormen och blev s† vid liv. 021:010 Och Israels barn br”to upp och l„grade sig i Obot; 021:011 och fr†n Obot br”to de upp och l„grade sig vid Ije-Haabarim i ”knen som ligger framf”r Moab, ”sterut. 021:012 D„rifr†n br”to de upp och l„grade sig i Sereds dal. 021:013 D„rifr†n br”to de upp och l„grade sig p† andra sidan Arnon, d„r denna b„ck fr†n amor‚ernas omr†de, d„r den har runnit upp, flyter fram i ”knen; ty Arnon „r Moabs gr„ns och flyter fram mellan Moabs land och amor‚ernas. 021:014 D„rf”r heter det i ˝Boken om HERRENS krig˝: ˝Vaheb i Sufa och dalarna d„r Arnon g†r fram, 021:015 och dalarnas sluttning, som s„nker sig mot Ars bygd och st”der sig mot Moabs gr„ns.˝ 021:016 D„rifr†n drogo de till Beeri om brunnen d„r var det som HERREN sade till Mose: ˝F”rsamla folket, s† vill jag giva dem vatten.˝ 021:017 D† sj”ng Israel denna s†ng: ˝Fl”da, du brunn! Ja, sjungen om den, 021:018 om brunnen som furstar gr„vde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar. 021:019 Fr†n ”knen drogo de till Mattana, fr†n Mattana till Nahaliel, fr†n: Nahaliel till Bamot, 021:020 fr†n Bamot till den dal som ligger: p† Moabs mark uppe p† Pisga, d„r man kan se ut ”ver ”demarken. 021:021 Och Israel skickade s„ndebud till Sihon, amor‚ernas konung, och l„t s„ga: 021:022 ˝L†t mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifr†n v„gen in i †krar eller ving†rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora v„gen skola vi g†, till dess vi hava kommit igenom ditt omr†de.˝ 021:023 Men Sihon tillstadde icke Israel att t†ga genom sitt omr†de, utan f”rsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i ”knen, till dess han kom till Jahas; d„r gav han sig i strid med Israel. 021:024 Men Israel slog honom med sv„rdsegg och intog hans land fr†n Arnon „nda till Jabbok, „nda till Ammons barns land, ty Ammons barns gr„ns var bef„st. 021:025 Och Israel intog alla st„derna d„r; och Israel bosatte sig i amor‚ernas alla st„der, i Hesbon och alla underlydande orter. 021:026 Hesbon var n„mligen Sihons, amor‚ernas konungs, stad, ty denne hade f”rt krig med den f”rre konungen i Moab och tagit ifr†n honom hela hans land „nda till Arnon. 021:027 D„rf”r s„ga skalderna: ˝Kommen till Hesbon! Byggas och bef„stas skall Sihons stad. 021:028 Ty eld gick ut fr†n Hesbon, en l†ga fr†n Sihons stad; den f”rt„rde Ar i Moab, dem som bodde p† Arnons h”jder. 021:029 Ve dig, Moab! F”rlorat „r du, Kemos' folk! Han l„t sina s”ner bliva slagna p† flykten och sina d”ttrar f”ras bort i f†ngenskap, bort till amor‚ernas konung, Sihon. 021:030 Vi sk”to ned dem -- f”rlorat var Hesbon, landet „nda till Dibon; vi h„rjade „nda till Nofa, Nofa, som n†r till Medeba.˝ 021:031 S† bosatte sig d† Israel i amor‚ernas land. 021:032 Och Mose s„nde ut och l„t bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han f”rdrev amor‚erna som bodde d„r. 021:033 Sedan v„nde de sig †t annat h†l. och drogo upp †t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei. 021:034 Men HERREN sade till Mose: ˝Frukta icke f”r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall g”ra med honom p† samma s„tt som du gjorde med Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon.˝ 021:035 Och de slogo honom j„mte hans s”ner och allt hans folk, och l„to ingen av dem slippa undan. S† intogo de hans land. 022:001 Och Israels barn br”to upp och l„grade sig p† Moabs hedar, p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. 022:002 Och Balak, Sippors son, s†g allt vad Israel hade gjort mot amor‚erna. 022:003 Och Moab b„vade storligen f”r folket, d„rf”r att det var s† talrikt; Moab gruvade sig f”r Israels barn. 022:004 Och Moab sade till de „ldste i Midjan: ˝Nu kommer denna hop att „ta upp allt som finnes h„r runt omkring oss, likasom oxen „ter upp vad gr”nt som finnes p† marken.˝ Och Balak, Sippors son, var p† den tiden konung i Moab. 022:005 Och han skickade s„ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfr„nders land, f”r att kalla honom till sig; han l„t s„ga: ˝Se, h„r „r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det ”vert„cker marken, och det har l„grat sig mitt emot mig. 022:006 S† kom nu och f”rbanna †t mig detta folk, ty det „r mig f”r m„ktigt; kanh„nda skall jag d† kunna sl† det och f”rjaga det ur landet. Ty jag vet att den du v„lsignar, han „r v„lsignad, och den du f”rbannar, han bliver f”rbannad.˝ 022:007 S† gingo nu de „ldste i Moab och de „ldste i Midjan †stad och hade med sig sp†domsl”n; och de kommo till Bileam och framf”rde till honom Balaks ord. 022:008 Och han sade till dem: ˝Stannen h„r ”ver natten, s† vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.˝ D† stannade Moabs furstar kvar hos Bileam. 022:009 Och Gud kom till Bileam; han sade: ˝Vad „r det f”r m„n som du har hos dig?˝ 022:010 Bileam svarade Gud: ˝Balak, Sippors son, konungen i Moab, har s„nt till mig detta bud: 022:011 'Se, h„r „r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det ”vert„cker marken. S† kom nu och f”rbanna det †t mig; kanh„nda skall jag d† kunna giva mig i strid med det och f”rjaga det.'˝ 022:012 D† sade Gud till Bileam: ˝Du skall icke g† med dem; du skall icke f”rbanna detta folk, ty det „r v„lsignat.˝ 022:013 Om morgonen, n„r Bileam hade st†tt upp, sade han allts† till Balaks furstar: ˝G†n hem till edert land, ty HERREN vill icke tillst„dja mig att f”lja med eder.˝ 022:014 D† stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: ˝Bileam v„grade att f”lja med oss.˝ 022:015 Men Balak s„nde „nnu en g†ng †stad furstar, flera och f”rn„mligare „n de f”rra. 022:016 Och de kommo till Bileam och sade till honom: ˝S† s„ger Balak Sippors son: 'L†t dig icke avh†llas fr†n att komma till mig; 022:017 ty jag vill bevisa dig ”verm†ttan stor „ra, och allt vad du beg„r av mig skall jag g”ra. Kom nu och f”rbanna †t mig detta folk.'˝ 022:018 D† svarade Bileam och sade till Balaks tj„nare: ˝Om Balak „n g†ve mig s† mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke ”vertr„da HERRENS min Guds befallning, s† att jag gjorde n†got d„remot, vare sig litet eller stort. 022:019 Men stannen nu ocks† I kvar har ”ver natten, f”r att jag m† f”rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.˝ 022:020 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: ˝Om dessa m„n hava kommit f”r att kalla dig, s† st† upp och f”lj med dem. Men allenast vad jag s„ger dig skall du g”ra.˝ 022:021 Om morgonen, n„r Bileam hade st†tt upp, sadlade han allts† sin †sninna och f”ljde med Moabs furstar. 022:022 Men d† han nu f”ljde med, uppt„ndes Guds vrede, och HERRENS „ngel st„llde sig p† v„gen f”r att hindra honom, d„r han red p† sin †sninna, †tf”ljd av tv† sina tj„nare. 022:023 N„r d† †sninnan s†g HERRENS „ngel st† p† v„gen med ett draget sv„rd i sin hand, vek hon av ifr†n v„gen och gick in p† †kern; men Bileam slog †sninnan f”r att driva henne tillbaka in p† v„gen. 022:024 D„refter st„llde sig HERRENS „ngel i en smal gata mellan ving†rdarna, d„r murar funnos p† b†da sidor. 022:025 N„r nu †sninnan s†g HERRENS „ngel, tr„ngde hon sig mot muren och kl„mde s† Bileams ben mot muren; och han slog henne „nnu en g†ng. 022:026 D† gick HERRENS „ngel l„ngre fram och st„llde sig p† ett tr†ngt st„lle, d„r ingen utv„g fanns att vika undan, vare sig till h”ger eller till v„nster. 022:027 N„r †sninnan nu s†g HERRENS „ngel, lade hon sig ned under Bileam. D† uppt„ndes Bileams vrede och han slog †sninnan med sin stav. 022:028 Men HERREN ”ppnade †sninnans mun, och hon sade till Bileam: ˝Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre g†nger har slagit mig?˝ 022:029 Bileam svarade †sninnan: ˝Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett sv„rd i min hand, skulle jag nu hava dr„pt dig.˝ 022:030 Men †sninnan sade till Bileam: ˝Žr icke jag din egen †sninna, som du har ridit p† i all din tid intill denna dag? Och har jag n†gonsin f”rut pl„gat g”ra s† mot dig? Han svarade: ˝Nej.˝ 022:031 Och HERREN ”ppnade Bileams ”gon, s† att han s†g HERRENS „ngel st† p† v„gen med ett draget sv„rd i sin hand. D† bugade han sig och f”ll ned p† sitt ansikte. 022:032 Och HERRENS „ngel sade till honom: ˝Varf”r har du nu tre g†nger slagit din †sninna? Se, jag har g†tt ut f”r att hindra dig, ty denna v„g leder till f”rd„rv och „r mig emot. 022:033 Och †sninnan s†g mig, och hon har nu tre g†nger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan f”r mig, s† skulle jag nu hava dr„pt dig, men l†tit henne leva.˝ 022:034 D† sade Bileam till HERRENS „ngel: ˝Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p† v„gen. Om nu min resa misshagar dig, s† vill jag v„nda tillbaka.˝ 022:035 Men HERRENS „ngel svarade Bileam: ˝F”lj med dessa m„n; men intet annat „n vad jag s„ger dig skall du tala.˝ S† f”ljde d† Bileam med Balaks furstar. 022:036 N„r Balak h”rde att Bileam kom, gick han honom till m”tes till Ir i Moab, vid gr„nsen d„r Arnon flyter, vid yttersta gr„nsen. 022:037 Och Balak sade till Bileam: ˝S„nde jag icke entr„get bud till dig f”r att kalla dig hit? Varf”r ville du d† icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr„cklig „ra?˝ 022:038 Bileam svarade Balak: ˝Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det st†r ingalunda i min egen makt att tala n†got. Vad Gud l„gger i min mun, det m†ste jag tala.˝ 022:039 Sedan f”ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot. 022:040 Och Balak slaktade f„kreatur och sm†boskap och s„nde till Bileam och de furstar som voro med honom. 022:041 Och f”ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f”rde honom upp p† Bamot-Baal; och han kunde fr†n denna plats se en del av folket. 023:001 Och Bileam sade till Balak: ˝Bygg h„r †t mig sju altaren, och skaffa hit †t mig sju tjurar och sju v„durar.˝ 023:002 Balak gjorde s†som Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en v„dur p† vart altare 023:003 D„refter sade Bileam till Balak ˝Stanna kvar vid ditt br„nnoffer; jag vill g† bort och se om till „ventyrs HERREN visar sig f”r mig; och vad helst han uppenbarar f”r mig, det skall jag f”rkunna f”r dig.˝ Och han gick upp p† en kal h”jd. 023:004 Och Gud visade sig f”r Bileam; d† sade denne till honom: ˝De sju altarna har jag uppf”rt, och p† vart altare har jag offrat en tjur och en v„dur.˝ 023:005 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: ˝G† tillbaka till Balak och tala s† och s†.˝ 023:006 N„r han nu kom tillbaka till honom, fann han honom st†ende vid sitt br„nnoffer tillsammans med alla Moabs furstar. 023:007 D† h”r han upp sin r”st och kvad: ˝Fr†n Aram h„mtade mig Balak, fr†n ”sterns berg Moabs konung: 'Kom och f”rbanna †t mig Jakob, kom och tala of„rd ”ver Israel. 023:008 Huru kan jag f”rbanna den gud ej f”rbannar, och tala of„rd ”ver den som HERREN ej talar of„rd ”ver? 023:009 Fr†n klippornas topp ser jag ju honom, och fr†n h”jderna sk†dar jag honom: se, det „r ett folk som bor f”r sig sj„lvt och icke anser sig likt andra folkslag. 023:010 Vem kan r„kna Jakob, tall”s s†som stoftet, eller t„lja ens fj„rdedelen av Israel? M† jag f† d” de r„ttf„rdigas d”d, och blive mitt slut s†som deras!˝ 023:011 D† sade Balak till Bileam: ˝Vad har du gjort mot mig! Till att f”rbanna mina fiender h„mtade jag dig, och nu har du i st„llet v„lsignat dem.˝ 023:012 Men han svarade och sade: ˝Skulle jag d† icke akta p† vad HERREN l„gger i min mun, och tala det?˝ 023:013 Och Balak sade till honom: ˝F”lj nu med mig till ett annat st„lle, varifr†n du ser dem; du ser h„r allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Fr†n det st„llet m† du f”rbanna dem †t mig.˝ 023:014 Och han tog honom med sig till V„ktarplanen p† toppen av Pisga. D„r byggde han sju altaren och offrade en tjur och en v„dur p† vart altare. 023:015 D„refter sade han till Balak: ˝Stanna kvar har vid ditt br„nnoffer; jag sj„lv vill d„rborta se till, om n†got visar sig.˝ 023:016 Och HERREN visade sig f”r Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: ˝G† tillbaka till Balak och tala s† och s†.˝ 023:017 N„r han nu kom till honom, fann han honom st†ende vid sitt br„nnoffer, och Moabs furstar stodo d„r med honom. Och Balak fr†gade honom: ˝Vad har HERREN talat?˝ 023:018 D† hov han upp sin r”st och kvad: ˝St† upp, Balak, och h”r; lyssna till mig, du Sippors son. 023:019 Gud „r icke en m„nniska, s† att han kan ljuga, icke en m„nniskoson, s† att han kan †ngra n†got. Skulle han s„ga n†got och icke g”ra det, tala n†got och icke fullborda det? 023:020 Se, att v„lsigna har jag f†tt i uppdrag; han har v„lsignat, och jag kan icke rygga det. 023:021 Of„rd „r icke att sk†da i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, „r med honom, och jubel s†som mot en konung h”res d„r. 023:022 Det „r Gud som har f”rt dem ut ur Egypten; deras styrka „r s†som vildoxars. 023:023 Ty trolldom b†tar intet mot Jakob, ej heller sp†dom mot Israel. Nej, nu m†ste s„gas om Jakob och om Israel: 'Vad g”r icke Gud!' 023:024 Se, det „r ett folk som st†r upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det l„gger sig ej ned, f”rr„n det har „tit rov och druckit blod av slagna man.˝ 023:025 D† sade Balak till Bileam: ˝Om du nu icke vill f”rbanna dem, s† m† du †tminstone icke v„lsigna dem. 023:026 Men Bileam svarade och sade till Balak: ˝Sade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN s„ger, det m†ste jag g”ra'?˝ 023:027 Och Balak sade till Bileam: ˝Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat st„lle. Kanh„nda skall det behaga Gud att du d„rifr†n f”rbannar dem †t mig. 023:028 Och Balak tog Bileam med sig upp p† toppen av Peor, d„r man kan se ut ”ver ”demarken. 023:029 Och Bileam sade till Balak: ˝Bygg h„r †t mig sju altaren, och skaffa hit †t mig sju tjurar och sju v„durar. 023:030 Och Balak gjorde s†som Bileam sade; och han offrade en tjur och en v„dur p† vart altare. 024:001 D† nu Bileam s†g att det var: HERRENS vilja att han skulle v„lsigna Israel, gick han icke, s†som de f”rra g†ngerna, bort och s†g efter tecken, utan v„nde sitt ansikte mot ”knen. 024:002 Och n„r Bileam lyfte upp sina ”gon och s†g Israel l„grad efter sina stammar, kom Guds Ande ”ver honom. 024:003 Och han hov upp sin r”st och kvad: ˝S† s„ger Bileam, Beors son, s† s„ger mannen med det slutna ”gat, 024:004 s† s„ger han som h”r Guds tal, han som sk†dar syner fr†n den Allsm„ktige, i det han sjunker ned och f†r sina ”gon ”ppnade: 024:005 Huru sk”na „ro icke dina t„lt, du Jakob, dina boningar, du Israel! 024:006 De likna dalar som utbreda sig vida, de „ro s†som lustg†rdar invid en str”m, s†som aloetr„d, planterade av HERREN, s†som cedrar invid vatten. 024:007 Vatten fl”dar ur hans „mbar, hans s†dd bliver rikligen vattnad. St”rre „n Agag skall hans konung vara, ja, upph”jd bliver hans konungamakt. 024:008 Det „r Gud som har f”rt honom ut ur Egypten. Hans styrka „r s†som en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som st† honom emot, deras ben skall han s”nderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem. 024:009 Han har lagt sig ned, han vilar s†som ett lejon, s†som en lejoninna -- vem v†gar oroa honom? V„lsignad vare den som v„lsignar dig, och f”rbannad vare den som f”rbannar dig!˝ 024:010 D† uppt„ndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop h„nderna. Och Balak sade till Bileam: ˝Till att f”rbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i st„llet nu tre g†nger v„lsignat dem. 024:011 Giv dig nu av hem igen. Jag t„nkte att jag skulle f† bevisa dig stor „ra; men se, HERREN har f”rmenat dig att bliva „rad.˝ 024:012 Bileam svarade Balak: ˝Sade jag icke redan till s„ndebuden som du skickade till mig: 024:013 'Om Balak „n g†ve mig s† mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke ”vertr„da HERRENS befallning, s† att jag efter eget tycke gjorde n†got, vad det vara m†.' Vad HERREN s„ger, det m†ste jag tala. 024:014 Se, jag g†r nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall g”ra mot ditt folk i kommande dagar.˝ 024:015 Och han hov upp sin r”st och kvad: ˝S† s„ger Bileam, Beors son, s† s„ger mannen med det slutna ”gat, 024:016 s† s„ger han som h”r Guds tal och har kunskap fr†n den H”gste, han som sk†dar syner fr†n den Allsm„ktige, i det han sjunker ned och f†r sina ”gon ”ppnade: 024:017 Jag ser honom, men icke denna tid, jag sk†dar honom, men icke n„ra. En stj„rna tr„der fram ur Jakob, och en spira h”jer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och sl†r ned alla s”ner till Set. 024:018 Edom skall han f† till besittning till besittning Seir -- sina fienders l„nder. Ty Israel skall g”ra m„ktiga ting; 024:019 ur Jakob skall en h„rskare komma; han skall f”rg”ra i st„derna dem som r„dda sig dit.˝ 024:020 Och han fick se Amalek; d† hov han upp sin r”st och kvad: ˝En f”rstling bland folken „r Amalek, men p† sistone hemfaller han †t underg†ng.˝ 024:021 Och han fick se kain‚erna; d† hov han upp sin r”st och kvad: ˝Fast „r din boning, och lagt p† klippan „r ditt n„ste. 024:022 Likv„l skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider f”ra dig i f†ngenskap.˝ 024:023 Och han lov †ter upp sin r”st och kvad: ˝O ve! Vem skall bliva vid liv, n„r Gud l†ter detta ske? 024:024 Skepp skola komma fr†n kitt‚ernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; ocks† han skall hemfalla †t underg†ng.˝ 024:025 Och Bileam stod upp och v„nde tillbaka hem; ocks† Balak for sin v„g. 025:001 Och medan Israel uppeh”ll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs d”ttrar. 025:002 Dessa inbj”do folket till sina gudars offerm†ltider, 025:003 Och folket †t och tillbad deras gudar. Och Israel sl”t sig till Baal-Peor. D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel. 025:004 Och HERREN sade till Mose: ˝H„mta folkets alla huvudman, och l†t upph„nga s†dana i solen f”r HERREN, p† det att HERRENS vredes gl”d m† v„ndas ifr†n Israel.˝ 025:005 D† sade Mose till Israels domare: ˝Var och en av eder dr„pe bland sina m„n dem som hava slutit sig till Baal-Peor.˝ 025:006 Nu kom en man av Israels barn och f”rde in bland sina br”der en midjanitisk kvinna, inf”r Moses och Israels barns hela menighets ”gon, under det att dessa stodo gr†tande vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 025:007 N„r Pinehas, son till Eleasar, son till pr„sten Aron, s†g detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand 025:008 och f”ljde efter den israelitiske mannen in i t„ltets sovrum och genomborrade dem b†da, s†v„l den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S† upph”rde hems”kelsen bland Israels barn. 025:009 Men de som hade omkommit genom hems”kelsen utgjorde tjugufyra tusen. 025:010 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:011 ˝Pinehas, han som „r son till pr„sten Arons son Eleasar, har avv„nt min vrede fr†n Israels barn, i det att han har nit„lskat bland dem s†som jag nit„lskar; d„rf”r har jag icke i min nit„lskan f”rgjort Israels barn. 025:012 S„g f”rdenskull: Se, jag g”r med honom ett fridsf”rbund; 025:013 och f”r honom, och f”r hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett f”rbund genom vilket han f†r ett ev„rdligt pr„stad”me, till l”n f”r att han nit„lskade f”r sin Gud och bragte f”rsoning f”r Israels barn.˝ 025:014 Och den d”dade israelitiske mannen, han som d”dades j„mte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var h”vding f”r en familj bland simeoniterna. 025:015 Och den d”dade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamh”vding, h”vding f”r en stamfamilj i Midjan. 025:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:017 ˝Angripen midjaniterna och sl†n dem. 025:018 Ty de hava angripit eder genom de onda r†d som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska h”vdingdottern, deras syster, vilken d”dades p† den dag d† hems”kelsen drabbade eder f”r Peors skull.˝ 026:001 Efter denna hems”kelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, pr„sten Arons son, och sade: 026:002 ˝R„knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, efter deras familjer, alla stridbara m„n i Israel.˝ 026:003 Och Mose och pr„sten Eleasar talade till dem p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 026:004 ˝De som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver skola r„knas.˝ S† hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land. 026:005 Ruben var Israels f”rstf”dde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas sl„kt, av Pallu palluiternas sl„kt, 026:006 av Hesron hesroniternas sl„kt, av Karmi karmiternas sl„kt. 026:007 Dessa voro rubeniternas sl„kter. Och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio. 026:008 Men Pallus s”ner voro Eliab. 026:009 Och Eliabs s”ner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, b†da ombud f”r menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, n„r dessa satte sig upp emot HERREN, 026:010 varvid jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem j„mte Kora, vid det tillf„lle d† dennes hop omkom, i det att elden f”rt„rde de tv† hundra femtio m„nnen, s† att de blevo till en varnagel. 026:011 Men Koras s”ner omkommo icke. 026:012 Simeons barn, efter deras sl„kter, voro: Av Nemuel nemueliternas sl„kt, av Jamin jaminiternas sl„kt, av Jakin jakiniternas sl„kt, 026:013 av Sera seraiternas sl„kt, av Saul sauliternas sl„kt. 026:014 Dessa voro simeoniternas sl„kter, tjugutv† tusen tv† hundra. 026:015 Gads barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sefon sefoniternas sl„kt, av Haggi haggiternas sl„kt, av Suni suniternas sl„kt, 026:016 av Osni osniternas sl„kt, av Eri eriternas sl„kt, 026:017 av Arod aroditernas sl„kt, av Areli areliternas sl„kt. 026:018 Dessa voro Gads barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, fyrtio tusen fem hundra. 026:019 Judas s”ner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land. 026:020 Och Juda barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sela selaniternas sl„kt, av Peres peresiternas sl„kt, av Sera seraiternas sl„kt. 026:021 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas sl„kt, av Hamul hamuliternas sl„kt. 026:022 Dessa voro Juda sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sjuttiosex tusen fem hundra. 026:023 Isaskars barn, efter deras sl„kter, voro: Av Tola tolaiternas sl„kt, av Puva puniternas sl„kt, 026:024 av Jasub jasubiternas sl„kt, av Simron simroniternas sl„kt. 026:025 Dessa voro Isaskars sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sextiofyra tusen tre hundra. 026:026 Sebulons barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sered serediternas sl„kt, av Elon eloniternas sl„kt, av Jaleel jaleeliternas sl„kt. 026:027 Dessa voro sebuloniternas sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sextio tusen fem hundra. 026:028 Josefs barn, efter deras sl„kter voro Manasse och Efraim. 026:029 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas sl„kt; men Makir f”dde Gilead; av Gilead kom gileaditernas sl„kt. 026:030 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas sl„kt, av Helek helekiternas sl„kt, 026:031 av Asriel asrieliternas sl„kt, av Sikem sikemiternas sl„kt, 026:032 av Semida semidaiternas sl„kt och av Hefer heferiternas sl„kt. 026:033 Men Selofhad, Hefers son, hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar; och Selofhads d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 026:034 Dessa voro Manasse sl„kter, och de av dem som inm”nstrades utgjorde femtiotv† tusen sju hundra. 026:035 Dessa voro Efraims barn, efter deras sl„kter: Av Sutela sutelaiternas sl„kt, av Beker bekeriternas sl„kt, av Tahan tahaniternas sl„kt. 026:036 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas sl„kt 026:037 Dessa voro Efraims barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades trettiotv† tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras sl„kter. 026:038 Benjamins barn, efter deras sl„kter, voro: Av Bela belaiternas sl„kt, av Asbel asbeliternas sl„kt, av Ahiram ahiramiternas sl„kt, 026:039 av Sefufam sufamiternas sl„kt, av Hufam hufamiternas sl„kt. 026:040 Men Belas s”ner voro Ard och Naaman; arditernas sl„kt; av Naaman naamiternas sl„kt. 026:041 Dessa voro Benjamins barn, efter deras sl„kter, och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra. 026:042 Dessa voro Dans barn, efter deras sl„kter: Av Suham suhamiternas sl„kt. Dessa voro Dans sl„kter, efter deras sl„kter. 026:043 Suhamiternas sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra. 026:044 Asers barn, efter deras sl„kter, voro: Av Jimna Jimnasl„kten, av Jisvi jisviternas sl„kt, av Beria beriaiternas sl„kt. 026:045 Av Berias barn: Av Heber heberiternas sl„kt, av Malkiel malkieliternas sl„kt. 026:046 Och Asers dotter hette Sera. 026:047 Dessa voro Asers barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, femtiotre tusen fyra hundra. 026:048 Naftali barn, efter deras sl„kter, voro: Av Jaseel jaseeliternas sl„kt, av Guni guniternas sl„kt, 026:049 av Jeser jeseriternas sl„kt, av Sillem sillemiternas sl„kt. 026:050 Dessa voro Naftali sl„kter, efter deras sl„kter; och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra. 026:051 Dessa voro de av Israels barn som inm”nstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio. 026:052 Och HERREN talade till Mose och sade: 026:053 Źt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal. 026:054 Źt en st”rre stam skall du giva en st”rre arvedel, och †t en mindre stam en mindre arvedel; †t var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inm”nstrade. 026:055 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p† sina f„dernestammar skola de f† sina arvedelar. 026:056 Efter lottens utslag skall var stam st”rre eller mindre, f† sin arvedel sig tillskiftad. 026:057 Och dessa voro de av Levi stam som inm”nstrades, efter deras sl„kter: Av Gerson gersoniternas sl„kt av Kehat kehatiternas sl„kt, av Merari merariternas sl„kt. 026:058 Dessa voro leviternas sl„kter: libniternas sl„kt, hebroniternas sl„kt maheliternas sl„kt, musiternas sl„kt koraiternas sl„kt. Men Kehat f”dde Amram. 026:059 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som f”ddes †t Levi i Egypten; och hon f”dde †t Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam. 026:060 Och †t Aron f”ddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 026:061 Men Nadab och Abihu tr„ffades av d”den, n„r de buro fram fr„mmande eld inf”r HERRENS ansikte. 026:062 Och de av dem som inm”nstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver. De hade n„mligen icke blivit inm”nstrade bland Israels barn, eftersom icke n†gon arvedel var given †t dem bland Israels barn. 026:063 Dessa voro de som inm”nstrades av Mose och pr„sten Eleasar, n„r dessa m”nstrade Israels barn p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 026:064 Bland dessa var ingen av dem som f”rut hade blivit inm”nstrade av Mose och pr„sten Aron, n„r dessa m”nstrade Israels barn i Sinais ”ken, 026:065 ty om dem hade HERREN sagt: ˝De skola d”den d” i ”knen.˝ D„rf”r var ingen kvar av dem, f”rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 027:001 Och Selofhads d”ttrar tr„dde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, sl„kter. Och hans d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 027:002 Dessa kommo nu inf”r Mose och pr„sten Eleasar och stamh”vdingarna och hela menigheten, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och sade: 027:003 ˝V†r fader har d”tt i ”knen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga s”ner. 027:004 Icke skall nu v†r faders namn utpl†nas ur hans sl„kt f”r det att han icke hade n†gon son? Giv †t oss en besittning ibland v†r faders br”der.˝ 027:005 och Mose bar fram deras sak inf”r HERREN. 027:006 D† talade HERREN till Mose och sade: 027:007 ˝Selofhads d”ttrar hava talat r„tt. Du skall giva ocks† dem en arvsbesittning bland deras faders br”der genom att l†ta deras faders arvedel ”verg† till dem. 027:008 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: N„r n†gon d”r utan att efterl„mna n†gon son, skolen I l†ta hans arvedel ”verg† till hans dotter. 027:009 Men om han icke har n†gon dotter, s† skolen I giva hans arvedel †t hans br”der. 027:010 Har han icke heller n†gra br”der, s† skolen I giva hans arvedel †t hans faders br”der. 027:011 Men om hans fader icke har n†gra broder, s† skolen I giva hans arvedel †t n„rmaste blodsf”rvant inom hans sl„kt, och denne skall d† taga den i besittning.˝ Detta skall vara en r„ttsstadga f”r Israels barn, s†som HERREN har bjudit Mose. 027:012 Och HERREN sade till Mose: ˝Stig upp h„r p† Abarimberget, s† skall du f† se det land som jag har givit †t Israels barn. 027:013 Men n„r du har sett det, skall ocks† du samlas till dina f„der, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina f„der; 027:014 detta d„rf”r att I, i ”knen Sin, n„r menigheten tvistade med mig, voren genstr„viga mot min befallning och icke villen h†lla mig helig genom att skaffa fram vatten inf”r deras ”gon.˝ Detta g„llde Meribas vatten vid Kades, i ”knen Sin. 027:015 Och Mose talade till HERREN och sade: 027:016 ˝M† HERREN, den Gud som r†der ”ver allt k”tts anda, s„tta en man ”ver menigheten, 027:017 som kan g† i spetsen f”r dem, n„r de draga ut eller v„nda †ter, och som kan vara deras ledare och anf”rare, s† att icke HERRENS menighet kommer att likna f†r som icke hava n†gon herde.˝ 027:018 HERREN svarade Mose: ˝Tag till dig Josua, Nuns son, ty han „r en man i vilken ande „r, och l„gg din hand p† honom. 027:019 Och f”r honom fram inf”r pr„sten Eleasar och hela menigheten, och ins„tt honom i hans „mbete inf”r deras ”gon, 027:020 och l„gg n†got av din v„rdighet p† honom, f”r att Israels barns hela menighet m† lyda honom. 027:021 Och hos pr„sten Eleasar skall han sedan hava att inst„lla sig, f”r att denne genom urims dom m† h„mta svar †t honom inf”r HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och v„nda †ter, han sj„lv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.˝ 027:022 och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och f”rde honom fram inf”r pr„sten Eleasar och hela menigheten. 027:023 Och denne lade sina h„nder p† honom och insatte honom i hans „mbete, s†som HERREN hade befallt genom Mose. 028:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 028:002 Bjud Israels barn och s„g till dem: Mina offer, det som „r min spis av mina eldsoffer, en v„lbehaglig lukt f”r mig, dem skolen I akta p†, s† att I offren dem †t mig p† best„md tid. 028:003 Och s„g till dem: Detta „r vad I skolen offra †t HERREN s†som eldsoffer: tv† †rsgamla felfria lamm till br„nnoffer f”r var dag best„ndigt. 028:004 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, 028:005 och s†som spisoffer en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en fj„rdedels hin olja av st”tta oliver. 028:006 Detta „r det dagliga br„nnoffret, som offrades p† Sinai berg, till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN. 028:007 Och s†som drickoffer d„rtill skall du offra en fj„rdedels hin, till det f”rsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas †t HERREN. 028:008 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 028:009 Men p† sabbatsdagen skall du offra tv† †rsgamla felfria lamm, s† ock tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer, samt tillh”rande drickoffer. 028:010 Detta „r sabbatsbr„nnoffret, som skall offras var sabbat, j„mte det dagliga br„nnoffret med tillh”rande drickoffer. 028:011 Och p† edra nym†nadsdagar skolen I offra till br„nnoffer †t HERREN tv† ungtjurar och en v„dur och sju †rsgamla felfria lamm, 028:012 s† ock tre tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer till var tjur, tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer till v„duren, 028:013 och en tiondedels efa fint mj”l begjutet med olja, s†som spisoffer till vart lamm: ett br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN. 028:014 Och de tillh”rande drickoffren skola utg”ras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till v„duren och en fj„rdedels hin till vart lamm. Detta „r nym†nadsbr„nnoffret, som skall offras i var och en av †rets m†nader. 028:015 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer †t HERREN; den skall offras j„mte det dagliga br„nnoffret med tillh”rande drickoffer. 028:016 Och i f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, „r HERRENS p†sk. 028:017 Och p† femtonde dagen i samma m†nad „r h”gtid; d† skall man „ta osyrat br”d, i sju dagar. 028:018 P† den f”rsta dagen skall man h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 028:019 Och s†som eldsoffer, s†som br„nnoffer †t HERREN, skolen I offra tv† ungtjurar och en v„dur och sju †rsgamla lamm; felfria skola de vara. 028:020 Och s†som spisoffer d„rtill skolen I offra fint mj”l, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tv† tiondedels efa till v„duren; 028:021 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen; 028:022 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa f”rsoning f”r eder. 028:023 F”rutom morgonens br„nnoffer, som utg”r det dagliga br„nnoffret, skolen I offra detta. 028:024 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. J„mte det dagliga br„nnoffret skall detta offras, med tillh”rande drickoffer. 028:025 Och p† den sjunde dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 028:026 Och p† f”rstlingsdagen, d† I b„ren fram ett offer av den nya gr”dan †t HERREN, vid eder veckoh”gtid, skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 028:027 S†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra tv† ungtjurar, en v„dur, sju †rsgamla lamm, 028:028 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tv† tiondedels efa till v„duren, 028:029 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 028:030 tillika skolen I offra en bock till att bringa f”rsoning f”r eder. 028:031 F”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och d„rj„mte tillh”rande drickoffer. 029:001 Och i sjunde m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. En basunklangens dag skall den vara f”r eder. 029:002 S†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra en ungtjur, en v„dur, sju †rsgamla felfria lamm, 029:003 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv† tiondedels efa till v„duren 029:004 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 029:005 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer, till att bringa f”rsoning f”r eder -- 029:006 detta f”rutom nym†nadsbr„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom de drickoffer som p† f”reskrivet s„tt skola offras till b†da: allt till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN. 029:007 P† tionde dagen i samma sjunde m†nad skolen I ock h†lla en helig sammankomst, och I skolen d† sp„ka eder; intet arbete skolen I d† g”ra. 029:008 Och s†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra en ungtjur, en v„dur, sju †rsgamla lamm -- felfria skola de vara -- 029:009 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv† tiondedels efa till v„duren, 029:010 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 029:011 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer -- detta f”rutom f”rsoningssyndoffret och det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom de drickoffer som h”ra till b†da. 029:012 P† femtonde dagen i sjunde m†naden skolen I ock h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. D† skolen I fira en HERRENS h”gtid, i sju dagar. 029:013 Och s†som br„nnoffer, s†som eldsoffer, skolen I d† offra till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN tretton ungtjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla lamm -- felfria skola de vara -- 029:014 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv† tiondedels efa till var och en av de tv† v„durarna, 029:015 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen; 029:016 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:017 Och p† den andra dagen: tolv ungtjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:018 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:019 tillika ocks† en bock s†som syndoffer -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och det drickoffer som h”r till dem. 029:020 Och p† den tredje dagen: elva tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:021 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:022 tillika ocks† en syndoffersbock -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:023 Och p† den fj„rde dagen; tio tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:024 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet satt, 029:025 tillika ocks† en bock s†som syndoffer -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:026 Och p† den femte dagen: nio tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:027 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:028 tillika ocks† en syndoffersbock -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:029 Och p† den sj„tte dagen: †tta tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:030 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:031 tillika ocks† en syndoffersbock -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:032 Och p† den sjunde dagen: sju tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm, 029:033 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:034 tillika ocks† en syndoffersbock -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:035 P† den †ttonde dagen skolen I h†lla en h”gtidsf”rsamling; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 029:036 Och s†som br„nnoffer, s†som eldsoffer, skolen I d† offra till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN en tjur, en v„dur, sju †rsgamla felfria lamm, 029:037 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, v„duren och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt, 029:038 tillika ocks† en syndoffersbock -- detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:039 Dessa offer skolen I offra †t HERREN vid edra h”gtider, f”rutom edra l”ftesoffer och frivilliga offer, dessa m† nu vara br„nnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer. 029:001 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles s†som HERREN hade bjudit honom. 030:002 Och Mose talade till Israels barns stamh”vdingar och sade: Detta „r vad HERREN har bjudit: 030:003 om n†gon g”r ett l”fte †t HERREN, eller sv„r en ed genom vilken han f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke, s† skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken g”ra vad hans mun har talat. 030:004 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och „nnu „r ung, g”r ett l”fte †t HERREN och f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke, 030:005 och hennes fader h”r hennes l”fte och huru hon f”rbinder sig till †terh†llsamhet, och hennes fader icke s„ger n†got till henne d„rom, s† skola alla hennes l”ften hava g„llande kraft, och alla hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft. 030:006 Men om hennes fader samma dag han h”r det s„ger nej d„rtill, d† skola hennes l”ften och hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet alla vara utan g„llande kraft; och HERREN skall f”rl†ta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne. 030:007 Och om hon bliver gift, och l”ften d† vila p† henne, eller n†got obet„nksamt ord fr†n hennes l„ppar, varmed hon har bundit sig, 030:008 och hennes man f†r h”ra d„rom, men icke s„ger n†got till henne d„rom samma dag han h”r det, s† skola hennes l”ften hava g„llande kraft, och hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft. 030:009 Men om hennes man samma dag han f†r h”ra det s„ger nej d„rtill, d† upph„ver han d„rmed hennes givna l”fte och det obet„nksamma ord fr†n hennes l„ppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall f”rl†ta henne det. 030:010 Men en „nkas eller en f”rskjuten hustrus l”fte skall hava g„llande kraft f”r henne, vartill hon „n m† hava f”rbundit sig. 030:011 Och om en kvinna i sin mans hus g”r ett l”fte, eller med ed f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke, 030:012 och hennes man h”r det, men icke s„ger n†got till henne d„rom -- icke s„ger nej till henne -- s† skola alla hennes l”ften hava g„llande kraft, och alla hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft. 030:013 Men om hennes man upph„ver dem samma dag han h”r dem, d† skall allt som hennes l„ppar hava talat vara utan g„llande kraft, det m† nu vara l”ften eller n†gon f”rbindelse till †terh†llsamhet; hennes man har upph„vt dem, d„rf”r skall HERREN f”rl†ta henne. 030:014 Źt alla hennes l”ften och †t alla hennes edliga f”rbindelser till att sp„ka sig kan hennes man giva g„llande kraft, och hennes man kan ock upph„va dem. 030:015 Men om hennes man icke f”re p†f”ljande dags ing†ng s„ger n†gonting till henne d„rom, s† giver han g„llande kraft †t alla hennes l”ften och †t alla de f”rbindelser till †terh†llsamhet, som vila p† henne; han giver dem g„llande kraft d„rigenom att han icke s„ger n†got till henne d„rom samma dag han h”r dem. 030:016 Men om han upph„ver dem f”rst n†gon tid efter det han har h”rt dem, d† kommer han att b„ra p† hennes missg„rning. 030:017 Dessa „ro de stadgar som HERREN av Mose ang†ende f”rh†llandet mellan en man och hans hustru, och ang†ende f”rh†llandet mellan en fader och hans dotter, medan denna „nnu „r ung och vistas i sin faders hus. 031:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:002 ˝Kr„v ut h„mnd f”r Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina f„der. 031:003 D† talade Mose till folket och sade: ˝L†ten en del av edra m„n v„pna sig till strid; dessa skola t†ga mot Midjan och utf”ra HERRENS h„mnd p† Midjan. 031:004 Tusen man ur var och en s„rskild av Israels alla stammar skolen I s„nda ut i striden.˝ 031:005 S† avl„mnades d† ur Israels „tter tusen man av var stam: tolv tusen man, v„pnade till strid. 031:006 Och Mose s„nde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han s„nde med dem Pinehas, pr„sten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna. 031:007 Och de gingo till strids emot Midjan, s†som HERREN hade bjudit Mose, och dr„pte allt mank”n. 031:008 Och j„mte andra som d† blevo slagna av dem dr„ptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dr„pte de ock med sv„rd. 031:009 Och Israels barn f”rde Midjans kvinnor och barn bort s†som f†ngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras ”vriga gods togo de s†som byte. 031:010 Och alla deras st„der, i de trakter d„r de bodde, och alla deras t„ltl„ger br„nde de upp i eld. 031:011 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade r”vat, b†de m„nniskor och boskap. 031:012 Och de f”rde f†ngarna och det r”vade och bytet fram till Mose och pr„sten Eleasar och Israels barns menighet i l„gret p† Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko. 031:013 Och Mose och pr„sten Eleasar och alla menighetens h”vdingar gingo dem till m”tes utanf”r l„gret. 031:014 Men Mose f”rt”rnades p† krigsbef„let, ”ver- och underh”vitsm„nnen, n„r de kommo tillbaka fr†n sitt krigst†g. 031:015 Mose sade till dem: ˝Haven I d† l†tit alla kvinnorna leva? 031:016 Det var ju de som, p† Bileams inr†dan, f”rledde Israels barn till att beg† otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som d„rigenom v†llade att en hems”kelse kom ”ver HERRENS menighet. 031:017 S† dr„pen nu alla gossebarn, och dr„pen alla kvinnor som hava haft med m„n, med mank”n, att skaffa. 031:018 Men alla flickebarn som icke hava haft med mank”n att skaffa, dem m†n I l†ta leva f”r eder r„kning. 031:019 Sj„lva skolen I nu l„gra eder utanf”r l„gret, i sju dagar. Var och en av eder som har dr„pt n†gon m„nniska, och var och en som har kommit vid n†gon slagen skall rena sig p† tredje dagen och p† sjunde dagen -- s†v„l I sj„lva som edra f†ngar. 031:020 Alla kl„der och allt som „r f”rf„rdigat av skinn och allt som „r gjort av geth†r och alla redskap av tr„ skolen I ock rena †t eder.˝ 031:021 Och pr„sten Eleasar sade till stridsm„nnen som hade deltagit i kriget: Detta „r den lagstadga som HERREN har givit Mose: 031:022 Guld och silver, koppar, j„rn, tenn och bly, 031:023 allt s†dant som t†l eld, skolen I l†ta g† genom eld, s† bliver det rent; dock b”r det tillika renas med st„nkelsevatten. Men allt som icke t†l eld skolen I l†ta g† genom vatten. 031:024 Och I skolen tv† edra kl„der p† sjunde dagen, s† bliven I rena; d„refter f†n I g† in i l„gret. 031:025 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:026 ™ver det tagna rovet, b†de m„nniskor och boskap, skall du g”ra en ber„kning, du tillsammans med pr„sten Eleasar och huvudm„nnen f”r menighetens familjer; 031:027 sedan skall du dela rovet i tv† delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den ”vriga menigheten. 031:028 Och du skall l†ta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av m„nniskor, f„kreatur, †snor och f†r s†som skatt †t HERREN. 031:029 S† mycket skall tagas av den h„lft som tillfaller dem, och du skall giva detta †t pr„sten Eleasar s†som en g„rd †t HERREN. 031:030 Men ur den h„lft som tillfaller de ”vriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av m„nniskor, sammalunda av f„kreatur, †snor och f†r, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva †t leviterna, som det †ligger att iakttaga vad som „r att iakttaga vid HERRENS tabernakel. 031:031 Och Mose och pr„sten Eleasar gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose. 031:032 Och rovet, n„mligen †terstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av f†r sex hundra sjuttiofem tusen, 031:033 av f„kreatur sjuttiotv† tusen, 031:034 av †snor sextioett tusen, 031:035 och av m„nniskor, s†dana kvinnor som icke hade haft med mank”n att skaffa, tillsammans trettiotv† tusen personer. 031:036 Och h„lften d„rav, eller den del om tillf”ll dem som hade varit med striden, utgjorde: av f†r ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 031:037 varav skatten †t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem f†r; 031:038 av f„kreatur trettiosex tusen, varav skatten †t HERREN sjuttiotv†; 031:039 av †snor trettio tusen fem hundra, varav skatten †t HERREN sextioen; 031:040 av m„nniskor sexton tusen, varav skatten †t HERREN trettiotv† personer. 031:041 Och skatten, den f”r HERREN best„mda g„rden, gav Mose †t pr„sten Eleasar, s†som HERREN hade bjudit Mose. 031:042 Och den h„lft, som tillf”ll de ”vriga israeliterna, och som Mose hade avskilt fr†n krigsfolkets, 031:043 denna h„lft, den som tillf”ll menigheten, utgjorde: av f†r tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 031:044 av f„kreatur trettiosex tusen, 031:045 av †snor trettio tusen fem hundra 031:046 och av m„nniskor sexton tusen. 031:047 Och ur denna h„lft, som tillf”ll de ”vriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, b†de av m„nniskor och av boskap, och gav detta †t leviterna, som det †l†g att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt s†som HERREN hade bjudit Mose. 031:048 Och bef„lhavarna ”ver h„rens avdelningar, ”ver- och underh”vitsm„nnen, tr„dde fram till Mose. 031:049 Och de sade till Mose: ˝Dina tj„nare hava r„knat antalet av de krigsm„n som vi hava haft under v†rt bef„l, och icke en enda fattas bland oss. 031:050 D„rf”r hava vi nu s†som en offerg†va †t HERREN burit fram var och en del som han har kommit ”ver av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, ”rh„ngen och halssmycken, detta f”r att bringa f”rsoning f”r oss inf”r HERRENS ansikte.˝ 031:051 Och Mose och pr„sten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder. 031:052 Och guldet som gavs s†som g„rd †t HERREN av ”ver- och underh”vitsm„nnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar. 031:053 Manskapet hade tagit byte var och en f”r sig. 031:054 Och Mose och pr„sten Eleasar togo emot guldet av ”ver- och underh”vitsm„nnen och buro in det i uppenbarelset„ltet, f”r att det skulle bringa Israels barn i †minnelse inf”r HERRENS ansikte. 032:001 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och n„r de s†go Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt f”r boskap. 032:002 D† kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och pr„sten Eleasar och menighetens h”vdingar: 032:003 ˝Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 032:004 det land som HERREN har l†tit Israels menighet intaga, „r ett land f”r boskap, och dina tj„nare hava boskap.˝ 032:005 Och de sade ytterligare: ˝Om vi hava funnit n†d inf”r dina ”gon s† m† detta land givas †t dina tj„nare till besittning. L†t oss slippa att g† ”ver Jordan.˝ 032:006 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ˝Skolen d† I stanna h„r, under det att edra br”der draga ut i krig? 032:007 Varf”r viljen I avv„nda Israels barns hj„rtan fr†n att g† ”ver floden, in i det land som HERREN har givit †t dem? 032:008 S† gjorde ock edra f„der, n„r jag s„nde dem fr†n Kades-Barnea f”r att bese landet: 032:009 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avv„nde de Israels barns hj„rtan fr†n att g† in i det land som HERREN hade givit †t dem. 032:010 Och p† den dagen uppt„ndes HERRENS vrede, och han svor och sade: 032:011 'Av de m„n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som „r tjugu †r gammal eller d„rut”ver f† se det land som jag med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterf”ljt mig 032:012 ingen f”rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas‚en, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterf”ljt HERREN.' 032:013 S† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l„t dem driva omkring i ”knen i fyrtio †r, till dess att hela det sl„kte hade d”tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ”gon. 032:014 Och se, nu haven I tr„tt i edra f„ders fotsp†r, I, syndiga m„ns avf”da, och ”ken s† „nnu mer HERRENS vredes gl”d mot Israel. 032:015 D† I nu v„nden eder bort ifr†n honom, skall han l†ta Israel „nnu l„ngre bliva kvar i ”knen, och I dragen s† f”rd„rv ”ver allt detta folk.˝ 032:016 D† tr„dde de fram till honom och sade: ˝L†t oss h„r bygga g†rdar †t var boskap och st„der †t v†ra kvinnor och barn. 032:017 Sj„lva vilja vi sedan skyndsamt v„pna oss och g† †stad i spetsen f”r Israels barn, till dess vi hava f”rt dem dit de skola. Under tiden kunna v†ra kvinnor och barn bo i de bef„sta st„derna och s† vara skyddade mot landets inbyggare. 032:018 Vi skola icke v„nda tillbaka hem, f”rr„n Israels barn hava f†tt var och en sin arvedel. 032:019 Ty vi vilja icke taga v†r arvedel j„mte dem, p† andra sidan Jordan och l„ngre bort, utan v†r arvedel har tillfallit oss h„r p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.˝ 032:020 Mose svarade dem: ˝Om I g”ren s†som I nu haven sagt, om I v„pnen eder inf”r HERREN till kriget, 032:021 s† att alla edra v„pnade m„n g† ”ver Jordan inf”r HERREN och stanna d„r, till dess han har f”rdrivit sina fiender f”r sig, 032:022 om I allts† v„nden tillbaka f”rst d† landet har blivit HERREN underd†nigt, s† skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d† bliva eder besittning inf”r HERREN. 032:023 Men om I icke s† g”ren, se, d† synden I mot HERREN, och I skolen d† komma att f”rnimma eder synd, ty den skall drabba eder. 032:024 Byggen eder nu st„der †t edra kvinnor och barn, och g†rdar †t eder boskap, och g”ren vad eder mun har talat.˝ 032:025 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: ˝Dina tj„nare skola g”ra s†som min herre bjuder. 032:026 V†ra barn v†ra hustrur, v†r boskap och alla v†ra dragare skola bliva kvar h„r i Gileads st„der. 032:027 Men dina tj„nare, vi s† m†nga som „ro v„pnade till strid, skola draga dit”ver och k„mpa inf”r HERREN, s†som min herre har sagt.˝ 032:028 Och Mose gav befallning om dem †t pr„sten Eleasar och †t Josua, Nuns son, och †t huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar. 032:029 Mose sade till dem: ˝Om Gads barn och Rubens barn g† ”ver Jordan med eder, s† m†nga som „ro v„pnade till att k„mpa inf”r HERREN, och landet s† bliver eder underd†nigt, d† skolen I †t dem giva landet Gilead till besittning. 032:030 Men om de icke draga v„pnade dit”ver med eder, s† skola de f† sin besittning ibland eder i Kanaans land.˝ 032:031 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: ˝Vad HERREN har sagt till dina tj„nare, det vilja vi g”ra. 032:032 Vi vilja draga v„pnade ”ver till Kanaans land inf”r HERREN, och s† f† v†r arvsbesittning har p† andra sidan Jordan.˝ 032:033 S† gav d† Mose †t dem, †t Gads barn, Rubens barn och ena h„lften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor‚ernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sj„lva landet med dess st„der och dessas omr†den, landets st„der runt omkring. 032:034 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 032:035 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, 032:036 Bet-Nimra och Bet-Haran, bef„sta st„der och boskapsg†rdar. 032:037 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim, 032:038 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava „ndrats -- och Sibma. Och de g†vo namn †t st„derna som de byggde upp. 032:039 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo †stad till Gilead och intogo det och f”rdrevo amor‚erna som bodde d„r. 032:040 Och Mose gav Gilead †t Makir, Manasses son, och han bosatte sig d„r. 032:041 Och Jair, Manasses son, gick †stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 032:042 Och Noba gick †stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn. 033:001 Dessa voro Israels barns l„gerplatser, n„r de drogo ut ur Egyptens land, efter sina h„rskaror, anf”rda av Mose och Aron. 033:002 Och Mose upptecknade p† HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de „ndrade l„gerplats. Och dessa voro nu deras l„gerplatser, alltefter som uppbrottsorterna f”ljde p† varandra: 033:003 De br”to upp fr†n Rameses i f”rsta m†naden, p† femtonde dagen i f”rsta m†naden. Dagen efter p†skh”gtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inf”r alla egyptiers ”gon, 033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de f”rstf”dda, d† n„r HERREN h”ll dom ”ver deras gudar. 033:005 S† br”to nu Israels barn upp fr†n Rameses och l„grade sig i Suckot. 033:006 Och de br”to upp fr†n Suckot och l„grade sig i Etam, d„r ”knen begynte. 033:007 Och de br”to upp fr†n Etam och v„nde om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och l„grade sig framf”r Migdol. 033:008 Och de br”to upp fr†n Hahirot och gingo mitt igenom havet in i ”knen och t†gade s† tre dagsresor i Etams ”ken och l„grade sig i Mara. 033:009 Och de br”to upp fr†n Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenk„llor och sjuttio palmtr„d, och de l„grade sig d„r. 033:010 Och de br”to upp fr†n Elim och l„grade sig vid R”da havet. 033:011 Och de br”to upp fr†n R”da havet och l„grade sig i ”knen Sin. 033:012 Och de br”to upp fr†n ”knen Sin och l„grade sig i Dofka. 033:013 Och de br”to upp fr†n Dofka och l„grade sig i Alus. 033:014 Och de br”to upp fr†n Alus och l„grade sig i Refidim, och d„r fanns intet vatten †t folket att dricka. 033:015 Och de br”to upp fr†n Refidim och l„grade sig i Sinais ”ken. 033:016 Och de br”to upp fr†n Sinais ”ken och l„grade sig i Kibrot-Hattaava. 033:017 Och de br”to upp fr†n Kibrot-Hattaava och l„grade sig i Haserot. 033:018 Och de br”to upp fr†n Haserot och l„grade sig i Ritma. 033:019 Och de br”to upp fr†n Ritma och l„grade sig i Rimmon-Peres. 033:020 Och de br”to upp fr†n Rimmon-Peres och l„grade sig i Libna. 033:021 Och de br”to upp fr†n Libna och l„grade sig i Rissa. 033:022 Och de br”to upp fr†n Rissa och l„grade sig i Kehelata. 033:023 Och de br”to upp fr†n Kehelata och l„grade sig vid berget Sefer. 033:024 Och de br”to upp fr†n berget Sefer och l„grade sig i Harada. 033:025 Och de br”to upp fr†n Harada och l„grade sig i Makhelot. 033:026 Och de br”to upp fr†n Makhelot och l„grade sig i Tahat. 033:027 Och de br”to upp fr†n Tahat och l„grade sig i Tera. 033:028 Och de br”to upp fr†n Tera och l„grade sig i Mitka. 033:029 Och de br”to upp fr†n Mitka och l„grade sig i Hasmona. 033:030 Och de br”to upp fr†n Hasmona och l„grade sig i Moserot. 033:031 Och de br”to upp fr†n Moserot och l„grade sig i Bene-Jaakan. 033:032 Och de br”to upp fr†n Bene-Jaakan och l„grade sig i Hor-Haggidgad. 033:033 Och de br”to upp fr†n Hor-Haggidgad och l„grade sig i Jotbata. 033:034 Och de br”to upp fr†n Jotbata och l„grade sig i Abrona. 033:035 och de br”to upp fr†n Abrona och l„grade sig i Esjon-Geber. 033:036 Och de br”to upp fr†n Esjon-Geber och l„grade sig i ”knen Sin, det „r Kades. 033:037 Och de br”to upp fr†n Kades och l„grade sig vid berget Hor, p† gr„nsen till Edoms land. 033:038 Och pr„sten Aron steg upp p† berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog d„r i det fyrtionde †ret efter Israels barns utt†g ur Egyptens land, i femte m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden. 033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre †r gammal, n„r han dog p† berget Hor. 033:040 Och konungen i Arad, kanan‚en, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu h”ra att Israels barn voro i ant†gande. 033:041 Och de br”to upp fr†n berget Hor och l„grade sig i Salmona. 033:042 Och de br”to upp fr†n Salmona och l„grade sig i Punon. 033:043 Och de br”to upp fr†n Punon och l„grade sig i Obot. 033:044 Och de br”to upp fr†n Obot och l„grade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gr„ns. 033:045 Och de br”to upp fr†n Ijim och l„grade sig i Dibon-Gad. 033:046 Och de br”to upp fr†n Dibon-Gad och l„grade sig i Almon-Diblataima. 033:047 Och de br”to upp fr†n Almon-Diblataima och l„grade sig vid Abarimbergen, framf”r Nebo. 033:048 Och de br”to upp fr†n Abarimbergen och l„grade sig p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 033:049 Och deras l„ger vid Jordan str„ckte sig fr†n Bet-Hajesimot „nda till Abel-Hassitim p† Moabs hedar. 033:050 Och HERREN talade till Mose p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 033:051 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I haven g†tt ”ver Jordan, in i Kanaans land, 033:052 skolen I f”rdriva landets alla inbyggare f”r eder, och I skolen f”rst”ra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna bel„ten skolen I f”rst”ra, och alla deras offerh”jder skolen I ”del„gga. 033:053 Och I skolen intaga landet och bos„tta eder d„r, ty †t eder har jag givit landet till besittning. 033:054 Och I skolen utskifta landet s†som arvedel †t eder genom lottkastning efter edra sl„kter; †t en st”rre stam skolen I giva en st”rre arvedel, och †t en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall f† sin del d„r lotten best„mmer att han skall hava den; efter edra f„dernestammar skolen I utskifta landet s†som arvedel †t eder. 033:055 Men om I icke f”rdriven landets inbyggare f”r eder, s† skola de som I l†ten vara kvar av dem bliva t”rnen i edra ”gon och taggar i edra sidor, och skola tr„nga eder i landet d„r I bon. 033:056 Och d† skall jag g”ra med eder s†, som jag hade t„nkt g”ra med dem. 034:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:002 Bjud Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen till Kanaans land, d† „r detta det land som skall tillfalla eder s†som arvedel: Kanaans land, s† l†ngt dess gr„nser n†. 034:003 Edert land skall p† s”dra sidan str„cka sig fr†n ”knen Sin utmed Edom; och eder s”dra gr„ns skall i ”ster begynna vid „ndan av Salthavet. 034:004 Sedan skall eder gr„ns b”ja sig s”der om Skorpionh”jden och g† fram till Sin och g† ut s”der om Kades-Barnea. Och den skall g† vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. 034:005 Och fr†n Asmon skall gr„nsen b”ja sig mot Egyptens b„ck och g† ut vid havet. 034:006 Och eder gr„ns i v„ster skall vara Stora havet; det skall utg”ra gr„nsen. Detta skall vara eder gr„ns i v„ster. 034:007 Och detta skall vara eder gr„ns i norr: Fr†n Stora havet skolen I draga eder gr„nslinje fram vid berget Hor. 034:008 Fr†n berget Hor skolen I draga eder gr„nslinje dit d„r v„gen g†r till Hamat, och gr„nsen skall g† ut vid Sedad. 034:009 Sedan skall gr„nsen g† till Sifron och d„rifr†n ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gr„ns i norr. 034:010 och s†som eder gr„ns i ”ster skolen I draga upp en linje fr†n Hasar-Enan fram till Sefam. 034:011 Och fr†n Sefam skall gr„nsen g† ned till Haribla, ”ster om Ain, och gr„nsen skall g† vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsj”n, ”sterut. 034:012 Sedan skall gr„nsen g† ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess gr„nser runt omkring. 034:013 Och Mose bj”d Israels barn och sade: Detta „r det land som I genom lottkastning skolen utskifta s†som arvedel †t eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas †t de nio stammarna och den ena halva stammen. 034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra h„lften av Manasse stam, dessa hava redan f†tt sin arvedel. 034:015 Dessa tv† stammar och denna halva stam hava f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ”sterut mot solens uppg†ng. 034:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:017 Dessa „ro namnen p† de m„n som skola †t eder utskifta landet i arvslotter: f”rst och fr„mst pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son; 034:018 vidare skolen I taga en h”vding ur var stam till att utskifta landet, 034:019 och dessa „ro de m„nnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; 034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; 034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son; 034:022 av Dans barns stam en h”vding, Bucki, Joglis son; 034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en h”vding, Hanniel, Efods son, 034:024 och av Efraims barn stam en h”vding, Kemuel, Siftans son; 034:025 av Sebulons barns stam en h”vding, Elisafan, Parnaks son; 034:026 av Isaskars barns stam en h”vding, Paltiel, Assans son; 034:027 av Asers barns stam en h”vding, Ahihud, Selomis son; 034:028 av Naftali barns stam en h”vding, Pedael, Ammihuds son. 034:029 Dessa „ro de som HERREN bj”d att utskifta arvslotterna †t Israels barn i Kanaans land. 035:001 Och HERREN talade till Mose p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f† till besittning skola †t leviterna giva st„der att bo i; utmarker runt omkring dessa st„der skolen I ock giva †t leviterna. 035:003 St„derna skola de sj„lva hava att bo i, men de tillh”rande utmarkerna skola vara f”r deras dragare och deras boskap och alla deras ”vriga djur. 035:004 Och st„dernas utmarker, som I skolen giva †t leviterna, skola str„cka sig tusen alnar fr†n stadsmuren ut†t p† alla sidor. 035:005 Och utanf”r staden skolen I m„ta upp p† ”stra sidan tv† tusen alnar, p† v„stra sidan tv† tusen alnar, p† s”dra sidan tv† tusen alnar och p† norra sidan tv† tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f† s†som utmarker till sina st„der. 035:006 Och de st„der som I given †t leviterna skola f”rst och fr„mst vara de sex frist„derna, vilka I skolen giva till det „ndam†let att en dr†pare m† kunna fly till dem; vidare skolen I j„mte dessa st„der giva dem fyrtiotv† andra, 035:007 s† att de st„der som I given †t leviterna tillsammans utg”ra fyrtio†tta st„der, med tillh”rande utmarker. 035:008 Och av dessa st„der, som I skolen giva av Israels barns besittningsomr†de, skolen I taga flera ur den stam som „r st”rre, och f„rre ur den som „r mindre. Var stam skall †t leviterna giva ett antal av sina st„der, som svarar mot den arvedel han sj„lv har f†tt. 035:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 035:010 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I haven g†tt ”ver Jordan, in i Kanaans land, 035:011 skolen I utse †t eder vissa st„der, som I skolen hava till frist„der, till vilka en dr†pare som oupps†tligen har d”dat n†gon m† kunna fly. 035:012 Och dessa st„der skolen I hava s†som tillflyktsorter undan blodsh„mnaren, s† att dr†paren slipper d”, f”rr„n han har st†tt till r„tta inf”r menigheten. 035:013 Och de st„der som I skolen giva till frist„der skola vara sex. 035:014 Tre av st„derna skolen I giva p† andra sidan Jordan, och de tre ”vriga st„derna skolen I giva i sj„lva Kanaans land; 035:015 dessa skola vara frist„der. Israels barn, s†v„l som fr„mlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st„der s†som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps†tligen har d”dat n†gon m† kunna fly. 035:016 Men om n†gon sl†r en annan till d”ds med ett f”rem†l av j„rn, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den. 035:017 Likaledes, om n†gon i sin hand har en sten med vilken ett dr†pslag kan givas, och han d„rmed sl†r en annan till d”ds, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den. 035:018 Eller om n†gon i sin hand har ett f”rem†l av tr„ varmed ett dr†pslag kan givas, och han d„rmed sl†r en annan till d”ds, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den. 035:019 Blodsh„mnaren m† d”da den dr†paren; varhelst han tr„ffar p† honom m† han d”da honom. 035:020 Likaledes om n†gon av hat st”ter till en annan, eller med ber†tt mod kastar n†got p† honom; s† att han d”r, 035:021 eller av fiendskap sl†r honom till d”ds med handen, d† skall den som gav slaget straffas med d”den, ty han „r en sannskyldig dr†pare; blodsh„mnaren m† d”da den dr†paren, varhelst han tr„ffar p† honom 035:022 Men om n†gon av v†da, utan fiendskap, st”ter till en annan, eller utan ber†tt mod kastar p† honom n†got f”rem†l, vad det vara m†; 035:023 eller om han, utan att se honom, med n†gon sten varmed dr†pslag kan givas tr„ffar honom, s† att han d”r, och detta utan att han var hans fiende eller hade f”r avsikt att skada honom, 035:024 d† skall menigheten d”ma mellan den som gav slaget och blodsh„mnaren, enligt h„r givna f”reskrifter. 035:025 Och menigheten skall r„dda dr†paren ur blodsh„mnarens hand, och menigheten skall l†ta honom v„nda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och d„r skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde ”verstepr„sten d”r. 035:026 Men om dr†paren g†r utom omr†det f”r den fristad dit han har flytt, 035:027 och blodsh„mnaren d†, n„r han tr„ffar p† honom utom hans fristads omr†de, dr„per dr†paren, s† vilar ingen blodskuld p† honom. 035:028 Ty i sin fristad skall en dr†pare stanna kvar, till dess ”verstepr„sten d”r; men efter ”verstepr„stens d”d m† han v„nda tillbaka till den ort d„r han har sin besittning. 035:029 Och detta skall vara en r„ttsstadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta. 035:030 Om n†gon sl†r ihj„l en annan, skall man, efter vittnens utsago, dr„pa dr†paren; men en enda persons vittnesm†l „r icke nog f”r att man skall kunna d”ma n†gon till d”den. 035:031 I skolen icke taga l”sen f”r en dr†pares liv, om han „r skyldig till d”den, utan han skall straffas med d”den. 035:032 Ej heller skolen I taga l”sen f”r att den som har flytt till en fristad skall f”re pr„stens d”d f† v„nda tillbaka och bo i landet. 035:033 I skolen icke ohelga det land d„r I „ren; genom blod ohelgas landet, och f”rsoning kan icke bringas f”r landet f”r det blod som har blivit utgjutet d„ri, annat „n genom dens blod, som har utgjutit det. 035:034 I skolen icke orena landet d„r I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn. 036:001 Och huvudm„nnen f”r familjerna i Gileads barns sl„kt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns sl„kter -- tr„dde fram och talade inf”r Mose och de h”vdingar som voro huvudm„n f”r Israels barns familjer. 036:002 De sade: ˝HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning g”ra landet s†som arvedel †t Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, v†r broders, arvedel †t hans d”ttrar. 036:003 Men om nu dessa bliva gifta med n†gon ur Israels barns andra stammar, s† tages deras arvedel bort ifr†n v†ra f„ders arvedel, under det att den stam de komma att tillh”ra f†r sin arvedel ”kad; p† detta s„tt bliver en del av v†r arvslott oss fr†ntagen. 036:004 N„r sedan jubel†ret intr„der f”r Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillh”ra, men fr†n v†r f„dernestams arvedel tages deras arvedel bort.˝ 036:005 D† bj”d Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: ˝Josefs barns stam har talat r„tt. 036:006 Detta „r vad HERREN bjuder ang†ende Selofhads d”ttrar; han s„ger: De m† gifta sig med vem de finna f”r gott, allenast de gifta sig inom en sl„kt som h”r till deras egen f„dernestam. 036:007 Ty en arvedel som tillh”r n†gon, av Israels barn m† icke g† ”ver fr†n en stam till en annan, utan Israels barn skola beh†lla kvar var och en sin f„dernestams arvedel. 036:008 Och n„r en kvinna som inom n†gon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av n†gon sl„kt som h”r till hennes egen f„dernestam, s† att Israels barn f”rbliva i besittning var och en av sina f„ders arvedel. 036:009 Ty ingen arvedel m† g† ”ver fr†n en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola beh†lla kvar var och en sin arvedel.˝ 036:010 Selofhads d”ttrar gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose. 036:011 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads d”ttrar, gifte sig med sina farbr”ders s”ner. 036:012 De blevo allts† gifta inom Manasses, Josefs sons, barns sl„kter, och deras arvedel stannade s† kvar inom deras f„dernesl„kts stam. 036:013 Dessa „ro de bud och r„tter som HERREN genom Mose gav Israels barn, p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.) 001:001 Dessa „ro de ord som Mose talade till hela Israel p† andra sidan Jordan, i ”knen, p† Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab 001:002 -- elva dagsresor fr†n Horeb, †t Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea. 001:003 I det fyrtionde †ret, i elfte m†naden. p† f”rsta dagen i m†naden, talade Mose till Israels barn, alldeles s†som Herren hade bjudit honom tala till dem. 001:004 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei. 001:005 P† andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutl„ggning och sade: 001:006 HERREN, v†r Gud, talade till oss p† Horeb och sade: ˝L„nge nog haven I uppeh†llit eder vid detta berg. 001:007 V„nden eder nu †t annat h†ll och bryten upp, och begiven eder till amor‚ernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p† Hedmarken, i Bergsbygden, i L†glandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kanan‚ernas land och upp p† Libanon, „nda till den stora floden, floden Frat. 001:008 Se, jag har givit landet i edert v†ld. G†n nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva †t dem och †t deras s„d efter dem.˝ 001:009 Och jag talade till eder p† den tiden och sade: ˝Jag f”rm†r icke ensam b„ra eder. 001:010 HERREN, eder Gud, har f”r”kat eder, och se, I „ren nu talrika s†som stj„rnorna p† himmelen. 001:011 M† Herren, edra f„ders Gud, „n vidare f”r”ka eder tusenfalt och v„lsigna eder, s†som han har lovat eder. 001:012 Men huru skall jag ensam kunna b„ra tyngden och b”rdan av eder och edert tvistande? 001:013 Utsen †t eder visa, f”rst†ndiga och v„lk„nda m„n inom edra s„rskilda stammar, s† skall jag s„tta dem till huvudm„n ”ver eder.˝ 001:014 I svaraden mig och saden: ˝Ditt f”rslag „r gott.˝ 001:015 D† tog jag huvudm„nnen i edra stammar, visa och v„lk„nda m„n, och satte dem till huvudm„n ”ver eder, till f”rest†ndare, somliga ”ver tusen, andra ”ver hundra, andra ”ver femtio och somliga ”ver tio, och till tillsyningsm„n i edra s„rskilda stammar. 001:016 Och jag bj”d d† ocks† edra domare och sade: ˝H”ren efter, vad edra br”der hava sig emellan; och om n†gon har en sak med sin broder eller med en fr„mling som bor hos honom, s† d”men r„ttvist mellan dem. 001:017 I skolen icke hava anseende till personen, n„r I d”men, utan h”ra den ringe likav„l dom den h”gre; I skolen icke frukta f”r n†gon m„nniska, ty domen h”r Gud till. Men om n†got „rende bliven eder f”r sv†rt, skolen I h„nskjuta det till mig, s† att jag f”r h”ra det.˝ 001:018 S† bj”d jag eder p† den tiden allt vad I skullen g”ra. 001:019 Och vi br”to upp fr†n Horeb, och genom hela den stora och fruktansv„rda ”ken som I haven sett vandrande vi †stad till amor‚ernas bergsbygd, s†som HERREN, v†r Gud, hade bjudit oss; och vi kommo s† till Kades-Barnea. 001:020 Och jag sade till eder: ˝I haven nu kommit till amor‚ernas bergsbygd, som HERREN v†r Gud, vill giva oss. 001:021 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt v†ld. Drag ditupp och intag det, s†som HERREN, dina f„ders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke f”rf„rad.˝ 001:022 D† tr„dden I fram till mig allasammans och saden: ˝L†t oss s„nda †stad n†gra m„n framf”r oss, f”r att de m† utforska landet †t oss och sedan avgiva sin ber„ttelse inf”r oss, ang†ende v„gen p† vilken vi skola draga ditupp, och ang†ende de st„der som vi skola komma till.˝ 001:023 Detta f”rslag behagade mig, och jag tog tolv m„n bland eder, en f”r var stam. 001:024 Dessa beg†vo sig †stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet. 001:025 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avg†vo sin ber„ttelse inf”r oss och sade: ˝Det land som Herren, v†r Gud, vill giva oss „r gott.˝ 001:026 Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstr„viga mot HERRENS, eder Guds, befallning. 001:027 Och I knorraden i edra t„lt och saden: ˝Herren hatar oss, d„rf”r har han f”rt oss ut ur Egyptens land f”r att giva oss i amor‚ernas hand och s† f”rg”ra oss. 001:028 Varth„n skola vi d† draga? V†ra br”der hava f”rf„rat v†ra hj„rtan, ty de s„ga: 'D„r „r ett folk, st”rre och resligare „n vi, d„r „ro st„der, stora och bef„sta upp mot himmelen; ja, vi s†go d„r ocks† anakiter.'˝ 001:029 D† svarade jag eder: ˝I skolen icke f”rskr„ckas och icke frukta f”r dem. 001:030 HERREN, eder Gud, som g†r framf”r eder, skall sj„lv strida f”r eder, alldeles s†som han handlade mot eder i Egypten inf”r edra ”gon, 001:031 och alldeles s†som i ”knen som du har sett, d„r HERREN, din Gud, bar dig, s†som en man b„r sin son, hela den v„g I haven vandrat, „nda till dess att I nu haven kommit hit.˝ 001:032 Men detta oaktat trodden I icke p† HERREN, eder Gud, 001:033 som gick framf”r eder p† v„gen, f”r att utse l„gerplatser †t eder: om natten i eld, f”r att lysa eder p† den v„g I skullen g†, och om dagen i molnskyn. 001:034 D† nu HERREN h”rde edra ord, blev han f”rt”rnad och svor och sade: 001:035 ˝Sannerligen, ingen av dessa m„n, i detta onda sl„kte, skall f† se det goda land som jag med ed har lovat giva †t edra f„der, 001:036 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f† se det, och †t honom och †t hans barn skall jag giva det land han har betr„tt, d„rf”r att han i allt har efterf”ljt Herren.˝ 001:037 Ocks† p† mig vredgades HERREN, f”r eder skull, och sade: ˝Icke heller du skall komma ditin. 001:038 Josua, Nuns son, han som „r din tj„nare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet †t Israel s†som arv. 001:039 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, †t dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning. 001:040 Men I sj„lva m†n v„nda eder †t annat h†ll; bryten nu upp och tagen v„gen mot ”knen, †t R”da havet till.˝ 001:041 D† svaraden I och saden till mig: ˝Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles s†som HERREN, v†r Gud, har bjudit oss.˝ Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med l„tt mod drogen I upp mot bergsbygden. 001:042 Men HERREN sade till mig: ˝S„g till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag „r icke med bland eder; g”ren icke s†, p† det att I icke m†n bliva slagna av edra fiender.˝ 001:043 Och jag talade till eder, men I h”rden icke d„rp†, utan voren genstr„viga mot HERRENS befallning och drogen i edert ”vermod upp mot bergsbygden. 001:044 Och amor‚erna som bodde d„r i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, s†som bin g”ra, och slogo och f”rskingrade eder i Seir och drevo eder „nda till Horma. 001:045 D† v„nden I tillbaka och gr„ten inf”r HERRENS ansikte. Men HERREN h”rde icke eder r”st och lyssnade icke till eder. 001:046 Och I stannaden l„nge i Kades, s† l„nge det nu var. 002:001 Sedan v„nde vi oss †t annat h†ll, vi br”to upp och togo v„gen mot ”knen, †t R”da havet till, s†som Herren hade tillsagt mig, och vi h”llo en l†ng tid p† med att t†ga omkring Seirs bergsbygd. 002:002 Och HERREN talade till mig och sade: 002:003 ˝L„nge nog haven I h†llit p† med att t†ga omkring denna bergsbygd; v„nden eder nu mot norr. 002:004 Och bjud folket och s„g: I kommen nu att draga fram genom det omr†de som tillh”r edra br”der, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fast„n de skola frukta f”r eder, m†n I taga eder v„l till vara. 002:005 I skolen icke inl†ta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens s† mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning †t Esau. 002:006 Mat att „ta skolen I k”pa av dem f”r penningar; vatten att dricka skolen I ock k”pa av dem f”r penningar. 002:007 HERREN, din Gud, har ju v„lsignat dig i alla dina h„nders verk; han har l†tit sig v†rda om din vandring i denna stora ”ken; nu i fyrtio †r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig. 002:008 S† drog vi d† †stad bort ifr†n v†ra br”der, Esaus barn, som bodde i Seir, och l„mnade Hedmarksv„gen och Elat och Esjon-Geber. Vi v„nde oss nu †t annat h†ll och drogo fram p† v„gen till Moabs ”ken. 002:009 Och Herren sade till mig: ˝Du skall icke angripa Moab eller inl†ta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig n†got till besittning, eftersom jag redan har givit Ar †t Lots barn till besittning. 002:010 (Em‚erna bodde d„r fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, s†dant som anakiterna. 002:011 Och likasom anakiterna r„knas ocks† de f”r rafa‚er; men moabiterna kalla dem em‚er. 002:012 I Seir bodde d„remot fordom hor‚erna, men Esaus barn f”rdrevo dem f”r sig och f”rgjorde dem och bosatte sig p† det land som Herren hade givit dem till besittning.) 002:013 St†n nu upp och g†n ”ver b„cken Sered.˝ S† gingo vi d† ”ver b„cken Sered. 002:014 Och den tid som †tgick f”r v†r vandring fr†n Kades-Barnea, till dess vi gingo ”ver b„cken Sered. var trettio†tta †r, och under denna tid f”rgicks hela den sl„ktet, alla stridbara m„n i l„gret, s†som Herren hade svurit att det skulle g† dem. 002:015 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han s„nde f”r”delse i l„gret bland dem och ryckte dem bort d„rur, s† att de f”rgingos. 002:016 D† nu alla stridbara m„n i folket hade d”tt ut, 002:017 talade HERREN till mig och sade: 002:018 ˝Du drager nu ”ver Moabs gr„ns, genom Ar, 002:019 och skall s† komma i n„rheten av Ammons barn; men du m† icke angripa dessa, ej heller inl†ta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig n†got till besittning, eftersom jag redan har givit det †t Lots barn till besittning. 002:020 (S†som ett rafa‚ernas land r„knas ocks† detta; rafa‚er bodde fordom d„r; men ammoniterna kalla dem samsummiter. 002:021 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, s†dant som anakiterna. Men Herren f”rgjorde dessa f”r dem; de f”rdrevo dem och bosatte sig i deras land. 002:022 P† samma s„tt hade han gjort f”r Esaus barn, som bo i Seir, i det han f”r dem f”rgjorde hor‚erna; de f”rdrevo dem och bosatte sig i deras land, d„r de bo „nnu i dag. 002:023 Likas† blevo av‚erna, som bodde i byar „nda fram till Gasa, f”rgjorda av kaftor‚erna, som drogo ut fr†n Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.) 002:024 St†n nu upp, bryten upp och g†n ”ver b„cken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amor‚en, och hans land i ditt v†ld. S† begynn nu att intaga det, och bekriga honom. 002:025 Redan i dag vill jag begynna att l†ta f”rskr„ckelse och fruktan f”r dig komma ”ver alla folk under himmelen, s† att de skola darra och b„va f”r dig, n„r de h”ra ber„ttas om dig.˝ 002:026 Och jag skickade s„ndebud fr†n Kedemots ”ken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam h„lsning och l„t s„ga: 002:027 ˝L†t mig t†ga genom ditt land. Raka v„gen skall g†, utan att vika av vare sig till h”ger eller till v„nster. 002:028 Mat att „ta m† du l†ta mig k”pa f”r penningar; jag beg„r allenast att f† t†ga v„gen fram h„rigenom 002:029 -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- s† att jag kan g† ”ver Jordan in i det land som HERREN, v†r Gud, vill giva oss.˝ 002:030 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke l†ta oss t†ga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, f”rh„rdade hans sinne och f”rstockade hans hj„rta, f”r att han skulle giva honom i din hand, s†som ock nu har skett. 002:031 Och Herren sade till mig: ˝Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt v†ld. Begynn allts† du nu att intaga det, s† att du f†r hans land till besittning.˝ 002:032 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas. 002:033 Men HERREN, v†r Gud, gav honom i v†rt v†ld, och vi slogo honom j„mte hans s”ner och allt hans folk. 002:034 Och vi intogo d† alla hans st„der och g†vo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, s† ock kvinnor och barn; vi l„to ingen slippa undan. 002:035 Allenast boskapen togo vi s†som byte, j„mte rovet fr†n de st„der vi intogo. 002:036 Fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalen „nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro f”r h”ga f”r oss; allasammans gav HERREN, v†r Gud, i v†rt v†ld. 002:037 Men Ammons barns land l„t du vara, hela landstr„ckan utefter b„cken Jabbok, och st„derna i bergsbygden, och allt ”vrigt varom HERREN, v†r Gud, hade s† bjudit. 003:001 Sedan v„nde vi oss †t annat h†ll och drogo upp †t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei. 003:002 Men HERREN sade till mig: ˝Frukta icke f”r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom p† samma s„tt som du gjorde med Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon.˝ 003:003 S† gav HERREN, v†r GUD, i v†r hand ocks† Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och l„to ingen av dem slippa undan. 003:004 Och vi intogo d† alla hans st„der, ingen stad fanns, som vi icke togo ifr†n dem: sextio st„der, hela landstr„ckan Argob, Ogs rike i Basan. 003:005 Alla dessa st„der voro bef„sta med h”ga murar, med portar och bommar. D„rtill kom en stor m„ngd sm†st„der. 003:006 Och vi g†vo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen g†vo vi till spillo, s† ock kvinnor och barn. 003:007 Men all boskapen och rovet fr†n st„derna togo vi s†som byte. 003:008 Fr†n amor‚ernas tv† konungar, som h„rskade p† andra sidan Jordan, togo vi allts† d† deras land, fr†n b„cken Arnon „nda till berget Hermon 003:009 -- vilket av sidonierna kallas f”r Sirjon, men av amor‚erna kallas f”r Senir -- 003:010 alla st„derna p† sl„tten och hela Gilead och hela Basan, „nda till Salka och Edrei, st„derna i Ogs rike, i Basan. 003:011 Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafa‚erna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, s†som k„nt „r, i Rabba i Ammons barns land; den „r nio alnar l†ng och fyra alnar bred, alnen ber„knad efter l„ngden av en mans underarm. 003:012 N„r vi d† hade intagit detta land, gav jag den del d„rav, som str„cker sig fr†n Aroer vid b„cken Arnon, samt h„lften av Gileads bergsbygd med dess st„der †t rubeniterna och gaditerna. 003:013 Źterstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag †t ena h„lften av Manasse stam, hela landstr„ckan Argob, hela Basan; detta kallas rafa‚ernas land. 003:014 Jair, Manasses son, fick hela landstr„ckan Argob, „nda till gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de, och efter sitt eget namn kallade han landet -- n„mligen Basan -- f”r Jairs byar, s†som det heter „nnu i dag. 003:015 Och †t Makir gav jag Gilead. 003:016 Och †t rubeniterna och gaditerna gav jag landet fr†n Gilead „nda till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gr„nsen -- och till b„cken Jabbok, som „r Ammons barns gr„ns, 003:017 vidare Hedmarken med Jordan, som utg”r gr„nsen, fr†n Kinneret „nda till Pisgas sluttningar, p† ”stra sidan. 003:018 Och jag bj”d eder p† den tiden och sade: ˝HERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som „ren stridbara m„n draga v„pnade †stad i spetsen f”r edra br”der, Israels barn. 003:019 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att I haven mycken boskap -- m† stanna kvar i de st„der som jag har givit eder, 003:020 till dess att HERREN har l†tit edra br”der komma till ro, s†v„l som eder, n„r ocks† de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem p† andra sidan Jordan; sedan m†n I v„nda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning.˝ 003:021 Och jag bj”d Josua p† den tiden och sade: ˝Du har med egna ”gon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv† konungar. P† samma s„tt skall HERREN g”ra med alla riken d„r du drager fram. 003:022 Frukten icke f”r dem, ty HERREN, eder Gud, skall sj„lv strida f”r eder.˝ 003:023 Och p† den tiden bad jag till HERREN och sade: 003:024 ˝Herre, HERRE, du har begynt att l†ta sin tj„nare se din storhet och din starka hand; ty vilken „r den gud i himmelen eller p† jorden, som kan g”ra s†dana verk och s†dana v„ldiga g„rningar som du? 003:025 S† l†t mig nu f† g† dit”ver och se det goda landet p† andra sidan Jordan, det goda berglandet d„r och Libanon.˝ 003:026 Men HERREN hade blivit f”rgrymmad p† mig f”r eder skull och ville icke h”ra mig, utan sade till mig: ˝L†t det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak. 003:027 Stig nu upp p† toppen av Pisga, och lyft upp dina ”gon mot v„ster och norr och s”der och ”ster, och se med dina ”gon; ty ”ver denna Jordan skall du icke komma. 003:028 Och ins„tt Josua i hans „mbete, och styrk honom att vara frimodig och of”rf„rad; ty det „r han som skall g† dit”ver i spetsen f”r detta folk, och det „r han som skall utskifta †t dem s†som arv det land du ser.˝ 003:029 Och s† stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor. 004:001 Och nu, Israel, h”r de stadgar och r„tter som jag vill l„ra eder, f”r att I m†n g”ra efter dem, p† det att I m†n leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra f„ders Gud, vill giva eder. 004:002 I skolen icke l„gga n†got till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga n†got d„rifr†n; I skolen h†lla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder. 004:003 I haven med egna ”gon sett vad HERREN har gjort i fr†ga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som f”ljde efter Baal-Peor. 004:004 Men I som h”llen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla „nnu i dag. 004:005 Se, jag har l„rt eder stadgar och r„tter s†som HERREN, min Gud, har bjudit mig, p† det att I m†n g”ra efter dem i det land dit I nu kommen, f”r att taga det i besittning. 004:006 I skolen h†lla dem och g”ra efter dem, ty det skall tillr„knas eder s†som vishet och f”rst†nd av andra folk. N„r de f† h”ra alla dessa stadgar, skola s„ga: ˝I sanning, ett vist och f”rst†ndigt folk „r detta stora folk.˝ 004:007 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar „ro det s† n„ra som HERREN, v†r Gud, „r oss, s† ofta vi †kalla honom? 004:008 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och r„tter s† r„ttf„rdiga som hela denna lag, vilken jag i dag f”rel„gger eder? 004:009 Allenast tag dig till vara och akta dig v„l, s† att du icke f”rg„ter vad dina ”gon s†go, och icke l†ter vika ifr†n ditt hj„rta i all dina livsdagar, utan kung”r det f”r dina barn och dina barnbarn: 004:010 vad som skedde den dag d† du stod inf”r HERREN, din Gud, vid Horeb, d† HERREN sade till mig: ˝F”rsamla folket till mig, f”r att jag m† l†ta dem h”ra mina ord; m† de s† l„ra sig att frukta mig, s† l„nge de leva p† jorden, och de l„ra sina barn detsamma.˝ 004:011 Och I tr„dden fram och blevo st†ende nedanf”r berget; och berget brann i eld „nda upp till himmelen, och d„r var m”rker, moln och t”cken. 004:012 Och HERREN talade till eder ur elden orden h”rden I, men I s†gen ingen gestalt, I h”rden allenast en r”st. 004:013 Och han f”rkunnade eder sitt f”rbund, som han bj”d eder att h†lla n„mligen de tio orden; och han skrev dem p† tv† stentavlor. 004:014 Och mig bj”d HERREN d† att jag skulle l„ra eder stadgar och r„tter, f”r att I skullen g”ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning. 004:015 Och eftersom I icke s†gen n†gon gestalt den dag d† HERREN talade till eder p† Horeb ur elden, d„rf”r m†n I nu noga hava akt p† eder sj„lva. 004:016 s† att I icke tagen eder till, vad f”rd„rvligt „r, genom att g”ra eder n†gon bel„te, n†got slags avgudabild, n†got bild av man eller av kvinna. 004:017 eller n†gon bild av n†got fyrfotadjur eller av n†gon bevingad f†gel som flyger under himmelen, 004:018 eller av n†got kr„ldjur p† marken eller av n†gon fisk i vattnet under jorden. 004:019 Och n„r du lyfter dina ”gon upp till himmelen och ser solen, m†nen och stj„rnorna, himmelens hela h„rskara, d† m† du icke heller l†ta f”rf”ra dig att tillbedja dem och tj„na dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem †t alla folk under hela himmelen till deras del. 004:020 Men eder har HERREN tagit, och han har f”rt eder ut ur sm„ltugnen, ur Egypten, f”r att I skullen bliva hans arvfolk, s†som nu har skett. 004:021 Och HERREN vredgades p† mig f”r eder skull, och svor att jag icke skulle f† g† ”ver Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 004:022 Ty jag skall d” i detta land och icke g† ”ver Jordan, men I skolen g† ”ver den och taga detta goda land i besittning. 004:023 Tagen eder d† till vara f”r att f”rg„ta det f”rbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, d„rigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, g”ren eder n†got bel„te, n†got slags bild. 004:024 Ty, HERREN, din Gud, „r en f”rt„rande eld, en nit„lskande Gud. 004:025 Om nu s† sker, n„r du har f†tt barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad f”rd„rvligt „r, genom att g”ra eder n†got bel„te, n†got slags bild, s† att I g”ren vad som „r ont i HERRENS, din Guds, ”gon och d„rmed f”rt”rnen honom, 004:026 d† tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen f”rg†s och utrotas ur det land dit I nu g†n ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning; I skolen d† icke l„ngre leva d„r, utan skolen f”rvisso f”rg”ras. 004:027 Och HERREN skall f”rstr” eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall f”ra eder. 004:028 Och d„r skolen I tj„na gudar, gjorda av m„nniskoh„nder, gudar av tr„ och sten, som varken se eller h”ra eller „ta eller lukta. 004:029 Men n„r I d„r s”ken HERREN, din Gud, d† skall du finna honom, om du fr†gar efter honom av allt ditt hj„rta och av all din sj„l. 004:030 N„r du „r i n”d och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, d† skall du v„nda †ter till HERREN, din Gud, och h”ra hans r”st. 004:031 Ty HERREN, din Gud, „r en barmh„rtig Gud. Han skall icke f”rg„ta eller f”rd„rva dig; han skall icke f”rg„ta det f”rbund han har ing†tt med dina f„der och med ed bekr„ftat. 004:032 Ty fr†ga framfarna tider, dem som hava varit f”re dig, fr†n den dag d† Gud skapade m„nniskor p† jorden, fr†ga ifr†n himmelens ena „nda till den andra om n†gonsin n†got s† stort som detta har skett, eller om man har h”rt talas om n†got som „r detta likt, 004:033 om n†got folk har h”rt Guds r”st tala ur elden, s†som du har h”rt, och dock har blivit vid liv, 004:034 eller om n†gon gud har f”rs”kt att komma och h„mta ett folk †t sig ut fr†n ett annat folk, genom hems”kelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och utr„ckt arm, och genom stora, fruktansv„rda g„rningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inf”r dina ”gon. 004:035 Du har sj„lv f†tt se det, f”r att du skulle veta att HERREN „r Gud, och ingen annan „n han. 004:036 Fr†n himmelen har han l†tit dig h”ra sin r”st f”r att undervisa dig, och p† jorden har han l†tit dig se sin stora eld, och du har h”rt hans ord ur elden. 004:037 Eftersom han nu „lskade dina f„der och utvalde deras avkomlingar efter dem, och sj„lv med sin stora kraft f”rde dig ut ur Egypten, 004:038 och f”rdrev f”r dig folk som voro st”rre och m„ktigare „n du, och l„t dig komma in i deras land och gav det †t dig till arvedel, s†som nu har skett, 004:039 d„rf”r skall du i dag veta och l„gga p† hj„rtat att HERREN „r Gud, uppe i himmelen och nere p† jorden, han och ingen annan; 004:040 och du skall h†lla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, p† det att det m† g† dig v„l och dina barn efter dig, och p† det att du m† l„nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig f”r all tid. 004:041 Vid denna tid avskilde Mose tre st„der p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, 004:042 till vilka en dr†pare skulle kunna fly, om han hade dr„pt n†gon utan vett och vilja, och utan att f”rut hava burit hat till honom; om han flydde till n†gon av dessa st„der, skulle han f† bliva vid liv. 004:043 De voro: Beser i ”knen p† sl„ttlandet f”r Rubens stam, Ramot i Gilead f”r Gads stam och Golan i Basan f”r Manasse stam. 004:044 Och detta „r den lag som Mose f”relade Israels barn, 004:045 dessa „ro de vittnesb”rd och stadgar och r„tter som Mose f”redrog f”r Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten, 004:046 p† andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amor‚ernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, n„r de hade dragit ut ur Egypten. 004:047 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amor‚ernas tv† konungars l„nder, p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, 004:048 fr†n Aroer vid b„cken Arnons strand „nda till berget Sion, det „r Hermon, 004:049 och hela Hedmarken p† andra sidan Jordan p† ”stra sidan, „nda till Hedmarkshavet, nedanf”r Pisgas sluttningar. 005:001 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: H”r, Israel, de stadgar och r„tter som jag i dag framst„ller f”r eder, och l„ren eder dem och h†llen dem och g”ren efter dem. 005:002 HERREN, v†r Gud, sl”t ett f”rbund med oss p† Horeb. 005:003 Icke med v†ra f„der sl”t HERREN detta f”rbund, utan med oss sj„lva som st† h„r i dag, oss alla som nu leva. 005:004 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p† berget ur elden. 005:005 Jag stod d† mellan HERREN och eder, f”r att f”rkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden f”r elden och stegen icke upp p† berget. Han sade: 005:006 Jag „r HERREN, din Gud, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset. 005:007 Du skall inga andra gudar hava j„mte mig. 005:008 Du skall icke g”ra dig n†got bel„te, som „r en bild vare sig av det som „r uppe i himmelen, eller av det som „r i vattnet under jorden. 005:009 Du skall icke tillbedja s†dana, ej heller tj„na dem; ty jag, HERREN, sin Gud, „r en nit„lskande Gud, som hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och efterkommande i tredje och fj„rde led, n„r man hatar mig, 005:010 men som g”r n†d med tusenden, n„r man „lskar mig och h†ller mina bud. 005:011 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke l†ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 005:012 H†ll sabbatsdagen, s† att du helgar den, s†som HERREN, din Gud, har bjudit dig. 005:013 Sex dagar skall du arbeta och f”rr„tta alla dina sysslor; 005:014 men den sjunde dagen „r HERRENS, din Guds, sabbat; d† skall du ingen syssla f”rr„tta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tj„nare eller din tj„narinna, eller din oxe eller din †sna eller n†gon av dina dragare, ej heller fr„mlingen som „r hos dig inom dina portar; p† det att din tj„nare och din tj„narinna m† hava ro s†v„l som du. 005:015 Du skall komma ih†g att du sj„lv har varit tr„l i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har f”rt dig ut d„rifr†n med stark hand och utr„ckt arm; d„rf”r har HERREN, din Gud bjudit dig att h†lla sabbatsdagen. 005:016 Hedra din fader och din moder, s†som HERREN, din Gud har bjudit dig, p† det att du m† l„nge leva och det m† g† dig v„l i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 005:017 Du skall icke dr„pa. 005:018 Du skall icke heller beg† „ktenskapsbrott. 005:019 Du skall icke heller stj„la. 005:020 Du skall icke heller b„ra falsk vittnesb”rd mot din n„sta. 005:021 Du skall icke heller hava beg„relse till din n„stas hustru. Du skall icke heller hava lust till din n„stas hus, ej heller till hans †ker eller hans tj„nare eller hans tj„narinna, ej heller till hans oxe eller hans †sna, ej heller till n†got som tillh”r din n„sta. 005:022 Dessa ord talade HERREN till hela eder f”rsamling p† berget, ur elden, molnskyn och t”cknet, med h”g r”st, och han talade s† intet mer. Och han skrev dem p† tv† stentavlor, som han gav †t mig. 005:023 N„r I h”rden r”sten ur m”rkret, medan berget brann i eld, tr„dden I fram till mig, alla I som voren huvudm„n f”r edra stammar, s† ock edra „ldste. 005:024 Och I saden: ˝Se, HERREN, v†r Gud, har l†tit oss se sin h„rlighet och sin storhet, och vi hava h”rt hans r”st ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en m„nniska och dock l†ta henne bliva vid liv. 005:025 Varf”r skola vi d† likv„l d”? Denna stora eld kommer ju att f”rt„ra oss. Om vi „n vidare f† h”ra HERRENS, v†r Guds, r”st, s† m†ste vi d”. 005:026 Ty vem finnes v„l bland allt k”tt som kan, s†som vi hava gjort, h”ra den levande Gudens r”st tala ur elden och dock bliva vid liv? 005:027 Tr„d du fram och h”r allt vad HERREN, v†r Gud, s„ger, och tala du till oss allt vad HERREN, v†r Gud, talar till dig, s† vilja vi h”ra det och g”ra d„refter.˝ 005:028 Och HERREN h”rde edra ord, n„r I s† taladen till mig; och HERREN sade till mig: ˝Jag har h”rt de ord som detta folk har talat till dig. De hava r„tt i allt vad de hava talat. 005:029 Ack att de hade s†dana hj„rtan, att de fruktade mig och h”lle alla mina bud alltid! Det skulle ju d† g† dem och deras barn v„l evinnerligen. 005:030 G† nu och s„g till dem: 'V„nden tillbaka till edra t„lt.' 005:031 Men du sj„lv m† stanna kvar h„r hos mig, s† skall f”rkunna f”r dig alla de bud och stadgar och r„tter som du skall l„ra dem, f”r att de m† g”ra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.˝ 005:032 S† h†llen nu och g”ren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till h”ger eller till v„nster. 005:033 P† de v„gar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g† skolen I alltid vandra, f”r att I m†n bliva vid liv och det m† g† eder v„l, och f”r att I m†n l„nge leva i det land som I skolen taga i besittning. 006:001 Och dessa „ro de bud, stadgar och r„tter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att l„ra eder, f”r att I skolen g”ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning -- 006:002 detta p† det att du m† frukta HERREN, din Gud, s† att du h†ller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och p† det att du m† l„nge leva. 006:003 S† skall du nu h”ra, Israel, och h†lla dem och g”ra efter dem, f”r att det m† g† dig v„l, och f”r att I m†n f”r”ka eder mycket, s†som HERREN, dina f„ders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mj”lk och honung. 006:004 H”r, Israel! HERREN, v†r gud, HERREN „r en. 006:005 Och du skall „lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l och av all din kraft. 006:006 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du l„gga p† ditt hj„rta. 006:007 Och du skall insk„rpa dem hos dina barn och tala om f”r dem, n„r du sitter i ditt hus och n„r du g†r p† v„gen, n„r du l„gger dig och n„r du st†r upp. 006:008 Och du skall binda dem s†som ett tecken p† din hand, och de skola vara s†som ett m„rke p† din panna. 006:009 Och du skall skriva dem p† d”rrposterna i ditt hus och p† dina portar. 006:010 N„r nu HERREN, din Gud, l†ter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra st„der, som du icke har byggt, 006:011 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, ving†rdar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och n„r du d† „ter och bliver m„tt, 006:012 s† tag dig till vara f”r att f”rg„ta HERREN, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset. 006:013 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tj„na, och vid hans namn skall du sv„rja. 006:014 I skolen icke f”lja efter andra gudar, n†gon av de folks gudar, som bo runt omkring eder, 006:015 ty en nit„lskande Gud „r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du m† taga dig till vara, s† att icke HERRENS, din Guds, vrede uppt„ndes mot dig, och han utrotar dig fr†n jorden. 006:016 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, s†som I frestaden honom i Massa. 006:017 I skolen troget h†lla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesb”rd och stadgar som han hat givit dig. 006:018 Och du skall g”ra vad r„tt och gott „r i HERRENS ”gon, f”r att det m† g† dig v„l, och f”r att du m† komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat †t dina f„der, och taga det i besittning, 006:019 d„rigenom att han driver undan f”r dig all dina fiender, s†som HERREN har lovat. 006:020 N„r din son i framtiden fr†gar dig: ˝Vad betyda de vittnesb”rd och stadgar och r„tter som HERREN, v†r Gud, har givit eder?˝ 006:021 d† skall du svara din son: ˝Vi voro Faraos tr„lar i Egypten, men med stark hand f”rde HERREN oss ut ur Egypten. 006:022 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten p† Farao och hela hans hus inf”r v†ra ”gon. 006:023 Men oss f”rde han ut d„rifr†n, f”r att l†ta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat †t v†ra f„der. 006:024 Och HERREN bj”d oss att g”ra efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, v†r Gud, f”r att det alltid skulle g† oss v„l, i det att han beh”lle oss vid liv, s†som ock hittills har skett. 006:025 Och det skall l„nda oss till r„ttf„rdighet, n„r vi h†lla och g”ra efter alla dessa bud, inf”r HERREN, v†r Guds, ansikte, s†som han har bjudit oss.˝ 007:001 N„r HERREN, din Gud l†ter dig komma in i det land di du nu g†r, f”r att taga i besittning, och n„r han f”r dig f”rjagar stora folk -- hetiterna, girgas‚erna, amor‚erna, kanan‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, sju folk, st”rre och m„ktigare „n du -- 007:002 n„r HERREN, din Gud, giver dessa i ditt v†ld och du sl†r dem, d† skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta f”rbund med dem eller visa dem n†d. 007:003 Du skall icke befrynda dig med dem; dina d”ttrar skall du icke giva †t deras s”ner, och deras d”ttrar skall du icke taga till hustrur †t dina s”ner. 007:004 Ty de skola d† f”rleda dina s”ner att vika av ifr†n mig och tj„na andra gudar, och HERRENS vrede skall d† uppt„ndas mot eder och han skall med hast f”rg”ra dig. 007:005 Utan s† skolen I g”ra med dem I skolen bryta ned deras altaren och sl† s”nder deras stoder och hugga ned deras Aseror och br„nna upp deras bel„ten i eld. 007:006 Ty du „r ett folk som „r helgat †t HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framf”r alla andra folk p† jorden. 007:007 Icke d„rf”r att I voren st”rre „n alla andra folk var det som HERREN f„ste sig vid eder och utvalde eder, ty I „ren ju mindre „n alla andra folk; 007:008 utan d„rf”r att HERREN „lskade eder och ville h†lla den ed som han hade svurit f„der, d„rf”r f”rde HERREN eder ut med stark hand och f”rlossade dig ur tr„ldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand. 007:009 S† skall du nu veta att HERREN, din Gud, „r den r„tte Guden, den trofaste Guden, som h†ller f”rbund och bevarar n†d intill tusende led, n„r man „lskar honom och h†ller hans bud, 007:010 men som utan f”rskoning vederg„ller och f”rg”r dem som hata honom. Han dr”jer icke, n„r det g„ller dem som hata honom; utan f”rskoning vederg„ller han dem. 007:011 S† h†ll nu de bud och stadgar och r„tter som jag i dag giver dig, och g”r efter dem. 007:012 Om I nu h”ren dessa r„tter och h†llen dem och g”ren efter dem, s† skall HERREN, din Gud, till l”n d„rf”r l†ta sitt f”rbund och sin n†d best†, vad han med ed lovade dina f„der. 007:013 Han skall d† „lska dig och v„lsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din s„d, ditt vin och din olja, dina f„kreaturs avf”da och din sm†boskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina f„der att giva dig. 007:014 V„lsignad skall du bliva framf”r alla andra folk; bland dina m„n och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. 007:015 Och HERREN skall avv„nda fr†n dig all krankhet; ingen av Egyptens alla sv†ra sjukdomar, som du v„l k„nner, skall han l„gga p† dig; han skall i st„llet l†ta dem komma ”ver alla dem som hata dig. 007:016 Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem n†gon skonsamhet. Du skall icke heller tj„na deras gudar, ty detta kunde bliva en snara f”r dig. 007:017 Om du ock s„ger vid dig sj„lv: ˝Dessa folk „ro st”rre „n jag; huru skall jag kunna f”rdriva dem?˝, 007:018 s† m† du dock icke frukta f”r dem; du skall t„nka p† vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna, 007:019 p† de stora hems”kelser som du med egna ”gon s†g, och p† de tecken och under och p† den starka hand och utr„ckta arm varmed HERREN, din Gud, f”rde dig ut. P† samma s„tt skall HERREN, din Gud, nu g”ra med alla de folk som du fruktar f”r. 007:020 D„rtill skall HERREN, din Gud, s„nda getingar ”ver dem, till dess att de som „ro kvar och h†lla sig g”mda f”r dig hava blivit utrotade. 007:021 Du m† icke f”rskr„ckas f”r dem, ty HERREN, din Gud, „r mitt ibland dig, en stod och fruktansv„rd Gud. 007:022 Och HERREN, din Gud, skall f”rjaga dessa hedningar f”r dig, men blott sm†ningom. Du skall icke med hast f† f”rg”ra dem, p† det att vilddjuren icke m† f”r”ka sig till din skada. 007:023 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt v†ld och s„nda stor f”rvirring bland dem, till dess att de f”rg”ras. 007:024 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, s† att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna st† dig emot, till dess du har f”rgjort dem. 007:025 Deras gudabel„ten skola I br„nna upp i eld. Du skall icke hava beg„relse till det silver och det guld som finnes p† dem, och icke taga n†got av detta f”r din r„kning, p† det att du icke m† sn„rjas d„rav; ty en styggelse „r det f”r HERREN, din Gud. 007:026 Och du skall icke l†ta n†gon styggelse komma in i ditt hus, p† det att du icke ocks† sj„lv m† bliva given till spillo. Du skall r„kna det s†som en sk„ndlighet och en styggelse, ty det „r givet till spillo. 008:001 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I h†llen, och efter dem skolen I g”ra, f”r att I m†n komma in i och taga i besittning det land som HERREN med ed har lovat †t edra f„der. 008:002 Och du skall komma ih†g allt vad som har skett p† den v„g HERREN, din Gud, nu i fyrtio †t har l†tit dig vandra i ”knen, f”r att tukta dig och pr”va dig, s† att han kunde f”rnimma vad som var i ditt hj„rta: om du ville h†lla hans bud eller icke. 008:003 Ja, han tuktade dig och l„t dig hungra, och han gav dig manna att „ta, en mat som du f”rut icke visste av, och som icke heller dina f„der visste av; p† det att han skulle l„ra dig f”rst† att m„nniskan lever icke allenast av br”d, utan att hon lever av allt det som utg†r av HERRENS mun. 008:004 Dina kl„der blevo icke utslitna p† dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio †r. 008:005 S† skall du d† f”rst† i ditt hj„rta att HERREN, din Gud, fostrar dig, s†som en man fostrar sin son; 008:006 och du skall h†lla HERRENS, din Guds, bud, s† att du vandrar p† hans v„gar och fruktar honom. 008:007 Ty HERREN, din Gud, l†ter dig nu komma in i ett gott land, ett land d„r vattenb„ckar, k„llor och djupa vatten fl”da fram i dalar och p† berg, 008:008 ett land med vete och korn, med vintr„d, fikontr„d och granattr„d, ett land med „dla olivtr„d och med honung, 008:009 ett land d„r du icke skall „ta ditt br”d i torftighet, d„r intet skall fattas dig, ett land vars stenar inneh†lla j„rn, och ur vars berg du skall bryta koppar. 008:010 D„r skall du „ta och bliva m„tt, och du skall s† lova HERREN, din Gud, f”r det goda land som han har givit dig. 008:011 Tag dig d† till vara f”r att f”rg„ta HERREN, din Gud, s† att du icke h†ller hans bud och r„tter och stadgar, som jag i dag giver dig. 008:012 Ja, n„r du „ter och bliver m„tt, och bygger vackra hus och bor i dem, 008:013 n„r dina f„kreatur och din sm†boskap f”r”kas, och ditt silver och guld f”r”kas, och allt annat du har f”r”kas, 008:014 d† m† ditt hj„rta icke bliva h”gmodigt, s† att du f”rg„ter HERREN, din Gud, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset. 008:015 och som har lett dig genom den stora och fruktansv„rda ”knen, bland giftiga ormar och skorpioner, ”ver f”rtorkad mark, d„r intet vatten †t dig komma ut ur den h†rda klippan, 008:016 och som gav dig manna att „ta i ”knen, en mat som dina f„der icke visste av -- detta p† det att han skulle tukta dig och pr”va dig, f”r att sedan kunna g”ra dig gott. 008:017 Du m† icke s„ga vid dig sj„lv: ˝Min egen kraft och min hands styrka har f”rskaffat mig denna rikedom˝, 008:018 utan du m† komma ih†g att det „r HERREN, din Gud, som giver dig kraft att f”rv„rva rikedom, d„rf”r att han vill uppr„tta det f”rbund som han med ed har ing†tt med dina f„der -- s†som och hittills har skett. 008:019 Men om du f”rg„ter HERREN, din Gud, och f”ljer efter andra gudar och tj„nar dem och tillbeder dem, s† betygar jag i dag inf”r eder att I f”rvisso skolen f”rg†s. 008:020 P† samma s„tt som hedningarna som HERREN f”rg”r f”r eder skolen ocks† I d† f”rg†s, d„rf”r att I icke h”rden HERRENS, eder Guds r”st. 009:001 H”r, Israel! Du g†r nu ”ver Jordan, f”r att komma ditin och underl„gga dig folk, st”rre och m„ktigare „n du, st„der, stora och bef„sta upp mot himmelen, 009:002 anakiternas stora och resliga folkstam, som du sj„lv k„nner, och om vilken du har h”rt att man s„ger: ˝Vem kan st† emot Anaks barn!˝ 009:003 S† skall du nu veta att HERREN, din Gud, „r den som g†r framf”r dig, s†som en f”rt„rande eld; han skall f”rg”ra dem, och han skall f”rg”ra dem, och han skall ”dmjuka dem f”r dig, och du skall f”rdriva dem och utrota dem med hast, s†som HERREN har lovat dig. 009:004 D† nu HERREN, din Gud, driver dem undan f”r dig, m† du icke s„ga vid dig sj„lv: ˝F”r min r„ttf„rdighets skull har HERREN l†tit mig komma in i detta land och taga det i besittning.˝ Ty dessa hedningars ogudaktighet „r det som g”r att HERREN f”rdriver dem f”r dig. 009:005 Icke din r„ttf„rdighet och din r„ttsinnighet „r det som g”r att du f†r komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet „r det som g”r att HERREN, din Gud, f”rdriver dem f”r dig. S† vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina f„der, Abraham, Isak och Jakob. 009:006 D„rf”r m† du nu veta att det icke „r din r„ttf„rdighet som g”r att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du „r ett h†rdnackat folk. 009:007 Kom ih†g, f”rg„t icke, huru du i ”knen f”rt”rnade HERREN, din Gud. Allt ifr†n den dag d† du drog ut ur Egyptens land, „nda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstr„viga mot HERREN. 009:008 Vid Horeb f”rt”rnaden I HERREN, och HERREN vredgades p† eder, s† att han ville f”rg”ra eder. 009:009 N„r jag hade stigit upp p† berget f”r att taga emot stentavlorna, det f”rbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag p† berget i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, utan att „ta och utan att dricka. 009:010 Och HERREN gav mig de tv† stentavlorna, p† vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad d„r stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder p† berget ur elden, den dag d† I voren f”rsamlade d„r. 009:011 Och n„r de fyrtio dagarna och de fyrtio n„tterna voro f”rlidna, gav HERREN mig de tv† stentavlorna, f”rbundets tavlor. 009:012 Och HERREN sade till mig: ˝St† upp och g† med hast ned h„rifr†n, ty ditt folk, som du har f”rt ut ur Egypten, har tagit sig till, vad f”rd„rvligt „r. De hava redan vikit av ifr†n den v„g som jag bj”d dem g†; de hava gjort sig ett gjutet bel„te.˝ 009:013 Och HERREN talade till mig och sade: ˝jag har sett att detta folk „r ett h†rdnackat folk. 009:014 L„mna mig i fred, ty jag vill f”rg”ra dem och utpl†na deras namn, s† att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan g”ra till ett folk som „r m„ktigare och st”rre „n detta.˝ 009:015 D† v„nde jag mig om och steg ned fr†n berget, som brann i eld; och jag hade i mina b†da h„nder f”rbundets tv† tavlor. 009:016 Och jag fick d† se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; s† haden I redan vikit av ifr†n den v„g som HERREN hade bjudit eder g†. 009:017 D† fattade jag i de b†da tavlorna och kastade dem ifr†n mig med b†da h„nderna och slog s”nder dem inf”r edra ”gon. 009:018 Och jag f”ll ned inf”r HERRENS ansikte och l†g s†, likasom f”rra g†ngen i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, utan att „ta och utan att dricka, f”r all den synds skulle som I haden beg†tt genom att g”ra vad ont var i HERRENS ”gon, till att f”rt”rna honom. 009:019 Ty jag fruktade f”r den vrede och f”rbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit s† uppfylld att han ville f”rg”ra eder. Och HERREN h”rde mig „ven denna g†ng. 009:020 Ocks† p† Aron blev HERREN mycket vred, s† att han ville f”rg”ra honom, och jag bad d† j„mv„l f”r Aron. 009:021 Sedan tog jag kalven, syndabel„tet som I haden gjort, och br„nde den i eld och krossade s”nder den v„l, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i b„cken som fl”t ned fr†n berget. 009:022 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava f”rt”rnaden I ock HERREN. 009:023 Och n„r HERREN ville s„nda eder †stad fr†n Kades-Barnea och sade: ˝Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder˝, d† voren I genstr„viga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och h”rden icke hans r”st. 009:024 Ja, genstr„viga haven I varit mot HERREN allt ifr†n den dag d† jag l„rde k„nna eder. 009:025 S† f”ll jag d† ned inf”r HERRENS ansikte och l†g s† i de fyrtio dagarna och de fyrtio n„tterna; ty HERREN hade sagt att han ville f”rg”ra eder. 009:026 Och jag bad till HERREN och sade: ˝Herre, HERRE, f”rd„rva icke ditt folk och din arvedel, som du har f”rlossat med din stora makt, och som du med stark hand har f”rt ut ur Egypten. 009:027 T„nk p† dina tj„nare Abraham, Isak och Jakob, se icke p† detta folks h†rdhet, ogudaktighet och synd; 009:028 p† det att man icke m† s„ga i det land varur du har f”rt oss ut: 'D„rf”r att HERREN, icke f”rm†dde f”ra dem in i det land som han hade lovat †t dem, och d„rf”r att han hatade dem, f”rde han dem ut och l„t dem d” i ”knen.' 009:029 De „ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f”rt ut med din stora kraft och din utr„ckta arm.˝ 010:001 P† den tiden sade HERREN till mig: ˝Hugg ut †t dig tv† stentavlor, likadana som de f”rra voro, och stig upp till mig p† berget; g”r dig och en ark av tr„. 010:002 Och sedan jag har skrivit p† tavlorna samma ord som stodo p† de f”rra tavlorna, vilka du slog s”nder, skall du l„gga dem i arken.˝ 010:003 S† gjorde jag d† en ark av akacietr„ och h”gg ut tv† stentavlor, likadana som de f”rra voro. Och jag steg upp p† berget och hade med mig de tv† tavlorna. 010:004 Och han skrev p† tavlorna detsamma som var skrivet f”rra g†ngen, de tio ord som HERREN hade talat till eder p† berget ur elden, den dag d† I voren f”rsamlade d„r. Och HERREN gav dem †t mig. 010:005 Sedan v„nda jag mig om och steg ned fr†n berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och d„r fingo de ligga, s†som HERREN hade bjudit mig. 010:006 Och Israels barn br”to upp fr†n Beerot-Bene-Jaakan och t†gade till Mosera. D„r dog Aron och blev d„r ocks† begraven; och hans som Eleasar blev pr„st i hans st„lle. 010:007 D„rifr†n br”to de upp och t†gade till Gudgoda, och fr†n Gudgoda, och fr†n Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p† vattenb„ckar. 010:008 P† den tiden avskilde HERREN Levi stam till att b„ra HERRENS f”rbundsark, till att st† inf”r HERRENS ansikte och g”ra tj„nst inf”r honom, och till att v„lsigna i hans namn, s†som den har att g”ra „nnu i dag. 010:009 D„rf”r fick Levi ingen lott eller arvedel j„mte sina br”der. HERREN „r hans arvedel, s†som HERREN, din Gud, har sagt honom. 010:010 Och jag stannade p† berget lika l„nge som f”rra g†ngen, fyrtio dagar och fyrtio n„tter; och HERREN h”rde mig ocks† denna g†ng: HERREN ville icke f”rd„rva mig. 010:011 Och HERREN sade till mig: ˝St† upp och g† †stad framf”r folket, och l†t dem bryta upp, f”r att de m† komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras f„der att giva dem.˝ 010:012 Och nu Israel, var „r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat „n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar p† hans v„gar och „lskar honom, och att du tj„nar HERREN, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l, 010:013 s† att du h†ller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, p† det att det m† g† dig v„l? 010:014 Se, HERREN, din Gud, tillh”r himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad d„rp† „r; 010:015 men allenast vid dina f„der f„ste sig HERREN och „lskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, s†som I nu sj„lva sen. 010:016 Omsk„ren d„rf”r edert hj„rtas f”rhud, och varen icke l„nge h†rdnackade. 010:017 Ty HERREN, eder Gud, „r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den v„ldige och fruktansv„rde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor; 010:018 som skaffar den faderl”se och „nkan r„tt, och som „lskar fr„mlingen och giver honom mat och kl„der. 010:019 D„rf”r skolen ocks† I „lska fr„mlingen; I haven ju sj„lva varit fr„mlingar i Egyptens land. 010:020 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tj„na, och till honom skall du h†lla dig, och vid hans namn skall du sv„rja. 010:021 Han „r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara g„rningar som du med egna ”gon har sett. 010:022 Sjuttio personer voro dina f„der, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik s†som himmelens stj„rnor. 011:001 S† skall du nu „lska HERREN, din Gud, och h†lla vad han bjuder dig h†lla, hans stadgar och r„tter och bud, alltid. 011:002 Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke hava f”rnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans utr„ckta arm, 011:003 de tecken och g„rningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land, 011:004 och vad han gjorde med egyptiernas h„r, med deras h„star och vagnar, huru han l„t R”da havets vatten str”mma ”ver dem, n„r de f”rf”ljde eder, och huru HERREN d† f”rgjorde dem, s† att de nu icke mer „ro till; 011:005 och vad han gjorde med eder i ”knen, „nda till dess I kommen hit, 011:006 och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, s”ner, huru jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras t„lt och allt levande som f”ljde dem, och detta mitt i hela Israel. 011:007 Ty I haven ju med egna ”gon sett alla de stora g„rningar som HERREN har gjort. 011:008 S† h†llen d† alla de bud som jag i dag giver dig, p† det att I med frimodighet m†n kunna g† in i och intaga det land dit I nu dragen, f”r att taga det i besittning, 011:009 och p† det att I m†n l„nge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra f„der att giva †t dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mj”lk och honung. 011:010 Ty det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning, „r icke s†som Egyptens land, varifr†n I haven dragit ut, d„r du m†ste trampa upp vatten till den s„d du s†dde, s†som man g”r i en k”kstr„dg†rd; 011:011 nej, det land dit I nu dragen, f”r att taga det i besittning, „r ett land med berg och dalar, som f†r vatten att dricka genom himmelens regn, 011:012 ett land som HERREN, din Gud, l†ter sig v†rda om, och p† vilket HERRENS, din Guds, ”gon best„ndigt vila, fr†n †rets begynnelse till †rets slut. 011:013 Om i nu h”ren de bud som jag i dag giver eder, s† att I „lsken HERREN, eder Gud, och tj„nen honom av allt edert hj„rta och av all eder sj„l, 011:014 s† skall jag giva †t edert land regn i r„tt tid, h”stregn och v†rregn, och du skall f† inb„rga din s„d och ditt vin och din olja. 011:015 Och jag skall giva din boskap gr„s p† din mark; och du skall „ta och bliva m„tt. 011:016 Men tagen eder till vara, l†ten icke edra hj„rtan bliva f”rf”rda, s† att I viken av och tj„nen andra gudar och tillbedjen dem; 011:017 ty d† skall HERRENS vrede uppt„ndas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, s† att regn icke faller och marken icke giver sin gr”da; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder. 011:018 S† skolen I nu l„gga dessa mina ord p† edert hj„rta och edert sinne, och I skolen binda dem s†som ett tecken p† eder hand, och de skola vara s†som ett m„rke p† eder panna; 011:019 och I skolen l„ra edra barn dem, i det att du talar om dem, n„r du sitter i ditt hus och n„r du st†r upp. 011:020 och du skall skriva dem p† d”rrposterna i ditt hus och p† dina portar; 011:021 p† det att I och edra barn m†n l„nge f† bo i det land som HERREN med ed har lovat edra f„der att giva dem, lika l„nge som himmelen v„lver sig ”ver jorden. 011:022 Ty om I h†llen alla dessa bud som jag giver eder och g”ren efter dem, s† att I „lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p† hans v„gar och h†llen eder till honom, 011:023 d† skall HERREN f”rdriva alla dessa folk f”r eder, och I skolen underl„gga eder folk som „ro st”rre och m„ktigare „n I. 011:024 Var ort eder fot betr„der skall bliva eder. Fr†n ”knen till Libanon, ifr†n floden -- floden Frat -- „nda till V„stra havet skall edert omr†de str„cka sig. 011:025 Ingen skall kunna st† eder emot. Fruktan och f”rskr„ckelse f”r eder skall HERREN, eder Gud, l†ta komma ”ver hela det land I betr„den, s†som han har lovat eder. 011:026 Se, jag f”rel„gger eder i dag v„lsignelse och f”rbannelse: 011:027 v„lsignelse, om I h”ren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, 011:028 och f”rbannelse, om I icke h”ren HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifr†n den v„g jag i dag bjuder eder g† och f”ljen efter andra gudar, som I icke k„nnen. 011:029 Och n„r HERREN, din Gud, har l†tit dig komma in i det land dit du nu g†r, f”r att taga det i besittning, skall du l†ta berget Gerissim bliva platsen f”r v„lsignelsen och berget Ebal platsen f”r f”rbannelsen. 011:030 (Dessa berg ligga, s†som k„nt „r, p† andra sidan Jordan, bortom V„stra v„gen, i hedmarkskanan‚ernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.) 011:031 Ty I g†n nu ”ver Jordan, f”r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo d„r. 011:032 H†llen d† alla de stadgar och r„tter som jag i dag f”rel„gger eder, och g”ren efter dem. 012:001 Dessa „ro de stadgar och r„tter som I skolen h†lla och iakttaga i det land som HERREN, dina f„ders Gud, har givit dig till besittning; s† l„nge I leven p† jorden skolen I h†lla dem. 012:002 I skolen i grund f”r”da alla platser d„r de folk som I f”rdriven hava h†llit sin gudstj„nst, vare sig detta har skett p† h”ga berg och h”jder eller n†gonst„des under gr”na tr„d. 012:003 I skolen bryta ned deras altaren och sl† s”nder deras stoder och br„nna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabel„ten, och I skolen utrota deras namn fr†n s†dana platser. 012:004 N„r I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke g”ra s†som de, 012:005 utan den plats som HERREN, eder Gud, utv„ljer inom n†gon av edra stammar till att d„r f„sta sitt namn, denna boning skolen I s”ka och dit skall du g†. 012:006 Och dit skolen I f”ra edra br„nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h„nder b„ra fram s†som offerg„rd, edra l”ftesoffer och frivilliga offer och det f”rstf”dda av edra f„kreatur och eder sm†boskap. 012:007 Och d„r skolen I „ta inf”r HERRENS, eder Guds, ansikte, och gl„dja eder med edert husfolk ”ver allt vad I haven f”rv„rvat, allt varmed HERREN, din Gud, vara r„ttast; 012:008 I skolen d† icke g”ra s†som vi nu g”ra h„r, var och en vad honom tyckes vara r„ttast. 012:009 I haven ju „nnu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig. 012:010 Men n„r I haven g†tt ”ver Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och n„r han har l†tit eder f† ro f”r alla edra fiender runt omkring, d† att I bon i trygghet, 012:011 d† skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utv„ljer till boning †t sitt namn f”ra allt vad jag nu bjuder eder: edra br„nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h„nder b„ra fram s†som offerg„rd, s† ock alla de utvalda l”ftesoffer som I loven HERREN. 012:012 Och s† skolen I gl„dja eder inf”r HERREN, eder Guds, ansikte, med edra s”ner och d”ttrar, edra tj„nare och tj„narinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder. 012:013 Tag dig till vara f”r att offra dina br„nnoffer p† n†gon annan plats som kan falla din in; 012:014 nej, p† den plats HERREN utv„ljer inom en av dina stammar, d„r skall du offra dina br„nnoffer, och d„r skall du g”ra allt vad jag eljest bjuder dig. 012:015 Dock f†r du, s† mycket dig lyster, slakta och „ta k”tt inom vilken som helst av dina st„der, i m†n av den v„lsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. B†de den som „r oren och den som „r ren m† „ta d„rav, s†som vore det gasell- eller hjortk”tt. 012:016 Men blodet skolen I icke f”rt„ra I skolen gjuta ut det p† jorden s†som vatten. 012:017 Du f†r allts† icke hemma inom dina portar „ta tionde av din s„d, ditt vin och din olja, ej heller det f”rstf”dda av dina f„kreatur och din sm†boskap, ej heller n†got av de l”ftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand b„r fram s†som offerg„rd; 012:018 utan inf”r HERREN, din Guds, ansikte, p† den plats som HERREN, din Gud, utv„ljer skall du „ta s†dant, med din son och din dotter, din tj„nare och din tj„narinna, och med leviten som bor inom dina portar; och s† skall du gl„dja dig inf”r HERRENS, din Guds, ansikte ”ver allt vad du har f”rv„rvat. 012:019 Tag dig till vara f”r att gl”mma bort leviten, s† l„nge du lever i ditt land. 012:020 Om du allts†, n„r HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omr†de, s†som han har lovat dig, t„nker s†: ˝Jag vill „ta k”tt˝ -- ifall det nu lyster f”r dig att „ta k”tt -- s† m† du d† „ta k”tt, s† mycket dig lyster. 012:021 Om den plats som HERREN, din Gud, utv„ljer till att d„r f„sta sitt namn ligger f”r avl„gset f”r dig, s† m† du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de f„kreatur och av den sm†boskap som HERREN har givit dig, och „ta d„rav hemma inom dina portar, s† mycket av din lyster. 012:022 Men du skall „ta p† samma s„tt som man „ter gasell- eller hjortk”tt; b†de den som „r oren och den som „r ren m† „ta d„rav. 012:023 Allenast skall du vara st†ndaktig i att icke f”rt„ra blodet; ty blodet „r sj„len, och sj„len skall du icke f”rt„ra med k”ttet. 012:024 Du skall icke f”rt„ra det; du skall gjuta ut det p† jorden s†som vatten. 012:025 Du skall icke f”rt„ra det, p† det att det m† g† dig v„l och dina barn efter dig, n„r du g”ra vad r„tt „r i HERRENS ”gon. 012:026 Men de heliga g†vor som du vill b„ra fram, och dina l”ftesoffer, dem skall du f”ra med dig till den plats som HERREN utv„ljer. 012:027 Och av dina br„nnoffer skall du offra b†de k”ttet och blodet p† HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer d„remot skall v„l blodet gjutas ut p† HERRENS, din Guds, altare, men k”ttet m† du „ta. 012:028 Alla dessa bud som jag giver dig skall du h†lla och h”ra, f”r att det m† g† dig v„l och dina barn efter dig, till evig tid, n„r du g”r var gott och r„tt „r i HERRENS, din Guds, ”gon. 012:029 N„r HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, f”r att f”rdriva dem f”r dig, n„r du allts† har f”rdrivit dessa och bosatt dig i deras land, 012:030 tag dig d† till vara f”r att bliva sn„rjd, s† att du efterf”ljer dem, sedan de hava blivit f”rgjorda f”r dig; fr†ga icke efter deras gudar, s† att du s„ger: ˝P† vad s„tt h”llo dessa folk sin gudstj„nst? S† vill ocks† jag g”ra.˝ 012:031 Nej, p† det s„ttet skall icke du g”ra, n„r du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som „r en styggelse f”r HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars „ra; ja, de g† s† l†ngt att de br„nna upp sina s”ner och d”ttrar i eld †t sina gudar. 012:032 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I h†lla och g”ra. Du skall icke l„gga n†got d„rtill och icke taga n†got d„rifr†n. 013:001 Om en profet eller en som har dr”mmar uppst†r bland dig, och han utlovar †t dig n†got tecken eller under, 013:002 och sedan det tecken eller under, verkligen intr„ffar, varom han talade med dig, i det att han sade: ˝L†t oss efterf”lja och tj„na andra gudar, som I icke k„nnen˝, 013:003 s† skall du „nd† icke h”ra p† den profetens ord eller p† den dr”mmaren, ty HERREN, eder Gud, s„tter eder d„rmed allenast p† prov, f”r att f”rnimma om I „lsken HERREN, eder Gud, av allt edert hj„rta och av all eder sj„l. 013:004 HERREN, eder Gud, skolen I efterf”lja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I h†lla, hans r”st skolen I h”ra, honom skolen I tj„na, och till honom skolen I h†lla eder. 013:005 Men den profeten eller dr”mmaren skall d”das, ty han predikade avfall fr†n HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land och f”rlossat dig ur tr„ldomshuset; och han ville f”rf”ra dig till att ”vergiva den v„g som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 013:006 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din v„n som „r f”r dig s†som ditt eget liv, om n†gon av dessa i hemlighet vill f”rleda dig, i det han s„ger: ˝L†t oss g† †stad och tj„na andra gudar, som varken du eller dina f„der hava k„nt˝ 013:007 -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, n„ra dig eller fj„rran ifr†n dig, fr†n jordens ena „nda till den andra -- 013:008 s† skall du icke g”ra honom till viljes eller h”ra p† honom. Du skall icke visa honom n†gon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom, 013:009 utan du skall dr„pa honom: f”rst skall din egen hand lyftas mot honom f”r att d”da honom, och sedan hela folkets hand. 013:010 Och du skall stena honom till d”ds, d„rf”r att han s”kte f”rf”ra dig till att ”vergiva HERREN, din Gud, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset. 013:011 Och hela Israel skall h”ra detta och frukta, och man skall sedan icke mer g”ra n†got s†dant ont bland dig. 013:012 Om du f†r h”ra att man i n†gon av de st„der, som HERREN vill giva dig till att bo i, ber„ttar 013:013 att m„n hava uppst†tt bland dig, onda m„n som f”rf”ra inv†narna i sin stad, i det att de s„ga: ˝L†t oss g† †stad och tj„na andra gudar, som I icke k„nnen˝, 013:014 s† skall du noga unders”ka och rannsaka och efterforska; om det d† befinnes vara sant och visst att en s†dan styggelse har blivit f”r”vad bland dig, 013:015 s† skall du sl† den stadens inv†nare med sv„rdsegg; du skall giva den och allt vad d„ri „r till spillo; ocks† boskapen d„r skall du sl† med sv„rdsegg. 013:016 Och allt byte du f†r d„r skall du samla ihop mitt p† torget, och d„refter skall du br„nna upp staden i eld, med allt byte du f†r d„r, s†som ett heloffer †t HERREN, din Gud; den skall bliva en grush”g f”r ev„rdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp. 013:017 L†t intet av det tillspillogivna l†da vi din hand, p† det att HERREN m† v„nda sig ifr†n sin vredes gl”d och l†ta barmh„rtighet vederfaras dig och f”rbarma sig ”ver dig och f”r”ka dig, s†som han med ed har lovat dina f„der att g”ra, 013:018 om du n„mligen h”r HERRENS, din Guds, r”st, s† att du h†ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g”r vad r„tt „r i HERRENS, din Guds, ”gon. 014:001 I „ren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista n†gra m„rken p† eder eller g”ra eder skalliga ovanf”r pannan f”r n†gon d”d; 014:002 ty du „r ett folk som „r helgat †t Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framf”r alla andra folk p† jorden. 014:003 Du skall icke „ta n†got som „r en styggelse. 014:004 Dessa „ro de fyrfotadjur som I f†n „ta: f„kreatur, f†r och getter, hjort, 014:005 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer, 014:006 alla de fyrfotadjur som hava kl”var och hava dem helkluvna i tv† h„lfter, och som idissla; s†dana fyrfotadjur f†n I „ta. 014:007 Men dessa skolen I icke „ta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna kl”var: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla v„l, men de hava icke kl”var, de skola g„lla f”r eder som orena; 014:008 svinet, ty det har v„l kl”var, men det idisslar icke, det skall g„lla f”r eder s†som orent. Av dessa djurs k”tt skolen I icke „ta, ej heller skolen I komma vid deras d”da kroppar. 014:009 Detta „r vad I f†n „ta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fj„ll f†n I „ta. 014:010 Men intet som icke har fenor och fj„ll skolen I „ta; det skall g„lla f”r eder s† som orent. 014:011 Alla rena f†glar f†n I „ta. 014:012 Men dessa f†glar skolen I icke „ta: ”rnen, lammgamen, havs”rnen, 014:013 raaf†geln, falken, gladan med dess arter, 014:014 alla slags korpar efter deras arter, 014:015 strutsen tahemasf†geln, fiskm†sen, h”ken med dess arter, 014:016 ugglan, uven tinsemetf†geln, 014:017 pelikanen, asgamen, dykf†geln, 014:018 h„gern, regnpiparen med dess arter, h„rf†geln och fl„dermusen. 014:019 Alla flygande sm†djur skola ock g„lla f”r eder s†som orena, de skola icke „tas. 014:020 Men alla rena flygande djur f†n I „ta. 014:021 I skolen icke „ta n†got sj„lvd”tt; †t fr„mlingen som bo inom dina portar m† du giva s†dant, och han m† „ta det; eller ock m† du s„lja det †t en utl„nning. Ty du „r ett folk som „r helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mj”lk. 014:022 Tionde skall du giva av all s„desgr”da som f”r vart †r v„xer p† din †ker, 014:023 och du skall „ta den inf”r Herrens, din Guds, ansikte, p† den plats som han utv„ljer till boning †t sitt namn: tionden av din s„d, ditt vin och din olja, s† ock din f”rstf”dda av dina f„kreatur och din sm†boskap; ty du skall l„ra att frukta Herren, din Gud, alltid. 014:024 Men om v„gen „r dig f”r l†ng, s† att du icke f”rm†r f”ra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utv„ljer till att d„r f„sta sitt namn ligger f”r avl„gset f”r dig -- d† nu Herren, din Gud, v„lsigna dig -- 014:025 s† m† du s„lja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och g† till den plats som Herren, din Gud, utv„ljer. 014:026 Och du m† k”pa f”r penningarna vadhelst dig lyster f„kreatur eller sm†boskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan †stunda; och s† skall du h†lla m†ltid d„r inf”r HERRENS, din Guds, ansikte och gl„dja dig med ditt husfolk. 014:027 Och leviten som bor inom dina portar skall du d† icke gl”mma bort, ty han har ingen lott eller arvedel j„mte dig. 014:028 Vid slutet av vart tredje †r skall du avskilja all tionde av vad du har f†tt i avkastning under det †ret och l„gga upp det inom dina st„der. 014:029 Och sedan skall leviten f† komma, han som ingen lott eller arvedel har j„mte dig, s† ock fr„mlingen och den faderl”se och „nkan som bo inom dina portar; och d† skola „ta och bliva m„tta. S† skall du g”ra, f”r att Herren din Gud, m† v„lsigna dig i alla dina h„nders verk, i allt vad du g”r. 015:001 Vart sjunde †r skall du l†ta vara ett fri†r. 015:002 Och s† skall f”rh†lla sig med det fri†ret: Var l†ngivare som har l†nat n†got †t sin n„sta skall d† eftersk„nka sin fordran. Han f†r d† icke kr„va sin n„sta och broder, ty ett HERRENS fri†r har d† blivit utlyst. 015:003 En utl„nning m† du kr„va, men om du har n†got att fordra av din broder, skall du eftersk„nka det. 015:004 Dock borde r„tteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen v„lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, s†som din arvedel, 015:005 allenast du h”r HERRENS, din Guds, r”st, s† att du h†ller alla dessa bud som jag i dag giver dig och g”r efter dem. 015:006 Ty Herren, din Gud, skall v„lsigna dig, s†som han har lovat dig; och du skall giva l†n †t m†nga folk, men sj„lv skall du icke beh”va l†na av n†gon, och du skall r†da ”ver m†nga folk, men de skola icke r†da ”ver dig. 015:007 Om n†gon fattig finnes hos dig, en av dina br”der inom n†gon av dina st„der, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s† skall du icke f”rstocka ditt hj„rta och tillsluta din hand f”r denne din fattige broder, 015:008 utan du skall g„rna ”ppna din hand f”r honom och g„rna l†na honom vad han beh”ver i sin brist. 015:009 Tag dig till vara, s† att icke den onda tanken uppst†r i ditt hj„rta: ˝Det sjunde †ret, fri†ret, „r n„ra˝, och att du s† ser med ont ”ga p† din fattige broder och icke giver honom n†got; han kan d† ropa ”ver dig till Herren, och s† kommer synd att vila p† dig. 015:010 G„rna skall du giva †t honom, och ditt hj„rta skall icke vara motvilligt, n„r du giver †t honom, ty f”r en s†dan g†vas skull skall Herren, din Gud, v„lsigna dig i alla dina verk, i allt vad du f”retager dig. 015:011 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, d„rf”r bjuder jag dig och s„ger: Du skall g„rna ”ppna din hand f”r din broder, f”r de arma och fattiga som du har i ditt land. 015:012 Om n†gon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har s†lt sig till dig och tj„nat dig i sex †r, s† skall du p† det sjunde †ret sl„ppa honom fri ur din tj„nst; 015:013 och n„r du sl„pper honom fri ur din tj„nst, skall du icke l†ta honom g† med tomma h„nder. 015:014 Du skall fastmer f”rse honom med g†vor fr†n din hjord, fr†n din loge och fr†n din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har v„lsignat dig skall du giva honom. 015:015 Du skall komma ih†g att du sj„lv har varit en tr„l i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har f”rlossat dig; d„rf”r bjuder jag dig detta i dag. 015:016 Men om s† skulle h„nda, att han s„ger till dig att han icke vill l„mna dig, d„rf”r att han „lskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig, 015:017 s† skall du taga en syl och sticka den genom hans ”ra in i d”rren; d„refter skall han vara din tr„l ev„rdligen. Med din tj„narinna skall du g”ra p† samma s„tt. 015:018 Du skall icke tycka det vara h†rt att du m†ste sl„ppa din tj„nare fri ur din tj„nst; i sex †r har han ju berett dig dubbelt s† stor f”rm†n som n†gon avl”nad legodr„ng. S† skall Herren, din Gud, v„lsigna dig i allt vad du g”r. 015:019 Allt f”rstf”tt av hank”n, som f”des bland dina f„kreatur och din sm†boskap, skall du helga †t Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som „r f”rstf”tt bland dina f„kreatur, icke heller skall du klippa ullen p† det som „r f”rstf”tt bland din sm†boskap. 015:020 Inf”r Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk f”r vart †r „ta det p† den plats som Herren utv„ljer. 015:021 Men om djuret har n†got lyte, om det „r halt eller blint eller har n†got annat ont lyte, s† skall du icke offra det †t Herren, din Gud. 015:022 Inom dina st„der m† du d† „ta det; b†de den som „r oren och den som „r ren m† „ta d„rav, s†som vore det gasell- eller hjortk”tt. 015:023 Men blodet skall du icke f”rt„ra; du skall gjuta ut det p† jorden s†som vatten. 016:001 Tag i akt m†naden Abib och h†ll Herrens, din Guds, p†skh”gtid; ty i m†naden Abib f”rde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. 016:002 Du skall d† slakta p†skoffer †t Herren. din Gud, av sm†boskap och f„kreatur, p† den plats som Herren utv„ljer till boning †t sitt namn. 016:003 Du skall icke „ta n†got syrat d„rtill; i sju dagar skall du „ta osyrat br”d d„rtill, betryckets br”d. Ty med hast m†ste du draga ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar m† du d„rf”r komma ih†g den dag d† du drog ut ur Egyptens land. 016:004 I sju dagar m† man icke se n†gon surdeg hos dig, i hela ditt land; och av det som du slaktar om aftonen p† den f”rsta dagen skall intet k”tt l„mnas kvar ”ver natten till morgonen. 016:005 Du f†r icke slakta p†skoffret inom vilken som helst av de st„der som Herren, din Gud, vill giva dig, 016:006 utan du skall g† till den plats som Herren, din Gud, utv„ljer till boning †t sitt namn, och d„r skall du slakta p†skoffret om aftonen, n„r solen g†r ned den tid p† dagen, d† den drog ut ur Egypten. 016:007 Och du skall koka det och „ta det p† den plats som Herren, din Gud, utv„ljer; sedan m† du om morgonen v„nda tillbaka och g† hem till dina hyddor. 016:008 I sex dagar skall du „ta osyrat br”d, och p† sjunde dagen „r Herrens, din Guds, h”gtidsf”rsamling; d† skall du icke g”ra n†got arbete. 016:009 Sju veckor skall du r„kna †t dig; fr†n den dag d† man begynner sk„ra s„den skall du r„kna sju veckor. 016:010 D„refter skall du h†lla Herrens, din Guds, veckoh”gtid och b„ra fram din hands frivilliga g†va, som du m† giva efter r†d och l„genhet, alltefter m†ttet av den v„lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. 016:011 Och inf”r Herrens, din Guds, ansikte skall du gl„dja dig p† den plats som Herren, din Gud, utv„ljer till boning †t sitt namn, du sj„lv med din son och din dotter, din tj„nare och tj„narinna, och med leviten som bor inom dina portar, och fr„mlingen, den faderl”se och „nkan som du har hos dig. 016:012 Och du skall komma ih†g att du sj„lv har varit en tr„l i Egypten, och s† h†lla dessa stadgar och g”ra efter dem. 016:013 L”vhyddoh”gtiden skall du h†lla, i sju dagar, n„r du inb„rgar avkastningen av din loge och av din vinpress. 016:014 Och du skall gl„dja dig vid denna din h”gtid, med din son och din dotter, din tj„nare och din tj„narinna, med leviten, med fr„mlingen, den faderl”se och „nkan som bo inom dina portar. 016:015 I sju dagar skall du h†lla Herrens, din Guds, h”gtid, p† den plats som Herren utv„ljer; ty Herren, din Gud, skall v„lsigna dig i all den avkastning du f†r och i dina h„nders alla verk, och du skall vara uppfylld av gl„dje. 016:016 Tre g†nger om †ret skall allt ditt mank”n tr„da fram inf”r Herrens, din Guds, ansikte, p† den plats som han utv„ljer: vid det osyrade br”dets h”gtid, vid veckoh”gtiden och vid l”vhyddoh”gtiden. Men med tomma h„nder skall ingen tr„da fram inf”r Herrens ansikte, 016:017 utan var och en skall: giva vad hans hand f”rm†r, alltefter m†ttet av den v„lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. 016:018 Domare och tillsyningsm„n skall du tills„tta †t dig inom alla de st„der som Herren, din Gud, vill giva dig, f”r dina s„rskilda stammar; de skola d”ma folket med r„ttvis dom. 016:019 Du skall icke vr„nga r„tten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor f”rblinda de visas ”gon och f”rvrida de r„ttf„rdigas sak. 016:020 R„ttf„rdighet, r„ttf„rdighet skall du eftertrakta, f”r att du m† leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill giva dig. 016:021 Du skall icke plantera †t dig Aseror av n†got slags tr„d, vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall g”ra †t dig; 016:022 icke heller skall du resa †t dig n†gon stod, ty s†dant hatar Herren, din Gud. 017:001 Du skall icke offra †t Herren, din Gud, n†got djur av f„kreaturen eller av sm†boskapen, som har n†got lyte eller n†got annat fel, ty s†dant „r en styggelse f”r Herren, din Gud. 017:002 Om bland dig, inom n†gon av de st„der som Herren, din Gud, vill giva dig, n†gon man eller kvinna befinnes g”ra vad ont „r i Herrens, din Guds, ”gon, i det att han ”vertr„der hans f”rbund, 017:003 och g†r †stad och tj„nar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller m†nen eller himmelens hela h„rskara, mot mitt bud, 017:004 och detta bliver ber„ttat f”r dig, s† att du f†r h”ra d„rom, d† skall du noga unders”ka saken; om det d† befinnes vara sant och visst att en s†dan styggelse har blivit f”r”vad i Israel, 017:005 s† skall du f”ra den man eller den kvinna som har gjort denna onda g„rning ut till din stadsport det m† nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till d”ds. 017:006 Efter tv† eller tre vittnens utsago skall han d”das; ingen skall d”mas till d”den efter allenast ett vittnes utsago. 017:007 F”rst skall vittnenas hand lyftas mot honom f”r att d”da honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 017:008 Om det i n†got fall bliver dig f”r sv†rt att sj„lv d”ma i en blodssak eller i en r„ttsfr†ga eller i ett misshandlingsm†l eller ”verhuvud i n†gon sak varom man tvistar i dina portar, s† skall du-st† upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utv„ljer, 017:009 och g† till de levitiska pr„sterna, och till den som p† den tiden „r domare; dem skall du fr†ga, och de skola f”rkunna f”r dig vad som „r r„tt. 017:010 Och i enlighet med vad de f”rkunna f”r dig d„r, p† den plats som Herren utv„ljer. skall du g”ra; du skall i alla stycken h†lla och g”ra vad de l„ra dig. 017:011 Efter den lag som de l„ra dig, och efter den dom som de avkunna f”r dig skall du g”ra. Fr†n det som de f”rkunna f”r dig skall du icke vika av, vare sig till h”ger eller till v„nster. 017:012 Men om n†gon g”r sig skyldig till den f”rm„tenheten att icke vilja lyssna till pr„sten, som st†r och g”r tj„nst d„r inf”r Herren, din Gud, eller till domaren, s† skall den mannen d”: du skall skaffa bort ifr†n Israel vad ont „r. 017:013 Och allt folket skall h”ra det och frukta, och de skola icke mer g”ra sig skyldiga till s†dan f”rm„tenhet. 017:014 N„r du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor d„r om du d† s„ger: ˝Jag vill s„tta en konung ”ver mig, s†som alla folk omkring mig hava˝, 017:015 s† skall du till konung ”ver dig s„tta den som Herren, din Gud, utv„ljer. En av dina br”der skall du s„tta till konung ”ver dig; du f†r icke s„tta till konung ”ver dig en utl„ndsk man, som icke „r din broder. 017:016 Men han m† icke skaffa sig h„star i m„ngd, och icke s„nda sitt folk tillbaka till Egypten f”r att skaffa de m†nga h„starna, ty Herren har ju sagt till eder: ˝I skolen icke mer †terv„nda denna v„g.˝ 017:017 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i m„ngd, p† det att hans hj„rta icke m† bliva avf„lligt; och icke heller skall han skaffa sig alltf”r mycket silver och guld. 017:018 Och n„r han har blivit uppsatt p† sin konungatron, skall han h„mta denna lag fr†n de levitiska pr„sterna och taga en avskrift d„rav †t sig i en bok. 017:019 Och den skall han hava hos sig och l„sa i den i alla sina livsdagar, f”r att han m† l„ra att frukta Herren, sin Gud, s† att han h†ller alla denna lags ord och dessa stadgar och g”r efter dem. 017:020 S† skall han g”ra, f”r att hans hj„rta icke m† f”rh„va sig ”ver hans br”der, och f”r att han icke m† vika av ifr†n buden, vare sig till h”ger eller till v„nster; p† det att han och hans s”ner m† l„nge regera; sitt rike, bland Israels folk. 018:001 De levitiska pr„sterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det ”vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underh†ll. 018:002 De skola icke hava n†gon arvedel bland sina br”der; Herren „r deras arvedel, s†som han har sagt dem. 018:003 Och detta skall vara vad pr„sterna hava r„tt att f† av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av f„kreaturen eller av sm†boskapen: man skall giva pr„sten bogen, k„kstyckena och vommen. 018:004 F”rstlingen av din s„d, ditt vin och din olja, och f”rstlingen av dina f†rs ull skall du giva honom. 018:005 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, f”r att han och hans s”ner alltid skola st† och g”ra tj„nst i Herrens namn. 018:006 Och om leviten vill komma fr†n n†gon av dina st„der, inom vilken han vistas n†gonst„des i Israel, s† m† det st† honom fritt att komma, s†som honom lyster, till den plats som Herren utv„ljer, 018:007 och han m† d† g”ra tj„nst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans br”der, leviterna, som st† d„r inf”r HERRENS ansikte. 018:008 De skola alla hava lika mycket till sitt underh†ll, ober„knat vad n†gon kan „ga genom f”rs„ljning av sitt f„dernearv. 018:009 N„r du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke l„ra dig att g”ra efter hedningarnas styggelser. 018:010 Hos dig m† icke finnas n†gon som l†ter sin son eller dotter g† genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller h„xeri, 018:011 ingen som f”rehar besv„rjelsekonster, ingen som fr†gar andar, eller som „r en sp†man, eller som s”ker r†d hos de d”da. 018:012 Ty en styggelse f”r Herren „r var och en som g”r s†dant, och f”r s†dana styggelsers skull f”rdriver HERREN, din Gud, dem f”r dig. 018:013 Du skall vara ostrafflig inf”r HERREN, din Gud. 018:014 Hedningarna som du nu f”rdriver lyssna v„l till s†dana som ”va teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt s†dant. 018:015 En profet bland ditt folk, av dina br”der, en som „r mig lik, skall HERREN, din Gud, l†ta uppst† †t dig; honom skolen I lyssna till. 018:016 Det skall bliva alldeles s†som du beg„rde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag d† I voren d„r f”rsamlade och du sade: ˝L†t mig icke vidare h”ra HERRENS, min Guds, r”st, och l†t mig slippa att l„ngre se denna stora eld, p† det att jag icke m† d”.˝ 018:017 Och HERREN sade till mig: ˝De hava r„tt i vad de hava talat. 018:018 En profet skall jag l†ta uppst† †t dem bland deras br”der, en som „r dig lik, och jag skall l„gga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. 018:019 Och om n†gon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, s† skall jag sj„lv utkr„va det av honom. 018:020 Men den profet som „r s† f”rm„ten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall d”. 018:021 Och om du s„ger vid dig sj„lv: 'Huru skola vi k„nna igen det som icke „r talat av HERREN?', 018:022 s† m† du veta: n„r profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke intr„ffar, d† „r detta n†got som HERREN icke har talat; i f”rm„tenhet har d† profeten talat det; du skall icke frukta f”r honom.˝ 019:001 N„r HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och n„r du har f”rdrivit dem och bosatt dig i deras st„der och i deras hus, 019:002 d† skall du avskilja †t dig tre st„der i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. 019:003 Du skall f”rs„tta v„garna till dem i gott skick †t dig; och du skall dela i tre delar det landomr†de som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. S† skall du g”ra, f”r att var och en som har dr„pt n†gon m† kunna fly dit. 019:004 Och under f”ljande villkor m† en dr†pare fly till n†gon av dem och s† bliva vid liv; om n†gon d”dar sin n„sta utan vett och vilja, och utan att f”rut hava burit hat till honom 019:005 -- s†som n„r n†gon g†r med sin n„sta ut i skogen f”r att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan f”r att f„lla tr„det, och j„rnet d† far av skaftet och tr„ffar den andre, s† att denne d”r -- d† m† en s†dan fly till n†gon av dessa st„der och s† bliva vid liv. 019:006 Detta vare stadgat, f”r att blodsh„mnaren, om han i sitt hj„rtas vrede f”rf”ljer dr†paren, icke m† hinna upp honom, ifall v„gen „r f”r l†ng, och sl† ihj„l honom, fast„n han icke hade f”rtj„nat d”den, eftersom han icke f”rut hade burit hat till den andre. 019:007 D„rf”r „r det som jag bjuder dig och s„ger: ˝Tre st„der skall du avskilja †t dig.˝ 019:008 Och n„r HERREN, din Gud, utvidgar ditt omr†de, s†som han med ed har lovat dina f„der, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva †t dina f„der -- 019:009 om du d† h†ller och g”r efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, s† att du „lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p† hans v„gar, d† skall du l„gga „nnu tre st„der till dessa tre, 019:010 f”r att oskyldigt blod icke m† utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s† komma att vila p† dig. 019:011 Men om n†gon b„r hat till sin n„sta och l„gger sig i f”rs†t f”r honom och ”verfaller honom och sl†r honom till d”ds, och sedan flyr till n†gon av dessa st„der, 019:012 d† skola de „ldste i hans stad s„nda bort och h„mta honom d„rifr†n och l„mna honom i blodsh„mnarens hand, och han skall d”. 019:013 Du skall icke visa honom n†gon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifr†n Israel skulden f”r den oskyldiges blod, f”r att det m† g† dig v„l. 019:014 Du skall icke flytta din n„stas r†m„rke, n†got r†m„rke som f”rf„derna hava satt upp i den arvedel du f†r i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. 019:015 Det „r icke nog att allenast ett vittne tr„der upp mot n†gon ang†ende n†gon missg„rning eller synd, vad det nu m† vara f”r en synd som n†gon kan hava beg†tt. Efter tv† eller efter tre vittnens utsago skall var sak avg”ras. 019:016 Om ett or„ttf„rdigt vittne tr„der upp mot n†gon f”r att vittna mot honom ang†ende n†gon f”rbrytelse, 019:017 s† skola b†da parterna tr„da fram inf”r HERRENS ansikte, inf”r de m„n som p† den tiden „ro pr„ster och domare. 019:018 Och domarna skola noga unders”ka saken; om d† vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesb”rd mot sin broder, 019:019 s† skolen I l†ta detsamma vederfaras honom som han hade tillt„nkt sin broder: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 019:020 Och det ”vriga folket skall h”ra det och frukta, och man skall icke vidare g”ra n†got s†dant ont bland eder. 019:021 Du skall icke visa honom n†gon skonsamhet: liv f”r liv, ”ga for ”ga, tand f”r tand, hand f”r hand, fot f”r fot. 020:001 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d† f†r se h„star och vagnar och ett folk som „r st”rre „n du. s† skall du dock icke frukta f”r dem, ty HERREN, din Gud, „r med dig, han som har f”rt dig upp ur Egyptens land. 020:002 N„r I d† st†n f„rdiga att g† i striden, skall pr„sten tr„da fram och tala till folket; 020:003 han skall s„ga till dem: ˝H”r, Israel! I st†n nu f„rdiga att g† i strid mot edra fiender. Edra hj„rtan vare icke f”rsagda; frukten icke och „ngslens icke, och varen icke f”rskr„ckta f”r dem, 020:004 ty HERREN, eder Gud, g†r sj„lv med eder; till att strida f”r eder mot edra fiender och giva eder seger.˝ 020:005 Och tillsyningsm„nnen skola tala till folket och s„ga: ˝Om n†gon finnes h„r, som har byggt sig ett nytt hus, men „nnu icke invigt det, s† m† han v„nda tillbaka hem, f”r att icke. om han faller i striden, en annan m† komma att inviga det. 020:006 Och om n†gon finnes h„r, som har planterat en ving†rd, men „nnu icke f†tt sk”rda n†gon frukt d„rav, s† m† han v„nda tillbaka hem, f”r att icke, om han faller i striden, en annan m† komma att h„mta f”rsta sk”rden av den. 020:007 Och om n†gon finnes h„r, som har trolovat sig med en kvinna, men „nnu icke tagit henne till sig, s† m† han v„nda tillbaka hem, f”r att icke om han faller i striden, en annan man m† taga henne till sig.˝ 020:008 Vidare skola tillsyningsm„nnen tala till folket och s„ga: ˝Om n†gon finnes h„r, som fruktar och har ett f”rsagt hj„rta, s† m† han v„nda tillbaka hem, f”r att icke ocks† hans br”ders hj„rtan m† bliva uppfyllda av r„ddh†ga, s†som hans eget hj„rta „r.˝ 020:009 Och n„r tillsyningsm„nnen s† hava talat till folket, skola h”vitsm„n tills„ttas ”var h„rens avdelningar, till att g† i spetsen f”r folket. 020:010 N„r du kommer till n†gon stad f”r att bel„gra den, skall du f”rst tillbjuda den fred. 020:011 Om den d† giver dig ett fridsamt svar och ”ppnar sina portar f”r dig, s† skall allt folket som finnes d„r bliva arbetspliktigt †t dig och vara dina tj„nare. 020:012 Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill f”ra krig mot dig, s† m† du bel„gra den. 020:013 Och om HERREN, din Gud, d† giver den i din hand, skall du sl† allt mank”n d„r med sv„rdsegg. 020:014 Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du f†r d„r, skall du hava s†som ditt byte; och du m† d† njuta av det rov som HERREN. din Gud, l†ter dig taga fr†n dina fiender. 020:015 S† skall du g”ra med alla de st„der som „ro mer avl„gsna fr†n dig, och som icke h”ra till dessa folks st„der. 020:016 Men i de st„der som tillh”ra dessa folk, och som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke l†ta n†got som anda har bliva vid liv, 020:017 utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amor‚erna, kanan‚erna och periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, s†som HERREN din Gud, har bjudit dig. 020:018 S† skall du g”ra, f”r att de icke m† l„ra eder att bedriva alla de styggelser som de sj„lva hava bedrivit till sina gudars „ra, och s† komma eder att synda mot HERREN, eder Gud. 020:019 Om du m†ste l„nge bel„gra en stad f”r att er”vra och intaga den, s† skall du icke f”rst”ra tr„den d„romkring genom att h”ja din yxa mot dem; du m† „ta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; tr„den p† marken „ro ju icke m„nniskor som skola bel„gras av dig. 020:020 Men de tr„d om vilka du vet att de icke b„ra „tbar frukt, dem m† du f”rst”ra och hugga ned f”r att av dem bygga b†lverk mot den fientliga staden, till dess att den faller 021:001 Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihj„lslagen m„nniska p†tr„ffas liggande p† marken, och man icke vet vem som har d”dat honom, 021:002 s† skola dina „ldste och dina domare g† ut och m„ta upp avst†ndet fr†n platsen d„r den ihj„lslagne p†tr„ffas till de st„der som ligga d„r runt omkring. 021:003 Och de „ldste i den stad som ligger n„rmast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke s†som dragare har g†tt under ok. 021:004 Och de „ldste i staden skola f”ra kvigan ned till en dalg†ng som icke har varit pl”jd eller bes†dd; och d„r i dalen skola de krossa nacken p† kvigan. 021:005 Och pr„sterna, Levi s”ner, skola tr„da fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att g”ra tj„nst inf”r honom och till att v„lsigna i HERRENS namn, och s†som de best„mma skola alla tvister och alla misshandlingsm†l behandlas. 021:006 Och alla de „ldste i den staden, de som bo n„rmast platsen d„r den ihj„lslagne p†tr„ffades, skola tv† sina h„nder ”ver kvigan p† vilken man hade krossat nacken i dalen; 021:007 och de skola betyga och s„ga: ˝V†ra h„nder hava icke utgjutit detta blod, och v†ra ”gon hava icke sett d†det. 021:008 F”rl†t ditt folk Israel, som du har f”rlossat, HERRE, och l†t icke oskyldigt blod komma ”ver n†gon i ditt folk Israel.˝ S† bliver denna blodskuld dem f”rl†ten. 021:009 Du skall skaffa bort ifr†n dig skulden f”r det oskyldiga blodet, ty du skall g”ra vad r„tt „r i HERRENS ”gon. 021:010 Om HERREN, din Gud, n„r du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, s† att du tager f†ngar, 021:011 och du d† bland f†ngarna f†r se n†gon sk”n kvinna som du f„ster dig vid, och som du vill taga till hustru †t dig, 021:012 s† skall du f”ra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 021:013 Och hon skall l„gga av de kl„der hon bar s†som f†nge och skall bo i ditt hus och f† begr†ta sin fader och sin moder en m†nads tid; d„refter m† du g† in till henne och „kta henne, s† att hon bliver din hustru. 021:014 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s† m† du l†ta henne g† vart hon vill; du f†r icke s„lja henne f”r penningar. Du f†r icke heller behandla henne s†som tr„linna, d† du nu har kr„nkt henne. 021:015 Om en man har tv† hustrur, en som han „lskar och en som han f”rsm†r, och b†da hava f”tt honom s”ner, s†v„l den han „lskar som den han f”rsm†r, och hans f”rstf”dde son till den f”rsm†dda, 021:016 s† f†r mannen icke, n„r han †t sina s”ner utskiftar sin egendom s†som arv, giva f”rstf”dslor„tten †t sonen till den „lskar, till f”rf†ng f”r sonen till den han f”rsm†r, d† nu denne „r den f”rstf”dde, 021:017 utan han skall s†som sin f”rstf”dde erk„nna sonen till den f”rsm†dda och giva honom dubbel lott av allt vad han „ger. Ty denne „r f”rstlingen av hans kraft; honom tillh”r f”rstf”dslor„tten. 021:018 Om n†gon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fast„n de tukta honom, „nd† icke h”r p† dem, 021:019 s† skola hans fader och hans moder taga honom och f”ra honom ut till de „ldste i staden, till stadens port. 021:020 Och de skola s„ga till de „ldste i staden: ˝Denne v†r son „r vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till v†ra ord, utan „r en frossare och drinkare.˝ 021:021 D† skall allt folket i staden stena honom till d”ds: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. Och hela Israel skall h”ra det och frukta. 021:022 Om p† n†gon vilar en s†dan synd som f”rtj„nar d”den, och han s† bliver d”dad och du h„nger upp honom p† tr„, 021:023 s† skall den d”da kroppen icke l„mnas kvar p† tr„et ”ver natten, utan du skall begrava den p† samma dag, ty en Guds f”rbannelse „r den som har blivit upph„ngd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 022:001 Om du ser din broders oxe eller f†r g† vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara p† djuret; du skall f”ra det tillbaka till din broder. 022:002 Och om din broder icke bor i din n„rhet, eller om du icke vet vem det „r, s† skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder fr†gar efter det; d† skall du l„mna det tillbaka †t honom. 022:003 P† samma s„tt skall du g”ra med hans †sna, p† samma s„tt med hans kl„der, och p† samma s„tt skall du g”ra med allt annat som din broder kan hava f”rlorat, och som du hittar; du f†r icke draga dig undan. 022:004 Om du ser din broders †sna eller oxe falla p† v„gen, skall du icke undandraga dig att bist† djuret; du skall hj„lpa honom att resa upp det. 022:005 En kvinna skall icke b„ra vad till en man h”r, ej heller skall en man s„tta p† sig kvinnokl„der; ty var och en som s† g”r „r en styggelse f”r HERREN, din Gud. 022:006 Om du p† din v„g tr„ffar p† ett f†gelbo, i n†got tr„d eller p† marken, med ungar eller „gg i, och modern ligger p† ungarna eller p† „ggen, s† skall du icke taga b†de modern och ungarna. 022:007 Du skall l†ta modern flyga och taga allenast ungarna; s† skall du g”ra, f”r att det m† g† dig v„l och du m† l„nge leva. 022:008 N„r du bygger ett nytt hus, skall du f”rse taket med br”stv„rn, f”r att du icke m† draga blodskuld ”ver ditt hus, om n†gon faller ned d„rifr†n. 022:009 Du skall icke, f”r att f† tv† slags sk”rd i din ving†rd, s† s„d d„ri, p† det att icke alltsammans, b†de vad du har s†tt och vad sj„lva ving†rden avkastar, m† hemfalla till helgedomen. 022:010 Du skall icke pl”ja med oxe och †sna tillsammans. 022:011 Du skall icke kl„da dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans. 022:012 Du skall g”ra dig tofsar i de fyra h”rnen p† ”verkl„dnaden som du h”ljer dig i. 022:013 Om en man har tagit sig en hustru och g†tt in till henne, men sedan f†r motvilja mot henne, 022:014 och d† p†b”rdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och s„ger: ˝Denna kvinna tog jag till hustru; men n„r jag l†g hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru˝, 022:015 s† skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och b„ra dem ut till de „ldste i staden, d„r de sitta i porten. 022:016 Och flickans fader skall s„ga till de „ldste: ˝Jag gav min dotter till hustru †t denne man, men han har f†tt motvilja mot henne. 022:017 Och nu p†b”rdar han henne skamliga ting och s„ger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men h„r „ro tecknen till att min dotter var jungfru.˝ Och de skola breda ut kl„det inf”r de „ldste i staden. 022:018 D† skola de „ldste i staden taga mannen och tukta honom. 022:019 Och de skola †l„gga honom att b”ta hundra siklar silver, vilka han skall giva †t flickans fader, d„rf”r att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han f†r icke skilja sig fr†n henne, s† l„nge han lever. 022:020 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos, 022:021 d† skall man f”ra ut flickan utanf”r d”rren till hennes faders hus, och m„nnen i staden skola stena henne till d”ds d„rf”r att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d† hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 022:022 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som „r en annan mans „kta hustru, s† skola b†da d”, b†de mannen som l†g hos kvinnan, och j„mv„l kvinnan: du skall skaffa bort ifr†n Israel vad ont „r. 022:023 Om en jungfru „r trolovad med en man, och en annan man tr„ffar henne i staden och l„grar henne, 022:024 s† skolen I f”ra dem b†da ut till stadens port och stena dem till d”ds, flickan, d„rf”r att hon icke ropade p† hj„lp i staden, och mannen, d„rf”r att han kr„nkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 022:025 Men om det var ute p† marken som mannen tr„ffade den trolovade flickan, och han d„r tog henne med v†ld och l„grade henne, s† skall mannen som l„grade henne ensam d”. 022:026 Men flickan skall du icke g”ra n†got, flickan har icke beg†tt n†gon synd som f”rtj„nar d”den; utan det „r med denna sak, s†som n„r en man ”verfaller en annan och dr„per honom. 022:027 Ty d† det var ute p† marken som han tr„ffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att n†gon fanns d„r, som kunde fr„lsa henne. 022:028 Om d„remot en man tr„ffar en jungfru som icke „r trolovad, och han tager fatt henne och l„grar henne, och de ertappas, 022:029 s† skall mannen som l„grade flickan giva †t flickans fader femtio siklar silver och taga henne sj„lv till sin hustru, d„rf”r att han har kr„nkt henne; han f†r icke skilja sig fr†n henne, s† l„nge han lever. 022:030 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p† sin faders t„cke. 023:001 Ingen som „r sn”pt, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS f”rsamling. 023:002 Ingen som „r f”dd i „ktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS f”rsamling; icke ens den som i tionde led „r avkomling av en s†dan skall komma in i HERRENS f”rsamling. 023:003 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS f”rsamling; icke ens den som i tionde led „r avkomling av en s†dan skall n†gonsin komma in i HERRENS f”rsamling -- 023:004 detta d„rf”r att de icke kommo eder till m”tes med mat och dryck p† v„gen, n„r I drogen ut ur Egypten, och d„rf”r att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, fr†n Petor i Aram-Naharaim, f”r att denne skulle f”rbanna dig. 023:005 Men HERREN, din Gud, ville icke h”ra p† Bileam, utan HERREN, din Gud, f”rvandlade f”rbannelsen till v„lsignelse f”r dig, ty HERREN, din Gud, „lskade dig. 023:006 Du skall aldrig, i all din tid, fr†ga efter deras v„lf„rd och lycka. 023:007 Edom‚en skall d„remot icke f”r dig vara en styggelse, ty han „r din broder. Egyptiern skall icke heller f”r dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott s†som fr„mling. 023:008 Barn som f”das av dessa i tredje led m† komma in i HERRENS f”rsamling. 023:009 N„r du drager ut mot dina fiender och sl†r l„ger, skall du taga, dig till vara f”r allt vad orent „r. 023:010 Om bland dig finnes n†gon som icke „r ren, d„rigenom att n†got har h„nt honom under natten, s† skall han g† ut till n†got st„lle utanf”r l„gret; han f†r icke komma in i l„gret. 023:011 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och n„r solen g†r ned, f†r han g† in i l„gret. -- 023:012 Du skall hava en s„rskild plats utanf”r l„gret, dit du kan g† avsides. 023:013 Och du skall j„mte annat som du b„r hava en pinne, och n„r du vill s„tta dig d„rute, skall du med den gr„va en grop och sedan †ter t„cka ”ver din utt”mning. 023:014 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt l„ger f”r att hj„lpa dig och giva dina fiender i ditt v†ld; d„rf”r skall ditt l„ger vara heligt, s† att han icke hos dig ser n†got som v„cker hans leda och f”rdenskull v„nder sig bort ifr†n dig. 023:015 En tr„l som har flytt till dig fr†n sin herre skall du icke utl„mna till hans herre. 023:016 Han skall f† stanna hos dig, mitt ibland dig, p† det st„lle som han utv„ljer inom n†gon av dina st„der, var han finner f”r gott; och du skall icke f”rtrycka honom. 023:017 Ingen tempelt„rna skall finnas bland Israels d”ttrar, och ingen tempelbolare bland Israels s”ner. 023:018 Du skall icke b„ra sk”kol”n och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till g„ldande av n†got l”fte; ty det ena som det andra „r en styggelse f”r HERREN, din Gud. 023:019 Du skall icke taga r„nta av din broder, varken p† penningar eller p† livsmedel eller p† n†got annat varp† r„nta kan tagas. 023:020 Av utl„nningen m† du taga r„nta, men icke av din broder, p† det att HERREN, din Gud, i allt vad du f”retager dig, m† v„lsigna dig i det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning. 023:021 Om du har gjort ett l”fte †t HERREN, din Gud, skall du icke dr”ja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall f”rvisso utkr„va det av dig, och synd kommer att vila p† dig. 023:022 Men om du underl†ter att g”ra n†got l”fte, s† kommer icke d„rigenom synd att vila p† dig. 023:023 Vad dina l„ppar hava talat skall du h†lla och g”ra, i enlighet med det frivilliga l”fte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun. 023:024 N„r du kommer in i din n„stas ving†rd, f†r du d„r „ta druvor, s† mycket dig lyster, till dess du bliver m„tt, men du f†r icke l„gga n†got i ditt k„rl. 023:025 N„r du kommer in p† din n„stas s„desf„lt, f†r du plocka ax med din hand, men med sk„ra f†r du icke komma vid din n„stas s„d. 024:001 Om en man har tagit sig en hustru och „ktat henne, men hon sedan icke l„ngre finner n†d f”r hans ”gon, d„rf”r att han hos henne har funnit n†got som v„cker hans leda, och om han f”rdenskull har skrivit skiljebrev †t henne och givit henne det i handen och skickat bort henne fr†n sitt hus, 024:002 och kvinnan sedan, n„r hon har l„mnat hans hus, g†r †stad och bliver en annans hustru, 024:003 och nu ocks† denne andre man f†r motvilja mot henne och skriver skiljebrev †t henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifr†n sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru d”r, 024:004 d† f†r icke hennes f”rste man, som skickade bort henne, †ter taga henne till sin hustru, sedan hon har l†tit orena sig, ty detta vore en styggelse inf”r HERREN; du skall icke draga synd ”ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 024:005 Om en man nyligen har tagit sig hustru, beh”ver han icke g† i krigstj„nst, ej heller m† n†gon annan tj„nstg”ring †l„ggas honom. Han skall vara fri ett †r f”r att stanna hemma och gl„dja den hustru han har tagit. 024:006 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens ”versten i pant, ty den s† g”r tager livet i pant. 024:007 Om en man befinnes hava stulit n†gon av sina br”der, Israels barn, och han behandlar denne s†som tr„l eller s„ljer honom, s† skall tjuven d”: du skall skaffa bort ifr†n dig vad ont „r. 024:008 Tag dig till vara, s† att du, n„r n†gon bliver angripen av spet„lska, noga h†ller och g”r allt som de levitiska pr„sterna l„ra eder. Vad jag har bjudit dem skolen I h†lla och g”ra. 024:009 Kom ih†g vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p† v„gen, n„r I drogen ut ur Egypten. 024:010 Om du giver n†got l†n †t din n„sta, s† skall du icke g† in i hans hus och taga pant av honom. 024:011 Du skall stanna utanf”r, och mannen som du har l†nat †t skall b„ra ut panten till dig. 024:012 Och om det „r en fattig man, s† skall du icke hava hans pant till t„cke, n„r du ligger och sover. 024:013 Du skall giva honom panten tillbaka, n„r solen g†r ned, s† att han kan hava sin mantel p† sig n„r han ligger och sover, och s† v„lsigna dig; och detta skall l„nda dig till r„ttf„rdighet inf”r HERREN, din Gud. 024:014 Du skall icke g”ra en arm och fattig dagl”nare or„tt, evad han „r en dina br”der, eller han „r en av fr„mlingarna som „ro hos dig i ditt land, inom dina portar. 024:015 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans l”n och icke l†ta solen g† ned d„r”ver, eftersom han „r arm och l„ngtar efter sin l”n; han kan eljest ropa ”ver dig till HERREN, och s† kommer synd att vila p† dig. 024:016 F”r„ldrarna skola icke d”das f”r sina barns skull och barnen skola icke d”das f”r sina f”r„ldrars skull; var och en skall lida d”den genom sin egen synd. 024:017 Du skall icke vr„nga r„tten f”r fr„mlingen eller den faderl”se, och en „nkas kl„der skall du icke taga i pant; 024:018 du skall komma ih†g att du sj„lv har varit en tr„l i Egypten, och att HERREN, din Gud, har f”rlossat dig d„rifr†n; d„rf”r bjuder jag dig att iakttaga detta. 024:019 Om du, n„r du inb„rgar sk”rden p† din †ker, gl”mmer en k„rve kvar p† †kern, skall du icke g† tillbaka f”r att h„mta den, ty den skall tillh”ra fr„mlingen, den faderl”se och „nkan. Detta skall du iakttaga, f”r att HERREN, din Gud, m† v„lsigna dig i alla dina h„nders verk. 024:020 N„r du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genoms”ka grenarna; vad d„r finnes kvar skall tillh”ra fr„mlingen den faderl”se och „nkan. 024:021 N„r du har avb„rgat din ving†rd, skall du sedan icke g”ra n†gon eftersk”rd; vad d„r finnes kvar skall tillh”ra fr„mlingen, den faderl”se och „nkan. 024:022 Du skall komma ih†g att du sj„lv har varit en tr„l i Egyptens land; d„rf”r bjuder jag dig att iakttaga detta. 025:001 Om en tvist uppst†r mellan m„n, och de komma inf”r r„tta, f”r att man d„r skall d”ma mellan dem, s† skall man fria den oskyldige och f„lla den skyldige. 025:002 Om d† den skyldige d”mes till hudfl„ngning, skall domaren befalla honom att l„gga sig ned, och skall i sin †syn l†ta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet. 025:003 Fyrtio slag f†r han giva honom, men icke mer, s† att din broder icke bliver van„rad i dina ”gon, d„rigenom att man giver honom osk„ligt m†nga slag, flera „n som sades. 025:004 Du skall icke binda munnen till p† oxen som tr”skar. 025:005 N„r br”der bo tillsammans, och en av dem d”r barnl”s, d† skall den d”des hustru icke gifta sig med n†gon fr„mmande man utom sl„kten; hennes sv†ger skall g† in till henne och taga henne till hustru, och s† „kta henne i sin broders st„lle. 025:006 Och den f”rste son hon f”der skall upptaga den d”de broderns namn, f”r att dennes namn icke m† utpl†nas ur Israel. 025:007 Men om mannen icke vill taga sin sv„gerska till „kta, s† skall sv„gerskan g† upp i porten, till de „ldste, och s„ga: Min sv†ger v„grar att uppr„tth†lla sin broders namn i Israel; han vill icke „kta mig i sin broders st„lle.˝ 025:008 D† skola de „ldste i staden d„r han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han d† st†r fast och s„ger: ˝Jag vill icke taga henne till „kta˝, 025:009 s† skall hans sv„gerska tr„da fram till honom inf”r de „ldstes ”gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och s„ga: ˝S† g”r man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.˝ 025:010 Och hans hus skall sedan i Israel heta ˝den barfotades hus˝. 025:011 Om tv† m„n tr„ta med varandra, och den enes hustru kommer f”r att hj„lpa sin man mot den andre, n„r denne sl†r honom, och hon d„rvid r„cker ut sin hand och fattar i hans blygd, 025:012 s† skall du hugga av henne handen, utan att visa henne n†gon skonsamhet. 025:013 Du skall icke hava tv† slags vikt i din pung, ett st”rre slag och ett mindre, 025:014 ej heller skall du i ditt hus hava tv† slags efa-m†tt, ett st”rre och ett mindre. 025:015 Full och riktig vikt skall du hava, fullm†ligt och riktigt efa-m†tt skall du ock hava, f”r att du m† l„nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 025:016 Ty en styggelse f”r HERREN, din Gud, „r var och en som s† g”r, var och en som g”r or„tt. 025:017 Kom ih†g vad Amalek gjorde mot dig p† v„gen, n„r I drogen ut ur Egypten, 025:018 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p† v„gen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var tr”tt och utmattad. 025:019 D„rf”r, n„r HERREN, din Gud, har l†tit dig f† ro f”r alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning s†som din arvedel, skall du s† utpl†na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. F”rg„t icke detta. 026:001 N„r du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor d„r, 026:002 d† skall du taga f”rstling av all markens frukt, av vad du f†r i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och l„gga detta i en korg och g† d„rmed till den plats som HERREN, din Gud, utv„ljer till boning †t sitt namn. 026:003 Och du skall g† till den som p† den tiden „r pr„st och s„ga till honom: ˝Jag f”rklarar i dag f”r HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat v†ra f„der att giva oss.˝ 026:004 Och pr„sten skall taga korgen ur din hand och s„tta den ned inf”r HERRENS, din Guds, altare. 026:005 Och du skall betyga och s„ga inf”r HERRENS, din Guds, ansikte: ˝Min fader var en heml”s aram‚, som drog ned till Egypten och bodde d„r s†som fr„mling med en ringa hop, och d„r blev av honom ett stort, m„ktigt och talrikt folk. 026:006 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och f”rtryckte oss och lade h†rt arbete p† oss. 026:007 D† ropade vi till HERREN, v†ra f„ders Gud, och HERREN h”rde v†r r”st och s†g v†rt lidande och v†r vederm”da och v†rt betryck. 026:008 Och HERREN f”rde oss ut ur Egypten med stark hand och utr„ckt arm, med stora och fruktansv„rda g„rningar, med tecken och under. 026:009 Och han l„t oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mj”lk och honung. 026:010 Och h„r b„r jag nu fram f”rstlingen av frukten p† den mark som du, HERRE, har givit mig.˝ Och du skall s„tta korgen ned inf”r HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inf”r HERRENS, din Guds, ansikte. 026:011 Och ”ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit †t dig och ditt hus skall du gl„dja dig, och j„mte dig leviten och fr„mlingen som bor hos dig. 026:012 N„r du under det tredje †ret, tionde†ret, har lagt av all tionde av vad du d† har f†tt i avkastning och givit den †t leviten, fr„mlingen, den faderl”se och „nkan, och de hava „tit d„rav inom dina portar och blivit m„tta, 026:013 d† skall du s† s„ga inf”r HERRENS, din Guds, ansikte: ˝Jag har nu f”rt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det †t leviten och fr„mlingen, †t den faderl”se och „nkan, alldeles s†som du har bjudit mig; jag har icke ”vertr„tt eller f”rg„tit n†got av dina bud. 026:014 Jag †t intet d„rav, n„r jag hade sorg, och jag f”rde icke bort n†got d„rav, n„r jag var oren, ej heller anv„nde jag n†got d„rav f”r n†gon d”d. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, r”st; jag har i alla stycken gjort s†som du har bjudit mig. 026:015 Sk†da nu ned fr†n din heliga boning, himmelen, och v„lsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, s†som du med ed lovade v†ra f„der, ett land som flyter av mj”lk och honung.˝ 026:016 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att g”ra efter dessa stadgar och r„tter; du skall h†lla dem och g”ra efter dem av allt ditt hj„rta och av all din sj„l. 026:017 Du har i dag h”rt HERREN f”rklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra p† hans v„gar och h†lla hans stadgar och bud och r„tter och lyssna till hans r”st. 026:018 Och HERREN har i dag h”rt dig f”rklara att du vill vara hans egendomsfolk, s†som han har sagt till dig, och att du vill h†lla alla hans bud; 026:019 p† det att han ”ver alla folk som han har gjort m† upph”ja dig till lov, ber”mmelse och „ra, och p† det att du m† vara ett folk som „r helgat †t HERREN, din Gud, s†som han har sagt. 027:001 Och Mose och de „ldste i Israel bj”do folket och sade: ˝H†llen alla de bud som jag i dag giver eder. 027:002 Och n„r I kommen ”ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, d† skall du resa †t dig stora stenar och bestryka dem med kalk. 027:003 P† dessa skall du, n„r du har g†tt ”ver floden, skriva alla denna lags ord, f”r att du m† komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mj”lk och honung, s†som HERREN, dina f„ders Gud, har lovat dig. 027:004 Och n„r I haven g†tt ”ver Jordan, skolen I p† berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk. 027:005 Och du skall d„r †t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med n†got j„rn. 027:006 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall p† det offra br„nnoffer †t HERREN, din Gud. 027:007 Du skall d„r ock offra tackoffer och skall „ta och gl„dja dig inf”r HERRENS, din Guds. ansikte. 027:008 Och du skall p† stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.˝ 027:009 Och Mose och de levitiska pr„sterna talade till hela Israel och sade: ˝Var stilla och h”r, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk. 027:010 S† skall du d† h”ra HERRENS, din Gud r”st och g”ra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.˝ 027:011 Och Mose bj”d folket p† den dagen och sade: 027:012 Dessa stammar skola st† och v„lsigna folket p† berget Gerissim, n„r I haven g†tt ”ver Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin. 027:013 Och dessa skola st† och uttala f”rbannelsen p† berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali. 027:014 Och leviterna skola taga till orda och skola med h”g r”st inf”r var man i Israel s„ga s†: 027:015 F”rbannad vare den man som g”r ett bel„te, skuret eller gjutet, en styggelse f”r HERREN, ett verk av en konstarbetares h„nder, och som sedan i hemlighet s„tter upp det. Och allt folket skall svara och s„ga: ˝Amen.˝ 027:016 F”rbannad vare den som visar f”rakt f”r sin fader eller sin moder. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:017 F”rbannad vare den som flyttar sin n„stas r†m„rke. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:018 F”rbannad vare den som leder en blind vilse p† v„gen. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:019 F”rbannad vare den som vr„nger r„tten f”r fr„mlingen, den faderl”se och „nkan. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:020 F”rbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter p† sin faders t„cke. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:021 F”rbannad vare den som beblandar sig med n†got djur Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:022 F”rbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:023 F”rbannad vare den som ligger hos sin sv„rmoder. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:024 F”rbannad vare den som l”nnligen m”rdar sin n„sta. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:025 F”rbannad vare den som tager mutor f”r att sl† ihj„l en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 027:026 F”rbannad vare den som icke h†ller denna lags ord och icke g”r efter dem. Och allt folket skall s„ga: ˝Amen.˝ 028:001 Om du h”r HERRENS, din Guds, r”st, s† att du h†ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g”r efter dem, s† skall HERREN, din Gud, upph”ja dig ”ver alla folk p† jorden. 028:002 Och alla dessa v„lsignelser skola d† komma ”ver dig och tr„ffa dig n„r du h”r HERRENS, din Guds, r”st: 028:003 V„lsignad skall du vara i staden, och v„lsignad skall du vara p† marken. 028:004 V„lsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina f„kreaturs avf”da och din sm†boskaps avel. 028:005 V„lsignad skall din korg vara, och v„lsignat ditt baktr†g. 028:006 V„lsignad skall du vara vid din ing†ng. och v„lsignad skall du vara vid din utg†ng. 028:007 N„r dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN l†ta dem bliva slagna av dig; p† en v„g skola de draga ut mot dig, men p† sju v„gar skola de fly f”r dig. 028:008 HERREN skall bjuda v„lsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du f”retager dig; han skall v„lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 028:009 HERREN skall upph”ja dig till ett folk som „r helgat †t honom, s†som han med ed har lovat dig, om du h†ller HERRENS, din Guds, bud och vandrar p† hans v„gar. 028:010 Och alla folk p† jorden skola se att du „r uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig. 028:011 Och HERREN skall giva dig ”verfl”d och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina f„der att giva dig. 028:012 HERREN skall ”ppna f”r dig sitt rika f”rr†dshus, himmelen, till att giva †t ditt land regn i r„tt tid, och till att v„lsigna alla dina h„nders verk; och du skall giva l†n †t m†nga folk, men sj„lv skall du icke beh”va l†na av n†gon. 028:013 Och HERREN skall g”ra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga ”ver och aldrig ligga under, om du h”r HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, f”r att du skall h†lla och g”ra efter dem, 028:014 och om du icke viker av, vare sig till h”ger eller till v„nster, fr†n n†got av alla de bud som jag i dag giver eder, s† att du f”ljer efter andra gudar och tj„nar dem. 028:015 Men om du icke h”r HERRENS, din Guds, r”st och icke h†ller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och g”r efter dem, s† skola alla dessa f”rbannelser komma ”ver dig och tr„ffa dig: 028:016 F”rbannad skall du vara i staden, och f”rbannad skall du vara p† marken. 028:017 F”rbannad skall din korg vara, och f”rbannat ditt baktr†g. 028:018 F”rbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina f„kreaturs avf”da och din sm†boskaps avel. 028:019 F”rbannad skall du vara vid din ing†ng, och f”rbannad skall du vara vid din utg†ng. 028:020 HERREN skall s„nda ”ver dig f”rbannelse, f”rvirring och n„pst, vad det „n m† vara som du f”retager dig, till dess du f”rg”res och med hast f”rg†s, f”r ditt onda v„sendes skull, d† du nu har ”vergivit mig. 028:021 HERREN skall l†ta dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning. 028:022 HERREN skall sl† dig med t„rande sjukdom, feber och hetta, med brand och med sv„rd, med sot och rost; och av s†dant skall du f”rf”ljas, till dess du f”rg†s. 028:023 Och himmelen ”ver ditt huvud skall vara s†som koppar, och jorden under dig skall vara s†som j„rn. 028:024 Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver †t ditt land; fr†n himmelen skall det komma ned ”ver dig, till dess du f”rg”res. 028:025 HERREN skall l†ta dig bliva slagen av dina fiender; p† en v„g skall du draga ut mot dem, men p† sju v„gar skall du fly f”r dem; och du skall bliva en varnagel f”r alla riken p† jorden. 028:026 Och dina d”das kroppar skola bliva mat †t alla himmelens f†glar och †t markens djur, och ingen skall skr„mma bort dem. 028:027 HERREN skall sl† dig med Egyptens bulnader och med b”lder, med skabb och skorv, s† att du icke skall kunna botas. 028:028 HERREN skall sl† dig med vanvett och blindhet och sinnesf”rvirring. 028:029 Du skall famla mitt p† ljusa dagen, s†som en blind famlar i m”rkret, och du skall icke lyckas finna v„gen; f”rtryck allenast och plundring skall du utst† i all din tid, och ingen skall fr„lsa dig. 028:030 Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f† bo d„ri; du skall plantera en ving†rd, men icke f† sk”rda dess frukt. 028:031 Din oxe skall slaktas inf”r dina ”gon, men du skall icke f† „ta av den; din †sna skall i din †syn r”vas ifr†n dig och icke givas tillbaka †t dig; dina f†r skola komma i dina fienders v†ld, och ingen skall hj„lpa dig. 028:032 Dina s”ner och d”ttrar skola komma i fr„mmande folks v†ld, och dina ”gon skola se det och f”rsm„kta av l„ngtan efter dem best„ndigt, men du skall icke f”rm† g”ra n†got d„rvid. 028:033 Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall f”rt„ras av ett folk som du icke k„nner; f”rtryck allenast och ”verv†ld skall du lida i all din tid. 028:034 Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se f”r dina ”gon. 028:035 HERREN skall sl† dig med sv†ra bulnader p† kn„n och ben, ja, ifr†n fotbladet „nda till hj„ssan, s† att du icke skall kunna botas. 028:036 HERREN skall f”ra dig och den konung som du s„tter ”ver dig bort till ett folk som varken du eller dina f„der hava k„nt, och d„r skall du f† tj„na andra gudar, gudar av tr„ och sten. 028:037 Och du skall bliva ett f”rem†l f”r h„pnad, ett ordspr†k och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall f”ra dig. 028:038 Mycken s„d skall du f”ra ut p† †kern, men litet skall du inb„rga, ty gr„shoppor skola f”rt„ra den. 028:039 Ving†rdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du f† att dricka och intet att l„gga i f”rvar, ty maskar skola „ta upp allt. 028:040 Olivplanteringar skall du hava ”verallt inom ditt land, men med oljan skall du icke f† sm”rja din kropp, ty oliverna skola falla av. 028:041 S”ner och d”ttrar skall du f”da, men du skall icke f† beh†lla dem, ty de skola draga bort i f†ngenskap. 028:042 Alla dina tr„d och din marks frukt skall ohyra taga i besittning. 028:043 Fr„mlingen som bor hos dig skall h”ja sig ”ver dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare. 028:044 Han skall giva l†n †t dig, och du skall icke giva l†n †t honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen. 028:045 Alla dessa f”rbannelser skola komma ”ver dig och f”rf”lja dig och tr„ffa dig, till dess du f”rg”res, d„rf”r att du icke h”rde HERRENS, din Guds, r”st och icke h”ll de bud och stadgar som han har givit dig. 028:046 De skola komma ”ver dig s†som tecken och under, och ”ver dina efterkommande till evig tid. 028:047 Eftersom du icke tj„nade HERREN, din Gud, med gl„dje och hj„rtans lust, medan du hade ”verfl”d p† allt, 028:048 skall du f† tj„na fiender som HERREN skall s„nda mot dig, under hunger och t”rst och nakenhet och brist p† allt; och han skall l„gga ett j„rnok p† din hals, till dess han har f”rgjort dig. 028:049 HERREN skall skicka ”ver dig ett folk fj„rran ifr†n, ifr†n jordens „nda. likt ”rnen i sin flykt, 028:050 ett folk vars spr†k du icke f”rst†r, ett folk med grym uppsyn, utan f”rsyn f”r de gamla och utan misskund med de unga. 028:051 Det skall „ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du f”rg”res, ty det skall icke l„mna kvar †t dig vare sig s„d eller vin eller olja, icke dina f„kreaturs avf”da eller dina f†rs avel, till dess det har gjort slut p† dig. 028:052 Och det skall tr„nga dig i alla dina portar, till dess dina h”ga och fasta murar, som du f”rtr”stade p†, falla i hela ditt land. Ja, det skall tr„nga dig i alla dina portar ”ver hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig. 028:053 Och d† skall du n”dgas „ta din egen livsfrukt, k”ttet av dina s”ner och d”ttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I s†dan n”d och s†dant tr†ngm†l skall din fiende f”rs„tta dig. 028:054 En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall d† s† missunnsamt se p† sin broder och p† hustrun i sin famn och p† de barn han „nnu har kvar, 028:055 att han icke skall vilja †t n†gon av dem dela med sig av sina barns k”tt, ty han „ter det sj„lv, eftersom han icke har n†got annat kvar. I s†dan n”d och s†dant tr†ngm†l skall din fiende f”rs„tta dig i alla dina portar. 028:056 En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i s†dan yppighet och veklighet, att hon icke ens f”rs”kte s„tta sin fot p† jorden, hon skall d† s† missunnsamt se p† mannen i sin famn och p† sin son och sin dotter, 028:057 att hon missunnar dem efterb”rden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon f”der; ty d† hon nu lider brist p† allt annat, skall hon sj„lv i hemlighet „ta detta. I s†dan n”d och s†dant tr†ngm†l skall din fiende f”rs„tta dig i dina portar. 028:058 Om du icke h†ller alla denna lags ord, som „ro skrivna i denna bok, och g”r efter dem, s† att du fruktar detta h„rliga och fruktansv„rda namn ˝HERREN, din Gud˝, 028:059 s† skall HERREN s„nda underliga pl†gor ”ver dig och dina efterkommande, stora och l†ngvariga pl†gor, sv†ra och l†ngvariga krankheter. 028:060 Han skall l†ta komma ”ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar f”r, och de skola ans„tta dig. 028:061 Och allahanda andra krankheter och pl†gor, om vilka icke „r skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock l†ta g† ”ver dig, till dess du f”rg”res. 028:062 Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i st„llet f”r att I f”rut haven varit talrika s†som stj„rnorna p† himmelen; s† skall det g† dig, d„rf”r att du icke h”rde HERRENS. din Guds, r”st. 028:063 Och det skall ske, att likasom HERREN f”rut fr”jdade sig ”ver eder n„r han fick g”ra eder gott och f”r”ka eder, s† skall HERREN nu fr”jda sig ”ver eder, n„r han utrotar och f”rg”r eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning. 028:064 Och HERREN skall f”rstr” dig bland alla folk, ifr†n jordens ena „nda till den andra, och d„r skall du tj„na andra gudar, som varken du eller dina f„der hava k„nt, gudar av tr„ och sten. 028:065 Och bland de folken skall du icke f† n†gon ro eller n†gon vila f”r din fot; HERREN skall d„r giva dig ett b„vande hj„rta och f”rtvinande ”gon och en f”rsm„ktande sj„l. 028:066 Och ditt liv skall synas dig likasom h„nga p† ett h†r; du skall k„nna fruktan b†de natt och dag och icke vara s„ker f”r ditt liv. 028:067 Om morgonen skall du s„ga: ˝Ack att det vore afton!˝, och om aftonen skall du s„ga: ˝Ack att det vore morgon!˝ S†dan fruktan skall du k„nna i ditt hj„rta, och s†dana ting skall du se f”r dina ”gon. 028:068 Och HERREN skall f”ra dig tillbaka till Egypten p† skepp, p† den v„g om vilken jag sade dig: ˝Du skall icke se den mer.˝ Och d„r skolen I n”dgas bjuda ut eder till salu †t edra fiender, till tr„lar och tr„linnor; men ingen skall finnas, som vill k”pa. 029:001 Dessa „ro f”rbundets ord, det f”rbunds som HERREN bj”d Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat f”rbund „n det som han hade slutit med dem p† Horeb. 029:002 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inf”r edra ”gon i Egyptens land, med Farao och alla hans tj„nare och hela hans land, 029:003 de stora hems”kelser som du med egna ”gon s†g, de stora tecknen och undren. 029:004 Men HERREN har „nnu intill denna dag icke givit eder hj„rtan att f”rst† med, ”gon att se med och ”ron att h”ra med. 029:005 Och jag l„t eder vandra i ”knen i fyrtio †r; edra kl„der blevo icke utslitna p† eder, och din sko blev icke utsliten p† din fot. 029:006 Br”d fingen I icke att „ta, icke vin eller starka drycker att dricka, p† det att I skullen veta att jag „r HERREN, eder Gud. 029:007 Och n„r I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem. 029:008 Och vi intogo deras land och g†vo det till arvedel †t rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam. 029:009 S† h†llen nu detta f”rbunds ord och g”ren efter dem, f”r att I m†n hava framg†ng i allt vad I g”ren. 029:010 I st†n i dag allasammans inf”r HERREN, eder Gud: edra huvudm„n, edra stammar, edra „ldste och edra tillsyningsm„n, var man i Israel, 029:011 s† ock edra barn och hustrur, och fr„mlingen som „r hos dig i ditt l„ger, din vedhuggare s†v„l som din vattenb„rare, 029:012 f”r att du m† intr„da i HERRENS, din Guds, f”rbund, det edsf”rbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig. 029:013 Ty han vill i dag upph”ja dig, s† att du skall vara hans folk och han din Gud, s†som han har sagt dig, och s†som han med ed har lovat dina f„der, Abraham, Isak och Jakob. 029:014 Och det „r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta f”rbund, detta edsf”rbund, 029:015 utan jag g”r det b†de med dem som i dag st† h„r med oss inf”r HERREN, v†r Gud, och med dem som icke „ro h„r med oss i dag. 029:016 I veten ju sj„lva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven l„mnat 029:017 Och I s†gen deras styggelser och el„ndiga avgudar, de gudar av tr„ och sten, silver och guld, som funnos hos dem. 029:018 S† m† d† bland eder icke finnas n†gon man eller kvinna, n†gon sl„kt eller stam vars hj„rta i dag v„nder sig bort ifr†n HERREN, v†r Gud, f”r att g† †stad och tj„na dessa folks gudar; bland eder m† icke finnas n†gon rot varifr†n gift och mal”rt v„xer upp, 029:019 s† att n†gon som h”r detta edsf”rbunds ord v„lsignar sig i sitt hj„rta och t„nker att det skall g† honom v„l, d„r han vandrar i sitt hj„rtas h†rdhet. Ty d† skall hela landet, b†de v†tt och torrt, f”rg†s. 029:020 HERREN skall icke vilja f”rl†ta honom; nej, Herrens vrede och nit„lskan skall d† vara s†som en rykande eld mot de m„nnen, och all den f”rbannelse som „r uppskriven i denna bok skall komma att vila p† honom, och Herren skall s† utpl†na hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen. 029:021 Och HERREN skall avskilja honom fr†n alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de f”rbannelser som „ro f„sta vid det f”rbund som „r uppskrivet i denna lagbok. 029:022 Och ett kommande sl„kte, edra barn som uppst† efter eder, och fr„mlingen, som kommer ifr†n fj„rran land, de skola s„ga, n„r de se de pl†gor och sjukdomar som HERREN har skickat ”ver detta land, 029:023 n„r de se huru all jord d„r „r f”rbr„nd och f”rvandlad till svavel och salt, s† att den icke kan bes†s eller framalstra v„xter, och s† att inga ”rter d„r kunna komma upp -- s†som det blev, n„r Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omst”rtades, d† HERREN i sin vrede och harm omst”rtade dem -- 029:024 ja, alla folk skola d† s„ga: ˝Varf”r har Herren gjort s† mot detta land? Varf”r brinner hans vrede s† starkt?˝ 029:025 Och man skall svara: ˝D„rf”r att de ”verg†vo HERRENS, sina f„ders Guds, f”rbund, det som han sl”t med dem, n„r han f”rde dem ut ur Egyptens land, 029:026 och d„rf”r att de gingo †stad och tj„nade andra gudar och tillb†do dem, gudar som de icke k„nde, och som han icke hade givit dem till deras del, 029:027 d„rf”r uppt„ndes HERRENS vrede mot detta land, s† att han l„t komma ”ver det all den f”rbannelse som „r uppskriven i denna bok. 029:028 Ja, d„rf”r ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor f”rt”rnelse, och kastade dem bort till ett annat land, s†som nu har skett.˝ 029:029 Vad som „nnu „r f”rdolt h”r HERREN, v†r Gud, till; men vad som „r uppenbarat, det g„ller f”r oss och v†ra barn till evig tid, f”r att vi skola g”ra efter alla denna lags ord. 030:001 Om du nu, n„r allt detta kommer ”ver dig -- v„lsignelsen och f”rbannelsen som jag har f”relagt dig -- om du l„gger detta p† hj„rtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d† har drivit dig bort, 030:002 och du s† v„nder †ter till HERREN, din Gud, och h”r hans r”st, du med dina barn, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l, i alla stycken s†som jag i dag bjuder dig, 030:003 d† skall HERREN, din Gud, †ter uppr„tta dig och f”rbarma sig ”ver dig; HERREN, din Gud, skall d† †ter f”rsamla dig fr†n alla folk bland vilka han har f”rstr”tt dig. 030:004 Om ock dina f”rdrivna vore vid himmelens „nda, skulle HERREN, din Gud, f”rsamla dig d„rifr†n och h„mta dig d„rifr†n. 030:005 Och HERREN, din Gud, skall l†ta dig komma in i det land som dina f„der hava haft till besittning; och du skall taga det i besittning, och han skall g”ra dig gott och skall f”r”ka dig mer „n han har gjort med dina f„der. 030:006 Och HERREN, din Gud. skall omsk„ra ditt hj„rta och dina efterkommandes hj„rtan, s† att du skall „lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l, f”r att du m† leva. 030:007 Och HERREN, din Gud, skall l„gga alla dessa f”rbannelser p† dina fiender och p† dem som hata och f”rf”lja dig. 030:008 Och du skall †ter h”ra HERRENS r”st och g”ra efter alla hans bud, som jag i dag giver dig. 030:009 Och HERREN, din Gud, skall giva dig ”verfl”d och lycka i alla dina h„nders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt. Ty s†som HERREN fr”jdade sig ”ver dina f„der, skall han d† †ter fr”jda sig ”ver dig och g”ra dig gott, 030:010 n„r du h”r HERRENS, din Guds, r”st, s† att du h†ller hans bud och stadgar, det som „r skrivet i denna lagbok, och n„r du v„nder †ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l. 030:011 Ty det bud som jag i dag giver dig „r dig icke f”r sv†rt och „r icke l†ngt borta. 030:012 Det „r icke i himmelen, s† att du skulle beh”va s„ga: ˝Vem vill f”r oss fara upp till himmelen och h„mta det †t oss och l†ta oss h”ra det, s† att vi kunna g”ra d„refter?˝ 030:013 Det „r icke heller p† andra sidan havet, s† att du skulle beh”va s„ga: ˝Vem vill f”r oss fara ”ver till andra sidan havet och h„mta det †t oss och l†ta oss h”ra det, s† att vi kunna g”ra d„refter?˝ 030:014 Nej, ordet „r dig mycket n„ra, i din mun och i ditt hj„rta, s† att du kan g”ra d„refter. 030:015 Se, jag f”rel„gger dig i dag livet och vad gott „r, d”den och vad ont „r, 030:016 d† jag nu i dag bjuder dig att „lska HERREN, din Gud, att vandra p† hans v„gar och h†lla hans bud och stadgar och r„tter, f”r att du m† leva och f”r”ka dig, och f”r att HERREN, din Gud, m† v„lsigna dig i det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning. 030:017 Men om ditt hj„rta v„nder sig bort och du icke vill h”ra, om du l†ter f”rf”ra dig, s† att du tillbeder andra gudar och tj„nar dem, 030:018 s† f”rkunnar jag eder i dag att I f”rvisso skolen f”rg†s. I skolen d† icke l„nge leva i det land dit du nu drager ”ver Jordan, f”r att komma och taga det i besittning. 030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har f”relagt dig liv och d”d, v„lsignelse och f”rbannelse, S† m† du d† v„lja livet, f”r att du och dina efterkommande m†n leva, 030:020 i det att du „lskar HERREN, din Gud, och h”r hans r”st och h†ller dig till honom; ty detta betyder f”r dig liv och l†ng levnad, s† att du f†r bo i det land som HERREN med ed har lovat dina f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem. 031:001 Och Mose gick †stad och talade f”ljande till hela Israel; 031:002 han sade till dem: ˝Jag „r nu ett hundra tjugu †r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anf”rare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma ”ver denna Jordan.' 031:003 Men HERREN, din Gud, g†r framf”r dig; han skall f”rg”ra dessa folk f”r dig, och du skall f”rdriva dem, och Josua skall anf”ra dig, s†som HERREN har sagt. 031:004 Och HERREN skall g”ra med dem s†som han gjorde med Sihon och Og, amor‚ernas konungar. vilka han l„t f”rg†s, och s†som han gjorde med deras land. 031:005 HERREN skall giva dem i edert v†ld, och I skolen g”ra med dem alldeles s†som jag har bjudit eder. 031:006 Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke f”rskr„ckta f”r dem; ty HERREN, din Gud, g†r sj„lv med dig; han skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig.˝ 031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf”r hela Israel: ˝Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall med detta folk g† in i det land som HERREN med ed har lovat deras f„der att giva dem; och du skall utskifta det †t dem s†som arv. 031:008 Och HERREN „r den som g†r framf”r dig, han skall vara med dig, han skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig; du m† icke frukta och icke vara f”rf„rad.˝ 031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den †t pr„sterna, Levi s”ner, som buro HERRENS f”rbundsark, och †t alla de „ldste i Israel. 031:010 Och Mose bj”d dem och sade: ˝Vid slutet av vart sjunde †r, n„r fri†ret „r inne, vid l”vhyddoh”gtiden, 031:011 d† hela Israel kommer f”r att tr„da fram inf”r HERRENS, din Guds, ansikte, p† den plats som han utv„ljer, d† skall du l„sa upp denna lag inf”r hela Israel, s† att de h”ra den. 031:012 F”rsamla d† folket, m„n, kvinnor och barn, och fr„mlingarna som „ro hos dig inom dina portar, p† det att de m† h”ra och l„ra, och p† det att de m† frukta HERREN, eder Gud, och h†lla och g”ra efter alla denna lags ord; 031:013 och p† det att deras barn, som d† „nnu icke k„nna den, m† h”ra den och l„ra den, s† att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I g”ra, s† l„nge I leven i det land dit I nu dragen ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning. 031:014 Och HERREN sade till Mose: ˝Se, tiden n„rmar sig att du skall d”. Kalla till dig Josua, och inst„llen eder d„refter i uppenbarelset„ltet, s† vill jag ins„tta honom i hans „mbete.˝ Och Mose gick †stad med Josua, och de inst„llde sig i uppenbarelset„ltet. 031:015 D† visade sig HERREN i t„ltet i en molnstod, och molnstoden blev st†ende vid ing†ngen till t„ltet. 031:016 Och HERREN sade till Mose: ˝Se, n„r du vilar hos dina f„der, skall detta folk st† upp och i trol”s avf„llighet l”pa efter fr„mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola ”vergiva mig och bryta det f”rbund som jag har slutit med dem. 031:017 Och min vrede skall d† uppt„ndas mot dem, och jag skall ”vergiva dem och f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, och de skola f”rg”ras, och mycken olycka och n”d skall tr„ffa dem; och d† skola de s„ga: 'F”rvisso „r det d„rf”r att v†r Gud icke „r ibland oss som dessa olyckor hava tr„ffat oss.' 031:018 Men jag skall p† den tiden alldeles f”rd”lja mitt ansikte, f”r allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v„nt sig till andra gudar. 031:019 S† tecknen nu upp †t eder f”ljande s†ng. Och du skall l„ra Israels barn den och l„gga den i deras mun. Och s† skall denna s†ng vara mig ett vittne mot Israels barn. 031:020 Ty jag skall l†ta dem komma in i det land som jag med ed har lovat †t deras f„der, ett land som flyter av mj”lk och honung, och de skola „ta och bliva m„tta och feta; men de skola d† v„nda sig till andra gudar och tj„na dem och f”rakta mig och bryta mitt f”rbund. 031:021 Och n„r d† mycken olycka och n”d tr„ffar dem, skall denna s†ng avl„gga sitt vittnesb”rd inf”r dem; ty den skall icke f”rg„tas och f”rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umg†s redan nu, innan jag har l†tit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.˝ 031:022 S† tecknade d† Mose upp s†ngen p† den dagen och l„t Israels barn l„ra den. 031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans „mbete och sade: ˝Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall f”ra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat †t dem, och jag skall vara med dig.˝ 031:024 D† nu Mose hade fullst„ndigt tecknat upp denna lags ord i en bok, 031:025 bj”d han leviterna som buro HERRENS f”rbundsark och sade: 031:026 ˝Tagen denna lagbok och l„ggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, f”rbundsark, s† att den ligger d„r till ett vittne mot dig. 031:027 Ty jag k„nner din genstr„vighet och h†rdnackenhet. Se, „nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr„viga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d† bliva det efter min d”d! 031:028 F”rsamlen nu till mig alla de „ldste i edra stammar, s† ock edra tillsyningsm„n, f”r att jag m† inf”r dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem. 031:029 Ty jag vet att I efter min d”d skolen taga eder till, vad f”rd„rvligt „r, och vika av ifr†n den v„g som jag har bjudit eder g†; d„rf”r skall olycka tr„ffa eder i kommande dagar, n„r I g”ren vad ont „r i HERRENS ”gon, s† att I f”rt”rnen honom genom edra h„nders verk.˝ 031:030 Och Mose f”redrog inf”r Israels hela f”rsamling f”ljande s†ng fr†n b”rjan till slutet. 032:001 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden h”re min muns ord. 032:002 S†som regnet drype min l„ra, s†som daggen fl”de mitt tal, s†som rikligt regn p† gr”nska och s†som en regnskur p† gr„sets brodd. 032:003 Ty HERRENS namn vill jag f”rkunna; ja, given „ra †t v†r Gud. 032:004 V†r klippa -- ostraffliga „ro hans g„rningar, ty alla hans v„gar „ro r„tta. En trofast Gud och utan svek, r„ttf„rdig och r„ttvis „r han. 032:005 De †ter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam f”r Israel, det vr†nga och avoga sl„ktet! 032:006 Žr det s† du l”nar HERREN, du d†raktiga och ovisa folk? Žr han d† icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig. 032:007 T„nk p† de dagar som fordom voro; akta p† f”rg†ngna sl„ktens †r. Fr†ga din fader, han skall f”rkunna dig det, dina „ldste, de skola s„ga dig det. 032:008 N„r den H”gste gav arvslotter †t folken, n„r han f”rdelade m„nniskors barn, d† utstakade han gr„nserna f”r folken efter antalet av Israels barn. 032:009 Ty HERRENS folk „r hans del, Jakob „r hans arvedels lott. 032:010 Han fann honom i ”knens land, i ”dsligheten, d„r ”kendjuren tj”to. D† tog han honom i sitt besk„rm och sin v†rd, han bevarade honom s†som sin ”gonsten. 032:011 Likasom en ”rn lockar sin avkomma ut till flykt och sv„var upp ovanf”r sina ungar, s† bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom p† sina fj„drar. 032:012 HERREN allena ledsagade honom, och ingen fr„mmande gud j„mte honom. 032:013 Han f”rde honom fram ”ver landets h”jder och l„t honom „ta av markens gr”da; han l„t honom suga honung ur h„lleberget och olja ur den h†rda klippan. 032:014 Gr„ddmj”lk av kor, s”t mj”lk av f†r, fett av lamm fick du ock, v„durar fr†n Basan och bockar, d„rtill fetaste m„rg av vete; och av druvors blod drack du vin. 032:015 D† blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han ”vergav Gud, sin skapare, och f”raktade sin fr„lsnings klippa. 032:016 Ja, de retade honom genom sina fr„mmande gudar, med styggelser f”rt”rnade de honom. 032:017 De offrade †t onda andar, skengudar, †t gudar som de f”rut icke k„nde, nya, som nyss hade kommit till, och som edra f„der ej fruktade f”r. 032:018 Din klippa, som hade f”tt dig, ”vergav du, du gl”mde Gud, som hade givit dig livet. 032:019 N„r HERREN s†g detta, f”rkastade han dem, ty han f”rt”rnades p† sina s”ner och d”ttrar. 032:020 Han sade: ˝Jag vill f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, jag vill se vilket slut de f†; ty ett f”rv„nt sl„kte „ro de, barn i vilka ingen trohet „r. 032:021 De hava retat mig med gudar som icke „ro gudar, f”rt”rnat mig med de f†f„ngligheter de dyrka; d„rf”r skall jag reta dem med ett folk som icke „r ett folk, med ett d†raktigt hednafolk skall jag f”rt”rna dem. 032:022 Ty eld l†gar fram ur min n„sa, och den brinner „nda till d”dsrikets djup; den f”rt„r jorden med dess gr”da och f”rbr„nner bergens grundvalar. 032:023 Jag skall hopa olyckor ”ver dem, alla mina pilar skall jag avskjuta p† dem. 032:024 De skola utsugas av hunger och f”rt„ras av febergl”d, av farsoter som bittert pina; jag skall s„nda ”ver dem vilddjurs t„nder och stoftkr„lande ormars gift. 032:025 Ute skall sv„rdet f”rg”ra deras barn, och inomhus skall f”rskr„ckelsen g”ra det: ynglingar s†v„l som jungfrur, spenabarn tillsammans med gr†h†rsm„n. 032:026 Jag skulle s„ga: 'Jag vill bl†sa bort dem, g”ra slut p† deras †minnelse bland m„nniskor', 032:027 om jag icke fruktade att deras fiender d† skulle v†lla mig gr„melse, att deras ov„nner skulle misstyda det, att de skulle s„ga: 'V†r hand var s† stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'˝ 032:028 Ty ett r†dl”st folk „ro de, och f”rst†nd finnes icke i dem. 032:029 Vore de visa, s† skulle de begripa detta, de skulle f”rsta vilket slut de m†ste f†. 032:030 Huru kunde en jaga tusen framf”r sig och tv† driva tiotusen p† flykten, om icke deras klippa hade s†lt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem? 032:031 Ty de andras klippa „r icke s†som v†r klippa; v†ra fiender kunna sj„lva d”ma d„rom. 032:032 Ty av Sodoms vintr„d „r deras ett skott, det stammar fr†n Gomorras f„lt; deras druvor „ro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak. 032:033 Deras vin „r drakars etter, huggormars gruvligaste gift. 032:034 Ja, s†dant ligger f”rvarat hos mig, f”rseglat i mina f”rr†dshus. 032:035 Min „r h„mnden och vederg„llningen, sparad till den tid d† deras fot skall vackla. Ty n„ra „r deras of„rds dag, och vad dem v„ntar kommer med hast. 032:036 Ty HERREN skall skaffa r„tt †t sitt folk, och ”ver sina tj„nare skall han f”rbarma sig, n„r han ser att deras kraft „r borta, och att det „r ute med alla och envar. 032:037 D† skall han fr†ga: Var „ro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt? 032:038 Var „ro de som †to deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? M† de st† upp och hj„lpa eder, m† de vara edert besk„rm. 032:039 Sen nu att jag allena „r det, och att ingen Gud finnes j„mte mig. Jag d”dar, och jag g”r levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan r„dda ur min hand. 032:040 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag s„ger: S† sant jag lever evinnerligen: 032:041 n„r jag har v„sst mitt ljungande sv„rd och min hand tager till att skipa r„tt, d† skall jag utkr„va h„mnd av mina ov„nner och vederg„llning av dem som hata mig. 032:042 Jag skall l†ta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt sv„rd skall m„tta sig av k”tt, av de slagnas och f†ngnas blod, av fiendeh”vdingars huvuden. 032:043 Jublen, I hedningar, ”ver hans folk, ty han h„mnas sina tj„nares blod, han utkr„ver h„mnd av sina ov„nner och bringar f”rsoning f”r sitt land, f”r sitt folk. 032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f”redrog hela denna s†ng inf”r folket. 032:045 Och n„r Mose hade f”redragit alltsammans till slut f”r hela Israel, 032:046 sade han till dem: ˝Akten p† alla de ord som jag i dag g”r till vittnen mot eder, s† att I given edra barn befallning om dem, att de skola h†lla alla denna lags ord och g”ra efter dem. 032:047 Ty det „r icke ett tomt ord, som ej ang†r eder, utan det g„ller edert liv; och genom detta ord skolen I l„nge leva i det land dit I nu dragen ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning.˝ 032:048 Och HERREN talade till Mose p† denna samma dag och sade: 032:049 ˝Stig upp h„r p† Abarimberget, p† berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, s† skall du f† se Kanaans land, som jag vill giva †t Israels barn till besittning. 032:050 Och du skall d” d„r p† berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina f„der, likasom din broder Aron dog p† berget Hor och blev samlad till sina f„der; 032:051 detta d„rf”r att I handladen trol”st mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i ”knen Sin, i det att I icke h”llen mig helig bland Israels barn. 032:052 Mitt framf”r dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva †t Israels barn.˝ 033:001 Och detta „r den v„lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn f”re sin d”d; 033:002 han sade: ˝HERREN kom fr†n Sinai, och fr†n Seir gick hans sken upp f”r dem; man kom fram i glans fr†n berget Paran, ut ur hopen av m†ngtusen heliga; p† hans h”gra sida brann i eld en lag f”r dem. 033:003 Ja, han v†rdar sig om folken; folkets heliga „ro alla under din hand. De ligga vid din fot, de h„mta upp av dina ord. 033:004 Mose gav †t oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet. 033:005 Och Jesurun fick en konung, n„r folkets h”vdingar f”rsamlades, Israels stammar allasammans.˝ 033:006 ˝M† Ruben leva och icke d”; dock blive hans m„n en ringa hop. 033:007 Och detta sade han om Juda: ˝H”r, o HERRE, Judas r”st, och l†t honom komma till sitt folk. Med sina h„nder utf”rde han dess sak; bliv du honom en hj„lp mot hans ov„nner.˝ 033:008 Och om Levi sade han: ˝Dina tummim och dina urim, de tillh”ra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten, 033:009 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville k„nnas vid sina br”der, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade p† ditt tal, och ditt f”rbund h”llo de. 033:010 De l„ra Jakob dina r„tter och Israel din lag, de b„ra fram r”kverk f”r din n„sa och heloffer p† ditt altare. 033:011 V„lsigna, HERRE, hans kraft, och l†t hans h„nders verk behaga dig. Krossa l„nderna p† hans motst†ndare, p† hans fiender, s† att de icke kunna resa sig.˝ 033:012 Om Benjamin sade han: ˝HERRENS v„n „r han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som ”verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans h”jder.˝ 033:013 Och om Josef sade han: ˝V„lsignat av HERREN vare hans land med himmelens „dlaste g†vor, med dagg, med g†vor fr†n djupet som utbreder sig d„rnere, 033:014 med solens „dlaste alster och m†nvarvens „dlaste frukter, 033:015 med de ur†ldriga bergens yppersta skatter och de eviga h”jdernas „dlaste frukt, 033:016 med jordens „dlaste frukt och allt vad hon b„r, och med n†d fr†n honom som bodde i busken. Detta komme ”ver Josefs huvud, ”ver hans hj„ssa, furstens bland br”der. 033:017 H„rlig „r den f”rstf”dde bland hans tjurar, s†som en vildoxes „ro hans horn; med dem st†ngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens „ndar. S†dana „ro Efraims tiotusenden. s†dana Manasses tusenden.˝ 033:018 Och om Sebulon sade han: ˝Gl„d dig, Sebulon, n„r du drager ut, och du, Isaskar, i dina t„lt. 033:019 Folk inbjuda de till sitt berg; d„r offra de r„tta offer. Ty havens rikedom f† de suga, och de skatter som sanden d”ljer.˝ 033:020 Och om Gad sade han: ˝Lovad vare han som gav s† rymligt land †t Gad! Lik en lejoninna har han l„grat sig, han krossar b†de arm och hj„ssa. 033:021 Han uts†g †t sig f”rstlingslandet, ty d„r var hans h„rskarlott f”rvarad. Dock drog han med bland folkets h”vdingar; HERRENS r„tt utf”rde han och hans domar, tillsammans med det ”vriga Israel.˝ 033:022 Och om Dan sade han: ˝Dan „r ett ungt lejon, som rusar ned fr†n Basan.˝ 033:023 Och om Naftali sade han: ˝Naftali har f†tt riklig n†d och v„lsignelse till fyllest av HERREN. V„stern och s”dern tage du i besittning.˝ 033:024 Och om Aser sade han: ˝V„lsignad bland s”ner vare Aser! Han blive „lskad av sina br”der, och han doppe sin fot i olja. 033:025 Av j„rn och koppar vare dina riglar; och s† l„nge du lever, m† din kraft best†.˝ 033:026 ˝Ingen „r lik Gud, o Jesurun; till din hj„lp far han fram p† himmelen och i sin h”ghet p† skyarna. 033:027 En tillflykt „r han, urtidens Gud, och h„rnere r†da hans eviga armar. Han f”rjagade fienderna f”r dig, han sade: F”rg”r dem. 033:028 S† fick Israel bo i trygghet, Jakobs k„lla vara i ro, i ett land med s„d och vin, under en himmel som dryper av dagg. 033:029 S„ll „r du, Israel; ja, vem „r dig lik? Du „r ett folk som f†r seger genom HERREN, genom honom som „r din skyddande sk”ld, honom som „r ditt „rorika sv„rd. Ja, dina fiender skola visa dig underd†nighet, och du skall g† fram ”ver deras h”jder.˝ 034:001 Och Mose gick fr†n Moabs hedar upp p† berget Nebo, p† toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l„t honom se hela landet: Gilead „nda till Dan, 034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, „nda till V„stra havet, 034:003 och Sydlandet och Jordansl„tten, det „r l†gsl„tten vid Jeriko -- Palmstaden -- „nda till Soar. 034:004 Och HERREN sade till honom: ˝Detta „r det land som jag med ed har lovat †t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 'Źt din s„d skall jag giva det.' Jag har nu l†tit dig se det med dina ”gon, men ditin skall du icke komma.˝ 034:005 Och HERRENS tj„nare Mose dog d„r i Moabs land, s†som HERREN hade sagt. 034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men „nnu intill denna dag har ingen f†tt veta var hans grav „r. 034:007 Och Mose var ett hundra tjugu †r gammal, n„r han dog, men hans ”gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f”rsvunnit. 034:008 Och Israels barn begr„to Mose p† Moabs hedar i trettio dagar; d„rmed voro gr†todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose. 034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina h„nder p† honom; och Israels barn lydde honom och gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose. 034:010 Men i Israel uppstod icke mer n†gon profet s†dan som Mose, med vilken HERREN hade umg†tts ansikte mot ansikte -- 034:011 ingen, om man t„nker p† alla de tecken och under som HERREN hade s„nt honom att g”ra i Egyptens land, med Farao och alla hans tj„nare och med hela hans land, 034:012 och om man t„nker p† all den v„ldiga kraft som Mose visade, och p† alla de stora och fruktansv„rda g„rningar som han gjorde inf”r hela Israel. Book 06 Josua 001:001 Efter HERRENS tj„nare Moses d”d sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tj„nare: 001:002 ˝Min tj„nare Mose „r d”d; s† st† nu upp och g† ”ver denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva †t Israels barn. 001:003 Var ort som eder fot betr„der har jag givit eder, s†som jag lovade Mose. 001:004 Fr†n ”knen till Libanon d„ruppe och „nda till den stora floden, floden Frat, ”ver hetiternas land och „nda till Stora havet v„sterut skall edert omr†de str„cka sig. 001:005 Ingen skall kunna st† dig emot i alla dina livsdagar; s†som jag har varit med Mose, s† skall jag ock vara med dig; jag skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig. 001:006 Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall utskifta †t detta folk s†som arv det land som jag med ed har lovat deras f„der att giva dem. 001:007 Allenast m† du vara helt frimodig och of”rf„rad till att i alla stycken h†lla den lag som min tj„nare Mose har givit dig och g”ra efter den; vik icke av d„rifr†n vare sig till h”ger eller till v„nster; p† det att du m† hava framg†ng i allt vad du f”retager dig. 001:008 L†t icke denna lagbok vara skild fr†n din mun; t„nk p† den b†de dag och natt, s† att du i alla stycken h†ller det som „r skrivet i den och g”r d„refter; ty d† skola dina v„gar vara lyckosamma, och d† skall du hava framg†ng. 001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of”rf„rad; s† var nu icke f”rskr„ckt eller f”rsagd. Ty HERREN, din Gud, „r med dig i allt vad du f”retager dig.˝ 001:010 D† bj”d Josua folkets tillsyningsm„n och sade: 001:011 ˝G†n igenom l„gret och bjuden folket och s„gen: 'Reden till reskost †t eder; ty om tre dagar skolen I g† ”ver denna Jordan, f”r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.'˝ 001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena h„lften av Manasse stam sade Josua: 001:013 ˝T„nken p† det som HERRENS tj„nare Mose bj”d eder, n„r han sade: 'HERREN, eder Gud, vill l†ta eder komma till ro och giva eder detta land.' 001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m† nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder h„r p† andra sidan Jordan; men I sj„lva, s† m†nga av eder som „ro tappra stridsm„n, skolen draga v„pnade †stad i spetsen f”r edra br”der och hj„lpa dem, 001:015 till dess att HERREN har l†tit edra br”der komma till ro s†v„l som eder, n„r ocks† de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m†n I v„nda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det m†n I d† taga i besittning, det land som HERRENS tj„nare Mose har givit eder h„r p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.˝ 001:016 D† svarade de Josua och sade: ˝Allt vad du har bjudit oss vilja vi g”ra, och varthelst du s„nder oss, dit vilja vi g†. 001:017 S†som vi i allt hava lytt Mose, s† vilja vi ock lyda dig; allenast m† HERREN, din Gud, vara med dig, s†som han var med Mose. 001:018 Var och en som „r genstr„vig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva d”dad. Allenast m† du vara frimodig och of”rf„rad.˝ 002:001 Josua, Nuns son, s„nde hemligen ut tv† spejare fr†n Sittim och sade: ˝G†n och besen landet och Jeriko.˝ De gingo †stad och kommo in i ett hus d„r en sk”ka bodde, vid namn Rahab, och d„r lade de sig till vila. 002:002 Men f”r konungen i Jeriko blev inber„ttat: ˝I natt hava n†gra m„n kommit hit fr†n Israels barn f”r att utforska landet.˝ 002:003 D† s„nde konungen i Jeriko till Rahab och l„t s„ga: ˝L„mna ut de m„n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit f”r att utforska hela landet.˝ 002:004 Men kvinnan tog de b†da m„nnen och dolde dem; sedan svarade hon: ˝Ja, m„nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr†n de voro; 002:005 och n„r porten skulle st„ngas, sedan det hade blivit m”rkt, gingo m„nnen ut, och jag vet icke vart de togo v„gen; skynden eder att s„tta efter dem, s† f†n I nog fatt i dem.˝ 002:006 Men hon hade f”rt dem upp p† taket och g”mt dem under linstj„lkar, som hon hade d„r, utbredda p† taket. 002:007 S† satte nu m„nnen efter dem †t Jordan till, bort emot vadst„llena; och man st„ngde stadsporten s† snart f”rf”ljarna hade begivit sig †stad. 002:008 Men innan de fr„mmande m„nnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p† taket 002:009 och sade till dem: ˝Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att f”rskr„ckelse f”r eder har fallit ”ver oss, ja, att alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r eder. 002:010 Ty vi hava h”rt huru HERREN l„t vattnet i R”da havet torka ut framf”r eder, n„r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amor‚ernas konungar, de tv† p† andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I g†ven dem till spillo. 002:011 D† vi h”rde detta, blevo v†ra hj„rtan f”rf„rade, och numera har ingen mod att st† eder emot; ty HERREN, eder Gud, „r Gud, uppe i himmelen och nere p† jorden. 002:012 S† loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmh„rtighet med min faders hus och giva mig ett s„kert tecken d„rp†, 002:013 och l†ta min fader och min moder, mina br”der och mina systrar leva, s† ock alla som tillh”ra dem, och r„dda oss fr†n d”den.˝ 002:014 M„nnen sade till henne: ˝Med v†rt eget liv svara vi f”r edert, s†framt I icke f”rr†den v†rt f”rehavande; n„r HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmh„rtighet och trofasthet.˝ 002:015 D† sl„ppte hon ned dem genom f”nstret med ett t†g; ty hennes hus l†g invid stadsmuren, s† att hon bodde invid sj„lva muren. 002:016 Och hon sade till dem: ˝G†n upp i bergsbygden, s† att edra f”rf”ljare icke tr„ffa p† eder; och h†llen eder g”mda d„r i tre dagar, till dess edra f”rf”ljare hava kommit tillbaka, s† kunnen I sedan forts„tta eder f„rd.˝ 002:017 Och m„nnen sade till henne: ˝Vi vilja likv„l vara fria ifr†n den ed som du nu har tagit av oss, 002:018 om du, n„r vi komma in i landet, underl†ter att binda detta r”da sn”re i det f”nster genom vilket du har sl„ppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina br”der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig. 002:019 Dock, om n†gon g†r †stad, utom d”rrarna till ditt hus, s† komme hans blod ”ver hans huvud, och vi „ro utan skuld; om d„remot n†gons hand kommer vid en av dem som „ro inne i ditt hus, s† m† dennes blod komma ”ver v†rt huvud. 002:020 Och om du f”rr†der v†rt f”rehavande, s† „ro vi likaledes fria ifr†n den ed som du har tagit av oss.˝ 002:021 Hon svarade: ˝Vare det s†som I haven sagt.˝ Och s† l„t hon dem g†, och de drogo †stad. Men hon band det r”da sn”ret i f”nstret. 002:022 S† drogo de nu †stad och kommo upp i bergsbygden och stannade d„r i tre dagar, till dess att deras f”rf”ljare hade v„nt tillbaka; ty dessa hade s”kt efter dem ”verallt p† v„garna, men hade icke funnit dem. 002:023 Sedan v„nde de b†da m„nnen tillbaka och kommo ned fr†n bergsbygden och gingo ”ver floden och kommo s† till Josua, Nuns son; och de f”rt„ljde f”r honom allt vad som hade vederfarits dem. 002:024 Och de sade till Josua: ˝HERREN har givit hela landet i v†r hand; alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r oss.˝ 003:001 Bittida f”ljande morgon br”t Josua med alla Israels barn upp fr†n Sittim och kom till Jordan; d„r stannade de om natten, innan de gingo ”ver. 003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsm„nnen genom l„gret 003:003 och bj”do folket och sade: ˝S† snart I f†n se HERRENS, eder Guds, f”rbundsark, och att de levitiska pr„sterna b„ra den, skolen ock I bryta upp fr†n eder plats och f”lja efter den 003:004 -- l†ten dock mellan den och eder vara ett avst†nd av vid pass tv† tusen alnar; n„rmare m†n I icke komma den -- p† det att I m†n kunna veta vilken v„g I skolen g†, ty I haven icke f”rut dragit den v„gen fram.˝ 003:005 Och Josua sade till folket: ˝Helgen eder, ty i morgon skall HERREN g”ra under bland eder.˝ 003:006 D„refter sade Josua till pr„sterna: ˝Tagen f”rbundsarken och dragen †stad framf”r folket.˝ D† togo de f”rbundsarken och gingo framf”r folket. 003:007 Och HERREN sade till Josua: ˝I dag skall jag begynna att g”ra dig stor i hela Israels ”gon, p† det att de m† f”rnimma, att s†som jag har varit med Mose, s† vill jag ock vara med dig. 003:008 Bjud du nu pr„sterna som b„ra f”rbundsarken och s„g: 'S† snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna d„r, vid Jordan.'˝ 003:009 D† sade Josua till Israels barn: ˝Tr„den fram hit och h”ren HERRENS, eder Guds, ord.˝ 003:010 Och Josua sade: ˝H„rav skolen I f”rnimma att en levande Gud „r mitt ibland eder, och att han f”rvisso vill f”rdriva f”r eder kanan‚erna, hetiterna, hiv‚erna, periss‚erna, girgas‚erna, amor‚erna och jebus‚erna: 003:011 f”rbundsarken, hela jordens Herres f”rbundsark, drager nu framf”r eder ”ver Jordan. 003:012 V„ljen allts† ut tolv m„n ur Israels stammar, en man f”r var stam. 003:013 S† snart d† pr„sterna som b„ra HERRENS, hela jordens Herres, ark st† stilla med sina f”tter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifr†n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st† s†som en samlad h”g.˝ 003:014 Folket br”t d† upp fr†n sina t„lt f”r att g† ”ver Jordan, och pr„sterna som buro f”rbundsarken gingo framf”r folket. 003:015 N„r nu de som buro arken kommo till Jordan, s† att pr„sterna, som buro arken, med sina f”tter vidr”rde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela sk”rdetiden „r full ”ver alla sina br„ddar, 003:016 d† stannade det vatten som kom uppifr†n, och blev st†ende s†som en samlad h”g l†ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som fl”t ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev s†lunda helt och h†llet avskuret. Och folket gick ”ver mitt emot Jeriko. 003:017 Men pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stodo or”rliga p† torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ”ver p† torr mark, till dess att allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver Jordan. 004:001 D† nu allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver Jordan, sade HERREN till Josua: 004:002 ˝V„ljen ut bland folket tolv m„n, en man ur var stam, 004:003 och bjuden dem och s„gen: 'Tagen h„r ur Jordan, fr†n den plats d„r pr„sterna stodo med sina f”tter, tolv stenar, och lyften upp dem och f”ren dem ”ver med eder, och l„ggen ned dem p† det st„lle, d„r I skolen l„gra eder i natt.'˝ 004:004 D† kallade Josua till sig de tolv m„n som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam. 004:005 Och Josua sade till dem: ˝Dragen †stad framf”r HERRENS, eder Guds, ark, och g†n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m† d„r lyfta upp en sten p† axeln, efter antalet av Israels barns stammar. 004:006 Detta skall n„mligen bliva ett minnesm„rke bland eder. N„r d† edra barn i framtiden fr†ga: 'Vad betyda dessa stenar?', 004:007 skolen I svara dem s†: 'De betyda att Jordans vatten h„r blev avskuret i sitt lopp, framf”r HERRENS f”rbundsark; ja, n„r den gick ”ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. D„rf”r skola dessa stenar vara ett †minnelsem„rke f”r Israels barn till ev„rdlig tid.'˝ 004:008 D† gjorde Israels barn s†som Josua bj”d dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, s†som HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de f”rde dem ”ver med sig till l„gerst„llet och lade ned dem d„r. 004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p† samma plats d„r pr„sterna som buro f”rbundsarken hade st†tt med sina f”tter; och de finnas kvar d„r „nnu i dag. 004:010 Och pr„sterna som buro arken blevo st†ende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tills„ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f”rut hade bjudit Josua; och folket gick ”ver med hast. 004:011 Men n„r allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver, gick ock HERRENS ark ”ver, j„mte pr„sterna, och tog plats framf”r folket. 004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam drogo v„pnade †stad i spetsen f”r Israels barn, s†som Mose hade tillsagt dem. 004:013 Det var vid pass fyrtio tusen m„n som s† drogo †stad, v„pnade till strid, f”r att k„mpa inf”r HERREN p† Jerikos hedmarker. 004:014 P† den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels ”gon, och de fruktade honom, s†som de fruktat Mose, s† l„nge denne levde. 004:015 Och HERREN sade till Josua: 004:016 ˝Bjud pr„sterna som b„ra vittnesb”rdets ark att stiga upp ur Jordan.˝ 004:017 Och Josua bj”d pr„sterna och sade: ˝Stigen upp ur Jordan.˝ 004:018 N„r d† pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stego upp ur Jordan, hade deras f”tter knappt hunnit upp p† torra landet, f”rr„n Jordans vatten v„nde tillbaka till sin plats och n†dde, s†som f”rut, upp ”ver alla sina br„ddar. 004:019 Det var p† tionde dagen i f”rsta m†naden som folket steg upp ur Jordan; och de l„grade sig i Gilgal, p† gr„nsen av ”stra Jerikoomr†det. 004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal. 004:021 Och han sade till Israels barn: ˝N„r nu edra barn i framtiden fr†ga sina f„der: 'Vad betyda dessa stenar?', 004:022 d† skolen I g”ra det kunnigt f”r edra barn och s„ga: 'Israel gick p† torr mark ”ver denna Jordan, 004:023 i det att HERREN, eder Gud, l„t vattnet i Jordan torka ut framf”r eder, till dess I haden g†tt ”ver den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med R”da havet, som han l„t torka ut framf”r oss, till dess vi hade g†tt ”ver det; 004:024 p† det att alla folk p† jorden m† f”rnimma huru stark HERRENS hand „r, s† att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'˝ 005:001 D† nu alla amor‚ernas konungar p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, och alla kanan‚ernas konungar vid havet h”rde huru HERREN hade l†tit vattnet i Jordan torka ut framf”r Israels barn, medan vi gingo ”ver den, blevo deras hj„rtan f”rf„rade, och de hade icke l„ngre mod att st† emot Israels barn. 005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: ˝G”r dig stenknivar och omsk„r †ter Israels barn, f”r andra g†ngen.˝ 005:003 D† gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid F”rhudsh”jden. 005:004 Och orsaken varf”r Josua omskar dem var denna: allt det folk av mank”n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m„n, hade d”tt i ”knen under v„gen, efter utt†get ur Egypten. 005:005 Ty v„l hade bland folket alla de som voro med under utt†get blivit omskurna, men de bland folket, som voro f”dda i ”knen under v„gen, efter utt†get ur Egypten, de voro alla oomskurna. 005:006 Ty Israels barn vandrade i ”knen i fyrtio †r, under vilken tid alla stridbara m„n i folket, som hade dragit ut ur Egypten, f”rgingos, eftersom de icke h”rde HERRENS r”st, varf”r ock HERREN svor att han icke skulle l†ta dem se det land som han med ed hade lovat deras f„der att giva oss, ett land som flyter av mj”lk och honung. 005:007 Men deras barn, som han hade l†tit uppst† i deras st„lle, dem omskar nu Josua, ty de hade f”rhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under v„gen. 005:008 Och n„r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d„r de voro i l„gret, till dess de hade blivit l„kta. 005:009 Och HERREN sade till Josua: ˝I dag har jag avv„ltrat fr†n eder Egyptens sm„lek.˝ Och detta st„lle fick namnet Gilgal, s†som det heter „nnu i dag. 005:010 Medan nu Israels barn voro l„grade i Gilgal, h”llo de p†skh”gtid den fjortonde dagen i m†naden, om aftonen, p† Jerikos hedmarker. 005:011 Och dagen efter p†skh”gtiden †to de osyrat br”d och rostade ax av landets s„d, just p† den dagen. 005:012 Och mannat upph”rde dagen d„refter, d† de nu †to av landets s„d, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de †to det †ret av landet Kanaans avkastning. 005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, h„nde sig att han, i det han lyfte upp sina ”gon, fick se en man st† d„r framf”r sig med ett draget sv„rd i sin hand. D† gick Josua fram till honom och fr†gade honom: ˝Tillh”r du oss eller v†ra ov„nner?˝ 005:014 Han svarade: ˝Nej, jag „r h”vitsman ”ver HERRENS h„r, och jag har just nu kommit hit.˝ D† f”ll Josua ned till jorden p† sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: ˝Vad har min herre att s„ga till sin tj„nare?˝ 005:015 H”vitsmannen ”ver HERRENS h„r sade d† till Josua: ˝Drag dina skor av dina f”tter, ty platsen d„r du st†r „r helig.˝ Och Josua gjorde s†. 006:001 Och Jeriko hade sina portar st„ngda, det h”ll sig tillst„ngt f”r Israels barn; ingen gick ut eller in. 006:002 Men HERREN sade till Josua: ˝Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsm„n, i din hand. 006:003 T†gen nu omkring staden, s† m†nga stridbara m„n I „ren, runt omkring staden en g†ng; s† skall du g”ra i sex dagar. 006:004 Och sju pr„ster skola b„ra de sju jubelbasunerna framf”r arken; men p† sjunde dagen skolen I t†ga omkring staden sju g†nger; och pr„sterna skola st”ta i basunerna. 006:005 Och n„r det bl†ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h”ren basunljudet, skall allt folket upph„va ett stort h„rskri; d† skola stadsmurarna falla p† st„llet, och folket skall draga in ”ver dem, var och en r„tt fram.˝ 006:006 D† kallade Josua, Nuns son, till sig pr„sterna och sade till dem: ˝Tagen f”rbundsarken, och sju pr„ster skola b„ra sju jubelbasuner framf”r HERRENS ark.˝ 006:007 Och till folket blev sagt: ˝Dragen ut och t†gen omkring staden; och den v„pnade skaran skall draga framf”r HERRENS ark.˝ 006:008 D† nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr„ster som buro jubelbasunerna framf”r HERREN †stad och st”tte i basunerna; och HERRENS f”rbundsark f”ljde efter dem. 006:009 Och den v„pnade skaran gick framf”r pr„sterna som st”tte i basunerna, och den ”vriga hopen slutade t†get och f”ljde efter arken, under det att man alltj„mt st”tte i basunerna. 006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: ˝I skolen icke upph„va n†got h„rskri eller l†ta h”ra eder r”st eller ens l†ta n†got ord utg† av eder mun, f”rr„n den dag d† jag s„ger till eder: 'H„ven upp ett h„rskri'; d† skolen I upph„va ett h„rskri.˝ 006:011 Och n„r han s† hade l†tit b„ra HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en g†ng, gingo de in i l„gret och stannade i l„gret ”ver natten. 006:012 Och f”ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr„sterna togo HERRENS ark. 006:013 Och de sju pr„ster som buro de sju jubelbasunerna framf”r HERRENS ark gingo alltj„mt och st”tte i basunerna; och den v„pnade skaran gick framf”r dem, och den ”vriga hopen slutade t†get och f”ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj„mt st”tte i basunerna. 006:014 De t†gade ocks† nu p† andra dagen en g†ng omkring staden och †terv„nde sedan till l„gret; s† gjorde de i sex dagar. 006:015 Men p† sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppg†ng och t†gade d† sju g†nger omkring staden p† samma s„tt; endast denna dag t†gade de sju g†nger omkring staden. 006:016 Och n„r pr„sterna sjunde g†ngen st”tte i basunerna, sade Josua till folket: ˝H„ven upp ett h„rskri, ty HERREN har givit eder staden. 006:017 Men staden med allt vad d„ri „r skall givas till spillo †t HERREN; allenast sk”kan Rahab skall f† leva, j„mte alla som „ro inne i hennes hus, d„rf”r att hon g”mde de utskickade som vi hade s„nt †stad. 006:018 Men tagen eder v„l till vara f”r det tillspillogivna, s† att I icke, sedan I haven givit det till spillo, „nd† tagen n†got av det tillspillogivna och d„rigenom kommen Israels l„ger att hemfalla †t tillspillogivning, och s† dragen olycka ”ver det. 006:019 Allt silver och guld och allt som „r av koppar eller j„rn skall vara helgat †t HERREN och ing† till HERRENS skatt.˝ 006:020 D† hov folket upp ett h„rskri, och man st”tte i basunerna. Ja, n„r folket h”rde basunljudet, hov det upp ett stort h„rskri; d† f”llo murarna p† st„llet, och folket drog ”ver dem in i staden, var och en r„tt fram; s† intogo de staden. 006:021 Och de g†vo till spillo allt vad som fanns i staden, b†de m„n och kvinnor, b†de unga och gamla, s† ock oxar, f†r och †snor, och slogo dem med sv„rdsegg. 006:022 Men till de b†da m„n som hade bespejat landet sade Josua: ˝G†n in i sk”kans hus och f”ren kvinnan, j„mte alla som tillh”ra henne, ut d„rifr†n, s†som I med ed haven lovat henne.˝ 006:023 D† gingo de unga m„n som hade varit d„r s†som spejare ditin och f”rde ut Rahab, j„mte hennes fader och moder och hennes br”der och alla som tillh”rde henne; hela hennes sl„kt f”rde de ut. Och de sl„ppte dem utanf”r Israels l„ger. 006:024 Men staden med allt vad som fanns d„ri br„nde de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j„rn lade de till skatten i HERRENS hus. 006:025 Men sk”kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh”rde henne l„t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta d„rf”r att hon g”mde de utskickade som Josua hade s„nt †stad f”r att bespeja Jeriko. 006:026 P† den tiden l„t Josua folket sv„rja denna ed: ˝F”rbannad vare inf”r HERREN den man som tager sig f”re att †ter bygga upp denna stad, Jeriko. N„r han l„gger dess grund, m† detta kosta honom hans „ldste son, och n„r han s„tter upp dess portar, m† detta kosta honom hans yngste son.˝ 006:027 Och HERREN var med Josua, s† att ryktet om honom gick ut ”ver hela landet. 007:001 Men Israels barn f”rgrepo sig trol”st p† det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog n†got av det tillspillogivna. D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israels barn. 007:002 Och Josua s„nde fr†n Jeriko n†gra m„n †stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, ”ster om Betel, och sade till dem: ˝Dragen ditupp och bespejen landet.˝ S† drogo d† m„nnen upp och bespejade Ai. 007:003 Och n„r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: ˝Allt folket beh”ver icke draga ditupp; om vid pass tv† eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh”ver icke l†ta allt folket g”ra sig m”dan att t†ga dit, ty dess inv†nare „ro f†.˝ 007:004 Allts† fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa m†ste fly f”r ajiterna. 007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, f”rf”ljde de de ”vriga utanf”r stadsporten „nda till Sebarim och slogo dem p† sluttningen d„r. D† blev folkets hj„rta f”rf„rat, det blev s†som vatten. 007:006 Och Josua med de „ldste i Israel rev s”nder sina kl„der, och f”ll ned p† sitt ansikte till jorden framf”r HERRENS ark och l†g d„r „nda till aftonen, och de str”dde stoft p† sina huvuden. 007:007 Och Josua sade: ˝Ack, Herre, HERRE, varf”r har du d† f”rt detta folk ”ver Jordan, om du vill giva i amor‚ernas hand och s† f”rg”ra oss? O att vi hade beslutit oss f”r att stanna p† andra sidan Jordan! 007:008 Ack Herre, vad skall jag nu s„ga, sedan Israel har tagit till flykten f”r sina fiender? 007:009 N„r kanan‚erna och landets alla ”vriga inbyggare f† h”ra detta, skola de omringa oss och utrota till och med v†rt namn fr†n jorden. Vad vill du d† g”ra f”r ditt stora namns „ra?˝ 007:010 Men HERREN svarade Josua: ˝St† upp. Varf”r ligger du s† p† ditt ansikte? 007:011 Israel har syndat, de hava ”vertr„tt det f”rbund som jag stadgade f”r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava g”mt det bland sitt eget gods. 007:012 D„rf”r kunna Israels barn icke st† emot sina fiender, utan de m†ste taga till flykten f”r sina fiender, ty de „ro nu sj„lva hemfallna †t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifr†n eder det tillspillogivna. 007:013 St† nu upp och helga folket och s„g: Helgen eder till i morgon. Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud: N†got tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st† emot dina fiender, f”rr„n I skiljen det tillspillogivna fr†n eder. 007:014 I morgon skolen I tr„da fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d† l†ter tr„ffas av lotten skall den ena sl„kten efter den andra tr„da fram; och i den sl„kt som HERREN l†ter tr„ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra tr„da fram; och i den familj som HERREN l†ter tr„ffas av lotten skall den ena mannen efter den andra tr„da fram. 007:015 Och den som d† tr„ffas av lotten s†som skyldig till f”rgripelse p† det tillspillogivna, han skall br„nnas upp i eld med allt vad han har, d„rf”r att han ”vertr„dde HERRENS f”rbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.˝ 007:016 S† l„t nu Josua bittida f”ljande morgon Israel tr„da fram, den ena stammen efter den andra; d† tr„ffades Juda stam av lotten. 007:017 N„r han d† l„t Juda sl„kter tr„da fram, tr„ffade lotten seraiternas sl„kt; och n„r han l„t seraiternas sl„kt tr„da fram, den ena mannen efter den andra, tr„ffades Sabdi av lotten. 007:018 N„r han d† l„t hans familj tr„da fram, den ena mannen efter den andra, tr„ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 007:019 D† sade Josua till Akan: ˝Min son, giv „ra †t HERREN, Israels Gud, och bek„nn, honom till pris: s„g mig vad du gjort och d”lj intet f”r mig.˝ 007:020 Akan svarade Josua och sade: ˝Det „r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s† har jag gjort: 007:021 jag s†g ibland bytet en dyrbar mantel fr†n Sinear och tv† hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick beg„relse och tog det; se, det „r g”mt i jorden, i mitten av mitt t„lt, och silvret underst.˝ 007:022 D† s„nde Josua n†gra m„n dit f”r att se efter, och de skyndade till t„ltet; och de funno det g”mt d„r i hans t„lt, och silvret underst. 007:023 Och de togo det ur t„ltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inf”r HERREN. 007:024 D† tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans s”ner och d”ttrar, hans oxar, †snor och f†r, och hans t„lt, och allt ”vrigt som han hade, och f”rde alltsammans upp till Akors dal. 007:025 Och Josua sade: ˝Varf”r drog du olycka ”ver oss? Nu skall ock HERREN i dag l†ta olycka komma ”ver dig.˝ Och Israels menighet stenade honom; de br„nde upp dem i eld och kastade stenar p† dem. 007:026 Och de uppkastade ”ver honom ett stort stenr”se, som finnes kvar „nnu i dag; och s† v„nde sig HERREN ifr†n sin vredes gl”d. D„rav fick det st„llet namnet Akors dal, s†som det heter „nnu i dag. 008:001 Och HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke och var icke f”rf„rad; tag med dig allt krigsfolket och st† upp och drag †stad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land. 008:002 Och du skall g”ra med Ai och dess konung p† samma s„tt som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock m†n I beh†lla rovet d„rifr†n och boskapen, s†som edert byte. L„gg nu ett bakh†ll mot staden, p† andra sidan d„rom.˝ 008:003 D† br”t Josua upp med allt krigsfolket f”r att draga †stad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsm„nnen, och s„nde dem ut om natten. 008:004 Och han bj”d dem och sade: ˝Given akt: I skolen l„gga eder i bakh†ll mot staden, p† andra sidan d„rom, men l„ggen eder icke alltf”r l†ngt ifr†n staden; och h†llen eder alla redo. 008:005 Sj„lv skall jag, med allt det folk som „r kvar hos mig, rycka fram mot staden. N„r de d† draga ut mot oss s†som f”rra g†ngen, vilja vi fly f”r dem. 008:006 D† skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l†ngt bort ifr†n staden; ty de skola t„nka: 'De flyr f”r oss, nu s†som f”rra g†ngen.' 008:007 Men under det att vi fly f”r dem, skolen I bryta fram ifr†n bakh†llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand. 008:008 Och s† snart I haven f†tt staden i edert v†ld, skolen I t„nda eld p† den; efter HERRENS ord skolen I s† g”ra. Given akt p† vad jag nu har bjudit eder.˝ 008:009 S† s„nde Josua dem †stad, och de gingo och lade sig i bakh†ll mellan Betel och Ai, v„ster om Ai. Men Josua stannade ”ver natten bland folket. 008:010 Och bittida f”ljande morgon m”nstrade Josua folket och drog s†, med de „ldste i Israel i spetsen f”r folket, upp till Ai. 008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt n„rmare, till dess de kommo mitt emot staden; d„r l„grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai. 008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh†ll mellan Betel och Ai, v„ster om staden. 008:013 Och sedan folket hade blivit uppst„llt, s†v„l hela l„gret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. 008:014 N„r konungen i Ai s†g detta, skyndade sig m„nnen i staden, han sj„lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf”r hedmarken; han sj„lv visste n„mligen icke att ett bakh†ll var lagt mot honom p† andra sidan om staden. 008:015 Och Josua och hela Israel l„to sl† sig av dem och flydde †t ”knen till. 008:016 D† uppb†dades allt folket i staden till att f”rf”lja dem; och under det att de f”rf”ljde Josua, blevo de lockade l†ngt bort ifr†n staden. 008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och l„mnade staden ”ppen, i det att de f”rf”ljde Israel. 008:018 Och HERREN sade till Josua: ˝R„ck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.˝ D† r„ckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden. 008:019 Och de som l†go i bakh†ll br”to med hast upp fr†n sin plats och skyndade †stad, s† snart han r„ckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de t„nde strax eld p† staden. 008:020 N„r d† m„nnen fr†n Ai v„nde sig om, fingo de se r”ken fr†n staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv„g att fly, vare sig hit eller dit, d† nu det folk som flydde †t ”knen v„nde sig mot sina f”rf”ljare. 008:021 Ty n„r Josua och hela Israel s†go att de som l†go i bakh†ll hade intagit staden, och att r”ken steg upp fr†n staden, v„nde de om och angrepo ajiterna. 008:022 De andra drogo nu ocks† ut fr†n staden emot dem, s† att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem p† b†da sidor om sig, och dessa nedgjorde dem d† och l„to ingen av dem slippa undan och r„dda sig. 008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till f†nga och f”rd till Josua. 008:024 Och n„r Israel hade dr„pt alla Ais inv†nare ute p† f„ltet, i ”knen, dit de hade f”rf”ljt dem, och dessa allasammans s† hade fallit f”r sv„rdsegg och blivit nedgjorda, d† v„nde hela Israel tillbaka till Ai och slog med sv„rdsegg ocks† dem som voro d„r. 008:025 Och de som f”llo p† den dagen, m„n och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai. 008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r„ckt ut lansen, f”rr„n alla Ais inv†nare hade blivit givna till spillo. 008:027 Allenast boskapen och rovet fr†n denna stad togo israeliterna s†som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua. 008:028 Och Josua br„nde upp Ai och gjorde det till en grush”g f”r ev„rdlig tid, till en ”demark, s†som det „r „nnu i dag. 008:029 Och konungen i Ai l„t han h„nga upp p† en p†le, d„r han fick h„nga „nda till aftonen. Men n„r solen gick ned, tog man p† Josuas befallning hans d”da kropp ned fr†n p†len och kastade den vid ing†ngen till stadsporten; och man uppkastade ”ver den ett stort stenr”se, som finnes kvar „nnu i dag. 008:030 D† byggde Josua †t HERREN, Israels Gud, ett altare p† berget Ebal, 008:031 s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit Israels barn, och s†som det var f”reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med n†got j„rn; och p† det offrade de br„nnoffer †t HERREN och slaktade tackoffer. 008:032 Och han l„t d„r p† stenarna s„tta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och f”relagt Israels barn. 008:033 Och Israels menighet, med dess „ldste och tillsyningsm„n och domare, stod p† b†da sidor om arken, s† att de hade framf”r sig de levitiska pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark, menigheten, fr„mlingar s†v„l som inf”dingar, den ena h„lften v„nd mot berget Gerissim och den andra h„lften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tj„nare Mose hade bjudit, n„mligen att man f”rst skulle v„lsigna Israels folk. 008:034 D„refter l„ste han upp alla lagens ord, v„lsignelsen och f”rbannelsen, alldeles s†som det var skrivet i lagboken. 008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl„t Josua att uppl„sa inf”r Israels hela f”rsamling, med kvinnor och barn, och inf”r de fr„mlingar som f”ljde med dem. 009:001 D† nu alla de konungar som bodde p† andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i L†glandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, h”rde vad som hade skett -- hetiterna, amor‚erna, kanan‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna -- 009:002 sl”to de sig endr„ktigt tillhopa f”r att strida mot Josua och Israel. 009:003 Men n„r inv†narna i Gibeon h”rde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 009:004 togo ocks† de sin tillflykt till list: de gingo †stad och f”reg†vo sig vara s„ndebud; de lade utslitna packs„ckar p† sina †snor, s† ock utslitna, s”nderspruckna och hopflickade vinl„glar av skinn, 009:005 och togo utslitna, lappade skor p† sina f”tter och kl„dde sig i utslitna kl„der, varj„mte allt det br”d de togo med sig till reskost var torrt och s”ndersmulat. 009:006 S† gingo de till Josua i l„gret vid Gilgal och sade till honom och Israels m„n: ˝Vi hava kommit hit fr†n ett avl„gset land; sluten nu f”rbund med oss.˝ 009:007 Men Israels m„n svarade hiv‚erna: ˝Kanh„nda bon I h„r mitt ibland oss; huru skulle vi d† kunna sluta f”rbund med eder?˝ 009:008 D† sade de till Josua: ˝Vi vilja bliva dig underd†niga.˝ Josua fr†gade dem: ˝Vilka „ren I d†, och varifr†n kommen I?˝ 009:009 De svarade honom: ˝Dina tj„nare hava kommit fr†n ett mycket avl„gset land f”r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava h”rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten 009:010 och allt vad han har gjort med amor‚ernas konungar, de tv† p† andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot. 009:011 D„rf”r sade v†ra „ldste och alla v†rt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och g†n dem till m”tes och s„gen till dem: Vi vilja bliva eder underd†niga, sluten nu f”rbund med oss.' 009:012 Detta v†rt br”d var nybakat, n„r vi togo det med oss till reskost hemifr†n, den dag vi g†vo oss i v„g f”r att g† till eder; men se, nu „r det torrt och s”ndersmulat. 009:013 Dessa vinl„glar, som voro nya, n„r vi fyllde dem, se, de „ro nu s”nderspruckna. Och dessa kl„der och skor som vi hava p† oss hava blivit utslitna under v†r mycket l†nga resa.˝ 009:014 D† togo m„nnen av deras reskost, men r†dfr†gade icke HERRENS mun. 009:015 Och Josua tillf”rs„krade dem fred och sl”t ett f”rbund med dem, att de skulle f† leva; och menighetens h”vdingar g†vo dem sin ed. 009:016 Men n„r tre dagar voro f”rlidna, sedan de hade slutit f”rbund med dem, fingo de h”ra att de voro fr†n grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem. 009:017 D† br”to Israels barn upp och kommo p† tredje dagen till deras st„der; och deras st„der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 009:018 Likv„l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens h”vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot h”vdingarna. 009:019 D† sade alla h”vdingarna till menigheten: ˝Vi hava givit dem v†r ed vid HERREN, Israels Gud; d„rf”r kunna vi nu icke komma vid dem. 009:020 Detta „r vad vi vilja g”ra med dem, i det att vi l†ta dem leva, p† det att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver oss, f”r edens skull som vi hava svurit dem.˝ 009:021 Och h”vdingarna sade till dem att de skulle f† leva; men de m†ste bliva vedhuggare och vattenb„rare †t hela menigheten, s†som h”vdingarna hade sagt till dem. 009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: ˝Varf”r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l†ngt borta fr†n eder', fast„n I bon mitt ibland oss? 009:023 S† varen I d„rf”r nu f”rbannade; I skolen aldrig upph”ra att vara tr„lar, vedhuggare och vattenb„rare vid min Guds hus.˝ 009:024 De svarade Josua och sade: ˝Det hade blivit ber„ttat f”r dina tj„nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj„nare Mose att han ville giva eder hela detta land och f”rg”ra alla landets inbyggare f”r eder; d„rf”r fruktade vi storligen f”r v†ra liv, n„r I kommen, och s† gjorde vi detta. 009:025 Och se, nu „ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r„tt att g”ra med oss, det m† du g”ra.˝ 009:026 Och han gjorde s† med dem; han friade dem fr†n Israels barns hand, s† att de icke dr„pte dem; 009:027 men tillika best„mde Josua p† den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenb„rare och vid HERRENS altare -- s†som de „ro „nnu i dag -- p† den plats som han skulle utv„lja. 010:001 D† nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h”rde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att inv†narna i Gibeon hade ing†tt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem, 010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, s†som en av konungast„derna, ja, det var st”rre „n Ai, och dess m„n voro alla tappra. 010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s„nde till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l„t s„ga: 010:004 ˝Kommen hitupp till mig och hj„lpen mig, s† att vi kunna sl† gibeoniterna, ty de hava ing†tt fred med Josua och Israels barn.˝ 010:005 S† f”rsamlade sig d† de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h„rar; och de bel„grade Gibeon och angrepo det. 010:006 Men gibeoniterna s„nde till Josua i l„gret vid Gilgal och l„to s„ga: ˝Drag icke din hand fr†n dina tj„nare, utan kom hitupp till oss med hast och unds„tt oss och hj„lp oss, ty konungarna ”ver amor‚erna, som bo i bergsbygden, hava f”rsamlat sig mot oss.˝ 010:007 D† drog Josua ditupp fr†n Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsm„n. 010:008 Och HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke f”r dem, ty jag har givit dem i dina h„nder; ingen av dem skall kunna st† dig emot.˝ 010:009 Och Josua kom pl”tsligt ”ver dem, ty han t†gade hela natten, sedan han hade brutit upp fr†n Gilgal. 010:010 Och HERREN s„nde en s†dan f”rvirring bland dem, n„r de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; d„refter f”rf”ljde de dem p† v„gen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem „nda till Aseka och Mackeda. 010:011 Och n„r de s†, under sin flykt f”r Israel, hade kommit till den sluttning som g†r ned fr†n Bet-Horon, l„t HERREN stora stenar falla ”ver dem fr†n himmelen, hela v„gen „nda till Aseka, s† att de blevo d”dade; de som d”dades genom hagelstenarna voro till och med flera „n de som Israels barn dr„pte med sv„rd. 010:012 Och Josua talade till HERREN p† den dag d† HERREN gav amor‚erna i Israels barns v†ld; han sade inf”r Israel: ˝Du sol, st† stilla i Gibeon, du m†ne, i Ajalons dal!˝ 010:013 D† stod solen stilla, och m†nen blev st†ende, till dess folket hade tagit h„mnd p† sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i ˝Den redliges bok˝. Solen blev st†ende mitt p† himmelen n„stan en hel dag och hastade icke att g† ned. 010:014 Aldrig har n†gon dag, varken f”rr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN d† lydde en mans ord; ty HERREN stridde f”r Israel. 010:015 Och Josua med hela Israel v„nde tillbaka till l„gret vid Gilgal. 010:016 Men de fem konungarna flydde och g”mde sig i grottan vid Mackeda. 010:017 D† blev det inber„ttat f”r Josua: ˝Man har funnit de fem konungarna g”mda i grottan till Mackeda.˝ 010:018 Josua sade: ˝V„ltren stora stenar framf”r ing†ngen till grottan, och s„tten dit folk f”r att bevaka den. 010:019 Men I andra, stannen icke, utan f”rf”ljen edra fiender, och nedg”ren dem som bliva efter; l†ten dem icke komma in i sina st„der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.˝ 010:020 D† nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem -- varvid dock n†gra av dem lyckades r„dda sig och komma in i de bef„sta st„derna -- 010:021 v„nde allt folket v„lbeh†llet tillbaka till Josua i l„gret vid Mackeda, ty ingen v†gade mer ens r”ra sin tunga mot n†gon av Israels barn. 010:022 D† sade Josua: ˝™ppnen grottan och f”ren de fem konungarna till mig, ut ur grottan.˝ 010:023 De gjorde s† och f”rde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon. 010:024 N„r dessa konungar hade blivit f”rda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels m„n och sade till anf”rarna f”r krigsfolket som hade dragit med honom: ˝Tr„den fram och s„tt edra f”tter p† dessa konungars halsar.˝ Och de tr„dde fram och satte sina f”tter p† deras halsar. 010:025 Sedan sade Josua till dem: ˝Frukten icke och varen icke f”rsagda, utan varen frimodiga och of”rf„rade, ty s† skall HERREN g”ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.˝ 010:026 D„refter l„t Josua sl† dem till d”ds och h„nga upp dem p† fem p†lar; och de fingo p† p†larna „nda till aftonen. 010:027 Men vid solnedg†ngen togos de p† Josuas befallning ned fr†n p†larna och kastades in i grottan d„r de hade varit g”mda; och framf”r ing†ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar d„r „nnu i denna dag. 010:028 Och Josua intog Mackeda p† den dagen och slog dess inv†nare och dess konung med sv„rdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro d„rinne och l„t ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda p† samma s„tt som han hade gjort med konungen i Jeriko. 010:029 D„refter drog Josua med hela Israel fr†n Mackeda till Libna och bel„grade Libna. 010:030 Och HERREN gav ocks† det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem som voro d„rinne, och l„to ingen d„rinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med konungen i Jeriko. 010:031 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Libna till Lakis och bel„grade och angrep det. 010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s† att de intogo det p† andra dagen; och de slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem som voro d„rinne -- alldeles s†som de hade gjort med Libna. 010:033 D† drog Horam, konungen i Geser, upp f”r att hj„lpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och l„t ingen av dem slippa undan. 010:034 Och fr†n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de bel„grade och angrepo det. 010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, och han gav p† den dagen till spillo alla dem som voro d„rinne -- alldeles s†som han hade gjort med Lakis. 010:036 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Eglon upp till Hebron och bel„grade det. 010:037 Och de intogo det och slogo dess inv†nare och dess konung med sv„rdsegg, s† ock alla dess lydst„der och alla dem som voro d„rinne, och han l„t ingen slippa undan -- alldeles s†som han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro d„rinne. 010:038 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och bel„grade det. 010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst„der, och de slogo deras inv†nare med sv„rdsegg; de g†vo till spillo alla dem som voro d„rinne, och han l„t ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med Hebron, och s†som han hade gjort med Libna och dess konung. 010:040 S† intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L†glandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d„r och l„t ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s†som HERREN, Israels Gud, hade bjudit. 010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s† ock hela landet Gosen „nda till Gibeon. 010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p† en g†ng, ty HERREN, Israels Gud, stridde f”r Israel. 010:043 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till l„gret vid Gilgal. 011:001 D† nu Jabin, konungen i Hasor, h”rde detta, s„nde han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf 011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p† Hedmarken, s”der om Kinarot, och i L†glandet, s† ock i Nafot-Dor, v„sterut, 011:003 vidare till kanan‚erna ”sterut och v„sterut och till amor‚erna, hetiterna, periss‚erna och jebus‚erna i Bergsbygden, s† och till hiv‚erna nedanf”r Hermon, i Mispalandet. 011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina h„rar, en folkskara s† talrik som sanden p† havets strand, j„mte h„star och vagnar i stor myckenhet. 011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l„grade sig tillhopa vid Meroms vatten, f”r att strida mot Israel. 011:006 Men HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke f”r dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sj„lv giva dem allasammans slagna i Israels v†ld. P† deras h„star skall du avsk„ra fotsenorna, och deras vagnar skall du br„nna upp i eld.˝ 011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl”tsligt ”ver dem vid Meroms vatten och anf”ll dem. 011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och f”rf”ljde dem „nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, ”sterut; de slogo dem och l„to ingen slippa undan. 011:009 Och Josua gjorde med dem s†som HERREN hade befallt honom: p† deras h„star l„t han avsk„ra fotsenorna, och deras vagnar l„t han br„nna upp i eld. 011:010 D„refter, vid samma tid, v„nde Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med sv„rd; ty Hasor var fordom huvudstaden f”r alla dessa riken. 011:011 Alla de som voro d„rinne blevo slagna med sv„rdsegg och givna till spillo, s† att intet som anda hade l„mnades kvar; och sj„lva Hasor br„nde han upp i eld. 011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast„derna med alla deras konungar, och han slog deras inv†nare med sv„rdsegg och gav dem till spillo, s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit. 011:013 Dock br„nde Israel icke upp n†gon av de st„der som l†go p† h”jder, utom Hasor allena, ty det uppbr„ndes av Josua. 011:014 Och allt rovet fr†n dessa st„der, s† ock boskapen, togo Israels barn s†som sitt byte; men alla m„nniskor i dem slogo de med sv„rdsegg, till dess att de hade f”rgjort dem; de l„to intet som anda hade bliva kvar. 011:015 S†som HERREN hade bjudit sin tj„nare Mose, s† hade Mose bjudit Josua, och s† gjorde Josua; han underl„t icke n†got av allt det som HERREN hade bjudit Mose. 011:016 S† intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, L†glandet och Hedmarken, s† ock Israels bergsbygd och dess l†gland, 011:017 landet fr†n Halakberget, som h”jer sig mot Seir, „nda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf”r berget Hermon; och alla konungar d„r tog han till f†nga och slog dem till d”ds. 011:018 I l†ng tid f”rde Josua krig mot alla dessa konungar. 011:019 Om man undantager de hiv‚er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid. 011:020 Ty fr†n HERREN kom det att de f”rstockade sina hj„rtan och m”tte Israel med krig, f”r att de skulle givas till spillo, och f”r att n†d icke skulle vederfaras dem; i st„llet skulle de f”rg”ras, s†som HERREN hade bjudit Mose. 011:021 Under denna tid drog Josua †stad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st„der till spillo. 011:022 I Israels barns land l„mnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo n†gra kvar. 011:023 S† intog Josua hela landet, alldeles s†som HERREN hade lovat Mose; och Josua gav det till arvedel †t Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr†n krig. 012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, landet fr†n b„cken Arnon „nda till berget Hermon, s† ock hela Hedmarken p† ”stra sidan: 012:002 Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon och r†dde ”ver landet Aroer vid b„cken Arnons strand och fr†n dalens mitt, samt ”ver ena h„lften av Gilead „nda till b„cken Jabbok, som „r Ammons barns gr„ns, 012:003 „vensom ”ver Hedmarken „nda upp till Kinarotsj”n, p† ”stra sidan, och „nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p† ”stra sidan, †t Bet-Hajesimot till, och l„ngre s”derut till trakten nedanf”r Pisgas sluttningar. 012:004 Vidare intogo de Ogs omr†de, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafa‚erna och bodde i Astarot och Edrei. 012:005 Han r†dde ”ver Hermons bergsbygd och ”ver Salka och hela Basan „nda till gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de, s† ock ”ver andra h„lften av Gilead, till Sihons omr†de, konungens i Hesbon. 012:006 HERRENS tj„nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tj„nare Mose hade givit landet till besittning †t rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam. 012:007 Och f”ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, fr†n Baal-Gad i Libanonsdalen „nda till Halakberget, som h”jer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning †t Israels stammar, efter deras avdelningar, 012:008 s†v„l Bergsbygden, L†glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock ™knen och Sydlandet, hetiternas, amor‚ernas, kanan‚ernas, periss‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land.) 012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en, 012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en, 012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en, 012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en, 012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en, 012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en, 012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en, 012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en, 012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en, 012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en, 012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en, 012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en, 012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en, 012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en, 012:023 konungen ”ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ”ver Goim vid Gilgal en, 012:024 konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar. 013:001 D† nu Josua var gammal och kommen till h”g †lder, sade HERREN till honom: ˝Du „r gammal och kommen till h”g †lder, men „nnu †terst†r av landet en mycket stor del som skall intagas. 013:002 Detta „r n„mligen vad som †terst†r av landet: alla filist‚ernas kretsar och hela gesur‚ernas land. 013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, ”ster om Egypten, och Ekrons omr†de norrut r„knas till Kanan‚ernas land, n„mligen vad filist‚ernas fem h”vdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s† ock av‚ernas omr†de, 013:004 hela kanan‚ernas land s”derut, vidare Meara, som tillh”r sidonierna, „nda till Afek, „nda till amor‚ernas omr†de. 013:005 och gebal‚ernas land samt hela Libanonstrakten ”sterut, fr†n Baal-Gad, nedanf”r berget Hermon, „nda dit d„r v„gen g†r till Hamat -- 013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, fr†n Libanon „nda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj„lv f”rdriva f”r Israels barn. Men f”rdela du genom lottkastning landet †t Israel till arvedel, s†som jag har bjudit dig. 013:007 Ja, redan nu m† du utskifta detta land till arvedel †t de nio stammarna och †t ena h„lften av Manasse stam.˝ 013:008 J„mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f†tt sin arvedel, den som Mose gav dem p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, just s†som HERRENS tj„nare Mose gav den †t dem: 013:009 landet fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalens mitt, s† ock hela Medebasl„tten „nda till Dibon, 013:010 j„mte alla ”vriga st„der som hade tillh”rt Sihon, amor‚ernas konung, vilken regerade i Hesbon, „nda till Ammons barns omr†de, 013:011 vidare Gilead och gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de och hela Hermons bergsbygd och hela Basan „nda till Salka, 013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar s†som en av de sista rafa‚erna, sedan Mose hade slagit och f”rdrivit dem. 013:013 Dock f”rdrevo Israels barn icke gesur‚erna och maakat‚erna; d„rf”r bodde ock gesur‚er och maakat‚er kvar bland Israels folk, s†som de g”ra „nnu i dag. 013:014 (Men †t Levi stam gav han icke n†gon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer „ro hans arvedel, s†som han har sagt honom.) 013:015 Mose gav allts† land †t Rubens barns stam, efter deras sl„kter. 013:016 De fingo omr†det fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalens mitt, s† ock hela sl„tten vid Medeba, 013:017 Hesbon med alla dess lydst„der p† sl„tten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, 013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat, 013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p† Dalberget, 013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, 013:021 alla st„derna p† sl„tten, hela Sihons rike, amor‚ernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose j„mte de midjanitiska h”vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde d„r i landet. 013:022 Bileam, Beors son, sp†mannen, dr„ptes ock av Israels barn med sv„rd, j„mte andra som d† blevo slagna av dem. 013:023 Och gr„nsen f”r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr„nsen. Detta „r Rubens barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar. 013:024 Likaledes gav Mose land †t Gads stam, †t Gads barn, efter deras sl„kter. 013:025 De fingo till sitt omr†de Jaeser och alla st„der i Gilead och h„lften av Ammons barns land, „nda till det Aroer som ligger gent emot Rabba, 013:026 vidare landet fr†n Hesbon „nda till Ramat-Hammispe och Betonim, och fr†n Mahanaim „nda till Lidebirs omr†de, 013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det ”vriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gr„nsen, upp till „ndan av Kinneretsj”n, landet p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan. 013:028 Detta „r Gads barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar. 013:029 Och Mose gav ocks† land †t ena h„lften av Manasse stam, s† att denna h„lft av Manasse barns stam fick land, efter sina sl„kter. 013:030 Deras omr†de utgjordes av landet fr†n Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio st„der, 013:031 allts† ock av halva Gilead j„mte Astarot och Edrei, Ogs huvudst„der i Basan; detta gavs †t Makirs, Manasses sons, barn, n„mligen †t ena h„lften av Makirs barn, efter deras sl„kter. 013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p† Moabs hedar, p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan. 013:033 Men †t Levi stam gav Mose icke n†gon arvedel. HERREN, Israels Gud, „r deras arvedel, s†som han har sagt dem. 014:001 Och dessa „ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade †t dem, 014:002 n„mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s†som HERREN hade bjudit genom Mose ang†ende de nio stammarna och den ena halva stammen. 014:003 Ty de tv† ”vriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit n†gon arvedel bland dem. 014:004 Ty Josefs barn utgjorde tv† stammar, Manasse och Efraim; och †t leviterna gav man icke n†gon s„rskild del av landet, utan allenast n†gra st„der att bo i, med tillh”rande utmarker f”r deras boskap och deras ”vriga egendom. 014:005 S†som HERREN hade bjudit Mose, s† gjorde Israels barn, n„r de utskiftade landet 014:006 Men Juda barn tr„dde fram inf”r Josua i Gilgal, och kenas‚en Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: ˝Du vet sj„lv vad HERREN sade till gudsmannen Mose ang†ende mig och dig i Kades-Barnea. 014:007 Jag var fyrtio †r gammal, n„r HERRENS tj„nare Mose s„nde mig †stad fr†n Kades-Barnea f”r att bespeja landet, och jag avgav sedan min ber„ttelse d„rom inf”r honom efter b„sta f”rst†nd. 014:008 Mina br”der, som hade varit d„ruppe med mig, gjorde folkets hj„rtan f”rsagda, men jag efterf”ljde i allt HERREN, min Gud. 014:009 D† betygade Mose p† den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har betr„tt skall vara din och dina barns arvedel f”r ev„rdlig tid, d„rf”r att du i allt har efterf”ljt HERREN, min Gud.' 014:010 Och se, nu har HERREN l†tit mig leva, s†som han lovade, i ytterligare fyrtiofem †r, sedan HERREN talade s† till Mose -- de †r Israel vandrade i ”knen; se, jag „r nu †ttiofem †r gammal. 014:011 Žnnu i dag „r jag lika stark som jag var den dag d† Mose s„nde mig †stad, ja, s†dan min kraft d† var, s†dan „r den „nnu, vare sig det g„ller att strida eller att vara ledare och anf”rare. 014:012 S† giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p† den dagen. Du h”rde ju sj„lv d† att anakiterna bo d„r, och att d„r finnas stora bef„sta st„der; m†h„nda „r HERREN med mig, s† att jag kan f”rdriva dem, s†som HERREN har lovat.˝ 014:013 D† v„lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 014:014 Allts† fick d† kenas‚en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, s†som det „r „nnu i dag, d„rf”r att han i allt hade efterf”ljt HERREN, Israels Gud. 014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st”rste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr†n krig. 015:001 Juda barns stam fick, efter sina sl„kter, sin lott s”derut intill Edoms gr„ns, intill ”knen Sin, l„ngst ned i s”der. 015:002 Och deras s”dra gr„ns begynte vid „ndan av Salthavet, vid dess sydligaste vik, 015:003 gick vidare s”der om Skorpionh”jden och fram till Sin, drog sig s† upp s”der om Kades-Barnea, gick d„refter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt b”jde sig sedan mot Karka. 015:004 Vidare gick den fram till Asmon och d„rifr†n ut till Egyptens b„ck; sedan gick gr„nsen ut vid havet. ˝Detta˝, sade han, ˝skall vara eder gr„ns i s”der.˝ 015:005 Gr„nsen i ”ster var Salthavet „nda till Jordans utlopp. Och gr„nsen p† norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d„r Jordan har sitt utlopp. 015:006 D„rifr†n drog sig gr„nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr„nsen upp till Bohans, Rubens sons, sten. 015:007 D„refter drog sig gr„nsen upp till Debir fr†n Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimsh”jden, s”der om b„cken; sedan gick gr„nsen fram till Semesk„llans vatten och s† ut till Rogelsk„llan. 015:008 Vidare drog sig gr„nsen upp†t Hinnoms sons dal, s”der om Jebus' h”jd, det „r Jerusalem; d„refter drog sig gr„nsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v„sterut, i norra „ndan av Refaimsdalen. 015:009 Och fr†n toppen av detta berg drog sig gr„nsen fram till Neftoavattnets k„lla och vidare till st„derna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gr„nsen till Baala, det „r Kirjat-Jearim. 015:010 Och fr†n Baala b”jde sig gr„nsen †t v„ster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergsh”jd, det „r Kesalon, norr om denna, och gick s† ned till Bet-Semes och framom Timna. 015:011 Vidare gick gr„nsen till Ekrons h”jd, norrut; d„refter drog sig gr„nsen till Sickeron, gick s† framom berget Baala och d„rifr†n ut till Jabneel; sedan gick gr„nsen ut vid havet. 015:012 Och gr„nsen i v„ster f”ljde Stora havet; det utgjorde gr„nsen. Dessa voro Juda barns gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter. 015:013 Men †t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en s„rskild del bland Juda barn, n„mligen Arbas, Anaks faders, stad, det „r Hebron. 015:014 Och Kaleb f”rdrev d„rifr†n Anaks tre s”ner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar. 015:015 D„rifr†n drog han upp mot Debirs inv†nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 015:016 Och Kaleb sade: ˝Źt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.˝ 015:017 N„r d† Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 015:018 Och n„r hon kom till honom, intalade hon honom att beg„ra ett stycke †kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr†n †snan. D† sade Kaleb till henne: ˝Vad ”nskar du?˝ 015:019 Hon sade: ˝Giv mig en avskedssk„nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m† du giva mig vattenk„llor.˝ D† gav han henne Illiotk„llorna och Tatiotk„llorna. 015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl„kter. 015:021 Och de st„der som l†go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gr„ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, 015:022 Kina, Dimona, Adada, 015:023 Kedes, Hasor och Jitnan, 015:024 Sif, Telem, Bealot, 015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det „r Hasor, 015:026 Amam, Sema, Molada, 015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, 015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, 015:029 Baala, Ijim, Esem, 015:030 Eltolad, Kesil, Horma, 015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna, 015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio st„der med sina byar. 015:033 I L†glandet: Estaol, Sorga, Asna, 015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, 015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton st„der med sina byar; 015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad, 015:038 Dilean, Mispe, Jokteel, 015:039 Lakis, Boskat, Eglon, 015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis, 015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton st„der med sina byar; 015:042 Libna, Eter, Asan, 015:043 Jifta, Asna, Nesib, 015:044 Kegila, Aksib och Maresa -- nio st„der med sina byar; 015:045 Ekron med underlydande st„der och byar; 015:046 fr†n Ekron till havet allt vad som ligger p† sidan om Asdod samt dith”rande byar; 015:047 vidare Asdod med underlydande st„der och byar, Gasa med underlydande st„der och byar „nda till Egyptens b„ck och fram till Stora havet, som utgjorde gr„nsen. 015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, 015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det „r Debir, 015:050 Anab, Estemo, Anim, 015:051 Gosen, Holon och Gilo -- elva st„der med sina byar; 015:052 Arab, Ruma, Esean, 015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 015:054 Humta, Kirjat-Arba, det „r Hebron, och Sior -- nio st„der med sina byar; 015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta, 015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 015:057 Kain, Gibea och Timna -- tio st„der med sina byar; 015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex st„der med sina byar; 015:060 Kirjat-Baal, det „r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv† st„der med sina byar; 015:061 I ™knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex st„der med sina byar. 015:063 Men jebus‚erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke f”rdriva; d„rf”r bodde ock jebus‚erna kvar bland Juda barn i Jerusalem, s†som de g”ra „nnu i dag. 016:001 Och lotten f”ll ut f”r Josefs barn s†lunda: Landet fr†n Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten ”sterut, ”knen, som fr†n Jeriko h”jer sig upp†t Bergsbygden mot Betel. 016:002 Och gr„nsen gick vidare fr†n Betel till Lus och s† fram till arkiternas omr†de, mot Atarot. 016:003 D„refter gick den v„sterut ned till jafletiternas omr†de, „nda till Nedre Bet-Horons omr†de och till Geser; sedan gick den ut vid havet. 016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel. 016:005 Efraims barn fingo, efter sina sl„kter, sina gr„nser s†lunda: Gr„nsen f”r deras arvedel i ”ster gick fr†n Atrot-Addar „nda till ™vre Bet-Horon. 016:006 Sedan gick gr„nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr„ns. D„rifr†n b”jde sig gr„nsen ”sterut till Taanat-Silo. D„refter gick den fram d„r i ”ster till Janoa. 016:007 Fr†n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr„ffade s† Jeriko och gick ut vid Jordan. 016:008 Fr†n Tappua gick gr„nsen v„sterut till Kanab„cken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras sl„kter. 016:009 Dit h”rde ock de st„der som avs”ndrades †t Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa st„der med sina byar. 016:010 Men de f”rdrevo icke kanan‚erna som bodde i Geser; d„rf”r bodde ock kanan‚erna kvar bland Efraims barn, s†som de g”ra „nnu i dag, men de blevo arbetspliktiga tj„nare under dem. 017:001 Och Manasse stam fick sin lott s†lunda, ty han var Josefs f”rstf”dde: Makir, Manasses f”rstf”dde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman. 017:002 Manasses ”vriga barn fingo ock land, efter sina sl„kter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras sl„kter. 017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar; och hans d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 017:004 Dessa tr„dde fram inf”r pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamh”vdingarna och sade: ˝HERREN bj”d Mose att giva oss en arvedel bland v†ra br”der.˝ D† gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders br”der. 017:005 Allts† blevo de lotter som tillf”llo Manasse tio -- f”rutom Gileads land och Basan p† andra sidan Jordan -- 017:006 eftersom Manasses d”ttrar fingo en arvedel bland hans s”ner. Men Gileads land hade Manasses ”vriga barn f†tt. 017:007 Och Manasse fick sin gr„ns best„md s†lunda: Den gick fr†n Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d„refter gick gr„nsen †t h”ger, till En-Tappuas inbyggare. 017:008 (Tappuas land tillf”ll n„mligen Manasse, men sj„lva Tappua, inemot Manasse gr„ns, tillf”ll Efraims barn.) 017:009 Och gr„nsen gick vidare ned till Kanab„cken, s”der om b„cken; men st„derna d„r tillf”llo Efraim, fast„n de l†go bland Manasse st„der. Manasse gr„ns gick vidare norr om b„cken och gick sedan ut vid havet. 017:010 Det som l†g s”der om den tillf”ll Efraim, men det som l†g norr om den tillf”ll Manasse, och deras gr„ns var havet; och i norr n†dde de till Aser och i ”ster till Isaskar. 017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, inv†narna i Dor och underlydande orter, inv†narna i En-Dor och underlydande orter, inv†narna i Taanak och underlydande orter, inv†narna i Megiddo och underlydande orter, de tre h”jdernas land. 017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st„der, utan kanan‚erna f”rm†dde h†lla sig kvar d„r i landet. 017:013 N„r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan‚erna arbetspliktiga under sig; de f”rdrevo dem icke heller d†. 017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: ˝Varf”r har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast„n vi „ro ett talrikt folk, d† ju HERREN hitintills har v„lsignat oss?˝ 017:015 D† svarade Josua dem: ˝Om du „r ett f”r talrikt folk, s† drag upp till skogsbygden och r”j dig d„r mark i periss‚ernas och rafa‚ernas land, eftersom Efraims bergsbygd „r dig f”r tr†ng.˝ 017:016 Men Josefs barn sade: ˝I bergsbygden finnes icke rum nog f”r oss; och de kanan‚er som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av j„rn, b†de de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.˝ 017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ˝Du „r ett talrikt folk och har stor kraft, d„rf”r skall du icke hava allenast en lott; 017:018 utan du skall f† en bergsbygd, som ju ock „r en skogsbygd, men som du skall r”ja upp, s† att till och med utkanterna d„rav skola tillh”ra dig. Ty du m†ste f”rdriva kanan‚erna, eftersom de hava stridsvagnar av j„rn och „ro s† starka.˝ 018:001 Och Israels barns hela menighet f”rsamlade sig i Silo och uppsatte d„r uppenbarelset„ltet, d† nu landet var dem underd†nigt. 018:002 Men „nnu †terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade f†tt sin arvedel sig tillskiftad. 018:003 D„rf”r sade Josua till Israels barn: ˝Huru l„nge viljen I f”rsumma att g† †stad och taga i besittning det land som HERREN, edra f„ders Gud, har givit eder? 018:004 Utsen †t eder tre m„n f”r var stam, s† skall jag s„nda dem †stad, f”r att de m† st† upp och draga omkring i landet och s„tta upp en beskrivning d„r”ver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och s† komma tillbaka till mig. 018:005 De skola n„mligen uppdela det †t sig i sju delar, varvid Juda skall f”rbliva vid sitt omr†de i s”der och Josefs hus f”rbliva vid sitt omr†de i norr. 018:006 Och sedan skolen I s„tta upp beskrivningen ”ver landet, efter dessa sju delar, och b„ra den hit till mig, s† vill jag kasta lott f”r eder h„r inf”r HERREN, v†r Gud. 018:007 Ty leviterna f† ingen s„rskild del bland eder, utan HERRENS pr„stad”me „r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h„lften av Manasse stam hava redan f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, den arvedel som HERRENS tj„nare Mose gav dem.˝ 018:008 Och m„nnen stodo upp och gingo †stad; och n„r de gingo †stad bj”d Josua dem att de skulle s„tta upp en beskrivning ”ver landet, i det han sade: ˝G†n †stad och dragen omkring i landet och s„tten upp en beskrivning d„r”ver, och v„nden sedan tillbaka till mig, s† vill jag kasta lott f”r eder h„r inf”r HERREN i Silo.˝ 018:009 S† gingo d† m„nnen †stad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning ”ver det, efter dess sju delar, med dess st„der, och kommo s† tillbaka till Josua i l„gret vid Silo. 018:010 Sedan kastade Josua lott f”r dem i Silo inf”r HERREN, och Josua utskiftade d„r landet †t Israels barn, efter deras avdelningar. 018:011 D† nu lotten drogs f”r Benjamins barns stam, efter deras sl„kter, f”ll den ut s†, att det omr†de som lotten gav dem l†g mellan Juda barns och Josefs barns omr†den. 018:012 Deras gr„ns p† norra sidan begynte vid Jordan, och gr„nsen drog sig s† upp mot Jerikos h”jd i norr och upp†t bergsbygden v„sterut och gick s† ut i ”knen vid Bet-Aven. 018:013 D„rifr†n gick gr„nsen fram till Lus, till h”jden s”der om Lus, det „r Betel; sedan gick gr„nsen ned till Atrot-Addar ”ver berget s”der om Nedre Bet-Horon. 018:014 Och gr„nsen drog sig vidare fram†t och b”jde sig p† v„stra sidan s”derut fr†n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s”der d„rom, och gick s† ut till Kirjat-Baal, det „r staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omr†de. Detta var v„stra sidan. 018:015 Och s”dra sidan begynte vid „ndan av Kirjat-Jearims omr†de, och gr„nsen gick s† †t v„ster fram till Neftoavattnets k„lla. 018:016 Sedan gick gr„nsen ned till „ndan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d„refter ned i Hinnomsdalen, p† s”dra sidan om Jebus' h”jd, och gick s† ned till Rogelsk„llan. 018:017 D„refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk„llan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh”jden, och gick s† ned till Bohans, Rubens sons, sten. 018:018 Vidare gick den fram till den h”jd som ligger framf”r Hedmarken, norrut, och s† ned till Hedmarken. 018:019 Sedan gick gr„nsen fram till Bet-Hoglas h”jd, norrut, och s† gick gr„nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s”dra „nda. Detta var s”dra gr„nsen. 018:020 Men p† ”stra sidan var Jordan gr„nsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter. 018:021 Och de st„der som tillf”llo Benjamins barns stam, efter deras sl„kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, 018:023 Avim, Para, Ofra, 018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv st„der med sina byar; 018:025 Gibeon, Rama, Beerot, 018:026 Mispe, Kefira, Mosa, 018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala, 018:028 Sela, Elef, Jebus, det „r Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton st„der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras sl„kter. 019:001 Och den andra lotten f”ll ut f”r Simeon, f”r Simeons barns stam, efter deras sl„kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel. 019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada, 019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem, 019:004 Eltolad, Betul, Horma, 019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 019:006 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton st„der med deras byar; 019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra st„der med deras byar; 019:008 d„rtill alla de byar som l†go runt omkring dessa st„der, „nda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras sl„kter. 019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var f”r stor f”r dem; d„rf”r fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel. 019:010 Den tredje lotten drogs ut f”r Sebulons barn, efter deras sl„kter; och gr„nsen f”r deras arvedel gick „nda till Sarid. 019:011 D„rifr†n drog sig deras gr„ns v„sterut upp†t till Mareala och tr„ffade Dabbeset och tr„ffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam. 019:012 P† andra sidan fr†n Sarid, ”sterut mot solens uppg†ng, v„nde den sig †t Kislot-Tabors omr†de och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 019:013 D„rifr†n gick den fram ”sterut mot solens uppg†ng till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str„cker sig till Nea. 019:014 H„rf”rbi b”jde sig gr„nsen i norr till Hannaton och gick s† ut vid Jifta-Els dal. 019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv st„der med deras byar. 019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar. 019:017 F”r Isaskar f”ll den fj„rde lotten ut, f”r Isaskars barn, efter deras sl„kter. 019:018 Och deras gr„ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem, 019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat, 019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes, 019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes; 019:022 och gr„nsen tr„ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gr„ns gick ut vid Jordan -- sexton st„der med deras byar. 019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar. 019:024 Den femte lotten f”ll ut f”r Asers barns stam, efter deras sl„kter. 019:025 Och deras gr„ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr„ffade den Karmel och Sihor-Libnat. 019:027 D„refter v„nde den sig †t ”ster till Bet-Dagon och tr„ffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick s† ut till Kabul i norr. 019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, „nda upp till Stora Sidon. 019:029 Och gr„nsen v„nde sig till Rama och gick fram till den bef„sta staden Tyrus; sedan v„nde sig gr„nsen till Hosa och gick s† ut vid havet d„r landstr„ckan vid Aksib begynner. 019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv† st„der med deras byar. 019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar. 019:032 F”r Naftali barn f”ll den sj„tte lotten ut, f”r Naftali barn, efter deras sl„kter. 019:033 Och deras gr„ns gick fr†n Helef, fr†n terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, „nda till Lackum, och gick s† ut vid Jordan. 019:034 Och gr„nsen v„nde sig v„sterut till Asnot-Tabor och gick vidare d„rifr†n till Huckok; den tr„ffade Sebulon i s”der, och Aser tr„ffade den i v„ster och Juda med Jordan i ”ster. 019:035 Och den omfattade de bef„sta st„derna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 019:036 Adama, Rama, Hasor, 019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor, 019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton st„der med deras byar. 019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl„kter, st„derna med sina byar. 019:040 F”r Dans barns stam, efter deras sl„kter, f”ll den sjunde lotten ut. 019:041 Och gr„nsen f”r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla, 019:043 Elon, Timna, Ekron, 019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat, 019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr†det framf”r Jafo. 019:047 (Men n„r sedan Dans barns omr†de gick f”rlorat f”r dem, drogo Dans barn upp och bel„grade Lesem och intogo det och slogo dess inv†nare med sv„rdsegg; och sedan de s† hade tagit det i besittning, bosatte de sig d„r och kallade Lesem f”r Dan, efter Dans, sin faders, namn.) 019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar. 019:049 N„r Israels barn s† hade utskiftat landet efter dess gr„nser, g†vo de †t Josua, Nuns son, en s„rskild arvedel ibland sig. 019:050 Efter HERRENS befallning g†vo de honom n„mligen den stad som han beg„rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig d„r. 019:051 Dessa voro de arvslotter som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. S† avslutade de nu f”rdelningen av landet. 020:001 Och HERREN talade till Josua och sade: 020:002 ˝Tala till Israels barn och s„g: Utsen †t eder de frist„der om vilka jag har talat till eder genom Mose, 020:003 de st„der till vilka en dr†pare som oupps†tligen, utan vett och vilja, har d”dat n†gon m† kunna fly; och I skolen hava dem s†som tillflyktsorter undan blodsh„mnaren. 020:004 Och n„r n†gon flyr till en av dessa st„der, skall han stanna vid ing†ngen till stadsporten och omtala sin sak f”r de „ldste i den staden; d„refter m† de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats d„r han f†r bo ibland dem. 020:005 Och om blodsh„mnaren f”rf”ljer honom, skola de icke ”verl„mna dr†paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d”dat sin n„sta, och utan att f”rut hava burit hat till honom. 020:006 Och han skall stanna kvar d„r i staden, till dess han har st†tt till r„tta inf”r menigheten, och till dess den d†varande ”verstepr„sten har d”tt; sedan m† dr†paren v„nda tillbaka och komma till sin stad fr†n vilken han har flytt.˝ 020:007 S† helgade de d† d„rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Juda bergsbygd. 020:008 Och p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan, uts†go de d„rtill inom Rubens stam Beser i ”knen p† sl„tten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan. 020:009 Dessa voro de st„der som f”r alla Israels barn, och f”r de fr„mlingar som bodde ibland dem, best„mdes att vara orter till vilka var och en som oupps†tligen hade d”dat n†gon finge fly, s† att han skulle slippa d” f”r blodsh„mnarens hand, innan han hade st†tt till r„tta inf”r menigheten. 021:001 Och huvudm„nnen f”r leviternas familjer tr„dde fram inf”r pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar 021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: ˝HERREN bj”d genom Mose att man skulle giva oss st„der att bo i, med tillh”rande utmarker f”r v†r boskap.˝ 021:003 S† g†vo d† Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter †t leviterna f”ljande st„der med tillh”rande utmarker. 021:004 F”r kehatiternas sl„kter f”ll lotten ut s†, att bland dessa leviter pr„sten Arons s”ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st„der. 021:005 Och Kehats ”vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams sl„kter, ur Dans stam och ur ena h„lften av Manasse stam tio st„der. 021:006 Gersons barn †ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl„kter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h„lften av Manasse stam, i Basan, tretton st„der. 021:007 Meraris barn fingo, efter sina sl„kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv st„der. 021:008 Israels barn g†vo nu †t leviterna dessa st„der med tillh”rande utmarker, genom lottkastning, s†som HERREN hade bjudit genom Mose. 021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f”ljande h„r namngivna st„der: 021:010 Bland kehatiternas sl„kter bland Levi barn fingo Arons s”ner f”ljande, ty dem tr„ffade lotten f”rst: 021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det „r Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. 021:012 Men †kerjorden och byarna som h”rde till staden gav man till besittning †t Kaleb, Jefunnes son. 021:013 Źt pr„sten Arons s”ner gav man allts† dr†parfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, 021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, 021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio st„der ur dessa tv† stammar; 021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, 021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra st„der. 021:019 De st„der som Arons s”ner, pr„sterna, fingo utgjorde allts† tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker. 021:020 Och Kehats barns sl„kter av leviterna, n„mligen de ”vriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam f”ljande st„der, som lotten best„mde †t dem: 021:021 Man gav dem dr†parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, 021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra st„der; 021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, 021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra st„der; 021:025 och ur ena h„lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv† st„der. 021:026 De st„der som de ”vriga Kehats barns sl„kter fingo utgjorde allts† tillsammans tio, med tillh”rande utmarker. 021:027 Bland leviternas sl„kter fingo vidare Gersons barn ur ena h„lften av Manasse stam dr†parfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv† st„der; 021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra st„der; 021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra st„der; 021:032 och ur Naftali stam dr†parfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker -- tre st„der. 021:033 Gersoniternas st„der, efter deras sl„kter, utgjorde allts† tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker. 021:034 Och de ”vriga leviterna, Meraris barns sl„kter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, 021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra st„der. 021:036 021:037 021:038 och ur Gads stam dr†parfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, 021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra st„der. 021:040 De st„der som dessa de ”vriga leviternas sl„kter, Meraris barn, fingo p† sin lott, efter sina sl„kter, utgjorde allts† tillsammans tolv st„der. 021:041 Tillsammans utgjorde levitst„derna inom Israels barns besittningsomr†de fyrtio†tta st„der med tillh”rande utmarker. 021:042 Var och en av dessa st„der skulle best† av sj„lva staden och tillh”rande utmarker runt omkring. S† var det med alla dessa st„der. 021:043 S† gav d† HERREN †t Israel hela det land som han med ed hade lovat giva †t deras f„der; och de togo det i besittning och bosatte sig d„r. 021:044 Och HERREN l„t dem hava ro p† alla sidor, alldeles s†som han med ed hade lovat deras f„der; och ingen av deras fiender kunde st† dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand. 021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan. 022:001 D† kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena h„lften av Manasse stam 022:002 och sade till dem: ˝I haven h†llit allt vad HERRENS tj„nare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder. 022:003 I haven under denna l†nga tid, „nda till denna dag, icke ”vergivit edra br”der, och I haven h†llit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder h†lla. 022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, l†tit edra br”der komma till ro, s†som han lovade dem; s† v„nden nu om och g†n hem till edra hyddor i det land I haven f†tt till besittning, det som HERRENS tj„nare Mose har givit eder p† andra sidan Jordan. 022:005 Allenast m†n I noga h†lla och g”ra efter de bud och den lag som HERRENS tj„nare Mose har givit eder, s† att I „lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p† hans v„gar och iakttagen hans bud och h†llen eder till honom och tj„nen honom av allt edert hj„rta och av all eder sj„l.˝ 022:006 Och Josua v„lsignade dem och l„t dem g†, och s† gingo de hem till sina hyddor. 022:007 Ty †t ena h„lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och †t andra h„lften hade Josua givit land j„mte deras br”der p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan. D† nu Josua l„t dem g† hem till sina hyddor, v„lsignade han dem 022:008 och sade till dem: ˝V„nden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven f†tt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och j„rn och kl„der i stor myckenhet; skiften s† med edra br”der bytet fr†n edra fiender.˝ 022:009 S† v„nde d† Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifr†n de ”vriga israeliterna, bort ifr†n Silo i Kanaans land, f”r att begiva sig till Gileads land, det land de hade f†tt till besittning, och d„r de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose. 022:010 N„r s† Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de d„r ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare. 022:011 Och de ”vriga israeliterna fingo h”ra s„gas: ˝Se, Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p† andra sidan om de ”vriga israeliternas omr†de.˝ 022:012 N„r Israels barn h”rde detta, f”rsamlade sig deras hela menighet i Silo f”r att draga upp till strid mot dem. 022:013 D„refter s„nde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, pr„sten Eleasars son, 022:014 och med honom tio h”vdingar, en h”vding f”r var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman f”r sin familj inom Israels „tter. 022:015 Och n„r dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade: 022:016 ˝S† s„ger hela HERRENS menighet: Vad „r detta f”r en otrohet som I haven beg†tt mot Israels Gud, d† I haven v„nt eder bort ifr†n HERREN, d„rigenom att I haven byggt eder ett altare och s†lunda nu satt eder upp mot HERREN? 022:017 Žr det icke nog att vi hava beg†tt missg„rningen med Peor, fr†n vilken vi „nnu i dag icke hava blivit renade, och f”r vilken en hems”kelse drabbade HERRENS menighet? 022:018 Viljen I nu ytterligare v„nda eder bort ifr†n HERREN? Om I i dag s„tten eder upp mot HERREN, s† skall f”rvisso i morgon hans f”rt”rnelse drabba Israels hela menighet. 022:019 Men om det land I haven f†tt till besittning tyckes eder vara orent, s† dragen ”ver till det land HERREN har tagit till besittning, d„r HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar d„r bland oss. S„tten eder icke upp mot HERREN och s„tten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat „n HERRENS, v†r Guds, altare. 022:020 N„r Akan, Seras son, hade trol”st f”rgripit sig p† det tillspillogivna, kom icke d† f”rt”rnelse ”ver Israels hela menighet, s† att han sj„lv icke blev den ende som f”rgicks genom den missg„rningen? 022:021 D† svarade Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam och talade till huvudm„nnen f”r Israels „tter: 022:022 ˝Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel m† ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du m† d† i dag undandraga oss din hj„lp! -- 022:023 om vi hava byggt altaret †t oss, d„rf”r att vi vilja v„nda oss bort ifr†n HERREN, och om vi vilja offra d„rp† br„nnoffer eller spisoffer eller framb„ra tackoffer d„rp†, d† m† HERREN sj„lv utkr„va vad vi hava f”rskyllt. 022:024 Nej, vi hava sannerligen gjort s† av fruktan f”r vad som kunde h„nda, i det att vi t„nkte att edra barn i framtiden skulle kunna s„ga till v†ra barn: 'Vad haven I att g”ra med HERREN, Israels Gud? 022:025 HERREN har ju satt Jordan till gr„ns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; allts† haven I ingen del i HERREN.' Och s† skulle edra barn kunna hindra v†ra barn fr†n att frukta HERREN. 022:026 D„rf”r sade vi: M† vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till br„nnoffer eller till slaktoffer, 022:027 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan b†das efterkommande efter oss, att vi vilja f”rr„tta HERRENS tj„nst inf”r hans ansikte med v†ra br„nnoffer och slaktoffer och tackoffer, s† att edra barn i framtiden icke kunna s„ga till v†ra barn: 'I haven ingen del i HERREN.' 022:028 Och vi t„nkte: Om det i framtiden h„nder att de s† s„ga till oss och v†ra efterkommande, d† kunna vi svara: 'Sen p† den bild av HERRENS altare, som v†ra f„der hava gjort, men icke till br„nnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.' 022:029 Bort det, att vi skulle s„tta oss upp mot HERREN och nu v„nda oss bort ifr†n HERREN genom att bygga ett altare till br„nnoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat „n HERRENS, v†r Guds, altare, som st†r framf”r hans tabernakel.˝ 022:030 D† nu pr„sten Pinehas och menighetens h”vdingar, n„mligen huvudm„nnen f”r Israels „tter, som voro med honom, h”rde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem. 022:031 Och Pinehas, pr„sten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: ˝Nu hava vi f”rnummit att HERREN „r mitt ibland oss, d„rav n„mligen, att I icke haven velat beg† en s†dan otrohet mot HERREN. D„rmed haven I ock r„ddat Israels barn undan HERRENS hand.˝ 022:032 D„refter v„nde Pinehas, pr„sten Eleasars son, j„mte h”vdingarna tillbaka fr†n Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de ”vriga israeliterna och avg†vo sin ber„ttelse h„rom inf”r dem. 022:033 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de t„nkte icke mer p† att draga upp till strid mot dem, f”r att f”rd„rva det land d„r Rubens barn och Gads barn bodde. 022:034 Och Rubens barn och Gads barn g†vo namn †t altaret; de sade: ˝Ett vittne „r det mellan oss, att HERREN „r Gud.˝ 023:001 En l†ng tid h„refter, n„r HERREN hade l†tit Israel f† ro f”r alla dess fiender runt omkring, och d† Josua var gammal och kommen till h”g †lder, 023:002 kallade han till sig hela Israel, dess „ldste, dess huvudm„n, dess domare och tillsyningsm„n och sade till dem: ˝Jag „r nu gammal och kommen till h”g †lder. 023:003 Och I haven sj„lva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, n„r I drogen h„rin, ty HERREN eder Gud, stridde sj„lv f”r eder. 023:004 Se, dessa folk som „nnu „ro kvar har jag genom lottkastning f”rdelat †t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifr†n Jordan intill Stora havet v„sterut, f”r att icke n„mna alla de folk jag har utrotat. 023:005 Och HERREN, eder Gud, skall sj„lv driva dem undan f”r eder och f”rjaga dem f”r eder, s† att I skolen taga deras land i besittning, s†som HERREN, eder Gud, har lovat eder. 023:006 Men varen I nu st†ndaktiga i att h†lla och g”ra allt vad som „r f”reskrivet i Moses lagbok, s† att I icke viken av d„rifr†n vare sig till h”ger eller till v„nster, 023:007 och icke tr„den i gemenskap med dessa folk som „nnu „ro kvar h„r j„mte eder, ej heller n„mnen deras gudars namn eller sv„rjen vid dem eller tj„nen och tillbedjen dem. 023:008 Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I h†lla eder, s†som I haven gjort „nda till denna dag, 023:009 varf”r ock HERREN har f”rdrivit f”r eder stora och m„ktiga folk, s† att ingen har kunnat st† eder emot „nda till denna dag. 023:010 En enda man bland eder jagade tusen framf”r sig, ty HERREN, eder Gud, stridde sj„lv f”r eder, s†som han hade lovat eder. 023:011 S† haven nu noga akt p† eder sj„lva, s† att I „lsken HERREN, eder Gud. 023:012 Ty om I v„nden eder bort ifr†n honom, och h†llen eder till †terstoden av dessa folk som „nnu „ro kvar h„r j„mte eder, och befrynden eder med dem, s† att I tr„den i gemenskap med dem och de med eder, 023:013 d† m†n I f”rvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall f”rdriva dessa folk undan f”r eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel f”r edra sidor och taggar i edra ”gon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. 023:014 Se, jag g†r nu all v„rldens v„g. S† besinnen d† av allt edert hj„rta och av all eder sj„l att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat ang†ende eder; det har allt g†tt i fullbordan f”r eder, intet d„rav har uteblivit. 023:015 Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit ”ver eder, s† skall ock HERREN l†ta allt det onda komma ”ver eder, till dess han har f”rgjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. 023:016 Om I n„mligen ”vertr„den HERRENS, eder Guds, f”rbund, det som han har stadgat f”r eder, och g†n †stad och tj„nen andra gudar och tillbedjen dem, s† skall HERRENS vrede uppt„ndas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.˝ 024:001 Och Josua f”rsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de „ldste i Israel, dess huvudm„n, dess domare och dess tillsyningsm„n, och de tr„dde fram inf”r Gud. 024:002 Och Josua sade till allt folket: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: P† andra sidan floden bodde edra f„der i forna tider; s† gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tj„nade d„r andra gudar. 024:003 Men jag h„mtade eder fader Abraham fr†n andra sidan floden och l„t honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans s„d talrik; jag gav honom Isak, 024:004 och †t Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning †t Esau; men Jakob och hans s”ner drogo ned till Egypten. 024:005 Sedan s„nde jag Mose och Aron och hems”kte Egypten med de g„rningar jag d„r gjorde, och d„refter f”rde jag eder ut. 024:006 Och n„r jag f”rde edra f„der ut ur Egypten och I haden kommit till havet, f”rf”ljde egyptierna edra f„der med vagnar och ryttare ned i R”da havet. 024:007 D† ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt m”rker mellan eder och egyptierna och l„t havet komma ”ver dem, s† att det ”vert„ckte dem; ja, I s†gen med egna ”gon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i ”knen en l†ng tid. 024:008 D„refter f”rde jag eder in i amor‚ernas land, vilka bodde p† andra sidan Jordan, och de inl„to sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, s† att I intogen deras land, och jag f”rgjorde dem f”r eder. 024:009 D† uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han s„nde och l„t kalla till sig Bileam, Beors son, f”r att denne skulle f”rbanna eder. 024:010 Men jag ville icke h”ra p† Bileam, utan han m†ste v„lsigna eder, och jag r„ddade eder ur hans hand. 024:011 Och n„r I haden g†tt ”ver Jordan och kommit till Jeriko, g†vo sig Jerikos borgare i strid med eder, s† och amor‚erna, periss‚erna, kanan‚erna, hetiterna och girgas‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna; men jag gav dem i eder hand. 024:012 Och jag s„nde getingar framf”r eder, och genom dessa f”rjagades amor‚ernas tv† konungar f”r eder, icke genom ditt sv„rd eller din b†ge. 024:013 Och jag gav eder ett land varp† du icke hade nedlagt n†got arbete, s† ock st„der som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av ving†rdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I „ta. 024:014 S† frukten nu HERREN och tj„nen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra f„der tj„nade p† andra sidan floden och i Egypten, och tj„nen HERREN. 024:015 Men om det misshagar eder att tj„na HERREN, s† utv„ljen †t eder i dag vem I viljen tj„na, antingen de gudar som edra f„der tj„nade, n„r de bodde p† andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amor‚erna, i vilkas land I sj„lva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tj„na HERREN.˝ 024:016 D† svarade folket och sade: ˝Bort det, att vi skulle ”vergiva HERREN och tj„na andra gudar! 024:017 Nej, HERREN „r v†r Gud, han „r den som har f”rt oss och v†ra f„der upp ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset, och som inf”r v†ra ”gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p† hela den v„g vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram. 024:018 HERREN har f”rjagat f”r oss alla dessa folk, s† ock amor‚erna som bodde i landet. D„rf”r vilja vi ock tj„na HERREN; ty an „r v†r Gud.˝ 024:019 Josua sade till folket: ˝I kunnen icke tj„na HERREN, ty han „r en helig Gud; han „r en nit„lskande Gud, han skall icke hava f”rdrag med edra ”vertr„delser och synder. 024:020 Om I ”vergiven HERREN och tj„nen fr„mmande gudar, s† skall han v„nda sig bort och l†ta det g† eder illa och f”rg”ra eder, i st„llet f”r att han hittills har l†tit det g† eder v„l.˝ 024:021 Men folket sade till Josua: ˝Icke s†, utan vi vilja tj„na HERREN.˝ 024:022 D† sade Josua till folket: ˝I „ren nu sj„lva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN †t eder, f”r att tj„na honom.˝ De svarade: ˝Ja.˝ 024:023 Han sade: ˝S† skaffen nu bort de fr„mmande gudar som I haven bland eder, och b”jen edra hj„rtan till HERREN, Israels Gud.˝ 024:024 Folket svarade Josua: ˝HERREN, v†r Gud, vilja vi tj„na, och hans r”st vilja vi h”ra.˝ 024:025 S† sl”t d† Josua p† den dagen ett f”rbund med folket och f”relade dem lag och r„tt i Sikem. 024:026 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den d„r, under eken som stod vid HERRENS helgedom. 024:027 Och Josua sade till allt folket: ˝Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har h”rt alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, s† att I icke f”rneken eder Gud.˝ 024:028 Sedan l„t Josua folket g†, var och en till sin arvedel. 024:029 En tid h„refter dog HERRENS tj„nare Josua, Nuns son, ett hundra tio †r gammal. 024:030 Och man begrov honom p† hans arvedels omr†de, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 024:031 Och Israel tj„nade HERREN, s† l„nge Josua levde, och s† l„nge de „ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de g„rningar HERREN hade gjort f”r Israel. 024:032 Och Josefs ben, som Israels barn hade f”rt upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, p† det jordstycke som Jakob hade k”pt av Hamors, Sikems faders, barn f”r hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel. 024:033 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd. Book 07 Domareboken 001:001 Efter Josuas d”d fr†gade Israels barn HERREN och sade: ˝Vem bland oss skall f”rst draga upp mot kanan‚erna och strida mot dem?˝ 001:002 HERREN sade: ˝Juda skall g”ra det; se, jag har givit landet i hans hand.˝ 001:003 D† sade Juda till sin broder Simeon: ˝Drag upp med mig in i min arvslott, och l†t oss strida mot kanan‚erna, s† skall jag sedan t†ga med dig in i din arvslott.˝ S† t†gade d† Simeon med honom. 001:004 N„r nu Juda drog ditupp, gav HERREN kanan‚erna och periss‚erna i deras hand, s† att de slogo dem vid Besek, tio tusen man. 001:005 Ty vid Besek tr„ffade de p† Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo s† kanan‚erna och periss‚erna. 001:006 Och Adoni-Besek flydde, men de f”rf”ljde honom och grepo honom och h”ggo av honom hans tummar och stort†r. 001:007 D† sade Adoni-Besek: ˝Sjuttio konungar med avhuggna tummar och stort†r h„mtade upp smulorna under mitt bord; efter mina g„rningar har Gud nu vederg„llt mig.˝ Sedan f”rde de honom till Jerusalem, och d„r dog han. 001:008 Men Juda barn bel„grade Jerusalem och intogo det och slogo dess inv†nare med sv„rdsegg; d„refter satte de eld p† staden. 001:009 Sedan drogo Juda barn ned f”r att strida mot de kanan‚er som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i L†glandet. 001:010 Och Juda t†gade †stad mot de kanan‚er som bodde i Hebron -- vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai. 001:011 D„rifr†n t†gade de †stad mot Debirs inv†nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 001:012 Och Kaleb sade: ˝Źt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.˝ 001:013 N„r d† Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 001:014 Och n„r hon kom till honom, intalade hon honom att beg„ra ett stycke †kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr†n †snan. D† sade Kaleb till henne: ˝Vad ”nskar du?˝ 001:015 Hon sade till honom: ˝L†t mig f† en avskedssk„nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m† du giva mig vattenk„llor.˝ D† gav Kaleb henne Illitk„llorna och Tatitk„llorna. 001:016 Och kain‚ens, Moses sv„rfaders, barn hade dragit upp fr†n Palmstaden med Juda barn till Juda ”ken, s”der om Arad; de gingo †stad och bosatte sig bland folket d„r. 001:017 Men Juda t†gade †stad med sin broder Simeon, och de slogo de kanan‚er som bodde i Sefat; och de g†vo staden till spillo; s† fick den namnet Horma. 001:018 D„refter intog Juda Gasa med dess omr†de, Askelon med dess omr†de och Ekron med dess omr†de. 001:019 Och HERREN var med Juda, s† att de intogo bergsbygden; men de kunde icke f”rdriva dem som bodde i dalbygden, d„rf”r att dessa hade stridsvagnar av j„rn. 001:020 Och de g†vo Hebron †t Kaleb, s†som Mose hade f”reskrivit; och han f”rdrev d„rifr†n Anaks tre s”ner. 001:021 Men jebus‚erna, som bodde i Jerusalem, blevo icke f”rdrivna av Benjamins barn; d„rf”r bodde ock jebus‚erna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, s†som de g”ra „nnu dag. 001:022 S† drogo ock m„nnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem. 001:023 Och m„nnen av Josefs hus l„to bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus. 001:024 D† fingo deras kunskapare se en man g† ut ur staden, och de sade till honom: ˝Visa oss var vi kunna komma in i staden, s† vilja vi sedan g”ra barmh„rtighet med dig.˝ 001:025 N„r han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens inv†nare med sv„rdsegg; men den mannen och hela hans sl„kt l„to de g†. 001:026 Och mannen begav sig till hetiternas land; d„r byggde han en stad och gav den namnet Lus, s†som den heter „nnu i dag. 001:027 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller f”rdrevo de inv†narna i Dor och underlydande orter, ej heller inv†narna i Jibleam och underlydande orter, ej heller inv†narna i Megiddo och underlydande orter, utan kanan‚erna f”rm†dde h†lla sig kvar d„r i landet. 001:028 N„r sedan israeliterna blevo de starkare, l„to de kanan‚erna bliva arbetspliktiga under sig; de f”rdrevo dem icke heller d†. 001:029 Icke heller f”rdrev Efraim de kanan‚er som bodde i Geser, utan kanan‚erna bodde kvar bland dem d„r i Geser. 001:030 Sebulon f”rdrev icke inv†narna i Kitron och inv†narna i Nahalol, utan kanan‚erna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem. 001:031 Aser f”rdrev icke inv†narna i Acko eller inv†narna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 001:032 Allts† bodde aseriterna bland kanan‚erna, landets gamla inbyggare; ty de f”rdrevo dem icke. 001:033 Naftali f”rdrev icke inv†narna i Bet-Semes, ej heller inv†narna i Bet-Anat, utan bodde ibland kanan‚erna, landets gamla inbyggare; men inv†narna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga †t dem. 001:034 Men amor‚erna tr„ngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden. 001:035 Och amor‚erna f”rm†dde h†lla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung ”ver dem, s† att de blevo arbetspliktiga under dessa. 001:036 Och amor‚ernas omr†de str„ckte sig fr†n Skorpionh”jden, fr†n Sela vidare upp†t. 002:001 Och HERRENS „ngel kom fr†n Gilgal upp till Bokim. Och han sade: ˝Jag f”rde eder upp ur Egypten och l„t eder komma in i det land som jag med ed hade lovat †t edra f„der; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt f”rbund med eder till evig tid. 002:002 I †ter skolen icke sluta f”rbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat h”ra min r”st. Vad haven I gjort! -- 002:003 D„rf”r s„ger jag nu ock: 'Jag vill icke f”rjaga dem f”r eder, utan de skola tr„nga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'˝ 002:004 N„r HERRENS „ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i gr†t. 002:005 Och de g†vo den platsen namnet Bokim; och de offrade d„r †t HERREN. 002:006 Sedan Josua hade l†tit folket g†, drogo Israels barn †stad var och en till sin arvedel, f”r att taga landet i besittning. 002:007 Och folket tj„nade HERREN, s† l„nge Josua levde, och s† l„nge de „ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora g„rningar HERREN hade gjort f”r Israel. 002:008 Men HERRENS tj„nare Josua, Nuns son, dog, n„r han var ett hundra tio †r gammal. 002:009 Och man begrov honom p† hans arvedels omr†de i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 002:010 N„r sedan ocks† hela det sl„ktet hade blivit samlat till sina f„der, kom ett annat sl„kte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de g„rningar som han hade gjort f”r Israel. 002:011 D† gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ”gon och tj„nade Baalerna. 002:012 De ”verg†vo HERREN, sina f„ders Gud, som hade f”rt dem ut ur Egyptens land, och f”ljde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillb†do de; d„rmed f”rt”rnade de HERREN. 002:013 Ty n„r de ”verg†vo HERREN och tj„nade Baal och Astarterna, 002:014 uppt„ndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han s†lde dem i deras fienders hand d„r runt omkring, s† att de icke mer kunde st† emot sina fiender. 002:015 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s† att de kommo i olycka, s†som HERREN hade hotat, och s†som HERREN hade svurit att det skulle g† dem, och de kommo i stor n”d. 002:016 D† l„t HERREN domare uppst†, som fr„lste dem ur deras plundrares hand. 002:017 Men de h”rde icke heller p† sina domare, utan lupo i trol”s avf„llighet efter andra gudar och tillb†do dem; de veko med hast av ifr†n den v„g som deras f„der hade vandrat, i lydnad f”r HERRENS bud, och gjorde icke s†som de. 002:018 N„r HERREN allts† l„t n†gon domare uppst† bland dem, var han med domaren och fr„lste dem ur deras fienders hand, s† l„nge domaren levde; ty d† de j„mrade sig ”ver sina f”rtryckare och pl†gare, f”rbarmade sig HERREN. 002:019 Men n„r domaren dog, v„nde de tillbaka och togo sig till vad f”rd„rvligt var, „nnu mer „n deras f„der, s† att de f”ljde efter andra gudar och tj„nade och tillb†do dem; de avstodo icke fr†n sina g„rningar och sin h†rdnackenhet. 002:020 D„rf”r uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, s† att han sade: ˝Eftersom detta folk har ”vertr„tt det f”rbund som jag stadgade f”r deras f„der, och icke har velat h”ra min r”st, 002:021 d„rf”r skall icke heller jag h„danefter f”rdriva f”r dem en enda man av de folk som Josua l„mnade efter sig, n„r han dog; 002:022 ty jag skall med dem s„tta Israel p† prov, om de vilja h†lla HERRENS v„g och vandra d„rp†, s†som deras f„der hava h†llit den, eller om de icke vilja det.˝ 002:023 Allts† l„t HERREN dessa folk bliva kvar och f”rdrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand. 003:001 Dessa voro de folk som HERREN l„t bliva kvar, f”r att genom dem s„tta Israel p† prov, alla de israeliter n„mligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan 003:002 -- allenast p† det att dessa Israels barns efterkommande skulle f† vara med om s†dana, f”r att han s† skulle l„ra dem att f”ra krig, dock allenast dem som f”rut icke hade varit med om s†dana --: 003:003 filist‚ernas fem h”vdingar och alla kanan‚er och sidonier, samt de hiv‚er som bodde i Libanons bergsbygd, fr†n berget Baal-Hermon „nda dit d„r v„gen g†r till Hamat. 003:004 Med dessa ville HERREN s„tta Israel p† prov, f”r att f”rnimma om de ville h”rsamma de bud som han hade givit deras f„der. 003:005 D† nu Israels barn bodde: ibland kanan‚erna, hetiterna, amor‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, 003:006 togo de deras d”ttrar till hustrur †t sig och g†vo sina d”ttrar †t deras s”ner och tj„nade deras gudar. 003:007 S† gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ”gon och gl”mde HERREN, sin Gud, och tj„nade Baalerna och Aserorna. 003:008 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s†lde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn m†ste tj„na Kusan-Risataim i †tta †r. 003:009 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l„t d† bland Israels barn en fr„lsare uppst†, som fr„lste dem, n„mligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder. 003:010 HERRENS Ande kom ”ver honom, och han blev domare i Israel, och n„r han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, s† att hans hand blev Kusan-Risataim ”verm„ktig. 003:011 Och landet hade nu ro i fyrtio †r; s† dog Otniel, Kenas' son. 003:012 Men Israels barn gjorde †ter vad ont var i HERRENS ”gon, d† gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt ”ver Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS ”gon. 003:013 Denne f”renade med sig Ammons barn och Amalek; sedan t†gade han †stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden. 003:014 Och Israels barn m†ste nu tj„na: Eglon, konungen i Moab, i aderton †r. 003:015 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l„t d† bland dem en fr„lsare uppst†, benjaminiten Ehud, Geras son, en v„nsterh„nt man. N„r Israels barn genom honom skulle s„nda sina sk„nker till Eglon, konungen i Moab, 003:016 gjorde sig Ehud ett tveeggat sv„rd, en fot l†ngt; och han band detta under sina kl„der vid sin h”gra l„nd. 003:017 S† ”verl„mnade han sk„nkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man. 003:018 N„r han nu hade ”verl„mnat sk„nkerna, l„t han folket som hade burit dem g† sin v„g. 003:019 Men sj„lv v„nde han tillbaka fr†n Bel„tesplatsen vid Gilgal och l„t s„ga: ˝Jag har ett hemligt „rende till dig, o konung.˝ N„r denne d† sade: ˝L„mnen oss i ro˝, gingo alla de som stodo omkring honom ut d„rifr†n. 003:020 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, d„r han satt i sommarsalen, som han hade f”r sig allena, sade Ehud: ˝Jag har ett ord fr†n Gud att s„ga dig.˝ D† stod han upp fr†n sin stol. 003:021 Men Ehud r„ckte ut sin v„nstra hand och tog sv„rdet fr†n sin h”gra l„nd och st”tte det i hans buk, 003:022 s† att ock f„stet f”ljde med in efter klingan, och klingan omsl”ts av fettet, ty han drog icke ut sv„rdet ur hans buk. D„refter gick Ehud ut i f”rsalen; 003:023 och n„r han hade kommit ditut, i f”rhallen, st„ngde han igen d”rrarna till salen efter sig och riglade dem. 003:024 Sedan, d† han hade g†tt sin v„g, kommo Eglons tj„nare, och n„r de fingo se att d”rrarna till salen voro riglade, t„nkte de: ˝F”rvisso har han n†got avsides bestyr i sin sommarkammare.˝ 003:025 Men sedan de hade v„ntat l„nge och v„l, och han „nd† icke ”ppnade d”rrarna till salen, togo de nyckeln och ”ppnade sj„lva, och se, d† l†g deras herre d”d d„r p† golvet. 003:026 Men Ehud hade flytt undan, medan de dr”jde; han hade redan hunnit f”rbi Bel„tesplatsen och flydde sedan undan till Seira. 003:027 Och s† snart han hade kommit hem, l„t han st”ta i basun Efraims bergsbygd; d† drogo Israels barn ned fr†n bergsbygden med honom i spetsen f”r sig. 003:028 Och han sade till dem: ˝F”ljen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.˝ D† drogo de efter honom l„ngre ned och besatte vadst„llena ”ver Jordan f”r moabiterna och l„to ingen komma ”ver. 003:029 D„r slogo de d† moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan. 003:030 S† blev Moab d† kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i †ttio †r. 003:031 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filist‚erna, sex hundra man, med en oxpik. Ocks† han fr„lste Israel. 004:001 Men Israels barn gjorde †ter vad ont var i HERRENS ”gon, n„r Ehud var d”d. 004:002 D† s†lde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans h„rh”vitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim. 004:003 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av j„rn, och han f”rtryckte Israels barn v†ldsamt i tjugu †r. 004:004 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p† den tiden domarinna i Israel. 004:005 Hon pl„gade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa r„tt. 004:006 Hon s„nde nu och l„t kalla till sig Barak, Abinoams son, fr†n Kedes i Naftali, och sade till honom: ˝Se, HERREN, Israels Gud, bjuder: Drag †stad upp p† berget Tabor och tag med dig tio tusen man av Naftali barn och Sebulons barn. 004:007 Ty jag vill draga Sisera, Jabins h„rh”vitsman, med hans vagnar och skaror, till dig vid b„cken Kison och giva honom i din hand.˝ 004:008 Barak sade till henne: ˝Om du g†r med mig, s† g†r jag, men om du icke g†r med mig, s† g†r icke heller jag.˝ 004:009 D† svarade hon: ˝Ja, jag skall g† med dig; dock skall „ran d† icke bliva din p† den v„g du nu g†r, utan HERREN skall s„lja Sisera i en kvinnas hand.˝ S† stod Debora upp och gick med Barak till Kedes. 004:010 D† b†dade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio tusen man f”ljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom. 004:011 Men kain‚en Heber hade skilt sig fr†n de ”vriga kain‚erna, Hobabs, Moses sv„rfaders, barn; och han hade sina t„ltplatser „nda till terebinten i Saannim vid Kedes. 004:012 Och man ber„ttade f”r Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp p† berget Tabor. 004:013 D† b†dade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar av j„rn, d„rtill ock allt folk han hade, att draga fr†n Haroset-Haggoim till b„cken Kison. 004:014 Men Debora sade till Barak: ˝St† upp, ty detta „r den dag p† vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit ut framf”r dig.˝ S† drog d† Barak ned fr†n berget Tabor, och tio tusen man f”ljde honom. 004:015 Och HERREN s„nde f”rvirring ”ver Sisera och alla hans vagnar och hela hans h„r, s† att de veko tillbaka f”r Baraks sv„rd; och Sisera steg ned fr†n sin vagn och flydde till fots. 004:016 Och Barak jagade efter vagnarna och h„ren „nda till Haroset-Haggoim. Och hela Siseras h„r f”ll f”r sv„rdsegg; icke en enda kom undan. 004:017 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels, kain‚en Hebers hustrus, t„lt; ty v„nskap r†dde mellan Jabin, konungen i Hasor, och kain‚en Hebers hus. 004:018 D† gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: ˝Kom in, min herre, kom in till mig, frukta intet.˝ S† gick han d† in till henne i t„ltet, och hon h”ljde ”ver honom med ett t„cke. 004:019 Och han sade till henne: ˝Giv mig litet vatten att dricka, ty jag „r t”rstig.˝ D† ”ppnade hon mj”lk- k„rlet och gav honom att dricka och h”ljde sedan †ter ”ver honom. 004:020 Och han sade till henne: ˝St„ll dig vid ing†ngen till t„ltet; och kommer n†gon och fr†gar dig om n†gon „r h„r, s† svara nej.˝ 004:021 Men Jael, Hebers hustru, grep en t„ltplugg och tog en hammare i sin hand, gick d„refter sakta in till honom och slog pluggen genom tinningen p† honom, s† att den gick ned i marken. S† d”dades han, d„r han l†g f”rs„nkt i tung s”mn, medtagen av tr”tthet. 004:022 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d† gick Jael ut emot honom och sade till honom: ˝Kom hit, s† skall jag visa dig den man som du s”ker.˝ N„r han d† gick in till henne, fick han se Sisera ligga d”d d„r, med t„ltpluggen genom tinningen. 004:023 S† l„t Gud p† den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av Israels barn. 004:024 Och Israels barns hand vilade allt tyngre p† Jabin, konungen i Kanaan; och till slut f”rgjorde de Jabin, konungen i Kanaan. 005:001 De sj”ngo Debora och Barak, Abinoams son, denna s†ng: 005:002 Att h„rf”rare f”rde an i Israel, att folket villigt f”ljde dem -- loven HERREN d„rf”r! 005:003 H”ren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS „ra vill jag, vill jag sjunga, lovs„ga HERREN, Israels Gud. 005:004 HERRE, n„r du drog ut fr†n Seir, n„r du gick fram ifr†n Edoms mark, d† b„vade jorden, d† str”mmade det fr†n himmelen, d† str”mmade vatten ned ifr†n molnen; 005:005 bergen sk„lvde inf”r HERRENS ansikte, ja, Sinai inf”r HERRENS, Israels Guds, ansikte. 005:006 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar l†go v„garna ”de; vandrarna m†ste f„rdas sv†ra omv„gar. 005:007 Inga styresm„n funnos, inga funnos mer i Israel, f”rr„n du stod upp, Debora, stod upp s†som en moder i Israel. 005:008 Man valde sig nya gudar; d† n†dde striden fram till portarna. Men ingen sk”ld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel. 005:009 Mitt hj„rta tillh”r Israels h”vdingar och dem bland folket, som villigt f”ljde; 005:010 ja, loven HERREN. I som riden p† vita †sninnor, I som sitten hemma p† mattor, och I som vandren p† v„gen, talen h„rom. 005:011 N„r man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, d† lovprisar man d„r HERRENS r„ttf„rdiga g„rningar, att han i r„ttf„rdighet regerar i Israel. D† drog HERRENS folk ned till portarna. 005:012 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din s†ng! St† upp, Barak; tag dig f†ngar, du Abinoams son. 005:013 D† satte folkets kvarleva de tappre till anf”rare, HERREN satte mig till anf”rare ”ver hj„ltarna. 005:014 Fr†n Efraim kommo m„n som hade rotf„st sig i Amalek; Benjamin f”ljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifr†n Makir drogo h”vdingar †stad, och fr†n Sebulon m„n som buro anf”rarstav. 005:015 Furstarna i Isaskar sl”to sig till Debora; och likasom Isaskar, s† gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes sp†r. Bland Rubens „tter h”llos stora r†dslag. 005:016 Men varf”r satt du kvar ibland dina f†llor och lyssnade till fl”jtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens „tter f”rdes stora ”verl„ggningar. 005:017 Gilead stannade p† andra sidan Jordan. Och Dan varf”r -- dr”jer han „nnu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han. 005:018 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv †t d”den, Naftali likas†, p† stridsf„ltets h”jder. 005:019 Konungar drogo fram och stridde ja, d† stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke. 005:020 Fr†n himmelen f”rdes strid, stj„rnorna stridde fr†n sina banor mot Sisera. 005:021 B„cken Kison ryckte dem bort, urtidsb„cken, b„cken Kison. G† fram, min sj„l, med makt! 005:022 D† stampade h„starnas hovar, n„r deras tappra ryttare jagade fram†t, fram†t. 005:023 F”rbannen Meros, s„ger HERRENS „ngel, ja, f”rbannen dess inbyggare, d„rf”r att de ej kommo HERREN till hj„lp, HERREN till hj„lp bland hj„ltarna. 005:024 V„lsignad vare Jael framf”r andra kvinnor, Hebers hustru, kain‚ens, v„lsignad framf”r alla kvinnor som bo i t„lt! 005:025 Vatten beg„rde han; d† gav hon honom mj”lk, gr„ddmj”lk bar hon fram i h”gtidssk†len. 005:026 Sin hand r„ckte hon ut efter t„ltpluggen, sin h”gra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spr„ckte hans tinning och genomborrade den. 005:027 Vid hennes f”tter sj”nk han ihop, f”ll omkull och blev liggande; ja, vid hennes f”tter sj”nk han ihop och f”ll omkull; d„r han sj”nk ihop, d„r f”ll han d”dsslagen. 005:028 Ut genom f”nstret sk†dade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: ˝Varf”r dr”jer v„l hans vagn att komma? Varf”r „ro de s† senf„rdiga, hans vagnsh„stars f”tter?˝ 005:029 D† svara de klokaste av hennes hovt„rnor, och sj„lv giver hon sig detsamma svaret: 005:030 ˝F”rvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tv† †t envar av m„nnen, byte av praktv„vnader f”r Siseras r„kning, byte av praktv„vnader, brokiga tyger; en pr„ktig duk, ja, tv† brokiga dukar f”r de f†ngnas halsar.˝ 005:031 S† m† alla dina fiender f”rg†s, o HERRE. Men de som „lska honom m† likna solen, n„r den g†r upp i hj„ltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio †r. 006:001 Men n„r Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju †r. 006:002 Och Midjans hand blev Israel s† ”verm„ktig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de h†lor som nu „ro att se i bergen, s† ock grottorna och bergf„stena. 006:003 S† ofta israeliterna hade s†tt, drogo midjaniterna, amalekiterna och ”sterl„nningarna upp emot dem 006:004 och l„grade sig d„r och ”verf”llo dem och f”rd„rvade landets gr”da „nda fram emot Gasa; de l„mnade inga livsmedel kvar i Israel, inga f†r, oxar eller †snor. 006:005 Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina t„lt och kommo s† talrika som gr„shoppor; de sj„lva och deras kameler voro or„kneliga. Och de f”llo in i landet f”r att f”rd„rva det. 006:006 S† kom Israel i stort el„nde genom Midjan; d† ropade Israels barn till HERREN. 006:007 Och n„r Israels barn ropade till HERREN f”r Midjans skull, 006:008 s„nde HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: Jag sj„lv har f”rt eder upp ur Egypten och h„mtat eder ut ur tr„ldomshuset. 006:009 Jag har r„ddat eder fr†n egyptiernas hand och fr†n alla edra f”rtryckares hand; jag har f”rjagat dem f”r eder och givit eder deras land. 006:010 Och jag sade till eder: Jag „r HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amor‚erna, i vilkas land I bon. Men I villen icke h”ra min r”st. 006:011 Och HERRENS „ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillh”rde abiesriten Joas; dennes son Gideon h”ll d† p† att klappa ut vete i vinpressen, f”r att b„rga det undan Midjan. 006:012 F”r honom uppenbarade sig nu HERRENS „ngel och sade till honom: ˝HERREN „r med dig, du tappre stridsman.˝ 006:013 Gideon svarade honom: ˝Ack min herre, om HERREN „r med oss, varf”r har d† allt detta kommit ”ver oss? Och var „ro alla hans under, om vilka v†ra f„der hava f”rt„ljt f”r oss och sagt: 'Se, HERREN har f”rt oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN f”rskjutit oss och givit oss i Midjans v†ld.˝ 006:014 D† v„nde sig HERREN till honom och sade: ˝G† †stad i denna din kraft och fr„ls Israel ur Midjans v†ld; se, jag har s„nt dig.˝ 006:015 Han svarade honom: ˝Ack Herre, varmed kan jag fr„lsa Israel? Min „tt „r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sj„lv den ringaste i min faders hus.˝ 006:016 HERREN sade till honom: ˝Jag vill vara med dig, s† att du skall sl† Midjan, s†som voro det en enda man.˝ 006:017 Men han svarade honom: ˝Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l†t mig f† ett tecken att det „r du som talar med mig. 006:018 G† icke bort h„rifr†n, f”rr„n jag har kommit tillbaka till dig och h„mtat ut min offerg†va och lagt fram den f”r dig.˝ Han sade: ˝Jag vill stanna, till dess du kommer igen.˝ 006:019 D† gick Gideon in och tillredde en killing, s† ock osyrat br”d av en efa mj”l; d„refter lade han k”ttet i en korg och h„llde spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. 006:020 Men Guds „ngel sade till honom: Tag k”ttet och det osyrade br”det, och l„gg det p† bergh„llen d„r, och gjut spadet d„r”ver.˝ Och han gjorde s†. 006:021 Och HERRENS „ngel r„ckte ut staven som han hade i sin hand och r”rde med dess „nda vid k”ttet och det osyrade br”det; d† kom eld ut ur klippan och f”rt„rde k”ttet och det osyrade br”det; och d„rvid f”rsvann HERRENS „ngel ur hans †syn. 006:022 D† s†g Gideon att det var HERRENS „ngel. Och Gideon sade: ˝Ve mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS „ngel ansikte mot ansikte!˝ 006:023 Men HERREN sade till honom: ˝Frid vare med dig, frukta icke; du skall icke d”.˝ 006:024 D† byggde Gideon d„r ett altare †t HERREN och kallade det HERREN „r frid; det finnes kvar „nnu i dag i det abiesritiska Ofra. 006:025 Den natten sade HERREN till honom: ˝Tag den tjur som tillh”r din fader och den andra sju†riga tjuren. Riv sedan ned det Baalsaltare som tillh”r din fader, och hugg s”nder Aseran som st†r d„rinvid. 006:026 Bygg d„refter upp ett altare †t HERREN, din Gud, ”verst p† denna fasta plats, och uppf”r det p† ”vligt s„tt; tag s† den andra tjuren och offra den till br„nnoffer p† styckena av Aseran som du har huggit s”nder.˝ 006:027 D† tog Gideon tio av sina tj„nare med sig och gjorde s†som HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att g”ra det om dagen, av r„dsla f”r sin faders hus och f”r m„nnen i staden, gjorde han det om natten. 006:028 Bittida f”ljande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare l†g nedbrutet, att Aseran d„rinvid var s”nderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad s†som br„nnoffer p† det nyuppbyggda altaret. 006:029 D† sade de till varandra: ˝Vem har gjort detta?˝ Och n„r de fr†gade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon, Joas' son, hade gjort det. 006:030 D† sade m„nnen i staden till Joas: ˝F”r din son hitut, han m†ste d”; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit s”nder Aseran som stod d„rinvid.˝ 006:031 Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: ˝Viljen I utf”ra Baals sak, viljen I komma honom till hj„lp? Den som vill utf”ra hans sak, han skall bliva d”dad innan n„sta morgon. Žr han Gud, s† utf”re han sj„lv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans altare. 006:032 H„rav kallade man honom d† Jerubbaal, i det man sade: ˝Baal utf”re sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans altare.˝ 006:033 Och midjaniterna, amalekiterna och ”sterl„nningarna hade alla tillhopa f”rsamlat sig och g†tt ”ver floden och l„grat sig i Jisreels dal. 006:034 Men Gideon hade blivit bekl„dd med HERRENS Andes kraft; han st”tte i basun, och abiesriterna f”rsamlade sig och f”ljde efter honom. 006:035 Och han s„nde omkring budb„rare i hela Manasse, s† att ock de ”vriga f”rsamlade sig och f”ljde efter honom; likaledes s„nde han budb„rare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d† ocks† upp, de andra till m”tes. 006:036 Och Gideon sade till Gud: ˝Om du verkligen vill genom min hand fr„lsa Israel, s†som du har lovat, 006:037 s† se nu h„r: jag l„gger denna avklippta ull p† tr”skplatsen; ifall dagg kommer allenast p† ullen, under det att marken eljest ”verallt f”rbliver torr, d† vet jag att du genom min hand skall fr„lsa Israel, s†som du har lovat.˝ 006:038 Och det skedde s†, ty n„r han bittida dagen d„refter kramade ur ullen, kunde han av den pressa ut s† mycket dagg, att en hel sk†l blev full med vatten. 006:039 Men Gideon sade till Gud: ˝M† din vrede icke uppt„ndas mot mig, d„rf”r att jag talar „nnu en enda g†ng. L†t mig f† f”rs”ka blott en g†ng till med ullen: g”r nu s†, att allenast ullen f”rbliver torr, under det att dagg kommer eljest ”verallt p† marken.˝ 006:040 Och Gud gjorde s† den natten; allenast ullen var torr, men eljest hade dagg kommit ”verallt p† marken. 007:001 Bittida f”ljande morgon drog Jerubbaal, det „r Gideon, †stad med allt folket som f”ljde honom, och de l„grade sig vid Harodsk„llan; han hade d† midjaniternas l„ger norr om sig, fr†n Moreh”jden ned i dalen. 007:002 Men HERREN sade till Gideon: ˝Folket som har f”ljt dig „r f”r talrikt f”r att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde d† ber”mma sig mot mig och s„ga: 'Min egen hand har fr„lst mig.' 007:003 L†t d„rf”r nu utropa f”r folket och s„ga: Om n†gon fruktar och „r r„dd, s† m† han v„nda tillbaka hem och skynda bort ifr†n Gileads berg.˝ D† v„nde tjugutv† tusen man av folket tillbaka, s† att allenast tio tusen man stannade kvar. 007:004 Men HERREN sade till Gideon: ˝Folket „r „nnu f”r talrikt; f”r dem ned till vattnet, s† skall jag d„r g”ra ett urval av dem †t dig. Den om vilken jag d† s„ger till dig: 'Denne skall g† med dig', han f†r g† med dig, men var och en om vilken jag s„ger till dig: 'Denne skall icke g† med dig', han f†r icke g† med.˝ 007:005 S† f”rde han d† folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: ˝Alla som l„ppja av vattnet, s†som hunden g”r, dem skall du st„lla f”r sig, och likas† alla som falla ned p† kn„ f”r att dricka.˝ 007:006 D† befanns antalet av dem som hade l„ppjat av vattnet, genom att med handen f”ra det till munnen, vara tre hundra man; allt det ”vriga folket hade fallit ned p† kn„ f”r att dricka vatten. 007:007 Och HERREN sade till Gideon: ˝Med de tre hundra m„n som hava l„ppjat av vattnet skall jag fr„lsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket m† begiva sig hem, var och en till sitt.˝ 007:008 D† tog hans folk till sig sitt munf”rr†d och sina basuner, d„refter l„t han alla de andra israeliterna g† hem, var och en till sin hydda; han beh”ll allenast de tre hundra m„nnen. Och midjaniternas l„ger hade han nedanf”r sig i dalen. 007:009 Och HERREN sade den natten till honom: ˝St† upp och drag ned i l„gret, ty jag har givit det i din hand. 007:010 Men om du fruktar f”r att draga ditned, s† m† du g† f”rut med din tj„nare Pura ned till l„gret 007:011 och h”ra efter, vad man d„r talar; sedan skall du f† mod till att draga ditned och bryta in i l„gret.˝ S† gick han d† med sin tj„nare Pura ned till f”rposterna i l„gret. 007:012 Och midjaniterna, amalekiterna och alla ”sterl„nningarna l†go d„r i dalen, talrika s†som gr„shoppor; och deras kameler voro or„kneliga, talrika s†som sanden p† havets strand. 007:013 D† nu Gideon kom dit, h”ll en man just p† att f”rt„lja en dr”m f”r en annan. Han sade: ˝Jag har nyss haft en dr”m. Jag tyckte att en kornbr”dskaka kom rullande in i midjaniternas l„ger. Den kom „nda fram till t„ltet och slog emot det, s† att det f”ll, och v„nde upp och ned p† det, och t„ltet blev s† liggande.˝ 007:014 D† svarade den andre och sade: ˝Detta betyder intet annat „n israeliten Gideons, Joas' sons, sv„rd; Gud har givit Midjan och hela l„gret i hans hand.˝ 007:015 N„r Gideon h”rde denna dr”m f”rt„ljas och h”rde dess uttydning, f”ll han ned och tillbad. D„refter v„nde han tillbaka till Israels l„ger och sade: ˝St†n upp, ty HERREN har givit midjaniternas l„ger i eder hand. 007:016 Och han delade sina tre hundra m„n i tre hopar och gav allasammans basuner i h„nderna, s† ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna. 007:017 Och han sade till dem: ˝Sen p† mig och g”ren s†som jag; s† snart jag har kommit till utkanten av l„gret, skolen I g”ra s†som jag g”r. 007:018 N„r n„mligen jag och alla som jag har med mig st”ta i basunerna, skolen ock I st”ta i basunerna runt omkring hela l„gret och ropa: 'F”r HERREN och f”r Gideon!'˝ 007:019 S† kommo nu Gideon och de hundra m„n, som han hade med sig, till utkanten av l„gret, n„r den mellersta nattv„kten ingick; och man hade just st„llt ut vakterna. D† st”tte de i basunerna och krossade krukorna som de hade i sina h„nder. 007:020 De tre hoparna st”tte i basunerna och slogo s”nder krukorna; de fattade med v„nstra handen i facklorna och med h”gra handen i basunerna och st”tte i dem; och de ropade: ˝HERRENS och Gideons sv„rd!˝ 007:021 Men de stodo stilla, var och en p† sin plats, runt omkring l„gret. D† begynte alla i l„gret att l”pa hit och dit och skria och fly. 007:022 Och n„r de st”tte i de tre hundra basunerna, v„nde HERREN den enes sv„rd mot den andre i hela l„gret; och de som voro i l„gret flydde „nda till Bet-Hasitta, †t Serera till, „nda till stranden vid Abel-Mehola, f”rbi Tabbat. 007:023 Och †ter f”rsamlade sig israeliterna, fr†n Naftali och Aser och fr†n hela Manasse, och f”rf”ljde midjaniterna. 007:024 Och Gideon hade s„nt omkring budb„rare i hela Efraims bergsbygd och l†tit s„ga: ˝Dragen ned mot Midjan och bes„tten i deras v„g vattendragen „nda till Bet-Bara, „vensom Jordan.˝ S† f”rsamlade sig alla Efraims m„n och besatte vattendragen „nda till Bet-Bara, „vensom Jordan. 007:025 Och de togo tv† midjanitiska h”vdingar, Oreb och Seeb, till f†nga, och dr„pte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dr„pte de vid Seebspressen, och f”rf”ljde s† midjaniterna. Men Orebs och Seebs huvuden f”rde de ”ver till Gideon p† andra sidan Jordan. 008:001 Men Efraims m„n sade till honom: ˝Huru har du kunnat handla s† mot oss? Varf”r b†dade du icke upp oss, n„r du drog ut till strid mot Midjan?˝ Och de foro h„ftigt ut mot honom. 008:002 Han svarade dem: ˝Vad har jag d† utr„ttat i j„mf”relse med eder? Žr icke Efraims eftersk”rd b„ttre „n Abiesers vinb„rgning? 008:003 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska h”vdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat utr„tta i j„mf”relse med eder?˝ D† han s† talade, stillades deras vrede mot honom. 008:004 N„r sedan Gideon kom till Jordan, gick han ”ver j„mte de tre hundra m„n som han hade med sig; och de voro tr”tta av f”rf”ljandet. 008:005 Han sade d„rf”r till m„nnen i Suckot: ˝Given n†gra kakor br”d †t folket som f”ljer mig, ty de „ro tr”tta; se, jag „r nu i f„rd med att f”rf”lja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.˝ 008:006 Men de ”verste i Suckot svarade: ˝Har du d† redan Seba och Salmunna i ditt v†ld, eftersom du fordrar att vi skola giva br”d †t din h„r?˝ 008:007 Gideon sade ˝N†v„l; n„r HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag s”ndertr”ska edert k”tt med ”kent”rnen och tistlar.˝ 008:008 S† drog han vidare d„rifr†n upp till Penuel och talade p† samma s„tt till dem som voro d„r; och m„nnen i Penuel g†vo honom samma svar som m„nnen i Suckot hade givit. 008:009 D† sade han ock till m„nnen i Penuel: ˝N„r jag kommer v„lbeh†llen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.˝ 008:010 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin h„r hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av ”sterl„nningarnas hela h„r; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen sv„rdbev„pnade m„n. 008:011 Och Gideon drog upp p† karavanv„gen, ”ster om Noba och Jogbeha, och ”verf”ll h„ren, d„r den l†g sorgl”s i sitt l„ger. 008:012 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de tv† midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till f†nga och skingrade hela h„ren. 008:013 N„r d„refter Gideon, Joas' son, v„nde tillbaka fr†n striden, ned fr†n Heresh”jden, 008:014 fick han fatt p† en ung man, en av inv†narna i Suckot, och utfr†gade denne, och han m†ste skriva upp †t honom de ”verste i Suckot och de „ldste d„r, sjuttiosju m„n. 008:015 N„r han sedan kom till m„nnen i Suckot, sade han: ˝Se h„r „ro nu Seba och Salmunna, om vilka I h†nfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt v†ld, eftersom du fordrar att vi skola giva br”d †t dina tr”tta m„n?'˝ 008:016 D„refter l„t han gripa de „ldste i staden och tog ”kent”rnen och tistlar och l„t m„nnen i Suckot f† k„nna dem. 008:017 Och tornet i Penuel rev han ned och dr„pte m„nnen i staden. 008:018 Och till Seba och Salmunna sade han: ˝Hurudana voro de m„n som I dr„pten p† Tabor?˝ De svarade: ˝De voro lika dig; var och en s†g ut s†som en konungason.˝ 008:019 Han sade: ˝D† var det mina br”der, min moders s”ner. S† sant HERREN lever: om I haden l†tit dem leva, skulle jag icke hava dr„pt eder.˝ 008:020 Sedan sade han till Jeter, sin f”rstf”dde: ˝St† upp och dr„p dem.˝ Men gossen drog icke ut sitt sv„rd, ty han var f”rsagd, eftersom han „nnu var allenast en gosse. 008:021 D† sade Seba och Salmunna: ˝St† upp, du sj„lv, och st”t ned oss; ty s†dan mannen „r, s†dan „r ock hans styrka.˝ S† stod d† Gideon upp och dr„pte Seba och Salmunna. Och han tog f”r sin r„kning de prydnader som sutto p† deras kamelers halsar. 008:022 Och israeliterna sade till Gideon: ˝R†d du ”ver oss, och s†som du s† ock sedan din son och din sonson; ty du har fr„lst oss ur Midjans hand.˝ 008:023 Men Gideon svarade dem: ˝Jag vill icke r†da ”ver eder, och min son skall icke heller r†da ”ver eder, utan HERREN skall r†da ”ver eder.˝ 008:024 Och Gideon sade ytterligare till dem: ˝Ett vill jag dock beg„ra av eder: var och en av eder m† giva mig den n„sring han har f†tt s†som byte.˝ Ty midjaniterna buro n„sringar av guld, eftersom de voro ismaeliter. 008:025 De svarade: ˝Ja, vi vilja giva dig dem.˝ Och de bredde ut ett kl„de, och var och en kastade p† detta den n„sring han hade f†tt s†som byte. 008:026 Och guldringarna, som han hade beg„rt, befunnos v„ga ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta f”rutom de halsprydnader, de ”rh„ngen och de purpurr”da kl„der som de midjanitiska konungarna hade burit, och f”rutom de kedjor som hade suttit p† deras kamelers halsar. 008:027 Och Gideon l„t d„rav g”ra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp d„r i trol”s avf„llighet efter den. Och den blev f”r Gideon och hans hus till en snara. 008:028 S† blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio †r, s† l„nge Gideon levde. 008:029 Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus. 008:030 Och Gideon hade sjuttio s”ner, som hade utg†tt fr†n hans l„nd, ty han „gde m†nga hustrur. 008:031 En bihustru som han hade i Sikem f”dde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek. 008:032 Och Gideon, Joas' son, dog i en god †lder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra 008:033 Men n„r Gideon var d”d, begynte Israels barn †ter i trol”s avf„llighet l”pa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud †t sig. 008:034 Israels barn t„nkte icke p† HERREN, sin Gud, som hade r„ddat dem fr†n alla deras fienders hand runt omkring. 008:035 Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus n†gon k„rlek, till geng„ld f”r allt det goda som han hade gjort mot Israel. 009:001 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders br”der i Sikem och talade till dem och till alla som voro besl„ktade med hans morfaders hus, och sade: 009:002 ˝Talen s† till alla Sikems borgare: Vilket „r b„st f”r eder: att sjuttio m„n, alla Jerubbaals s”ner, r†da ”ver eder, eller att en enda man r†der ”ver eder? Kommen d„rj„mte ih†g att jag „r edert k”tt och ben.˝ 009:003 D† talade hans moders br”der till hans f”rm†n allt detta inf”r alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna f”r Abimelek, ty de t„nkte: ˝Han „r ju v†r broder.˝ 009:004 Och de g†vo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; f”r dessa lejde Abimelek l”st folk och „ventyrare, vilkas anf”rare han blev. 009:005 D„refter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dr„pte d„r sina br”der, Jerubbaals s”ner, sjuttio m„n, och detta p† en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade g”mt sig. 009:006 Sedan f”rsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo †stad och gjorde Abimelek till konung vid V†rd-terebinten invid Sikem. 009:007 N„r man ber„ttade detta far Jotam, gick han †stad och st„llde sig p† toppen av berget Gerissim och hov upp sin r”st och ropade och sade till dem: ˝H”ren mig, I Sikems borgare, f”r att Gud ock m† h”ra eder. 009:008 Tr„den gingo en g†ng †stad f”r att sm”rja en konung ”ver sig. Och de sade till olivtr„det: 'Bliv du konung ”ver oss' 009:009 Men olivtr„det svarade dem: 'Skulle jag avst† fr†n min fetma, som b†de gudar och m„nniskor „ra mig f”r, och g† bort f”r att svaja ”ver de andra tr„den?' 009:010 D† sade tr„den till fikontr„det: 'Kom du och bliv konung ”ver oss.' 009:011 Men fikontr„det svarade dem: 'Skulle jag avst† fr†n min s”tma och min goda frukt och g† bort f”r att svaja ”ver de andra tr„den?' 009:012 D† sade tr„den till vintr„det: 'Kom du och bliv konung ”ver oss.' 009:013 Men vintr„det svarade dem: 'Skulle jag avst† fr†n min vinmust, som g”r b†de gudar och m„nniskor glada, och g† bort f”r att svaja ”ver de andra tr„den?' 009:014 D† sade alla tr„den till t”rnbusken: 'Kom du och bliv konung ”ver oss.' 009:015 T”rnbusken svarade tr„den: 'Om det „r eder uppriktiga mening att sm”rja mig till konung ”ver eder, s† kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, s† skall eld g† ut ur t”rnbusken och f”rt„ra cedrarna p† Libanon.' 009:016 S† h”ren nu: om I haven f”rfarit riktigt och redligt d„ri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven f”rfarit v„l mot Jerubbaal och hans hus, och haven vederg„llt honom efter hans g„rningar -- 009:017 ty I veten att min fader stridde f”r eder och v†gade sitt liv f”r att r„dda eder fr†n Midjans hand, 009:018 under det att I d„remot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dr„pt hans s”ner, sjuttio m„n, p† en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tj„nstekvinnas son, till konung ”ver Sikems borgare, eftersom han „r eder broder -- 009:019 om I allts† denna dag haven f”rfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, d† m†n I gl„dja eder ”ver Abimelek, och han m† ock gl„dja sig ”ver eder; 009:020 varom icke, s† m† eld g† ut fr†n Abimelek och f”rt„ra Sikems borgare och dem som bo i Millo, och fr†n Sikems borgare och fr†n dem som bo i Millo m† eld g† ut och f”rt„ra Abimelek.˝ 009:021 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och d„r bosatte han sig f”r att vara i s„kerhet f”r sin broder Abimelek. 009:022 N„r Abimelek hade h„rskat ”ver Israel i tre †r, 009:023 s„nde Gud en tvedr„ktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, s† att Sikems borgare avf”llo fr†n Abimelek. 009:024 Detta skedde, f”r att v†ldet mot Jerubbaals sjuttio s”ner skulle bliva h„mnat, och f”r att deras blod skulle komma ”ver deras broder Abimelek som dr„pte dem, s† ock ”ver Sikems borgare, som l„mnade honom underst”d, s† att han kunde dr„pa sina br”der. 009:025 F”r att skada honom lade Sikems borgare nu folk i f”rs†t p† bergsh”jderna, och dessa plundrade alla som drogo v„gen fram d„rf”rbi. Detta blev ber„ttat f”r Abimelek. 009:026 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina br”der, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade f”rtroende f”r honom. 009:027 S† h„nde sig en g†ng att de gingo ut p† f„ltet och avb„rgade sina ving†rdar och pressade druvorna och h”llo en gl„djefest, och de gingo d„rvid in i sin guds hus och †to och drucko, och uttalade f”rbannelser ”ver Abimelek. 009:028 Och Gaal, Ebeds son, sade: ˝Vad „r Abimelek, och vad „r Sikem, eftersom vi skola tj„na honom? Han „r ju Jerubbaals son, och Sebul „r hans tillsyningsman. Nej, tj„nen m„n som h„rstamma fr†n Hamor, Sikems fader. Varf”r skulle vi tj„na denne? 009:029 Ack om jag hade detta folk under min v†rd! D† skulle jag driva bort Abimelek.˝ Och i fr†ga om Abimelek sade han: ˝F”r”ka din h„r och drag ut.˝ 009:030 Men n„r Sebul, h”vitsmannen i staden, fick h”ra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, uppt„ndes hans vrede. 009:031 Och han s„nde listeligen bud till Abimelek och l„t s„ga: ˝Se, Gaal, Ebeds son, och hans br”der hava kommit till Sikem, och de h†lla just nu p† att uppvigla staden mot dig. 009:032 Bryt d„rf”r nu upp om natten, du med ditt folk, och l„gg dig i bakh†ll p† f„ltet. 009:033 Sedan m† du i morgon bittida, n„r solen g†r upp, st”rta fram mot staden. N„r han d† med sitt folk drager ut mot dig, m† du g”ra med honom vad tillf„llet giver vid handen.˝ 009:034 D† br”t Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakh†ll mot Sikem, i fyra hopar. 009:035 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och st„llde sig vid ing†ngen till stadsporten; och i detsamma br”t Abimelek med sitt folk fram ifr†n bakh†llet. 009:036 N„r d† Gaal s†g folket, sade han till Sebul: ˝Se, d„r kommer folk ned fr†n bergsh”jderna.˝ Men Sebul svarade honom: ˝Det „r skuggan av bergen, som f”r dina ”gon ser ut s†som m„nniskor.˝ 009:037 Gaal tog †ter till orda och sade: ˝Jo, d„r kommer folk ned fr†n Mittelh”jden, och en annan hop kommer p† v„gen fr†n Teckentydarterebinten.˝ 009:038 D† sade Sebul till honom: ˝Var „r nu din stortalighet, du som sade: 'Vad „r Abimelek, eftersom vi skola tj„na honom?' Se, h„r kommer det folk som du s† f”raktade. Drag nu ut och strid mot dem. 009:039 S† drog d† Gaal ut i spetsen f”r Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek. 009:040 Men Abimelek jagade honom p† flykten, och han flydde undan f”r honom; och m†nga f”llo slagna „nda fram till stadsporten. 009:041 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans br”der och l„t dem icke l„ngre stanna i Sikem. 009:042 Dagen d„refter gick folket ut p† f„ltet; och man ber„ttade detta f”r Abimelek. 009:043 D† tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakh†ll p† f„ltet. Och n„r han fick se att folket gick ut ur staden, br”t han upp och anf”ll dem och nedgjorde dem. 009:044 Abimelek och de hopar han hade med sig st”rtade n„mligen fram och st„llde sig vid ing†ngen till stadsporten; men de b†da andra hoparna st”rtade fram mot alla som voro p† f„ltet och nedgjorde dem. 009:045 N„r s† Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dr„pte det folk som fanns d„rinne Sedan rev han ned staden och bestr”dde platsen med salt. 009:046 N„r bes„ttningen i Sikems torn h”rde detta, beg†vo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad. 009:047 Och n„r det blev ber„ttat for Abimelek att hela bes„ttningen i Sikems torn hade f”rsamlat sig d„r, 009:048 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och h”gg av en tr„dgren och lyfte upp den och lade den p† axeln; och han sade till sitt folk: ˝G”ren med hast detsamma som I haven sett mig g”ra.˝ 009:049 D† h”gg ocks† allt folket av var sin gren och f”ljde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och t„nde upp eld till att f”rbr„nna valvet j„mte dem som voro d„r. S† omkommo ock alla de m„nniskor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen m„n och kvinnor. 009:050 Och Abimelek drog †stad till Tebes och bel„grade Tebes och intog det. 009:051 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla m„n och kvinnor, alla borgare i staden, och st„ngde igen om sig; sedan stego de upp p† tornets tak. 009:052 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten p† tornet f”r att br„nna upp den i eld. 009:053 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p† Abimeleks huvud och br„ckte s† hans huvudsk†l. 009:054 D† ropade han med hast p† sin vapendragare och sade till honom: ˝Drag ut ditt sv„rd och d”da mig, f”r att man icke m† s„ga om mig: En kvinna dr„pte honom.˝ D† genomborrade hans tj„nare honom, s† att han dog. 009:055 N„r nu israeliterna s†go att Abimelek var d”d, gingo de hem, var och en till sitt. 009:056 Allts† l„t Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, d† han dr„pte sina sjuttio br”der, komma tillbaka ”ver honom. 009:057 Och allt det onda som Sikems m„n hade gjort l„t Gud ock komma tillbaka ”ver deras huvuden. S† gick Jotams, Jerubbaals sons, f”rbannelse i fullbordan p† dem. 010:001 Efter Abimelek uppstod till Israels fr„lsning Tola, son till Pua, son till Dodo, en man fr†n Isaskar; och han bodde i Samir, i Efraims bergsbygd. 010:002 Han var domare i Israel i tjugutre †r; sedan dog han och blev begraven i Samir. 010:003 Efter honom uppstod gileaditen Jair. Han var domare i Israel i tjugutv† †r. 010:004 Han hade trettio s”ner, som pl„gade rida p† trettio †snor; och de hade trettio st„der. Dessa kallar man „nnu i dag Jairs byar, och de ligga i Gileads land. 010:005 Och Jair dog och blev begraven i Kamon. 010:006 Men Israels barn gjorde †ter vad ont var i HERRENS ”gon och tj„nade Baalerna och Astarterna, s† ock Arams, Sidons, Moabs, Ammons barns och filist‚ernas gudar och ”verg†vo HERREN och tj„nade honom icke. 010:007 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s†lde dem i filist‚ernas och Ammons barns hand. 010:008 Och dessa pl†gade Israels barn och f”rforo v†ldsamt mot dem det †ret; i aderton †r gjorde de s† mot alla de israeliter som bodde p† andra sidan Jordan, i amor‚ernas land, i Gilead. 010:009 D„rtill gingo Ammons barn ”ver Jordan och g†vo sig i strid ocks† med Juda, Benjamin och Efraims hus, s† att Israel kom i stor n”d. 010:010 D† ropade Israels barn till HERREN och sade: ˝Vi hava syndat mot dig, ty vi hava ”vergivit v†r Gud och tj„nat Baalerna.˝ 010:011 Men HERREN sade till Israels barn: ˝Har jag icke fr„lst eder fr†n egyptierna, amor‚erna, Ammons barn och filist‚erna? 010:012 Likaledes bleven I f”rtryckta av sidonierna, amalekiterna och maoniterna; och n„r I ropaden till mig, fr„lste jag eder fr†n deras hand. 010:013 Men I haven nu ”vergivit mig och tj„nat andra gudar; d„rf”r vill jag icke mer fr„lsa eder. 010:014 G†n bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m† de fr„lsa eder, om I nu „ren i n”d. 010:015 D† sade Israels barn till HERREN: ˝Vi hava syndat; g”r du med oss alldeles s†som dig t„ckes. Allenast r„dda oss nu denna g†ng.˝ 010:016 D„refter skaffade de bort ifr†n sig de fr„mmande gudarna och tj„nade HERREN. D† kunde han icke l„ngre lida att se Israels vederm”da. 010:017 Och Ammons barn blevo uppb†dade och l„grade sig i Gilead; men Israels barn f”rsamlade sig och l„grade sig i Mispa. 010:018 D† sade folket, n„mligen de ”verste i Gilead, till varandra: ˝Vem vill begynna striden mot Ammons barn? Den som det vill skall bliva h”vding ”ver alla Gileads inbyggare.˝ 011:001 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till en sk”ka; och Jeftas fader var Gilead. 011:002 Nu f”dde ock Gileads hustru honom s”ner; och n„r dessa hans hustrus s”ner hade v„xt upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: ˝Du skall icke taga arv i v†r faders hus, ty du „r son till en kvinna som icke „r hans hustru.˝ 011:003 D† flydde Jefta bort ifr†n sina br”der och bosatte sig i landet Tob; d„r s„llade sig l”st folk till Jefta och gjorde str”vt†g med honom. 011:004 N†gon tid d„refter g†vo Ammons barn sig i strid med Israel. 011:005 Men n„r Ammons barn g†vo sig i strid med Israel, gingo de „ldste i Gilead †stad f”r att h„mta Jefta fr†n landet Tob. 011:006 Och de sade till Jefta: ˝Kom och bliv v†r anf”rare, s† vilja vi strida mot Ammons barn.˝ 011:007 Men Jefta svarade de „ldste i Gilead: ˝I haven ju hatat mig och drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I d† nu, n„r I „ren i n”d, komma till mig?˝ 011:008 De „ldste i Gilead sade till Jefta: ˝Just d„rf”r hava vi nu kommit tillbaka till dig, och du m†ste g† med oss och strida mot Ammons barn; ty du skall bliva h”vding ”ver oss, alla Gileads inbyggare.˝ 011:009 Jefta svarade de „ldste i Gilead: ˝Om I nu f”ren mig tillbaka f”r att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt v†ld, s† vill jag ock sedan vara eder h”vding.˝ 011:010 D† sade de „ldste i Gilead till Jefta: ˝HERREN h”re v†rt avtal. F”rvisso skola vi l†ta det bliva s† om du har sagt.˝ 011:011 S† gick d† Jefta med de „ldste i Gilead, och folket satte honom till h”vding och anf”rare ”ver sig. Och Jefta uttalade inf”r HERREN i Mispa allt vad han hade sagt. 011:012 Och Jefta skickade s„ndebud till Ammons barns konung och l„t s„ga: ˝Vad har du med mig att g”ra, eftersom du har kommit emot mig och angripit mitt land?˝ 011:013 D† svarade Ammons barns konung Jeftas s„ndebud: ˝N„r Israel drog upp fr†n Egypten, togo de ju mitt land fr†n Arnon „nda till Jabbok och till Jordan; s† giv mig nu detta tillbaka i godo.˝ 011:014 Źter skickade Jefta s„ndebud till Ammons barns konung 011:015 och l„t s„ga till honom: ˝S† s„ger Jefta: Israel har icke tagit n†got land vare sig fr†n Moab eller fr†n Ammons barn. 011:016 Ty n„r de drogo upp fr†n Egypten och Israel hade t†gat genom ”knen „nda till R”da havet och sedan kommit till Kades, 011:017 skickade Israel s„ndebud till konungen i Edom och l„t s„ga: 'L†t mig t†ga genom ditt land.' Men konungen i Edom h”rde icke d„rp†. De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke heller D† stannade Israel i Kades. 011:018 D„refter t†gade de genom ”knen och gingo omkring Edoms land och Moabs land och kommo ”ster om Moabs land och l„grade sig p† andra sidan Arnon; de kommo icke in p† Moabs omr†de, ty Arnon „r Moabs gr„ns. 011:019 Sedan skickade Israel s„ndebud till Sihon, amor‚ernas konung, konungen i Hesbon; och Israel l„t s„ga till honom: 'L†t oss genom ditt land t†ga dit vi skola.' 011:020 Men Sihon litade icke p† Israel och l„t dem icke t†ga genom sitt land, utan f”rsamlade allt sitt folk, och de l„grade sig i Jahas; d„r in- l„t han sig i strid med Israel. 011:021 Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, s† att de slogo dem; och Israel intog hela amor‚ernas land, ty dessa bodde d† i detta land. 011:022 De intogo hela amor‚ernas omr†de, fr†n Arnon „nda till Jabbok, och fr†n ”knen „nda till Jordan. 011:023 Och nu, d† HERREN, Israels Gud, har f”rdrivit amor‚erna f”r sitt folk Israel, skulle du taga deras land i besittning! 011:024 Žr det icke s†: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det tager du i besittning? S† taga ock vi, n„rhelst HERREN, v†r Gud, f”rdriver ett folk f”r oss, deras land i besittning. 011:025 Menar du att du „r s† mycket f”rmer „n Balak, Sippors sons konungen i Moab? Han dristade ju icke att inl†ta sig i tvist med Israel eller giva sig i strid med dem. 011:026 N„r Israel nu i tre hundra †r har bott i Hesbon och underlydande orter, i Aror och underlydande orter och i alla st„der p† b†da sidor om Arnon, varf”r haven I d† under hela den tiden icke tagit detta ifr†n oss? 011:027 Jag har icke f”rsyndat mig mot dig, men du g”r illa mot mig, d† du nu ”verfaller mig. HERREN, domaren, m† i dag d”ma mellan Israels barn och Ammons barn.˝ 011:028 Men Ammons barns konung h”rde icke p† vad Jefta l„t s„ga honom genom s„ndebuden. 011:029 D† kom HERRENS Ande ”ver Jefta; och han t†gade genom Gilead och Manasse och t†gade s† genom Mispe i Gilead, och fr†n Mispe i Gilead t†gade han fram mot Ammons barn. 011:030 Och Jefta gjorde ett l”fte †t HERREN och sade: ˝Om du giver Ammons barn i min hand, 011:031 s† lovar jag att vadhelst som ur d”rrarna till mitt hus g†r ut emot mig, n„r jag v„lbeh†llen kommer tillbaka fr†n Ammons barn, det skall h”ra HERREN till, och det skall jag offra till br„nnoffer.˝ 011:032 S† drog nu Jefta †stad mot Ammons barn f”r att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand. 011:033 Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet fr†n Aroer „nda till fram emot Minnit, tjugu st„der, och „nda till Abel-Keramim. Allts† blevo Ammons barn kuvade under Israels barn. 011:034 N„r sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d† gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn, han hade utom henne varken son eller dotter. 011:035 I detsamma han nu fick se henne, rev han s”nder sina kl„der och ropade: ˝Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drager olycka ”ver mig! Ty jag har ”ppnat min mun inf”r HERREN till ett l”fte och kan icke taga mitt ord tillbaka.˝ 011:036 Hon svarade honom: ˝Min fader, har du ”ppnat din mun inf”r HERREN, s† g”r med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu har skaffat dig h„mnd p† dina fiender, Ammons barn.˝ 011:037 Och hon sade ytterligare till sin fader: ˝Uppfyll dock denna min beg„ran: unna mig tv† m†nader, s† att jag f†r g† †stad ned p† bergen och begr†ta min jungfrudom med mina v„ninnor. 011:038 Han svarade: ˝Du f†r g† †stad.˝ Och han tillstadde henne att vara borta i tv† m†nader. D† gick hon †stad med sina v„ninnor och begr„t sin jungfrudom p† bergen. 011:039 Men efter tv† m†nader v„nde hon tillbaka till sin fader, och han f”rfor d† med henne efter det l”fte han hade gjort. Och hon hade icke k„nt n†gon man. 011:040 Sedan blev det en sedv„nja i Israel att Israels d”ttrar †r efter †r gingo †stad f”r att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under fyra dagar vart †r. 012:001 Men Efraims m„n f”rsamlade sig och drogo till Safon; och de sade till Jefta: ˝Varf”r drog du †stad till strid mot Ammons barn utan att kalla p† oss till att t†ga med dig? Nu vilja vi br„nna upp ditt hus j„mte dig sj„lv i eld. 012:002 Jefta svarade dem: ˝Jag och mitt folk l†go i sv†r fejd med Ammons barn; d† manade jag eder att komma, men I villen icke fr„lsa mig ur deras hand. 012:003 Och n„r jag s†g att I icke villen fr„lsa mig, tog jag min sj„l i min hand och drog †stad mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand. Varf”r haven I d† nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?˝ 012:004 Och Jefta f”rsamlade alla Gileads m„n och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads m„n slogo efraimiterna; dessa hade n„mligen sagt: ˝Flyktingar ifr†n Efraim „ren I; Gilead „r ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.˝ 012:005 Och gileaditerna besatte vadst„llena ”ver Jordan f”r efraimiterna. D† nu n†gon av de efraimitiska flyktingarna sade: ˝L†t mig komma ”ver˝, fr†gade Gileads m„n honom: ˝Žr du en efraimit?˝ Om han d† svarade nej, 012:006 s† sade de till honom: ˝S„g 'schibbolet'.˝ Sade han d† ˝sibbolet˝, d„rf”r att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet r„tt, s† grepo de honom och h”ggo ned honom d„r vid vadst„llena ”ver Jordan. P† detta s„tt f”llo vid det tillf„llet fyrtiotv† tusen efraimiter. 012:007 Och Jefta var domare i Israel i sex †r. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begraven i en av Gileads st„der. 012:008 Efter honom var Ibsan fr†n Bet-Lehem domare i Israel. 012:009 Han hade trettio s”ner, och trettio d”ttrar gifte han bort; han fick ock trettio d”ttrar genom att skaffa hustrur †t sina s”ner utifr†n. Och han var domare i Israel i sju †r. 012:010 Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem. 012:011 Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio †r var han domare i Israel. 012:012 Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i Sebulons land. 012:013 Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. 012:014 Han hade fyrtio s”ner och trettio sons”ner, vilka pl„gade rida p† sjuttio †snor. Och han var domare i Israel i †tta †r. 012:015 Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd. 013:001 Men Israels barn gjorde †ter vad ont var i HERRENS ”gon; d† gav HERREN dem i filist‚ernas hand, i fyrtio †r. 013:002 I Sorga levde nu en man av daniternas sl„kt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke f”tt n†gra barn. 013:003 Men HERRENS „ngel uppenbarade sig f”r hustrun och sade till henne: ˝Se, du „r ofruktsam och har icke f”tt n†gra barn, men du skall bliva havande och f”da en son. 013:004 Tag dig nu till vara, s† att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller „ter n†got orent. 013:005 Ty se, du skall bliva havande och f”da en son, p† vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifr†n moderlivet; och han skall g”ra begynnelse till att fr„lsa Israel ur filist‚ernas hand.˝ 013:006 D† gick hustrun in och omtalade detta f”r sin man och sade: ˝En gudsman kom till mig; han s†g ut s†som en Guds „ngel, mycket fruktansv„rd. Jag fr†gade honom icke varifr†n han var, och sitt namn l„t han mig icke veta. 013:007 Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och f”da en son; drick nu icke vin eller starka drycker och „t icke n†got orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, fr†n moderlivet „nda till sin d”d.'˝ 013:008 Och Manoa bad till HERREN och sade: ˝Ack Herre, l†t gudsmannen som du s„nde hit †ter komma till oss, f”r att han m† l„ra oss huru vi skola g”ra med gossen som skall f”das.˝ 013:009 Och Gud h”rde Manoas r”st; Guds „ngel kom †ter till hans hustru, n„r hon en g†ng satt ute p† marken och hennes man Manoa icke var hos henne. 013:010 D† skyndade hustrun strax †stad och ber„ttade det f”r sin man; hon sade till honom: ˝Mannen som kom till mig h„romdagen har uppenbarat sig f”r mig.˝ 013:011 Manoa stod upp och f”ljde sin hustru; och n„r han kom till mannen, fr†gade han honom: ˝Žr du den man som f”rut talade med min hustru?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 013:012 D† sade Manoa: ˝N„r det som du har sagt g†r i fullbordan, vad „r d† att iakttaga med gossen? Hur skall man g”ra med honom?˝ 013:013 HERRENS „ngel svarade Manoa ˝Din hustru skall taga sig till vara f”r allt varom jag har talat med henne. 013:014 Hon skall icke „ta n†got som ha vuxit p† vintr„d, och vin eller starka drycker f†r hon icke dricka, ej heller f†r hon „ta n†got orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon h†lla.˝ 013:015 Och Manoa sade till HERRENS „ngel: ˝L†t oss f† h†lla dig kvar, s† vilja vi tillreda en killing och s„tta fram f”r dig.˝ 013:016 Men HERRENS „ngel svarade Manoa: ˝Om du ock h†ller mig kvar, skall jag dock icke „ta av din mat; men om du vill tillreda ett br„nnoffer, s† offra detta †t HERREN.˝ Ty Manoa f”rstod icke att det var HERRENS „ngel. 013:017 Och Manoa sade till HERRENS „ngel: ˝Vad „r ditt namn? S„g oss det, f”r att vi m† kunna „ra dig, n„r det som du har sagt g†r i fullbordan.˝ 013:018 HERRENS „ngel sade till honom: ˝Varf”r fr†gar du efter mitt namn? Det „r alltf”r underbart.˝ 013:019 Och Manoa tog killingen med tillh”rande spisoffer och lade upp den p† klippan †t HERREN. D† l„t han n†got underbart ske i Manoas och hans hustrus †syn. 013:020 N„r l†gan steg upp fr†n altaret mot himmelen, for n„mligen HERRENS „ngel upp, i l†gan fr†n altaret. D† Manoa och hans hustru s†go detta, f”llo de ned till jorden p† sitt ansikte 013:021 Sedan visade sig HERRENS „ngel icke mer f”r Manoa och hans hustru. D† f”rstod Manoa att det hade varit HERRENS „ngel. 013:022 Och Manoa sade till sin hustru: ˝Nu m†ste vi d”, eftersom vi hava sett Gud.˝ 013:023 Men hans hustru svarade honom: ˝Om HERREN hade velat d”da oss, s† hade han icke tagit emot n†got br„nnoffer och spisoffer av v†r hand, och icke l†tit oss se allt detta, ej heller hade han nu l†tit oss h”ra s†dant.˝ 013:024 D„refter f”dde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen v„xte upp, och HERREN v„lsignade honom. 013:025 Och HERRENS Ande begynte att verka p† honom, medan han var i Dans l„ger, mellan Sorga och Estaol. 014:001 N„r Simson en g†ng gick ned till Timna, fick han d„r i Timna se en kvinna, en av filist‚ernas d”ttrar. 014:002 Och n„r han kom upp d„rifr†n, omtalade han det f”r sin fader och moder och sade: ˝Jag har i Timna sett en kvinna, en av filist‚ernas d”ttrar; henne m†n I nu skaffa mig till hustru.˝ 014:003 Hans fader och moder sade till honom: ˝Finnes d† ingen kvinna bland dina br”ders d”ttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill g† bort f”r att skaffa dig en hustru fr†n de oomskurna filist‚erna?˝ Simson sade till sin fader: ˝Skaffa mig denna, ty hon behagar mig.˝ 014:004 Men hans fader och moder visste icke att detta kom fr†n HERREN, som s”kte sak med filist‚erna. P† den tiden r†dde n„mligen filist‚erna ”ver Israel. 014:005 Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just som de hade hunnit fram till ving†rdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 014:006 D† f”ll HERRENS Ande ”ver honom, och han slet s”nder lejonet, s†som hade han slitit s”nder en killing, fast„n han icke hade n†gonting i sin hand; men han talade icke om f”r sin fader och moder vad han hade gjort. 014:007 N„r han s† kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade Simson. 014:008 En tid d„refter v„nde han tillbaka f”r att h„mta henne och vek d† av v„gen f”r att se p† det d”da lejonet; d† fick han i lejonets kropp se en bisv„rm med honung. 014:009 Och han skrapade ut honungen i sina h„nder och †t d„rav, medan han gick, han kom s† till sin fader och moder och gav dem, och de †to. Men han talade icke om f”r dem att det var ur lejonets kropp han hade skrapat honungen. 014:010 N„r nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson d„r ett g„stabud, ty s† pl„gade de unga m„nnen g”ra. 014:011 Och n„r de fingo se honom, skaffade de trettio br”llopssvenner, som skulle vara hos honom. 014:012 Till dem sade Simson: ˝Jag vill f”rel„gga eder en g†ta; om I under de sju g„stabudsdagarna s„gen mig l”sningen p† den och gissen r„tt, s† skall jag giva eder trettio fina linneskjortor och trettio h”gtidsdr„kter. 014:013 Men om I icke kunnen s„ga mig l”sningen, s† skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio h”gtidsdr„kter.˝ De sade till honom: ˝F”rel„gg oss din g†ta, l†t oss h”ra den.˝ 014:014 D† sade han till dem: ˝Fr†n stor„taren utgick „tbart, fr†n den grymme kom s”tma.˝ Men under tre dagar kunde de icke l”sa g†tan. 014:015 P† sjunde dagen sade de d† till Simsons hustru: ˝Locka din man till att s„ga oss l”sningen p† g†tan; eljest skola vi br„nna upp dig och din faders hus i eld. Icke haven I v„l bjudit oss hit f”r att utarma oss?˝ 014:016 D† l†g Simsons hustru ”ver honom med gr†t och sade: ˝Du hatar mig allenast och „lskar mig alls icke; du har f”relagt mina landsm„n en g†ta, men mig har du icke sagt l”sningen p† den.˝ Han svarade henne: ˝Icke ens †t min fader eller min moder har jag sagt l”sningen; skulle jag d† s„ga den †t dig?˝ 014:017 Men hon l†g ”ver honom med gr†t under de sju dagar de h”llo g„stabudet. Och p† sjunde dagen sade han henne l”sningen, eftersom hon s† h†rt ansatte honom; sedan sade hon l”sningen p† g†tan †t sina landsm„n. 014:018 Innan solen gick ned p† sjunde dagen, g†vo honom allts† m„nnen i staden det svaret: ˝Vad „r s”tare „n honung, och vad „r grymmare „n ett lejon?˝ Men han sade till dem: ˝Haden I icke pl”jt med min kviga, s† haden I icke gissat min g†ta.˝ 014:019 Och HERRENS Ande kom ”ver honom, och han gick ned till Askelon och slog d„r ihj„l trettio m„n och tog deras kl„der och gav h”gtidsdr„kterna †t dem som hade sagt l”sningen p† g†tan. Och hans vrede uppt„ndes, och han v„nde tillbaka upp till sin faders hus. 014:020 D† blev Simsons hustru given †t den av hans br”llopssvenner, som han hade haft till sin s„rskilda f”ljesven. 015:001 En tid d„refter, medan vetesk”rden p†gick, ville Simson bes”ka sin hustru, och f”rde med sig en killing. Och han sade: ˝L†t mig g† in till min hustru i kammaren.˝ Men hennes fader ville icke tillst„dja honom att g† in; 015:002 hennes fader sade: ˝Jag h”ll f”r s„kert att du hade fattat hat till henne, och d„rf”r gav jag henne †t din br”llopssven. Men hon har ju en yngre syster, som „r fagrare „n hon; tag denna i st„llet f”r den andra.˝ 015:003 Men Simson svarade dem: ˝Denna g†ng „r jag utan skuld gent emot filist‚erna, om jag g”r dem n†got ont.˝ 015:004 Och Simson gick bort och f†ngade tre hundra r„var; sedan tog han facklor, band s† ihop tv† och tv† r„var med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de tv† svansarna. 015:005 D„refter t„nde han eld p† facklorna och sl„ppte djuren in p† filist‚ernas s„desf„lt och ant„nde s† b†de s„desskylar och oskuren s„d, ving†rdar och olivplanteringar. 015:006 D† nu filist‚erna fr†gade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: ˝Det har Simson, timnitens m†g, d„rf”r att denne tog hans hustru och gav henne †t hans br”llopssven.˝ D† drogo filist‚erna †stad och br„nde upp b†de henne och hennes fader i eld. 015:007 Men Simson sade till dem: ˝Om I beten eder s†, skall jag sannerligen icke vila, f”rr„n jag har tagit h„mnd p† eder.˝ 015:008 Och han for v†ldsamt fram med dem, s† att de varken kunde g† eller st†. Sedan gick han ned d„rifr†n och bodde i bergsklyftan vid Etam. 015:009 D† drogo filist‚erna upp och l„grade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi. 015:010 Och Juda m„n sade: ˝Varf”r haven I dragit hitupp mot oss?˝ De svarade: ˝Vi hava dragit hitupp f”r att binda Simson och f”r att g”ra mot honom s†som han har gjort mot oss.˝ 015:011 D† drogo tre tusen m„n fr†n Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: ˝Du vet ju att filist‚erna r†da ”ver oss; huru har du d† kunnat g”ra s† mot oss?˝ Han svarade dem: ˝S†som de hava gjort mot mig, s† har jag gjort mot dem.˝ 015:012 De sade till honom: ˝Vi hava kommit hitned f”r att binda dig och sedan l„mna dig i filist‚ernas hand.˝ Simson sade till dem: ˝S† given mig nu eder ed p† att I icke sj„lva viljen st”ta ned mig.˝ 015:013 De svarade honom: ˝Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan l„mna dig i deras hand, men vi skola icke d”da dig.˝ S† bundo de honom med tv† nya t†g och f”rde honom upp, bort ifr†n klippan. 015:014 N„r han nu kom till Lehi, skriade filist‚erna och sprungo emot honom. D† kom HERRENS Ande ”ver honom, och t†gen omkring hans armar blevo s†som lintr†dar, n„r de ant„ndas av eld, och banden likasom sm„lte bort ifr†n hans h„nder. 015:015 Och han fick fatt i en †snek„ke som „nnu var frisk; och han r„ckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihj„l tusen m„n. 015:016 Sedan sade Simson: ˝Med †snek„ken slog jag en skara, ja, tv†; med †snek„ken slog jag tusen man.˝ 015:017 N„r han hade sagt detta, kastade han k„ken ifr†n sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi. 015:018 Men d† han d„refter blev mycket t”rstig, ropade han till HERREN och sade: ˝Du sj„lv har genom din tj„nare givit denna stora seger; och nu m†ste jag d” av t”rst, och s† falla i de oomskurnas hand!˝ 015:019 D† l„t Gud f”rdjupningen i Lehi ”ppna sig, och d„rur gick ut vatten, s† att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. D„rav kallades k„llan Den ropandes k„lla i Lehi, s†som den heter „nnu i dag. 015:020 Och han var domare i Israel under filist‚ernas tid, i tjugu †r. 016:001 Och Simson gick till Gasa; d„r fick han se en sk”ka och gick in till henne. 016:002 N„r d† gasiterna fingo h”ra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och l†go i f”rs†t f”r honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten h”llo de sig stilla; de t„nkte: ˝Vi vilja v„nta till i morgon, n„r det bliver dager; d† skola vi dr„pa honom.˝ 016:003 Och Simson l†g d„r intill midnatt; men vid midnattstiden stod han upp och grep tag i stadsportens d”rrar och i de b†da d”rrposterna och ryckte loss dem j„mte bommen, och lade alltsammans p† sina axlar och bar upp det till toppen p† det berg som ligger gent emot Hebron. 016:004 D„refter fattade han k„rlek till en kvinna som hette Delila, vid b„cken Sorek. 016:005 D† kommo filist‚ernas h”vdingar upp till henne och sade till henne: ˝Locka honom till att uppenbara f”r dig varav det beror att han „r s† stark, och huru vi skola bliva honom ”verm„ktiga, s† att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d† giva dig ett tusen ett hundra siklar silver var.˝ 016:006 D† sade Delila till Simson: ˝S„g mig varav det beror att du „r s† stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.˝ 016:007 Simson svarade henne: ˝Om man bunde mig med sju friska senstr„ngar, som icke hade hunnit torka, s† bleve jag svag och vore s†som en vanlig m„nniska.˝ 016:008 D† buro filist‚ernas h”vdingar till henne sju friska senstr„ngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med dem. 016:009 Men hon hade lagt folk i f”rs†t i den inre kammaren. Sedan ropade hon till honom: ˝Filist‚erna „ro ”ver dig, Simson!˝ D† slet han s”nder senstr„ngarna s† l„tt som en bl†ngarnssnodd slites s”nder, n„r den kommer intill elden. Allts† hade man ingenting f†tt veta om hans styrka. 016:010 D† sade Delila till Simson: ˝Du har ju bedragit mig och ljugit f”r mig. Men s„g mig nu huru man skulle kunna binda dig.˝ 016:011 Han svarade henne: ˝Om man bunde mig med nya t†g, som „nnu icke hade blivit begagnade till n†got, s† bleve jag svag och vore s†som en vanlig m„nniska.˝ 016:012 D† tog Delila nya t†g och band honom med dem och ropade s† till honom: ˝Filist‚erna „ro ”ver dig, Simson!˝; och folk l†g i f”rs†t i den inre kammaren. Men han slet t†gen av sina armar, s†som hade det varit tr†dar. 016:013 D† sade Delila till Simson: ˝Hittills har du bedragit mig och ljugit f”r mig; s„g mig nu huru man skulle kunna binda dig.˝ Han svarade henne: ˝Jo, om du v„vde in de sju fl„torna p† mitt huvud i r„nningen till din v„v.˝ 016:014 Hon slog allts† fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: ˝Filist‚erna „ro ”ver dig, Simson!˝ N„r han d† vaknade upp ur s”mnen, ryckte han loss v„vpluggen j„mte r„nningen till v„ven. 016:015 D† sade hon till honom: ˝Huru kan du s„ga att du har mig k„r, du som icke „r uppriktig mot mig? Tre g†nger har du nu bedragit mig och icke velat s„ga mig varp† det beror att du „r s† stark.˝ 016:016 D† hon nu dag efter dag h†rt ansatte honom med denna sin beg„ran och pl†gade honom d„rmed, blev han s† ot†lig att han kunde d”, 016:017 och yppade s† f”r henne hela sin hemlighet och sade till henne: ˝Ingen rakkniv har kommit p† mitt huvud, ty jag „r en Guds nasir allt ifr†n min moders liv. D„rf”r, om man rakar h†ret av mig, viker min styrka ifr†n mig, s† att jag bliver svag och „r s†som alla andra m„nniskor.˝ 016:018 D† nu Delila ins†g att han hade yppat f”r henne hela sin hemlighet, s„nde hon bud och kallade till sig filist‚ernas h”vdingar; hon l„t s„ga: ˝Kommen hitupp „nnu en g†ng, ty han har nu yppat f”r mig hela sin hemlighet.˝ D† kommo filist‚ernas h”vdingar ditupp till henne och f”rde med sig penningarna. 016:019 Nu lagade hon s†, att han somnade in p† hennes kn„n; och sedan hon hade kallat till sig en man som p† hennes befallning skar av de sju fl„torna p† hans huvud, begynte hon att f† makt ”ver honom, och hans styrka vek ifr†n honom. 016:020 D„refter ropade hon: ˝Filist‚erna „ro ”ver dig, Simson!˝ N„r han d† vaknade upp ur s”mnen, t„nkte han: ˝Jag g”r mig v„l fri, nu s†som de f”rra g†ngerna, och skakar mig l”s˝; ty han visste icke att HERREN hade vikit ifr†n honom. 016:021 Men filist‚erna grepo honom och stucko ut ”gonen p† honom. D„refter f”rde de honom ned till Gasa och bundo honom med kopparfj„ttrar, och han m†ste mala i f„ngelset. 016:022 Men hans huvudh†r begynte †ter v„xa ut, sedan det hade blivit avrakat. 016:023 Och filist‚ernas h”vdingar f”rsamlade sig f”r att anst„lla en stor offerfest †t sin gud Dagon och g”ra sig glada, ty de sade: ˝V†r gud har givit v†r fiende Simson i v†r hand.˝ 016:024 Och n„r folket s†g honom, lovade de likaledes sin gud och sade: ˝V†r gud har givit v†r fiende i v†r hand honom som f”r”dde v†rt land och slog s† m†nga av oss ihj„l.˝ 016:025 D† nu deras hj„rtan hade blivit glada, sade de: ˝L†t h„mta Simson, f”r att han m† f”rlusta oss.˝ Och Simson blev h„mtad ur f„ngelset och m†ste vara dem till f”rlustelse. Och de hade st„llt honom mellan pelarna. 016:026 Men Simson sade till den gosse som h”ll honom vid handen: ˝Sl„pp mig och l†t mig komma intill pelarna som huset vilar p†, s† att jag f†r luta mig mot dem.˝ 016:027 Och huset var fullt med m„n och kvinnor, och filist‚ernas alla h”vdingar voro d„r; och p† taket voro vid pass tre tusen m„n och kvinnor, som s†go p†, huru Simson f”rlustade dem. 016:028 Men Simson ropade till HERREN och sade: ˝Herre, HERRE, t„nk p† mig och styrk mig allenast denna g†ng, o Gud, s† att jag f†r taga h„mnd p† filist‚erna f”r ett av mina b†da ”gon.˝ 016:029 D„refter fattade Simson i de b†da mittelpelare som huset vilade p†, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med h”gra handen och i den andra med v„nstra. 016:030 Och Simson sade: ˝M† jag nu sj„lv d” med filist‚erna.˝ Sedan b”jde han sig fram†t med s†dan kraft, att huset f”ll omkull ”ver h”vdingarna och allt folket som fanns d„r. Och de som han s† d”dade vid sin d”d voro flera „n de som han hade d”dat, medan han levde. 016:031 Och hans br”der och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade d† i tjugu †r varit domare i Israel. 017:001 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. 017:002 Denne sade till sin moder: ˝De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fr†ntagna, och f”r vilkas skull du uttalade en f”rbannelse, som jag sj„lv h”rde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.˝ D† sade hans moder: ˝V„lsignad vare du, min son, av HERREN!˝ 017:003 S† gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka †t sin moder. Men hans moder sade: ˝H„rmed helgar jag dessa penningar †t HERREN och l„mnar dem †t min son, f”r att han m† l†ta g”ra en skuren och en gjuten gudabild. H„r l„mnar jag dem nu tillbaka †t dig.˝ 017:004 Men han gav penningarna tillbaka †t sin moder. D† tog hans moder tv† hundra siklar silver och gav dem †t en guldsmed, och denne gjorde d„rav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan st„lldes in i Mikas hus. 017:005 Mannen Mika hade s† ett gudahus; han l„t ock g”ra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina s”ner till pr„st †t sig. 017:006 P† den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade. 017:007 I Bet-Lehem i Juda levde d† en ung man av Juda sl„kt; han var levit och bodde d„r s†som fr„mling. 017:008 Denne man vandrade bort ifr†n sin stad, Bet-Lehem i Juda, f”r att se om han funne n†gon annan ort d„r han kunde bo; och under sin f„rd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. 017:009 D† fr†gade Mika honom: ˝Varifr†n kommer du?˝ Han svarade honom: ˝Jag „r en levit fr†n Bet-Lehem i Juda, och jag „r nu stadd p† vandring, f”r att se om jag finner n†gon annan ort d„r jag kan bo.˝ 017:010 Mika sade till honom: ˝Stanna kvar hos mig, och bliv fader och pr„st †t mig, s† skall jag †rligen giva dig tio siklar silver och vad kl„der du beh”ver, och d„rtill din f”da.˝ D† f”ljde leviten med honom. 017:011 Och leviten gick in p† att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen s†som sin son. 017:012 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s† att den unge mannen blev pr„st †t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus. 017:013 Och Mika sade: ˝Nu vet jag att HERREN skall g”ra mig gott, eftersom jag har f†tt leviten till pr„st.˝ 018:001 P† den tiden fanns ingen konung i Israel. Och p† den tiden s”kte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty „nda dittills hade icke n†got omr†de tillfallit den s†som arvedel bland Israels ”vriga stammar. 018:002 S† s„nde d† Dans barn ur sin sl„kt fem m„n, uttagna bland dem, tappra m„n, fr†n Sorga och Estaol, till att bespeja landet och unders”ka det; och de sade till dem: ˝G†n †stad och unders”ken landet.˝ S† kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; d„r stannade de ”ver natten. 018:003 N„r de nu voro vid Mikas hus och k„nde igen den unge levitens s„tt att tala, gingo de fram till honom och fr†gade honom: ˝Vem har f”rt dig hit? Och vad g”r du p† detta st„lle, och huru har du det h„r?˝ 018:004 Han omtalade d† f”r dem: ˝S† och s† gjorde Mika med mig; han gav mig l”n, och jag blev pr„st †t honom.˝ 018:005 D† sade de till honom: ˝Fr†ga d† Gud, s† att vi f† veta om den resa som vi „ro stadda p† skall bliva lyckosam.˝ 018:006 Pr„sten svarade dem: ˝G†n i frid. Den resa som I „ren stadda p† st†r under HERRENS beskydd.˝ 018:007 D† gingo de fem m„nnen vidare och kommo till Lais; och de s†go huru folket d„rinne bodde i trygghet, p† sidoniernas s„tt, stilla och trygga, och att ingen gjorde n†gon skada i landet genom att tillv„lla sig makten; och de bodde l†ngt ifr†n sidonierna och hade intet att skaffa med andra m„nniskor. 018:008 N„r de sedan kommo †ter till sina br”der i Sorga och Estaol, fr†gade deras br”der dem: ˝Vad haven I att s„ga?˝ 018:009 De svarade: ˝Upp, l†t oss draga †stad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen d† I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att t†ga †stad, s† att I kommen dit och intagen landet. 018:010 N„r I kommen dit, kommen I till ett folk som k„nner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort d„r ingen brist „r p† n†got som jorden kan b„ra.˝ 018:011 S† br”to sex hundra man av daniternas sl„kt, omgjordade med vapen, upp d„rifr†n, n„mligen fr†n Sorga och Estaol. 018:012 De drogo upp och l„grade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. D„rf”r kallar man „nnu i dag det st„llet f”r Dans l„ger; det ligger bakom Kirjat-Jearim. 018:013 D„rifr†n drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s† fram till Mikas hus. 018:014 De fem m„n som hade varit †stad f”r att bespeja Lais' land togo d† till orda och sade till sina br”der: ˝I m†n veta att h„r i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. S† bet„nken nu vad I b”ren g”ra.˝ 018:015 D† drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och h„lsade honom. 018:016 Men de sex hundra m„nnen av Dans barn st„llde sig vid ing†ngen till porten, omgjordade med sina vapen som de voro. 018:017 Och de fem m„n som hade varit †stad f”r att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, s† ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att pr„sten stod vid ing†ngen till porten j„mte de sex hundra vapenomgjordade m„nnen. 018:018 N„r nu de fem m„nnen hade g†tt in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade pr„sten till dem: ˝Vad „r det I g”ren!˝ 018:019 De svarade honom: ˝Tig, l„gg handen p† din mun, och g† med oss och bliv fader och pr„st †t oss. Vilket „r b„st f”r dig: att vara pr„st f”r en enskild mans hus eller att vara pr„st f”r en hel stam och sl„kt i Israel?˝ 018:020 D† blev pr„stens hj„rta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och sl”t sig till folket. 018:021 Sedan v„nde de sig †t annat h†ll och gingo vidare, och l„to d„rvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset f”ras fr„mst i t†get. 018:022 Men n„r Dans barn hade kommit ett l†ngt stycke v„g fr†n Mikas hus, upphunnos de av de m„n som voro bosatta i n„rheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig. 018:023 Vid dessas tillrop v„nde sig nu Dans barn om och fr†gade Mika: ˝Vad fattas dig, eftersom du kommer med en s†dan hop?˝ 018:024 Han svarade: ˝I haven tagit de gudar som jag har gjort †t mig, d„rtill ock pr„sten, och s† g†n I eder v„g. Vad har jag nu mer kvar? Och „nd† fr†gen I mig: 'Vad fattas dig?'!˝ 018:025 Men Dans barn sade till honom: ˝L†t oss icke h”ra ett ord mer fr†n dig. Eljest kan det h„nda att n†gra m„n i f”rbittring hugga ned eder, och d† bliver du orsak till att I f”rloren livet, b†de du sj„lv och ditt husfolk.˝ 018:026 D„refter fortsatte Dans barn sin v„g; och n„r Mika s†g att de voro starkare „n han, v„nde han om och drog tillbaka hem igen. 018:027 Sedan de s† hade tagit b†de vad Mika hade l†tit f”rf„rdiga och d„rtill hans pr„st, f”llo de ”ver folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med sv„rdsegg; men staden br„nde de upp i eld. 018:028 Och ingen kunde komma den till hj„lp, ty den l†g l†ngt ifr†n Sidon, och folket d„ri hade intet att skaffa med andra m„nniskor; den l†g i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de †ter upp staden och bosatte sig d„r. 018:029 Och de g†vo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; f”rut hade staden hetat Lais. 018:030 Och Dans barn st„llde d„r upp †t sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans s”ner voro pr„ster †t daniternas stam, „nda till dess att landets folk f”rdes bort i f†ngenskap. 018:031 De st„llde upp †t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo. 019:001 P† den tiden, d† „nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man l„ngst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru †t sig en kvinna fr†n Bet-Lehem i Juda. 019:002 Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifr†n honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; d„r uppeh”ll hon sig en tid av fyra m†nader. 019:003 D† stod hennes man upp och begav sig †stad efter henne, f”r att tala v„nligt med henne och s† f”ra henne tillbaka; och han hade med sig sin tj„nare och ett par †snor. Hon f”rde honom d† in i sin faders hus, och n„r kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom. 019:004 Och hans sv„rfader, kvinnans fader, h”ll honom kvar, s† att han stannade hos honom i tre dagar; de †to och drucko och voro d„r n„tterna ”ver. 019:005 N„r de nu p† fj„rde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin m†g: ˝Vederkvick dig med ett stycke br”d; sedan m†n I resa.˝ 019:006 D† satte de sig ned och †to b†da tillsammans och drucko. D„refter sade kvinnans fader till mannen: ˝Beslut dig f”r att stanna h„r ”ver natten, och l†t ditt hj„rta vara glatt.˝ 019:007 Och n„r mannen „nd† gjorde sig redo att resa, bad hans sv„rfader honom s† entr„get, att han „nnu en g†ng stannade kvar d„r ”ver natten. 019:008 P† femte dagen stod han †ter upp bittida om morgonen f”r att resa; d† sade kvinnans fader: ˝Vederkvick dig f”rst, och dr”jen s† till eftermiddagen.˝ D„refter †to de b†da tillsammans. 019:009 N„r sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tj„nare, sade hans sv„rfader, kvinnans fader, till honom: ˝Se, det lider mot aftonen; stannen kvar ”ver natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar h„r ”ver natten, och l†t ditt hj„rta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida f”retaga eder f„rd, s† att du f†r komma hem till din hydda.˝ 019:010 Men mannen ville icke stanna ”ver natten, utan gjorde sig redo och reste sin v„g, och kom s† fram till platsen mitt emot Jebus, det „r Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade †snor; och hans bihustru f”ljde honom. 019:011 D† de nu voro vid Jebus och dagen var l†ngt framliden, sade tj„naren till sin herre: ˝Kom, l†t oss taga in i denna jebus‚stad och stanna d„r ”ver natten.˝ 019:012 Men hans herre svarade honom: ˝Vi skola icke taga in i en fr„mmande stad, d„r inga israeliter bo; l†t oss draga vidare, fram till Gibea.˝ 019:013 Och han sade ytterligare till sin tj„nare: ˝Kom, l†t oss f”rs”ka hinna fram till en av orterna h„r och stanna ”ver natten i Gibea eller Rama.˝ 019:014 S† drogo de vidare; och n„r de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned. 019:015 D† togo de in d„r och kommo f”r att stanna ”ver natten i Gibea. Och n„r mannen kom ditin, satte han sig p† den ”ppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus ”ver natten. 019:016 Men d†, om aftonen, kom en gammal man fr†n sitt arbete p† f„ltet, och denne man var fr†n Efraims bergsbygd och bodde s†som fr„mling i Gibea; ty folket d„r p† orten voro benjaminiter. 019:017 N„r denne nu lyfte upp sina ”gon, fick han se den v„gfarande mannen p† den ”ppna platsen i staden. D† sade den gamle mannen: ˝Vart skall du resa, och varifr†n kommer du?˝ 019:018 Han svarade honom: ˝Vi „ro p† genomresa fr†n Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger l„ngst uppe; d„rifr†n „r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu „r jag p† v„g till HERRENS hus, men ingen vill h„r taga emot mig i sitt hus. 019:019 Jag har b†de halm och foder †t v†ra †snor, s† ock br”d och vin †t mig sj„lv och †t din tj„narinna och †t mannen som †tf”ljer oss, dina tj„nare, s† att intet fattas oss.˝ 019:020 D† sade den gamle mannen: ˝Frid vare med dig! Men l†t mig f† s”rja f”r allt som kan fattas dig. H„rute p† den ”ppna platsen m† du icke stanna ”ver natten.˝ 019:021 D„refter f”rde han honom till sitt hus och fodrade †snorna. Och sedan de hade tv†tt sina f”tter, †to de och drucko. 019:022 Under det att de s† gjorde sina hj„rtan glada, omringades pl”tsligt huset av m„nnen i staden, onda m„n, som bultade p† d”rren; och de sade till den gamle mannen, som r†dde om huset: ˝F”r hitut den man som har kommit till ditt hus, s† att vi f† k„nna honom.˝ 019:023 D† gick mannen som r†dde om huset ut till dem och sade till dem: ˝Nej, mina br”der, g”ren icke s† illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, m†n I icke g”ra en s†dan galenskap. 019:024 Se, jag har en dotter som „r jungfru, och han har sj„lv en bihustru. Dem vill jag f”ra hitut, s† kunnen I kr„nka dem och g”ra med dem vad I finnen f”r gott. Men med denne man m†n I icke g”ra n†gon s†dan galenskap. 019:025 Men m„nnen ville icke h”ra p† honom; d† tog mannen sin bihustru och f”rde henne ut till dem. Och de k„nde henne och hanterade henne sk„ndligt hela natten „nda till morgonen; f”rst n„r morgonrodnaden gick upp, l„to de henne g†. 019:026 D† kom kvinnan mot morgonen och f”ll ned vid ing†ngen till mannens hus, d„r hennes herre var, och l†g s†, till dess det blev dager. 019:027 N„r nu hennes herre stod upp om morgonen och ”ppnade d”rren till huset och gick ut f”r att forts„tta sin f„rd, fick han se sin bihustru ligga vid ing†ngen till huset med h„nderna p† tr”skeln. 019:028 Han sade till henne: ˝St† upp och l†t oss g†.˝ Men hon gav intet svar. D† tog han och lade henne p† †snan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt. 019:029 Men n„r han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och s„nde styckena omkring ”ver hela Israels land. 019:030 Och var och en som s†g detta sade: ˝N†got s†dant har icke h„nt eller blivit sett allt ifr†n den dag d† Israels barn drogo upp ur Egyptens land „nda till denna dag. ™verv„gen detta, r†dsl†n och s„gen edert ord.˝ 020:001 D† drogo alla Israels barn ut, och menigheten f”rsamlade sig s†som en man, fr†n Dan „nda till Beer-Seba, s† ock fr†n Gileads land, inf”r HERREN i Mispa. 020:002 Och de f”rn„msta i hela folket alla Israels stammar, tr„dde fram i Guds folks f”rsamling: fyra hundra tusen sv„rdbev„pnade m†n till fots. 020:003 Men Benjamins barn fingo h”ra att de ”vriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: ˝Omtalen huru denna og„rning har tillg†tt.˝ 020:004 D† tog den levitiske mannen, den m”rdade kvinnans man, till orda och sade: ˝Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin f”r att stanna d„r ”ver natten. 020:005 D† blev jag ”verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten f”r att v†ldf”ra sig p† mig. Mig t„nkte de dr„pa, och min bihustru kr„nkte de, s† att hon dog. 020:006 D† tog jag min bihustru och styckade henne och s„nde styckena omkring ”ver Israels arvedels hela omr†de, eftersom de hade gjort en s†dan sk„ndlighet och galenskap i Israel. 020:007 Se, nu „ren I allasammans h„r, I Israels barn. L„ggen nu fram f”rslag och r†d h„r p† st„llet.˝ 020:008 D† stod allt folket upp s†som en man och sade: ˝Ingen av oss m† g† hem till sin hydda, ingen m† begiva sig hem till sitt hus. 020:009 Detta „r vad vi nu vilja g”ra med Gibea: vi skola l†ta lotten g† ”ver det. 020:010 P† vart hundratal i alla Israels stammar m† vi taga ut tio m„n, och p† vart tusental hundra, och p† vart tiotusental tusen, f”r att dessa m† skaffa munf”rr†d †t folket, s† att folket, n„r det kommer till Geba i Benjamin, kan g”ra med staden s†som tillb”rligt „r f”r all den galenskap som den har gjort i Israel.˝ 020:011 S† f”rsamlade sig vid staden alla m„n i Israel, endr„ktigt s†som en man. 020:012 Och Israels stammar s„nde †stad m„n till alla Benjamins stammar och l„to s„ga; ˝Vad „r det f”r en og„rning som har blivit beg†ngen ibland eder! 020:013 L„mnen nu ut de onda m„n som bo i Gibea, s† att vi f† d”da dem och skaffa bort ifr†n Israel vad ont „r.˝ Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina br”ders, de ”vriga israeliternas, ord. 020:014 I st„llet f”rsamlade sig Benjamins barn fr†n sina st„der till Gibea, f”r att draga ut till strid mot de ”vriga israeliterna. 020:015 P† den dagen m”nstrades Benjamins barn, de utgjorde fr†n dessa st„der tjugusex tusen sv„rdbev„pnade m„n; vid denna m”nstring medr„knades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda m„n. 020:016 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda m„n som voro v„nsterh„nta; alla dessa kunde med slungstenen tr„ffa p† h†ret, utan att fela. 020:017 Och n„r Israels m„n -- Benjamin fr†nr„knad -- m”nstrades, utgjorde de fyra hundra tusen sv„rdbev„pnade m„n; alla dessa voro krigsm„n. 020:018 Dessa br”to nu upp och drogo †stad till Betel och fr†gade Gud. Israels barn sade: ˝Vem bland oss skall f”rst draga ut i striden mot Benjamins barn?˝ HERREN svarade: ˝Juda f”rst.˝ 020:019 D† br”to Israels barn upp f”ljande morgon och l„grade sig framf”r Gibea. 020:020 D„refter drogo Israels m„n ut till strid mot Benjamin; Israels m„n st„llde upp sig till strid mot dem vid Gibea. 020:021 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p† den dagen tjugutv† tusen man av Israel. 020:022 Folket, Israels m„n, tog dock †ter mod till sig och st„llde upp sig „nnu en g†ng till strid p† samma plats d„r de hade st„llt upp sig f”rsta dagen. 020:023 Israels barn gingo n„mligen upp och gr„to inf”r HERRENS ansikte „nda till aftonen; och de fr†gade HERREN: ˝Skall jag „nnu en g†ng inl†ta mig i strid med min broder Benjamins barn?˝ Och HERREN svarade: ˝Dragen ut mot honom.˝ 020:024 N„r s† Israels barn dagen d„refter ryckte fram mot Benjamins barn, 020:025 drog ock Benjamin p† andra dagen ut fr†n Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans sv„rdbev„pnade m„n. 020:026 D† drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och gr„to och stannade d„r inf”r HERRENS ansikte och fastade p† den dagen „nda till aftonen; och de offrade br„nnoffer och tackoffer inf”r HERRENS ansikte. 020:027 Och Israels barn fr†gade HERREN (ty Guds f”rbundsark stod p† den tiden d„r, 020:028 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tj„nst inf”r den p† den tiden); de sade: ˝Skall jag „nnu en g†ng draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst† d„rifr†n?˝ HERREN svarade: ˝Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.˝ 020:029 D† lade Israel manskap i bakh†ll mot Gibea, runt omkring det. 020:030 Och d„refter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p† tredje dagen, och st„llde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de f”rra g†ngerna. 020:031 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade l†ngt bort ifr†n staden; och likasom det hade skett de f”rra g†ngerna, fingo de i b”rjan sl† ihj„l n†gra av folket p† v„garna (b†de p† den som g†r upp till Betel och p† den som g†r till Gibea ”ver f„ltet), kanh„nda ett trettiotal av Israels m„n. 020:032 D† t„nkte Benjamins barn: ˝De „ro slagna av oss, nu likasom f”rut.˝ Men Israels barn hade tr„ffat det avtalet: ˝Vi vilja fly och s† locka dem l†ngt bort ifr†n staden, ut p† v„garna. 020:033 Och alla Israels m„n hade brutit upp fr†n platsen d„r de voro, och hade st„llt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som l†go i bakh†ll br”to fram ifr†n sin plats vid Maare-Geba. 020:034 S† kommo d† tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev h†rd, utan att n†gon visste att olyckan var dem s† n„ra. 020:035 Och HERREN l„t Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin p† den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans sv„rdbev„pnade m„n. 020:036 Nu s†go Benjamins barn att de voro slagna. Israels m„n g†vo n„mligen plats †t Benjamin, ty de f”rlitade sig p† bakh†llet som de hade lagt mot Gibea. 020:037 D† skyndade sig de som l†go i bakh†ll att falla in i Gibea; de som l†go i bakh†ll drogo †stad och slogo alla inv†narna i staden med sv„rdsegg. 020:038 Men de ”vriga israeliterna hade tr„ffat det avtalet med dem som l†go i bakh†ll, att dessa skulle l†ta en tjock r”k s†som tecken stiga upp fr†n staden. 020:039 Israels m„n v„nde allts† ryggen i striden. Men sedan Benjamin i b”rjan hade f†tt sl† ihj„l n†gra av Israels man, kanh„nda ett trettiotal, och d„rvid hade t„nkt: ˝F”rvisso „ro de slagna av oss, nu likasom i den f”rra striden˝, 020:040 d† kommo de att v„nda sig om, vid det att r”kpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp fr†n staden. Och de fingo nu se hela staden f”rvandlad i l†gor som slogo upp mot himmelen. 020:041 N„r d† Israels m„n †ter v„nde om, blevo Benjamins m„n f”rskr„ckta, ty nu s†go de att olyckan var dem n„ra. 020:042 Och de v„nde om f”r Israels m„n, bort †t ”knen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i st„derna d„r nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan. 020:043 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem p† deras viloplats, „nda fram emot Gibea, ”sterut. 020:044 S† f”llo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk. 020:045 D† v„nde de ”vriga sig mot ”knen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en eftersk”rd bland dem p† v„garna, fem tusen man, och satte s† efter dem „nda till Gideom och slogo av dem tv† tusen man. 020:046 Allts† utgjorde de som p† den dagen f”llo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen sv„rdbev„pnade m„n; alla dessa voro tappert folk. 020:047 Men av dem som v„nde sig mot ”knen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p† Rimmons klippa i fyra m†nader. 020:048 Emellertid v„nde Israels m„n tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med sv„rdsegg, b†de dem av stadens befolkning, som „nnu voro oskadda, och j„mv„l boskapen, korteligen, allt vad de tr„ffade p†; d„rtill satte de eld p† alla st„der som de tr„ffade p†. 021:001 Men Israels m„n hade svurit i Mispa och sagt: ˝Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru †t n†gon benjaminit.˝ 021:002 Och nu kom folket till Betel och stannade d„r „nda till aftonen inf”r Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gr†t 021:003 och sade: ˝Varf”r, o HERRE, Israels Gud, har s†dant f†tt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?˝ 021:004 Dagen d„refter stod folket bittida upp och byggde d„r ett altare och offrade br„nnoffer och tackoffer. 021:005 och Israels barn sade: ˝Finnes n†gon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den ”vriga f”rsamlingen?˝ Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med d”den. 021:006 Och Israels barn ”mkade sig ”ver sin broder Benjamin och sade: ˝Nu har en hel stam blivit borthuggen fr†n Israel. 021:007 Vad skola vi g”ra f”r dem som „ro kvar, s† att de kunna f† hustrur? Ty sj„lva hava vi ju svurit vid HERREN att icke †t dem giva hustrur av v†ra d”ttrar.˝ 021:008 Och d† fr†gade †ter: ˝Finnes bland Israels stammar n†gon som icke kom upp till HERREN i Mispa?˝ Och se, fr†n Jabes i Gilead hade ingen kommit till l„gret, till f”rsamlingen d„r. 021:009 Ty n„r folket m”nstrades, befanns det att ingen av inv†narna i Jabes i Gilead var d„r. 021:010 D† s„nde menigheten dit tolv tusen av de tappraste m„nnen och bj”d dessa och sade: ˝G†n †stad och sl†n inv†narna i Jabes i Gilead med sv„rdsegg, ocks† kvinnor och barn. 021:011 Ja, detta „r vad I skolen g”ra: allt mank”n och alla de kvinnor som hava haft med mank”n att skaffa skolen I giva till spillo. 021:012 Men bland inv†narna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med m„n, med mank”n, att skaffa. Dessa f”rde de d† till l„gret i Silo i Kanaans land. 021:013 Sedan s„nde hela menigheten †stad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig p† Rimmons klippa, och tillbj”d dem fred. 021:014 S† v„nde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor fr†n Jabes i Gilead, som man hade l†tit leva. Men dessa r„ckte ingalunda till f”r dem. 021:015 Och folket ”mkade sig ”ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en r„mna bland Israels stammar. 021:016 Och de „ldste i menigheten sade: ˝Vad skola vi g”ra med dem som „ro kvar, s† att de kunna f† hustrur? Ty alla kvinnor „ro ju utrotade ur Benjamin.˝ 021:017 Och de sade ytterligare: ˝De undkomna av Benjamin m†ste f† en besittning, s† att icke en stam bliver utpl†nad ur Israel. 021:018 Men sj„lva kunna vi icke †t dem giva hustrur av v†ra d”ttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: F”rbannad vare den som giver en hustru †t Benjamin.˝ 021:019 Och de sade vidare: ˝En HERREN h”gtid pl„gar ju h†llas †r efter †r i Silo, som ligger norr om Betel, ”ster om den v„g som g†r fr†n Betel upp till Sikem, och s”der om Lebona.˝ 021:020 Och de bj”do Benjamins barn och sade: ˝G†n †stad och l„ggen eder i f”rs†t i ving†rdarna. 021:021 N„r I d† f†n se Silos d”ttrar komma ut f”r att uppf”ra sina dansar, skolen I komma fram ur ving†rdarna, och var och en av eder skall bland Silos d”ttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; d„refter skolen I begiva eder hem till Benjamins land. 021:022 Om sedan deras f„der eller deras br”der komma och beklaga sig f”r oss, vilja vi s„ga till dem: 'F”runnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig n†gon hustru i kriget. I haven ju d† icke sj„lva givit dem †t dessa; ty i s†dant fall haden I †dragit eder skuld.'˝ 021:023 Och Benjamins barn gjorde s† och skaffade sig hustrur, lika m†nga som de sj„lva voro, bland de dansande kvinnor som de r”vade. Sedan beg†vo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde †ter upp st„derna och bosatte sig i dem. 021:024 Ocks† de ”vriga israeliterna beg†vo sig bort d„rifr†n, var och en till sin stam och sin sl„kt, och drogo ut d„rifr†n, var och en till sin arvedel. 021:025 P† den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade. Book 08 Rut 001:001 P† den tid d† domarna regerade uppstod hungersn”d i landet. D† drog en man fr†n Bet-Lehem i Juda †stad med sin hustru och sina b†da s”ner f”r att bos„tta sig i Moabs land under n†gon tid. 001:002 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans b†da s”ner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, fr†n Bet-Lehem i Juda. S† kommo de nu till Moabs land och vistades d„r. 001:003 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina b†da s”ner. 001:004 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut. 001:005 Och sedan de hade bott d„r vid pass tio †r, dogo ocks† de b†da, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina b†da s”ner och sin man. 001:006 D† stod hon upp med sina sonhustrur f”r att v„nda tillbaka fr†n Moabs land; ty hon hade h”rt i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det br”d. 001:007 S† begav hon sig, j„mte sina b†da sonhustrur, fr†n det st„lle d„r hon hade vistats. Men n„r de nu gingo sin v„g fram, f”r att komma tillbaka till Juda land, 001:008 sade Noomi till sina b†da sonhustrur: ˝V„nden om och g† hem igen, var och en till sin moder. 001:009 HERREN bevise godhet mot eder, s†som I haven gjort mot de b†da d”da och mot mig. HERREN give eder att I m†n finna ro, var i sin mans hus.˝ D„refter kysste hon dem. Men de brusto ut i gr†t 001:010 och sade till henne: ˝Nej, vi vilja f”lja med dig tillbaka till ditt folk.˝ 001:011 Men Noomi svarade: ˝V„nden om, mina d”ttrar. Varf”r skullen I g† med mig? Kan v„l jag „nnu en g†ng f† s”ner i mitt liv, vilka kunna bliva m„n †t eder? 001:012 V„nden om, mina d”ttrar, och g†n hem, ty jag „r nu f”r gammal att ”verl„mna mig †t en man. Och om jag „n kunde t„nka: 'Jag har „nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt ”verl„mnade mig †t en man och s† verkligen f”dde s”ner, 001:013 icke skullen I d„rf”r v„nta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I d„rf”r st„nga eder inne och f”rbliva utan m„n? Bort det, mina d”ttrar! Jag k„nner redan bedr”velse nog f”r eder skull, eftersom HERRENS hand s† har drabbat mig.˝ 001:014 D† brusto de †ter ut i gr†t. Och Orpa kysste sin sv„rmoder till avsked, men Rut h”ll sig alltj„mt intill henne. 001:015 D† sade hon: ˝Se, din sv„gerska har v„nt tillbaka till sitt folk och till sin gud; v„nd ock du tillbaka och f”lj din sv„gerska.˝ 001:016 Men Rut svarade: ˝S”k icke intala mig att ”vergiva dig och v„nda tillbaka ifr†n dig. Ty dit du g†r vill ock jag g†, och d„r du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk „r mitt folk, och din Gud „r min Gud. 001:017 D„r du d”r vill ock jag d”, och d„r vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om n†got annat „n d”den kommer att skilja mig fr†n dig.˝ 001:018 D† hon nu s†g att denna stod fast i sitt beslut att g† med henne, upph”rde hon att tala d„rom med henne. 001:019 S† gingo de b†da med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och n„r de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i r”relse f”r deras skull, och kvinnorna sade: ˝Detta „r ju Noomi!˝ 001:020 Men hon sade till dem: ˝Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsm„ktige har l†tit mycken bedr”velse komma ”ver mig. 001:021 Rik drog jag h„rifr†n, och tomh„nt har HERREN l†tit mig komma tillbaka. Varf”r kallen I mig d† Noomi, n„r HERREN har vittnat emot mig, n„r den Allsm„ktige har l†tit det g† mig s† illa?˝ 001:022 S† kom d† Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon v„nde tillbaka fr†n Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, n„r kornsk”rden begynte. 002:001 Men Noomi hade en fr„nde p† sin mans sida, en rik man av Elimeleks sl„kt, vid namn Boas. 002:002 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: ˝L†t mig g† ut p† †kern och plocka ax efter n†gon inf”r vilkens ”gon jag finner n†d.˝ Hon svarade henne: ˝Ja, g†, min dotter.˝ 002:003 D† gick hon †stad och kom till en †ker och plockade d„r ax efter sk”rdem„nnen; och det h„nde sig s† f”r henne att †kerstycket tillh”rde Boas, som var av Elimeleks sl„kt. 002:004 Och Boas kom just d† dit fr†n Bet-Lehem; och han sade till sk”rdem„nnen: ˝HERREN vare med eder.˝ De svarade honom: ˝HERREN v„lsigne dig.˝ 002:005 Och Boas fr†gade den bland tj„narna, som hade uppsikt ”ver sk”rdem„nnen: ˝Vem tillh”r den unga kvinnan d„r?˝ 002:006 Tj„naren som hade uppsikt ”ver sk”rdem„nnen svarade och sade: ˝Det „r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit fr†n Moabs land. 002:007 Hon bad att hon skulle f† plocka och hopsamla ax bland k„rvarna, efter sk”rdem„nnen; och s† kom hon, och hon har h†llit p† allt sedan i morse „nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat n†got litet d„rinne.˝ 002:008 D† sade Boas till Rut: ˝H”r, min dotter: du skall icke g† bort och plocka ax p† n†gon annan †ker, ej heller g† h„rifr†n, utan du skall h†lla dig till mina tj„narinnor h„r. 002:009 Se efter, var sk”rdem„nnen arbeta p† †kern, och g† efter dem; jag har f”rbjudit mina tj„nare att g”ra dig n†got f”r n„r. Och om du bliver t”rstig, s† g† till k„rlen och drick av det som mina tj„nare h„mta.˝ 002:010 D† f”ll hon ned p† sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: ˝Varf”r har jag funnit s†dan n†d f”r dina ”gon, att du tager dig an mig, fast„n jag „r en fr„mling?˝ 002:011 Boas svarade och sade till henne: ˝F”r mig har blivit ber„ttat allt vad du har gjort mot din sv„rmoder efter din mans d”d, huru du har ”vergivit din fader och din moder och ditt f„dernesland, och vandrat †stad till ett folk som du f”rut icke k„nde. 002:012 HERREN vederg„lle dig f”r vad du har gjort; ja, m† full l”n tillfalla dig fr†n HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, f”r att finna tillflykt under hans vingar.˝ 002:013 Hon sade: ˝S† m† jag d† finna n†d f”r dina ”gon, min herre; ty du har tr”stat mig och talat v„nligt med din tj„narinna, fast„n jag icke „r s†som n†gon av dina tj„narinnor.˝ 002:014 Och n„r m†ltidsstunden var inne, sade Boas till henne: ˝Kom hitfram och „t av br”det och doppa ditt br”dstycke i vinet.˝ D† satte hon sig vid sidan av sk”rdem„nnen; och han lade f”r henne rostade ax, och hon †t och blev m„tt och fick d„rtill ”ver. 002:015 Och n„r hon d„refter stod upp f”r att plocka ax, bj”d Boas sina tj„nare och sade: ˝L†ten henne ock f† plocka ax mellan k„rvarna, och f”rf”rdelen henne icke. 002:016 Ja, I m†n till och med draga ut str†n ur knipporna †t henne och l†ta dem ligga, s† att hon f†r plocka upp dem, och ingen m† banna henne d„rf”r.˝ 002:017 S† plockade hon ax p† †kern „nda till aftonen; och n„r hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn. 002:018 Och hon tog sin b”rda och gick in i staden, och hennes sv„rmoder fick se vad hon hade plockat. D„refter tog hon fram och gav henne vad hon hade f†tt ”ver, sedan hon hade „tit sig m„tt. 002:019 D† sade hennes sv„rmoder till henne: ˝Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat? V„lsignad vare han som har tagit sig an dig!˝ D† ber„ttade hon f”r sin sv„rmoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: ˝Den man som jag i dag har arbetat hos heter Boas.˝ 002:020 D† sade Noomi till sin sonhustru: ˝V„lsignad vare han av HERREN, d„rf”r att han icke har undandragit sig att bevisa godhet b†de mot de levande och mot de d”da!˝ Och Noomi sade ytterligare till henne: ˝Den mannen „r v†r n„ra fr„nde, en av v†ra b”rdem„n.˝ 002:021 Moabitiskan Rut sade: ˝Han sade ock till mig: 'H†ll dig till mina tj„nare, „nda till dess att de hava inb„rgat hela min sk”rd.'˝ 002:022 D† sade Noomi till sin sonhustru Rut: ˝Ja, det „r b„st, min dotter, att du g†r med hans tj„narinnor, s† att man icke behandlar dig illa, s†som det kunde ske p† en annan †ker.˝ 002:023 S† h”ll hon sig d† till Boas' tj„narinnor och plockade ax d„r, till dess b†de korn- och vetesk”rden voro avslutade. Men hon bodde hos sin sv„rmoder. 003:001 Och hennes sv„rmoder Noomi sade till henne: ˝Min dotter, jag vill s”ka skaffa dig ro, f”r att det m† g† dig v„l. 003:002 S† h”r d†: Boas, med vilkens tj„narinnor du har varit tillsammans, „r ju v†r fr„nde. Och just i natt kastar han korn p† sin tr”skplats. 003:003 S† tv† dig nu och sm”rj dig och kl„d dig, och g† ned till tr”skplatsen. Men laga s†, att mannen icke f†r se dig, f”rr„n han har „tit och druckit. 003:004 N„r han d† l„gger sig, s† se efter, var han l„gger sig, och g† dit och lyft upp t„cket vid hans f”tter och l„gg dig d„r; han skall d† sj„lv s„ga dig vad du b”r g”ra.˝ 003:005 Hon svarade: ˝Allt vad du s„ger vill jag g”ra.˝ 003:006 Och hon gick ned till tr”skplatsen och gjorde alldeles s†som hennes sv„rmoder hade bjudit henne. 003:007 Ty n„r Boas hade „tit och druckit, s† att hans hj„rta blev glatt, och sedan han hade g†tt †stad och lagt sig invid s„desh”gen, kom hon of”rm„rkt och lyfte upp t„cket vid hans f”tter och lade sig d„r. 003:008 Vid midnattstiden blev mannen uppskr„md och b”jde sig fram†t och fick d† se en kvinna ligga vid hans f”tter. 003:009 Och han sade: ˝Vem „r du?˝ Hon svarade: ˝Jag „r Rut, din tj„narinna. Bred ut din mantelflik ”ver din tj„narinna, ty du „r min b”rdeman.˝ 003:010 D† sade han: ˝V„lsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett st”rre bevis p† din k„rlek „n f”rut, d„rigenom att du icke har lupit efter unga m„n, vare sig fattiga eller rika. 003:011 S† frukta nu icke, min dotter; allt vad du s„ger vill jag g”ra dig. Ty allt folket i min stad vet att du „r en r„ttskaffens kvinna. 003:012 Nu „r det visserligen sant att jag „r din b”rdeman; men en annan b”rdeman finnes, som „r n„rmare „n jag. 003:013 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter b”rdesr„tt, gott, m† han d† g”ra det, s† sant HERREN lever. Ligg nu kvar „nda till morgonen.˝ 003:014 S† l†g hon vid hans f”tter „nda till morgonen, men hon fick st† upp, innan „nnu n†gon kunde k„nna igen den andre; ty han t„nkte: ˝Det f†r icke bliva k„nt att kvinnan har kommit hit till tr”skplatsen.˝ 003:015 Och han sade: ˝R„ck hit manteln som du har p† dig, och h†ll fram den.˝ Och hon h”ll fram den. D† m„tte han upp sex m†tt korn och gav henne att b„ra; d„refter gick hon in i staden. 003:016 Och n„r hon kom till sin sv„rmoder, sade denna: ˝Huru har det g†tt f”r dig, min dotter?˝ D† ber„ttade hon f”r henne allt vad mannen hade gjort mot henne; 003:017 och hon sade: ˝Dessa sex m†tt korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomh„nt hem till din sv„rmoder.'˝ 003:018 D† svarade hon: ˝Bida, min dotter, till dess du f†r se huru saken avl”per; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag f”r saken till sitt slut.˝ 004:001 Och Boas hade g†tt upp till stadsporten och satt sig d„r. D† h„nde sig att den b”rdeman som Boas hade talat om gick d„r fram; d† n„mnde han honom vid namn och sade: ˝Kom hit och s„tt dig h„r.˝ Och han kom och satte sig. 004:002 D„refter tog Boas till sig tio m„n av de „ldste i staden och sade: ˝S„tten eder h„r.˝ Och de satte sig. 004:003 Sedan sade han till b”rdemannen: ˝Det †kerstycke som tillh”rde v†r broder Elimelek har Noomi s†lt, hon som kom tillbaka fr†n Moabs land. 004:004 D„refter t„nkte jag att jag skulle underr„tta dig d„rom och s„ga: K”p det inf”r dem som h„r sitta och inf”r mitt folks „ldste. Om du vill taga det efter b”rdesr„tt, s† s„g mig det, s† att jag f†r veta det, ty ingen annan „ger b”rdesr„tt „n du och, n„st dig, jag sj„lv.˝ Han sade: ˝Jag vill taga det efter b”rdesr„tt.˝ 004:005 D† sade Boas: ˝N„r du k”per †kern av Noomis hand, d† k”per du den ock av moabitiskan Rut, den d”des hustru, med skyldighet att uppv„cka den d”des namn och f„sta det vid hans arvedel.˝ 004:006 B”rdemannen svarade: ˝D† kan jag icke begagna mig av min b”rdesr„tt, ty jag skulle d„rmed f”rd„rva min egen arvedel. B”rda du †t dig vad jag skulle hava b”rdat, ty jag kan icke g”ra det.˝ 004:007 Men n„r n†gon b”rdade n†got eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadf„stelse av ett s†dant avtal, drog av sig sin sko och gav den †t den andre; och detta g„llde s†som ett vittnesb”rd i Israel. 004:008 S† sade nu b”rdemannen till Boas: ˝K”p du det˝; och han drog d„rvid av sig sin sko. 004:009 D† sade Boas till de „ldste och till allt folket: ˝I „ren i dag vittnen till att jag nu har k”pt av Noomis hand allt vad som har tillh”rt Kiljon och Mahelon. 004:010 D„rj„mte har jag ock k”pt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru †t mig, f”r att uppv„cka den d”des namn och f„sta det vid hans arvedel, p† det att den d”des namn icke m† bliva utrotat bland hans br”der eller ur porten till hans stad. I „ren i dag vittnen h„rtill.˝ 004:011 Och allt folket i stadsporten, s† ock de „ldste, svarade: ˝Ja, och HERREN l†te den kvinna som nu g†r in i ditt hus bliva lik Rakel och Lea, de b†da som hava byggt upp Israels hus. Och m† du f”rkovra dig storligen i Efrata och g”ra dig ett namn i Bet-Lehem. 004:012 Och blive ditt hus s†som Peres' hus, hans som Tamar f”dde †t Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna.˝ 004:013 S† tog d† Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon f”dde en son. 004:014 D† sade kvinnorna till Noomi: ˝Lovad vare HERREN, som i dag har s† gjort, att det icke fattas dig en b”rdeman som skall f† ett namn i Israel! 004:015 Han skall bliva dig en tr”stare och en f”rs”rjare p† din †lderdom; ty din sonhustru, som har dig k„r, har f”tt honom, hon som „r mer f”r dig „n sju s”ner.˝ 004:016 Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess sk”terska. 004:017 Och grannkvinnorna sade: ˝Noomi har f†tt en son˝; och de g†vo honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader. 004:018 Och detta „r Peres' sl„ktregister: Peres f”dde Hesron; 004:019 Hesron f”dde Ram; Ram f”dde Amminadab; 004:020 Amminadab f”dde Naheson; Naheson f”dde Salma; 004:021 Salmon f”dde Boas; Boas f”dde Obed; 004:022 Obed f”dde Isai, och Isai f”dde David. Book 09 F”rsta Samuelsboken (1 Sam.) 001:001 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 001:002 Han hade tv† hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnl”s. 001:003 Den mannen begav sig †r efter †r upp fr†n sin stad f”r att tillbedja och offra †t HERREN Sebaot i Silo, d„r Elis b†da s”ner, Hofni och Pinehas, d† voro HERRENS pr„ster. 001:004 En dag offrade nu Elkana. Och han pl„gade giva sin hustru Peninna och alla hennes s”ner och d”ttrar var sin andel av offret; 001:005 men †t Hanna gav han d† en dubbelt s† stor andel, ty han hade Hanna k„r, fast„n HERREN hade gjort henne ofruktsam. 001:006 Men hennes medt„vlerska pl„gade, f”r att v„cka hennes vrede, mycket retas med henne, d„rf”r att HERREN hade gjort henne ofruktsam. 001:007 F”r vart †r, s† ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han p† samma s„tt, och den andra retades d† med henne p† samma s„tt. Och nu gr„t hon och †t intet. 001:008 D† sade hennes man Elkana till henne: ˝Hanna, varf”r gr†ter du? Varf”r „ter du icke? Varf”r „r du s† sorgsen? Žr jag icke mer f”r dig „n tio s”ner? 001:009 En g†ng n„r de hade „tit och druckit i Silo h„nde sig, medan pr„sten Eli satt p† sin stol vid d”rren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp 001:010 och i sin djupa bedr”velse begynte bedja till HERREN under bitter gr†t. 001:011 Och hon gjorde ett l”fte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tj„narinnas lidande och t„nka p† mig och icke f”rg„ta din tj„narinna, utan giva din tj„narinna en manlig avkomling, s† vill jag giva denne †t HERREN f”r hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma p† hans huvud.˝ 001:012 N„r hon nu l„nge s† bad inf”r HERREN och Eli d„rvid gav akt p† hennes mun 001:013 -- Hanna talade n„mligen i sitt hj„rta; allenast hennes l„ppar r”rde sig, men hennes r”st h”rdes icke -- d† trodde Eli att hon var drucken. 001:014 D„rf”r sade Eli till henne: ˝Huru l„nge skall du bete dig s†som en drucken? Laga s†, att ruset g†r av dig.˝ 001:015 Men Hanna svarade och sade: ˝Nej, min herre, jag „r en h†rt pr”vad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utg”t nu min sj„l f”r HERREN. 001:016 Anse icke din tj„narinna f”r en ond kvinna, ty det „r mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala „nda till denna stund.˝ 001:017 D† svarade Eli och sade: ˝G† i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.˝ 001:018 Hon sade: ˝L†t din tj„narinna finna n†d f”r dina ”gon.˝ S† gick kvinnan sin v„g och fick sig mat, och hon s†g sedan icke mer s† sorgsen ut. 001:019 Bittida f”ljande morgon, sedan de hade tillbett inf”r HERREN, v„nde de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana k„nde sin hustru Hanna, och HERREN t„nkte p† henne, 001:020 Och Hanna blev havande och f”dde en son, n„r tiden hade g†tt om; denne gav hon namnet Samuel, ˝ty˝, sade hon, ˝av HERREN har jag utbett mig honom.˝ 001:021 N„r sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp f”r att offra †t HERREN sitt †rliga slaktoffer och sitt l”ftesoffer, 001:022 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: ˝Jag vill v„nta, till dess att gossen har blivit avvand, d† skall jag f”ra honom med mig, f”r att han m† st„llas fram inf”r HERRENS ansikte och sedan stanna d„r f”r alltid.˝ 001:023 Hennes man Elkana sade till henne: ˝G”r vad du finner f”r gott; stanna, till dess du har avvant honom; m† HERREN allenast uppfylla sitt ord.˝ S† stannade d† hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avv„nja honom. 001:024 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, j„mte tre tjurar, en efa mj”l och en vinl„gel; s† f”rde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var „nnu helt ung. 001:025 Och de slaktade tjuren och f”rde s† gossen fram till Eli. 001:026 Och hon sade: ˝H”r mig, min herre; s† sant du lever, min herre, jag „r den kvinna som stod h„r bredvid dig och bad till HERREN. 001:027 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom. 001:028 D„rf”r vill ock jag nu giva honom tillbaka †t HERREN; s† l„nge han lever, skall han vara given †t HERREN.˝ Och de tillb†do d„r HERREN. 002:001 Och Hanna bad och sade: ˝Mitt hj„rta fr”jdar sig i HERREN; mitt horn „r upph”jt genom HERREN. Min mun „r vitt uppl†ten mot mina fiender; ty jag gl„der mig ”ver din fr„lsning. 002:002 Ingen „r helig s†som HERREN ty ingen finnes f”rutom dig; ingen klippa „r s†som v†r Gud. 002:003 F”ren icke best„ndigt s† mycket h”gmodigt tal; vad fr„ckt „r g†nge icke ut ur eder mun. Ty HERREN „r en Gud som vet allt, och hos honom v„gas g„rningarna. 002:004 Hj„ltarnas b†gar „ro s”nderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft. 002:005 De som voro m„tta m†ste taga lega f”r br”d, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma f”der sju barn, men den moder som fick m†nga barn vissnar bort. 002:006 HERREN d”dar och g”r levande, han f”r ned i d”dsriket och upp d„rifr†n. 002:007 HERREN g”r fattig, han g”r ock rik; han ”dmjukar, men han upph”jer ock. 002:008 Han uppr„ttar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill l†ta dem sitta bredvid furstar, och en h„rlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundf„sten „ro HERRENS, och jordkretsen har han st„llt p† dem. 002:009 Sina frommas f”tter bevarar han, men de ogudaktiga f”rg”ras i m”rkret, ty ingen f”rm†r n†got genom egen kraft. 002:010 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN d”mer jordens „ndar. Men han giver makt †t sin konung, han upph”jer sin smordes horn. 002:011 Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen d„remot gjorde tj„nst inf”r HERREN under pr„sten Eli. 002:012 Men Elis s”ner voro onda m„n, de ville icke veta av HERREN. 002:013 P† f”ljande s„tt pl„gade n„mligen pr„sterna g† till v„ga med folket: s† ofta n†gon offrade ett slaktoffer, kom pr„stens tj„nare, medan k”ttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand; 002:014 den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han s† fick upp med gaffeln, det tog pr„sten. S† gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo. 002:015 Ja, till och med innan man hade f”rbr„nt det feta, kom pr„stens tj„nare och sade till den som offrade: ˝Giv hit k”tt, s† att jag kan steka det †t pr„sten, ty han vill icke hava kokt k”tt av dig, utan r†tt.˝ 002:016 Om d† mannen svarade honom: ˝F”rst skall man nu f”rbr„nna det feta; tag sedan vad dig lyster˝, s† sade han: ˝Nej, nu strax skall du l„mna det, eljest tager jag det med v†ld.˝ 002:017 Och de unga m„nnens synd var s† mycket st”rre inf”r HERREN som folket d„rigenom l„rde sig att f”rakta HERRENS offer. 002:018 Men Samuel gjorde tj„nst inf”r HERRENS ansikte, och var redan s†som gosse ikl„dd linne-efod. 002:019 D„rtill pl„gade hans moder vart †r g”ra †t honom en liten k†pa, som hon hade med sig till honom, n„r hon j„mte sin man begav sig upp f”r att offra det †rliga slaktoffret. 002:020 D† pl„gade Eli v„lsigna Elkana j„mte hans hustru och s„ga: ˝HERREN sk„nke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i st„llet f”r den som hon utbad sig genom sin b”n till HERREN.˝ Och s† gingo de hem igen. 002:021 Och HERREN s†g till Hanna, och hon blev havande och f”dde tre s”ner och tv† d”ttrar. Men gossen Samuel v„xte upp i HERRENS hus. 002:022 D† nu Eli, som var mycket gammal, fick h”ra allt vad hans s”ner gjorde mot hela Israel, och att de l†go hos de kvinnor som hade tj„nstg”ring vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, 002:023 sade han till dem: ˝Varf”r g”ren s†dant, allt detta onda som jag h”r allt folket h„r tala om eder? 002:024 Icke s†, mina s”ner! Det rykte jag h”r vara g„ngse bland HERRENS folk „r icke gott. 002:025 Om en m„nniska f”rsyndar sig mot en annan, s† kan Gud medla f”r henne; men om en m„nniska f”rsyndar sig mot HERREN, vem kan d† g”ra sig till medlare f”r henne?˝ Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville d”da dem. 002:026 Gossen Samuel d„remot v„xte till i †lder och v„lbehag b†de f”r HERREN och f”r m„nniskor. 002:027 Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN: Har jag icke uppenbarat mig f”r din faders hus, n„r de „nnu voro i Egypten och tj„nade Faraos hus? 002:028 Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till pr„st †t mig, till att offra p† mitt altare och ant„nda r”kelse och b„ra efod inf”r mitt ansikte? Och gav jag icke †t din faders hus Israels barns alla eldsoffer? 002:029 Varf”r f”rtrampen I d† de slaktoffer och spisoffer som jag har p†bjudit i min boning? Och huru kan du „ra dina s”ner mer „n mig, s† att I g”den eder med det b„sta av var offerg†va som mitt folk Israel b„r fram? 002:030 D„rf”r s„ger HERREN, Israels Gud: V„l har jag sagt att ditt och din faders hus skulle f† g”ra tj„nst inf”r mig ev„rdligen. Men nu s„ger HERREN: Bort det! Ty dem som „ra mig vill jag ock „ra, men de som f”rakta mig skola komma p† skam. 002:031 Se, dagar skola komma, d† jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, s† att ingen skall bliva gammal i ditt hus. 002:032 Och du skall f† se min boning lida n”d, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall n†gonsin bliva gammal i ditt eget hus. 002:033 Dock vill jag icke fr†n mitt altare utrota var man av din slakt, s† att jag kommer dina ”gon att f”rtvina och din sj„l att f”rsm„kta; men alla som v„xa upp i ditt hus skola d”, n„r de hava hunnit till manlig †lder. 002:034 Och tecknet h„rtill skall f”r dig vara det som skall ”verg† dina b†da s”ner Hofni och Pinehas: p† en och samma dag skola de b†da d”. 002:035 Men jag skall l†ta en pr„st uppst† †t mig, som bliver best†ndande, en som g”r efter vad i mitt hj„rta och min sj„l „r; †t honom skall jag bygga ett hus som bliver best†ndande, och han skall g”ra tj„nst inf”r min smorde best„ndigt. 002:036 Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och falla ned f”r honom, f”r att f† en silverpenning eller en kaka br”d; han skall s„ga: 'Anst„ll mig vid n†gon pr„stsyssla, s† att jag f†r en bit br”d att „ta.'˝ 003:001 S† gjorde nu den unge Samuel tj„nst inf”r HERREN under Eli. Och HERRENS ord var s„llsynt p† den tiden, profetsyner voro icke vanliga. 003:002 D† nu en g†ng Eli, vilkens ”gon hade begynt att bliva skumma, s† att han icke kunde se, l†g och sov p† sin plats, 003:003 innan „nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks† Samuel l†g och sov, d† h„nde sig i HERRENS tempel, d„r Guds ark stod, 003:004 att HERREN ropade p† Samuel Denne svarade: ˝H„r „r jag.˝ 003:005 D„refter skyndade han till Eli och sade: ˝H„r „r jag; du ropade ju p† mig.˝ Men han svarade: ˝Jag har icke ropat; g† tillbaka och l„gg dig.˝ Och han gick och lade sig. 003:006 Men HERREN ropade „nnu en g†ng p† Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: ˝H„r „r jag; du ropade ju p† mig.˝ Men han svarade: ˝Jag har icke ropat, min son; g† tillbaka och l„gg dig.˝ 003:007 Samuel hade n„mligen „nnu icke l„rt att k„nna igen HERREN, och „nnu hade icke n†got HERRENS ord blivit uppenbarat f”r honom. 003:008 Men HERREN ropade †ter p† Samuel, f”r tredje g†ngen; och han stod upp och gick till Eli och sade: ˝H„r „r jag; du ropade ju p† mig. D† f”rstod Eli att det var HERREN som ropade p† ynglingen. 003:009 D„rf”r sade Eli till Samuel: ˝G† och l„gg dig; och om han vidare ropar p† dig, s† s„g: 'Tala, HERRE; din tj„nare h”r.˝ Och Samuel gick och lade sig p† sin plats. 003:010 D† kom HERREN och st„llde sig d„r och ropade s†som de f”rra g†ngerna: ˝Samuel! Samuel!˝ Samuel svarade: ˝Tala, din tj„nare h”r.˝ 003:011 D† sade HERREN till Samuel: ˝Se, jag skall i Israel g”ra n†got som kommer att genljuda i b†da ”ronen p† var och en som f†r h”ra det. 003:012 P† den dagen skall jag l†ta komma ”ver Eli allt vad jag har uttalat ”ver hans hus, det f”rsta till det sista. 003:013 Ty jag har f”rkunnat f”r honom att jag skall vara domare ”ver hans hus till evig tid, d„rf”r att han har syndat, i det han visste huru hans s”ner drogo f”rbannelse ”ver sig och dock icke h”ll dem tillbaka. 003:014 D„rf”r har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missg„rning skall icke n†gonsin kunna f”rsonas, vare sig med slaktoffer eller med n†gon annat offerg†va.˝ 003:015 Och Samuel l†g kvar „nda tills morgonen, d† han ”ppnade d”rrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade f”r att omtala synen for Eli. 003:016 Men Eli ropade p† Samuel och sade: ˝Samuel, min son! Denne svarade: ˝H„r „r jag.˝ 003:017 Han sade: ˝Vad var det han ta lade till dig? D”lj det icke f”r mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du d”ljer for mig n†got enda ord av det han talade till dig.˝ 003:018 D† omtalade Samuel f”r honom alltsammans och dolde intet f”r honom. Och han sade: ˝Han „r HERREN; han g”re vad honom t„ckes. 003:019 Men Samuel v„xte upp, och HERREN var med honom och l„t intet av allt vad han hade talat falla till jorden. 003:020 Och hela Israel, fr†n Dan „nda till Beer-Seba, f”rstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet. 003:021 Och HERREN fortfor att l†ta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig f”r Samuel i Silo genom HERRENS ord. 003:022 Och Samuels ord kom till hela Israel. 004:001 Och Israel drog ut till strid mot filist‚erna och l„grade sig vid Eben-Haeser, under det filist‚erna hade l„grat sig vid Afek. 004:002 Filist‚erna st„llde d† upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filist‚erna; dessa nedgjorde p† slagf„ltet vid pass fyra tusen man. 004:003 N„r folket kom tillbaka till l„gret sade de „ldste i Israel: ˝Varf”r har HERREN i dag l†tit oss bliva slagna av filist‚erna? L†t oss h„mta hit till oss fr†n Silo HERRENS f”rbundsark, f”r att den m† komma och vara ibland oss och fr„lsa oss fr†n v†ra fienders hand.˝ 004:004 S† s„nde d† folket till Silo, och de buro d„rifr†n HERREN Sebaots f”rbundsark, hans som tronar p† keruberna; och Elis b†da s”ner, Hofni och Pinehas, f”ljde d„rvid med Guds f”rbundsark. 004:005 D† nu HERRENS f”rbundsark kom in i l„gret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, s† att det d†nade i marken. 004:006 N„r d† filist‚erna h”rde jubelropet, sade de: ˝Vad betyder detta stora jubelrop i hebr‚ernas l„ger?˝ Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i l„gret. 004:007 D† blevo filist‚erna f”rskr„ckta, ty de t„nkte: ˝Gud har kommit in i l„gret.˝ Och de sade: ˝Ve oss! N†got s†dant har f”rut icke h„nt. 004:008 Ve oss! Vem kan r„dda oss fr†n denne v„ldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags pl†gor i ”knen. 004:009 Men fatten dock mod och varen m„n, I filist‚er, s† att I icke bliven tr„lar †t hebr‚erna, s†som de hava varit tr„lar †t eder. Ja, varen m„n och striden.˝ 004:010 S† stridde nu filist‚erna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel f”llo trettio tusen man fotfolk. 004:011 D„rtill blev Guds ark tagen, och Elis b†da s”ner, Hofni och Pinehas, blevo d”dade. 004:012 Och en benjaminit sprang fr†n slagf„ltet och kom till Silo samma dag, med s”nderrivna kl„der och med jord p† sitt huvud. 004:013 Och n„r han kom dit, satt Eli p† sin stol vid sidan av v„gen och s†g ut†t, ty hans hj„rta b„vade av oro f”r Guds ark. D† nu mannen kom in i staden med budskapet, h”jde hela staden upp klagorop. 004:014 Och n„r Eli h”rde klagoropet, sade han: ˝Vad betyder detta larm?˝ D† kom mannen skyndsamt dit och ber„ttade det f”r Eli. 004:015 Men Eli var nittio†tta †r gammal och hans ”gon voro starrblinda, s† att han icke kunde se. 004:016 Och mannen sade till Eli: ˝Jag „r den som har kommit fr†n slagf„ltet; jag har i dag flytt ifr†n slagf„ltet.˝ D† sade han: ˝Huru har det g†tt, min son?˝ 004:017 Budb„raren svarade och sade: ˝Israel har flytt f”r filist‚erna, mycket folk har ocks† stupat; dina b†da s”ner, Hofni och Pinehas, „ro ock d”da, och d„rtill har Guds ark blivit tagen.˝ 004:018 N„r han n„mnde om Guds ark, f”ll Eli bakl„nges av stolen vid sidan av porten och br”t nacken av sig och dog; ty mannen var gammal och tung. Han hade d† varit domare i Israel i fyrtio †r. 004:019 Och n„r hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och n„ra att f”da, fick h”ra ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes sv„rfader och hennes man voro d”da, sj”nk hon ned och f”dde sitt barn, ty f”dslov†ndorna kommo ”ver henne. 004:020 Och n„r hon d† h”ll p† att d”, sade kvinnorna som stodo omkring henne: ˝Frukta icke; du har f”tt en son.˝ Men hon svarade intet och aktade icke d„rp†. 004:021 Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: ˝H„rligheten „r borta fr†n Israel.˝ D„rmed syftade hon p† att Guds ark var tagen, s† ock p† sin sv„rfader och sin man. 004:022 Hon sade: ˝H„rligheten „r borta fr†n Israel˝, eftersom Guds ark var tagen. 005:001 N„r filist‚erna hade tagit Guds ark, f”rde de den fr†n Eben-Haeser till Asdod. 005:002 D„r togo filist‚erna Guds ark och f”rde in den i Dagons tempel och st„llde den bredvid Dagon. 005:003 Men n„r asdoditerna bittida dagen d„refter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa p† jorden framf”r HERRENS ark. D† togo de Dagon och satte honom upp igen p† hans plats. 005:004 Men n„r de dagen d„refter †ter kommo dit bittida om morgonen, fingo de †nyo se Dagon ligga framstupa p† jorden framf”r HERRENS ark; och Dagons huvud och hans b†da h„nder l†go avslagna p† tr”skeln, allenast fiskdelen satt kvar p† honom. 005:005 I Asdod trampar d„rf”r „nnu i dag ingen p† Dagons tr”skel, varken n†gon av Dagons pr„ster, ej heller n†gon annan som g†r in i Dagons tempel. 005:006 Och HERRENS hand var tung ”ver asdoditerna; han anst„llde f”r”delse bland dem, i det han slog dem med b”lder, s†v„l i Asdod som inom tillh”rande omr†den. 005:007 D† nu inv†narna i Asdod s†go att s† skedde, sade de: ˝Israels Guds ark f†r icke stanna hos oss, ty hans hand vilar h†rt p† oss och p† v†r gud Dagon.˝ 005:008 Och de s„nde bud och l„to f”rsamla till sig alla filist‚ernas h”vdingar och sade: ˝Vad skola vi g”ra med Israels Guds ark?˝ De svarade: ˝Israels Guds ark m† flyttas till Gat.˝ D† flyttade de Israels Guds ark dit. 005:009 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en mycket stor f”rvirring i staden; han slog inv†narna i staden, b†de sm† och stora, s† att b”lder slogo upp p† dem. 005:010 D† s„nde de Guds ark till Ekron. Men n„r Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: ˝De hava flyttat Israels Guds ark till oss f”r att d”da oss och v†rt folk.˝ 005:011 Och de s„nde bud och l„to f”r samla alla filist‚ernas h”vdingar och sade: ˝S„nden bort Israels Guds ark, s† att den f†r komma tillbaka till sin plats igen och icke d”dar oss och v†rt folk.˝ Ty en d”dlig f”rvirring hade uppst†tt i hela staden; Guds hand l†g mycket tung p† den. 005:012 De av inv†narna som icke dogo blevo slagna med b”lder; och ropet fr†n staden steg upp mot himmelen. 006:001 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filist‚ernas land i sju m†nader, 006:002 tillkallade filist‚erna sina pr„ster och sp†m„n och sade: ˝Vad skola vi g”ra med HERRENS ark? L†ten oss veta p† vilket s„tt vi skola s„nda den till dess plats igen.˝ 006:003 De svarade: ˝Om I viljen s„nda bort Israels Guds ark, skolen I icke s„nda bort den utan sk„nker; I m†sten giva †t honom ett skuldoffer. D† skolen I bliva botade, och det skall d† ocks† bliva eder kunnigt varf”r hans hand icke drager sig tillbaka fr†n eder.˝ 006:004 D† fr†gade de: ˝Vad f”r ett skuldoffer skola vi giva †t honom?˝ De svarade: ˝Fem b”lder av guld och fem jordr†ttor av guld, lika m†nga som filist‚ernas h”vdingar; ty en och samma hems”kelse har tr„ffat alla, ocks† edra h”vdingar. 006:005 I skolen g”ra avbildningar av edra b”lder och avbildningar av jordr†ttorna som f”rd„rva edert land; given s† „ra †t Israels Gud. Kanh„nda tager han d† bort sin tunga hand fr†n eder, s† ock fr†n eder gud och fr†n edert land. 006:006 Varf”r tillsluten I edra hj„rtan, s†som egyptierna och Farao tillsl”to sina hj„rtan? M†ste icke dessa, sedan han hade utf”rt stora g„rningar bland dem, sl„ppa israeliterna, s† att de fingo g†? 006:007 S† g”ren eder nu en ny vagn, och tagen tv† kor som giva di, och som icke hava burit n†got ok, och sp„nnen korna f”r vagnen, men skiljen deras kalvar ifr†n dem och l†ten dem stanna hemma. 006:008 Tagen s† HERRENS ark och s„tten den p† vagnen, och l„ggen de gyllene klenoder I given honom s†som skuldoffer ned i ett skrin vid sidan av den, och l†ten den s† g† †stad. 006:009 Sedan skolen I se efter: om den tager v„gen till sitt land, upp mot Bet-Semes, s† var det han som gjorde oss allt detta stora onda; men om s† icke sker, d† veta vi att det icke var hans hand som hems”kte oss. Detta har d† tr„ffat oss allenast av en h„ndelse.˝ 006:010 M„nnen gjorde s†; de togo tv† kor som g†vo di och sp„nde dem f”r vagnen; men deras kalvar beh”llo de hemma. 006:011 Och de satte HERRENS ark p† vagnen, d„rtill ock skrinet med jordr†ttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna. 006:012 Och korna gingo raka v„gen fram †t Bet-Semes till; de h”llo alltj„mt samma str†t och gingo d„r r†mande, utan att vika av vare sig till h”ger eller till v„nster. Och filist‚ernas h”vdingar gingo efter dem „nda till Bet-Semes' omr†de. 006:013 Men betsemesiterna h”llo p† med vetesk”rd i dalen. N„r de nu lyfte upp sina ”gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d† de s†go den. 006:014 Men n„r vagnen kom till betsemesiten Josuas †ker, stannade den d„r; och d„r l†g en stor sten. D† h”ggo de s”nder tr„virket p† vagnen och offrade korna till br„nnoffer †t HERREN. 006:015 Leviterna hade n„mligen lyft ned HERRENS ark j„mte skrinet som stod d„rbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade satt detta p† den stora stenen. Sedan offrade inv†narna i Bet-Semes p† den dagen br„nnoffer och slaktoffer †t HERREN. 006:016 Och n„r filist‚ernas fem h”vdingar hade sett detta, v„nde de samma dag tillbaka till Ekron. 006:017 De svulster av guld som filist‚erna g†vo s†som skuldoffer †t HERREN utgjorde: f”r Asdod en, f”r Gasa en, f”r Askelon en, f”r Gat en, f”r Ekron en. 006:018 Men jordr†ttorna av guld voro lika m†nga som filist‚ernas alla st„der under de fem h”vdingarna, varvid medr„knas b†de bef„sta st„der och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p† vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar „nnu i dag, p† betsemesiten Josuas †ker. 006:019 Av inv†narna i Bet-Semes blevo ock m†nga slagna, d„rf”r att de hade sett p† HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket, femtio tusen man. Och folket s”rjde d„r”ver att HERREN hade slagit s† m†nga bland folket. 006:020 Och inv†narna i Bet-Semes sade: ˝Vem kan best† inf”r HERREN, denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifr†n oss?˝ 006:021 Och de skickade s„ndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och l„to s„ga: ˝Filist‚erna hava s„nt tillbaka HERRENS ark; kommen hitned och h„mten den upp till eder. 007:001 D† kommo Kirjat-Jearims m„n och h„mtade HERRENS ark ditupp och f”rde den in i Abinadabs hus p† h”jden. Och hans son Eleasar helgade de till att hava v†rden om HERRENS ark. 007:002 Och fr†n den dag d† arken fick sin plats i Kirjat-Jearim f”rfl”t en l†ng tid: tjugu †r f”rgingo; och hela Israels hus suckade nu efter HERREN. 007:003 Men Samuel sade till hela Israels hus: ˝Om I av allt edert hj„rta viljen v„nda om till HERREN, s† skaffen bort ifr†n eder de fr„mmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hj„rtan till HERREN och tj„nen honom allena, s† skall han r„dda eder ifr†n filist‚ernas hand.˝ 007:004 D† skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och tj„nade HERREN allena. 007:005 Och Samuel sade: ˝F”rsamlen hela Israel i Mispa, s† vill jag d„r bedja till HERREN f”r eder.˝ 007:006 D† f”rsamlade de sig i Mispa och ”ste upp vatten och g”to ut det in. f”r HERREN och fastade den dagen; och de sade d„r: ˝Vi hava syndat mot HERREN.˝ Och Samuel d”mde Israels barn i Mispa. 007:007 Men n„r filist‚erna h”rde att Israels barn hade f”rsamlat sig i Mispa, drogo filist‚ernas h”vdingar ditupp mot Israel. D† Israels barn h”rde detta, blevo de f”rskr„ckta f”r filist‚erna. 007:008 Och Israels barn sade till Samuel: ˝H”r icke upp att ropa f”r oss till HERREN, v†r Gud, att han m† fr„lsa oss ifr†n filist‚ernas hand.˝ 007:009 D† tog Samuel ett dilamm och offrade det s†som ett heloffer, till br„nnoffer †t HERREN; och Samuel ropade till HERREN f”r Israel, och HERREN b”nh”rde honom. 007:010 Under det att Samuel offrade br„nnoffret, ryckte n„mligen filist‚erna fram till strid mot Israel; men HERREN l„t ett starkt tord”n dundra ”ver filist‚erna p† den dagen och f”rvirrade dem, s† att de blevo slagna av Israel. 007:011 Och Israels m„n drogo ut fr†n Mispa och f”rf”ljde filist‚erna och nedgjorde dem, under det att de f”rf”ljde dem „nda till trakten nedanf”r Bet-Kar. 007:012 D† tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser, i det han sade: ˝Allt h„rintill har HERREN hj„lpt oss.˝ 007:013 S† blevo filist‚erna kuvade och kommo icke mer in i Israels land Och HERRENS hand var emot filist‚erna, s† l„nge Samuel levde. 007:014 Och de st„der som filist‚erna hade tagit fr†n Israel kommo tillbaka till Israel, allasammans, fr†n Ekron „nda till Gat; och det tillh”rande omr†det tog Israel ocks† igen ifr†n filist‚erna. Och mellan Israel och amor‚erna blev fred. 007:015 Och Samuel var domare i Israel, s† l„nge han levde. 007:016 Vart †r f„rdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och han d”mde Israel p† alla dessa platser. 007:017 Sedan pl„gade han v„nda tillbaka till Rama, ty d„r var hans hem, och d„r d”mde han eljest Israel d„r byggde han ock ett altare †t HERREN. 008:001 Men n„r Samuel blev gammal, satte han sina s”ner till domare ”ver Israel 008:002 Hans f”rstf”dde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domars„te i Beer-Seba. 008:003 Men hans s”ner vandrade icke p† hans v„g, utan veko av d„rifr†n och s”kte or„tt vinning; de togo mutor och vr„ngde r„tten. 008:004 D† f”rsamlade sig alla de „ldste i Israel och kommo till Samuel i Rama. 008:005 Och de sade till honom: ˝Du „r ju nu gammal, och dina s”ner vandra icke p† dina v„gar. S† s„tt nu en konung ”ver oss till att d”ma oss, s†som alla andra folk hava.˝ 008:006 Men det misshagade Samuel, detta att de sade d†: ˝Giv oss en konung, for att han m† d”ma oss.˝ Och Samuel bad till HERREN. 008:007 D† sade HERREN till Samuel ˝Lyssna till folkets ord, och g”r allt vad de beg„ra av dig; ty det „r icke dig de hava f”rkastat, nej, mig hava de f”rkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung ”ver dem. 008:008 S†som de alltid hava gjort, fr†n den dag d† jag f”rde dem upp ur Egypten „nda till denna dag, i det att de hava ”vergivit mig och tj„nat andra gudar, s† g”ra de nu ock mot dig. 008:009 S† lyssna nu till deras ord. Dock m† du h”gtidligt varna dem och f”rkunna f”r dem den konungs r„tt, som kommer att regera ”ver dem.˝ 008:010 Och Samuel sade till folket, som hade beg„rt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat. 008:011 Han sade: ˝Detta bliver den konungs r„tt, som kommer att regera ”ver eder: Edra s”ner skall han taga och skall s„tta dem p† sina vagnar och h„star, till sin tj„nst, eller ock skola de n”dgas l”pa framf”r hans vagnar. 008:012 Andra av dem skall han taga och s„tta till sina ”ver- och underh”vitsm„n, och andra skola n”dgas pl”ja hans †kerjord och inb„rga hans sk”rd och f”rf„rdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap. 008:013 Edra d”ttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. 008:014 Edra b„sta †krar, ving†rdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem †t sina tj„nare; 008:015 och han skall taga tionde av edra s„desf„lt och edra ving†rdar och giva †t sina hovm„n och tj„nare. 008:016 D„rtill skall han taga edra tj„nare och edra tj„narinnor och edra b„sta ynglingar, s† ock edra †snor, och bruka dem f”r sitt behov. 008:017 Av eder sm†boskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans tr„lar. 008:018 N„r I d† ropen om hj„lp f”r dem konungs skull som I sj„lva haven utvalt †t eder, d† skall HERREN icke svara eder. 008:019 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: ˝Nej, en konung m†ste vi hava ”ver oss.˝ 008:020 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som d”mer oss, och som drager ut i spetsen f”r oss till att f”ra v†ra krig.˝ 008:021 D† nu Samuel h”rde allt detta som folket sade, framf”rde han det till HERREN. 008:022 Men HERREN sade till Samuel: ˝Lyssna till deras ord, och s„tt en konung ”ver dem.˝ D† sade Samuel till Israels m„n: ˝G†n hem, var och en till sin stad.˝ 009:001 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man. 009:002 Han hade en son som hette Saul, en st†tlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare „n han; han var huvudet h”gre „n allt folket. 009:003 Nu hade Kis', Sauls faders, †sninnor kommit bort f”r honom; d„rf”r sade Kis till sin son Saul: ˝Tag med dig en av tj„narna och st† upp och g† †stad och s”k efter †sninnorna.˝ 009:004 D† gick han genom Efraims bergsbygd och d„refter genom Salisalandet; men de funno dem icke. S† gingo de genom Saalimslandet, men d„r voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller d„r. 009:005 N„r de s† hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tj„naren som han hade med sig: ˝Kom, l†t oss g† hem igen; min fader kunde eljest, st„llet f”r att t„nka p† †sninnorna, bliva orolig f”r v†r skull.˝ 009:006 Men han svarade honom: ˝Se, i denna stad finnes en gudsman; han „r en ansedd man; allt vad han s„ger, det sker. L†t oss nu g† dit; m†h„nda kan han s„ga oss n†got om den f„rd vi hava f”retagit oss.˝ 009:007 D† sade Saul till sin tj„nare: ˝Men om vi g† dit, vad skola vi d† taga med oss †t mannen? Br”det „r ju slut i v†ra r„nslar, och vi hava icke heller n†gon annan g†va att taga med oss †t gudsmannen. Eller vad hava vi v„l?˝ 009:008 Tj„naren svarade Saul „nnu en g†ng och sade: ˝Se, h„r har jag i min „go en fj„rdedels sikel silver; den vill jag giva †t gudsmannen, f”r att han m† s„ga oss vilken v„g vi b”ra g†.˝ 009:009 (Fordom sade man s† i Israel, n„r man gick f”r att fr†ga Gud: ˝Kom, l†t oss g† till siaren.˝ Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.) 009:010 Saul sade till sin tj„nare: ˝Ditt f”rslag „r gott; kom, l†t oss g†.˝ S† gingo de till staden d„r gudsmannen fanns. 009:011 N„r de nu gingo uppf”r h”jden d„r staden l†g, tr„ffade de n†gra flickor som hade g†tt ut f”r att h„mta vatten; dem fr†gade de: ˝Žr siaren h„r?˝ 009:012 De svarade dem och sade: ˝Ja, helt n„ra. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar n„mligen i dag en offerfest p† offerh”jden. 009:013 Om I nu g†n in i staden, tr„ffen I honom, innan han g†r upp p† h”jden till m†ltiden, ty folket „ter icke, f”rr„n han kommer. Han skall v„lsigna offret; f”rst sedan begynna de inbjudna att „ta. G†n d„rf”r nu ditupp, ty just nu kunnen I tr„ffa honom.˝ 009:014 S† gingo de upp till staden. Och just n„r de kommo in i staden, m”tte de Samuel, som var stadd p† v„g upp till offerh”jden. 009:015 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat f”r Samuel och sagt: 009:016 ˝I morgon vid denna tid skall jag s„nda till dig en man fr†n Benjamins land, och honom skall du sm”rja till furste ”ver mitt folk Israel; han skall fr„lsa mitt folk ifr†n filist‚ernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.˝ 009:017 N„r nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: ˝Se d„r „r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.˝ 009:018 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: ˝S„g mig var siaren bor.˝ 009:019 Samuel svarade Saul och sade: ˝Jag „r siaren. G† f”re mig upp p† offerh”jden, ty I skolen „ta d„r med mig i dag. Men i morgon vill jag l†ta dig g†; och om allt vad du har p† hj„rtat vill jag giva dig besked. 009:020 Och vad ang†r †sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta f”r dig, skall du icke bekymra dig f”r dem, ty de „ro †terfunna. Vem tillh”r f”r ”vrigt allt vad h„rligt „r i Israel, om icke dig och hela din faders hus?˝ 009:021 Saul svarade och sade: ˝Jag „r ju en benjaminit, fr†n en av de minsta stammarna i Israel, och min sl„kt „r ju den ringaste bland alla sl„kter i Benjamins stammar. Varf”r talar du d† till mig p† det s„ttet?˝ 009:022 Men Samuel tog Saul och hans tj„nare och f”rde dem upp i salen och gav dem plats ”verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio m„n. 009:023 Och Samuel sade till kocken: ˝Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle f”rvara hos dig.˝ 009:024 D† tog kocken fram l†rstycket med vad d„rtill h”rde, och satte det fram f”r Saul; och Samuel sade: ˝Se, h„r s„ttes nu fram f”r dig det som har blivit sparat; „t d„rav. Ty just f”r denna stund blev det undanlagt †t dig, d† n„r jag sade att jag hade inbjudit folket.˝ S† †t Saul den dagen med Samuel. 009:025 D„refter gingo de ned fr†n offerh”jden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe p† taket. 009:026 Men bittida f”ljande dag, n„r morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel upp†t taket till Saul och sade: ˝St† upp, s† vill jag ledsaga dig till v„gs.˝ D† stod Saul upp, och de gingo b†da †stad, han och Samuel. 009:027 N„r de s† voro p† v„g ned mot „ndan av staden, sade Samuel till Saul: ˝S„g till tj„naren att han skall g† f”re oss˝ -- och han fick g† -- ˝men du sj„lv m† nu stanna h„r, s† vill jag l†ta dig h”ra vad Gud har talat.˝ 010:001 Och Samuel tog sin oljeflaska och g”t olja p† hans huvud och kysste honom och sade: ˝Se, HERREN har smort dig till furste ”ver sin arvedel. 010:002 N„r du nu g†r ifr†n mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins gr„ns, vid Selsa, tr„ffa tv† m„n; dessa skola s„ga till dig: 'Źsninnorna som du gick †stad att s”ka „ro †terfunna; din fader t„nker d„rf”r icke mer p† †sninnorna, men han „r orolig f”r eder skull och s„ger: Vad skall jag g”ra f”r att finna min son?' 010:003 Och n„r du har g†tt d„rifr†n ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du d„r m”ta tre m„n som „ro p† v„g upp till Gud i Betel. En b„r tre killingar, en bar tre br”dkakor, och en b„r en vinl„gel. 010:004 Dessa skola h„lsa dig och giv dig tv† br”d, och du skall taga emot vad de giva. 010:005 Sedan kommer du till Guds Gibea, d„r filist‚ernas fogdar „ro. Och n„r du kommer dit in i staden, skall du tr„ffa p† en skara profeter, som komma ned fr†n offerh”jden d„r, med psaltare, puka, fl”jt och harpa f”re sig, under det att de sj„lva „ro i profetisk h„nryckning. 010:006 Och HERRENS Ande skall komma ”ver dig, s† att ocks† du fattas av h„nryckning likasom de; och du skall d† bliva f”rvandlad till en annan m„nniska. 010:007 N„r du nu ser att dessa tecken intr„ffa, d† m† du g”ra vad tillf„llet giver vid handen, ty Gud „r med dig. 010:008 Sedan m† du g† ned f”re mig till Gilgal, s† skall jag komma ditned till dig, f”r att offra br„nnoffer och tackoffer; sju dagar skall du v„nta till dess jag kommer till dig och f”rkunnar f”r dig vad du skall g”ra. 010:009 I det han nu v„nde sig om f”r att g† ifr†n Samuel, f”rvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hj„rta; och alla dessa tecken intr„ffade samma dag. 010:010 N„r de kommo till Gibea, m”tte honom d„r en skara profeter; d† kom Guds Ande ”ver honom, s† att han, mitt ibland dem, sj„lv fattades av profetisk h„nryckning. 010:011 D† nu alla som f”rut k„nde honom fingo se honom vara i h„nryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: ˝Vad har skett med Kis' son? Žr ock Saul bland profeterna?˝ 010:012 Men en av m„nnen d„rifr†n svarade och sade: ˝Vem „r d† dessas fader?˝ -- H„rav uppkom ordspr†ket: ˝Žr ock Saul bland profeterna?˝ 010:013 Men n„r hans profetiska h„nryckning hade upph”rt, gick han upp p† offerh”jden. 010:014 D† fr†gade Sauls farbroder honom och hans tj„nare: ˝Var haven I varit?˝ Han svarade: ˝Borta f”r att s”ka †sninnorna. Men n„r vi s†go att de ingenst„des voro att finna, gingo vi till Samuel.˝ 010:015 D† sade Sauls farbroder: ˝Tala om for mig vad Samuel sade till eder.˝ 010:016 Saul svarade sin farbroder: ˝Han omtalade f”r oss att †sninnorna voro †terfunna.˝ Men vad Samuel hade sagt om konungad”met omtalade han icke f”r honom. 010:017 D„refter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa. 010:018 Och han sade till Israels barn: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: Jag har f”rt Israel upp ur Egypten, och jag r„ddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungad”men som f”rtryckte eder. 010:019 Men nu haven I f”rkastat eder Gud, som sj„lv fr„lste eder ur alla edra olyckor och tr†ngm†l, och haven sagt till honom: 'S„tt en konung ”ver oss.' S† tr„den nu fram inf”r HERREN efter edra stammar och edra „tter.˝ 010:020 D„rp† l„t Samuel alla Israels stammar g† fram; d† tr„ffades Benjamin stam av lotten. 010:021 N„r han sedan l„t Benjamins stam g† fram efter dess sl„kter, tr„ffade Matris sl„kt av lotten; d„rp† tr„ffades Saul, Kis' son, av lotten, men n„r de d† s”kte efter honom, stod han icke att finna. 010:022 D† fr†gade de HERREN „nnu en g†ng: ˝Har n†gon mer kommit hit? HERREN svarade: ˝Han har g”mt sig bland trossen.˝ 010:023 D† skyndade de dit och h„mtad honom d„rifr†n, och n„r han nu tr„dde fram bland folket, var han huvudet h”gre „n allt folket. 010:024 Och Samuel sade till allt folket: ˝H„r sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen „r honom lik bland allt folket.˝ D† jublade allt folket och ropade: ˝Leve konungen!˝ 010:025 Och Samuel kungjorde f”r folket konungad”mets r„tt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inf”r HERREN. Sedan l„t Samuel allt folket g† hem, var och en till sitt. 010:026 Ocks† Saul gick hem till Gibea; och honom f”ljde en h„rskara av m„n vilkas hj„rtan Gud hade r”rt. 010:027 Men n†gra onda m„n sade: ˝Vad hj„lp skulle denne kunna giva oss?˝ Och de f”raktade honom och buro icke fram sk„nker till honom. Men han l†tsade som om han icke m„rkte det. 011:001 Och ammoniten Nahas drog upp och bel„grade Jabes i Gilead. D† sade alla m„n i Jabes till Nahas: ˝Slut f”rdrag med oss, s† vilja vi bliva dig underd†niga.˝ 011:002 Men ammoniten Nahas svarade dem: ˝P† det villkoret vill jag sluta f”rdrag med eder, att jag f†r sticka ut h”gra ”gat p† eder alla och d„rmed tillfoga hela Israel sm„lek.˝ 011:003 De „ldste i Jabes sade till honom: ˝Giv oss sju dagars uppskov, s† att vi kunna skicka s„ndebud ”ver hela Israels land; om d† ingen vill hj„lpa oss, s† skola vi giva oss †t dig.˝ 011:004 S† kommo nu s„ndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta f”r folket. D† brast allt folket ut i gr†t. 011:005 Men just d† kom Saul g†ende bakom sina oxar fr†n †kern. Och Saul fr†gade: ˝Vad fattas folket, eftersom de gr†ta?˝ Och de f”rt„ljde f”r honom vad mannen fr†n Jabes hade sagt. 011:006 D† kom Guds Ande ”ver Saul, n„r han h”rde detta, och hans vrede uppt„ndes h”geligen. 011:007 Och han tog ett par oxar och styckade dem och s„nde styckena omkring ”ver hela Israels land med s„ndebuden och l„t s„ga: ˝Den som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s† g”ras.˝ D† f”ll en f”rskr„ckelse ifr†n HERREN ”ver folket, s† att de drogo ut s†som en man. 011:008 Och han m”nstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d† tre hundra tusen, och Juda m„n trettio tusen. 011:009 Och de sade till s„ndebuden som hade kommit: ˝S† skolen I s„ga till m„nnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f† hj„lp, n„r solen br„nner som hetast.˝ Och s„ndebuden kommo och f”rkunnade detta f”r m„nnen i Jabes; och dessa blevo glada d„r”ver. 011:010 Nu l„to m„nnen i Jabes s„ga: ˝I morgon vilja vi giva oss †t eder, och I m†n d† g”ra med oss vadhelst I finnen f”r gott.˝ 011:011 Dagen d„refter f”rdelade Saul folket i tre hopar; och de tr„ngde in i l„gret vid morgonv„kten och nedgjorde ammoniterna, och upph”rde f”rst n„r det var som hetast p† dagen. Och de som kommo undan blevo s† kringspridda, att icke tv† av dem kommo undan tillsammans. 011:012 D† sade folket till Samuel: ˝Vilka voro de som sade: 'Skulle Saul bliva konung ”ver oss!' Given hit dessa m„n, s† att vi f† d”da dem.˝ 011:013 Men Saul sade: ˝P† denna dag skall ingen d”das, ty i dag har HERREN givit seger †t Israel.˝ 011:014 Och Samuel sade till folket: ˝Kom, l†t oss g† till Gilgal och d„r f”rnya konungad”met.˝ 011:015 D† gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung d„r, inf”r HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade d„r tackoffer inf”r HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels m„n voro d„r uppfyllda av gl„dje. 012:001 Och Samuel sade till hela Israel: ˝Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven beg„rt av mig; jag har satt en konung ”ver eder. 012:002 Nu „r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d† jag „r gammal och gr†; I haven ju redan mina s”ner ibland eder. Hittills „r det jag som har varit eder ledare, fr†n min ungdom „nda till denna dag. 012:003 Se har st†r jag, vittnen nu mot mig inf”r HERREN och inf”r hans smorde. Har jag tagit n†gons oxe, eller har jag tagit n†gons †sna? Har jag f”rtryckt n†gon eller ”vat v†ld mot n†gon? Har jag tagit mutor av n†gon, f”r att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill d† giva eder ers„ttning d„rf”r.˝ 012:004 De svarade: ˝Du har icke f”rtryckt oss, du har icke ”vat v†ld mot oss; och fr†n ingen m„nniska har du tagit n†got.˝ 012:005 D† sade han till dem: ˝HERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit n†got i min hand.˝ De svarade: ˝Ja, vare det s†.˝ 012:006 Samuel sade till folket: ˝Ja, HERREN vare vittne, han som l„t Mose och Aron uppst† och f”rde edra f„der upp ur Egyptens land. 012:007 S† tr„den nu fram, f”r att jag m† g† till r„tta med eder inf”r HERREN ang†ende allt gott som HERREN i sin r„ttf„rdighet har gjort mot eder och mot edra f„der. 012:008 N„r Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra f„der till HERREN, och HERREN s„nde Mose och Aron, som f”rde edra f„der ut ur Egypten och l„to dem bos„tta sig h„r i landet. 012:009 Men n„r de gl”mde HERREN, sin Gud, s†lde han dem i Siseras hand, h„rh”vitsmannens i Hasor, och i filist‚ernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem. 012:010 Men d† ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava ”vergivit HERREN och tj„nat Baalerna och Astarterna; men r„dda oss nu fr†n v†ra fienders hand, s† vilja vi tj„na dig.' 012:011 D† s„nde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och r„ddade eder fr†n edra fienders hand runt omkring, s† att I fingen bo i trygghet. 012:012 Men n„r I s†gen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung m†ste regera ”ver oss', fast„n det „r HERREN, eder Gud, som „r eder konung. 012:013 Och se, h„r „r nu den konung I haven utvalt, den som I haven beg„rt; se, HERREN har satt en konung ”ver eder. 012:014 Allenast man I nu frukta HERREN och tj„na honom och h”ra hans r”st och icke vara genstr„viga mot HERRENS befallning. Ja, b†de I och den konung som regerar ”ver eder m†n f”lja HERREN, eder Gud. 012:015 Men om I icke h”ren HERRENS r”st, utan „ren genstr„viga mot HERRENS befallning, d† skall HERRENS hand drabba eder likasom edra f„der. 012:016 Tr„den nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall g”ra inf”r edra ”gon. 012:017 Nu „r ju tiden f”r vetesk”rden; men jag vill ropa till HERREN att han m† l†ta det dundra och regna. S† skolen I m„rka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS ”gon genom eder beg„ran att f† en konung.˝ 012:018 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN l„t det dundra och regna p† den dagen. D† betogs allt folket av stor fruktan f”r HERREN och f”r Samuel. 012:019 Och allt folket sade till Samuel: ˝Bed f”r dina tj„nare till HERREN, din Gud, att vi icke m† d”, eftersom vi till alla v†ra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava beg„rt att f† en konung.˝ 012:020 Samuel sade till folket: ˝Frukten icke. V„l haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifr†n HERREN, utan tj„nen HERREN av allt edert hj„rta. 012:021 Viken icke av; ty d† f”ljen I tomma avgudar, som varken kunna hj„lpa eller r„dda, eftersom de „ro allenast tomhet. 012:022 Ty HERREN skall icke f”rskjuta sitt folk, f”r sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att g”ra eder till sitt folk. 012:023 Vare det ock fj„rran ifr†n mig att jag skulle s† synda mot HERREN, att jag upph”rde att bedja f”r eder! Jag vill fastmer l„ra eder den goda och r„tta v„gen. 012:024 Allenast frukten HERREN och tj„nen honom troget av allt edert hj„rta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder! 012:025 Men om I g”ren vad ont „r, s† skolen b†de I och eder konung f”rg†s.˝ 013:001 Saul hade varit konung ett †r, och n„r han nu regerade ”ver Israel p† andra †ret, 013:002 utvalde han †t sig tre tusen m„n ur Israel. Av dessa hade Saul sj„lv hos sig tv† tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det ”vriga folket hade han l†tit g† hem, var och en till sin hydda. 013:003 Och Jonatan dr„pte filist‚ernas fogde i Geba; och filist‚erna fingo h”ra det. Men Saul l„t st”ta i basun ”ver hela landet och s„ga: ˝Detta m† hebr‚erna h”ra.˝ 013:004 S† fick hela Israel h”ra omtalas att Saul hade dr„pt filist‚ernas fogde, och att Israel d„rigenom hade blivit f”rhatligt f”r filist‚erna. Och folket b†dades upp att f”lja Saul till Gilgal. 013:005 Under tiden hade filist‚erna f”rsamlat sig f”r att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk s† talrikt som sanden p† havets strand; och de drogo upp och l„grade sig vid Mikmas, ”ster om Bet-Aven. 013:006 D† nu israeliterna s†go sig vara i n”d, i det att folket sv†rt ansattes, g”mde sig folket i grottor, i skogssn†r och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 013:007 Och somliga av hebr‚erna gingo ”ver Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var „nnu kvar i Gilgal; och allt folket f”ljde honom med b„van. 013:008 N„r han nu hade v„ntat sju dagar, intill den tid Samuel hade best„mt men Samuel likv„l icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och g† ifr†n honom. 013:009 D† sade Saul: ˝F”ren fram till mig br„nnoffers- och tackoffersdjuren.˝ D„rp† frambar han br„nnoffret. 013:010 Men just n„r han hade slutat att framb„ra br„nnoffret, kom Samuel. D† gick Saul honom till m”tes f”r att h„lsa honom. 013:011 Men Samuel sade: ˝Vad har du gjort!˝ Saul svarade: ˝N„r jag s†g att folket skingrade sig och gick ifr†n mig, under det att du icke kom inom den best„mda tiden, fast„n filist‚erna voro f”rsamlade vid Mikmas, 013:012 d† t„nkte jag: Nu komma filist‚erna hitned mot mig i Gilgal, och jag har „nnu icke b”nfallit inf”r HERREN. D† tog jag mod till mig och offrade br„nnoffret.˝ 013:013 Samuel sade till Saul: ˝Du har handlat d†raktigt. Du har icke h†llit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava bef„st ditt konungad”me ”ver Israel f”r evig tid. 013:014 Men nu skall ditt konungad”me icke bliva best†ndande. HERREN har s”kt sig en man efter sitt hj„rta, och honom har HERREN f”rordnat till furste ”ver sitt folk, eftersom du icke har h†llit vad HERREN bj”d dig.˝ 013:015 D„refter stod Samuel upp och gick fr†n Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul m”nstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man. 013:016 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filist‚erna hade l„grat sig vid Mikmas. 013:017 Och en h„rskara, delad i tre hopar, drog ut ur filist‚ernas l„ger f”r att h„rja: en hop tog v„gen till Ofra i Sualslandet, 013:018 en hop tog v„gen till Bet-Horon, och en hop tog v„gen till det omr†de som vetter †t Seboimsdalen, †t ”knen till. 013:019 Ingen smed fanns d† i hela Israels land, ty filist‚erna fruktade att hebr‚erna skulle l†ta g”ra sig sv„rd eller spjut. 013:020 Och s† m†ste en israelit alltid begiva sig ned till filist‚erna, om han ville l†ta v„ssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin sk„ra, 013:021 n„r det hade blivit n†got fel med eggen p† sk„rorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller n„r oxpikarnas uddar beh”vde r„tas. 013:022 H„rav kom sig, att n„r striden skulle st†, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett sv„rd eller ett spjut; allenast Saul sj„lv och hans son Jonatan hade s†dana. 013:023 Men filist‚erna l„to en utpost rycka fram till passet vid Mikmas. 014:001 S† h„nde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: ˝Kom, l†t oss g† ”ver till filist‚ernas utpost d„r p† andra sidan.˝ Men han omtalade det icke f”r sin fader. 014:002 Saul vistades d† vid Gibeas gr„ns, under granattr„det i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man; 014:003 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS pr„st i Silo, har d† efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade g†tt bort. 014:004 Men i passet, d„r Jonatan s”kte g† ”ver f”r att komma till filist‚ernas utpost, l†g p† vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene. 014:005 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i s”der, mitt emot Geba. 014:006 Och Jonatan sade till sin vapendragare: ˝Kom, l†t oss g† ”ver till dessa oomskurnas utpost, kanh„nda skall HERREN g”ra n†got f”r oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f† likas†v„l som genom m†nga.˝ 014:007 Hans vapendragare svarade honom: ˝G”r allt vad du har i sinnet. G† du †stad; jag f”ljer dig vart du vill.˝ 014:008 D† sade Jonatan: ˝V„lan, vi skola g† ”ver till m„nnen d„r och laga s†, att de f† se oss. 014:009 Om de d† s„ga till oss s†: 'St†n stilla, till dess vi komma fram till eder', d† skola vi stanna d„r vi „ro och icke stiga upp till dem. 014:010 Om de d„remot s„ga s†: 'Kommen hitupp till oss', d† skola vi stiga ditupp, ty d† har HERREN givit dem i v†r hand; detta skall f”r oss vara tecknet h„rtill.˝ 014:011 N„r nu de tv† hade blivit synliga f”r filist‚ernas utpost, sade filist‚erna: ˝Se, hebr‚erna krypa ut ur h†len d„r de hava g”mt sig.˝ 014:012 D„rp† ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: ˝Kommen hitupp till oss, s† skola vi v„l l„ra eder!˝ D† sade Jonatan till sin vapendragare: ˝F”lj mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.˝ 014:013 Och Jonatan kl„ttrade p† h„nder och f”tter uppf”r, och hans vapendragare f”ljde honom. Och de f”llo f”r Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem d”dsst”ten. 014:014 I det f”rsta anfallet nedgjorde s† Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu m„n, p† en str„cka av vid pass ett halvt plogland. 014:015 D† uppstod f”rskr„ckelse i l„gret p† f„ltet och bland allt folket; utposterna och de som hade g†tt ut f”r att h„rja grepos ock av f”rskr„ckelse. Och marken darrade, s† att en f”rskr„ckelse ifr†n Gud uppstod. 014:016 Och Sauls v„ktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i uppl”sning, och att man sprang hit och dit. 014:017 D† sade Saul till folket som han hade hos sig: ˝H†llen m”nstring och sen efter, vem som har g†tt ifr†n oss.˝ N„r de d† h”llo m”nstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro d„r. 014:018 D† sade Saul till Ahia: ˝F”r hit Guds ark.˝ Ty Guds ark fanns p† den tiden bland Israels barn. 014:019 Medan Saul „nnu talade med pr„sten, tilltog larmet i filist‚ernas l„ger allt mer och mer. D† sade Saul till pr„sten: ˝L†t det vara.˝ 014:020 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig f”rsamlade sig och drogo till stridsplatsen; d„r fingo de se att den ene hade lyft sitt sv„rd mot den andre, s† att en mycket stor f”rvirring hade uppst†tt. 014:021 Och de hebr‚er som sedan gammalt lydde under filist‚erna, och som hade dragit hitupp med dem och voro h„r och d„r i l„gret, dessa sl”to sig nu ock till de israeliter som anf”rdes av Saul och Jonatan. 014:022 Och n„r de israeliter som hade g”mt sig i Efraims bergsbygd h”rde att filist‚erna flydde, satte alla dessa ocks† efter dem och deltogo i striden. 014:023 S† gav HERREN Israel seger p† den dagen, och striden fortsattes „nda bortom Bet-Aven. 014:024 N„r nu Israels m„n p† den dagen voro h†rt anstr„ngda, band Saul folket med f”ljande ed: ˝F”rbannad vare den man som f”rt„r n†gon f”da f”re aftonen, och innan jag har tagit h„mnd p† mina fiender.˝ S† smakade d† ingen av folket n†gon f”da. 014:025 Och n„r de allasammans kommo in i skogsbygden, l†g honung p† marken. 014:026 Men n„r folket hade kommit in i skogsbygden och f†tt se den utflutna honungen, v†gade dock ingen f”ra handen upp till munnen, ty folket fruktade f”r eden. 014:027 Jonatan d„remot hade icke h”rt, n„r hans fader band folket med eden; d„rf”r r„ckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess „nda i honungskakan, och f”rde s† handen till munnen; d† kunde hans ”gon †ter se klart. 014:028 Men en man bland folket tog till orda och sade: ˝Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'F”rbannad vare den man som dag f”rt„r n†gon f”da.'˝ Och folket var uttr”ttat. 014:029 Jonatan svarade: ˝Min fader har d„rmed dragit olycka ”ver landet. Sen huru klara mina ”gon hava blivit, d„rf”r att jag smakade n†got litet av honungen h„r. 014:030 Huru mycket mer, om folket i dag hade f†tt „ta sig m„tta av bytet som de hade tagit fr†n sina fiender -- huru mycket st”rre skulle icke d† filist‚ernas nederlag hava blivit!˝ 014:031 Emellertid slogo de filist‚erna p† den dagen och f”rf”ljde dem fr†n Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttr”ttat. 014:032 D„rf”r kastade sig folket ”ver bytet och tog f†r, oxar och kalvar och slaktade dem p† marken; och folket †t sedan k”ttet med blodet i. 014:033 N„r man ber„ttade detta f”r Saul och sade: ˝Se, folket syndar mot HERREN genom att „ta k”tt med blodet i˝, utropade han: ˝I haven handlat brottsligt. V„ltren nu fram till mig en stor sten.˝ 014:034 Och Saul sade vidare: ˝G†n ut bland folket och s„gen till dem 'Var och en f”re fram till mig sin oxe och sitt f†r, och slakten dem h„r och „ten; synden icke mot HERREN genom att „ta k”ttet med blodet i.'˝ D† f”rde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem d„r. 014:035 Och Saul byggde ett altare †t HERREN; detta var det f”rsta altare som han byggde †t HERREN. 014:036 Och Saul sade: ˝L†t oss i natt draga ned och f”rf”lja filist‚erna och anst„lla plundring bland dem, „nda till dess det bliver dager i morgon, och l†t oss laga s†, att ingen av dem bliver kvar.˝ De svarade: ˝G”r allt vad dig t„ckes.˝ Men pr„sten sade: ˝L†t oss tr„da fram hit till Gud.˝ 014:037 D† fr†gade Saul Gud: ˝Skall jag draga ned och f”rf”lja filist‚erna? Vill du d† giva dem i Israels hand?˝ Men han gav honom intet svar den dagen. 014:038 D† sade Saul: ˝Kommen hitfram, alla I folkets f”rn„msta m„n, f”r att I m†n f† veta och se vari den synd best†r, som i dag har blivit beg†ngen. 014:039 Ty s† sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore beg†ngen av min son Jonatan, skall han d”den d”.˝ Men ingen bland allt folket svarade honom. 014:040 D† sade han till hela Israel: ˝St„llen I eder p† ena sidan, s† vill jag med min son Jonatan st„lla mig p† andra sidan.˝ Folket svarade Saul: ˝G”r vad dig t„ckes.˝ 014:041 Och Saul sade till HERREN, ˝Israels Gud: ˝L†t sanningen komma i dagen.˝ D† tr„ffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt. 014:042 Saul sade: ˝Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.˝ D† tr„ffades Jonatan av lotten. 014:043 Saul sade till Jonatan: ˝Omtala f”r mig vad du har gjort.˝ D† omtalade Jonatan det f”r honom och sade: ˝Med „ndan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade d„rp† -- och s† skall jag nu d”!˝ 014:044 Saul svarade: ˝Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du m†ste d”den d”, Jonatan.˝ 014:045 Men folket sade till Saul: ˝Skulle Jonatan d”, han som har f”rskaffat Israel denna stora seger? Bort det! S† sant HERREN lever, icke ett h†r fr†n hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hj„lp har han i dag utf”rt detta.˝ Och folket k”pte Jonatan fri ifr†n d”den. 014:046 Och Saul drog hem, utan att vidare f”rf”lja filist‚erna; filist‚erna beg†vo sig ock hem till sitt. 014:047 N„r Saul nu hade tagit konungad”met ”ver Israel i besittning, f”rde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filist‚erna; och vart han v„nde sig tuktade han dem. 014:048 Han gjorde m„ktiga ting och slog Amalek och r„ddade s† Israel fr†n dess plundrares hand. 014:049 Sauls s”ner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans b†da d”ttrar hette den „ldre Merab och den yngre Mikal. 014:050 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans h„rh”vitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder. 014:051 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro s”ner till Abiel. 014:052 Men kriget mot filist‚erna p†gick h„ftigt, s† l„nge Saul levde. Och varhelst Saul s†g n†gon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tj„nst. 015:001 Men Samuel sade till Saul: ˝Det var mig HERREN s„nde att sm”rja dig till konung ”ver sitt folk Israel. S† h”r nu HERRENS ord. 015:002 S† s„ger HERREN Sebaot: Jag vill hems”ka Amalek f”r det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i v„gen f”r honom, n„r han drog upp ur Egypten. 015:003 S† drag nu †stad och sl† amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan d”da b†de m„n och kvinnor, b†de barn och spenabarn, b†de f„kreatur och f†r, b†de kameler och †snor.˝ 015:004 D† b†dade Saul upp folket och m”nstrade dem i Telaim: tv† hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man fr†n Juda. 015:005 N„r Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakh†ll i dalen. 015:006 Men till kain‚erna l„t Saul s„ga: ˝Skiljen eder fr†n amalekiterna och dragen ned, f”r att jag icke m† utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmh„rtighet mot alla Israels barn, n„r de drogo ut ur Egypten.˝ D† skilde sig kain‚erna fr†n amalekiterna. 015:007 Och Saul slog amalekiterna och f”rf”ljde dem fr†n Havila fram emot Sur, som ligger ”ster om Egypten. 015:008 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till f†nga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med sv„rdsegg. 015:009 Men Saul och folket skonade Agag, s† ock det b„sta och det n„st b„sta av f†r och f„kreatur j„mte lammen, korteligen, allt som var av v„rde; s†dant ville de icke giva till spillo. All boskap d„remot, som var d†lig och mager, g†vo de till spillo. 015:010 D† kom HERRENS ord till Samuel; han sade: 015:011 ˝Jag †ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har v„nt sig bort ifr†n mig och icke fullgjort mina befallningar.˝ Detta gick Samuel h†rt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten. 015:012 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick f”r att m”ta Saul. D† blev det ber„ttat f”r Samuel att Saul hade kommit till Karmel och d„r rest †t sig en minnesstod, och att han sedan hade v„nt om och dragit d„rifr†n ned till Gilgal. 015:013 N„r nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: ˝V„lsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.˝ 015:014 Men Samuel sade: ˝Vad „r det d† f”r ett l„te av f†r som ljuder i mina ”ron, och vad „r det f”r ett l„te av f„kreatur som jag h”r?˝ 015:015 Saul svarade: ˝Fr†n amalekiterna hava de f”rt dem med sig, ty folket skonade det b„sta av f†ren och f„kreaturen f”r att offra det †t HERREN, din Gud; men det ”vriga hava vi givit till spillo.˝ 015:016 D† sade Samuel till Saul: ˝H†ll nu upp, s† vill jag f”rkunna f”r dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: ˝Tala.˝ 015:017 Samuel sade: ˝Se, fast„n du var ringa i dina egna ”gon, har du blivit ett huvud f”r Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung ”ver Israel. 015:018 Och HERREN s„nde dig †stad och sade: 'G† och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har f”rgjort dem.' 015:019 Varf”r har du d† icke h”rt HERRENS r”st, utan kastat dig ”ver bytet och gjort vad ont „r i HERRENS ”gon?˝ 015:020 Saul svarade Samuel: ˝Jag har ju h”rt HERRENS r”st och g†tt den v„g p† vilken HERREN har s„nt mig. Jag har f”rt hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo. 015:021 Men folket tog av bytet far och f„kreatur, det b„sta av det tillspillogivna, f”r att offra det †t HERREN din Gud, i Gilgal.˝ 015:022 D† sade Samuel: ˝Menar du att HERREN har samma behag till br„nnoffer och slaktoffer som d„rtill att man h”r HERRENS r”st? Nej, lydnad „r b„ttre „n offer, och h”rsamhet b„ttre „n det feta av v„durar. 015:023 Ty genstr„vighet „r trolldomssynd, och motsp„nstighet „r avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har f”rkastat HERRENS ord, har han ock f”rkastat dig, och du skall icke l„ngre vara konung.˝ 015:024 Saul sade till Samuel: ˝Jag har syndat d„rmed att jag har ”vertr„tt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade f”r folket och lyssnade till deras ord. 015:025 Men f”rl†t mig nu min synd, och v„nd tillbaka med mig, s† att jag f†r tillbedja HERREN.˝ 015:026 Samuel sade till Saul: ˝Jag v„nder icke tillbaka med dig; ty d† du har f”rkastat HERRENS ord, har HERREN ock f”rkastat dig, s† att du icke l„ngre f†r vara konung ”ver Israel.˝ 015:027 N„r nu Samuel v„nde sig om f”r att g†, fattade han i h”rnet p† hans mantel, och den rycktes s”nder. 015:028 Och Samuel sade till honom: ˝HERREN har i dag ryckt Israels konungarike fr†n dig och givit det †t en annan, som „r b„ttre „n du. 015:029 Och den H„rlige i Israel ljuger icke och †ngrar sig icke; ty han „r icke en m„nniska, s† att han skulle kunna †ngra sig.˝ 015:030 Han svarade: ˝Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den „ran inf”r de „ldste i mitt folk och inf”r Israel, att du v„nder tillbaka med mig, s† att jag f†r tillbedja HERREN, din Gud.˝ 015:031 D† v„nde Samuel tillbaka och f”ljde med Saul; och Saul tillbad HERREN. 015:032 Och Samuel sade: ˝F”ren fram till mig Agag, Amaleks konung.˝ D† gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: ˝V„lan, snart „r d”dens bitterhet ”verst†nden.˝ 015:033 Men Samuel sade: ˝S†som ditt sv„rd har gjort kvinnor barnl”sa s† skall ock din moder bliva barnl”s framf”r andra kvinnor.˝ D„rp† h”gg Samuel Agag i stycken inf”r HERREN, i Gilgal. 015:034 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 015:035 Och Samuel ville icke mer se Saul s† l„nge han levde, ty Samuel s”rjde ”ver Saul, eftersom HERREN †ngrade att han hade gjort Saul till konung ”ver Israel. 016:001 Och HERREN sade till Samuel: ˝Huru l„nge t„nker du s”rja ”ver Saul? Jag har ju f”rkastat honom, ty jag vill icke l„ngre att han skall vara konung ”ver Israel. Fyll ditt horn med olja och g† †stad jag vill s„nda dig till betlehemiten Isai, ty en av hans s”ner har jag utsett †t mig till konung.˝ 016:002 Men Samuel sade: ˝Huru skall jag kunna g† dit? Om Saul f†r h”ra det, s† dr„per han mig.˝ HERREN svarade: ˝Tag en kviga med dig och s„g: 'Jag har kommit f”r att offra †t HERREN.' 016:003 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d† sj„lv l†ta dig veta vad du b”r g”ra, och du skall sm”rja †t mig den jag s„ger dig.˝ 016:004 Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s† till Bet-Lehem Men n„r de „ldste i staden fingo se honom, blevo de f”rskr„ckta och fr†gade: ˝Allt st†r v„l r„tt till?˝ 016:005 Han svarade: ˝Ja. Jag har kommit f”r att offra †t HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret.˝ Och han helgade Isai och hans s”ner och inbj”d dem till offret. 016:006 N„r de nu kommo dit och han fick se Eliab, t„nkte han: ˝F”rvisso st†r HERRENS smorde h„r inf”r honom.˝ 016:007 Men HERREN sade till Samuel ˝Sk†da icke p† hans utseende och p† hans h”gv„xta gestalt, ty jag har f”rkastat honom. Ty det „r icke s†som en m„nniska ser; en m„nniska ser p† det som „r f”r ”gonen men HERREN ser till hj„rtat.˝ 016:008 D† kallade Isai p† Abinadab och l„t honom g† fram f”r Samuel. Men han sade: ˝Icke heller denne har HERREN utvalt.˝ 016:009 D† l„t Isai Samma g† fram. Men han sade: ˝Icke heller denne har HERREN utvalt.˝ 016:010 P† detta s„tt l„t Isai sju av sina s”ner g† fram f”r Samuel; men Samuel sade till Isai: ˝HERREN har icke utvalt n†gon av dessa.˝ 016:011 Och Samuel fr†gade Isai: ˝Žr detta alla ynglingarna?˝ Han svarade: ˝Žnnu †terst†r den yngste, men han g†r nu i vall med f†ren.˝ D† sade Samuel till Isai: ˝S„nd †stad och h„mta hit honom, ty vi skola icke s„tta oss till bords, f”rr„n han kommer hit.˝ 016:012 D† s„nde han †stad och l„t h„mta honom, och han var ljusl„tt och hade sk”na ”gon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: ˝St† upp och sm”rj honom, ty denne „r det.˝ 016:013 D† tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans br”der; och HERRENS Ande kom ”ver David, fr†n den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama. 016:014 Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifr†n Saul, kvaldes han av en ond ande fr†n HERREN. 016:015 D† sade Sauls tj„nare till honom: ˝Eftersom en ond ande fr†n Gud kv„ljer dig, 016:016 m† du, v†r herre, tills„ga dina tj„nare, som st† inf”r dig, att de s”ka upp en man som „r kunnig i harpospel, p† det att han m† spela p† harpan, n„r den onde anden fr†n Gud kommer ”ver dig; s† skall det bliva b„ttre med dig.˝ 016:017 D† sade Saul till sina tj„nare: ˝Sen eder f”r min r„kning om efter en man som „r skicklig i str„ngaspel, och f”ren honom till mig.˝ 016:018 En av m„nnen svarade d† och sade: ˝Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i str„ngaspel, en k„ck stridsman och en f”rst†ndig man, d„rtill en fager man; och HERREN „r med honom.˝ 016:019 S† s„nde d† Saul bud till Isai och l„t s„ga: ˝S„nd till mig din son David, som vaktar f†ren.˝ 016:020 D† tog Isai en †sna, som han lastade med br”d, vidare en vinl„gel och en killing, och s„nde detta med sin son David till Saul. 016:021 S† kom David till Saul och tr„dde i hans tj„nst och blev honom mycket k„r, s† att han fick bliva hans vapendragare. 016:022 Och Saul s„nde till Isai och l„t s„ga: ˝L†t David stanna kvar i min tj„nst, ty han har funnit n†d f”r mina ”gon.˝ 016:023 N„r nu anden fr†n Gud kom ”ver Saul, tog David harpan och spelade; d† k„nde Saul lindring, och det blev b„ttre med honom, och den onde anden vek ifr†n honom. 017:001 Men filist‚erna f”rsamlade sina h„rar till strid; de f”rsamlade sig vid det Soko som h”r till Juda. Och de l„grade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim. 017:002 Saul och Israels m„n hade ock f”rsamlat sig och l„grat sig i Terebintdalen; och de st„llde upp sig till strid mot filist‚erna. 017:003 Filist‚erna stodo vid berget p† ena sidan, och israeliterna stodo vid berget p† andra sidan, s† att de hade dalen emellan sig. 017:004 D† framtr„dde ur filist‚ernas skaror en envigesk„mpe vid namn Goljat, fr†n Gat; han var sex alnar och ett kvarter l†ng. 017:005 Han hade en kopparhj„lm p† sitt huvud och var kl„dd i ett fj„llpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar. 017:006 Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p† sin rygg. 017:007 Skaftet p† hans spjut liknade en v„vbom, och spetsen p† spjutet h”ll sex hundra siklar j„rn. Och hans sk”ldb„rare gick framf”r honom. 017:008 Han tr„dde nu fram och ropade till Israels h„r och sade till dem: ˝Varf”r dragen I ut och st„llen upp eder till strid? Jag st†r h„r p† filist‚ernas v„gnar, och I „ren Sauls tj„nare; v„ljen nu ut †t eder en man som m† komma hitned till mig. 017:009 Om han f”rm†r strida mot mig och sl†r ned mig, s† skola vi vara eder underd†niga; men om jag bliver hans ”verman och sl†r ned honom, s† skolen I vara oss underd†niga och tj„na oss.˝ 017:010 Och filist‚en sade ytterligare: ˝Jag har i dag sm„dat Israels h„r. Skaffen nu hit n†gon, s† att vi f† strida med varandra! 017:011 D† Saul och hela Israel h”rde dessa filist‚ens ord, blevo de gripna av f”rf„ran och stor fruktan. 017:012 Men David var son till den omtalade efratiten fr†n Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade †tta s”ner; denne var p† Sauls tid en gammal man vid framskriden †lder. 017:013 Nu hade Isais tre „ldsta s”ner dragit †stad och f”ljt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre s”ner, som hade dragit ut i kriget, hette den f”rstf”dde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 017:014 David var den yngste. De tre „ldsta hade nu f”ljt med Saul. 017:015 Men David l„mnade understundom Saul och gick hem f”r att vakta sin faders f†r i Bet-Lehem. 017:016 Och filist‚en kom fram b†de bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och st„llde sig d„r. 017:017 Nu sade Isai en g†ng till sin son David: ˝Tag f”r dina br”ders r„kning en efa av dessa rostade ax j„mte dessa tio br”d, och skaffa detta skyndsamt till dina br”der i l„gret. 017:018 Och dessa tio ostar skall du f”ra till deras ”verh”vitsman. Du skall se efter, om det st†r v„l till med dina br”der, och beg„ra av dem en mottagningspant. 017:019 Saul och de och alla Israels m„n „ro n„mligen i Terebintdalen och strida mot filist‚erna.˝ 017:020 Bittida f”ljande morgon ”verl„mnade David f†ren †t en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig †stad, s†som Isai hade bjudit honom. N„r han kom fram till vagnborgen, hov h„ren, som d† skulle draga ut i slagordning, upp sitt h„rskri. 017:021 Och Israel och filist‚erna st„llde upp sig i slagordning mot varandra. 017:022 D† l„mnade David ifr†n sig sakerna †t trossvaktaren och skyndade bort till h„ren; och n„r han kom dit, h„lsade han sina br”der. 017:023 Under det att han talade med dem, tr„dde nu envigesk„mpen, han som hette Goljat, filist‚en ifr†n Gat, fram ur filist‚ernas h„r och talade s†som f”rut; och David h”rde det. 017:024 Och alla Israels m„n flydde f”r mannen, n„r de fingo se honom och fruktade storligen. 017:025 Och Israels m„n sade: ˝Sen I mannen d„r, som nu tr„der upp? Han tr„der upp f”r att sm„da Israel. Men den man som sl†r ned honom vill konungen beg†va med stor rikedom, och †t honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han g”ra skattefritt i Israel.˝ 017:026 Och David sade till de man som stodo bredvid honom: ˝Vad f†r den man som sl†r ned denne filist‚ och d„rmed tager bort s†dan sm„lek fr†n Israel? Ty vem „r denne oomskurne filist‚, som v†gar sm„da den levande Gudens h„r?˝ 017:027 Folket upprepade d† f”r honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: ˝Detta f†r den man som sl†r ned honom.˝ 017:028 Men Eliab, hans „ldste broder, h”rde huru han talade med m„nnen; d† uppt„ndes Eliabs vrede mot David, och han sade: ˝Varf”r har du kommit hitned, och †t vem har du ”verl„mnat den lilla f†rhjorden d„r i ”knen? Jag k„nner ditt ”vermod och ditt hj„rtas ondska; f”r att se p† striden „r det som du har kommit hitned.˝ 017:029 David svarade: ˝Vad har jag d† gjort? Det var ju allenast en fr†ga.˝ 017:030 Sedan v„nde han sig ifr†n honom till en annan och upprepade sin fr†ga, och folket gav honom samma svar som f”rut. 017:031 Men vad David hade talat blev bekant; och man ber„ttade det f”r Saul, och denne l„t h„mta honom. 017:032 Och David sade till Saul: ˝M† ingen l†ta sitt mod falla. Din tj„nare vill g† †stad och strida mot denne filist‚.˝ 017:033 Saul sade till David: ˝Icke kan du g† †stad mot denne filist‚ och strida mot honom; du „r du ju allenast en yngling, och han „r en stridsman allt ifr†n ungdomen.˝ 017:034 Men David svarade Saul: ˝Din tj„nare har g†tt i vall med sin faders f†r; om d† ett lejon eller en bj”rn kom och tog bort ett f†r av hjorden, 017:035 s† f”ljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen p† det; och om det d† reste sig upp mot mig, s† fattade jag det i sk„gget och slog ned det och d”dade det. 017:036 Har nu din tj„nare slagit ned b†de lejon och bj”rn, s† skall det g† denne oomskurne filist‚ s†som det gick vart och ett av dessa djur, ty han har sm„dat den levande Gudens h„r.˝ 017:037 Och David sade ytterligare: ˝HERREN, som r„ddade mig undan lejon och bj”rn, han skall ock r„dda mig undan denne filist‚.˝ D† sade Saul till David: ˝G† d† †stad; HERREN skall vara med dig.˝ 017:038 Och Saul kl„dde p† David sina egna kl„der och satte en kopparhj„lm p† hans huvud och kl„dde p† honom ett pansar. 017:039 Och David omgjordade sig med hans sv„rd utanp† kl„derna och pr”vade p† att g† d„rmed, ty han hade aldrig f”rs”kt n†got s†dant. Och David sade till Saul: ˝Jag kan icke g† s† kl„dd, ty jag har aldrig f”rs”kt s†dant.˝ D„rp† lade David det av sig. 017:040 Och han tog sin stav i handen och valde ut †t sig fem sl„ta stenar ur b„cken och lade dem i sin herdev„ska och i barmen, och tog sin slunga i handen; d„refter gick han fram mot filist‚en. 017:041 Och filist‚en gick fram†t och kom David allt n„rmare, och hans sk”ld b„rare gick framf”r honom. 017:042 D† nu filist‚en s†g upp och fick se David, f”raktade han honom; ty denne var „nnu en yngling, ljusl„tt och sk”n. 017:043 Och filist‚en sade till David: ˝Menar du att jag „r en hund, eftersom du kommer emot mig med k„ppar?˝ Och filist‚en f”rbannade David, i det han svor vid sina gudar. 017:044 Sedan sade filist‚en till David: ˝Kom hit till mig, s† skall jag giva ditt k”tt †t himmelens f†glar och †t markens djur.˝ 017:045 David svarade filist‚en: ˝Du kommer mot mig med sv„rd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som „r Israels h„rs Gud, den h„rs som du har sm„dat. 017:046 HERREN skall denna dag ”verl„mna dig i min hand, s† att jag skall sl† ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas d”da kroppar †t himmelens f†glar och †t jordens vilda djur; s† skola alla l„nder f”rnimma att Israel har en Gud. 017:047 Och hela denna hop skall f”rnimma att det icke „r genom sv„rd och spjut som HERREN giver seger; ty striden „r HERRENS, och han skall giva eder i v†r hand.˝ 017:048 N„r d† filist‚en gjorde sig redo och gick fram†t och n„rmade sig David, sprang David med hast fram mot h„ren, filist‚en till m”tes. 017:049 Och David stack sin hand i v„skan och tog d„rur en sten och slungade och tr„ffade filist‚en i pannan; och stenen tr„ngde in i pannan, s† att han f”ll omkull med ansiktet mot jorden. 017:050 S† ”vervann David filist‚en med slunga och sten och slog filist‚en till d”ds, 017:051 utan att David d„rvid hade n†got sv„rd i sin hand. Sedan sprang David fram och st„llde sig invid filist‚en och fattade i hans sv„rd; och n„r han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom d”dsst”ten och h”gg av hans huvud d„rmed. N„r filist‚erna nu s†go att deras k„mpe var d”d, flydde de. 017:052 Men Israels och Juda man stodo upp och h”jde ett h„rskri och f”rf”ljde filist‚erna „nda dit d„r v„gen g†r till Gai, och „nda intill Ekrons portar; och filist‚er f”llo och l†go slagna p† v„gen till Saaraim, och sedan „nda till Gat och „nda till Ekron. 017:053 Sedan Israels barn s†lunda h„ftigt hade f”rf”ljt filist‚erna, v„nde de tillbaka och plundrade deras l„ger. 017:054 Och David tog filist‚ens huvud och f”rde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt t„lt. 017:055 N„r Saul s†g David g† ut mot filist‚en, fr†gade han h„rh”vitsmannen Abner: ˝Vems son „r denne yngling, Abner?˝ Abner svarade: ˝S† sant du lever, konung, jag vet det icke.˝ 017:056 D† sade konungen: ˝H”r d† efter, vems son den unge mannen „r.˝ 017:057 N„r sedan David v„nde tillbaka, efter att hava slagit ihj„l filist‚en, tog Abner honom med sig och f”rde honom inf”r Saul, medan han „nnu hade filist‚ens huvud i sin hand. 017:058 D† sade Saul till honom: ˝Vems son „r du, yngling˝ David svarade: ˝Din tj„nare Isais, betlehemitens, son.˝ 018:001 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, f„ste sig Jonatans hj„rta s† vid Davids hj„rta, att Jonatan hade honom lika k„r som sitt eget liv. 018:002 Och Saul tog honom till sig p† den dagen och l„t honom icke mer v„nda tillbaka till sin faders hus. 018:003 Och Jonatan sl”t ett f”rbund med David, d† han nu hade honom lika k„r som sitt eget liv. 018:004 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p† sig och gav den †t David, s† ock sina ”vriga kl„der, „nda till sitt sv„rd, sin b†ge och sitt b„lte 018:005 Och n„r David drog ut, hade han framg†ng ”verallt dit Saul s„nde honom; Saul satte honom d„rf”r ”ver krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocks† de som voro Sauls tj„nare. 018:006 Och n„r de kommo hem, d† David v„nde tillbaka, efter att hava slagit ned filist‚en, gingo kvinnorna ut fr†n alla Israels st„der, under s†ng och dans, f”r att m”ta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar. 018:007 Och kvinnorna sj”ngo med fr”jd s†lunda: ˝Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.˝ 018:008 D† blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: ˝Źt David hava de givit tio tusen, och †t mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungad”met.˝ 018:009 Och Saul s†g med ont ”ga p† David fr†n den dagen och allt framgent. 018:010 Dagen d„refter kom en ond ande fr†n Gud ”ver Saul, s† att han rasade i sitt hus; men David spelade p† harpan, s†som han dagligen pl„gade. Och Saul hade sitt spjut i handen. 018:011 Och Saul sv„ngde spjutet och t„nkte: ˝Jag skall spetsa David fast vid v„ggen.˝ Men David b”jde sig undan f”r honom, tv† g†nger. 018:012 Och Saul fruktade f”r David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifr†n Saul. 018:013 D„rf”r avl„gsnade Saul honom ifr†n sig, i det att han gjorde honom till ”verh”vitsman i sin h„r; han blev s† folkets ledare och anf”rare. 018:014 Och David hade framg†ng p† alla sina v„gar, och HERREN var med honom. 018:015 D† nu Saul s†g att han hade s† stor framg†ng, fruktade han honom „n mer. 018:016 Men hela Israel och Juda hade David k„r, eftersom han var deras ledare och anf”rare. 018:017 Och Saul sade till David: ˝Se, min „ldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast s†som en tapper man i min tj„nst, och f”r HERRENS krig.˝ Ty Saul t„nkte: ˝Min hand m† icke drabba honom, filist‚ernas hand m† drabba honom.˝ 018:018 Men David svarade Saul: ˝Vem „r jag, vilka hava mina levnadsf”rh†llanden varit, och vad „r min faders sl„kt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens m†g?˝ 018:019 N„r tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits †t David, blev hon emellertid given till hustru †t meholatiten Adriel. -- 018:020 Men Sauls dotter Mikal hade David k„r. Och n„r man omtalade detta f”r Saul, behagade det honom. 018:021 Saul t„nkte n„mligen: ˝Jag skall giva henne †t honom, f”r att hon m† bliva honom en snara, s† att filist‚ernas hand drabbar honom.˝ Och Saul sade till David: ˝F”r andra g†ngen kan du nu bliva min m†g.˝ 018:022 Och Saul bj”d sina tj„nare att de hemligen skulle tala s† med David: ˝Se, konungen har behag till dig, och alla hans tj„nare hava dig k„r; du h”r nu bliva konungens m†g.˝ 018:023 Och Sauls tj„nare talade dessa ord i Davids ”ron. Men David sade: ˝Tyckes det eder vara en s† ringa sak att bliva konungens m†g? Jag „r ju en fattig och ringa man.˝ 018:024 Detta omtalade Sauls tj„nare f”r honom och sade: ˝S† har David sagt.˝ 018:025 D† tillsade Saul dem att de skulle s„ga s† till David: ˝Konungen beg„r ingen annan brudg†va „n f”rhudarna av ett hundra filist‚er, f”r att h„mnd s† m† tagas p† konungens fiender.˝ Saul hoppades n„mligen att han skulle f† David f„lld genom filist‚ernas hand. 018:026 N„r s† hans tj„nare omtalade f”r David vad han hade sagt, ville David g„rna p† det villkoret bliva konungens m†g; och innan tiden „nnu var f”rlupen, 018:027 stod David upp och drog †stad med sina m„n och slog av filist‚erna tv† hundra man. Och David tog deras f”rhudar med sig, och fulla antalet blev ”verl„mnat †t konungen, f”r att han skulle bliva konungens m†g. Och Saul gav honom s† sin dotter Mikal till hustru. 018:028 Men Saul s†g och f”rstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom k„r. 018:029 D† fruktade Saul „nnu mer f”r David, och s† blev Saul Davids fiende f”r hela livet. 018:030 Men filist‚ernas furstar drogo i f„lt; och s† ofta de drogo ut, hade David st”rre framg†ng „n n†gon annan av Sauls tj„nare, s† att hans namn blev mycket ber”mt. 019:001 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tj„nare om att d”da David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. 019:002 D„rf”r omtalade Jonatan detta f”r David och sade: ˝Min fader Saul s”ker att d”da dig. Tag dig allts† till vara i morgon och h†ll dig g”md p† n†gon plats d„r du kan vara dold. 019:003 Men sj„lv vill jag g† ut och st„lla mig bredvid min fader p† marken, d„r du „r, och jag vill tala om dig med min fader; om jag d† m„rker n†got, skall jag sedan omtala det f”r dig. 019:004 Och Jonatan talade till Davids b„sta med sin fader Saul och sade till honom: ˝Konungen m† icke f”rsynda sig p† sin tj„nare David ty han har icke f”rsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn f”r dig. 019:005 Han tog ju sin sj„l i sin hand och slog ned filist‚en, och HERREN gav s† hela Israel en stor seger; du har sj„lv sett det och glatt dig d„r†t. Varf”r skulle du d† f”rsynda dig p† oskyldigt blod genom att d”da David utan sak?˝ 019:006 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: ˝S† sant HERREN lever, han skall icke d”das.˝ 019:007 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade f”r honom allt som hade blivit sagt. D„refter f”rde Jonatan David till Saul, och han var i hans tj„nst s†som f”rut. 019:008 N„r s† kriget †ter begynte, drog David ut och stridde mot filist‚erna och tillfogade dem ett stort nederlag, s† att de flydde f”r honom. 019:009 Men en ond ande fr†n HERREN kom ”ver Saul, d„r han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade p† harpan. 019:010 D† s”kte Saul att med spjutet spetsa David fast vid v„ggen; men denne vek undan f”r Saul, s† att han allenast st”tte spjutet in i v„ggen. Och David flydde och kom undan samma natt. 019:011 Emellertid s„nde Saul till Davids hus n†gra m„n med uppdrag att vakta p† honom och att sedan om morgonen d”da honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta f”r honom och sade: ˝Om du icke i natt r„ddar ditt liv, s† „r du i morgon d”dens man.˝ 019:012 D„refter sl„ppte Mikal ned David genom f”nstret; och han begav sig p† flykten och kom s† undan. 019:013 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i s„ngen och satte myggn„tet av geth†r ”ver huvudg„rden och h”ljde t„cket ”ver honom. 019:014 N„r sedan Saul s„nde sina m„n med uppdrag att h„mta David, sade hon: ˝Han „r sjuk.˝ 019:015 D† s„nde Saul dit m„nnen med uppdrag att skaffa sig tilltr„de till David sj„lv och sade: ˝B„ren honom i s„ngen hitupp till mig, s† att jag f†r d”da honom.˝ 019:016 Men n„r m„nnen kommo in, fingo de se att det var husguden som l†g i s„ngen, med myggn„tet ”ver huvudg„rden. 019:017 D† sade Saul till Mikal: ˝Varf”r har du s† bedragit mig och sl„ppt min fiende, s† att han har kommit undan?˝ Mikal svarade Saul: ˝Han sade till mig: 'Sl„pp mig; eljest d”dar jag dig.'˝ 019:018 N„r David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade f”r denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade d„r. 019:019 Och det blev ber„ttat f”r Saul att David var i Najot vid Rama. 019:020 D† s„nde Saul dit n†gra m„n med uppdrag att h„mta David. Men n„r Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk h„nryckning, och fingo se Samuel st† d„r s†som deras anf”rare, kom Guds Ande ”ver dem, s† att ocks† de fattades av h„nryckning. 019:021 N„r man omtalade detta f”r Saul, s„nde han dit andra m„n; men ocks† de fattades av h„nryckning. Och n„r han d† ytterligare, f”r tredje g†ngen, s„nde dit m„n med samma uppdrag, fattades ocks† dessa av h„nryckning. 019:022 D† begav han sig sj„lv till Rama; och n„r han kom till den stora brunnen i Seku, fr†gade han: ˝Var „ro Samuel och David?˝ Man svarade: ˝De „ro i Najot vid Rama.˝ 019:023 D† begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom ocks† ”ver honom, s† att han hela v„gen gick i profetisk h„nryckning, „nda till dess att han kom fram till Najot vid Rama. 019:024 D† kastade ocks† han av sig sina kl„der, i det att ocks† han blev fattad av h„nryckning inf”r Samuel; och han f”ll ned och l†g d„r naken hela den dagen och hela natten. D„rf”r pl„gar man s„ga: ˝Žr ock Saul bland profeterna?˝ 020:001 Men David flydde fr†n Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: ˝Vad har jag gjort? Vilken missg„rning, vilken synd har jag beg†tt mot dig fader, eftersom han st†r efter mitt liv?˝ 020:002 Han svarade honom: ˝Bort det! Du skall icke d”. Min fader g”r ju intet, varken n†got viktigt eller n†got oviktigt, utan att uppenbara det f”r mig. Varf”r skulle d† min fader d”lja detta f”r mig? Nej, s† skall icke ske.˝ 020:003 Men David betygade ytterligare med ed och sade: ˝Din fader vet v„l att jag har funnit n†d f”r dina ”gon; d„rf”r t„nker han: 'Jonatan skall icke f† veta detta, p† det att han icke m† bliva bedr”vad.' Men s† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever: det „r icke mer „n ett steg mellan mig och d”den.˝ 020:004 D† sade Jonatan till David: ˝Vadhelst du ”nskar skall jag g”ra f”r dig.˝ 020:005 David sade till Jonatan: ˝I morgon „r ju nym†nad, och jag skulle d† r„tteligen sitta till bords med konungen; men l†t mig nu g† och g”mma mig ute p† marken till i ”vermorgon afton. 020:006 Om d† din fader saknar mig, s† s„g: 'David utbad sig tillst†nd av mig att f† g”ra ett hastigt bes”k i sin stad, Bet-Lehem, d„r hela sl„kten nu firar sin †rliga offerfest.' 020:007 Om han d† s„ger: 'Gott!', s† kan din tj„nare vara trygg. Men om han bliver vred, s† m„rker du d„rav att han har beslutit min of„rd. 020:008 Visa s† din n†d mot din tj„nare, eftersom du har l†tit din tj„nare ing† ett HERRENS f”rbund med dig. Men om det finnes n†gon missg„rning hos mig, s† d”da mig du, ty varf”r skulle du f”ra mig till din fader?˝ 020:009 D† sade Jonatan: ˝Bort det! Om jag m„rker att min fader har beslutit att l†ta of„rd komma ”ver dig, skall jag f”rvisso omtala det f”r dig.˝ 020:010 Men David sade till Jonatan: ˝Vem skall omtala f”r mig detta, eller s„ga mig om din fader giver dig ett h†rt svar?˝ 020:011 Jonatan sade till David: ˝Kom, l†t oss g† ut p† marken.˝ Och de gingo b†da ut p† marken. 020:012 Och Jonatan sade till David: ˝Vid HERREN˝ Israels Gud: om jag finner att det l†ter gott f”r David, n„r jag i morgon eller i ”vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s† skall jag f”rvisso s„nda bud till dig och uppenbara det f”r dig. 020:013 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, s†framt min fader †stundar din of„rd, icke uppenbarar det f”r dig och l†ter dig komma undan, s† att du f†r g† dina f„rde i trygghet. Och HERREN vare d† med dig, s†som han har varit med min fader. 020:014 Och nog skall du v„l, om jag d† „nnu „r i livet, ja, nog skall du v„l bevisa barmh„rtighet mot mig, s†som HERREN „r barmh„rtig, s† att jag slipper att d”? 020:015 Icke skall du v„l n†gonsin taga bort din barmh„rtighet fr†n mitt hus, icke ens d† n„r HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifr†n jorden?˝ 020:016 Jonatan sl”t d† ett f”rbund med Davids hus; och HERREN utkr„vde sedan av Davids fiender vad de hade f”rskyllt. 020:017 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin k„rlek till honom, ty han hade honom lika k„r som han hade sitt eget liv; 020:018 Jonatan sade till honom: ˝I morgon „r nym†nad, och du skall d† saknas, ty din plats kommer ju att st† tom. 020:019 Men g† i ”vermorgon skyndsamt ned till den plats d„r du g”mde dig den dag d† og„rningen skulle hava skett, och uppeh†ll dig bredvid Eselstenen. 020:020 Jag vill d† sj„lv i dess n„rhet avskjuta mina tre pilar, s†som sk”te jag till m†ls. 020:021 Sedan skall jag skicka min tj„nare att g† och s”ka upp pilarna. Om jag d† s„ger till tj„naren: ˝Se, pilarna ligga bakom dig, n„rmare hit†t', s† tag du upp dem och kom fram, ty d† kan du vara trygg och ingenting „r p† f„rde, s† sant HERREN lever. 020:022 Men om jag s„ger s† till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framf”r dig, l„ngre bort', s† g† dina f„rde, ty d† s„nder HERREN dig bort. 020:023 Och i fr†ga om det som jag och du nu hava talat, „r HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.˝ 020:024 Och David g”mde sig ute p† marken. Och n„r nym†naden var inne, satte konungen sig till bords f”r att „ta. 020:025 Konungen satte sig p† sin vanliga sittplats, platsen vid v„ggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. 020:026 Saul sade dock intet den dagen, ty han t„nkte: ˝N†got har h„nt honom; han „r nog icke ren, s„kerligen „r han icke ren.˝ 020:027 Men n„r Davids plats stod tom ocks† dagen efter nym†nadsdagen, dagen d„refter, sade Saul till sin son Jonatan: ˝Varf”r har Isais son varken i g†r eller i dag kommit till m†ltiden?˝ 020:028 Jonatan svarade Saul: ˝David utbad sig tillst†nd av mig att f† g† till Bet-Lehem; 020:029 han sade: 'L†t mig g†, ty vi fira en sl„ktofferfest i staden, och min broder har sj„lv bjudit mig att komma; om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l†t mig nu slippa h„rifr†n f”r att bes”ka mina br”der.' D„rf”r har han icke kommit till konungens bord.˝ 020:030 D† uppt„ndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: ˝Du son till en otuktig kvinna! Visste jag d† icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam f”r dig sj„lv och till skam f”r din moders blygd! 020:031 Ty s† l„nge Isais son lever p† jorden, „r varken du eller din konungamakt s„ker. S„nd d„rf”r nu †stad och l†t h„mta honom hit till mig, ty han „r d”dens barn.˝ 020:032 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: ˝Varf”r skall han d”das? Vad har han gjort?˝ 020:033 D† sv„ngde Saul spjutet mot honom f”r att genomborra honom; och nu m„rkte Jonatan att hans fader hade beslutit att d”da David. 020:034 Och Jonatan stod upp fr†n bordet i vredesmod och †t intet p† den andra nym†nadsdagen, ty han var bedr”vad f”r Davids skull, d„rf”r att hans fader hade gjort s†dan or„tt mot denne. 020:035 F”ljande morgon gick Jonatan ut p† marken, vid den tid han hade utsatt f”r David; och han hade en liten gosse med sig. 020:036 Och han sade till gossen: ˝Spring och s”k reda p† pilarna som jag skjuter av.˝ Medan nu gossen sprang, sk”t han pilen ”ver honom. 020:037 Och n„r gossen kom till det st„lle dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: ˝Pilen ligger ju framf”r dig, l„ngre bort.˝ 020:038 Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: ˝Fort, skynda dig, stanna icke!˝ Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 020:039 Men gossen visste icke varom fr†ga var; allenast Jonatan och David visste det. 020:040 Och Jonatan l„mnade sina vapen †t gossen som han hade med sig och sade till honom: ˝G† och b„r dem in i staden.˝ 020:041 Men sedan gossen hade g†tt, reste David sig upp p† s”dra sidan; och han f”ll ned till jorden p† sitt ansikte och bugade sig tre g†nger; och de kysste varandra och gr„to med varandra, och David gr„t ”verljutt. 020:042 Och Jonatan sade till David: ˝G† i frid. Blive det s†som vi b†da svuro vid HERRENS namn, n„r vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'˝ 020:043 Sedan stod han upp och gick sina f„rde, men Jonatan gick in i staden igen. 021:001 Och David kom till pr„sten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev f”rskr„ckt, n„r han fick se David, och fr†gade honom: ˝Varf”r kommer du ensam och har ingen med dig?˝ 021:002 David svarade pr„sten Ahimelek: ˝Konungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen f†r veta n†got om det uppdrag vari jag s„nder dig, och som jag har givit dig.' Och mina m„n har jag visat till det och det st„llet. 021:003 Giv mig nu vad du har till hands, fem br”d eller vad som kan finnas.˝ 021:004 Pr„sten svarade David och sade ˝Vanligt br”d har jag icke till hands; allenast heligt br”d finnes -- om eljest dina m„n hava avh†llit sig fr†n kvinnor.˝ 021:005 David svarade pr„sten och sade till honom: ˝Ja, sannerligen, kvinnor hava p† sista tiden varit skilda fr†n oss; n„r jag drog †stad, voro ock mina m„ns tillh”righeter heliga. D„rf”r, om ocks† v†rt f”rehavande „r av helt vanligt slag, „r det dock i dag heligt, vad v†ra tillh”righeter ang†r.˝ 021:006 D† gav pr„sten honom av det heliga; ty d„r fanns icke n†got annat br”d „n sk†debr”den, som hade legat inf”r HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, f”r att l„gga fram nybakat br”d samma dag det gamla togs bort. 021:007 Men d„r befann sig den dagen en av Sauls tj„nare, som var satt i f”rvar inf”r HERREN, en edom‚ vid namn Doeg, den f”rn„mste av Sauls herdar. 021:008 Och David fr†gade Ahimelek ytterligare: ˝Har du icke h„r till hands n†got spjut eller n†got sv„rd? Ty varken mitt sv„rd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag kr„vde s† stor skyndsamhet.˝ 021:009 Pr„sten svarade: ˝Jo, det sv„rd som har tillh”rt filist‚en Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inh”ljt i ett kl„de, d„r bakom efoden. Vill du taga det med dig, s† tag det; ty n†got annat „n det har jag icke.˝ David sade: ˝Dess like finnes icke; giv mig det.˝ 021:010 Och David stod upp och flydde samma dag f”r Saul och kom till Akis, konungen i Gat. 021:011 Men Akis' tj„nare sade till honom: ˝Detta „r ju David, landets konung! Det „r ju till dennes „ra man sjunger s† under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' 021:012 David lade m„rke till dessa ord, och han begynte storligen frukta f”r Akis, konungen i Gat. 021:013 D„rf”r st„llde han sig vansinnig inf”r deras ”gon och betedde sig s†som en ursinnig, n„r de ville fasth†lla honom, och ritade p† d”rrarna i porten och l„t spotten rinna ned i sitt sk„gg. 021:014 D† sade Akis till sina tj„nare: ˝I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varf”r f”ren I honom till mig? 021:015 Har jag d† s†dan brist p† vanvettiga m„nniskor, att I beh”vden f”ra denne hit, f”r att han skulle bete sig vanvettigt inf”r mig? Skulle en s†dan f† komma in i mitt hus?˝ 022:001 D† begav sig David d„rifr†n och flydde undan till Adullams grotta. Och n„r hans br”der och hela hans faders hus fingo h”ra detta, kommo de ditned till honom. 022:002 Och till honom f”rsamlade sig alla slags m„n som voro i n†got tr†ngm†l, alla som ansattes av fordrings„gare och alla missn”jda, och han blev deras h”vding; vid pass fyra hundra man sl”to sig s† till honom. 022:003 D„rifr†n begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: ˝L†t min fader och min moder f† komma hit”ver och vara hos eder till dess jag f†r veta vad Gud vill g”ra med mig.˝ 022:004 Och han f”rde dem fram inf”r konungen i Moab; och de fingo stanna hos denne, s† l„nge David var p† borgen. 022:005 Men profeten Gad sade till David: ˝Du skall icke stanna h„r p† borgen; drag bort h„rifr†n och begiv dig in i Juda land.˝ D† drog David bort d„rifr†n och kom till Heretskogen. 022:006 Och Saul fick h”ra att man hade f†tt spaning p† David och de m„n som voro med honom. D† nu Saul en dag satt i Gibea under tamarisken p† h”jden, med sitt spjut i handen, under det att alla hans tj„nare stodo omkring honom, 022:007 sade han till sina tj„nare, d„r de stodo omkring honom: ˝H”ren, I benjaminiter. Skall d† ocks† Isais son †t eder alla giva †krar och ving†rdar och g”ra eder alla till ”ver- och underh”vitsm„n? 022:008 Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har uppenbarat f”r mig att min son har slutit f”rbund med Isais son. Ingen av eder bekymrar sig s† mycket om mig, att han har uppenbarat det f”r mig. Min son har ju uppeggat min tj„nare till att st„mpla mot mig, s†som nu sker.˝ 022:009 Edom‚en Doeg, som ock stod d„r bland Sauls tj„nare, svarade d† och sade: ˝Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. 022:010 Denne fr†gade d† HERREN f”r honom och gav honom reskost; han gav honom ock filist‚en Goljats sv„rd.˝ 022:011 D† s„nde konungen och l„t kalla till sig pr„sten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, pr„sterna i Nob. Och de kommo alla till konungen. 022:012 D† sade Saul: ˝H”r mig, du Ahitubs son.˝ Han svarade: ˝Jag h”r dig, min herre.˝ 022:013 Saul sade till honom: ˝Varf”r haven I sammansvurit eder mot mig, du och Isais son, i det att du har givit honom br”d och sv„rd och fr†gat Gud f”r honom, s† att han skulle kunna s„tta sig upp mot mig och st„mpla mot mig, s†som nu sker?˝ 022:014 Ahimelek svarade konungen och sade: ˝Vem bland alla dina tj„nare „r v„l s† betrodd som David, han som d„rtill „r konungens m†g och h”vding f”r din livvakt och h”gt „rad i ditt hus? 022:015 Žr det d† nu f”r f”rsta g†ngen som jag har fr†gat Gud f”r honom? Bort det! Icke m† konungen l„gga mig, sin tj„nare, och hela min faders hus n†got till last, ty din tj„nare visste alls intet om allt detta.˝ 022:016 Men konungen sade: ˝Du m†ste d”den d”, Ahimelek, du sj„lv och hela din faders hus.˝ 022:017 Och konungen sade till drabanterna som stodo d„r omkring honom: ˝Tr„den fram och d”den HERRENS pr„ster; ty ocks† de h†lla med David; och fast„n de visste att han flydde, uppenbarade de det icke f”r mig.˝ Men konungens tj„nare ville icke utr„cka sina h„nder till att st”ta ned HERRENS pr„ster. 022:018 D† sade konungen till Doeg: ˝Tr„d du fram och st”t ned pr„sterna.˝ Edom‚en Doeg tr„dde d† fram och st”tte ned pr„sterna och d”dade p† den dagen †ttiofem m„n som buro linne-efod. 022:019 Och inv†narna i pr„ststaden Nob blevo slagna med sv„rdsegg, b†de m„n och kvinnor, b†de barn och spenabarn; ocks† f„kreatur, †snor och f†r blevo slagna med sv„rdsegg. 022:020 Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde bort till David. 022:021 Och Ebjatar omtalade f”r David att Saul hade dr„pt HERRENS pr„ster. 022:022 D† sade David till Ebjatar: ˝Jag f”rstod redan d† att edom‚en Doeg, eftersom han var d„r, skulle omtala allt f”r Saul. Det „r jag som „r orsaken till att hela din faders hus har f”rg†tts. 022:023 Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som st†r efter mitt liv, han st†r ock efter ditt liv. Hos mig „r du i gott f”rvar.˝ 023:001 Och man ber„ttade f”r David: ˝Filist‚erna h†lla nu p† att bel„gra Kegila, och de plundra logarna.˝ 023:002 D† fr†gade David HERREN: ˝Skall jag draga †stad och sl† dessa filist‚er?˝ HERREN svarade David: ˝Drag †stad och sl† filist‚erna och fr„ls Kegila.˝ 023:003 Men Davids m„n sade till honom: ˝Vi leva ju i fruktan redan h„r i Juda. Och nu skulla vi d„rtill draga †stad till Kegila, mot filist‚ernas h„r!˝ 023:004 D† fr†gade David HERREN „nnu en g†ng, och HERREN svarade honom och sade: ˝St† upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filist‚erna i din hand.˝ 023:005 D† drog David med sina m„n till Kegila och stridde mot filist‚erna och f”rde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. S† fr„lste David inv†narna i Kegila. 023:006 N„r Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, f”rde han efoden med sig ditned. 023:007 Och det blev ber„ttat f”r Saul att David hade dragit in i Kegila. D† sade Saul: ˝Gud har f”rkastat honom och givit honom i min hand, ty han har sj„lv st„ngt in sig genom att g† in i en stad med portar och bommar.˝ 023:008 D„refter b†dade Saul upp allt folket till strid, f”r att draga ned till Kegila och d„r innesluta David och hans man. 023:009 Men n„r David fick veta att Saul st„mplade ont mot honom, sade han till pr„sten Ebjatar: ˝B„r hit efoden.˝ 023:010 Och David sade: ˝HERRE, Israels Gud, din tj„nare har h”rt att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och f”rd„rva staden f”r min skull. 023:011 Skola Kegilas borgare d† utl„mna mig †t honom? Skall Saul komma hitned, s†som din tj„nare har h”rt? HERRE, Israels Gud, f”rkunna det f”r din tj„nare.˝ HERREN svarade: ˝Han skall komma hitned.˝ 023:012 David fr†gade ytterligare: ˝Skola Kegilas borgare d† utl„mna mig och mina man †t Saul?˝ HERREN svarade: ˝De skola utl„mna eder.˝ 023:013 D† br”t David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut fr†n Kegila och vandrade vart de kunde. N„r det d† blev ber„ttat f”r Saul att David hade flytt undan fr†n Kegila avstod han fr†n att draga ut. 023:014 S† uppeh”ll sig nu David i ”knen p† bergf„stena; han uppeh”ll sig bland bergen i ”knen Sif. Och Saul s”kte alltj„mt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand. 023:015 Och medan David var i Hores i ”knen Sif, f”rnam han att Saul hade dragit ut f”r att s”ka d”da honom. 023:016 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud. 023:017 Han sade till honom: ˝Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke tr„ffa dig, utan du skall bliva konung ”ver Israel, och jag skall d† hava andra platsen, n„st efter dig. Detta vet ock min fader Saul.˝ 023:018 Sedan sl”to de b†da ett f”rbund inf”r HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen. 023:019 Men n†gra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: ˝David h†ller sig nu g”md hos oss p† bergf„stena i Hores, p† Hakilah”jden, som ligger s”der om ”demarken. 023:020 S† drag nu ditned, o konung, s† snart det lyster dig att g”ra det. st†r sak bliver det d† att utl„mna honom †t konungen.˝ 023:021 D† sade Saul: ˝Varen v„lsignade av HERREN, d„rf”r att I haven velat spara mig bekymmer. 023:022 Men g†n nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda p† och sen efter, p† vilket st„lle han nu vistas, och vem som har sett honom d„r; ty man har sagt mig att han „r mycket listig. 023:023 Och sen efter och tagen reda p† alla g”mst„llen d„r han kan g”mma sig; och kommen s† igen till mig, n„r I haven f†tt visshet, s† vill jag sedan g† med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att s”ka upp honom, om jag „n m†ste s”ka bland alla Juda „tter.˝ 023:024 D† stodo de upp och gingo till Sif f”re Saul. Men David och hans m„n voro i ”knen Maon, p† hedmarken, s”der om ”demarken. 023:025 N„r nu Saul drog †stad med sina m„n f”r att s”ka efter David, om talade man det f”r denne, och han drog d† ned till klippan och stannade s† i ”knen Maon. N„r Saul h”rde detta, satte han efter David in i ”knen Maon. 023:026 Och Saul gick p† ena sidan om berget, och David med sina m„n p† andra sidan. Men just som David var stadd p† flykt f”r att komma undan Saul, under det att Saul och hans m„n s”kte kringr„nna David och hans m„n f”r att taga dem till f†nga 023:027 kom en budb„rare till Saul och sade: ˝Skynda dig och kom, ty filist‚erna hava fallit in i landet.˝ 023:028 D† upph”rde Saul att f”rf”lja David och drog mot filist‚erna. D„rav fick det st„llet namnet Sela-Hammalekot. 024:001 Men David drog upp d„rifr†n och uppeh”ll sig sedan p† En-Gedis bergf„sten. 024:002 Och n„r Saul kom tillbaka fr†n t†get mot filist‚erna, omtalade man f”r honom att David var i En-Gedis ”ken. 024:003 D† tog Saul tre tusen m„n, utvalda ur hela Israel, och drog †stad f”r att s”ka efter David och hans m„n p† Stenbocksklipporna. 024:004 Och n„r han kom till boskapsg†rdarna vid v„gen, fanns d„r en grotta; d† gick han ditin f”r n†got avsides bestyr. Men David och hans m„n sutto l„ngst inne i grottan. 024:005 D† sade Davids m„n till honom: ˝Se, detta „r den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, s† att du far g”ra med honom vad du finner f”r gott.˝ D† stod David upp och skar of”rm„rkt av en flik p† Sauls mantel. 024:006 Men d„refter slog Davids samvete honom, d„rf”r att han hade skurit av fliken p† Sauls mantel. 024:007 Och han sade till sina m„n: ˝HERREN l†te det vara fj„rran ifr†n mig att jag skulle g”ra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utr„cka min hand mot honom; han „r ju HERRENS Smorde.˝ 024:008 Och David h”ll sina m„n tillbaka med str„nga ord och tillstadde dem icke att ”verfalla Saul. Men n„r Saul hade st†tt upp och g†tt ut ur grottan och fortsatt sin f„rd, 024:009 d† stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: ˝Min herre konung!˝ N„r d† Saul s†g sig tillbaka, b”jde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig. 024:010 Och David sade till Saul: ˝Varf”r h”r du p† s†dana m„nniskors ord, som s„ga att David s”ker din of„rd? 024:011 Du har ju i dag med egna ”gon sett hurusom jag skonade dig, n„r HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att dr„pa dig; jag t„nkte: 'Jag vill icke utr„cka min hand mot min herre; han „r ju HERRENS Smorde. 024:012 Se sj„lv, min fader, ja, se h„r fliken av din mantel i min hand. Ty d„rav att jag skar av fliken p† din mantel, men icke dr„pte dig, m† du m„rka och se att jag icke har velat g”ra n†got ont eller beg† n†gon f”rbrytelse, och att jag icke har f”rsyndat mig mot dig, fast„n du traktar efter att taga mitt liv. 024:013 HERREN skall d”ma mellan mig och dig, och HERREN skall h„mnas mig p† dig, men min hand skall icke r”ra dig. 024:014 Det „r s†som det gamla ordspr†ket s„ger: 'Fr†n de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt „r'; d„rf”r skall hand icke r”ra dig.˝ 024:015 Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem „r det du jagar? Efter en d”d hund, efter en enda liten loppa! 024:016 S† vare d† HERREN domare och d”me mellan mig och dig; m† han se h„rtill och utf”ra min sak, ja, m† han d”ma mig fri ifr†n din hand.˝ 024:017 N„r David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: ˝De „r ju din r”st, min son David.˝ Och Saul brast ut i gr†t. 024:018 Och han sade till David: ˝Du „r r„ttf„rdigare „n jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont. 024:019 Du har i dag l†tit mig se din godhet mot mig, d„rigenom att du icke har dr„pt mig, fast„n HERREN hade ”verl„mnat mig i din hand. 024:020 Ty n„r n†gon tr„ffar p† sin fiende, pl„gar han d† l†ta honom g† sin v„g i ro? HERREN vederg„lle dig med sitt goda f”r vad du denna dag har gjort mig. 024:021 Och nu vet jag v„l att du skall bliva konung, och att Israels konungad”me skall f”rbliva i din hand. 024:022 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utpl†nar mitt namn ur min faders hus.˝ 024:023 D† svor David Saul denna ed. D„refter drog Saul hem; men David och hans m„n drogo upp till borgen. 025:001 Och Samuel dog, och hela Israel f”rsamlade sig och h”ll d”dsklagan efter honom; och de begrovo honom d„r han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till ”knen Paran. 025:002 I Maon fanns d† en man som hade sin boskapssk”tsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han „gde tre tusen f†r och ett tusen getter. Och han h”ll just d† p† att klippa sina f†r i Karmel. 025:003 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott f”rst†nd och ett sk”nt utseende; men mannen var h†rd och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb. 025:004 N„r nu David i ”knen fick h”ra att Nabal klippte sina f†r, 025:005 s„nde han dit tio unga m„n; och David sade till m„nnen: ˝G†n upp till Karmel och begiven eder till Nabal och h„lsen honom fr†n mig. 025:006 Och I skolen s„ga till mina br”der d„r: ˝Frid vare med dig sj„lv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har. 025:007 Jag har nu h”rt att du h†ller p† med f†rklippning. Nu „r det s† att dina herdar hava vistats i v†rt grannskap, utan att vi hava gjort dem n†got f”rf†ng, och utan att n†got har kommit bort f”r dem under hela den tid de hava varit i Karmel. 025:008 Fr†ga dina tj„nare d„rom, s† skola de sj„lva s„ga dig det. L†t nu v†ra m„n finna n†d f”r dina ”gon. Vi hava ju kommit hit p† en glad dag. Giv d„rf”r †t dina tj„nare och †t din son David vad du kan hava till hands.˝ 025:009 N„r nu Davids m„n kommo dit, talade de p† Davids v„gnar till Nabal alldeles s†som det var dem befallt, och sedan v„ntade de stilla. 025:010 Men Nabal svarade Davids tj„nare och sade: ˝Vem „r David, vem „r Isais son? I denna tid „r det m†nga tj„nare som rymma fr†n sina herrar. 025:011 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat †t mina f†rklippare, och giva detta †t m„n om vilka jag icke ens vet varifr†n de „ro?˝ 025:012 D† v„nde Davids m„n om och gingo sin v„g; och n„r de hade kommit tillbaka, ber„ttade de for honom allt, s†som det hade tillg†tt. 025:013 D† sade David till sina m„n: ˝Var och en omgjorde sig med sitt sv„rd.˝ Och var och en omgjordade sig med sitt sv„rd; j„mv„l David sj„lv omgjordade sig med sitt sv„rd. Och vid pass fyra hundra man f”ljde med David ditupp, men tv† hundra stannade vid trossen. 025:014 Men en av tj„narna ber„ttade f”r Abigail, Nabals hustru, och sade: ˝David har skickat s„ndebud hit fr†n ”knen och l†tit h„lsa v†r herre, men han visade av dem. 025:015 Dessa m„n hava likv„l varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit n†got f”rf†ng, och aldrig har n†got kommit bort f”r oss under hela den tid vi drogo omkring i deras n„rhet, medan vi voro d„rute p† marken. 025:016 De voro en mur f”r oss b†de dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden. 025:017 S† bet„nk nu och se till, vad du b”r g”ra, ty n†got ont „r nog beslutet mot v†r herre och ”ver hela hans hus; och han „r ju en ond man, s† att ingen v†gar s„ga n†got †t honom.˝ 025:018 D† gick Abigail strax och tog tv† hundra br”d, tv† vinl„glar, fem tillredda f†r, fem sea-m†tt rostade ax, ett hundra russinkakor och tv† hundra fikonkakor, och lastade detta p† †snor. 025:019 Och hon sade till sina tj„nare: ˝G†n framf”r mig, jag vill komma efter eder.˝ Men f”r sin man Nabal sade hon intet h„rom. 025:020 N„r hon nu red p† sin †sna och kom ned i en h†lv„g i berget, fick hon se David och hans m„n komma ned fr†n motsatta sidan, s† att hon m†ste m”ta dem. 025:021 Men David hade sagt: ˝F”rg„ves har jag skyddat allt vad den mannen hade i ”knen, s† att intet av allt vad han „gde har kommit bort; men har har vederg„llt mig med ont f”r gott. 025:022 S† sant Gud m† straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillh”r honom icke l†ta n†gon av mank”n leva kvar till i morgon.˝ 025:023 D† nu Abigail fick se David, steg hon strax ned fr†n †snan och f”ll ned inf”r David p† sitt ansikte och bugade sig mot jorden. 025:024 Hon f”ll till hans f”tter och sade: ˝P† mig vilar denna missg„rning, herre. Men l†t din tj„narinna f† tala inf”r dig, och h”r p† din tj„narinnas ord. 025:025 Icke m† min herre f„sta n†got avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det „r han; Nabal heter han, och d†rskap bor i honom. Men jag, din tj„narinna, har icke sett de m„n som du, min herre, s„nde. 025:026 Och nu, min herre, s† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever, du som av HERREN har avh†llits fr†n att †draga dig blodskuld och skaffa dig r„tt med egen hand: m† det nu g† dina fiender och dem som s”ka bereda min herre of„rd s†som det m† g† Nabal. 025:027 Och l†t nu dessa h„lsningssk„nker, som din tr„linna har medf”rt till min herre, givas †t de m„n som f”lja min herre. 025:028 F”rl†t din tj„narinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall f”rvisso †t min herre uppbygga ett hus som bliver best†ndande, eftersom min herre f”r HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till n†got ont, s† l„nge du lever. 025:029 Och om n†gon st†r upp f”r att f”rf”lja dig och s”ka d”da dig, s† m† min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv m† han l„gga i sin slunga och slunga det bort. 025:030 N„r nu HERREN g”r med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och f”rordnar dig till furste ”ver Israel, 025:031 skall allts† detta icke bliva dig en st”testen eller vara till hj„rte†ngest f”r min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sj„lv har skaffat sig r„tt. Men n„r HERREN g”r min herre gott, s† t„nk p† din tj„narinna.˝ 025:032 D† sade David till Abigal: ˝V„lsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har s„nt dig mig till m”tes! 025:033 Och v„lsignat vare ditt f”rst†nd, och v„lsignad vare du sj„lv, som i dag har hindrat mig fr†n att †draga mig blodskuld och skaffa mig r„tt med egen hand! 025:034 Men s† sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avh†llit mig fr†n att g”ra dig n†got ont: om du icke strax hade kommit mig till m”tes, s† skulle i morgon, n„r det hade blivit dager, ingen av mank”n hava funnits kvar av Nabals hus.˝ 025:035 D„refter tog David emot av henne vad hon hade medf”rt †t honom; och han sade till henne: ˝Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.˝ 025:036 N„r sedan Abigail kom hem till Nabal, h”ll denne just i sitt hus ett g„stabud, som var s†som en konungs g„stabud; och Nabals hj„rta var glatt i honom, och han var mycket drucken. D„rf”r omtalade hon alls intet f”r honom f”rr„n om morgonen, n„r det blev dager. 025:037 Men om morgonen, n„r ruset hade g†tt av Nabal, omtalade hans hustru f”r honom vad som hade h„nt. D† blev hans hj„rta s†som d”tt i hans br”st, och han blev s†som en sten. 025:038 Och vid pass tio dagar d„refter slog HERREN Nabal, s† att han dog. 025:039 N„r David h”rde att Nabal var d”d, sade han: ˝Lovad vare HERREN, som p† Nabal har h„mnats den sm„lek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tj„nare fr†n att g”ra vad ont var, under det att HERREN l„t Nabals ondska komma tillbaka ”ver hans eget huvud!˝ Och David s„nde †stad och l„t s„ga Abigail att han ”nskade f† henne till sin hustru. 025:040 N„r s† Davids tj„nare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: ˝David har s„nt oss till dig f”r att f† dig till hustru †t sig.˝ 025:041 D† stod hon upp och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte och sade: ˝M† din tj„narinna bliva en tr„linna, som tv†r min herres tj„nares f”tter.˝ 025:042 D„refter stod Abigail upp med hast och satte sig p† sin †sna, likaledes de fem t„rnor som utgjorde hennes f”lje. Och hon f”ljde med dem som David hade s„nt till henne och blev hans hustru. 025:043 David hade ock tagit till hustru Ahinoam fr†n Jisreel, s† att dessa b†da blevo hans hustrur. 025:044 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, †t Palti, Lais' son, fr†n Gallim. 026:001 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: ˝David h†ller sig nu g”md p† Hakilah”jden, gent emot ”demarken.˝ 026:002 D† br”t Saul upp och drog ned till ”knen Sif med tre tusen m„n utvalda ur Israel, f”r att s”ka efter David i ”knen Sif. 026:003 Och Saul l„grade sig p† Hakilah”jden, som ligger gent emot ”demarken, vid v„gen. Men David uppeh”ll sig d† i ”knen. Och n„r David f”rnam att Saul hade kommit efter honom in i ”knen, 026:004 s„nde han ut spejare och fick s† full visshet om att Saul hade kommit. 026:005 D† br”t David upp och begav sig till det st„lle d„r Saul hade l„grat sig; och David s†g platsen d„r Saul l†g med sin h„rh”vitsman Abner, Ners son. Saul l†g n„mligen i vagnborgen, och folket var l„grat runt 026:006 Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: ˝Vem vill g† med mig ned till Saul i l„gret?˝ D† svarade Abisai: ˝Jag vill g† med dig ditned.˝ 026:007 S† kommo d† David och Abisai om natten till folket d„r, och s†go Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedst”tt i jorden invid huvudg„rden; och Abner och folket l†go runt omkring honom. 026:008 D† sade Abisai till David: ˝Gud har i dag ”verl„mnat din fiende i din hand; s† l†t mig nu f† spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda st”t, jag skall icke beh”va giva honom mer „n den.˝ 026:009 Men David svarade Abisai: ˝Du f†r icke f”rg”ra honom; ty vem har utr„ckt sin hand mot HERRENS smorde och f”rblivit ostraffad?˝ 026:010 Och David sade ytterligare: ˝S† sant HERREN lever, HERREN m† sj„lv sl† honom, eller ock m† hans d”dsdag komma i vanlig ordning, eller m† han draga ut i strid och s† f† sin bane; 026:011 men HERREN l†te det vara fj„rran ifr†n mig att jag skulle utr„cka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likv„l spjutet som st†r vid hans huvudg„rd och vattenkruset; och l†t oss sedan g† v†r v„g. 026:012 Och David tog spjutet och vattenkruset fr†n Sauls huvudg„rd, och sedan gingo de sin v„g. Men ingen s†g eller m„rkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade l†tit en tung s”mn falla ”ver dem. 026:013 Sedan, n„r David hade kommit ”ver p† andra sidan, st„llde han sig p† toppen av berget, l†ngt ifr†n s† att avst†ndet var stort mellan dem. 026:014 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: ˝Vill du icke svara, Abner?˝ Abner svarade och sade: ˝Vem „r du som s† ropar till konungen?˝ 026:015 David sade till Abner: ˝Du „r ju en man som icke har sin like i Israel. Varf”r har du d† icke vakat ”ver din herre, konungen? En av folket har ju kommit in f”r att f”rg”ra konungen, din herre. 026:016 Vad du har gjort „r icke v„l gjort. S† sant HERREN lever, I haden f”rtj„nat att d”, d„rf”r att I icke haven vakat ”ver eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var „ro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudg„rd?˝ 026:017 D† k„nde Saul igen Davids r”st och sade: ˝Det „r ju din r”st, min son David.˝ David svarade: ˝Ja, min herre konung.˝ 026:018 Och han sade ytterligare: ˝Varf”r jagar min herre s† efter sin tj„nare? Vad har jag d† gjort, och vad f”r ont „r i min hand? 026:019 M† nu min herre konungen h”ra sin tj„nares ord: Om det „r HERREN som har uppeggat dig emot mig, s† l†t honom f† k„nna lukten av en offerg†va; men om det „r m„nniskor, s† vare de f”rbannade inf”r HERREN, d„rf”r att de nu hava drivit mig bort, s† att jag icke f†r uppeh†lla mig i HERRENS arvedel. De s„ga ju: 'G† bort och tj„na andra gudar.' 026:020 Och m† nu icke mitt blod falla p† jorden fj„rran ifr†n HERRENS ansikte, d† Israels konung har dragit ut f”r att s”ka efter en enda liten loppa, s†som man jagar rapph”ns p† bergen.˝ 026:021 D† sade Saul: ˝Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer g”ra dig n†got ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina ”gon. Se, ja har handlat i mycket stor d†rskap och f”rvillelse.˝ 026:022 David svarade och sade: ˝Se h„r „r spjutet, o konung; l†t nu en av dina m„n komma hit”ver och h„mta det. 026:023 Och HERREN skall vederg„lla var och en f”r hans r„ttf„rdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke utr„cka min hand mot HERRENS smorde. 026:024 Och likasom ditt liv i dag har varit h”gt aktat i mina ”gon, s† s† ock mitt liv vara h”gt aktat i HERRENS ”gon, s† att han r„ddar mig ur all n”d.˝ 026:025 Saul sade till David: ˝V„lsignad vare du, min son David! Vad du f”retager dig, det skall du ock f”rm† utf”ra.˝ D„refter gick David sin v„g, och Saul v„nde tillbaka hem igen. 027:001 Men David sade till sig sj„lv: ˝En dag skall jag nu i alla fall omkomma genom Sauls hand. Ingen annan r„ddning finnes f”r mig „n att fly undan till filist‚ernas land; d† m†ste Saul avst† ifr†n att vidare s”ka efter mig ”ver hela Israels omr†de, och s† undkommer jag hans hand.˝ 027:002 Och David br”t upp och drog med sina sex hundra man ”ver till Akis, Maoks son, konungen i Gat. 027:003 Och David stannade hos Akis i Gat med sina m„n, var och en med sitt husfolk, David med sina b†da hustrur, Ahinoam fr†n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. 027:004 Och n„r det blev ber„ttat f”r Saul att David hade flytt till Gat, s”kte han icke vidare efter honom. 027:005 Men David sade till Akis: ˝Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l†t mig f† min bostad i n†gon av landsortsst„derna, s† att jag f†r vistas d„r. Varf”r skulle din tj„nare bo i huvudstaden hos dig?˝ 027:006 D† gav Akis honom samma dag Siklag. D„rf”r h”r Siklag „nnu i dag under Juda konungar. 027:007 Den tid David bodde i filist‚ernas land var sammanr„knat ett †r och fyra m†nader. 027:008 Men David drog upp med sina m„n, och de f”retogo plundringst†g i gesur‚ernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessa stammar bodde sedan gammalt d„r i landet, fram emot Sur och „nda intill Egyptens land. 027:009 Och s† ofta David h„rjade i landet, l„t han varken m„n eller kvinnor bliva vid liv; men f†r och f„kreatur och †snor och kameler och kl„der tog han med sig och v„nde s† tillbaka och kom till Akis. 027:010 N„r d† Akis sade: ˝Haven I v„l i dag f”retagit n†got plundringst†g?˝, svarade David: ˝Ja, i den del av Sydlandet, som tillh”r Juda˝, eller: ˝I den del av Sydlandet, som tillh”r jerameeliterna˝, eller: ˝I den del av Sydlandet, som tillh”r kain‚erna.˝ 027:011 Men att David l„t varken m„n eller kvinnor bliva vid liv och komma till Gat, det skedde d„rf”r att han t„nkte: ˝De kunde eljest f”rr†da oss och s„ga: 'S† och s† har David gjort, s† har han betett sig under hela den tid han har bott i filist‚ernas land.'˝ 027:012 D„rf”r trodde Akis David och t„nkte: ˝Han har nu gjort sig f”rhatlig f”r sitt folk Israel och kommer att bliva min tj„nare f”r alltid. 028:001 Vid den tiden f”rsamlade filist‚erna sina krigsh„rar f”r att strida mot Israel. Och Akis sade till David: ˝Du m† veta att du med dina m„n nu m†ste draga ut med mig i h„rnad.˝ 028:002 David svarade Akis: ˝V„lan, d† skall du ock f† m„rka vad din tj„nare kan utr„tta.˝ Akis sade till David ˝V„lan, jag s„tter dig allts† till v„ktare ”ver mitt huvud f”r best„ndigt.˝ 028:003 Samuel var nu d”d, och hela Israel hade h†llit d”dsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesv„rjare och sp†m„n ur landet. 028:004 S† f”rsamlade sig nu filist‚erna och kommo och l„grade sig vid Sunem. D† f”rsamlade ock Saul hela Israel, och de l„grade sig vid Gilboa. 028:005 Men n„r Saul s†g filist‚ernas l„ger, fruktade han och f”rskr„cktes h”geligen i sitt hj„rta. 028:006 Och Saul fr†gade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom dr”mmar eller genom urim eller genom profeter. 028:007 D† sade Saul till sina tj„nare: ˝S”ken upp †t mig n†gon andebesv„rjerska, s† vill jag g† till henne och fr†ga henne.˝ Hans tj„nare svarade honom: ˝I En-Dor finnes en andebesv„rjerska.˝ 028:008 D† gjorde Saul sig oigenk„nnlig och tog p† sig andra kl„der och gick †stad med tv† m„n; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: ˝Sp† †t mig genom anden, och mana upp †t mig den jag s„ger dig.˝ 028:009 Men kvinnan svarade honom: ˝Du vet ju sj„lv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesv„rjare och sp†m„n ur landet. Varf”r l„gger du d† ut en snara f”r mitt liv och vill d”da mig?˝ 028:010 D† svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: ˝S† sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillr„knas dig s†som missg„rning.˝ 028:011 Kvinnan fr†gade: ˝Vem skall jag d† mana upp †t dig?˝ Han svarade: ˝Mana upp Samuel †t mig.˝ 028:012 Men n„r kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett h”gt rop. Och kvinnan sade till Saul: ˝Varf”r har du bedragit mig? Du „r ju Saul.˝ 028:013 Konungen sade till henne: ˝Frukta icke. Vad „r det d† du ser?˝ Kvinnan svarade Saul: ˝Jag ser ett gudav„sen komma upp ur jorden.˝ 028:014 Han fr†gade henne: ˝Huru ser han ut?˝ Hon svarade: ˝Det „r en gammal man som kommer upp, h”ljd i en k†pa.˝ D† f”rstod Saul att det var Samuel, och b”jde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig. 028:015 Och Samuel sade till Saul: ˝Varf”r har du st”rt min ro och manat mig upp?˝ Saul svarade: ˝Jag „r i stor n”d: filist‚erna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifr†n mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom dr”mmar. D„rf”r har jag kallat dig upp, p† det att du m† l†ta mig veta vad jag skall g”ra.˝ 028:016 Men Samuel svarade: ˝Varf”r fr†gar du mig, d† nu HERREN har vikit ifr†n dig och blivit din fiende? 028:017 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det †t en annan, †t David. 028:018 Eftersom du icke h”rde HERRENS r”st och icke l„t Amalek k„nna hans vredes gl”d, d„rf”r har HERREN nu gjort dig detta. 028:019 HERREN skall giva b†de dig och Israel i filist‚ernas hand, och i morgon skall du med dina s”ner vara hos mig; ja, ocks† Israels l„ger skall HERREN giva i filist‚ernas hand.˝ 028:020 D† f”ll Saul strax rakl†ng till jorden; s† f”rf„rad blev han ”ver Samuels ord. Ocks† voro hans krafter utt”mda, ty p† ett helt dygn hade han ingenting „tit. 028:021 Men kvinnan gick fram till Saul, och n„r hon s†g huru h”geligen f”rskr„ckt han var, sade hon till honom: ˝Se, din tj„narinna lyssnade till din beg„ran; Jag tog min sj„l i min hand och h”rsammade den ”nskan du uttalade till mig. 028:022 S† lyssna nu ocks† du till dina tj„narinnas ord och l†t mig s„tta fram litet mat f”r dig, och „t, s† att du h„mtar krafter, innan du g†r dina f„rde.˝ 028:023 Men han v„grade och sade: ˝Jag vill icke „ta.˝ D† b†do honom hans tj„nare j„mte kvinnan s† entr„get, att han lyssnade till deras ord; han stod upp fr†n jorden och satte sig p† vilob„dden. 028:024 Och kvinnan hade en g”dd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. D„rp† tog hon mj”l och kn†dade det och bakade d„rav osyrat br”d. 028:025 Sedan satte hon fram det f”r Saul: och hans tj„nare, och de †to. D„refter stodo de upp och gingo samma natt sina f„rde. 029:001 Filist‚erna f”rsamlade nu alla sina h„rar i Afek, medan israeliterna voro l„grade vid k„llan i Jisreel. 029:002 D† nu filist‚ernas h”vdingar t†gade fram med avdelningar p† hundra och tusen, och David och hans m„n d„rvid t†gade sist fram, tillika med Akis, 029:003 sade filist‚ernas furstar: ˝Vad hava dessa hebr‚er h„r att g”ra?˝ Men Akis svarade filist‚ernas furstar: ˝Denne David „r ju Sauls, Israels konungs, tj„nare, som nu har varit hos mig ”ver †r och dag, och jag har icke funnit n†got ont hos honom, fr†n den dag han gick ”ver till mig „nda till denna dag. 029:004 D† blevo filist‚ernas furstar f”rt”rnade p† honom; och filist‚ernas furstar sade till honom: ˝L†t mannen v„nda om och g† tillbaka till den ort du har anvisat honom; han f†r icke draga med med oss till strid, f”r att han icke under striden m† bliva v†r motst†ndare. Ty varigenom skulle han v„l b„ttre kunna g”ra sig behaglig f”r sin herre „n genom dessa m„ns huvuden? 029:005 Han „r ju den David till vilkens „ra man sjunger s† under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'˝ 029:006 D† kallade Akis David till sig och sade till honom: ˝S† sant HERREN lever, du „r en redlig man, och att du g†r ut och in h„r hos mig i l„gret „r mig v„lbehagligt, ty jag har icke funnit n†got ont hos dig, fr†n den dag du kom till mig „nda till denna dag; men f”r h”vdingarna „r du icke v„lbehaglig. 029:007 S† v„nd nu tillbaka och g† i frid, f”r att du icke m† g”ra n†got som misshagar filist‚ernas h”vdingar.˝ 029:008 David sade till Akis: ˝Vad har jag d† gjort, och vad har du funnit hos din tj„nare, fr†n den dag jag kom i din tj„nst „nda till denna dag, eftersom jag icke f†r g† †stad och strida mot min herre konungens fiender?˝ 029:009 Akis svarade och sade till David: ˝Jag vet b„st att du „r mig v„lbehaglig s†som en Guds „ngel; men filist‚ernas furstar s„ga: 'Han f†r icke draga upp med oss i striden.' 029:010 S† st† nu upp bittida i morgon, j„mte din herres tj„nare som hava kommit hit med dig; och n„r morgon haven st†tt bittida upp, m†n I draga edra f„rde, s† snart det har blivit dager.˝ 029:011 D† stod David bittida upp med sina m„n f”r att om morgonen drag tillbaka till filist‚ernas land. Men filist‚erna drogo upp till Jisreel. 030:001 N„r David med sina m„n p† tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och br„nt upp det i eld. 030:002 Och kvinnorna som voro d„rinne, b†de sm† och stora, hade de f”rt bort s†som f†ngar, utan att d”da n†gon; de hade allenast f”rt bort dem och g†tt sin v„g. 030:003 N„r nu David med sina m„n kom till staden och fick se att den var uppbr„nd i eld, och att deras hustrur j„mte deras s”ner och d”ttrar voro bortf”rda s†som f†ngar, 030:004 brast han ut i gr†t, s† ock hans folk; och de gr„to, till dess att de icke f”rm†dde gr†ta mer. 030:005 Davids b†da hustrur, Ahinoam fr†n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocks† f†ngna. 030:006 Och David kom i stor n”d, ty folket t„nkte stena honom; s† f”rbittrat var allt folket, var och en f”r sina s”ners och d”ttrars skull. Men David h„mtade styrka hos HERREN, sin Gud. 030:007 Och David sade till pr„sten Ebjatar, Ahimeleks son: ˝B„r hit till mig efoden.˝ D† bar Ebjatar fram efoden till David. 030:008 David fr†gade nu HERREN: ˝Skall jag s„tta efter denna r”varskara? Kan jag d† hinna upp den?˝ Han svarade honom: ˝S„tt efter dem; ty du skall f”rvisso hinna upp dem och skaffa r„ddning.˝ 030:009 D† begav sig David †stad med sina sex hundra man, och de kommo till b„cken Besor; d„r stannade de som n”dgades bliva efter. 030:010 Men David fortsatte f”rf”ljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit f”r tr”tta, och som d„rf”r stannade, utan att g† ”ver b„cken Besor, utgjorde tv† hundra man. 030:011 Sedan tr„ffade de p† f„ltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och n„r de hade givit honom br”d att „ta och vatten att dricka 030:012 och n„r de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tv† russinkakor att „ta, kom livskraften tillbaka i honom igen. P† tre dygn hade han n„mligen varken „tit eller druckit. 030:013 Och David fr†gade honom: ˝Vem tillh”r du, och varifr†n „r du?˝ Han svarade: ˝Jag „r en egyptisk yngling, tj„nare †t en amalekitisk man; men min herre ”vergav mig f”r tre dagar sedan, d„rf”r att jag blev sjuk. 030:014 Vi hade n„mligen infallit i den del av Sydlandet, som tillh”r keret‚erna, och i det omr†de som tillh”r Juda, och i den del av Sydlandet, som tillh”r Kaleb, och vi hade br„nt upp Siklag i eld.˝ 030:015 David sade till honom: ˝Vill du f”ra mig ned till den r”varskaran?˝ Han svarade: ˝Lova mig med ed vid Gud att du icke d”dar mig eller utl„mnar mig †t min herre, s† vill jag f”ra dig ned till den r”varskaran.˝ 030:016 S† f”rde han honom ditned, och de l†go d† kringspridda ”verallt p† marken och †to och drucko och f”rlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filist‚ernas land och ur Juda land. 030:017 Och „nda fr†n skymningen intill n„sta dags afton h”ll David p† med att nedg”ra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tj„nare som satte sig upp p† kamelerna och flydde. 030:018 Och David r„ddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina b†da hustrur r„ddade David ocks†. 030:019 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller n†got av bytet eller n†got av det som de hade tagit med sig; David f”rde alltsammans tillbaka. 030:020 David tog ock alla f†r och f„kreatur, och man drev dessa framf”r den ”vriga boskapen och ropade: ˝Detta „r Davids byte.˝ 030:021 Och n„r David kom tillbaka till de tv† hundra man som hade varit f”r tr”tta att f”lja honom, och som d„rf”r hade f†tt stanna kvar vid b„cken Besor, gingo dessa †stad f”r att m”ta David och det folk som han hade med sig; d† gick David fram till folket och h„lsade dem. 030:022 Men allahanda onda och illasinnade m„n, bland dem som hade f”ljt med David, togo till orda och sade: ˝Eftersom dessa icke f”ljde med oss, skola vi icke giva dem n†got av bytet som vi hava r„ddat; var och en av dem m† allenast taga sin hustru och sina barn med sig och g† hem.˝ 030:023 Men David svarade: ˝S† skolen I icke g”ra, mina br”der, med det som HERREN har givit oss, d† han bevarade oss och gav i v†r hand denna r”varskara, som kom ”ver oss. 030:024 Och vem skulle f”r ”vrigt h„rutinnan vilja lyssna till eder? Nej, s†dan deras lott „r, som draga med i striden, s†dan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela j„mnt med varandra.˝ 030:025 Och d„rvid blev det, fr†n den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och r„tt i Israel, s†som det „r „nnu i dag. 030:026 N„r sedan David kom till Siklag, s„nde han en del av bytet till de „ldste i Juda, sina v„nner, i det han l„t s„ga: ˝Detta „r en sk„nk till eder av bytet fr†n HERRENS fiender.˝ 030:027 Han s„nde till de „ldste i Betel, de „ldste i Ramot i Sydlandet och de „ldste i Jattir; 030:028 till de „ldste i Aroer, de „ldste i Sifamot och de „ldste i Estemoa; 030:029 till de „ldste i Rakal, de „ldste i jerameeliternas st„der och de „ldste i kain‚ernas st„der; 030:030 till de „ldste i Horma, de „ldste i Bor-Asan och de „ldste i Atak; 030:031 till de „ldste i Hebron och till alla de orter d„r David hade vandrat omkring med sina m„n. 031:001 Och filist‚erna stridde mot Israel; och Israels m„n flydde f”r filist‚erna och f”llo slagna p† berget Gilboa. 031:002 Och filist‚erna ansatte ivrigt Saul och hans s”ner. Och filist‚erna d”dade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls s”ner. 031:003 N„r d† Saul sj„lv blev h„ftigt anfallen och b†gskyttarna kommo ”ver honom, greps han av stor f”rskr„ckelse f”r skyttarna. 031:004 Och Saul sade till sin vapendragare: ˝Drag ut ditt sv„rd och genomborra mig d„rmed, s† att icke dessa oomskurna komma och genomborra mig och hantera mig sk„ndligt.˝ Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D† tog Saul sj„lv sv„rdet och st”rtade sig d„rp†. 031:005 Men n„r vapendragaren s†g att Saul var d”d, st”rtade han sig ock p† sitt sv„rd och f”ljde honom i d”den. 031:006 S† dogo d† med varandra p† den dagen Saul och hans tre s”ner och hans vapendragare, och d„rj„mte alla hans m„n. 031:007 Och n„r israeliterna p† andra sidan dalen och p† andra sidan Jordan f”rnummo att Israels m„n hade flytt, och att Saul och hans s”ner voro d”da, ”verg†vo de st„derna och flydde; sedan kommo filist‚erna och bosatte sig i dem. 031:008 Dagen d„refter kommo filist‚erna f”r att plundra de slagna och funno d† Saul och hans tre s”ner, d„r de l†go fallna p† berget Gilboa. 031:009 D† h”ggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och s„nde dem omkring i filist‚ernas land och l„to f”rkunna det glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket. 031:010 Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp h„ngde de upp p† Bet-Sans mur. 031:011 Men n„r inv†narna i Jabes i Gilead h”rde vad filist‚erna hade gjort med Saul, 031:012 stodo de upp, alla stridbara m„n, och gingo hela natten och togo Sauls och hans s”ners kroppar ned fr†n Bet-Sans mur, och beg†vo sig d„refter till Jabes och f”rbr„nde dem d„r. 031:013 Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade s† i sju dagar. Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.) 001:001 Efter Sauls d”d, n„r David hade kommit tillbaka fr†n segern ”ver Amalek, och n„r David sedan i tv† dagar hade uppeh†llit sig i Siklag, 001:002 d† h„nde sig p† tredje dagen att en man kom fr†n Sauls l„ger, med s”nderrivna kl„der och med jord p† sitt huvud. Och n„r han kom in till David, f”ll han ned till jorden och bugade sig. 001:003 David fr†gade honom: ˝Varifr†n kommer du?˝ Han svarade honom: ˝Jag kommer s†som flykting ifr†n Israels l„ger.˝ 001:004 D† sade David till honom: ˝Huru har det g†tt? S„g mig det.˝ Han svarade: ˝Folket har flytt ur striden, m†nga av folket hava ocks† fallit och d”tt; Saul och hans son Jonatan „ro ock d”da.˝ 001:005 David fr†gade den unge mannen som ber„ttade detta f”r honom: ˝Huru vet du att Saul och hans son Jonatan „ro d”da?˝ 001:006 Den unge mannen som hade framf”rt underr„ttelsen till honom svarade: ˝Jag kom av en h„ndelse upp p† berget Gilboa, och d„r fick jag se Saul st”dja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom. 001:007 N„r han d† v„nde sig om och fick se mig, ropade han p† mig, och jag svarade: 'H„r „r jag.' 001:008 D† fr†gade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit. 001:009 Sedan sade han till mig: 'Tr„d fram hit till mig och giv mig d”dsst”ten, ty jag „r gripen av d”dens vanmakt, om ock livet „nnu alltj„mt „r kvar i mig.' 001:010 D† tr„dde jag fram till honom och d”dade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna ”verleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt p† hans huvud, och ett armband som satt p† hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.˝ 001:011 D† fattade David i sina kl„der och rev s”nder dem; s† gjorde ock alla de m„n som voro d„r med honom. 001:012 Och de h”llo d”dsklagan och gr„to och fastade „nda till aftonen f”r Sauls och hans son Jonatans skull, och f”r HERRENS folks och f”r Israels hus' skull, d„rf”r att de hade fallit f”r sv„rd. 001:013 Och David fr†gade den unge mannen som hade framf”rt underr„ttelsen till honom: ˝Varifr†n „r du?˝ Han svarade: ˝Jag „r son till en amalekit som lever h„r s†som fr„mling.˝ 001:014 David sade till honom: ˝K„nde du d† ingen fruktan f”r att utr„cka din hand till att f”rg”ra HERRENS smorde?˝ 001:015 Och David kallade p† en av sina m„n och sade: ˝Kom hit och st”t ned honom.˝ Och han slog honom till d”ds. 001:016 Och David sade till honom: ˝Ditt blod komme ”ver ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har d”dat HERRENS smorde.'˝ 001:017 Och David sj”ng f”ljande klagos†ng ”ver Saul och hans son Jonatan, 001:018 och han befallde att man skulle l„ra Juda barn ˝B†gs†ngen˝; den „r upptecknad i ˝Den redliges bok˝: 001:019 ˝Din h„rlighet, Israel, ligger slagen p† dina h”jder. Huru hava icke hj„ltarna fallit! 001:020 F”rkunnen det icke i Gat, beb†den det ej p† Askelons gator, f”r att filist‚ernas d”ttrar icke m† gl„dja sig, de oomskurnas d”ttrar ej fr”jda sig. 001:021 I Gilboa berg, p† eder m† ej falla dagg eller regn, ej ses offerg„rdssk”rdar. Ty hj„ltarnas sk”ld blev d„r till sm„lek, Sauls sk”ld, ej sedan smord med olja. 001:022 Fr†n slagnas blod, fr†n hj„ltars hull vek Jonatans b†ge icke tillbaka, v„nde Sauls sv„rd ej om„ttat †ter. 001:023 Saul och Jonatan, s† k„ra och ljuvliga f”r varandra i livet, de blevo ej heller skilda i d”den, de tv†, som voro snabbare „n ”rnar, starka mer „n lejon. 001:024 Israels d”ttrar, gr†ten ”ver Saul, ”ver honom som kl„dde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra kl„der med gyllene smycken. 001:025 Huru hava icke hj„ltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen p† dina h”jder. 001:026 Jag s”rjer ”ver dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din k„rlek, mer „n kvinnok„rlek. 001:027 Huru hava icke hj„ltarna fallit, de b†da stridssv„rden f”rg†tts!˝ 002:001 D„refter fr†gade David HERREN: ˝Skall jag draga upp till n†gon av Juda st„der?˝ HERREN svarade honom: ˝Drag upp.˝ D† fr†gade David: ˝Vart skall jag draga upp?˝, Han svarade: ˝Till Hebron.˝ 002:002 S† drog d† David ditupp j„mte sina b†da hustrur, Ahinoam fr†n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. 002:003 David l„t ock sina m„n draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons st„der. 002:004 Dit kommo nu Juda m„n och smorde David till konung ”ver Juda hus. N„r man ber„ttade f”r David att det var m„nnen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul, 002:005 skickade David s„ndebud till m„nnen i Jabes i Gilead och l„t s„ga till dem: ˝Varen v„lsignade av HERREN, d„rf”r att I haven bevisat eder herre Saul den barmh„rtighetstj„nsten att begrava honom! 002:006 S† m† nu ock HERREN bevisa barmh„rtighet och trofasthet mot eder. Sj„lv vill jag ocks† g”ra eder gott, d„rf”r att I haven gjort detta. 002:007 Varen allts† nu vid gott mod och of”rskr„ckta, fast„n eder herre Saul „r d”d; det „r nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung ”ver dem.˝ 002:008 Men Abner, Ners son, Sauls h„rh”vitsman, tog Sauls son Is-Boset och f”rde honom ”ver till Mahanaim 002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asur‚ernas land och Jisreel, s† ock ”ver Efraim, Benjamin och hela det ”vriga Israel. 002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio †r gammal, n„r han blev konung ”ver Israel, och han regerade i tv† †r. Allenast Juda hus h”ll sig till David. 002:011 Den tid David var konung i Hebron ”ver Juda hus utgjorde sammanr„knat sju †r och sex m†nader. 002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifr†n Mahanaim till Gibeon. 002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks† ut; och de m”tte varandra vid Gibeons damm. D„r stannade de p† var sin sida om dammen. 002:014 Och Abner sade till Joab: ˝M† vi l†ta n†gra unga m„n st† upp och utf”ra en krigslek i v†r †syn.˝ Joab svarade: ˝M† s† ske.˝ 002:015 D† stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv f”r Benjamin och f”r Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk. 002:016 Och de fattade varandra i huvudet och st”tte sv„rdet i sidan p† varandra och f”llo s† allasammans d„rf”r blev detta st„lle kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon. 002:017 Sedan begynte en mycket h†rd strid p† den dagen; men Abner och Israels m„n blevo slagna av Davids folk. 002:018 Nu funnos d„r tre s”ner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad s†som en gasell p† f„ltet. 002:019 Och Asael f”rf”ljde Abner, utan att vika undan vare sig till h”ger eller till v„nster fr†n Abner. 002:020 D† v„nde Abner sig om och sade: ˝Žr det du, Asael?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 002:021 D† sade Abner till honom: ˝V„nd dig †t annat h†ll, †t h”ger eller †t v„nster. Angrip n†gon av de yngre och f”rs”k att taga hans rustning.˝ Men Asael ville icke l†ta honom vara. 002:022 D† sade Abner „nnu en g†ng till Asael: ˝L†t mig vara. Du vill v„l icke att jag skall sl† dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?˝ 002:023 N„r han „nd† icke ville l†ta honom vara, gav Abner honom med bak„ndan av sitt spjut en st”t i underlivet, s† att spjutet gick ut baktill; och han f”ll ned d„r och dog p† st„llet. Och var och en som kom till platsen d„r Asael hade fallit ned och d”tt stannade d„r. 002:024 Och Joab och Abisai f”rf”ljde Abner. Men n„r solen hade g†tt ned och de hade kommit till Ammah”jden, som ligger gent emot Gia, †t Gibeons ”ken till, 002:025 d† samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s† att de utgjorde en sluten skara, och intogo en st„llning p† toppen av en och samma h”jd. 002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: ˝Skall d† sv„rdet f† oavl†tligen frossa? F”rst†r du icke att detta m†ste leda till ett bittert slut?˝ Huru l„nge t„nker du dr”ja, innan du befaller ditt folk att upph”ra med att f”rf”lja sina br”der?˝ 002:027 Joab svarade: ˝S† sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d† hade folket f”rst i morgon f†tt draga sig tillbaka och upph”ra att f”rf”lja sina br”der.˝ 002:028 D„refter l„t Joab st”ta i basunen; d† stannade allt folket och f”rf”ljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare. 002:029 Men Abner och hans m„n t†gade genom Hedmarken hela den natten; d„refter gingo de ”ver Jordan och t†gade vidare hela f”rmiddagen och kommo s† till Mahanaim. 002:030 Joab †ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upph”rt att f”rf”lja Abner; d† fattades av Davids folk nitton man utom Asael. 002:031 Davids folk hade d„remot slagit till d”ds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk. 002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. D„refter t†gade Joab och hans m„n hela natten och kommo i dagningen till Hebron. 003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev l†ngvarigt. D„runder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare. 003:002 I Hebron f”ddes s”ner †t David. hans f”rstf”dde var Amnon, som han fick med Ahinoam fr†n Jisreel. 003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur. 003:004 Den fj„rde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son. 003:005 Den sj„tte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa f”ddes †t David i Hebron. 003:006 S† l„nge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. 003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: ˝Varf”r har du g†tt in till min faders bihustru?˝ 003:008 F”r dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: ˝Žr jag d† ett hundhuvud fr†n Juda land? Just d† jag bevisar barmh„rtighet mot din fader Sauls hus, mot hans br”der och hans v„nner, och icke har l†tit dig falla i Davids hand, just d† tillvitar du mig att hava beg†tt en missg„rning med denna kvinna. 003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke h„danefter handlar s† mot David som HERREN med ed har lovat honom: 003:010 jag vill g”ra s†, att konungad”met tages ifr†n Sauls hus, och att i st„llet Davids tron bliver upprest ”ver b†de Israel och Juda, fr†n Dan „nda till Beer-Seba.˝ 003:011 D† tordes han icke s„ga ett ord mer †t Abner, av fruktan f”r honom. 003:012 Men Abner skickade strax s„ndebud till David och l„t s„ga: ˝Vem tillh”r landet?˝, och l„t vidare s„ga: ˝Slut f”rbund med mig, s† skall jag bist† dig och g”ra s†, att hela Israel g†r ”ver till dig.˝ 003:013 Han svarade: ˝Gott! Jag vill sluta f”rbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, n„mligen att du icke tr„der fram inf”r mitt ansikte utan att hit medf”ra Mikal, Sauls dotter, n„r du kommer f”r att tr„da fram inf”r mitt ansikte.˝ 003:014 D„refter skickade David s„ndebud till Is-Boset, Sauls son, och l„t s„ga: ˝Giv mig †ter min hustru Mikal, som jag f”rv„rvade mig f”r ett hundra filist‚ers f”rhudar.˝ 003:015 D† s„nde Is-Boset †stad och l„t taga henne ifr†n hennes man, Paltiel, Lais' son. 003:016 Men hennes man gick med henne och f”ljde henne under best„ndig gr†t „nda till Bahurim. H„r sade Abner till honom: ˝V„nd om och g† dina f„rde.˝ D† v„nde han om. 003:017 Och Abner hade underhandlat med de „ldste i Israel och sagt: ˝Sedan l†ng tid tillbaka haven I s”kt att f† David till konung ”ver eder. 003:018 Fullborden nu edert upps†t, ty s† har HERREN sagt om David: Genom min tj„nare Davids hand skall jag fr„lsa mitt folk Israel ifr†n filist‚ernas hand och ifr†n alla dess fienders hand.˝ 003:019 Likaledes talade Abner h„rom med benjaminiterna. D„refter gick Abner ock †stad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit l„mpligt att svara. 003:020 N„r d† Abner, †tf”ljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett g„stabud f”r Abner och hans m„n. 003:021 Och Abner sade till David: ˝Jag vill st† upp och g† †stad och f”rsamla hela Israel till min herre konungen, f”r att de m† sluta f”rbund med dig, s† att du bliver konung p† vad villkor dig lyster.˝ Sedan l„t David Abner g†, och han drog bort i frid. 003:022 Just d† kommo Davids folk och Joab hem fr†n ett str”vt†g och f”rde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke l„ngre kvar hos David i Hebron, ty denne hade l†tit honom g†, och han hade dragit bort i frid. 003:023 Men n„r Joab och hela hans h„r kom hem, ber„ttade man f”r honom och sade: ˝Abner, Ners son, kom till konungen, och denne l„t honom g†, och han drog bort i frid.˝ 003:024 D† gick Joab in till konungen och sade: ˝Vad har du gjort! D† nu Abner hade kommit till dig, varf”r l„t du d† honom g†, s† att han fritt kunde draga sina f„rde? 003:025 Du k„nner v„l Abner, Ners son? Han kom hit f”r att bedraga dig. Han ville utforska ditt g”rande och l†tande, och utforska allt vad du f”rehar. 003:026 Sedan, n„r Joab hade g†tt ut fr†n David, s„nde han bud efter Abner, och s„ndebuden f”rde denne tillbaka fr†n Bor-Hassira. Men David visste intet d„rom. 003:027 N„r Abner s† hade kommit tillbaka till Hebron, f”rde Joab honom avsides till mitten av porten, under f”rev„ndning att tala enskilt med honom; d„r s†rade han honom till d”ds med en st”t i underlivet -- detta for att h„mnas sin broder Asaels blod. 003:028 N„r David sedan fick h”ra detta, sade han: ˝Jag och mitt konungad”me „ro oskyldiga inf”r HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod. 003:029 M† det komma ”ver Joabs huvud och ”ver hela hans faders hus; och m† i Joabs hus aldrig fattas m„n som hava flytning, eller som „ro spet„lska, eller som st”dja sig p† krycka, eller som falla f”r sv„rd, eller som lida brist p† br”d.˝ 003:030 S† hade nu Joab och hans broder Abisai dr„pt Abner, d„rf”r att denne hade d”dat deras broder Asael vid Gibeon, under striden. 003:031 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: ˝Riven s”nder edra kl„der och h”ljen eder i sorgdr„kt och h†llen d”dsklagan efter Abner.˝ Och konung David gick sj„lv bakom b†ren. 003:032 S† begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gr†t vid Abners grav, och allt folket gr„t. 003:033 Och konungen sj”ng f”ljande klagos†ng ”ver Abner: ˝M†ste d† Abner d” en gudl”s d†res d”d? 003:034 Dina h„nder voro ju ej bundna, dina f”tter ej slagna i fj„ttrar. Du f”ll s†som man faller f”r og„rningsm„n.˝ D† begr„t allt folket honom „nnu mer.˝ 003:035 Och allt folket kom f”r att f”rm† David att „ta n†got under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: ˝Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar br”d eller n†got annat, f”rr„n solen har g†tt ned.˝ 003:036 N„r folket h”rde detta, behagade det dem alla v„l, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket v„l. 003:037 Och allt folket och hela Israel ins†g d† att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit d”dad. 003:038 Och konungen sade till sina tj„nare: ˝I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel. 003:039 Men jag „r „nnu svag, fast„n jag „r smord till konung, och dessa m„n, Serujas s”ner, „ro starkare „n jag. HERREN vederg„lle den som ont g”r, efter hans ondska.˝ 004:001 D† nu Sauls son h”rde att Abner var d”d i Hebron, sj”nk allt hans mod, och hela Israel var f”rskr„ckt. 004:002 Men Sauls son hade till h”vitsm„n f”r sina str”vskaror tv† m„n, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, s”ner till Rimmon fr†n Beerot, av Benjamins barn. Ty ocks† Beerot r„knas till Benjamin; 004:003 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde d„r sedan s†som fr„mlingar, vilket de g”ra „nnu i dag. 004:004 (Ocks† Jonatan, Sauls son, hade l„mnat efter sig en son, som nu var of„rdig i f”tterna. Han var n„mligen fem †r gammal, n„r budskapet om Saul och Jonatan kom fr†n Jisreel, och d† tog hans sk”terska honom och flydde; men under hennes br†da flykt f”ll han omkull och blev d„refter halt; och han hette Mefiboset.) 004:005 Nu gingo beerotiten Rimmons s”ner Rekab och Baana †stad och kommo till Is-Bosets hus, d† det var som hetast p† dagen, medan han l†g i sin middagss”mn. 004:006 N„r de s†, under f”rev„ndning att h„mta vete, hade kommit in i det inre av huset, s†rade de honom med en st”t i underlivet; d„refter flydde Rekab och hans broder Baana undan. 004:007 De kommo allts† in i huset, n„r han l†g p† sin vilob„dd i sovkammaren, och s†rade honom till d”ds och h”ggo huvudet av honom; d„rp† togo de hans huvud och f„rdades genom Hedmarken hela natten. 004:008 Och de f”rde s† Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: ˝Se h„r „r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen h„mnd p† Saul och hans efterkommande.˝ 004:009 D† svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons s”ner, och sade till dem: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rlossat mig fr†n all n”d: 004:010 den som f”rkunnade f”r mig och sade: 'Nu „r Saul d”d', och som menade sig vara en gl„djebudb„rare, honom l„t jag gripa och dr„pa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budb„rarl”n; 004:011 huru mycket mer skall jag icke d† nu, n„r ogudaktiga m„n hava dr„pt en oskyldig man i hans eget hus, p† hans s„ng, utkr„va hans blod av eder hand och utrota eder fr†n jorden!˝ 004:012 P† Davids befallning dr„pte hans m„n dem sedan och h”ggo av deras h„nder och f”tter och h„ngde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron. 005:001 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade s†: ˝Vi „ro ju ditt k”tt och ben. 005:002 Redan f”r l„nge sedan, d† Saul „nnu var konung ”ver oss, var det du som var ledare och anf”rare f”r Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde f”r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste ”ver Israel.˝ 005:003 N„r s† alla de „ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl”t konung David ett f”rbund med dem d„r i Hebron, inf”r HERREN; och sedan smorde de David till konung ”ver Israel. 005:004 David var trettio †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade i fyrtio †r. 005:005 I Hebron regerade han ”ver Juda i sju †r och sex m†nader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre †r ”ver hela Israel och Juda. 005:006 Och konungen drog med sina m„n till Jerusalem, mot jebus‚erna, som bodde d„r i landet. De sade d† till David: ˝Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.˝ 005:007 Men David intog likv„l Sions borg, det „r Davids stad. 005:008 Och David sade p† den dagen: ˝Vemhelst som sl†r ihj„l en jebus‚ och tr„nger fram till vattenledningen, han sl†r ihj„l just dessa halta och blinda, som David hatar.˝ D„rf”r pl„gar man s„ga: ˝Ingen blind och halt m† komma in i huset.˝ 005:009 Sedan tog David sin boning p† borgen och kallade den Davids stad. D„r uppf”rde David byggnader runt omkring, fr†n Millo och vidare in†t. 005:010 Och David blev allt m„ktigare och m„ktigare, och HERREN, h„rskarornas Gud, var med honom. 005:011 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s„ndebud till David med cedertr„, d„rj„mte ock timmerm„n och stenhuggare; och de byggde ett hus †t David. 005:012 Och David m„rkte att HERREN hade bef„st honom s†som konung ”ver Israel, och att han hade upph”jt hans konungad”me, f”r sitt folk Israels skull. 005:013 Och David tog sig „nnu flera bihustrur och hustrur fr†n Jerusalem, sedan han hade kommit fr†n Hebron; och †t David f”ddes „nnu flera s”ner och d”ttrar. 005:014 Dessa „ro namnen p† de s”ner som f”ddes †t honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 005:015 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 005:016 Elisama, Eljada och Elifelet. 005:017 Men n„r filist‚erna h”rde att David hade blivit smord till konung ”ver Israel, drogo de allasammans upp f”r att f†nga David. N„r David h”rde detta, drog han ned till borgen. 005:018 Och sedan filist‚erna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen. 005:019 D† fr†gade David HERREN: ˝Skall jag draga upp mot filist‚erna? Vill du d† giva dem i min hand?˝ HERREN svarade David: ˝Drag upp; ty jag skall giva filist‚erna i din hand. 005:020 Och David kom till Baal-Perasim, och d„r slog David dem. D† sade han: ˝HERREN har brutit ned mina fiender inf”r mig, likasom en vattenflod bryter ned.˝ D„rav fick det st„llet namnet Baal-Perasim. 005:021 De l„mnade d„r efter sig sina avgudabilder, och David och hans m„n togo dessa med sig. 005:022 Men filist‚erna drogo upp „nnu en g†ng och spridde sig i Refaimsdalen. 005:023 N„r David d† fr†gade HERREN, svarade han: ˝Du skall icke draga ditupp; du m† kringg† dem bakifr†n, s† att du kommer ”ver dem fr†n det h†ll d„r bakatr„den st†. 005:024 S† snart du sedan h”r ljudet av steg i bakatr„dens toppar, skynda d† raskt fram, ty d† har HERREN dragit ut framf”r dig till att sl† filist‚ernas h„r.˝ 005:025 David gjorde s†som HERREN hade bjudit honom; och han slog filist‚erna och f”rf”ljde dem fr†n Geba „nda fram emot Geser. 006:001 Źter f”rsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio tusen man. 006:002 Och David br”t upp och drog †stad med allt sitt folk ifr†n Baale-Juda, f”r att d„rifr†n f”ra upp Guds ark, som hade f†tt sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p† keruberna. 006:003 Och de satte Guds ark p† en ny vagn och f”rde den bort ifr†n Abinadabs hus p† h”jden; och Ussa och Ajo, Abinadabs s”ner, k”rde den nya vagnen. 006:004 S† f”rde de Guds ark bort ifr†n Abinadabs hus p† h”jden, och f”ljde sj„lva med, och Ajo gick d„rvid framf”r arken. 006:005 Och David och hela Israels hus fr”jdade sig inf”r HERREN, med allahanda instrumenter av cypresstr„, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler. 006:006 Men n„r de kommo till Nakonslogen, r„ckte Ussa ut sin hand mot Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade. 006:007 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom d„r f”r hans f”rseelse, s† att han f”ll ned d”d d„r vid Guds ark. 006:008 Men det gick David h†rt till sinne att HERREN s† hade brutit ned Ussa; och han kallade det st„lle Peres-Ussa, s†som det heter „nnu i dag. 006:009 Och David betogs av s†dan fruktan f”r HERREN p† den dagen, att han sade: ˝Huru skulle jag t”ras l†ta HERRENS ark komma till mig?˝ 006:010 D„rf”r ville David icke l†ta flytta in HERRENS ark till sig i David stad, utan l„t s„tta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 006:011 Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre m†nader; men HERREN v„lsignade Obed-Edom och hela hans hus. 006:012 N„r det nu blev ber„ttat f”r konung David att HERREN hade v„lsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, f”r Guds arks skull, d† gick David †stad och h„mtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 006:013 Och n„r de som buro HERRENS ark hade g†tt sex steg fram†t, offrade han en tjur och en g”dkalv. 006:014 Sj„lv dansade David med all makt inf”r HERREN, och d„rvid var David ikl„dd en linne-efod. 006:015 S† h„mtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud. 006:016 N„r d† HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom f”nstret, och n„r hon s†g konung David hoppa och dansa inf”r HERREN fick hon f”rakt f”r honom i sitt hj„rta. 006:017 Sedan de hade f”rt HERRENS ark ditin, st„llde de den p† dess plats i t„ltet som David hade slagit upp †t den; och d„refter offrade David br„nnoffer inf”r HERREN, s† ock tackoffer. 006:018 N„r David hade offrat br„nnoffret och tackoffret v„lsignade han folket i HERREN Sebaots namn. 006:019 Och †t allt folket, †t var och en i hela hopen av israeliter, b†de man och kvinna, gav han en kaka br”d, ett stycke k”tt och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. 006:020 Men n„r David kom tillbaka f”r att h„lsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: ˝Huru h„rlig har icke Israels konung visat sig i dag, d† han i dag har blottat sig f”r sina tj„nares tj„nstekvinnors ”gon, s†som l”st folk pl„gar g”ra!˝ 006:021 D† sade David till Mikal: ˝Inf”r HERREN, som har utvalt mig framf”r din fader och hela hans hus, och som har f”rordnat mig till furste ”ver HERRENS folk, ”ver Israel -- inf”r HERREN fr”jdade jag mig. 006:022 Dock k„nde jag mig r„tteligen f”r ringa till detta, ja, jag var i mina ”gon allt f”r l†g d„rtill. Skulle jag d† s”ka „ra hos tj„nstekvinnorna, om vilka du talade?˝ 006:023 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s† l„nge hon levde. 007:001 D† nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade l†tit honom f† ro runt omkring f”r alla hans fiender, 007:002 sade han till profeten Natan: ˝Se, jag bor i ett hus av cedertr„, under det att Guds ark bor i ett t„lt. 007:003 Natan sade till konungen: ˝V„lan, g”r allt vad du har i sinnet; ty HERREN „r med dig.˝ 007:004 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade: 007:005 ˝G† och s„g till min tj„nare David: S† s„ger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 007:006 Jag har ju icke bott i n†got hus, allt ifr†n den dag d† jag f”rde Israels barn upp ur Egypten „nda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett t„lt, i ett tabernakel. 007:007 Har jag d† n†gonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt s† till n†gon enda av Israels stammar, som jag har f”rordnat till herde f”r mitt folk Israel: 'Varf”r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr„?' 007:008 Och nu skall du s„ga s† till min tj„nare David: S† s„ger HERREN Sebaot: Fr†n betesmarken, d„r du f”ljde f†ren, har jag h„mtat dig, f”r att du skulle bliva en furste ”ver mitt folk Israel. 007:009 Och jag har varit med dig p† alla dina v„gar och utrotat alla dina fiender f”r dig. Och jag vill g”ra dig ett namn, s† stort som de st”rstes namn p† jorden. 007:010 Jag skall bereda en plats †t mitt folk Israel och plantera det, s† att det f†r bo kvar d„r, utan att vidare bliva oroat. Or„ttf„rdiga m„nniskor skola icke mer f”rtrycka det, s†som fordom skedde, 007:011 och s†som det har varit allt ifr†n den tid d† jag f”rordnade domare ”ver mitt folk Israel; och jag skall l†ta dig f† ro f”r alla dina fiender. S† f”rkunnar nu HERREN f”r dig att HERREN skall uppbygga ett hus †t dig. 007:012 N„r din tid „r ute och du vilar hos dina f„der, skall jag efter dig upph”ja den son som skall utg† ur ditt liv; och jag skall bef„sta hans konungad”me. 007:013 Han skall bygga ett hus †t mitt namn, och jag skall bef„sta hans konungatron f”r evig tid. 007:014 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s† att jag visserligen, om han g”r n†got illa, skall straffa honom med ris, s†som m„nniskor pl„ga tuktas, och med pl†gor, s†dana som hems”ka m„nniskors barn; 007:015 men min n†d skall icke vika ifr†n honom, s†som jag l„t den vika ifr†n Saul, vilken jag l„t vika undan f”r dig. 007:016 Ditt hus och ditt konungad”me skola bliva best†ndande inf”r dig till evig tid; ja, din tron skall vara bef„st f”r evig tid.˝ 007:017 Alldeles i ”verensst„mmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 007:018 D† gick konung David in och satte sig ned inf”r HERRENS ansikte och sade: ˝Vem „r jag, Herre, HERRE, och vad „r mitt hus, eftersom du har l†tit mig komma h„rtill? 007:019 Och detta har „nd† synts dig vara f”r litet, Herre, HERRE; du har ock talat ang†ende din tj„nares hus om det som ligger l†ngt fram i tiden. och h„rom har du talat p† m„nniskos„tt, Herre, HERRE! 007:020 Vad skall nu David vidare tala till dig? Du k„nner ju din tj„nare, Herre, HERRE. 007:021 F”r ditt ords skull och efter ditt hj„rta har du gjort allt detta stora och f”rkunnat det f”r din tj„nare. 007:022 D„rf”r „r du ock stor HERRE Gud, ty ingen „r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h”rt med v†ra ”ron. 007:023 Och var finnes p† jorden n†got enda folk likt ditt folk Israel, n†got folk som en Gud sj„lv har g†tt †stad att f”rlossa †t sig till ett folk, f”r att s† g”ra sig ett namn -- ja, f”r att g”ra dessa stora ting med eder och dessa fruktansv„rda g„rningar med ditt land, inf”r ditt folk, det som du f”rlossade †t dig fr†n Egypten, fr†n hedningarna och deras gudar. 007:024 Och du har berett †t dig ditt folk Israel, dig till ett folk f”r evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. 007:025 S† uppfyll nu, HERRE Gud, f”r evig tid vad du har talat om din tj„nare och om hans hus; g”r s†som du har talat. 007:026 D† skall ditt namn bliva stort till evig tid, s† att man skall s„ga: 'HERREN Sebaot „r Gud ”ver Israel.' Och s† skall din tj„nare Davids hus best† inf”r dig. 007:027 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat f”r din tj„nare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' D„rf”r har din tj„nare f†tt frimodighet att bedja till dig denna b”n. 007:028 Och nu, Herre, HERRE, du „r Gud, och dina ord „ro sanning; och du du har lovat din tj„nare detta goda, 007:029 s† v„rdes nu v„lsigna din tj„nares hus, s† att det f”rbliver evinnerligen inf”r dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din v„lsignelse skall din tj„nares hus bliva v„lsignat evinnerligen.˝ 008:001 En tid h„refter slog David filist‚erna och kuvade dem. D„rvid bem„ktigade sig David huvudstaden och tog den ur filist‚ernas hand. 008:002 Han slog ock moabiterna och m„tte dem med sn”re, i det att han l„t dem l„gga sig ned p† jorden: med tv† sn”rl„ngder m„tte han ut den del av dem, som skulle d”das, och med en full sn”rl„ngd den del som han l†t leva. S† blevo moabiterna David underd†niga och f”rde till honom sk„nker. 008:003 Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, n„r denne hade dragit †stad f”r att utstr„cka sitt v„lde till floden. 008:004 Och David tog till f†nga av han folk ett tusen sju hundra ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l„t avsk„ra fotsenorna p† alla vagnsh„starna, utom p† ett hundra h„star, som han skonade. 008:005 N„r sedan aram‚erna fr†n Damaskus kommo f”r att hj„lpa Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv† tusen man av dem. 008:006 Och David insatte fogdar bland aram‚erna i Damaskus, och aram‚erna blevo David underd†niga och f”rde till honom sk„nker. S† gav HERREN seger †t David, varhelst han drog fram. 008:007 Och David tog de gyllene sk”ldar som Hadadesers tj„nare hade burit och f”rde dem till Jerusalem. 008:008 Och fr†n Hadadesers st„der Beta och Berotai tog konung David koppar i stor myckenhet. 008:009 D† nu Toi, konungen i Hamat, h”rde att David hade slagit Hadadesers hela h„r, 008:010 s„nde han sin son Joram till konung David f”r att h„lsa honom och lyck”nska honom, d„rf”r att han hade givit sig i strid med Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois fiende. Och han hade med sig k„rl av silver, av guld och av koppar. 008:011 Ocks† dessa helgade konung David †t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade tagit fr†n alla de folk som han hade underlagt sig: 008:012 fr†n aram‚erna, moabiterna, Ammons barn, filist‚erna och amalekiterna, s† ock med det byte han hade tagit fr†n Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba. 008:013 Och n„r David kom tillbaka fr†n sin seger ”ver aram‚erna, gjorde han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, d„r han slog aderton tusen man. 008:014 Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar; och alla edom‚er blevo David underd†niga. S† gav HERREN seger †t David, varhelst han drog fram. 008:015 David regerade nu ”ver hela Israel; och David skipade lag och r„tt †t allt sitt folk. 008:016 Joab, Serujas son, hade bef„let ”ver krigsh„ren, och Josafat Ahiluds son, var kansler. 008:017 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro pr„ster, och Seraja var sekreterare. 008:018 Benaja, Jojadas son, hade bef„let ”ver keret‚erna och pelet‚erna; dessutom voro Davids s”ner pr„ster. 009:001 Och David sade: ˝Finnes „nnu n†gon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmh„rtighet f”r Jonatans skull?˝ 009:002 Nu hade Sauls hus haft en tj„nare vid namn Siba; honom h„mtade man till David. D† sade konungen till honom: ˝Žr du Siba?˝ Han svarade: ˝Ja, din tj„nare.˝ 009:003 Konungen fr†gade: ˝Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmh„rtighet, s†som Gud „r barmh„rtig?˝ Siba svarade konungen: ˝Žnnu finnes kvar en son till Jonatan, en som „r of„rdig i f”tterna.˝ 009:004 Konungen fr†gade honom ˝Var „r han?˝ Siba svarade konungen: ˝Han „r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.˝ 009:005 D† s„nde konung David och l„t h„mta honom fr†n Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. 009:006 N„r s† Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, f”ll han ned p† sitt ansikte och bugade sig. D† sade David: ˝Mefiboset!˝ Han svarade: ˝Ja, din tj„nare h”r.˝ 009:007 David sade till honom: ˝Frukta icke, ty jag vill bevisa barmh„rtighet mot dig f”r din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall „ta vid mitt bord best„ndigt.˝ 009:008 D† bugade han sig och sade: ˝Vad „r jag, din tj„nare, eftersom du v„nder dig till en s†dan d”d hund som jag „r?˝ 009:009 D„refter tillkallade konungen Siba, Sauls tj„nare, och sade till honom; ˝Allt som Saul och hela hans hus har „gt giver jag †t din herres son. 009:010 Och du med dina s”ner och dina tj„nare skall bruka jorden †t honom och inb„rga sk”rden, f”r att din herres son m† hava br”d att „ta, dock skall Mefiboset, din herres son, best„ndigt „ta vid mitt bord.˝ Siba hade n„mligen femton s”ner och tjugu tj„nare. 009:011 D† sade Siba till konungen: ˝Din tj„nare skall i alla stycken g”ra s†som min herre konungen bjuder sin tj„nare.˝ ˝Ja˝, svarade han, ˝Mefiboset skall „ta vid mitt bord, s†som vore han en av konungens s”ner.˝ 009:012 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tj„nare. 009:013 Sj„lv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han best„ndigt skulle „ta vid konungens bord. Och han var halt p† b†da f”tterna. 010:001 En tid h„refter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom. 010:002 D† sade David: ˝Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v„nskap, likasom hans fader bevisade mig v„nskap.˝ Och David s„nde n†gra av sina tj„nare f”r att tr”sta honom i hans sorg efter fadern. N„r s† Davids tj„nare kommo till Ammons barns land, 010:003 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: ˝Menar du att David d„rmed att han s„nder tr”stare till dig vill visa dig att han „rar din fader? Nej, f”r att unders”ka staden, f”r att bespeja och sedan f”rd„rva den har David s„nt sina tj„nare till dig.˝ 010:004 D† tog Hanun Davids tj„nare och l„t raka av dem halva sk„gget och sk„ra av deras kl„der mitt p†, „nda uppe vid s„tet, och l„t dem s† g†. 010:005 N„r man ber„ttade detta f”r David, s„nde han bud emot dem; ty m„nnen voro ju mycket van„rade. Och konungen l„t s„ga: ˝Stannen i Jeriko, till dess edert sk„gg hinner v„xa ut, och kommen s† tillbaka.˝ 010:006 D† nu Ammons barn ins†go att de hade gjort sig f”rhatliga f”r David, s„nde de bort och lejde fr†n Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs m„n tolv tusen. 010:007 N„r David h”rde detta, s„nde han †stad Joab med hela h„ren, de tappraste krigarna. 010:008 Och Ammons barn drogo ut och st„llde upp sig till strid framf”r stadsporten; men de fr†n Aram-Soba och Rehob, „vensom Tobs m„n och maakat‚erna, st„llde upp sig f”r sig sj„lva p† f„ltet. 010:009 D† Joab nu s†g att han hade fiender b†de framf”r sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och st„llde sedan upp sig mot aram‚erna. 010:010 Men det ”vriga folket ”verl„mnade han †t sin broder Absai, vilken med dem st„llde upp sig mot Ammons barn. 010:011 Och han sade: ˝Om aram‚erna bliva mig ”verm„ktiga, s† skall du komma mig till hj„lp; och om Ammons barn bliva dig ”verm„ktiga, s† vill jag t†ga till din hj„lp. 010:012 Var nu vid gott mod; ja, l†t oss visa mod i striden f”r v†rt folk och f”r v†r Guds st„der. Sedan m† HERREN g”ra vad honom t„ckes.˝ 010:013 D„refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aram‚erna och de flydde f”r honom. 010:014 Men n„r Ammons barn s†go att aram‚erna flydde, flydde ocks† de f”r Abisai och beg†vo sig in i staden. D† drog Joab bort ifr†n Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem. 010:015 D† allts† aram‚erna s†go att de hade blivit slagna av Israel, f”rsamlade de sig allasammans. 010:016 Och Hadadeser s„nde bud att de aram‚er som bodde p† andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo d† till Helam, anf”rda av Sobak, Hadadesers h„rh”vitsman. 010:017 N„r detta blev ber„ttat f”r David, f”rsamlade han hela Israel och gick ”ver Jordan och kom till Helam; och aram‚erna st„llde upp sig i slagordning mot David och g†vo sig i strid med honom. 010:018 Men aram‚erna flydde f”r Israel, och David dr„pte av aram‚erna manskapet p† sju hundra vagnar, s† ock fyrtio tusen ryttare; deras h„rh”vitsman Sobak slog han ock d„r till d”ds. 010:019 D† allts† Hadadesers alla lydkonungar s†go att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underd†niga. Efter detta fruktade aram‚erna f”r att vidare hj„lpa Ammons barn. 011:001 F”ljande †r, vid den tid d† konungarna pl„gade draga i f„lt, s„nde David †stad Joab och med honom sina tj„nare och hela Israel; och de h„rjade Ammons barns land och bel„grade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. 011:002 D† h„nde sig en afton, n„r David hade st†tt upp fr†n sitt l„ger och gick omkring p† konungshusets tak, att han fr†n taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att sk†da. 011:003 David s„nde d† †stad och f”rfr†gade sig om kvinnan, och man sade: ˝Det „r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.˝ 011:004 D† s„nde David n†gra m„n med uppdrag att h„mta henne, och hon kom till honom, och han l†g hos henne, n„r hon hade helgat sig fr†n sin orenhet. Sedan †terv„nde hon hem. 011:005 Men kvinnan blev havande; hon s„nde d† †stad och l„t underr„tta David d„rom och s„ga: ˝Jag „r havande.˝ 011:006 D† s„nde David till Joab detta bud: ˝S„nd till mig hetiten Uria.˝ S† s„nde d† Joab Uria till David. 011:007 Och n„r Uria kom till David, fr†gade denne om det stod v„l till med Joab och med folket, och huru kriget gick. 011:008 D„refter sade David till Uria: ˝G† nu ned till ditt hus och tv† dina f”tter.˝ N„r d† Uria gick ut ur konungens hus, s„ndes en g†va fr†n konungen efter honom. 011:009 Men Uria lade sig till vila vid ing†ngen till konungshuset, j„mte hans herres alla andra tj„nare, och gick icke ned till sitt eget hus. 011:010 Detta ber„ttade man f”r David och sade: ˝Uria har icke g†tt ned till sitt hus.˝ D† sade David till Uria: ˝Du kommer ju fr†n resan; varf”r har du d† icke g†tt ned till ditt hus?˝ 011:011 Uria svarade David: ˝Arken och Israel och Juda bo nu i l„gerhyddor, och min herre Joab och min herres tj„nare „ro l„grade ute p† marken: skulle jag d† g† in i mitt hus f”r att „ta och dricka och ligga hos min hustru? S† sant du lever, s† sant din sj„l lever: jag vill icke g”ra s†.˝ 011:012 D† sade David till Uria: ˝Stanna h„r ocks† i dag, s† vill jag i morgon s„nda dig †stad.˝ S† stannade d† Uria i Jerusalem den dagen och den f”ljande. 011:013 Och David inbj”d honom till sig och l„t honom „ta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig p† sitt l„ger tillsammans med sin herres tj„nare, och gick icke ned till sitt hus. 011:014 F”ljande morgon skrev David ett brev till Joab och s„nde det med Uria. 011:015 I brevet skrev han s†: ˝St„llen Uria l„ngst fram, d„r striden „r som h„ftigast, och dragen eder sedan tillbaka fr†n honom, s† att han bliver slagen till d”ds.˝ 011:016 Under bel„gringen av staden skickade d† Joab Uria till den plats d„r han visste att de tappraste m„nnen funnos. 011:017 Och m„nnen i staden gjorde ett utfall och g†vo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tj„nare, f”llo; ocks† hetiten Uria d”dades. 011:018 D† s„nde Joab och l„t ber„tta f”r David allt vad som hade h„nt under striden. 011:019 Och han bj”d budb„raren och sade: ˝N„r du har omtalat f”r konungen allt vad som har h„nt under striden, 011:020 d† uppt„ndes kanske konungens vrede, och han s„ger till dig: 'Varf”r gingen I under striden s† n„ra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifr†n muren? 011:021 Vem var det som slog ihj„l Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned p† honom fr†n muren, s† att han d”dades, d„r i Tebes? Varf”r gingen I d† s† n„ra intill muren?' Men d† skall du s„ga: 'Din tj„nare Uria, hetiten, „r ock d”d.'˝ 011:022 Budb„raren gick †stad och kom och ber„ttade f”r David allt vad Joab hade s„nt honom att s„ga; 011:023 budb„raren sade till David: ˝M„nnen blevo oss ”verm„ktiga och drogo ut mot oss p† f„ltet, men vi slogo dem tillbaka „nda till stadsporten. 011:024 D† sk”to skyttarna uppifr†n muren p† dina tj„nare, s† att flera av konungens tj„nare d”dades; din tj„nare Uria, hetiten, „r ock d”d.˝ 011:025 D† sade David till budb„raren: ˝S† skall du s„ga till Joab: 'L†t icke detta f”rtryta dig, ty sv„rdet f”rt„r „n den ene, „n den andre; fortsatt med kraft stadens bel„gring och f”rst”r den.' Och intala honom s† mod.˝ 011:026 D† nu Urias hustru h”rde att hennes man Uria var d”d, h”ll hon d”dsklagan efter sin man. 011:027 Och n„r sorgetiden var f”rbi, s„nde David och l„t h„mta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; d„refter f”dde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN. 012:001 Och HERREN s„nde Natan till David. N„r han kom in till honom, sade han till honom: ˝Tv† m„n bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig. 012:002 Den rike hade f†r och f„kreatur i stor myckenhet. 012:003 Men den fattige hade icke mer „n ett enda litet lamm, som han hade k”pt; han uppf”dde det, och det v„xte upp hos honom och hans s”ner, tillsammans med dem: det †t av hans br”dstycke och drack ur hans b„gare och l†g i hans famn och var f”r honom s†som en dotter. 012:004 S† kom en v„gfarande till den rike mannen; d† n„ndes han icke taga av sina f†r och f„kreatur f”r att tillreda †t den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det †t mannen som hade kommit till honom.˝ 012:005 D† uppt„ndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: ˝S† sant HERREN lever: d”dens barn „r den man som har gjort detta. 012:006 Och lammet skall han ers„tta fyradubbelt, d„rf”r att han gjorde s†dant, och eftersom han var s† obarmh„rtig.˝ 012:007 Men Natan sade till David: ˝Du „r den mannen. S† s„ger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung ”ver Israel, och jag har r„ddat dig ur Sauls hand. 012:008 Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara f”r litet, s† vore jag villig att ytterligare giva dig b†de ett och annat. 012:009 Varf”r har du d† f”raktat HERRENS ord och gjort vad ont „r i hans ”gon? Hetiten Uria har du l†tit sl† ihj„l med sv„rd, och hans hustru har du tagit till hustru †t dig sj„lv; ja, honom har du dr„pt med Ammons barns sv„rd. 012:010 S† skall nu icke heller sv„rdet vika ifr†n ditt hus till evig tid, d„rf”r att du har f”raktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru †t dig. 012:011 S† s„ger HERREN: Se, jag skall l†ta olyckor komma ”ver dig fr†n ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inf”r dina ”gon och giva dem †t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt p† ljusa dagen. 012:012 Ty v„l har du gjort s†dant i hemlighet, men jag vill l†ta detta ske inf”r hela Israel, och det p† ljusa dagen.˝ 012:013 D† sade David till Natan: ˝Jag har syndat mot HERREN.˝ Natan sade till David: ˝S† har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke d”. 012:014 Men eftersom du genom denna g„rning har kommit HERRENS fiender att f”rakta honom, skall ock den son som har blivit f”dd †t dig d”den d”.˝ 012:015 Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade f”tt †t David, han slog det, s† att det blev d”dssjukt. 012:016 D† s”kte David Gud f”r gossens skull; och David h”ll fasta, och n„r han kom hem, l†g han p† bara marken ”ver natten. 012:017 D† stodo de „ldste i hans hus upp och gingo till honom, f”r att f”rm† honom att stiga upp fr†n marken; men han ville icke, och han †t icke heller n†got med dem. 012:018 Men p† sjunde dagen dog barnet. D† fruktade Davids tj„nare att om tala f”r honom att barnet hade d”tt, ty de t„nkte: ˝N„r vi talade till honom, medan barnet „nnu levde, ville han ju icke lyssna till v†ra ord. Huru skulle vi d† kunna s„ga till honom att barnet har d”tt? Han kunde g”ra n†got ont.˝ 012:019 Men n„r David s†g att hans tj„nare viskade med varandra, f”rstod han att barnet hade d”tt. D† fr†gade David sina tj„nare: ˝Har barnet d”tt?˝ De svarade: ˝Ja.˝ 012:020 D† stod David upp fr†n marken och tv†dde sig och smorde sig och bytte om kl„der och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och n„r han kom hem igen, beg„rde han att man skulle s„tta fram mat †t honom, och han †t. 012:021 D† sade hans tj„nare till honom: ˝Varf”r g”r du p† detta s„tt? Medan barnet levde, fastade du och gr„t f”r dess skull; men s† snart barnet har d”tt, st†r du upp och „ter!˝ 012:022 Han svarade: s† l„nge barnet „nnu levde, fastade och gr„t jag, ty jag t„nkte: 'Vem vet, kanh„nda bliver HERREN mig n†dig och l†ter barnet f† leva.' 012:023 Men nu, n„r det har d”tt, varf”r skulle jag d† fasta? Kan jag v„l skaffa honom tillbaka igen? Jag g†r bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.˝ 012:024 Och David tr”stade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och l†g hos henne. Och hon f”dde en son, †t vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN „lskade honom 012:025 och s„nde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, f”r HERRENS skull. 012:026 Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden. 012:027 Sedan s„nde Joab bud till David och l„t s„ga honom: ˝Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden. 012:028 S† f”rsamla du nu det ”vriga folket och bel„gra staden och intag den, s† att det icke bliver jag som intager staden och f†r b„ra namnet d„rf”r.˝ 012:029 D† f”rsamlade David allt folket och t†gade till Rabba och angrep det och intog det. 012:030 Och han tog deras konungs krona fr†n hans huvud; den v„gde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p† Davids huvud. Och han f”rde ut byte fr†n staden i stor myckenhet. 012:031 Och folket d„rinne f”rde han ut och lade dem under s†gar och tr”skvagnar av j„rn och bilor av j„rn och ”verl„mnade dem †t Molok. S† gjorde han mot Ammons barns alla st„der. Sedan v„nde David med allt folket tillbaka till Jerusalem. 013:001 D„refter tilldrog sig f”ljande Davids son Absalom hade en sk”n syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade k„rlek till henne. 013:002 Ja, Amnon kom f”r sin syster Tamars skull i en s†dan v†nda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara m”jligt att g”ra henne n†got. 013:003 Men Amnon hade en v„n, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man. 013:004 Denne sade nu till honom: ˝Varf”r ser du var morgon s† avt„rd ut, du konungens son? Vill du icke s„ga mig det?˝ Amnon svarade honom: ˝Jag har fattat k„rlek till min broder Absaloms syster Tamar.˝ 013:005 Jonadab sade till honom: ˝L„gg dig p† din s„ng och g”r dig sjuk. N„r d† din fader kommer f”r att bes”ka dig, s† s„g till honom: 'L†t min syster Tamar komma och giva mig n†got att „ta, men l†t henne tillreda maten inf”r mina ”gon; s† att jag ser det och kan f† den ur hennes hand att „ta.'˝ 013:006 D† lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. N„r nu konungen kom f”r att bes”ka honom, sade Amnon till konungen: ˝L†t min syster Tamar komma hit och tillaga tv† kakor inf”r mina ”gon, s† att jag kan f† dem ur hennes hand att „ta.˝ 013:007 D† s„nde David bud in i huset till Tamar och l„t s„ga: ˝G† till din broder Amnons hus och red till †t honom n†got att „ta.˝ 013:008 Tamar gick d† †stad till sin broder Amnons hus, d„r denne l†g till s„ngs. Och hon tog deg och kn†dade den och gjorde d„rav kakor inf”r hans ”gon och gr„ddade kakorna. 013:009 D„refter tog hon pannan och lade upp dem d„rur inf”r hans ”gon; men han ville icke „ta. Och Amnon sade: ˝L†t alla g† ut h„rifr†n. D† gingo alla ut d„rifr†n. 013:010 Sedan sade Amnon till Tamar: ˝B„r maten hitin i kammaren, s† att jag f†r den ur din hand att „ta.˝ D† tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon. 013:011 Men n„r hon kom fram med dem till honom, f”r att han skulle „ta, fattade han i henne och sade till henne: ˝Kom hit och ligg hos mig, min syster.˝ 013:012 Hon sade till honom: ˝Ack nej, min broder, kr„nk mig icke; ty s†dant f†r icke ske i Israel. G”r icke en s†dan galenskap. 013:013 Vart skulle jag d† taga v„gen med min skam? Och du sj„lv skulle ju sedan i Israel h†llas f”r en d†re. Tala nu med konungen; han v„grar nog icke att giva mig †t dig.˝ 013:014 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne ”verm„ktig och kr„nkte henne och l†g hos henne. 013:015 Men d„refter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var st”rre „n den k„rlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: ˝St† upp och g† din v„g.˝ 013:016 D† sade hon till honom: ˝G”r dig icke skyldig till ett s† sv†rt brott som att driva bort mig; det vore v„rre „n det andra som du har gjort med mig.˝ 013:017 Men han ville icke h”ra p† henne, utan ropade p† den unge man som han hade till tj„nare och sade: ˝Driven denna kvinna ut h„rifr†n, och rigla du d”rren efter henne.˝ 013:018 Och hon hade en fotsid livkl„dnad p† sig; ty i s†dana k†por voro konungens d”ttrar kl„dda, s† l„nge de voro jungfrur. N„r tj„naren nu hade f”rt ut Tamar och riglat d”rren efter henne, 013:019 tog hon aska och str”dde p† sitt huvud, och den fotsida livkl„dnaden som hon hade p† sig rev hon s”nder; och hon lade handen p† sitt huvud och gick d„r ropande och klagande. 013:020 D† sade hennes broder Absalom till henne: ˝Har din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han „r ju din broder. L„gg denna sak icke s† p† sinnet.˝ S† stannade d† Tamar i sin broder Absaloms hus i sv†r sorg. 013:021 Men n„r konung David fick h”ra allt detta, blev han mycket vred. 013:022 Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, d„rf”r att denne hade kr„nkt hans syster Tamar. 013:023 Tv† †r d„refter hade Absalom f†rklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbj”d d† alla konungens s”ner. 013:024 Absalom kom till konungen och sade: ˝Din tj„nare skall nu hava f†rklippning; jag beder att konungen ville j„mte sina tj„nare g† med din tj„nare.˝ 013:025 Men konungen svarade Absalom ˝Nej, min son, vi m† icke allasammans g† med, ty vi vilja icke vara dig till besv„r.˝ Och fast„n han bad honom entr„get, ville han icke g†, utan gav honom sin avskedsh„lsning. 013:026 D† sade Absalom: ˝Om du icke vill, s† l†t dock min broder Amnon g† med oss.˝ Konungen fr†gade honom: ˝Varf”r skall just han g† med dig?˝ 013:027 Men Absalom bad honom s† entr„get, att han l„t Amnon och alla de ”vriga konungas”nerna g† med honom. 013:028 Och Absalom bj”d sina tj„nare och sade: ˝Sen efter, n„r Amnons hj„rta bliver glatt av vinet; och n„r jag d† s„ger till eder: 'Huggen ned Amnon', s† d”den honom utan fruktan. Det „r ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder s†som k„cka m„n.˝ 013:029 Och Absaloms tj„nare gjorde med Amnon s†som Absalom hade bjudit. D† stodo alla konungens s”ner upp och satte sig var och en p† sin mul†sna och flydde. 013:030 Medan de „nnu voro p† v„g, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens s”ner, s† att icke en enda av dem fanns kvar. 013:031 D† stod konungen upp och rev s”nder sina kl„der och lade sig p† marken, under det att alla hans tj„nare stodo d„r med s”nderrivna kl„der. 013:032 Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: ˝Min herre m† icke t„nka att de hava d”dat alla de unga m„nnen, konungens s”ner, det „r Amnon allena som „r d”d. Ty Absaloms uppsyn har b†dat olycka „nda ifr†n den dag d† denne kr„nkte hans syster Tamar. 013:033 S† m† nu min herre konungen icke akta p† detta som har blivit sagt, att alla konungens s”ner „ro d”da; nej, Amnon allena „r d”d.˝ 013:034 Emellertid flydde Absalom. -- N„r nu mannen som stod p† vakt lyfte upp sina ”gon, fick han se mycket folk komma fr†n v„gen bakom honom, vid sidan av berget. 013:035 D† sade Jonadab till konungen: ˝Se, d„r komma konungens s”ner. S†som din tj„nare sade, s† har det g†tt till.˝ 013:036 Just n„r han hade sagt detta, kommo konungens s”ner; och de brusto ut i gr†t. Ocks† konungen och alla hans tj„nare gr„to h„ftigt och bitterligen. 013:037 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David s”rjde hela tiden sin son. 013:038 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han d„r i tre †r. 013:039 Och konung David avstod ifr†n att draga ut mot Absalom, ty han tr”stade sig ”ver att Amnon var d”d. 014:001 Men Joab, Serujas son, m„rkte att konungens hj„rta var v„nt mot Absalom. 014:002 D† s„nde Joab till Tekoa och l„t d„rifr†n h„mta en klok kvinna och sade till henne: ˝L†tsa att du har sorg, och kl„d dig i sorgkl„der och sm”rj dig icke med olja, utan skicka dig s†som en kvinna som i l†ng tid har haft sorg efter en d”d. 014:003 G† s† in till konungen och tala till honom s†som jag s„ger dig.˝ Joab lade nu orden i hennes mun. 014:004 Och kvinnan fr†n Tekoa talade med konungen; hon f”ll ned till jorden p† sitt ansikte och bugade sig och sade: ˝Hj„lp, o konung!˝ 014:005 Konungen sade till henne: ˝Vad fattas dig?˝ Hon svarade: ˝Ack, jag „r „nka; min man „r d”d. 014:006 Och din tj„narinna hade tv† s”ner; dessa b†da kommo i tr„ta med varandra ute p† marken, d„r ingen fanns, som kunde tr„da emellan och hindra dem; den ene slog d† ned den andre och d”dade honom. 014:007 Och nu har hela sl„kten rest sig upp mot din tj„narinna, och de s„ga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s† att vi f† d”da honom, d„rf”r att han har tagit sin broders liv och dr„pt honom; p† det s„ttet f”rg”ra vi ock arvingen.' P† det att efter min man varken namn eller efterkommande m† finnas p† jorden, vilja de utsl„cka den gnista av mig, som „nnu „r kvar.˝ 014:008 D† sade konungen till kvinnan: ˝G† hem igen; jag vill giva befallning om dig.˝ 014:009 Kvinnan fr†n Tekoa sade till konungen: ˝P† mig, o min herre konung, och p† min faders hus vile missg„rningen, men konungen och hans tron vare utan skuld.˝ 014:010 Konungen sade: ˝Om n†gon s„ger n†got †t dig, s† f”r honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig. 014:011 Hon sade: ˝Ja, m† konungen t„nka p† HERREN, sin Gud, s† att blodsh„mnaren icke f†r g”ra olyckan st”rre, och s† att de icke f”rg”ra min son.˝ D† sade han: ˝S† sant HERREN lever, icke ett h†r av din son skall falla p† jorden.˝ 014:012 Men kvinnan sade: ˝L†t din tj„narinna tala „nnu ett ord till min herre konungen.˝ Han sade: ˝Tala.˝ 014:013 D† sade kvinnan: ˝Varf”r „r du d† s† sinnad mot Guds folk? N„r konungen talar s†, d† ligger ju d„ri att han sj„lv b„r p† skuld, eftersom konungen icke l†ter sin f”rskjutne son komma tillbaka. 014:014 Vi m†ste ju alla d” och „ro d† s†som vatten som spilles p† jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han t„nker ut vad g”ras kan, f”r att den f”rskjutne icke m† f”rbliva f”rskjuten och skild fr†n honom. 014:015 Och att jag nu har kommit f”r att tala detta till min herre konungen, det har skett d„rf”r att folket f”rskr„ckte mig. D† t„nkte din tj„narinna: Jag vill dock tala med konungen; kanh„nda skall konungen uppfylla sin tr„linnas ”nskan. 014:016 Ja, konungen skall lyssna till sin tr„linna och r„dda mig fr†n den mans hand, som vill f”rg”ra b†de mig och min son fr†n Guds arvedel. 014:017 Och din tj„narinna t„nkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen „r lik Guds „ngel d„ri att han h”r allt, b†de gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig. 014:018 D† svarade konungen och sade till kvinnan: ˝D”lj icke f”r mig n†got av det varom jag nu vill fr†ga dig.˝ Kvinnan sade: ˝Min herre konungen tale.˝ 014:019 D† sade konungen: ˝Har icke Joab sin hand med i allt detta?˝ Kvinnan svarade och sade: ˝S† sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar n†got, s† kan ingen komma undan det, vare sig †t h”ger eller †t v„nster. Ja, det „r din tj„nare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tj„narinnas mun allt vad jag har sagt. 014:020 F”r att giva saken ett annat utseende har din tj„nare Joab handlat p† detta s„tt; men min herre liknar i vishet Guds „ngel och vet allt som sker p† jorden.˝ 014:021 S† sade d† konungen till Joab: ˝V„lan, jag vill g”ra s†som du ”nskar. G† nu och f”r tillbaka den unge mannen Absalom.˝ 014:022 D† f”ll Joab ned till jorden p† sitt ansikte och bugade sig och v„lsignade konungen; och Joab sade: ˝I dag m„rker din tj„nare att jag har funnit n†d f”r dina ”gon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tj„nares ”nskan.˝ 014:023 Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och f”rde Absalom till Jerusalem. 014:024 Men konungen sade: ˝Han f†r begiva sig till sitt hus, men han f†r icke komma inf”r mitt ansikte. D† begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke inf”r konungens ansikte. 014:025 Men i hela Israel fanns ingen s† sk”n man som Absalom, ingen som man s† mycket prisade: fr†n hans fotblad upp till hans hj„ssa fanns icke n†got fel p† honom 014:026 Och n„r han l„t klippa h†ret p† sitt huvud -- vid slutet av vart †r l„t han klippa det, ty det blev honom d† s† tungt att han m†ste l†ta klippa det -- s† befanns det, att n„r man v„gde h†ret fr†n hans huvud, d† v„gde det tv† hundra siklar, efter konungsvikt. 014:027 Och †t Absalom f”ddes tre s”ner och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en sk”n kvinna. 014:028 N„r Absalom hade bott tv† hela †r i Jerusalem utan att f† komma inf”r konungens ansikte, 014:029 s„nde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han s„nde bud „nnu en g†ng, men han ville „nd† icke komma. 014:030 D† sade han till sina tj„nare: ˝I sen att Joab d„r har ett †kerstycke vid sidan av mitt, och p† det har han korn; g†n nu dit och t„nden eld d„rp†.˝ S† t„nde d† Absaloms tj„nare eld p† †kerstycket. 014:031 D† stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: ˝Varf”r hava dina tj„nare t„nt eld p† mitt †kerstycke?˝ 014:032 Absalom svarade Joab: ˝Jag s„nde ju till dig och l„t s„ga: Kom hit, s† att jag kan skicka dig till konungen och l†ta s„ga: 'Varf”r fick jag komma hem fr†n Gesur? Det hade varit b„ttre f”r mig, om jag „nnu vore kvar d„r.' Nu vill jag komma inf”r konungens ansikte; och finnes n†gon missg„rning hos mig, s† m† han d”da mig. 014:033 D† gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade d† till sig Absalom, och han kom till konungen; och han f”ll ned f”r honom p† sitt ansikte och bugade sig till jorden inf”r konungen. Och konungen kysste Absalom. 015:001 En tid h„refter skaffade Absalom sig vagn och h„star, d„rtill ock femtio man som l”pte framf”r honom. 015:002 Och Absalom pl„gade bittida om morgonen st„lla sig vid sidan av v„gen som ledde till porten, och s† ofta n†gon d† var p† v„g till konungen med en r„ttssak som han ville hava avd”md, kallade Absalom honom till sig och fr†gade: ˝Fr†n vilken stad „r du?˝ N„r han d† svarade: ˝Din tj„nare „r fr†n den och den av Israels stammar˝, 015:003 sade Absalom till honom: ˝Din sak „r visserligen god och r„tt, men du har ingen som h”r p† dig hos konungen.˝ 015:004 Och Absalom tillade: ˝Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om d† var och en som hade n†gon r„tts- och domssak komme till mig, s† skulle jag skaffa honom r„ttvisa.˝ 015:005 Och n„r n†gon gick fram f”r att buga sig f”r honom, r„ckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom. 015:006 P† detta s„tt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo f”r att f† n†gon sak avd”md hos konungen. S† f”rledde Absalom Israels m„n. 015:007 Fyrtio †r voro nu f”rlidna, d† Absalom en g†ng sade till konungen: ˝L†t mig begiva mig till Hebron f”r att d„r infria det l”fte som jag har gjort †t HERREN. 015:008 Ty din tj„nare gjorde ett l”fte, n„r jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN l†ter mig komma tillbaka till Jerusalem, s† vill jag h†lla en gudstj„nst †t HERREN.'˝ 015:009 Konungen sade till honom: ˝G† i frid.˝ D† stod han upp och begav sig till Hebron. 015:010 Men Absalom s„nde ut hemliga budb„rare till alla Israels stammar och l„t s„ga: ˝N„r I h”ren basunen ljuda, s† s„gen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.'˝ 015:011 Och med Absalom hade f”ljt tv† hundra m„n fr†n Jerusalem, som voro inbjudna och f”ljde med i all oskuld, utan att veta om n†gonting. 015:012 Medan Absalom offrade slaktoffren, s„nde han ocks† och l„t h„mta giloniten Ahitofel, Davids r†dgivare, fr†n hans stad Gilo. Och sammansv„rjningen v„xte i styrka, och i allt st”rre myckenhet gick folket ”ver till Absalom. 015:013 Men en budb„rare kom till David och sade: ˝Israels m„n hava v„nt sina hj„rtan till Absalom.˝ 015:014 D† sade David till alla sina tj„nare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: ˝Upp, l†t oss fly, ty ingen annan r„ddning finnes f”r oss undan Absalom. Skynden eder †stad, s† att han icke med hast kommer ”ver oss och f”r olycka ”ver oss och sl†r stadens inv†nare med sv„rdsegg.˝ 015:015 Konungens tj„nare svarade konungen: ˝Till allt vad min herre konungen behagar „ro dina tj„nare redo. 015:016 D† drog konungen ut, och allt hans husfolk f”ljde honom; dock l„mnade konungen kvar tio av sina bihustrur f”r att vakta huset. 015:017 S† drog d† konungen ut, och allt folket f”ljde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak. 015:018 Och alla hans tj„nare t†gade f”rbi p† sidan om honom, s† ock alla keret‚erna och pelet‚erna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade f”ljt med honom fr†n Gat, t†gade likaledes f”rbi framf”r konungen. 015:019 D† sade konungen till gatiten Ittai: ˝Varf”r g†r ocks† du med oss? V„nd om och stanna hos den som nu „r konung; du „r ju en fr„mling och d„rtill landsflyktig fr†n ditt hem. 015:020 I g†r kom du; skulle jag d† i dag l†ta dig irra omkring med oss p† var f„rd, nu d† jag sj„lv g†r jag vet icke vart? V„nd tillbaka och f”r dina br”der tillbaka med dig; m† n†d och trofasthet bevisas eder.˝ 015:021 Men Ittai svarade konungen och sade: ˝S† sant HERREN lever, och s† sant min herre konungen lever: p† den plats d„r min herre konungen „r, d„r vill ock din tj„nare vara, det m† g„lla liv eller d”d.˝ 015:022 D† sade David till Ittai: ˝Kom d† och drag med.˝ Och gatiten Ittai drog med j„mte alla sina m„n och alla kvinnor och barn som han hade med sig. 015:023 Och hela landet gr„t h”gljutt, n„r allt folket drog fram. Och d† nu konungen gick ”ver b„cken Kidron, gick ock allt folket ”ver och tog v„gen †t ”knen. 015:024 Bland de andra s†g man ock Sadok j„mte alla leviterna, och de buro med sig Guds f”rbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocks† Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden. 015:025 D† sade konungen till Sadok: ˝F”r Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner n†d f”r HERRENS ”gon, l†ter han mig komma tillbaka, s† att jag †ter f†r se honom och hans boning. 015:026 Men om han s„ger s†: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d† „r jag redo; han g”re d† med mig s†som honom t„ckes.˝ 015:027 Och konungen sade till pr„sten Sadok: ˝Du „r ju siare; v„nd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, b†da edra s”ner, m† f”lja med eder. 015:028 Se, jag vill dr”ja vid f„rjst„llena i ”knen, till dess att ett budskap kommer fr†n eder med underr„ttelser till mig. 015:029 D† f”rde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade d„r. 015:030 Men David gick gr†tande uppf”r Oljeberget med ”verh”ljt huvud ock bara f”tter; och allt folket som f”ljde med honom hade ock h”ljt ”ver sina huvuden och gingo ditupp under gr†t. 015:031 Och n„r man ber„ttade f”r David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: ˝HERRE, g”r Ahitofels r†d till d†rskap.˝ 015:032 N„r sedan David hade kommit upp p† bergstoppen, d„r man pl„gade tillbedja Gud, d† kom arkiten Husai emot honom, med s”nderriven livkl„dnad och med jord p† sitt huvud. 015:033 David sade till honom: ˝Om du g†r med mig, s† bliver du mig till besv„r. 015:034 Men om du v„nder tillbaka till staden och s„ger till Absalom: 'Din tj„nare vill jag vara, o konung; jag har f”rut varit din faders tj„nare, men nu vill jag vara din tj„nare', s† kan du gagna mig med att g”ra Ahitofels r†d om intet. 015:035 D„r har du ju ock pr„sterna Sadok och Ebjatar; allt vad du f†r h”ra fr†n konungens hus m† du meddela pr„sterna Sadok och Ebjatar. 015:036 De hava ju ock d„r sina b†da s”ner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I s„nda mig bud om allt vad I f†n h”ra.˝ 015:037 S† gick d† Husai, Davids v„n, in i staden. Och j„mv„l Absalom drog in i Jerusalem. 016:001 N„r David hade g†tt fram†t ett litet stycke fr†n bergstoppen, d† m”tte honom Siba, Mefibosets tj„nare, med ett par lastade †snor, som buro tv† hundra br”d, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinl„gel. 016:002 D† sade konungen till Siba: ˝Vad vill du med detta?˝ Siba svarade: ˝Źsnorna skola vara f”r konungens husfolk till att rida p†, br”det och fruktkakorna skola tj„narna hava att „ta, och vinet skola de t”rstande hava att dricka i ”knen.˝ 016:003 Konungen sade: ˝Men var „r din herres son?˝ Siba svarade konungen: ˝Han „r kvar i Jerusalem; ty han t„nkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'˝ 016:004 D† sade konungen till Siba: ˝Se, allt vad Mefiboset „ger skall vara ditt.˝ Siba svarade: ˝Jag faller ned f”r dig; l†t mig finna n†d f”r dina ”gon, min herre konung.˝ 016:005 N„r sedan konung David hade kommit till Bahurim, d† tr„dde d„rifr†n ut en man som var besl„ktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han tr„dde fram och for ut i f”rbannelser. 016:006 Och han kastade stenar p† David och p† alla konung Davids tj„nare, fast„n allt folket och alla hj„ltarna omg†vo denne, b†de till h”ger och till v„nster. 016:007 Och Simeis ord, n„r han f”rbannade honom, voro dessa: ˝Bort, bort, du blodsman, du og„rningsman! 016:008 HERREN l†ter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka ”ver dig, du som har blivit konung i hans st„lle; HERREN giver nu konungad”met †t din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du f”rtj„nade, ty en blodsman „r du.˝ 016:009 D† sade Abisai, Serujas son, till konungen: ˝Varf”r skall den d”da hunden d„r f† f”rbanna min herre konungen? L†t mig g† dit och hugga huvudet av honom.˝ 016:010 Men konungen svarade: ˝Vad haven I med mig att g”ra, I Serujas s”ner? Om han f”rbannar, och om det „r HERREN som har bjudit honom att f”rbanna David, vem t”rs d† fr†ga: 'Varf”r g”r du s†?' 016:011 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tj„nare: ˝Min son, han som har utg†tt fr†n mitt eget liv, st†r mig ju efter livet; med huru mycket mer sk„l d† denne benjaminit! L†ten honom vara, m† han f”rbanna; ty HERREN har befallt honom det. 016:012 Kanh„nda skall HERREN se till den or„tt mig sker, s† att HERREN †ter giver mig lycka, till geng„ld f”r den f”rbannelse som i dag uttalas ”ver mig.˝ 016:013 Och David gick med sina m„n v„gen fram, under det att Simei gick l„ngs utmed berget, j„msides med honom, och for ut i f”rbannelser och kastade stenar och grus, d„r han gick j„msides med honom. 016:014 N„r s† konungen, med allt folket som f”ljde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han d„r. 016:015 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels m„n, kommit till Jerusalem; han hade d† ocks† Ahitofel med sig. 016:016 N„r nu arkiten Husai, Davids v„n, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: ˝Leve konungen! Leve konungen!˝ 016:017 Absalom sade till Husai: ˝Žr det s† du visar din k„rlek mot din v„n? Varf”r har du icke f”ljt med din v„n?˝ 016:018 Husai svarade Absalom: ˝Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels m„n hava utvalt, honom vill jag tillh”ra, och hos honom vill jag stanna. 016:019 Och dessutom, vilken b”r jag tj„na? B”r jag icke tj„na inf”r hans son? Jo, s†som jag har tj„nat inf”r din fader, s† vill jag ock g”ra det inf”r dig.˝ 016:020 Och Absalom sade till Ahitofel: ˝Given nu ett r†d om vad vi skola g”ra.˝ 016:021 Ahitofel sade till Absalom: ˝G† in till din faders bihustrur, som han har l„mnat kvar f”r att vakta huset. D† f†r hela Israel h”ra att du har gjort dig f”rhatlig f”r din fader, och s† styrkes modet hos alla dem som h†lla med dig. 016:022 D„refter slog man upp ett t„lt †t Absalom ovanp† taket, och s† gick Absalom in till sin faders bihustrur inf”r hela Israels ”gon. 016:023 Den tiden g„llde n„mligen ett r†d som Ahitofel gav lika mycket som om man hade fr†gat Gud till r†ds; s† mycket g„llde vart r†d av Ahitofel b†de f”r David och f”r Absalom. 017:001 Och Ahitofel sade till Absalom: ˝L†t mig utv„lja tolv tusen m„n, s† vill jag bryta upp och f”rf”lja David i natt. 017:002 D† kan jag komma ”ver honom och f”rskr„cka honom, medan han „r utmattad och modl”s, och allt hans folk skall d† taga till flykten; sedan kan jag d”da konungen, n„r han st†r d„r ”vergiven. 017:003 D„refter skall jag f”ra allt folket tillbaka till dig. Ty om det s† g†r den man du s”ker, s† „r detta som om alla v„nde tillbaka; allt folket f†r d† frid.˝ 017:004 Detta behagade Absalom och alla de „ldste i Israel. 017:005 Likv„l sade Absalom: ˝Kalla ock arkiten Husai hit, s† att vi ocks† f† h”ra vad han har att s„ga. 017:006 N„r d† Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: ˝S† och s† har Ahitofel talat. ˝Skola vi g”ra s†som han har sagt? Varom icke, s† tala du.˝ 017:007 Husai svarade Absalom: Det r†d som Ahitofel denna g†ng har givit „r icke gott.˝ 017:008 Och Husai sade ytterligare: ˝Du k„nner din fader och hans m„n, och vet att de „ro hj„ltar och bistra s†som en bj”rninna fr†n vilken man har tagit ungarna ute p† marken. Och din fader „r ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten. 017:009 Nu har han s„kerligen g”mt sig i n†gon h†la eller p† n†got annat st„lle. Om nu redan i b”rjan n†gra av folket h„r f”lle, s† skulle var och en som finge h”ra talas d„rom s„ga att det folk som f”ljer Absalom har lidit ett nederlag; 017:010 och d† skulle till och med den tappraste, den som hade mod s†som ett lejon, bliva h”geligen f”rf„rad; ty hela Israel vet att din fader „r en hj„lte, och att de som f”lja honom „ro tappra m„n. 017:011 D„rf”r „r nu mitt r†d: L†t hela Israel fr†n Dan „nda till Beer-Seba f”rsamla sig till dig, s† talrikt som sanden vid havet; och sj„lv m† du draga med i striden. 017:012 N„r vi s† drabba ihop med honom, varhelst han m† p†tr„ffas, skola vi sl† ned p† honom, s†som daggen faller ”ver marken; och d† skall intet bliva kvar av honom och alla de m„n som „ro med honom 017:013 Ja, om han ocks† droge sig tillbaka in i n†gon stad, s† skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna d„rav. 017:014 D† sade Absalom och alla Israels m„n: ˝Arkiten Husais r†d „r b„ttre „n Ahitofels r†d.˝ HERREN hade n„mligen skickat det s†, att Ahitofels goda r†d gjordes om intet, f”r att HERREN skulle l†ta olycka komma ”ver Absalom. 017:015 Och Husai sade till pr„sterna Sadok och Ebjatar: ˝Det och det r†det har Ahitofel givit Absalom och de „ldste i Israel, men jag har givit det och det r†det. 017:016 S† s„nden nu med hast bud och l†ten s„ga David: 'Stanna icke ”ver natten vid f„rjst„llena i ”knen, utan g† hellre ”ver, f”r att icke konungen och allt hans folk m† drabbas av f”rd„rv.'˝ 017:017 Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillh†ll vid Rogelsk„llan, och en tj„nstekvinna gick dit med budskap; sedan pl„gade de sj„lva g† med budskapet till konung David. Ty de tordes icke g† in i staden och visa sig d„r. 017:018 Men en gosse fick se dem och ber„ttade det f”r Absalom. D† gingo b†da med hast sin v„g och kommo in i en mans hus i Bahurim, som p† sin g†rd hade en brunn; i den stego de ned. 017:019 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det ”ver brunnsh†let och str”dde gryn d„rp†, s† att man icke kunde m„rka n†got. 017:020 D† nu Absaloms tj„nare kommo in i huset till hustrun och fr†gade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: ˝De gingo ”ver b„cken d„r.˝ D† s”kte de, men utan att finna, och v„nde s† tillbaka till Jerusalem. 017:021 Men sedan de hade g†tt sin v„g, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: ˝Bryten upp och g†n med hast ”ver vattnet, ty det och det r†det har Ahitofel givit, till eder of„rd.˝ 017:022 D† br”t David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo ”ver Jordan; och om morgonen, n„r det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit ”ver Jordan. 017:023 Men n„r Ahitofel s†g att man icke f”ljde hans r†d, sadlade han sin †sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade best„llt om sitt hus, h„ngde han sig. Och n„r han var d”d, blev han begraven i sin faders grav. 017:024 S† hade nu David kommit till Mahanaim, n„r Absalom med alla Israels m„n gick ”ver Jordan. 017:025 Men Absalom hade satt Amasa i Joabs st„lle ”ver h„ren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade g†tt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster. 017:026 Och Israel och Absalom l„grade sig i Gileads land. 017:027 Men n„r David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, fr†n Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, fr†n Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit fr†n Rogelim, 017:028 l†tit f”ra dit s„ngar, sk†lar, lerk„rl, s† ock vete, korn, mj”l och rostade ax, „vensom b”nor, lins„rter och annat rostat, 017:029 d„rj„mte honung, gr„ddmj”lk, f†r och n”tostar till mat †t David och hans folk; ty de t„nkte: ˝Folket „r hungrigt, tr”tt och t”rstigt i ”knen. 018:001 Och David m”nstrade sitt folk och satte ”ver- och underh”vitsm„n ”ver dem. 018:002 D„refter l„t David folket t†ga †stad: en tredjedel under Joabs bef„l, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, bef„l, och en tredjedel under gatiten Ittais bef„l. Och konungen sade till folket: ˝Jag vill ock sj„lv draga ut med eder.˝ 018:003 Men folket svarade: ˝Du f†r icke draga ut; ty om vi m†ste fly, aktar ingen p† oss, och om h„lften av oss bliver d”dad, aktar man icke heller p† oss, men du „r nu s† god som tio tusen av oss. D„rf”r „r det nu b„ttre att du st†r redo att komma oss till hj„lp fr†n staden. 018:004 D† sade konungen till dem: ˝Vad I ansen vara b„st vill jag g”ra.˝ Och konungen st„llde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar p† hundra och tusen. 018:005 Men konungen bj”d Joab, Abisai och Ittai och sade: ˝Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.˝ Och allt folket h”rde huru konungen s† bj”d alla h”vitsm„nnen ang†ende Absalom. 018:006 S† drog d† folket ut p† f„ltet mot Israel, och striden stod i Efraims skog. 018:007 D„r blev Israels folk slaget av Davids tj„nare, och m†nga stupade d„r p† den dagen: tjugu tusen man. 018:008 Och striden utbredde sig ”ver hela den trakten; och skogen f”rgjorde mer folk, „n sv„rdet f”rgjorde p† den dagen. 018:009 Och Absalom kom i Davids tj„nares v„g. Absalom red d† p† sin mul†sna; och n„r mul†snan kom under en stor terebint med t„ta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s† att han blev h„ngande mellan himmel och jord, ty mul†snan som han satt p† sprang sin v„g. 018:010 Och en man fick se det och ber„ttade f”r Joab och sade: ˝Jag s†g d„r borta Absalom h„nga i en terebint.˝ 018:011 D† sade Joab till mannen som ber„ttade detta f”r honom: ˝Om du s†g det, varf”r slog du honom d† icke strax till jorden? Jag skulle d† g„rna hava givit dig tio siklar silver och ett b„lte.˝ 018:012 Men mannen svarade Joab: ˝Om jag ock finge v„ga upp tusen siklar silver i mina h„nder, skulle jag dock icke vilja utr„cka min hand mot konungens son, ty konungen bj”d ju dig och Abisai och Ittai, s† att vi h”rde det: 'Tagen vara, I alla, p† den unge mannen Absalom.' 018:013 Dessutom, om jag l”mskt hade f”rgripit mig p† hans liv, s† hade du s„kerligen l„mnat mig i sticket, eftersom intet kan f”rbliva dolt f”r konungen.˝ 018:014 Joab sade: ˝Jag vill icke p† detta s„tt f”rhala tiden med dig.˝ D„refter tog han tre spjut i sin hand och st”tte dem i Absaloms br”st, medan denne „nnu var vid liv, d„r han h„ngde under terebinten. 018:015 Sedan kommo tio unga m„n, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo d”dad. 018:016 Och Joab l„t st”ta i basunen, och folket upph”rde att f”rf”lja Israel, ty Joab ville skona folket. 018:017 Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenr”se ”ver honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda. 018:018 Och Absalom hade, medan han „nnu levde, l†tit resa †t sig en stod som st†r i Konungsdalen; ty han t„nkte: ˝Jag har ingen son som kan bevara mitt namns †minnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter „nnu i dag Absaloms minnesv†rd. 018:019 Och Ahimaas, Sadoks son, sade: ˝L†t mig skynda †stad och f”rkunna f”r konungen gl„djebudskapet att HERREN har d”mt honom fri ifr†n hans fienders hand.˝ 018:020 Men Joab svarade honom: ˝I dag bliver du ingen gl„djebudb„rare; en annan dag m† du f”rkunna gl„djebudskap, men denna dag f”rkunnar du icke n†got gl„djebudskap, eftersom nu konungens son „r d”d.˝ 018:021 D„refter sade Joab till en etiopier: ˝G† och ber„tta f”r konungen vad du har sett.˝ D† f”ll etiopiern ned f”r Joab och skyndade d„rp† †stad. 018:022 Men Ahimaas, Sadoks son; sade „nnu en g†ng till Joab: ˝L†t ocks† mig, vad „n m† ske, f† skynda †stad, efter etiopiern.˝ Joab sade: ˝Varf”r vill du skynda †stad, min son, d† detta ju icke kan vara ett gl„djebudskap som skaffar dig n†gon l”n?˝ 018:023 Han svarade: ˝Vad „n m† ske vill jag skynda †stad.˝ D† sade han till honom: ˝S† skynda d†.˝ Och Ahimaas skyndade †stad och tog v„gen ”ver Jordansl„tten och hann om etiopiern. 018:024 Under tiden satt David inne i porten. Och v„ktaren gick upp p† porttaket invid muren; n„r han d„r lyfte upp sina ”gon, fick han se en man komma ensam springande. 018:025 V„ktaren ropade och f”rkunnade det f”r konungen. D† sade konungen: ˝Žr han ensam, s† har han ett gl„djebudskap att kung”ra.˝ Och han kom allt n„rmare. 018:026 D„refter fick v„ktaren se en annan man komma springande; d† ropade v„ktaren till portvaktaren och sade: ˝Nu ser jag †ter en man komma ensam springande.˝ Konungen sade: ˝Denne „r ock en gl„djebudb„rare.˝ 018:027 Och v„ktaren sade: ˝Efter sitt s„tt att springa tyckes mig den f”rste vara Ahimaas, Sadoks son.˝ D† sade konungen: ˝Det „r en god man; han kommer s„kerligen med ett gott gl„djebudskap.˝ 018:028 Och Ahimaas ropade och sade till konungen: ˝Allt v„l!˝ D„refter f”ll han ned till Jorden p† sitt ansikte inf”r konungen och sade: ˝Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de m„nniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!˝ 018:029 D† fr†gade konungen: ˝St†r det v„l till med den unge mannen Absalom?˝ Ahimaas svarade: ˝Jag s†g en stor hop folk, n„r Joab avs„nde konungens andre tj„nare och mig, din tj„nare; men jag vet icke vad det var.˝ 018:030 Konungen sade: ˝G† †t sidan och st„ll dig d„r.˝ D† gick han †t sidan och blev st†ende d„r 018:031 Just d† kom etiopiern. Och etiopiern sade: ˝Mottag, min herre konung, det gl„djebudskapet att HERREN i dag har d”mt dig fri ifr†n alla de m„ns hand, som hava rest sig upp mot dig.˝ 018:032 Konungen fr†gade etiopiern: ˝St†r det v„l till med den unge mannen Absalom?˝ Etiopiern svarade: ˝M† det s† g† med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig f”r att g”ra dig ont, s†som det har g†tt med den unge mannen. 018:033 D† blev konungen h„ftigt uppr”rd och gick upp i salen ”ver porten och gr„t. Och under det att han gick, ropade han s†: ˝Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade f†tt d” i ditt st„lle! Absalom, min son, min son!˝ 019:001 Och det blev ber„ttat f”r Joab att konungen gr„t och s”rjde Absalom. 019:002 Och segern blev p† den dagen f”rbytt till sorg f”r allt folket, eftersom folket p† den dagen fick h”ra s„gas att konungen var bedr”vad f”r sin sons skull. 019:003 Och folket sm”g sig p† den dagen in i staden, s†som m„nniskor pl„ga g”ra, vilka hava van„rat sig, d„rigenom att de hava flytt under striden. 019:004 Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med h”g r”st: ˝Min son Absalom! Absalom, min son, min son!˝ 019:005 D† gick Joab in i huset till konungen och sade: ˝Du kommer i dag alla dina tj„nares ansikten att rodna av skam, fast„n de i dag hava r„ddat b†de ditt eget liv och dina s”ners och d”ttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. 019:006 Ty du „lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som „lska dig. I dag har du n„mligen gjort kunnigt att dina h”vitsm„n och tj„nare „ro intet for dig, ty i dag m„rker jag, att om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s† skulle detta hava varit dig mer till behag. 019:007 Men st† nu upp, och g† ut och tala v„nligt med dina tj„nare; ty jag sv„r vid HERREN, att om du icke g”r det, s† skall icke en enda man stanna kvar hos dig ”ver denna natt, och detta skall f”r dig bliva en st”rre olycka „n alla de olyckor som hava ”verg†tt dig fr†n din ungdom „nda till nu.˝ 019:008 D† stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde kunnigt f”r allt folket och sade: ˝Konungen sitter nu i porten.˝ D† kom allt folket inf”r konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda. 019:009 Och allt folket i alla Israels stammar begynte d„refter f”rebr† varandra och s„ga: ˝Konungen har r„ddat oss fr†n vara fienders hand och hj„lpt oss ifr†n filist‚ernas hand, och nu har han m†st fly ur landet f”r Absalom. 019:010 Men Absalom, som vi hade smort till konung ”ver oss, har blivit d”dad i striden. Varf”r s„gen I d† icke ett ord om att f”ra konungen tillbaka?˝ 019:011 Under tiden hade konung David s„nt bud till pr„sterna Sadok och Ebjatar och l†tit s„ga: ˝Talen s† till de „ldste i Juda: 'Varf”r skolen I vara de sista att h„mta konungen tillbaka hem? Ty vad hela Israel talar har redan kommit f”r konungen, d„r han bor. 019:012 I „ren ju mina br”der, I „ren ju mitt k”tt och ben. Varf”r skolen I d† vara de sista att h„mta konungen tillbaka?' 019:013 Och till Amasa skolen I s„ga: 'Žr du icke mitt k”tt och ben? Gud straffe mig nu och framgent, om du icke f”r all din tid skall bliva h„rh”vitsman hos mig i Joabs st„lle.'˝ 019:014 H„rigenom vann han alla Juda m„ns hj„rtan utan undantag, s† att de s„nde detta budskap till konungen: ˝V„nd tillbaka, du sj„lv med alla dina tj„nare.˝ 019:015 D† v„nde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal f”r att m”ta konungen och f”ra konungen ”ver Jordan. 019:016 Ocks† Simei, Geras son, benjaminiten, som var fr†n Bahurim, skyndade sig och drog ned med Juda m„n for att m”ta konung David. 019:017 Och med honom f”ljde tusen man fr†n Benjamin, „vensom Siba, vilken hade varit tj„nare i Sauls hus, j„mte hans femton s”ner och tjugu tj„nare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan f”re konungen. 019:018 Och f„rjan gick ”ver f”r att ”verf”ra konungens familj, och f”r att anv„ndas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, f”ll ned inf”r konungen, n„r han skulle fara ”ver Jordan, 019:019 och sade till konungen: ˝M† min herre icke tillr„kna mig min missg„rning, och icke t„nka p† huru illa din tj„nare gjorde p† den dag d† min herre konungen drog ut fr†n Jerusalem; m† konungen icke akta d„rp†. 019:020 Ty din tj„nare inser att jag d† f”rsyndade mig; d„rf”r har jag nu i dag f”rst av hela Josefs hus kommit hitned f”r att m”ta min herre konungen. 019:021 D† tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: ˝Skulle icke Simei d”das f”r detta? Han har ju f”rbannat HERRENS smorde.˝ 019:022 Men David svarade: ˝Vad haven I med mig att g”ra, I Serujas s”ner, eftersom I i dag „ren mig till hinders? Skulle v„l i dag n†gon d”das i Israel? Vet jag d† icke att jag i dag har blivit konung ”ver Israel?˝ 019:023 D„refter sade konungen till Simei: ˝Du skall icke d”.˝ Och konungen gav honom sin ed d„rp†. 019:024 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned f”r att m”ta konungen. Han hade varken ansat sina f”tter eller sitt sk„gg, ej heller hade han l†tit tv† sina kl„der allt ifr†n den dag d† konungen drog bort, „nda till den dag d† han kom igen i frid. 019:025 N„r han nu kom till Jerusalem f”r att m”ta konungen, sade konungen till honom: ˝Varf”r f”ljde du icke med mig, Mefiboset?˝ 019:026 Han svarade: ˝Min herre konung, min tj„nare bedrog mig. Ty din tj„nare sade: 'Jag vill sadla min †sna och s„tta mig p† den och s† begiva mig till konungen'; din tj„nare „r ju halt. 019:027 Men han har f”rtalat din tj„nare hos min herre konungen. Min herre konungen „r ju dock s†som Guds „ngel; s† g”r nu vad dig t„ckes. 019:028 Ty hela min faders hus f”rtj„nade intet annat „n d”den av min herre konungen, och likv„l l„t du din tj„nare sitta bland dem som f† „ta vid ditt bord. Vad har jag d† r„tt att ytterligare beg„ra, och varom kan jag v„l ytterligare ropa till konungen?˝ 019:029 Konungen sade till honom: ˝Varf”r ordar du ytterligare h„rom? Jag s„ger att du och Siba skolen dela jordagodset.˝ 019:030 D† sade Mefiboset till konungen: ˝Han m† g„rna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.˝ 019:031 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned fr†n Rogelim och drog sedan med konungen till Jordan, f”r att f† ledsaga honom ”ver Jordan. 019:032 Barsillai var d† mycket gammal: †ttio †r. Han hade s”rjt f”r konungens behov, medan denne uppeh”ll sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man. 019:033 Konungen sade nu till Barsillai: ˝Du skall draga med mig, s† skall jag s”rja f”r dina behov hemma hos mig i Jerusalem.˝ 019:034 Men Barsillai svarade konungen: ˝Huru m†nga †r kan jag v„l „nnu hava att leva, eftersom jag skulle f”lja med konungen upp till Jerusalem? 019:035 Jag „r nu †ttio †r gammal; kan jag d† k„nna skillnad mellan b„ttre och s„mre, eller har v„l din tj„nare n†gon smak f”r vad jag „ter eller f”r vad jag dricker? Eller kan jag „nnu njuta av att h”ra s†ngare och s†ngerskor sjunga? Varf”r skulle din tj„nare d† ytterligare bliva min herre konungen till besv„r? 019:036 Allenast f”r en stund vill din tj„nare fara med konungen ”ver Jordan. Varf”r skulle v„l konungen giva mig en s†dan vederg„llning? 019:037 L†t din tj„nare v„nda tillbaka, s† att jag f†r d” i min stad, d„r jag har min faders och min moders grav. Men se h„r „r din tj„nare Kimham, l†t honom f† draga med min herre konungen; och g”r f”r honom vad dig t„ckes.˝ 019:038 D† sade konungen: ˝S† m† d† Kimham draga med mig, och jag skall g”ra f”r honom vad du vill. Och allt vad du beg„r av mig skall jag g”ra dig.˝ 019:039 D„refter gick allt folket ”ver Jordan, och konungen sj„lv gick ocks† ”ver. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av honom. Sedan v„nde denne tillbaka hem igen. 019:040 S† drog nu konungen till Gilgal, och Kimham f”ljde med honom, s† ock allt Juda folk. Och de, j„mte h„lften av Israels folk, f”rde konungen dit”ver. 019:041 Men d† kommo alla de ”vriga israeliterna till konungen och sade till honom: ˝Varf”r hava v†ra br”der, Juda m„n, f†tt hemligen bem„ktiga sig dig och f”ra konungen och hans familj, tillika med alla Davids m„n, ”ver Jordan?˝ 019:042 Alla Juda m„n svarade Israels m„n: ˝Konungen st†r ju oss n„rmast; varf”r vredgens I d† h„r”ver? Hava vi levat p† konungen eller skaffat oss n†gon vinning genom honom?˝ 019:043 D† svarade Israels m„n Juda m„n och sade: ˝Tio g†nger st”rre del „n I hava vi i den som „r konung, allts† ock i David. Varf”r haven I d† ringaktat oss? Och voro icke vi de som f”rst talade om att h„mta v†r konung tillbaka?˝ Men Juda m„n l„to „nnu h†rdare ord falla „n Israels m„n. 020:001 Nu h„nde sig att d„r fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne st”tte i basun och sade: ˝Vi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda.˝ 020:002 D† ”verg†vo alla Israels m„n David och f”ljde Seba, Bikris son; men Juda m„n h”llo sig till sin konung och f”ljde honom fr†n Jordan „nda till Jerusalem. 020:003 S† kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog d† de tio bihustrur som han hade l„mnat kvar f”r att vakta huset, och satte in dem i ett s„rskilt hus till att d„r f”rvaras; och han gav dem underh†ll, men gick icke in till dem. D„r f”rblevo de nu inst„ngda till sin d”dsdag och levde redan under hans livstid s†som „nkor. 020:004 Och konungen sade till Amasa: ˝B†da upp †t mig Juda m„n inom tre dagar, och inst„ll dig sedan sj„lv h„r.˝ 020:005 Amasa begav sig d† †stad f”r att uppb†da Juda; men n„r han dr”jde ut”ver den tid som hade blivit honom f”relagd, 020:006 sade David till Abisai: ˝Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare f”r oss „n Absalom. Tag du din herres tj„nare och s„tt efter honom, s† att han icke bem„ktigar sig n†gra bef„sta st„der och tillfogar oss f”r stor skada.˝ 020:007 Allts† drogo Joabs m„n tillika med keret‚erna och pelet‚erna och alla hj„ltarna ut efter honom; de drogo ut fr†n Jerusalem f”r att s„tta efter Seba, Bikris son. 020:008 Men n„r de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var d† kl„dd i livrocken som pl„gade utg”ra hans dr„kt, och ovanp† den hade han ett b„lte, med ett sv„rd i skidan, bundet ”ver sina l„nder; men n„r han gick fram, f”ll det ut. 020:009 Och Joab sade till Amasa: ˝St†r det v„l till med dig, min broder?˝ D„rvid fattade Joab Amasa i sk„gget med h”gra handen s†som f”r att kyssa honom. 020:010 Och d† Amasa icke tog sig till vara f”r det sv„rd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom d„rmed en st”t i underlivet, s† att hans in„lvor runno ut p† jorden. S† dog han, utan att den andre beh”vde giva honom n†gon ytterligare st”t. D„refter fortsatte Joab och hans broder Abisai att f”rf”lja Seba, Bikris son. 020:011 Men en av Joabs tj„nare stod kvar d„rbredvid och ropade: ˝Var och en som „r Joabs v„n och h†ller med David, han f”lje efter Joab.˝ 020:012 Nu l†g Amasa s”lad i sitt blod mitt p† v„gen; och mannen s†g allt folket stannade. D† f”rde han Amasa undan fr†n v„gen in p† †kern och kastade ett kl„de ”ver honom, eftersom han s†g huru alla de som kommo d„rf”rbi stannade. 020:013 S† snart han var bortskaffad fr†n v„gen, drogo alla f”rbi och f”ljde Joab f”r att s„tta efter Seba, Bikris son. 020:014 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och f”ljde honom „nda ditin. 020:015 Men de kommo och bel„grade honom d„r i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade p† att f”rst”ra muren och kullst”ta den. 020:016 D† ropade en klok kvinna fr†n staden: ˝H”ren! H”ren! S„gen till Joab att han kommer hit, s† att jag f†r tala med honom.˝ 020:017 N„r han d† kom fram till kvinnan, fr†gade hon: ˝Žr du Joab?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ Hon sade till honom: ˝H”r din tj„narinnas ord.˝ Han svarade: ˝Jag h”r.˝ 020:018 D† sade hon: ˝Fordom pl„gade man s„ga s†: 'I Abel skall man fr†ga till r†ds'; sedan kunde man utf”ra sina planer. 020:019 Vi „ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du s”ker att f”rg”ra en stad som „r en moder i Israel. Varf”r vill du f”rst”ra HERRENS arvedel?˝ 020:020 Joab svarade och sade: ˝Bort det, bort det, att jag skulle vilja f”rst”ra och f”rd„rva! 020:021 Det „r icke s†, utan en man fr†n Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utl„mnen allenast honom, s† vill jag draga bort ifr†n staden.˝ Kvinnan svarade Joab: ˝Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig ”ver muren.˝ 020:022 Sedan v„nde sig kvinnan med sitt kloka r†d till allt folket, och de h”ggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. D† st”tte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifr†n staden, var och en till sin hydda. Och Joab v„nde tillbaka till konungen i Jerusalem. 020:023 Joab hade nu bef„let ”ver hela krigsh„ren i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade bef„let ”ver keret‚erna och pelet‚erna. 020:024 Adoram hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 020:025 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro pr„ster. 020:026 Dessutom var ock jairiten Ira pr„st hos David. 021:001 Men under Davids tid uppstod en hungersn”d, som varade oavbrutet i tre †r; d† s”kte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: ˝F”r Sauls och hans blodbefl„ckade hus' skull sker detta, d„rf”r att han d”dade gibeoniterna. 021:002 D† kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amor‚erna och fast„n Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nit„lskan f”r Israels barn och f”r Juda, f”rs”kt att nedg”ra dem. 021:003 David sade nu till gibeoniterna: ˝Vad skall jag g”ra f”r eder, och varmed skall jag bringa f”rsoning, s† att I v„lsignen HERRENS arvedel?˝ 021:004 Gibeoniterna svarade honom: ˝Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi r„tt att d”da n†gon man i Israel.˝ Han fr†gade: ˝Vad beg„ren I d† att jag skall g”ra f”r eder?˝ 021:005 De svarade konungen: ˝Den man som ville f”rg”ra oss, och som st„mplade mot oss, f”r att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava best†nd n†gonst„des inom Israels land, 021:006 av hans s”ner m† sju utl„mnas till oss, s† att vi f† upph„nga dem f”r HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.˝ Konungen sade: ˝Jag skall utl„mna dem.˝ 021:007 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, f”r den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra. 021:008 D„remot tog konungen de tv† s”ner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade f”tt †t Saul, och de fem s”ner som Mikal, Sauls dotter, hade f”tt †t meholatiten Adriel, Barsillais son 021:009 och ”verl„mnade dem †t gibeoniterna, och dessa upph„ngde dem p† berget inf”r HERREN, s† att de omkommo, alla sju p† en g†ng. Och det var under de f”rsta sk”rdedagarna, n„r kornsk”rden begynte, som de blevo d”dade. 021:010 D† tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdr„kt och hade den till sitt l„ger ovanp† klippan fr†n det att sk”rden begynte, „nda till dess att vattnet str”mmade ned ”ver dem fr†n himmelen; och hon tillstadde icke himmelens f†glar att sl† ned p† dem om dagen, ej heller markens vilda djur att g”ra det om natten. 021:011 N„r det blev ber„ttat f”r David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort 021:012 begav sig David †stad och h„mtade Sauls och hans son Jonatans ben fr†n borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade n„mligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifr†n den ”ppna platsen i Bet-San, d„r filist‚erna hade h„ngt upp dem, n„r filist‚erna slogo Saul p† Gilboa. 021:013 Och d† han hade f”rt Sauls och hans son Jonatans ben upp d„rifr†n, samlade man ock ihop de upph„ngdas ben. 021:014 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och d„refter h”rde Gud landets b”n. 021:015 Źter uppstod krig mellan filist‚erna och Israel. Och David drog ned med sina tj„nare, och de stridde mot filist‚erna. Men David blev tr”tt; 021:016 och Jisbo-Benob, en av rafa‚ernas avkomlingar, vilkens lans v„gde tre hundra siklar koppar, och som var ikl„dd en ny rustning, t„nkte d† d”da David. 021:017 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hj„lp och slog filist‚en till d”ds. D† besvuro Davids m„n honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, s† att han icke utsl„ckte Israels lampa. 021:018 D„refter stod †ter en strid med filist‚erna vid Gob; husatiten Sibbekai slog d† ned Saf, en av rafa‚ernas avkomlingar. 021:019 Źter stod en strid med filist‚erna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d† ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en v„vbom. 021:020 Źter stod en strid vid Gat. D„r var en reslig man som hade sex fingrar p† var hand och sex t†r p† var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafa‚erna. 021:021 Denne sm„dade Israel; d† blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder. 021:022 Dessa fyra voro avkomlingar av rafa‚erna i Gat; och de f”llo f”r Davids och hans tj„nares hand. 022:001 Och David talade till HERREN denna s†ngs ord, n„r HERREN hade r„ddat honom fr†n alla hans fienders hand och fr†n Sauls hand. 022:002 Han sade: HERRE, du mitt bergf„ste, min borg och min r„ddare, 022:003 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk”ld och min fr„lsnings horn, mitt v„rn och min tillflykt, min fr„lsare, du som fr„lsar mig fr†n v†ldet! 022:004 HERREN, den h”gtlovade, †kallar jag, och fr†n mina fiender bliver jag fr„lst. 022:005 Ty d”dens br„nningar omv„rvde mig, f”rd„rvets str”mmar f”rskr„ckte mig, 022:006 d”dsrikets band omsl”to mig, d”dens snaror f”llo ”ver mig. 022:007 Men jag †kallade HERREN i min n”d, ja, jag gick med min †kallan till min Gud. Och han h”rde fr†n sin himmelska boning min r”st, och mitt rop kom till hans ”ron. 022:008 D† skalv jorden och b„vade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt„nd. 022:009 R”k steg upp fr†n hans n„sa och f”rt„rande eld fr†n hans mun, eldsgl”d ljungade fr†n honom. 022:010 Och han s„nkte himmelen och for ned och t”cken var under hans f”tter. 022:011 Han for p† keruben och fl”g, han s†gs komma p† vindens vingar 022:012 Och han gjorde m”rker till en hydda som omsl”t honom: vattenhopar, tjocka moln. 022:013 Ur glansen framf”r honom ljungade eldsgl”d. 022:014 HERREN dundrade fr†n himmelen den H”gste l„t h”ra sin r”st. 022:015 Han sk”t pilar och f”rskingrade dem, ljungeld och f”rvirrade dem. 022:016 Havets b„ddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, f”r HERRENS n„pst, f”r hans vredes stormvind. 022:017 Han r„ckte ut sin hand fr†n h”jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 022:018 Han r„ddade mig fr†n min starke fiende, fr†n mina ov„nner, ty de voro mig ”verm„ktiga. 022:019 De ”verf”llo mig p† min olyckas dag, men HERREN blev mitt st”d. 022:020 Han f”rde mig ut p† rymlig plats han r„ddade mig, ty han hade behag till mig. 022:021 HERREN l”nar mig efter min r„ttf„rdighet; efter mina h„nders renhet vederg„ller han mig. 022:022 Ty jag h”ll mig p† HERRENS v„gar och avf”ll icke fr†n min Gud i ogudaktighet; 022:023 nej, alla hans r„tter hade jag f”r ”gonen, och fr†n hans stadgar vek jag icke av. 022:024 S† var jag ostrafflig f”r honom och tog mig till vara f”r missg„rning. 022:025 D„rf”r vederg„llde mig HERREN efter min r„ttf„rdighet, efter min renhet inf”r hans ”gon. 022:026 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hj„lte bevisar du dig ostrafflig. 022:027 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr†nge bevisar du dig avog. 022:028 och du fr„lsar ett betryckt folk, men dina ”gon „ro emot de stolta, till att ”dmjuka dem. 022:029 Ja, du, HERRE, „r min lampa; ty HERREN g”r mitt m”rker ljust. 022:030 Ja, med dig kan jag nedsl† h„rskaror, med min Gud stormar jag murar. 022:031 Guds v„g „r ostrafflig, HERRENS tal „r luttrat. En sk”ld „r han f”r alla som taga sin tillflykt till honom. 022:032 Ty vem „r Gud f”rutom HERREN, och vem „r en klippa f”rutom v†r Gud? 022:033 Gud, du som var mitt starka v„rn och ledde den ostrafflige p† hans v„g, 022:034 du som gjorde hans f”tter s†som hindens och st„llde mig p† mina h”jder, 022:035 du som l„rde mina h„nder att strida och mina armar att sp„nna kopparb†gen! 022:036 Du gav mig din fr„lsnings sk”ld och din b”nh”relse gjorde mig stor, 022:037 du skaffade rum f”r mina steg, d„r jag gick, och mina f”tter vacklade icke. 022:038 Jag f”rf”ljde mina fiender och f”rgjorde dem; jag v„nde icke tillbaka, f”rr„n jag hade gjort „nde p† dem. 022:039 Ja, jag gjorde „nde p† dem och slog dem, s† att de icke mer reste sig; de f”llo under mina f”tter. 022:040 Du omgjordade mig med kraft till striden, du b”jde mina motst†ndare under mig. 022:041 Mina fiender drev du p† flykten f”r mig, dem som hatade mig f”rgjorde jag. 022:042 De s†go sig omkring, men det fanns ingen som fr„lste; efter HERREN, men han svarade dem icke. 022:043 Och jag st”tte dem s”nder till stoft p† jorden, jag krossade och f”rtrampade dem s†som orenlighet p† gatan. 022:044 Du r„ddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud ”ver hedningar; folkslag som jag ej k„nde blevo mina tj„nare. 022:045 Fr„mlingar visade mig underd†nighet; vid blotta ryktet h”rsammade de mig. 022:046 Ja, fr„mlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och ”verg†vo sina borgar. 022:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upph”jd vare Gud, min fr„lsnings klippa! 022:048 Gud, som har givit mig h„mnd och lagt folken under mig; 022:049 du som har f”rt mig ut fr†n mina fiender och upph”jt mig ”ver mina motst†ndare, r„ddat mig fr†n v†ldets man! 022:050 F”rdenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn. 022:051 Ty du giver din konung stor seger och g”r n†d mot din smorde, mot David och hans s„d till evig tid. 023:001 Dessa voro Davids sista ord: S† s„ger David, Isais son, s† s„ger den man som blev h”gt upph”jd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige s†ngare: 023:002 HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord „r p† min tunga; 023:003 Israels Gud har s† sagt, Israels klippa har s† talat till mig: ˝Den som r†der ”ver m„nniskorna r„tt, den som r†der i Guds fruktan, 023:004 han „r lik morgonens ljus, n„r solen g†r upp, en morgon utan moln, d† jorden gr”nskar genom solsken efter regn. 023:005 Ja, „r det icke s† med mitt hus inf”r Gud? Han har ju uppr„ttat med mig ett evigt f”rbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han l†ta all fr„lsning och gl„dje v„xa upp †t mig. 023:006 Men de onda „ro allasammans lika bortkastade t”rnen, som man ej vill taga i med handen. 023:007 Och m†ste man r”ra vid dem, s† rustar man sig med j„rn och med spjutskaft, och br„nner sedan upp dem i eld p† st„llet. 023:008 Dessa „ro namnen p† Davids hj„ltar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den f”rn„mste bland k„mparna, han som sv„ngde sitt spjut ”ver †tta hundra som hade blivit slagna p† en g†ng. 023:009 Och n„st honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hj„ltar som voro med David, n„r de blevo sm„dade av filist‚erna, som d„r hade f”rsamlat sig till strid; Israels m„n drogo sig d† tillbaka. 023:010 Men han h”ll st†nd och h”gg in p† filist‚erna, till dess att hans hand blev s† tr”tt att den var s†som faststelnad vid sv„rdet; och HERREN beredde s† en stor seger p† den dagen. Sedan hade folket allenast att v„nda om och f”lja med honom f”r att plundra. 023:011 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En g†ng hade filist‚erna f”rsamlat sig, s† att de utgjorde en hel skara. Och d„r var ett †kerstycke, fullt med lins„rter. Och folket flydde f”r filist‚erna. 023:012 D† st„llde han sig mitt p† †kerstycket och f”rsvarade det och slog filist‚erna; och HERREN beredde s† en stor seger. 023:013 En g†ng drogo tre av de trettio f”rn„msta m„nnen ned och kommo vid sk”rdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filist‚er var l„grad i Refaimsdalen. 023:014 Men David var d† p† borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. 023:015 Och David greps av lystnad och sade: ˝Ack att n†gon ville giva mig vatten att dricka fr†n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!˝ 023:016 D† br”to de tre hj„ltarna sig igenom filist‚ernas l„ger och h„mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan g”t ut det s†som ett drickoffer †t HERREN. 023:017 Han sade n„mligen: ˝Bort det, HERRE, att jag skulle g”ra detta! Skulle jag dricka de m„ns blod, som gingo †stad med fara f”r sina liv?˝ Och han ville icke dricka det. S†dana ting hade de tre hj„ltarna gjort. 023:018 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den f”rn„mste av tre andra; han sv„ngde en g†ng sitt spjut ”ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. 023:019 Han var visserligen mer ansedd „n n†gon annan i detta tretal, och han var de andras h”vitsman, men upp till de tre f”rsta kom han dock icke. 023:020 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fr†n Kabseel; han slog ned de tv† Arielerna i Moab, och det var han som en sn”v„dersdag steg ned och slog ihj„l lejonet i brunnen. 023:021 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s† ansenlig att sk†da. Fast„n egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, v„pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dr„pte honom med hans eget spjut. 023:022 S†dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hj„ltarna. 023:023 Han var mer ansedd „n n†gon av de trettio, men upp till de tre f”rsta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt. 023:024 Till de trettio h”rde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, fr†n Bet-Lehem; 023:025 haroditen Samma; haroditen Elika; 023:026 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; 023:027 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; 023:028 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; 023:029 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, fr†n Gibea i Benjamins barns stam; 023:030 Benaja, en pirgatonit; Hiddai fr†n Gaas' dalar; 023:031 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; 023:032 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; 023:033 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; 023:034 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; 023:035 Hesro fr†n Karmel; arabiten Paarai; 023:036 Jigeal, Natans son, fr†n Soba; gaditen Bani; 023:037 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare †t Joab, Serujas son; 023:038 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 023:039 hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju. 024:001 Men HERRENS vrede uppt„ndes †ter mot Israel, s† att han uppeggade David mot dem och sade: ˝G† †stad och r„kna Israel och Juda.˝ 024:002 D† sade konungen till Joab, h”vitsmannen f”r hans h„r: ˝Far igenom alla Israels stammar, fr†n Dan „nda till Beer-Seba, och anst„llen en folkr„kning, s† att jag f†r veta huru stor folkm„ngden „r.˝ 024:003 Joab svarade konungen: ˝M† HERREN, din Gud, f”r”ka detta folk hundrafalt, huru talrikt det „n „r, och m† min herre konungen f† se detta med egna ”gon. Men varf”r har min herre konungen f†tt lust till s†dant?˝ 024:004 Likv„l blev konungens befallning g„llande, trots Joab och h„rens andra h”vitsm„n; allts† drog Joab j„mte h„rens andra h”vitsm„n ut i konungens tj„nst f”r att anst„lla folkr„kning i Israel. 024:005 Och de gingo ”ver Jordan och l„grade sig vid Aroer, p† h”gra sidan om staden i Gads dal, och †t Jaeser till. 024:006 D„rifr†n kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo de till Dan-Jaan och s† runt omkring till Sidon. 024:007 D„refter kommo de till Tyrus' bef„stningar och till hiv‚ernas och kanan‚ernas alla st„der; slutligen drogo de till Beer-Seba i Juda sydland. 024:008 Och sedan de s† hade farit igenom hela landet, kommo de efter nio m†nader och tjugu dagar hem till Jerusalem. 024:009 Och Joab uppgav f”r konungen vilken slutsumma folkr„kningen utvisade: i Israel funnos †tta hundra tusen stridbara, sv„rdbev„pnade m„n, och Juda m„n voro fem hundra tusen. 024:010 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade l†tit r„kna folket, och David sade till HERREN: ˝Jag har syndat storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tj„nares missg„rning, ty jag har handlat mycket d†raktigt.˝ 024:011 D† nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till profeten Gad, Davids siare; han hade sagt: 024:012 ˝G† och tala till David: S† s„ger HERREN: Tre ting f”rel„gger jag dig; v„lj bland dem ut †t dig ett som du vill att jag skall g”ra dig.˝ 024:013 D† gick Gad in till David och f”rkunnade detta f”r honom. Han sade till honom: ˝Vill du att hungersn”d under sju †r skall komma i ditt land? Eller att du i tre m†nader skall n”dgas fly f”r dina ov„nner, medan de f”rf”lja dig? Eller att pest i tre dagar skall hems”ka ditt land? Bet„nk nu och eftersinna vilket svar jag skall giva honom som har s„nt mig.˝ 024:014 David svarade Gad: ˝Jag „r i stor v†nda. Men l†t oss d† falla i HERRENS hand, ty hans barmh„rtighet „r stor; i m„nniskohand vill jag icke falla.˝ 024:015 S† l„t d† HERREN pest komma i Israel, fr†n morgonen intill den best„mda tiden; d„runder dogo av folket, ifr†n Dan „nda till Beer-Seba, sjuttio tusen m„n. 024:016 Men n„r „ngeln r„ckte ut sin hand ”ver Jerusalem f”r att f”rd„rva det, †ngrade HERREN det onda, och han sade till „ngeln, folkets f”rd„rvare: ˝Det „r nog; drag nu din hand tillbaka.˝ Och HERRENS „ngel var d† vid jebus‚en Araunas tr”skplats. 024:017 Men n„r David fick se „ngeln som slog folket, sade han till HERREN s†: ˝Det „r ju jag som har syndat, det „r jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? M† din hand v„nda sig mot mig och min faders hus.˝ 024:018 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: ˝G† †stad och res ett altare †t HERREN p† jebus‚en Araunas tr”skplats.˝ 024:019 Och David gick †stad efter Gads ord, s†som HERREN hade bjudit. 024:020 N„r Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans tj„nare kommo till honom, gick han ut och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte f”r konungen. 024:021 Och Arauna sade: ˝Varf”r kommer min herre konungen till sin tj„nare?˝ David svarade: ˝F”r att k”pa tr”skplatsen av dig och d„r bygga ett altare †t HERREN; och m† s† hems”kelsen upph”ra bland folket.˝ 024:022 D† sade Arauna till David: ˝Min herre konungen tage till sitt offer vad honom t„ckes. Se h„r „ro f„kreaturen till br„nnoffer, och h„r „ro tr”skvagnarna, j„mte f„kreaturens ok, till ved. 024:023 Alltsammans, o konung, giver Arauna †t konungen.˝ Och Arauna sade ytterligare till konungen: ˝M† HERREN, din Gud, vara dig n†dig.˝ 024:024 Men konungen svarade Arauna: ˝Nej, jag vill k”pa det av dig f”r ett best„mt pris; ty jag vill icke offra †t HERREN, min Gud, br„nnoffer som jag har f†tt f”r intet.˝ Och David k”pte tr”skplatsen och f„kreaturen f”r femtio siklar silver. 024:025 Och David byggde d„r ett altare †t HERREN och offrade br„nnoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets b”n, och hems”kelsen upph”rde bland Israel. Book 11 F”rsta Konungaboken (1 Kon.) 001:001 Konung David var nu gammal och kommen till h”g †lder; och ehuru man h”ljde t„cken ”ver honom, kunde han dock icke h†lla sig varm. 001:002 D† sade hans tj„nare till honom: ˝M† man f”r min herre konungens r„kning s”ka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tj„narinna och sk”ta honom. Om hon f†r ligga i din famn, s† bliver min herre konungen varm˝ 001:003 S† s”kte de d† ”ver hela Israels land efter en sk”n flicka; och de funno Abisag fr†n Sunem och f”rde henne till konungen. 001:004 Hon var en mycket sk”n flicka, och hon sk”tte nu konungen och betj„nade honom, men konungen hade intet umg„nge med henne. 001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: ˝Det „r jag som skall bliva konung.˝ Och han skaffade sig vagnar och ryttare, d„rtill ock femtio man som l”pte framf”r honom. 001:006 Hans fader hade aldrig velat bedr”va honom med att s„ga: ˝Varf”r g”r du s†?˝ Han var ock mycket fager; och hans moder hade f”tt honom n„st efter Absalom. 001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med pr„stens Ebjatar, och dessa sl”to sig till Adonia och underst”dde honom. 001:008 Men pr„sten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hj„ltar h”llo icke med Adonia. 001:009 Och Adonia slaktade f†r och f„kreatur och g”dkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelsk„llan; och han inbj”d dit alla sina br”der, konungens s”ner, och alla de Juda m„n som voro i konungens tj„nst. 001:010 Men profeten Natan, Benaja, hj„ltarna och sin broder Salomo inbj”d han icke. 001:011 D† sade Natan s† till Bat-Seba, Salomos moder: ˝Du har v„l h”rt att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att v†r herre David vet d„rom? 001:012 Men jag vill nu giva dig ett r†d, f”r att du m† kunna r„dda ditt liv och din son Salomos liv. 001:013 G† in till konung David och s„g till honom: 'Har du icke, min herre konung, sj„lv med ed lovat din tj„narinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p† min tron? Varf”r har d† Adonia blivit konung?' 001:014 Och medan du „nnu „r d„r och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekr„fta dina ord.˝ 001:015 S† gick d† Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag fr†n Sunem betj„nade konungen. 001:016 Och Bat-Seba bugade sig och f”ll ned f”r konungen. D† fr†gade konungen: ˝Vad ”nskar du?˝ 001:017 Hon sade till honom: ˝Min herre, du har ju sj„lv lovat din tj„narinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p† min tron.' 001:018 Men se, nu har Adonia blivit konung, fast„n du, min herre konung, „nnu icke har f†tt veta det. 001:019 Och han har slaktat tjurar och g”dkalvar och f†r i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens s”ner och pr„sten Ebjatar och h„rh”vitsmannen Joab; men din tj„nare Salomo har han icke inbjudit. 001:020 P† dig, min herre konung, „ro nu hela Israels ”gon riktade, i f”rv„ntan att du skall kung”ra f”r dem vem som skall sitta p† min herre konungens tron efter honom. 001:021 Eljest torde h„nda, att n„r min herre konungen har g†tt till vila hos sina f„der, d† bliva jag och min son Salomo h†llna s†som brottslingar.˝ 001:022 Medan hon „nnu h”ll p† att tala med konungen, kom profeten Natan. 001:023 Och man anm„lde det f”r konungen och sade: ˝Profeten Natan „r h„r.˝ N„r han s† kom inf”r konungen, f”ll han ned till jorden p† sitt ansikte f”r konungen. 001:024 Och Natan sade: ˝Min herre konung, „r det v„l du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta p† din tron? 001:025 Ty han har i dag g†tt ned och slaktat tjurar och g”dkalvar och f†r i myckenhet, och har inbjudit alla konungens s”ner och h„rh”vitsm„nnen och pr„sten Ebjatar, och de h†lla nu p† med att „ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!' 001:026 Men mig, din tj„nare, och pr„sten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tj„nare Salomo har han icke inbjudit. 001:027 Kan v„l detta hava utg†tt fr†n min herre konungen, utan att du har l†tit dina tj„nare vet vem som skall sitta p† min herre konungens tron efter honom?˝ 001:028 D† svarade konung David och sade: ˝Kallen hit till mig Bat-Seba.˝ N„r hon nu kom inf”r konungen och stod inf”r konungen, 001:029 betygade konungen med ed och sade: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rlossat mig fr†n all n”d: 001:030 s†som jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d† jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p† min tron i mitt st„lle', s† vill jag denna dag g”ra.˝ 001:031 D† bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och f”ll ned f”r konungen och sade: ˝M† min herre, konung David, leva evinnerligen!˝ 001:032 Och konung David sade: ˝Kallen till mig pr„sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. N„r dessa kommo inf”r konungen, 001:033 sade konungen till dem: ˝Tagen eder herres tj„nare med eder och s„tten min son Salomo p† min egen mul†sna och f”ren honom med till Gihon. 001:034 D„r m† pr„sten Sadok och profeten Natan sm”rja honom till konung ”ver Israel; sedan skolen I st”ta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!' 001:035 D„refter skolen I f”lja honom hitupp, och n„r han kommer hit, skall han s„tta sig p† min tron, och s† skall han vara konung i mitt st„lle. Ty det „r honom jag har f”rordnat att vara furste ”ver Israel och Juda.˝ 001:036 D† svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: ˝Amen. S† bjude ock HERREN, min herre konungens Gud. 001:037 S†som HERREN har varit med min herre konungen, s† vare han ock med Salomo. Ja, m† han g”ra hans tron „nnu m„ktigare „n min herres, konung Davids, tron.˝ 001:038 S† gingo nu pr„sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, j„mte keret‚erna och pelet‚erna, och satte Salomo p† konung Davids mul†sna och f”rde honom till Gihon. 001:039 Och pr„sten Sadok tog oljehornet ur t„ltet och smorde Salomo. D„refter st”tte de i basun, och allt folket ropade: ˝Leve konung Salomo!˝ 001:040 Sedan f”ljde allt folket honom upp, under det att de bl†ste p† fl”jter och visade sin gl„dje med ett s† stort jubel, att jorden kunde r„mna av deras rop. 001:041 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig h”rde detta, just d† de hade slutat att „ta. N„r Joab nu h”rde basunljudet, sade han: ˝Varf”r h”res detta larm fr†n staden?˝ 001:042 Medan han „nnu talade, kom Jonatan, pr„sten Ebjatars son; och Adonia sade: ˝Kom hit, ty du „r en r„ttskaffens man och har nog ett gott gl„djebudskap att f”rkunna.˝ 001:043 Jonatan svarade och sade till Adonia: ˝Nej, v†r herre, konung David, har gjort Salomo till konung. 001:044 Och konungen har med honom s„nt †stad pr„sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, j„mte keret‚erna och pelet‚erna, och de hava satt honom p† konungens mul†sna. 001:045 D„refter hava pr„sten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp d„rifr†n under jubel, och hela staden har kommit i r”relse. H„rav kommer det buller som I haven h”rt. 001:046 Salomo sitter nu ock p† konungatronen. 001:047 Vidare hava konungens tj„nare kommit och lyck”nskat v†r herre konung David, och sagt: 'Din Gud l†te Salomos namn bliva „nnu st”rre „n ditt namn, och hans tron „nnu m„ktigare „n din tron.' Och konungen har tillbett, nedb”jd p† sin s„ng; 001:048 ja, konungen har sagt s†: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertr„dare p† min tron, s† att jag med egna ”gon har f†tt se det!˝ 001:049 D† blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia f”rskr„ckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin v„g. 001:050 Men Adonia fruktade s† f”r Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen p† altaret. 001:051 Och det blev ber„ttat f”r Salomo: ˝Se, Adonia fruktar f”r konung Salomo; d„rf”r har han fattat i hornen p† altaret och sagt: 'Konung Salomo m†ste lova mig i dag med ed att han icke skall d”da sin tj„nare med sv„rd.'˝ 001:052 D† sade Salomo: ˝Om han vill vara en r„ttskaffens man, s† skall icke ett h†r av hans huvud falla till jorden; men om n†got ont bliver funnet hos honom, s† skall han d”.˝ 001:053 D„refter s„nde konung Salomo †stad och l„t h„mta honom fr†n altaret; och han kom och f”ll ned f”r konung Salomo. D† sade Salomo till honom: ˝G† hem till ditt.˝ 002:001 D† nu tiden tillstundade att David skulle d”, bj”d han sin son Salomo och sade: 002:002 ˝Jag g†r nu all v„rldens v„g; s† var d† frimodig och visa dig s†som en man. 002:003 Och h†ll vad HERREN, din Gud, bjuder dig h†lla, s† att du vandrar p† hans v„gar och h†ller hans stadgar, hans bud och r„tter och vittnesb”rd, s†som det „r skrivet i Moses lag, p† det att du m† hava framg†ng i allt vad du g”r, och ”verallt dit du v„nder dig; 002:004 s† att HERREN f†r uppfylla det ord som han talade om mig, d† han sade: 'Om dina barn hava akt p† sin v„g, s† att de vandra inf”r mig i trohet och av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, d†' -- sade han -- 'skall p† Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.' 002:005 Vidare: du vet v„l vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de tv† h„rh”vitsm„nnen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han dr„pte dem, s† att han i fredstid utg”t blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, l„t blod komma p† b„ltet som han hade omkring sina l„nder, och p† skorna som han hade p† sina f”tter. 002:006 S† g”r nu efter din vishet, och l†t icke hans gr† h†r f† med frid fara ned i d”dsriket. 002:007 Men mot gileaditen Barsillais s”ner skall du bevisa godhet, s† att de f† vara med bland dem som „ta vid ditt bord; ty p† s†dant s„tt bem”tte de mig, n„r jag flydde f”r din broder Absalom. 002:008 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten fr†n Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga f”rbannelser p† den dag d† jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till m”tes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: 'Jag skall icke d”da dig med sv„rd.' 002:009 Men nu m† du icke l†ta honom bliva ostraffad, ty du „r en vis man och vet v„l vad du b”r g”ra med honom, s† att du l†ter hans gr† h†r med blod fara ned i d”dsriket.˝ 002:010 och David gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Davids stad. 002:011 Den tid David regerade ”ver Israel var fyrtio †r; i Hebron regerade han i sju †r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre †r. 002:012 Och Salomo satte sig p† sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt bef„st. 002:013 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon fr†gade d†: ˝Har du gott att meddela?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 002:014 D„refter sade han: ˝Jag har n†got att tala med dig om.˝ Hon svarade: ˝Tala.˝ 002:015 D† sade han: ˝Du vet sj„lv att konungad”met tillh”rde mig, och att hela Israel f„ste sina blickar p† mig, i f”rv„ntan att jag skulle bliva konung. Men s† gick konungad”met ifr†n mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans. 002:016 Nu har jag en enda b”n till dig. Visa icke bort mig.˝ Hon svarade honom: ˝Tala.˝ 002:017 D† sade han: ˝S„g till konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han giver mig Abisag fr†n Sunem till hustru.˝ 002:018 Bat-Seba svarade: ˝Gott! Jag skall sj„lv tala med konungen om dig.˝ 002:019 S† gick d† Bat-Seba in till konung Salomo f”r att tala med honom om Adonia. D† stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig f”r henne och satte sig d„refter p† sin stol; man st„llde ock fram en stol †t konungens moder, och hon satte sig p† hans h”gra sida. 002:020 D„refter sade hon: ˝Jag har en enda liten b”n till dig. Visa icke bort mig.˝ Konungen svarade henne: ˝Framst„ll din b”n, min moder; jag vill ingalunda visa bort dig.˝ 002:021 D† sade hon: ˝L†t giva Abisag fr†n Sunem †t din broder Adonia till hustru.˝ 002:022 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: ˝Varf”r beg„r du endast Abisag fr†n Sunem †t Adonia? Du kunde lika g„rna beg„ra konungad”met †t honom -- han „r ju min „ldste broder -- ja, †t honom och †t pr„sten Ebjatar och †t Joab, Serujas son.˝ 002:023 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: ˝Gud straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall f† umg„lla att han har talat detta. 002:024 Och nu, s† sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt mig p† min fader Davids tron, och som, enligt sitt l”fte, har uppbyggt †t mig ett hus: i dag skall Adonia d”das.˝ 002:025 D„refter s„nde konung Salomo †stad och l„t utf”ra detta genom Benaja, Jojadas son; denne st”tte ned honom, s† att han dog. 002:026 Och till pr„sten Ebjatar sade konungen: ˝G† bort till ditt jordagods i Anatot, ty du har f”rtj„nat d”den; men i dag vill jag icke d”da dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark framf”r min fader David, och eftersom du med min fader har lidit allt vad han har f†tt lida. 002:027 S† drev Salomo bort Ebjatar och l„t honom icke l„ngre vara HERRENS pr„st, f”r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo ”ver Elis hus. 002:028 D† nu ryktet h„rom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde han till HERRENS t„lt och fattade i hornen p† altaret. 002:029 Men n„r det blev ber„ttat f”r konung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS t„lt, och att han stod invid altaret, s„nde Salomo †stad Benaja, Jojadas son, och sade: ˝G† och st”t ned honom.˝ 002:030 N„r Benaja s† kom till HERRENS t„lt, sade han till honom: ˝S† s„ger konungen: G† bort h„rifr†n.˝ Men han svarade: ˝Nej; h„r vill jag d”.˝ N„r Benaja framf”rde detta till konungen och sade: ˝S† och s† har Joab sagt, s† har han svarat mig˝, 002:031 sade konungen till honom: ˝G”r s†som han har sagt, st”t ned honom och begrav honom, s† att du befriar mig och min faders hus fr†n skulden f”r det blod som Joab utan sak har utgjutit. 002:032 Och m† HERREN l†ta hans blod komma tillbaka ”ver hans eget huvud, d„rf”r att han st”tte ned tv† m„n som voro r„ttf„rdigare och b„ttre „n han sj„lv, och dr„pte dem med sv„rd, utan att min fader David visste det, n„mligen Abner, Ners son, h„rh”vitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, h„rh”vitsmannen i Juda. 002:033 Ja, deras blod skall komma tillbaka ”ver Joabs och hans efterkommandes huvud f”r evigt. Men †t David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid till evig tid. 002:034 S† gick d† Benaja, Jojadas son, ditupp och st”tte ned honom och d”dade honom; och han blev begraven d„r han bodde i ”knen. 002:035 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans st„lle ”ver h„ren; och pr„sten Sadok hade konungen satt i Ebjatars st„lle. 002:036 D„refter s„nde konungen och l„t kalla till sig Simei och sade till honom: ˝Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo d„r, och d„rifr†n f†r du icke g† ut, varken hit eller dit. 002:037 Ty det m† du veta, att p† den dag du g†r ut och g†r ”ver b„cken Kidron skall du d”den d”. Ditt blod kommer d† ”ver ditt eget huvud.˝ 002:038 Simei sade till konungen: ˝Vad du har talat „r gott; s†som min herre konungen har sagt, s† skall din tj„nare g”ra.˝ Och Simei bodde i Jerusalem en l†ng tid. 002:039 Men tre †r d„refter h„nde sig att tv† tj„nare flydde ifr†n Simei till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man ber„ttade f”r Simei och sade: ˝Dina tj„nare „ro i Gat.˝ 002:040 D† stod Simei upp och sadlade sin †sna och begav sig till Akis i Gat f”r att s”ka efter sina tj„nare. Simei begav sig allts† †stad och h„mtade sina tj„nare fr†n Gat. 002:041 Men n„r det blev ber„ttat f”r Salomo att Simei hade begivit sig fr†n Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 002:042 s„nde konungen och l„t kalla till sig Simei och sade till honom: ˝Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och sagt till dig: 'Det m† du veta, att p† den dag du g†r ut och begiver dig hit eller dit skall du d”den d”'? Och du svarade mig: 'Vad du har sagt „r gott, och jag har h”rt det.' 002:043 Varf”r har du d† icke aktat p† din ed vid HERREN och p† det bud som jag har givit dig?˝ 002:044 Och konungen sade ytterligare till Simei: ˝Du k„nner sj„lv allt det onda som ditt hj„rta vet med sig att du har gjort min fader David. HERREN skall nu l†ta din ondska komma tillbaka ”ver ditt eget huvud. 002:045 Men konung Salomo skall bliva v„lsignad, och Davids tron skall bliva bef„st inf”r HERREN till evig tid.˝ 002:046 P† konungens befallning gick d„refter Benaja, Jojadas son, fram och st”tte ned honom, s† att han dog. Och konungad”met blev bef„st i Salomos hand. 003:001 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och f”rde henne in i Davids stad, och d„r fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus f„rdigt, s† ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem. 003:002 Emellertid offrade folket p† h”jderna, eftersom „nnu vid denna tid intet hus hade blivit byggt †t HERRENS namn. 003:003 Och Salomo „lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer p† h”jderna och t„nde offereld d„r. 003:004 Och konungen begav sig till Gibeon f”r att offra d„r, ty detta var den f”rn„msta offerh”jden; tusen br„nnoffer offrade Salomo p† altaret d„r. 003:005 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN f”r Salomo i en dr”m om natten; Gud sade: ˝Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.˝ 003:006 Salomo svarade: ˝Du har gjort stor n†d med din tj„nare, min fader David, eftersom han vandrade inf”r dig i trohet, r„ttf„rdighet och r„ttsinnighet mot dig. Och du bevarade †t honom denna stora n†d och gav honom en son till eftertr„dare p† hans tron, s†som ju nu har skett. 003:007 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tj„nare till konung efter min fader David; men jag „r en helt ung man, som icke r„tt f”rst†r att vara ledare och anf”rare. 003:008 Och din tj„nare „r h„r bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som „r s† talrikt att det icke kan r„knas eller t„ljas f”r sin myckenhets skull. 003:009 S† giv nu din tj„nare ett h”rsamt hj„rta, s† att han kan vara domare f”r ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem f”rm†r v„l eljest att vara domare f”r detta ditt stora folk?˝ 003:010 Detta, att Salomo bad om s†dant, t„cktes Herren. 003:011 Och Gud sade till honom: ˝Eftersom du har bett om s†dant och icke bett om ett l†ngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att f† f”rst†nd till att akta p† vad r„tt „r, 003:012 se, d„rf”r vill jag g”ra s†som du ”nskar; se, jag giver dig ett s† vist och f”rst†ndigt hj„rta, att din like icke har funnits f”re dig, och att din like ej heller skall uppst† efter dig. 003:013 D„rtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, n„mligen b†de rikedom och „ra, s† att i all din tid ingen konung skall vara din like. 003:014 Och om du vandrar p† mina v„gar, s† att du h†ller mina stadgar och bud, s†som din fader David gjorde, d† skall jag l†ta dig l„nge leva.˝ 003:015 D„refter vaknade Salomo och fann att det var en dr”m. Och n„r han kom till Jerusalem, tr„dde han fram inf”r Herrens f”rbundsark och offrade br„nnoffer och frambar tackoffer; och d„refter gjorde han ett g„stabud f”r alla sina tj„nare. 003:016 Vid den tiden kommo tv† sk”kor till konungen och tr„dde fram inf”r honom. 003:017 Och den ena kvinnan sade: ˝H”r mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag f”dde barn d„r i huset hos henne. 003:018 Sedan, p† tredje dagen efter det jag hade f”tt mitt barn, f”dde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att n†gon fr„mmande var hos oss i huset; allenast vi b†da voro i huset. 003:019 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihj„l honom. 003:020 D† stod hon upp om natten och tog min son fr†n min sida, under det att din tj„narinna sov, och lade honom i sin famn, men sin d”de son lade hon i min famn. 003:021 N„r jag d† om morgonen reste mig upp f”r att giva min son di, fick jag se att han var d”d. Men n„r jag s†g nogare p† honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade f”tt.˝ 003:022 D† sade den andra kvinnan: ˝Det „r icke s†. Min son „r den som lever, och din son „r den som „r d”d.˝ Men den f”rsta svarade: ˝Det „r icke s†. Din son „r den som „r d”d, och min son „r den som lever.˝ S† tvistade de inf”r konungen. 003:023 D† sade konungen: ˝Den ena s„ger: 'Denne, den som lever, „r min son, och din son „r den som „r d”d.' Och den andra s„ger: 'Det „r icke s†. Din son „r den som „r d”d, och min son „r den som lever.'˝ 003:024 D„refter sade konungen: ˝Tagen hit ett sv„rd.˝ Och n„r man hade burit sv„rdet fram till konungen, 003:025 sade konungen: ˝Huggen det levande barnet i tv† delar, och given den ena h„lften †t den ena och den andra h„lften †t den andra.˝ 003:026 Men d† sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hj„rta uppr”rdes av k„rlek till sonen -- hon sade: ˝H”r mig, herre; given henne det levande barnet; d”den det icke.˝ Men den andra sade: ˝M† det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.˝ 003:027 D† tog konungen till orda och sade: ˝Given henne det levande barnet; d”den det icke. Hon „r dess moder.˝ 003:028 N„r nu hela Israel fick h”ra talas om den dom som konungen hade f„llt, h„pnade de ”ver konungen, ty de s†go att Guds vishet var i honom till att skipa r„tt. 004:001 Konung Salomo var nu konung ”ver hela Israel. 004:002 Och dessa voro hans f”rn„msta m„n: Asarja, Sadoks son, var pr„st; 004:003 Elihoref och Ahia, Sisas s”ner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler; 004:004 Benaja, Jojadas son, var ”verbef„lhavare; Sadok och Ebjatar voro pr„ster; 004:005 Asarja, Natans son, var ”verfogde; Sabud, Natans son, en pr„st, var konungens v„n; 004:006 Ahisar var ”verhovm„stare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena. 004:007 Och Salomo hade satt ”ver hela Israel tolv fogdar, som skulle s”rja f”r vad konungen och hans hus beh”vde; var och en hade †rligen sin m†nad, d† han skulle s”rja f”r dessa behov. 004:008 Och f”ljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd; 004:009 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan; 004:010 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet; 004:011 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --; 004:012 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger p† sidan om Saretan, nedanf”r Jisreel, fr†n Bet-Sean „nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam; 004:013 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landstr„ckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora st„der med murar och kopparbommar; 004:014 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim; 004:015 Ahimaas i Naftali; ocks† han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru; 004:016 Baana, Husais son, i Aser och Alot; 004:017 Josafat, Paruas son, i Isaskar; 004:018 Simei, Elas son, i Benjamin; 004:019 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillh”rt Sihon, amor‚ernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet. 004:020 Juda och Israel voro d† talrika, s† talrika som sanden vid havet; och man †t och drack och var glad. 004:021 S† var nu Salomo herre ”ver alla riken ifr†n floden till filist‚ernas land och „nda ned till Egyptens gr„ns; de f”rde sk„nker till Salomo och voro honom underd†niga, s† l„nge han levde. 004:022 Och vad Salomo f”r var dag beh”vde av livsmedel var: trettio korer fint mj”l och sextio korer vanligt mj”l, 004:023 tio g”dda oxar, tjugu valloxar och hundra far, f”rutom hjortar, gaseller, dovhjortar och g”dda f†glar. 004:024 Ty han r†dde ”ver hela landet p† andra sidan floden, ifr†n Tifsa „nda till Gasa, ”ver alla konungar p† andra sidan floden; och han hade fred p† alla sidor, runt omkring, 004:025 S† att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vintr„d och sitt fikontr„d, ifr†n Dan „nda till Beer-Seba, s† l„nge Salomo levde. 004:026 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnsh„star och tolv tusen ridh„star. 004:027 Och de n„mnda fogdarna s”rjde var sin m†nad f”r konung Salomos behov, och f”r allas som hade tilltr„de till konung Salomos bord; de l„to intet fattas. 004:028 Och kornet och halmen f”r h„starna och travarna f”rde de, var och en i sin ordning, till det st„lle d„r han uppeh”ll sig. 004:029 Och Gud gav Salomo vishet och f”rst†nd i mycket rikt m†tt och s† mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p† havets strand, 004:030 s† att Salomos vishet var st”rre „n alla ”sterl„nningars vishet och all Egyptens vishet. 004:031 Han var visare „n alla andra m„nniskor, visare „n esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols s”ner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring. 004:032 Han diktade tre tusen ordspr†k, och hans s†nger voro ett tusen fem. 004:033 Han talade om tr„den, fr†n cedern p† Libanon „nda till isopen, som v„xer fram ur v„ggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om f†glarna, om kr„ldjuren och om fiskarna. 004:034 Och fr†n alla folk kom man f”r att h”ra Salomos visdom, fr†n alla konungar p† jorden, som hade h”rt talas om hans visdom. 005:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, s„nde sina tj„nare till Salomo, sedan han hade f†tt h”ra att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids v„n. 005:002 Och Salomo s„nde till Hiram och l„t s„ga: 005:003 ˝Du vet sj„lv att min fader David icke kunde bygga n†got hus †t HERRENS, sin Guds, namn, f”r de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans f”tter 005:004 Men nu har HERREN, min Gud, l†tit mig f† ro p† alla sidor; ingen motst†ndare finnes, och ingen olycka „r p† f„rde. 005:005 D„rf”r t„nker jag nu p† att bygga ett hus †t HERRENS, min Guds, namn, s†som HERREN talade till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som jag skall s„tta p† din tron efter dig, han skall bygga huset †t mitt namn.' 005:006 S† bjud nu att man hugger †t mig cedrar p† Libanon. H„rvid skola mina tj„nare vara dina tj„nare behj„lpliga; och jag vill giva dig betalning f”r dina tj„nares arbete, alldeles s†som du sj„lv beg„r. Ty du vet sj„lv att bland oss icke finnes n†gon som „r s† skicklig att hugga virke som sidonierna.˝ 005:007 D† nu Hiram h”rde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: ˝Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s† vis son till att regera ”ver detta talrika folk!˝ 005:008 Och Hiram s„nde till Salomo och l„t s„ga: ˝Jag har h”rt det budskap du har s„nt till mig. Jag vill g”ra allt vad du beg„r i fr†ga om cedertr„ och cypresstr„. 005:009 Mina tj„nare skola f”ra virket fr†n Libanon ned till havet, och jag skall l†ta l„gga det i flottar p† havet och f”ra det till det st„lle som du anvisar mig, och lossa det d„r; men du m† sj„lv avh„mta det. Du †ter skall g”ra vad jag beg„r, n„mligen f”rse mitt hus med livsmedel.˝ 005:010 S† gav d† Hirom †t Salomo cedertr„ och cypresstr„, s† mycket han beg„rde. 005:011 Men Salomo gav †t Hiram tjugu tusen korer vete, till f”da f”r hans hus, och tjugu korer olja av st”tta oliver. Detta gav Salomo †t Hiram f”r vart †r. 005:012 Och HERREN hade givit Salomo vishet, s†som han hade lovat honom. Och v„nskap r†dde mellan Hiram och Salomo; och de sl”to f”rbund med varandra. 005:013 Och konung Salomo b†dade upp arbetsfolk ur hela Israel, och arbetsfolket utgjorde trettio tusen man. 005:014 Dessa s„nde han till Libanon, tio tusen i v†r m†nad, skiftevis, s† att de voro en m†nad p† Libanon och tv† m†nader hemma; och Adoniram hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena. 005:015 Och Salomo hade sjuttio tusen m„n som buro b”rdor, och †ttio tusen som h”ggo sten i bergen, 005:016 f”rutom de ”verfogdar som av Salomo voro anst„llda ”ver arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade bef„let ”ver folket som utf”rde arbetet. 005:017 Och p† konungens befallning br”to de stora och dyrbara stenar, f”r att husets grund skulle kunna l„ggas med huggen sten, 005:018 Och Salomos byggningsm„n och Hiroms byggningsm„n och m„nnen fr†n Gebal h”ggo och tillredde b†de det tr„virke och de stenar som beh”vdes till att bygga huset. 006:001 I det fyra hundra †ttionde †ret efter Israels barns utt†g ur Egyptens land, i det fj„rde †ret av Salomos regering ”ver Israel, i m†naden Siv, det „r den andra m†naden, begynte han bygga huset †t HERREN. 006:002 Huset som konung Salomo byggde †t HERREN var sextio alnar l†ngt, tjugu alnar brett och trettio alnar h”gt. 006:003 F”rhuset framf”r tempelsalen var tjugu alnar l†ngt, framf”r husets kortsida, och tio alnar brett, d„r det l†g framf”r huset. 006:004 Och han gjorde f”nster p† huset, slutna f”nster, med bj„lkramar. 006:005 Och runt omkring huset, utmed dess v„gg, uppf”rde han en ytterbyggnad, som gick runt omkring husets v„ggar, b†de utmed tempelsalen och utmed koret; och han gjorde d„ri sidokamrar runt omkring. 006:006 Den nedersta v†ningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han hade gjort avsatser p† huset runt omkring utv„ndigt, f”r att icke beh”va g”ra f„sth†l i husets v„ggar. 006:007 Och n„r huset uppf”rdes, byggdes det av sten som hade blivit f„rdighuggen vid stenbrottet; allts† h”rdes varken hammare eller yxa eller andra j„rnverktyg vid huset, n„r det byggdes. 006:008 D”rren till mellersta sidokammaren hade sin plats p† husets s”dra sida, och genom en trappg†ng kom man upp till den mellersta v†ningen, och fr†n den mellersta v†ningen upp till den tredje. 006:009 S† byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset med inl„ggningar och med cederplankor i rader. 006:010 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han v†ningarna fem alnar h”ga; och den var f„st vid huset med cederbj„lkar. 006:011 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade: 006:012 ˝Med detta hus som du nu bygger skall s† ske: om du vandrar efter mina stadgar och g”r efter mina r„tter och h†ller alla mina bud och vandrar efter dem, s† skall jag p† dig uppfylla mitt ord, det som jag talade till din fader David: 006:013 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke ”vergiva mitt folk Israel.˝ 006:014 S† byggde nu Salomo huset och fullbordade det. 006:015 Han t„ckte husets v„ggar inv„ndigt med br„der av cedertr„. Fr†n husets golv „nda upp till takbj„lkarna ”verkl„dde han det med tr„ inv„ndigt; husets golv ”verkl„dde han med br„der av cypresstr„. 006:016 Och han t„ckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med br„der av cedertr„, fr†n golvet „nda upp till bj„lkarna; s† inr„ttade han rummet d„rinne †t sig till ett kor: det allraheligaste. 006:017 Och fyrtio alnar m„tte den del av huset, som utgjorde tempelsalen d„rframf”r. 006:018 Och innantill hade huset en bel„ggning av cedertr„ med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans var d„r av cedertr„, ingen sten syntes. 006:019 Och ett kor inredde han i det inre av huset f”r att d„r st„lla HERRENS f”rbundsark. 006:020 Och framf”r koret, som var tjugu alnar l†ngt, tjugu alnar brett och tjugu alnar h”gt, och som han ”verdrog med fint guld, satte han ett altare, ”verkl„tt med cedertr„. 006:021 Och Salomo ”verdrog det inre av huset med fint guld. Och med kedjor av guld st„ngde han f”r koret; och j„mv„l detta ”verdrog han med guld. 006:022 Allts† ”verdrog han hela huset med guld, till dess att hela huset var helt och h†llet ”verdraget med guld. Han ”verdrog ock med guld hela det altare som h”rde till koret. 006:023 Och till koret gjorde han tv† keruber av olivtr„. Den ena av dem var tio alnar h”g; 006:024 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra vinge var ock fem alnar, s† att det var tio alnar fr†n den ena vingspetsen till den andra. 006:025 Den andra keruben var ock tio alnar. B†da keruberna hade samma m†tt och samma form: 006:026 den ena keruben var tio alnar h”g och likas† den andra keruben. 006:027 Och han st„llde keruberna i de innersta av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, s† att den enas ena vinge r”rde vid den ena v„ggen och den andra kerubens ena vinge r”rde vid den andra v„ggen; och mitt i huset r”rde deras b†da andra vingar vid varandra. 006:028 Och han ”verdrog keruberna med guld. 006:029 Och alla husets v„ggar runt omkring utsirade han med snidverk i form av keruber, palmer och blomsterband; s† b†de i det inre rummet och i det yttre. 006:030 Och husets golv ”verdrog han med guld; s† b†de i det inre rummet och i det yttre. 006:031 F”r ing†ngen till koret gjorde han d”rrar av olivtr„. D”rrinfattningen hade formen av en femkant. 006:032 Och de b†da d”rrarna av olivtr„ prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband, och ”verdrog dem med guld; han lade ut guldet ”ver keruberna och palmerna. 006:033 Likas† gjorde han f”r ing†ngen till tempelsalen d”rrposter av olivtr„, i fyrkant, 006:034 och tv† d”rrar av cypresstr„, var d”rr best†ende av tv† d”rrhalvor som kunde vridas. 006:035 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och ”verdrog dem med guld, som lades j„mnt ”ver snidverken. 006:036 Vidare byggde han den inre f”rg†rdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bj„lkar av cedertr„. 006:037 I det fj„rde †ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i m†naden Siv. 006:038 Och i det elfte †ret, m†naden Bul, det „r den †ttonde m†naden, var huset f„rdigt till alla sina delar alldeles s†som det skulle vara. Han byggde allts† d„rp† i sju †r. 007:001 Men p† sitt eget hus byggde Salomo i tretton †r, innan han fick hela sitt hus f„rdigt. 007:002 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar l†ngt, femtio alnar brett och trettio alnar h”gt, med fyra rader pelare av cedertr„ och med huggna bj„lkar av cedertr„ ovanp† pelarna. 007:003 Det hade ock ett tak av cedertr„ ”ver sidokamrarna, vilka vilade p† pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad. 007:004 Och det hade bj„lklag i tre rader; och f”nster”ppningarna sutto mitt emot varandra i tre omg†ngar. 007:005 Alla d”rr”ppningar och d”rrposter voro fyrkantiga, av bj„lkar; och f”nster”ppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre omg†ngar. 007:006 Vidare gjorde han pelarf”rhuset, femtio alnar l†ngt och trettio alnar brett, och framf”r detta ocks† ett f”rhus med pelare, och med ett trapphus framf”r dessa. 007:007 Och han gjorde tronf”rhuset, d„r han skulle skipa r„tt, domsf”rhuset; det var belagt med cedertr„ fr†n golv till tak. 007:008 Och hans eget hus, d„r han sj„lv skulle bo, p† den andra g†rden, innanf”r f”rhuset, var byggt p† samma s„tt. Salomo byggde ock ett hus, likadant som detta f”rhus, †t Faraos dotter, som han hade tagit till hustru. 007:009 Allt detta var av dyrbara stenar, avm„tta s†som byggnadsblock och s†gade med s†g inv„ndigt och utv„ndigt, alltsammans, „nda ifr†n grunden upp till taklisterna; och likas† allt d„rutanf”r, „nda till den stora f”rg†rdsmuren. 007:010 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio alnars l„ngd och av †tta alnars l„ngd. 007:011 D„rovanp† l†go dyrbara stenar, avm„tta s†som byggnadsblock, „vensom cederbj„lkar. 007:012 Och den stora f”rg†rdsmuren d„r runt omkring var uppf”rd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bj„lkar av cedertr„. S† var det ock med den inre f”rg†rdsmuren till HERRENS hus, s† j„mv„l med husets f”rhus. 007:013 Och konung Salomo s„nde och l„t h„mta Hiram fr†n Tyrus. 007:014 Denne var son till en „nka av Naftali stam, och hans fader var en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och f”rst†nd och kunskap i fullt m†tt till att utf”ra alla slags arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utf”rde alla hans arbeten. 007:015 Han f”rf„rdigade de b†da pelarna av koppar. Aderton alnar h”g var den ena pelaren, och en tolv alnar l†ng tr†d m„tte omf†nget av den andra pelaren. 007:016 Han gjorde ock tv† pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att s„tta ovanp† pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar h”gt. 007:017 N„tlika utsirningar, som bildade ett n„tverk, h„ngprydnader i form av kedjor funnos p† pelarhuvudena som sutto ovanp† pelarna, sju p† vart pelarhuvud. 007:018 Och han gjorde pelarna s†, att tv† rader gingo runt omkring ”ver det ena av de n„tverk som tj„nade till att bet„cka pelarhuvudena, vilka h”jde sig ”ver granat„pplena; och likadant gjorde han p† det andra pelarhuvudet. 007:019 Och pelarhuvudena som sutto ovanp† pelarna inne i f”rhuset voro utformade till liljor, och m„tte fyra alnar. 007:020 P† b†da pelarna funnos pelarhuvuden, ocks† ovantill invid den bukformiga delen inemot n„tverket. Och granat„pplena voro tv† hundra, i rader runt omkring, ”ver det andra pelarhuvudet. 007:021 Pelarna st„llde han upp vid f”rhuset till tempelsalen. Źt den pelare han st„llde upp p† h”gra sidan gav han namnet Jakin, och †t den han st„llde upp p† v„nstra sidan gav han namnet Boas. 007:022 ™verst voro pelarna utformade till liljor. S† blev d† arbetet med pelarna fullbordat. 007:023 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr†n den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar h”gt; och ett trettio alnar l†ngt sn”re m„tte dess omf†ng. 007:024 Och under kanten voro gurklika sirater, som omg†vo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s† att de gingo runt omkring havet. De gurklika siraterna sutto i tv† rader, och de voro gjutna i ett stycke med det ”vriga. 007:025 Det stod p† tolv oxar, tre v„nda mot norr, tre v„nda mot v„ster, tre v„nda mot s”der och tre v„nda mot ”ster; havet stod ovanp† dessa, och deras bakdelar voro alla v„nda in†t. 007:026 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s†som kanten p† en b„gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tv† tusen bat. 007:027 Vidare gjorde han de tio b„ckenst„llen, av koppar. Vart st„ll var fyra alnar l†ngt, fyra alnar brett och tre alnar h”gt. 007:028 Och p† f”ljande s„tt voro dessa st„ll gjorda. De voro f”rsedda med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan h”rnlisterna. 007:029 P† dessa sidolister mellan h”rnlisterna funnos avbildade lejon, tjurar och keruber, och likas† p† h”rnlisterna upptill. Under lejonen och tjurarna sutto nedh„ngande blomsterslingor. 007:030 Vart st„ll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och dess fyra f”tter voro f”rsedda med b„rarmar. Dessa b„rarmar voro gjutna till att sitta under b„ckenet, och mitt f”r var och en sutto blomsterslingor. 007:031 Sin ”ppning hade det inom kransstycket, som h”jde sig en aln upp†t. ”ppningen i detta var rund; det var s† gjort, att det kunde tj„na s†som underlag, och det m„tte en och en halv aln. Ocks† p† dess ”ppning funnos utsirningar. Men sidolisterna d„rtill voro fyrkantiga, icke runda. 007:032 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens h†llare voro f„sta vid b„ckenst„llet. Vart hjul m„tte en och en halv aln. 007:033 Hjulen voro gjorda s†som vagnshjul; och deras h†llare, deras ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna. 007:034 Fyra b„rarmar funnos p† vart st„ll, i de fyra h”rnen; b„rarmarna voro gjorda i ett stycke med sitt st„ll. 007:035 ™verst p† vart st„ll var en helt och h†llet rund uppsats, en halv aln h”g; och ovantill p† vart st„ll sutto dess h†llare, s† ock dess sidolister gjorda i ett stycke d„rmed. 007:036 Och p† h†llarnas ytor och p† sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p† var och en, s† ock blomsterslingor runt omkring. 007:037 P† detta s„tt gjorde han de tio b„ckenst„llen; de voro alla gjutna p† samma s„tt och hade samma m†tt och samma form 007:038 Han gjorde ock tio b„cken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart b„cken, och vart b„cken m„tte fyra alnar; till vart och ett av de tio b„ckenst„llen gjordes ett b„cken. 007:039 Och han st„llde fem av b„ckenst„llen p† h”gra sidan om huset och fem p† v„nstra sidan om huset. Och havet st„llde han p† h”gra sidan om huset, †t sydost. 007:040 Hirom gjorde dessa b„cken, s† ock skovlarna och sk†larna. S† f”rde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utf”ra †t konung Salomo f”r HERRENS hus: 007:041 n„mligen tv† pelare, och de tv† klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp† pelarna, och de tv† n„tverk som skulle bet„cka de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp† pelarna, 007:042 d„rj„mte de fyra hundra granat„pplena till de b†da n„tverken, tv† rader granat„pplen till vart n„tverk, f”r att de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p† pelarna s† skulle bliva bet„ckta, 007:043 Vidare de tio b„ckenst„llen och de tio b„ckenen p† b„ckenst„llen, 007:044 s† ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under havet, 007:045 vidare askk„rlen, skovlarna och sk†larna, korteligen, alla redan n„mnda f”rem†l som Hiram gjorde †t konung Salomo f”r HERRENS hus. Allt var av polerad koppar. 007:046 P† Jordansl„tten l„t konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Saretan. 007:047 Och f”r den ”verm†ttan stora myckenhetens skull l„mnade Salomo alla f”rem†len ov„gda, s† att kopparens vikt icke blev utr”nt. 007:048 Salomo gjorde ock alla ”vriga f”rem†l som skulle finnas i HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som sk†debr”den skulle ligga p†, 007:049 s† ock ljusstakarna, fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra framf”r koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och lampt„ngerna av guld, 007:050 vidare faten, knivarna, de b†da slagen av sk†lar och fyrfaten, av fint guld, „ntligen de gyllene g†ngj„rnen till de d”rrar som ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till de d”rrar i huset, som ledde till tempelsalen. 007:051 Sedan allt det arbete som konung Salomo l„t utf”ra p† HERRENS hus var f„rdigt, f”rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat †t HERREN: silvret, guldet och k„rlen; detta lade han in i skattkamrarna i HERRENS hus. 008:001 D„refter f”rsamlade Salomo de „ldste i Israel, alla huvudm„nnen f”r stammarna, Israels barns familjeh”vdingar, till konung Salomo i Jerusalem, f”r att h„mta HERRENS f”rbundsark upp fr†n Davids stad, det „r Sion. 008:002 S† f”rsamlade sig d† till konung Salomo alla Israels m„n under h”gtiden i m†naden Etanim, det „r den sjunde m†naden. 008:003 N„r d† alla de „ldste i Israel hade kommit tillst„des, lyfte pr„sterna upp arken. 008:004 Och de h„mtade HERRENS ark och uppenbarelset„ltet ditupp, j„mte alla heliga f”rem†l som funnos i t„ltet; pr„sterna och leviterna h„mtade det ditupp. 008:005 Och konung Salomo stod framf”r arken j„mte Israels hela menighet, som hade f”rsamlats till honom; och de offrade d„rvid sm†boskap och f„kreatur i s†dan myckenhet, att de icke kunde t„ljas eller r„knas. 008:006 Och pr„sterna buro in HERRENS f”rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. 008:007 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram ”ver den plats d„r arken stod, s† att arken och dess st„nger ovantill bet„cktes av keruberna. 008:008 Och st„ngerna voro s† l†nga, att deras „ndar v„l kunde ses fr†n helgedomen framf”r koret, men d„remot icke voro synliga l„ngre ute. Och de hava blivit kvar d„r „nda till denna dag. 008:009 I arken fanns intet annat „n de tv† stentavlor som Mose hade lagt ned d„ri vid Horeb, n„r HERREN sl”t f”rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land. 008:010 Men n„r pr„sterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus, 008:011 s† att pr„sterna f”r molnskyns skull icke kunde st† d„r och g”ra tj„nst; ty HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS hus. 008:012 D† sade Salomo: ˝HERREN har sagt att han vill bo i t”cknet. 008:013 Jag har nu byggt ett hus till boning †t dig, berett en plats d„r du m† f”rbliva till evig tid.˝ 008:014 Sedan v„nde konungen sig om och v„lsignade Israels hela f”rsamling, under det att Israels hela f”rsamling f”rblev st†ende. 008:015 Han sade: ˝Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: 008:016 'Fr†n den dag d† jag f”rde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i n†gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d„r mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att r†da ”ver mitt folk Israel.' 008:017 Och min fader David hade v„l i sinnet att bygga ett hus †t HERRENS, Israels Guds, namn; 008:018 men HERREN sade till min fader David: 'D† du nu har i sinnet att bygga ett hus †t mitt namn, s† g”r du visserligen v„l d„ri att du har detta i sinnet; 008:019 dock skall icke du f† bygga detta hus, utan din son, den som har utg†tt fr†n din l„nd, han skall bygga huset †t mitt namn.' 008:020 Och HERREN har uppfyllt det l”fte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids st„lle och sitter nu p† Israels tron, s†som HERREN lovade, och jag har byggt huset †t HERRENS, Israels Guds, namn. 008:021 Och d„r har jag tillrett ett rum f”r arken, i vilken f”rvaras det f”rbund som HERREN sl”t med v†ra f„der, n„r han f”rde dem ut ur Egyptens land.˝ 008:022 D„refter tr„dde Salomo fram f”r HERRENS altare inf”r Israels hela f”rsamling, och utr„ckte sina h„nder mot himmelen 008:023 och sade: ˝HERRE, Israels Gud, ingen gud „r dig lik, uppe i himmelen eller nere p† jorden, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dina tj„nare, n„r de vandra inf”r dig av allt sitt hj„rta, 008:024 du som har h†llit vad du lovade din tj„nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s†som nu har skett. 008:025 S† h†ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj„nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d† p† Israels tron icke inf”r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p† sin v„g, s† att de vandra inf”r mig, s†som du har vandrat inf”r mig.' 008:026 S† l†t nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tj„nare David, min fader, bliva sanna. 008:027 Men kan d† Gud verkligen bo p† jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d† detta hus som jag har byggt! 008:028 Men v„nd dig „nd† till din tj„nares b”n och †kallan, HERRE, min Gud, s† att du h”r p† det rop och den b”n som din tj„nare nu upps„nder till dig, 008:029 och l†ter dina ”gon natt och dag vara ”ppna och v„nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara d„r' -- s† att du ock h”r den b”n som din tj„nare beder, v„nd mot denna plats. 008:030 Ja, h”r p† den †kallan som din tj„nare och ditt folk Israel upps„nda, v„nda mot denna plats. M† du h”ra den och l†ta den komma upp till himmelen, d„r du bor; och n„r du h”r, s† m† du f”rl†ta. 008:031 Om n†gon f”rsyndar sig mot sin n„sta och man †l„gger honom en ed och l†ter honom sv„rja, och han s† kommer och sv„r inf”r ditt altare i detta hus, 008:032 m† du d† h”ra det i himmelen och utf”ra ditt verk och skaffa dina tj„nare r„tt, i det att du d”mer den skyldige skyldig och l†ter hans g„rningar komma ”ver hans huvud, men skaffar r„tt †t den som har r„tt och l†ter honom f† efter hans r„ttf„rdighet. 008:033 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de omv„nda sig till dig och prisa ditt namn och bedja och †kalla dig i detta hus, 008:034 m† du d† h”ra det i himmelen och f”rl†ta ditt folk Israels synd och l†ta dem komma tillbaka till det land som du har givit †t deras f„der. 008:035 Om himmelen bliver tillsluten, s† att regn icke faller, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de d† bedja, v„nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv„nda sig fr†n sin synd, n„r du b”nh”r dem, 008:036 m† du d† h”ra det i himmelen och f”rl†ta dina tj„nares och ditt folk Israels synd, i det att du l„r dem den goda v„g som de skola vandra; och m† du l†ta det regna ”ver ditt land, det som du har givit †t ditt folk till arvedel. 008:037 Om hungersn”d uppst†r i landet, om pest uppst†r, om sot eller rost, om gr„shoppor eller gr„smaskar komma, om fienden tr„nger folket i det land d„r deras st„der st†, eller om n†gon annan pl†ga eller sjukdom kommer, vilken det vara m†, 008:038 och om d† n†gon b”n och †kallan h”jes fr†n n†gon m„nniska, vilken det vara m†, eller fr†n hela ditt folk Israel, n„r de var f”r sig k„nna pl†gan d„rav i sitt hj„rta och s† utr„cka sina h„nder mot detta hus, 008:039 m† du d† h”ra det i himmelen, d„r du bor, och f”rl†ta och utf”ra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans g„rningar, eftersom du k„nner hans hj„rta -- ty du allena k„nner alla m„nniskors hj„rtan -- 008:040 p† det att de alltid m† frukta dig, s† l„nge de leva i det land som du har givit †t v†ra f„der. 008:041 Ocks† om en fr„mling, en som icke „r av ditt folk Israel, kommer ifr†n fj„rran land f”r ditt namns skull 008:042 -- ty man skall ock d„r h”ra talas om ditt stora namn och din starka hand och din utr„ckta arm -- om n†gon s†dan kommer och beder, v„nd mot detta hus, 008:043 m† du d† i himmelen, d„r du bor, h”ra det och g”ra allt varom fr„mlingen ropar till dig, p† det att alla jordens folk m† k„nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g”r, och f”rnimma att detta hus som jag har byggt „r uppkallat efter ditt namn. 008:044 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p† den v„g du s„nder dem, och de d† bedja till HERREN, v„nda i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn, 008:045 m† du d† i himmelen h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt. 008:046 Om de synda mot dig -- eftersom ingen m„nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p† dem och giver dem i fiendens v†ld, s† att man tager dem till f†nga och f”r dem bort till fiendens land, fj„rran eller n„ra, 008:047 men de d† besinna sig i det land d„r de „ro i f†ngenskap, och omv„nda sig och †kalla dig i landet d„r man h†ller dem f†ngna och s„ga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga', 008:048 om de s† omv„nda sig till dig av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, i sina fienders land -- deras som hava f”rt dem i f†ngenskap -- och bedja till dig, v„nda i riktning mot sitt land, det som du har givit †t deras f„der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn, 008:049 m† du d† i himmelen, d„r du bor, h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt 008:050 och f”rl†ta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de ”vertr„delser som de hava beg†tt mot dig, och l†ta dem finna barmh„rtighet inf”r dem som h†lla dem f†ngna, s† att dessa f”rbarma sig ”ver dem. 008:051 Ty de „ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f”rt ut ur Egypten, den sm„ltugnen. 008:052 Ja, l†t dina ”gon vara ”ppna och v„nda till din tj„nares och ditt folk Israels †kallan, s† att du h”r p† dem, s† ofta de ropa till dig. 008:053 Ty du har sj„lv avskilt dem †t dig till arvedel bland alla folk p† Jorden, s†som du talade genom din tj„nare Mose, n„r du f”rde v†ra f„der ut ur Egypten, o Herre, HERRE.˝ 008:054 N„r Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och †kalla HERREN, stod han upp fr†n HERRENS altare, d„r han hade legat p† sina kn„n med h„nderna utr„ckta mot himmelen, 008:055 och tr„dde fram och v„lsignade Israels hela f”rsamling med h”g r”st och sade: 008:056 ˝Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles s†som han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tj„nare Mose. 008:057 S† vare d† HERREN, v†r Gud, med oss, s†som han har varit med v†ra f„der. Han m† icke ”vergiva oss och f”rskjuta oss, 008:058 utan b”ja v†ra hj„rtan till sig, s† att vi alltid vandra p† hans v„gar och h†lla hans bud och stadgar och r„tter, dem som han har givit v†ra f„der. 008:059 Och m† dessa mina ord, med vilka jag har b”nfallit inf”r HERRENS ansikte, vara n„ra HERREN, v†r Gud, dag och natt, s† att han skaffar r„tt †t sin tj„nare och r„tt †t sitt folk Israel, efter var dags behov; 008:060 p† det att alla folk p† jorden m† f”rnimma att HERREN „r Gud, och ingen annan. 008:061 Och m† edra hj„rtan vara h„ngivna †t HERREN, v†r Gud, s† att I alltj„mt vandren efter hans stadgar och h†llen hans bud, s†som I nu g”ren.˝ 008:062 Och konungen j„mte hela Israel offrade slaktoffer inf”r HERRENS ansikte. 008:063 Till det tackoffer som Salomo offrade †t HERREN tog han tjugutv† tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm†boskapen. S† invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn. 008:064 P† samma dag helgade konungen den mellersta delen av f”rg†rden framf”r HERRENS hus, ty d„r offrade han br„nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod inf”r HERRENS ansikte, var f”r litet f”r att br„nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas d„r. 008:065 Vid detta tillf„lle firade Salomo h”gtiden, och med honom hela Israel -- en stor f”rsamling ifr†n hela landet, allt ifr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Egyptens b„ck -- inf”r HERRENS, v†r Guds, ansikte i sju dagar och †ter sju dagar, tillsammans fjorton dagar. 008:066 P† †ttonde dagen l„t han folket g†, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gl„dje och fr”jd ”ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tj„nare David och sitt folk Israel. 009:001 D† nu Salomo hade byggt HERRENS hus f„rdigt, s† ock konungshuset, „vensom allt annat som han hade k„nt †stundan och lust att utf”ra, 009:002 uppenbarade sig HERREN f”r andra g†ngen f”r Salomo, likasom han f”rut hade uppenbarat sig f”r honom i Gibeon. 009:003 Och HERREN sade till honom ˝Jag har h”rt den b”n och †kallan som du har upps„nt till mig; detta hus som du har byggt har jag helgat, till att d„r f„sta mitt namn f”r evig tid. Och mina ”gon och mitt hj„rta skola vara d„r alltid. 009:004 Om du nu vandrar inf”r mig, s†som din fader David vandrade, med ostraffligt hj„rta och i redlighet, s† att du g”r allt vad jag har bjudit dig och h†ller mina stadgar och r„tter 009:005 d† skall jag uppr„tth†lla din konungatron ”ver Israel evinnerligen, s†som jag lovade ang†ende din fader David, n„r jag sade: 'Aldrig skall p† Israels tron saknas en avkomling av dig.' 009:006 Men om I och edra barn v„nden om och ”vergiven mig, och icke h†llen de bud och stadgar som jag har f”relagt eder, utan g†n bort och tj„nen andra gudar och tillbedjen dem, 009:007 d† skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem; och det hus som jag har helgat †t mitt namn skall jag f”rkasta ifr†n mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspr†k och en visa bland alla folk. 009:008 Och huru upph”jt detta hus nu „n m† vara, skall d† var och en som g†r d„rf”rbi bliva h„pen och vissla. Och n„r man fr†gar: 'Varf”r har HERREN gjort s† mot detta land och detta hus?', 009:009 d† skall man svara: 'D„rf”r att de ”verg†vo HERREN, sin Gud, som hade f”rt deras f„der ut ur Egyptens land, och h”llo sig till andra gudar och tillb†do dem och tj„nade dem, d„rf”r har HERREN l†tit allt detta onda komma ”ver dem.'˝ 009:010 N„r de tjugu †r voro f”rlidna, under vilka Salomo byggde p† de tv† husen, HERRENS hus och konungshuset, 009:011 gav konung Salomo tjugu st„der i Galileen †t Hiram, konungen i Tyrus, som hade f”rsett honom med cedertr„, cypresstr„ och guld, s† mycket han beg„rde. 009:012 Men n„r Hiram fr†n Tyrus begav sig ut f”r att bese de st„der som Salomo hade givit honom, behagade de honom icke, 009:013 utan han sade: ˝Vad „r detta f”r st„der som du har givit mig, min broder?˝ Och han kallade dem Kabuls land, s†som de heta „nnu i dag. 009:014 Men Hiram s„nde till konungen ett hundra tjugu talenter guld. 009:015 Och p† f”ljande s„tt f”rh”ll det sig med det arbetsfolk som konung Salomo b†dade upp f”r att bygga HERRENS hus och hans eget hus och Millo, „vensom Jerusalems murar, s† ock Hasor, Megiddo och Geser. 009:016 (Farao, konungen i Egypten, hade n„mligen dragit upp och intagit Geser och br„nt upp det i eld och dr„pt de kanan‚er som bodde i staden, varefter han hade givit den till hemgift †t sin dotter, Salomos hustru. 009:017 Men Salomo byggde upp Geser, „vensom Nedre Bet-Horon, 009:018 s† ock Baalat och Tamar i ”knen d„r i landet, 009:019 vidare alla Salomos f”rr†dsst„der, vagnsst„derna och h„stst„derna, och vad annat Salomo k„nde †stundan att bygga i Jerusalem, p† Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans v„lde.) 009:020 Allt det folk som fanns kvar av amor‚erna, hetiterna, periss‚erna hiv‚erna och jebus‚erna, korteligen, alla de som icke voro av Israels barn -- 009:021 deras avkomlingar, s† m†nga som funnos kvar i landet efter dem, i det Israels barn icke hade f”rm†tt giva dem till spillo, dessa p†lade Salomo att vara arbetspliktiga tj„nare, s†som de „ro „nnu i dag. 009:022 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till tr„l, utan de blevo krigare och blevo hans tj„nare och h”vitsman och k„mpar, eller uppsyningsm„n ”ver hans vagnar och ridh„star. 009:023 ™verfogdarna ”ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa hade bef„let ”ver folket som utf”rde arbetet. 009:024 Men s† snart Faraos dotter hade flyttat upp fr†n Davids stad till det hus som han hade byggt †t henne, byggde han ock Millo. 009:025 Och Salomo offrade tre g†nger om †ret br„nnoffer och tackoffer p† det altare som han hade byggt †t HERREN, och t„nde d„rj„mte r”kelsen inf”r HERRENS ansikte. S† hade han d† gjort huset f„rdigt. 009:026 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, p† stranden av R”da havet, i Edoms land. 009:027 P† denna flotta s„nde Hiram av sitt folk sj”kunnigt skeppsmanskap, som †tf”ljde Salomos folk. 009:028 De foro till Ofir och h„mtade d„rifr†n guld, fyra hundra tjugu talenter, som de f”rde till konung Salomo. 010:001 N„r drottningen av Saba fick h”ra ryktet om Salomo och vad han hade gjort f”r HERRENS namn, kom hon f”r att s„tta honom p† prov med sv†ra fr†gor. 010:002 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort f”lje, med kameler, som buro v„lluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s† ock „dla stenar. Och n„r hon kom inf”r Salomo, f”relade hon honom allt vad hon hade i tankarna. 010:003 Men Salomo gav henne svar p† alla hennes fr†gor; intet var f”rborgat f”r konungen, utan han kunde giva henne svar p† allt. 010:004 N„r nu drottningen av Saba s†g all Salomos vishet, och s†g huset som han hade byggt, 010:005 och s†g r„tterna p† hans bord, och s†g huru hans tj„nare sutto d„r, och huru de som betj„nade honom utf”rde sina †ligganden, och huru de voro kl„dda, och vidare s†g hans munsk„nkar, och n„r hon s†g br„nnoffren som han offrade i HERRENS hus, d† blev hon utom sig av f”rundran. 010:006 Och hon sade till konungen: ˝Sant var det tal som jag h”rde i mitt land om dig och om din vishet. 010:007 Jag ville icke tro vad man sade, f”rr„n jag sj„lv kom och med egna ”gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till h„lften har blivit omtalat f”r mig. Du har l†ngt mer vishet och rikedom, „n jag genom ryktet hade h”rt. 010:008 S„lla „ro dina m„n, s„lla „ro dessa dina tj„nare, som best„ndigt f† st† inf”r dig och h”ra din visdom. 010:009 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s†dant behag i dig, att han har satt dig p† Israels tron! Ja, d„rf”r att HERREN „lskar Israel evinnerligen, d„rf”r har han satt dig till konung, f”r att du skall skipa lag och r„tt.˝ 010:010 Och hon gav †t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s† ock v„lluktande kryddor i stor myckenhet, d„rtill „dla stenar; en s† stor myckenhet av v„lluktande kryddor, som drottningen av Saba gav †t konung Salomo, har aldrig mer blivit inf”rd. 010:011 N„r Hirams flotta h„mtade guld fr†n Ofir, hemf”rde ocks† den fr†n Ofir almugtr„ i stor myckenhet, „vensom „dla stenar. 010:012 Av almugtr„et l„t konungen g”ra tillbeh”r till HERRENS hus och till konungshuset, s† ock harpor och psaltare f”r s†ngarna. S† mycket almugtr„ har sedan intill denna dag icke inf”rts eller blivit sett i landet. 010:013 Konung Salomo †ter gav †t drottningen av Saba allt vad hon †stundade och beg„rde, och sk„nkte henne i sin konungsliga frikostighet ocks† annat d„rut”ver. Sedan v„nde hon om och for till sitt land igen med sina tj„nare. 010:014 Det guld som †rligen inkom till Salomo v„gde sex hundra sextiosex talenter, 010:015 f”rutom det som inkom genom kringresande handelsm„n och genom kr„mares k”penskap, s† ock fr†n Erebs alla konungar och fr†n st†th†llarna i landet. 010:016 Och konung Salomo l„t g”ra tv† hundra stora sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld sex hundra siklar guld; 010:017 likaledes tre hundra mindre sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld tre minor guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. 010:018 Vidare l„t konungen g”ra en stor tron av elfenben och ”verdrog den med fint guld. 010:019 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill avrundat; p† b†da sidor om sitsen voro armst”d, och tv† lejon stodo utmed armst”den; 010:020 och tolv lejon stodo d„r p† de sex trappstegen, p† b†da sidor. N†got s†dant har aldrig blivit f”rf„rdigat i n†got annat rike. 010:021 Och alla konung Salomos dryckesk„rl voro av guld, och alla k„rl i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet, det aktades icke f”r n†got i Salomos tid. 010:022 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p† havet j„mte Hirams flotta; en g†ng vart tredje †r kom Tarsisflottan hem och f”rde med sig guld och silver, elfenben, apor och p†f†glar. 010:023 Och konung Salomo blev st”rre „n n†gon annan konung p† jorden, b†de i rikedom och i vishet. 010:024 Fr†n alla l„nder kom man f”r att bes”ka Salomo och h”ra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hj„rta. 010:025 Och var och en f”rde med sig sk„nker: f”rem†l av silver och av guld, kl„der, vapen, v„lluktande kryddor, h„star och mul†snor. S† skedde †r efter †r. 010:026 Salomo samlade ock vagnar och ridh„star, s† att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh„star; dem f”rlade han dels i vagnsst„derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj„lv. 010:027 Och konungen styrde s†, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr„ lika vanligt som mullb„rsfikontr„ i L†glandet. 010:028 Och h„starna som Salomo l„t anskaffa inf”rdes fr†n Egypten; ett antal kungliga uppk”pare h„mtade ett visst antal av dem till best„mt pris. 010:029 Var vagn som h„mtades upp fr†n Egypten och inf”rdes kostade sex hundra siklar silver, och var h„st ett hundra femtio. Sammalunda inf”rdes ock genom deras f”rsorg s†dana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram. 011:001 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter m†nga andra utl„ndska kvinnor som han „lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor, 011:002 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: ˝I skolen icke inl†ta eder med dem, och de f† icke inl†ta sig med eder; de skola f”rvisso eljest f”rleda edra hj„rtan att avfalla till deras gudar.˝ Till dessa h”ll sig Salomo och „lskade dem. 011:003 Han hade sju hundra furstliga gem†ler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor f”rledde hans hj„rta till avfall. 011:004 Ja, n„r Salomo blev gammal, f”rledde kvinnorna hans hj„rta att avfalla till andra gudar, s† att hans hj„rta icke f”rblev h„ngivet †t HERREN, hans Gud, s†som hans fader Davids hj„rta hade varit. 011:005 S† kom Salomo att f”lja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 011:006 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och f”ljde icke i allt efter HERREN, s†som hans fader David hade gjort. 011:007 Salomo byggde n„mligen d† en offerh”jd †t Kemos, moabiternas styggelse, p† berget ”ster om Jerusalem, och likas† en †t Molok, Ammons barns styggelse. 011:008 P† samma s„tt gjorde han f”r alla sina utl„ndska kvinnor, s† att de fingo t„nda offereld och framb„ra offer †t sina gudar. 011:009 Och HERREN blev vred p† Salomo, d„rf”r att hans hj„rta hade avfallit fr†n HERREN, Israels Gud, som dock tv† g†nger hade uppenbarat sig f”r honom, 011:010 och som hade givit honom ett s„rskilt bud ang†ende denna sak, att han icke skulle f”lja efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade h†llit. 011:011 D„rf”r sade HERREN till Salomo: ˝Eftersom det „r s† med dig, och eftersom du icke har h†llit det f”rbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifr†n dig och giva det †t din tj„nare. 011:012 Men f”r din fader Davids skull vill jag icke g”ra detta i din tid; f”rst ur din sons hand skall jag rycka det. 011:013 Dock skall jag icke rycka hela riket ifr†n honom, utan en stam skall jag giva †t din son, f”r min tj„nare Davids skull och f”r Jerusalems skull, som jag har utvalt.˝ 011:014 Och HERREN l„t en motst†ndare till Salomo uppst† i edom‚en Hadad. Denne var av konungasl„kten i Edom. 011:015 Ty n„r David var i strid med Edom, och h„rh”vitsmannen Joab drog upp f”r att begrava de slagna och d„rvid f”rgjorde allt mank”n i Edom 011:016 -- ty Joab och hela Israel stannade d„r i sex m†nader, till dess att han hade utrotat allt mank”n i Edom -- 011:017 d† flydde Adad j„mte n†gra edomeiska m„n som hade varit i hans faders tj„nst, och de togo v„gen till Egypten; Hadad var d† en ung gosse. 011:018 De begav sig †stad fr†n Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig fr†n Paran och kommo s† till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underh†ll †t honom och gav honom land. 011:019 Och Hadad fann mycken n†d f”r Faraos ”gon, s† att denne gav honom till hustru en syster till sin gem†l, en syster till drottning Tapenes. 011:020 Denna syster till Tapenes f”dde †t honom sonen Genubat, och Tapenes l„t avv„nja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos s”ner. 011:021 D† nu Hadad i Egypten h”rde att David hade g†tt till vila hos sina f„der, och att h„rh”vitsmannen Joab var d”d, sade han till Farao: ˝L†t mig fara hem till mitt land.˝ 011:022 Men Farao sade till honom: ˝Vad fattas dig h„r hos mig, eftersom du vill fara till ditt land?˝ Han svarade: ˝Hindra mig icke, utan l†t mig g†. 011:023 Och Gud l„t „nnu en motst†ndare till honom uppst† i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifr†n sin herre, Hadadeser, konungen i Soba. 011:024 N„r David sedan anst„llde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev h”vitsman f”r en str”vskara; dessa drogo d„refter till Damaskus och slogo sig ned d„r och gjorde sig till herrar i Damaskus. 011:025 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motst†ndare och gjorde det skada, han s†v„l som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung ”ver Aram. 011:026 Och en av Salomos tj„nare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, fr†n Sereda, och hans moder hette Seruga och var „nka. Denne reste sig upp mot konungen. 011:027 Orsaken varf”r han reste sig upp mot konungen var f”ljande. Salomo byggde d† p† Millo; han ville bef„sta det blottade st„llet p† sin fader Davids stad. 011:028 Nu var Jerobeam en dugande man; och d† Salomo s†g att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom ”ver allt det arbete som †l†g Josefs hus. 011:029 Vid den tiden h„nde sig en g†ng att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; d† kom profeten Ahia fr†n Silo emot honom p† v„gen, d„r han gick kl„dd i en ny mantel; och de b†da voro ensamma p† f„ltet. 011:030 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p† sig och ryckte s”nder den i tolv stycken. 011:031 D„refter sade han till Jerobeam: ˝Tag h„r tio stycken f”r dig. Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna †t dig; 011:032 den ena stammen skall han f† beh†lla f”r min tj„nare Davids skull och f”r Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar. 011:033 S† skall ske, d„rf”r att de hava ”vergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat p† mina v„gar och icke gjort vad r„tt „r i mina ”gon, efter mina stadgar och r„tter, s†som hans fader David gjorde. 011:034 Dock skall jag icke taga ifr†n honom sj„lv det samlade riket, utan jag vill l†ta honom f”rbliva furste, s† l„nge han lever, f”r min tj„nare Davids skull, som jag utvalde, d„rf”r att han h”ll mina bud och stadgar. 011:035 Men fr†n hans son skall jag taga konungad”met och giva det †t dig, n„mligen de tio stammarna. 011:036 En stam skall jag giva †t hans son, s† att min tj„nare David alltid har en lampa inf”r mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt †t mig, till att d„r f„sta mitt namn. 011:037 Dig vill jag allts† taga och vill l†ta dig regera ”ver allt vad dig lyster; du skall bliva konung ”ver Israel. 011:038 Om du nu h”rsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p† mina v„gar och g”r vad r„tt „r i mina ”gon, s† att du h†ller mina stadgar och bud, s†som min tj„nare David gjorde, s† skall jag vara med dig och bygga †t dig ett hus som bliver best†ndande, s†som jag byggde ett hus †t David, och jag skall giva Israel †t dig. -- 011:039 Ja, f”r den sakens skull skall jag ”dmjuka Davids s„d, dock icke f”r alltid.˝ 011:040 Och Salomo s”kte tillf„lle att d”da Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos d”d. 011:041 Vad nu mer „r att s„ga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos kr”nika. 011:042 Den tid Salomo regerade i Jerusalem ”ver hela Israel var fyrtio †r. 011:043 Och Salomo gick till vila hos sina f„der och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom. 012:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem f”r att g”ra honom till konung. 012:002 N„r Jerobeam, Nebats son, h”rde detta -- han var d† „nnu kvar i Egypten, dit han hade flytt f”r konung Salomo; Jerobeam bodde allts† i Egypten, 012:003 men de s„nde ditbort och l„to kalla honom †ter -- d† kom han tillst„des j„mte Israels hela f”rsamling och talade till Rehabeam och sade: 012:004 ˝Din fader gjorde v†rt ok f”r sv†rt; men l„tta nu du det sv†ra arbete och det tunga ok som din fader lade p† oss, s† vilja vi tj„na dig.˝ 012:005 Han svarade dem: ˝G†n bort och v„nten „nnu tre dagar, och kommen s† tillbaka till mig.˝ Och folket gick. 012:006 D† r†df”rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tj„nst hos hans fader Salomo, medan denne „nnu levde; han sade: ˝Vilket svar r†den I mig att giva detta folk?˝ 012:007 De svarade honom och sade: ˝Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tj„nst, om du lyssnar till deras b”n och talar goda ord till dem, s† skola de f”r alltid bliva dina tj„nare.˝ 012:008 Men han aktade icke p† det r†d som de gamle hade givit honom, utan r†df”rde sig med de unga m„n som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tj„nst. 012:009 Han sade till dem: ˝Vilket svar r†den I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'L„tta det ok som din fader har lagt p† oss'?˝ 012:010 De unga m„nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d† och sade: ˝S† b”r du s„ga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde v†rt ok tungt, men l„tta du det f”r oss' -- s† b”r du tala till dem: 'Mitt minsta finger „r tjockare „n min faders l„nd. 012:011 S† veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s† skall jag g”ra edert ok „nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag tukta eder med skorpiongissel.'˝ 012:012 S† kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p† tredje dagen, s†som konungen hade befallt, i det han sade: ˝Kommen tillbaka till mig p† tredje dagen.˝ 012:013 D† gav konungen folket ett h†rt svar; ty han aktade icke p† det r†d som de gamle hade givit honom. 012:014 Han talade till dem efter de unga m„nnens r†d och sade: ˝Har min fader gjort edert ok tungt, s† skall jag g”ra edert ok „nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag tukta eder med skorpiongissel.˝ 012:015 Allts† h”rde konungen icke p† folket; ty det var s† skickat av HERREN, f”r att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr†n Silo. 012:016 D† nu hela Israel f”rnam att konungen icke ville h”ra p† dem, gav folket konungen detta svar: ˝Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sj„lv om ditt hus, du David.˝ D„refter drog Israel hem till sina hyddor. 012:017 Allenast ”ver de israeliter som bodde i Juda st„der f”rblev Rehabeam konung. 012:018 Och n„r konung Rehabeam s„nde †stad Adoram, som hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena, stenade hela Israel denne till d”ds; och konung Rehabeam sj„lv m†ste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 012:019 S† avf”ll Israel fr†n Davids hus och har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. 012:020 Men n„r hela Israel h”rde att Jerobeam hade kommit tillbaka, s„nde de och l„to kalla honom till folkf”rsamlingen och gjorde honom till konung ”ver hela Israel; ingen h”ll sig till Davids hus, utom Juda stam allena. 012:021 Och n„r Rehabeam kom till Jerusalem, f”rsamlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra †ttio tusen utvalda krigare, f”r att de skulle strida mot Israels hus och †tervinna konungad”met †t Rehabeam, Salomos son. 012:022 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja; 012:023 han sade: ˝S„g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det ”vriga folket: 012:024 S† s„ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra br”der, Israels barn. V„nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fr†n mig.˝ Och de lyssnade till HERRENS ord och v„nde om och gingo sin v„g, s†som HERREN hade befallt. 012:025 Men Jerobeam bef„ste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig d„r. D„rifr†n drog han †stad och bef„ste Penuel. 012:026 Och Jerobeam sade vid sig sj„lv: ˝S†som nu „r, kan riket komma tillbaka till Davids hus. 012:027 Ty om folket h„r f†r draga upp och anst„lla slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, s† kan folkets hj„rta v„nda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, d† kunna de dr„pa mig och v„nda tillbaka till Rehabeam, Juda konung.˝ 012:028 Sedan nu konungen hade ”verlagt h„rom, l„t han g”ra tv† kalvar av guld. D„refter sade han till folket: ˝Nu m† det vara nog med edra f„rder upp till Jerusalem. Se, h„r „r din Gud, Israel, han som har f”rt dig upp ur Egyptens land.˝ 012:029 Och han st„llde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan. 012:030 Detta blev en orsak till synd; folket gick „nda till Dan f”r att tr„da fram inf”r den ena av dem. 012:031 Han byggde ocks† upp offerh”jdshus och gjorde till pr„ster allahanda m„n ur folket, s†dana som icke voro av Levi barn. 012:032 Och Jerobeam anordnade en h”gtid i †ttonde m†naden, p† femtonde dagen i m†naden, lik h”gtiden Juda, och steg d† upp till altaret; s† gjorde han i Betel f”r att offra †t de kalvar som han hade l†tit g”ra. Och de m„n som han hade gjort till offerh”jdspr„ster l„t han g”ra tj„nst i Betel. 013:033 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts† upp p† femtonde dagen i †ttonde m†naden, den m†nad som han av eget p†fund hade valt. Han anordnade n„mligen d† en h”gtid f”r Israels barn och steg upp till altaret f”r att d„r t„nda offereld. 013:001 Men d† kom p† HERRENS befallning en gudsman fr†n Juda till Betel, just n„r Jerobeam stod vid altaret f”r att d„r t„nda offereld. 013:002 Och mannen ropade mot altaret p† HERRENS befallning och sade: ˝Altare! Altare! S† s„ger HERREN: Se, †t Davids hus skall f”das en son vid namn Josia, han skall p† dig slakta offerh”jdspr„sterna som ant„nda offereld p† dig, och m„nniskoben skall man d† br„nna upp p† dig.˝ 013:003 P† samma g†ng angav han ett tecken, i det han sade: ˝Detta „r tecknet p† att det „r HERREN som har talat: se, altaret skall r„mna, och askan d„rp† skall spillas ut.˝ 013:004 N„r konung Jerobeam h”rde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, r„ckte han ut sin hand fr†n altaret och sade: ˝Gripen honom.˝ Men handen som han hade r„ckt ut mot honom f”rvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen. 013:005 Och altaret r„mnade, och askan p† altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen p† HERRENS befallning hade angivit. 013:006 D† tog konungen till orda och sade till gudsmannen: ˝B”nfall inf”r HERREN, din Gud, och bed f”r mig att jag m† kunna draga min hand tillbaka till mig igen.˝ Och gudsmannen b”nf”ll inf”r HERREN; och konungen kunde d† draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som f”rut. 013:007 D† talade konungen till gudsmannen: ˝Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en g†va.˝ 013:008 Men gudsmannen svarade konungen: ˝Om du „n vill giva mig h„lften av vad som finnes i ditt hus, s† kommer jag dock icke med dig; h„r p† orten vill jag varken „ta eller dricka. 013:009 Ty s† har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken „ta eller dricka, och ej heller v„nda tillbaka samma v„g du har g†tt hit.˝ 013:010 D„refter gick han sina f„rde en annan v„g och v„nde icke tillbaka samma v„g han hade kommit till Betel. 013:011 Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och f”rt„ljde f”r honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. N„r de hade f”rt„ljt detta f”r sin fader, 013:012 fr†gade deras fader dem vilken v„g han hade g†tt. Och hans s”ner visste vilken v„g gudsmannen som kom fr†n Juda hade g†tt. 013:013 D† sade han till sina s”ner: ˝Sadlen †snan †t mig.˝ N„r de d† hade sadlat †snan †t honom, satte han sig p† den 013:014 och begav dig †stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han fr†gade honom: ˝Žr du den gudsman som har kommit fr†n Juda?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 013:015 D† sade han till honom: ˝Kom med mig hem och „t med mig.˝ 013:016 Men han svarade: ˝Jag kan icke v„nda om med dig och f”lja dig, och jag vill icke „ta eller dricka med dig h„r p† orten; 013:017 ty s† har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken „ta eller dricka d„r; du skall icke heller g† tillbaka samma v„g du har g†tt dit.˝ 013:018 Han sade till honom: ˝Jag „r ock en profet s†som du, och en „ngel har talat till mig p† HERRENS befallning och sagt: 'F”r honom tillbaka med dig hem och giv honom att „ta och dricka.'˝ Men h„ri lj”g han f”r honom. 013:019 D† v„nde han tillbaka med honom och †t i hans hus och drack. 013:020 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade f”rt honom tillbaka. 013:021 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit fr†n Juda och sade: ˝S† s„ger HERREN: D„rf”r att du har varit genstr„vig mot HERRENS ord och icke h†llit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig, 013:022 utan v„nt tillbaka och „tit och druckit p† den ort d„r han hade f”rbjudit, dig att „ta och dricka, d„rf”r skall din d”da kropp icke komma i dina f„ders grav. 013:023 Sedan han nu hade „tit och druckit, sadlade han †snan †t honom, †t profeten som han hade f”rt tillbaka. 013:024 Och denne begav sig †stad; men ett lejon kom emot honom p† v„gen och d”dade honom. Sedan l†g hans d”da kropp utstr„ckt d„r p† v„gen, under det att †snan stod bredvid den; och lejonet stod ocks† bredvid den d”da kroppen. 013:025 D† nu folk som gick d„rf”rbi fick se den d”da kroppen ligga utstr„ckt p† v„gen och lejonet st† bredvid den d”da kroppen, gingo de in i staden d„r den gamle profeten bodde och omtalade det d„r. 013:026 N„r profeten, som hade f”rt honom tillbaka fr†n hans v„g, h”rde det, sade han: ˝Det „r gudsmannen, han som var genstr„vig mot HERRENS ord; d„rf”r har HERREN givit honom i lejonets v†ld, och det har krossat och d”dat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.˝ 013:027 D„refter tillsade han sina s”ner att de skulle sadla †snan †t honom; och de sadlade den. 013:028 S† begav han sig †stad och fann den d”da kroppen liggande utstr„ckt p† v„gen och †snan och lejonet st†ende bredvid den d”da kroppen; lejonet hade icke „tit av den d”da kroppen och ej heller krossat †snan. 013:029 D† tog profeten upp gudsmannens d”da kropp och lade den p† †snan och f”rde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad f”r att h†lla d”dsklagan och begrava honom. 013:030 Och han lade hans d”da kropp i sin egen grav; och de h”llo d”dsklagan efter honom och ropade: ˝Ack ve, min broder!˝ 013:031 D† han nu hade begravit honom, sade han till sina s”ner: ˝N„r jag d”r, s† begraven mig i den grav d„r gudsmannen ligger begraven; l„ggen mina ben vid sidan av hans ben. 013:032 Ty f”rvisso skall det ord g† i fullbordan, som han p† HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerh”jdshus i Samariens st„der.˝ 013:033 Dock v„nde Jerobeam efter detta icke om fr†n sin onda v„g, utan gjorde †ter allahanda man ur folket till offerh”jdspr„ster; vem som hade lust d„rtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerh”jdspr„st. 013:034 P† detta s„tt blev han f”r Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utpl†nat och utrotat fr†n jorden. 014:001 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk. 014:002 D† sade Jerobeam till sin hustru: ˝St† upp och f”rkl„d dig, s† att ingen kan m„rka att du „r Jerobeams hustru, och g† till Silo, ty d„r bor profeten Ahia, han som f”rkunnade om mig att jag skulle bliva konung ”ver detta folk. 014:003 Och tag med dig tio br”d, d„rtill sm†tt bakverk och en kruka honung, och g† in till honom; han skall d† f”rkunna f”r dig huru det skall g† med gossen.˝ 014:004 Jerobeams hustru gjorde s†; hon stod upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans ”gon voro starrblinda av †lderdom. 014:005 Men HERREN hade sagt till Ahia: ˝Just nu kommer Jerobeams hustru f”r att f”rfr†ga sig hos dig om sin son, ty han „r sjuk; s† och s† skall du tala till henne. Men n„r hon kommer, skall hon st„lla sig fr„mmande. 014:006 D† nu Ahia h”rde ljudet av hennes steg, n„r hon kom i d”rren, sade han: ˝Kom in, du Jerobeams hustru. Varf”r st„ller du dig fr„mmande? Jag har ju f†tt uppdrag att giva dig ett h†rt budskap. 014:007 G† och s„g Jerobeam: S† s„ger HERREN, Israels Gud: Se, jag har upph”jt dig ur folket och satt dig till furste ”ver mitt folk Israel 014:008 och har ryckt riket fr†n Davids hus och givit det †t dig. Men du har icke varit s†dan som min tj„nare David, som h”ll mina bud och f”ljde efter mig av allt sitt hj„rta, s† att han gjorde allenast vad r„tt var i mina ”gon; 014:009 utan du har gjort mer ont „n alla som hava varit f”re dig och har g†tt bort och gjort dig andra gudar, n„mligen gjutna bel„ten, f”r att f”rt”rna mig, och har kastat mig bakom din rygg. 014:010 D„rf”r skall jag l†ta olycka komma ”ver Jerobeams hus och utrota allt mank”n av Jerobeams hus, b†de sm† och stora i Israel; och jag skall bortsopa Jerobeams hus, s†som man sopar bort orenlighet, till dess det bliver en „nde d„rp†. 014:011 Den av Jerobeams hus, som d”r i staden, skola hundarna „ta upp, och den som d”r ute p† marken, skola himmelens f†glar „ta upp. Ty s† har HERREN talat. 014:012 S† st† du nu upp och g† hem igen. N„r din fot tr„der in i staden, skall barnet d”. 014:013 Och hela Israel skall h†lla d”dsklagan efter honom, och man skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han komma i en grav, d„rf”r att i Jerobeams hus dock hos honom blev funnet n†got som var gott inf”r HERREN, Israels Gud. 014:014 Men HERREN skall l†ta en konung ”ver Israel uppst† †t sig, en konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta „r den dagen; och vad skall icke nu ske! 014:015 HERREN skall sl† Israel, s† att det bliver likt vassen, som vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han har givit †t deras f„der, och skall f”rstr” dem p† andra sidan floden, d„rf”r att de hava gjort sig Aseror och d„rmed f”rt”rnat HERREN. 014:016 Och han skall prisgiva Israel f”r de synders skull som Jerobeam har beg†tt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.˝ 014:017 D† stod Jerobeams hustru upp och gick sin v„g och kom till Tirsa; och just som hon betr„dde husets tr”skel, gav gossen upp andan. 014:018 Och man begrov honom, och hela Israel h”ll d”dsklagan efter honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tj„nare, profeten Ahia. 014:019 Vad nu mer „r att s„ga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 014:020 Den tid Jerobeam regerade var tjugutv† †r. S† gick han till vila hos sina f„der; och hans son Nadab blev konung efter honom. 014:021 Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett †r gammal var Rehabeam, n„r han blev konung, och han regerade sjutton †r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israels stammar, till att d„r f„sta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. 014:022 Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; med de synder som de begingo retade de honom l†ngt mer, „n deras f„der hade gjort. 014:023 Ty ocks† de byggde sig offerh”jder och reste stoder och Aseror p† alla h”ga kullar och under alla gr”na tr„d; 014:024 ja, ocks† tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 014:025 Men i konung Rehabeams femte regerings†r drog Sosak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. 014:026 Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllene sk”ldar som Salomo hade l†tit g”ra. 014:027 I deras st„lle l„t konung Rehabeam g”ra sk”ldar av koppar, och dessa l„mnade han i f”rvar †t h”vitsm„nnen f”r drabanterna som h”llo vakt vid ing†ngen till konungshuset. 014:028 Och s† ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna dem; sedan f”rde de dem tillbaka till drabantsalen. 014:029 Vad nu mer „r att s„ga om Rehabeam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 014:030 Men Rehabeam och Jerobeam l†go i krig med varandra, s† l„nge de levde. 014:031 Och Rehabeam gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom. 015:001 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regerings†r blev Abiam konung ”ver Juda. 015:002 Han regerade tre †r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. 015:003 Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade beg†tt f”re honom, och hans hj„rta var icke h„ngivet †t HERREN, hans Gud, s†som hans fader Davids hj„rta hade varit. 015:004 Allenast f”r Davids skull l„t HERREN, hans Gud, honom f† en lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom och l„t Jerusalem hava best†nd -- 015:005 detta d„rf”r att David gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och icke vek ifr†n n†got som han bj”d honom, s† l„nge han levde, utom i saken med hetiten Uria. 015:006 Men Rehabeam och Jerobeam l†go i krig med varandra, s† l„nge den f”rre levde. 015:007 Vad nu mer „r att s„ga om Abiam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. Men Abiam och Jerobeam l†go i krig med varandra. 015:008 Och Abiam gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. 015:009 I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regerings†r blev Asa konung ”ver Juda. 015:010 Han regerade fyrtioett †r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. 015:011 Och Asa gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, s†som hans fader David hade gjort 015:012 Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de el„ndiga avgudabel„ten som hans fader hade l†tit g”ra. 015:013 Ja, sin moder Maaka avsatte han fr†n hennes drottningsv„rdighet, d„rf”r att hon hade satt upp en styggelse †t Aseran; Asa h”gg nu ned styggelsen och br„nde upp den i Kidrons dal. 015:014 Men offerh”jderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hj„rta h„ngivet †t HERREN, s† l„nge han levde. 015:015 Och han f”rde in i HERRENS hus b†de vad hans fader och vad han sj„lv hade helgat †t HERREN: silver, guld och k„rl. 015:016 Men Asa och Baesa, Israels konung, l†go i krig med varandra, s† l„nge de levde. 015:017 Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte bef„sta Rama, f”r att hindra att n†gon komme vare sig till eller ifr†n Asa, Juda konung. 015:018 D† tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i HERRENS hus, „vensom skatterna i konungshuset, och l„mnade detta †t sina tj„nare; d„refter s„nde konung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och l„t s„ga: 015:019 ˝Ett f”rbund best†r ju mellan mig och dig, s†som det var mellan min fader och din fader. Se, h„r s„nder jag dig sk„nker av silver och guld, s† bryt d† nu ditt f”rbund med Baesa, Israels konung, f”r att han m† l„mna mig i fred.˝ 015:020 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s„nde sina krigsh”vitsm„n mot Israels st„der och f”rh„rjade Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot j„mte hela Naftali land. 015:021 N„r Baesa h”rde detta, avstod han fr†n att bef„sta Rama och h”ll sig sedan stilla i Tirsa. 015:022 Men konung Asa b†dade upp hela Juda, ingen fritagen; och de f”rde bort stenar och tr„virke som Baesa anv„nde till att bef„sta Rama. D„rmed bef„ste nu konung Asa Geba i Benjamin, s† ock Mispa. 015:023 Allt vad mer „r att s„ga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt vad han gjorde och om de st„der han byggde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. Men p† sin †lderdom fick han en sjukdom i sina f”tter. 015:024 Och Asa gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konung efter honom. 015:025 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung ”ver Israel i Asas, Juda konungs, andra regerings†r, och han regerade ”ver Israel i tv† †r. 015:026 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och vandrade p† sin faders v„g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda. 015:027 Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en sammansv„rjning mot honom, och Baesa dr„pte honom vid Gibbeton, som tillh”rde filist‚erna; Nadab med hela Israel h”ll n„mligen p† med att bel„gra Gibbeton. 015:028 I Asas, Juda konungs, tredje regerings†r var det som Baesa d”dade honom, och han blev s† sj„lv konung i hans st„lle. 015:029 Och n„r han hade blivit konung f”rgjorde han hela Jerobeams hus; han l„t intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tj„nare Ahia fr†n Silo -- 015:030 detta f”r de synders skull som Jerobeam hade beg†tt, och genom vilka han kom Israel att synda, s† att han d„rmed f”rt”rnade HERREN, Israels Gud. 015:031 Vad nu mer „r att s„ga om Nadab och om allt vad han gjorde det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:032 Men Asa och Baesa, Israels konung, l†go i krig med varandra, l„nge de levde. 015:033 I Asas, Juda konungs, tredje regerings†r blev Baesa, Ahias son, konung ”ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra †r. 015:034 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och vandrade p† Jerobeams v„g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda. 016:001 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade: 016:002 ˝Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste ”ver mitt folk Israel. Men du har vandrat p† Jerobeams v„g och kommit mitt folk Israel att synda, s† att de hava f”rt”rnat mig genom sina synder. 016:003 D„rf”r vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill g”ra med ditt hus s†som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. 016:004 Den av Baesas hus, som d”r i staden, skola hundarna „ta upp, och den av hans hus, som d”r ute p† marken, skola himmelens f†glar „ta upp.˝ 016:005 Vad nu mer „r att s„ga om Baesa, om vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 016:006 Och Baesa gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Tirsa. Och hans son Ela blev konung efter honom. 016:007 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit till Baesa och hans hus, icke allenast f”r allt det onda som han hade gjort i HERRENS ”gon, d† han f”rt”rnade honom genom sina h„nders verk, s† att det m†ste g† honom s†som det gick Jerobeams hus, utan ock d„rf”r att han hade f”rgjort detta. 016:008 I Asas, Juda konungs, tjugusj„tte regerings†r blev Ela, Baesas son, konung ”ver Israel i Tirsa och regerade i tv† †r. 016:009 Men hans tj„nare Simri, som var h”vitsman f”r den ena h„lften av stridsvagnarna, anstiftade en sammansv„rjning mot honom. Och en g†ng, d† han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus, ”verhovm„starens i Tirsa, 016:010 kom Simri dit och slog honom till d”ds -- det var i Asas, Juda konungs, tjugusjunde regerings†r -- och han sj„lv blev s† konung i hans st„lle. 016:011 Och n„r han hade blivit konung och intagit sin tron, f”rgjorde han hela Baesas hus, utan att l†ta n†gon av mank”n bliva kvar, varken hans blodsf”rvanter eller hans v„nner. 016:012 S† utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu -- 016:013 detta f”r alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade beg†tt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s† att de f”rt”rnade HERREN, Israels Gud, med de f†f„ngliga avgudar som de dyrkade. 016:014 Vad nu mer „r att s„ga om Ela och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 016:015 I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regerings†r blev Simri konung och regerade i sju dagar, i Tirsa. Folket h”ll d† p† att bel„gra Gibbeton, som tillh”rde filist‚erna. 016:016 Medan nu folket h”ll p† med bel„gringen, fingo de h”ra s„gas ˝Simri har anstiftat en sammansv„rjning; han har ock dr„pt konungen.˝ D† gjorde hela Israel samma dag Omri, den israelitiske h„rh”vitsmannen, till konung, i l„gret. 016:017 D„refter drog Omri med hela Israel upp fr†n Gibbeton, och de angrepo Tirsa. 016:018 Men n„r Simri s†g att staden var intagen, gick han in i konungshusets palatsbyggnad och br„nde upp konungshuset j„mte sig sj„lv i eld och omkom s† -- 016:019 detta f”r de synders skull som han hade beg†tt, i det att han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och vandrade p† Jerobeams v„g och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade kommit Israel att synda. 016:020 Vad nu mer „r att s„ga om Simri och om den sammansv„rjning som han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 016:021 Nu delade sig Israels folk i tv† h„lfter; den ena h„lften av folket h”ll sig till Tibni, Ginats son, och ville g”ra honom till konung, och den andra h„lften h”ll sig till Omri. 016:022 Men den del av folket som h”ll sig till Omri, fick ”verhanden ”ver den del som h”ll sig till Tibni, Ginats son. Och n„r Tibni var d”d, blev Omri konung. 016:023 I Asas, Juda konungs, trettiof”rsta regerings†r blev Omri konung ”ver Israel och regerade i tolv †r; i Tirsa regerade han i sex †r. 016:024 Han k”pte berget Samaria av Semer f”r tv† talenter silver; och han bebyggde berget och kallade staden som han byggde d„r Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets „gare. 016:025 Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han gjorde mer ont „n n†gon av dem som hade varit f”re honom. 016:026 Han vandrade i allt p† Jerobeams, Nebats sons, v„g och i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s† att de f”rt”rnade HERREN, Israels Gud, med de f†f„ngliga avgudar de dyrkade. 016:027 Vad nu mer „r att s„ga om Omri, om vad han gjorde och om de bedrifter han utf”rde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 016:028 Och Omri gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Samaria. Och hans son Ahab blev konung efter honom. 016:029 Ahab, Omris son, blev konung ”ver Israel i Asas, Juda konungs, trettio†ttonde regerings†r; sedan regerade Ahab, Omris son, i tjugutv† †r ”ver Israel i Samaria. 016:030 Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, mer „n n†gon av dem som hade varit f”re honom. 016:031 Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons, synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal, sidoniernas konung, och gick s† †stad och tj„nade Baal och tillbad honom. 016:032 Och han reste ett altare †t Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 016:033 D„rtill l„t Ahab g”ra Aseran. S† gjorde Ahab mer till att f”rt”rna HERREN, Israels Gud, „n n†gon av de Israels konungar som hade varit f”re honom. 016:034 Under hans tid byggde beteliten Hiel †ter upp Jeriko. Men n„r han lade dess grund, kostade det honom hans „ldste son Abiram, och n„r han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Josua, Nuns son. 017:001 Och tisbiten Elia, en man som f”rut hade uppeh†llit sig i Gilead, sade till Ahab: ˝S† sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tj„nare jag „r, under dessa †r skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag s„ger det.˝ 017:002 Och HERRENS ord kom till honom; han sade: 017:003 ˝G† bort h„rifr†n och begiv dig ”sterut, och g”m dig vid b„cken Kerit, som ”sterifr†n rinner ut i Jordan. 017:004 Din dryck skall du f† ur b„cken, och korparna har jag bjudit att d„r f”rse dig med f”da.˝ 017:005 D† gick han bort och gjorde s†som HERREN hade befallt; han gick bort och uppeh”ll sig vid b„cken Kerit, som ”sterifr†n rinner ut i Jordan. 017:006 Och korparna f”rde till honom br”d och k”tt om morgonen, och br”d och k”tt om aftonen, och sin dryck fick han ur b„cken. 017:007 Men efter n†gon tid torkade b„cken ut, d„rf”r att det icke regnade i landet. 017:008 D† kom HERRENS ord till honom; han sade: 017:009 ˝St† upp och g† till Sarefat, som h”r till Sidon, och uppeh†ll dig d„r. Se, jag har d„r bjudit en „nka att f”rse dig med f”da.˝ 017:010 Han stod upp och gick till Sarefat. Och n„r han kom till stadsporten, fick han d„r se en „nka som samlade ved. D† ropade han till henne och sade: ˝H„mta litet vatten †t mig i k„rlet, s† att jag f†r dricka.˝ 017:011 N„r hon nu gick f”r att h„mta det, ropade han efter henne och sade: ˝Tag ock med dig ett stycke br”d †t mig.˝ 017:012 Men hon svarade: ˝S† sant HERREN, din Gud, lever, jag „ger icke en kaka br”d, utan allenast en hand full mj”l i krukan och litet olja i kruset. Och se, h„r har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag g†r nu hem och tillreder det †t mig och min son, f”r att vi m† „ta det och sedan d”.˝ 017:013 D† sade Elia till henne: ˝Frukta icke; g† och g”r s†som du har sagt. Men red f”rst till en liten kaka d„rav †t mig, och b„r ut den till mig; red sedan till †t dig och din son. 017:014 Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud: Mj”let i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d† HERREN l†ter det regna p† jorden.˝ 017:015 D† gick hon †stad och gjorde s†som Elia hade sagt. Och hon hade sedan att „ta, hon sj„lv och han och hennes husfolk, en l†ng tid. 017:016 Mj”let i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tr”t icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia. 017:017 Men h„refter h„nde sig, att kvinnans, hans v„rdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket sv†r, s† att han till slut icke mer andades. 017:018 D† sade hon till Elia: ˝Vad har du med mig att g”ra, du gudsman? Du har kommit till mig, f”r att min missg„rning skulle bliva ih†gkommen, s† att min son m†ste d”.˝ 017:019 Men han sade till henne: ˝Giv mig din son.˝ Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen d„r han bodde och lade honom p† sin s„ng. 017:020 Och han ropade till HERREN och sade: ˝HERRE, min Gud, har du v„l kunnat g”ra s† illa mot denna „nka, vilkens g„st jag „r, att du har d”dat hennes son?˝ 017:021 D„refter str„ckte han sig ut ”ver gossen tre g†nger och ropade till HERREN och sade: ˝HERRE, min Gud, l†t denna gosses sj„l komma tillbaka in i honom.˝ 017:022 Och HERREN h”rde Elias r”st, och gossens sj„l kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 017:023 Och Elia tog gossen och bar honom fr†n salen ned i huset och gav honom †t hans moder. Och Elia sade: ˝Se, din son lever.˝ 017:024 D† sade kvinnan till Elia: ˝Nu vet jag att du „r en gudsman, och att HERRENS ord i din mun „r sanning.˝ 018:001 En l†ng tid h„refter, p† tredje †ret, kom HERRENS ord till Elia; han sade: ˝G† †stad och tr„d fram f”r Ahab, s† skall jag sedan l†ta det regna p† jorden.˝ 018:002 D† gick Elia †stad f”r att tr„da fram f”r Ahab. Men hungersn”den var d† stor i Samaria. 018:003 Och Ahab kallade till sig Obadja, sin ”verhovm„stare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver. 018:004 Och n„r Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och g”mt dem, femtio man †t g†ngen, i en grotta och f”rsett dem med mat och dryck. 018:005 Ahab sade nu till Obadja: ˝Far igenom landet till alla vattenk„llor och alla b„ckar. Kanh„nda skola vi finna gr„s, s† att vi kunna beh†lla h„star och mul†snor vid liv och slippa att slakta ned n†gon boskap.˝ 018:006 Och de f”rdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en v„g f”r sig, och Obadja for en annan v„g f”r sig. 018:007 N„r nu Obadja f„rdades sin v„g fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han k„nde igen denne och f”ll ned p† Sitt ansikte och sade: ˝Žr du h„r, min herre Elia?˝ 018:008 Han svarade honom: ˝Ja. G† och s„g till din herre: 'Elia „r h„r.'˝ 018:009 D† sade han: ˝Varmed har jag f”rsyndat mig, eftersom du vill giva din tj„nare i Ahabs hand och l†ta honom d”da mig? 018:010 S† sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke n†got folk eller n†got rike dit min herre icke har s„nt f”r att s”ka efter dig; och om man har svarat: 'Han „r icke h„r', s† har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig. 018:011 Och nu s„ger du: 'G† och s„g till din herre: Elia „r h„r!' 018:012 Om nu, n„r jag g†r ifr†n dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likv„l komme med ditt budskap till Ahab, s† skulle han dr„pa mig, n„r han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tj„nare, fruktat HERREN allt ifr†n min ungdom. 018:013 Har det icke blivit ber„ttat f”r min herre vad jag gjorde, n„r Isebel dr„pte HERRENS profeter, huru jag g”mde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och †ter femtio, i en grotta och f”rs†g dem med mat och dryck? 018:014 Och nu s„ger du: 'G† och s„g till din herre: Elia „r h„r!' -- f”r att han skall dr„pa mig.˝ 018:015 Men Elia svarade: ˝S† sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tj„nare jag „r, redan i dag skall jag tr„da fram f”r honom.˝ 018:016 D† gick Obadja Ahab till m”tes och f”rkunnade detta f”r honom; och Ahab begav sig †stad f”r att m”ta Elia. 018:017 Och n„r Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ˝Žr du h„r, du som drager olycka ”ver Israel?˝ 018:018 Han svarade: ˝Det „r icke jag, som drager olycka ”ver Israel, utan du och din faders hus, d„rmed att I ”vergiven HERRENS bud, och d„rmed att du f”ljer efter Baalerna. 018:019 Men s„nd nu bort och f”rsamla hela Israel till mig p† berget Karmel, j„mte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som „ta vid Isebels bord.˝ 018:020 D† s„nde Ahab omkring bland Israels barn och l„t f”rsamla profeterna p† berget Karmel. 018:021 Och Elia tr„dde fram f”r allt folket och sade: ˝Huru l„nge viljen I halta p† b†da sidor? Žr det HERREN som „r Gud, s† f”ljen efter honom; men om Baal „r det, s† f”ljen efter honom.˝ Och folket svarade honom icke ett ord. 018:022 D† sade Elia till folket: ˝Jag allena „r kvar s†som HERRENS Profet, och Baals profeter „ro fyra hundra femtio man. 018:023 M† man nu giva oss tv† tjurar, och m† de v„lja ut †t sig den ena tjuren och stycka den och l„gga den p† veden, utan att t„nda eld d„rp†, s† vill jag reda till den andra tjuren och l„gga den p† veden, utan att t„nda eld d„rp†. 018:024 D„refter m†n I †kalla eder guds namn, men sj„lv vill jag †kalla HERRENS namn. ˝Den gud som d† svarar med eld, han vare Gud.˝ Allt folket svarade och sade. ˝Ditt f”rslag „r gott.˝ 018:025 D† sade Elia till Baals profeter: ˝V„ljen ut †t eder den ena tjuren och reden till den, I f”rst, ty I „ren flertalet; †kallen d„refter eder guds namn, men eld f†n I icke t„nda.˝ 018:026 D† togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan †kallade de Baals namn fr†n morgonen „nda till middagen och ropade: ˝Baal, svara oss.˝ Men icke ett ljud h”rdes, och ingen svarade. Och alltj„mt haltade de †stad kring altaret som man hade gjort. 018:027 N„r det s† blev middag, g„ckades Elia med dem och sade: ˝Ropen „nnu h”gre, ty visserligen „r han en gud, men han har v„l n†got att begrunda, eller ock har han g†tt avsides, eller „r han p† resa; kanh„nda sover han, men d† skall han v„l vakna.˝ 018:028 D† ropade de „nnu h”gre och ristade sig, s†som deras sed var, med sv„rd och spjut, s† att blodet kom ut p† dem. 018:029 N„r det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och h”llo s† p† „nda till den tid d† spisoffret framb„res. Men icke ett ljud h”rdes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta p† dem. 018:030 Och Elia sade till allt folket: ˝Tr„den hitfram till mig.˝ S† tr„dde nu allt folket fram till honom. D† satte han †ter i st†nd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. 018:031 Elia tog tolv stenar, lika m†nga som Jakobs s”ners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: ˝Israel skall vara ditt namn.˝ 018:032 Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog f”r ett uts„de av tv† sea-m†tt. 018:033 D„refter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p† veden. 018:034 Sedan sade han: ˝Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet ”ver br„nnoffret och veden.˝ Han sade ytterligare: ˝G”ren s† „nnu en g†ng.˝ Och de gjorde s† f”r andra g†ngen. D„refter sade han: ˝G”ren s† f”r tredje g†ngen.˝ Och de gjorde s† f”r tredje g†ngen. 018:035 Och vattnet fl”t runt omkring altaret; och han l„t fylla ocks† graven med vatten. 018:036 D† nu tiden var inne att framb„ra spisoffret, tr„dde profeten Elia fram och sade: ˝HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, l†t det i dag bliva kunnigt att du „r Gud i Israel, och att jag „r din tj„nare, och att det „r p† din befallning jag har gjort allt detta.˝ 018:037 Svara mig, HERRE, svara mig, s† att detta folk f”rnimmer att det „r du, HERRE, som „r Gud, i det att du v„nder om deras hj„rtan.˝ 018:038 ˝D† f”ll HERRENS ed ned och f”rt„rde br„nnoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. 018:039 N„r allt folket s†g detta, f”llo de ned p† sina ansikten och sade: ˝HERREN „r det som „r Gud! HERREN „r det som „r Gud!˝ 018:040 Men Elia sade till dem: ˝Gripen Baals profeter; l†ten ingen av dem komma undan.˝ Och de grepo dem. Och Elia l„t f”ra dem ned till b„cken Kison och slakta dem d„r. 018:041 Och Elia sade till Ahab: ˝Begiv dig ditupp, „t och drick, ty jag h”r bruset av regn.˝ 018:042 D† begav sig Ahab ditupp f”r att „ta och dricka. Men Elia steg upp p† Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och s„nkte sitt ansikte mellan sina kn„n. 018:043 Och han sade till sin tj„nare ˝G† upp och sk†da ut †t havet.˝ Denne gick d† upp och sk†dade ut, men sade: ˝Jag ser ingenting.˝ S† tillsade han honom sju g†nger att g† tillbaka. 018:044 N„r han d† kom dit sjunde g†ngen sade han: ˝Nu ser jag ett litet moln, icke st”rre „n en mans hand, stiga upp ur havet.˝ D† sade han: ˝G† upp och s„g till Ahab: Sp„nn f”r och far ned, s† att regnet icke h†ller dig kvar.˝ 018:045 Och i ett ”gonblick f”rm”rkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn f”ll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. 018:046 Men HERRENS hand hade kommit ”ver Elia, s† att han omgjorde sina l„nder och sprang framf”r Ahab „nda inemot Jisreel. 019:001 Men n„r Ahab ber„ttade f”r Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dr„pt alla profeterna med sv„rd, 019:002 S„nde Isebel en budb„rare till Elia och l„t s„ga: ˝Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid l†ter det g† med ditt liv s†som det gick med alla dessas liv.˝ 019:003 N„r han f”rnam detta, stod han upp och begav sig i v„g f”r att r„dda sitt liv, och han kom s† till Beer-Seba, som h”r till Juda; d„r l„mnade han kvar sin tj„nare. 019:004 Men sj„lv gick han ut i ”knen en dagsresa. D„r satte han sig under en ginstbuske; och han ”nskade sig d”den och sade: ˝Det „r nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag „r icke f”rmer „n mina f„der.˝ 019:005 D„refter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, d† r”rde en „ngel vid honom och sade till honom: ˝St† upp och „t.˝ 019:006 N„r han d† s†g upp, fick han vid sin huvudg„rd se ett br”d, s†dant som bakas p† gl”dande stenar, och ett krus med vatten. Och han †t och drack och lade sig †ter ned. 019:007 Men HERRENS „ngel r”rde †ter vid honom, f”r andra g†ngen, och sade: ˝St† upp och „t, ty eljest bliver v„gen dig f”r l†ng.˝ 019:008 D† stod han upp och †t och drack, och gick s†, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, „nda till Guds berg Horeb. 019:009 D„r gick han in i en grotta, och i den stannade han ”ver natten. D† kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: ˝Vad vill du h„r, Elia?˝ 019:010 Han svarade: ˝Jag har nit„lskat f”r HERREN, h„rskarornas Gud. Ty Israels barn hava ”vergivit ditt f”rbund, rivit ned dina altaren och dr„pt dina profeter med sv„rd; jag allena „r kvar, och de st† efter att taga mitt liv.˝ 019:011 Han sade: ˝G† ut och st„ll dig p† berget inf”r HERREN.˝ D† gick HERREN fram d„r, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och br”t s”nder klippor, gick f”re HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordb„vning; men icke var HERREN i jordb„vningen. 019:012 Efter jordb„vningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning. 019:013 S† snart Elia h”rde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och st„llde sig vid ing†ngen till grottan. D† kom en r”st till honom och sade: ˝Vad vill du h„r, Elia?˝ 019:014 Han svarade: ˝Jag har nit„lskat f”r HERREN, h„rskarornas Gud. Ty Israels barn hava ”vergivit ditt f”rbund, rivit ned dina altaren och dr„pt dina profeter med sv„rd; jag allena „r kvar, och de st† efter att taga mitt liv.˝ 019:015 HERREN sade till honom: ˝G† nu tillbaka igen, och tag v„gen till Damaskus' ”ken, och g† in och sm”rj Hasael till konung ”ver Aram. 019:016 Och Jehu, Nimsis son, skall du sm”rja till konung ”ver Israel. Och till profet i ditt st„lle skall du sm”rja Elisa, Safats son, fr†n Abel-Mehola. 019:017 Och s† skall ske: den som kommer undan Hasaels sv„rd, honom skall Jehu d”da, och den som kommer undan Jehus sv„rd, honom skall Elisa d”da. 019:018 Men jag skall l†ta sju tusen m„n bliva kvar i Israel, alla de kn„n som icke hava b”jt sig f”r Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.˝ 019:019 N„r han sedan gick d„rifr†n, tr„ffade han p† Elisa, Safats son, som h”ll p† att pl”ja; tolv par oxar gingo framf”r honom, och sj„lv k”rde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel ”ver honom. 019:020 D† sl„ppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ˝L†t mig f”rst f† kyssa min fader och min moder, s† vill jag sedan f”lja dig.˝ Han sade till honom: ˝V„lan, du m† g† tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.˝ 019:021 D† l„mnade han honom och gick tillbaka och tog sina b†da oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras k”tt; detta gav han †t folket, och de †to. D„refter stod han upp och f”ljde Elia och blev hans tj„nare. 020:001 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h„r; han hade med sig trettiotv† konungar j„mte h„star och vagnar. Han drog upp och bel„grade Samaria och ansatte det. 020:002 Och han skickade s„ndebud in i staden till Ahab, Israels konung, 020:003 och l„t s„ga honom: ˝S† s„ger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillh”r mig, och det b„sta du har av kvinnor och barn tillh”r mig ock.˝ 020:004 Israels konung svarade och sade: ˝S†som du har sagt, min herre konung: jag sj„lv och allt vad jag har tillh”r dig.˝ 020:005 Men s„ndebuden kommo tillbaka och sade: ˝S† s„ger Ben-Hadad: Jag har ju s„nt till dig och l†tit s„ga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.' 020:006 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid s„nda mina tj„nare till dig, f”r att de m† genoms”ka ditt hus och dina tj„nares hus; och allt som „r dina ”gons lust skola de taga med sig och f”ra bort.˝ 020:007 D† kallade Israels konung till sig alla de „ldste i landet och sade: ˝M„rken och sen huru denne st†r efter v†rt f”rd„rv. Ty n„r han s„nde till mig och beg„rde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, v„grade jag ju icke att giva honom det.˝ 020:008 Alla de „ldste och allt folket sade till honom: ˝H”r icke p† honom och g”r honom icke till viljes.˝ 020:009 S† svarade han d† Ben-Hadads s„ndebud: ˝S„gen till min herre konungen: Allt, varom du f”rra g†ngen s„nde bud till din tj„nare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.˝ Och s„ndebuden v„nde tillbaka med detta svar. 020:010 D† s„nde Ben-Hadad till honom och l„t s„ga: ˝Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall r„cka till att fylla h„nderna p† allt det folk som f”ljer mig.˝ 020:011 Men Israels konung svarade och sade: ˝S„gen s†: Icke m† den som omgjordar sig med sv„rdet ber”mma sig likt den som sp„nner det av sig.˝ 020:012 S† snart Ben-Hadad h”rde detta svar, d„r han satt och drack med konungarna i l„gerhyddorna, sade han till sina tj„nare: ˝G”ren eder redo.˝ Och de gjorde sig redo till att angripa staden. 020:013 D† tr„dde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: ˝S† s„ger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, p† det att du m† f”rnimma att jag „r HERREN.˝ 020:014 D† fr†gade Ahab: ˝Genom vem? Han svarade: ˝S† s„ger HERREN: Genom landsh”vdingarnas m„n.˝ Han fr†gade ytterligare: ˝Vem skall begynna striden?˝ Han svarade: ˝Du sj„lv.˝ 020:015 S† m”nstrade han d† landsh”vdingarnas m„n, och de voro tv† hundra trettiotv†, d„refter m”nstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man. 020:016 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just n„r Ben-Hadad h”ll p† att dricka sig drucken i l„gerhyddorna, tillsammans med de trettiotv† konungar som sade kommit honom till hj„lp. 020:017 Landsh”vdingarnas m„n drogo f”rst ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad s„nde ut underr„ttade honom om att folk kom ut fr†n Samaria. 020:018 D† sade han: ˝Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s† gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s† gripen dem ock levande.˝ 020:019 Men n„r dessa -- landsh”vdingarnas m„n och h„ren som f”ljde dem -- hade kommit ut ur staden, 020:020 h”ggo de ned var och en sin man, och aram‚erna flydde, och Israel f”rf”ljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan p† en h„st, j„mte n†gra ryttare. 020:021 Och Israels konung drog ut och slog b†de ryttarh„ren och vagnsh„ren och tillfogade aram‚erna ett stort nederlag. 020:022 Men profeten tr„dde fram till Israels konung och sade till honom: ˝Grip dig nu an; och bet„nk och se till, vad du b”r g”ra, ty n„sta †r kommer konungen i Aram att †ter draga upp mot dig.˝ 020:023 Men den arameiske konungens tj„nare sade till honom: ˝Deras gud „r en bergsgud; d„rf”r hava de blivit oss ”verm„ktiga. L†t oss nu strida mot dem p† sl„tten, s† skola vi f”rvisso bliva dem ”verm„ktiga. 020:024 Och vidare m†ste du g”ra s†: avs„tt var och en av konungarna fr†n hans plats, och ins„tt st†th†llare i deras st„lle. 020:025 Skaffa dig sedan sj„lv en h„r, lika stor som den du har f”rlorat, med lika m†nga h„star och lika m†nga vagnar, och l†t oss sedan strida mot dem p† sl„tten, s† skola vi f”rvisso bliva dem ”verm„ktiga.˝ Och han lyssnade till deras ord och gjorde s†. 020:026 F”ljande †r m”nstrade Ben-Hadad aram‚erna och drog s† upp till Afek f”r att strida mot Israel. 020:027 Israels barn hade ock blivit m”nstrade och f”rsedda med livsmedel och t†gade d„refter emot dem. Och Israels barn l„grade sig gent emot dem, lika tv† sm† gethjordar, under det att aram‚erna uppfyllde landet. 020:028 D† tr„dde gudsmannen fram och sade till Israels konung: ˝S† s„ger HERREN: D„rf”r att aram‚erna hava sagt: 'HERREN „r en bergsgud och icke en dalgud', d„rf”r giver jag hela denna stora hop i din hand, p† det att I m†n f”rnimma att jag „r HERREN.˝ 020:029 Och de voro l„grade mitt emot varandra i sju dagar. P† sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d† av aram‚erna hundra tusen man fotfolk, detta p† en enda dag. 020:030 De †terst†ende flydde in i staden Afek; men stadsmuren f”ll ned ”ver tjugusju tusen man, dem som †terstodo. Ben-Hadad flydde ocks† och kom in i staden och sprang fr†n kammare till kammare. 020:031 D† sade hans tj„nare till honom: ˝Vi hava h”rt att konungarna av Israels hus „ro n†diga konungar. L†t oss d„rf”r s„tta s„cktyg om v†ra l„nder och rep om v†ra huvuden och giva oss †t Israels konung; kanh„nda l†ter han dig d† f† leva.˝ 020:032 Och de bundo s„cktyg omkring sina l„nder och rep omkring sina huvuden och kommo s† till Israels konung och sade: ˝Din tj„nare Ben-Hadad beder: 'L†t mig f† leva.'˝ Han svarade: ˝Žr han „nnu vid liv, han min broder?˝ 020:033 M„nnen, som i detta hans ord s†go ett gott varsel, skyndade att taga fasta d„rp† och sade: ˝Ja, din broder „r Ben-Hadad.˝ Han sade: ˝G†n och h„mten honom hit.˝ D† gav sig Ben-Hadad †t honom, och han l„t honom stiga upp i sin vagn. 020:034 Och Ben-Hadad sade till honom: ˝De st„der som min fader tog fr†n din fader vill jag giva tillbaka, och du skall f”r din r„kning f† inr„tta handelskvarter i Damaskus, s†som min fader fick g”ra i Samaria.˝ ˝V„lan˝, sade Ahab, ˝p† s†dana villkor vill jag giva dig fri.˝ Och han sl”t ett f”rdrag med honom och gav honom fri. 020:035 Och en av profetl„rjungarna sade p† HERRENS befallning till en annan: ˝Sl† till mig.˝ Men mannen v„grade att sl† honom. 020:036 D† sade han till honom: ˝Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS r”st, d„rf”r skall ett lejon sl† ned dig, n„r du g†r ifr†n mig.˝ Och n„r han gick sin v„g ifr†n honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom. 020:037 Sedan tr„ffade han en annan man och sade: ˝Sl† till mig.˝ Och mannen slog honom s† h†rt, att s†r uppstod d„rav. 020:038 D„refter gick profeten och st„llde sig i konungens v„g, sedan han hade gjort sig oigenk„nnlig genom att s„tta en bindel ”ver ”gonen. 020:039 N„r nu konungen kom d„rfram, ropade han till konungen och sade: ˝Din tj„nare hade givit sig ut i striden, d† i detsamma en man kom d„rifr†n och f”rde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det g† dig s†som det skulle hava g†tt honom, eller ock m†ste du betala en talent silver.' 020:040 Nu h„nde sig, under det din tj„nare hade att syssla „n h„r „n d„r, att mannen kom undan.˝ Israels konung sade till honom: ˝Din dom „r given; du har ju sj„lv avkunnat den.˝ 020:041 D† tog han skyndsamt bort bindeln fr†n sina ”gon, och Israels konung k„nde igen honom och s†g att han var en av profeterna. 020:042 Och han sade till konungen: ˝S† s„ger HERREN: D„rf”r att du har sl„ppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det g† dig s†som det skulle hava g†tt honom, och ditt folk s†som det har g†tt hans folk.˝ 020:043 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria. 021:001 D„refter h„nde sig f”ljande. Jisreeliten Nabot hade en ving†rd i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria. 021:002 Och Ahab talade till Nabot och sade: ˝L†t mig f† din ving†rd f”r att d„rav g”ra mig en k”kstr„dg†rd, eftersom den ligger s† n„ra intill mitt hus; jag vill giva dig en b„ttre ving†rd i st„llet, eller om dig s† behagar, vill jag giva dig penningar s†som betalning f”r den.˝ 021:003 Men Nabot svarade Ahab: ˝HERREN l†te det vara fj„rran ifr†n mig att jag skulle l†ta dig f† mina f„ders arvedel.˝ 021:004 D† gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred f”r det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, n„r denne sade: ˝Jag vill icke l†ta dig f† mina f„ders arvedel.˝ Och han lade sig p† sin s„ng och v„nde bort sitt ansikte och †t intet. 021:005 D† kom hans hustru Isebel in till honom och fr†gade honom: ˝Varf”r „r du s† missmodig, och varf”r „ter du intet?˝ 021:006 Han svarade henne: ˝D„rf”r att n„r jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'L†t mig f† din ving†rd f”r penningar, eller om du s† ”nskar, vill jag giva dig en annan ving†rd i st„llet', d† svarade han: 'Jag vill icke l†ta dig f† min ving†rd.' 021:007 D† sade hans hustru Isebel honom: ˝Žr det du som nu regerar ”ver Israel? St† upp och „t och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot ving†rd. 021:008 D„refter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och s„nde s† brevet till de „ldste och f”rn„msta i Nabots stad, de som bodde d„r j„mte honom. 021:009 Och hon skrev i brevet s†: ˝Lysen ut en fasta, och l†ten Nabot sitta l„ngst fram bland folket. 021:010 Och l†ten s† tv† onda m„n s„tta sig mitt emot honom, och l†ten dem vittna emot honom och s„ga: 'Du har talat f”rgripligt mot Gud och konungen.' F”ren s† ut honom och stenen honom till d”ds.˝ 021:011 Och de „ldsta och f”rn„msta m„nnen i staden, de som bodde d„r i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade s„nt dem, och s†som det var skrivet i brevet som hon hade s„nt till dem. 021:012 De lyste ut en fasta och l„to Nabot sitta l„ngst fram bland folket. 021:013 Och de tv† onda m„nnen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda m„nnen vittnade mot Nabot inf”r folket och sade: Nabot har talat f”rgripligt mot Gud och konungen.˝ D† f”rde man honom utanf”r staden och stenade honom till d”ds. 021:014 D„refter s„nde de bud till Isebel och l„to s„ga: ˝Nabot har blivit stenad till d”ds.˝ 021:015 S† snart Isebel h”rde att Nabot var stenad till d”ds, sade hon till Ahab: ˝St† upp och tag jisreeliten Nabots ving†rd i besittning, den som han v„grade att l†ta dig f† f”r penningar; ty Nabot „r icke l„ngre vid liv, utan han „r d”d.˝ 021:016 S† snart Ahab h”rde att Nabot var d”d, stod han upp och begav sig †stad ned till jisreeliten Nabots ving†rd f”r att taga den i besittning. 021:017 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade: 021:018 ˝St† upp, g† †stad och m”t Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du tr„ffar honom i Nabots ving†rd, dit han har g†tt ned f”r att taga den i besittning. 021:019 Och du skall tala till honom och s„ga: 'S† s„ger HERREN: Har du till redan hunnit att b†de dr„pa och tilltr„da arvet?' D„refter skall du tala till honom och s„ga: 'S† s„ger HERREN: P† samma st„lle d„r hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka ocks† ditt blod.'˝ 021:020 Ahab sade till Elia: ˝Har du „ntligen funnit mig, du min fiende?˝ Han svarade: ˝Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har s†lt dig till att g”ra vad ont „r i HERRENS ”gon, 021:021 d„rf”r skall jag ock l†ta vad ont „r komma ”ver dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mank”n, b†de sm† och stora i Israel. 021:022 Och jag skall g”ra med ditt hus s†som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s†som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, d„rf”r att du har f”rt”rnat mig och kommit Israel att synda. 021:023 Ocks† om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola „ta upp Isebel invid Jisreels murar. 021:024 Ja, den av Ahabs hus, som d”r i staden, skola hundarna „ta upp, och den som d”r ute p† marken skola himmelens f†glar „ta upp.˝ 021:025 (Ocks† har ingen varit s†som Ahab, han som s†lde sig till att g”ra vad ont var i HERRENS ”gon, n„r hans hustru Isebel uppeggade honom d„rtill. 021:026 Mycken styggelse f”r”vade han, i det han f”ljde efter de el„ndiga avgudarna, alldeles s†som amor‚erna hade gjort, vilka HERREN f”rdrev f”r Israels barn.) 021:027 Men n„r Ahab h”rde de orden, rev han s”nder sina kl„der och svepte s„cktyg om sin kropp och fastade; och han l†g h”ljd i s„cktyg och gick tyst omkring. 021:028 D† kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade: 021:029 ˝Har du sett huru Ahab ”dmjukar sig inf”r mig? D„rf”r att han s† ”dmjukar sig inf”r mig, skall jag icke l†ta olyckan komma i hans tid; f”rst i hans sons tid skall jag l†ta olyckan komma ”ver hans hus.˝ 022:001 Och de sutto i ro i tre †r, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel. 022:002 Men i det tredje †ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung. 022:003 Och Israels konung sade till sina tj„nare: ˝I veten ju att Ramot i Gilead tillh”r oss. Och likv„l sitta vi stilla och taga det icke ifr†n konungen i Aram.˝ 022:004 Och han fr†gade Josafat: Vill du draga med mig f”r att bel„gra Ramot i Gilead?˝ Josafat svarade Israels konung: ˝Jag s†som du, mitt folk s†som ditt folk, mina h„star s†som dina h„star!˝ 022:005 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: ˝Fr†ga dock f”rst HERREN h„rom.˝ 022:006 D† f”rsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra m„n, och fr†gade dem: ˝Skall jag draga †stad mot Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skall jag avst† d„rifr†n?˝ De svarade: ˝Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.˝ 022:007 Men Josafat sade: ˝Finnes h„r ingen annan HERRENS profet, s† att vi kunna fr†ga genom honom?˝ 022:008 Israels konung svarade Josafat: ˝H„r finnes „nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr†ga HERREN; men han „r mig f”rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka †t mig, utan allenast olycka.˝ Josafat sade: ˝Konungen s„ge icke s†.˝ 022:009 D† kallade Israels konung till sig en hovman och sade: ˝Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.˝ 022:010 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p† sin tron, ikl„dda sina skrudar, p† en tr”skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf”r dem. 022:011 D† gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j„rn och sade: ˝S† s„ger HERREN: Med dessa skall du st†nga aram‚erna, s† att de f”rg”ras.˝ 022:012 Och alla profeterna profeterade p† samma s„tt och sade: ˝Drag upp mot Ramot i Gilead, s† skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.˝ 022:013 Och budet som hade g†tt f”r att tillkalla Mika talade till honom och sade: ˝Det „r s†, att profeterna med en mun lova konungen lycka; l†t nu dina ord st„mma ”verens med vad de hava talat, och lova ocks† du lycka.˝ 022:014 Men Mika svarade: ˝S† sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN s„ger till mig.˝ 022:015 N„r han sedan kom till konungen, fr†gade konungen honom: ˝Mika, skola vi draga †stad till Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skola vi avst† d„rifr†n?˝ Han svarade honom: ˝Drag ditupp, s† skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.˝ 022:016 Men konungen sade till honom: ˝Huru m†nga g†nger skall jag besv„rja dig att icke tala till mig annat „n sanning i HERRENS namn?˝ 022:017 D† sade han: ˝Jag s†g hela Israel f”rskingrat p† bergen, likt f†r som icke hava n†gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n†gon herre; m† de v„nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'˝ 022:018 D† sade Israels konung till Josafat: ˝Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka †t mig, utan allenast olycka?˝ 022:019 Men han sade: ˝H”r allts† HERRENS ord. Jag s†g HERREN sitta p† sin tron och himmelens hela h„rskara st† d„r hos honom, p† hans h”gra sida och p† hans v„nstra. 022:020 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, f”r att han m† falla d„r?' D† sade den ene s† och den andre s†. 022:021 Slutligen kom anden fram och st„llde sig inf”r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d„rtill.' HERREN fr†gade honom: 'P† vad s„tt?' 022:022 Han svarade: 'Jag vill g† ut och bliva en l”gnens ande i alla hans profeters mun.' D† sade han: 'Du m† f”rs”ka att locka honom d„rtill, och du skall ocks† lyckas; g† ut och g”r s†.' 022:023 Och se, nu har HERREN lagt en l”gnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN „nd† har beslutit att olycka skall komma ”ver dig.˝ 022:024 D† tr„dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p† kinden och sade: ˝P† vilken v„g har d† HERRENS Ande g†tt bort ifr†n mig f”r att tala med dig?˝ 022:025 Mika svarade: ˝Du skall f† se det p† den dag d† du n”dgas springa fr†n kammare till kammare f”r att g”mma dig.˝ 022:026 Men Israels konung sade: ˝Tag Mika och f”r honom tillbaka till Amon, h”vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. 022:027 Och s„g: S† s„ger konungen: S„tten denne i f„ngelse och bespisen honom med f†ngkost, till dess jag kommer v„lbeh†llen hem.˝ 022:028 Mika svarade: ˝Om du kommer v„lbeh†llen tillbaka, s† har HERREN icke talat genom mig.˝ Och han sade ytterligare: ˝H”ren detta, I folk, allasammans.˝ 022:029 S† drog nu Israels konung j„mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. 022:030 Och Israels konung sade till Josafat: ˝Jag vill f”rkl„da mig, n„r jag drager ut i striden, men du m† vara kl„dd i dina egna kl„der.˝ S† f”rkl„dde sig Israels konung, n„r han drog ut i striden. 022:031 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv† vagnsh”vitsm„n: ˝I skolen icke giva eder i strid med n†gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.˝ 022:032 N„r d† h”vitsm„nnen ”ver vagnarna fingo se Josafat, t„nkte de: ˝F”rvisso „r detta Israels konung˝, och v„nde sig d„rf”r till anfall mot honom. D† gav Josafat upp ett rop. 022:033 S† snart nu h”vitsm„nnen ”ver vagnarna m„rkte att det icke var Israels konung, v„nde de om och l„to honom vara. 022:034 Men en man som sp„nde sin b†ge och sk”t p† m†f† tr„ffade Israels konung i en fog p† rustningen. D† sade denne till sin k”rsven: ˝Sv„ng om vagnen och f”r mig ut ur h„ren, ty jag „r s†rad.˝ 022:035 Och striden blev p† den dagen allt h„ftigare, och konungen stod uppr„tt i sin vagn, v„nd mot aram‚erna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet fr†n s†ret hade runnit ned i vagnen. 022:036 Och vid solnedg†ngen gick ett rop genom h„ren: ˝Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!˝ 022:037 S† d”dades d† konungen och blev f”rd till Samaria; och man begrov konungen d„r i Samaria. 022:038 Och n„r man sk”ljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och sk”korna badade sig d„ri -- s†som HERREN hade sagt. 022:039 Vad nu mer „r att s„ga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de st„der som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 022:040 Och Ahab gick till vila hos sina f„der. Och hans son Ahasja blev konung efter honom. 022:041 Men Josafat, Asas sons blev konung ”ver Juda i Ahabs, Israels konungs, fj„rde regerings†r. 022:042 Trettiofem †r gammal var Josafat, n„r han blev konung, och han regerade tjugufem †r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. 022:043 Och han vandrade i allt p† sin fader Asas v„g, utan att vika av ifr†n den; han gjorde n„mligen vad r„tt var i HERRENS ”gon. 022:044 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 022:045 Och Josafat h”ll fred med Israels konung. 022:046 Vad nu mer „r att s„ga om Josafat och om de bedrifter han utf”rde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 022:047 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som „nnu funnos d„r, vilka hade l„mnats kvar i hans fader Asas tid. 022:048 I Edom fanns d† ingen konung, utan en st†th†llare regerade d„r. 022:049 Och Josafat hade l†tit bygga Tarsis-skepp, som skulle g† till Ofir f”r att h„mta guld; men de kommo aldrig †stad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber. 022:050 D† sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: ˝L†t mitt folk fara med ditt folk p† skeppen.˝ Men Josafat ville icke. 022:051 Och Josafat gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. 022:052 Ahasja, Ahabs son, blev konung ”ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regerings†r, och han regerade ”ver Israel i tv† †r. 022:053 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och vandrade p† sin faders och sin moders v„g och p† Jerobeams, Nebats sons, v„g, hans som hade kommit Israel att synda. 022:054 Och han tj„nade Baal och tillbad honom och f”rt”rnade HERREN, Israels Gud, alldeles s†som hans fader hade gjort. Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.) 001:001 Efter Ahabs d”d avf”ll Moab fr†n Israel. 001:002 Och Ahasja st”rtade ned genom gallret i sin ™vre sal i Samaria och skadade sig, s† att han blev sjuk. D† skickade han †stad s„ndebud och sade till dem: ˝G†n och fr†gen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna fr†n denna sjukdom.˝ 001:003 Men HERRENS „ngel hade talat s† till tisbiten Elia: ˝St† upp och g† emot konungens i Samaria s„ndebud och tala s† till dem: 'Žr det d„rf”r att ingen Gud finnes i Israel som I g†n †stad och fr†gen Baal-Sebub, guden i Ekron? 001:004 D„rf”r att I g”ren detta, s„ger HERREN s†: Du skall icke komma upp ur den s„ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d”den d”.'˝ Och Elia gick. 001:005 N„r sedan s„ndebuden kommo tillbaka till konungen, fr†gade han dem: ˝Varf”r kommen I tillbaka?˝ 001:006 De svarade honom: ˝En man kom emot oss och sade till oss: 'G†n tillbaka till konungen, som har s„nt eder, och talen s† till honom: S† s„ger HERREN: Žr det d„rf”r att ingen Gud finnes i Israel som du s„nder bud f”r att fr†ga Baal-Sebub, guden i Ekron? D„rf”r att du s† g”r skall du icke komma upp ur den s„ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d”den d”.'˝ 001:007 D† fr†gade han dem: ˝Huru s†g den mannen ut, som kom emot eder och talade till eder p† detta s„tt?˝ 001:008 De svarade honom: ˝Mannen bar en h†rmantel och var omgjordad med en l„derg”rdel om sina l„nder.˝ D† sade han: ˝Det var tisbiten Elia.˝ 001:009 Och han s„nde till honom en underh”vitsman med femtio man. Och n„r denne kom upp till honom, d„r han satt p† toppen av berget, sade han till honom: ˝Du gudsman, konungen befaller dig att komma ned.˝ 001:010 Men Elia svarade och sade till underh”vitsmannen: ˝Om jag „r en gudsman, s† komme eld ned fr†n himmelen och f”rt„re dig och dina femtio.˝ D† kom eld ned fr†n himmelen och f”rt„rde honom och hans femtio. 001:011 Och han s„nde †ter till honom en annan underh”vitsman med femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: ˝Du gudsman, s† s„ger konungen: Kom strax ned.˝ 001:012 Men Elia svarade och sade till dem: ˝Om jag „r en gudsman, s† komme eld ned fr†n himmelen och f”rt„re dig och dina femtio.˝ D† kom Guds eld ned fr†n himmelen och f”rt„rde honom och hans femtio. 001:013 Źter s„nde han †stad en tredje underh”vitsman med femtio man Och denne tredje underh”vitsman drog ditupp, och n„r han kom fram, f”ll han ned p† sina kn„n f”r Elia och bad honom och sade till honom: ˝Du gudsman, l†t mitt liv och dessa dina femtio tj„nares liv vara n†got aktat i dina ”gon. 001:014 Se, eld har kommit ned fr†n himmelen och f”rt„rt de f”rsta tv† underh”vitsm„nnen med deras femtio man; men l†t nu mitt liv vara n†got aktat i dina ”gon. 001:015 Och HERRENS „ngel sade till Elia: ˝G† ned med honom, frukta icke f”r honom.˝ D† stod han upp och gick med honom ned till konungen 001:016 Och han sade till denne: ˝S† s„ger HERREN: Eftersom du skickade s„ndebud f”r att fr†ga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i Israel icke funnes n†gon Gud, som du kunde fr†ga h„rom -- f”rdenskull skall du icke f† komma upp ur den s„ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d”den d”.˝ 001:017 Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat; och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda konungs, andra regerings†r. Han hade n„mligen ingen son. 001:018 Vad nu mer „r att s„ga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 002:001 Vid den tid d† HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa fr†n Gilgal. 002:002 Och Elia sade till Elisa: ˝Stanna h„r, ty HERREN har s„nt mig till Betel.˝ Men Elisa svarade: ˝S† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever, jag l„mnar dig icke. Och de gingo ned till Betel. 002:003 D† kommo profetl„rjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: ˝Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr†n dig, upp ”ver ditt huvud?˝ Han svarade: ˝Ja, jag vet det; tigen stilla.˝ 002:004 Och Elia sade till honom: ˝Elisa, stanna h„r, ty HERREN har s„nt mig till Jeriko.˝ Men han svarade: ˝S† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever, jag l„mnar dig icke.˝ Och de kommo till Jeriko. 002:005 D† gingo profetl„rjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: ˝Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr†n dig, upp ”ver ditt huvud?˝ Han svarade: ˝Ja, jag vet det; tigen stilla.˝ 002:006 Och Elia sade till honom: ˝Stanna h„r, ty HERREN har s„nt mig till Jordan.˝ Men han svarade: ˝S† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever, jag l„mnar dig icke.˝ Och de gingo b†da †stad. 002:007 Men femtio m„n av profetl„rjungarna gingo ock †stad och st„llde sig p† n†got avst†nd, l„ngre bort, under det att de b†da stodo vid Jordan. 002:008 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p† vattnet; d† delade sig detta †t tv† sidor. Och de gingo s† b†da p† torr mark d„rigenom. 002:009 N„r de hade kommit ”ver, sade Elia till Elisa: ˝Bed mig om vad jag skall g”ra f”r dig, innan jag bliver tagen ifr†n dig.˝ Elisa sade ˝M† en dubbel arvslott av din ande falla mig till.˝ 002:010 Han svarade: ˝Du har bett om n†got sv†rt. Men om du ser mig, n„r jag bliver tagen ifr†n dig, d† kommer det dock att s† ske dig; varom icke, s† sker det ej.˝ 002:011 Under det att de nu gingo och talade, syntes pl”tsligt en vagn eld, med h„star av eld, och skilde de b†da fr†n varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. 002:012 Och Elisa s†g det och ropade: ˝Min fader, min fader! Du som f”r Israel „r b†de vagnar och ryttare!˝ Sedan s†g han honom icke mer. Och han fattade i sina kl„der och rev s”nder dem i tv† stycken. 002:013 D„refter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och v„nde s† om och st„llde sig vid Jordans strand. 002:014 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p† vattnet och sade: ˝Var „r HERREN, Elias Gud?˝ D† nu ocks† Elisa slog p† vattnet, delade det sig †t tv† sidor, och han gick ”ver. 002:015 N„r profetl„rjungarna, som voro vid Jeriko p† n†got avst†nd, s†go detta, sade de: ˝Elias ande vilar p† Elisa.˝ Och de kommo honom till m”tes och bugade sig ned till jorden f”r honom. 002:016 Och de sade till honom: ˝Se, bland dina tj„nare finnas femtio raska m„n; l†t dessa g† och s”ka efter din herre. Kanh„nda har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p† n†got berg eller i n†gon dal.˝ Men han svarade: ˝S„nden ingen †stad. 002:017 Men n„r de l„nge och v„l entr„get hade bett honom d„rom, sade han: ˝S† s„nden d† †stad.˝ D† s„nde de †stad femtio m„n; och dessa s”kte efter honom i tre dagar, men funno honom icke. 002:018 N„r de sedan kommo tillbaka till honom, medan han „nnu vistades i Jeriko, sade han till dem: ˝Sade jag icke till eder att I icke skullen g†?˝ 002:019 Och m„nnen i staden sade till Elisa: ˝Stadens l„ge „r ju gott, s†som min herre ser, men vattnet „r d†ligt, och d„rav komma missfall i landet.˝ 002:020 Han sade: ˝H„mten hit †t mig en ny sk†l och l„ggen salt d„ri.˝ Och de h„mtade en †t honom. 002:021 D„refter gick han ut till vattenk„llan och kastade salt d„ri och sade: ˝S† s„ger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; d”d och missfall skola icke mer komma d„rav. 002:022 Och vattnet blev sunt, och har f”rblivit s† „nda till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade. 002:023 D„rifr†n begav han sig upp till Betel. Och under det han var p† v„g ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva g„ck med honom och ropade till honom: ˝Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!˝ 002:024 N„r han d† v„nde sig om och fick se dem, uttalade han en f”rbannelse ”ver dem i HERRENS namn. D† kommo tv† bj”rninnor ut ur skogen och sleto s”nder fyrtiotv† av barnen. 002:025 D„rifr†n gick han till berget Karmel och v„nde sedan d„rifr†n tillbaka till Samaria. 003:001 Joram, Ahabs son, blev konung ”ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regerings†r, och han regerade i tolv †r. 003:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; dock icke s†som hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade l†tit g”ra. 003:003 Dock h”ll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fr†n dessa avstod han icke. 003:004 Mesa, konungen i Moab, som „gde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen v„durar. 003:005 Men n„r Ahab var d”d, avf”ll konungen i Moab fr†n konungen i Israel. 003:006 D† drog konung Joram ut fr†n Samaria och m”nstrade hela Israel. 003:007 D„refter s„nde han †stad bud till Josafat, konungen i Juda, och l„t s„ga honom: ˝Konungen i Moab har avfallit fr†n mig. Vill du draga med mig f”r att strida mot Moab?˝ Han svarade: ˝Ja, jag vill draga ditupp -- jag s†som du, mitt folk s†som ditt folk, mina h„star s†som dina h„star!˝ 003:008 Och han fr†gade: ˝Vilken v„g skola vi draga ditupp?˝ Han svarade ˝V„gen genom Edoms ”ken.˝ 003:009 S† drogo d† konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom †stad; men n„r de hade f„rdats sju dagsresor, fanns intet vatten f”r h„ren och f”r djuren som de hade med sig. 003:010 D† sade Israels konung: ˝Ack att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar f”r att giva dem i Moabs hand!˝ 003:011 Men Josafat sade: ˝Finnes h„r ingen HERRENS profet, s† att vi kunna fr†ga HERREN genom honom?˝ D† svarade en av Israels konungs tj„nare och sade: ˝Elisa, Safats son, finnes h„r, han som pl„gade gjuta vatten p† Elias h„nder.˝ 003:012 Josafat sade: ˝Hos honom „r HERRENS ord.˝ Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo d† ned till honom. 003:013 Men Elisa sade till Israels konung: ˝Vad har du med mig att g”ra? G† du till din faders profeter och till din moders profeter.˝ Israels konung svarade honom: ˝Bort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar f”r att giva dem i Moabs hand!˝ 003:014 D† sade Elisa: ˝S† sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tj„nare jag „r: om jag icke hade undseende f”r Josafat, Juda konung, s† skulle jag icke akta p† dig eller se till dig. 003:015 Men h„mten nu hit †t mig en harpospelare.˝ S† ofta harpospelaren spelade, kom n„mligen HERRENS hand ”ver honom. 003:016 Och han sade: ˝S† s„ger HERREN: Gr„ven i denna dal grop vid grop. 003:017 Ty s† s„ger HERREN: I skolen icke m„rka n†gon vind, ej heller se n†got regn, men likv„l skall denna dal bliva full med vatten, s† att b†de I sj„lva skolen hava att dricka och eder boskap och edra ”vriga djur. 003:018 Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand. 003:019 Och I skolen intaga alla bef„sta st„der och alla andra ansenliga st„der, I skolen f„lla alla nyttiga tr„d och kasta igen alla vattenk„llor, och alla b”rdiga †kerstycken skolen I f”rd„rva med stenar.˝ 003:020 Och se, om morgonen, vid den tid d† spisoffret framb„res, str”mmade vatten till fr†n Edomssidan, s† att landet fylldes med vatten. 003:021 Moabiterna hade nu allasammans h”rt att konungarna hade dragit upp f”r att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenf”r †lder eller d„rut”ver blevo uppb†dade och stodo nu vid gr„nsen. 003:022 Men bittida om morgonen, n„r solen gick upp och lyste p† vattnet, s†go moabiterna vattnet framf”r sig r”tt s†som blod. 003:023 D† sade de: ˝Det „r blod! Konungarna hava helt visst r†kat i strid och d„rvid dr„pt varandra. Nu till plundring, Moab!˝ 003:024 Men n„r de kommo till Israels l„ger, br”to israeliterna fram och slogo moabiterna, s† att de flydde f”r dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna. 003:025 Och st„derna f”rst”rde de, och p† alla b”rdiga †kerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade ”verh”ljt dem, och alla vattenk„llor t„ppte de till, och alla nyttiga tr„d f„llde de, s† att de till slut l„mnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men n„r slungkastarna omringade staden och besk”to den 003:026 och Moabs konung s†g att han icke kunde h†lla st†nd i striden, tog han med sig sju hundra sv„rdbev„pnade m„n f”r att sl† sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke. 003:027 D† tog han sin f”rstf”dde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne p† muren till ett br„nnoffer. D† drabbades Israel av sv†r hems”kelse, s† att de m†ste bryta upp och l„mna honom i fred och v„nda tillbaka till sitt land igen. 004:001 Och en kvinna som var hustru till en av profetl„rjungarna ropade till Elisa och sade: ˝Min man, din tj„nare, har d”tt, och du vet att din tj„nare fruktade HERREN; nu kommer hans fordrings„gare och vill taga mina b†da s”ner till tr„lar. 004:002 Elisa sade till henne: ˝Vad kan jag g”ra f”r dig? S„g mig, vad har du i huset?˝ Hon svarade: ˝Din tj„narinna har intet annat i huset „n en flaska sm”rjelseolja.˝ 004:003 D† sade han: ˝G† och l†na dig k„rl utifr†n av alla dina grannar, tomma k„rl, men icke f”r f†. 004:004 G† s† in, och st„ng igen d”rren om dig och dina s”ner, och gjut i alla dessa k„rl; och n„r ett k„rl „r fullt, s† flytta undan det.˝ 004:005 D† gick hon ifr†n honom. Och sedan hon hade st„ngt igen d”rren om sig och sina s”ner, buro de fram k„rlen till henne, och hon g”t i. 004:006 Och n„r k„rlen voro fulla, sade hon till sin son: ˝B„r fram †t mig „nnu ett k„rl.˝ Men han svarade henne: ˝H„r finnes intet k„rl mer. D† stannade oljan av. 004:007 Och hon kom och ber„ttade detta f”r gudsmannen. D† sade han: ˝G† och s„lj oljan, och betala din skuld. Sedan m† du med dina s”ner leva av det som bliver ”ver.˝ 004:008 En dag kom Elisa ”ver till Sunem. D„r bodde en rik kvinna, som n”dgade honom att „ta hos sig; och s† ofta han sedan kom dit”ver, tog han in d„r och †t. 004:009 D† sade hon en g†ng till sin man: ˝Se, jag har f”rnummit att han som best„ndigt kommer hit”ver „r en helig gudsman. 004:010 S† l†t oss nu mura upp ett litet rum p† taket och d„r s„tta in †t honom en s„ng, ett bord, en stol och en ljusstake, s† att han kan f† taga in d„r, n„r han kommer till oss.˝ 004:011 S† kom han dit en dag och fick d† taga in i rummet och ligga d„r. 004:012 Och han sade till sin tj„nare Gehasi: ˝Kalla hit sunemitiskan.˝ D† kallade han dit henne, och hon infann sig d„r hos tj„naren. 004:013 Ytterligare tillsade han honom: ˝S„g till henne: 'Se, du har haft allt detta besv„r f”r oss. Vad kan nu jag g”ra f”r dig? Har du n†got att andraga hos konungen eller hos h„rh”vitsmannen?'˝ Men hon svarade: ˝Nej; jag bor ju h„r mitt ibland mitt folk.˝ 004:014 Sedan fr†gade han: ˝Vad kan jag d† g”ra f”r henne?˝ Gehasi svarade: ˝Jo, hon har ingen son, och hennes man „r gammal.˝ 004:015 S† sade han d†: ˝Kalla henne hitin.˝ D† kallade han dit henne, och hon stannade i d”rren. 004:016 Och han sade: ˝N„sta †r vid just denna tid skall du hava en son i famnen.˝ Hon svarade: ˝Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tj„narinna n†got s†dant.˝ 004:017 Men kvinnan blev havande och f”dde en son f”ljande †r, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. 004:018 Och n„r gossen blev st”rre, h„nde sig en dag att han gick ut till sin fader hos sk”rdem„nnen. 004:019 D† begynte han klaga f”r sin fader: ˝Mitt huvud! Mitt huvud!˝ Denne sade till sin tj„nare: ˝Tag honom och b„r honom till hans moder. 004:020 Han tog honom d† och f”rde honom till hans moder. Och han satt i hennes kn„ till middagstiden; d† gav han upp andan. 004:021 Men hon gick upp och lade honom p† gudsmannens s„ng och st„ngde igen om honom och gick ut. 004:022 D„refter kallade hon p† sin man och sade: ˝S„nd till mig en av tj„narna med en †sninna, s† vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.˝ 004:023 Han sade: ˝Varf”r vill du i dag fara till honom? Det „r ju varken nym†nad eller sabbat.˝ Hon svarade: ˝Oroa dig icke!˝ 004:024 Sedan l„t hon sadla †sninnan och sade till sin tj„nare: ˝Driv p† fram†t, och g”r icke n†got uppeh†ll i min f„rd, f”rr„n jag s„ger dig till.˝ 004:025 S† begav hon sig †stad och kom till gudsmannen p† berget Karmel. D† nu gudsmannen fick se henne p† n†got avst†nd, sade han till sin tj„nare Gehasi: ˝Se, d„r „r sunemitiskan. 004:026 Skynda nu emot henne och fr†ga henne: 'Allt st†r v„l r„tt till med dig och med din man och med gossen?'˝ Hon svarade: ˝Ja.˝ 004:027 Men n„r hon kom upp till gudsmannen p† berget, fattade hon om hans f”tter. D† gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: ˝L†t henne vara, ty hennes sj„l „r bedr”vad; men HERREN hade f”rdolt detta f”r mig och icke l†tit mig f† veta det.˝ 004:028 Och hon sade: ˝Hade jag v„l bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig n†got?˝ 004:029 D† sade han till Gehasi: ˝Omgjorda dina l„nder och tag min stav i din hand och g† †stad; om du m”ter n†gon, s† h„lsa icke p† honom, och om n†gon h„lsar p† dig, s† besvara icke hans h„lsning. Och l„gg sedan min stav p† gossens ansikte.˝ 004:030 Men gossens moder sade: ˝S† sant HERREN lever, och s† sant du sj„lv lever, jag sl„pper dig icke.˝ D† stod han upp och f”ljde med henne. 004:031 Men Gehasi hade redan g†tt f”re dem och lagt staven p† gossens ansikte; dock h”rdes icke ett ljud, och intet sp†r av f”rnimmelse kunde m„rkas. D† v„nde han om och gick honom till m”tes och ber„ttade det f”r honom och sade: ˝Gossen har icke vaknat upp.˝ 004:032 Och n„r Elisa kom in i huset, fick han se att gossen l†g d”d p† hans s„ng. 004:033 D† gick han in och st„ngde igen d”rren om dem b†da och bad till HERREN. 004:034 Och han steg upp i s„ngen och lade sig ”ver gossen, s† att han hade sin mun p† hans mun, sina ”gon p† hans ”gon och sina h„nder p† hans h„nder. N„r han s† lutade sig ned ”ver gossen, blev kroppen varm. 004:035 D„refter gick han †ter fram och tillbaka i rummet och steg s† †ter upp i s„ngen och lutade sig ned ”ver honom. D† n”s gossen, „nda till sju g†nger. Och d„rp† slog gossen upp ”gonen. 004:036 Sedan ropade han p† Gehasi och sade: ˝Kalla hit sunemitiskan.˝ D† kallade han in henne, och n„r hon kom in till honom, sade han: ˝Tag din son.˝ 004:037 D† kom hon fram och f”ll ned f”r hans f”tter och bugade sig mot jorden. D„refter tog hon sin son och gick ut. 004:038 Och Elisa kom †ter till Gilgal, medan hungersn”den var i landet. N„r d† profetl„rjungarna sutto d„r inf”r honom, sade han till sin tj„nare ˝S„tt p† den stora grytan och koka n†got till soppa †t profetl„rjungarna.˝ 004:039 Och en av dem gick ut p† marken f”r att plocka n†got gr”nt; d† fick han se en vild slingerv„xt, och av den plockade han n†got som liknade gurkor, sin mantel full. N„r han sedan kom in, skar han s”nder dem och lade dem i soppgrytan; ty de k„nde icke till dem. 004:040 Och de ”ste upp †t m„nnen, f”r att de skulle „ta. Men s† snart de hade begynt „ta av soppan, g†vo de upp ett rop och sade: ˝D”den „r i grytan, du gudsman!˝ Och de kunde icke „ta. 004:041 D† sade han: ˝Skaffen hit mj”l.˝ Detta kastade han i grytan. D„refter sade han: ˝™s upp †t folket och l†t dem „ta.˝ Och intet skadligt fanns nu mer i grytan. 004:042 Och en man kom fr†n Baal-Salisa och f”rde med sig †t gudsmannen f”rstlingsbr”d; tjugu kornbr”d, och ax av gr”nskuren s„d i sin p†se. D† sade han: ˝Giv det †t folket att „ta.˝ 004:043 Men hans tj„nare sade: ˝Huru skall jag kunna s„tta fram detta f”r hundra m„n?˝ Han sade: ˝Giv det †t folket att „ta; ty s† s„ger HERREN: De skola „ta och f† ”ver. 004:044 D† satte han fram det f”r dem. Och de †to och fingo ”ver, s†som HERREN hade sagt. 005:001 Naaman, den arameiske konungens h„rh”vitsman, hade stort anseende hos sin herre och var h”gt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger †t Aram; och han var en tapper stridsman, men spet„lsk. 005:002 Nu hade aram‚erna, en g†ng d† de drogo ut p† str”vt†g, f”rt med sig s†som f†nge ur Israels land en ung flicka, som kom i tj„nst hos Naamans hustru. 005:003 Denna sade till sin fru: ˝Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, s† skulle denne nog befria honom fr†n hans spet„lska!˝ 005:004 D† gick hon †stad och ber„ttade detta f”r sin herre och sade: ˝S† och s† har flickan ifr†n Israels land sagt. 005:005 Konungen i Aram svarade: ˝Far dit, s† skall jag s„nda brev till konungen i Israel.˝ S† for han d† och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, s† ock tio h”gtidsdr„kter. 005:006 Och han ”verl„mnade brevet till Israels konung, och d„ri stod det: ˝Nu, n„r detta brev kommer dig till handa, m† du veta att jag har s„nt till dig min tj„nare Naaman, f”r att du m† befria honom fr†n hans spet„lska.˝ 005:007 N„r Israels konung hade l„st brevet, rev han s”nder sina kl„der och sade: ˝Žr jag d† Gud, s† att jag skulle kunna d”da och g”ra levande, eftersom denne s„nder bud till mig att jag skall befria en man fr†n hans spet„lska? M„rken nu och sen huru han s”ker sak med mig.˝ 005:008 Men n„r gudsmannen Elisa h”rde att Israels konung hade rivit s”nder sina kl„der, s„nde han till konungen och l„t s„ga: ˝Varf”r har du rivit s”nder dina kl„der? L†t honom komma till mig, s† skall han f”rnimma att en profet finnes i Israel.˝ 005:009 S† kom d† Naaman med sina h„star och vagnar och stannade vid d”rren till Elisas hus. 005:010 D† s„nde Elisa ett bud ut till honom och l„t s„ga: ˝G† bort och bada dig sju g†nger i Jordan, s† skall ditt k”tt †ter bliva sig likt, och du skall bliva ren.˝ 005:011 Men Naaman blev vred och for sin v„g, i det han sade: ˝Jag t„nkte att han skulle g† ut till mig och tr„da fram och †kalla HERRENS, sin Guds, namn och f”ra sin hand fram och †ter ”ver st„llet och s† taga bort spet„lskan. 005:012 Žro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, b„ttre „n alla vatten Israel? D† kunde jag ju lika g„rna bada mig i dem f”r att bliva ren.˝ S† v„nde han om och for sin v„g i vrede. 005:013 Men hans tj„nare gingo fram och talade till honom och sade: ˝Min fader, om profeten hade f”relagt dig n†got sv†rt, skulle du d† icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, d† han allenast har sagt till dig: 'Bada dig, s† bliver du ren'! 005:014 D† for han ned och doppade sig i Jordan sju g†nger, s†som gudsmannen hade sagt; och hans k”tt blev d† †ter sig likt, friskt s†som en ung gosses k”tt, och han blev ren. 005:015 D„refter v„nde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och tr„dde fram f”r honom och sade: ˝Se, nu vet jag att ingen Gud finnes p† hela jorden utom i Israel. S† tag nu emot en tacksamhetssk„nk av din tj„nare.˝ 005:016 Men han svarade: ˝S† sant HERREN lever, han vilkens tj„nare jag „r, jag vill icke taga emot den.˝ Och fast„n han entr„get bad honom att taga emot den, ville han icke. 005:017 D† sade Naaman: ˝Om du icke vill detta, s† l†t d† din tj„nare f† s† mycket jord som ett par mul†snor kunna b„ra. Ty din tj„nare vill icke mer offra br„nnoffer och slaktoffer †t andra gudar, utan allenast †t HERREN. 005:018 Detta m† dock HERREN f”rl†ta din tj„nare: n„r min herre g†r in i Rimmons tempel f”r att d„r b”ja kn„, och han d† st”der sig vid min hand, och jag ocks† b”jer kn„ d„r i Rimmons tempel, m† d† HERREN f”rl†ta din tj„nare, n„r jag s† b”jer kn„ i Rimmons tempel. 005:019 Han sade till honom: ˝Far i frid.˝ Men n„r h„n hade l„mnat honom och farit ett stycke v„g fram†t, 005:020 t„nkte Gehasi, gudsmannen Elisas tj„nare: ˝Se, min herre har sl„ppt denne Naaman fr†n Aram, utan att taga emot av honom vad han hade f”rt med sig. S† sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och s”ka f† n†got av honom.˝ 005:021 S† gav sig d† Gehasi †stad efter Naaman. Men n„r Naaman s†g n†gon skynda efter sig, steg han med hast ned fr†n vagnen och gick emot honom och sade: ˝Allt st†r v„l r„tt till?˝ 005:022 Han svarade: ˝Ja; men min herre har s„nt mig och l†ter s„ga: 'Just nu hava tv† unga m„n, profetl„rjungar, kommit till mig fr†n Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv† h”gtidsdr„kter.'˝ 005:023 Naaman svarade: ˝V„rdes taga tv† talenter.˝ Och han bad honom entr„get och kn”t s† in tv† talenter silver i tv† pungar och tog fram tv† h”gtidsdr„kter, och l„mnade detta †t tv† av sina tj„nare, och dessa buro det framf”r honom. 005:024 Men n„r han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i f”rvar i huset; sedan l„t han m„nnen g† sin v„g. 005:025 D„refter gick han in och tr„dde fram f”r sin herre. D† fr†gade Elisa honom: ˝Varifr†n kommer du, Gehasi?˝ Han svarade: ˝Din tj„nare har ingenst„des varit.˝ 005:026 D† sade han till honom: ˝Menar du att jag icke i min ande var med, n„r en man v„nde om fr†n sin vagn och gick emot dig? Žr det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kl„der, s† ock olivplanteringar, ving†rdar, f†r och f„kreatur, tj„nare och tj„narinnor, 005:027 nu d† Naamans spet„lska kommer att l†da vid dig och vid dina efterkommande f”r evigt?˝ S† gick denne ut ifr†n honom, vit s†som sn” av spet„lska. 006:001 Profetl„rjungarna sade till Elisa: ˝Se, rummet d„r vi sitta inf”r dig „r f”r tr†ngt f”r oss.˝ 006:002 L†t oss d„rf”r g† till Jordan och d„rifr†n h„mta var sin timmerstock, s† att vi d„r kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.˝ Han svarade: ˝G†n †stad.˝ 006:003 Men en av dem sade: ˝V„rdes sj„lv g† med dina tj„naren.˝ Han varade: ˝Ja, jag skall g† med.˝ 006:004 S† gick han med dem. Och n„r de kommo till Jordan, begynte de hugga ned tr„d. 006:005 Men under det att en av dem h”ll p† att f„lla en stock, f”ll yxj„rnet i vattnet. D† gav han upp ett rop och sade: ˝Ack, min herre, yxan var ju l†nad.˝ 006:006 Gudsmannen fr†gade: ˝Var f”ll den i?˝ Och han visade honom st„llet. D† h”gg han av ett stycke tr„ och kastade det i d„r och fick s† j„rnet att flyta upp. 006:007 Sedan sade han: ˝Tag nu upp det.˝ D† r„ckte mannen ut sin hand och tog det. 006:008 Och konungen i Aram l†g i krig med Israel. Men n„r han r†df”rde sig med sina tj„nare och sade: ˝P† det och det st„llet vill jag l„gra mig˝, 006:009 d† s„nde gudsmannen bud till Israels konung och l„t s„ga: ˝Tag dig till vara f”r att t†ga fram vid det st„llet, ty aram‚erna ligga d„r.˝ 006:010 D† s„nde Israels konung till det st„lle som gudsmannen hade angivit f”r honom och varnat honom f”r; och han tog sig till vara d„r. Detta skedde icke allenast en g†ng eller tv† g†nger. 006:011 H„r”ver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tj„nare och sade till dem: ˝Kunnen I icke s„ga mig vem av de v†ra det „r som h†ller med Israels konung?˝ 006:012 D† svarade en av hans tj„nare: ˝Icke s†, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kung”r f”r Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.˝ 006:013 Han sade: ˝G†n och sen till, var han finnes, s† att jag kan s„nda †stad och gripa honom.˝ Och man ber„ttade f”r honom att han var i Dotan. 006:014 D† s„nde han dit h„star och vagnar och en stor h„r; och de kommo dit om natten och omringade staden. 006:015 N„r nu gudsmannens tj„nare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en h„r hade l„grat sig runt omkring staden med h„star och vagnar. D† sade tj„naren till honom: ˝Ack, min herre, huru skola vi nu g”ra?˝ 006:016 Han svarade: ˝Frukta icke; ty de som „ro med oss „ro flera „n de som „ro med dem.˝ 006:017 Och Elisa bad och sade: ˝HERRE, ”ppna hans ”gon, s† att han ser.˝ D† ”ppnade HERREN tj„narens ”gon, och han fick se att berget var fullt med h„star och vagnar av eld, runt omkring Elisa. 006:018 N„r de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: ˝Sl† detta folk med blindhet.˝ D† slog han dem med blindhet, s†som Elisa bad. 006:019 Och Elisa sade till dem: ˝Detta „r icke den r„tta v„gen eller den r„tta staden. F”ljen mig, s† skall jag f”ra eder till den man som I s”ken.˝ D„refter f”rde han dem till Samaria. 006:020 Men n„r de kommo till Samaria, sade Elisa: ˝HERRE, ”ppna dessas ”gon, s† att de se.˝ D† ”ppnade HERREN deras ”gon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria. 006:021 N„r d† Israels konung s†g dem, sade han till Elisa: ˝Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?˝ 006:022 Han svarade: ˝Du skall icke hugga ned dem. Du pl„gar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till f†nga med sv„rd och b†ge. S„tt fram f”r dem mat och dryck och l†t dem „ta och dricka, och l†t dem sedan g† till sin herre igen˝ 006:023 D† tillredde han †t dem en stor m†ltid, och n„r de hade „tit och druckit, l„t han dem g†; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare n†gra arameiska str”vskaror in i Israels land. 006:024 D„refter h„nde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h„r och drog upp och bel„grade Samaria. 006:025 Och medan de bel„grade Samaria, uppstod d„r en s† stor hungersn”d, att man betalade †ttio siklar silver f”r ett †snehuvud och fem siklar silver f”r en fj„rdedels kab duvotr„ck. 006:026 Och en g†ng d† Israels konung gick omkring p† muren ropade en kvinna till honom och sade: ˝Hj„lp, min herre konung!˝ 006:027 Han svarade: ˝Hj„lper icke HERREN dig, varifr†n skall d† jag kunna skaffa hj„lp †t dig? Fr†n logen eller fr†n vinpressen?˝ 006:028 Och konungen fr†gade henne: ˝Vad fattas dig?˝ Hon svarade: ˝Kvinnan d„r sade till mig: 'Giv hit din son, s† att vi f† „ta honom i dag, s† skola vi „ta min son i morgon.' 006:029 S† kokade vi min son och †to upp honom. N„sta dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, s† att vi f† „ta honom.' Men d† g”mde hon undan sin son.˝ 006:030 N„r konungen h”rde kvinnans ord, rev han s”nder sina kl„der, d„r han gick p† muren. D† fick folket se att han hade s„cktyg inunder, n„rmast kroppen. 006:031 Och han sade: ˝Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag f†r sitta kvar p† honom.˝ 006:032 S† s„nde han d† dit en man f”re sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de „ldste sutto d„r hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de „ldste: ˝Sen I huru denne m”rdarson s„nder hit en man f”r att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I st„ngen igen d”rren, n„r den utskickade kommer; och sp„rren s† v„gen f”r honom med den. Jag h”r nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.˝ 006:033 Medan han „nnu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: ˝Se, detta „r en olycka som kommer fr†n HERREN; huru skall jag d† l„ngre kunna hoppas p† HERREN?˝ 006:001 Men Elisa svarade: ˝H”ren HERRENS ord. S† s„ger HERREN: I morgon vid denna tid skall man f† ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel, s† ock tv† sea-m†tt korn f”r en sikel, i Samarias port.˝ 006:002 Den k„mpe vid vilkens hand konungen st”dde sig svarade d† gudsmannen och sade: ˝Om HERREN ocks† gjorde f”nster p† himmelen, huru skulle v„l detta kunna ske?˝ Han sade: ˝Du skall f† se det med egna ”gon, men du skall icke f† „ta d„rav.˝ 007:003 Utanf”r stadsporten uppeh”llo sig d† fyra spet„lska m„n. Dessa sade till varandra: ˝Varf”r skola vi stanna kvar h„r, till dess vi d”?˝ 007:004 Om vi besluta oss f”r att g† in i staden nu d† hungersn”d „r i staden, s† skola vi d” d„r, och om vi stanna h„r, skola vi ock d”. V„lan d†, l†t oss g† ”ver till aram‚ernas l„ger; l†ta de oss leva, s† f† vi leva, och d”da de oss, s† m† vi d”.˝ 007:005 S† stodo de d† upp i skymningen f”r att g† in i aram‚ernas l„ger. Men n„r de kommo till utkanten av aram‚ernas l„ger, se, d† fanns ingen m„nniska d„r. 007:006 Ty Herren hade l†tit ett d†n av vagnar och h„star h”ras i aram‚ernas l„ger, ett d†n s†som av en stor h„r, s† att de hade sagt till varandra: ˝F”rvisso har Israels konung lejt hj„lp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, f”r att dessa skola komma ”ver oss.˝ 007:007 D„rf”r hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade ”vergivit sina t„lt, sina h„star och †snor, l„gret s†dant det stod; de hade flytt f”r att r„dda sina liv. 007:008 N„r de spet„lska nu kommo till utkanten av l„gret, gingo de in i ett t„lt och †to och drucko, och togo d„rur silver och guld och kl„der, och gingo s† bort och g”mde det. Sedan v„nde de tillbaka och gingo in i ett annat t„lt och togo vad d„r fanns, och gingo s† bort och g”mde det. 007:009 Men d„refter sade de till varandra: ˝Vi bete oss icke r„tt. I dag kunna vi framb„ra ett gl„djebudskap. Men om vi nu tiga och v„nta till i morgon, n„r det bliver dager, s† skall det tillr„knas oss s†som missg„rning. V„lan d†, l†t oss g† och ber„tta detta i konungens hus. 007:010 S† gingo de †stad och ropade an vakten vid stadsporten och ber„ttade f”r dem och sade: ˝Vi kommo till aram‚ernas l„ger, men d„r fanns ingen m„nniska, och icke ett ljud av n†gon m„nniska h”rdes; d„r stodo allenast h„starna och †snorna bundna och t„lten s†som de pl„ga st†.˝ 007:011 Detta ropades sedan ut av dem som h”llo vakt vid porten, och man f”rkunnade det ocks† inne i konungens hus. 007:012 Konungen stod d† upp om natten och sade till sina tj„nare: ˝Jag vill s„ga eder vad aram‚erna hava f”r h„nder mot oss. De veta att vi lida hungersn”d, d„rf”r hava de g†tt ut ur l„gret och g”mt sig ute p† marken, i det de t„nka att de skola gripa oss levande, n„r vi nu g† ut ur staden, och att de s† skola komma in i staden.˝ 007:013 Men en av hans tj„nare svarade och sade: ˝L†t oss taga fem av de †terst†ende h„starna, dem som „nnu finnas kvar h„rinne -- det skall ju eljest g† dem s†som det g†r hela hopen av israeliter som „nnu „ro kvar h„rinne, eller s†som det har g†tt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och l†t oss s„nda †stad och se efter.˝ 007:014 S† tog man d† tv† vagnar med h„star f”r, och konungen s„nde dem †stad efter aram‚ernas h„r och sade: ˝Faren †stad och sen efter.˝ 007:015 Dessa foro nu efter dem „nda till Jordan; och se, hela v„gen var full med kl„der och andra saker som aram‚erna hade kastat ifr†n sig, n„r de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och ber„ttade detta f”r konungen. 007:016 D† drog folket ut och plundrade Aram‚ernas l„ger; och nu fick man ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel och likas† tv† sea-m†tt korn f”r en sikel, s†som HERREN hade sagt. 007:017 Och den k„mpe vid vilkens hand konungen pl„gade st”dja sig hade av honom blivit satt till att h†lla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till d”ds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, n„r konungen kom ned till honom. 007:018 Ty n„r gudsmannen sade till konungen: ˝I morgon vid denna tid skall man i Samarias port f† tv† sea-m†tt korn f”r en sikel och likas† ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel˝, 007:019 d† svarade k„mpen gudsmannen och sade: ˝Om HERREN ocks† gjorde f”nster p† himmelen, huru skulle v„l n†got s†dant kunna ske?˝ D† sade han: ˝Du skall f† se det med egna ”gon, men du skall icke f† „ta d„rav.˝ 007:020 S† gick det honom ock, ty folket trampade honom till d”ds i porten. 008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: ˝St† upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersn”den komma, och den har redan kommit in i landet och skall r„cka i sju †r.˝ 008:002 D† stod kvinnan upp och gjorde s†som gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filist‚ernas land i sju †r. 008:003 Men n„r de sju †ren voro f”rlidna, kom kvinnan tillbaka ifr†n filist‚ernas land; och hon gick †stad f”r att anropa konungen om att †terf† sitt hus och sin †ker. 008:004 Och konungen h”ll d† p† att tala med Gehasi, gudsmannens tj„nare, och sade: ˝F”rt„lj f”r mig alla de stora ting som Elisa har gjort.˝ 008:005 Och just som han f”rt„ljde f”r konungen huru han hade gjort en d”d levande, d† kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att †terf† sitt hus och sin †ker. D† sade Gehasi: ˝Min herre konung, detta „r kvinnan, och detta „r hennes son, den som Elisa har gjort levande.˝ 008:006 D† fr†gade konungen kvinnan, och hon f”rt„ljde allt f”r honom. Sedan l„t konungen henne f† en hovman med sig och sade: ˝Skaffa tillbaka allt vad som tillh”r henne, och d„rtill all avkastning av †kern, fr†n den dag d† hon l„mnade landet „nda till nu.˝ 008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, l†g sjuk. N„r man nu ber„ttade f”r denne att gudsmannen hade kommit dit, 008:008 sade konungen till Hasael: ˝Tag sk„nker med dig och g† gudsmannen till m”tes, och fr†ga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna fr†n denna sjukdom. 008:009 S† gick d† Hasael honom till m”tes och tog med sig sk„nker, allt det b„sta som fanns i Damaskus, s† mycket som fyrtio kameler kunde b„ra. Och han kom och tr„dde fram f”r honom och sade: ˝Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har s„nt mig till dig och l†ter fr†ga: 'Skall jag tillfriskna fr†n denna sjukdom?'˝ 008:010 Elisa svarade honom: ˝G† och s„g till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat f”r mig att han likv„l skall d”.˝ 008:011 Och gudsmannen stirrade framf”r sig och betraktade honom l„nge och v„l; d„refter begynte han gr†ta. 008:012 D† sade Hasael: ˝Varf”r gr†ter min herre?˝ Han svarade: ˝D„rf”r att jag vet huru mycket ont du skall g”ra Israels barn: du skall s„tta eld p† deras f„sten, deras unga m„n skall du dr„pa med sv„rd, deras sp„da barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.˝ 008:013 Hasael sade: ˝Vad „r v„l din tj„nare, den hunden, eftersom han skulle kunna g”ra s† stora ting?˝ Elisa svarade: ˝HERREN har uppenbarat f”r mig att du skall bliva konung ”ver Aram.˝ 008:014 Och han gick ifr†n Elisa och kom till sin herre. D† fr†gade denne honom: ˝Vad sade Elisa till dig?˝ Han svarade: ˝Han sade till mig att du skall tillfriskna.˝ 008:015 Men dagen d„refter tog han t„cket och doppade det i vatten och bredde ut det ”ver hans ansikte; detta blev hans d”d. Och Hasael blev konung efter honom. 008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regerings†r, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda. 008:017 Han var trettiotv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem. 008:018 Men han vandrade p† Israels konungars v„g, s†som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon. 008:019 Dock ville HERREN icke f”rd„rva Juda, f”r sin tj„nare Davids skull, enligt sitt l”fte till honom, att han skulle l†ta honom och hans s”ner hava en lampa f”r alltid. 008:020 I hans tid avf”ll Edom fr†n Juda v„lde och satte en egen konung ”ver sig. 008:021 D† drog Joram ”ver till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p† edom‚erna, som hade omringat honom, och slog dem och h”vitsmannen ”ver deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor. 008:022 S† avf”ll Edom fr†n Juda v„lde, och det har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. Vid just samma tid avf”ll ock Libna. 008:023 Vad nu mer „r att s„ga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 008:024 Och Joram gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom. 008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regerings†r blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda. 008:026 Tjugutv† †r gammal var Ahasja, n„r han blev konung, och han regerade ett †r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung. 008:027 Han vandrade p† Ahabs hus' v„g och gjorde vad ont var i HERRENS ”gon likasom Ahabs hus; han var ju n„ra besl„ktad med Ahabs hus. 008:028 Och han drog †stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev s†rad av aram‚erna. 008:029 D† v„nde konung Joram tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som aram‚erna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned f”r att bes”ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l†g sjuk. 009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetl„rjungarna och sade till honom: ˝Omgjorda dina l„nder och tag denna oljeflaska med dig, och g† till Ramot i Gilead. 009:002 Och n„r du har kommit dit, s† s”k upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och g† in och bed honom st† upp, d„r han sitter bland sina br”der, och f”r honom in i den innersta kammaren. 009:003 Tag s† oljeflaskan och gjut olja p† hans huvud och s„g: 'S† s„ger HERREN: Jag har smort dig till konung ”ver Israel.' ™ppna sedan d”rren och fly, utan att dr”ja.˝ 009:004 S† gick d† den unge mannen, profetens tj„nare, †stad till Ramot i Gilead. 009:005 Och n„r han kom dit, fick han se h„rens h”vitsm„n sitta d„r. D† sade han: ˝Jag har ett „rende till dig, h”vitsman.˝ Jehu fr†gade: ˝Till vem av oss alla h„r?˝ Han svarade: ˝Till dig sj„lv, h”vitsman.˝ 009:006 D† stod han upp och gick in i huset; och han g”t oljan p† hans huvud och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung ”ver HERRENS folk, ”ver Israel. 009:007 Och du skall f”rg”ra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p† Isebel h„mnas mina tj„nare profeterna blod, ja, alla HERRENS tj„nares blod. 009:008 Och Ahabs hela hus skall f”rg†s jag skall utrota allt mank”n av Ahab hus, b†de sm† och stora i Israel. 009:009 Och jag skall g”ra med Ahab hus s†som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s†som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus. 009:010 Och hundarna skola „ta upp Isebel p† Jisreels †kerf„lt, och ingen skall begrava henne.˝ D„refter ”ppnade han d”rren och flydde. 009:011 N„r sedan Jehu †ter kom ut till sin herres tj„nare, fr†gade man honom: ˝Allt st†r v„l r„tt till? Varf”r kom denne vanvetting till dig?˝ Han svarade dem: ˝I k„nnen ju den mannen och hans tal.˝ 009:012 Men de sade: ˝Du vill bedraga oss; s„g oss sanningen.˝ D† sade han: ˝S† och s† talade han till mig och sade: 'S† s„ger HERREN: Jag har smort dig till konung ”ver Israel.'˝ 009:013 Strax tog d† var och en av dem sin mantel och lade den under honom p† sj„lva trappan; och de st”tte i basun och ropade: ˝Jehu har blivit konung.˝ 009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansv„rjning mot Joram. (Joram hade d† med hela Israel legat vid Ramot i Gilead f”r att f”rsvara det mot Hasael, konungen i Aram; 009:015 men sj„lv hade konung Joram v„nt tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som aram‚erna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: ˝Om I s† viljen, s† l†ten ingen slippa ut ur staden, som kan g† †stad och ber„tta detta i Jisreel.˝ 009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram l†g sjuk d„r; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned f”r att bes”ka Joram. 009:017 N„r nu v„ktaren som stod p† tornet i Jisreel fick se Jehus skara, d† han kom, sade han: ˝Jag ser en skara.˝ D† bj”d Joram att man skulle taga en ryttare och s„nda honom dem till m”tes och l†ta honom fr†ga om allt stode r„tt till. 009:018 Ryttaren red honom d† till m”tes och sade: ˝Konungen l†ter fr†ga 'Allt st†r v„l r„tt till?'˝ D† svarade Jehu: ˝Vad kommer den saken dig vid? V„nd, och f”lj efter mig.˝ Och v„ktaren ber„ttade och sade: ˝Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.˝ 009:019 D† s„nde han en annan ryttare. n„r denne hade hunnit fram till dem, sade han: ˝Konungen l†ter fr†ga: 'Allt st†r v„l r„tt till?'˝ Jehu svarade: ˝Vad kommer den saken dig vid? V„nd, och f”lj efter mig.˝ 009:020 V„ktaren ber„ttade †ter och sade: ˝Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. P† deras s„tt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram s†som en vanvetting.˝ 009:021 D† sade Joram: ˝Sp„nn f”r.˝ Och man sp„nde f”r hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut f”r att m”ta Jehu. Och de tr„ffade tillsammans med honom p† jisreeliten Nabots †kerstycke. 009:022 N„r Joram nu fick se Jehu, sade han: ˝Allt st†r v„l r„tt till, Jehu?˝ Denne svarade: ˝Huru skulle det kunna st† r„tt till, s† l„nge som du t†l din moder Isebels avgudiska v„sen och hennes m†nga trolldomskonster?˝ 009:023 D† sv„ngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: ˝F”rr„deri, Ahasja!˝ 009:024 Men Jehu hade fattat b†gen i sin hand och sk”t Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hj„rtat, och han sj”nk ned i sin vagn. 009:025 D„refter sade han till sin livk„mpe Bidkar: ˝Tag honom och kasta ut honom p† jisreeliten Nabots †kerstycke; kom ih†g huru HERREN, n„r jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan: 009:026 'Sannerligen, s† visst som jag i g†r s†g Nabots och hans s”ners blod, s„ger HERREN, skall jag just p† detta †kerstycke vederg„lla dig, s„ger HERREN.' Tag d„rf”r honom nu och kasta ut honom h„r p† †kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.˝ 009:027 N„r Ahasja, Juda konung, s†g detta, flydde han †t Tr„dg†rdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: ˝Skjuten ned ocks† honom i vagnen.˝ S† skedde ock p† Gurh”jden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog d„r. 009:028 Sedan f”rde hans tj„nare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans f„der, i Davids stad. 009:029 Ahasja hade blivit konung ”ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regerings†r. 009:030 S† kom nu Jehu till Jisreel. N„r Isebel fick h”ra detta, sminkade hon sig kring ”gonen och smyckade sitt huvud och s†g ut genom f”nstret. 009:031 Och n„r Jehu kom in genom porten, ropade hon: ˝Allt st†r v„l r„tt till, du, Simri, som har dr„pt din herre?˝ 009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot f”nstret och sade: ˝Vem h†ller med mig? Vem?˝ D† s†go tv† eller tre hovm„n ut, ned p† honom. 009:033 Han sade: ˝St”rten ned henne.˝ Och de st”rtade ned henne, s† att hennes blod st„nkte p† v„ggen och p† h„starna; och han k”rde ”ver henne. 009:034 D„refter gick han in och †t och drack. Sedan sade han: ˝Tagen vara p† henne, den f”rbannade, och begraven henne, ty hon „r dock en konungadotter.˝ 009:035 Men n„r de d† gingo †stad f”r att begrava henne, funno de av henne intet annat „n huvudsk†len, f”tterna och h„nderna. 009:036 och de v„nde tillbaka och ber„ttade detta f”r honom. D† sade han: ˝Detta „r vad HERREN talade genom sin tj„nare tisbiten Elia, i det han sade: 'P† Jisreels †kerf„lt skola hundarna „ta upp Isebels k”tt; 009:037 och Isebels d”da kropp skall ligga s†som g”dsel p† marken p† Jisreels †kerf„lt, s† att ingen skall kunna s„ga: Detta „r Isebel.'˝ 010:001 Men Ahab hade sjuttio s”ner i Samaria. Och Jehu skrev brev och s„nde till Samaria, till de ”verste i Jisreel, de „ldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett; 010:002 han skrev: ˝Nu, n„r detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres s”ner hos eder, och som haven vagnarna och h„starna hos eder, och d„rtill en bef„st stad och vapen, 010:003 m†n I utse den som „r b„st och l„mpligast av eder herres s”ner och s„tta honom p† hans faders tron och strida f”r eder herres hus.˝ 010:004 Men de blevo ”verm†ttan f”rskr„ckta och sade: ˝De tv† konungarna hava ju icke kunnat h†lla st†nd mot honom; huru skulle d† vi kunna h†lla st†nd!˝ 010:005 Och ”verhovm„staren och h”vdingen ”ver staden och de „ldste och konungas”nernas fostrare s„nde till Jehu och l„to s„ga: ˝Vi „ro dina tj„nare; allt vad du s„ger oss villa vi g”ra. Vi vilja icke g”ra n†gon till konung; g”r vad dig t„ckes.˝ 010:006 D† skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: ˝Om I h†llen med mig och viljen lyssna till mina ord, s† tagen huvudena av eder herres s”ner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.˝ De sjuttio konungas”nerna bodde n„mligen hos de store i staden, vilka fostrade dem. 010:007 D† nu brevet kom dem till handa, togo de konungas”nerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och s„nde dem till honom i Jisreel. 010:008 N„r d† ett bud kom och ber„ttade f”r honom att de hade f”rt dit konungas”nernas huvuden, sade han: ˝L„ggen dem till i morgon i tv† h”gar vid ing†ngen till porten.˝ 010:009 Och om morgonen gick han ut och st„llde sig d„r och sade till allt folket: ˝I „ren utan skuld. Det „r jag som har anstiftat sammansv„rjningen mot min herre och dr„pt honom; men vem har slagit ihj„l alla dessa? 010:010 M„rken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tj„nare Elia.˝ 010:011 Sedan, dr„pte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s† ock alla hans store och hans f”rtrogne och hans pr„ster; han l„t ingen slippa undan. 010:012 D„refter stod han upp och begav sig †stad till Samaria; men under v„gen, n„r Jehu kom till Bet-Eked-Haroim, 010:013 tr„ffade han p† Ahasjas, Juda konungs, br”der. Han fr†gade dem: ˝Vilka „ren I?˝ De svarade: ˝Vi „ro Ahasjas br”der, och vi „ro p† v„g ned f”r att h„lsa p† konungas”nerna och konungamoderns s”ner.˝ 010:014 Han sade: ˝Gripen dem levande.˝ D† grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv†; han l„t ingen av dem bliva kvar. 010:015 N„r han sedan begav sig d„rifr†n, tr„ffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till m”tes; och han h„lsade p† honom och sade till honom: ˝Žr du lika redligt sinnad mot mig som jag „r mot dig?˝ Jonadab svarade: ˝Ja.˝ ˝Žr det s†˝, sade han, ˝s† r„ck mig din hand.˝ D† r„ckte han honom sin hand; och han l„t honom stiga upp till sig i vagnen. 010:016 Och han sade: ˝Far med mig och se huru jag nit„lskar f”r HERREN.˝ S† k”rde man †stad med honom i hans vagn. 010:017 Och n„r han kom till Samaria, dr„pte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och f”rgjorde det s†, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia. 010:018 Och Jehu f”rsamlade allt folket och sade till dem: ˝Ahab har tj„nat Baal litet; Jehu skall tj„na honom mycket. 010:019 S† kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tj„nare och alla hans pr„ster -- ingen f†r saknas -- ty jag har ett stort offer †t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.˝ Men Jehu gjorde s† med led list, i avsikt att utrota Baals tj„nare. 010:020 D„refter sade Jehu: ˝P†lysen en helig h”gtidsf”rsamling †t Baal.˝ D† lyste man ut en s†dan. 010:021 Och Jehu s„nde bud ”ver hela Israel, och alla Baals tj„nare kommo; Ingen underl„t att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifr†n den ena „ndan till den andra. 010:022 Sedan sade han till f”rest†ndaren f”r kl„dkammaren: ˝Tag fram kl„der †t alla Baals tj„nare.˝ Och han tog fram kl„derna †t dem. 010:023 D„refter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tj„nare: ˝Sen nu noga efter, att h„r bland eder icke finnes n†gon HERRENS tj„nare, utan allenast s†dana som tj„na Baal. 010:024 De gingo allts† in f”r att offra slaktoffer och br„nnoffer. Men Jehu hade d„rutanf”r st„llt †ttio man och sagt: ˝Om n†gon slipper undan av de m„n som jag nu ”verl„mnar i edra h„nder, s† skall liv givas f”r liv.˝ 010:025 Och n„r man hade offrat br„nnoffret, sade Jehu till drabanterna och k„mparna: ˝G†n in och sl†n ned dem; l†ten ingen komma ut.˝ Och de slogo dem med sv„rdsegg, och drabanterna och k„mparna kastade undan deras kroppar. D„refter gingo de in i det inre av Baals tempel 010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och br„nde upp dem. 010:027 Och sj„lva Baalsstoden br”to de ned; de br”to ock ned Baals tempel och gjorde d„rav avtr„den, som finnas kvar „nnu i dag. 010:028 S† utrotade Jehu Baal ur Israel. 010:029 Men fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, fr†n dem avstod icke Jehu, icke fr†n guldkalvarna i Betel och Dan. 010:030 Och HERREN sade till Jehu: ˝D„rf”r att du har v„l utf”rt vad r„tt var i mina ”gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, d„rf”r skola dina s”ner till fj„rde led sitta p† Israels tron. 010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hj„rta; han avstod icke fr†n de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 010:032 Vid denna tid begynte HERREN sk„ra bort stycken fr†n Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gr„ns 010:033 och intog ”stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omr†det fr†n Aroer vid b„cken Arnon, b†de Gilead och Basan. 010:034 Vad nu mer „r att s„ga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 010:035 Och Jehu gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom. 010:036 Den tid Jehu regerade ”ver Israel Samaria var tjugu†tta †r. 011:001 N„r Atalja, Ahasjas moder, f”rnam att hennes son var d”d, stod hon upp och f”rgjorde hela konungasl„kten. 011:002 Men just n„r konungabarnen skulle d”das, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom j„mte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; d„r h”ll man honom dold f”r Atalja, s† att han icke blev d”dad. 011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, d„r han f”rblev g”md i sex †r, medan Atalja regerade i landet. 011:004 Men i det sjunde †ret s„nde Jojada †stad och l„t h„mta kar‚ernas och drabanternas underh”vitsm„n och f”rde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en ”verenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son. 011:005 D„refter bj”d han dem och sade: ˝Detta „r vad I skolen g”ra: en tredjedel av eder, I som haven att intr„da i vakth†llningen p† sabbaten, skall h†lla vakt i konungshuset 011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; s† skolen h†lla vakt vid huset var i sin ordning. 011:007 Men de b†da andra avdelningarna av eder, n„mligen alla som hava att avg† fr†n vakth†llningen p† sabbaten, de skola h†lla vakt i HERRENS hus hos konungen. 011:008 I skolen st„lla eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n†gon vill tr„nga sig inom leden, skall han d”das. Och I skolen f”lja konungen, vare sig han g†r ut eller in. 011:009 Underh”vitsm„nnen gjorde allt vad pr„sten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina m„n, b†de de som skulle intr„da i vakth†llningen p† sabbaten och de som skulle avg† d„rifr†n p† sabbaten, och de kommo s† till pr„sten Jojada. 011:010 Och pr„sten gav †t underh”vitsm„nnen det spjut och de sk”ldar som hade tillh”rt konung David, och som funnos i HERRENS hus. 011:011 Och drabanterna st„llde upp sig, var och en med sina vapen i handen, fr†n husets s”dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 011:012 D„refter f”rde han ut konungasonen och satte p† honom kronan och gav honom vittnesb”rdet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i h„nderna och ropade: ˝Leve konungen!˝ 011:013 N„r Atalja nu h”rde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket. 011:014 D„r fick hon d† se konungen st† vid pelaren, s†som ”vligt var, och h”vitsm„nnen och trumpetbl†sarna bredvid konungen, och fick h”ra huru hela folkm„ngden jublade och st”tte i trumpeterna. D† rev Atalja s”nder sina kl„der och utropade: ˝Sammansv„rjning! Sammansv„rjning!˝ 011:015 Men pr„sten Jojada gav underh”vitsm„nnen som anf”rde skaran denna befallning: ˝F”ren henne ut mellan leden, och om n†gon f”ljer henne, s† m† han d”das med sv„rd.˝ Pr„sten ville n„mligen f”rhindra att hon d”dades i HERRENS hus. 011:016 Allts† grepo de henne, och n„r hon hade kommit till den plats d„r h„starna pl„gade f”ras in i konungshuset, d”dades hon d„r. 011:017 Och Jojada sl”t det f”rbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han sl”t ock ett f”rbund mellan konungen och folket. 011:018 Och hela folkm„ngden begav sig till Baals tempel och rev ned det och f”rst”rde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals pr„st, dr„pte de framf”r altarna. D„refter st„llde pr„sten ut vakter vid HERRENS hus. 011:019 Och han tog med sig underh”vitsm„nnen j„mte kar‚erna och drabanterna och hela folkm„ngden, och de f”rde konungen ned fr†n HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig p† konungatronen. 011:020 Och hela folkm„ngden gladde sig, och staden f”rblev lugn. Men Atalja hade de d”dat med sv„rd i konungshuset. 012:021 Joas var sju †r gammal, n„r han blev konung. 012:001 I Jehus sjunde regerings†r blev Joas konung, och han regerade fyrtio †r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr†n Beer-Seba. 012:002 Och Joas gjorde vad r„tt var HERRENS ”gon, s† l„nge han levde, pr„sten Jojada hade varit hans l„rare. 012:003 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 012:004 Och Joas sade till pr„sterna: ˝Alla penningar vilka s†som heliga g†vor inflyta till HERRENS hus, g†ngbara penningar, s†dana som utg”ra l”sen f”r personer, efter det v„rde som f”r var och en best„mmes, och alla penningar som n†gon av sitt hj„rta manas att b„ra till HERRENS hus, 012:005 dem skola pr„sterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola d„rmed s„tta i st†nd vad som „r f”rfallet p† HERRENS hus, ”verallt d„r n†got f”rfallet finnes.˝ 012:006 Men i konung Joas' tjugutredje regerings†r hade pr„sterna „nnu icke satt i st†nd vad som var f”rfallet p† huset. 012:007 D† kallade konung Joas till sig pr„sten Jojada och de ”vriga pr„sterna och sade till dem: ˝Varf”r s„tten I icke i st†nd vad som „r f”rfallet p† huset? Nu f†n I icke l„ngre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen l„mna dem ifr†n eder till det som „r f”rfallet p† huset.˝ 012:008 Och pr„sterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att s„tta i st†nd vad som var f”rfallet p† huset. 012:009 D† tog pr„sten Jojada en kista och borrade ett h†l p† locket och st„llde den bredvid altaret, p† h”gra sidan, n„r man g†r in i HERRENS hus. Och pr„sterna som h”llo vakt vid tr”skeln lade dit alla penningar som infl”to till HERRENS hus. 012:010 Men s† snart de d† m„rkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp j„mte ”verstepr„sten, och de kn”to in och r„knade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus. 012:011 D„refter ”verl„mnades de uppv„gda penningarna †t de m„n som f”rr„ttade arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem †t de timmerm„n och byggningsm„n som arbetade p† HERRENS hus, 012:012 och †t murarna och stenhuggarna, s† ock till ink”p av tr„virke och huggen sten f”r att s„tta i st†nd vad som var f”rfallet p† HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter f”r att s„tta huset i st†nd. 012:013 Men man gjorde inga silverfat f”r HERRENS hus, ej heller knivar, sk†lar, trumpeter eller andra f”rem†l av guld eller av silver, f”r de penningar som infl”to till HERRENS hus, 012:014 utan man gav dem †t arbetarna, och dessa satte d„rf”r HERRENS hus i st†nd. 012:015 Och man h”ll icke n†gon r„kenskap med de m„n †t vilka penningarna ”verl„mnades, f”r att de skulle giva dem †t arbetarna, utan de fingo handla p† heder och tro. 012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillf”llo pr„sterna. 012:017 P† den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och bel„grade Gat och intog det, d„refter st„llde Hasael sitt t†g upp mot Jerusalem. 012:018 D† tog Joas, Juda konung, allt vad hans f„der Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat †t HERREN, och vad han sj„lv hade helgat †t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s„nde det till Hasael, konungen i Aram, och d† l„mnade denne Jerusalem i fred. 012:019 Vad nu mer „r att s„ga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 012:020 Och hans tj„nare uppreste sig och sammansvuro sig och dr„pte Joas i Millobyggnaden, som str„cker sig ned mot Silla. 012:021 Det var hans tj„nare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till d”ds. Och man begrov honom hos hans f„der i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom 013:001 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regerings†r blev Joahas, Jehus son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sjutton †r. 013:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och f”ljde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fr†n dem avstod han icke. 013:003 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid. 013:004 (Men Joahas b”nf”ll inf”r HERREN, och HERREN h”rde honom, eftersom han s†g Israels betryck, d† nu konungen i Aram f”rtryckte dem. 013:005 Och HERREN gav †t Israel en fr„lsare, s† att de blevo r„ddade ur aram‚ernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor s†som f”rut. 013:006 Dock avstodo de icke fr†n de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick ocks† st† kvar i Samaria.) 013:007 Ty han hade icke l†tit Joahas beh†lla mer folk „n femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s† illa f”rgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, s† att de blevo s†som stoft, n„r man tr”skar. 013:008 Vad nu mer „r att s„ga om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 013:009 Och Joahas gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom. 013:010 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regerings†r blev Joas, Joahas' son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sexton †r. 013:011 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n n†gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. 013:012 Vad nu mer „r att s„ga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 013:013 Och Joas gick till vila hos sina f„der, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. 013:014 Men n„r Elisa l†g sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gr†tande och sade: ˝Min fader, min fader! Du som f”r Israel „r b†de vagnar och ryttare!˝ 013:015 D† sade Elisa till honom: ˝H„mta en b†ge och pilar.˝ Och han h„mtade †t honom en b†ge och pilar. 013:016 D† sade han till Israels konung: ˝Fatta i b†gen med din hand.˝ Och n„r han hade gjort detta, lade Elisa sina h„nder p† konungens h„nder. 013:017 D„refter sade han: ˝™ppna f”nstret mot ”ster.˝ Och n„r han hade ”ppnat det, sade Elisa: ˝Skjut.˝ Och han sk”t. D† sade han: ˝En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall sl† aram‚erna vid Afek, s† att de f”rg”ras.˝ 013:018 D„refter sade han: ˝Tag pilarna.˝ Och n„r han hade tagit dem, sade han till Israels konung: ˝Sl† p† jorden.˝ D† slog han tre g†nger och sedan h”ll han upp. 013:019 D† blev gudsmannen vred p† honom och sade: ˝Du skulle slagit fem eller sex g†nger, ty d† skulle du hava slagit aram‚erna s†, att de hade blivit f”rgjorda; men nu kommer du att sl† aram‚erna allenast tre g†nger.˝ 013:020 S† dog d† Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska str”vskaror pl„gade falla in i landet, vid †rets ing†ng. 013:021 S† h„nde sig, att just n„r n†gra h”llo p† att begrava en man, fingo de se en str”vskara; d† kastade de mannen i Elisas grav. N„r d† mannen kom i ber”ring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp p† sina f”tter. 013:022 Och Hasael, konungen i Aram, hade f”rtryckt Israel, s† l„nge Joahas levde. 013:023 Men HERREN blev dem n†dig och f”rbarmade sig ”ver dem och v„nde sig till dem, f”r det f”rbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke f”rd„rva dem, och han hade „nnu icke kastat dem bort ifr†n sitt ansikte. 013:024 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom. 013:025 D† tog Joas, Joahas' son, tillbaka fr†n Ben-Hadad, Hasaels son, de st„der som denne i krig hade tagit ifr†n hans fader Joahas. Tre g†nger slog Joas honom och †tertog s† Israels st„der. 014:001 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regerings†r blev Amasja, Joas' son, konung i Juda. 014:002 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, fr†n Jerusalem. 014:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, dock icke s†som hans fader David; men han gjorde i allt s†som hans fader Joas hade gjort. 014:004 Offerh”jderna blevo likv„l icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 014:005 Och sedan konungad”met hade blivit bef„st i hans hand, l„t han dr„pa dem av sina tj„nare, som hade dr„pt hans fader, konungen. 014:006 Men m”rdarnas barn d”dade han icke, i enlighet med vad f”reskrivet var i Moses lagbok, d„r HERREN hade bjudit och sagt: ˝F”r„ldrarna skola icke d”das f”r sina barns skull, och barnen skola icke d”das f”r sina f”r„ldrars skull, utan var och en skall d” genom sin egen synd.˝ 014:007 Han slog edom‚erna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, s†som det heter „nnu i dag. 014:008 D„refter skickade Amasja s„ndebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och l„t s„ga: ˝Kom, l†t oss drabba samman med varandra.˝ 014:009 Men Joas, Israels konung, s„nde d† till Amasja, Juda konung, och l„t svara: ˝T”rnbusken p† Libanon s„nde en g†ng bud till cedern p† Libanon och l„t s„ga: 'Giv din dotter †t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p† Libanon fram ”ver t”rnbusken och trampade ned den. 014:010 Du har slagit Edom, och d„r”ver f”rh„ver du dig i ditt hj„rta. Men l†t dig n”ja med den „ran, och stanna hemma. Varf”r utmanar du olyckan, dig sj„lv och Juda med dig till fall?˝ 014:011 Men Amasja ville icke h”ra h„rp†, och Joas, Israels konung, drog d† upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h”r till Juda. 014:012 Och Juda m„n blevo slagna av Israels m„n och flydde, var och en till sin hydda. 014:013 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till f†nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n„r de kommo till Jerusalem, br”t han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och d„rifr†n „nda till H”rnporten, fyra hundra alnar. 014:014 Och han tog allt guld och silver och alla k„rl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, d„rtill ock gisslan, och v„nde s† tillbaka till Samaria. 014:015 Vad nu mer „r att s„ga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 014:016 Och Joas gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom. 014:017 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton †r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d”d. 014:018 Vad nu mer „r att s„ga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 014:019 Och en sammansv„rjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s† att han m†ste fly till Lakis. D† s„ndes m„n efter honom till Lakis, och dessa d”dade honom d„r. 014:020 Sedan f”rde man honom d„rifr†n p† h„star; och han blev begraven i Jerusalem hos sina f„der i Davids stad. 014:021 Och allt folket i Juda tog Asarja som d† var sexton †r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st„lle. 014:022 Det var han som bef„ste Elat; ock han lade det †ter under Juda, sedan konungen hade g†tt till vila hos sina f„der. 014:023 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regerings†r blev Jerobeam, Joas' son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i fyrtioett †r. 014:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n n†gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 014:025 Han †tervann Israels omr†de, fr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tj„nare profeten Jona, Amittais son, fr†n Gat-Hahefer. 014:026 Ty HERREN s†g att Israels betryck var mycket sv†rt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade n†gon hj„lpare. 014:027 Och HERREN hade „nnu icke beslutit att utpl†na Israels namn under himmelen; d„rf”r fr„lste han dem genom Jerobeam, Joas' son. 014:028 Vad nu mer „r att s„ga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, s† ock om huru han †t Israel †tervann den del av Damaskus och Hamat, som en g†ng hade tillh”rt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 014:029 Och Jerobeam gick till vila hos sina f„der, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom. 015:001 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regerings†r blev Asarja, Amasjas son, konung i Juda. 015:002 Han var sexton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiotv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, fr†n Jerusalem. 015:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Amasja hade gjort. 015:004 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 015:005 Men HERREN hems”kte konungen, s† att han blev spet„lsk f”r hela sitt liv; och han bodde sedan i ett s„rskilt hus. Jotam, konungens son, f”restod d† hans hus och d”mde folket i landet. 015:006 Vad nu mer „r att s„ga om Asarja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 015:007 Och Asarja gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom hos hans f„der i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung efter honom. 015:008 I Asarjas, Juda konungs, trettio†ttonde regerings†r blev Sakarja, Jerobeams son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sex m†nader. 015:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans f„der hade gjort; han avstod icke fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 015:010 Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansv„rjning mot honom och slog honom till d”ds i folkets †syn, och blev s† konung i hans st„lle 015:011 Vad nu mer „r att s„ga om Sakarja, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:012 S†, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, n„r han sade: ˝Dina s”ner till fj„rde led skola sitta p† Israels tron.˝ Det skedde s†. 015:013 Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs, trettionionde regerings†r, och han regerade en m†nads tid i Samaria. 015:014 Men d† drog Menahem, Gadis son, upp fr†n Tirsa och kom till Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till d”ds i Samaria, och blev s† konung i hans st„lle 015:015 Vad nu mer „r att s„ga om Sallum och om den sammansv„rjning han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:016 Vid den tiden f”rh„rjade Menahem Tifsa med allt vad d„rinne var, s† ock hela dess omr†de, fr†n Tirsa; ty staden hade icke ”ppnat portarna, d„rf”r h„rjade han den, och alla dess havande kvinnor l„t han upprista. 015:017 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regerings†r blev Menahem, Gadis son, konung ”ver Israel och regerade i tio †r, i Samaria. 015:018 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke, s† l„nge han levde, fr†n de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 015:019 Och Pul, konungen i Assyrien, f”ll in i landet; d† gav Menahem †t Pul tusen talenter silver, f”r att han skulle underst”dja honom och bef„sta konungad”met i hans hand. 015:020 Och de penningar som Menahem skulle giva †t konungen i Assyrien tog han ut genom att l„gga skatt p† alla rika m„n i Israel, en skatt av femtio siklar silver p† var och en. S† v„nde d† konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke d„r i landet. 015:021 Vad nu mer „r att s„ga om Menahem och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:022 Och Menahem gick till vila hos sina f„der. Och hans son Pekaja blev konung efter honom. 015:023 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regerings†r blev Pekaja, Menahems son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i tv† †r. 015:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 015:025 Och Peka, Remaljas son, hans livk„mpe, anstiftade en sammansv„rjning mot honom och dr„pte honom i Samaria, i konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje; d„rvid hade han med sig femtio gileaditer. S† d”dade han honom och blev konung i hans st„lle. 015:026 Vad nu mer „r att s„ga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:027 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regerings†r blev Peka, Remaljas son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i tjugu †r. 015:028 Han gjorde vad ont var i HERRENS ™gon; han avstod icke fr†n de Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 015:029 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och f”rde folket bort till Assyrien. 015:030 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansv„rjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom till d”ds och blev s† konung i hans st„lle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regerings†r. 015:031 Vad nu mer „r att s„ga om Peka och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:032 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regerings†r blev Jotam, Ussias son, konung i Juda. 015:033 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. 015:034 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon; han gjorde alldeles s†som hans fader Ussia hade gjort. 015:035 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. Han byggde ™vre porten till HERRENS hus. 015:036 Vad nu mer „r att s„ga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 015:037 Vid den tiden begynte HERREN att l†ta Juda hems”kas av Resin, konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son. 015:038 Och Jotam gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom. 016:001 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regerings†r blev Ahas, Jotams son, konung i Juda. 016:002 Tjugu †r gammal var Ahas, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r„tt var i HERRENS, sin Guds, ”gon, s†som hans fader David, 016:003 utan vandrade p† Israels konungars v„g; ja, han l„t ock sin son g† genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 016:004 Och han frambar offer och t„nde offereld p† h”jderna och kullarna och under alla gr”na tr„d. 016:005 P† den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp f”r att er”vra Jerusalem; och de innesl”to Ahas, men kunde icke er”vra staden. 016:006 Vid samma tid †tervann Resin, konungen i Aram, Elat †t Aram och jagade Juda m„n bort ifr†n Elot. D„refter kommo aram‚erna till Elat och bosatte sig d„r, och d„r bo de „nnu i dag. 016:007 Men Ahas skickade s„ndebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och l„t s„ga: ˝Jag „r din tj„nare och din son. Drag hitupp och fr„ls mig fr†n Arams konung och fr†n Israels konung, ty de hava ”verfallit mig.˝ 016:008 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och s„nde det s†som sk„nk till konungen i Assyrien. 016:009 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och f”rde bort folket till Kir och d”dade Resin. 016:010 Sedan for konung Ahas till Damaskus f”r att d„r m”ta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och n„r konung Ahas fick se altaret i Damaskus, s„nde han till pr„sten Uria en avteckning av altaret och en m”nsterbild till ett s†dant, alldeles s†som det var gjort. 016:011 Sedan byggde pr„sten Uria altaret; alldeles efter den f”reskrift som konung Ahas hade s„nt till honom fr†n Damaskus gjorde pr„sten Uria det f„rdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka fr†n Damaskus. 016:012 N„r s† konungen efter sin hemkomst fr†n Damaskus fick se altaret, tr„dde han fram till altaret och steg upp till det. 016:013 D„refter f”rbr„nde han sitt br„nnoffer och sitt spisoffer och utg”t sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade st„nkte han p† altaret. 016:014 Men kopparaltaret, som stod inf”r HERRENS ansikte, flyttade han undan fr†n husets framsida, fr†n platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och st„llde det p† norra sidan om detta altare. 016:015 Och konung Ahas bj”d pr„sten Uria och sade: ˝P† det stora altaret skall du f”rbr„nna morgonens br„nnoffer och aftonens spisoffer, „vensom konungens br„nnoffer j„mte hans spisoffer, s† ock br„nnoffer, spisoffer och drickoffer f”r allt folket i landet; och allt blodet, s†v„l av br„nnoffer som av slaktoffer, skall du st„nka d„rp†. Men vad Jag skall g”ra med kopparaltaret, det vill jag n„rmare bet„nka.˝ 016:016 Och pr„sten Uria gjorde alldeles s†som konung Ahas bj”d honom. 016:017 Konung Ahas l”sbr”t ock sidolisterna p† b„ckenst„llen och tog bort b„ckenet fr†n dem; och havet lyfte han ned fr†n kopparoxarna som stodo d„runder och st„llde det p† ett stengolv. 016:018 Och den t„ckta sabbatsg†ngen som man hade byggt vid huset, s† ock konungens yttre ing†ngsv„g, f”rlade han inom HERRENS hus, f”r den assyriske konungens skull. 016:019 Vad nu mer „r att s„ga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 016:020 Och Ahab gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom. 017:001 I Ahas', Juda konungs, tolfte regerings†r blev Hosea, Elas son, konung i Samaria ”ver Israel och regerade i nio †r. 017:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS; ”gon, dock icke s†som de israelitiska konungar som hade varit f”re honom 017:003 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea m†ste bliva honom underd†nig och giva honom sk„nker. 017:004 Men sedan m„rkte konungen i Assyrien att Hosea f”rehade st„mplingar, i det att han skickade s„ndebud till So, konungen i Egypten och icke, s†som f”rut, vart †r s„nde sk„nker till konungen i Assyrien D† l„t konungen i Assyrien sp„rra in honom och h†lla honom bunden i f„ngelse. 017:005 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och bel„grade det i tre †r. 017:006 I Hoseas nionde regerings†r intog konungen i Assyrien Samaria och f”rde Israel bort till Assyrien och l„t dem bo i Hala och vid Habor -- en str”m i Gosan -- och i Mediens st„der. 017:007 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade f”rt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar. 017:008 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort. 017:009 Ja, Israels barn hade bedrivit otillb”rliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerh”jder p† alla sina boningsorter, vid v„ktartornen s†v„l som i de bef„sta st„derna. 017:010 De hade rest stoder och Aseror †t sig p† alla h”ga kullar och under alla gr”na tr„d. 017:011 D„r hade de p† alla offerh”jder t„nt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort f”r dem, och hade gjort onda ting, s† att de f”rt”rnade HERREN. 017:012 De hade tj„nat de el„ndiga avgudarna, fast„n HERREN hade sagt till dem: ˝I skolen icke g”ra s†. 017:013 Och HERREN hade varnat b†de Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ˝V„nden om fr†n edra onda v„gar och h†llen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra f„der -- s† ock vad jag har l†tit s„ga eder genom mina tj„nare profeterna.˝ 017:014 Men de ville icke h”ra, utan voro h†rdnackade s†som deras f„der, vilka icke trodde p† HERREN, sin Gud. 017:015 De f”rkastade hans stadgar och det f”rbund som han hade slutit med deras f„der, och de f”rordningar som han hade givit dem, och f”ljde efter f†f„ngliga avgudar och bedrevo f†f„nglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fast„n HERREN hade f”rbjudit dem att g”ra s†som dessa. 017:016 De ”verg†vo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bel„ten, tv† kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillb†do himmelens hela h„rskara och tj„nade Baal. 017:017 Och de l„to sina s”ner och d”ttrar g† genom eld och befattade sig med sp†dom och ”vade trolldom de s†lde sig till att g”ra vad ont var i HERRENS ”gon och f”rt”rnade honom d„rmed. 017:018 D„rf”r blev ock HERREN mycket vred p† Israel och f”rsk”t dem fr†n sitt ansikte, s† att icke n†got annat blev kvar „n Juda stam allena. 017:019 Dock h”ll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort. 017:020 S† f”rkastade d† HERREN all Israels s„d och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifr†n sitt ansikte. 017:021 Ty n„r han hade ryckt Israel fr†n Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, f”rf”rde Jerobeam Israel till att avfalla fr†n HERREN och kom dem att beg† en stor synd. 017:022 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke fr†n dem. 017:023 Men till slut f”rsk”t HERREN Israel fr†n sitt ansikte, s†som har hade hotat genom alla sina tj„nare profeterna. S† blev Israel; bortf”rt fr†n sitt land till Assyrien, d„r de „ro „nnu i dag. 017:024 Och konungen i Assyrien l„t folk komma fr†n Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bos„tta sig i Samariens st„der, i Israels barns st„lle. S† togo d† dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess st„der. 017:025 Men d† de under den f”rsta tiden av sin vistelse d„r icke fruktade HERREN, s„nde HERREN bland dem lejon, som anst„llde f”r”delse bland dem. 017:026 Och man omtalade detta f”r konungen i Assyrien och sade: ˝De folk som du har f”rt bort och l†tit bos„tta sig i Samariens st„der veta icke huru landets Gud skall dyrkas d„rf”r har han s„nt lejon ibland dem, och dessa d”da dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.˝ 017:027 D† bj”d konungen i Assyrien och sade: ˝L†ten en av de pr„ster som I haven f”rt bort d„rifr†n fara dit; m† de fara dit och bos„tta sig d„r. Och m† han l„ra dem huru landets Gud skall dyrkas.˝ 017:028 S† kom d† en av de pr„ster som: de hade f”rt bort ifr†n Samarien och bosatte sig i Betel; och han l„rde dem huru de skulle frukta HERREN. 017:029 V„l gjorde sig vart folk sin egen gud och st„llde upp denne i de offerh”jdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk f”r sig, i de st„der d„r det bodde. 017:030 Folket ifr†n Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifr†n Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifr†n Hamat gjorde sig en Asima; 017:031 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna br„nde upp sina barn i eld †t Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar. 017:032 Men de fruktade ocks† HERREN. Och de gjorde m„n ur sin egen krets till offerh”jdspr„ster †t sig, och dessa offrade †t dem i offerh”jdshusen. 017:033 S† fruktade de visserligen HERREN, men de tj„nade d„rj„mte sina egna gudar, p† samma s„tt som de folk ifr†n vilka man hade f”rt bort dem. 017:034 Žnnu i dag g”ra de likasom f”rut: de frukta icke HERREN och g”ra icke efter de stadgar och den r„tt som de hava f†tt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans †t vilken han gav namnet Israel. 017:035 Ty HERREN sl”t ett f”rbund med dem och bj”d dem och sade: ˝I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tj„na dem eller offra †t dem. 017:036 Nej, HERREN allena, som f”rde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utr„ckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och †t honom skolen I offra. 017:037 Och de stadgar och r„tter, den lag och de bud som han har f”reskrivit eder, dem skolen I h†lla och g”ra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar. 017:038 Det f”rbund som jag har slutit med eder skolen I icke f”rg„ta; I skolen icke frukta andra gudar. 017:039 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s† skall han r„dda eder ur alla edra fienders hand.˝ 017:040 Men de ville icke h”ra h„rp†, utan gjorde likasom f”rut. 017:041 S† fruktade d† dessa folk HERREN, men tj„nade d„rj„mte sina bel„ten. Ocks† deras barn och deras barnbarn g”ra „nnu i dag s†som deras f„der gjorde. 018:001 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regerings†r blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda. 018:002 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter. 018:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader David hade gjort. 018:004 Han avskaffade offerh”jderna, slog s”nder stoderna och h”gg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty „nda till denna tid hade Israels barn t„nt offereld †t denne. Man kallade honom Nehustan. 018:005 P† HERREN, Israels Gud, f”rtr”stade han, s† att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit f”re honom. 018:006 Han h”ll sig till HERREN och vek icke av ifr†n honom, utan h”ll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose. 018:007 Och HERREN var med honom, s† att han hade framg†ng i allt vad han f”retog sig. Han avf”ll fr†n konungen i Assyrien och upph”rde att vara honom underd†nig. 018:008 Han slog ock filist‚erna och intog deras land „nda till Gasa med dess omr†de, s†v„l v„ktartorn som bef„sta st„der. 018:009 I konung Hiskias fj„rde regerings†r, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regerings†r, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och bel„grade det. 018:010 Och de intogo det efter tre †r, i Hiskias sj„tte regerings†r; under detta †r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regerings†r, blev Samaria intaget. 018:011 Och konungen i Assyrien f”rde Israel bort till Assyrien och f”rflyttade dem till Hala och till Habor, en str”m i Gosan, och till Mediens st„der -- 018:012 detta d„rf”r att de icke h”rde HERRENS, sin Guds, r”st, utan ”vertr„dde hans f”rbund, allt vad HERRENS tj„nare Mose hade bjudit; de ville varken h”ra eller g”ra det. 018:013 Och i konung Hiskias fjortonde regerings†r drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla bef„sta st„der i Juda och intog dem. 018:014 D† s„nde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och l„t s„ga: ˝Jag har f”rsyndat mig; v„nd om och l„mna mig i fred. Vad du l„gger p† mig vill jag b„ra.˝ D† †lade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld. 018:015 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar. 018:016 Vid detta tillf„lle l”sbr”t ock Hiskia fr†n d”rrarna till HERRENS tempel och fr†n d”rrposterna den bel„ggning som Hiskia, Juda konung, hade ”verdragit dem med, och gav detta †t konungen i Assyrien. 018:017 Men konungen i Assyrien s„nde fr†n Lakis †stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor h„r mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo d† upp och kommo till Jerusalem; och n„r de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid ™vre dammens vattenledning, p† v„gen till Valkarf„ltet. 018:018 Och de beg„rde att f† tala med konungen. D† gingo ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem. 018:019 Och Rab-Sake sade till dem: ˝S„gen till Hiskia: S† s„ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad „r det f”r en f”rtr”stan som du nu har h„ngivit dig †t? 018:020 Du menar v„l att allenast munv„der beh”vs f”r att veta r†d och hava makt att f”ra krig. P† vem f”rtr”star du d†, eftersom du har satt dig upp mot mig? 018:021 Du f”rtr”star val nu p† den br„ckta r”rstaven Egypten, men se, n„r n†gon st”der sig p† den, g†r den in i hans hand och genomborrar den. Ty s†dan „r Farao, konungen i Egypten, f”r alla som f”rtr”sta p† honom. 018:022 Eller s„gen I kanh„nda till mig: 'Vi f”rtr”sta p† HERREN, v†r Gud'? Var det d† icke hans offerh”jder och altaren Hiskia avskaffade, n„r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf”r detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'? 018:023 Men ing† nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv† tusen h„star, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 018:024 Huru skulle du d† kunna sl† tillbaka en enda st†th†llare, en av min herres ringaste tj„nare? Och du s„tter din f”rtr”stan till Egypten, i hopp om att s† f† vagnar och ryttare! 018:025 Menar du d† att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta st„lle f”r att f”rd„rva det? Nej, det „r HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f”rd„rva det.˝ 018:026 D† sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: ˝Tala till dina tj„nare p† arameiska, ty vi f”rst† det spr†ket, och tala icke med oss p† judiska inf”r folket som st†r p† muren.˝ 018:027 Men Rab-Sake svarade dem: ˝Žr det d† till din herre och till dig som min herre har s„nt mig att tala dessa ord? Žr det icke fastmer till de m„n som sitta p† muren, och som j„mte eder skola n”dgas „ta sin egen tr„ck och dricka sitt eget vatten?˝ 018:028 D„refter tr„dde Rab-Sake n„rmare och ropade med h”g r”st p† judiska och talade och sade: ˝H”ren den store konungens, den assyriske konungens, ord. 018:029 S† s„ger konungen: L†ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f”rm†r icke r„dda eder ur min hand 018:030 Och l†ten icke Hiskia f”rleda eder att f”rtr”sta p† HERREN, d„rmed att han s„ger: 'HERREN skall f”rvisso r„dda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.' 018:031 H”ren icke p† Hiskia. Ty s† s„ger konungen i Assyrien: G”ren upp i godo med mig och given eder †t mig, s† skolen I f† „ta var och en av sitt vintr„d och av sitt fikontr„d och dricka var och en ur sin brunn, 018:032 till dess jag kommer och h„mtar eder till ett land som „r likt edert eget land, ett land med s„d och vin, ett land med br”d och ving†rdar, ett land med „dla olivtr„d och honung; s† skolen I f† leva och icke d”. Men h”ren icke p† Hiskia; ty han vill f”rleda eder, n„r han s„ger: 'HERREN skall r„dda oss.' 018:033 Har v„l n†gon av de andra folkens gudar n†gonsin r„ddat sitt land ur den assyriske konungens hand? 018:034 Var „ro Hamats och Arpads gudar? Var „ro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de r„ddat Samaria ur min hand? 018:035 Vilken bland andra l„nders alla gudar har v„l r„ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall r„dda Jerusalem ur min hand?˝ 018:036 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s† bjudit och sagt: ˝Svaren honom icke.˝ 018:037 Och ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s”nderrivna kl„der och ber„ttade f”r honom vad Rab-Sake hade sagt. 019:001 D† nu konung Hiskia h”rde detta, rev han s”nder sina kl„der och h”ljde sig i sorgdr„kt och gick in i HERRENS hus. 019:002 Och ”verhovm„staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de „ldste bland pr„sterna s„nde han, h”ljda i sorgdr„kt, till profeten Jesaja, Amos' son. 019:003 Och de sade till denne: ˝S† s„ger Hiskia: En n”dens, tuktans och sm„lekens dag „r denna dag, ty fostren hava v„l kommit fram till f”dseln, men kraft att f”da finnes icke. 019:004 Kanh„nda skall HERREN, din Gud, h”ra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s„nt honom till att sm„da den levande Guden, s† att han straffar honom f”r dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har h”rt. S† bed nu en b”n f”r den kvarleva som „nnu finnes.˝ 019:005 N„r nu konung Hiskias tj„nare kommo till Jesaja, 019:006 sade Jesaja till dem: ˝S† skolen I s„ga till eder herre: S† s„ger HERREN: Frukta icke f”r de ord som du har h”rt, dem med vilka den assyriske konungens tj„nare hava h„dat mig. 019:007 Se, jag skall l†ta en s†dan ande komma in i honom, att han, p† grund av ett rykte som han skall f† h”ra, v„nder tillbaka till sitt land; och jag skall l†ta honom falla f”r sv„rd i hans eget land. 019:008 Och Rab-Sake v„nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel„gra Libna; ty han hade h”rt att han hade brutit upp fr†n Lakis. 019:009 Men n„r Sanherib fick h”ra s„ga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f”r att strida mot honom, skickade han †ter s„ndebud till Hiskia och sade: 019:010 ˝S† skolen I s„ga till Hiskia, Juda konung: L†t icke din Gud, som du f”rtr”star p†, bedraga dig, i det att du t„nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.' 019:011 Du har nu h”rt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l„nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r„ddad! 019:012 Hava v„l de folk som mina f„der f”rd„rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r„ddade av sina gudar? 019:013 Var „r Hamats konung och Arpads konung och konungen ”ver Sefarvaims stad, ”ver Hena och Iva?˝ 019:014 N„r Hiskia hade mottagit brevet av s„ndebuden och l„st det, gick han upp i HERRENS hus, och d„r bredde Hiskia ut det inf”r HERRENS ansikte. 019:015 Och Hiskia bad inf”r HERRENS ansikte och sade: ˝HERRE, Israels Gud, du som tronar p† keruberna, du allena „r Gud, den som r†der ”ver alla riken p† jorden; du har gjort himmel och jord. 019:016 HERRE, b”j ditt ”ra h„rtill och h”r; HERRE, ”ppna dina ”gon och se. Ja, h”r Sanheribs ord, det budskap varmed han har sm„dat den levande Guden. 019:017 Det „r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f”r”tt folken och deras land. 019:018 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m„nniskoh„nder, tr„ och sten; d„rf”r kunde de f”rg”ra dem. 019:019 Men fr„ls oss nu, HERRE, v†r Gud, ur hans hand, s† att alla riken p† jorden f”rnimma att du, HERRE, allena „r Gud.˝ 019:020 D† s„nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l†t s„ga: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig ang†ende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag h”rt. 019:021 S† „r nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon f”raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 019:022 vem har du sm„dat och h„dat, och mot vem har du upph„vt din r”st? Alltf”r h”gt har du upplyft dina ”gon -- Ja, mot Israels Helige. 019:023 Genom dina s„ndebud sm„dade du Herren, n„r du sade: 'Med mina m†nga vagnar drog jag upp p† bergens h”jder, l„ngst upp p† Libanon; jag h”gg ned dess h”ga cedrar och v„ldiga cypresser; jag tr„ngde fram till dess innersta g”mslen, dess frodigaste skog; 019:024 jag gr„vde brunnar och drack ut fr„mmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str”mmar.' 019:025 Har du icke h”rt att jag f”r l„nge sedan beredde detta? Av †lder best„mde jag ju s†; och nu har jag f”rt det fram: du fick makt att ”del„gga bef„sta st„der till grusade stenhopar. 019:026 Deras inv†nare blevo maktl”sa, de f”rf„rades och stodo med skam. Det gick dem s†som gr„set p† marken och gr”na ”rter, s†som det som v„xer p† taken, och s„d som f”rbr„nnes, f”rr„n str†et har vuxit upp. 019:027 Om du sitter eller g†r ut eller g†r in, s† vet jag det, och huru du rasar mot mig. 019:028 Men d† du nu s† rasar mot mig, och d† ditt ”vermod har n†tt till mina ”ron, skall jag s„tta min krok i din n„sa och mitt betsel i din mun och f”ra dig tillbaka samma v„g som du har kommit p†. 019:029 Och detta skall f”r dig vara tecknet: man skall detta †r „ta vad som v„xer upp av spills„d, och n„sta †r sj„lvvuxen s„d; men det tredje †ret skolen I f† s† och sk”rda och plantera ving†rdar och „ta deras frukt. 019:030 Och den r„ddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall †ter skjuta rot nedtill och b„ra frukt upptill. 019:031 Ty fr†n Jerusalem skall utg† en kvarleva, en r„ddad skara fr†n Sions berg. HERRENS nit„lskan skall g”ra detta. 019:032 D„rf”r s„ger HERREN s† om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n†gon pil ditin; han skall icke mot den f”ra fram n†gon sk”ld eller kasta upp n†gon vall mot den. 019:033 Samma v„g han kom skall han v„nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s„ger HERREN. 019:034 Ty jag skall besk„rma och fr„lsa denna stad f”r min och min tj„nare Davids skull.˝ 019:035 Och samma natt gick HERRENS „ngel ut och slog i assyriernas l„ger ett hundra †ttiofem tusen man; och n„r man bittida f”ljande morgon kom ut, fick man se d”da kroppar ligga d„r ”verallt 019:036 D† br”t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t†gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. 019:037 Men n„r han en g†ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr„pt med sv„rd av Adrammelek och Sareser; d„refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom. 020:001 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN: Best„ll om ditt hus; ty du m†ste d” och skall icke tillfriskna.˝ 020:002 D† v„nde han sitt ansikte mot v„ggen och bad till HERREN och sade: 020:003 ˝Ack HERRE, t„nk dock p† huru jag har vandrat inf”r dig i trohet och med h„ngivet hj„rta och gjort vad gott „r i dina ”gon.˝ Och Hiskia gr„t bitterligen. 020:004 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade: 020:005 ˝V„nd om och s„g till Hiskia, fursten ”ver mitt folk: S† s„ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h”rt din b”n, jag har sett dina t†rar. Se, jag vill g”ra dig frisk; i ”vermorgon skall du f† g† upp i HERRENS hus. 020:006 Och jag skall f”r”ka din livstid med femton †r; jag skall ock r„dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk„rma denna stad, f”r min skull och f”r min tj„nare Davids skull. 020:007 Och Jesaja sade: ˝H„mten hit en fikonkaka.˝ D† h„mtade man en s†dan och lade den p† bulnaden. Och han tillfrisknade. 020:008 Och Hiskia sade till Jesaja: ˝Vad f”r ett tecken gives mig d„rp† att HERREN skall g”ra mig frisk, s† att jag i ”vermorgon f†r g† upp i HERRENS hus?˝ 020:009 Jesaja svarade: ˝Detta skall f”r dig vara tecknet fr†n HERREN d„rp† att HERREN skall g”ra vad han har lovat: skuggan har g†tt tio steg fram†t; skall den nu g† tio steg tillbaka?˝ 020:010 Hiskia sade: ˝Det „r l„tt f”r skuggan att str„cka sig tio steg fram†t. Nej, l†t skuggan g† tio steg tillbaka.˝ 020:011 D† ropade profeten Jesaja till HERREN, och han l„t skuggan p† Ahas' solvisare g† tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga. 020:012 Vid samma tid s„nde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk„nker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk. 020:013 Och n„r Hiskia hade h”rt p† dem, visade han dem hela sitt f”rr†dshus, sitt silver och guld, sina v„lluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans „go, som han icke visade dem. 020:014 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: ˝Vad hava dessa m„n sagt, och varifr†n hava de kommit till dig?˝ Hiskia svarade: ˝De hava kommit ifr†n fj„rran land, ifr†n Babel.˝ 020:015 Han sade vidare: ˝Vad hava de sett i ditt hus?˝ Hiskia svarade: ˝Allt som „r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.˝ 020:016 D† sade Jesaja till Hiskia: ˝H”r HERRENS ord: 020:017 Se, dagar skola komma, d† allt som finnes i ditt hus, och som dina f„der hava samlat „nda till denna dag skall f”ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s„ger HERREN. 020:018 Och s”ner till dig, de som skola utg† av dig, och som du skall f”da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj„nare i den babyloniske konungens palats.˝ 020:019 Hiskia sade till Jesaja: ˝Gott „r det HERRENS ord som du har talat.˝ Och han sade ytterligare: ˝Ja, om nu blott frid och trygghet f† r†da i min tid.˝ 020:020 Vad nu mer „r att s„ga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars kr”nika. 020:021 Och Hiskia gick till vila hos sina f„der. Och hans son Manasse blev konung efter honom. 021:001 Manasse var tolv †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiofem †r i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba. 021:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 021:003 Han byggde †ter upp de offerh”jder som hans fader Hiskia hade f”rst”rt, och reste altaren †t Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tj„nade himmelens hela h„rskara. 021:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: ˝Vid Jerusalem vill jag f„sta mitt namn.˝ 021:005 Han byggde altaren †t himmelens hela h„rskara p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus. 021:006 Han l„t ock sin son g† genom eld och ”vade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesv„rjare och sp†m„n och gjorde mycket som var ont i HERRENS ”gon, s† att han f”rt”rnade honom. 021:007 Och Aserabel„tet som han hade l†tit g”ra satte han i det hus om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo: ˝Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f„sta mitt namn f”r evig tid 021:008 Och jag skall icke mer l†ta Israel vandra flyktig bort ifr†n det land som jag har givit †t deras f„der, om de allenast h†lla och g”ra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tj„nare Mose har givit dem.˝ 021:009 Men de lyssnade icke h„rtill, och Manasse f”rf”rde dem, s† att de gjorde mer ont „n de folk som HERREN hade f”rgjort f”r Israels barn. 021:010 D† talade HERREN genom sina tj„nare profeterna och sade: 021:011 ˝Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och s† gjort mer ont, „n allt vad amor‚erna som voro f”re honom hava gjort, s† att han med sina el„ndiga avgudar har kommit ocks† Juda att synda, 021:012 d„rf”r s„ger HERREN, Israels Gud, s†: 'Se, jag skall l†ta en s†dan olycka komma ”ver Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i b†da ”ronen p† var och en som f†r h”ra det. 021:013 Och mot Jerusalem skall jag bruka det m„tsn”re som jag brukade mot Samaria, och det s„nklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall sk”lja Jerusalem tomt, s†som man sk”ljer ett fat och, sedan man har sk”ljt det, v„nder det upp och ned. 021:014 Och jag skall f”rskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, s† att de skola bliva ett rov och ett byte f”r alla sina fiender -- 021:015 detta d„rf”r att de hava gjort vad ont „r i mina ”gon och best„ndigt f”rt”rnat mig, fr†n den dag d† deras fader drogo ut ur Egypten „nda till denna dag.'˝ 021:016 D„rtill utg”t ock Manasse oskyldigt blod i s† stor myckenhet, att han d„rmed uppfyllde Jerusalem fr†n den ena „ndan till den andra -- detta f”rutom den s„rskilda syns genom vilken han kom Juda att synda och g”ra vad ont var i HERRENS ”gon. 021:017 Vad nu mer „r att s„ga om Manasse och om allt vad han gjorde s† ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 021:018 Och Manasse gick till vila hos sina f„der och blev begraven i tr„dg†rden till sitt hus, i Ussas tr„dg†rd. Och hans son Amon blev konung efter honom. 021:019 Amon var tjugutv† †r gammal n„r han blev konung, och han regerade tv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus' dotter, fr†n Jotba. 021:020 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans fader Manasse hade gjort. 021:021 Han vandrade i allt p† samma v„g som hans fader hade vandrat, och tj„nade och tillbad de el„ndiga avgudar som hans fader hade tj„nat. 021:022 Han ”vergav HERREN, sina f„ders Gud, och vandrade icke p† HERRENS v„g. 021:023 Och Amons tj„nare sammansvuro sig mot honom och d”dade konungen hemma i hans hus. 021:024 Men folket i landet dr„pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D„refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. 021:025 Vad nu mer „r att s„ga om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. Och man begrov honom i hans grav i Ussas tr„dg†rd. Och hans son Josia blev konung efter honom. 022:001 Josia var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade trettioett †r i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, fr†n Boskat. 022:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och vandrade i allt p† sin fader Davids v„g och vek icke av vare sig till h”ger eller till v„nster. 022:003 I sitt adertonde regerings†r s„nde konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, †stad till HERRENS hus och sade: 022:004 ˝G† upp till ”verstepr„sten Hilkia, och bjud honom att g”ra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifr†n folket av dem som h†lla vakt vid tr”skeln. 022:005 Och han skall ”verl„mna dem †t de m„n som f”rr„tta arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem †t de m„n som arbeta vid HERRENS hus, f”r att s„tta i st†nd vad som „r f”rfallet p† huset, 022:006 n„mligen †t timmerm„nnen, byggningsm„nnen och murarna, s† ock till att ink”pa tr„virke och huggen sten f”r att s„tta huset i st†nd. 022:007 Dock skall man icke h†lla n†gon r„kenskap med dem ang†ende de penningar som ”verl„mnas †t dem, utan de skola f† handla p† heder och tro.˝ 022:008 Och ”verstepr„sten Hilkia sade till sekreteraren Safan: ˝Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.˝ Och Hilkia gav boken †t Safan, och han l„ste den. 022:009 D„refter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin ber„ttelse inf”r konungen; han sade: ˝Dina tj„nare hava t”mt ut de penningar som funnos i templet, och hava ”verl„mnat dem †t de m„n som f”rr„tta arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus.˝ 022:010 Vidare ber„ttade sekreteraren Safan f”r konungen och sade: ˝Pr„sten Hilkia har givit mig en bok.˝ Och Safan f”rel„ste den f”r konungen. 022:011 N„r konungen nu h”rde lagbokens ord, rev han s”nder sina kl„der. 022:012 Och konungen bj”d pr„sten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj„nare, och sade: 022:013 ˝G†n och fr†gen HERREN f”r mig och f”r folket, ja, f”r hela Juda, ang†ende det som st†r i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor „r HERRENS vrede, den som „r uppt„nd mot oss, d„rf”r att v†ra f„der icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som „r oss f”reskrivet. 022:014 D† gingo pr„sten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru †t Sallum, kl„dkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne. 022:015 D† sade hon till dem: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: S„gen till den man som har s„nt eder till mig: 022:016 S† s„ger HERREN: Se, ”ver denna plats och ”ver dess inv†nare skall jag l†ta olycka komma, allt vad som st†r i den bok som Juda konung har l„st -- 022:017 detta d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar, och s† hava f”rt”rnat mig med alla sina h„nders verk. Min vrede skall uppt„ndas mot denna plats och skall icke bliva utsl„ckt. 022:018 Men till Juda konung, som har s„nt eder f”r att fr†ga HERREN, till honom skolen I s„ga s†: S† s„ger HERRES, Israels Gud, 022:019 ang†ende de ord som du har h”rt: Eftersom ditt hj„rta blev bevekt och du ”dmjukade dig inf”r HERREN, n„r du h”rde vad jag har talat mot denna plats och mot dess inv†nare, n„mligen att de skola bliva ett f”rem†l f”r h„pnad och ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, och eftersom du rev s”nder dina kl„der och gr„t inf”r mig, f”rdenskull har jag ock h”rt dig, s„ger HERREN. 022:020 D„rf”r vill jag samla dig till dina f„der, s† att du f†r samlas till dem i din grav med frid; och dina ”gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l†ta komma ”ver denna plats.˝ Och de v„nde till baka till konungen med detta svar. 023:001 D† s„nde konungen †stad m„n som f”rsamlade till honom alla de „ldste i Juda och Jerusalem. 023:002 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda m„n och alla Jerusalems inv†nare f”ljde honom, ocks† pr„sterna och profeterna, ja, allt folket, ifr†n den minste till den st”rste. Och han l„ste upp f”r dem allt vad som stod i f”rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus 023:003 Och konungen tr„dde fram till pelaren och sl”t inf”r HERRENS ansikte det f”rbundet, att de skulle f”lja efter HERREN och h†lla hans bud, hans vittnesb”rd och hans stadgar, av allt hj„rta och av all sj„l, och uppr„tth†lla detta f”rbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket tr„dde in i f”rbundet. 023:004 D„refter bj”d konungen ”verstepr„sten Hilkia och pr„sterna n„st under honom, s† ock dem som h”llo vakt vid tr”skeln, att de skulle f”ra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda †t Baal och Aseran och †t himmelens hela h„rskara. Och han l„t br„nna upp dem utanf”r Jerusalem p† Kidrons f„lt, men askan efter dem l„t han f”ra till Betel. 023:005 Han avsatte ock de avgudapr„ster som Juda konungar hade tillsatt, f”r att t„nda offereld p† offerh”jderna i Juda st„der och runt omkring Jerusalem, s† ock dem som t„nde offereld †t Baal, †t solen, †t m†nen, †t stj„rnbilderna och †t himmelens hela h„rskara. 023:006 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och f”rde bort den utanf”r Jerusalem till Kidrons dal, och br„nde upp den d„r i Kidrons dal, han st”tte s”nder den till stoft och kastade stoftet p† den allm„nna begravningsplatsen. 023:007 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor v„vde tyg till t„lt †t Aseran. 023:008 Och han l„t f”ra alla pr„sterna bort ifr†n Juda st„der och orenade de offerh”jder d„r pr„sterna hade t„nt offereld, fr†n Geba „nda till Beer-Seba; och han br”t ned offerh”jderna vid stadsportarna, b†de den som l†g vid ing†ngen till stadsh”vitsmannen Josuas port och den som l†g till v„nster, n„r man gick in genom stadsporten. 023:009 Dock fingo offerh”jdspr„sterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast „ta osyrat br”d ibland sina br”der. 023:010 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, f”r att ingen skulle l†ta sin son eller dotter g† genom eld, till offer †t Molok. 023:011 Och han skaffade bort de h„star som Juda konungar hade invigt †t solen och st„llt upp s†, att man icke kunde g† in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar br„nde han upp i eld. 023:012 Och altarna p† taket ”ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade l†tit g”ra, och de altaren som Manasse hade l†tit g”ra p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus, dem br”t konungen ned; sedan skyndade han bort d„rifr†n och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 023:013 Och offerh”jderna ”ster om Jerusalem och s”der om F”rd„rvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt †t Astarte, sidoniernas styggelse, †t Kemos, Moabs styggelse, och †t Milkom, Ammons barns sk„ndlighet, dem orenade konungen. 023:014 Han slog s”nder stoderna och h”gg ned Aserorna; och platsen d„r de hade st†tt fyllde han med m„nniskoben. 023:015 Ocks† altaret i Betel, den offerh”jd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks† detta altare med offerh”jden br”t han ned; d„refter br„nde han upp offerh”jden och st”tte s”nder den till stoft och br„nde tillika upp Aseran. 023:016 N„r d† Josia s†g sig om och fick se gravarna som voro d„r p† berget, s„nde han †stad och l„t h„mta benen ur gravarna och br„nde upp dem p† altaret och orenade det s† -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit f”rkunnat av gudsmannen som f”rkunnade att detta skulle ske. 023:017 Och han fr†gade: ˝Vad „r det f”r en v†rd som jag ser d„r?˝ Folket i staden svarade honom: ˝Det „r den gudsmans grav, som kom fr†n Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.˝ 023:018 D† sade han: ˝L†ten honom vara; ingen m† r”ra hans ben.˝ S† l„mnade man d† hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit fr†n Samarien. 023:019 D„rj„mte skaffade Josia bort alla de offerh”jdshus i Samariens st„der, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit f”rt”rnelse †stad; och han gjorde med dem alldeles p† samma s„tt som han hade gjort i Betel. 023:020 Och alla offerh”jdspr„ster som funnos d„r slaktade han p† altarna och br„nde m„nniskoben ovanp† dem. D„refter v„nde han tillbaka till Jerusalem. 023:021 Och konungen bj”d allt folket och sade: ˝H†llen HERRENS, eder Guds, p†skh”gtid, s†som det „r f”reskrivet i denna f”rbundsbok.˝ 023:022 Ty en s†dan p†skh”gtid hade icke blivit h†llen sedan den tid d† domarna d”mde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid. 023:023 F”rst i konung Josias adertonde regerings†r h”lls en s†dan HERRENS p†skh”gtid i Jerusalem. 023:024 D„rj„mte skaffade Josia bort andebesv„rjarna och sp†m„nnen, husgudarna och de el„ndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, p† det att han skulle uppr„tth†lla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som pr„sten Hilkia hade funnit i HERRENS hus. 023:025 Ingen konung lik honom hade funnits f”re honom, ingen som s† av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l och av all sin kraft hade v„nt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller n†gon som var honom lik. 023:026 Dock v„nde HERREN sig icke ifr†n sin stora vredes gl”d, d† nu hans vrede hade blivit uppt„nd mot Juda, f”r allt det varmed Manasse hade f”rt”rnat honom. 023:027 Och HERREN sade: ˝Ocks† Juda vill jag f”rskjuta ifr†n mitt ansikte, likasom jag har f”rskjutit Israel; ja, jag vill f”rkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s† ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara d„r.˝ 023:028 Vad nu mer „r att s„ga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 023:029 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. D† t†gade konung Josia emot honom, men blev d”dad av honom vid Megiddo, under f”rsta sammandrabbningen. 023:030 Och hans tj„nare f”rde hans d”da kropp i en vagn bort ifr†n Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader. 023:031 Joahas var tjugutre †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, fr†n Libna. 023:032 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans f„der hade gjort. 023:033 Och Farao Neko l„t s„tta honom i f„ngelse i Ribla i Hamats land och gjorde s† slut p† hans regering i Jerusalem; och han p†lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. 023:034 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias st„lle och f”r„ndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom s† till Egypten och dog d„r. 023:035 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet †t Farao; men han m†ste skattl„gga landet f”r att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs fr†n dem silvret och guldet, f”r att sedan utbetalas †t Farao Neko. 023:036 Jojakim var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung; och han regerade elva †r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, fr†n Ruma. 023:037 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans f„der hade gjort. 024:001 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underd†nig och f”rblev s† i tre †r; men sedan avf”ll han fr†n honom. 024:002 D† s„nde HERREN ”ver honom kald‚ernas; aram‚ernas, moabiternas och Ammons barns h„rskaror; han s„nde dem ”ver Juda f”r att f”rg”ra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sina tj„nare profeterna. 024:003 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ”ver Juda, i det att han f”rsk”t det fr†n sitt ansikte f”r de synder Manasse hade beg†tt och f”r allt vad denne hade f”r”vat, 024:004 j„mv„l f”r det oskyldiga blod som han utg”t, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke f”rl†ta. 024:005 Vad nu mer „r att s„ga om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 024:006 Och Jojakim gick till vila hos sina f„der. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. 024:007 D„refter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillh”rde konungen i Egypten, fr†n Egyptens b„ck „nda till floden Frat.˝ 024:008 Jojakin var aderton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, fr†n Jerusalem. 024:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader hade gjort. 024:010 P† den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tj„nare upp till Jerusalem, och staden blev bel„grad. 024:011 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tj„nare bel„grade den. 024:012 D† gav sig Jojakin, Juda konung, †t konungen i Babel, med sin moder och med sina tj„nare, sina h”vitsm„n och hovm„n; och konungen i Babel tog honom s† till f†nga i sitt †ttonde regerings†r. 024:013 Och han f”rde bort d„rifr†n alla skatter i HERRENS hus och skatterna i konungshuset, han l”sbr”t ock bel„ggningen fr†n alla gyllene f”rem†l som Salomo, Israels konung, hade l†tit g”ra f”r HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat. 024:014 Och han f”rde bort i f†ngenskap hela Jerusalem, alla h”vitsm„n och alla tappra stridsm„n; tio tusen f”rde han bort, j„mv„l alla timmerm„n och smeder. Inga andra l„mnades kvar „n de ringaste av folket i landet. 024:015 Han f”rde Jojakin bort till Babel; d„rj„mte f”rde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovm„n samt de m„ktige i landet s†som f†ngar bort ifr†n Jerusalem till Babel, 024:016 s† ock alla stridsm„nnen, sju tusen, och timmerm„nnen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga m„n. Dessa f”rdes nu av den babyloniske konungen i f†ngenskap till Babel. 024:017 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans st„lle och f”r„ndrade dennes namn till Sidkia. 024:018 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr†n Libna. 024:019 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som Jojakim hade gjort. 024:020 Ty p† grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr†n sitt ansikte. 025:001 D†, i hans nionde regerings†r, i tionde m†naden; p† tionde dagen i m†naden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin h„r till Jerusalem och bel„grade det; och de byggde en bel„gringsmur runt omkring det. 025:002 S† blev staden bel„grad och f”rblev s† „nda till konung Sidkias elfte regerings†r. 025:003 Men p† nionde dagen i m†naden var hungersn”den s† stor i staden, att m„ngden av folket icke hade n†got att „ta. 025:004 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de b†da murarna (den port som ledde till den kungliga tr„dg†rden), medan kald‚erna l†go runt omkring staden; och folket tog v„gen †t Hedmarken till. 025:005 Men kald‚ernas h„r f”rf”ljde konungen, och de hunno upp honom p† Jerikos hedmarker, sedan hela hans h„r hade ”vergivit honom och skingrat sig. 025:006 Och de grepo konungen och f”rde honom till den babyloniske konungen i Ribla; d„r h”ll man rannsakning och dom med honom. 025:007 Och Sidkias barn slaktade man inf”r hans ”gon, och p† Sidkia sj„lv stack man ut ”gonen; och man f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom till Babel. 025:008 I femte m†naden, p† sjunde dagen i m†naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regerings†r, kom den babyloniske konungens tj„nare Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, till Jerusalem. 025:009 Denne br„nde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f”rn„mas hus, br„nde han upp i eld. 025:010 Och murarna runt omkring Jerusalem br”tos ned av hela den h„r av kald‚er, som ”versten f”r drabanterna hade med sig, 025:011 och †terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de ”verl”pare som hade g†tt ”ver till konungen i Babel, s† ock den ”vriga hopen, dem f”rde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, bort i f†ngenskap. 025:012 Men av de ringaste i landet l„mnade ”versten f”r drabanterna n†gra kvar till ving†rdsm„n och †kerm„n. 025:013 Kopparpelarna i HERRENS hus, b„ckenst„llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald‚erna s”nder och f”rde kopparen till Babel. 025:014 Och askk„rlen, skovlarna, knivarna, sk†larna och alla koppark„rl som hade begagnats vid gudstj„nsten togo de bort. 025:015 Likaledes tog ”versten f”r drabanterna bort fyrfaten och offersk†larna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 025:016 Vad ang†r de tv† pelarna, havet, som var allenast ett, och b„ckenst„llen, som Salomo hade l†tit g”ra till HERRENS hus, s† kunde kopparen i alla dessa f”rem†l icke v„gas. 025:017 Aderton alnar h”g var den ena pelaren, och ovanp† den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar h”gt, och ett n„tverk och granat„pplen funnos p† pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p† den andra pelaren, ”ver n„tverket. 025:018 Och ”versten f”r drabanterna tog ”verstepr„sten Seraja j„mte Sefanja, pr„sten n„st under honom, s† ock de tre som h”llo vakt vid tr”skeln, 025:019 och fr†n staden tog han en hovman, den som var anf”rare f”r krigsfolket, och fem av konungens n„rmaste m„n, som p†tr„ffades i staden, s† ock sekreteraren, den h„rh”vitsman som pl„gade utskriva folket i landet till krigstj„nst, och sextio andra m„n av landets folk, som p†tr„ffades i staden -- 025:020 dessa tog Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, och f”rde dem till den babyloniske konungen i Ribla. 025:021 Och konungen i Babel l„t avliva dem d„r, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortf”rt fr†n sitt land. 025:022 Men ”ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, l„t bliva kvar d„r, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 025:023 N„r d† alla krigsh”vitsm„nnen j„mte sina m„n fingo h”ra att konungen i Babel hade satt Gedalja ”ver landet, kommo de till Gedalja i Mispa, n„mligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina m„n. 025:024 Och Gedalja gav dem och deras m„n sin ed och sade till dem: ˝Frukten icke f”r kald‚ernas tj„nare. Stannen kvar i landet, och tj„nen konungen i Babel, s† skall det g† eder v„l.˝ 025:025 Men i sjunde m†naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b”rd, och hade med sig tio m„n, och de slogo ihj„l Gedalja, s† ock de judar och kald‚er som voro hos honom i Mispa. 025:026 D† br”t allt folket upp, fr†n den minste till den st”rste, tillika med krigsh”vitsm„nnen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade f”r kald‚erna. 025:027 Men i det trettiosjunde †ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf”rd i f†ngenskap, i tolfte m†naden, p† tjugusjunde dagen i m†naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma †r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n†der och befriade honom ur f„ngelset; 025:028 Och han talade v„nligt med honom och gav honom fr„msta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. 025:029 Han fick l„gga av sin f†ngdr„kt och best„ndigt „ta vid hans bord, s† l„nge han levde. 025:030 Och ett st„ndigt underh†ll gavs honom fr†n konungen, visst f”r var dag, s† l„nge han levde. Book 13 F”rsta Kr”nikeboken (1 Kr”n.) 001:001 Adam, Set, Enos, 001:002 Kenan, Mahalalel, Jered, 001:003 Hanok, Metusela, Lemek, 001:004 Noa, Sem, Ham och Jafet. 001:005 Jafets s”ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 001:006 Gomers s”ner voro Askenas, Difat och Togarma. 001:007 Javans s”ner voro Elisa och Tarsisa, kitt‚erna och rodan‚erna. 001:008 Hams s”ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 001:009 Kus' s”ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas s”ner voro Saba och Dedan. 001:010 Men Kus f”dde Nimrod; han var den f”rste som uppr„ttade ett v„lde p† jorden. 001:011 Och Misraim f”dde lud‚erna, anam‚erna, lehab‚erna, naftuh‚erna, 001:012 patros‚erna, kasluh‚erna, fr†n vilka filist‚erna hava utg†tt, och kaftor‚erna. 001:013 Och Kanaan f”dde Sidon, som var hans f”rstf”dde, och Het, 001:014 s† ock jebus‚erna, amor‚erna och girgas‚erna, 001:015 hiv‚erna, ark‚erna, sin‚erna, 001:016 arvad‚erna, semar‚erna och hamat‚erna. 001:017 Sems s”ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s† ock Us, Hul, Geter och Mesek. 001:018 Arpaksad f”dde Sela, och Sela f”dde Eber. 001:019 Men †t Eber f”ddes tv† s”ner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden f”rdelad; och hans broder hette Joktan. 001:020 Och Joktan f”dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 001:021 Hadoram, Usal, Dikla, 001:022 Ebal, Abimael, Saba, 001:023 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s”ner. 001:024 Sem, Arpaksad, Sela, 001:025 Eber, Peleg, Regu, 001:026 Serug, Nahor, Tera, 001:027 Abram, det „r Abraham 001:028 Abrahams s”ner voro Isak och Ismael. 001:029 Detta „r deras sl„kttavla: Nebajot, Ismaels f”rstf”dde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam, 001:030 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema, 001:031 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels s”ner. 001:032 Och de s”ner som Ketura, Abrahams bihustru, f”dde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans s”ner voro Saba och Dedan. 001:033 Och Midjans s”ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas s”ner. 001:034 Och Abraham f”dde Isak. Isaks s”ner voro Esau och Israel. 001:035 Esaus s”ner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora. 001:036 Elifas' s”ner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek 001:037 Reguels s”ner voro Nahat, Sera, Samma och Missa. 001:038 Men Seirs s”ner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan. 001:039 Lotans s”ner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna. 001:040 Sobals s”ner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons s”ner voro Aja och Ana. 001:041 Anas s”ner voro Dison. Och Disons s”ner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran. 001:042 Esers s”ner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans s”ner voro Us och Aran. 001:043 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan „nnu n†gon israelitisk konung var konung d„r: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba. 001:044 N„r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr†n Bosra, konung efter honom. 001:045 N„r Jobab dog, blev Husam fr†n teman‚ernas land konung efter honom. 001:046 N„r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p† Moabs mark; och hans stad hette Avit. 001:047 N„r Hadad dog, blev Samla fr†n Masreka konung efter honom. 001:048 N„r Samla dog, blev Saul, fr†n Rehobot vid floden, konung efter honom. 001:049 N„r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom 001:050 N„r Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab. 001:051 Men n„r Hadad hade d”tt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet, 001:052 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 001:053 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 001:054 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar. 002:001 Dessa voro Israels s”ner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, 002:002 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser. 002:003 Judas s”ner voro Er, Onan och Sela; dessa tre f”ddes †t honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas f”rstf”dde, misshagade HERREN; d„rf”r d”dade han honom. 002:004 Och Tamar, hans sonhustru, f”dde †t honom Peres och Sera, s† att Judas s”ner voro tillsammans fem. 002:005 Peres' s”ner voro Hesron och Hamul. 002:006 Seras s”ner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. 002:007 Men Karmis s”ner voro Akar, som drog olycka ”ver Israel, n„r han trol”st f”rgrep sig p† det tillspillogivna. 002:008 Och Etans s”ner voro Asarja. 002:009 Och de s”ner som f”ddes †t Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai. 002:010 Och Ram f”dde Amminadab, och Amminadab f”dde Naheson, h”vding f”r Juda barn. 002:011 Naheson f”dde Salma, och Salma f”dde Boas. 002:012 Boas f”dde Obed, och Obed f”dde Isai. 002:013 Isai f”dde Eliab, som var hans f”rstf”dde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje, 002:014 Netanel, den fj„rde, Raddai, den femte, 002:015 Osem, den sj„tte, David, den sjunde. 002:016 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas s”ner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre. 002:017 Och Abigail f”dde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter. 002:018 Och Kaleb, Hesrons son, f”dde ett barn av kvinnk”n, Asuba, d„rtill ock Jeriot; och dessa voro henne s”ner: Jeser, Sobab och Ardon. 002:019 Och n„r Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru †t sig, och hon f”dde †t honom Hur. 002:020 Och Hur f”dde Uri, och Uri f”dde Besalel. 002:021 D„refter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, n„r han var sextio †r gammal. Och hon f”dde †t honom Segub. 002:022 Och Segub f”dde Jair; denne hade tjugutre st„der i Gileads land. 002:023 Men gesur‚erna och aram‚erna togo ifr†n dem Jairs byar j„mte Kenat med underlydande orter, sextio st„der. Alla dessa voro s”ner till Makir, Gileads fader. 002:024 Och sedan Hesron hade d”tt i Kaleb-Efrata, f”dde Hesrons hustru Abia †t honom Ashur, Tekoas fader. 002:025 Och Jerameels, Hesrons f”rstf”ddes, s”ner voro Ram, den f”rstf”dde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia. 002:026 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam. 002:027 Och Rams, Jerameels f”rstf”ddes, s”ner voro Maas, Jamin och Eker. 002:028 Onams s”ner voro Sammai och Jada; och Sammais s”ner voro Nadab och Abisur. 002:029 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon f”dde †t honom Aban och Molid. 002:030 Nadabs s”ner voro Seled och Appaim. Seled dog barnl”s. 002:031 Men Appaims s”ner voro Jisei; Jiseis s”ner voro Sesan; Sesans s”ner voro Alai. 002:032 Jadas, Sammais broders, s”ner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnl”s. 002:033 Men Jonatans s”ner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels s”ner. 002:034 Men Sesan hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tj„nare som hette Jarha. 002:035 Och Sesan gav sin dotter till hustru †t sin tj„nare Jarha, och hon f”dde †t honom Attai. 002:036 Attai f”dde Natan, och Natan f”dde Sabad. 002:037 Sabad f”dde Eflal, och Eflal f”dde Obed. 002:038 Obed f”dde Jehu, och Jehu f”dde Asarja. 002:039 Asarja f”dde Heles, och Heles f”dde Eleasa. 002:040 Eleasa f”dde Sisamai, och Sisamai f”dde Sallum. 002:041 Sallum f”dde Jekamja, och Jekamja f”dde Elisama. 002:042 Och Kalebs, Jerameels broders, s”ner voro Mesa, hans f”rstf”dde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, s”ner. 002:043 Men Hebrons s”ner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema. 002:044 Sema f”dde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem f”dde Sammai. 002:045 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader. 002:046 Och Efa, Kalebs bihustru, f”dde Haran, Mosa och Gases; och Haran f”dde Gases. 002:047 Och Jadais s”ner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. 002:048 Kalebs bihustru Maaka f”dde Seber och Tirhana. 002:049 Hon f”dde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa. 002:050 Dessa voro Kalebs s”ner: Hurs, Efratas f”rstf”ddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader, 002:051 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader. 002:052 S”ner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och h„lften av Hammenuhot-sl„kten. 002:053 Men Kirjat-Jearims sl„kter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Fr†n dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna. 002:054 Salmas s”ner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, s† ock h„lften av manahatiterna, sorgiterna. 002:055 Och de skriftl„rdes sl„kter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kain‚er som h„rstammade fr†n Hammat, fader till Rekabs sl„kt. 003:001 Dessa voro de s”ner som f”ddes †t David i Hebron: Amnon, den f”rstf”dde, av Ahinoam fr†n Jisreel; Daniel, den andre, av Abigail fr†n Karmel; 003:002 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur; Adonia, den fj„rde, Haggits son; 003:003 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sj„tte, av hans hustru Egla. 003:004 Dessa sex f”ddes †t honom i Hebron, d„r han regerade i sju †r och sex m†nader. I Jerusalem †ter regerade han i trettiotre †r. 003:005 Och dessa s”ner f”ddes †t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter; 003:006 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet, 003:007 Noga, Nefeg, Jafia, 003:008 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 003:009 Detta var alla Davids s”ner, f”rutom s”nerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster. 003:010 Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat. 003:011 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas. 003:012 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam. 003:013 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse. 003:014 Hans son var Amon; hans son var Josia. 003:015 Josias s”ner voro Johanan den f”rstf”dde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fj„rde. 003:016 Jojakims s”ner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia. 003:017 Jekonjas s”ner voro Assir och dennes son Sealtiel, 003:018 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja. 003:019 Pedajas s”ner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels s”ner voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit, 003:020 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem. 003:021 Hananjas s”ner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas s”ner, Arnans s”ner, Obadjas s”ner och Sekanjas s”ner. 003:022 Sekanjas s”ner voro Semaja, Semajas s”ner voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex. 003:023 Nearjas s”ner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 003:024 Eljoenais s”ner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju. 004:001 Judas s”ner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal. 004:002 Och Reaja, Sobals son, f”dde Jahat, och Jahat f”dde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas sl„kter. 004:003 Och dessa voro Abi-Etams s”ner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi, 004:004 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro s”ner till Hur, Efratas f”rstf”dde, Bet-Lehems fader. 004:005 Och Ashur, Tekoas fader, hade tv† hustrur, Helea och Naara. 004:006 Naara f”dde †t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa voro Naaras s”ner. 004:007 Och Heleas s”ner voro Seret, Jishar och Etnan. 004:008 Och Kos f”dde Anub och Hassobeba, s† ock Aharhels, Harums sons, sl„kter. 004:009 Men Jaebes var mer ansedd „n sina br”der; hans moder hade givit honom namnet Jaebes, i det hon sade: ˝Jag har f”tt honom med sm„rta.˝ 004:010 Och Jaebes †kallade Israels Gud och sade: ˝O att du ville v„lsigna mig och utvidga mitt omr†de och l†ta din hand vara med mig! O att du ville avv„nda vad ont „r, s† att jag sluppe att k„nna n†gon sm„rta!˝ Och Gud l„t det ske, som han beg„rde. 004:011 Och Kelub, Suhas broder, f”dde Mehir; han var Estons fader. 004:012 Och Eston f”dde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro m„nnen fr†n Reka. 004:013 Och Kenas s”ner voro Otniel och Seraja. Otniels s”ner voro Hatat. 004:014 Och Meonotai f”dde Ofra. Och Seraja f”dde Joab, fader till Timmermansdalens sl„kt, ty dessa voro timmerm„n. 004:015 Och Kalebs, Jefunnes sons, s”ner voro Iru, Ela och Naam, s† ock Elas s”ner och Kenas. 004:016 Och Jehallelels s”ner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel. 004:017 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och kvinnan blev havande och f”dde Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas fader. 004:018 Och hans judiska hustru f”dde Jered, Gedors fader, och Heber, Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro s”ner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. 004:019 Och s”ner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa. 004:020 Och Simons s”ner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Och Jiseis s”ner voro Sohet och Sohets son. 004:021 S”ner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda, Maresas fader, och de sl„kter som tillh”rde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, 004:022 vidare Jokim och m„nnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo herrar ”ver Moab, s† ock Jasubi-Lehem. Men detta tillh”r en avl„gsen tid. 004:023 Dessa voro krukmakarna och inv†narna i Netaim och Gedera; de bodde d„r hos konungen och voro i hans arbete. 004:024 Simeons s”ner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. 004:025 Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma. 004:026 Mismas s”ner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. 004:027 Och Simei hade sexton s”ner och sex d”ttrar; men hans br”der hade icke m†nga barn. Och deras sl„kt i sin helhet f”r”kade sig icke s† mycket som Juda barn. 004:028 Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual, 004:029 i Bilha, i Esem och i Tolad, 004:030 i Betuel, i Horma och i Siklag, 004:031 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras st„der, till dess att David blev konung. 004:032 Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem st„der; 004:033 d„rtill alla deras byar, som l†go runt omkring dessa st„der, „nda till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt s„rskilda sl„ktregister. 004:034 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, 004:035 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 004:036 och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, 004:037 s† ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri son till Semaja. 004:038 Dessa nu n„mnda voro h”vdingar i sina sl„kter, och deras familjer utbredde sig och blevo talrika. 004:039 Och de drogo fram mot Gedor, „nda till ”stra sidan av dalen, f”r att s”ka bete f”r sin boskap. 004:040 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och d„r var stilla och lugnt, ty de som f”rut bodde d„r voro hamiter. 004:041 Men dessa som h„r hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och f”rst”rde deras t„lt och slogo de meiniter som funnos d„r och g†vo dem till spillo, s† att de nu icke mer „ro till, och bosatte sig i deras land; ty d„r fanns bete f”r deras boskap. 004:042 Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis s”ner, stodo i spetsen f”r dem. 004:043 Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig d„r och bo d„r „nnu i dag. 005:001 Och Rubens s”ner, Israels f”rstf”ddes -- han var n„mligen den f”rstf”dde, men d„rf”r att han osk„rade sin faders b„dd, blev hans f”rstf”dslor„tt given †t Josefs, Israels sons, s”ner, dock icke s†, att denne skulle upptagas i sl„ktregistret s†som den f”rstf”dde; 005:002 ty v„l var Juda den m„ktigaste bland sina br”der, och furste blev en av hans avkomlingar, men f”rstf”dslor„tten blev dock Josefs -- 005:003 Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. 005:004 Joels s”ner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei, 005:005 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, 005:006 s† ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, f”rde bort i f†ngenskap; han var h”vding f”r rubeniterna. 005:007 Och hans br”der voro, efter sina sl„kter, n„r de upptecknades i sl„ktregistret efter sin „ttf”ljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja 005:008 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser n†dde „nda till Nebo och Baal-Meon. 005:009 Och ”sterut n†dde hans boningsplatser „nda fram till ”knen som str„cker sig ifr†n floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land. 005:010 Men i Sauls tid f”rde de krig mot hagariterna, och dessa f”llo f”r deras hand; d† bosatte de sig i deras hyddor utefter hela ”stra sidan av Gilead. 005:011 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan „nda till Salka: 005:012 Joel, huvudmannen, och Safam d„rn„st, och vidare Jaanai och Safat i Basan. 005:013 Och deras br”der voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju. 005:014 Dessa voro s”ner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus. 005:015 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman f”r deras familjer. 005:016 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s† ock p† alla Sarons utmarker, s† l†ngt de str„ckte sig. 005:017 Alla dessa blevo upptecknade i sl„ktregistret i Jotams, Juda konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid. 005:018 Rubens barn och gaditerna och ena h„lften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro sk”ld och sv„rd och sp„nde b†ge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara m„n. 005:019 Och de f”rde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab. 005:020 Och seger besk„rdes dem i striden mot dessa, s† att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han b”nh”rde dem, d„rf”r att de f”rtr”stade p† honom. 005:021 Och s†som byte f”rde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, tv† hundra femtio tusen f†r och tv† tusen †snor, s† ock ett hundra tusen m„nniskor. 005:022 Ty m†nga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde d„r „nda till f†ngenskapen. 005:023 Halva Manasse stams barn bodde ock d„r i landet, fr†n Basan „nda till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika. 005:024 Och dessa voro huvudm„n f”r sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsm„n, namnkunniga m„n, huvudm„n f”r sina familjer. 005:025 Men de blevo otrogna mot sina f„ders Gud, i det att de i trol”s avf„llighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk d„r i landet, som Gud hade f”rgjort f”r dem. 005:026 D† uppv„ckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och l„t folket f”ras bort i f†ngenskap, s†v„l rubeniterna och gaditerna som ena h„lften av Manasse stam, och l„t dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans str”m, d„r de „ro „nnu i dag. 006:001 Levis s”ner voro Gerson, Kehat och Merari. 006:002 Kehats s”ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 006:003 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons s”ner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 006:004 Eleasar f”dde Pinehas, Pinehas f”dde Abisua. 006:005 Abisua f”dde Bucki, och Bucki f”dde Ussi. 006:006 Ussi f”dde Seraja, och Seraja f”dde Merajot. 006:007 Merajot f”dde Amarja, och Amarja f”dde Ahitub. 006:008 Ahitub f”dde Sadok, och Sadok f”dde Ahimaas. 006:009 Ahimaas f”dde Asarja, och Asarja f”dde Johanan. 006:010 Johanan f”dde Asarja; det var han som var pr„st i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem. 006:011 Asarja f”dde Amarja, och Amarja f”dde Ahitub. 006:012 Ahitub f”dde Sadok, och Sadok f”dde Sallum. 006:013 Sallum f”dde Hilkia, och Hilkia f”dde Asarja. 006:014 Asarja f”dde Seraja, och Seraja f”dde Josadak. 006:015 Men Josadak m†ste g† med i f†ngenskap, n„r HERREN l„t Juda och Jerusalem f”ras bort genom Nebukadnessar. 006:016 Levis s”ner voro Gersom, Kehat och Merari. 006:017 Och dessa voro namnen p† Gersoms s”ner: Libni och Simei. 006:018 Och Kehats s”ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 006:019 Meraris s”ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl„kter, efter deras f„der. 006:020 Fr†n Gersom h„rstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma, 006:021 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai. 006:022 Kehats s”ner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir, 006:023 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir, 006:024 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul. 006:025 Elkanas s”ner voro Amasai och Ahimot. 006:026 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var Nahat. 006:027 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana. 006:028 Och Samuels s”ner voro Vasni, den f”rstf”dde, och Abia. 006:029 Meraris s”ner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa, 006:030 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja. 006:031 Och dessa voro de som David anst„llde f”r att ombes”rja s†ngen i HERRENS hus, sedan arken hade f†tt en vilostad. 006:032 De gjorde tj„nst inf”r uppenbarelset„ltets tabernakel s†som s†ngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo d„r och f”rr„ttade sin tj„nst, s†som det var f”reskrivet f”r dem. 006:033 Dessa voro de som s† tj„nstgjorde, och dessa voro deras s”ner: Av kehatiternas barn: Heman, s†ngaren, son till Joel, son till Samuel, 006:034 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa, 006:035 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai, 006:036 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, 006:037 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora, 006:038 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel; 006:039 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p† hans h”gra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea, 006:040 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia, 006:041 son till Etni, son till Sera, son till Adaja, 006:042 son till Etan, son till Simma, son till Simei, 006:043 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi. 006:044 Och deras br”der, Meraris barn stodo p† den v„nstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk, 006:045 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia, 006:046 son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 006:047 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi. 006:048 Och deras br”der, de ”vriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tj„nstg”ring vid tabernaklet, Guds hus. 006:049 Men Aron och hans s”ner ombes”rjde offren p† br„nnoffersaltaret och p† r”kelsealtaret, och skulle utf”ra all f”rr„ttning i det allraheligaste och bringa f”rsoning f”r Israel, alldeles s†som Mose, Guds tj„nare, hade bjudit. 006:050 Och dessa voro Arons s”ner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua, 006:051 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja, 006:052 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub, 006:053 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas. 006:054 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras t„ltl„ger inom deras omr†de: Źt Arons s”ner av kehatiternas sl„kt -- ty dem tr„ffade nu lotten -- 006:055 †t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring. 006:056 Men †kerjorden och byarna som h”rde till staden gav man †t Kaleb, Jefunnes son. 006:057 Źt Arons s”ner gav man allts† frist„derna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker. 006:058 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 006:059 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker; 006:060 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, s† att deras st„der tillsammans utgjorde tretton st„der, efter deras sl„kter. 006:061 Och Kehats ”vriga barn fingo ur en stamsl„kt, n„mligen den stamhalva som utgjorde ena h„lften av Manasse stam, genom lottkastning tio st„der. 006:062 Gersoms barn †ter fingo, efter sina sl„kter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton st„der. 006:063 Meraris barn fingo, efter sina sl„kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv st„der. 006:064 S† g†vo Israels barn †t leviterna dessa st„der med deras utmarker. 006:065 Genom lottkastning g†vo de †t dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa st„der, som de namng†vo. 006:066 Och bland Kehats barns sl„kter fingo n†gra f”ljande st„der ur Efraims stam s†som sitt omr†de: 006:067 Man gav dem frist„derna Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, 006:068 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker; 006:069 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker; 006:070 och ur ena h„lften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillf”ll Kehats ”vriga barns sl„kt. 006:071 Gersoms barn fingo ur den sl„kt som utgjorde ena h„lften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker; 006:072 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 006:073 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker; 006:074 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 006:075 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker; 006:076 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker. 006:077 Meraris ”vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker, 006:078 och p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ”ster om Jordan, ur Rubens stam Beser i ”knen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker, 006:079 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker; 006:080 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, 006:081 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker. 007:001 Och Isaskars s”ner voro Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra. 007:002 Tolas s”ner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel, huvudm„n f”r sina familjer, „ttlingar av Tola, tappra stridsm„n, upptecknade efter sin „ttf”ljd. I Davids tid var deras antal tjugutv† tusen sex hundra. 007:003 Ussis s”ner voro Jisraja, och Jisrajas s”ner voro Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudm„n. 007:004 Och med dem f”ljde stridbara h„rskaror, trettiosex tusen man, efter sin „ttf”ljd och sina familjer; ty de hade m†nga hustrur och barn. 007:005 Och deras br”der i alla Isaskars sl„kter voro tappra stridsm„n; †ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i deras sl„ktregister. 007:006 Benjamins s”ner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre. 007:007 Belas s”ner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudm„n f”r sina familjer, tappra stridsm„n; de som voro upptecknade i deras sl„ktregister utgjorde tjugutv† tusen trettiofyra. 007:008 Bekers s”ner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers s”ner. 007:009 De som voro upptecknade i deras sl„ktregister, efter sin „ttf”ljd, efter huvudmannen f”r sina familjer, tappra stridsm„n, utgjorde tjugu tusen tv† hundra. 007:010 Jediaels s”ner voro Bilhan; Bilhans s”ner voro Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar. 007:011 Alla dessa voro Jediaels s”ner, upptecknade efter huvudm„nnen f”r sina familjer, tappra stridsm„n, sjutton tusen tv† hundra stridbara krigsm„n. 007:012 Och Suppim och Huppim voro Irs s”ner. -- Men Husim voro Ahers s”ner. 007:013 Naftalis s”ner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas s”ner. 007:014 Manasses s”ner voro Asriel, som kvinnan f”dde; hans arameiska bihustru f”dde Makir, Gileads fader. 007:015 Och Makir tog hustru †t Huppim och Suppim. Hans syster hette Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade d”ttrar. 007:016 Och Maaka, Makirs hustru, f”dde en son och gav honom namnet Peres, men hans broder hette Seres. Hans s”ner voro Ulam och Rekem. 007:017 Ulams s”ner voro Bedan. Dessa voro s”ner till Gilead, son till Makir, son till Manasse. 007:018 Och hans syster var Hammoleket; hon f”dde Is-Hod, Abieser och Mahela. 007:019 Och Semidas s”ner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam. 007:020 Och Efraims s”ner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat, 007:021 dennes son Sabad och dennes son Sutela, s† ock Eser och Elead. Och m„n fr†n Gat, som voro f”dda d„r i landet, dr„pte dem, d„rf”r att de hade dragit ned f”r att taga deras boskapshjordar. 007:022 D† s”rjde Efraim, deras fader, i l†ng tid, och hans br”der kommo f”r att tr”sta honom. 007:023 Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och f”dde en son; och han gav honom namnet Beria, d„rf”r att det hade skett under en olyckstid f”r hans hus. 007:024 Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och ™vre Bet-Horon, s† ock Ussen-Seera. 007:025 Och hans son var Refa; hans son var Resef, „vensom Tela; hans son var Tahan. 007:026 Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama. 007:027 Hans son var Non; hans son var Josua. 007:028 Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med underlydande orter, ”sterut Naaran och v„sterut Geser med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, „nda till Aja med underlydande orter. 007:029 Men i Manasse barns „go voro Bet-Sean med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter, Dor med underlydande orter. H„r bodde nu Josefs, Israels sons, barn. 007:030 Asers s”ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera. 007:031 Berias s”ner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader. 007:032 Och Heber f”dde Jaflet, Somer och Hotam, s† ock Sua, deras syster. 007:033 Och Jaflets s”ner voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro Jaflets s”ner. 007:034 Semers s”ner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram. 007:035 Hans broder Helems s”ner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal. 007:036 Sofas s”ner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra, 007:037 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera. 007:038 Jeters s”ner voro Jefunne, Pispa och Ara. 007:039 Och Ullas s”ner voro Ara, Hanniel och Risja. 007:040 Alla dessa voro Asers s”ner, huvudm„n f”r sina familjer, utvalda tappra stridsm„n, huvudm„n bland h”vdingarna; och de som voro upptecknade i deras sl„ktregister s†som dugliga till krigstj„nst utgjorde ett antal av tjugusex tusen man. 008:001 Och Benjamin f”dde Bela, sin f”rstf”dde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje, 008:002 Noha, den fj„rde, och Rafa, den femte. 008:003 Bela hade f”ljande s”ner: Addar, Gera, Abihud, 008:004 Abisua, Naaman, Ahoa, 008:005 Gera, Sefufan och Huram. 008:006 Och dessa voro Ehuds s”ner, och de voro familjehuvudm„n f”r dem som bodde i Geba, och som blevo bortf”rda till Manahat, 008:007 dit Gera j„mte Naaman och Ahia f”rde bort dem: han f”dde Ussa och Ahihud. 008:008 Och Saharaim f”dde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig fr†n sina hustrur, Husim och Baara; 008:009 med sin hustru Hodes f”dde han d„r Jobab, Sibja, Mesa, Malkam, 008:010 Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa voro hans s”ner, huvudm„n f”r familjer. 008:011 Med Husim hade han f”tt Abitub och Elpaal. 008:012 Och Elpaals s”ner voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter. 008:013 Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudm„n f”r Ajalons inv†nare och f”rjagade Gats inv†nare -- 008:014 s† ock Ajo, Sasak och Jeremot. 008:015 Och Sebadja, Arad, Eder, 008:016 Mikael, Jispa och Joha voro Berias s”ner. 008:017 Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber, 008:018 Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals s”ner. 008:019 Och Jakim, Sikri, Sabdi, 008:020 Elienai, Silletai, Eliel, 008:021 Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis s”ner. 008:022 Och Jispan, Eber, Eliel, 008:023 Abdon, Sikri, Hanan, 008:024 Hananja, Elam, Antotja, 008:025 Jifdeja och Peniel voro Sasaks s”ner. 008:026 Och Samserai, Seharja, Atalja, 008:027 Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams s”ner. 008:028 Dessa vore huvudman f”r familjer, huvudm„n efter sin „ttf”ljd; de bodde i Jerusalem. 008:029 I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka. 008:030 Och hans f”rstf”dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab, 008:031 Gedor, Ajo och Seker. 008:032 Men Miklot f”dde Simea. Ocks† dessa bodde j„mte sina br”der i Jerusalem, gent emot sina br”der. 008:033 Och Ner f”dde Kis, Kis f”dde Saul, och Saul f”dde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. 008:034 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f”dde Mika. 008:035 Mikas s”ner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas. 008:036 Ahas f”dde Joadda, Joadda f”dde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri f”dde Mosa. 008:037 Mosa f”dde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans son var Asel. 008:038 Och Asel hade sex s”ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels s”ner. 008:039 Och hans broder Eseks s”ner voro Ulam, hans f”rstf”dde, Jeus, den andre, och Elifelet, den tredje. 008:040 Och Ulams s”ner voro tappra stridsm„n, som voro skickliga i att sp„nna b†ge; och de hade m†nga s”ner och sons”ner: ett hundra femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn 009:001 Och hela Israel blev upptecknat i sl„ktregister, och de finnas uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda f”rdes i f†ngenskap bort till Babel f”r sin otrohets skull. 009:002 Men de f”rra inv†narna som bodde d„r de hade sin arvsbesittning, i sina st„der, utgjordes av vanliga israeliter, pr„ster, leviter och tempeltr„lar. 009:003 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, n„mligen: 009:004 Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres', Judas sons, barn; 009:005 av siloniterna Asaja, den f”rstf”dde, och hans s”ner; 009:006 av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio; 009:007 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja, son till Hassenua, 009:008 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 009:009 s† ock deras br”der, efter deras „ttf”ljd, nio hundra femtiosex. Alla dessa m„n voro huvudm„n f”r familjer, var och en f”r sin familj. 009:010 Och av pr„sterna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 009:011 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 009:012 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer, 009:013 s† ock deras br”der, huvudm„n f”r sina familjer, ett tusen sju hundra sextio, dugande m„n i de sysslor som h”rde till tj„nstg”ringen i Guds hus. 009:014 Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn, 009:015 vidare Bakbackar, Heres och Galal, s† ock Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 009:016 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, s† ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar. 009:017 Och d”rrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina br”der; men Sallum var huvudmannen. 009:018 Och „nda till nu g”ra de tj„nst vid Konungsporten, p† ”stra sidan. Dessa voro d”rrvaktarna i Levi barns l„ger. 009:019 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade j„mte sina br”der, dem som voro av hans familj, koraiterna, till tj„nstg”ringssyssla att h†lla vakt vid t„ltets tr”sklar; deras f„der hade n„mligen i HERRENS l„ger h†llit vakt vid ing†ngen. 009:020 Och Pinehas, Eleasars son, hade f”rut varit furste ”ver dem -- med honom vare HERREN! 009:021 Sakarja, Meselemjas son, var d”rrvaktare vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 009:022 Alla dessa voro utvalda till d”rrvaktare vid tr”sklarna: tv† hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i sl„ktregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tj„na p† heder och tro. 009:023 De och deras s”ner stodo d„rf”r vid portarna till HERRENS hus, t„lthuset, och h”llo vakt. 009:024 Efter de fyra v„derstrecken hade d”rrvaktarna sina platser: i ”ster, v„ster, norr och s”der. 009:025 Och deras br”der, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde dag, alltid p† samma timme, infinna sig hos dem. 009:026 Ty p† heder och tro voro dessa fyra anst„llda s†som f”rm„n f”r d”rrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten ”ver kamrarna och f”rvaringsrummen i Guds hus. 009:027 Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem †l†g att h†lla vakt, och de skulle ”ppna d”rrarna var morgon. 009:028 Somliga av dem hade uppsikten ”ver de k„rl som anv„ndes vid tj„nstg”ringen. De buro n„mligen in dem, efter att hava r„knat dem, och buro sedan ut dem, efter att †ter hava r„knat dem. 009:029 Och somliga av dem voro f”rordnade till att hava uppsikten ”ver de andra k„rlen, ”ver alla andra helgedomens k„rl, s† ock ”ver det fina mj”let och vinet och oljan och r”kelsen och de v„lluktande kryddorna. 009:030 Men somliga av pr„sternas s”ner beredde salvan av de v„lluktande kryddorna. 009:031 Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums f”rstf”dde, hade p† heder och tro uppsikten ”ver bakverket. 009:032 Och somliga av deras br”der, kehatiternas s”ner, hade uppsikten ”ver sk†debr”den och skulle tillreda dem f”r var sabbat. 009:033 Men de andra, n„mligen s†ngarna, huvudm„n f”r levitiska familjer, vistades i kamrarna, fria ifr†n annan tj„nstg”ring, ty dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor. 009:034 Dessa voro huvudm„nnen f”r de levitiska familjerna, huvudman efter sin „ttf”ljd; de bodde i Jerusalem. 009:035 I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka. 009:036 Och hans f”rstf”dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner, Nadab 009:037 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. 009:038 Men Miklot f”dde Simeam. Ocks† de bodde j„mte sina br”der i Jerusalem, gent emot sina br”der. 009:039 Och Ner f”dde Kis, Kis f”dde Saul, och Saul f”dde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. 009:040 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f”dde Mika. 009:041 Mikas s”ner voro Piton, Melek och Taharea. 009:042 Ahas f”dde Jaera, Jaera f”dde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri f”dde Mosa. 009:043 Mosa f”dde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans son var Asel. 009:044 Och Asel hade sex s”ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels s”ner 010:001 Och filist‚erna stridde mot Israel; och Israels m„n flydde f”r filist‚erna och f”llo slagna p† berget Gilboa. 010:002 Och filist‚erna ansatte ivrigt Saul och hans s”ner. Och filist‚erna d”dade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls s”ner. 010:003 N„r d† Saul sj„lv blev h„ftigt anfallen och b†gskyttarna kommo ”ver honom, greps han av f”rskr„ckelse f”r skyttarna. 010:004 Och Saul sade till sin vapendragare: ˝Drag ut ditt sv„rd och genomborra mig d„rmed, s† att icke dessa oomskurna komma och hantera mig sk„ndligt.˝ Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D† tog Saul sj„lv sv„rdet och st”rtade sig d„rp†. 010:005 Men n„r vapendragaren s†g att Saul var d”d, st”rtade han sig ock p† sitt sv„rd och dog. 010:006 S† dogo d† Saul och hans tre s”ner; och alla som h”rde till hans hus dogo p† samma g†ng. 010:007 Och n„r alla israeliterna i dalen f”rnummo att deras h„r hade flytt, och att Saul och hans s”ner voro d”da, ”verg†vo de sina st„der och flydde; sedan kommo filist‚erna och bosatte sig i dem. 010:008 Dagen d„refter kommo filist‚erna f”r att plundra de slagna och funno d† Saul och hans s”ner, d„r de l†go fallna p† berget Gilboa. 010:009 Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans vapen och s„nde dem omkring i filist‚ernas land och l„to f”rkunna det glada budskapet f”r sina avgudar och f”r folket. 010:010 Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudsk†l h„ngde de upp i Dagons tempel. 010:011 Men n„r allt folket i Jabes i Gilead h”rde allt vad filist‚erna hade gjort med Saul, 010:012 stodo de upp, alla stridbara m„n, och togo Sauls och hans s”ners lik och f”rde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under terebinten i Jabes och fastade s† i sju dagar. 010:013 Detta blev Sauls d”d, d„rf”r att han hade beg†tt otrohet mot HERREN, i det att han icke hade h†llit HERRENS ord, s† ock d„rf”r att han hade fr†gat en ande och s”kt svar hos en s†dan. 010:014 Han hade icke s”kt svar hos HERREN; d„rf”r d”dade HERREN honom. Och sedan ”verflyttade han konungad”met p† David, Isais son. 011:001 D† f”rsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: ˝Vi „ro ju ditt k”tt och ben. 011:002 Redan f”r l„nge sedan, redan d† Saul „nnu var konung, var det du som var ledare och anf”rare f”r Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde f”r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste ”ver mitt folk Israel.˝ 011:003 N„r s† alla de „ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl”t David ett f”rbund med dem d„r i Hebron, inf”r HERREN; och sedan smorde de David till konung ”ver Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel. 011:004 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det „r Jebus; d„r befunno sig jebus‚erna, som „nnu bodde kvar i landet. 011:005 Och inv†narna i Jebus sade till David: ˝Hitin kommer du icke.˝ Men David intog likv„l Sions borg, det „r Davids stad 011:006 Och David sade: ˝Vemhelst som f”rst sl†r ihj„l en jebus‚, han skall bliva h”vding och anf”rare.˝ Och Joab, Serujas son, kom f”rst ditupp och blev s† h”vding. 011:007 Sedan tog David sin boning i bergf„stet; d„rf”r kallade man det Davids stad. 011:008 Och han uppf”rde bef„stningsverk runt omkring staden, fr†n Millo och allt omkring; och Joab †terst„llde det ”vriga av staden. 011:009 Och David blev allt m„ktigare och m„ktigare, och HERREN Sebaot var med honom 011:010 Och dessa „ro de f”rn„msta bland Davids hj„ltar, vilka g†vo honom kraftig hj„lp att bliva konung, de j„mte hela Israel, och s† skaffade honom konungav„ldet, enligt HERRENS ord ang†ende Israel. 011:011 Detta „r f”rteckningen p† Davids hj„ltar: Jasobeam, son till en hakmonit, den f”rn„mste bland k„mparna, han som sv„ngde sitt spjut ”ver tre hundra som hade blivit slagna p† en g†ng. 011:012 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hj„ltarna. 011:013 Han var med David vid Pas-Dammim, n„r filist‚erna d„r hade f”rsamlat sig till strid. Och d„r var ett †kerstycke, fullt med korn. Och folket flydde f”r filist‚erna. 011:014 D† st„llde de sig mitt p† †kerstycket och f”rsvarade det och slogo filist‚erna; och HERREN l„t dem s† vinna en stor seger. 011:015 En g†ng drogo tre av de trettio f”rn„msta m„nnen ned ”ver klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filist‚er var l„grad i Refaimsdalen. 011:016 Men David var d† p† borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. 011:017 Och David greps av lystnad och sade: ˝Ack att n†gon ville giva mig vatten att dricka fr†n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!˝ 011:018 D† br”to de tre sig igenom filist‚ernas l„ger och h„mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan g”t ut det s†som ett drickoffer †t HERREN. 011:019 Han sade n„mligen: ˝Gud l†te det vara fj„rran ifr†n mig att jag skulle g”ra detta! Skulle jag dricka dessa m„ns blod, som hava v†gat sina liv? Ty med fara f”r sina liv hava de burit det hit.˝ Och han ville icke dricka det. S†dana ting hade de tre hj„ltarna gjort. 011:020 Absai, Joabs broder, var den f”rn„mste av tre andra; han sv„ngde en g†ng sitt spjut ”ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. 011:021 Han var dubbelt mer ansedd „n n†gon annan i detta tretal, och han var deras h”vitsman, men upp till de tre f”rsta kom han dock icke. 011:022 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fr†n Kabseel; han slog ned de tv† Arielerna i Moab, och det var han som en sn”v„dersdag steg ned och slog ihj„l lejonet i brunnen. 011:023 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s† reslig: fem alnar l†ng. Fast„n egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en v„vbom, gick han ned mot honom, v„pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dr„pte honom med hans eget spjut. 011:024 S†dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hj„ltarna. 011:025 Ja, han var mer ansedd „n n†gon av de trettio, men upp till de tre f”rsta kom han icke. Och David satte honom till anf”rare f”r sin livvakt. 011:026 De tappra hj„ltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, fr†n Bet-Lehem; 011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles; 011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; 011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; 011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; 011:031 Itai, Ribais son, fr†n Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; 011:032 Hurai fr†n Gaas' dalar; arabatiten Abiel; 011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; 011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; 011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; 011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; 011:037 Hesro fr†n Karmel; Naarai, Esbais son; 011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; 011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare †t Joab, Serujas son; 011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son; 011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och j„mte honom trettio andra; 011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; 011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams s”ner; 011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; 011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams s”ner, och moabiten Jitma; 011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja. 012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han „nnu h”ll sig undan f”r Saul, Kis' son; de h”rde till de hj„ltar som bistodo honom under kriget. 012:002 De voro v„pnade med b†ge och skickliga i att, b†de med h”ger och med v„nster hand, slunga stenar och avskjuta pilar fr†n b†gen. Av Sauls stamfr„nder, benjaminiterna, kommo: 012:003 Ahieser, den f”rn„mste, och Joas, gibeatiten Hassemaas s”ner; Jesuel och Pelet, Asmavets s”ner; Beraka; anatotiten Jehu; 012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hj„ltarna, anf”rare f”r de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; 012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; 012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; 012:007 Joela och Sebadja, s”ner till Jeroham, av str”vskaran. 012:008 Och av gaditerna avf”llo n†gra och gingo till David i bergf„stet i ”knen, tappra m„n, krigsm„n skickliga att strida, rustade med sk”ld och spjut; de hade en uppsyn s†som lejon och voro snabba s†som gaseller p† bergen: 012:009 Eser, den f”rn„mste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, 012:010 Masmanna, den fj„rde, Jeremia, den femte, 012:011 Attai, den sj„tte, Eliel, den sjunde, 012:012 Johanan, den †ttonde, Elsabad, den nionde, 012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. 012:014 Dessa h”rde till Gads barn och till de f”rn„msta i h„ren; den ringaste av dem var ensam s† god som hundra, men den ypperste s† god som tusen. 012:015 Dessa voro de som i f”rsta m†naden gingo ”ver Jordan, n„r den var full ”ver alla sina br„ddar, och som f”rjagade alla dem som bodde i dalarna, †t ”ster och †t v„ster. 012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo n†gra m„n till David „nda till bergf„stet. 012:017 D† gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: ˝Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist† mig, s† „r mitt hj„rta redo till f”rening med eder; men om I kommen f”r att f”rr†da mig †t mina ov„nner, fast„n ingen or„tt „r i mina h„nder, d† m† v†ra f„ders Gud se d„rtill och straffa det.˝ 012:018 Men Amasai, den f”rn„mste bland de trettio, hade blivit bekl„dd med andekraft, och han sade: ˝Dina „ro vi, David, och med dig st† vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bist† dig ty din Gud har bist†tt dig!˝ Och David tog emot dem och gav dem plats bland de f”rn„msta i sin skara. 012:019 Fr†n Manasse gingo n†gra ”ver till David, n„r han med filist‚erna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist† dessa; ty n„r filist‚ernas h”vdingar hade r†dpl„gat, skickade de bort honom, i det de sade: ˝Det g„ller huvudet f”r oss, om han g†r ”ver till sin herre Saul. 012:020 N„r han d† drog till Siklag, gingo dessa fr†n Manasse ”ver till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudm„n f”r de „tter som tillh”rde Manasse. 012:021 Dessa bistodo David mot str”vskaran, ty de voro allasammans tappra stridsm„n och blevo h”vitsm„n i h„ren. 012:022 Dag efter dag kommo n„mligen allt flera till David f”r att bist† honom, s† att hans l„ger blev ”verm†ttan stort. 012:023 Detta „r de tal som angiva summorna av det v„pnade krigsfolk som kom till David i Hebron, f”r att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt ”ver p† honom: 012:024 Juda barn, som buro sk”ld och spjut, sex tusen †tta hundra, v„pnade till strid; 012:025 av Simeons barn tappra krigsm„n, sju tusen ett hundra; 012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra; 012:027 d„rtill Jojada, fursten inom Arons sl„kt, och med honom tre tusen sju hundra; 012:028 s† ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv† h”vitsm„n; 012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfr„nder, tre tusen (ty „nnu vid den tiden h”llo de flesta av dem troget med Sauls hus); 012:030 av Efraims barn tjugu tusen †tta hundra, tappra stridsm„n, namnkunniga m„n i sina familjer; 012:031 av ena h„lften av Manasse stam aderton tusen namngivna m„n, som kommo f”r att g”ra David till konung; 012:032 av Isaskars barn kommo m„n som v„l f”rstodo tidstecknen och ins†go vad Israel borde g”ra, tv† hundra huvudm„n, d„rtill alla deras stamfr„nder under deras bef„l; 012:033 av Sebulon stridbara m„n, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endr„ktigt; 012:034 av Naftali ett tusen h”vitsm„n, och med dem trettiosju tusen, v„pnade med sk”ld och spjut; 012:035 av daniterna krigsrustade m„n, tjugu†tta tusen sex hundra; 012:036 av Aser stridbara m„n, rustade till krig, fyrtio tusen; 012:037 och fr†n andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra h„lften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, v„pnade med alla slags vapen som brukas vid krigf”ring. 012:038 Alla dessa krigsm„n, ordnade till strid, kommo i sina hj„rtans h„ngivenhet till Hebron f”r att g”ra David till konung ”ver hela Israel. Ocks† hela det ”vriga Israel var enigt i att g”ra David till konung. 012:039 Och de voro d„r hos David i tre dagar och †to och drucko, ty deras br”der hade f”rsett dem med livsmedel. 012:040 De som bodde n„rmast dem, „nda upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillf”rde dem ock p† †snor, kameler, mul†snor och oxar livsmedel i myckenhet till f”da: mj”l, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, f„kreatur och sm†boskap; ty gl„dje r†dde i Israel. 013:001 Och David r†df”rde sig med ”ver- och underh”vitsm„nnen, med alla furstarna. 013:002 Sedan sade David till Israels hela f”rsamling: ˝Om I s† finnen f”r gott, och om detta „r fr†n HERREN, v†r Gud, s† l†t oss s„nda bud †t alla h†ll till v†ra ”vriga br”der i alla Israels lands„ndar, och d„rj„mte till pr„sterna och leviterna i de st„der kring vilka de hava sina utmarker, att de m† f”rsamla sig till oss; 013:003 och l†t oss flytta v†r Guds ark till oss, ty i Sauls tid fr†gade vi icke efter den.˝ 013:004 Och hela f”rsamlingen svarade att man skulle g”ra s†, ty f”rslaget behagade hela folket. 013:005 S† f”rsamlade d† David hela Israel, fr†n Sihor i Egypten „nda dit d„r v„gen g†r till Hamat, f”r att h„mta Guds ark fr†n Kirjat-Jearim. 013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det „r Kirjat-Jearim, som h”r till Juda, f”r att d„rifr†n f”ra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p† keruberna, och efter vilken den hade f†tt sitt namn. 013:007 Och de satte Guds ark p† en ny vagn och f”rde den bort ifr†n Abinadabs hus; och Ussa och Ajo k”rde vagnen. 013:008 Och David och hela Israel fr”jdade sig inf”r Gud av all makt, med s†nger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter. 013:009 Men n„r de kommo till Kidonslogen, r„ckte Ussa ut sin hand f”r att fatta I arken, ty oxarna snavade. 013:010 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Ussa, och d„rf”r att han hade r„ckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s† att han f”ll ned d”d d„r inf”r Gud. 013:011 Men det gick David h†rt till sinnes att HERREN s† hade brutit ned Ussa; och han kallade det st„llet Peres-Ussa, s†som det heter „nnu i dag. 013:012 Och David betogs av s†dan fruktan f”r Gud p† den dagen, att han sade: ˝Huru skulle jag t”ras l†ta f”ra Guds ark till mig?˝ 013:013 D„rf”r l„t David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan l„t s„tta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, d„r den stod i sitt eget hus, i tre m†nader; men HERREN v„lsignade Obed-Edoms hus och allt vad som h”rde honom till. 014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s„ndebud till David med cedertr„, d„rj„mte ock murare och timmerm„n, f”r att de skulle bygga honom ett hus. 014:002 Och David m„rkte att HERREN hade bef„st honom s†som konung ”ver Israel; ty han hade l†tit hans rike bliva ”verm†ttan upph”jt, f”r sitt folk Israels skull. 014:003 Och David tog sig „nnu flera hustrur i Jerusalem, och David f”dde „nnu flera s”ner och d”ttrar. 014:004 Dessa „ro namnen p† de s”ner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet, 014:006 Noga, Nefeg, Jafia, 014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet. 014:008 Men n„r filist‚erna h”rde att David hade blivit smord till konung ”ver hela Israel, drogo de allasammans upp f”r att f†nga David. N„r David h”rde detta, drog han ut mot dem. 014:009 D† nu filist‚erna hade fallit in i Refaimsdalen och d„r f”retogo plundringst†g, 014:010 fr†gade David Gud: ˝Skall jag draga upp mot filist‚erna? Vill du d† giva dem i min hand?˝ HERREN svarade honom: ˝Drag upp; jag vill giva dem i din hand.˝ 014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och d„r slog David dem. D† sade David: ˝Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.˝ D„rav fick det st„llet namnet Baal-Perasim. 014:012 De l„mnade d„r efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle br„nnas upp i eld. 014:013 Men filist‚erna f”retogo „nnu en g†ng plundringst†g i dalen. 014:014 N„r David d† †ter fr†gade Gud, svarade Gud honom: ˝Du skall icke draga upp efter dem; du m† kringg† dem p† en omv„g, s† att du kommer ”ver dem fr†n det h†ll d„r bakatr„den st†. 014:015 S† snart du sedan h”r ljudet av steg i bakatr„dens toppar, drag d† ut till strid, ty d† har Gud dragit ut framf”r dig till att sl† filist‚ernas h„r.˝ 014:016 David gjorde s†som Gud hade bjudit honom; och de slogo filist‚ernas h„r och f”rf”ljde dem fr†n Gibeon „nda till Geser. 014:017 Och ryktet om David gick ut i alla l„nder, och HERREN l„t fruktan f”r honom komma ”ver alla folk. 015:001 Och han uppf”rde †t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats †t Guds ark och slog upp ett t„lt †t den. 015:002 D„rvid befallde David: ˝Inga andra „n leviterna m† b„ra Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att b„ra Guds ark och till att g”ra tj„nst inf”r honom f”r ev„rdlig tid.˝ 015:003 Och David f”rsamlade hela Israel till Jerusalem f”r att h„mta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett †t den. 015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; 015:005 av Kehats barn: Uriel, deras ”verste, och hans br”der, ett hundra tjugu; 015:006 av Meraris barn: Asaja, deras ”verste, och hans br”der, tv† hundra tjugu; 015:007 av Gersoms barn: Joel, deras ”verste, och hans br”der, ett hundra trettio; 015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras ”verste, och hans br”der, tv† hundra; 015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras ”verste, och hans br”der, †ttio; 015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras ”verste, och hans br”der, ett hundra tolv. 015:011 Och David kallade till sig pr„sterna Sadok och Ebjatar j„mte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab. 015:012 Och han sade till dem: ˝I „ren huvudm„n f”r leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra br”der, och h„mten s† HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett †t den. 015:013 Ty d„rf”r att I f”rra g†ngen icke voren tillst„des var det som HERREN, v†r Gud, br”t ned en av oss, till straff f”r att vi icke s”kte honom s†, som tillb”rligt var.˝ 015:014 D† helgade pr„sterna och leviterna sig till att h„mta upp HERRENS, Israels Guds, ark. 015:015 Och s†som Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med st„nger, som vilade p† deras axlar. 015:016 Och David sade till de ”versta bland leviterna att de skulle f”rordna sina br”der s†ngarna till tj„nstg”ring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle l†ta ljuda, under det att de h”jde gl„djes†ngen. 015:017 Leviterna f”rordnade d† Heman, Joels son, och av hans br”der Asaf, Berekjas son, och av dessas br”der, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 015:018 och j„mte dem deras br”der av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, d”rrvaktarna. 015:019 Och s†ngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl† kopparcymbaler. 015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela p† psaltare, till Alam˘t. 015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda s†ngen med harpor, till Seminit. 015:022 Kenanja, leviternas anf”rare, n„r de buro, skulle undervisa i att b„ra, ty han var kunnig i s†dant. 015:023 Berekja och Elkana skulle vara d”rrvaktare vid arken. 015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, pr„sterna, skulle bl†sa i trumpeter framf”r Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara d”rrvaktare vid arken. 015:025 S† gingo d† David och de „ldste i Israel och ”verh”vitsm„nnen †stad f”r att h„mta HERRENS f”rbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel. 015:026 Och d† Gud skyddade leviterna som buro HERRENS f”rbundsark, offrade man sju tjurar och sju v„durar. 015:027 D„rvid var David kl„dd i en k†pa av fint linne; s† voro ock alla leviterna som buro arken, s† ock s†ngarna och Kenanja, som anf”rde s†ngarna, n„r de buro. Och d„rj„mte bar David en linne-efod. 015:028 Och hela Israel h„mtade upp HERRENS f”rbundsark under jubel och basuners ljud; och man bl†ste i trumpeter och slog cymbaler och l„t psaltare och harpor ljuda. 015:029 N„r d† HERRENS f”rbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom f”nstret, och d† hon s†g konung David dansa och g”ra sig glad, fick hon f”rakt f”r honom i sitt hj„rta. 016:001 Sedan de hade f”rt Guds ark ditin, st„llde de den i t„ltet som David hade slagit upp †t den, och framburo d„refter br„nnoffer och tackoffer inf”r Guds ansikte. 016:002 N„r David hade offrat br„nnoffret och tackoffret, v„lsignade han folket i HERRENS namn. 016:003 Och †t var och en av alla israeliterna, b†de man och kvinna, gav han en kaka br”d, ett stycke k”tt och en druvkaka. 016:004 Och han f”rordnade vissa leviter till att g”ra tj„nst inf”r HERRENS ark, f”r att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: 016:005 Asaf s†som anf”rare, n„st efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl† cymbaler. 016:006 Men pr„sterna Benaja och Jahasiel skulle best„ndigt st† med sina trumpeter framf”r Guds f”rbundsark. 016:007 P† den dagen var det som David f”rst fastst„llde den ordningen att man genom Asaf och hans br”der skulle tacka HERREN p† detta s„tt: 016:008 ˝Tacken HERREN, †kallen hans namn, g”ren hans g„rningar kunniga bland folken. 016:009 Sjungen till hans „ra, lovs„gen honom, talen om alla hans under. 016:010 Ber”mmen eder av hans heliga namn; gl„dje sig av hj„rtat de som s”ka HERREN. 016:011 Fr†gen efter HERREN och hans makt, s”ken hans ansikte best„ndigt. 016:012 T„nken p† de underbara verk som han har gjort, p† hans under och hans muns domar, 016:013 I Israels, hans tj„nares, s„d, I Jakobs barn, hans utvalda. 016:014 Han „r HERREN, v†r Gud; ”ver hela jorden g† hans domar. 016:015 T„nken evinnerligen p† hans f”rbund, intill tusen sl„kten p† vad han har stadgat, 016:016 p† det f”rbund han sl”t med Abraham och p† hans ed till Isak. 016:017 Han fastst„llde det f”r Jakob till en stadga, f”r Israel till ett evigt f”rbund; 016:018 han sade: 'Źt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.' 016:019 D† voren I „nnu en liten hop, I voren ringa och fr„mlingar d„rinne. 016:020 Och de vandrade †stad ifr†n folk till folk ifr†n ett rike bort till ett annat. 016:021 Han tillstadde ingen att g”ra dem skada, han straffade konungar f”r deras skull: 016:022 'Kommen icke vid mina smorda, och g”ren ej mina profeter n†got ont.' 016:023 Sjungen till HERRENS „ra, alla l„nder, b†den gl„dje var dag, f”rkunnen hans fr„lsning. 016:024 F”rt„ljen bland hedningarna hans „ra, bland alla folk hans under. 016:025 Ty stor „r HERREN och h”gt lovad, och fruktansv„rd „r han mer „n alla gudar. 016:026 Ty folkens alla gudar „ro avgudar, men HERREN „r den som har gjort himmelen. 016:027 Majest„t och h„rlighet „ro inf”r hans ansikte, makt och fr”jd i hans boning. 016:028 Given †t HERREN, I folkens sl„kter, given †t HERREN „ra och makt; 016:029 given †t HERREN hans namns „ra, b„ren fram sk„nker och kommen inf”r hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud. 016:030 B„ven f”r hans ansikte, alla l„nder; se, jordkretsen st†r fast och vacklar icke. 016:031 Himmelen vare glad, och jorden fr”jde sig, och bland hedningarna s„ge man: 'HERREN „r nu konung!' 016:032 Havet bruse och allt vad d„ri „r, marken gl„dje sig och allt som „r d„rp†; 016:033 ja, d† juble skogens tr„d inf”r HERREN, ty han kommer f”r att d”ma jorden. 016:034 Tacken HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen, 016:035 och s„gen: 'Fr„ls oss, du v†r fr„lsnings Gud, f”rsamla oss och r„dda oss fr†n hedningarna, s† att vi f† prisa ditt heliga namn och ber”mma oss av ditt lov.' 016:036 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr†n evighet till evighet!˝ Och allt folket sade: ˝Amen˝, och lovade HERREN. 016:037 Och han gav d„r, inf”r HERRENS f”rbundsark, †t Asaf och hans br”der uppdraget att best„ndigt g”ra tj„nst inf”r arken, var dag med de f”r den dagen best„mda sysslorna. 016:038 Men Obed-Edom och deras br”der voro sextio†tta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till d”rrvaktare. 016:039 Och pr„sten Sadok och hans br”der, pr„sterna, anst„llde han inf”r HERRENS tabernakel, p† offerh”jden i Gibeon, 016:040 f”r att de best„ndigt skulle offra †t HERREN br„nnoffer p† br„nnoffersaltaret, morgon och afton, och g”ra allt vad som var f”reskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit †t Israel; 016:041 och j„mte dem Heman och Jedutun och de ”vriga namngivna utvalda, p† det att de skulle tacka HERREN, d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen. 016:042 Och hos dessa, n„mligen Heman och Jedutun, f”rvarades trumpeter och cymbaler †t dem som skulle spela, s† ock andra instrumenter som h”rde till gudstj„nsten. Och Jedutuns s”ner gjorde han till d”rrvaktare. 016:043 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David v„nde om f”r att h„lsa sitt husfolk. 017:001 D† nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: ˝Se, jag bor i ett hus av cedertr„, under det att HERRENS f”rbundsark st†r under ett t„lt.˝ 017:002 Natan sade till David: ˝G”r allt vad du har i sinnet; ty Gud „r med dig.˝ 017:003 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: 017:004 ˝G† och s„g till min tj„nare David: S† s„ger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. 017:005 Jag har ju icke bott i n†got hus, fr†n den dag d† jag f”rde Israel hitupp „nda till denna dag, utan jag har flyttat ifr†n t„lt till t„lt, ifr†n tabernakel till tabernakel. 017:006 Har jag d† n†gonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt s† till n†gon enda av Israels domare, som jag har f”rordnat till herde f”r mitt folk: 'Varf”r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr„?' 017:007 Och nu skall du s„ga s† till min tj„nare David: S† s„ger HERREN Sebaot: Fr†n betesmarken, d„r du f”ljde f†ren, har jag h„mtat dig, f”r att du skulle bliva en furste ”ver mitt folk Israel. 017:008 Och jag har varit med dig p† alla dina v„gar och utrotat alla dina fiender f”r dig. Och jag vill g”ra dig ett namn, s†dant som de st”rstes namn p† jorden. 017:009 Jag skall bereda en plats †t mitt folk Israel och plantera det, s† att det f†r bo kvar d„r, utan att vidare bliva oroat. Or„ttf„rdiga m„nniskor skola icke mer f”r”da det, s†som fordom skedde, 017:010 och s†som det har varit allt ifr†n den tid d† jag f”rordnade domare ”ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. S† f”rkunnar jag nu f”r dig att HERREN skall bygga ett hus †t dig. 017:011 Ty det skall ske, att n„r din tid „r ute och du g†r till dina f„der skall jag efter dig upph”ja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall bef„sta hans konungamakt. 017:012 Han skall bygga ett hus †t mig, och jag skall bef„sta hans tron f”r evig tid. 017:013 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min n†d skall jag icke l†ta vika ifr†n honom, s†som jag l„t den vika ifr†n din f”retr„dare. 017:014 Jag skall h†lla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike f”r evig tid, och hans tron skall vara bef„st f”r evig tid.˝ 017:015 Alldeles i ”verensst„mmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 017:016 D† gick konung David in och satte sig ned inf”r HERRENS ansikte och sade: ˝Vem „r jag, HERRE Gud, och vad „r mitt hus, eftersom du har l†tit mig komma h„rtill? 017:017 Och detta har likv„l synts dig vara f”r litet, o Gud; du har talat ang†ende din tj„nares hus om det som ligger l†ngt fram i tiden. Ja, du har sett till mig p† m„nniskos„tt, for att upph”ja mig, HERRE Gud. 017:018 Vad skall nu David vidare s„ga till dig om den „ra du har bevisat din tj„nare? Du k„nner ju din tj„nare. 017:019 HERRE, f”r din tj„nares skull och efter ditt hj„rta har du gjort allt detta stora och f”rkunnat alla dessa stora ting. 017:020 HERRE, ingen „r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h”rt med v†ra ”ron. 017:021 Och var finnes p† jorden n†got enda folk som „r likt ditt folk Israel, vilket Gud sj„lv har g†tt †stad att f”rlossa †t sig till ett folk -- f”r att s† g”ra dig ett stort och fruktansv„rt namn, i det att du f”rjagade hedningarna f”r ditt folk, det som du hade f”rlossat ifr†n Egypten? 017:022 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk †t dig f”r evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud 017:023 S† m† nu, HERRE, vad du har talat om din tj„nare och om hans hus bliva fast f”r evig tid; g”r s†som du har talat. 017:024 D† skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s† att man skall s„ga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, „r Gud ”ver Israel.' Och s† skall din tj„nare Davids hus best† inf”r dig. 017:025 Ty du, min Gud, har uppenbarat f”r din tj„nare att du skall bygga honom ett hus; d„rf”r har din tj„nare dristat att bedja inf”r dig. 017:026 Och nu, HERRE, du „r Gud; och d† du har lovat din tj„nare detta goda, 017:027 s† m† du nu ock v„rdigas v„lsigna din tj„nares hus, s† att det f”rbliver evinnerligen inf”r dig. Ty vad du, HERRE, v„lsignar, det „r v„lsignat evinnerligen.˝ 018:001 En tid h„refter slog David filist‚erna och kuvade dem. D„rvid tog han Gat med underlydande orter ur filist‚ernas hand. 018:002 Han slog ock moabiterna; s† blevo moabiterna David underd†niga och f”rde till honom sk„nker. 018:003 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, n„r denne hade dragit †stad f”r att bef„sta sitt v„lde vid floden Frat. 018:004 Och David tog ifr†n honom ett tusen vagnar och tog till f†nga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l„t avsk„ra fotsenorna p† alla vagnsh„starna, utom p† ett hundra h„star, som han skonade. 018:005 N„r sedan aram‚erna fr†n Damaskus kommo f”r att hj„lpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv† tusen man av dem. 018:006 Och David insatte fogdar bland aram‚erna i Damaskus; och aram‚erna blevo David underd†niga och f”rde till honom sk„nker. S† gav HERREN seger †t David, varhelst han drog fram. 018:007 Och David tog de gyllene sk”ldar som Hadaresers tj„nare hade burit och f”rde dem till Jerusalem. 018:008 Och fr†n Hadaresers st„der Tibhat och Kun tog David koppar i stor myckenhet; d„rav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och koppark„rlen. 018:009 D† nu Tou, konungen i Hamat, h”rde att David hade slagit Hadaresers, konungens i Soba, hela h„r, 018:010 s„nde han sin son Hadoram till konung David f”r att h„lsa honom och lyck”nska honom, d„rf”r att han hade givit sig i strid med Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous fiende. Han s„nde ock alla slags k„rl av guld, silver och koppar. 018:011 Ocks† dessa helgade konung David †t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade hemf”rt fr†n alla andra folk: fr†n edom‚erna, moabiterna, Ammons barn, filist‚erna och amalekiterna. 018:012 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edom‚erna i Saltdalen, aderton tusen man, 018:013 insatte han fogdar i Edom; och alla edom‚er blevo David underd†niga. S† gav HERREN seger †t David, varhelst han drog fram. 018:014 David regerade nu ”ver hela Israel; och han skipade lag och r„tt †t allt sitt folk. 018:015 Joab, Serujas son, hade bef„let ”ver krigsh„ren, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 018:016 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro pr„ster, och Sausa var sekreterare. 018:017 Benaja, Jojadas son, hade bef„let ”ver keret‚erna och pelet‚erna; men Davids s”ner voro de f”rn„mste vid konungens sida. 019:001 En tid h„refter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom. 019:002 D† sade David: ˝Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v„nskap, eftersom hans fader bevisade mig v„nskap.˝ Och David skickade s„ndebud f”r att tr”sta honom i hans sorg efter fadern. N„r s† Davids tj„nare kommo till Ammons barns land, till Hanun, f”r att tr”sta honom, 019:003 sade Ammons barns furstar till Hanun: ˝Menar du att David d„rmed att han s„nder tr”stare till dig vill visa dig att han „rar din fader? Nej, f”r att unders”ka och f”rd„rva och bespeja landet hava hans tj„nare kommit till dig.˝ 019:004 D† tog Hanun Davids tj„nare och l„t raka dem och sk„ra av deras kl„der mitt p†, „nda uppe vid s„tet, och l„t dem s† g†. 019:005 Och man kom och ber„ttade f”r David vad som hade h„nt m„nnen; d† s„nde han bud emot dem, ty m„nnen voro ju mycket van„rade. Och konungen l„t s„ga: ˝Stannen i Jeriko, till dess edert sk„gg hinner v„xa ut, och kommen s† tillbaka.˝ 019:006 D† nu Ammons barn ins†go att de hade gjort sig f”rhatliga f”r David, s„nde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver f”r att leja sig vagnar och ryttare fr†n Aram-Naharaim, fr†n Aram-Maaka och fr†n Soba. 019:007 De lejde sig trettiotv† tusen vagnar, „vensom hj„lp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och l„grade sig framf”r Medeba. Ammons barn f”rsamlade sig ock fr†n sina st„der och kommo f”r att strida. 019:008 N„r David h”rde detta, s„nde han †stad Joab med hela h„ren, de tappraste krigarna. 019:009 Och Ammons barn drogo ut och st„llde upp sig till strid vid ing†ngen till staden; men de konungar som hade kommit dit st„llde upp sig f”r sig sj„lva p† f„ltet. 019:010 D† Joab nu s†g att han hade fiender b†de framf”r sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och st„llde sedan upp sig mot aram‚erna. 019:011 Men det ”vriga folket ”verl„mnade han †t sin broder Absai, och dessa fingo st„lla upp sig mot Ammons barn. 019:012 Och han sade: ˝Om aram‚erna bliva mig ”verm„ktiga, s† skall du komma mig till hj„lp; och om Ammons barn bliva dig ”verm„ktiga, s† vill jag hj„lpa dig. 019:013 Var nu vid gott mod; ja, l†t oss visa mod i striden f”r v†rt folk och f”r v†r Guds st„der. Sedan m† HERREN g”ra vad honom t„ckes. 019:014 D„refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aram‚erna, och de flydde f”r honom. 019:015 Men n„r Ammons barn s†go att aram‚erna flydde, flydde ocks† de f”r hans broder Absai och beg†vo sig in i staden. D† begav sig Joab till Jerusalem. 019:016 D† allts† aram‚erna s†go att de hade blivit slagna av Israel, s„nde de bud att de aram‚er som bodde p† andra sidan floden skulle rycka ut, anf”rda av Sofak, Hadaresers h„rh”vitsman. 019:017 N„r detta blev ber„ttat f”r David, f”rsamlade han hela Israel och gick ”ver Jordan, och d† han kom fram till dem, st„llde han upp sig i slagordning mot dem; och n„r David hade st„llt upp sig till strid mot aram‚erna, g†vo dessa sig i strid med honom. 019:018 Men aram‚erna flydde undan f”r Israel, och David dr„pte av aram‚erna manskapet p† sju tusen vagnar, s† ock fyrtio tusen man fotfolk; h„rh”vitsmannen Sofak d”dade han ock. 019:019 D†, allts† Hadaresers tj„nare s†go att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underd†niga. Efter detta ville aram‚erna icke vidare hj„lpa Ammons barn. 020:001 F”ljande †r, vid den tid d† konungarna pl„gade draga i f„lt, t†gade Joab ut med krigsh„ren och h„rjade Ammons barns land, och kom s† och bel„grade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. Och Joab intog Rabba och f”rst”rde det. 020:002 Och David tog deras konungs krona fr†n hans huvud, den befanns v„ga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p† Davids huvud. Och han f”rde ut byte fr†n staden i stor myckenhet. 020:003 Och folket d„rinne f”rde han ut och s”ndersargade dem med s†gar och tr”skvagnar av j„rn och med bilor. S† gjorde David mot Ammons barns alla st„der. Sedan v„nde David med allt folket tillbaka till Jerusalem. 020:004 D„refter uppstod en strid med filist‚erna vid Geser; husatiten Sibbekai slog d† ned Sippai, en av rafa‚ernas avkomlingar; s† blevo de kuvade. 020:005 Źter stod en strid med filist‚erna; Elhanan, Jaurs son, slog d† ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft liknade en v„vbom. 020:006 Źter stod en strid vid Gat. D„r var en reslig man som hade sex fingrar och sex t†r, tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafa‚erna. 020:007 Denne sm„dade Israel; d† blev han nedgjord av Jonatan, son till Simea, Davids broder. 020:008 Dessa voro avkomlingar av rafa‚erna i Gat; och de f”llo f”r Davids och hans tj„nares hand. 021:001 Men Satan tr„dde upp mot Israel och uppeggade David till att r„kna Israel. 021:002 D† sade David till Joab och till folkets andra h”vitsman: ˝G†n †stad och r„knen Israel, fr†n Beer-Seba „nda till Dan, och given mig besked d„rom, s† att jag f†r veta huru m†nga de „ro.˝ 021:003 Joab svarade: ˝M† HERREN „n vidare f”r”ka sitt folk hundrafalt. Žro de d† icke, min herre konung, allasammans min herres tj„nare? Varf”r beg„r d† min herre s†dant? Varf”r skulle man d„rmed draga skuld ”ver Israel? 021:004 Likv„l blev konungens befallning g„llande, trots Joab. Allts† drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s† hem igen till Jerusalem. 021:005 Och Joab uppgav f”r David vilken slutsumma folkr„kningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen sv„rdbev„pnade m„n, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen sv„rdbev„pnade man. 021:006 Men Levi och Benjamin hade han icke r„knat j„mte de andra, ty konungens befallning var en styggelse f”r Joab. 021:007 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hems”kte Israel. 021:008 D† sade David till Gud: ˝Jag har syndat storligen d„ri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tj„nares missg„rning, ty jag har handlat mycket d†raktigt.˝ 021:009 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade: 021:010 ˝G† och tala till David och s„g: S† s„ger HERREN: Tre ting l„gger jag fram f”r dig; v„lj bland dem ut †t dig ett som du vill att jag skall g”ra dig.˝ 021:011 D† gick Gad in till David och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN: 021:012 Tag vilketdera du vill: antingen hungersn”d i tre †r, eller f”r”delse i tre m†nader genom dina ov„nners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders sv„rd, eller HERRENS sv„rd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS „ngel sprider f”rd„rv inom hela Israels omr†de. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har s„nt mig.˝ 021:013 David svarade Gad: ˝Jag „r i stor v†nda. Men l†t mig d† falla i HERRENS hand, ty hans barmh„rtighet „r mycket stor; i m„nniskohand vill jag icke falla.˝ 021:014 S† l„t d† HERREN pest komma i Israel, s† att sjuttio tusen m„n av Israel f”llo. 021:015 Och Gud s„nde en „ngel mot Jerusalem till att f”rd„rva det. Men n„r denne h”ll p† att f”rd„rva, s†g HERREN d„rtill och †ngrade det onda, s† att han sade till „ngeln, F”rd„rvaren: ˝Det „r nog; drag nu din hand tillbaka.˝ Och HERRENS „ngel stod d† vid jebus‚en Ornans tr”skplats. 021:016 N„r nu David lyfte upp sina ”gon och fick se HERRENS „ngel st†ende mellan jorden och himmelen med ett blottat sv„rd i sin hand, utr„ckt ”ver Jerusalem, d† f”llo han och de „ldste, h”ljda i sorgdr„kt, ned p† sina ansikten. 021:017 Och David sade till Gud: ˝Det var ju jag som befallde att folket skulle r„knas. Det „r d† jag som har syndat och gjort vad ont „r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, m† din hand v„nda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, s† att det bliver hems”kt.˝ 021:018 Men HERRENS „ngel befallde Gad att s„ga till David att David skulle g† †stad och resa ett altare †t HERREN p† jebus‚en Ornans tr”skplats. 021:019 Och David gick †stad p† grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn. 021:020 D† Ornan nu v„nde sig om, fick han se „ngeln; och hans fyra s”ner som voro med honom, g”mde sig. Men Ornan h”ll p† att tr”ska vete. 021:021 Och David kom till Ornan; n„r d† Ornan s†g upp och fick se David, gick han fram ifr†n tr”skplatsen och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte f”r David. 021:022 Och David sade till Ornan: ˝Giv mig den plats d„r du tr”skar din s„d, s† att jag d„r kan bygga ett altare †t HERREN; giv mig den f”r full betalning; och m† s† hems”kelsen upph”ra bland folket.˝ 021:023 D† sade Ornan till David: ˝Tag den, och m† sedan min herre konungen g”ra vad honom t„ckes. Se, h„r giver jag dig f„kreaturen till br„nnoffer och tr”skvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.˝ 021:024 Men konung David svarade Ornan: ˝Nej, jag vill k”pa det f”r full betalning; ty jag vill icke taga †t HERREN det som „r ditt, och offra br„nnoffer som jag har f†tt f”r intet.˝ 021:025 Och David gav †t Ornan f”r platsen sex hundra siklar guld, i full vikt. 021:026 Och David byggde d„r ett altare †t HERREN och offrade br„nnoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld fr†n himmelen p† br„nnoffersaltaret. 021:027 Och p† HERRENS befallning stack „ngeln sitt sv„rd tillbaka i skidan. 021:028 D†, n„r David f”rnam att HERREN hade b”nh”rt honom p† jebus‚en Ornans tr”skplats, offrade han d„r. 021:029 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade l†tit g”ra i ”knen, stod j„mte br„nnoffersaltaret, vid den tiden p† offerh”jden i Gibeon. 021:030 Dock v†gade David icke komma inf”r Guds ansikte f”r att s”ka honom; s† f”rskr„ckt var han f”r HERRENS „ngels sv„rd. 022:001 Och David sade: ˝H„r skall HERREN Guds hus st†, och h„r altaret f”r Israels br„nnoffer.˝ 022:002 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de fr„mlingar som funnos i Israels land; och han anst„llde hantverkare, som skulle hugga ut stenar f”r att d„rmed bygga Guds hus. 022:003 Och David anskaffade j„rn i myckenhet till spikar p† d”rrarna i portarna och till krampor, s† ock koppar i s†dan myckenhet att den icke kunde v„gas, 022:004 och cederbj„lkar i otalig m„ngd; ty sidonierna och tyrierna f”rde cedertr„ i myckenhet till David. 022:005 David t„nkte n„mligen: ˝Min son Salomo „r ung och sp„d, men huset som skall byggas †t HERREN m†ste g”ras ”verm†ttan stort, s† att det bliver namnkunnigt och prisat i alla l„nder; jag vill d„rf”r skaffa f”rr†d †t honom.˝ S† skaffade David f”rr†d i myckenhet f”re sin d”d. 022:006 Och han kallade till sig sin son Salomo och bj”d honom att bygga ett hus †t HERREN, Israels Gud. 022:007 Och David sade till sin son Salomo: ˝Jag hade sj„lv i sinnet att bygga ett hus †t HERRENS, min Guds, namn. 022:008 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i myckenhet och f”rt stora krig; du skall icke bygga ett hus †t mitt namn, eftersom du har utgjutit s† mycket blod p† jorden, i min †syn. 022:009 Men se, †t dig skall f”das en son; han skall bliva en frids„ll man, och jag skall l†ta honom f† fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag l†ta vila ”ver Israel i hans dagar. 022:010 Han skall bygga ett hus †t mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall bef„sta hans konungatron ”ver Israel f”r evig tid. 022:011 S† vare nu HERREN med dig, min son; m† du bliva lyckosam och f† bygga HERRENS, din Guds, hus, s†som han har lovat om dig. 022:012 M† HERREN allenast giva dig klokhet och f”rst†nd, n„r han s„tter dig till h„rskare ”ver Israel, och f”rhj„lpa dig till att h†lla HERRENS, din Guds, lag. 022:013 D† skall du bliva lyckosam, om du h†ller och g”r efter de stadgar och r„tter som HERREN har bjudit Mose att †l„gga Israel. Var frimodig och of”rf„rad; frukta icke och var icke f”rsagd. 022:014 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus ett hundra tusen talenter guld och tusen g†nger tusen talenter silver, d„rtill av koppar och j„rn mer „n som kan v„gas, ty s† mycket „r det; tr„virke och sten har jag ock anskaffat, och mer m† du sj„lv anskaffa. 022:015 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och timmerm„n, och d„rtill allahanda folk som „r kunnigt i allt slags annat arbete. 022:016 P† guldet, silvret, kopparen och j„rnet kan ingen r„kning h†llas. Upp d† och g† till verket; och vare HERREN med dig!˝ 022:017 D„refter bj”d David alla Israels furstar att de skulle underst”dja hans son Salomo; han sade: 022:018 ˝HERREN, eder Gud, „r ju med eder och har l†tit eder f† ro p† alla sidor; ty han har givit landets f”rra inbyggare i min hand, och landet har blivit HERREN och hans folk underd†nigt. 022:019 S† v„nden nu edert hj„rta och eder sj„l till att s”ka HERREN, eder Gud; och st†n upp och byggen HERREN Guds helgedom, s† att man kan f”ra HERRENS f”rbundsark och vad annat som h”r till Guds helgedom in i det hus som skall byggas †t HERRENS namn.˝ 023:001 Och n„r David blev gammal och levnadsm„tt, gjorde han sin son Salomo till konung ”ver Israel. 023:002 Och han f”rsamlade alla Israels furstar, s† ock pr„sterna och leviterna. 023:003 Och leviterna blevo r„knade, de n„mligen som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver; och deras antal, antalet av alla personer av mank”n, utgjorde trettio†tta tusen. 023:004 ˝Av dessa˝, sade han, ˝skola tjugufyra tusen f”rest† sysslorna vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsm„n och domare; 023:005 fyra tusen skola vara d”rrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga HERREN till de instrumenter som jag har l†tit g”ra f”r lovs†ngen.˝ 023:006 Och David delade dem i avdelningar efter Levis s”ner, Gerson Kehat och Merari. 023:007 Till gersoniterna h”rde Laedan och Simei. 023:008 Laedans s”ner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. 023:009 Simeis s”ner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa voro huvudm„n f”r Laedans familjer. 023:010 Och Simeis s”ner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro Simeis s”ner, tillsammans fyra. 023:011 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade icke m†nga barn; d„rf”r fingo de utg”ra allenast en familj, en ordning. 023:012 Kehats s”ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. 023:013 Amrams s”ner voro Aron och Mose. Och Aron blev j„mte sina s”ner f”r ev„rdlig tid avskild till att helgas s†som h”ghelig, till att f”r ev„rdlig tid ant„nda r”kelse inf”r HERREN och g”ra tj„nst inf”r honom och v„lsigna i hans namn. 023:014 Men gudsmannen Moses s”ner r„knades till Levi stam. 023:015 Moses s”ner voro Gersom och Elieser. 023:016 Gersoms s”ner voro Sebuel, huvudmannen. 023:017 Och Eliesers s”ner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra s”ner; men Rehabjas s”ner voro ”verm†ttan talrika. 023:018 Jishars s”ner voro Selomit, huvudmannen. 023:019 Hebrons s”ner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fj„rde. 023:020 Ussiels s”ner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre. 023:021 Meraris s”ner voro Maheli och Musi. Mahelis s”ner voro Eleasar och Kis. 023:022 N„r Eleasar dog, l„mnade han inga s”ner efter sig, utan allenast d”ttrar; men Kis' s”ner, deras fr„nder, togo dessa till hustrur. 023:023 Musis s”ner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre. 023:024 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudm„nnen f”r familjerna, s† m†nga av dem som inm”nstrades, vart namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, de som kunde f”rr„tta sysslor vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus, n„mligen de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver. 023:025 Ty David sade: ˝HERREN, Israels Gud, har l†tit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid; 023:026 d„rf”r beh”va icke heller leviterna mer b„ra tabernaklet och alla redskap till tj„nstg”ringen d„rvid.˝ 023:027 (Enligt ber„ttelsen om Davids sista tid r„knades n„mligen av Levi barn de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver.) 023:028 De fingo i st„llet sin plats vid Arons s”ners sida f”r tj„nstg”ringen i HERRENS hus, i vad som r”rde f”rg†rdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tj„nstg”ringen i Guds hus, 023:029 vare sig det g„llde sk†debr”den eller det fina mj”let till spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pl†tarna eller det hopkn†dade mj”let, eller n†got m†tt och m†l, 023:030 eller att var morgon g”ra tj„nst genom att tacka och lova HERREN, och likaledes var afton, 023:031 eller att offra alla br„nnoffer †t HERREN p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid h”gtiderna, till best„mt antal och s†som det var f”reskrivet f”r dem, best„ndigt, inf”r HERRENS ansikte. 023:032 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid uppenbarelset„ltet och vid det heliga, vad Arons s”ner, deras br”der, hade att iakttaga vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus. 024:001 Och Arons s”ner hade f”ljande avdelningar: Arons s”ner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 024:002 Men Nadab och Abihu dogo f”re sin fader; och de hade inga s”ner. S† blevo allenast Eleasar och Itamar pr„ster. 024:003 Och David j„mte Sadok, av Eleasars s”ner, och Ahimelek, av Itamars s”ner, indelade dem och best„mde den ordning i vilken de skulle g”ra tj„nst. 024:004 D† nu Eleasars s”ner befunnos hava flera huvudm„n „n Itamars s”ner, indelade man dem s†, att Eleasars s”ner fingo sexton huvudm„n f”r sina familjer och Itamars s”ner †tta huvudm„n f”r sina familjer. 024:005 Man indelade dem genom lottkastning, de f”rra s†v„l som de senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos b†de av Eleasars s”ner och av Itamars s”ner. 024:006 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade upp dem i n„rvaro av konungen, furstarna och pr„sten Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i n„rvaro av huvudm„nnen f”r pr„sternas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis f”r Eleasars och f”r Itamars familjer. 024:007 Den f”rsta lotten f”ll ut f”r Jojarib, den andra f”r Jedaja, 024:008 den tredje f”r Harim, den fj„rde f”r Seorim, 024:009 den femte f”r Malkia, den sj„tte f”r Mijamin, 024:010 den sjunde f”r Hackos, den †ttonde f”r Abia, 024:011 den nionde f”r Jesua, den tionde f”r Sekanja, 024:012 den elfte f”r Eljasib, den tolfte f”r Jakim, 024:013 den trettonde f”r Huppa, den fjortonde f”r Jesebab, 024:014 den femtonde f”r Bilga, den sextonde f”r Immer, 024:015 den sjuttonde f”r Hesir, den adertonde f”r Happisses, 024:016 den nittonde f”r Petaja, den tjugonde f”r Hesekiel, 024:017 den tjuguf”rsta f”r Jakin, den tjuguandra f”r Gamul, 024:018 den tjugutredje for Delaja, den tjugufj„rde f”r Maasja. 024:019 Detta blev den ordning i vilken de skulle g”ra tj„nst, n„r de gingo in i HERRENS hus, s†som det var f”reskrivet f”r dem genom deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom. 024:020 Vad ang†r de ”vriga Levi barn, s† h”rde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, 024:021 till Rehabja, det „r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, 024:022 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat. 024:023 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fj„rde. 024:024 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn h”rde Samur. 024:025 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn h”rde Sakarja. 024:026 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos s”ner. 024:027 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur och Ibri. 024:028 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga s”ner. 024:029 Till Kis, det „r Kis' barn, h”rde Jerameel. 024:030 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro leviternas barn, efter deras familjer. 024:031 Ocks† dessa kastade lott likas†v„l som deras br”der, Arons s”ner, i n„rvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och huvudm„nnen f”r pr„sternas och leviternas familjer, huvudm„nnen f”r familjerna likas†v„l som deras yngsta br”der. 025:001 Och David j„mte h„rh”vitsm„nnen avskilde till tj„nstg”ring Asafs, Hemans och Jedutuns s”ner, som hade profetisk anda till att spela p† harpor, psaltare och cymbaler. Och detta „r f”rteckningen p† dem, p† de m„n som fingo denna tj„nstg”ring till †liggande. 025:002 Av Asafs s”ner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs s”ner, under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela, under konungens ledning. 025:003 Av Jedutun: Jedutuns s”ner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och lovs†nger till HERREN. 025:004 Av Heman: Hemans s”ner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot. 025:005 Alla dessa voro s”ner till Heman, som var konungens siare, enligt det l”fte Gud hade givit, att han ville upph”ja hans horn; d„rf”r gav Gud Heman fjorton s”ner och tre d”ttrar. 025:006 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, n„r de utf”rde s†ngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor och s† gjorde tj„nst i Guds hus; de stodo under konungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning. 025:007 Och antalet av dem j„mte deras br”der, av dem som hade blivit undervisade i s†ngen till HERREN „ra, alla de d„ri kunniga, utgjorde tv† hundra †ttio†tta. 025:008 Och de kastade lott om tj„nstg”ringen, alla, den minste likas†v„l som den st”rste, den kunnige j„mte l„rjungen. 025:009 Den f”rsta lotten kom ut f”r Asaf och f”ll p† Josef; den andre blev Gedalja, han sj„lv med sina br”der och s”ner, tillsammans tolv; 025:010 den tredje blev Sackur, med sin s”ner och br”der, tillsammans tolv 025:011 den fj„rde lotten kom ut f”r Jisri, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:012 den femte blev Netanja, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:013 den sj„tte blev Buckia, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:014 den sjunde blev Jesarela, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:015 den †ttonde blev Jesaja, med sin s”ner och br”der, tillsammans tolv 025:016 den nionde blev Mattanja, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:017 den tionde blev Simei, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv 025:018 den elfte blev Asarel, med sin s”ner och br”der, tillsammans tolv 025:019 den tolfte lotten kom ut f”r Hasabja, med hans s”ner och br”der tillsammans tolv; 025:020 den trettonde blev Subael, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:021 den fjortonde blev Mattitja, med sina s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:022 den femtonde lotten kom ut f”r Jeremot, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:023 den sextonde f”r Hananja, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:024 den sjuttonde f”r Josbekasa, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:025 den adertonde f”r Hanani, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:026 den nittonde f”r Malloti, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:027 den tjugonde f”r Elijata, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:028 den tjuguf”rsta f”r Hotir, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:029 den tjuguandra f”r Giddalti, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:030 den tjugutredje f”r Mahasiot, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv; 025:031 den tjugufj„rde f”r Romamti-Eser, med hans s”ner och br”der, tillsammans tolv. 026:001 Vad ang†r d”rrvaktarnas avdelningar, s† h”rde till koraiterna Meselemja, Kores son, av Asafs barn. 026:002 Och Meselemja hade s”ner: Sakarja var den f”rstf”dde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fj„rde, 026:003 Elam den femte, Johanan den sj„tte, Eljoenai den sjunde. 026:004 Och Obed-Edom hade s”ner: Semaja var den f”rstf”dde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fj„rde, Netanel den femte, 026:005 Ammiel den sj„tte, Isaskar den sjunde, Peulletai den †ttonde; ty Gud hade v„lsignat honom. 026:006 Źt hans son Semaja f”ddes ock s”ner, som blevo furstar inom sin familj, ty de voro dugande m„n. 026:007 Semajas s”ner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans br”der, dugliga m„n, Elihu och Semakja. 026:008 Alla dessa h”rde till Obed-Edoms avkomlingar, de sj„lva och deras s”ner och br”der, dugliga och kraftfulla m„n i tj„nsten, tillsammans sextiotv† avkomlingar av Obed-Edom. 026:009 Meselemja hade ock s”ner och br”der, dugliga m„n, tillsammans aderton. 026:010 Och Hosa, av Meraris barn, hade s”ner: Simri var huvudmannen, ty visserligen var han icke f”rstf”dd, men hans fader insatte honom till huvudman; 026:011 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fj„rde. Hosas s”ner och br”der voro tillsammans tretton. 026:012 Dessa avdelningar av d”rrvaktarna, n„mligen dessa deras huvudm„n, fingo nu, likas†v„l som deras br”der, sina †ligganden f”r att g”ra tj„nst i HERRENS hus. 026:013 Och om var port kastade de lott, den minste s†v„l som den st”rste, efter sina familjer. 026:014 Den lott som angav ”ster f”ll d† p† Selemja; och f”r hans son Sakarja, en r†dklok man, kastade man lott, och f”r honom kom ut den lott som angav norr; 026:015 f”r Obed-Edom den lott som angav s”der, under det att hans s”ner fingo p† sin del f”rr†dshuset; 026:016 f”r Suppim och f”r Hosa den lott som angav platsen v„sterut, vid Salleketporten, d„r v„gen h”jer sig upp†t, det ena vaktst„llet invid det andra. 026:017 ™sterut voro sex leviter, norrut fyra f”r var dag, s”derut fyra f”r var dag, och vid f”rr†dshuset tv† i s„nder; 026:018 vid Parbar v„sterut voro fyra vid v„gen och tv† vid sj„lva Parbar. 026:019 Dessa voro d”rrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och av Meraris barn. 026:020 Och av leviterna hade Ahia uppsikten ”ver Guds hus skatter och v†rden om de f”rr†d som utgjordes av vad som hade blivit helgat †t HERREN. 026:021 Laedans barn, n„mligen gersoniternas barn av Laedans sl„kt, huvudmannen f”r gersoniten Laedans familj, jehieliterna, 026:022 det „r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade uppsikten ”ver skatterna i HERRENS hus. 026:023 Vad ang†r amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna, 026:024 s† var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, ”veruppsyningsman ”ver skatterna. 026:025 Och hans br”der av Eliesers sl„kt voro dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomot. 026:026 Denne Selomot och hans br”der hade uppsikten ”ver alla f”rr†d som utgjordes av vad som hade blivit helgat †t HERREN av konung David, s† ock av huvudm„nnen f”r familjerna, „vensom av ”ver- och underh”vitsm„nnen och av h„rh”vitsm„nnen. 026:027 Fr†n krigen och av bytet hade de helgat detta f”r att h†lla HERRENS hus vid makt; 026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var och en som helgade n†got l„mnade det under Selomits och hans br”ders v†rd. 026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans s”ner till de v„rldsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsm„n och domare. 026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans br”der, dugliga m„n, ett tusen sju hundra, till „mbetsf”rvaltningen i Israel p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, till alla slags sysslor †t HERREN och till konungens tj„nst. 026:031 F”r hebroniterna var Jeria huvudman, f”r hebroniterna efter deras „ttf”ljd och familjer. (I Davids fyrtionde regerings†r anst„lldes unders”kning r”rande dem; och bland dem funnos d† dugande m„n i Jaeser i Gilead.) 026:032 Hans br”der, dugliga m„n, vore tv† tusen sju hundra, huvudm„n f”r familjer. Dem satte konung David ”ver rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam, f”r att ombes”rja alla Guds och konungens angel„genheter. 027:001 Och detta „r f”rteckningen p† Israels barn, efter deras antal med huvudm„nnen f”r deras familjer och med ”ver- och underh”vitsm„nnen och med deras tillsyningsm„n vilka tj„nade konungen i allt som r”rde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis f”r var och en av †rets alla m†nader, var avdelning tjugufyra tusen man stark. 027:002 ™ver den f”rsta avdelningen, den som tj„nstgjorde under f”rsta m†naden, hade Jasobeam, Sabdiels son, bef„let. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:003 Han h”rde till Peres' barn och var huvudanf”rare f”r alla h„rh”vitsm„n som tj„nstgjorde under f”rsta m†naden. 027:004 ™ver den andra m†nadens avdelning hade ahoaiten Dodai bef„let, det var hans avdelning; d„r var ock fursten Miklot. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:005 Den tredje h„rh”vitsmannen, den som tj„nstgjorde under tredje m†naden, var Benaja, pr„sten Jojadas son, s†som huvudanf”rare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:006 Denne Benaja var en hj„lte bland de trettio och hade bef„let ”ver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad. 027:007 Den fj„rde, den som tj„nstgjorde under fj„rde m†naden, var Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen 027:008 Den femte, den som tj„nstgjorde under femte m†naden, var h”vitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:009 Den sj„tte, den som tj„nstgjorde under sj„tte m†naden, var tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:010 Den sjunde, den som tj„nstgjorde under sjunde m†naden, var peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:011 Den †ttonde, den som tj„nstgjorde under †ttonde m†naden, var husatiten Sibbekai, som h”rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:012 Den nionde, den som tj„nstgjorde under nionde m†naden, var anatotiten Abieser, som h”rde till benjaminiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:013 Den tionde, den som tj„nstgjorde under tionde m†naden, var netofatiten Maherai, som h”rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:014 Den elfte, den som tj„nstgjorde under elfte m†naden, var pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:015 Den tolfte, den som tj„nstgjorde under tolfte m†naden, var netofatiten Heldai, som h”rde till Otniels sl„kt. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:016 Och Israels stamh”vdingar voro dessa: furste f”r rubeniterna var Elieser, Sikris son; f”r simeoniterna Sefatja, Maakas son; 027:017 f”r Levi Hasabja, Kemuels son; f”r Arons sl„kt Sadok; 027:018 f”r Juda Elihu, en av Davids br”der; f”r Isaskar Omri, Mikaels son; 027:019 f”r Sebulon Jismaja, Obadjas son; f”r Naftali Jerimot, Asriels son; 027:020 f”r Efraims barn Hosea, Asasjas son; f”r ena h„lften av Manasse stam Joel, Pedajas son; 027:021 f”r andra h„lften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; f”r Benjamin Jaasiel, Abners son; 027:022 f”r Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamh”vdingar. 027:023 Men David tog i f”rteckningen icke upp dem som voro under tjugu †r, ty HERREN hade lovat att han ville f”r”ka Israel s†som stj„rnorna p† himmelen. 027:024 Joab, Serujas son, begynte r„kningen, men fullbordade den icke, ty genom den kom f”rt”rnelse ”ver Israel; och antalet togs icke upp i n†gon f”rteckning i konung Davids kr”nika. 027:025 Uppsikten ”ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ”ver f”rr†den p† f„lten, i st„derna och byarna och f„stningstornen Jonatan, Ussias son; 027:026 ”ver dem som arbetade p† f„ltet med jordbruket Esri, Kelubs son; 027:027 ”ver ving†rdarna ramatiten Simei; ”ver de vinf”rr†d som man hade samlat i ving†rdarna sifmiten Sabdi; 027:028 ”ver olivplanteringarna och mullb„rsfikontr„den i L†glandet gaderiten Baal-Hanan; ”ver oljef”rr†den Joas. 027:029 ™ver de f„kreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ”ver f„kreaturen i dalarna Safat, Adlais son; 027:030 ”ver kamelerna ismaeliten Obil; ”ver †sninnorna meronotiten Jedeja; 027:031 ”ver sm†boskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsm„n ”ver konung Davids „godelar. 027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var r†dgivare; han var en f”rst†ndig och skriftl„rd man. Jehiel, Hakmonis son, var anst„lld hos konungens s”ner. 027:033 Ahitofel var konungens r†dgivare, och arkiten Husai var konungens v„n. 027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab var konungens h„rh”vitsman. 028:001 Och David f”rsamlade till Jerusalem alla Israels h”vdingar, stamh”vdingarna och h„ravdelningarnas h”vitsm„n, dem som voro i konungens tj„nst, och ”ver- och underh”vitsm„nnen och uppsyningsm„nnen ”ver alla konungens och hans s”ners „godelar och boskap, s† ock hovm„nnen och hj„ltarna och alla tappra stridsm„n. 028:002 Och konung David stod upp fr†n sin plats och sade: ˝H”ren mig, mina br”der och mitt folk. Jag hade sj„lv i sinnet att bygga ett hus till vilostad f”r HERRENS f”rbundsark och f”r v†r Guds fotapall, och jag hade skaffat f”rr†d till byggnadsverket. 028:003 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus †t mitt namn, ty du „r en krigsman och har utgjutit blod.' 028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till att vara konung ”ver Israel ev„rdligen. Ty Juda utvalde han till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders s”ner hade han behag till mig, s† att han gjorde mig till konung ”ver hela Israel. 028:005 Och bland alla mina s”ner -- ty HERREN har givit mig m†nga s”ner -- utvalde han min son Salomo till att sitta p† HERRENS konungatron och h„rska ”ver Israel. 028:006 Och han sade till mig: 'Din son Salomo „r den som skall bygga mitt hus och mina f”rg†rdar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. 028:007 Och jag skall bef„sta hans konungamakt f”r evigt, om han „r st†ndaktig i att g”ra efter mina bud och r„tter, s†som han nu g”r.' 028:008 Och nu s„ger jag inf”r hela Israel, HERRENS f”rsamling, och inf”r v†r Gud, som h”r det: H†llen och akten p† alla HERRENS, eder Guds, bud, s† att I f†n besitta det goda landet och l„mna det s†som arv †t edra barn efter eder till ev„rdlig tid. 028:009 Och du, min son Salomo, m† l„ra k„nna din faders Gud och tj„na honom med h„ngivet hj„rta och med villig sj„l; ty HERREN rannsakar alla hj„rtan och f”rst†r alla upps†t och tankar. Om du s”ker honom, s† l†ter han sig finnas av dig, men om du ”vergiver honom, d† f”rkastar han dig evinnerligen. 028:010 S† se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och g† till verket.˝ 028:011 Och David gav †t sin son Salomo en m”nsterbild av f”rhuset och tempelbyggnaderna, och av f”rr†dskamrarna, de ”vre salarna och de inre rummen, och av n†dastolens boning; 028:012 vidare en m”nsterbild av allt som han hade t„nkt ut i sitt sinne r”rande f”rg†rdarna till HERRENS hus, och r”rande alla kamrarna runt omkring f”r Guds hus' skatter och f”r de f”rr†d som utgjordes av vad som hade blivit helgat †t HERREN; 028:013 vidare f”reskrifter r”rande pr„sternas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle f”rekomma vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus, och r”rande alla k„rl som skulle anv„ndas vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus, 028:014 och r”rande guldet, med uppgift p† den vikt i guld, som kom p† vart s„rskilt k„rl till tj„nstg”ringen, och r”rande alla k„rl av silver, med uppgift p† den vikt som kom p† vart s„rskilt k„rl till tj„nstg”ringen. 028:015 Och han angav vikten p† de gyllene ljusstakarna med tillh”rande lampor av guld, med uppgift p† vikten i var s„rskild ljusstake med dess lampor, s† ock r”rande silverljusstakarna, med uppgift p† vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter beskaffenheten av den tj„nstf”rr„ttning vid vilken ljusstaken skulle anv„ndas; 028:016 likaledes r”rande vikten p† guldet till sk†debr”dsborden, vart bord f”r sig, och r”rande silvret till silverborden. 028:017 Och han gav honom f”reskrifter r”rande gafflarna och sk†larna och kannorna av rent guld, och r”rande de gyllene b„garna, med uppgift p† vikten i var s„rskild b„gare, och r”rande silverb„garna, med uppgift p† vikten i var s„rskild b„gare; 028:018 likas† r”rande r”kelsealtaret av rent guld, med uppgift p† vikten; s† ock en m”nsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och ”vert„cka HERRENS f”rbundsark. 028:019 ˝Om alltsammans˝, sade han, ˝har HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utf”ras enligt m”nsterbilden.˝ 028:020 Och David sade till sin son Salomo: ˝Var frimodig och of”rf„rad och g† till verket; frukta icke och var icke f”rsagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke l„mna dig och icke ”vergiva dig, till dess att allt som skall utf”ras f”r tj„nstg”ringen i HERRENS hus har blivit fullbordat. 028:021 Och se, h„r „ro pr„sternas och leviternas avdelningar, som skola f”rr„tta allt slags tj„nst i Guds hus. Och till allt som skall utf”ras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med vishet till allt slags arbete; d„rj„mte „ro h”vdingarna och allt folket redo till allt vad du befaller.˝ 029:001 Och konung David sade till hela f”rsamlingen: ˝Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, „r ung och sp„d, och arbetet „r stort, ty denna borg „r icke avsedd f”r en m„nniska, utan f”r HERREN Gud. 029:002 D„rf”r har jag, s† vitt jag har f”rm†tt, f”r min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, j„rn till det som skall vara av j„rn, och tr„ till det som skall vara av tr„, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartgl„nsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, s† ock marmor i myckenhet. 029:003 Och d„rj„mte, eftersom jag har min Guds hus k„rt, giver jag nu vad jag sj„lv „ger i guld och silver till min Guds hus, ut”ver allt vad jag f”rut har anskaffat f”r det heliga huset: 029:004 tre tusen talenter guld, guld fr†n Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att d„rmed ”verdraga byggnadernas v„ggar, 029:005 till att g”ra av guld vad som skall vara av guld, och till att g”ra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utf”res av konstn„rer. Vill d† n†gon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med g†vor †t HERREN?˝ 029:006 D† kommo frivilligt familjeh”vdingarna och Israels stamh”vdingar, s† ock ”ver- och underh”vitsm„nnen och tillika uppsyningsm„nnen ”ver konungens arbeten, 029:007 och de g†vo till arbetet p† Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter j„rn. 029:008 Och var och en som hade „dla stenar i sin „go gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels v†rd. 029:009 D† gladde sig folket ”ver deras frivilliga g†vor, ty av h„ngivet hj„rta buro de fram sina frivilliga g†vor †t HERREN; konung David gladde sig ock h”geligen. 029:010 Och David lovade HERREN inf”r hela f”rsamlingen; David sade: ˝Lovad vare du, HERRE, v†r fader Israels Gud, fr†n evighet till evighet! 029:011 Dig, HERRE, tillh”r storhet och makt och h„rlighet och glans och majest„t, ja, allt vad i himmelen och p† jorden „r. Ditt, o HERRE, „r riket, och du har upph”jt dig till ett huvud ”ver allt. 029:012 Rikedom och „ra komma fr†n dig, du r†der ”ver allt, och i din hand „r kraft och makt; det st†r i din hand att g”ra vad som helst stort och starkt. 029:013 S† tacka vi dig nu, v†r Gud, och lova ditt h„rliga namn. 029:014 Ty vad „r v„l jag, och vad „r mitt folk, att vi sj„lva skulle f”rm† att giva s†dana frivilliga g†vor? Nej, fr†n dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det †t dig. 029:015 Ty vi „ro fr„mlingar hos dig och g„ster s†som alla v†ra f„der; s†som en skugga „ro v†ra dagar p† jorden, och intet „r h„r att lita p†. 029:016 HERRE, v†r Gud, alla dessa h†vor som vi hava anskaffat f”r att bygga dig ett hus †t ditt heliga namn -- fr†n din hand hava de kommit, och ditt „r alltsammans. 029:017 Och jag vet, min Gud, att du pr”var hj„rtat och har behag till vad r„tt „r. Med r„ttsinnigt hj„rta har jag burit fram alla dessa frivilliga g†vor; och nu har jag ock sett med gl„dje huru ditt folk, som st†r har, har burit fram †t dig sina frivilliga g†vor. 029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, v†ra f„ders, Gud, l†t evinnerligen ditt folks hj„rtas h†g och tankar vara redo till s†dant, och v„nd deras hj„rtan till dig. 029:019 Och giv min son Salomo ett h„ngivet hj„rta, s† att han h†ller dina bud, dina vittnesb”rd och dina stadgar, och utf”r allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat f”rr†d.˝ 029:020 D„refter sade David till hela f”rsamlingen: ˝Loven HERREN, eder Gud.˝ D† lovade hela f”rsamlingen HERREN, sina f„ders Gud, och de bugade sig och f”llo ned f”r HERREN och f”r konungen. 029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer †t HERREN och offrade br„nnoffer †t HERREN: tusen tjurar, tusen v„durar och tusen lamm med tillh”rande drickoffer, d„rtill slaktoffer i myckenhet f”r hela Israel. 029:022 Och de †to och drucko inf”r HERRENS ansikte p† den dagen med stor gl„dje. Och de gjorde f”r andra g†ngen Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till pr„st. 029:023 Och s† satt Salomo p† HERRENS tron s†som konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom. 029:024 Och alla h”vdingarna och hj„ltarna och d„rj„mte alla konung Davids s”ner underkastade sig konung Salomo. 029:025 Och HERREN gjorde Salomo ”verm†ttan stor inf”r hela Israel, och l„t hans konungsliga h„rlighet bliva st”rre „n n†gons som f”re honom hade varit konung ”ver Israel. 029:026 Men David, Isais son, hade regerat ”ver hela Israel. 029:027 Den tid han regerade ”ver Israel var fyrtio †r; i Hebron regerade han i sju †r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre †r. 029:028 Och han dog i en god †lder, m„tt p† att leva och m„tt p† rikedom och „ra. Och hans son Salomo blev konung efter honom. 029:029 Och vad som „r att s„ga om konung David, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels kr”nika, i profeten Natans kr”nika och i siaren Gads kr”nika, 029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som ”vergingo honom och Israel och alla andra l„nder och riken. Book 14 Andra Kr”nikeboken (2 Kr”n) 001:001 Salomo, Davids son, bef„ste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom ”verm†ttan stor. 001:002 Och sedan Salomo hade l†tit kallelse utg† till hela Israel, till ”ver- och underh”vitsm„nnen, till domarna och till alla h”vdingar i hela Israel, huvudm„nnen f”r familjerna, 001:003 begav han sig med hela denna f”rsamling till offerh”jden i Gibeon, ty d„r stod Guds uppenbarelset„lt, som HERRENS tj„nare Mose hade gjort i ”knen. 001:004 Guds ark d„remot hade David h„mtat fr†n Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett †t den, ty han hade †t den slagit upp ett t„lt i Jerusalem. 001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man st„llt upp framf”r HERRENS tabernakel; och Salomo och f”rsamlingen gingo dit f”r att fr†ga honom. 001:006 D„r offrade nu Salomo inf”r HERRENS ansikte p† kopparaltaret, som stod vid uppenbarelset„ltet; han offrade p† det tusen br„nnoffer. 001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud f”r Salomo; han sade till honom: ˝Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.˝ 001:008 Salomo svarade Gud: ˝Du har gjort stor n†d med min fader David och har l†tit mig bliva konung efter honom. 001:009 S† l†t nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har sj„lv gjort mig till konung ”ver ett folk som „r s† talrikt som stoftet p† jorden. 001:010 Giv mig nu vishet och f”rst†nd till att vara detta folks ledare och anf”rare; ty vem skulle eljest kunna vara domare f”r detta ditt stora folk?˝ 001:011 D† sade Gud till Salomo: ˝Eftersom du „r s† till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och „ra eller om dina ov„nners liv, och ej heller bett om l†ngt liv, utan har bett om vishet och f”rst†nd, s† att du kan vara domare f”r mitt folk, ”ver vilket jag har gjort dig till konung, 001:012 d„rf”r vare vishet och f”rst†nd dig givna; d„rtill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och „ra, s† att ingen konung f”re dig har haft och ej heller n†gon efter dig skall hava s† mycket d„rav.˝ 001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerh”jden i Gibeon, begav han sig fr†n uppenbarelset„ltet till Jerusalem och regerade d„r ”ver Israel. 001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridh„star, s† att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh„star; dem f”rlade han dels i vagnsst„derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj„lv. 001:015 Och konungen styrde s†, att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr„ lika vanligt som mullb„rsfikontr„ i L†glandet. 001:016 Och h„starna som Salomo l„t anskaffa inf”rdes fr†n Egypten; ett antal kungliga uppk”pare h„mtade ett visst antal av dem till best„mt pris. 001:017 Var vagn som de h„mtade upp fr†n Egypten och inf”rde kostade sex hundra siklar silver, och var h„st ett hundra femtio. Sammalunda inf”rdes ock genom deras f”rsorg s†dana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram. 002:001 Och Salomo t„nkte nu p† att bygga ett hus †t HERRENS namn och ett hus †t sig sj„lv till konungaboning. 002:002 D„rf”r avr„knade Salomo sjuttio tusen m„n till att vara b„rare, †ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ”ver de andra. 002:003 Och Salomo s„nde till Huram, konungen i Tyrus, och l„t s„ga: ˝Visa samma v„nskap mot mig som mot min fader David, till vilken du s„nde cedertr„, f”r att han skulle bygga sig ett hus att bo i. 002:004 Nu vill jag bygga ett hus †t HERRENS, min Guds, namn och helga det †t honom, f”r att man d„r m† ant„nda v„lluktande r”kelse inf”r hans ansikte, och hava sk†debr”den best„ndigt upplagda, och offra br„nnoffer morgon och afton, p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid HERRENS, v†r Guds, h”gtider; ty s† „r det f”r ev„rdlig tid stadgat f”r Israel. 002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty v†r Gud „r st”rre „n alla andra gudar. 002:006 Vem f”rm†r v„l att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem „r d† jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke f”r att ant„nda r”kelse inf”r hans ansikte? 002:007 S† s„nd mig nu en konstf”rfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och j„rn, s† ock i purpurr”tt, karmosinr”tt och m”rkbl†tt garn, och som „r skicklig i att utf”ra snidverk, tillsammans med de konstf”rfarna m„n som jag har hos mig h„r i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anst„llt. 002:008 Och s„nd mig cedertr„, cypresstr„ och algumtr„ fr†n Libanon, ty jag vet att dina tj„nare „ro skickliga i att hugga virke p† Libanon; och mina tj„nare „ro redo att vara dina tj„nare behj„lpliga. 002:009 M† du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och h„rligt. 002:010 Och jag „r villig att †t timmerm„nnen som hugga virket giva, f”r dina tj„nares r„kning, tjugu tusen korer tr”skat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.˝ 002:011 H„rp† svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han s„nde till Salomo: ˝D„rf”r att HERREN „lskar sitt folk, har han satt dig till konung ”ver dem.˝ 002:012 Och Huram skrev ytterligare: ˝Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, s† utrustad med klokhet och f”rst†nd, att han kan bygga ett hus †t HERREN och ett hus †t sig sj„lv till konungaboning! 002:013 S† s„nder jag nu en konstf”rfaren och f”rst†ndig man, n„mligen Huram-Abi. 002:014 Han „r son till en av Dans d”ttrar, och hans fader „r en tyrisk man; han „r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, j„rn, sten och tr„, s† ock i purpurr”tt, m”rkbl†tt, vitt och karmosinr”tt garn, och tillika att utf”ra alla slags snidverk och att v„va alla slags konstv„vnader; honom m† du l†ta utf”ra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstf”rfarna m„n. 002:015 M† allts† nu min herre s„nda till sina tj„nare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. 002:016 D† vilja vi hugga virke p† Libanon, s† mycket du beh”ver, och flotta det till dig p† havet till Jafo; men d„rifr†n m† du sj„lv l†ta f”ra det upp till Jerusalem.˝ 002:017 Och Salomo l„t r„kna alla fr„mmande m„n i Israels land, likasom hans fader David f”rut hade anst„llt en r„kning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. 002:018 Av dem uts†g han sjuttio tusen till att vara b„rare, †ttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ”ver folket och h†lla det till arbete. 003:001 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p† berget Moria, d„r hans fader David hade f†tt sin uppenbarelse, och d„r han nu sj„lv hade berett rum, p† det st„lle som David hade utsett, n„mligen p† jebus‚en Ornans tr”skplats. 003:002 Han begynte att bygga p† andra dagen i andra m†naden, i sitt fj„rde regerings†r. 003:003 N„r Salomo d† skulle bygga Guds hus, lade han grunden s†, att det blev sextio alnar l†ngt och tjugu alnar brett, efter det gamla alnm†ttet. 003:004 F”rhuset, som l†g framf”r l†nghuset, framf”r husets kortsida, m„tte tjugu alnar, och dess h”jd var ett hundra tjugu, och han ”verdrog det innantill med rent guld. 003:005 Huvudbyggnaden bekl„dde han med cypresstr„, detta †ter bekl„dde han med b„sta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk. 003:006 D„rj„mte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var fr†n Parvaim. 003:007 Och han bekl„dde huset, bj„lkarna, tr”sklarna, „vensom v„ggarna och d”rrarna d„ri med guld, och l„t inrista keruber p† v„ggarna. 003:008 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste; det l†g utefter husets kortsida och var tjugu alnar l†ngt och tjugu alnar brett. Och han bekl„dde det med b„sta guld, sex hundra talenter i vikt. 003:009 Och spikarna d„ri v„gde femtio siklar i guld. De ”vre salarna bekl„dde han ock med guld. 003:010 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv† keruber, i bildhuggeriarbete, och man ”verdrog dem med guld. 003:011 L„ngden p† kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid husets ena v„gg, och hans andra vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid den andra kerubens vinge. 003:012 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid husets andra v„gg, och hans andra vinge, fem alnar l†ng, n†dde intill den f”rsta kerubens vinge. 003:013 Allts† bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt, under det att de stodo p† sina f”tter, med ansiktena v„nda in†t. 003:014 Och han gjorde f”rl†ten av m”rkbl†tt, purpurr”tt, karmosinr”tt och vitt garn och prydde den med keruber. 003:015 Och han gjorde tv† pelare till att st† framf”r huset, trettiofem alnar h”ga; och huvudet som satt ovanp† var och en av dem var fem alnar. 003:016 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock s†dana upptill p† pelarna. Och vidare gjorde han hundra granat„pplen och satte dem p† kedjorna. 003:017 Och pelarna st„llde han upp framf”r tempelsalen, den ena p† h”gra sidan och den andra p† v„nstra; †t den h”gra gav han namnet Jakin och †t den v„nstra namnet Boas. 004:001 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar l†ngt, tjugu alnar brett och tio alnar h”gt. 004:002 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr†n den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar h”gt; och ett trettio alnar l†ngt sn”re m„tte dess omf†ng. 004:003 Och runt omkring nedantill voro bilder som f”rest„llde oxar, och omg†vo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s† att de omsl”to havet runt omkring; oxarna bildade tv† rader och voro gjutna i ett stycke med det ”vriga. 004:004 Det stod ock p† tolv oxar, tre v„nda mot norr, tre v„nda mot v„ster, tre v„nda mot s”der och tre v„nda mot ”ster; havet stod ovanp† dessa, och deras bakdelar voro alla v„nda in†t. 004:005 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s†som kanten p† en b„gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och h”ll tre tusen bat. 004:006 Vidare gjorde han tio b„cken och st„llde fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra, f”r att brukas vid tvagning; i dem skulle man n„mligen sk”lja vad som h”rde till br„nnoffret. Men havet var f”r pr„sterna till att tv† sig i. 004:007 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet, s†dana de skulle vara, och st„llde dem i tempelsalen, fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra. 004:008 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra. Han gjorde ock ett hundra sk†lar av guld. 004:009 Och han gjorde pr„sternas f”rg†rd och den stora yttre f”rg†rden, s† ock d”rrar till denna f”rg†rd; och d”rrarna ”verdrog han med koppar. 004:010 Och havet st„llde han p† h”gra sidan, †t sydost. 004:011 Dessutom gjorde Huram askk„rlen, skovlarna och sk†larna. S† f”rde Hiram det arbete till slut, som han fick utf”ra †t konung Salomo f”r Guds hus: 004:012 n„mligen tv† pelare, och de tv† kloten och pelarhuvudena ovanp† pelarna, och de tv† n„tverk som skulle bet„cka de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp† pelarna, 004:013 och d„rj„mte de fyra hundra granat„pplena till de b†da n„tverken, tv† rader granat„pplen till vart n„tverk, f”r att de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p† pelarna s† skulle bliva bet„ckta. 004:014 Vidare gjorde han b„ckenst„llen och gjorde tillika b„ckenen p† b„ckenst„llen, 004:015 s† ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna d„runder. 004:016 Och askk„rlen, skovlarna och gafflarna och alla dith”rande f”rem†l gjorde Huram-Abiv †t konung Salomo till HERRENS hus. Allt var av blank koppar. 004:017 P† Jordansl„tten l„t konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Sereda. 004:018 Och Salomo l„t g”ra en s† stor myckenhet av alla dessa f”rem†l, att kopparens vikt icke kunde utr”nas. 004:019 Allts† gjorde Salomo alla f”rem†l som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden som sk†debr”den skulle ligga p†, 004:020 s† ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle t„ndas p† f”reskrivet s„tt, framf”r koret, av fint guld, 004:021 med blomverket, lamporna och lampt„ngerna av guld -- allt av yppersta guld; 004:022 vidare knivarna, de b†da slagen av sk†lar och fyrfaten, av fint guld. Och vad ang†r ing†ngarna i huset, s† voro b†de de d”rrar i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de d”rrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld. 005:001 Sedan allt det arbete som Salomo l„t utf”ra f”r HERRENS hus var f„rdigt, f”rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat †t HERREN: silvret, guldet och alla k„rlen; detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus. 005:002 D„refter f”rsamlade Salomo de „ldste i Israel, alla huvudm„nnen f”r stammarna, Israels barns familjeh”vdingar, till Jerusalem, f”r att h„mta HERRENS f”rbundsark upp fr†n Davids stad, det „r Sion. 005:003 S† f”rsamlade sig d† till konungen alla Israels m„n under h”gtiden, den som firades i sjunde m†naden. 005:004 N„r d† alla de „ldste i Israel hade kommit tillst„des, lyfte leviterna upp arken. 005:005 Och de h„mtade arken och uppenbarelset„ltet ditupp, j„mte alla heliga f”rem†l som funnos i t„ltet; de levitiska pr„sterna h„mtade det ditupp. 005:006 Och konung Salomo stod framf”r arken j„mte Israels hela menighet, som hade f”rsamlats till honom; och de offrade d„rvid sm†boskap och f„kreatur i s†dan myckenhet, att de icke kunde t„ljas eller r„knas. 005:007 Och pr„sterna buro in HERRENS f”rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. 005:008 Keruberna h”llo n„mligen sina vingar utbredda ”ver den plats d„r arken stod, s† att arken och dess st„nger ovantill ”vert„cktes av keruberna. 005:009 Och st„ngerna voro s† l†nga, att deras „ndar, som sk”to ut fr†n arken, v„l kunde ses framf”r koret, men d„remot icke voro synliga l„ngre ute. Och den har blivit kvar d„r „nda till denna dag. 005:010 I arken fanns intet annat „n de tv† tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, n„r HERREN sl”t f”rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten. 005:011 Men n„r pr„sterna gingo ut ur helgedomen (ty alla pr„ster som funnos d„r hade helgat sig, utan avseende p† vilken avdelning de tillh”rde; 005:012 och leviterna, samtliga s†ngarna, Asaf, Heman och Jedutun med sina s”ner och br”der, stodo, kl„dda i vitt linne, med cymbaler, psaltare och harpor ”ster om altaret, och j„mte dem ett hundra tjugu pr„ster som bl†ste i trumpeter; 005:013 och trumpetbl†sarna och s†ngarna st„mde p† en g†ng och enh„lligt upp HERRENS lov och pris), och n„r man nu l„t trumpeter och cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen, d† blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en molnsky, 005:014 s† att pr„sterna f”r molnskyns skull icke kunde st† d„r och g”ra tj„nst; ty HERRENS h„rlighet uppfyllde Guds hus. 006:001 D† sade Salomo: ˝HERREN har sagt att han vill bo i t”cknet. 006:002 Men jag har byggt ett hus till boning †t dig och berett en plats d„r du m† f”rbliva till evig tid.˝ 006:003 Sedan v„nde konungen sig om och v„lsignade Israels hela f”rsamling, under det att Israels hela f”rsamling f”rblev st†ende. 006:004 Han sade: ˝Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina h„nder har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: 006:005 'Fr†n den dag d† jag f”rde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i n†gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d„r mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt n†gon man till att vara en furste ”ver mitt folk Israel; 006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, f”r att mitt namn skall vara d„r, och David har jag utvalt till att r†da ”ver mitt folk Israel.' 006:007 Och min fader David hade v„l i sinnet att bygga ett hus †t HERRENS, Israels Guds, namn; 006:008 men HERREN sade till min fader David: 'D† du nu har i sinnet att bygga ett hus †t mitt namn, s† g”r du visserligen v„l d„ri att du har detta i sinnet; 006:009 dock skall icke du f† bygga detta hus, utan din son, den som har utg†tt fr†n din l„nd, han skall bygga huset †t mitt namn.' 006:010 Och HERREN har uppfyllt det l”fte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids st„lle och sitter nu p† Israels tron, s†som HERREN lovade, och jag har byggt huset †t HERRENS, Israels Guds, namn. 006:011 Och d„r har jag satt arken, i vilken f”rvaras det f”rbund som HERREN sl”t med Israels barn.˝ 006:012 D„refter tr„dde han fram f”r HERRENS altare inf”r Israels hela f”rsamling och utr„ckte sina h„nder. 006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar l†ng, fem alnar bred och tre alnar h”g, och st„llt den mitt p† den yttre f”rg†rden, p† den stod han nu. Och han f”ll ned p† sina kn„n inf”r Israels hela f”rsamling, och utr„ckte sina h„nder mot himmelen 006:014 och sade: ˝HERRE, Israels Gud, ingen gud „r dig lik, i himmelen eller p† jorden, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dina tj„nare, n„r de vandra inf”r dig av allt sitt hj„rta, 006:015 du som har h†llit vad du lovade din tj„nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s† som nu har skett. 006:016 S† h†ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj„nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d† p† Israels tron icke inf”r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p† sin v„g, s† att de vandra efter min lag, s†som du har vandrat inf”r mig.' 006:017 S† l†t nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tj„nare David bliva sant. 006:018 Men kan d† Gud verkligen bo p† jorden bland m„nniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d† detta hus som jag har byggt! 006:019 Men v„nd dig „nd† till din tj„nares b”n och †kallan, HERRE, min Gud, s† att du h”r p† det rop och den b”n som din tj„nare upps„nder till dig 006:020 och l†ter dina ”gon dag och natt vara ”ppna och v„nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du d„r vill f„sta ditt namn -- s† att du ock h”r den b”n som din tj„nare beder, v„nd mot denna plats. 006:021 Ja, h”r p† de b”ner som din tj„nare och ditt folk Israel upps„nda, v„nda mot denna plats. M† du h”ra dem fr†n himmelen, d„r du bor; och n„r du h”r, s† m† du f”rl†ta. 006:022 Om n†gon f”rsyndar sig mot sin n„sta och man †l„gger honom en ed och l†ter honom sv„rja, och han s† kommer och sv„r inf”r ditt altare i detta hus, 006:023 m† du d† h”ra det fr†n himmelen och utf”ra ditt verk och skaffa dina tj„nare r„tt, i det att du vederg„ller den skyldige och l†ter hans g„rningar komma ”ver hans huvud, men skaffar r„tt †t den som har r„tt och l†ter honom f† efter hans r„ttf„rdighet. 006:024 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de omv„nda sig och prisa ditt namn och bedja och †kalla inf”r ditt ansikte i detta hus 006:025 m† du d† h”ra det fr†n himmelen och f”rl†ta ditt folk Israels synd och l†ta dem komma tillbaka till det land som du har givit †t dem och deras f„der. 006:026 Om himmelen bliver tillsluten, s† att regn icke faller, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de d† bedja, v„nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv„nda sig fr†n sin synd, n„r du b”nh”r dem, 006:027 m† du d† h”ra det i himmelen och f”rl†ta dina tj„nares och ditt folk Israels synd, i det att du l„r dem den goda v„g som de skola vandra; och m† du l†ta det regna ”ver ditt land, det som du har givit †t ditt folk till arvedel. 006:028 Om hungersn”d uppst†r i landet, om pest uppst†r, om sot och rost, om gr„shoppor och gr„smaskar komma, om fienderna tr„nga folket i det land d„r deras st„der st†, eller om n†gon annan pl†ga och sjukdom kommer, vilken det vara m†, 006:029 och om d† n†gon b”n och †kallan h”jes fr†n n†gon m„nniska, vilken det vara m†, eller ock fr†n hela ditt folk Israel, n„r de var f”r sig k„nna den pl†ga och sm„rta som har drabbat dem, och de s† utr„cka sina h„nder mot detta hus, 006:030 m† du d† h”ra det fr†n himmelen, d„r du bor, och f”rl†ta och giva var och en efter alla hans g„rningar, eftersom du k„nner hans hj„rta -- ty du allena k„nner m„nniskornas hj„rtan -- 006:031 p† det att de alltid m† frukta dig och vandra p† dina v„gar, s† l„nge de leva i det land som du har givit †t v†ra f„der. 006:032 Ocks† om en fr„mling, en som icke „r av ditt folk Israel, kommer ifr†n fj„rran land, f”r ditt stora namns och din starka hands och din utr„ckta arms skull, om n†gon s†dan kommer och beder, v„nd mot detta hus, 006:033 m† du d† fr†n himmelen, d„r du bor, h”ra det och g”ra allt varom fr„mlingen ropar till dig, p† det att alla jordens folk m† k„nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g”r, och f”rnimma att detta hus som jag har byggt „r uppkallat efter ditt namn. 006:034 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p† den v„g du s„nder dem, och de d† bedja till dig, v„nda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn, 006:035 m† du d† fr†n himmelen h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt. 006:036 Om de synda mot dig -- eftersom ingen m„nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p† dem och giver dem i fiendens v†ld, s† att man tager dem till f†nga och f”r dem bort till n†got annat land, fj„rran eller n„ra, 006:037 men de d† besinna sig i det land d„r de „ro i f†ngenskap, och omv„nda sig och †kalla dig i f†ngenskapens land och s„ga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga', 006:038 om de s† omv„nda sig till dig av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, i f†ngenskapens land, dit man har f”rt dem i f†ngenskap, och bedja, v„nda i riktning mot sitt land, det som du har givit †t deras f„der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn, 006:039 m† du d† fr†n himmelen, d„r du bor, h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt och f”rl†ta ditt folk vad de hava syndat mot dig. 006:040 Ja, min Gud, l†t nu dina ”gon vara ”ppna och dina ”ron akta p† vad som bedes p† denna plats. 006:041 Ja: St† upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina pr„ster, HERRE Gud, vare kl„dda i fr„lsning, och dina fromma gl„dje sig ”ver ditt goda. 006:042 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; t„nk p† den n†d du har lovat din tj„nare David. 007:001 N„r Salomo hade slutat sin b”n, kom eld ned fr†n himmelen och f”rt„rde br„nnoffret och slaktoffren, och HERRENS h„rlighet uppfyllde huset. 007:002 Och pr„sterna kunde icke g† in i HERRENS hus, eftersom HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS hus. 007:003 D† nu alla Israels barn s†go huru elden kom ned, och s†go HERRENS h„rlighet ”ver huset, f”llo de ned p† den stenlagda g†rden, med ansiktena mot jorden, och tillb†do HERREN och tackade honom, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen. 007:004 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inf”r HERRENS ansikte. 007:005 Konung Salomo offrade s†som slaktoffer tjugutv† tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm†boskapen. S† invigdes Guds hus av konungen och allt folket. 007:006 Och pr„sterna stodo d„r i sina tj„nstf”rr„ttningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade l†tit g”ra, f”r att de med dem skulle tacka HERREN, d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen; David l„t n„mligen dem utf”ra lovs†ngen. Men pr„sterna stodo mitt emot dem och bl†ste i trumpeter, medan hela Israel f”rblev st†ende. 007:007 Och Salomo helgade den mellersta delen av f”rg†rden framf”r HERRENS hus; ty d„r offrade han br„nnoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade l†tit g”ra icke kunde rymma br„nnoffret, spisoffret och fettstyckena. 007:008 Tid detta tillf„lle firade Salomo h”gtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor f”rsamling ifr†n hela landet, allt ifr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Egyptens b„ck. 007:009 Och p† †ttonde dagen h”llo de h”gtidsf”rsamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och h”gtiden i sju dagar. 007:010 Men p† tjugutredje dagen i sjunde m†naden l„t han folket g† hem till sina hyddor; och de voro fulla av gl„dje och fr”jd ”ver det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel. 007:011 S† fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utf”ra i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom v„l. 007:012 Och HERREN uppenbarade sig f”r Salomo om natten och sade till honom: ˝Jag har h”rt din b”n och utvalt denna plats †t mig till offerplats. 007:013 Om jag tillsluter himmelen, s† att regn icke faller, om jag bjuder gr„shoppor att f”rd„rva landet, eller om jag s„nder pest bland mitt folk, 007:014 men mitt folk, det som „r uppkallat efter mitt namn, d† ”dmjukar sig och beder och s”ker mitt ansikte och omv„nder sig fr†n sina onda v„gar, s† vill jag h”ra det fr†n himmelen och f”rl†ta deras synd och skaffa bot †t deras land. 007:015 S† skola nu mina ”gon vara ”ppna och mina ”ron akta p† vad som bedes p† denna plats. 007:016 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, f”r att mitt namn skall vara d„r till evig tid. Och mina ”gon och mitt hj„rta skola vara d„r alltid. 007:017 Om du nu vandrar inf”r mig, s†som din fader David vandrade, s† att du g”r allt vad jag har bjudit dig och h†ller mina stadgar och r„tter, 007:018 d† skall jag uppr„tth†lla din konungatron, s†som jag lovade din fader David, n„r jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d† en avkomling av dig icke r†der ”ver Israel.' 007:019 Men om I v„nden om och ”vergiven de stadgar och bud som jag har f”relagt eder, och g†n bort och tj„nen andra gudar och tillbedjen dem, 007:020 d† skall jag rycka upp dem som s† g”ra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat †t mitt namn skall jag f”rkasta ifr†n mitt ansikte; och jag skall g”ra det till ett ordspr†k och en visa bland alla folk. 007:021 Och ”ver detta hus, som har varit s† upph”jt, skall d† var och en som g†r d„rf”rbi bliva h„pen. Och n„r n†gon fr†gar: 'Varf”r har HERREN gjort s† mot detta land och detta hus?', 007:022 d† skall man svara: 'D„rf”r att de ”verg†vo HERREN, sina f„ders Gud, som hade f”rt dem ut ur Egyptens land, och h”llo sig till andra gudar och tillb†do dem och tj„nade dem, d„rf”r har han l†tit allt detta onda komma ”ver dem.'˝ 008:001 N„r de tjugu †r voro f”rlidna, under vilka Salomo byggde p† HERRENS hus och p† sitt eget hus, 008:002 byggde Salomo upp de st„der som Huram hade givit honom och l„t Israels barn bos„tta sig i dem. 008:003 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bem„ktigade sig det. 008:004 Och han byggde upp Tadmor i ”knen och alla de f”rr†dsst„der som i Hamat „ro byggda av honom. 008:005 Vidare byggde han upp ™vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till fasta st„der med murar, portar och bommar, 008:006 s† ock Baalat och alla Salomos f”rr†dsst„der, „vensom alla vagnsst„derna och h„stst„derna, och allt annat som Salomo k„nde †stundan att bygga i Jerusalem, p† Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans v„lde. 008:007 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amor‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, korteligen, alla de som icke voro av Israel -- 008:008 deras avkomlingar, s† m†nga som funnos kvar i landet efter dem, i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa p†lade Salomo att vara arbetspliktiga, s†som de „ro „nnu i dag. 008:009 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till tr„lar vid de arbeten han utf”rde, utan de blevo krigare och h”vitsm„n f”r hans k„mpar, eller uppsyningsm„n ”ver hans vagnar och ridh„star. 008:010 Och konung Salomos ”verfogdar voro tv† hundra femtio; dessa hade bef„let ”ver folket. 008:011 Och Salomo l„t Faraos dotter flytta upp fr†n Davids stad till det hus som han hade byggt †t henne; ty han sade: ˝Jag vill icke att n†gon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det „r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.˝ 008:012 Nu offrade Salomo br„nnoffer †t HERREN p† HERRENS, altare, det som han hade byggt framf”r f”rhuset; 008:013 han offrade var dag de f”r den dagen best„mda offren, efter Moses bud, p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid h”gtiderna tre g†nger om †ret, n„mligen vid det osyrade br”dets h”gtid, vid veckoh”gtiden och vid l”vhyddoh”gtiden. 008:014 Och efter sin fader Davids anordning fastst„llde han de avdelningar i vilka pr„sterna skulle tj„nstg”ra, „vensom leviternas †ligganden, att de skulle utf”ra lovs†ngen och betj„na pr„sterna -- var dag de f”r den dagen best„mda †liggandena -- s† ock huru d”rrvaktarna, efter sina avdelningar, skulle h†lla vakt vid de s„rskilda portarna; ty s† hade gudsmannen David bjudit. 008:015 Och man vek icke av ifr†n vad konungen hade bjudit ang†ende pr„sterna och leviterna, varken i fr†ga om n†gon annan angel„genhet eller i fr†ga om f”rr†den. 008:016 S† utf”rdes allt Salomos arbete, f”rst intill den dag d† grunden lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev fullbordat. Och s† var d† HERRENS hus f„rdigt. 008:017 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p† havsstranden, i Edoms land. 008:018 Och Huram s„nde till honom skepp genom sitt folk, och d„rj„mte av sitt folk sj”kunnigt manskap. De foro med Salomos folk till Ofir och h„mtade d„rifr†n fyra hundra femtio talenter guld, som de f”rde till konung Salomo. 009:001 N„r drottningen av Saba fick h”ra ryktet om Salomo, kom hon f”r att i Jerusalem s„tta Salomo p† prov med sv†ra fr†gor. Hon kom med ett mycket stort f”lje och f”rde med sig kameler, som buro v„lluktande kryddor och guld i myckenhet, s† ock „dla stenar. Och n„r hon kom inf”r konung Salomo, f”relade hon honom allt vad hon hade i tankarna. 009:002 Men Salomo gav henne svar p† alla hennes fr†gor; intet var f”rborgat f”r Salomo, utan han kunde giva henne svar p† allt. 009:003 N„r nu drottningen av Saba s†g Salomos vishet, och s†g huset som han hade byggt, 009:004 och s†g r„tterna p† hans bord och s†g huru hans tj„nare sutto d„r, och huru de som betj„nade honom utf”rde sina †ligganden, och huru de voro kl„dda, och vidare s†g hans munsk„nkar, och huru de voro kl„dda, och n„r hon s†g den trappg†ng p† vilken han gick upp till HERRENS hus, d† blev hon utom sig av f”rundran. 009:005 Och hon sade till konungen: ˝Sant var det tal som jag h”rde i mitt land om dig och om din vishet. 009:006 Jag ville icke tro vad man sade f”rr„n jag sj„lv kom och med egna ”gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din vishet icke ens till h„lften har blivit omtalad f”r mig. Du „r vida f”rmer, „n jag genom ryktet hade h”rt. 009:007 S„lla „ro dina m„n, och s„lla „ro dessa dina tj„nare, som best„ndigt f† st† inf”r dig och h”ra din visdom. 009:008 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s†dant behag i dig, att han har satt dig p† sin tron till att vara konung inf”r HERREN, din Gud! Ja, d„rf”r att din Gud „lskar Israel och vill h†lla det vid makt evinnerligen, d„rf”r har han satt dig till konung ”ver dem, f”r att du skall skipa lag och r„tt.˝ 009:009 Och hon gav †t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s† och v„lluktande kryddor i stor myckenhet, d„rtill „dla stenar; s†dana v„lluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav †t konung Salomo hava eljest icke funnits. 009:010 N„r Hirams folk och Salomos folk h„mtade guld fr†n Ofir, hemf”rde ocks† de algumtr„ och „dla stenar. 009:011 Av algumtr„et l„t konungen g”ra tillbeh”r till HERRENS hus och till konungshuset, s† ock harpor och psaltare f”r s†ngarna. S†dant hade aldrig f”rut blivit sett i Juda land. 009:012 Konung Salomo †ter gav †t drottningen av Saba allt vad hon †stundade och beg„rde, f”rutom vad som svarade emot det hon hade medf”rt †t konungen. Sedan v„nde hon om och for till sitt land igen med sina tj„nare. 009:013 Det guld som †rligen inkom till Salomo v„gde sex hundra sextiosex talenter, 009:014 f”rutom det som inf”rdes genom kringresande handelsm„n och andra k”pm„n; ocks† Arabiens alla konungar och st†th†llarna i landet f”rde guld och silver till Salomo. 009:015 Och konung Salomo l„t g”ra tv† hundra stora sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld sex hundra siklar uthamrat guld; 009:016 likaledes tre hundra mindre sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. 009:017 Vidare l„t konungen g”ra en stor tron av elfenben och ”verdrog den med rent guld. 009:018 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen; p† b†da sidor om sitsen voro armst”d, och tv† lejon stodo utmed armst”den; 009:019 och tolv lejon stodo d„r p† de sex trappstegen, p† b†da sidor. N†got s†dant har aldrig blivit f”rf„rdigat i n†got annat rike. 009:020 Och alla konung Salomos dryckesk„rl voro av guld, och alla k„rl i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke f”r n†got i Salomos tid. 009:021 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en g†ng vart tredje †r kommo Tarsis-skeppen hem och f”rde med sig guld och silver, elfenben, apor och p†f†glar. 009:022 Och konung Salomo blev st”rre „n n†gon annan konung p† jorden, b†de i rikedom och i vishet. 009:023 Alla konungar p† jorden kommo f”r att bes”ka Salomo och h”ra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hj„rta. 009:024 Och var och en av dem f”rde med sig sk„nker: f”rem†l av silver och av guld, kl„der, vapen, v„lluktande kryddor, h„star och mul†snor. S† skedde †r efter †r. 009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann h„star med vagnar och tolv tusen ridh„star; dem f”rlade han dels i vagnsst„derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj„lv. 009:026 Och han var herre ”ver alla konungar ifr†n floden „nda till filist‚ernas land och sedan „nda ned till Egyptens gr„ns. 009:027 Och konungen styrde s†, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr„ lika vanligt som mullb„rsfikontr„ i L†glandet. 009:028 Och h„star inf”rdes till Salomo fr†n Egypten och fr†n alla andra l„nder. 009:029 Vad nu vidare „r att s„ga om Salomo, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans kr”nika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om Jerobeam, Nebats son. 009:030 Salomo regerade i Jerusalem ”ver hela Israel i fyrtio †r. 009:031 Och Salomo gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom. 010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem f”r att g”ra honom till konung. 010:002 N„r Jerobeam, Nebats son, h”rde detta, d„r han var i Egypten -- dit hade han n„mligen flytt f”r konung Salomo -- v„nde han tillbaka fr†n Egypten. 010:003 Och de s„nde bort och l„to kalla honom †ter. D† kom Jerobeam tillst„des j„mte hela Israel och talade till Rehabeam och sade: 010:004 ˝Din fader gjorde v†rt ok f”r sv†rt; men l„tta nu du det sv†ra arbete och det tunga ok som din fader lade p† oss, s† vilja vi tj„na dig.˝ 010:005 Han svarade dem: ˝V„nten „nnu tre dagar, och kommen s† tillbaka till mig.˝ Och folket gick. 010:006 D† r†df”rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tj„nst hos hans fader Salomo, medan denne „nnu levde; han sade: ˝Vilket svar r†den I mig att giva detta folk?˝ 010:007 De svarade honom och sade: ˝Om du visar dig god mot detta folk och „r n†dig mot dem och talar goda ord till dem, s† skola de f”r alltid bliva dina tj„nare.˝ 010:008 Men han aktade icke p† det r†d som de gamle hade givit honom, utan r†df”rde sig med de unga m„n som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tj„nst. 010:009 Han sade till dem: ˝Vilket svar r†den I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'L„tta det ok som din fader har lagt p† oss'?˝ 010:010 De unga m„nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d† och sade: ˝S† b”r du s„ga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde v†rt ok tungt, men l„tta du det f”r oss' -- s† b”r du s„ga till dem: 'Mitt minsta finger „r tjockare „n min faders l„nd. 010:011 S† veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s† skall jag g”ra edert ok „nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag g”ra det med skorpiongissel.'˝ 010:012 S† kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p† tredje dagen, s†som konungen hade befallt, i det han sade: ˝Kommen tillbaka till mig p† tredje dagen.˝ 010:013 D† gav konungen dem ett h†rt svar; ty konung Rehabeam aktade icke p† de gamles r†d. 010:014 Han talade till dem efter de unga m„nnens r†d och sade: ˝Jag skall g”ra edert ok tungt, ja, jag skall g”ra det „nnu tyngre „n f”rut; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag g”ra det med skorpiongissel.˝ 010:015 Allts† h”rde konungen icke p† folket; ty det var s† skickat av Gud, f”r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr†n Silo. 010:016 D† nu hela Israel f”rnam att konungen icke ville h”ra p† dem, gav folket konungen detta svar: ˝Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu sj„lv om ditt hus, du David.˝ D„refter drog hela Israel hem till sina hyddor. 010:017 Allenast ”ver de israeliter som bodde i Juda st„der f”rblev Rehabeam konung. 010:018 Och n„r konung Rehabeam s„nde †stad Hadoram, som hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena, stenade Israels barn denne till d”ds; och konung Rehabeam sj„lv m†ste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 010:019 S† avf”ll Israel fr†n Davids hus och har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. 011:001 Och n„r Rehabeam kom till Jerusalem, f”rsamlade han Juda hus och Benjamin, ett hundra †ttio tusen utvalda krigare, f”r att de skulle strida mot Israel och †tervinna konungad”met †t Rehabeam. 011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade: 011:003 ˝S„g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 011:004 S† s„ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra br”der. V„nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fr†n mig.˝ Och de lyssnade till HERRENS ord och v„nde om och drogo icke mot Jerobeam. 011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han bef„ste st„der i Juda och gjorde dem till fasta platser. 011:006 Han bef„ste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, 011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam 011:008 Gat, Maresa, Sif, 011:009 Adoraim, Lakis, Aseka, 011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta st„der. 011:011 Och han gjorde deras bef„stningar starka och tillsatte h”vdingar i dem och lade in i dem f”rr†d av mat, olja och vin; 011:012 var och en s„rskild av dessa st„der f”rs†g han med sk”ldar och spjut; han bef„ste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin f”rblevo under hans v„lde. 011:013 Och pr„sterna och leviterna i hela Israel gingo ”ver till honom fr†n alla sina omr†den; 011:014 ty leviterna ”verg†vo sina utmarker och sina andra besittningar och beg†vo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina s”ner drev dem bort ifr†n deras tj„nst s†som HERRENS pr„ster, 011:015 och anst„llde †t sig andra pr„ster f”r offerh”jderna och f”r de onda andarna och f”r kalvarna som han hade l†tit g”ra. 011:016 Och dem f”ljde ifr†n alla Israels stammar de som v„nde sina hj„rtan till att s”ka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem f”r att offra †t HERREN, sina f„ders Gud. 011:017 I tre †r bef„ste de s† konungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, v„lde starkt; ty i tre †r vandrade de p† Davids och Salomos v„g. 011:018 Och Rehabeam tog till hustru †t sig Mahalat, dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons, dotter. 011:019 Hon f”dde †t honom s”nerna Jeus, Semarja och Saham. 011:020 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon f”dde †t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit. 011:021 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, k„rare „n alla sina andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur och sextio bihustrur -- och han f”dde tjugu†tta s”ner och sextio d”ttrar. 011:022 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland sina br”der, ty han hade i sinnet att g”ra honom till konung. 011:023 Och p† l„mpligt s„tt f”rdelade han alla Judas och Benjamins landskap och alla fasta st„der mellan n†gra av sina s”ner och gav dem rikligt underh†ll; han skaffade dem ock hustrur i m„ngd. 012:001 N„r Rehabeams konungamakt nu hade blivit bef„st och han hade blivit m„ktig, ”vergav han HERRENS lag, han j„mte hela Israel. 012:002 Men i konung Rehabeams femte regerings†r drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, d„rf”r att de hade varit otrogna mot HERREN; 012:003 han kom med ett tusen tv† hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde r„kna det folk som f”ljde honom fr†n Egypten: libyer, suck‚er och etiopier. 012:004 Och han intog de fasta st„derna i Juda och kom „nda till Jerusalem. 012:005 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade f”rsamlat sig i Jerusalem av fruktan f”r Sisak; och han sade till dem: ˝S† s„ger HERREN: I haven ”vergivit mig, d„rf”r har ock jag ”vergivit eder och givit eder i Sisaks hand.˝ 012:006 D† ”dmjukade sig Israels furstar och konungen sj„lv och sade: ˝HERREN „r r„ttf„rdig.˝ 012:007 N„r nu HERREN s†g att de ”dmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: ˝Eftersom de hava ”dmjukat sig, vill jag icke f”rd„rva dem; jag skall l†ta dem med knapp n”d komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten ”ver Jerusalem genom Sisaks hand. 012:008 Dock skola de n”dgas bliva honom underd†niga, f”r att de m† l„ra sig f”rst† vilken skillnad det „r mellan att tj„na mig och att tj„na fr„mmande konungad”men.˝ 012:009 S† drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sk”ldar som Salomo hade l†tit g”ra. 012:010 I deras st„lle l„t konung Rehabeam g”ra sk”ldar av koppar, och dessa l„mnade han i f”rvar †t h”vitsm„nnen f”r drabanterna som h”llo vakt vid ing†ngen till konungshuset. 012:011 Och s† ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan f”rde de dem tillbaka till drabantsalen. 012:012 D„rf”r att nu Rehabeam ”dmjukade sig, v„nde sig HERRENS vrede ifr†n honom, s† att han icke alldeles f”rd„rvade honom. Ocks† fanns „nnu n†got gott i Juda. 012:013 Allts† bef„ste konung Rehabeam sitt v„lde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var n„mligen fyrtioett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sjutton †r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att d„r f„sta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. 012:014 Och han gjorde vad ont var, ty han v„nde icke sitt hj„rta till att s”ka HERREN. 012:015 Men vad som „r att s„ga om Rehabeam, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos kr”nikor, enligt sl„ktregistrens s„tt. Och Rehabeam och Jerobeam l†go i krig med varandra, s† l„nge de levde. 012:016 Men Rehabeam gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom. 013:001 I konung Jerobeams adertonde regerings†r blev Abia konung ”ver Juda. 013:002 Han regerade tre †r i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, fr†n Gibea. Men Abia och Jerobeam l†go i krig med varandra. 013:003 Och Abia begynte kriget med en h„r av tappra krigsm„n, fyra hundra tusen utvalda m„n; men Jerobeam st„llde upp sig till strid mot honom med †tta hundra tusen utvalda tappra stridsm„n. 013:004 Och Abia steg upp p† berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: ˝H”ren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel. 013:005 Skullen I icke veta att det „r HERREN, Israels Gud, som har givit †t David konungad”met ”ver Israel f”r evig tid, †t honom sj„lv och hans s”ner, genom ett saltf”rbund? 013:006 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tj„nare, uppreste sig och avf”ll fr†n sin herre. 013:007 Och till honom f”rsamlade sig l”st folk, onda m„n, och de blevo Rehabeam, Salomos son, f”r starka, eftersom Rehabeam „nnu var ung och f”rsagd och d„rf”r icke kunde st† dem emot. 013:008 Och nu menen I eder kunna st† emot HERRENS konungad”me, som tillh”r Davids s”ner, eftersom I „ren en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har l†tit g”ra †t eder till gudar. 013:009 Haven I icke f”rdrivit HERRENS pr„ster, Arons s”ner, och leviterna, och sj„lva gjort eder pr„ster, s†som de fr„mmande folken g”ra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju v„durar for att taga handfyllning, han f†r bliva pr„st †t dessa gudar, som icke „ro gudar. 013:010 Men vi hava HERREN till v†r Gud, och vi hava icke ”vergivit honom. Vi hava pr„ster av Arons s”ner, som g”ra tj„nst inf”r HERREN, och leviter, som sk”ta tempelsysslorna; 013:011 och de f”rbr„nna †t HERREN br„nnoffer var morgon och var afton och ant„nda v„lluktande r”kelse och l„gga upp br”d p† det gyllene bordet och t„nda var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi h†lla vad HERREN, v†r Gud, har bjudit oss h†lla, men I haven ”vergivit honom. 013:012 Och se, vi hava Gud i spetsen f”r oss, och vi hava hans pr„ster med larmtrumpeterna f”r att bl†sa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra f„ders Gud; ty d† skall det icke g† eder v„l.˝ 013:013 Men Jerobeam hade l†tit kringg† dem och lagt ett bakh†ll f”r att falla dem i ryggen; s† stodo de nu mitt emot Juda m„n och hade sitt bakh†ll bakom dem. 013:014 N„r d† Juda m„n v„nde sig om, fingo de se att de hade fiender b†de framf”r sig och bakom sig. D† ropade de till HERREN, och pr„sterna bl†ste i trumpeterna. 013:015 D„refter hovo Juda m„n upp ett h„rskri; och n„r Juda m„n hovo upp sitt h„rskri, l„t Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda. 013:016 Och Israels barn flydde f”r Juda, och Gud gav dem i deras hand. 013:017 Och Abia med sitt folk anst„llde ett stort nederlag bland dem, s† att fem hundra tusen unga m„n av Israel f”llo slagna. 013:018 Allts† blevo Israels barn p† den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de st”dde sig p† HERREN sina f„ders Gud. 013:019 Och Abia f”rf”ljde Jerobeam och tog ifr†n honom n†gra st„der: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter. 013:020 Och Jerobeam f”rm†dde ingenting mer, s† l„nge Abia levde; och han blev hems”kt av HERREN, s† att han dog. 013:021 Men Abia bef„ste sitt v„lde; och han tog sig fjorton hustrur och f”dde tjugutv† s”ner och sexton d”ttrar. 013:022 Vad nu mer „r att s„ga om Abia, om hans f”retag och om annat som r”r honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos ˝Utl„ggning˝. 014:001 Och Abia gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio †r. 014:002 Och Asa gjorde vad gott och r„tt var i HERRENS, sin Guds, ”gon. 014:003 Han skaffade bort de fr„mmande altarna och offerh”jderna och slog s”nder stoderna och h”gg ned Aserorna. 014:004 Och han uppmanade Juda att s”ka HERREN, sina f„ders Gud, och h†lla lagen och budorden. 014:005 Ur alla Juda st„der skaffade han bort offerh”jderna och solstoderna; och riket hade ro under honom. 014:006 Och han byggde fasta st„der i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa †r icke hade n†got krig; ty HERREN hade givit honom lugn. 014:007 Han sade n„mligen till Juda: ˝L†t oss bygga dessa st„der och f”rse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi „nnu hava landet i v†r makt, d„rf”r att vi hava s”kt HERREN, v†r Gud; ty vi hava s”kt honom, och han har l†tit oss f† lugn p† alla sidor.˝ S† byggde de d†, och allt gick v„l. 014:008 Och Asa hade en h„r som var v„pnad med stora sk”ldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man fr†n Juda, vartill kommo tv† hundra †ttio tusen man fr†n Benjamin, som voro v„pnade med sm† sk”ldar och sp„nde b†ge. Alla dessa voro tappra stridsm„n. 014:009 Men Sera fr†n Etiopien drog ut mot dem med en h„r av tusen g†nger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa. 014:010 Och Asa drog ut mot honom, och de st„llde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. 014:011 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: ˝HERRE, f”rutom dig finnes ingen som kan hj„lpa i striden mellan den starke och den svage. S† hj„lp oss, HERRE, v†r Gud, ty p† dig st”dja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du „r v†r Gud; mot dig f”rm†r ju ingen m„nniska n†got.˝ 014:012 Och HERREN l„t etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s† att etiopierna flydde. 014:013 Och Asa och hans folk f”rf”ljde dem „nda till Gerar; och av etiopierna f”llo s† m†nga, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans h„r. Och folket tog byte i stor myckenhet. 014:014 Och de intogo alla st„der runt omkring Gerar, ty en f”rskr„ckelse ifr†n HERREN hade kommit ”ver dessa; och de plundrade alla st„derna, ty i dem fanns mycket att plundra. 014:015 Till och med boskapsskjulen br”to de ned och f”rde bort sm†boskap i myckenhet och kameler, och v„nde s† tillbaka till Jerusalem. 015:001 Och ”ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande. 015:002 Han gick ut mot Asa och sade till honom: ˝H”ren mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN „r med eder, n„r I „ren med honom, och om I s”ken honom, s† l†ter han sig finnas av eder; men om I ”vergiven honom, s† ”vergiver han ock eder. 015:003 En l†ng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan pr„ster som undervisade dem, och utan n†gon lag. 015:004 Men i sin n”d omv„nde de sig till HERREN, Israels Gud, och n„r de s”kte honom, l„t han sig finnas av dem. 015:005 Under de tiderna fanns ingen trygghet, n„r man gick ut eller in; utan stor f”rvirring r†dde bland alla dem som bodde h„r i l„nderna, 015:006 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud f”rvirrade dem med allt slags n”d. 015:007 Men varen I frimodiga, l†ten icke modet falla, ty edert verk skall f† sin l”n.˝ 015:008 N„r Asa h”rde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de st„der som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och uppr„ttade †ter HERRENS altare, det som stod framf”r HERRENS f”rhus. 015:009 Och han f”rsamlade hela Juda och Benjamin, s† ock de fr„mlingar ifr†n Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty m†nga fr†n Israel hade g†tt ”ver till honom, n„r de s†go att HERREN, hans Gud, var med honom. 015:010 Och de f”rsamlade sig till Jerusalem i tredje m†naden av Asas femtonde regerings†r, 015:011 och offrade p† den dagen †t HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av sm†boskapen, uttagna av det byte som de hade f”rt med sig. 015:012 Och de ingingo det f”rbundet att de skulle s”ka HERREN, sina f„ders Gud, av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, 015:013 och att var och en som icke s”kte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva d”dad, liten eller stor, man eller kvinna. 015:014 Och de g†vo HERREN sin ed med h”g r”st och under jubel, och under det att trumpeter och basuner lj”do. 015:015 Och hela Juda gladde sig ”ver eden; ty de hade svurit den av allt sitt hj„rta, och de s”kte HERREN med hela sin vilja, och han l„t sig finnas av dem, och han l„t dem f† ro p† alla sidor. 015:016 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka fr†n hennes drottningsv„rdighet, d„rf”r att hon hade satt upp en styggelse †t Aseran; Asa h”gg nu ned styggelsen och krossade de och br„nde upp den i Kidrons dal. 015:017 Men offerh”jderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hj„rta gudh„ngivet, s† l„nge han levde. 015:018 Och han f”rde in i Guds hus b†de vad hans fader och vad han sj„lv hade helgat †t HERREN: silver, guld och k„rl. 015:019 Och intet krig uppstod f”rr„n i Asas trettiofemte regerings†r. 016:001 I Asas trettiosj„tte regerings†r drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte bef„sta Rama, f”r att hindra att n†gon komme vare sig fr†n eller till Asa, Juda konung. 016:002 D† tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s„nde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och l„t s„ga: 016:003 ˝Ett f”rbund best†r ju mellan mig och dig, s†som det var mellan min fader och din fader. Se, h„r s„nder jag dig silver och guld; s† bryt d† ditt f”rbund med Baesa, Israels konung, f”r att han m† l„mna mig i fred.˝ 016:004 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s„nde sina krigsh”vitsm„n mot Israels st„der, och de f”rh„rjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla f”rr†dshus i Naftali st„der. 016:005 N„r Baesa h”rde detta, avstod han fr†n att bef„sta Rama och l„t sina arbeten d„r upph”ra. 016:006 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de f”rde bort ifr†n Rama stenar och tr„virke som Baesa anv„nde till att bef„sta det. D„rmed bef„ste han s† Geba och Mispa. 016:007 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: ˝Eftersom du st”dde dig p† konungen i Aram och icke st”dde dig p† HERREN, din Gud, d„rf”r har den arameiske konungens h„r sluppit undan din hand. 016:008 Voro icke etiopierna och libyerna en v„ldig h„r, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men d„rf”r att du d† st”dde dig p† HERREN, gav han dem i din hand. 016:009 TY HERRENS ”gon ”verfara hela jorden, f”r att han med sin kraft skall bist† dem som med sina hj„rtan h„ngiva sig †t honom. H„rutinnan har du handlat d†raktigt. D„rf”r skall du h„danefter hava st„ndiga strider.˝ 016:010 Men Asa blev f”rt”rnad p† siaren och satte honom i stockhuset; s† f”rbittrad var han p† honom f”r vad han hade sagt. Vid samma tid f”rfor Asa ock v†ldsamt mot andra av folket. 016:011 Men vad som „r att s„ga om Asa, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 016:012 Och i sitt trettionionde regerings†r fick Asa en sjukdom i sina f”tter, och sjukdomen blev ”verm†ttan sv†r; men oaktat sin sjukdom s”kte han icke HERREN, utan allenast l„kares hj„lp. 016:013 Och Asa gick till vila hos sina f„der och dog i sitt fyrtiof”rsta regerings†r. 016:014 Och man begrov honom i den grav som han hade l†tit hugga ut †t sig i Davids stad; och man lade honom p† en b„dd som man hade fyllt med v„llukter och kryddor av olika slag, konstm„ssigt beredda, och anst„llde till hans „ra en mycket stor f”rbr„nning. 017:001 Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han bef„ste sitt v„lde mot Israel. 017:002 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta st„der och lade in bes„ttningar i Juda land och i de Efraims st„der som hans fader Asa hade intagit. 017:003 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p† sin fader Davids f”rsta v„gar och s”kte icke Baalerna, 017:004 utan s”kte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde icke s†som Israel. 017:005 D„rf”r bef„ste HERREN konungad”met i hans hand, och hela Juda gav sk„nker †t Josafat, s† att hans rikedom och „ra blev stor. 017:006 Och d† hans frimodighet v„xte p† HERRENS v„gar, skaffade han ocks† bort offerh”jderna och Aserorna ur Juda. 017:007 Och i sitt tredje regerings†r s„nde han ut sina h”vdingar Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att undervisa i Juda st„der, 017:008 och med dem n†gra leviter, n„mligen leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia; och de hade med sig pr„sterna Elisama och Joram. 017:009 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda st„der och undervisade bland folket. 017:010 Och en f”rskr„ckelse ifr†n HERREN kom ”ver alla riken i de l„nder som l†go omkring Juda, s† att de icke v†gade kriga mot Josafat. 017:011 Och en del av filist‚erna f”rde sk„nker till Josafat och g†vo silver i skatt. D„rtill f”rde ock araberna till honom sm†boskap, sju tusen sju hundra v„durar och sju tusen sju undra bockar. 017:012 S† blev Josafat allt m„ktigare och till slut ”verm†ttan m„ktig. Och han byggde borgar och f”rr†dsst„der i Juda. 017:013 Han hade stora upplag i Juda st„der; och krigsfolk, tappra stridsm„n, hade han i Jerusalem. 017:014 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till Juda h”rde f”ljande ”verh”vitsm„n: h”vitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsm„n; 017:015 d„rn„st h”vitsmannen Johanan och med honom tv† hundra †ttio tusen; 017:016 d„rn„st Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tj„nst, och med honom tv† hundra tusen tappra stridsm„n. 017:017 Men fr†n Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom tv† hundra tusen, v„pnade med b†ge och sk”ld; 017:018 d„rn„st Josabad och med honom ett hundra †ttio tusen, rustade till strid. 017:019 Dessa voro de som gjorde tj„nst hos konungen; d„rtill kommo de som konungen hade f”rlagt i de bef„sta st„derna i hela Juda. 018:001 N„r Josafat nu hade kommit till stor rikedom och „ra, befryndade han sig med Ahab. 018:002 Och efter n†gra †rs f”rlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab l„t f”r honom och folket som han hade med sig slakta f†r och f„kreatur i myckenhet; och han s”kte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead. 018:003 Ahab, Israels konung, fr†gade allts† Josafat, Juda konung: ˝Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?˝ Han svarade honom: ˝Jag s†som du, och mitt folk s†som ditt folk! Jag vill f”lja med dig i striden.˝ 018:004 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: ˝Fr†ga dock f”rst HERREN h„rom.˝ 018:005 D† f”rsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra m„n, och fr†gade dem: ˝Skola vi draga †stad till Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skall jag avst† d„rifr†n?˝ De svarade: ˝Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.˝ 018:006 Men Josafat sade: ˝Finnes h„r ingen annan HERRENS profet, s† att vi kunna fr†ga genom honom?˝ 018:007 Israels konung svarade Josafat: ˝H„r finnes „nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr†ga HERREN; men han „r mig f”rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka †t mig, utan best„ndigt allenast olycka.˝ Josafat sade: ˝Konungen s„ge icke s†.˝ 018:008 D† kallade Israels konung till sig en hovman och sade: ˝Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.˝ 018:009 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p† sin tron, ikl„dda sina skrudar; de sutto p† en tr”skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf”r dem. 018:010 D† gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j„rn och sade: ˝S† s„ger HERREN: Med dessa skall du st†nga aram‚erna, s† att de f”rg”ras.˝ 018:011 Och alla profeterna profeterade p† samma s„tt och sade: ˝Drag upp mot Ramot i Gilead, s† skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.˝ 018:012 Och budet som hade g†tt f”r att kalla p† Mika talade till honom och sade: ˝Det „r s†, att profeterna med en mun lova konungen lycka; s† l†t nu ock ditt tal st„mma ”verens med deras, och lova ocks† du lycka.˝ 018:013 Men Mika svarade: ˝S† sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud s„ger.˝ 018:014 N„r han sedan kom till konungen, fr†gade konungen honom: ˝Mika, skola vi draga †stad till Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skall jag avst† d„rifr†n?˝ Han svarade: ˝Dragen ditupp, s† skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.˝ 018:015 Men konungen sade till honom: ˝Huru m†nga g†nger skall jag besv„rja dig att icke tala till mig annat „n sanning i HERRENS namn?˝ 018:016 D† sade han: ˝Jag s†g hela Israel f”rskingrat p† bergen, likt f†r som icke hava n†gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n†gon herre; m† de v„nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'˝ 018:017 D† sade Israels konung till Josafat: ˝Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka †t mig, utan allenast olycka?˝ 018:018 Men han sade: ˝H”ren allts† HERRENS ord. Jag s†g HERREN sitta p† sin tron och himmelens hela h„rskara st† p† hans h”gra sida och p† hans v„nstra. 018:019 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, f”r att han m† falla d„r?' D† sade den ene s† och den andre s†. 018:020 Slutligen kom anden fram och st„llde sig inf”r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d„rtill.' HERREN fr†gade honom: 'P† vad s„tt?' 018:021 Han svarade: 'Jag vill g† ut och bliva en l”gnens ande i alla hans profeters mun.˝ D† sade han: 'Du m† f”rs”ka att locka honom d„rtill och du skall ocks† lyckas; g† ut och g”r s†.' 018:022 Och se, nu har HERREN lagt en l”gnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN „nd† har beslutit att olycka skall komma ”ver dig.˝ 018:023 D† tr„dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p† kinden och sade: ˝P† vilken v„g har d† HERRENS Ande g†tt bort ifr†n mig f”r att tala med dig?˝ 018:024 Mika svarade: ˝Du skall f† se det p† den dag d† du n”dgas springa fr†n kammare till kammare f”r att g”mma dig.˝ 018:025 Men Israels konung sade: ˝Tagen Mika och f”ren honom tillbaka till Amon, h”vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. 018:026 Och s„gen: S† s„ger konungen: S„tten denne i f„ngelse och bespisen honom med f†ngkost, till dess jag kommer v„lbeh†llen tillbaka.˝ 018:027 Mika svarade: ˝Om du kommer v„lbeh†llen tillbaka, s† har HERREN icke talat genom mig.˝ Och han sade ytterligare: ˝H”ren detta, I folk, allasammans.˝ 018:028 S† drog nu Israels konung j„mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. 018:029 Och Israels konung sade till Josafat: ˝Jag vill f”rkl„da mig, n„r jag drager ut i striden, men du m† vara kl„dd i dina egna kl„der.˝ S† f”rkl„dde sig Israels konung, n„r de drogo ut i striden. 018:030 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnsh”vitsm„n: ˝I skolen icke giva eder i strid med n†gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.˝ 018:031 N„r d† h”vitsmannen ”ver vagnarna fingo se Josafat, t„nkte de: ˝Detta „r Israels konung˝, och omringade honom d„rf”r, i avsikt att anfalla honom. D† gav Josafat upp ett rop, och HERREN hj„lpte honom, Gud v„nde dem bort ifr†n honom. 018:032 S† snart n„mligen h”vitsm„nnen ”ver vagnarna m„rkte att det icke var Israels konung, v„nde de om och l„to honom vara. 018:033 Men en man som sp„nde sin b†ge och sk”t p† m†f† tr„ffade Israels konung i en fog p† rustningen. D† sade denne till sin k”rsven: ˝Sv„ng om vagnen och f”r mig ut ur h„ren, ty jag „r s†rad.˝ 018:034 Och striden blev p† den dagen allt h„ftigare, och Israels konung h”ll sig „nda till aftonen uppr„tt i sin vagn, v„nd mot aram‚erna; men vid den tid d† solen gick ned gav han upp andan. 019:001 Men Josafat, Juda konung, v„nde v„lbeh†llen hem igen till Jerusalem. 019:002 D† gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: ˝Skall man d† hj„lpa den ogudaktige? Skall du d† „lska dem som hata HERREN? F”r vad du har gjort vilar nu HERRENS f”rt”rnelse ”ver dig. 019:003 Dock har n†got gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har v„nt ditt hj„rta till att s”ka Gud.˝ 019:004 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han †ter ut bland folket, ifr†n Beer-Seba „nda till Efraims bergsbygd, och f”rde dem tillbaka till HERREN, deras f„ders Gud. 019:005 Och han anst„llde domare i landet, i alla Juda bef„sta st„der, s„rskilda f”r var stad. 019:006 Och han sade till dessa domare: ˝Sen till, vad I g”ren; ty I d”men icke m„nniskodom, utan HERRENS dom, och han „r n„rvarande, s† ofta I d”men. 019:007 L†ten allts† nu fruktan f”r HERREN vara ”ver eder. Given akt p† vad I g”ren; ty hos HERREN, v†r Gud, finnes ingen or„tt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.˝ 019:008 Ocks† i Jerusalem hade Josafat anst„llt n†gra av leviterna och pr„sterna och n†gra av huvudm„nnen f”r Israels familjer till att d”ma HERRENS dom och avg”ra r„ttstvister. N„r de sedan v„nde tillbaka till Jerusalem, 019:009 bj”d han dem och sade: ˝S† skolen I g”ra i HERRENS fruktan, redligt och med h„ngivet hj„rta. 019:010 Och s† ofta n†gon r„ttssak drages inf”r eder av edra br”der, som bo i sina st„der, det m† g„lla dom i en blodssak eller eljest till„mpning av lag och bud, stadgar och r„tter, d† skolen I varna dem, s† att de icke †draga sig skuld inf”r HERREN, varigenom f”rt”rnelse kommer ”ver eder och edra br”der. S† skolen I g”ra, f”r att I icke m†n †draga eder skuld. 019:011 Och se, ”verstepr„sten Amarja skall vara eder f”rman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten f”r Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsm„n under eder. Varen nu st†ndaktiga i vad I g”ren, och HERREN skall vara med den som „r god.˝ 020:001 D„refter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna f”r att strida mot Josafat. 020:002 Och man kom och ber„ttade detta f”r Josafat och sade: ˝En stor hop kommer mot dig fr†n landet p† andra sidan havet, fr†n Aram, och de „ro redan i Hasason-Tamar (det „r En-Gedi).˝ 020:003 D† blev Josafat f”rskr„ckt och v„nde sin h†g till att s”ka HERREN; och han l„t lysa ut en fasta ”ver hela Juda. 020:004 Och Juda f”rsamlade sig f”r att s”ka hj„lp hos HERREN; ja, fr†n alla Juda st„der kom man f”r att s”ka HERREN. 020:005 Och Josafat tr„dde upp i Juda m„ns och Jerusalems f”rsamling i HERRENS hus, framf”r den nya f”rg†rden, 020:006 och sade: ˝HERRE, v†ra f„ders Gud, „r icke du Gud i himmelen och den som r†der ”ver alla hednafolkens riken? I din hand „r kraft och makt; och ingen finnes, som kan st† dig emot. 020:007 Var det icke du, v†r Gud, som f”rdrev detta lands inbyggare f”r ditt folk Israel och gav det †t Abrahams, din v„ns, s„d f”r evig tid? 020:008 De fingo bo d„r, och de byggde dig d„r en helgedom †t ditt namn, i det de sade: 020:009 'Om n†got ont kommer ”ver oss, sv„rd, straffdom eller pest eller hungersn”d, s† vilja vi tr„da upp inf”r detta hus och inf”r dig, ty ditt namn „r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i v†r n”d, och du skall d† h”ra och hj„lpa.' 020:010 Se d„rf”r nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas omr†de du icke tillstadde Israel att g†, n„r de kommo fr†n Egyptens land, varf”r de ock togo en omv„g bort ifr†n dem och icke f”rgjorde dem -- 020:011 se huru dessa nu vederg„lla oss, i det att de komma f”r att f”rjaga oss ur det land som „r din besittning, och som du har givit oss till besittning. 020:012 Du, v†r Gud, skall du icke h†lla dom ”ver dem? Ty vi f”rm† intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sj„lva veta vi icke vad vi skola g”ra, utan till dig se v†ra ”gon.˝ 020:013 Och hela Juda stod d„r inf”r HERREN med sina sp„da barn, sina hustrur och s”ner. 020:014 D† kom HERRENS Ande mitt i f”rsamlingen ”ver Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs s”ner, 020:015 och han sade: ˝Akten h„rp†, alla I av Juda, och I Jerusalems inv†nare, och du konung Josafat. S† s„ger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke f”rf„rade f”r denna stora hop, ty striden „r icke eder, utan Guds. 020:016 Dragen i morgon ned mot dem. De draga d† upp p† Hassish”jden, och I skolen tr„ffa dem vid andan av dalen, framf”r Jeruels ”ken. 020:017 Men d„rvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast tr„da fram och st† stilla och se p†, huru HERREN fr„lsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke f”rf„rade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.˝ 020:018 D† b”jde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda m„n och Jerusalems inv†nare f”llo ned f”r HERREN och tillb†do HERREN. 020:019 Och de av leviterna, som tillh”rde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med h”g och stark r”st. 020:020 Men bittida f”ljande morgon drogo de ut till Tekoas ”ken. Och n„r de drogo ut, tr„dde Josafat fram och sade: ˝H”ren mig, I av Juda och I Jerusalems inv†nare. Haven tro p† HERREN, eder Gud, s† skolen I hava ro. Och tron p† hans profeter, s† skolen I bliva lyckosamma.˝ 020:021 Och sedan han hade r†df”rt sig med folket, st„llde han upp m„n som skulle sjunga till HERRENS „ra och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framf”r den v„pnade h„ren; de skulle sjunga: ˝Tacken HERREN, ty hans n†d varar evinnerligen.˝ 020:022 Och just som de begynte med s†ngen och lovet, l„t HERREN ett angrepp ske bakifr†n p† Ammons barn och Moab och folket ifr†n Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna. 020:023 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifr†n Seirs bergsbygd och g†vo dem till spillo och f”rgjorde dem; och n„r de hade gjort „nde p† folket ifr†n Seir, hj„lptes de †t att nedg”ra varandra. 020:024 N„r sedan Juda m„n kommo upp p† h”jden, varifr†n man kunde se ut ”ver ”knen, och v„nde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga d”da p† jorden, och ingen hade undkommit. 020:025 Och n„r Josafat begav sig dit med sitt folk f”r att plundra och taga byte fr†n dem, funno de d„r en myckenhet av gods och av d”da kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s† mycket att de icke kunde b„ra det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; s† stort var bytet. 020:026 Men p† fj„rde dagen f”rsamlade de sig i Berakadalen; d„r lovade de HERREN, och d„rav fick det st„llet namnet Berakadalen, s†som det heter „nnu i dag. 020:027 D„refter v„nde alla Judas och Jerusalems m„n, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem gl„dje genom vad som hade skett med deras fiender. 020:028 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och t†gade till HERRENS hus. 020:029 Och en f”rskr„ckelse ifr†n Gud kom ”ver alla de fr„mmande rikena, n„r de h”rde att HERREN hade stritt mot Israels fiender. 020:030 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud l„t honom f† lugn p† alla sidor. 020:031 S† regerade Josafat ”ver Juda. han var trettiofem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugufem †r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. 020:032 Och han vandrade p† sin fader Asas v„g, utan att vika av ifr†n den; han gjorde n„mligen vad r„tt var i HERRENS ”gon. 020:033 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, och „nnu hade folket icke v„nt sina hj„rtan till sina f„ders Gud. 020:034 Vad nu mer „r att s„ga om Josafat, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, kr”nika, som „r upptagen i boken om Israels konungar. 020:035 Men sedan f”rband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fast„n denne var ogudaktig i sina g„rningar; 020:036 han f”rband sig med honom f”r att bygga skepp som skulle g† till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber. 020:037 D† profeterade Elieser, Dodavahus son, fr†n Maresa, mot Josafat; han sade: ˝D„rf”r att du har f”rbundit dig med Ahasja, skall HERREN l†ta ditt f”retag bliva om intet.˝ Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, s† att de icke kunde g† till Tarsis. 021:001 Och Josafat gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. 021:002 Denne hade br”der, s”ner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro s”ner till Josafat, Israels konung. 021:003 Och deras fader gav dem stora sk„nker i silver och guld och dyrbarheter, d„rtill ock fasta st„der i Juda; men konungad”met hade han givit †t Joram, ty denne var den f”rstf”dde. 021:004 N„r Joram nu hade ”vertagit sin faders konungad”me och bef„st sig d„ri, dr„pte han alla sina br”der med sv„rd, s† ock n†gra av Israels furstar, 021:005 Joram var trettiotv† †r gammal, „r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem. 021:006 Men han vandrade p† Israels konungars v„g, s†som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon. 021:007 Dock ville HERREN icke f”rd„rva Davids hus, f”r det f”rbunds skull som han hade slutit med David, och enligt sitt l”fte, att han skulle l†ta honom och hans s”ner hava en lampa f”r alltid. 021:008 I hans tid avf”ll Edom fr†n Juda v„lde och satte en egen konung ”ver sig. 021:009 D† drog Joram dit med sina h”vitsm„n och med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p† edom‚erna, som hade omringat honom, och slog dem och h”vitsm„nnen ”ver deras vagnar. 021:010 S† avf”ll Edom fr†n Juda v„lde, och det har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. Vid samma tid avf”ll ock Libna fr†n hans v„lde, d„rf”r att han hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. 021:011 Ocks† han uppf”rde offerh”jder p† bergen i Juda och f”rledde s† Jerusalems inv†nare till trol”s avf„llighet och f”rf”rde Juda. 021:012 Men en skrivelse kom honom till handa fr†n profeten Elia, s† lydande: ˝S† s„ger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat p† din fader Josafats v„gar eller p† Asas, Juda konungs, v„gar, 021:013 utan du har vandrat p† Israels konungars v„g och f”rlett Juda och Jerusalems inv†nare till trol”s avf„llighet, p† samma s„tt som Ahabs hus f”rledde till avf„llighet; du har ocks† dr„pt dina br”der, dem som h”rde till din faders hus, och som voro b„ttre „n du. 021:014 D„rf”r skall HERREN l†ta en stor hems”kelse drabba ditt folk, s† ock dina barn och dina hustrur och allt vad du „ger; 021:015 och sj„lv skall du tr„ffas av sv†r sjukdom, en sjukdom i dina in„lvor, s† sv†r att dina in„lvor, efter †r och dagar, skola falla ut i f”ljd av sjukdomen.˝ 021:016 Och HERREN uppv„ckte mot Joram filist‚ernas ande och de arabers som bodde n„rmast etiopierna; 021:017 och de drogo upp mot Juda och br”to in d„r och f”rde bort allt gods som fanns i konungens hus, d„rtill ock hans s”ner och hustrur, s† att han icke hade kvar n†gon av sina s”ner f”rutom Joahas, sin yngste son. 021:018 Och efter allt detta hems”kte HERREN honom med en obotlig sjukdom i in„lvorna. 021:019 Och efter †r och dagar, n„r tv† †r voro f”rlidna, f”llo hans in„lvor ut i f”ljd av sjukdomen, och han dog i sv†ra pl†gor; men hans folk anst„llde ingen f”rbr„nning till hans „ra, s†som de hade gjort efter hans f„der. 021:020 Han var trettiotv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna. 022:001 Och Jerusalems inv†nare gjorde Ahasja, hans yngste son, till konung efter honom; ty alla de „ldre hade blivit dr„pta av den r”varskara som med araberna hade kommit till l„gret. S† blev d† Ahasja, Jorams son, konung i Juda. 022:002 Fyrtiotv† †r gammal var Ahasja, „r han blev konung, ock han regerade ett †r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris dotter. 022:003 Ocks† han vandrade p† Ahabs hus' v„gar, ty hans moder var hans r†dgiverska i ogudaktighet. 022:004 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon likasom Ahabs hus; ty d„rifr†n tog han, efter sin faders d”d, sina r†dgivare, till sitt eget f”rd„rv. 022:005 Det var ock deras r†d han f”ljde, n„r han drog †stad med Joram, Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev s†rad av aram‚erna. 022:006 D† v„nde han tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som han hade f†tt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned f”r att bes”ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l†g sjuk. 022:007 Men till Ahasjas f”rd„rv var det av Gud best„mt att han skulle komma till Joram. Ty n„r han hade kommit dit, for han med Joram f”r att m”ta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus. 022:008 S† h„nde sig att Jehu, n„r han utf”rde straffdomen ”ver Ahabs hus, tr„ffade p† de Juda furstar och de brors”ner till Ahasja, som voro i Ahasjas tj„nst, och dr„pte dem. 022:009 Sedan s”kte han efter Ahasja; och man grep denne, d„r han h”ll sig g”md i Samaria, och f”rde honom till Jehu och d”dade honom. Men d„refter begrovo de honom, ty de sade: ˝Han var dock son till Josafat, som s”kte HERREN av allt sitt hj„rta.˝ Och av Ahasjas hus fanns sedan ingen dom f”rm†dde ”vertaga konungad”met. 022:010 N„r nu Atalja, Ahasjas moder, f”rnam att hennes son var d”d, stod hon upp och f”rgjorde hela konungasl„kten i Juda hus. 022:011 Men just n„r konungabarnen skulle d”das, tog konungadottern Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i det att han f”rde honom j„mte hans amma in i sovkammaren; d„r h”ll Josabeat, konung Jorams dotter, pr„sten Jojadas hustru -- som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold f”r Atalja, s† att denna icke fick d”da honom. 022:012 Sedan var han hos dem i Guds hus, d„r han f”rblev g”md i sex †r, medan Atalja regerade i landet. 023:001 Men i det sjunde †ret tog Jojada mod till sig och f”rband sig med underh”vitsm„nnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. 023:002 Dessa foro d„refter omkring i Juda och f”rsamlade leviterna ur alla Juda st„der, s† ock huvudm„nnen f”r Israels familjer. Och n„r de kommo till Jerusalem, 023:003 Sl”t hela f”rsamlingen i Guds hus ett f”rbund med konungen. Och Jojada sade till dem: ˝Konungens son skall nu vara konung, s†som HERREN har talat ang†ende Davids s”ner. 023:004 Detta „r allts† vad I skolen g”ra: en tredjedel av eder, n„mligen de pr„ster och leviter som hava att intr„da i vakth†llningen p† sabbaten, skall st† p† vakt vid tr”sklarna 023:005 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara p† f”rg†rdarna till HERRENS hus. 023:006 Dock m† ingen annan „n pr„sterna och de tj„nstg”rande leviterna g† in i HERRENS hus; dessa m† g† in, ty de „ro heliga. Men allt det ”vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga. 023:007 Och leviterna skola st„lla sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n†gon vill tr„nga sig in i huset, skall han d”das. Och I skolen f”lja konungen, vare sig han g†r in eller ut.˝ 023:008 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad pr„sten Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina m„n, b†de de som skulle intr„da i vakth†llningen p† sabbaten och de som skulle avg† d„rifr†n p† sabbaten, ty pr„sten Jojada l„t ingen avdelning vara fri ifr†n tj„nstg”ring. 023:009 Och pr„sten Jojada gav †t underh”vitsm„nnen de spjut och de sk”ldar av olika slag, som hade tillh”rt konung David, och som funnos i Guds hus. 023:010 Och han st„llde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, fr†n husets s”dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 023:011 D„refter f”rde de ut konungasonen och satte p† honom kronan och g†vo honom vittnesb”rdet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans s”ner smorde honom och ropade: ˝Leve konungen!˝ 023:012 N„r Atalja nu h”rde folkets rop, d† de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket. 023:013 D„r fick hon d† se konungen st† vid sin pelare, n„ra ing†ngen, och h”vitsm„nnen och trumpetbl†sarna bredvid konungen, och fick h”ra huru hela folkm„ngden jublade och st”tte i trumpeterna, och huru s†ngarna med sina instrumenter ledde hyllningss†ngen. D† rev Atalja s”nder sina kl„der och ropade: ˝Sammansv„rjning! Sammansv„rjning!˝ 023:014 Men pr„sten Jojada l„t underh”vitsm„nnen som anf”rde skaran tr„da fram, och han sade till dem: ˝F”ren henne ut mellan leden, och om n†gon f”ljer henne, s† m† han d”das med sv„rd.˝ Pr„sten f”rbj”d dem n„mligen att d”da henne i HERRENS hus. 023:015 Allts† grepo de henne, och n„r hon hade kommit fram dit d„r H„stporten f”r in i konungshuset, d”dade de henne d„r. 023:016 Och Jojada sl”t ett f”rbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk. 023:017 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog s”nder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals pr„st, dr„pte de framf”r altarna. 023:018 D„refter st„llde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta v„rv †t de levitiska pr„sterna, dem som David hade indelat i klasser f”r tj„nstg”ringen i HERRENS hus, till att offra br„nnoffer †t HERREN, s†som det var f”reskrivet i Moses lag, med jubel och s†ng, efter Davids anordning. 023:019 Och han st„llde d”rrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, f”r att ingen skulle komma in, som p† n†got s„tt var oren. 023:020 Och han tog med sig underh”vitsm„nnen och de f”rn„msta och m„ktigaste bland folket och hela folkm„ngden och f”rde konungen ned fr†n HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom ™vre porten; och de satte konungen p† konungatronen. 023:021 Och hela folkm„ngden gladde sig, och staden f”rblev lugn. Men Atalja hade de d”dat med sv„rd. 024:001 Joas var sju †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade fyrtio †r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr†n Beer-Seba. 024:002 Och Joas gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, s† l„nge pr„sten Jojada levde. 024:003 Och Jojada tog †t honom tv† hustrur, och han f”dde s”ner och d”ttrar. 024:004 D„refter blev Joas bet„nkt p† att upphj„lpa HERRENS hus. 024:005 Och han f”rsamlade pr„sterna och leviterna och sade till dem: ˝Faren vart †r ut till Juda st„der, och samlen fr†n hela Israel in penningar till att s„tta eder Guds hus i st†nd; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet.˝ Men leviterna skyndade sig icke. 024:006 D† kallade konungen till sig ”verstepr„sten Jojada och sade till honom: ˝Varf”r har du icke tillh†llit leviterna att fr†n Juda och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tj„nare Mose p†lade, och som Israels f”rsamling skulle erl„gga till vittnesb”rdets tabernakel? 024:007 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, s”ner hava f”rd„rvat Gud hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anv„nt till Baalerna.˝ 024:008 P† konungens befallning gjorde man d„refter en kista och st„llde den utanf”r porten till HERREN hus. 024:009 Och man l„t utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tj„nare Mose hade p†lagt Israel i ”knen skulle erl„ggas †t HERREN. 024:010 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med gl„dje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat. 024:011 Och n„r tid blev att genom leviternas f”rsorg f”ra kistan till de granskningsm„n som konungen hade f”rordnat, och dessa d† m„rkte att mycket penningar fanns i den, d† kommo konungens sekreterare och ”verstepr„stens tillsyningsman och t”mde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. S† gjorde de g†ng efter annan och samlade in penningar i myckenhet. 024:012 D„refter l„mnade konungen och Jojada dessa †t den som skulle utf”ra arbetet p† HERRENS hus, och lejde stenhuggare och timmerm„n till att upphj„lpa HERRENS hus, s† ock j„rn- och kopparsmeder till att s„tta HERRENS hus i st†nd. 024:013 Och de som utf”rde arbetet bedrevo det s†, att arbetet gick fram†t under deras h„nder, Och de †terst„llde Guds hus i dess f”rra skick och satte det i gott st†nd. 024:014 Och n„r de hade slutat, buro de †terstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde d„rav k„rl till HERRENS hus, k„rl till gudstj„nsten och offren, sk†lar och andra k„rl av guld och silver Och man offrade br„nnoffer i HERRENS hus best„ndigt, s† l„nge Jojada levde. 024:015 Men Jojada blev gammal och m„tt p† att leva och dog s†; ett hundra trettio †r gammal var han vid sin d”d. 024:016 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, d„rf”r att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus. 024:017 Men efter Jojadas d”d kommo Juda furstar och f”llo ned f”r konungen; d† lyssnade konungen till dem. 024:018 Och de ”verg†vo HERRENS, sina f„ders Guds, hus och tj„nade Aserorna och avgudarna. D† kom f”rt”rnelse ”ver Juda och Jerusalem genom den skuld de s† †drogo sig. 024:019 Och profeter s„ndes ibland dem f”r att omv„nda dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke d„rtill. 024:020 Men Sakarja, pr„sten Jojadas son, hade blivit bekl„dd med Guds Andes kraft, och han tr„dde fram inf”r folket och sade till dem: ˝S† s„ger Gud: Varf”r ”vertr„den I HERRENS bud, eder sj„lva till ingen fromma? Eftersom I haven ”vergivit HERREN, har han ock ”vergivit eder.˝ 024:021 D† sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, p† f”rg†rden till HERRENS hus. 024:022 Ty konung Joas t„nkte icke p† den k„rlek som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan dr„pte hans son. Men denne sade i sin d”dsstund: ˝M† HERREN se detta och utkr„va det.˝ 024:023 Och n„r †ret hade g†tt till „nda, drog aram‚ernas h„r upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo s„nde de till konungen i Damaskus. 024:024 Ty fast„n aram‚ernas h„r som d† ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav HERREN likv„l i deras hand en mycket talrik h„r, d„rf”r att folket hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. S† fingo de utf”ra straffdomen ”ver Joas. 024:025 Och n„r dessa drogo bort ifr†n honom -- ty de l„mnade honom kvar illa sjuk -- sammansvuro sig hans tj„nare mot honom, d„rf”r att han hade utgjutit pr„sten Jojadas s”ners blod, och dr„pte honom p† hans s„ng; detta blev hans d”d. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna. 024:026 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. 024:027 Men om hans s”ner, och om de m†nga profetior som f”rkunnades mot honom, och om huru Guds hus †ter uppr„ttades, h„rom „r skrivet i ˝Utl„ggning av Konungaboken˝. Och hans son Amasja blev konung efter honom. 025:001 Amasja var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, fr†n Jerusalem. 025:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, dock icke av fullt h„ngivet hj„rta. 025:003 Och sedan hans konungad”me hade blivit bef„st, l„t han dr„pa dem av sina tj„nare, som hade d”dat hans fader, konungen. 025:004 Men deras barn d”dade han icke, utan handlade i enlighet med vad f”reskrivet var i Moses lagbok, d„r HERREN hade bjudit och sagt: ˝F”r„ldrarna skola icke d” f”r sina barns skull, och barnen skola icke d” f”r sina f”r„ldrars skull, utan var och en skall d” genom sin egen synd.˝ 025:005 Och Amasja f”rsamlade Juda barn och l„t dem st„lla upp sig efter sina familjer, efter sina ”ver- och under- h”vitsm„n, hela Juda och Benjamin. D„refter inm”nstrade han dem som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, och fann dem utg”ra tre hundra tusen utvalda stridbara m„n, som kunde f”ra spjut och sk”ld. 025:006 D„rtill lejde han f”r hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsm„n ur Israel. 025:007 Men en gudsman kom till honom och sade: ˝O konung, l†t icke Israels h„r draga †stad med dig, ty HERREN „r icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn; 025:008 utan du sj„lv m† allena draga †stad. Grip verket an, g† frimodigt ut i striden. Gud skall eljest l†ta dig komma p† fall genom fienden; ty Gud f”rm†r b†de att hj„lpa och att stj„lpa.˝ 025:009 Amasja sade till gudsmannen: ˝Men huru skall det d† g† med de hundra talenterna som jag har givit †t skaran fr†n Israel?˝ Gudsmannen svarade: ˝HERREN kan v„l giva dig mer „n det.˝ 025:010 D† avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom fr†n Efraim och l„t dem g† hem igen. H„r”ver blevo dessa h”geligen f”rgrymmade p† Juda och v„nde tillbaka hem i vredesmod. 025:011 Men Amasja tog mod till sig och t†gade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde d„r av Seirs barn tio tusen. 025:012 Och Juda barn togo andra tio tusen till f†nga levande; dem f”rde de upp p† spetsen av en klippa och st”rtade dem ned fr†n klippspetsen, s† att de alla krossades. 025:013 Men de som tillh”rde den skara som Amasja hade s„nt tillbaka, och som icke hade f†tt g† med honom ut i striden, f”retogo plundringst†g i Juda st„der, fr†n Samaria „nda till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av inv†narna och togo stort byte. 025:014 N„r sedan Amasja kom tillbaka fr†n sin seger ”ver edom‚erna, f”rde han med sig Seirs barns gudar och st„llde upp dem till gudar †t sig; och han tillbad inf”r dem och t„nde offereld †t dem. 025:015 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Amasja, och han s„nde till honom en profet; denne sade till honom: ˝Varf”r s”ker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat r„dda sitt eget folk ur din hand?˝ 025:016 N„r denne s† talade till honom, svarade han honom: ˝Hava vi satt dig till konungens r†dgivare? H†ll upp, om du icke vill att man skall dr„pa dig.˝ D† h”ll profeten upp och sade: ˝Jag f”rst†r nu att Gud har beslutit att f”rd„rva dig, eftersom du g”r p† detta s„tt och icke vill h”ra p† mitt r†d.˝ 025:017 Och sedan Amasja, Juda konung, hade h†llit r†dpl„gning, s„nde han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och l„t s„ga: ˝Kom, l†t oss drabba samman med varandra.˝ 025:018 Men Joas, Israels konung, s„nde d† till Amasja, Juda konung, och l„t svara: ˝T”rnbusken p† Libanon s„nde en g†ng bud till cedern p† Libanon och l„t s„ga: 'Giv din dotter †t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p† Libanon fram ”ver t”rnbusken och trampade ned den. 025:019 Du t„nker p† huru du har slagit Edom, och d„r”ver f”rh„ver du dig ditt hj„rta och vill vinna „nnu mer „ra. Men stanna nu hemma. Varf”r utmanar du olyckan, dig sj„lv och Juda med dig till fall?˝ 025:020 Men Amasja ville icke h”ra h„rp†, ty Gud skickade det s†, f”r att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade s”kt Edoms gudar. 025:021 S† drog d† Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h”r till Juda. 025:022 Och Juda m„n blevo slagna av Israels m„n och flydde, var och en till sin hydda. 025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till f†nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n„r denne hade f”rt honom till Jerusalem, br”t han ned ett stycke av Jerusalems mur, fr†n Efraimsporten „nda till Poneporten, fyra hundra alnar. 025:024 Och han tog allt guld och silver och alla k„rl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, d„rtill ock gisslan, och v„nde s† tillbaka till Samaria. 025:025 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton †r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d”d. 025:026 Vad nu mer „r att s„ga om Amasja, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 025:027 Och fr†n den tid d† Amasja vek av ifr†n HERREN begynte man anstifta en sammansv„rjning mot honom i Jerusalem, s† att han m†ste fly till Lakis. D† s„ndes m„n efter honom till Lakis, och dessa d”dade honom d„r. 025:028 Sedan f”rde man honom d„rifr†n p† h„star och begrov honom hos hans f„der i Juda huvudstad. 026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d† var sexton †r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st„lle. 026:002 Det var han som bef„ste Elot, och han lade det †ter under Juda, sedan konungen hade g†tt till vila hos sina f„der. 026:003 Ussia var sexton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiotv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, fr†n Jerusalem. 026:004 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Amasja hade gjort. 026:005 Och han s”kte Gud, s† l„nge Sakarja levde, han som aktade p† Guds syner. Och s† l„nge han s”kte HERREN, l„t Gud det g† honom v„l. 026:006 Han drog ut och stridde mot filist‚erna och br”t ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde st„der p† Asdods omr†de och annorst„des i filist‚ernas land. 026:007 Och Gud hj„lpte honom mot filist‚erna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. 026:008 Och ammoniterna m†ste giva sk„nker †t Ussia, och ryktet om honom str„ckte sig „nda till Egypten, ty han blev ”verm†ttan m„ktig. 026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem ”ver H”rnporten och ”ver Dalporten och ”ver Vinkeln och bef„ste dem. 026:010 Han byggde ock torn i ”knen och h”gg ut m†nga brunnar, ty han hade mycken boskap, b†de i l†glandet och p† sl„tten. Jordbruks- och ving†rdsarbetare hade han i bergsbygden och p† de b”rdiga f„lten, ty han var en v„n av †kerbruk. 026:011 Och Ussia hade en krigsh„r som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst„lld vid m”nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under ”verinseende av Hananja, en av konungens h”vitsm„n. 026:012 Hela antalet av de tappra stridsm„n som voro huvudm„n f”r familjerna var tv† tusen sex hundra. 026:013 Under deras bef„l stod en krigsh„r av tre hundra sju tusen fem hundra m„n, som stridde med kraft och mod och voro konungens hj„lp mot fienden. 026:014 Och Ussia f”rs†g hela denna h„r med sk”ldar, spjut, hj„lmar, pansar och b†gar, s† ock med slungstenar. 026:015 Och han l„t i Jerusalem g”ra krigsredskap, konstm„ssigt utt„nkta, till att s„tta upp p† tornen och p† murarnas h”rn, f”r att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hj„lptes han fram till makt. 026:016 Men n„r han nu var s† m„ktig, blev hans hj„rta h”gmodigt, s† att han gjorde vad f”rd„rvligt var; han f”rbr”t sig trol”st mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f”r att ant„nda r”kelse p† r”kelsealtaret. 026:017 D† gick pr„sten Asarja ditin efter honom, †tf”ljd av †ttio HERRENS pr„ster, of”rskr„ckta m„n. 026:018 Dessa tr„dde fram mot konung Ussia och sade till honom: ˝Det h”r icke dig till, Ussia, att ant„nda r”kelse †t HERREN, utan det tillh”r pr„sterna, Arons s”ner, som „r helgade till att ant„nda r”kelse. G† ut ur helgedomen, ty du har beg†tt en f”rbrytelse, och HERREN Gud skall icke l†ta detta l„nda dig till „ra.˝ 026:019 D† for Ussia ut i vrede, d„r han stod med ett r”kelsekar i sin hand f”r att ant„nda r”kelse. Men just som han for ut mot pr„sterna, slog spet„lska ut p† hans panna, i pr„sternas n„rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r”kelsealtaret. 026:020 Och n„r ”verstepr„sten Asarja och alla pr„sterna v„nde sig till honom och fingo se att han var spet„lsk i pannan, drevo de honom strax ut d„rifr†n. Sj„lv skyndade han ocks† ut, eftersom HERREN s† hems”kte honom. 026:021 Sedan var konung Ussia spet„lsk f”r hela sitt liv och bodde i ett s„rskilt hus s†som spet„lsk, ty han var utesluten fr†n HERRENS hus. Hans son Jotam f”restod d† konungens hus och d”mde folket i landet. 026:022 Vad nu mer „r att s„ga om Ussia, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp. 026:023 Och Ussia gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom hos hans f„der, ute p† konungagravens mark, detta med tanke d„rp† att han hade varit spet„lsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom. 027:001 Jotam var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. 027:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke tr„ngde in i HERRENS tempel; men folket gjorde „nnu vad f”rd„rvligt var. 027:003 Han byggde ™vre porten till HERRENS hus, och p† Ofelmuren utf”rde han stora byggnadsarbeten. 027:004 D„rtill byggde han st„der i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn. 027:005 Och n„r han s† kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem ”verm„ktig, s† att Ammons barn det †ret m†ste giva honom ett hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer korn. Lika mycket m†ste Ammons barn erl„gga †t honom ocks† n„sta †r och †ret d„rp†. 027:006 S† m„ktig blev Jotam, d„rf”r att han vandrade st†ndaktigt inf”r HERREN, sin Gud. 027:007 Vad nu mer „r att s„ga om Jotam och om alla hans krig och andra f”retag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. 027:008 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. 027:009 Och Jotam gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom. 028:001 Ahas var tjugu †r gammal n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r„tt var i HERRENS ”gon, s†som hans fader David, 028:002 utan vandrade p† Israels konungars v„g; ja, han l„t ock g”ra gjutna bel„ten †t Baalerna. 028:003 Och sj„lv t„nde han offereld i Hinnoms sons dal och br„nde upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 028:004 Och han frambar offer och t„nde offereld p† h”jderna och kullarna och under alla gr”na tr„d. 028:005 D„rf”r gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop f†ngar och f”rde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, s† att denne tillfogade honom ett stort nederlag. 028:006 Ty Peka, Remaljas son, dr„pte av Juda ett hundra tjugu tusen man p† en enda dag, allasammans stridbara m„n. Detta skedde d„rf”r att de hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. 028:007 Och Sikri, en tapper man fr†n Efraim, dr„pte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottsh”vdingen, och Elkana, konungens n„rmaste man. 028:008 Och Israels barn bortf”rde fr†n sina br”der tv† hundra tusen f†ngar, n„mligen deras hustrur, s”ner och d”ttrar, och togo d„rj„mte mycket byte fr†n dem och f”rde bytet till Samaria. 028:009 Men d„r var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot h„ren, n„r den kom till Samaria, och sade till dem: ˝Se, i sin vrede ”ver Juda har HERREN, edra f„ders Gud, givit dem i eder hand, men I haven dr„pt dem med en h„tskhet som har n†tt upp till himmelen. 028:010 Och nu t„nken I g”ra Judas och Jerusalems barn till tr„lar och tr„linnor †t eder. D„rmed dragen I ju allenast skuld ”ver eder sj„lva inf”r HERREN, eder Gud. 028:011 S† h”ren mig nu: S„nden tillbaka f†ngarna som I haven tagit fr†n edra br”der; ty HERRENS vrede „r uppt„nd mot eder.˝ 028:012 N†gra av huvudm„nnen bland Efraims barn, n„mligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo d† upp och gingo emot dem som kommo fr†n kriget 028:013 och sade till dem: ˝I skolen icke f”ra dessa f†ngar hitin; ty I f”rehaven n†got som drager skuld ”ver oss inf”r HERREN, och varigenom I ytterligare f”r”ken v†ra synder och v†r skuld. V†r skuld „r ju redan stor nog, och vrede „r uppt„nd mot Israel.˝ 028:014 D† l„mnade krigsfolket ifr†n sig f†ngarna och bytet inf”r de ”verste och hela f”rsamlingen. 028:015 Och de n„mnda m„nnen stodo upp och togo sig an f†ngarna. Alla som voro nakna bland dem kl„dde de upp med vad de hade tagit s†som byte; de g†vo dem kl„der och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade g† l„to de s„tta sig upp p† †snor, och f”rde dem s† till Jeriko, Palmstaden, till deras br”der d„r. Sedan v„nde de tillbaka till Samaria. 028:016 Vid samma tid s„nde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med beg„ran att de skulle hj„lpa honom. 028:017 Ty f”rutom allt annat hade edom‚erna kommit och slagit Juda och tagit f†ngar. 028:018 Och filist‚erna hade fallit in i st„derna i Juda l†gland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s† ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem. 028:019 Ty HERREN ville f”r”dmjuka Juda, f”r Ahas', den israelitiske konungens, skull, d„rf”r att denne hade v†llat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN. 028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i st„llet f”r att underst”dja honom. 028:021 Ty fast„n Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de ”verstes hus och gav allt †t konungen i Assyrien, s† hj„lpte det honom dock icke. 028:022 Och i sin n”d f”rsyndade sig samme konung Ahas „nnu mer genom otrohet mot HERREN. 028:023 Han offrade n„mligen †t gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han t„nkte: ˝Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava f”rm†tt hj„lpa dem, vill jag offra †t dessa gudar, f”r att de ock m† hj„lpa mig.˝ Men i st„llet var det dessa som kommo honom och hela Israel p† fall. 028:024 Ahas samlade ihop de k„rl som funnos i Guds hus och br”t s”nder k„rlen i Guds hus och st„ngde igen d”rrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart h”rn i Jerusalem. 028:025 Och i var och en av Juda st„der uppf”rde han offerh”jder f”r att d„r t„nda offereld †t andra gudar, och han f”rt”rnade s† HERREN, sina f„ders Gud. 028:026 Vad nu mer „r att s„ga om honom och om alla hans f”retag, under hans f”rsta tid s†v„l som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 028:027 Och Ahas gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Jerusalem, inne i sj„lva staden; de lade honom n„mligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom. 029:001 Hiskia var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter. 029:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader David hade gjort. 029:003 I sitt f”rsta regerings†r, i f”rsta m†naden, ”ppnade han d”rrarna till HERRENS hus och satte dem i st†nd 029:004 Och han l„t h„mta pr„sterna och leviterna och f”rsamlade dem p† den ”ppna platsen mot ”ster. 029:005 Och han sade till dem: ˝H”ren mig, I leviter. Helgen nu eder sj„lva, och helgen HERRENS, edra f„ders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen. 029:006 Ty v†ra f„der voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, v†r Guds, ”gon och ”verg†vo honom; de v„nde sitt ansikte bort ifr†n HERRENS boning och v„nde honom ryggen. 029:007 De st„ngde ock igen d”rrarna till f”rhuset, sl„ckte ut lamporna, t„nde ingen r”kelse och offrade inga br„nnoffer i helgedomen †t Israels Gud. 029:008 D„rf”r har HERRENS f”rt”rnelse kommit ”ver Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, s†som I sen med egna ”gon. 029:009 Ja, d„rf”r hava ock v†ra f„der fallit f”r sv„rd, och v†ra s”ner och d”ttrar och hustrur hava f”rdenskull kommit i f†ngenskap. 029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett f”rbund med HERREN, Israels Gud, f”r att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n oss. 029:011 S† varen nu icke f”rsumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att st† inf”r hans ansikte och g”ra tj„nst inf”r honom, till att vara hans tj„nare och ant„nda r”kelse †t honom.˝ 029:012 D† stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; 029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja; 029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel. 029:015 Dessa f”rsamlade nu sina br”der och helgade sig och gingo, s†som konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in f”r att rena HERRENS hus. 029:016 Men pr„sterna gingo in i det inre av HERRENS hus f”r att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p† f”rg†rden till HERRENS hus; d„r togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal. 029:017 De begynte att helga templet p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden, och p† †ttonde dagen i m†naden hade de hunnit till HERRENS f”rhus och helgade sedan HERRENS hus under †tta dagar; och p† sextonde dagen i f”rsta m†naden hade de fullgjort sitt arbete. 029:018 D† gingo de in till konung Hiskia och sade: ˝Vi hava renat hela HERRENS hus och br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r och sk†debr”dsbordet med alla dess tillbeh”r. 029:019 Och alla de k„rl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet f”rkastade, dem hava vi †terst„llt och helgat, och de st† nu framf”r HERRENS altare.˝ 029:020 D† l„t konung Hiskia bittida om morgonen f”rsamla de ”verste i staden och gick upp i HERRENS hus. 029:021 Och man f”rde fram sju tjurar, sju v„durar och sju lamm, s† ock sju bockar till syndoffer f”r riket och f”r helgedomen och f”r Juda; och han befallde Arons s”ner, pr„sterna, att offra detta p† HERRENS altare. 029:022 D† slaktade de f„kreaturen, och pr„sterna togo upp blodet och st„nkte det p† altaret; d„refter slaktade de v„durarna och st„nkte blodet p† altaret; sedan slaktade de lammen och st„nkte blodet p† altaret. 029:023 D„refter f”rde de syndoffersbockarna fram inf”r konungen och f”rsamlingen, och de lade sina h„nder p† dem. 029:024 Och pr„sterna slaktade dem och l„to deras blod s†som syndoffer komma p† altaret, till f”rsoning f”r hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa br„nnoffer och syndoffer f”r hela Israel. 029:025 Och han l„t leviterna st„lla upp sig till tj„nstg”ring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, s†som David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet h„rom var givet av HERREN genom hans profeter. 029:026 Och leviterna st„llde upp sig med Davids instrumenter, och pr„sterna med trumpeterna. 029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra br„nnoffret p† altaret; och p† samma g†ng som offret begynte, begynte ock HERRENS s†ng ljuda j„mte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter. 029:028 Och hela f”rsamlingen f”ll ned, under det att s†ngen sj”ngs och trumpeterna skallade -- allt detta „nda till dess br„nnoffret var fullbordat. 029:029 Och n„r de hade offrat br„nnoffret, kn„b”jde konungen och alla som voro d„r tillst„des med honom, och tillb†do. 029:030 Och konung Hiskia och de ”verste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sj”ngo hans lov med gl„dje och b”jde sig ned och tillb†do. 029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: ˝I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tj„nst. S† tr„den nu hit och f”ren fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.˝ D† f”rde f”rsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hj„rta manades d„rtill offrade br„nnoffer. 029:032 Antalet av de br„nnoffersdjur som f”rsamlingen f”rde fram var sjuttio tjurar, ett hundra v„durar och tv† hundra lamm, alla dessa till br„nnoffer †t HERREN. 029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av sm†boskapen. 029:034 Men pr„sterna voro f”r f†, s† att de icke kunde draga av huden p† alla br„nnoffersdjuren; d„rf”r underst”ddes de av sina br”der leviterna, till dess detta g”rom†l var fullgjort, och till dess pr„sterna hade helgat sig. Ty i fr†ga om att helga sig hade leviterna visat sig mer r„ttsinniga „n pr„sterna. 029:035 Ocks† var antalet stort av br„nnoffer, vartill kommo fettstyckena fr†n tackoffren, s† ock de drickoffer som h”rde till br„nnoffren. S† blev det ordnat med tj„nstg”ringen i HERRENS hus. 029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig ”ver vad Gud hade berett †t folket; ty helt ov„ntat hade detta kommit till st†nd. 030:001 D„refter s„nde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev ocks† brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem f”r att h†lla HERRENS, Israels Guds, p†skh”gtid. 030:002 Och konungen och hans f”rn„msta m„n och hela f”rsamlingen i Jerusalem enade sig om att h†lla p†skh”gtiden i andra m†naden; 030:003 ty de kunde icke h†lla den nu genast, eftersom pr„sterna „nnu icke hade helgat sig i tillr„ckligt antal och folket icke hade hunnit f”rsamla sig till Jerusalem. 030:004 D„rf”r syntes det konungen och hela f”rsamlingen r„tt att g”ra s†. 030:005 Och de besl”to att l†ta utropa i hela Israel, fr†n Beer-Seba „nda till Dan, att man skulle komma och h†lla HERRENS, Israels Guds, p†skh”gtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest h†llit den samf„llt, s†som f”reskrivet var. 030:006 S† beg†vo sig d† ilbuden †stad med breven fr†n konungen och hans f”rn„msta m„n och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: ˝I Israels barn, v„nden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p† det att han m† v„nda om till den kvarleva av eder, som har r„ddats undan de assyriska konungarnas hand. 030:007 Och varen icke s†som edra f„der och br”der, som voro otrogna mot HERREN, sina f„ders Gud, s† att han prisgav dem †t f”r”delse, s†som I sj„lva haven sett. 030:008 Varen allts† nu icke h†rdnackade s†som edra f„der, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat f”r evig tid, och tj„nen HERREN, eder Gud, p† det att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n eder. 030:009 Ty om I v„nden om till HERREN, skola edra br”der och edra barn finna barmh„rtighet inf”r dem som h†lla dem f†ngna, s† att de f† v„nda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, „r n†dig och barmh„rtig, och han skall icke v„nda sitt ansikte ifr†n eder, om I v„nden om till honom.˝ 030:010 Och ilbuden foro ifr†n stad till stad i Efraims och Manasse land och „nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem. 030:011 Dock funnos n†gra i Aser, Manasse och Sebulon, som ”dmjukade sig och kommo till Jerusalem. 030:012 Ocks† i Juda verkade Guds hand, s† att han gav dem ett endr„ktigt hj„rta till att g”ra efter vad konungen och de ”verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord. 030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem f”r att h†lla det osyrade br”dets h”gtid i andra m†naden, en mycket stor f”rsamling. 030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; ocks† alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal. 030:015 Och de slaktade p†skalammet p† fjortonde dagen i andra m†naden; pr„sterna och leviterna, som nu k„nde blygsel och d„rf”r hade helgat sig, f”rde d„rvid fram br„nnoffer till HERRENS hus. 030:016 Och de inst„llde sig till tj„nstg”ring p† sina platser, s†som det var f”reskrivet f”r dem, efter gudsmannen Moses lag; och pr„sterna st„nkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna. 030:017 Ty m†nga funnos i f”rsamlingen, som icke hade helgat sig; d„rf”r m†ste leviterna slakta p†skalammen f”r alla som icke voro rena, och s† helga dem †t HERREN. 030:018 Det var n„mligen en myckenhet av folket, m†nga fr†n Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan †to p†skalammet p† annat s„tt „n f”reskrivet var. Men Hiskia hade bett f”r dem och sagt: ˝HERREN, den gode, f”rl†te var och en 030:019 som har v„nt sitt hj„rta till att s”ka Gud, HERREN, sina f„ders Gud, om han „n icke „r ren efter helgedomens ordning.˝ 030:020 Och HERREN h”rde Hiskia och skonade folket. 030:021 S† h”llo Israels barn, de som d† voro tillst„des i Jerusalem, det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med stor gl„dje; och leviterna och pr„sterna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till „ra. 030:022 Och Hiskia talade v„nligt till alla de leviter som voro v„l f”rfarna i HERRENS tj„nst. Och de †to av h”gtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud. 030:023 Och hela f”rsamlingen enade sig om att h†lla h”gtid under „nnu sju dagar; och s† h”ll man h”gtid med gl„dje ocks† under de sju dagarna. 030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade s†som offerg„rd givit †t f”rsamlingen ett tusen tjurar och av sm†boskapen sju tusen djur, och de ”verste hade s†som offerg„rd givit †t f”rsamlingen ett tusen tjurar och av sm†boskapen tio tusen djur. Och ett stort antal pr„ster helgade sig. 030:025 Och hela Juda f”rsamling gladde sig med pr„sterna och leviterna, s† ock hela f”rsamlingen av dem som hade kommit fr†n Israel, „vensom de fr„mlingar som hade kommit fr†n Israels land, eller som bodde i Juda. 030:026 Och i Jerusalem var stor gl„dje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke n†got s†dant som detta skett i Jerusalem. 030:027 Och de levitiska pr„sterna stodo upp och v„lsignade folket, och deras r”st blev h”rd, och deras b”n kom till himmelen, hans heliga boning. 031:001 N„r nu allt detta var till „nda, drogo alla israeliter som hade varit d„r tillst„des ut till Juda st„der och slogo s”nder stoderna, h”ggo ned Aserorna och br”to ned offerh”jderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort „nde p† dem; sedan v„nde alla Israels barn tillbaka till sina st„der, var och en till sin egendom. 031:002 Och Hiskia f”rordnade om pr„sternas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillh”rde den ena eller den andra avdelningen, s† att var och en av s†v„l pr„sterna som leviterna fick sitt best„mda g”rom†l, n„r br„nnoffer och tackoffer skulle offras, till att d„rvid g”ra tj„nst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS l„ger. 031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till br„nnoffren, n„mligen till att offra br„nnoffer morgon och afton, och till att offra br„nnoffer p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid h”gtiderna, s†som det var f”reskrivet i HERRENS lag. 031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva pr„sterna och leviterna deras del, f”r att de skulle kunna h†lla fast vid HERRENS lag. 031:005 Och n„r denna befallning blev k„nd, g†vo Israels barn rikligen en f”rstling av s„d, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt f”rde de fram i myckenhet. 031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda st„der, f”rde ock fram tionde av f„kreatur och sm† boskap, s† ock tionde av de heliga g†vor som helgades †t HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i s„rskilda h”gar. 031:007 I tredje m†naden begynte de att l„gga upp h”garna, och i sjunde m†naden hade de slutat d„rmed. 031:008 N„r d† Hiskia och de ”verste kommo och s†go h”garna, prisade de HERREN och hans folk Israel. 031:009 Och Hiskia fr†gade pr„sterna och leviterna om h”garna. 031:010 D† svarade honom ”verstepr„sten Asarja, av Sadoks hus, och sade; ˝Alltsedan man begynte f”ra fram offerg„rden till HERRENS hus, hava vi „tit och blivit m„tta och dock f†tt mycket kvar; ty HERREN har v„lsignat sitt folk, och vad som „r kvar „r denna stora rikedom.˝ 031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda f”rr†dskamrar i HERRENS hus, och man inredde s†dana. 031:012 Och i dem f”rde man in offerg„rden och tionden och de heliga g†vorna, allt p† heder och tro. Och ”veruppsyningsman d„r”ver var leviten Konanja, och hans n„rmaste man var hans broder Simei. 031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsm„n under Konanja och hans broder Simei, efter f”rordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus. 031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var d”rrvaktare p† ”stra sidan, hade uppsikten ”ver de frivilliga g†vorna †t Gud och skulle f”rdela HERRENS offerg„rd och det h”gheliga av offren. 031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till f”rtroendem„n i pr„stst„derna f”r att ombes”rja utdelningen †t sina br”der, efter deras avdelningar, †t den minste s†v„l som †t den st”rste. 031:016 H„rifr†n voro undantagna alla s†dana i sina sl„ktregister upptecknade personer av mank”n, fr†n tre †rs †lder och d„rut”ver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, d„r var dag de f”r den dagen best„mda sysslorna skulle utf”ras genom dem som hade tj„nstg”ringen, med de s„rskilda †ligganden de hade efter sina avdelningar. 031:017 Och vad angick pr„sternas sl„ktregister, s† var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, efter sina s„rskilda †ligganden, alltefter sina avdelningar. 031:018 Och i sl„ktregistret skulle de vara upptecknade j„mte alla sina sp„da barn, hustrur, s”ner och d”ttrar, s† m†nga de voro. Ty p† heder och tro skulle de f”rvalta det heliga s†som heligt. 031:019 Och f”r dem av Arons s”ner, pr„sterna, som bodde p† sina st„ders utmarker, voro i var s„rskild stad namngivna m„n tillsatta, som †t allt mank”n bland pr„sterna och †t alla de leviter som voro upptecknade i sl„ktregistret skulle utdela vad dem tillkom. 031:020 S† f”rfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inf”r HERREN, sin Gud, vad gott och r„tt och sant var. 031:021 Och allt som han f”retog sig, n„r han nu s”kte sin Gud, allt, vare sig det angick tj„nstg”ringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hj„rta, och det lyckades honom v„l. 032:001 Sedan han hade utf”rt detta och bevisat s†dan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel„grade dess bef„sta st„der och t„nkte er”vra dem †t sig. 032:002 D† nu Hiskia s†g att Sanherib kom, i avsikt att bel„gra Jerusalem, 032:003 r†df”rde han sig med sina f”rn„msta m„n och sina hj„ltar om att t„ppa f”r vattnet i de k„llor som l†go utom staden; och de hj„lpte honom h„rmed. 032:004 Mycket folk f”rsamlades och t„ppte till alla k„llorna och d„mde f”r b„cken som fl”t mitt igenom trakten, ty de sade: ˝N„r de assyriska konungarna komma, b”ra de icke finna vatten i s†dan myckenhet.˝ 032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren ”verallt d„r den var nedbruten, och byggde tornen h”gre, och f”rde upp en annan mur d„rutanf”r, och bef„ste Millo i Davids stad, och l„t g”ra skjutvapen i myckenhet, s† ock sk”ldar. 032:006 Och han tillsatte krigsh”vitsm„n ”ver folket och f”rsamlade dem till sig p† den ”ppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade: 032:007 ˝Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke f”rskr„ckta f”r konungen i Assyrien och f”r hela den hop han har med sig; ty med oss „r en som „r st”rre „n den som „r med honom. 032:008 Med honom „r en arm av k”tt, men med oss „r HERREN, v†r Gud, och han skall hj„lpa oss och f”ra v†ra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord. 032:009 D„refter s„nde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin h„rsmakt l†g framf”r Lakis -- sina tj„nare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och l„t s„ga: 032:010 ˝S† s„ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp† f”rtr”sten I, eftersom I stannen kvar i det bel„grade Jerusalem? 032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, s† att I kommen att d” genom hunger och t”rst; han s„ger: 'HERREN, v†r Gud, skall r„dda oss ur den assyriske konungens hand.' 032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh”jder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inf”r ett enda altare skolen I tillbedja, och p† detta skolen I t„nda offereld'? 032:013 Veten I icke vad jag och mina f„der hava gjort med andra l„nders alla folk? Hava v„l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra l„nder n†gonsin f”rm†tt r„dda sina l„nder ur min hand? 032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f„der hava givit till spillo har v„l haft n†gon gud som har f”rm†tt r„dda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud f”rm†r r„dda eder ur min hand!˝ 032:015 Nej, l†ten nu icke Hiskia s† bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos n†got folk eller i n†got rike har f”rm†tt r„dda sitt folk ur min hand eller ur mina f„ders hand. Huru mycket mindre skall d† eder Gud kunna r„dda eder ur min hand!˝ 032:016 Och hans tj„nare talade „nnu mer mot HERREN Gud och mot hans tj„nare Hiskia. 032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han sm„dade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom s†: ˝Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra l„nderna hava kunnat r„dda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r„dda sitt folk ur min hand.˝ 032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p† muren, ropade de med h”g r”st p† judiska f”r att g”ra dem modl”sa och f”rskr„ckta, s† att man sedan skulle kunna intaga staden. 032:019 Och de talade om Jerusalems Gud p† samma s„tt som om de fr„mmande folkens gudar, vilka „ro verk av m„nniskoh„nder. 032:020 Men vid allt detta b†do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen. 032:021 D† s„nde HERREN en „ngel, som f”rgjorde alla de tappra stridsm„nnen och furstarna och h”vitsm„nnen i den assyriske konungens l„ger, s† att han med skam m†ste draga tillbaka till sitt land. Och n„r han en g†ng gick in i sin guds hus, blev han d„r nedhuggen med sv„rd av sina egna s”ner. 032:022 S† fr„lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv†nare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem p† alla sidor. 032:023 Och m†nga f”rde sk„nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara g†vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h„refter h”gt aktad av alla folk. 032:024 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk. D† bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken. 032:025 Dock †terg„ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hj„rta blev h”gmodigt; d„rf”r kom f”rt”rnelse ”ver honom och ”ver Juda och Jerusalem. 032:026 Men d† Hiskia ”dmjukade sig, mitt i sitt hj„rtas h”gmod, och Jerusalems inv†nare med honom, drabbade HERRENS f”rt”rnelse dem icke, s† l„nge Hiskia levde. 032:027 Och Hiskias rikedom och h„rlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar f”r silver och guld och „dla stenar, och f”r v„lluktande kryddor, och f”r sk”ldar och f”r allahanda dyrbara h†vor av andra slag, 032:028 s† ock f”rr†dshus f”r vad som kom in av s„d, vin och olja, „vensom stall f”r allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat f”r sina f†llor. 032:029 Och han hade byggt sig st„der och f”rv„rvat sig stor rikedom p† f†r och f„kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora „godelar. 032:030 Det var ock Hiskia som t„ppte till Gihonsvattnets ”vre k„lla och ledde vattnet ned†t, v„ster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han f”retog sig. 032:031 J„mv„l n„r fr†n Babels furstar de s„ndebud kommo, som voro skickade till honom f”r att fr†ga efter det under som hade skett i landet, ”vergav Gud honom allenast f”r att pr”va honom, p† det att han skulle f”rnimma allt vad som var i hans hj„rta. 032:032 Vad nu mer „r att s„ga om Hiskia och om hans fromma g„rningar, det finnes upptecknat i ˝Profeten Jesajas, Amos' sons, syner˝, i boken om Judas och Israels konungar. 032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina f„der, och han begrov honom p† den plats d„r man g†r upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems inv†nare bevisade honom „ra vid hans d”d. Och hans son Manasse blev konung efter honom. 033:001 Manasse var tolv †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiofem †r i Jerusalem. 033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 033:003 Han byggde †ter upp de offerh”jder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren †t Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tj„nade himmelens hela h„rskara. 033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: ˝I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.˝ 033:005 Han byggde altaren †t himmelens hela h„rskara p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus. 033:006 Han l„t ock sina barn g† genom eld i Hinnoms sons dal och ”vade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesv„rjare och sp†m„n och gjorde mycket som var ont i HERRENS ”gon, s† att han f”rt”rnade honom. 033:007 Och avgudabel„tet som han hade l†tit g”ra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: ˝Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f„sta mitt namn f”r evig tid. 033:008 Och jag skall icke mer l†ta Israel vandra bort ifr†n det land som jag har best„mt †t edra f„der, om de allenast h†lla och g”ra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och r„tter som de hava f†tt genom Mose.˝ 033:009 Men Manasse f”rf”rde Juda och Jerusalems inv†nare, s† att de gjorde mer ont „n de folk som HERREN hade f”rgjort f”r Israels barn. 033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke d„rp†. 033:011 D† l„t HERREN den assyriske konungens h„rh”vitsm„n komma ”ver dem; de slogo Manasse i bojor och f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom till Babel. 033:012 Men n„r han nu var i n”d, b”n f”ll han inf”r HERREN, sin Gud, och ”dmjukade sig storligen f”r sina f„ders Gud. 033:013 Och n„r han s† bad till honom, l„t han beveka sig och h”rde hans b”n och l„t honom komma tillbaka till Jerusalem s†som konung. Och d† besinnade Manasse att HERREN „r Gud. 033:014 D„refter byggde han en yttre mur till Davids stad v„sterut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket h”g. Och han insatte krigsh”vitsm„n i alla bef„sta st„der i Juda. 033:015 Och han skaffade bort de fr„mmande gudarna och avgudabel„tet ur HERRENS hus, s† ock alla de altaren som han hade byggt p† det berg d„r HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanf”r staden. 033:016 Och han uppr„ttade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer d„rp†, och uppmanade Juda att tj„na HERREN, Israels Gud. 033:017 Men folket offrade „nnu p† h”jderna, dock allenast †t HERREN, sin Gud. 033:018 Vad nu mer „r att s„ga om Manasse och om hans b”n till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det st†r i Israels konungars kr”nika. 033:019 Och om hans b”n och huru han blev b”nh”rd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser p† vilka han byggde offerh”jder och st„llde upp sina Aseror och bel„ten, innan han ”dmjukade sig, h„rom „r skrivet i Hosais kr”nika. 033:020 Och Manasse gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom d„r han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom. 033:021 Amon var tjugutv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tv† †r i Jerusalem. 033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans fader Manasse hade gjort; †t alla de bel„ten som hans fader Manasse hade l†tit g”ra offrade Amon, och han tj„nade dem. 033:023 Men han ”dmjukade sig icke f”r HERREN, s†som hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p† skuld. 033:024 Och hans tj„nare sammansvuro sig mot honom och d”dade honom hemma i hans hus. 033:025 Men folket i landet dr„pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D„refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. 034:001 Josia var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade trettioett †r i Jerusalem. 034:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och vandrade p† sin fader Davids v„gar och vek icke av vare sig till h”ger eller till v„nster. 034:003 I sitt †ttonde regerings†r, medan han „nnu var en yngling, begynte han att s”ka sin fader Davids Gud; och i det tolfte †ret begynte han att rena Juda och Jerusalem fr†n offerh”jderna och Aserorna och fr†n de skurna och gjutna bel„tena. 034:004 Men Baalsaltarna br”tos ned i hans †syn, och solstoderna som voro uppst„llda p† dem h”gg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna bel„tena slog han s”nder och krossade dem till stoft och str”dde ut stoftet p† de m„ns gravar, som hade offrat †t dem. 034:005 Och pr„sternas ben br„nde han upp p† deras altaren. S† renade han Juda och Jerusalem. 034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons st„der „nda till Naftali genoms”kte han ”verallt husen. 034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och bel„tena s”nder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, v„nde han tillbaka till Jerusalem. 034:008 Och i sitt adertonde regerings†r, medan han h”ll p† med att rena landet och templet, s„nde han Safan, Asaljas son, och Maaseja, h”vitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, f”r att s„tta HERRENS, sin Guds, hus i st†nd. 034:009 Och de gingo till ”verstepr„sten Hilkia och avl„mnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som h”llo vakt vid tr”skeln hade blivit insamlade fr†n Manasse, Efraim och hela det ”vriga Israel, s† ock fr†n hela Juda och Benjamin och fr†n Jerusalems inv†nare; 034:010 de ”verl„mnade dem †t de m„n som f”rr„ttade arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus. Sedan g†vos penningarna av dessa m„n, som f”rr„ttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och s„tta det i st†nd, 034:011 de g†vos †t timmerm„nnen och byggningsm„nnen, till att ink”pa huggen sten och tr„virke till stockar, f”r att man d„rmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade f”rst”rt. 034:012 Och m„nnen fingo vid sitt arbete handla p† heder och tro; och tillsyningsm„n ”ver dem och f”rest†ndare f”r arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, s† ock alla de leviter som voro kunniga p† musikinstrumenter. 034:013 De hade ock tillsynen ”ver b„rarna, s† att f”rest†ndare funnos f”r alla arbetarna vid de s„rskilda g”rom†len. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsm„n och d”rrvaktare. 034:014 N„r de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann pr„sten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose 034:015 D† tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: ˝Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.˝ Och Hilkia gav boken †t Safan. 034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav d„rj„mte sin ber„ttelse inf”r konungen och sade: ˝Allt vad dina tj„nare hava f†tt i uppdrag att g”ra, det g”ra de. 034:017 Och de hava t”mt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava ”verl„mnat dem †t tillsyningsm„nnen och †t arbetarna.˝ 034:018 Vidare ber„ttade sekreteraren Safan f”r konungen och sade: ˝Pr„sten Hilkia har givit mig en bok.˝ Och Safan f”rel„ste d„rur f”r konungen 034:019 N„r konungen nu h”rde lagens ord, rev han s”nder sina kl„der. 034:020 Och konungen bj”d Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj„nare, och sade: 034:021 ˝G†n och fr†gen HERREN f”r mig och f”r dem som „ro kvar av Israel och Juda, ang†ende det som st†r i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor „r HERRENS vrede, den som „r utgjuten ”ver oss, d„rf”r att v†ra f„der icke hava h†llit HERRENS ord och icke hava gjort allt som „r f”reskrivet i denna bok.˝ 034:022 D† gick Hilkia, tillika med andra som konungen s„nde †stad, till profetissan Hulda, hustru †t Sallum, kl„dkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne s†som dem bjudet var. 034:023 D† svarade hon dem: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud: S„gen till den man som har s„nt eder till mig: 034:024 S† s„ger HERREN: Se, ”ver denna plats och ”ver dess inv†nare skall jag l†ta olycka komma, alla de f”rbannelser som „ro skrivna i den bok som man har f”rel„st f”r Juda konung -- 034:025 detta d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar, och s† hava f”rt”rnat mig med alla sina h„nders verk. Min vrede skall utgjutas ”ver denna plats och skall icke bliva utsl„ckt. 034:026 Men till Juda konung, som har s„nt eder f”r att fr†ga HERREN, till honom skolen I s„ga s†: S† s„ger HERREN, Israels Gud, ang†ende de ord som du har h”rt: 034:027 Eftersom ditt hj„rta blev bevekt och du ”dmjukade dig inf”r Gud, n„r du h”rde hans ord mot denna plats och mot dess inv†nare, ja, ”dmjukade dig inf”r mig och rev s”nder dina kl„der och gr„t inf”r mig, f”rdenskull har jag ock h”rt dig, s„ger HERREN. 034:028 Se, jag vill samla dig till dina f„der, s† att du f†r samlas till dem i din grav med frid, och dina ”gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l†ta komma ”ver denna plats och dess inv†nare.˝ Och de v„nde tillbaka till konungen med detta svar. 034:029 D† s„nde konungen †stad och l„t f”rsamla alla de „ldste i Juda och Jerusalem. 034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda m„n och Jerusalems inv†nare, ocks† pr„sterna och leviterna, ja, allt folket, ifr†n den st”rste till den minste. Och han l„ste upp f”r dem allt vad som stod i f”rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus. 034:031 Och konungen tr„dde fram p† sin plats och sl”t inf”r HERRENS ansikte det f”rbundet, att de skulle f”lja efter HERREN och h†lla hans bud, hans vittnesb”rd och hans stadgar, av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, och g”ra efter f”rbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok. 034:032 Och han l„t alla som funnos i Jerusalem och Benjamin tr„da in i f”rbundet Och Jerusalems inv†nare gjorde efter Guds, sina f„ders Guds, f”rbund. 034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landomr†den, och tillh”ll alla dem som funnos i Israel att tj„na HERREN, sin Gud. S† l„nge han levde, veko de icke av ifr†n HERREN, sina f„ders Gud. 035:001 D„refter h”ll Josia HERRENS p†skh”gtid i Jerusalem; man slaktade p†skalammet p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden. 035:002 Och han fastst„llde pr„sternas †ligganden och styrkte dem till tj„nstg”ringen i HERRENS hus. 035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade †t HERREN: ˝S„tten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en b”rda p† edra axlar. Tj„nen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel. 035:004 G”ren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har f”reskrivit, och enligt hans son Salomos f”reskrifter, 035:005 och inst„llen eder i helgedomen, ordnade efter edra br”ders, det meniga folkets, familjeskiften, s† att en avdelning av en levitisk familj kommer p† vart skifte. 035:006 Och slakten p†skalammet och helgen eder och reden till det f”r edra br”der, s† att I g”ren efter HERRENS ord genom Mose.˝ 035:007 Och Josia gav †t det meniga folket s†som offerg„rd sm†boskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till p†skoffer, †t alla som voro d„r tillst„des, s† ock tre tusen f„kreatur, detta allt av konungens enskilda egendom. 035:008 Och hans f”rn„msta m„n g†vo efter sin fria vilja offerg†vor †t folket, †t pr„sterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, g†vo †t pr„sterna tv† tusen sex hundra lamm och killingar till p†skoffer, s† ock tre hundra f„kreatur. 035:009 Men Konanja och hans br”der, Semaja och Netanel, j„mte Hasabja, Jegiel och Josabad, de ”versta bland leviterna, g†vo †t leviterna s†som offerg„rd fem tusen lamm och killingar till p†skoffer, s† ock fem hundra f„kreatur. 035:010 S† blev det d† ordnat f”r gudstj„nsten; och pr„sterna inst„llde sig till tj„nstg”ring p† sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, s†som konungen hade bjudit. 035:011 D„refter slaktade de p†skalammet, och pr„sterna st„nkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden. 035:012 Och de avskilde br„nnoffersstyckena och delade ut dem †t det meniga folket, efter deras familjeskiften, f”r att de skulle offra dem †t HERREN, s†som det var f”reskrivet i Moses bok. P† samma s„tt gjorde de ock med f„kreaturen. 035:013 Och de stekte p†skalammet p† eld, p† f”reskrivet s„tt; men tackoffersk”ttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast †t allt det meniga folket. 035:014 Sedan redde de till †t sig sj„lva och †t pr„sterna; ty pr„sterna, Arons s”ner, voro upptagna „nda till natten med att offra br„nnoffret och fettstyckena; d„rf”r m†ste leviterna reda till b†de †t sig och †t pr„sterna, Arons s”ner. 035:015 Och s†ngarna, Asafs barn, stodo p† sin plats, s†som David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och d”rrvaktarna stodo var och en vid sin port; de beh”vde icke g† ifr†n sin tj„nstg”ring, ty deras br”der, de andra leviterna, redde till †t dem. 035:016 S† blev allt ordnat f”r HERRENS tj„nst p† den dagen, i det att man h”ll p†skh”gtid och offrade br„nnoffer p† HERRENS altare, s†som konung Josia hade bjudit. 035:017 De israeliter som voro d„r tillst„des h”llo nu p†skh”gtid och firade det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar. 035:018 En p†skh”gtid lik denna hade icke blivit h†llen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade h†llit en s†dan p†skh”gtid som den vilken nu h”lls av Josia j„mte pr„sterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro d„r tillst„des, j„mv„l Jerusalems inv†nare. 035:019 I Josias adertonde regerings†r h”lls denna p†skh”gtid. 035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade f”rsatt templet i gott st†nd, drog Neko, konungen i Egypten, upp f”r att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom. 035:021 D† skickade denne s„ndebud till honom och l„t s„ga: ˝Vad har du med mig att g”ra, du Juda konung? Det „r icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. H”r upp att trotsa Gud, som „r med mig, och tag dig till vara, s† att han icke f”rd„rvar dig.˝ 035:022 Men i st„llet f”r att v„nda om och l„mna honom i fred f”rkl„dde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att h”ra p† Nekos ord, som dock kommo fr†n Guds mun. Och det kom till strid p† Megiddos sl„tt. 035:023 Men skyttarnas skott tr„ffade konung Josia; och konungen sade till sina tj„nare: ˝B„ren mig undan, ty jag „r sv†rt s†rad.˝ 035:024 D† buro hans tj„nare honom fr†n stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och f”rde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven d„r hans f„der voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem s”rjde Josia. 035:025 Och Jeremia sj”ng en klagos†ng ”ver Josia. Och alla s†ngare och s†ngerskor talade sedan i sina klagos†nger om Josia, s†som man g”r „nnu i dag; och dessa s†nger blevo allm„nt g„ngse i Israel. De finnas upptecknade bland ˝Klagos†ngerna˝. 035:026 Vad nu mer „r att s„ga om Josia och om de fromma g„rningar han gjorde, efter vad f”reskrivet var i HERRENS lag, 035:027 och om annat som han f”retog sig under sin f”rsta tid s†v„l som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar 036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader. 036:002 Joahas var tjugutre †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem. 036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och p†lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. 036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung ”ver Juda och Jerusalem och f”r„ndrade hans namn till Jojakim men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han f”rde honom till Egypten. 036:005 Jojakim var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ”gon. 036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom bort till Babel. 036:007 Och en del av k„rlen i HERRENS hus f”rde Nebukadnessar till Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel. 036:008 Vad nu mer „r att s„ga om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. 036:009 Jojakin var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon. 036:010 Och vid f”ljande †rs b”rjan s„nde konung Nebukadnessar och l„t h„mta honom till Babel, tillika med de dyrbara k„rlen i HERRENS hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ”ver Juda och Jerusalem. 036:011 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. 036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ”gon; han ”dmjukade sig icke f”r profeten Jeremia, som talade HERRENS ord. 036:013 Han avf”ll fr†n konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var h†rdnackad och f”rstockade sitt hj„rta, s† att han icke omv„nde sig till HERREN, Israels Gud. 036:014 Alla de ”versta bland pr„sterna och folket f”rsyndade sig ock storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem. 036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina s„ndebud, ty han ”mkade sig ”ver sitt folk och sin boning. 036:016 Men de begabbade Guds s„ndebud och f”raktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ”ver hans folk v„xte s†, att ingen bot mer fanns. 036:017 D† s„nde han emot dem kald‚ernas konung, och denne dr„pte deras unga m„n med sv„rd i deras helgedomshus och skonade varken ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gr†h†rsm„n; allt blev givet i hans hand. 036:018 Och alla k„rl i Guds hus, b†de stora och sm†, och skatterna i HERRENS hus, s† ock konungens och hans f”rn„msta m„ns skatter, allt f”rde han till Babel. 036:019 Och man br„nde upp Guds hus och br”t ned Jerusalems mur, och alla dess palats br„nde man upp i eld och f”rst”rde alla de dyrbara f”rem†l som funnos d„r. 036:020 Och dem som hade undsluppit sv„rdet f”rde han bort i f†ngenskap till Babel, och de blevo tj„nare †t honom och †t hans s”ner, till dess att perserna kommo till v„ldet -- 036:021 f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas -- allts† till dess att landet hade f†tt gottg”relse f”r sina sabbater. Ty medan det l†g ”de, hade det sabbat -- till dess att sjuttio †r hade g†tt till „nda. 036:022 Men i den persiske konungens Kores' f”rsta regerings†r uppv„ckte HERREN -- f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s† att denne l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra f”ljande: 036:023 ˝S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillh”r hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp.˝ Book 15 Esra 001:001 Men i den persiske konungen Kores' f”rsta regerings†r uppv„ckte HERREN -- f”r att HERRENS ord fr†n Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s† att denne l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra f”ljande: 001:002 ˝S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. 001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillh”r hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f”r att bygga p† HERRENS, Israels Guds, hus; han „r den Gud som bor i Jerusalem. 001:004 Och varhelst n†gon „nnu finnes kvar, m† han av folket p† den ort d„r han bor s†som fr„mling f† hj„lp med silver och guld, med gods och boskap, detta j„mte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.˝ 001:005 D† stodo huvudm„nnen f”r Judas och Benjamins familjer upp, „vensom pr„sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppv„ckte till att draga upp och bygga p† HERRENS hus i Jerusalem. 001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap underst”dde dem med silverk„rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara sk„nker, detta f”rutom allt vad man eljest frivilligt gav. 001:007 Och konung Kores utl„mnade de k„rl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade f”rt bort ifr†n Jerusalem och l†tit s„tta in i sin guds hus. 001:008 Dem utl„mnade nu Kores, konungen i Persien, †t skattm„staren Mitredat, och denne r„knade upp den †t Sesbassar, h”vdingen f”r Juda. 001:009 Och detta var antalet av dem: trettio b„cken av guld, ett tusen b„cken av silver, tjugunio andra offerk„rl, 001:010 trettio b„gare av guld, fyra hundra tio silverb„gare av ringare slag, d„rtill ett tusen andra k„rl. 001:011 K„rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta f”rde Sesbassar med sig, n„r de som hade varit i f†ngenskapen drogo upp fr†n Babel till Jerusalem. 002:001 Och dessa voro de m„n fr†n h”vdingd”met, som drogo upp ur den landsflykt och f†ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortf”rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v„nde tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad, 002:002 i det att de f”ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet m„n av Israels meniga folk: 002:003 Pareos' barn: tv† tusen ett hundra sjuttiotv†; 002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv†; 002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem; 002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv† tusen †tta hundra tolv; 002:007 Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; 002:009 Sackais barn: sju hundra sextio; 002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotv†; 002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre; 002:012 Asgads barn: ett tusen tv† hundra tjugutv†; 002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex; 002:014 Bigvais barn: tv† tusen femtiosex; 002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra; 002:016 Aters barn av Hiskia: nittio†tta; 002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre; 002:018 Joras barn: ett hundra tolv; 002:019 Hasums barn: tv† hundra tjugutre; 002:020 Gibbars barn: nittiofem; 002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; 002:022 m„nnen fr†n Netofa: femtiosex; 002:023 m„nnen fr†n Anatot: ett hundra tjugu†tta; 002:024 Asmavets barn: fyrtiotv†; 002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; 002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; 002:027 m„nnen fr†n Mikmas: ett hundra tjugutv†; 002:028 m„nnen fr†n Betel och Ai: tv† hundra tjugutre; 002:029 Nebos barn: femtiotv†; 002:030 Magbis' barn: ett hundra femtiosex; 002:031 den andre Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 002:032 Harims barn: tre hundra tjugu; 002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; 002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio. 002:036 Av pr„sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 002:037 Immers barn: ett tusen femtiotv†; 002:038 Pashurs barn: ett tusen tv† hundra fyrtiosju; 002:039 Harims barn: ett tusen sjutton. 002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra; 002:041 av s†ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu†tta; 002:042 av d”rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio. 002:043 Av tempeltr„larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 002:044 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn, 002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, 002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn, 002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, 002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, 002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn, 002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, 002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 002:053 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 002:054 Nesias barn, Hatifas barn. 002:055 Av Salomos tj„nares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn, 002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn. 002:058 Tempeltr„larna och Salomos tj„nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv†. 002:059 Och dessa voro de som drogo †stad fr†n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl„kt och huruvida de voro av Israel: 002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv†. 002:061 Och av pr„sternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d”ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 002:062 Dessa s”kte efter sina sl„ktregister, men kunde icke finna dem; d„rf”r blevo de s†som ov„rdiga uteslutna fr†n pr„stad”met. 002:063 Och st†th†llaren tillsade dem att de icke skulle f† „ta av det h”gheliga, f”rr„n en pr„st uppstode med urim och tummim. 002:064 Hela f”rsamlingen utgjorde sammanr„knad fyrtiotv† tusen tre hundra sextio, 002:065 f”rutom deras tj„nare och tj„narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h”rde tv† hundra s†ngare och s†ngerskor. 002:066 De hade sju hundra trettiosex h„star, tv† hundra fyrtiofem mul†snor, 002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu †snor. 002:068 Och somliga av huvudm„nnen f”r familjerna g†vo, n„r de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g†vor till Guds hus, f”r att det †ter skulle byggas upp p† samma plats. 002:069 De g†vo, efter som var och en f”rm†dde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s† ock ett hundra pr„sterliga livkl„dnader. 002:070 Och pr„sterna, leviterna, en del av meniga folket, s†ngarna, d”rrvaktarna och tempeltr„larna bosatte sig i sina st„der: hela Israel i sina st„der. 003:001 N„r sjunde m†naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina st„der, f”rsamlade sig folket s†som en man till Jerusalem. 003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans br”der, pr„sterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans br”der stodo upp och byggde Israels Guds altare f”r att offra br„nnoffer d„rp†, s†som det var f”reskrivet i gudsmannen Moses lag. 003:003 De uppf”rde altaret p† dess plats, ty en f”rskr„ckelse hade kommit ”ver dem f”r de fr„mmande folken; och de offrade †t HERREN br„nnoffer d„rp†, morgonens och aftonens br„nnoffer. 003:004 Och de h”llo l”vhyddoh”gtiden, s†som det var f”reskrivet, och offrade br„nnoffer f”r var dag till best„mt antal, p† stadgat s„tt, var dag det f”r den dagen best„mda antalet, 003:005 och d„refter det dagliga br„nnoffret och de offer som h”rde till nym†naderna och till alla HERRENS ”vriga helgade h”gtider, s† ock alla de offer som man frivilligt frambar †t HERREN. 003:006 P† f”rsta dagen i sjunde m†naden begynte de att offra br„nnoffer †t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel „nnu var lagd. 003:007 Och de g†vo penningar †t stenhuggare och timmerm„n, s† ock matvaror, dryckesvaror och olja †t sidonierna och tyrierna, f”r att dessa sj”ledes skulle f”ra cedertr„ fr†n Libanon till Jafo, i enlighet med den till†telse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem. 003:008 Och †ret n„st efter det d† de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra m†naden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras ”vriga br”der, pr„sterna och leviterna, och av alla dem som ur f†ngenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes d„rmed att de anst„llde leviterna, dem som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, till att f”rest† arbetet p† HERRENS hus. 003:009 Och Jesua med sina s”ner och br”der och Kadmiel med sina s”ner, Judas s”ner, allasammans, blevo anst„llda till att hava uppsikt ”ver dem som utf”rde arbetet p† Guds hus, sammaledes ock Henadads s”ner med sina s”ner och br”der, leviterna. 003:010 Och n„r byggningsm„nnen lade grunden till HERRENS tempel, st„lldes pr„sterna upp i „mbetsskrud med trumpeter, s† ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning. 003:011 Och de sj”ngo, under lov och tack till HERREN, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen ”ver Israel. Och allt folket jublade h”gt till HERRENS lov, d„rf”r att grunden till HERRENS hus var lagd. 003:012 Men m†nga av pr„sterna och leviterna och huvudm„nnen f”r familjerna, de gamle som hade sett det f”rra huset, gr„to h”gljutt, n„r de s†go grunden l„ggas till detta hus, m†nga †ter jublade och voro s† glada att de ropade med h”g r”st. 003:013 Och man kunde icke skilja mellan det h”gljudda, glada jubelropet och folkets h”gljudda gr†t; ty folket ropade s† h”gt att ljudet d„rav h”rdes vida omkring. 004:001 Men n„r ov„nnerna till Juda och Benjamin fingo h”ra att de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p† att bygga ett tempel †t HERREN, Israels Gud, 004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudm„nnen f”r familjerna och sade till dem: ˝Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s”ka eder Gud, likasom I, och †t honom offra vi alltsedan den tid d† den assyriske konungen Esarhaddon l„t f”ra oss hit.˝ 004:003 Men Serubbabel och Jesua och de ”vriga huvudm„nnen f”r Israels familjer sade till dem: ˝Det „r icke tillb”rligt att I tillsammans med oss byggen ett hus †t v†r Gud, utan vi vilja f”r oss sj„lva med varandra bygga huset †t HERREN, Israels Gud, s†som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.˝ 004:004 Men folket i landet bedrev det s†, att judafolkets mod f”ll och de avskr„cktes fr†n att bygga vidare. 004:005 Och de lejde mot dem m„n som genom sina r†d gjorde deras r†dslag om intet, s† l„nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan „nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen. 004:006 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem. 004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes ”vriga medbr”der till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst„ver och avfattat p† arameiska. 004:008 Likaledes skrevo r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av f”ljande inneh†ll. 004:009 De skrevo d†, r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr”der: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna 004:010 och de andra folk som den store och m„ktige Asenappar hade f”rt bort och l†tit bos„tta sig i staden Samaria och annorst„des i landet p† andra sidan floden o. s. v. 004:011 Och detta „r vad som stod skrivet i det brev som de s„nde till konung Artasasta: ˝Dina tj„nare, m„nnen p† andra sidan floden o. s. v. 004:012 Det vare veterligt f”r konungen att de judar som drogo upp fr†n dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h†lla nu p† att bygga upp den upproriska och onda staden, att s„tta murarna i st†nd och att f”rb„ttra grundvalarna. 004:013 S† m† nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i st†nd, skola de varken giva skatt eller tull eller v„gpenningar, och s†dant skall bliva till men f”r konungarnas inkomster. 004:014 Alldenstund vi nu „ta palatsets salt, och det icke „r tillb”rligt att vi †se huru skada tillskyndas konungen, d„rf”r s„nda vi nu och l†ta konungen veta detta, 004:015 f”r att man m† g”ra efterforskningar i dina f„ders kr”nikor; ty av dessa kr”nikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till f”rf†ng f”r konungar och l„nder, och att man i den har anstiftat oroligheter „nda ifr†n „ldsta tider, varf”r ock denna stad har blivit f”rst”rd. 004:016 S† l†ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i st†nd, s† skall du i f”ljd h„rav icke mer hava n†gon del i landet p† andra sidan floden.˝ 004:017 D† s„nde konungen f”ljande svar till r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr”der, som bodde i Samaria och i det ”vriga landet p† andra sidan floden: ˝Frid o. s. v. 004:018 Den skrivelse som I haven s„nt till oss har noggrant blivit uppl„st f”r mig. 004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g”ra efterforskningar, fann man att denna stad „nda ifr†n „ldsta tider har pl„gat s„tta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter d„r hava anstiftats. 004:020 I Jerusalem hava ock funnits m„ktiga konungar, som hava varit herrar ”ver allt land som ligger p† andra sidan floden, och skatt, tull och v„gpenningar hava blivit dem givna. 004:021 S† utf„rden nu en befallning att man f”rhindrar dessa m„n att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d„rom. 004:022 Och sen till, att I icke handlen f”rsumligt i denna sak, s† att skadan icke v„xer, konungarna till f”rf†ng.˝ 004:023 S† snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit l„st f”r Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbr”der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med v†ld och makt.) 004:024 S† f”rhindrades nu arbetet p† Guds hus i Jerusalem. Och det blev f”rhindrat „nda till den persiske konungen Darejaves' andra regerings†r. 005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade f”r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade. 005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d† upp och begynte bygga p† Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som underst”dde dem. 005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr”der, och sade s† till dem: ˝Vem har givit eder till†telse att bygga detta hus och att s„tta denna mur i st†nd?˝ 005:004 D† sade vi dem vad de m„n hette, som uppf”rde byggnaden. 005:005 Och ”ver judarnas „ldste vakade deras Guds ”ga, s† att man lovade att icke l„gga n†got hinder i v„gen f”r dem, till dess saken hade kommit inf”r Darejaves; sedan skulle man s„nda dem en skrivelse h„rom. 005:006 Detta „r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbr”der, afarsekiterna, som bodde p† andra sidan floden, s„nde till konung Darejaves; 005:007 de s„nde n„mligen till honom en ber„ttelse, och d„ri var s† skrivet: ˝Frid vare i allo med konung Darejaves. 005:008 Det vare veterligt f”r konungen att vi kommo till det judiska h”vdingd”met, till den store Gudens hus. Detta h†ller man nu p† att bygga upp med stora stenar, och i v„ggarna l„gger man in tr„virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg†ng under deras h„nder. 005:009 D† fr†gade vi de „ldste d„r och sade till dem s†: 'Vem har givit eder till†telse att bygga detta hus och att s„tta denna mur i st†nd?' 005:010 Vi fr†gade dem ock huru de hette, f”r att kunna underr„tta dig d„rom, och f”r att teckna upp namnen p† de m„n som stodo i spetsen f”r dem. 005:011 Och detta var det svar som de g†vo oss: 'Vi „ro himmelens och jordens Guds tj„nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, f”r m†nga †r sedan, var uppbyggt h„r, och som en stor konung i Israel hade byggt och full„ndat. 005:012 Men eftersom v†ra f„der f”rt”rnade himmelens Gud, gav han dem i kald‚en Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han f”rst”rde detta hus och f”rde folket bort till Babel. 005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' f”rsta regerings†r gav konung Kores befallning att man †ter skulle bygga upp detta Guds hus. 005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k„rl av guld och silver, som hade tillh”rt Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och f”rt till templet i Babel; och de ”verl„mnades †t en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till st†th†llare. 005:015 Och till honom sade han: Tag dessa k„rl och far †stad och s„tt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall †ter byggas upp p† sin plats. 005:016 S† kom d† denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och fr†n den tiden och intill nu har man byggt d„rp†, och det „r „nnu icke f„rdigt.' 005:017 Om det nu t„ckes konungen, m† man g”ra efterforskningar i konungens skattkammare d„rborta i Babel om det „r s†, att konung Kores har givit till†telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; d„refter m† konungen meddela oss sin vilja h„rom.˝ 006:001 D† gav konung Darejaves befallning att man skulle g”ra efterforskningar i kansliet i Babel, d„r skatterna nedlades. 006:002 Och i Ametas borg, i h”vdingd”met Medien, fann man en bokrulle i vilken f”ljande var upptecknat till h†gkomst: 006:003 ˝I konung Kores' f”rsta regerings†r gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats d„r man framb„r offer; och dess grundvalar skola g”ras fasta. Det skall byggas sextio alnar h”gt och sextio alnar brett, 006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr„virke; och vad som fordras f”r omkostnaderna skall utgivas fr†n konungens hus. 006:005 De k„rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och f”rde till Babel, skall man ock giva tillbaka, s† att de komma †ter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall s„tta in dem i Guds hus.' -- 006:006 Allts†, du Tattenai, som „r st†th†llare i landet p† andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de n„mndas medbr”der p† andra sidan floden: h†llen eder fj„rran d„rifr†n. 006:007 L„mnen arbetet p† detta Guds hus ost”rt. Judarnas st†th†llare och judarnas „ldste m† bygga detta Guds hus p† dess plats. 006:008 Och h„rmed giver jag befallning om huru I skolen f”rfara med dessa judarnas „ldste, n„r de bygga p† detta Guds hus. Av de penningar som givas †t konungen i skatt fr†n landet p† andra sidan floden skall vad som fordras f”r omkostnaderna redligt utgivas †t dessa m„n, s† att hinder icke uppst†r i arbetet. 006:009 Och vad de beh”va, ungtjurar, v„durar och lamm till br„nnoffer †t himmelens Gud, s† och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av pr„sterna i Jerusalem, utgivas †t dem dag f”r dag utan n†gon f”rsummelse, 006:010 f”r att de m† kunna framb„ra offer, till en v„lbehaglig lukt †t himmelens Gud, och f”r att de m† bedja f”r konungens och hans s”ners liv. 006:011 Och h„rmed giver jag befallning, att om n†gon ”vertr„der denna f”rordning, s† skall en bj„lke brytas ut ur hans hus, och p† den skall man upph„nga och f„sta honom, och hans hus skall g”ras till en plats f”r orenlighet, d„rf”r att han har s† gjort. 006:012 Och m† den Gud som har l†tit sitt namn bo d„r sl† ned alla konungar och folk som utr„cka sin hand till att ”vertr„da denna f”rordning, och till att f”rst”ra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!˝ 006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade s„nt ett s†dant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s† ock av deras medbr”der. 006:014 Och judarnas „ldste byggde vidare och hade god framg†ng i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det s†som Israels Gud hade befallt, och s†som Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt. 006:015 Och huset blev f„rdigt till den tredje dagen i m†naden Adar, i konung Darejaves' sj„tte regerings†r. 006:016 Och Israels barn, pr„sterna och leviterna och de ”vriga som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med gl„dje. 006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tv† hundra v„durar och fyra hundra lamm, s† ock till syndoffer f”r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar. 006:018 Och man anst„llde pr„sterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att f”rr„tta Guds tj„nst i Jerusalem, s†som det var f”reskrivet i Moses bok. 006:019 Och de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p†skh”gtid p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden. 006:020 Ty pr„sterna och leviterna hade d† allasammans renat sig, s† att de alla voro rena; och de slaktade p†skalammet f”r alla dem som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, ocks† f”r sina br”der, pr„sterna, likas†v„l som f”r sig sj„lva. 006:021 Och de israeliter som hade †terv„nt ifr†n f†ngenskapen †to d„rav, j„mte alla s†dana som hade avskilt sig fr†n den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f”r att s”ka HERREN, Israels Gud. 006:022 Och de h”llo det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med gl„dje; ty HERREN hade berett dem gl„dje, i det att han hade v„nt den assyriske konungens hj„rta till dem, s† att han underst”dde dem i arbetet p† Guds, Israels Guds, hus. 007:001 Efter en tids f”rlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, h„nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, 007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki, 007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, ”verstepr„sten -- 007:006 det h„nde sig att denne Esra drog upp fr†n Babel; han var en skriftl„rd, v„l f”rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg„rde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ”ver honom. 007:007 Ocks† en del av Israels barn och av pr„sterna, leviterna, s†ngarna, d”rrvaktarna och tempeltr„larna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regerings†r. 007:008 Och han kom till Jerusalem i femte m†naden, i konungens sjunde regerings†r. 007:009 Ty p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden blev det best„mt att man skulle draga upp fr†n Babel; och p† f”rsta dagen i femte m†naden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ”ver honom. 007:010 Ty Esra hade v„nt sitt hj„rta till att begrunda HERRENS lag och g”ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r„tt. 007:011 S† stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav †t pr„sten Esra, den skriftl„rde, som var l„rd i det som HERREN hade bjudit och stadgat f”r Israel: 007:012 ˝Artasasta, konungarnas konung, till pr„sten Esra, den i himmelens Guds lag l„rde, o. s. v. med ”vlig forts„ttning. 007:013 Jag giver h„rmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess pr„ster och leviter, som „r villig att fara till Jerusalem, m† fara med dig, 007:014 alldenstund du „r s„nd av konungen och hans sju r†dgivare till att h†lla unders”kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som „r i din hand, 007:015 och till att f”ra dit det silver och guld som konungen och hans r†dgivare av fritt beslut hava givit †t Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem, 007:016 s† ock allt det silver och guld som du kan f† i hela Babels h”vdingd”me, tillika med de frivilliga g†vor som folket och pr„sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem. 007:017 Allts† skall du nu f”r dessa penningar s†som en redlig man k”pa tjurar, v„durar och lamm, j„mte s†dant som beh”ves till dith”rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p† altaret i eder Guds hus i Jerusalem. 007:018 Och vad du och dina br”der finnen f”r gott att g”ra med det silver och guld som bliver ”ver, det m†n I g”ra efter eder Guds vilja. 007:019 Och alla de k„rl som givas dig till tempeltj„nsten i din Guds hus skall du avl„mna inf”r Jerusalems Gud. 007:020 Och vad du m†ste utbetala f”r det som h„rut”ver beh”ves till din Guds hus, det m† du l†ta utbetala ur konungens skattkammare. 007:021 Och jag, konung Artasasta, giver h„rmed befallning till alla skattm„stare i landet p† andra sidan floden att allt vad pr„sten Esra, den i himmelens Guds lag l„rde, beg„r av eder, det skall redligt g”ras och givas, 007:022 „nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, s† ock salt utan s„rskild f”reskrift. 007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g”ras och givas till himmelens Guds hus, f”r att icke vrede m† komma ”ver konungens och hans s”ners rike. 007:024 Och vi g”ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l„gga skatt, tull eller v„gpenningar p† n†gon pr„st eller levit, s†ngare, d”rrvaktare, tempeltr„l eller annan tj„nare i detta Guds hus. 007:025 Och du, Esra, m†, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, f”rordna domare och lagkloke till att d”ma allt folket i landet p† andra sidan floden, alla dem som k„nna din Guds lagar; och om n†gon icke k„nner dessa, skolen I l„ra honom dem. 007:026 Och var och en som icke g”r efter din Guds lag och konungens lag, ”ver honom skall dom f„llas med r„ttvisa, vare sig till d”d eller till landsf”rvisning eller till penningb”ter eller till f„ngelse.˝ 007:027 Lovad vare HERREN, v†ra f„ders Gud, som ingav konungen s†dant i hj„rtat, n„mligen att han skulle f”rh„rliga HERRENS hus i Jerusalem, 007:028 och som l„t mig finna n†d inf”r konungen och hans r†dgivare och inf”r alla konungens m„ktiga h”vdingar! 007:029 Och jag k„nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var ”ver mig, och jag f”rsamlade en del av huvudm„nnen i Israel till att draga upp med mig. 008:001 Och dessa voro de huvudm„n f”r familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp fr†n Babel, och s† f”rh”ll det sig med deras sl„kter: 008:002 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus; 008:003 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i sl„ktregistret upptagna m„n, ett hundra femtio; 008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv† hundra m„n; 008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m„n; 008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m„n; 008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m„n; 008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom †ttio m„n; 008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv† hundra aderton m„n; 008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio m„n; 008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugu†tta m„n; 008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio m„n; 008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio m„n; 008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m„n. 008:015 Och jag f”rsamlade dessa till den str”m som flyter till Ahava, och vi voro l„grade d„r i tre dagar. Men n„r jag n„rmare gav akt p† folket och pr„sterna, fann jag d„r ingen av Levi barn. 008:016 D† s„nde jag †stad huvudm„nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l„rarna Jojarib och Elnatan; 008:017 jag bj”d dem g† till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltr„larna i Kasifja, p† det att man skulle s„nda till oss tj„nare f”r v†r Guds hus. 008:018 Och eftersom v†r Guds goda hand var ”ver oss, s„nde de till oss en f”rst†ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, „vensom Serebja med hans s”ner och br”der, aderton m„n, 008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes br”der och deras s”ner, tjugu m„n, 008:020 s† ock tv† hundra tjugu tempeltr„lar, alla namngivna, av de tempeltr„lar som David och hans f”rn„msta m„n hade givit till leviternas tj„nst. 008:021 Och jag l„t d„r, vid Ahavastr”mmen, lysa ut en fasta, f”r att vi skulle ”dmjuka oss inf”r v†r Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa f”r oss och v†ra kvinnor och barn och all v†r egendom. 008:022 Ty jag blygdes f”r att av konungen beg„ra krigsfolk och ryttare till att hj„lpa oss mot fiender p† v„gen, eftersom vi hade sagt till konungen: ˝V†r Guds hand „r ”ver alla dem som s”ka honom, och s† g†r det dem v„l, men hans makt och hans vrede „ro emot alla dem som ”vergiva honom.˝ 008:023 D„rf”r fastade vi och s”kte hj„lp av v†r Gud, och han b”nh”rde oss. 008:024 Och jag avskilde tolv av de ”versta bland pr„sterna, s† ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br”der. 008:025 Och jag v„gde upp †t dem silvret och guldet och k„rlen, den g„rd till v†r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans r†dgivare och h”vdingar och av alla de israeliter som voro d„r. 008:026 Jag v„gde upp †t dem sex hundra femtio talenter silver j„mte silverk„rl till ett v„rde av ett hundra talenter, s† ock ett hundra talenter guld, 008:027 d„rtill tjugu b„gare av guld, till ett v„rde av tusen dariker, samt tv† k„rl av fin, gl„nsande koppar, dyrbara s†som guld. 008:028 Och jag sade till dem: ˝I „ren helgade †t HERREN, och k„rlen „ro helgade, och silvret och guldet „r en frivillig g†va †t HERREN, edra f„ders Gud. 008:029 S† vaken d„r”ver och bevaren det, till dess I f†n v„ga upp det i Jerusalem inf”r de ”versta bland pr„sterna och leviterna och de ”versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.˝ 008:030 D† togo pr„sterna och leviterna emot det uppv„gda, silvret och guldet och k„rlen, f”r att de skulle f”ra det till Jerusalem, till v†r Guds hus. 008:031 Och vi br”to upp fr†n Ahavastr”mmen p† tolfte dagen i f”rsta m†naden f”r att draga till Jerusalem; och v†r Guds hand var ”ver oss och r„ddade oss undan fiender och f”rs†t p† v„gen. 008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla d„r i tre dagar. 008:033 Men p† fj„rde dagen uppv„gdes silvret och guldet och k„rlen i v†r Guds hus, och ”verl„mnades †t pr„sten Meremot, Urias son, och j„mte honom †t Eleasar, Pinehas' son, och j„mte dessa †t leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som -- 008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d† upptecknad. 008:035 De landsflyktiga som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen offrade nu till br„nnoffer †t Israels Gud tolv tjurar f”r hela Israel, nittiosex v„durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till br„nnoffer †t HERREN. 008:036 Och de ”verl„mnade konungens p†bud †t konungens satraper och †t st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, och dessa g†vo underst”d †t folket och †t Guds hus. 009:001 Sedan allt detta hade skett, tr„dde n†gra av furstarna fram till mig och sade: ˝Varken folket i Israel eller pr„sterna och leviterna hava h†llit sig avskilda fr†n de fr„mmande folken, s†som tillb”rligt hade varit f”r de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kanan‚erna, hetiterna, periss‚erna, jebus‚erna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amor‚erna. 009:002 Ty av deras d”ttrar hava de tagit hustrur †t sig och †t sina s”ner, och s† har det heliga sl„ktet blandat sig med de fr„mmande folken; och furstarna och f”rest†ndarna hava varit de f”rsta att beg† s†dan otrohet.˝ 009:003 N„r jag nu h”rde detta, rev jag s”nder min livrock och min k†pa och ryckte av mig huvudh†r och sk„gg och blev sittande i djup sorg. 009:004 Och alla de som fruktade f”r vad Israels Gud hade talat mot s†dan otrohet som den de †terkomna f†ngarna hade beg†tt, de f”rsamlade sig till mig, under det att jag f”rblev sittande i min djupa sorg „nda till tiden f”r aftonoffret. 009:005 Men vid tiden f”r aftonoffret stod jag upp fr†n min bedr”velse och rev s”nder min livrock och min k†pa; d„refter f”ll jag ned p† mina kn„n och utr„ckte mina h„nder till HERREN, min Gud, 009:006 och sade: ˝Min Gud, jag sk„mmes och blyges f”r att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty v†ra missg„rningar hava v„xt oss ”ver huvudet, och v†r skuld „r stor allt upp till himmelen. 009:007 Fr†n v†ra f„ders dagar „nda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom v†ra missg„rningar hava vi, med v†ra konungar och pr„ster, blivit givna i fr„mmande konungars hand, och hava drabbats av sv„rd, f†ngenskap, plundring och skam, s†som det g†r oss „nnu i dag. 009:008 Men nu har ett litet ”gonblick n†d vederfarits oss fr†n HERREN, v†r Gud, s† att han har l†tit en r„ddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotf„ste p† sin heliga plats, f”r att han, v†r Gud, s† skulle l†ta ljus g† upp f”r v†ra ”gon och giva oss n†got litet andrum i v†r tr„ldom. 009:009 Ty tr„lar „ro vi, men i v†r tr„ldom har v†r Gud icke ”vergivit oss, utan han har l†tit oss finna n†d inf”r Persiens konungar, s† att de hava givit oss andrum till att uppr„tta v†r Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h„gnad plats i Juda och Jerusalem. 009:010 Och vad skola vi nu s„ga, o v†r Gud, efter allt detta? Vi hava ju ”vergivit dina bud, 009:011 dem som du gav genom dina tj„nare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, f”r att taga det i besittning, „r ett besmittat land, genom de fr„mmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det fr†n den ena „ndan till den andra. 009:012 S† given nu icke edra d”ttrar †t deras s”ner, och tagen icke deras d”ttrar till hustrur †t edra s”ner. Ja, I skolen aldrig fr†ga efter deras v„lf„rd och lycka -- detta p† det att I m†n bliva starka, s† att I f†n „ta av landets goda och l„mna det till besittning †t edra barn f”r ev„rdlig tid.' 009:013 Skulle vi v„l nu, efter allt vad som har kommit ”ver oss genom v†ra onda g„rningar och genom den stora skuld vi hava †dragit oss, och sedan du, v†r Gud, har skonat oss mer „n v†ra missg„rningar f”rtj„nade, och l†tit en skara av oss, s†dan som denna, bliva r„ddad -- 009:014 skulle vi v„l nu p† nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva s†dana styggelser? Skulle du d† icke vredgas p† oss, „nda d„rh„n att du f”rgjorde oss, s† att intet mer vore kvar och ingen r„ddning funnes? 009:015 HERRE, Israels Gud, du „r r„ttf„rdig, ty av oss har allenast blivit kvar en r„ddad skara, s†som i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi h„r i v†r skuld inf”r dig, ty vid s†dant kan ingen best† inf”r dig.˝ 010:001 D† nu Esra s† bad och bek„nde, d„r han l†g gr†tande framf”r Guds hus, f”rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, m„n, kvinnor och barn; ty ocks† folket gr„t bitterligen. 010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: ˝Ja, vi hava varit otrogna mot v†r Gud, i det att vi hava tagit till oss fr„mmande kvinnor fr†n de andra folken h„r i landet. Dock finnes „nnu hopp f”r Israel. 010:003 S† l†t oss nu sluta ett f”rbund med v†r Gud, att vi, i kraft av Herrens r†dslut och de m„ns som frukta f”r v†r Guds bud, vilja avl„gsna ifr†n oss alla s†dana kvinnor j„mte deras barn; s† b”r ju ske efter lagen. 010:004 St† upp, ty dig †ligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.˝ 010:005 D† stod Esra upp och tog en ed av de ”versta bland pr„sterna, leviterna och hela Israel, att de skulle g”ra s†som det var sagt; och de gingo eden. 010:006 Och Esra stod upp fr†n platsen framf”r Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n„r han hade kommit dit, kunde han varken „ta eller dricka; s† s”rjde han ”ver den otrohet som de †terkomna f†ngarna hade beg†tt. 010:007 Och man l„t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, att de skulle f”rsamla sig i Jerusalem; 010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen d„refter, i enlighet med furstarnas och de „ldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sj„lv skulle avskiljas fr†n de †terkomna f†ngarnas f”rsamling. 010:009 S† f”rsamlade sig d† alla Judas och Benjamins m„n i Jerusalem till den tredje dagen, det „r p† tjugonde dagen i nionde m†naden; och allt folket stannade p† den ”ppna platsen vid Guds hus, sk„lvande b†de p† grund av den sak som f”rel†g och p† grund av det starka regnet. 010:010 Och pr„sten Esra stod upp och sade till dem: ˝I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder fr„mmande kvinnor och d„rigenom ”kat Israels skuld. 010:011 Men bek„nnen det nu, HERREN, edra f„ders Gud, till pris, och g”ren hans vilja: skiljen eder fr†n de andra folken h„r i landet och fr†n de fr„mmande kvinnorna.˝ 010:012 D† svarade hela f”rsamlingen och sade med h”g r”st: ˝S†som du har sagt, s† tillkommer det oss att g”ra. 010:013 Men folket „r talrikt, och regntiden „r nu inne, och man kan icke st† h„rute; detta „rende kan ej heller avslutas p† en dag eller tv†, ty vi hava mycket f”rbrutit oss h„rutinnan. 010:014 M† d„rf”r v†ra furstar st† redo f”r hela f”rsamlingen, och m† alla i v†ra st„der, som hava tagit till sig fr„mmande kvinnor, infinna sig p† best„mda tider, och med dem de „ldste i var stad och domarna d„r, till dess att vi hava avv„nt ifr†n oss v†r Guds vredes gl”d i denna sak.˝ 010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, tr„dde upp h„remot, och Mesullam j„mte leviten Sabbetai underst”dde dem. 010:016 Men de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen gjorde s†som det var sagt. Och man uts†g pr„sten Esra och n†gra av huvudm„nnen f”r familjerna, efter de s„rskilda familjerna, alla namngivna; och p† f”rsta dagen i tionde m†naden satte de sig att rannsaka h„rom. 010:017 Och till f”rsta dagen i f”rsta m†naden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de m„n vilka hade tagit till sig fr„mmande kvinnor. 010:018 Bland pr„sternas s”ner befunnos f”ljande hava tagit till sig fr„mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans br”der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja, 010:019 vilka nu g†vo sin hand d„rp† att de skulle avl„gsna ifr†n sig sina kvinnor; och de skulle framb„ra en v„dur s†som skuldoffer f”r den skuld de hade †dragit sig; 010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja; 010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia; 010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa. 010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser; 010:024 av s†ngarna: Eljasib; av d”rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri. 010:025 Av det ”vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja; 010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia; 010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa; 010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai; 010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot; 010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse; 010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, 010:032 Benjamin, Malluk, Semarja; 010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei; 010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel, 010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi, 010:036 Vanja, Meremot, Eljasib, 010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu, 010:038 vidare Bani, Binnui, Simei, 010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja, 010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai, 010:041 Asarel, Selemja, Semarja, 010:042 Sallum, Amarja, Josef; 010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja. 010:044 Alla dessa hade tagit fr„mmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade f”tt barn. Book 16 Nehemja 001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, ber„ttelse. I m†naden Kisleu, i det tjugonde †ret, n„r jag var i Susans borg, 001:002 h„nde sig att Hanani, en av mina br”der, och n†gra andra m„n kommo fr†n Juda. Och jag fr†gade dem om judarna, den r„ddade skara som fanns kvar efter f†ngenskapen, och om Jerusalem. 001:003 De sade till mig: ˝De kvarblivna, de som efter f†ngenskapen finnas kvar i h”vdingd”met, lida stor n”d och sm„lek, och Jerusalems mur „r nedbruten, och dess portar „ro uppbr„nda i eld.˝ 001:004 N„r jag hade h”rt detta, satt jag gr†tande och s”rjande i flera dagar och fastade och bad inf”r himmelens Gud. 001:005 Och jag sade: ˝Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dem som „lska dig och h†lla dina bud, 001:006 l†t ditt ”ra akta h„rp†, och l†t dina ”gon vara ”ppna, och h”r din tj„nares b”n, den som jag nu beder inf”r dig b†de dag och natt, f”r Israels barn, dina tj„nare, i det att jag bek„nner Israels barns synder, dem som vi hava beg†tt mot dig; ty ocks† jag och min faders hus hava syndat. 001:007 Vi hava sv†rt f”rbrutit oss mot dig; vi hava icke h†llit de bud och stadgar och r„tter som du gav din tj„nare Mose. 001:008 Men t„nk p† det ord som du gav din tj„nare Mose, n„r du sade: 'Om I „ren otrogna, s† skall jag f”rstr” eder bland folken; 001:009 men om I v„nden om till mig och h†llen mina bud och g”ren efter dem, d† vill jag, om „n edra f”rdrivna vore vid himmelens „nda, likv„l f”rsamla dem d„rifr†n och l†ta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning †t mitt namn.' 001:010 De „ro ju dina tj„nare och ditt folk, som du har f”rlossat genom din stora kraft och din starka hand. 001:011 Ack Herre, l†t ditt ”ra akta p† din tj„nares b”n, ja, p† vad dina tj„nare bedja, de som vilja frukta ditt namn; l†t nu din tj„nare vara lyckosam och l†t honom finna barmh„rtighet inf”r denne man.˝ Jag var d† munsk„nk hos konungen. 002:001 I m†naden Nisan, i Artasastas tjugonde regerings†r, vid ett tillf„lle d† vin stod framsatt f”r konungen, tog jag vinet och gav det †t honom. Och jag hade icke f”rr visat mig sorgsen inf”r honom; 002:002 men nu sade konungen till mig: ˝Varf”r ser du s† sorgsen ut? Du „r ju icke sjuk; du m†ste hava n†gon hj„rtesorg.˝ D† blev jag ”verm†ttan h„pen. 002:003 Och jag sade till konungen: ˝M† konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, d† den stad d„r mina f„ders gravar „ro ligger ”de och dess portar „ro f”rt„rda av eld?˝ 002:004 Konungen sade till mig: ˝Vad „r det d† du beg„r?˝ D† bad jag en b”n till himmelens Gud 002:005 och sade till konungen: ˝Om det s† t„ckes konungen, och om du finner behag i din tj„nare, s† beder jag att du ville l†ta mig fara till Juda, till den stad d„r mina f„ders gravar „ro, p† det att jag †ter m† bygga upp den.˝ 002:006 D† fr†gade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: ˝Huru l„nge kan din resa r„cka, och n„r kan du komma tillbaka?˝ D† det nu allts† t„cktes konungen att l†ta mig fara, uppgav jag f”r honom en best„md tid. 002:007 Och jag sade till konungen: ˝Om det s† t„ckes konungen, s† m† brev givas mig till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, att de l†ta mig fara d„rigenom, till dess jag kommer till Juda, 002:008 s† ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ”ver den kungliga skogsparken, att han l†ter mig f† virke f”r att d„rmed timra upp portarna till borgen som h”r till templet, „vensom virke till stadsmuren, s† ock till det hus d„r jag sj„lv skall hava min bostad.˝ Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var ”ver mig. 002:009 N„r jag s† kom till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade s„nt med mig h„rh”vitsm„n och ryttare. 002:010 Men d† horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj„nstemannen, h”rde detta, f”rtr”t det dem h”geligen att n†gon hade kommit f”r att se Israels barn till godo. 002:011 N„r jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit d„r i tre dagar, 002:012 stod jag upp om natten j„mte n†gra f† m„n, utan att hava omtalat f”r n†gon m„nniska vad min Gud ingav mig i hj„rtat att g”ra f”r Jerusalem; och det djur som jag red p† var det enda jag hade med mig. 002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakk„llan och Dyngporten och bes†g Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro f”rt„rda av eld. 002:014 Och jag drog vidare till K„llporten och till Konungsdammen, men d„r var det icke m”jligt f”r djuret att komma fram med mig. 002:015 D† begav jag mig uppf”r dalen om natten och bes†g muren och v„nde sedan †ter in genom Dalporten och kom s† tillbaka. 002:016 Och f”rest†ndarna hade icke f†tt veta vart jag hade g†tt, och vad jag ville g”ra, ty jag hade „nnu icke omtalat n†got f”r judarna, pr„sterna, „dlingarna, f”rest†ndarna och de ”vriga, som skulle f† med arbetet att g”ra. 002:017 Men nu sade jag till dem: ˝I sen sj„lva i vilken n”d vi „ro, huru Jerusalem ligger ”de, och huru dess portar „ro uppbr„nda i eld. V„lan d†, l†t oss bygga upp Jerusalems mur, f”r att vi icke l„ngre m† vara till sm„lek.˝ 002:018 Och jag omtalade f”r dem huru min Guds hand hade varit mig n†dig, s† ock vad konungen hade lovat mig. D† sade de: ˝Vi vilja st† upp och bygga.˝ Och de togo mod till sig f”r det goda verket. 002:019 Men n„r horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj„nstemannen, och araben Gesem h”rde detta, bespottade de oss och visade f”rakt f”r oss; och de sade: ˝Vad „r det I g”ren? Viljen I s„tta eder upp mot konungen?˝ 002:020 D† gav jag dem detta svar: ˝Himmelens Gud skall l†ta det g† oss v„l, och vi, hans tj„nare, vilja st† upp och bygga; men I haven ingen del eller r„tt eller †minnelse i Jerusalem.˝ 003:001 Och ”verstepr„sten Eljasib och hans br”der, pr„sterna, stodo upp och byggde F†rporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in d”rrarna. Vidare byggde de „nda fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. 003:002 D„rbredvid byggde Jerikos m„n; och d„rbredvid byggde Sackur, Imris son. 003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. 003:004 D„rbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p† att s„tta muren i st†nd; d„rbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och d„rbredvid arbetade Sadok, Baanas son. 003:005 D„rbredvid arbetade tekoaiterna, men de f”rn„msta bland dem ville icke b”ja sin hals till att tj„na sin Herre. 003:006 Gamla porten sattes i st†nd av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. 003:007 D„rbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon j„mte m„nnen fr†n Gibeon och Mispa, som lydde under st†th†llaren i landet p† andra sidan floden. 003:008 D„rbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, j„mte guldsmederna; och d„rbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det n„stf”ljande stycket av Jerusalem l„t man vara, „nda till Breda muren. 003:009 D„rbredvid arbetade Refaja, Hurs son, h”vdingen ”ver ena h„lften av Jerusalems omr†de. 003:010 D„rbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och d„rbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son. 003:011 En annan str„cka sattes i st†nd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och d„rj„mte Ugnstornet. 003:012 D„rbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, h”vdingen ”ver andra h„lften av Jerusalems omr†de, han sj„lv med sina d”ttrar. 003:013 Dalporten sattes i st†nd av Hanun och Sanoas inv†nare; de byggde upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar p† muren, „nda fram till Dyngporten. 003:014 Och Dyngporten sattes i st†nd av Malkia, Rekabs son, h”vdingen ”ver Bet-Hackerems omr†de; han byggde upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. 003:015 Och K„llporten sattes i st†nd av Sallun, Kol-Hoses son, h”vdingen ”ver Mispas omr†de; han byggde upp den och lade tak d„rp† och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga tr„dg†rden, „nda fram till trapporna som f”ra ned fr†n Davids stad. 003:016 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Nehemja, Asbuks son, h”vdingen ”ver ena h„lften av Bet-Surs omr†de, n„mligen stycket „nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den gr„vda dammen och till Hj„ltehuset. 003:017 D„rn„st arbetade leviterna under Rehum, Banis son; d„rbredvid arbetade Hasabja, h”vdingen ”ver ena h„lften av Kegilas omr†de, f”r sitt omr†de. 003:018 D„rn„st arbetade deras br”der under Bavai, Henadads son, h”vdingen ”ver andra h„lften av Kegilas omr†de. 003:019 D„rbredvid sattes en annan str„cka i st†nd av Eser, Jesuas son, h”vdingen ”ver Mispa, n„mligen fr†n platsen mitt emot uppg†ngen till tyghuset i Vinkeln. 003:020 D„rn„st sattes, under ivrigt arbete, en annan str„cka i st†nd av Baruk, Sabbais son, fr†n Vinkeln „nda fram till ing†ngen till ”verstepr„sten Eljasibs hus. 003:021 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Meremot, son till Uria, son till Hackos, fr†n ing†ngen till Eljasibs hus „nda dit d„r Eljasibs hus slutar. 003:022 D„rn„st arbetade pr„sterna, m„nnen fr†n Jordansl„tten. 003:023 D„rn„st arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; d„rn„st arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 003:024 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Binnui, Henadads son, fr†n Asarjas hus „nda fram till Vinkeln och vidare fram till H”rnet. 003:025 Palal, Usais son, satte i st†nd stycket fr†n platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut fr†n det ”vre konungshuset, vid f„ngelseg†rden; d„rn„st kom Pedaja, Pareos' son. 003:026 (Men tempeltr„larna bodde p† Ofel „nda fram till platsen mitt emot Vattenporten mot ”ster och det utskjutande tornet.) 003:027 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av tekoaiterna, fr†n platsen mitt emot det stora utskjutande tornet „nda fram till Ofelmuren. 003:028 Ovanf”r H„stporten arbetade pr„sterna, var och en mitt emot sitt eget hus. 003:029 D„rn„st arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och d„rn„st arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid ™stra porten. 003:030 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sj„tte son; d„rn„st arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 003:031 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Malkia, en av guldsmederna, „nda fram till tempeltr„larnas och k”pm„nnens hus, mitt emot M”nstringsporten och vidare fram till H”rnsalen. 003:032 Och mellan H”rnsalen och F†rporten arbetade guldsmederna och k”pm„nnen p† att s„tta muren i st†nd. 004:001 N„r nu Sanballat h”rde att vi h”llo p† att bygga upp muren, vredgades han och blev h”geligen f”rt”rnad. Och han bespottade judarna 004:002 och talade s† inf”r sina br”der och inf”r Samariens krigsfolk: ˝Vad „r det dessa vanm„ktiga judar g”ra? Skall man l†ta dem h†llas? Skola de f† offra? Skola de kanh„nda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv †t stenarna i grush”garna, d„r de ligga f”rbr„nda?˝ 004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: ˝Huru de „n bygga, skall dock en r„v komma deras stenmur att r„mna, blott han hoppar upp p† den.˝ 004:004 H”r, v†r Gud, huru f”raktade vi „ro. L†t deras sm„delser falla tillbaka p† deras egna huvuden. Ja, l†t dem bliva utplundrade i ett land dit de f”ras s†som f†ngar. 004:005 ™verskyl icke deras missg„rningar, och l†t deras synd icke varda utpl†nad ur din †syn, eftersom de hava varit de byggande till f”rargelse. 004:006 Och vi byggde p† muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva h”jd; och folket arbetade med gott mod. 004:007 Men n„r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna h”rde att man alltj„mt h”ll p† med att laga upp Jerusalems murar, och att r„mnorna begynte igent„ppas, d† blevo de mycket vreda. 004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att g† †stad och angripa Jerusalem och st”ra folket i deras arbete. 004:009 D† b†do vi till v†r Gud; och vi l„to h†lla vakt mot dem b†de dag och natt f”r att skydda oss mot dem. 004:010 Men judarna sade: ˝B„rarnas kraft sviker, och gruset „r alltf”r mycket; vi f”rm† icke mer att bygga p† muren.˝ 004:011 V†ra ov„nner †ter sade: ˝Innan de f† veta eller se n†got, skola vi st† mitt ibland dem och dr„pa dem; s† skola vi g”ra slut p† arbetet.˝ 004:012 N„r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr†n alla h†ll uppmanade oss, v„l tio g†nger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem, 004:013 d† st„llde jag upp folket i de l„gsta och mest ”ppna delarna av staden bakom muren; jag st„llde upp dem efter sl„kter, med sina sv„rd, spjut och b†gar. 004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till „dlingarna och f”rest†ndarna och det ”vriga folket: ˝Frukten icke f”r dem; t„nken p† Herren, den store och fruktansv„rde, och striden f”r edra br”der, edra s”ner och d”ttrar, edra hustrur och edra hus.˝ 004:015 Sedan v†ra fiender s†lunda hade f†tt f”rnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras r†d om intet, kunde vi alla v„nda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. 004:016 Fr†n den dagen var ena h„lften av mina tj„nare sysselsatt med arbetet, under det att andra h„lften stod v„pnad med sina spjut, sk”ldar, b†gar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus. 004:017 De som byggde p† muren och de som lassade p† och buro b”rdor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra h”llo de vapnet. 004:018 Och de som byggde hade var och en sitt sv„rd bundet vid sin l„nd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunbl†sare. 004:019 Jag hade n„mligen sagt till „dlingarna och f”rest†ndarna och det ”vriga folket: ˝Arbetet „r stort och vidstr„ckt, och vi „ro spridda ”ver muren, l†ngt ifr†n varandra. 004:020 D„r I nu h”ren basunen ljuda, dit skolen I f”rsamla eder till oss; v†r Gud skall strida f”r oss.˝ 004:021 S† gjorde ock vi v†rt arbete, under det att h„lften av folket stod v„pnad med sina spjut fr†n morgonrodnadens uppg†ng, till dess att stj„rnorna kommo fram. 004:022 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tj„nare skulle stanna ”ver natten inne i Jerusalem, s† att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete. 004:023 Och varken jag eller mina br”der eller mina tj„nare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kl„derna; vapnen h”llos av var och en f”r lika n”dv„ndiga som vatten. 005:001 Och m„nnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska br”der. 005:002 N†gra sade: ˝Vi med v†ra s”ner och d”ttrar „ro m†nga; l†t oss f† s„d, s† att vi hava att „ta och kunna bliva vid liv.˝ 005:003 Och n†gra sade: ˝V†ra †krar, ving†rdar och hus m†ste vi pants„tta; l†t oss f† s„d till att stilla v†r hunger.˝ 005:004 Och andra sade: ˝Vi hava m†st l†na penningar p† v†ra †krar och ving†rdar till skatten †t konungen. 005:005 Nu „ro ju v†ra kroppar lika goda som v†ra br”ders kroppar, och v†ra barn lika goda som deras barn; men „nd† m†ste vi giva v†ra s”ner och d”ttrar i tr„ldom, ja, n†gra av v†ra d”ttrar hava redan blivit givna i tr„ldom, utan att vi f”rm† g”ra n†got d„rvid, eftersom v†ra †krar och ving†rdar „ro i andras h„nder.˝ 005:006 N„r jag nu h”rde deras rop och h”rde dessa ord, blev jag mycket vred. 005:007 Och sedan jag hade g†tt till r†ds med mig sj„lv, f”rebr†dde jag „dlingarna och f”rest†ndarna och sade till dem: ˝Det „r ocker I bedriven mot varandra.˝ D„refter sammankallade jag en stor folkf”rsamling emot dem. 005:008 Och jag sade till dem: ˝Vi hava efter f”rm†ga frik”pt v†ra judiska br”der som voro s†lda †t hedningarna. Skolen nu I s„lja edra br”der? Skola de beh”va s„lja sig †t oss?˝ D† tego de och hade intet att svara. 005:009 Och jag sade: ˝Vad I g”ren „r icke r„tt. I borden ju vandra i v†r Guds fruktan, s† att v†ra fiender, hedningarna, ej finge orsak att sm„da oss. 005:010 Ocks† jag och mina br”der och mina tj„nare hava penningar och s„d att fordra av dem; l†t oss nu avst† fr†n v†r fordran. 005:011 Given dem redan i dag tillbaka deras †krar, ving†rdar, olivplanteringar och hus, och sk„nken efter den r„nta p† penningarna, p† s„den, p† vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.˝ 005:012 De svarade: ˝Vi vilja giva det tillbaka och icke utkr„va n†got av dem; vi vilja g”ra s†som du har sagt.˝ Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat pr„sterna, att de skulle g”ra s†. 005:013 D„rj„mte skakade jag f†nget p† min mantel och sade: ˝Var och en som icke h†ller detta sitt ord, honom m† Gud s† skaka bort ifr†n hans hus och hans gods; ja, varde han s† utskakad och tom p† allt.˝ Och hela f”rsamlingen sade: ˝Amen˝, och lovade HERREN. D„refter gjorde folket s†som det var sagt. 005:014 Ytterligare „r att n„mna att fr†n den dag d† jag f”rordnades att vara st†th†llare ”ver dem i Juda land, allts† fr†n Artasastas tjugonde regerings†r „nda till hans trettioandra, tolv hela †r, varken jag eller mina br”der †to av st†th†llarkosten. 005:015 De f”rra st†th†llarna, de som hade varit f”re mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett v„rde av mer „n fyrtio siklar silver, och j„mv„l deras tj„nare hade f”rfarit h†rt mot folket. Men s† gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud. 005:016 Dessutom h”ll jag i att arbeta p† muren, och ingen †ker k”pte vi oss; och alla mina tj„nare voro f”rsamlade vid arbetet d„r. 005:017 Och av judarna och deras f”rest†ndare †to ett hundra femtio man vid mitt bord, f”rutom dem som kommo till oss ifr†n folken runt omkring oss. 005:018 Och vad som tillreddes f”r var dag, n„mligen en oxe och sex uts”kta f†r, f”rutom f†glar, det tillreddes p† min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likv„l kr„vde jag icke ut st†th†llarkosten, eftersom arbetet tyngde s† sv†rt p† folket. 005:019 T„nk, min Gud, p† allt vad jag har gjort f”r detta folk, och r„kna mig det till godo! 006:001 N„r nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och v†ra ”vriga fiender h”rde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns n†gon r„mna i den -- om jag ock vid den tiden „nnu icke hade satt in d”rrar i portarna -- 006:002 d† s„nde Sanballat och Gesem bud till mig och l„to s„ga: ˝Kom, l†t oss tr„da tillsammans i Kefirim i Onos dal.˝ De t„nkte n„mligen g”ra mig n†got ont. 006:003 Men jag skickade bud till dem och l„t s„ga: ˝Jag har ett stort arbete f”r h„nder och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, s†som dock m†ste ske, om jag l„mnade det och komme ned till eder.˝ 006:004 Och de s„nde samma bud till mig fyra g†nger; men var g†ng gav jag dem samma svar som f”rut. 006:005 D† s„nde Sanballat f”r femte g†ngen till mig sin tj„nare med samma bud, och denne hade nu med sig ett ”ppet brev. 006:006 D„ri var skrivet: ˝Det f”rljudes bland folken, och p†st†s j„mv„l av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det „r d„rf”r du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- s†dant s„ger man. 006:007 Du l„r ock hava best„llt profeter som i Jerusalem skola utropa och f”rkunna att du „r konung i Juda. Eftersom nu konungen nog f†r h”ra talas h„rom, d„rf”r m† du nu komma, s† att vi f† r†dsl† med varandra.˝ 006:008 D† s„nde jag bud till honom och l„t svara: ˝Intet av det du s„ger har n†gon grund, utan det „r dina egna p†fund.˝ 006:009 De ville n„mligen alla skr„mma oss, i tanke att vi d† skulle f”rlora allt mod till arbetet, och att detta s† skulle bliva ogjort. Styrk du nu i st„llet mitt mod! 006:010 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han h”ll sig d† inne. Och han sade: ˝L†t oss tillsammans g† till Guds hus, in i templet, och sedan st„nga igen templets d”rrar. Ty de skola komma f”r att dr„pa dig; om natten skola de komma f”r att dr„pa dig.˝ 006:011 Men jag svarade: ˝Skulle en man s†dan som jag vilja fly? Eller kan v„l en man av mitt slag g† in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke g† dit.˝ 006:012 Jag f”rstod n„mligen att Gud icke hade s„nt honom, utan att han f”reb†dade mig s†dant, blott d„rf”r att Tobia och Sanballat hade lejt honom. 006:013 Han var lejd, f”r att jag skulle l†ta skr„mma mig till att g”ra s†som han sade och d„rmed f”rsynda mig; p† detta s„tt ville de framkalla ont rykte om mig, f”r att sedan kunna sm„da mig. 006:014 T„nk, min Gud p† Tobia, „vensom Sanballat, efter dessa hans g„rningar, s† ock p† profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skr„mma mig! 006:015 Och muren blev f„rdig p† tjugufemte dagen i m†naden Elul, efter femtiotv† dagar. 006:016 N„r nu alla v†ra fiender h”rde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och s†go att de hade kommit illa till korta; ty de f”rstodo nu att detta arbete var v†r Guds verk. 006:017 Vid denna tid s„nde ock Juda „dlingar m†nga brev till Tobia, och brev fr†n Tobia ankommo ock till dem. 006:018 Ty m†nga i Juda voro genom ed f”rbundna med honom; han var n„mligen m†g till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. 006:019 Dessa pl„gade ocks† inf”r mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia s„nde ock brev f”r att skr„mma mig. 007:001 N„r nu muren var uppbyggd, satte jag in d”rrarna; och d”rrvaktare, s†ngare och leviter blevo anst„llda. 007:002 Och till bef„lhavare ”ver Jerusalem satte jag min broder Hanani j„mte Hananja, h”vitsman i borgen, ty denne h”lls f”r en p†litlig man och var gudfruktig mer „n m†nga andra. 007:003 Och jag sade till dem: ˝Jerusalems portar m† icke ”ppnas, f”rr„n solen „r h”gt uppe; och medan vakten „nnu st†r kvar, skall man st„nga d”rrarna och s„tta bommarna f”r. Och I skolen st„lla ut vakter av Jerusalems inv†nare, var och en p† hans post, s† att envar f†r st† framf”r sitt eget hus.˝ 007:004 Och staden var vidstr„ckt och stor, men d„r fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda. 007:005 Och min Gud ingav mig i hj„rtat att jag skulle f”rsamla „dlingarna, f”rest†ndarna och folket f”r att upptecknas i sl„ktregister. D† fann jag sl„ktf”rteckningen ”ver dem som f”rst hade dragit upp, och jag fann d„ri s† skrivet: 007:006 ˝Dessa voro de m„n fr†n h”vdingd”met, som drogo upp ur den landsflykt och f†ngenskap till vilken de hade blivit bortf”rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v„nde tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad, 007:007 i det att de f”ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet m„n av Israels meniga folk: 007:008 Pareos' barn: tv† tusen ett hundra sjuttiotv†; 007:009 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv†; 007:010 Aras barn: sex hundra femtiotv†; 007:011 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv† tusen †tta hundra aderton; 007:012 Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 007:013 Sattus barn: †tta hundra fyrtiofem; 007:014 Sackais barn: sju hundra sextio; 007:015 Binnuis barn: sex hundra fyrtio†tta; 007:016 Bebais barn: sex hundra tjugu†tta; 007:017 Asgads barn: tv† tusen tre hundra tjugutv†; 007:018 Adonikams barn: sex hundra sextiosju; 007:019 Bigvais barn: tv† tusen sextiosju; 007:020 Adins barn: sex hundra femtiofem; 007:021 Aters barn av Hiskia: nittio†tta; 007:022 Hasums barn: tre hundra tjugu†tta; 007:023 Besais barn: tre hundra tjugufyra; 007:024 Harifs barn: ett hundra tolv; 007:025 Gibeons barn: nittiofem; 007:026 m„nnen fr†n Bet-Lehem och Netofa: ett hundra †ttio†tta; 007:027 m„nnen fr†n Anatot: ett hundra tjugu†tta; 007:028 m„nnen fr†n Bet-Asmavet: fyrtiotv†; 007:029 m„nnen fr†n Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre; 007:030 m„nnen fr†n Rama och Geba: sex hundra tjuguen; 007:031 m„nnen fr†n Mikmas: ett hundra tjugutv†; 007:032 m„nnen fr†n Betel och Ai: ett hundra tjugutre; 007:033 m„nnen fr†n det andra Nebo: femtiotv†; 007:034 den andre Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 007:035 Harims barn: tre hundra tjugu; 007:036 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 007:037 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen; 007:038 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio. 007:039 Av pr„sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 007:040 Immers barn: ett tusen femtiotv†; 007:041 Pashurs barn: ett tusen tv† hundra fyrtiosju; 007:042 Harims barn: ett tusen sjutton. 007:043 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra; 007:044 av s†ngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtio†tta; 007:045 av d”rrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettio†tta. 007:046 Av tempeltr„larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 007:047 Keros' barn, Sias barn, Padons barn, 007:048 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn, 007:049 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, 007:050 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, 007:051 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn, 007:052 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn, 007:053 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 007:054 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 007:055 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 007:056 Nesias barn, Hatifas barn. 007:057 Av Salomos tj„nares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn, 007:058 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 007:059 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn. 007:060 Tempeltr„larna och Salomos tj„nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv†. 007:061 Och dessa voro de som drogo †stad fr†n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl„kt, och huruvida de voro av Israel: 007:062 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv†. 007:063 Och av pr„sterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d”ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 007:064 Dessa s”kte efter sina sl„ktregister, men man kunde icke finna dem; d„rf”r blevo de s†som ov„rdiga uteslutna fr†n pr„stad”met. 007:065 Och st†th†llaren tillsade dem att de icke skulle f† „ta av det h”gheliga, f”rr„n en pr„st uppstode med urim och tummim. 007:066 Hela f”rsamlingen utgjorde sammanr„knad fyrtiotv† tusen tre hundra sextio, 007:067 f”rutom deras tj„nare och tj„narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h”rde tv† hundra fyrtiofem s†ngare och s†ngerskor. 007:068 007:069 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu †snor. 007:070 Och somliga bland huvudm„nnen f”r familjerna g†vo sk„nker till arbetet. St†th†llaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, d„rtill femtio sk†lar och fem hundra trettio pr„sterliga livkl„dnader. 007:071 Och somliga bland huvudm„nnen f”r familjerna g†vo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv† tusen tv† hundra minor. 007:072 Och det ”vriga folkets g†vor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver tv† tusen minor, s† ock sextiosju pr„sterliga livkl„dnader. 007:073 Och pr„sterna, leviterna, d”rrvaktarna, s†ngarna, en del av meniga folket samt tempeltr„larna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina st„der.˝ 008:001 N„r sjunde m†naden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina st„der, f”rsamlade sig folket, alla s†som en man, p† den ”ppna platsen framf”r Vattenporten; och de b†do Esra, den skriftl„rde, att h„mta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit †t Israel. 008:002 D† framlade pr„sten Esra lagen f”r f”rsamlingen, f”r b†de m„n och kvinnor, alla som kunde f”rst† vad de h”rde; detta var p† f”rsta dagen i sjunde m†naden. 008:003 Och han f”rel„ste d„rur vid den ”ppna platsen framf”r Vattenporten, fr†n dagningen till middagen, f”r m„n och kvinnor, dem som kunde f”rst† det; och allt folket lyssnade till lagboken. 008:004 Och Esra, den skriftl„rde, stod p† en h”g tr„st„llning som man hade gjort f”r det „ndam†let; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p† hans h”gra sida, och till v„nster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam. 008:005 Och Esra ”ppnade boken, s† att allt folket s†g det, ty han stod h”gre „n allt folket; och n„r han ”ppnade den, stod allt folket upp. 008:006 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: ˝Amen, Amen˝, med uppr„ckta h„nder; och de b”jde sig ned och tillb†do HERREN med ansiktet mot jorden. 008:007 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod d„r, var och en p† sin plats. 008:008 Och de f”rel„ste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, s† att man f”rstod det som l„stes. 008:009 Och Nehemja, han som var st†th†llare, och pr„sten Esra, den skriftl„rde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: ˝Denna dag „r helgad †t HERREN, eder Gud; s”rjen icke och gr†ten icke.˝ Ty allt folket gr„t, n„r de h”rde lagens ord. 008:010 Och han sade ytterligare till dem: ˝G†n bort och „ten eder b„sta mat och dricken edert s”taste vin, och s„nden omkring g†vor d„rav till dem som icke hava n†got tillrett †t sig, ty denna dag „r helgad †t v†r Herre. Och varen icke bedr”vade, ty fr”jd i HERREN „r eder starkhet.˝ 008:011 Ocks† leviterna lugnade allt folket och sade: ˝Varen stilla, ty dagen „r helig; varen icke bedr”vade.˝ 008:012 Och allt folket gick bort och †t och drack; de s„nde ock omkring g†vor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat p† det som man hade kungjort f”r dem. 008:013 Dagen d„refter f”rsamlade sig huvudm„nnen f”r hela folkets familjer, s† ock pr„sterna och leviterna, till Esra, den skriftl„rde, f”r att giva n„rmare akt p† lagens ord. 008:014 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i l”vhyddor under h”gtiden i sjunde m†naden, 008:015 och att man skulle kung”ra och l†ta utropa i alla deras st„der och i Jerusalem och s„ga: ˝G†n ut p† bergen och h„mten l”v av olivtr„d, planterade eller vilda, och l”v av myrten, palmtr„d och andra lummiga tr„d, och g”ren l”vhyddor, s†som det „r f”reskrivet.˝ 008:016 D† gick folket ut och h„mtade s†dant och gjorde sig hyddor p† tak och p† g†rdar, var och en †t sig, s† ock p† g†rdarna till Guds hus och p† den ”ppna platsen vid Vattenporten och p† den ”ppna platsen vid Efraimsporten. 008:017 Och hela f”rsamlingen, s† m†nga som hade kommit tillbaka ifr†n f†ngenskapen, gjorde sig l”vhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty fr†n Jesuas, Nuns sons, dagar „nda till den dagen hade Israels barn icke gjort s†. Och d„r r†dde mycket stor gl„dje. 008:018 Och man f”rel„ste ur Guds lagbok var dag, fr†n den f”rsta dagen till den sista. Och de h”llo h”gtid i sju dagar, och p† †ttonde dagen h”lls en h”gtidsf”rsamling p† f”reskrivet s„tt. 009:001 Men p† tjugufj„rde dagen i samma m†nad f”rsamlade sig Israels barn och h”llo fasta och kl„dde sig i sorgdr„kt och str”dde jord p† sina huvuden. 009:002 Och de som voro av Israels sl„kt avskilde sig fr†n alla fr„mlingar och tr„dde s† fram och bek„nde sina synder och sina f„ders missg„rningar. 009:003 Och de stodo upp, var och en p† sin plats, och man f”rel„ste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fj„rdedel av dagen; och under en annan fj„rdedel bek„nde de sina synder och tillb†do HERREN, sin Gud. 009:004 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani tr„dde upp p† leviternas upph”jning och ropade med h”g r”st till HERREN, sin Gud. 009:005 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: ˝St†n upp och loven HERREN, eder Gud, fr†n evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt h„rliga namn, som „r upph”jt ”ver allt lov och pris. 009:006 Du allena „r HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras h„rskara, jorden och allt vad d„rp† „r, haven och allt vad som „r i dem, och det „r du som beh†ller det allt vid liv; och himmelens h„rskara tillbeder dig. 009:007 Du „r HERREN Gud, som utvalde Abram och f”rde honom ut fr†n det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. 009:008 Och du fann hans hj„rta fast i tron inf”r dig, och du sl”t med honom det f”rbundet att du skulle giva †t hans s„d kanan‚ernas, hetiternas, amor‚ernas, periss‚ernas, jebus‚ernas och girgas‚ernas land, ja, giva det †t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du „r r„ttf„rdig. 009:009 Och du s†g till v†ra f„ders betryck i Egypten och h”rde deras rop vid R”da havet. 009:010 Du gjorde tecken och under p† Farao och p† alla hans tj„nare och p† allt folket i hans land; ty du f”rnam att dessa handlade ”vermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som „r detsamma „n i dag. 009:011 Havet kl”v du itu f”r dem, s† att de gingo mitt igenom havet p† torr mark; men deras f”rf”ljare l„t du sjunka i djupet s†som stenar, i v„ldiga vatten. 009:012 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, f”r att lysa dem p† den v„g de skulle g†. 009:013 Och du steg ned p† berget Sinai och talade till dem fr†n himmelen och gav dem r„ttf„rdiga r„tter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. 009:014 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tj„nare Mose. 009:015 Och du gav dem br”d fr†n himmelen, n„r de hungrade, och l„t vatten komma ut ur klippan, n„r de t”rstade; och du tillsade dem att g† och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva †t dem. 009:016 Men v†ra f„der, de voro ”vermodiga; de voro h†rdnackade, s† att de icke h”rde p† dina bud. 009:017 De ville icke h”ra och t„nkte icke p† de under som du hade gjort med dem, utan voro h†rdnackade och valde i sin genstr„vighet en anf”rare, f”r att v„nda tillbaka till sin tr„ldom. Men du „r en f”rl†tande Gud, n†dig och barmh„rtig, l†ngmodig och stor i mildhet; och du ”vergav dem icke. 009:018 Nej, fast„n de gjorde †t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta „r din Gud, han som har f”rt dig upp ur Egypten', och fast„n de gjorde sig skyldiga till stora h„delser, 009:019 s† ”vergav du dem likv„l icke i ”knen, efter din stora barmh„rtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifr†n dem, utan ledde dem p† v„gen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p† den v„g de skulle g†. 009:020 Din gode Ande s„nde du att undervisa dem, och ditt manna f”rv„grade du icke deras mun, och vatten gav du dem, n„r de t”rstade. 009:021 I fyrtio †r f”rs”rjde du dem i ”knen, s† att intet fattades dem; deras kl„der blevo icke utslitna, och deras f”tter svullnade icke. 009:022 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter †t dem p† skilda h†ll; och de intogo Sihons land, det land som tillh”rde konungen i Hesbon, och det land som tillh”rde Og, konungen i Basan 009:023 Och du l„t deras barn bliva talrika s†som stj„rnorna p† himmelen, och f”rde dem in i det land varom du hade sagt till deras f„der att de skulle komma dit och taga det i besittning. 009:024 S† kommo d† barnen och togo landet i besittning, och du kuvade f”r dem landets inbyggare, kanan‚erna, och gav dessa i deras hand, b†de konungarna och folken d„r i landet, s† att de gjorde med dem vad de ville. 009:025 Och de intogo bef„sta st„der och ett b”rdigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, ving†rdar, olivplanteringar och frukttr„d i myckenhet; och de †to och blevo m„tta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda. 009:026 Men de blevo genstr„viga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dr„pte dina profeter, som varnade dem och ville omv„nda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora h„delser. 009:027 D† gav du dem i deras ov„nners hand, s† att dessa f”rtryckte dem; men n„r de i sin n”ds tid ropade till dig, h”rde du det fr†n himmelen, och efter din stora barmh„rtighet gav du dem fr„lsare, som fr„lste dem ur deras ov„nners hand. 009:028 N„r de s† kommo till ro, gjorde de †ter vad ont var inf”r dig. D† ”verl„mnade du dem i deras fienders hand, s† att dessa fingo r†da ”ver dem; men n„r de †ter ropade till dig, d† h”rde du det fr†n himmelen och r„ddade dem efter din barmh„rtighet, m†nga g†nger. 009:029 Och du varnade dem och ville omv„nda dem till din lag; men de voro ”vermodiga och h”rde icke p† dina bud, utan syndade mot dina r„tter, om vilka det g„ller att den m„nniska som g”r efter dem f†r leva genom dem; de spj„rnade emot i genstr„vighet och voro h†rdnackade och ville icke h”ra. 009:030 Du hade f”rdrag med dem i m†nga †r och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke d„rtill; d† gav du dem i de fr„mmande folkens hand. 009:031 Men i din stora barmh„rtighet gjorde du icke alldeles „nde p† dem och ”vergav dem icke; ty du „r en n†dig och barmh„rtig Gud. 009:032 Och nu, v†r Gud, du store, v„ldige och fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d, nu m† du icke akta f”r ringa all den vederm”da som har tr„ffat oss, v†ra konungar, v†ra furstar, v†ra pr„ster, v†ra f„der och hela ditt folk, ifr†n de assyriska konungarnas dagar „nda till denna dag. 009:033 Nej, du „r r„ttf„rdig vid allt det som har kommit ”ver oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga. 009:034 Och v†ra konungar, v†ra furstar, v†ra pr„ster och v†ra f„der hava icke gjort efter din lag och icke aktat p† dina bud och p† de varningar som du har l†tit komma till dem. 009:035 Och fast„n de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och b”rdiga land som du hade uppl†tit f”r dem, hava de „nd† icke tj„nat dig och icke omv„nt sig fr†n sina onda g„rningar. 009:036 Se, vi „ro nu andras tj„nare; i det land som du gav †t v†ra f„der, f”r att de skulle „ta dess frukt och dess goda, just d„r „ro vi andras tj„nare, 009:037 och sin rika avkastning giver det †t de konungar som du f”r v†ra synders skull har satt ”ver oss. Och de r†da ”ver v†ra kroppar och v†r boskap s†som de vilja, och vi „ro i stor n”d.˝ 010:038 P† grund av allt detta sl”to vi ett fast f”rbund och uppsatte det skriftligen; och p† skrivelsen, som f”rs†gs med sigill, stodo v†ra furstars, v†ra leviters och v†ra pr„sters namn. 010:001 F”ljande namn stodo p† skrivelserna som buro sigillen: Nehemja, st†th†llaren, Hakaljas son, och Sidkia, 010:002 Seraja, Asarja, Jeremia, 010:003 Pashur, Amarja, Malkia, 010:004 Hattus, Sebanja, Malluk, 010:005 Harim, Meremot, Obadja, 010:006 Daniel, Ginneton, Baruk, 010:007 Mesullam, Abia, Mijamin, 010:008 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro pr„sterna. 010:009 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn, Kadmiel, 010:010 s† ock deras br”der: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 010:011 Mika, Rehob, Hasabja, 010:012 Sackur, Serebja, Sebanja, 010:013 Hodia, Bani och Beninu. 010:014 Folkets huvudm„n voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, 010:015 Bunni, Asgad, Bebai, 010:016 Adonia, Bigvai, Adin, 010:017 Ater, Hiskia, Assur, 010:018 Hodia, Hasum, Besai, 010:019 Harif, Anatot, Nobai, 010:020 Magpias, Mesullam, Hesir, 010:021 Mesesabel, Sadok, Jaddua, 010:022 Pelatja, Hanan, Anaja, 010:023 Hosea, Hananja, Hassub, 010:024 Hallohes, Pilha, Sobek, 010:025 Rehum, Hasabna, Maaseja, 010:026 Ahia, Hanan, Anan, 010:027 Malluk, Harim och Baana. 010:028 Och det ”vriga folket, pr„sterna, leviterna, d”rrvaktarna, s†ngarna, tempeltr„larna och alla de som hade avskilt sig fr†n de fr„mmande folken och v„nt sig till Guds lag, s† ock deras hustrur, s”ner och d”ttrar, alla som hade kommit till moget f”rst†nd, 010:029 dessa sl”to sig till sina f”rn„mligare br”der och gingo ed och svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit given genom Guds tj„nare Mose, och att de skulle h†lla och g”ra efter alla HERRENS, v†r HERRES, bud och r„tter och stadgar, 010:030 att vi icke skulle giva v†ra d”ttrar †t de fr„mmande folken, ej heller taga deras d”ttrar till hustrur †t v†ra s”ner. 010:031 Och n„r de fr„mmande folken f”rde in handelsvaror eller n†got slags s„d till salu p† sabbatsdagen, skulle vi icke k”pa det av dem p† sabbat eller helgdag; och vi skulle l†ta vart sjunde †r vara fri†r och d† avst† fr†n alla slags krav. 010:032 Och vi fastst„llde f”r oss den f”rpliktelsen att s†som v†r g„rd †rligen erl„gga en tredjedels sikel till tj„nsten i v†r Guds hus, 010:033 n„mligen till sk†debr”den, och till det dagliga br„nnoffret, och till offren p† sabbaterna, vid nym†naderna och h”gtiderna, och till tackoffren, och till syndoffren f”r Israels f”rsoning, och till allt arbete i v†r Guds hus. 010:034 Och vi, pr„sterna, leviterna och folket, kastade lott ang†ende vedoffret, huru man †rligen skulle f”ra det till v†r Guds hus p† best„mda tider, efter v†ra familjer, f”r att ant„ndas p† HERRENS, v†r Guds, altare, s†som det „r f”reskrivet i lagen. 010:035 Och vi skulle †rligen f”ra till HERRENS hus f”rstlingen av v†r mark, och f”rstlingen av all frukt p† alla slags tr„d, 010:036 och de f”rstf”dda av v†ra s”ner och av v†r boskap, s†som det „r f”reskrivet i lagen; vi skulle f”ra till v†r Guds hus de f”rstf”dda b†de av v†ra f„kreatur och av v†r sm†boskap, till pr„sterna som gjorde tj„nst i v†r Guds hus. 010:037 Och f”rstlingen av v†rt mj”l och v†ra offerg„rder, s† ock av allt slags tr„dfrukt, av vin och olja skulle vi f”ra till pr„sterna, in i kamrarna i v†r Guds hus, och tionden av v†r jord till leviterna; ty det var leviterna som skulle uppb„ra tionden i alla de st„der vid vilka vi brukade jorden. 010:038 Och en pr„st, en av Arons s”ner, skulle vara med leviterna, n„r leviterna uppburo tionden; och sj„lva skulle leviterna f”ra tionden av sin tionde upp till v†r Guds hus, in i f”rr†dshusets kamrar. 010:039 Ty s†v„l de ”vriga israeliterna som Levi barn skulle f”ra sin offerg„rd av s„d, vin och olja in i dessa kamrar, d„r helgedomens k„rl och de tj„nstg”rande pr„sterna, „vensom d”rrvaktarna och s†ngarna voro. Allts† skulle vi icke f”rsumma v†r Guds hus. 011:001 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det ”vriga folket kastade lott, f”r att s† var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de andra st„derna. 011:002 Och folket v„lsignade alla de m„n som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. 011:003 Och de huvudm„n i h”vdingd”met, som bodde i Jerusalem, bodde var och en d„r han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter, pr„ster, leviter och tempeltr„lar, s† ock Salomos tj„nares barn. 011:004 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn, n„mligen: Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn, 011:005 s† ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. 011:006 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra sextio†tta stridbara m„n. 011:007 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 011:008 och n„st honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugu†tta. 011:009 Joel, Sikris son, var tillsyningsman ”ver dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i bef„let ”ver staden. 011:010 Av pr„sterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin 011:011 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 011:012 s† ock deras br”der, som f”rr„ttade sysslorna i huset, †tta hundra tjugutv†; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, 011:013 s† ock hans br”der, huvudm„n f”r familjer, tv† hundra fyrtiotv†; vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till Mesillemot, son till Immer, 011:014 s† ock deras br”der, dugande m„n, ett hundra tjugu†tta; och tillsyningsman ”ver dem var Sabdiel, Haggedolims son. 011:015 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, 011:016 s† ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten ”ver de yttre sysslorna vid Guds hus och h”rde till leviternas huvudm„n, 011:017 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, s†nganf”raren, som vid b”nen tog upp lovs†ngen, och Bakbukja, den av hans br”der, som var n„rmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jeditun. 011:018 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv† hundra †ttiofyra. 011:019 Och d”rrvaktarna, Ackub, Talmon och deras br”der, som h”llo vakt vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv†. 011:020 Och de ”vriga israeliterna, pr„sterna och leviterna bodde i alla de andra st„derna i Juda, var och en i sin arvedel. 011:021 Men tempeltr„larna bodde p† Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten ”ver tempeltr„larna. 011:022 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, s†ngarna. 011:023 Ty ett kungligt p†bud var utf„rdat ang†ende dem, och en best„md utanordning var f”r var dag fastst„lld f”r s†ngarna. 011:024 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick konungen till handa i var sak som r”rde folket. 011:025 Och i byarna med tillh”rande utmarker bodde ock en del av Juda barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och underlydande orter, i Jekabseel och dess byar, 011:026 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet 011:027 och Hasar-Sual, s† ock i Beer-Seba och underlydande orter, 011:028 i Siklag, „vensom i Mekona och underlydande orter, 011:029 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, 011:030 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter fr†n Beer- Seba „nda till Hinnoms dal. 011:031 Och Benjamins barn hade sina boningsorter fr†n Geba: i Mikmas och Aja, s† ock i Betel och underlydande orter, 011:032 i Anatot, Nob, Ananja, 011:033 Hasor, Rama, Gittaim, 011:034 Hadid, Seboim, Neballat, 011:035 Lod, Ono, och Timmermansdalen. 011:036 Och av leviterna blevo n†gra avdelningar fr†n Juda r„knade till Benjamin. 012:001 Och dessa voro de pr„ster och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, 012:002 Amarja, Malluk, Hattus, 012:003 Sekanja, Rehum, Meremot, 012:004 Iddo, Ginnetoi, Abia, 012:005 Mijamin, Maadja, Bilga, 012:006 Semaja, Jojarib, Jedaja, 012:007 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudm„n f”r pr„sterna och f”r sina br”der i Jesuas tid. 012:008 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som j„mte sina br”der f”restod lovs†ngen; 012:009 vidare Bakbukja och Unno, deras br”der, som hade sina platser mitt emot dem, s† att var avdelning hade sin tj„nstg”ring. 012:010 Och Jesua f”dde Jojakim, och Jojakim f”dde Eljasib, och Eljasib Jojada, 012:011 och Jojada f”dde Jonatan, och Jonatan f”dde Jaddua. 012:012 Och i Jojakims tid voro huvudm„nnen f”r pr„sternas familjer f”ljande: f”r Seraja Meraja, f”r Jeremia Hananja, 012:013 f”r Esra Mesullam, f”r Amarja Johanan, 012:014 f”r Malluki Jonatan, f”r Sebanja Josef, 012:015 f”r Harim Adna, f”r Merajot Helkai, 012:016 f”r Iddo Sakarja, f”r Ginneton Mesullam, 012:017 f”r Abia Sikri, f”r Minjamin, f”r Moadja Piltai, 012:018 f”r Bilga Sammua, f”r Semaja Jonatan, 012:019 f”r Jojarib Mattenai, f”r Jedaja Ussi, 012:020 f”r Sallai Kallai, f”r Amok Eber, 012:021 f”r Hilkia Hasabja, f”r Jedaja Netanel. 012:022 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo huvudm„nnen f”r leviternas familjer upptecknade, „vens† pr„sterna under persern Darejaves' regering. 012:023 Huvudm„nnen f”r Levi barns familjer „ro upptecknade i kr”nikeboken, „nda till Johanans, Eljasibs sons, tid. 012:024 Och leviternas huvudm„n voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, samt deras br”der, som stodo mitt emot dem f”r att lova och tacka, s†som gudsmannen David hade bjudit, den ena tj„nstg”rande avdelningen j„mte den andra. 012:025 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub h”llo s†som d”rrvaktare vakt ”ver f”rr†dshusen vid portarna. 012:026 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i Nehemjas, st†th†llarens, och i pr„sten Esras, den skriftl„rdes, tid. 012:027 Och n„r Jerusalems mur skulle invigas, upps”kte man leviterna p† alla deras orter och f”rde dem till Jerusalem f”r att h†lla invignings- och gl„djeh”gtid under tacks„gelse och s†ng, med cymbaler, psaltare och harpor. 012:028 D† f”rsamlade sig s†ngarnas barn s†v„l fr†n nejden runt omkring Jerusalem som fr†n netofatiternas byar, 012:029 „vensom fr†n Bet-Haggilgal och fr†n Gebas och Asmavets utmarker; ty s†ngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 012:030 Och pr„sterna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. 012:031 Och jag l„t Juda furstar stiga upp p† muren. D„refter anordnade jag tv† stora lovs†ngsk”rer och h”gtidst†g; den ena k”ren gick till h”ger ovanp† muren, fram till Dyngporten. 012:032 Och dem f”ljde Hosaja och ena h„lften av Juda furstar 012:033 samt Asarja, Esra och Mesullam, 012:034 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia, 012:035 „vensom n†gra av pr„sterna s”ner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 012:036 s† ock hans br”der Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och Esra, den skriftl„rde, gick i spetsen f”r dem. 012:037 Och de gingo ”ver K„llporten och rakt fram uppf”r trapporna till Davids stad, p† trappan i muren ovanf”r Davids hus, „nda fram till Vattenporten mot ”ster. 012:038 Och efter den andra lovs†ngsk”ren, som gick †t motsatt h†ll, f”ljde jag med andra h„lften av folket, ovanp† muren, upp genom Ugnstornet „nda till Breda muren, 012:039 vidare ”ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom Hananeltornet, „nda fram till F†rporten; och de stannade vid F„ngelseporten. 012:040 Sedan tr„dde de b†da lovs†ngsk”rerna upp i Guds hus, och likas† jag och ena h„lften av f”rest†ndarna j„mte mig, 012:041 s† ock pr„sterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 012:042 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Och s†ngarna l„to s†ngen ljuda under Jisrajas anf”rarskap. 012:043 Och de offrade p† den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor gl„dje; ocks† kvinnor och barn voro glada. Och gl„djen fr†n Jerusalem h”rdes vida omkring. 012:044 Vid samma tid tillsattes m„n som skulle f”rest† f”rr†dskamrarna d„r offerg„rder, f”rstling och tionde nedlades; de skulle i dem hopsamla fr†n stads†krarna det som efter lagen tillkom pr„sterna och leviterna. Ty gl„dje r†dde i Juda ”ver att pr„sterna och leviterna nu gjorde sin tj„nst. 012:045 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstj„nsten och vid reningarna, och likas† gjorde s†ngarna och d”rrvaktarna sin tj„nst, s†som David och hans son Salomo hade bjudit. 012:046 Ty redan i fordom tid, p† Davids och Asafs tid, hans som var anf”rare f”r s†ngarna, sj”ngos lov- och tacks„gelses†nger till Gud. 012:047 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel †t s†ngarna och d”rrvaktarna vad som tillkom dem f”r var dag; och man gav †t leviterna deras helgade andel, och leviterna g†vo †t Arons s”ner deras helgade andel. 013:001 Vid samma tid f”rel„ste man ur Moses bok f”r folket, och man fann d„ri skrivet att ingen ammonit eller moabit n†gonsin skulle f† komma in i Guds f”rsamling, 013:002 d„rf”r att de icke hade kommit Israels barn till m”tes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att f”rbanna dem; fast„n v†r Gud f”rvandlade f”rbannelsen till v„lsignelse. 013:003 Och n„r de hade h”rt lagen, avskilde de allt slags fr„mmande folk fr†n Israel. 013:004 Men en tid f”rut hade pr„sten Eljasib, som var satt att f”rest† kammaren i v†r Guds hus, och som var en fr„nde till Tobia, 013:005 †t denne inrett en stor kammare, d„r man f”rut pl„gade l„gga in spisoffret, r”kelsen och k„rlen och den tionde av s„d, vin och olja, som var best„md †t leviterna, s†ngarna och d”rrvaktarna, s† ock offerg„rden †t pr„sterna. 013:006 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regerings†r hade jag †terkommit till konungen. Men sedan jag efter n†gon tid hade utbett mig tillst†nd av konungen, 013:007 begav jag mig till Jerusalem. Och n„r jag d„r f”rnam det onda som Eljasib hade gjort till f”rm†n f”r Tobia, d† han hade inrett †t honom en kammare i f”rg†rdarna till Guds hus, 013:008 misshagade detta mig h”geligen; och jag l„t kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren. 013:009 D„refter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag l„t †ter st„lla in i dem Guds hus' k„rl, s† ock spisoffret och r”kelsen. 013:010 Och n„r jag vidare fick veta att man icke hade givit †t leviterna vad dem tillkom, varf”r ock leviterna och s†ngarna, i st„llet f”r att f”rr„tta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods, 013:011 d† f”rebr†dde jag f”rest†ndarna detta och sade: ˝Varf”r har Guds hus blivit s† f”rsummat?˝ Och jag h„mtade dem tillhopa och l„t dem inst„lla sig p† sina platser. 013:012 Och hela Juda f”rde fram till f”rr†dshusen sin tionde av s„d, vin och olja; 013:013 och jag satte pr„sten Selemja och Sadok, den skriftl„rde, och Pedaja, en av leviterna, till f”rvaltare ”ver f”rr†dshusen och gav dem till bitr„de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda s†som p†litliga m„n, och de skulle nu ombes”rja utdelningen †t sina br”der. 013:014 T„nk f”rdenskull p† mig, min Gud, och l†t icke de fromma g„rningar bliva utpl†nade, som jag har gjort f”r min Guds hus och f”r tj„nstg”ringen d„r! 013:015 Vid samma tid s†g jag i Juda huru man trampade vinpressarna p† sabbaten och f”rde hem s„d, som man lastade p† †snor, s† ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man f”rde s†dant till Jerusalem p† sabbatsdagen; och jag varnade dem, n„r de s†lde dessa livsf”rn”denheter. 013:016 Och tyrierna, som vistades d„r, f”rde in fisk och alla slags varor och s†lde dem p† sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem. 013:017 D† f”rebr†dde jag Juda „dlingar detta och sade till dem: ˝Huru kunnen I handla s† illa och d„rmed ohelga sabbatsdagen? 013:018 Var det icke d„rf”r att edra f„der gjorde s†dant som v†r Gud l„t all denna olycka komma ”ver oss och ”ver denna stad? Och nu dragen I „nnu st”rre vrede ”ver Israel genom att s† ohelga sabbaten.˝ 013:019 Och s† snart det begynte bliva m”rkt i Jerusalems portar f”re sabbaten, tillsade jag att man skulle st„nga d”rrarna; jag tillsade ock att man icke skulle ”ppna dem f”rr„n efter sabbaten. Och jag st„llde n†gra av mina tj„nare p† vakt vid portarna, f”r att intet lastgods skulle kunna f”ras in p† sabbatsdagen. 013:020 D† stannade k”pm„n och f”rs„ljare av alla slags varor utanf”r Jerusalem ”ver natten, och det b†de en och tv† g†nger. 013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: ˝Varf”r stannen I ”ver natten framf”r muren? Om I „nnu en g†ng g”ren s†, skall jag l†ta min hand drabba eder.˝ 013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och h†lla vakt vid portarna, f”r att sabbatsdagen m†tte h†llas helig. T„nk ock d„rf”r p† mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora n†d! 013:023 P† den tiden s†g jag ocks† judiska m„n som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 013:024 Och deras barn talade till h„lften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock n†got av de andra folkens tungom†l. 013:025 D† f”rebr†dde jag dem detta och uttalade f”rbannelser ”ver dem, ja, n†gra av dem slog jag och ryckte jag i sk„gget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: ˝I skolen icke giva edra d”ttrar †t deras s”ner, ej heller skolen I av deras d”ttrar taga hustrur †t edra s”ner eller †t eder sj„lva. 013:026 Var det icke med s†dant som Salomo, Israels konung, f”rsyndade sig? Det fanns bland de m†nga folken ingen konung som var hans like, ty han var „lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung ”ver hela Israel. Likv„l kommo de fr„mmande kvinnorna ocks† honom att synda. 013:027 Och nu skulle vi om eder f† h”ra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot v†r Gud, i det att I haven tagit till eder fr„mmande kvinnor!˝ 013:028 Och en son till Jojada, ”verstepr„sten Eljasibs son, var m†g till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifr†n mig. 013:029 T„nk p† dem, min Gud, d„rf”r att de hava befl„ckat pr„stad”met och pr„stad”mets och leviternas f”rbund! 013:030 S† renade jag folket ifr†n allt fr„mmande v„sen; och jag fastst„llde vad pr„sterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla, 013:031 och huru vedoffret p† best„mda tider skulle avl„mnas, och huru med f”rstlingsg†vorna skulle f”rfaras. T„nk h„rp†, min Gud, och r„kna mig det till godo! Book 17 Ester 001:001 I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade fr†n Indien „nda till Etiopien, ”ver ett hundra tjugusju h”vdingd”men -- 001:002 under den tiden, medan konung Ahasveros satt p† konungatronen i Susans borg, tilldrog sig f”ljande. 001:003 I sitt tredje regerings†r gjorde han ett g„stabud f”r alla sina furstar och tj„nare, varvid Persiens och Mediens h„rf”rare och hans f”rn„msta m„n och furstarna i h”vdingd”mena voro samlade inf”r honom. 001:004 Och han l„t dem under m†nga dagar se sin konungsliga h„rlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra †ttio dagar. 001:005 Och n„r dessa dagar hade g†tt till „nda, gjorde konungen ett sju dagars g„stabud f”r allt det folk som fanns i Susans borg, b†de stora och sm†, i den inh„gnade tr„dg†rd som h”rde till konungapalatset. 001:006 D„r h„ngde tapeter av linne, bomull och m”rkbl†tt tyg, uppsatta med vita och purpurr”da sn”ren i ringar av silver och p† pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo p† ett golv som var inlagt med gr”n och vit marmor och med p„rlgl„nsande och svart sten. 001:007 Och dryckerna sattes fram i gyllene k„rl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, s†som det h”vdes hos en konung. 001:008 Och n„r man drack, g„llde den lagen att intet tv†ng skulle r†da; ty konungen hade befallt alla sina hovm„stare att de skulle r„tta sig efter vars och ens ”nskan. 001:009 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett g„stabud f”r kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats. 001:010 N„r d† p† sjunde dagen konungens hj„rta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovm„n som gjorde tj„nst hos konung Ahasveros, 001:011 att de skulle f”ra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inf”r konungen, f”r att han skulle l†ta folken och furstarna se hennes sk”nhet, ty hon var fager att sk†da. 001:012 Men drottning Vasti ville icke komma, fast„n konungen befallde henne det genom hovm„nnen. D† blev konungen mycket f”rt”rnad. och hans vrede uppt„ndes. 001:013 Och konungen fr†gade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens „renden pl„gade s† l„ggas fram f”r alla i lag och r„tt kunniga; 001:014 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens n„rmaste m„n och innehade fr„msta platsen i riket); han fr†gade: 001:015 ˝Vad skall man efter lag g”ra med drottning Vasti, d† hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovm„nnen?˝ 001:016 Memukan svarade inf”r konungen och furstarna: ˝Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' h”vdingd”men. 001:017 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de f”rakta sina m„n, d† de ju kunna s„ga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle f”ra drottning Vasti inf”r honom, men hon kom icke.' 001:018 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, n„r de f† h”ra vad drottningen har gjort, †beropa detta inf”r alla konungens furstar, och d„rav skall komma f”rakt och f”rtret mer „n nog. 001:019 Om det s† t„ckes konungen, m† han d„rf”r l†ta en kunglig befallning utg† -- och m† denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, s† att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer skall f† komma inf”r konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga v„rdighet give konungen †t en annan, som „r b„ttre „n hon. 001:020 N„r s† den f”rordning som konungen utf„rdar bliver kunnig i hela hans rike, s† stort det „r, d† skola alla kvinnor giva sina m„n tillb”rlig „ra, b†de stora och sm†.˝ 001:021 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde s†som Memukan hade sagt. 001:022 Skrivelser blevo s„nda till alla konungens h”vdingd”men, till vart h”vdingd”me med dess skrift och till vart folk p† dess tungom†l, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungom†l. 002:001 Efter en tids f”rlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, t„nkte han †ter p† Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne. 002:002 D† sade konungens m„n som betj„nade honom: ˝M† man f”r konungens r„kning s”ka upp unga och fagra jungfrur, 002:003 och m† konungen i sitt rikes alla h”vdingd”men f”rordna vissa m„n som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och ”verl„mna dem †t konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad n”digt „r till deras beredelse. 002:004 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis st„lle.˝ Detta tal behagade konungen, och han gjorde s†. 002:005 I Susans borg fanns d† en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit; 002:006 denne hade blivit bortf”rd fr†n Jerusalem med de f†ngar som f”rdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, n„r denne f”rdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel. 002:007 Han var fosterfader †t Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med sk”n gestalt, fager att sk†da; och efter hennes faders och moders d”d hade Mordokai upptagit henne s†som sin egen dotter. 002:008 D† nu konungens befallning och p†bud blev kunnigt, och m†nga unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och ”verl„mnades †t Hegai, blev ock Ester h„mtad till konungshuset och ”verl„mnad †t kvinnovaktaren Hegai. 002:009 Och flickan behagade honom och fann n†d inf”r honom; d„rf”r skyndade han att giva henne vad n”digt var till hennes beredelse, s† ock den kost hon skulle hava, „vensom att giva henne fr†n konungshuset de sju t„rnor som uts†gos †t henne. Och han l„t henne med sina t„rnor flytta in i den b„sta delen av fruhuset. 002:010 Men om sitt folk och sin sl„kt hade Ester icke yppat n†got, ty Mordokai hade f”rbjudit henne att yppa n†got d„rom. 002:011 Och Mordokai gick var dag fram och †ter utanf”r g†rden till fruhuset, f”r att f† veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne. 002:012 Nu var det s†, att n„r ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att g† in till konung Ahasveros, sedan med henne hade f”rfarits i tolv m†nader s†som det var p†bjudet om kvinnorna (s† l†ng tid †tgick n„mligen till att bereda dem: sex m†nader med myrraolja och sex m†nader med v„lluktande kryddor och annat som var n”digt till kvinnornas beredelse), 002:013 n„r allts† en kvinna gick in till konungen, d† fick hon taga med sig ifr†n fruhuset till konungshuset allt vad hon beg„rde. 002:014 Och sedan hon om aftonen hade g†tt ditin, skulle hon om morgonen, n„r hon gick tillbaka, g† in i det andra fruhuset och ”verl„mnas †t konungens hovman Saasgas, som hade vakten ”ver bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit s†dant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom. 002:015 D† nu ordningen att g† in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, beg„rde hon intet annat „n det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, r†dde henne till. Och Ester fann n†d f”r allas ”gon, som s†go henne. 002:016 Ester blev h„mtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde m†naden, det „r m†naden Tebet, i hans sjunde regerings†r. 002:017 Och Ester blev konungen k„rare „n alla de andra kvinnorna, och hon fann n†d och ynnest inf”r honom mer „n alla de andra jungfrurna, s† att han satte en kunglig krona p† hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis st„lle. 002:018 Och konungen gjorde ett stort g„stabud f”r alla sina furstar och tj„nare, ett g„stabud till Esters „ra; och han beviljade skattelindring †t sina h”vdingd”men och delade ut sk„nker, s†som det h”vdes en konung. 002:019 N„r sedermera jungfrur f”r andra g†ngen samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port 002:020 (men Ester hade, s†som Mordokai bj”d henne, icke yppat n†got om sin sl„kt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom n„r hon var under hans v†rd), 002:021 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, tv† av de hovm„n hos konungen, som h”llo vakt vid tr”skeln, f”rbittrade p† konung Ahasveros och s”kte tillf„lle att b„ra hand p† honom. 002:022 H„rom fick Mordokai kunskap, och han ber„ttade det f”r drottning Ester; d„refter omtalade Ester det f”r konungen p† Mordokais v„gnar. 002:023 Saken blev nu unders”kt och s† befunnen; och de blevo b†da upph„ngda p† tr„. Och detta upptecknades i kr”nikan, f”r konungen. 003:001 En tid h„refter upph”jde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till h”g v„rdighet och gav honom fr„msta platsen bland alla de furstar som voro hos honom. 003:002 Och alla konungens tj„nare som voro i konungens port b”jde kn„ och f”llo ned f”r Haman, ty s† hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai b”jde icke kn„ och f”ll icke ned f”r honom. 003:003 D† sade konungens tj„nare som voro i konungens port till Mordokai: ˝Varf”r ”vertr„der du konungens bud?˝ 003:004 Och n„r de dag efter dag hade sagt s† till honom, utan att han lyssnade till dem, ber„ttade de det f”r Haman, f”r att se om Mordokais f”rklaring skulle f† g„lla: ty han hade ber„ttat f”r dem att han var en jude. 003:005 N„r nu Haman s†g att Mordokai icke b”jde kn„ eller f”ll ned f”r honom, uppfylldes han med vrede. 003:006 Men det syntes honom f”r ringa att b„ra hand allenast p† Mordokai, sedan man ber„ttat f”r honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman s”kte tillf„lle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, d„rf”r att de voro Mordokais landsm„n. 003:007 I f”rsta m†naden, det „r m†naden Nisan, i Ahasveros' tolfte regerings†r, kastades pur, det „r lott, inf”r Haman om var s„rskild dag och var s„rskild m†nad intill tolfte m†naden, det „r m†naden Adar. 003:008 Och Haman sade till konung Ahasveros: ˝H„r finnes ett folk som bor kringspritt och f”rstr”tt bland de andra folken i ditt rikes alla h”vdingd”men. Deras lagar „ro olika alla andra folks, och de g”ra icke efter konungens lagar; d„rf”r „r det icke konungen v„rdigt att l†ta dem vara. 003:009 Om det s† t„ckes konungen, m† f”rdenskull en skrivelse utf„rdas, att man skall f”rg”ra dem. Tio tusen talenter silver skall jag d† kunna v„ga upp †t tj„nstem„nnen till att l„ggas in i konungens skattkamrar.˝ 003:010 D† tog konungen ringen av sin hand och gav den †t agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ov„n. 003:011 D„refter sade konungen till Haman: ˝Silvret vare dig sk„nkt, och med folket m† du g”ra s†som du finner f”r gott.˝ 003:012 S† blevo d† konungens sekreterare tillkallade p† trettonde dagen i f”rsta m†naden, och en skrivelse, alldeles s†dan som Haman ville, utf„rdades till konungens satraper och till st†th†llarna ”ver de s„rskilda h”vdingd”mena och till furstarna ”ver de s„rskilda folken, till vart h”vdingd”me med dess skrift och till vart folk p† dess tungom†l. I konung Ahasveros' namn utf„rdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring. 003:013 Sedan krings„ndes med ilbud brev till alla konungens h”vdingd”men, att man skulle utrota, dr„pa och f”rg”ra judarna, b†de unga och gamla, b†de barn och kvinnor, alla p† en och samma dag, n„mligen p† trettonde dagen i tolfte m†naden, det „r m†naden Adar, varvid ock deras „godelar s†som byte skulle givas till plundring. 003:014 I skrivelsen stod att i vart s„rskilt h”vdingd”me ett p†bud, ”ppet f”r alla folk, skulle utf„rdas, som inneh”ll att de skulle vara redo den dagen. 003:015 Och p† grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast †stad, s† snart p†budet hade blivit utf„rdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att best”rtning r†dde i staden Susan. 004:001 N„r Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han s”nder sina kl„der och kl„dde sig i s„ck och aska, och gick s† ut i staden och uppgav h”gljudda och bittra klagorop. 004:002 Och han begav sig till konungens port och stannade framf”r den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var kl„dd i sorgdr„kt. 004:003 Och i vart h”vdingd”me dit konungens befallning och p†bud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gr„to och klagade, ja, de flesta satte sig i s„ck och aska. 004:004 N„r nu Esters tj„narinnor och hovm„n kommo och ber„ttade detta f”r henne, blev drottningen h”geligen f”rskr„ckt; och hon skickade ut kl„der till Mordokai, f”r att man skulle kl„da honom i dem och taga av honom sorgdr„kten; men han tog icke emot dem. 004:005 D† kallade Ester till sig Hatak, en av de hovm„n som konungen hade anst„llt i hennes tj„nst, och bj”d honom att g† till Mordokai, f”r att f† veta vad som var p† f„rde, och varf”r han gjorde s†. 004:006 N„r d† Hatak kom ut till Mordokai p† den ”ppna platsen i staden framf”r konungens port, 004:007 ber„ttade Mordokai f”r honom allt vad som hade h„nt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat v„ga upp till konungens skattkamrar, f”r att han skulle f† f”rg”ra judarna. 004:008 Och en avskrift av det skrivna p†bud som hade blivit utf„rdat i Susan om att de skulle utrotas l„mnade han honom ock, f”r att han skulle visa Ester den och ber„tta allt f”r henne, och †l„gga henne att g† in till konungen och bedja honom om misskund och s”ka n†d hos honom f”r sitt folk. 004:009 Och Hatak kom och ber„ttade f”r Ester vad Mordokai hade sagt. 004:010 D† bj”d Ester Hatak att g† till Mordokai och s„ga: 004:011 ˝Alla konungens tj„nare och folket i konungens h”vdingd”men veta, att om n†gon, vare sig man eller kvinna, g†r in till konungen p† den inre g†rden utan att vara kallad, s† g„ller f”r var och en samma lag: att han skall d”das, s†framt icke konungen r„cker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p† att han f†r leva. Men jag har icke p† trettio dagar varit kallad att komma till konungen.˝ 004:012 N„r man nu ber„ttade f”r Mordokai vad Ester hade sagt, 004:013 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: ˝T„nk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, d„rf”r att du „r i konungens hus. 004:014 Nej, om du tiger stilla vid detta tillf„lle, s† skall nog hj„lp och r„ddning beredas judarna fr†n n†got annat h†ll, men du och din faders hus, I skolen f”rg”ras. Vem vet om du icke just f”r en s†dan tid som denna har kommit till konungslig v„rdighet?˝ 004:015 D† l„t Ester giva Mordokai detta svar: 004:016 ˝G† †stad och f”rsamla alla judar som finnas i Susan, och h†llen fasta f”r mig; I skolen icke „ta eller dricka n†got under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina t„rnor vill ock sammalunda fasta; d„refter vill jag g† in till konungen, fast„n det „r emot lagen. Och skall jag g† f”rlorad, s† m† det d† ske.˝ 004:017 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles s†som Ester hade bjudit honom. 005:001 P† tredje dagen kl„dde Ester sig i konungslig skrud och tr„dde in p† den inre g†rden till konungshuset, mitt emot sj„lva konungshuset; konungen satt d† p† sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets d”rr. 005:002 N„r nu konungen s†g drottning Ester st† p† g†rden, fann hon n†d f”r hans ”gon, s† att konungen r„ckte ut mot Ester den gyllene spira, som han hade i sin hand; d† gick Ester fram och r”rde vid „ndan av spiran. 005:003 Och konungen sade till henne: ˝Vad ”nskar du, drottning Ester, och vad „r din beg„ran? G„llde den ock h„lften av riket, s† skall den beviljas dig.˝ 005:004 Ester svarade: ˝Om det s† t„ckes konungen, m† konungen j„mte Haman i dag komma till ett g„stabud, som jag har tillrett f”r honom.˝ 005:005 D† sade konungen: ˝Skynden att h„mta hit Haman, f”r att s† m† ske, som Ester har beg„rt.˝ S† kommo d† konungen och Haman till g„stabudet, som Ester hade tillrett. 005:006 Och n„r vinet dracks, sade konungen till Ester: ˝Vad „r din b”n? Den vare dig beviljad. Och vad „r din beg„ran? G„llde den ock h„lften av riket, s† skall den uppfyllas.˝ 005:007 Ester svarade och sade: ˝Min b”n och min beg„ran „r: 005:008 om jag har funnit n†d f”r konungens ”gon, och det t„ckes konungen att bevilja min b”n och uppfylla min beg„ran, s† m† konungen och Haman komma till „nnu ett g„stabud, som jag vill tillreda f”r dem; d† skall jag i morgon g”ra s†som konungen har befallt.˝ 005:009 Och Haman gick d„rifr†n den dagen, glad och v„l till mods. Men n„r han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod upp eller ens r”rde sig f”r honom, d† uppfylldes Haman med vrede mot Mordokai. 005:010 Men Haman betvang sig och gick hem; d„refter s„nde han och l„t h„mta sina v„nner och sin hustru Seres. 005:011 Och Haman talade f”r dem om sin rikedom och h„rlighet och om sina m†nga barn och om all den storhet, som konungen hade givit honom, och om huru konungen i allt hade upph”jt honom ”ver de andra furstarna och konungens ”vriga tj„nare. 005:012 Och Haman sade ytterligare: ˝Icke heller har drottning Ester l†tit n†gon annan „n mig komma med konungen till det g„stabud, som hon hade tillrett; och j„mv„l i morgon „r jag bjuden till henne, j„mte konungen. 005:013 Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s† l„nge jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.˝ 005:014 D† sade hans hustru Seres och alla hans v„nner till honom: ˝L†t resa upp en p†le, femtio alnar h”g, och bed i morgon konungen, att Mordokai m† bliva upph„ngd d„rp†; d† kan du glad komma med konungen till g„stabudet.˝ Detta behagade Haman, och han l„t resa upp p†len. 006:001 Den natten kunde konungen icke sova; d„rf”r l„t han h„mta kr”nikan, d„r minnesv„rda h„ndelser voro upptecknade, och man f”rel„ste ur den f”r konungen. 006:002 D† fann man d„r skrivet, att Mordokai hade ber„ttat, hurusom Bigetana och Teres, tv† av de hovm„n, som h”llo vakt vid tr”skeln, hade s”kt tillf„lle att b„ra hand p† konung Ahasveros. 006:003 Konungen fr†gade: ˝Vilken „ra och upph”jelse har vederfarits Mordokai f”r detta?˝ Konungens m„n, som betj„nade honom, svarade: ˝Intet s†dant har vederfarits honom.˝ 006:004 D† sade konungen: ˝Žr n†gon nu tillst„des p† g†rden?˝ Och Haman hade just kommit in p† den yttre g†rden till konungshuset f”r att bedja konungen, att Mordokai m†tte bliva upph„ngd p† den p†le, som han hade l†tit s„tta upp f”r hans r„kning. 006:005 S† svarade honom d† konungens tj„nare: ˝Ja, Haman st†r d„rute p† g†rden.˝ Konungen sade: ˝L†t honom komma in.˝ 006:006 N„r d† Haman kom in, sade konungen till honom: ˝Huru skall man g”ra med den man, som konungen vill „ra?˝ Men Haman t„nkte i sitt hj„rta: ˝Vem skulle konungen vilja bevisa „ra mer „n mig?˝ 006:007 D„rf”r sade Haman till konungen: ˝Om konungen vill „ra n†gon, 006:008 s† skall man h„mta en konungslig kl„dnad, som konungen sj„lv har burit, och en h„st, som konungen sj„lv har ridit p†, och p† vilkens huvud en kunglig krona „r f„st; 006:009 och man skall ”verl„mna kl„dnaden och h„sten †t en av konungens f”rn„msta furstar, och kl„dnaden skall s„ttas p† den man, som konungen vill „ra, och man skall f”ra honom ridande p† h„sten fram p† den ”ppna platsen i staden och utropa framf”r honom: 'S† g”r man med den man, som konungen vill „ra.'˝ 006:010 D† sade konungen till Haman: ˝Skynda dig att taga kl„dnaden och h„sten, s†som du har sagt, och g”r s† med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underl†t intet av allt vad du har sagt.˝ 006:011 S† tog d† Haman kl„dnaden och h„sten och satte kl„dnaden p† Mordokai och f”rde honom ridande fram p† den ”ppna platsen i staden och utropade framf”r honom: ˝S† g”r man med den man, som konungen vill „ra.˝ 006:012 Och Mordokai v„nde tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, s”rjande och med ”verh”ljt huvud. 006:013 Och n„r Haman f”rt„ljde f”r sin hustru Seres och alla sina v„nner vad som hade h„nt honom, sade hans vise m„n och hans hustru Seres till honom: ˝Om Mordokai, som du har begynt att st† tillbaka f”r, „r av judisk b”rd, s† f”rm†r du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta f”r honom.˝ 006:014 Medan de „nnu s† talade med honom, kommo konungens hovm„n f”r att skyndsamt h„mta Haman till g„stabudet, som Ester hade tillrett. 007:001 S† kommo d† konungen och Haman till g„stabudet hos drottning Ester. 007:002 Och n„r vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks† nu p† andra dagen: ˝Vad „r din b”n, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad „r din beg„ran? G„llde den ock h„lften av riket, s† skall den uppfyllas.˝ 007:003 Drottning Ester svarade och sade: ˝Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, o konung, och det s† t„ckes konungen, s† blive mitt liv mig sk„nkt p† min b”n, och mitt folks p† min beg„ran. 007:004 Ty vi „ro s†lda, jag och mitt folk, till att utrotas, dr„pas och f”rg”ras. Om vi allenast hade blivit s†lda till tr„lar och tr„linnor, s† skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke s†dan, att vi borde besv„ra konungen d„rmed.˝ 007:005 D† svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: ˝Vem „r den, och var „r den, som har f”rdristat sig att s† g”ra?˝ 007:006 Ester sade: ˝En h„tsk och illvillig man „r det: den onde Haman d„r.˝ D† blev Haman f”rskr„ckt f”r konungen och drottningen. 007:007 Och konungen stod upp i vrede och l„mnade g„stabudet och gick ut i palatsets tr„dg†rd; men Haman tr„dde fram f”r att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han s†g, att konungen hade beslutit hans of„rd. 007:008 N„r konungen d„refter kom tillbaka till g„stabudssalen fr†n palatsets tr„dg†rd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, d„r Ester satt; d† sade konungen: ˝Vill han ock ”va v†ld mot drottningen, h„rinne i min n„rvaro?˝ Knappt hade detta ord g†tt ”ver konungens l„ppar, f”rr„n man h”ljde ”ver Hamans ansikte. 007:009 Och Harebona, en av hovm„nnen hos konungen, sade: ˝Vid Hamans hus st†r redan en p†le, femtio alnar h”g, som Haman l†tit resa upp f”r Mordokai, vilkens ord en g†ng var konungen till s†dant gagn.˝ D† sade konungen: ˝H„ngen upp honom p† den.˝ 007:010 S† h„ngde de upp Haman p† den p†le, som han hade l†tit s„tta upp f”r Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede. 008:001 Samma dag gav konung Ahasveros †t drottning Ester Hamans, judarnas ov„ns, hus. Och Mordokai fick tilltr„de till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var f”r henne. 008:002 Och konungen tog av sig ringen, som han hade l†tit taga ifr†n Haman, och gav den †t Mordokai. Och Ester satte Mordokai ”ver Hamans hus. 008:003 Och Ester talade ytterligare inf”r konungen, i det att hon f”ll ned f”r hans f”tter; hon b”nf”ll honom gr†tande, att han skulle avv„nda agagiten Hamans onda r†d och det anslag, som denne hade f”rehaft mot judarna. 008:004 D† r„ckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och tr„dde fram inf”r konungen 008:005 och sade: ˝Om det s† t„ckes konungen, och om jag har funnit n†d inf”r honom, och det synes konungen vara riktigt och jag „r honom till behag, s† m† en skrivelse utf„rdas f”r att †terkalla de brev, som inneh”llo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev f”r att f”rg”ra judarna i alla konungens h”vdingd”men. 008:006 Ty huru skulle jag kunna uth„rda att se den olycka, som eljest tr„ffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uth„rda att se mina landsm„n f”rg”ras?˝ 008:007 D† sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: ˝Se, Hamans hus har jag givit †t Ester, och han sj„lv har blivit upph„ngd p† en p†le, d„rf”r att han ville b„ra hand p† judarna. 008:008 Men utf„rden nu ock I en skrivelse ang†ende judarna i konungen namn, s†som I finnen f”r gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som „r utf„rdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke †terkallas.˝ 008:009 S† blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p† tjugutredje dagen i tredje m†naden, det „r m†naden Sivan, och en skrivelse, alldeles s†dan som Mordokai ville, utf„rdades till judarna och till satraperna, st†th†llarna och furstarna i h”vdingd”mena, fr†n Indien „nda till Etiopien, ett hundra tjugusju h”vdingd”men, till vart h”vdingd”me med dess skrift och till vart folk p† dess tungom†l, j„mv„l till judarna med deras skrift och p† deras tungom†l. 008:010 Han utf„rdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. D„refter krings„nde han brev med ilbud till h„st, som redo p† kungliga travare fr†n stuterierna, 008:011 att konungen tillstadde judarna i var s„rskild stad att f”rsamla sig till f”rsvar f”r sitt liv och att i vart folk och h”vdingd”me utrota, dr„pa och f”rg”ra alla v„pnade skaror, som angrepe dem, „vensom barn och kvinnor, varvid deras „godelar s†som byte skulle givas till plundring, 008:012 detta p† en och samma dag i alla konung Ahasveros' h”vdingd”men, n„mligen p† trettonde dagen i tolfte m†naden, det „r m†naden Adar. 008:013 I skrivelsen stod, att i vart s„rskilt h”vdingd”me ett p†bud, ”ppet f”r alla folk, skulle utf„rdas, som inneh”ll, att judarna skulle vara redo till den dagen att h„mnas p† sina fiender. 008:014 Och p† grund av konungens befallning drogo ilbuden p† de kungliga travarna skyndsamt och med hast †stad, s† snart p†budet hade blivit utf„rdat i Susans borg. 008:015 Men Mordokai gick ut fr†n konungen i konungslig kl„dnad av m”rkbl†tt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurr”tt tyg, under det att staden Susan jublade och var glad. 008:016 F”r judarna hade nu uppg†tt ljus och gl„dje, fr”jd och „ra. 008:017 Och i vart h”vdingd”me och i var stad, dit konungens befallning och p†bud kom, blev gl„dje och fr”jd bland judarna, och de h”llo g„stabud och h”gtid. Och m†nga ur de fr„mmande folken blevo judar, ty f”rskr„ckelse f”r judarna hade fallit ”ver dem. 009:001 P† trettonde dagen i tolfte m†naden, det „r m†naden Adar, den dag d† konungens befallning och p†bud skulle verkst„llas, och d† judarnas fiender hade hoppats att bliva dem ”verm„ktiga -- fast„n det v„nde sig s†, att judarna i st„llet skulle bliva sina motst†ndare ”verm„ktiga -- 009:002 p† den dagen f”rsamlade sig judarna i sina st„der, i alla konung Ahasveros' h”vdingd”men, f”r att kasta sig ”ver dem, som s”kte deras of„rd; och ingen kunde st† dem emot, ty f”rskr„ckelse f”r dem hade fallit ”ver alla folk. 009:003 Och alla furstarna i h”vdingd”mena och satraperna och st†th†llarna och konungens tj„nstem„n underst”dde judarna, ty f”rskr„ckelse f”r Mordokai hade fallit ”ver dem. 009:004 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla h”vdingd”men, eftersom denne Mordokai lev allt st”rre och st”rre. 009:005 Och judarna anst„llde med sina sv„rd ett nederlag ”verallt bland sina fiender och dr„pte och f”rgjorde dem och f”rforo s†som de ville med sina motst†ndare. 009:006 I Susans borg dr„pte och f”rgjorde judarna fem hundra m„n. 009:007 Och Parsandata, Dalefon, Aspata, 009:008 Porata, Adalja, Aridata, 009:009 Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata, 009:010 judarnas ov„n Hamans, Hammedatas sons, tio s”ner dr„pte de; men till plundring r„ckte de icke ut sin hand. 009:011 Samma dag fick konungen veta huru m†nga som hade blivit dr„pta i Susans borg. 009:012 D† sade konungen till drottning Ester: ˝I Susans borg hava judarna dr„pt och f”rgjort fem hundra m„n utom Hamans tio s”ner; vad skola de d† icke hava gjort i konungens ”vriga h”vdingd”men? Vad „r nu din b”n? Den vare dig beviljad. Och vad „r ytterligare din beg„ran? Den skall uppfyllas.˝ 009:013 Ester svarade: ˝Om det s† t„ckes konungen, s† m† det ocks† i morgon tillst„djas de judar, som „ro i Susan, att g”ra efter p†budet f”r i dag; och m† Hamans tio s”ner bliva upph„ngda p† p†len.˝ 009:014 D† befallde konungen, att s† skulle ske, och p†budet blev utf„rdat i Susan; d„refter blevo Hamans tio s”ner upph„ngda. 009:015 och de judar, som voro i Susan, f”rsamlade sig ocks† p† fjortonde dagen i m†naden Adar och dr„pte i Susan tre hundra m„n; men till plundring r„ckte de icke ut sin hand. 009:016 Och de ”vriga judarna, de som voro i konungen h”vdingd”men, f”rsamlade sig till f”rsvar f”r sitt liv och skaffade sig ro f”r sina fiender, i det att dr„pte sjuttiofem tusen av dessa sina motst†ndare; men till plundring r„ckte de icke ut sin hand. 009:017 Detta skedde p† trettonde dagen i m†naden Adar; men p† fjortonde dagen vilade de och firade den s†som en g„stabuds- och gl„djedag. 009:018 De judar †ter, som voro i Susan, hade f”rsamlat sig b†de den trettonde dagen och p† den fjortonde; men de vilade p† den femtonde dagen och firade den s†som en g„stabuds- och gl„djedag. 009:019 D„rf”r fira judarna p† landsbygden, de som bo i landsortsst„derna, den fjortonde dagen i m†naden Adar s†som en gl„dje-, g„stabuds- och h”gtidsdag, p† vilken de s„nda g†vor till varandra av den mat de hava tillagat. 009:020 Och Mordokai tecknade upp dessa h„ndelser och s„nde skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' h”vdingd”men, b†de n„ra och fj„rran, 009:021 och stadgade s†som lag f”r dem, att de alltid, †r efter †r, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i m†naden Adar, 009:022 eftersom det var p† dessa dagar som judarna hade f†tt ro f”r sina fiender, och eftersom i denna m†nad deras bedr”velse hade blivit f”rvandlad till gl„dje och deras sorg till h”gtid. D„rf”r skulle de fira dessa dagar s†som g„stabuds- och gl„djedagar, p† vilka de skulle s„nda g†vor till varandra av den mat de hade tillagat, s† ock sk„nker till de fattiga. 009:023 Och judarna antogo s†som sed, vad de nu hade begynt att g”ra, det varom Mordokai hade skrivit till dem -- 009:024 detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ov„n, hade f”rehaft sitt anslag mot judarna till att f”rg”ra dem och hade kastat pur, det „r lott, till att pl”tsligt ”verfalla och f”rg”ra dem; 009:025 varemot konungen, n„r han hade f†tt veta detta, hade givit befallning och utf„rdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade f”rehaft mot judarna, skulle v„nda tillbaka p† hans eget huvud, s† att han sj„lv och hans s”ner hade blivit upph„ngda p† p†len. 009:026 F”rdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och f”rdenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sj„lva h„rav hade sett, och vad som hade vederfarits dem, 009:027 stadgade judarna och antogo s†som orygglig sed f”r sig och sina efterkommande och f”r alla, som sl”to sig till dem, att alltid, †r efter †r, fira dessa b†da dagar, efter f”reskriften om dem och p† den f”r dem best„mda tiden, 009:028 och att dessa dagar skulle ih†gkommas och firas i alla tider, i var sl„kt, i vart h”vdingd”me och i var stad, s† att dessa purimsdagar oryggligt skulle h†llas bland judarna och deras †minnelse icke upph”ra bland deras efterkommande. 009:029 Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte †nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, f”r att stadga s†som en lag, vad som f”reskrevs i detta nya brev om purim. 009:030 Och skrivelser, v„nligt och v„lvilligt avfattade, uts„ndes till alla judar i de ett hundra tjugusju h”vdingd”mena i Ahasveros' rike, 009:031 f”r att stadga s†som lag, att de skulle fira dessa purimsdagar p† deras best„mda tider s†, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade f”r dem, och s†, som de stadgade f”r sig sj„lva och sina efterkommande, n„mligen med f”reskrivna fastor och ”vliga klagorop. 009:032 Allts† blevo genom Esters befallning dessa f”reskrifter om purim stadgade s†som lag; och den tecknades upp i en bok. 010:001 Och konung Ahasveros tog skatt b†de av fastlandet och av ”arna i havet. 010:002 Och allt vad han i sin makt och sin v„ldighet gjorde, „vensom ber„ttelsen om den storhet, till vilken konungen upph”jde Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska konungarnas kr”nika. 010:003 Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' n„rmaste man, och han var stor bland judarna och „lskad av alla sina br”der, eftersom han s”kte sitt folks b„sta och lade sig ut f”r alla sina landsm„n till deras v„lf„rd. Book 18 Job 001:001 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda. 001:002 Źt honom f”ddes sju s”ner och tre d”ttrar; 001:003 och han „gde sju tusen f†r, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra †sninnor, d„rtill tj„nare i stor m„ngd. S† var denne man m„ktigare „n n†gon annan i ™sterlandet. 001:004 Och hans s”ner hade f”r sed att g† †stad och h†lla g„stabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de s„nde d† och inbj”do sina tre systrar att „ta och dricka tillsammans med dem. 001:005 N„r s† en omg†ng av g„stabudsdagar var till „nda, s„nde Job efter dem f”r att helga dem; bittida om morgonen offrade han d† ett br„nnoffer f”r var och en av dem. Ty Job t„nkte ˝Kanh„nda hava mina barn syndat och i sina hj„rtan talat f”rgripligt om Gud˝. S† gjorde Job f”r var g†ng. 001:006 Men nu h„nde sig en dag att Guds s”ner kommo och tr„dde fram inf”r HERREN, och Źklagaren kom ocks† med bland dem. 001:007 D† fr†gade HERREN Źklagaren: ˝Varifr†n kommer du?˝ Źklagaren svarade HERREN och sade: ˝Fr†n en vandring ut”ver jorden och fr†n en f„rd omkring p† den.˝ 001:008 D† sade HERREN till Źklagaren: ˝Har du givit akt p† min tj„nare Job? Ty p† jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s† fruktar Gud och flyr det onda.˝ 001:009 Źklagaren svarade HERREN och sade: ˝Žr det d† f”r intet som Job fruktar Gud? 001:010 Du har ju p† allt s„tt besk„rmat honom och hans hus och allt vad han „ger; du har v„lsignat hans h„nders verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. 001:011 Man r„ck ut din hand och kom vid detta allt som han „ger; f”rvisso skall han d† mitt i ansiktet tala f”rgripliga ord mot dig.˝ 001:012 HERREN sade till Źklagaren: ˝V„lan, allt vad han „ger vare givet i din hand; allenast mot honom sj„lv m† du icke r„cka ut din hand.˝ S† gick Źklagaren bort ifr†n HERRENS ansikte. 001:013 N„r nu en dag hans s”ner och d”ttrar h”llo m†ltid och drucko vin i den „ldste broderns hus, 001:014 Kom en budb„rare till Job och sade: ˝Oxarna gingo f”r plogen, och †sninnorna betade d„rbredvid; 001:015 d† f”llo sab‚erna in och r”vade bort dem, och folket slogo de med sv„rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f”r att jag skulle underr„tta dig d„rom.˝ 001:016 Medan denne „nnu talade, kom †ter en och sade: ˝Guds eld f”ll ifr†n himmelen och slog ned bland sm†boskapen och folket och f”rt„rde dem. Jag var den ende som kom undan, f”r att jag skulle underr„tta dig d„rom.˝ 001:017 Medan denne „nnu talade, kom †ter en och sade: Kald‚erna st„llde upp sitt manskap i tre hopar och f”llo s† ”ver kamelerna och r”vade bort dem, och folket slogo de med sv„rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f”r att jag skulle underr„tta dig d„rom.˝ 001:018 Under det att denne „nnu talade, kom †ter en annan och sade: Dina s”ner och d”ttrar h”llo m†ltid och drucko vin i den „ldste broderns hus; 001:019 d† kom en stark storm fram ”ver ”knen och tog tag i husets fyra h”rn, och det f”ll omkull ”ver folket, s† att de f”rgingos. Jag var den ende som kom undan, f”r att jag skulle underr„tta dig d„rom.˝ 001:020 D† stod Job upp och rev s”nder sin mantel och skar av h†ret p† sitt huvud. Och han f”ll ned till jorden och tillbad 001:021 och sade: ˝Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag v„nda †ter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!˝ 001:022 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud. 002:001 Źter h„nde sig en dag att Guds s”ner kommo och tr„dde fram inf”r HERREN; och Źklagaren kom ocks† med bland dem och tr„dde fram inf”r HERREN. 002:002 D† fr†gade HERREN Źklagaren: ˝Varifr†n kommer du?˝ Źklagaren svarade HERREN och sade: ˝Fr†n en vandring ut”ver jorden och fr†n en f„rd omkring p† den.˝ 002:003 D† sade HERREN till Źklagaren: ˝Har du givit akt p† min tj„nare Job? Ty p† jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s† fruktar Gud och flyr det onda; och „nnu h†ller han fast vid sin ostrafflighet. S† har du d† uppeggat mig mot honom till att utan sak f”rd„rva honom.˝ 002:004 Źklagaren svarade HERREN och sade: ˝Hud f”r hud; allt vad man „ger giver man ju f”r att sj„lv slippa undan. 002:005 Men r„ck ut din hand och kom vid hans k”tt och ben; f”rvisso skall han d† mitt i ansiktet tala f”rgripliga ord mot dig.˝ 002:006 HERREN sade till Źklagaren: ˝V„lan, han vare given i din hand; allenast hans liv m† du skona.˝ 002:007 S† gick Źklagaren bort ifr†n HERRENS ansikte och slog Job med sv†ra bulnader, ifr†n fotbladet „nda till hj„ssan. 002:008 Och han tog sig en lersk„rva att skrapa sig med, d„r han satt mitt i askan. 002:009 D† sade hans hustru till honom: ˝H†ller du „nnu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och d”.˝ 002:010 Man han svarade henne: ˝Du talar s†som en d†raktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d† icke ocks† taga emot det onda?˝ Vid allt detta syndade Job icke med sina l„ppar. 002:011 Men tre v„nner till Job fingo h”ra om alla de olyckor som hade tr„ffat honom, och de kommo s†, var och en fr†n sin ort; Elifas fr†n Teman, Bildad fr†n Sua och Sofar fr†n Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig †stad f”r att ”mka honom och tr”sta honom. 002:012 Men n„r de, „nnu p† avst†nd, lyfte upp sina ”gon och s†go att de icke mer kunde k„nna igen honom, brusto de ut i gr†t och revo s”nder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned ”ver sina huvuden. 002:013 Sedan sutto de med honom p† jorden i sju dagar och sju n„tter, utan att n†gon av dem talade ett ord till honom, eftersom de s†go att hans pl†ga var mycket stor. 003:001 D„refter uppl„t Job sin mun och f”rbannade sin f”delsedag; 003:002 Job tog till orda och sade: 003:003 M† den dag utpl†nas, p† vilken jag f”ddes, och den natt som sade: ˝Ett gossebarn „r avlat.˝ 003:004 M† den dagen v„ndas i m”rker, m† Gud i h”jden ej fr†ga efter den och intet dagsljus lysa d„r”ver. 003:005 M”rkret och d”dsskuggan b”rde den †ter, molnen l„gre sig ”ver den; f”rskr„cke den allt som kan f”rm”rka en dag. 003:006 Den natten m† gripas av tjockaste m”rker; ej m† den f† fr”jda sig bland †rets dagar, intet rum m† den finna inom m†nadernas krets. 003:007 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig h”je sig jubel under den. 003:008 M† den f”rbannas av dem som besv„rja dagar, av dem som f”rm† mana upp Leviatan. 003:009 M† dess grynings stj„rnor f”rm”rkas, efter ljus m† den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ”gonbryn m† den aldrig f† se; 003:010 eftersom den ej tillsl”t d”rrarna till min moders liv, ej l„t olyckan f”rbliva dold f”r mina ”gon. 003:011 Varf”r fick jag ej d” strax i moderssk”tet, f”rg†s vid det jag kom ut ur min moders liv? 003:012 Varf”r funnos kn„n mig till m”tes, och varf”r br”st, d„r jag fick di? 003:013 Hade s† icke skett, l†ge jag nu i ro, jag finge d† sova, jag nj”te d† min vila, 003:014 vid sidan av konungar och r†dsherrar i landet, m„n som byggde sig palatslika gravar, 003:015 ja, vid sidan av furstar som voro rika p† guld och hade sina hus uppfyllda av silver; 003:016 eller vore jag icke till, lik ett nedgr„vt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset. 003:017 D„r hava ju de ogudaktiga upph”rt att rasa, d„r f† de uttr”ttade komma till vila; 003:018 d„r hava alla f†ngar f†tt ro, de h”ra d„r ingen p†drivares r”st. 003:019 Sm† och stora „ro d„r varandra lika, tr„len har d„r blivit fri ifr†n sin herre. 003:020 Varf”r skulle den olycklige sk†da ljuset? Ja, varf”r gives liv †t dem som pl†gas s† bittert, 003:021 †t dem som v„nta efter d”den, utan att den kommer, och spana d„refter mer „n efter n†gon skatt, 003:022 †t dem som skulle gl„djas -- ja, intill jubel -- och fr”jda sig, allenast de funne sin grav; 003:023 varf”r †t en man vilkens v„g „r h”ljd i m”rker, †t en man s† kringst„ngd av Gud? 003:024 Suckan har ju blivit mitt dagliga br”d, och s†som vatten str”mma mina klagorop. 003:025 ty det som ingav mig f”rskr„ckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade f”r, det kommer ”ver mig. 003:026 Jag f†r ingen rast, ingen ro, ingen vila; †ngest kommer ”ver mig. 004:001 D„refter tog Elifas fr†n Teman till orda och sade: 004:002 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan h†lla tillbaka sina ord? 004:003 Se, m†nga har du visat till r„tta, och maktl”sa h„nder har du st„rkt; 004:004 dina ord hava uppr„ttat den som stapplade, och †t vacklande kn„n har du givit kraft. 004:005 Men nu, d† det g„ller dig sj„lv, bliver du ot†lig, n„r det „r dig det drabbar, f”rskr„ckes du. 004:006 Skulle d† icke din gudsfruktan vara din tillf”rsikt och dina v„gars ostrafflighet ditt hopp? 004:007 T„nk efter: n„r h„nde det att en oskyldig fick f”rg†s? och var skedde det att de redliga m†ste g† under? 004:008 Nej, s† har jag sett det g†, att de som pl”ja f”rd„rv och de som uts† olycka, de sk”rda och s†dant; 004:009 f”r Guds andedr„kt f”rg†s de och f”r en fnysning av hans n„sa f”rsvinna de. 004:010 Ja, lejonets skri och rytarens r”st m†ste tystna, och unglejonens t„nder brytas ut; 004:011 Det gamla lejonet f”rg†s, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva f”rstr”dda. 004:012 Men till mig sm”g sakta ett ord, mitt ”ra f”rnam det likasom en viskning, 004:013 N„r tankarna sv„vade om vid nattens syner och s”mnen f”ll tung p† m„nniskorna, 004:014 d† kom en f”rskr„ckelse och b„van ”ver mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp. 004:015 En vindpust for fram ”ver mitt ansikte, d„rvid reste sig h†ren p† min kropp. 004:016 Och n†got tr„dde inf”r mina ”gon, en skepnad vars form jag icke sk”njde; och jag h”rde en susning och en r”st: 004:017 ˝Kan d† en m„nniska hava r„tt mot Gud eller en man vara ren inf”r sin skapare? 004:018 Se, ej ens p† sina tj„nare kan han f”rlita sig, j„mv„l sina „nglar m†ste han tillvita fel; 004:019 huru mycket mer d† dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas s”nder s† l„tt som mal; 004:020 n„r morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar d„rp†, hava de f”rg†tts f”r alltid. 004:021 Ja, deras hyddas f„ste ryckes bort f”r dem, of”rt„nkt m†ste de d”.˝ 005:001 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du v„nda dig? 005:002 Se, d†ren dr„pes av sin gr„melse, och den f†kunnige d”das av sin bitterhet. 005:003 Jag s†g en d†re, fast var han rotad, men pl”tsligt m†ste jag ropa ve ”ver hans boning. 005:004 Ty hans barn g† nu fj„rran ifr†n fr„lsning, de f”rtrampas i porten utan r„ddning. 005:005 Av hans sk”rd „ter vem som „r hungrig, den r”vas bort, om och h„gnad med t”rnen; efter hans rikedom gapar ett giller. 005:006 Ty icke upp ur stoftet kommer f”rd„rvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; 005:007 nej, m„nniskan varder f”dd till olycka, s†som eldgnistor m†ste flyga mot h”jden. 005:008 Men vore det nu jag, s† s”kte jag n†d hos Gud, †t Gud hemst„llde jag min sak, 005:009 †t honom som g”r stora och outrannsakliga ting, under, flera „n n†gon kan r„kna, 005:010 †t honom som l†ter regnet falla p† jorden och s„nder vatten ned ”ver markerna, 005:011 n„r han vill upph”ja de ringa och f”rhj„lpa de s”rjande till fr„lsning. 005:012 Han „r den som g”r de klokas anslag om intet, s† att deras h„nder intet utr„tta med f”rnuft; 005:013 han f†ngar de visa i deras klokskap och l†ter de illfundiga f”rhasta sig i sina r†dslag: 005:014 mitt p† dagen r†ka de ut f”r m”rker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. 005:015 S† fr„lsar han fr†n deras tungors sv„rd, han fr„lsar den fattige ur den ”verm„ktiges hand. 005:016 Den arme kan s† †ter hava ett hopp, och or„ttf„rdigheten m†ste tillsluta sin mun. 005:017 Ja, s„ll „r den m„nniska som Gud agar; den Allsm„ktiges tuktan m† du icke f”rkasta. 005:018 Ty om han och sargar, s† f”rbinder han ock, om han sl†r, s† hela ock hans h„nder. 005:019 Sex g†nger r„ddar han dig ur n”den, ja, sju g†nger avv„ndes olyckan fr†n dig. 005:020 I hungerstid f”rlossar han dig fr†n d”den och i krig undan sv„rdets v†ld. 005:021 N„r tungor sv„nga gisslet, g”mmes du undan; du har intet att frukta, n„r f”rh„rjelse kommer. 005:022 Ja, †t f”rh„rjelse och dyr tid kan du d† le, f”r vilddjur beh”ver du ej heller k„nna fruktan; 005:023 ty med markens stenar st†r du i f”rbund, och med djuren p† marken har du ing†tt fred. 005:024 Och du f†r se huru din hydda st†r trygg; n„r du synar din boning, saknas intet d„ri. 005:025 Du f†r ock se huru din „tt f”r”kas, huru din avkomma bliver s†som markens ”rter. 005:026 I graven kommer du, n„r du har hunnit din mognad, s†som s„desskylen b„rgas, d† dess tid „r inne. 005:027 Se, detta hava vi utrannsakat, och s† „r det; h”r d„rp† och bet„nk det v„l. 006:001 D† tog Job till orda och sade: 006:002 Ack att min gr„melse bleve v„gd och min olycka lagd j„mte den p† v†gen! 006:003 Se, tyngre „r den nu „n havets sand, d„rf”r kan jag icke styra mina ord. 006:004 Ty den Allsm„ktiges pilar hava tr„ffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, f”rskr„ckelser ifr†n Gud st„lla sig upp mot mig. 006:005 Icke skriar vild†snan, n„r hon har friskt gr„s, icke r†mar oxen, d† han st†r vid sitt foder? 006:006 Men vem vill „ta den mat som ej har smak eller s„lta, och vem finner behag i slem”rtens saft? 006:007 S† v„grar nu min sj„l att komma vid detta, det „r f”r mig en v„mjelig spis. 006:008 Ack att min b”n bleve h”rd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp! 006:009 O att det t„cktes Gud att krossa mig, att r„cka ut sin hand och avsk„ra mitt liv! 006:010 D† funnes „nnu f”r mig n†gon tr”st, jag kunde d† jubla, fast„n pl†gad utan f”rskoning; jag har ju ej f”rnekat den Heliges ord. 006:011 Huru stor „r d† min kraft, eftersom jag alltj„mt b”r hoppas? Och vad v„ntar mig f”r „nde, eftersom jag skall vara t†lig? 006:012 Min kraft „r v„l ej s†som stenens, min kropp „r v„l icke av koppar? 006:013 Nej, f”rvisso gives ingen hj„lp f”r mig, var utv„g har blivit mig st„ngd. 006:014 Den f”rtvivlade borde ju r”na barmh„rtighet av sin v„n, men se, man ”vergiver den Allsm„ktiges fruktan, 006:015 Mina br”der „ro trol”sa, de „ro s†som regnb„ckar, ja, lika b„ckarnas r„nnilar, som snart sina ut, 006:016 som v„l kunna g† m”rka av vinterns fl”den, n„r sn”n har fallit och g”mt sig i dem, 006:017 men som †ter f”rsvinna, n„r de tr„ffas av hettan, och torka bort ifr†n sin plats, d† v„rmen kommer. 006:018 V„gfarande d„r i trakten vika av till dem, men de finna allenast ”dslighet och m†ste f”rg†s. 006:019 Temas v„gfarande sk†dade dith„n, Sabas k”pmanst†g hoppades p† dem; 006:020 men de kommo p† skam i sin f”rtr”stan, de s†go sig g„ckade, n„r de hade hunnit ditfram. 006:021 Ja, likas† „ren I nu ingenting v„rda, handfallna st†n I av f”rf„ran och f”rskr„ckelse. 006:022 Har jag d† beg„rt att I skolen giva mig g†vor, taga av edert gods f”r att l”sa mig ut, 006:023 att I skolen r„dda mig undan min ov„n, k”pa mig fri ur v†ldsverkares hand? 006:024 Undervisen mig, s† vill jag tiga, l„ren mig att f”rst† vari jag har farit vilse. 006:025 Gott „r f”rvisso uppriktigt tal, men tillr„ttavisning av eder, vad b†tar den? 006:026 Haven I d† i sinnet att h†lla r„fst med ord, och skall den f”rtvivlade f† tala f”r vinden? 006:027 D† kasten I v„l ocks† lott om den faderl”se, d† l„ren I v„l k”psl† om eder v„n! 006:028 Dock, m† det nu t„ckas eder att akta p† mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet. 006:029 V„nden om! M† s†dan or„tt icke ske; ja, v„nden „nnu om, ty min sak „r r„ttf„rdig! 006:030 Skulle v„l or„tt bo p† min tunga, och min mun, skulle den ej f”rst† vad f”rd„rvligt „r? 007:001 En stridsmans liv lever ju m„nniskan p† jorden, och hennes dagar „ro s†som dagakarlens dagar. 007:002 Hon „r lik en tr„l som fl„mtar efter skugga, lik en dagakarl som f†r bida efter sin l”n. 007:003 S† har jag f†tt till arvedel m†nader av el„nde; n„tter av vederm”da hava blivit min lott. 007:004 S† snart jag har lagt mig, „r min fr†ga: ˝N„r skall jag d† f† st† upp?˝ Ty aftonen synes mig s† l†ng; jag „r ”verm„tt av oro, innan morgonen har kommit. 007:005 Med f”rruttnelsens maskar h”ljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller s”nder. 007:006 Mina dagar fly snabbare „n v„varens spole; de f”rsvinna utan n†got hopp. 007:007 T„nk d„rp† att mitt liv „r en fl„kt, att mitt ”ga icke mer skall f† se n†gon lycka. 007:008 Den nu ser mig, hans ”ga skall ej vidare sk†da mig; b„st din blick vilar p† mig, „r jag icke mer. 007:009 S†som ett moln som har f”rsvunnit och g†tt bort, s† „r den som har farit ned i d”dsriket; han kommer ej †ter upp d„rifr†n. 007:010 Aldrig mer v„nder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer. 007:011 D„rf”r vill jag nu icke l„gga band p† min mun, jag vill taga till orda i min andes †ngest, jag vill klaga i min sj„ls bedr”velse. 007:012 Icke „r jag v„l ett hav eller ett havsvidunder, s† att du m†ste s„tta ut vakt mot mig? 007:013 N„r jag hoppas att min b„dd skall tr”sta mig, att mitt l„ger skall lindra mitt bekymmer, 007:014 d† f”rf„rar du mig genom dr”mmar, och med syner f”rskr„cker du mig. 007:015 Nej, hellre vill jag nu bliva kv„vd, hellre d” „n vara blott knotor! 007:016 Jag „r led vid detta; aldrig kommer jag †ter till liv. L†t mig vara; mina dagar „ro ju f†f„nglighet. 007:017 Vad „r d† en m„nniska, att du g”r s† stor sak av henne, aktar p† henne s† noga, 007:018 synar henne var morgon, pr”var henne vart ”gonblick? 007:019 Huru l„nge skall det dr”ja, innan du v„nder din blick ifr†n mig, l„mnar mig i fred ett litet andetag? 007:020 Om jag „n har syndar, vad skadar jag d„rmed dig, du m„nniskornas bespejare? Varf”r har du satt mig till ett m†l f”r dina angrepp och l†tit mig bliva en b”rda f”r mig sj„lv? 007:021 Varf”r vill du icke f”rl†ta mig min ”vertr„delse, icke tillgiva mig min missg„rning? Nu m†ste jag ju snart g† till vila i stoftet; om du s”ker efter mig, s† „r jag icke mer. 008:001 D„refter tog Bildad fr†n Sua till orda och sade: 008:002 Huru l„nge vill du h†lla p† med s†dant tal och l†ta din muns ord komma s†som en v„ldig storm? 008:003 Skulle v„l Gud kunna kr„nka r„tten? Kan den Allsm„ktige kr„nka r„ttf„rdigheten? 008:004 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina ”vertr„delsers v†ld, 008:005 s† vet, att om du sj„lv s”ker Gud och beder till den Allsm„ktige om misskund, 008:006 d†, om du „r ren och r„ttsinnig, ja, d† skall han vakna upp till din r„ddning och uppr„tta din boning, s† att du bor d„r i r„ttf„rdighet; 008:007 och s† skall din f”rsta tid synas ringa, d† nu din sista tid har blivit s† stor. 008:008 Ty fr†ga framfarna sl„kten, och akta p† vad f„derna hava utr”nt 008:009 -- vi sj„lva „ro ju fr†n i g†r och veta intet, en skugga „ro v†ra dagar p† jorden; 008:010 men de skola undervisa dig och s„ga dig det, ur sina hj„rtan skola de h„mta fram svar: 008:011 ˝Icke kan r”ret v„xa h”gt, d„r marken ej „r sank, eller vassen skjuta i h”jden, d„r vatten ej finnes? 008:012 Nej, b„st den st†r gr”n, ej mogen f”r sk”rd, m†ste den d† vissna, f”re allt annat gr„s. 008:013 S† g†r det alla som f”rg„ta Gud; den gudl”ses hopp m†ste varda om intet. 008:014 Ty hans tillf”rsikt visar sig br„cklig och hans f”rtr”stan lik spindelns v„v. 008:015 Han f”rlitar sig p† sitt hus, men det har intet best†nd; han tryggar sig d„rvid, men det „ger ingen fasthet. 008:016 Lik en frodig planta v„xer han i solens sken, ut ”ver lustg†rden str„cka sig hans skott; 008:017 kring stenr”set slingra sig hans r”tter, mellan stenarna bryter han sig fram. 008:018 Men n„r s† Gud rycker bort honom fr†n hans plats, d† f”rnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.' 008:019 Ja, s† g†r det med hans levnads fr”jd, och ur mullen f† andra v„xa upp.˝ 008:020 Se, Gud f”raktar icke den som „r ostrafflig, han h†ller ej heller de onda vid handen. 008:021 S† bida d†, till dess han fyller din mun med l”je och dina l„ppar med jubel. 008:022 De som hata dig varda d† h”ljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till. 009:001 D„refter tog Job till orda och sade: 009:002 Ja, f”rvisso vet jag att s† „r; huru skulle en m„nniska kunna hava r„tt mot Gud? 009:003 Vill han g† till r„tta med henne, s† kan hon ej svara honom p† en sak bland tusen. 009:004 Han som „r s† vis i f”rst†nd och s† v„ldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan; 009:005 honom som of”rt„nkt flyttar bort berg och omst”rtar dem i sin vrede; 009:006 honom som kommer jorden att vackla fr†n sin plats, och dess pelare b„va d„rvid; 009:007 honom som befaller solen, s† g†r hon icke upp, och som s„tter stj„rnorna under f”rsegling; 009:008 honom som helt allena sp„nner ut himmelen och skrider fram ”ver havets toppar; 009:009 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustj„rnorna och s”derns Stj„rngemak; 009:010 honom som g”r stora och outrannsakliga ting och under, flera „n n†gon kan r„kna? 009:011 Se, han far f”rbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, f”rr„n jag bliver honom varse. 009:012 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan s„ga till honom: ˝Vad g”r du?˝ 009:013 Gud, han ryggar icke sin vrede; f”r honom har Rahabs f”lje m†st b”ja sig; 009:014 huru skulle jag d† v†ga svara honom, v„lja ut ord till att tala med honom? 009:015 Nej, om jag „n hade r„tt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund. 009:016 Och om han „n svarade mig p† mitt rop, s† kunde jag ej tro att han lyssnade till min r”st. 009:017 Ty med storm hems”ker han mig och sl†r mig med s†r p† s†r, utan sak. 009:018 Han unnar mig icke att h„mta andan; nej, med bedr”velser m„ttar han mig. 009:019 G„ller det f”rsteg i kraft: ˝V„lan, jag „r redo!˝, g„ller det r„tt: ˝Vem st„ller mig till ansvar?˝ 009:020 Ja, hade jag „n r„tt, s† d”mde min mun mig skyldig; vore jag „n ostrafflig, s† l„te han mig synas vr†ng. 009:021 Men ostrafflig „r jag! Jag aktar ej mitt liv, jag fr†gar icke efter, om jag f†r leva. 009:022 Det m† g† som det vill, nu vare det sagt: han f”rg”r den ostrafflige j„mte den ogudaktige. 009:023 Om en landspl†ga kommer med pl”tslig d”d, s† bespottar han de oskyldigas f”rtvivlan. 009:024 Jorden „r given i de ogudaktigas hand, och t„ckelse s„tter han f”r dess domares ”gon. Žr det ej han som g”r det, vem „r det d†? 009:025 Min dagar hasta undan snabbare „n n†gon l”pare, de fly bort utan att hava sett n†gon lycka; 009:026 de ila †stad s†som en farkost av r”r, s†som en ”rn, n„r han st”rtar sig ned p† sitt byte. 009:027 Om jag „n besluter att f”rg„ta mitt bekymmer, att l†ta min sorgsenhet fara och g”ra mig glad, 009:028 S† m†ste jag dock b„va f”r alla mina kval; jag vet ju att du icke skall d”ma mig fri. 009:029 Nej, s†som skyldig m†ste jag st† d„r; varf”r skulle jag d† g”ra mig f†f„ng m”da? 009:030 Om jag „n tv†r mig i sn” och renar mina h„nder i lutsalt, 009:031 s† skall du dock s„nka mig ned i p”len, s† att mina kl„der m†ste v„mjas vid mig. 009:032 Ty han „r ej min like, s† att jag v†gar svara honom, ej en s†dan, att vi kunna g† till doms med varandra; 009:033 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet ”ver oss b†da. 009:034 M† han blott v„nda av fr†n mig sitt ris, och m† fruktan f”r honom ej f”rskr„cka mig; 009:035 d† skall jag tala utan att r„das f”r honom, ty jag vet med min sj„lv att jag icke „r en s†dan. 010:001 Min sj„l „r led vid livet. Jag vill giva fritt lopp †t min klagan, jag vill tala i min sj„ls bedr”velse. 010:002 Jag vill s„ga till Gud: D”m mig icke skyldig; l†t mig veta varf”r du s”ker sak mot mig. 010:003 Anst†r det dig att ”va v†ld, att f”rkasta dina h„nders verk, medan du l†ter ditt ljus lysa ”ver de ogudaktigas r†dslag? 010:004 Har du d† ”gon som en varelse av k”tt, eller ser du s†som m„nniskor se? 010:005 Žr din †lder som en m„nniskas †lder, eller „ro dina †r s†som en mans tider, 010:006 eftersom du letar efter missg„rning hos mig och s”ker att hos mig finna synd, 010:007 du som dock vet att jag icke „r skyldig, och att ingen finnes, som kan r„dda ur din hand? 010:008 Dina h„nder hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu f”rd„rvar du mig! 010:009 T„nk p† huru du formade mig s†som lera; och nu l†ter du mig †ter varda till stoft! 010:010 Ja, du utg”t mig s†som mj”lk, och s†som ost„mne l„t du mig stelna. 010:011 Med hud och k”tt bekl„dde du mig, av ben och senor v„vde du mig samman. 010:012 Liv och n†d besk„rde du mig, och genom din v†rd bevarades min ande. 010:013 Men d„rvid g”mde du i ditt hj„rta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: 010:014 om jag syndade, skulle du vakta p† mig och icke l„mna min missg„rning ostraffad. 010:015 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag „n oskyldig, s† finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle m„ttas av skam och sk†da min of„rd. 010:016 H”jde jag det likv„l, d† skulle du s†som ett lejon jaga mig och alltj„mt bevisa din undermakt p† mig. 010:017 Nya vittnen mot mig skulle du d† f”ra fram och alltmer l†ta mig k„nna din f”rt”rnelse; med skaror efter skaror skulle du ans„tta mig. 010:018 Varf”r l„t du mig d† komma ut ur moderssk”tet? Jag borde hava f”rg†tts, innan n†got ”ga s†g mig, 010:019 hava blivit s†som hade jag aldrig varit till; fr†n moderlivet skulle jag hava f”rts till graven. 010:020 Kort „r ju min tid; m† han d† l†ta mig vara, l„mna mig i fred, s† att jag f†r en flyktig gl„dje, 010:021 innan jag g†r h„dan, f”r att aldrig komma †ter, bort till m”rkrets och d”dsskuggans land, 010:022 till det land vars dunkel „r s†som djupa vatten, dit d„r d”dsskugga och f”rvirring r†der, ja, d„r dagsljuset sj„lvt „r s†som djupa vatten. 011:001 D„refter tog Sofar fr†n Naama till orda och sade: 011:002 Skall s†dant ordfl”de bliva utan svar och en s† stortalig man f† r„tt? 011:003 Skall ditt l”sa tal n”dga m„n till tystnad, s† att du f†r bespotta, utan att n†gon kommer dig att blygas? 011:004 Och skall du s† f† s„ga: ˝Vad jag l„r „r r„tt, och utan fl„ck har jag varit inf”r dina ”gon˝? 011:005 Nej, om allenast Gud ville tala och uppl†ta sina l„ppar till att svara dig, 011:006 om han ville uppenbara dig sin visdoms l”nnligheter, huru han „ger f”rst†nd, ja, i dubbelt m†tt, d† ins†ge du att Gud, dig till f”rm†n, har l„mnat †t gl”mskan en del av din missg„rning. 011:007 Men kan v„l du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsm„ktiges fullkomlighet? 011:008 H”g s†som himmelen „r den -- vad kan du g”ra? djupare „n d”dsriket -- vad kan du f”rst†? 011:009 Dess l„ngd str„cker sig vidare „n jorden, och i bredd ”vertr„ffar den havet. 011:010 N„r han vill fara fram och sp„rra n†gon inne eller kalla n†gon till doms, vem kan d† hindra honom? 011:011 Han „r ju den som k„nner l”gnens m„n, f”rd„rv uppt„cker han, utan att leta d„refter. 011:012 Men lika l„tt kan en d†raktig man f† f”rst†nd, som en vild†snef†le kan f”das till m„nniska. 011:013 Om du nu r„tt bereder ditt hj„rta och utr„cker dina h„nder till honom, 011:014 om du skaffar bort det f”rd„rv som kan l†da vid din hand och ej l†ter or„ttf„rdighet bo i dina hyddor, 011:015 ja, d† f†r du upplyfta ditt ansikte utan skam, du st†r fast och har intet att frukta. 011:016 Ja, d† skall du f”rg„ta din olycka, blott minnas den s†som vatten som har f”rrunnit. 011:017 Ditt liv skall d† str†la klarare „n middagens sken; och kommer m”rker p†, s† „r det som en gryning till morgon. 011:018 Du kan d† vara trygg, ty du „ger ett hopp; du spanar omkring dig och g†r sedan trygg till vila. 011:019 Ja, du f†r d† ligga i ro, utan att n†gon f”rskr„cker dig, och m†nga skola s”ka din ynnest. 011:020 Men de ogudaktigas ”gon skola f”rsm„kta; ingen tillflykt skall mer finnas f”r dem, och deras hopp skall vara att f† giva upp andan. 012:001 D„refter tog Job till orda och sade: 012:002 Ja, visst „ren I det r„tta folket, och med eder kommer visheten att d” ut! 012:003 Dock, j„mv„l jag har f”rst†nd s† gott som I, icke st†r jag tillbaka f”r eder; ty vem „r den som ej begriper slikt? 012:004 S† m†ste jag d† vara ett †tl”je f”r min v„n, jag som fick svar, s† snart jag ropade till Gud; man ler †t en som „r r„ttf„rdig och ostrafflig! 012:005 Ja, med f”rakt ses olyckan av den som st†r s„ker; f”rakt v„ntar dem vilkas f”tter vackla. 012:006 Men f”rh„rjares hyddor †tnjuta frid, och trygghet f† s†dana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand. 012:007 Men fr†ga du boskapen, den m† undervisa dig, och f†glarna under himmelen, de m† upplysa dig; 012:008 eller tala till jorden, hon m† undervisa dig, fiskarna i havet m† giva dig besked. 012:009 Vem kan icke l„ra genom allt detta att det „r HERRENS hand som har gjort det? 012:010 I hans han „r ju allt levandes sj„l och alla m„nskliga varelsers anda. 012:011 Skall icke ”ra pr”va orden, likasom munnen pr”var matens smak? 012:012 Vishet tillkommer ju de gamle och f”rst†nd dem som l„nge hava levat. 012:013 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom r†d och f”rst†nd. 012:014 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; f”r den han sp„rrar inne kan ingen uppl†ta. 012:015 Han h†ller vattnen tillbaka -- se, se d† bliver d„r torrt, han sl„pper dem l”sa, d† f”rd„rva de landet. 012:016 Hos honom „r kraft och klokhet, den f”rvillade och f”rvillaren „ro b†da i hans hand. 012:017 R†dsherrar utblottar han, han f”r dem i landsflykt, och domare g”r han till d†rar. 012:018 Han uppl”ser konungars v„lde och s„tter f†ngb„lte om deras h”fter. 012:019 Pr„ster utblottar han, han f”r dem i landsflykt, och de s„krast rotade kommer han p† fall. 012:020 V„lbetrodda m„n ber”var han m†let och avh„nder de „ldste deras insikt. 012:021 Han utgjuter f”rakt ”ver furstar och lossar de starkes g”rdel. 012:022 Han blottar djupen, s† att de ej h”ljas av m”rker, d”dsskuggan drager han fram i ljuset. 012:023 Han l†ter folkslag v„xa till -- och f”rg”r dem; han utvidgar deras gr„nser, men f”r dem sedan bort. 012:024 Stamh”vdingar i landet ber”var han f”rst†ndet, han leder dem vilse i v„gl”sa ”demarker. 012:025 De famla i m”rkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla s†som druckna. 013:001 Ja, alltsammans har mitt ”ga sett, mitt ”ra har h”rt det och nogsamt givit akt. 013:002 Vad I veten, det vet ocks† jag; icke st†r jag tillbaka f”r eder. 013:003 Men till den Allsm„ktige vill jag nu tala, det lyster mig att g† till r„tta med Gud. 013:004 Dock, I „ren m„n som spinna ihop l”gn, allasammans hops„tten I f†f„ngligt tal. 013:005 Om I „nd† villen alldeles tiga! Det kunde tillr„knas eder som vishet. 013:006 H”ren nu likv„l mitt klagom†l, och akten p† mina l„ppars gensagor. 013:007 Viljen I f”rsvara Gud med or„ttf„rdigt tal och honom till f”rm†n bruka o„rligt tal? 013:008 Skolen I visa eder partiska f”r honom eller g”ra eder till sakf”rare f”r Gud? 013:009 Icke kan s†dant „ndas v„l, n„r han h†ller r„fst med eder? Eller kunnen I g„ckas med honom, s†som man kan g„ckas med en m„nniska? 013:010 Nej, f”rvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. 013:011 Sannerligen, hans majest„t skall d† f”rskr„cka eder, och fruktan f”r honom skall falla ”ver eder. 013:012 Edra t„nkespr†k skola d† bliva visdomsord av aska, edra f”rsvarsverk varda s†som vallar av ler. 013:013 Tigen nu f”r min, s† skall jag tala, g†nge s† ”ver mig vad det vara m†. 013:014 Ja, huru det „n g†r, vill jag fatta mitt k”tt mellan t„nderna och taga min sj„l i min hand. 013:015 M† han dr„pa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag „nd† h†lla fram inf”r honom. 013:016 Redan detta skall l„nda mig till fr„lsning, ty ingen gudl”s dristar komma inf”r honom. 013:017 H”ren, h”ren d† mina ord, och l†ten min f”rklaring tr„nga in i edra ”ron. 013:018 Se, h„r l„gger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava r„tt. 013:019 Eller gives det n†gon som kan vederl„gga mig? Ja, d† vill jag tiga -- och d”. 013:020 Allenast tv† ting m† du ej g”ra mot mig, s† beh”ver jag ej d”lja mig inf”r ditt ansikte: 013:021 din hand m† du ej l†ta komma mig n„r, och fruktan f”r dig m† icke f”rskr„cka mig. 013:022 Sedan m† du †klaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du m† gendriva mig. 013:023 Huru „r det allts† med mina missg„rningar och synder? L†t mig f† veta min ”vertr„delse och synd. 013:024 Varf”r d”ljer du ditt ansikte och aktar mig s†som din fiende? 013:025 Vill du skr„mma ett l”v som drives av vinden, vill du f”rf”lja ett borttorkat str†? 013:026 Du skriver ju bedr”velser p† min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missg„rningar; 013:027 du s„tter mina f”tter i stocken, du vaktar p† alla v„gar, f”r mina fotsulor m„rker du ut stegen. 013:028 Och detta mot en som t„res bort lik murket tr„, en som liknar en kl„dnad s”nderfr„tt av mal! 014:001 M„nniskan, av kvinna f”dd, lever en liten tid och m„ttas av oro; 014:002 lik ett blomster v„xer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan s†som skuggan och har intet best†nd. 014:003 Och till att vakta p† en s†dan uppl†ter du dina ”gon, ja, du drager mig till doms inf”r dig. 014:004 Som om en ren skulle kunna framg† av en oren! S†dant kan ju aldrig ske. 014:005 Žro nu m„nniskans dagar oryggligt best„mda, hennes m†naders antal fastst„llt av dig, har du utstakat en gr„ns som hon ej kan ”verskrida, 014:006 v„nd d† din blick ifr†n henne och unna henne ro, l†t henne njuta en dagakarls gl„dje av sin dag. 014:007 F”r ett tr„d finnes ju kvar n†got hopp; hugges det „n ned, kan det †ter skjuta skott, och telningar beh”va ej fattas d„rp†. 014:008 Om „n dess rot tynar h„n i jorden och dess stubbe d”r bort i mullen, 014:009 s† kan det gr”nska upp genom vattnets †ngor och skjuta grenar lik ett nyplantat tr„d. 014:010 Men om en man d”r, s† ligger han d„r slagen; om en m„nniska har givit upp andan, var finnes hon d† mer? 014:011 S†som n„r vattnet har f”rrunnit ur en sj”, och s†som n„r en flod har sinat bort och uttorkat, 014:012 s† ligger mannen d„r och st†r ej mer upp, han vaknar icke †ter, s† l„nge himmelen varar; aldrig v„ckes han upp ur sin s”mn. 014:013 Ack, att du ville g”mma mig i d”dsriket, f”rd”lja mig, till dess din vrede hade upph”rt, staka ut f”r mig en tidsgr„ns och sedan t„nka p† mig -- 014:014 fast„n ju ingen kan f† liv, n„r han en g†ng „r d”d! D† skulle jag h†lla min stridstid ut, „nda till dess att min avl”sning komme. 014:015 Du skulle d† ropa p† mig, och jag skulle svara dig; efter dina h„nders verk skulle du l„ngta; 014:016 ja, du skulle d† r„kna mina steg, du skulle ej akta p† min synd. 014:017 I en f”rseglad pung l†ge d† min ”vertr„delse, och du ”verskylde min missg„rning. 014:018 Men s†som sj„lva berget faller och f”rvittrar, och s†som klippan flyttas ifr†n sin plats, 014:019 s†som stenar n”tas s”nder genom vattnet, och s†som mullen sk”ljes bort av dess fl”den, s† g”r du ock m„nniskans hopp om intet. 014:020 Du sl†r henne ned f”r alltid, och hon far h„dan; du f”rvandlar hennes ansikte och driver henne bort. 014:021 Om hennes barn komma till „ra, s† k„nner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, s† aktar hon dock ej p† dem. 014:022 Hennes kropp k„nner blott sin egen pl†ga, hennes sj„l blott den sorg hon sj„lv f†r f”rnimma. 015:001 D„refter tog Elifas fr†n Teman till orda och sade: 015:002 Skall en vis man tala s† i v„dret och fylla upp sitt br”st med ”stanvind? 015:003 Skall han f”rsvara sin sak med haltl”st tal, med ord som ingenting bevisa? 015:004 Žn mer, du g”r gudsfruktan om intet och kommer med klagol†t inf”r Gud. 015:005 Ty din ondska l„gger dig orden i munnen, och ditt behag st†r till illfundigt tal. 015:006 S† d”mes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna l„ppar vittna emot dig. 015:007 Var du den f”rsta m„nniska som f”ddes, och fick du liv, f”rr„n h”jderna funnos? 015:008 Blev du †h”rare i Guds hemliga r†d och fick s† visheten i ditt v†ld? 015:009 Vad vet du d†, som vi icke veta? Vad f”rst†r du, som ej „r oss kunnigt? 015:010 Gr†h†rsman och †ldring finnes ocks† bland oss, ja, en som ”verg†r din fader i †lder. 015:011 F”rsm†r du den tr”st som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig? 015:012 Vart f”res du h„n av ditt sinne, och varf”r v„lva dina ”gon s†, 015:013 i det du v„nder ditt raseri mot Gud och ”ser ut ord ur din mun? 015:014 Vad „r en m„nniska, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna f”dd, att han skulle vara r„ttf„rdig? 015:015 Se, ej ens p† sina heliga kan han f”rlita sig, och himlarna „ro icke rena inf”r hans ”gon; 015:016 huru mycket mindre d† den som „r ond och f”rd„rvad, den man som l„skar sig med or„ttf„rdighet s†som med vatten! 015:017 Jag vill kung”ra dig n†got, s† h”r nu mig; det som jag har sk†dat vill jag f”rt„lja, 015:018 vad visa m„n hava gjort kunnigt, lagt fram s†som ett arv ifr†n sina f„der, 015:019 ifr†n dem som allena fingo landet till g†va, och bland vilka ingen fr„mling „nnu hade tr„ngt in: 015:020 Den ogudaktige har †ngest i alla sina dagar, under de †r, helt f†, som besk„ras en v†ldsverkare. 015:021 Skr„ckr”ster ljuda i hans ”ron; n„r han „r som tryggast, kommer f”rh„rjaren ”ver honom. 015:022 Han har intet hopp om r„ddning ur m”rkret, ty sv„rdet lurar p† honom. 015:023 S†som flykting s”ker han sitt br”d: var „r det? Han f”rnimmer att m”rkrets dag „r f”r handen. 015:024 Źngest och tr†ngm†l f”rskr„cka honom, han nedsl†s av dem s†som av en stridsrustad konung. 015:025 Ty mot Gud r„ckte han ut sin hand, och mot den Allsm„ktige f”rh„vde han sig; 015:026 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sk”ldars ryggar i sluten hop; 015:027 han h”ljde sitt ansikte med fetma och samlade hull p† sin l„nd; 015:028 han bosatte sig i st„der, d”mda till f”rst”ring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de best„mda. 015:029 D„rf”r bliver han ej rik, och hans gods best†r ej, hans sk”rdar luta ej tunga mot jorden. 015:030 Han kan icke undslippa m”rkret; hans telningar skola f”rtorka av hetta, och sj„lv skall han f”rg†s genom Guds muns anda. 015:031 I sin f”rvillelse m† han ej lita p† vad f†f„ngligt „r, ty f†f„nglighet m†ste bliva hans l”n. 015:032 I f”rtid skall hans m†tt varda fyllt, och hans krona skall ej gr”nska mer. 015:033 Han bliver lik ett vintr„d som i f”rtid mister sina druvor, lik ett olivtr„d som f„ller sina blommor. 015:034 Ty den gudl”ses hus f”rbliver ofruktsamt, s†som eld f”rt„r hyddor d„r mutor tagas. 015:035 Man g†r havande med olycka och f”der f”rd„rv; den livsfrukt man alstrar „r ett sviket hopp. 016:001 D„refter tog Job till orda och sade: 016:002 ™ver nog har jag f†tt h”ra av s†dant; usla tr”stare „ren I alla. 016:003 Žr det nu slut p† detta tal i v„dret, eller eggar dig „nnu n†got till gensvar? 016:004 Jag kunde v„l ock tala, jag s†som I; ja, jag ville att I voren i mitt st„lle! D† kunde jag hops„tta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till h†n. 016:005 Med munnen kunde jag d† styrka eder och med l„pparnas ”mkan bereda eder lindring. 016:006 Om jag nu talar, s† lindras d„rav ej min pl†ga; och tiger jag, icke sl„pper den mig „nd†. 016:007 Nej, nu har all min kraft blivit t”md; du har ju f”r”tt hela mitt hus. 016:008 Och att du har hems”kt mig, det g„ller s†som vittnesb”rd; min sjukdom f†r tr„da upp och tala mot mig. 016:009 I vrede s”ndersliter och ans„tter man mig, man biter sina t„nder samman emot mig; ja, min ov„n v„sser mot mig sina blickar. 016:010 Man sp„rrar upp munnen mot mig, sm„dligt sl†r man mig p† mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig. 016:011 Gud giver mig till pris †t or„ttf„rdiga m„nniskor och kastar mig i de ogudaktigas h„nder. 016:012 Jag satt i god ro, d† krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett m†l f”r sina skott; 016:013 fr†n alla sidor tr„ffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan f”rskoning, min galla gjuter han ut p† jorden. 016:014 Han bryter ned mig med st”t p† st”t, han stormar emot mig s†som en k„mpe. 016:015 S„cktyg b„r jag hopf„st ”ver min hud, och i stoftet har jag m†st s„nka mitt horn, 016:016 Mitt anlete „r gl”dande r”tt av gr†t, och p† mina ”gonlock „r d”dsskugga l„grad. 016:017 Och detta, fast„n v†ld ej finnes i mina h„nder, och fast„n min b”n „r ren! 016:018 Du jord, ”verskyl icke mitt blod, och l†t f”r mitt rop ingen vilostad finnas. 016:019 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i h”jden den som skall tala f”r mig. 016:020 Mina v„nner hava mig nu till sitt †tl”je, d„rf”r sk†dar mitt ”ga med t†rar till Gud, 016:021 Ja, m† han h„r skaffa r„tt †t en man mot Gud och †t ett m„nniskobarn mot dess n„sta. 016:022 Ty f† „ro de †r som skola upprinna, innan jag vandrar den v„g d„r jag ej mer kommer †ter. 017:001 Min livskraft „r f”rst”rd, mina dagar slockna ut, bland gravar f†r jag min lott. 017:002 Ja, i sanning „r jag omgiven av g„ckeri, och avoghet f†r mitt ”ga st„ndigt sk†da hos dessa! 017:003 S† st„ll nu s„kerhet och borgen f”r mig hos dig sj„lv; vilken annan vill giva mig sitt handslag? 017:004 Dessas hj„rtan har du ju tillslutit f”r f”rst†nd, d„rf”r skall du icke l†ta dem triumfera. 017:005 Den som f”rr†der sina v„nner till plundring, p† hans barn skola ”gonen f”rsm„kta. 017:006 Jag „r satt till ett ordspr†k bland folken; en man som man spottar i ansiktet „r jag. 017:007 D„rf”r „r mitt ”ga skumt av gr„melse, och mina lemmar „ro s†som en skugga allasammans. 017:008 De redliga h„pna ”ver s†dant, och den oskyldige uppr”res av harm mot den gudl”se. 017:009 Men den r„ttf„rdige h†ller fast vid sin v„g, och den som har rena h„nder bemannar sig dess mer. 017:010 Ja, g„rna m†n I alla ans„tta mig p† nytt, jag l„r „nd† bland eder ej finna n†gon vis. 017:011 Mina dagar „ro f”rlidna, s”nderslitna „ro mina planer, vad som var mitt hj„rtas beg„r. 017:012 Men natten vill man g”ra till dag, ljuset skulle vara n„ra, nu d† m”rker bryter in. 017:013 Nej, huru jag „n bidar, bliver d”dsriket min boning, i m”rkret skall jag b„dda mitt l„ger; 017:014 till graven m†ste jag s„ga: ˝Du „r min fader˝, till f”rruttnelsens maskar: ˝Min moder˝, ˝Min syster˝. 017:015 Vad bliver d† av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem f†r sk†da det? 017:016 Till d”dsrikets bommar far det ned, d† jag nu sj„lv g†r till vila i stoftet. 018:001 D„refter tog Bildad fr†n Sua till orda och sade: 018:002 Huru l„nge skolen I g† p† jakt efter ord? Kommen till f”rst†nd; sedan m† vi talas vid. 018:003 Varf”r skola vi aktas s†som osk„liga djur, r„knas i edra ”gon s†som ett f”rstockat folk? 018:004 Du som i din vrede sliter s”nder dig sj„lv, menar du att d”r din skull jorden skall bliva ”de och klippan flyttas bort fr†n sin plats? 018:005 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och l†gan av hans eld icke giva n†got sken. 018:006 Ljuset skall f”rm”rkas i hans hydda, och lampan slockna ut f”r honom. 018:007 Hans v„ldiga steg skola st„ckas, hans egna r†dslag bringa honom p† fall. 018:008 Ty han rusar med sina f”tter in i n„tet, f”rs†ten lura, d„r han vandrar fram; 018:009 snaran griper honom om h„len, och gillret tager honom fatt; 018:010 garn till att f†nga honom „ro lagda p† marken och sn„rjande band p† hans stig. 018:011 Fr†n alla sidor „ngsla honom f”rskr„ckelser, de jaga honom, varhelst han g†r fram. 018:012 Olyckan vill uppsluka honom, och of„rd st†r redo, honom till fall. 018:013 Under hans hud fr„tas hans lemmar bort, ja, av d”dens f”rstf”dde bortfr„tas hans lemmar. 018:014 Ur sin hydda, som han f”rtr”star p†, ryckes han bort, och till f”rskr„ckelsernas konung vandrar han h„n. 018:015 I hans hydda f†r fr„mlingar bo, och svavel utstr”s ”ver hans boning. 018:016 Nedantill f”rtorkas hans r”tter, och ovantill vissnar hans krona bort. 018:017 Hans †minnelse f”rg†s ifr†n jorden, hans namn lever icke kvar i v„rlden. 018:018 Fr†n ljus st”tes han ned i m”rker och f”rjagas ifr†n jordens krets. 018:019 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. 018:020 ™ver hans of„rdsdag h„pna v„sterns folk, och ”sterns m„n gripas av rysning. 018:021 Ja, s† sker det med den or„ttf„rdiges hem, s† g†r det dens hus, som ej vill veta av Gud. 019:001 D„refter tog Job till orda och sade: 019:002 Huru l„nge skolen I bedr”va min sj„l och krossa mig s”nder med edra ord? 019:003 Tio g†nger haven I nu talat sm„dligt mot mig och kr„nkt mig utan all f”rsyn. 019:004 Om s† „r, att jag verkligen har farit vilse, d† „r f”rvillelsen min egen sak. 019:005 Men viljen I „nd† verkligen f”rh„va eder mot mig, och p†st†n I att sm„leken har drabbat mig med sk„l, 019:006 s† veten fastmer att Gud har gjort mig or„tt och att han har omsn„rjt mig med sitt n„t. 019:007 Se, jag klagar ”ver v†ld, men f†r intet svar; jag ropar, men f†r icke r„tt. 019:008 Min v„g har han sp„rrat, s† att jag ej kommer fram, och ”ver mina stigar breder han m”rker. 019:009 Min „ra har han avkl„tt mig, och fr†n mitt huvud har han tagit bort kronan. 019:010 Fr†n alla sidor bryter han ned mig, s† att jag f”rg†s; han rycker upp mitt hopp, s†som vore det ett tr„d. 019:011 Sin vrede l†ter han brinna mot mig och aktar mig s†som sina ov„nners like. 019:012 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig v„g till anfall mot mig; de l„gra sig runt omkring min hydda. 019:013 L†ngt bort ifr†n mig har han drivit mina fr„nder; mina bekanta „ro idel fr„mlingar mot mig. 019:014 Mina n„rmaste hava dragit sig undan, och mina f”rtrogna hava f”rg„tit mig. 019:015 Mitt husfolk och mina tj„nstekvinnor akta mig s†som fr„mling; en fr„mmande man har jag blivit i deras ”gon. 019:016 Kallar jag p† min tj„nare, s† svarar han icke; ”dmjukt m†ste jag b”nfalla hos honom. 019:017 Min andedr„kt „r vidrig f”r min hustru, jag v„cker leda hos min moders barn. 019:018 Till och med de sm† barnen visa mig f”rakt; s† snart jag st†r upp, tala de oh”viskt emot mig. 019:019 Ja, en styggelse „r jag f”r alla dem jag umgicks med; de som voro mig k„rast hava v„nt sig emot mig. 019:020 Benen i min kropp tr„nga ut i hud och hull; knappt tandk”ttet har jag f†tt beh†lla kvar. 019:021 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina v„nner, d† nu Guds hand s† har hems”kt mig. 019:022 Varf”r skolen I f”rf”lja mig, I s†som Gud, och aldrig bliva m„tta av mitt k”tt? 019:023 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, 019:024 ja, bleve med ett stift av j„rn och med bly f”r evig tid inpr„glade i klippan! 019:025 Dock, jag vet att min f”rlossare lever, och att han till slut skall st† fram ”ver stoftet. 019:026 Och sedan denna min sargade hud „r borta, skall jag fri ifr†n mitt k”tt f† sk†da Gud. 019:027 Ja, honom skall jag f† sk†da, mig till hj„lp, f”r mina ”gon skall jag se honom, ej s†som en fr„mling; d„refter tr†nar jag i mitt innersta. 019:028 Men n„r I t„nken: ˝huru skola vi icke ans„tta honom!˝ -- s†som vore skulden att finna hos mig -- 019:029 d† m†n I taga eder till vara f”r sv„rdet, ty vreden h”r till de synder som straffas med sv„rd; s† m†n I d† besinna att en dom skall komma. 020:001 D„refter tog Sofar fr†n Naama till orda och sade: 020:002 P† s†dant tal giva mina tankar mig ett svar, „n mer, d† jag nu „r s† uppr”rd i mitt inre. 020:003 Sm„dlig tillr„ttavisning m†ste jag h”ra, och man svarar mig med munv„der p† f”rst†ndigt tal. 020:004 Vet du d† icke att s† har varit fr†n evig tid, fr†n den stund d† m„nniskor sattes p† jorden: 020:005 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudl”ses gl„dje ett ”gonblick? 020:006 Om „n hans f”rh„velse stiger upp till himmelen och hans huvud n†r intill molnen, 020:007 S† f”rg†s han dock f”r alltid och aktas lik sin tr„ck; de som s†go honom m†ste fr†ga: ˝Var „r han?˝ 020:008 Lik en dr”m flyger han bort, och ingen finner honom mer; han f”rjagas s†som en syn om natten. 020:009 Det ”ga som s†g honom ser honom icke †ter, och hans plats f†r ej sk†da honom mer. 020:010 Hans barn m†ste gottg”ra hans skulder till de arma, hans h„nder †terb„ra hans vinning. 020:011 B„st ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom. 020:012 Om „n ondskan smakar ljuvligt i hans mun, s† att han g”mmer den under sin tunga, 020:013 „r r„dd om den och ej vill g† miste d„rom, utan h†ller den f”rvarad inom sin gom, 020:014 s† f”rvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv. 020:015 Den rikedom han har slukat m†ste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk. 020:016 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dr„pt. 020:017 Ingen b„ck f†r vederkvicka hans syn, ingen str”m med fl”den av honung och gr„ddmj”lk. 020:018 Sitt f”rd„rv m†ste han †terb„ra, han f†r ej njuta d„rav; hans fr”jd svarar ej mot den rikedom han har vunnit. 020:019 Ty mot de arma ”vade han v†ld och l„t dem ligga d„r; han rev till sig hus som han ej kan h†lla vid makt. 020:020 Han visste ej av n†gon ro f”r sin buk, men han skall icke r„dda sig med sina skatter. 020:021 Intet slapp undan hans glupskhet, d„rf”r „ger och hans lycka intet best†nd. 020:022 Mitt i hans ”verfl”d p†kommer honom n”d, och envar el„ndig v„nder d† mot honom sin hand. 020:023 Ja, s† m†ste ske, f”r att hans buk m† bliva fylld; sin vredes gl”d skall Gud s„nda ”ver honom och l†ta den tr„nga s†som ett regn in i hans kropp. 020:024 Om han flyr undan f”r vapen av j„rn, s† genomborras han av kopparb†gens skott. 020:025 N„r han d† drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, n„r den ljungande udden kommer fram ur hans galla, d† falla d”dsfasorna ”ver honom. 020:026 Idel m”rker „r f”rvarat †t hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den f”rt„r vad som „r kvar i hans hydda. 020:027 Himmelen l„gger hans missg„rning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom. 020:028 Vad som har samlats i hans hus far †ter sin kos, likt f”rrinnande vatten, p† vredens dag. 020:029 S†dan lott f†r en ogudaktig m„nniska av Gud, s†dan arvedel har av Gud blivit best„md †t henne. 021:001 D„refter tog Job till orda och sade: 021:002 H”ren †tminstone p† mina ord; l†ten det vara den tr”st som I given mig. 021:003 Haven f”rdrag med mig, s† att jag f†r tala; sedan jag har talat, m† du bespotta. 021:004 Žr d† min klagan, s†som n„r m„nniskor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat „n ot†lig? 021:005 Akten p† mig, s† skolen I h„pna och n”dgas l„gga handen p† munnen. 021:006 Ja, n„r jag t„nker d„rp†, d† f”rskr„ckes jag sj„lv, och f”rf„ran griper mitt k”tt. 021:007 Varf”r f† de ogudaktiga leva, ja, med †ldern v„xa till i rikedom? 021:008 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inf”r sina ”gon. 021:009 Deras hus st† trygga, ej hems”kta av f”rskr„ckelse; Gud l†ter sitt ris icke komma vid dem. 021:010 N„r deras boskap parar sig, „r det icke f”rg„ves; l„tt kalva deras kor, och icke i otid. 021:011 Sina barn sl„ppa de ut s†som en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring. 021:012 De st„mma upp med pukor och harpor, och gl„dja sig vid pipors ljud. 021:013 De f”rn”ta sina dagar i lust, och ned till d”dsriket fara de i frid. 021:014 Och de sade dock till Gud: ˝Vik ifr†n oss, dina v„gar vilja vi icke veta av. 021:015 Vad „r den Allsm„ktige, att vi skulle tj„na honom? och vad skulle det hj„lpa oss att †kalla honom?˝ 021:016 Det „r sant, i deras egen hand st†r ej deras lycka, och de ogudaktigas r†dslag vare fj„rran ifr†n mig! 021:017 Men huru ofta utslocknar v„l de ogudaktigas lampa, huru ofta h„nder det att of„rd kommer ”ver dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede? 021:018 De borde ju bliva s†som halm f”r vinden, lika agnar som stormen rycker bort. 021:019 ˝Gud spar †t hans barn att lida f”r hans ondska.˝ Ja, men honom sj„lv borde han vederg„lla, s† att han finge k„nna det. 021:020 Med egna ”gon borde han se sitt fall, och av den Allsm„ktiges vrede borde han f† dricka. 021:021 Ty vad fr†gar han efter sitt hus, n„r han sj„lv „r borta, n„r hans m†naders antal har n†tt sin „nde? 021:022 ˝Skall man d† l„ra Gud f”rst†nd, honom som d”mer ”ver de h”gsta?˝ 021:023 Ja, den ene f†r d” i sin v„lmaktstid, d„r han sitter i allsk”ns frid och ro; 021:024 hans st„vor hava f†tt st† fulla med mj”lk, och m„rgen i hans ben har bevarat sin saft. 021:025 Den andre m†ste d” med bedr”vad sj„l, och aldrig fick han njuta av n†gon lycka. 021:026 Tillsammans ligga de s† i stoftet, och f”rruttnelsens maskar ”vert„cka dem. 021:027 Se, jag k„nner v„l edra tankar och de funder med vilka I viljen nedsl† mig. 021:028 I sp”rjen ju: ˝Vad har blivit av de h”ga herrarnas hus, av hyddorna n„r de ogudaktiga bodde?˝ 021:029 Haven I d† ej fr†gat dem som vida foro, och akten I ej p† deras vittnesb”rd: 021:030 att den onde bliver sparad p† of„rdens dag och b„rgad undan p† vredens dag? 021:031 Vem v†gar ens f”reh†lla en s†dan hans v„g? Vem vederg„ller honom, vad han „n m† g”ra? 021:032 Och n„r han har blivit bortf”rd till graven, s† vakar man sedan d„r vid kullen. 021:033 Ljuvligt f†r han vilja under dalens torvor. I hans sp†r drager hela v„rlden fram; f”re honom har och otaliga g†tt. 021:034 Huru kunnen I d† bjuda mig s† f†f„nglig tr”st? Av edra svar st†r allenast trol”sheten kvar. 022:001 D„refter tog Elifas fr†n Teman till orda och sade: 022:002 Kan en man bereda Gud n†got gagn, s† att det l„nder honom till gagn, om n†gon „r f”rst†ndig? 022:003 Har den Allsm„ktige n†gon b†tnad av att du „r r„ttf„rdig, eller n†gon vinning av att du vandrar ostraffligt? 022:004 Žr det f”r din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han g†r med dig till doms? 022:005 Har d† icke din ondska varit stor, och voro ej dina missg„rningar utan „nde? 022:006 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade p† deras kl„der. 022:007 Źt den f”rsm„ktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du br”d. 022:008 F”r den v„ldige ville du uppl†ta landet, och den myndige skulle f† bo d„ri, 022:009 men „nkor l„t du g† med tomma h„nder, och de faderl”sas armar blevo krossade. 022:010 D„rf”r omgives du nu av snaror och f”rf„ras av pl”tslig skr„ck. 022:011 ja, av ett m”rker d„r du intet ser, och av vattenfl”den som ”vert„cka dig. 022:012 I himmelens h”jde „r det ju Gud som har sin boning, och du ser stj„rnorna d„ruppe, huru h”gt de sitta; 022:013 d„rf”r t„nker du: ˝Vad kan Gud veta? Skulle han kunna d”ma, han som bor bortom t”cknet? 022:014 Molnen „ro ju ett t„ckelse, s† att han intet ser; och p† himlarunden „r det han har sin g†ng.˝ 022:015 Vill du d† h†lla dig p† forntidens v„g, d„r f”rd„rvets m„n gingo fram, 022:016 de m„n som bortrycktes, innan deras tid var ute, och s†som en str”m fl”t deras grundval bort, 022:017 de m„n som sade till Gud: ˝Vik ifr†n oss˝, ty vad skulle den Allsm„ktige kunna g”ra dem? 022:018 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas r†dslag vare fj„rran ifr†n mig! 022:019 De r„ttf„rdiga skola se det och gl„dja sig, och den oskyldige skall f† bespotta dem: 022:020 ˝Ja, nu „ro f”rvisso v†ra motst†ndare utrotade, och deras ”verfl”d har elden f”rt„rt.˝ 022:021 Men s”k nu f”rlikning och frid med honom; d„rigenom skall lycka falla dig till. 022:022 Tag emot undervisning av hans mun, och f”rvara hans ord i ditt hj„rta. 022:023 Om du omv„nder dig till den Allsm„ktige, s† bliver du uppr„ttad; men or„ttf„rdighet m† du skaffa bort ur din hydda. 022:024 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland b„ckens stenar, 022:025 s† bliver den Allsm„ktige din gyllene skatt, det „dlaste silver varder han f”r dig. 022:026 Ja, d† skall du hava din lust i den Allsm„ktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud. 022:027 N„r du d† beder till honom, skall han h”ra dig, och de l”ften du g”r skall du f† infria. 022:028 Allt vad du besluter skall d† lyckas f”r dig, och ljus skall skina p† dina v„gar. 022:029 Om de leda mot djupet och du d† beder: ˝Upp†t!˝, s† fr„lsar han mannen som har ”dmjukat sig. 022:030 Ja han r„ddar och den som ej „r fri ifr†n skuld; genom dina h„nders renhet r„ddas en s†dan. 023:001 D„refter tog Job till orda och sade: 023:002 Ocks† i dag vill min klaga g”ra uppror. Min hand k„nnes matt f”r min suckans skull. 023:003 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit d„r han bor! 023:004 Jag skulle d† l„gga fram f”r honom min sak och fylla min mun med bevis. 023:005 Jag ville v„l h”ra vad han kunde svara mig, och f”rnimma vad han skulle s„ga till mig. 023:006 Icke med ”vermakt finge han bek„mpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig. 023:007 D† skulle hans motpart st† h„r s†som en redlig man, ja, d† skulle jag f”r alltid komma undan min domare. 023:008 Men g†r jag mot ”ster, s† „r han icke d„r; g†r jag mot v„ster, s† varsnar jag honom ej; 023:009 har han n†got att skaffa i norr, jag sk†dar honom icke; d”ljer han sig i s”der, jag ser honom ej heller d„r. 023:010 Han vet ju vilken v„g jag har vandrat; han har pr”vat mig, och jag har befunnits lik guld. 023:011 Vid hans sp†r har min for h†llit fast, hans v„g har jag f”ljt, utan att vika av. 023:012 Fr†n hans l„ppars bud har jag icke gjort n†got avsteg; mer „n egna r†dslut har jag aktat hans muns tal. 023:013 Men hans vilja „r orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det g”r han ock. 023:014 Ja, han giver mig fullt upp min besk„rda del, och mycket av samma slag har han „nnu i f”rvar. 023:015 D„rf”r gripes jag av f”rskr„ckelse f”r hans ansikte; n„r jag bet„nker det, fruktar jag f”r honom. 023:016 Det „r Gud som har gjort mitt hj„rta f”rsagt, den Allsm„ktige „r det som har v†llat min f”rskr„ckelse, 023:017 ty jag fick icke f”rg†s, innan m”rkret kom, d”dsnatten undanh”ll han mig. 024:001 Varf”r har den Allsm„ktige inga r„fstetider i f”rvar? varf”r f† hans v„nner ej sk†da hans h„mndedagar? 024:002 Se, r†m„rken flyttar man undan, r”vade hjordar driver man i bet; 024:003 de faderl”sas †sna f”r man bort och tager „nkans ko i pant. 024:004 Man tr„nger de fattiga undan fr†n v„gen, de betryckta i landet m†ste g”mma sig med varandra. 024:005 Ja, s†som vild†snor m†ste de leva i ”knen; dit g† de och m”da sig och s”ka n†got till t„ring; hedmarken „r det br”d de hava †t sina barn. 024:006 P† f„ltet f† de till sk”rd vad boskap pl„gar „ta, de h„mta upp det sista i den ogudaktiges ving†rd. 024:007 Nakna ligga de om natten, ber”vade sina kl„der; de hava intet att skyla sig med i k”lden. 024:008 Av st”rtskurar fr†n bergen genomdr„nkas de; de famna klippan, ty de „ga ej annan tillflykt. 024:009 Den faderl”se slites fr†n sin moders br”st, och den betryckte drabbas av utpantning. 024:010 Nakna m†ste de g† omkring, ber”vade sina kl„der, hungrande n”dgas de b„ra p† k„rvar. 024:011 Inom sina f”rtryckares murar m†ste de bereda olja, de f† trampa vinpressar och d„rvid lida t”rst. 024:012 Utst”tta ur m„nniskors samfund j„mra de sig, ja, fr†n d”dsslagnas sj„lar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej p† vad f”rv„nt som sker. 024:013 Andra hava blivit fiender till ljuset; de k„nna icke dess v„gar och h†lla sig ej p† dess stigar. 024:014 Vid dagningen st†r m”rdaren upp f”r att dr„pa den betryckte och fattige; och om natten g”r han sig till tjuvars like. 024:015 Žktenskapsbrytarens ”ga spejar efter skymningen, han t„nker: ˝Intet ”ga f†r k„nna igen mig˝, och s„tter s† ett t„ckelse framf”r sitt ansikte. 024:016 N„r det „r m”rkt, bryta s†dana sig in i husen, men under dagen st„nga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. 024:017 Ty det svarta m”rkret r„knas av dem alla s†som morgon, med m”rkrets f”rskr„ckelser „ro de ju f”rtrogna. 024:018 ˝Men hastigt˝, menen I, ˝ryckes en s†dan bort av str”mmen, f”rbannad bliver hans del i landet; till ving†rdarna f†r han ej mer styra sina steg. 024:019 S†som sn”vatten f”rt„res av torka och hetta, s† f”rt„r d”dsriket den som har syndat. 024:020 Hans moders liv f”rg„ter honom, maskar frossa p† honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; s†som ett tr„d brytes or„ttf„rdigheten av. 024:021 S† g†r det, n„r n†gon plundrar den ofruktsamma, som intet f”der, och n„r n†gon icke g”r gott mot „nkan.˝ 024:022 Ja, men han uppeh†ller ock v†ldsm„nnen genom sin kraft, de f† st† upp, n„r de redan hade f”rlorat hoppet om livet; 024:023 han giver dem trygghet, s† att de f† vila, och hans ”gon vaka ”ver deras v„gar. 024:024 N„r de hava stigit till sin h”jd, besk„res dem en snar h„danf„rd, de sjunka d† ned och d” som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. 024:025 Žr det ej s†, vem vill d† vederl„gga mig, vem kan g”ra mina ord om intet? 025:001 D„refter tog Bildad fr†n Sua till orda och sade: 025:002 Hos honom „r v„ldighet och f”rskr„ckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars h”jd. 025:003 Vem finnes, som f”rm†r r„kna hans skaror? Och vem ”verstr†las ej av hans ljus? 025:004 Huru skulle d† en m„nniska kunna hava r„tt mot Gud eller en av kvinna f”dd kunna befinnas ren? 025:005 Se, ej ens m†nen skiner nog klart, ej ens stj„rnorna „ro rena i hans ”gon; 025:006 huru mycket mindre d† m„nniskan, det krypet, m„nniskobarnet, den masken! 026:001 D„refter tog Job till orda och sade: 026:002 Vilken hj„lp har du ej sk„nkt den vanm„ktige, huru har du ej st„rkt den maktl”ses arm! 026:003 Vilka r†d har du ej givit den ovise, och vilket ”verfl”d av klokhet har du ej lagt i dagen! 026:004 Vem gav dig kraft att tala s†dana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig? 026:005 D”dsrikets skuggor gripas av †ngest, djupets vatten och de som bo d„ri. 026:006 D”dsriket ligger blottat f”r honom, och avgrunden har intet t„ckelse. 026:007 Han sp„nner ut nordanrymden ”ver det tomma och h„nger upp jorden p† intet. 026:008 Han samlar vatten i sina moln s†som i ett knyte, och skyarna brista icke under b”rdan. 026:009 Han g”mmer sin tron f”r v†r †syn, han omh”ljer den med sina skyar. 026:010 En rundel har han v„lvt s†som gr„ns f”r vattnen, d„r varest ljus „ndas i m”rker. 026:011 Himmelens pelare sk„lva, de gripas av f”rf„ran vid hans n„pst. 026:012 Med sin kraft f”rskr„ckte han havet, och genom sitt f”rst†nd s”nderkrossade han Rahab. 026:013 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen. 026:014 Se, detta „r allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning „r allt vad vi f”rnimma d„rom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det? 027:001 Źter hov Job upp sin r”st och kvad: 027:002 S† sant Gud lever, han som har f”rh†llit mig min r„tt, den Allsm„ktige, som har v†llat min sj„ls bedr”velse: 027:003 aldrig, s† l„nge „nnu min ande „r i mig och Guds livsfl„kt „r kvar i min n„sa, 027:004 aldrig skola mina l„ppar tala vad or„ttf„rdigt „r, och min tunga b„ra fram o„rligt tal. 027:005 Bort det, att jag skulle giva eder r„tt! Intill min d”d l†ter jag min ostrafflighet ej tagas ifr†n mig. 027:006 Vid min r„ttf„rdighet h†ller jag fast och sl„pper den icke, mitt hj„rta f”rebr†r mig ej f”r n†gon av mina dagar. 027:007 Nej, s†som ogudaktig m† min fiende st† d„r och min motst†ndare s†som or„ttf„rdig. 027:008 Ty vad hopp har den gudl”se n„r hans liv avsk„res, n„r hans sj„l ryckes bort av Gud? 027:009 M†nne Gud skall h”ra hans rop, n„r n”den kommer ”ver honom? 027:010 Eller kan en s†dan hava sin lust i den Allsm„ktige, kan han †kalla Gud alltid? 027:011 Jag vill undervisa eder om huru Gud g†r till v„ga; huru den Allsm„ktige t„nker, vill jag icke f”rd”lja. 027:012 Dock, I haven ju sj„lva allasammans sk†dat det; huru kunnen I d† h„ngiva eder †t s† f†f„ngliga tankar? 027:013 H”ren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel v†ldsverkaren f†r av den Allsm„ktige: 027:014 Om hans barn bliva m†nga, s† „r vinningen sv„rdets; hans avkomlingar f† ej br”d att m„tta sig med. 027:015 De som slippa undan l„ggas i graven genom pest, och hans „nkor kunna icke h†lla sin klagogr†t. 027:016 Om han ock hopar silver s†som stoft och l„gger kl„der p† h”g s†som lera, 027:017 s† „r det den r„ttf„rdige som f†r kl„da sig i vad han l„gger p† h”g, och den skuldl”se kommer att utskifta silvret. 027:018 Det hus han bygger bliver s† f”rg„ngligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren g”r sig. 027:019 Rik l„gger han sig och menar att intet skall tagas bort; men n„r han ”ppnar sina ”gon, „r ingenting kvar. 027:020 S†som vattenfloder taga f”rskr„ckelser honom fatt, om natten r”vas han bort av stormen. 027:021 ™stanvinden griper honom, s† att han far sin kos, den rycker honom undan fr†n hans plats. 027:022 Utan f”rskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; f”r hans hand m†ste han flykta med hast. 027:023 D† sl†r man ihop h„nderna, honom till h†n; man visslar †t honom p† platsen d„r han var. 028:001 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; 028:002 j„rn h„mtas upp ur jorden, och stenar sm„ltas till koppar. 028:003 Man s„tter d† gr„nser f”r m”rkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, 028:004 D„r spr„nger man schakt l†ngt under markens bebyggare, d„r f„rdas man f”rg„ten djupt under vandrarens fot, d„r h„nger man sv„vande, fj„rran ifr†n m„nniskor. 028:005 Ovan ur jorden uppv„xer br”d, men d„rnere omv„lves den s†som av eld. 028:006 D„r, bland dess stenar, har safiren sitt f„ste, guldmalm h„mtar man ock d„r. 028:007 Stigen ditned „r ej k„nd av ”rnen, och falkens ”ga har ej utspanat den; 028:008 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har g†tt d„rfram. 028:009 Ja, d„r b„r man hand p† h†rda stenen; bergen omv„lvas „nda ifr†n r”tterna. 028:010 In i klipporna bryter man sig g†ngar, d„r ”gat f†r se allt vad h„rligt „r. 028:011 Vatten†dror t„ppas till och hindras att gr†ta. S† dragas dolda skatter fram i ljuset. 028:012 Men visheten, var finnes hon, och var har f”rst†ndet sin boning? 028:013 Priset f”r henne k„nner ingen m„nniska; hon st†r ej att finna i de levandes land. 028:014 Djupet s„ger: ˝Hon „r icke h„r˝, och havet s„ger: ˝Hos mig „r hon icke.˝ 028:015 Hon k”per icke f”r „dlaste metall, med silver g„ldas ej hennes v„rde. 028:016 Hon v„ges icke upp med guld fr†n Ofir, ej med dyrbar onyx och safir. 028:017 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon f†r ej i byte mot gyllene klenoder. 028:018 Koraller och kristall m† icke ens n„mnas; sv†rare „r f”rv„rva vishet „n p„rlor. 028:019 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon v„ges icke upp med renaste guld. 028:020 Ja, visheten, varifr†n kommer v„l hon, och var har f”rst†ndet sin boning? 028:021 F”rborgad „r hon f”r alla levandes ”gon, f”r himmelens f†glar „r hon f”rdold; 028:022 avgrunden och d”den giva till k„nna; ˝Blott h”rs„gner om henne f”rnummo v†ra ”ron.˝ 028:023 Gud, han „r den som k„nner v„gen till henne, han „r den som vet var hon har sin boning. 028:024 Ty han f”rm†r sk†da till jordens „ndar, allt vad som finnes under himmelen ser han. 028:025 N„r han m„tte ut †t vinden dess styrka och avv„gde vattnen efter m†tt, 028:026 n„r han stadgade en lag f”r regnet och en v„g f”r tord”nets str†le, 028:027 d† s†g han och uppenbarade henne, d† l„t han henne st† fram, d† utforskade han henne. 028:028 Och till m„nniskorna sade han s†: ˝Se Herrens fruktan, det „r vishet, och att fly det onda „r f”rst†nd.˝ 029:001 Źter hov Job upp sin r”st och kvad: 029:002 Ack att jag vore s†som i forna m†nader, s†som i de dagar d† Gud gav mig sitt beskydd, 029:003 d† hans lykta sken ”ver mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom m”rkret! 029:004 Ja, vore jag s†som i min mognads dagar, d† Guds huldhet vilade ”ver min hydda, 029:005 d† „nnu den Allsm„ktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig, 029:006 d† mina f”tter badade i gr„ddmj”lk och klippan invid mig g”t ut b„ckar av olja! 029:007 N„r jag d† gick upp till porten i staden och intog mitt s„te p† torget, 029:008 d† drogo de unga sig undan vid min †syn, de gamla reste sig upp och blevo st†ende. 029:009 D† h”llo h”vdingar tillbaka sina ord och lade handen p† munnen; 029:010 furstarnas r”st lj”d d† d„mpad, och deras tunga l†dde vid gommen. 029:011 Ja, vart ”ra som h”rde prisade mig d† s„ll, och vart ”ga som s†g bar vittnesb”rd om mig; 029:012 ty jag r„ddade den betryckte som ropade, och den faderl”se, den som ingen hj„lpare hade. 029:013 Den olyckliges v„lsignelse kom d† ”ver mig, och „nkans hj„rta uppfyllde jag med jubel. 029:014 I r„ttf„rdighet kl„dde jag mig, och den var s†som min kl„dnad; r„ttvisa bar jag s†som mantel och huvudbindel. 029:015 ™gon blev jag d† †t den blinde, och f”tter var jag †t den halte. 029:016 Jag var d† en fader f”r de fattiga, och den ok„ndes sak redde jag ut. 029:017 Jag krossade den or„ttf„rdiges k„kar och ryckte rovet undan hans t„nder. 029:018 Jag t„nkte d†: ˝I mitt n„ste skall jag f† d”, mina dagar skola bliva m†nga s†som sanden. 029:019 Min rot ligger ju ”ppen f”r vatten, och i min krona faller nattens dagg. 029:020 Min „ra bliver st„ndigt ny, och min b†ge f”ryngras i min hand.˝ 029:021 Ja, p† mig h”rde man d† och v„ntade, man lyssnade under tystnad p† mitt r†d. 029:022 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; s†som ett vederkvickande fl”de kommo mina ord ”ver dem. 029:023 De v„ntade p† mig s†som p† regn, de sp„rrade upp sina munnar s†som efter v†rregn. 029:024 N„r de misstr”stade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke f”rm”rka. 029:025 T„cktes jag bes”ka dem, s† m†ste jag sitta fr„mst; jag tronade d† s†som en konung i sin skara, lik en man som har tr”st f”r de s”rjande. 030:001 Och nu le de †t mig, m„nniskor som „ro yngre till †ren „n jag, m„n vilkas f„der jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat s„tta bland mina vallhundar. 030:002 Vad skulle de ocks† kunna gagna mig med sin hj„lp, dessa m„nniskor som sakna all manlig kraft? 030:003 Utm„rglade „ro de ju av brist och sv„lt; de gnaga sin f”da av torra ”knen, som redan i f”rv„g „r ”de och ”dslig. 030:004 Salt”rter plocka de d„r bland sn†ren, och ginstr”tter „r vad de hava till mat. 030:005 Ur m„nniskors samkv„m drives de ut, man ropar efter dem s†som efter tjuvar. 030:006 I gruvliga klyftor m†ste de bo, i h†lor under jorden och i bergens skrevor. 030:007 Bland sn†ren h„va de upp sitt tjut, under n„sslor ligga de skockade, 030:008 en avf”da av d†rar och „rel”st folk, utjagade ur landet med hugg och slag. 030:009 Och f”r s†dana har jag nu blivit en visa, de hava mig till „mne f”r sitt tal; 030:010 med avsky h†lla de sig fj„rran ifr†n mig, de hava ej f”rsyn f”r att spotta †t mig. 030:011 Nej, mig till pl†ga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inf”r mig. 030:012 Invid min h”gra sida upph„ver sig ynglet; mina f”tter vilja de st”ta undan. De g”ra sig v„gar som skola leda till min of„rd. 030:013 Stigen framf”r mig hava de rivit upp. De g”ra sitt b„sta till att f”rd„rva mig, de som dock sj„lva „ro hj„lpl”sa. 030:014 S†som genom en bred r„mna bryta de in; de v„ltra sig fram under murarnas brak. 030:015 F”rskr„ckelser v„lvas ned ”ver mig. S†som en storm bortrycka de min „ra, och s†som ett moln har min v„lf„rd farit bort. 030:016 Och nu utgjuter sig min sj„l inom mig, el„ndesdagar h†lla mig fast. 030:017 Natten bortfr„ter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila. 030:018 Genom ”verm„ktig kraft har mitt kroppsh”lje blivit vanst„llt, s†som en livkl„dnad h„nger det omkring mig. 030:019 I orenlighet har jag blivit nedstj„lpt, och sj„lv „r jag nu lik stoft och aska. 030:020 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag st†r h„r, men de bespejar mig allenast. 030:021 Du f”rvandlas f”r mig till en grym fiende, med din starka hand ans„tter du mig. 030:022 Du lyfter upp mig i stormvinden och f”r mig h„n, och i bruset l†ter du mig f”rsm„lta av †ngest. 030:023 Ja, jag f”rst†r att du vill f”ra mig till d”den, till den boning dit allt levande f”rsamlas. 030:024 Men skulle man vid sitt fall ej f† str„cka ut handen, ej ropa efter hj„lp, n„r of„rd har kommit? 030:025 Gr„t jag ej sj„lv ”ver den som hade h†rda dagar, och ”mkade sig min sj„l ej ”ver den fattige? 030:026 Se, jag v„ntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades p† ljus, men m”rker kom. 030:027 D„rf”r sjuder mitt innersta och f†r ingen ro, el„ndesdagar hava ju m”tt mig. 030:028 Med m”rknad hud g†r jag, fast„n ej br„nd av solen; mitt i f”rsamlingen st†r jag upp och skriar. 030:029 En broder har jag blivit till schakalerna, och en fr„nde „r jag vorden till strutsarna. 030:030 Min hud har svartnat och lossnat fr†n mitt k”tt, benen i min kropp „ro f”rbr„nda av hetta. 030:031 I sorgel†t „r mitt harpospel f”rbytt, mina pipors klang i h”gljudd gr†t. 031:001 Ett f”rbund sl”t jag med mina ”gon: aldrig skulle jag sk†da efter n†gon jungfru. 031:002 Vilken lott finge jag eljest av Gud i h”jden, vilken arvedel av den Allsm„ktige d„rovan? 031:003 Of„rd kommer ju ”ver de or„ttf„rdiga, och olycka drabbar og„rningsm„n. 031:004 Ser icke han mina v„gar, r„knar han ej alla mina steg? 031:005 Har jag v„l umg†tts med l”gn, och har min fot varit snar till svek? 031:006 Nej, m† jag v„gas p† en riktig v†g, s† skall Gud f”rnimma min ostrafflighet. 031:007 Hava mina steg vikit av ifr†n v„gen, har mitt hj„rta f”ljt efter mina ”gon, eller l†der vid min h„nder en fl„ck? 031:008 D† m† en annan „ta var jag har s†tt, och vad jag har planterat m† ryckas upp med roten. 031:009 Har mitt hj„rta l†tit d†ra sig av n†gon kvinna, s† att jag har st†tt p† lur vid min n„stas d”rr? 031:010 D† m† min hustru mala mj”l †t en annan, och fr„mmande m„n m† d† famntaga henne. 031:011 Ja, s†dant hade varit en sk„ndlighet, en straffbar missg„rning hade det varit, 031:012 en eld som skulle f”rt„ra intill avgrunden och f”rh„rja till roten all min gr”da. 031:013 Har jag kr„nkt min tj„nares eller tj„narinnas r„tt, n„r de hade n†gon tvist med mig? 031:014 Vad skulle jag d† g”ra, n„r Gud stode upp, och n„r han h”lle r„fst, vad kunde jag d† svara honom? 031:015 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i moderssk”tet. 031:016 Har jag v„grat de arma vad de beg„rde eller l†tit „nkans ”gon f”rsm„kta? 031:017 Har jag „tit mitt br”dstycke allena, utan att den faderl”se och har f†tt „ta d„rav? 031:018 Nej, fr†n min ungdom fostrades han hos mig s†som hos en fader, och fr†n min moders liv var jag „nkors ledare. 031:019 Har jag kunnat se en olycklig g† utan kl„der, se en fattig ej „ga n†got att skyla sig med? 031:020 M†ste ej fastmer hans l„nd v„lsigna mig, och fick han ej v„rma sig i ull av mina lamm? 031:021 Har jag lyft min hand mot den faderl”se, d„rf”r att jag s†g mig hava medh†ll i porten? 031:022 D† m† min axel lossna fr†n sitt f„ste och min arm brytas av ifr†n sin led. 031:023 Jag m†ste d† frukta of„rd ifr†n Gud och skulle st† maktl”s inf”r hans majest„t. 031:024 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min f”rtr”stan? 031:025 Var det min gl„dje att min rikedom blev s† stor, och att min hand f”rv„rvade s† mycket? 031:026 H„nde det, n„r jag s†g solljuset, huru det sken, och m†nen, huru h„rligt den gick fram, 031:027 att mitt hj„rta hemligen l„t d†ra sig, s† att jag med handkyss gav dem min hyllning? 031:028 Nej, ocks† det hade varit en straffbar missg„rning; d„rmed hade jag ju f”rnekat Gud i h”jden. 031:029 Har jag glatt mig †t min fiendes of„rd och fr”jdats, n„r olycka tr„ffade honom? 031:030 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s†, ej att med f”rbannelse beg„ra hans liv. 031:031 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick m„tta sig av k”tt vid mitt bord? 031:032 Fr„mlingen beh”vde ej stanna ”ver natten p† gatan, mina d”rrar l„t jag st† ”ppna ut†t v„gen. 031:033 Har jag p† m„nniskovis skylt mina ”vertr„delser och g”mt min missg„rning i min barm, 031:034 av fruktan f”r den stora hopen och av r„dsla f”r stamfr„nders f”rakt, s† att jag teg och ej gick utom min d”rr? 031:035 Ack att n†gon funnes, som ville h”ra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsm„ktige m† nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift! 031:036 Sannerligen, jag skulle d† b„ra den h”gt p† min skuldra, s†som en krona skulle jag f„sta den p† mig. 031:037 Jag ville d† g”ra honom r„kenskap f”r alla mina steg, lik en furste skulle jag d† tr„da inf”r honom. 031:038 Har min mark h”jt rop ”ver mig, och hava dess f†ror gr†tit med varandra? 031:039 Har jag f”rt„rt dess gr”da obetald eller utpinat dess brukares liv? 031:040 D† m† t”rne v„xa upp f”r vete, och ogr„s i st„llet f”r korn. Slut p† Jobs tal. 032:001 De tre m„nnen upph”rde nu att svara Job, eftersom han h”ll sig sj„lv f”r r„ttf„rdig. 032:002 D† blev Elihu, Barakels son, fr†n Bus, av Rams sl„kt, uppt„nd av vrede. Mot Job uppt„ndes han av vrede, d„rf”r att denne menade sig hava r„tt mot Gud; 032:003 och mot hans tre v„nner uppt„ndes hans vrede, d„rf”r att de icke funno n†got svar varmed de kunde vederl„gga Job. 032:004 Hittills hade Elihu dr”jt att tala till Job, d„rf”r att de andra voro „ldre till †ren „n han. 032:005 Men d† nu Elihu s†g att de tre m„nnen icke mer hade n†got att svara, uppt„ndes hans vrede. 032:006 S† tog d† Elihu, Barakels son, fr†n Bus, till orda och sade; Ung till †ren „r jag, I d„remot „ren gamla. D„rf”r h”ll jag mig tillbaka och var f”rsagd och lade ej fram f”r eder min mening. 032:007 Jag t„nkte: ˝M† †ldern tala, och m† †rens m„ngd f”rkunna visdom.˝ 032:008 Dock, p† anden i m„nniskorna kommer det an, den Allsm„ktiges livsfl„kt giver dem f”rst†nd. 032:009 Icke de †ldriga „ro alltid visast, icke de „ldsta f”rst† b„st vad r„tt „r. 032:010 D„rf”r s„ger jag nu: H”r mig; jag vill l„gga fram min mening, ocks† jag. 032:011 Se, jag v„ntade p† vad I skullen tala, jag lyssnade efter f”rst†nd ifr†n eder, efter sk„l som I skullen draga fram. 032:012 Ja, noga aktade jag p† eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara p† hans ord. 032:013 Nu m†n I icke s„ga: ˝Vi m”ttes av vishet; Gud, men ingen m„nniska, kan nedsl† denne.˝ 032:014 Sk„l mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bem”ta honom med edra bevis. 032:015 Se, nu st† de best”rta och svara ej mer, m†let i munnen hava de mist. 032:016 Och jag skulle v„nta, d† de nu intet kunna s„ga, d† de st† d„r och ej mer hava n†got svar! 032:017 Nej, ocks† jag vill svara i min ordning, jag vill l„gga fram min mening, ocks† jag. 032:018 Ty, fullt upp har jag av sk„l, anden i mitt inre vill spr„nga mig s”nder. 032:019 Ja, mitt inre „r s†som inst„ngt vin, likt en l„gel med nytt vin „r det n„ra att brista. 032:020 S† vill jag d† tala och skaffa mig luft, jag vill uppl†ta mina l„ppar och svara. 032:021 Jag f†r ej hava anseende till personen, och jag skall ej till n†gon tala inst„llsamma ord. 032:022 Nej, jag f”rst†r ej att tala inst„llsamma ord; huru l„tt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort! 033:001 Men h”r nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill s„ga. 033:002 Se, jag uppl†ter nu mina l„ppar, min tunga tager till orda i min mun. 033:003 Ur ett redbart hj„rta framg†r mitt tal, och vad mina l„ppar f”rst† s„ga de „rligt ut. 033:004 Guds ande „r det som har gjort mig, den Allsm„ktiges fl„kt besk„r mig liv. 033:005 Om du f”rm†r, s† m† du nu svara mig; red dig till strid mot mig, tr„d fram. 033:006 Se, jag „r likst„lld med dig inf”r Gud, jag „r danad av en nypa ler, ocks† jag. 033:007 Ja, fruktan f”r mig beh”ver ej f”rskr„cka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned. 033:008 Men nu sade du s† inf”r mina ”ron, s† lj”do de ord jag h”rde: 033:009 ˝Ren „r jag och fri ifr†n ”vertr„delse, oskyldig „r jag och utan missg„rning; 033:010 men se, han finner p† sak mot mig, han aktar mig s†som sin fiende. 033:011 Han s„tter mina f”tter i stocken, vaktar p† alla mina v„gar.˝ 033:012 Nej, h„ri har du or„tt, svarar jag dig. Gud „r ju f”rmer „n en m„nniska. 033:013 Huru kan du g† till r„tta med honom, s†som g†ve han aldrig svar i sin sak? 033:014 B†de p† ett s„tt och p† tv† talar Gud, om man ocks† ej aktar d„rp†. 033:015 I dr”mmen, i nattens syn, n„r s”mnen har fallit tung ”ver m„nniskorna och de vila i slummer p† sitt l„ger, 033:016 d† ”ppnar han m„nniskornas ”ron och s„tter inseglet p† sina varningar till dem, 033:017 n„r han vill avv„nda n†gon fr†n en og„rning eller h†lla h”gmodet borta ifr†n en m„nniska. 033:018 S† bevarar han hennes sj„l fr†n graven och hennes liv ifr†n att f”rg†s genom vapen. 033:019 Hon bliver ock agad genom pl†gor p† sitt l„ger och genom st„ndig oro, allt intill benen. 033:020 Hennes sinne f†r leda vid maten, och hennes sj„l vid den f”da hon „lskade. 033:021 Hennes hull f”rtvinar, till dess intet „r att se, ja, hennes ben t„ras bort intill osynlighet. 033:022 S† nalkas hennes sj„l till graven och hennes liv h„n till d”dens makter. 033:023 Men om en „ngel d† finnes, som vakar ”ver henne, en medlare, n†gon enda av de tusen, och denne f†r l„ra m„nniskan hennes plikt, 033:024 d† f”rbarmar Gud sig ”ver henne och s„ger; ˝Fr„ls henne, s† att hon slipper fara ned i graven; l”sepenningen har jag nu f†tt.˝ 033:025 Hennes kropp f†r d† ny ungdomskraft, hon bliver †ter s†som under sin styrkas dagar. 033:026 N„r hon d† beder till Gud, „r han henne n†dig och l†ter henne se sitt ansikte med jubel; han giver s† den mannen hans r„ttf„rdighet †ter. 033:027 S† f†r denne d† sjunga inf”r m„nniskorna och s„ga: ˝V„l syndade jag, och v„l kr„nkte jag r„tten, dock vederfors mig ej vad jag hade f”rskyllt; 033:028 ty han f”rlossade min sj„l, s† att den undslapp graven, och mitt liv f†r nu med lust sk†da ljuset.˝ 033:029 Se, detta allt kommer Gud †stad, b†de tv† g†nger och tre, f”r den mannen, 033:030 till att r„dda hans sj„l fr†n graven, s† att han f†r njuta av de levandes ljus. 033:031 Akta nu h„rp†, du Job, och h”r mig; tig, s† att jag f†r tala. 033:032 Dock, har du n†got att s„ga, s† svara mig; tala, ty g„rna g†ve jag dig r„tt. 033:033 Varom icke, s† „r det du som m† h”ra p† mig; du m† tiga, s† att jag f†r l„ra dig vishet. 034:001 Och Elihu tog till orda och sade: 034:002 H”ren, I vise, mina ord; I f”rst†ndige, lyssnen till mig. 034:003 ™rat skall ju pr”va orden, och munnen smaken hos det man vill „ta. 034:004 M† vi nu utv„lja †t oss vad r„tt „r, samf„llt s”ka f”rst† vad gott „r. 034:005 Se, Job har sagt: ˝Jag „r oskyldig. Gud har f”rh†llit mig min r„tt. 034:006 Fast„n jag har r„tt, m†ste jag st† s†som l”gnare; d”dsskjuten „r jag, jag som intet har brutit.˝ 034:007 Var finnes en man som „r s†som Job? Han l„skar sig med bespottelse s†som med vatten, 034:008 han g”r sig till og„rningsm„ns stallbroder och s„llar sig till ogudaktiga m„nniskor. 034:009 Ty han s„ger: ˝Det gagnar en man till intet, om han h†ller sig v„l med Gud.˝ 034:010 H”ren mig d„rf”r, I f”rst†ndige m„n: Bort det, att Gud skulle beg† n†gon or„tt, att den Allsm„ktige skulle g”ra vad or„ttf„rdigt „r! 034:011 Nej, han vederg„ller var m„nniska efter hennes g„rningar och l”nar envar s†som hans vandel har f”rtj„nat. 034:012 Ty Gud g”r i sanning intet som „r or„tt, den Allsm„ktige kan icke kr„nka r„tten. 034:013 Vem har bjudit honom att v†rda sig om jorden, och vem lade p† honom b”rdan av hela jordens krets? 034:014 Om han ville t„nka allenast p† sig sj„lv och †ter draga till sig sin anda och livsfl„kt, 034:015 d† skulle p† en g†ng allt k”tt f”rg†s, och m„nniskorna skulle v„nda †ter till stoft. 034:016 Men m„rk nu v„l och h”r h„rp†, lyssna till vad mina ord f”rkunna. 034:017 Skulle den f”rm† regera, som hatade vad r„tt „r? Eller f”rd”mer du den som „r den st”rste i r„ttf„rdighet? 034:018 F†r man d† s„ga till en konung: ˝Du og„rningsman˝, eller till en furste: ˝Du ogudaktige˝? 034:019 Gud har ju ej anseende till n†gon h”vdings person, han aktar den rike ej f”r mer „n den fattige, ty alla „ro de hans h„nders verk. 034:020 I ett ”gonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av b„van och f”rg†s, de v„ldige ryckas bort, utan m„nniskohand. 034:021 Ty hans ”gon vakta p† var mans v„gar, och alla deras steg, dem ser han. 034:022 Intet m”rker finnes och ingen skugga s† djup, att og„rningsm„n kunna f”rd”lja sig d„ri. 034:023 Ty l„nge beh”ver Gud ej vakta p† en m„nniska, innan hon m†ste st† till doms inf”r honom. 034:024 Han krossar de v„ldige utan rannsakning och l†ter s† andra tr„da fram i deras st„lle. 034:025 Ja, han m„rker v„l vad de g”ra, han omst”rtar dem om natten och l†ter dem f”rg†s. 034:026 S†som ogudaktiga tuktar han dem ”ppet, inf”r m„nniskors †syn, 034:027 eftersom de veko av ifr†n honom och ej aktade p† alla hans v„gar. 034:028 De bragte s† den armes rop inf”r honom, och rop av betryckta fick han h”ra. 034:029 Vem v†gar d† f”rd”ma, om han stillar larmet? Ja, vem vill v„l sk†da honom, om han d”ljer sitt ansikte, f”r ett folk eller f”r en enskild man, 034:030 n„r han vill rycka makten ifr†n gudl”sa m„nniskor och hindra dem att bliva snaror f”r folket? 034:031 Kan man v„l s„ga till Gud: ˝Jag m†ste lida, jag som „nd† intet har f”rbrutit. 034:032 Visa mig du vad som g†r ”ver mitt f”rst†nd; om jag har gjort n†got or„tt, vill jag d† ej g”ra s† mer.˝ 034:033 Skall d† han, f”r ditt klanders skull, giva vederg„llning s†som du vill? Du sj„lv, och icke jag, m† d”ma d„rom; ja, tala du ut vad du menar. 034:034 Men kloka m„n skola s„ga s† till mig, visa m„n, n„r de f† h”ra mig: 034:035 ˝Job talar utan n†gon insikt, hans ord „ro utan f”rst†nd.˝ 034:036 S† m† nu Job utst† pr”vningar allt framgent, d† han vill f”rsvara sig p† og„rningsm„ns s„tt. 034:037 Till sin synd l„gger han ju uppenbar ondska, oss till h†n sl†r han ihop sina h„nder och talar stora ord mot Gud. 035:001 Och Elihu tog till orda och sade: 035:002 Menar du att s†dant „r riktigt? Kan du p†st† att du har r„tt mot Gud, 035:003 du som fr†gar vad r„ttf„rdighet gagnar dig, vad den b†tar dig mer „n synd? 035:004 Svar h„rp† vill jag giva dig, jag ock dina v„nner med dig. 035:005 Sk†da upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som g† d„r h”gt ”ver dig. 035:006 Om du syndar, vad g”r du v„l honom d„rmed? Och om dina ”vertr„delser „ro m†nga, vad skadar du honom d„rmed? 035:007 Eller om du „r r„ttf„rdig, vad giver du honom, och vad undf†r han av din hand? 035:008 Nej, f”r din like kunde din ogudaktighet n†got betyda och f”r en m„nniskoson din r„ttf„rdighet. 035:009 V„l klagar man, n„r v†ldsg„rningarna „ro m†nga, man ropar om hj„lp mot de ”verm„ktigas arm; 035:010 men ingen fr†gar: ˝Var „r min Gud, min skapare, han som l†ter lovs†nger ljuda mitt i natten, 035:011 han som giver oss insikt framf”r markens djur och vishet framf”r himmelens f†glar?˝ 035:012 D„rf”r „r det man f†r ropa utan svar om skydd mot de ondas ”vermod. 035:013 Se, p† f†f„ngliga b”ner h”r icke Gud, den Allsm„ktige aktar icke p† slikt; 035:014 allra minst, n„r du p†st†r att du icke f†r sk†da honom, att du m†ste v„nta p† honom, fast„n saken „r uppenbar. 035:015 Och nu menar du att hans vrede ej h†ller n†gon r„fst, och att han f”ga bekymrar sig om m„nniskors ”vermod? 035:016 Ja, till f†f„ngligt tal sp„rrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord. 036:001 Vidare sade Elihu: 036:002 Bida „nnu litet, s† att jag f†r giva dig besked, ty „nnu n†got har jag att s„ga till Guds f”rsvar. 036:003 Min insikt vill jag h„mta vida ifr†n, och †t min skapare vill jag skaffa r„tt. 036:004 Ja, f”rvisso skola mina ord icke vara l”gn; en man med fullgod insikt har du framf”r dig. 036:005 Se, Gud „r v„ldig, men han f”rsm†r dock ingen, han som „r s† v„ldig i sitt f”rst†nds kraft. 036:006 Den ogudaktige l†ter han ej bliva vid liv, men †t de arma skaffar han r„tt. 036:007 Han tager ej sina ”gon fr†n de r„ttf„rdiga; de f† trona i konungars krets, f”r alltid l†ter han dem sitta d„r i h”ghet. 036:008 Och om de l„ggas bundna i kedjor och f†ngas i el„ndets snaror, 036:009 s† vill han d„rmed visa dem vad de hava gjort, och vilka ”vertr„delser de hava beg†tt i sitt h”gmod; 036:010 han vill d† ”ppna deras ”ra f”r tuktan och mana dem att v„nda om ifr†n f”rd„rvet. 036:011 Om de d† h”ra p† honom och underkasta sig, s† f† de framleva sina dagar i lycka och sina †r i ljuvlig ro. 036:012 Men h”ra de honom ej, s† f”rg†s de genom vapen och omkomma, n„r de minst t„nka det. 036:013 Ja, de som med gudl”st hj„rta h„ngiva sig †t vrede och icke anropa honom, n„r han l„gger dem i band, 036:014 deras sj„l skall i deras ungdom ryckas bort av d”den, och deras liv skall dela tempelbolares lott. 036:015 Genom lidandet vill han r„dda den lidande, och genom betrycket vill han ”ppna hans ”ra. 036:016 S† s”kte han ock draga dig ur n”dens gap, ut p† en rymlig plats, d„r intet tr†ngm†l r†dde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta r„tter. 036:017 Men nu b„r du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och r„ttvisa h†lla dig nu fast. 036:018 Ty vrede borde ej f† uppegga dig under din tuktans tid, och huru sv†rt du „n har m†st plikta, borde du ej d„rav ledas vilse. 036:019 Huru kan han l„ra dig bedja, om icke genom n”d och genom allt som nu har pr”vat din kraft? 036:020 Du m† ej l„ngta s† ivrigt efter natten, den natt d† folken skola ryckas bort ifr†n sin plats. 036:021 Tag dig till vara, s† att du ej v„nder dig till vad f”rd„rvligt „r; s†dant behagar dig ju mer „n att lida. 036:022 Se, Gud „r upph”jd genom sin kraft. Var finnes n†gon m„stare som „r honom lik? 036:023 Vem har f”reskrivit honom hans v„g, och vem kan s„ga: ˝Du g”r vad or„tt „r?˝ 036:024 T„nk d† p† att upph”ja hans g„rningar, dem vilka m„nniskorna besjunga 036:025 och som de alla sk†da med lust, de d”dliga, om de „n blott sk”nja dem i fj„rran. 036:026 Ja, Gud „r f”r h”g f”r v†rt f”rst†nd, hans †r „ro flera „n n†gon kan utrannsaka. 036:027 Se, vattnets droppar drager han upp†t, och de sila ned s†som regn, d„r hans dimma g†r fram; 036:028 skyarna gjuta dem ut s†som en str”m, l†ta dem drypa ned ”ver talrika m„nniskor. 036:029 Ja, kan n†gon fatta molnens utbredning, braket som utg†r fr†n hans hydda? 036:030 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut ”ver molnen, och sj„lva havsgrunden h”ljer han in d„ri. 036:031 Ty s† utf”r han sina domar ”ver folken; s† bereder han ock n„ring i rikligt m†tt. 036:032 I ljungeldsljus h”ljer han sina h„nder och s„nder det ut mot dem som begynna strid. 036:033 Budskap om honom b„r hans dunder; sj„lva boskapen beb†dar hans ant†g. 037:001 Ja, vid s†dant f”rskr„ckes mitt hj„rta, b„vande spritter det upp. 037:002 H”ren, h”ren huru hans r”st ljuder vred, h”ren d†net som g†r ut ur hans mun. 037:003 Han s„nder det †stad, s† l†ngt himmelen n†r, och sina ljungeldar bort till jordens „ndar. 037:004 Efter†t ryter s† d†net, n„r han dundrar med sin v„ldiga r”st; och p† ljungeldarna spar han ej, d† hans r”st l†ter h”ra sig. 037:005 Ja, underbart dundrar Gud med sin r”st, stora ting g”r han, ut”ver vad vi f”rst†. 037:006 Se, †t sn”n giver han bud: ˝Fall ned till jorden˝, s† ock †t regnskuren, †t sitt regnfl”des m„ktiga skur. 037:007 D„rmed fj„ttrar han alla m„nniskors h„nder, s† att envar som han har skapat kan l„ra d„rav. 037:008 D† draga sig vilddjuren in i sina g”mslen, och i sina kulor l„gga de sig till ro. 037:009 Fr†n Stj„rngemaket kommer d† storm och k”ld genom nordanhimmelens stj„rnor; 037:010 med sin andedr„kt s„nder Gud frost, och de vida vattnen betvingas. 037:011 Skyarna lastar han ock med v„ta och sprider omkring sina ljungeldsmoln. 037:012 De m†ste sv„va „n hit, „n dit, alltefter hans r†dslut och de uppdrag de f†, vadhelst han †l„gger dem p† jordens krets. 037:013 Žn „r det som tuktoris, „n med hj„lp †t hans jord, „n „r det med n†d som han l†ter dem komma. 037:014 Lyssna d† h„rtill, du Job; stanna och bet„nk Guds under. 037:015 F”rst†r du p† vad s„tt Gud styr deras g†ng och l†ter ljungeldarna lysa fram ur sina moln? 037:016 F”rst†r du lagen f”r skyarnas j„mvikt, den Allvises underbara verk? 037:017 F”rst†r du huru kl„derna bliva dig s† heta, n„r han l†ter jorden domna under sunnanvinden? 037:018 Kan du v„lva molnhimmelen s† som han, s† fast som en spegel av gjuten metall? 037:019 L„r oss d† vad vi skola s„ga till honom; f”r v†rt m”rkers skull hava vi intet att l„gga fram. 037:020 Ej m† det beb†das honom att jag vill tala. M†nne n†gon beg„r sitt eget f”rd„rv? 037:021 Men synes icke redan skenet? Str†lande visar han sig ju mellan skyarna, d„r vinden har g†tt fram och sopat dem undan. 037:022 I guldglans kommer han fr†n norden. Ja, Gud „r h”ljd i fruktansv„rt majest„t; 037:023 den Allsm„ktige kunna vi icke fatta, honom som „r s† stor i kraft, honom som ej kr„nker r„tten, ej str„ngaste r„ttf„rdighet. 037:024 F”rdenskull frukta m„nniskorna honom; men de sj„lvkloka -- dem alla aktar han ej p†. 038:001 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade: 038:002 Vem „r du som st„mplar vishet s†som m”rker, i det att du talar s† utan insikt? 038:003 Omgjorda nu s†som ej man dina l„nder; jag vill fr†ga dig, och du m† giva mig besked. 038:004 Var var du, n„r jag lade jordens grund? S„g det, om du har ett s† stort f”rst†nd. 038:005 Vem har fastst„llt hennes m†tt -- du vet ju det? Och vem sp„nde sitt m„tsn”re ut ”ver henne? 038:006 Var fingo hennes pelare sina f„sten, och vem var det som lade hennes h”rnsten, 038:007 medan morgonstj„rnorna tillsammans jublade och alla Guds s”ner h”jde gl„djerop? 038:008 Och vem satte d”rrar f”r havet, n„r det f”ddes och kom ut ur moderlivet, 038:009 n„r jag gav det moln till bekl„dnad och l„t t”cken bliva dess linda, 038:010 n„r jag †t det utstakade min gr„ns och satte bom och d”rrar d„rf”r, 038:011 och sade: ˝H„rintill skall du komma, men ej vidare, h„r skola dina stolta b”ljor l„gga sig˝? 038:012 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat †t morgonrodnaden dess plats, 038:013 d„r den skulle fatta jorden i dess flikar, s† att de ogudaktiga skakades bort d„rifr†n? 038:014 D† „ndrar den form s†som leran under signetet, och tingen st† fram s†som kl„dda i skrud; 038:015 d† ber”vas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes f”r h”gt brytes s”nder. 038:016 Har du stigit ned till havets k„llor och vandrat omkring p† djupets botten? 038:017 Hava d”dens portar avsl”jat sig f”r dig, ja, s†g du d”dsskuggans portar? 038:018 Har du ”versk†dat jordens vidder? Om du k„nner allt detta, s† l†t h”ra. 038:019 Vet du v„gen dit varest ljuset bor, eller platsen d„r m”rkret har sin boning, 038:020 s† att du kan h„mta dem ut till deras gr„ns och finna stigarna som leda till deras hus? 038:021 Visst kan du det, ty s† tidigt blev du ju f”dd, s† stort „r ju dina dagars antal! 038:022 Har du varit framme vid sn”ns f”rr†dshus? Och haglets f”rr†dshus, du s†g v„l dem 038:023 -- de f”rr†d som jag har sparat till hems”kelsens tid, till stridens och drabbningens dag? 038:024 Vet du v„gen dit varest ljuset delar sig, dit d„r stormen sprider sig ut ”ver jorden? 038:025 Vem har †t regnfl”det ”ppnat en r„nna och banat en v„g f”r tord”nets str†le, 038:026 till att s„nda regn ”ver l„nder d„r ingen bor, ”ver ”knar, d„r ingen m„nniska finnes, 038:027 till att m„tta ”dsliga ”demarker och giva v„xt †t gr„sets brodd? 038:028 S„g om regnet har n†gon fader, och vem han „r, som f”dde daggens droppar? 038:029 Ur vilken moders liv „r det isen gick fram, och vem „r hon som f”dde himmelens rimfrost? 038:030 Se, vattnet t„tnar och bliver likt sten, s† ytan sluter sig samman ”ver djupet. 038:031 Knyter du tillhopa Sjustj„rnornas knippe? Och f”rm†r du att lossa Orions band? 038:032 Žr det du som, n„r tid „r, f”r himmelstecknen fram, och som leder Bj”rninnan med hennes ungar? 038:033 Ja, f”rst†r du himmelens lagar, och ordnar du dess v„lde ”ver jorden? 038:034 Kan du upph”ja din r”st till molnen och f”rm† vattenfl”den att ”vert„cka dig? 038:035 Kan du s„nda ljungeldar †stad, s† att de g†, s† att de svara dig: ˝Ja vi „ro redo˝? 038:036 Vem har lagt vishet i de m”rka molnen, och vem gav f”rst†nd †t j„rtecknen i luften? 038:037 Vem h†ller med sin vishet r„kning p† skyarna? Och himmelens l„glar, vem h„ller ut dem, 038:038 medan mullen sm„lter s†som malm och jordkokorna klibbas tillhopa? 039:001 Žr det du som jagar upp rov †t lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, 039:002 n„r de trycka sig ned i sina kulor eller ligga p† lur i sn†ret? 039:003 Vem „r det som skaffar mat †t korpen, n„r hans ungar ropar till Gud, d„r de sv„va omkring utan f”da? 039:004 Vet du tiden f”r stengetterna att f”da, vakar du ”ver n„r hindarna b”r kalva? 039:005 R„knar du m†naderna som de skola g† dr„ktiga, ja, vet du tiden f”r dem att f”da? 039:006 De b”ja sig ned, de avb”rda sig sina foster, hastigt g”ra de sig fria ifr†n f”dslov†ndan. 039:007 Deras ungar frodas och v„xa till p† marken, s† springa de sin v„g och v„nda ej tillbaka. 039:008 Vem har sk„nkt vild†snan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? 039:009 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och salt”knen blev hennes boning. 039:010 Hon ler †t larmet i staden, hon h”r ingen p†drivares rop. 039:011 Vad hon spanar upp p† berget har hon till bete, hon letar efter allt som „r gr”nt. 039:012 Skall vildoxen finnas h†gad att tj„na dig och att stanna ”ver natten invid din krubba? 039:013 Kan du tvinga vildoxen att g† i f†ran efter t”m och f”rm† honom att i ditt sp†r harva markerna j„mna? 039:014 Kan du lita p† honom, d† ju hans kraft „r s† stor, kan du betro †t honom ditt arbetes frukt? 039:015 ™verl†ter du †t honom att f”ra hem din s„d och att h„mta den tillhopa till din loge? 039:016 Strutshonans vingar flaxa med fr”jd, men vad moders”mhet visa v„l hennes pennor, hennes fj„drar? 039:017 Źt jorden ”verl†ter hon ju sina „gg och ruvar dem ovanp† sanden. 039:018 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem s”nder. 039:019 H†rd „r hon mot sin avkomma, s†som vore den ej hennes; att hennes avel kan g† under, det bekymrar henne ej. 039:020 Ty Gud har gjort henne gl”msk f”r vishet, han har ej tilldelat henne f”rst†nd. 039:021 Men n„r det g„ller, piskar hon sig sj„lv upp till spr†ng; d† ler hon †t b†de h„st och man. 039:022 Žr det du som giver †t h„sten hans styrka och kl„der hans hals med brusande man? 039:023 Žr det du som l„r honom gr„shoppans spr†ng? Hans stolta frustning, en f”rskr„ckelse „r den! 039:024 Han skrapar marken och fr”jdar sig i sin kraft och rusar s† fram mot v„pnade skaror. 039:025 Han ler †t fruktan och k„nner ej f”rf„ran, han ryggar icke tillbaka f”r sv„rd. 039:026 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. 039:027 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, n„r basunen har ljudit. 039:028 F”r var basunst”t frustar han: Huj! Žnnu i fj„rran v„drar han striden, anf”rarnas rop och larmet av h„rskrin. 039:029 Žr det ett verk av ditt f”rst†nd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot s”der? 039:030 Eller „r det p† ditt bud som ”rnen stiger s† h”gt och bygger sitt n„ste i h”jden? 039:031 P† klippan bor han, d„r har han sitt tillh†ll, p† klippans spets och p† branta berget. 039:032 D„rifr†n spanar han efter sitt byte, l†ngt bort i fj„rran sk†dar hans ”gon. 039:033 Hans ungar frossa p† blod, och d„r slagna ligga, d„r finner man honom. 040:034 S† svarade nu HERREN Job och sade: 040:035 Vill du tvista med den Allsm„ktige, du m„stare? Svara d†, du som s† klagar p† Gud! 040:036 Job svarade HERREN och sade: 040:037 Nej, d„rtill „r jag f”r ringa; vad skulle jag svara dig? Jag m†ste l„gga handen p† munnen. 040:038 En g†ng har jag talat, och nu s„ger jag intet mer; ja, tv† g†nger, men jag g”r det icke †ter. 040:001 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade: 040:002 Omgjorda s†som en man dina l„nder; jag vill fr†ga dig, och du m† giva mig besked. 040:003 Vill du g”ra min r„tt om intet och d”ma mig skyldig, f”r att sj„lv st† s†som r„ttf„rdig? 040:004 Har du en s†dan arm som Gud, och f”rm†r du dundra med din r”st s†som han? 040:005 Pryd dig d† med „ra och h”ghet, kl„d dig i majest„t och h„rlighet. 040:006 Gjut ut din vredes f”rgrymmelse, ”dmjuka med en blick allt vad h”gt „r. 040:007 Ja, kuva med en blick allt vad h”gt „r, sl† ned de ogudaktiga p† st„llet. 040:008 G”m dem i stoftet allasammans, ja, fj„ttra deras ansikten i m”rkret. 040:009 D† vill jag prisa dig, ocks† jag, f”r segern som din h”gra hand har berett dig. 040:010 Se, Behemot, han „r ju mitt verk s†v„l som du. Han lever av gr„s s†som en oxe. 040:011 Och se vilken kraft han „ger i sina l„nder, vilken styrka han har i sin buks muskler. 040:012 Han b„r sin svans s† styv som en ceder, ett konstrikt fl„tverk „ro senorna i hans l†r. 040:013 Hans benpipor „ro s†som r”r av koppar, benen i hans kropp likna st„nger av j„rn. 040:014 F”rstlingen „r han av vad Gud har gjort; hans skapare sj„lv har givit honom hans sk„ra. 040:015 Ty foder †t honom framb„ra bergen, d„r de vilda djuren alla hava sin lek. 040:016 Under lotustr„d l„gger han sig ned, i skygdet av r”r och vass. 040:017 Lotustr„d giva honom tak och skugga, piltr„d h„gna honom runt omkring. 040:018 Žr floden „n s† v†ldsam, s† „ngslas han dock icke; han „r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap. 040:019 Vem kan f†nga honom, n„r han „r p† sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos? 040:020 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga? 040:021 Kan du s„tta en s„vhank i hans nos eller borra en hake genom hans k„ft? 040:022 Menar du att han skall sl”sa p† dig m†nga b”ner eller tala till dig med mjuka ord? 040:023 Att han skall vilja sluta f”rdrag med dig, s† att du finge honom till din tr„l f”r alltid? 040:024 Kan du hava honom till leksak s†som en f†gel och s„tta honom i band †t dina t„rnor? 040:025 Pl„ga fiskarlag k”psl† om honom och stycka ut hans kropp mellan kr„mare? 040:026 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner? 040:027 Ja, f”rs”k att b„ra hand p† honom du skall minnas den striden och skall ej f”ra s† mer. 040:028 Nej, den s†dant v†gar, hans hopp bliver sviket, han f„lles till marken redan vid hans †syn. 041:001 S† of”rv„gen „r ingen, att han t”rs reta denne. Vem v†gar d† s„tta sig upp mot mig sj„lv? 041:002 Vem har f”rst givit mig n†got, som jag allts† b”r betala igen? Mitt „r ju allt vad som finnes under himmelen. 041:003 Jag vill ej h”ra upp att tala om hans lemmar, om huru v„ldig han „r, och huru h„rligt han „r danad. 041:004 Vem m„ktar rycka av honom hans pansar? Vem v†gar sig in mellan hans k„kars par? 041:005 Hans gaps d”rrar, vem vill ”ppna dem? Runtom hans t„nder bor ju f”rskr„ckelse. 041:006 Stolta sitta p† honom sk”ldarnas rader; hopslutna „ro de med fast f”rsegling. 041:007 T„tt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfl„kt tr„nger in mellan dem. 041:008 Var och en h†ller ihop med den n„sta, de gripa in i varandra och skiljas ej †t. 041:009 N„r han fnyser, str†lar det av ljus; hans blickar „ro s†som morgonrodnadens ”gonbryn. 041:010 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram d„rur. 041:011 Fr†n hans n„sborrar utg†r r”k s†som ur en sjudande panna p† br„nslet. 041:012 Hans andedr„kt framgnistrar eldkol, och l†gor bryta fram ur hans gap. 041:013 P† hans hals har kraften sin boning, och framf”r honom stapplar f”rsagdhet. 041:014 Sj„lva det veka p† hans buk „r ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, s†som gjutet p† honom. 041:015 Hans hj„rta „r fast s†som sten, fast s†som bottenstenen i kvarnen. 041:016 N„r han reser sig, b„va hj„ltar, av †ngest mista de all sans. 041:017 Angripes han med ett sv„rd, s† h†ller det ej st†nd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 041:018 Han aktar j„rn s†som halm och koppar s†som murket tr„. 041:019 B†gskott skr„mma honom ej bort, slungstenar f”rvandlas f”r honom till str†; 041:020 ja, stridsklubbor aktar han s†som str†, han ler †t rasslet av lansar. 041:021 P† sin buk b„r han skarpa eggar, sp†r s†som av en tr”skvagn ristar han i dyn. 041:022 Han g”r djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel f”rvandlar han vattnet. 041:023 Bakom honom str†lar v„gen av ljus, djupet synes b„ra silverh†r. 041:024 Ja, p† jorden finnes intet som „r honom likt, otillg„nglig f”r fruktan skapades han. 041:025 P† allt vad h”gt „r ser han med f”rakt, konung „r han ”ver alla stolta vilddjur. 042:001 Job svarade HERREN och sade: 042:002 Ja, jag vet att du f”rm†r allt, och att intet som du besluter „r dig f”r sv†rt. 042:003 Vem var d† jag som i of”rst†nd gav vishet namn av m”rker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig f”r underbart och det jag ej kunde f”rst†. 042:004 Men h”r nu, s† vill jag tala; jag vill fr†ga dig, och du m† giva mig besked. 042:005 Blott h”rs„gner hade jag f”rnummit om dig, men nu har jag f†tt se dig med egna ”gon. 042:006 D„rf”r tager jag det tillbaka och †ngrar mig, i stoft och aska. 042:007 Sedan HERREN hade talat s† till Job, sade han till Elifas fr†n Teman: ˝Min vrede „r uppt„nd mot dig och dina b†da v„nner, d„rf”r att I icke haven talat om mig vad r„tt „r, s†som min tj„nare Job har gjort. 042:008 S† tagen eder nu sju tjurar och sju v„durar, och g†n till min tj„nare Job och offren dem s†som br„nnoffer f”r eder; ock l†ten min tj„nare Job bedja f”r eder. Till „ventyrs skall jag d†, av n†d mot honom, avst† fr†n att g”ra n†got f”rskr„ckligt mot eder, till straff d„rf”r att I icke haven talat om mig vad r„tt „r, s†som min tj„nare Job har gjort.˝ 042:009 D† gingo Elifas fr†n Teman, Bildad fr†n Sua och Sofar fr†n Naaman †stad och gjorde s†som HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog n†digt emot Jobs b”n. 042:010 Och d† nu Job bad f”r sina v„nner, uppr„ttade HERREN †ter honom sj„lv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han f”rut hade haft. 042:011 Och alla hans br”der och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och h”llo m†ltid med honom i hans hus, och ”mkade honom f”r alla de olyckor som HERREN hade l†tit komma ”ver honom. Och de g†vo honom vardera en kesita och en guldring. 042:012 Och HERREN v„lsignade slutet av Jobs levnad „nnu mer „n begynnelsen, s† att han fick fjorton tusen f†r, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen †sninnor. 042:013 Och han fick sju s”ner och tre d”ttrar. 042:014 Den f”rsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. 042:015 Och s† sk”na kvinnor som Jobs d”ttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras br”der. 042:016 Och Job levde d„refter ett hundra fyrtio †r, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 042:017 Sedan dog Job, gammal och m„tt p† att leva. Book 19 Psaltaren 001:001 S„ll „r den man som icke vandrar i de ogudaktigas r†d och icke tr„der in p† syndares v„g, ej heller sitter d„r bespottare sitta, 001:002 utan har sin lust i HERRENS lag och t„nker p† hans lag b†de dag och natt. 001:003 Han „r s†som ett tr„d, planterat vid vattenb„ckar, vilket b„r sin frukt i sin tid, och vars l”v icke vissna; och allt vad han g”r, det lyckas v„l. 001:004 Icke s† de ogudaktiga, utan de „ro s†som agnar som vinden bortf”r. 001:005 D„rf”r skola de ogudaktiga icke best† i domen, ej heller syndarna i de r„ttf„rdigas f”rsamling. 001:006 Ty HERREN k„nner de r„ttf„rdigas v„g, men de ogudaktigas v„g f”rg†s. 002:001 Varf”r larma hedningarna och t„nka folken f†f„nglighet? 002:002 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna r†dsl† med varandra, mot HERREN och hans smorde: 002:003 ˝L†t oss slita s”nder deras bojor och kasta deras band ifr†n oss.˝ 002:004 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem. 002:005 D† talar han till dem i sin vrede, och i sin f”rgrymmelse f”rskr„cker han dem: 002:006 ˝Jag sj„lv har insatt min konung p† Sion, mitt heliga berg.˝ 002:007 Jag vill f”rt„lja om vad beslutet „r; HERREN sade till mig: ˝Du „r min son, jag har i dag f”tt dig. 002:008 Beg„r av mig, s† skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens „ndar till egendom. 002:009 Du skall s”ndersl† dem med j„rnspira, s†som lerk„rl skall du krossa dem.˝ 002:010 S† kommen nu till f”rst†nd, I konungar; l†ten varna eder, I domare p† jorden. 002:011 Tj„nen HERREN med fruktan, och fr”jden eder med b„van. 002:012 Hyllen sonen, s† att han icke vredgas och I f”rg†ns p† eder v„g; ty snart kunde hans vrede uppt„ndas. Saliga „ro alla de som taga sin tillflykt till honom. 003:001 En psalm av David, n„r han flydde f”r sin son Absalom. 003:002 HERRE, huru m†nga „ro icke mina ov„nner! Ja, m†nga resa sig upp mot mig. 003:003 M†nga s„ga om mig: ˝Det finnes ingen fr„lsning f”r honom hos Gud.˝ 003:004 Men du, HERRE, „r en sk”ld f”r mig; du „r min „ra och den som upplyfter mitt huvud. 003:005 Jag h”jer min r”st och ropar till HERREN, och han svarar mig fr†n sitt heliga berg. Sela. 003:006 Jag lade mig och somnade in; jag har †ter vaknat upp, ty HERREN uppeh†ller mig. 003:007 Jag fruktar icke f”r skaror av m†nga tusen, som l„gra sig mot mig runt omkring. 003:008 St† upp, HERRE, fr„ls mig, min Gud; ty du sl†r alla mina fiender p† kinden, du krossar de ogudaktigas t„nder. 003:009 Hos HERREN „r fr„lsningen; ”ver ditt folk komme din v„lsignelse. Sela. 004:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en psalm av David. 004:002 N„r jag ropar, s† svara mig, du min r„ttf„rdighets Gud, du som i tr†ngm†l skaffar mig rum; var mig n†dig och h”r min b”n. 004:003 I herrar, huru l„nge skall min „ra vara v„nd i sm„lek, huru l„nge skolen I „lska f†f„nglighet och fara efter l”gn? Sela. 004:004 Besinnen dock att HERREN har utvalt †t sig den fromme; HERREN h”r, n„r jag ropar till honom. 004:005 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hj„rtan, p† edra l„ger, och varen stilla. Sela. 004:006 Offren r„tta offer, och f”rtr”sten p† HERREN. 004:007 M†nga s„ga: ˝Vem skall l†ta oss se det gott „r?˝ Upplyft du ”ver oss ditt ansiktes ljus, o HERRE. 004:008 Du giver mig gl„dje i hj„rtat, st”rre „n andras, n„r de f† s„d och vin i myckenhet. 004:009 I frid vill jag l„gga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, l†ter mig bo avskild och i trygghet. 005:001 F”r s†ngm„staren, till Nehil˘t; en psalm av David. 005:002 Lyssna till mina ord, HERRE; f”rnim min suckan. 005:003 Akta p† mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag st„lla min b”n. 005:004 HERRE, bittida h”r du nu min r”st, bittida framb„r jag mitt offer till dig och sk†dar efter dig. 005:005 Ty du „r icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som „r ond f†r icke bo hos dig. 005:006 De ”vermodiga best† icke inf”r dina ”gon; du hatar alla og„rningsm„n. 005:007 Du f”rg”r dem som tala l”gn; de blodgiriga och falska „ro en styggelse f”r HERREN. 005:008 Men jag f†r g† in i ditt hus, genom din stora n†d; jag f†r tillbedja i din fruktan, v„nd mot ditt heliga tempel. 005:009 HERRE, led mig genom din r„ttf„rdighet, f”r mina f”rf”ljares skull; g”r din v„g j„mn f”r mig. 005:010 Ty i deras mun „r intet visst, deras innersta „r f”rd„rv, en ”ppen grav „r deras strupe, sin tunga g”ra de hal. 005:011 D”m dem, o Gud; m† de komma p† fall med sina anslag. Driv bort dem f”r deras m†nga ”vertr„delsers skull, eftersom de „ro genstr„viga mot dig. 005:012 Men l†t alla dem gl„djas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen m† de jubla, ty du besk„rmar dem; i dig m† de fr”jda sig, som hava ditt namn k„rt. 005:013 Ty du, HERRE, v„lsignar den r„ttf„rdige; du bet„cker honom med n†d s†som med en sk”ld. 006:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel, till Seminit; en psalm av David. 006:002 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din f”rt”rnelse. 006:003 Var mig n†dig, HERRE, ty jag f”rsm„ktar; hela mig, HERRE, ty „nda in i mitt innersta „r jag f”rskr„ckt. 006:004 Ja, min sj„l „r storligen f”rskr„ckt; ack HERRE, huru l„nge? 006:005 V„nd †ter, HERRE, r„dda min sj„l, fr„ls mig f”r din n†ds skull. 006:006 Ty i d”den t„nker man icke p† dig; vem tackar dig i d”dsriket? 006:007 Jag „r s† tr”tt av suckande; var natt fuktar jag min s„ng och v„ter mitt l„ger med mina t†rar. 006:008 Av sorg „r mitt ”ga f”rm”rkat; det har †ldrats f”r alla mina ov„nners skull. 006:009 Viken bort ifr†n mig, alla I og„rningsm„n; ty HERREN har h”rt min h”gljudda gr†t. 006:010 HERREN har h”rt min †kallan, min b”n upptager HERREN. 006:011 Alla mina fiender skola komma p† skam och storligen f”rskr„ckas; de skola vika tillbaka och komma p† skam med hast. 007:001 En s†ng av David, som han sj”ng till HERREN f”r benjaminiten Kus' ords skull. 007:002 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fr„ls mig fr†n alla mina f”rf”ljare och r„dda mig, 007:003 s† att de icke, s†som lejon, s”nderslita min sj„l och rycka bort henne utan r„ddning. 007:004 HERRE, min Gud, har jag gjort s†dant, och „r or„tt i mina h„nder, 007:005 har jag med ont vederg„llt ned som h”ll frid med mig eller plundrat den som var min ov„n utan sak, 007:006 s† f”rf”lje fienden min sj„l och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och l„gge min „ra i stoftet. Sela. 007:007 St† upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ov„nners raseri och vakna upp till min hj„lp, du som har p†bjudit dom. 007:008 M† folkens f”rsamling omgiva dig, och m† du ”ver den v„nda †ter till h”jden. 007:009 HERREN h†ller dom ”ver folken; skaffa mig r„tt, HERRE, efter min r„ttf„rdighet och ostrafflighet. 007:010 L†t de ogudaktigas ondska f† en „nde, men h†ll den r„ttf„rdige vid makt; ty du, som pr”var hj„rtan och njurar, „r en r„ttf„rdig Gud. 007:011 Min sk”ld „r i Guds hand; han fr„lsar de r„ttsinniga. 007:012 Gud „r en r„ttf„rdig domare och en Gud som dagligen vredgas. 007:013 Om n†gon icke vill omv„nda sig, s† v„sser han sitt sv„rd, sin b†ge sp„nner han och g”r den redo; 007:014 och han riktar mot honom d”dande skott, sina pilar g”r han brinnande. 007:015 Se, denne „r i f”dsloarbete med f”rd„rv, han g†r havande med olycka, men han f”der ett intet. 007:016 Han gr„ver en grop och g”r den djup, men han faller sj„lv i den grav som han gr„ver. 007:017 Den olycka han t„nkte v†lla v„nder tillbaka p† hans huvud, och ”ver hans hj„ssa kommer hans ondska. 007:018 Jag vill tacka HERREN efter hans r„ttf„rdighet och lovsjunga HERRENS, den H”gstes, namn. 008:001 F”r s†ngm„staren, till Gittˇt; en psalm av David. 008:002 HERRE, v†r Herre, huru h„rligt „r icke ditt namn ”ver hela jorden, du som har satt ditt majest„t p† himmelen! 008:003 Av barns och spenabarns mun har du uppr„ttat en makt, f”r dina ov„nners skull, till att nedsl† fienden och den h„mndgirige. 008:004 N„r jag ser din himmel, dina fingrars verk, m†nen och stj„rnorna, som du har berett, 008:005 vad „r d† en m„nniska, att du t„nker p† henne, eller en m„nniskoson, att du l†ter dig v†rda om honom. 008:006 Dock gjorde du honom n„stan till ett gudav„sen; med „ra och h„rlighet kr”nte du honom. 008:007 Du satte honom till herre ”ver dina h„nders verk; allt lade du under hans f”tter: 008:008 f†r och oxar, allasammans, s† ock vildmarkens djur, 008:009 f†glarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens v„gar. 008:010 HERRE, v†r Herre, huru h„rligt „r icke ditt namn ”ver hela jorden! 009:001 F”r s†ngm„staren, till Mutlabb‚n; en psalm av David. 009:002 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hj„rta; jag vill f”rt„lja alla dina under. 009:003 Jag vill vara glad och fr”jdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den H”gste. 009:004 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och f”rg†s f”r ditt ansikte. 009:005 Ja, du har utf”rt min r„tt och min sak; du sitter p† din tron s†som en r„ttf„rdig domare. 009:006 Du har n„pst hedningarna och f”rgjort de ogudaktiga; deras namn har du utpl†nat f”r alltid och evinnerligen. 009:007 Fienderna „ro nedgjorda, utrotade f”r alltid; deras st„der har du omst”rtat, deras †minnelse har f”rg†tts. 009:008 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; 009:009 och han skall d”ma jordens krets med r„ttf„rdighet, han skall skipa lag bland folken med r„ttvisa. 009:010 S† vare d† HERREN en borg f”r den f”rtryckte, en borg i n”dens tider. 009:011 Och m† de som k„nna ditt namn f”rtr”sta p† dig; ty du ”vergiver icke dem som s”ka dig, HERRE. 009:012 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, f”rkunnen bland folken hans g„rningar. 009:013 Ty han som utkr„ver blodskulder har kommit ih†g dem; han har icke f”rg„tit de betrycktas klagorop. 009:014 Var mig n†dig, HERRE; se huru jag pl†gas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp fr†n d”dens portar; 009:015 p† det att jag m† f”rt„lja allt ditt lov och i dottern Sions portar fr”jda mig ”ver din fr„lsning. 009:016 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de gr„vde; i det n„t som de lade ut har deras fot blivit f†ngad. 009:017 HERREN har gjort sig k„nd, han har h†llit dom; han sn„rjer den ogudaktige i hans h„nders verk. Higgaj˘n. Sela. 009:018 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i d”dsriket, alla hedningar, de som f”rg„ta Gud. 009:019 Ty icke f”r alltid skall den fattige vara f”rg„ten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. 009:020 St† upp, HERRE; l†t icke m„nniskor f† ”verhanden, l†t hedningarna bliva d”mda inf”r ditt ansikte. 009:021 L†t, o HERRE, f”rskr„ckelse komma ”ver dem; m† hedningarna f”rnimma att de „ro m„nniskor. Sela. 010:001 Varf”r, HERRE, st†r du s† l†ngt ifr†n och f”rd”ljer dig i n”dens tider? 010:002 Genom de ogudaktigas ”vermod m†ste den arme lida. M† de f†ngas i de r„nker som de hava utt„nkt! 010:003 Ty den ogudaktige ber”mmer sig av sin sj„ls lystnad, och den rovgirige talar f”rgripligt och f”raktar HERREN. 010:004 Den ogudaktige s„ger i sitt h”gmod: ˝Han fr†gar icke d„refter.˝ ˝Det finnes ingen Gud˝, s† „ro alla hans tankar. 010:005 Trygga „ro alltid hans v„gar, dina domar g† h”gt ”ver hans blickar; alla sina ov„nner r„knar han f”r intet. 010:006 Han s„ger i sitt hj„rta: ˝Jag skall icke vackla, ”ver mig skall i evighet ingen olycka komma.˝ 010:007 Hans mun „r full av f”rbannelse, av svek och f”rtryck; hans tunga g”mmer olycka och f”rd„rv. 010:008 Han l„gger sig i f”rs†t vid g†rdarna, i l”nndom vill han dr„pa den oskyldige; hans ”gon lura p† den olycklige. 010:009 Han ligger i f”rs†t p† l”nnligt st„lle, s†som ett lejon i sitt sn†r, han ligger i f”rs†t f”r att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt n„t. 010:010 Han trycker sig ned, han ligger p† lur, och de olyckliga falla i hans klor. 010:011 Han s„ger i sitt hj„rta: ˝Gud f”rg„ter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.˝ 010:012 St† upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, f”rg„t icke de arma. 010:013 Varf”r skall den ogudaktige f† f”rakta Gud och s„ga i sitt hj„rta att du icke fr†gar d„refter? 010:014 Du har ju sett det, ty du giver akt p† olycka och j„mmer, f”r att taga det i din hand. Źt dig ”verl„mnar den olycklige sin sak; du blev den faderl”ses hj„lpare. 010:015 Bryt s”nder den ogudaktiges arm, och hems”k de ondas ogudaktighet, s† att du icke mer finner den. 010:016 Ja, HERREN „r konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land. 010:017 De ”dmjukas tr„ngtan h”r du, HERRE; du g”r deras hj„rtan st†ndaktiga; du l†ter ditt ”ra giva akt 010:018 f”r att skaffa den faderl”se och f”rtryckte r„tt, s† att m„nniskor, komna av jord, ej l„ngre v†lla skr„ck. 011:001 F”r s†ngm„staren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I d† s„ga till mig: ˝Flyn s†som f†glar till edert berg; 011:002 ty se, de ogudaktiga sp„nna b†gen, de hava lagt sin pil p† str„ngen, f”r att i m”rkret skjuta p† de r„ttsinniga. 011:003 N„r grundvalarna upprivas, vad kan d† den r„ttf„rdige utr„tta?˝ 011:004 HERREN „r i sitt heliga tempel, HERRENS tron „r i himmelen; hans ”gon sk†da, hans blickar pr”va m„nniskors barn. 011:005 HERREN pr”var den r„ttf„rdige; men den ogudaktige och den som „lskar v†ld, dem hatar hans sj„l. 011:006 Han skall l†ta ljungeldssnaror regna ”ver de ogudaktiga; eld och svavel och gl”dande vind, det „r den kalk som bliver dem besk„rd. 011:007 Ty HERREN „r r„ttf„rdig, han „lskar r„ttf„rdigheten; de redliga skola sk†da hans ansikte. 012:001 F”r s†ngm„staren, till Seminˇt; en psalm av David. 012:002 Fr„ls, HERRE; ty de fromma „ro borta, de trogna „ro f”rsvunna ifr†n m„nniskors barn. 012:003 De tala l”gn, den ene med den andre; med hala l„ppar tala de, och med dubbelt hj„rta. 012:004 HERREN utrote alla hala l„ppar, den tunga som talar stora ord, 012:005 dem som s„ga: ˝Genom v†r tunga „ro vi starka, v†ra l„ppar st† oss bi; vem „r herre ”ver oss?˝ 012:006 ˝Eftersom de arma lida ”verv†ld och de fattiga klaga, vill jag nu st† upp˝, s„ger HERREN; ˝jag vill skaffa fr„lsning †t den som l„ngtar d„refter.˝ 012:007 HERRENS tal „r ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju g†nger. 012:008 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem f”r detta sl„kte evinnerligen. 012:009 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, d† nu uselheten „r r†dande bland m„nniskors barn. 013:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 013:002 Huru l„nge, HERRE; skall du s† alldeles f”rg„ta mig? Huru l„nge skall du f”rd”lja ditt ansikte f”r mig? 013:003 Huru l„nge skall jag bekymras i min sj„l och „ngslas i mitt hj„rta dagligen? Huru l„nge skall min fiende f”rh„va sig ”ver mig? 013:004 Sk†da ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ”gon, s† att jag icke somnar in i d”den; 013:005 p† det att min fiende icke m† s„ga: ˝Jag blev honom ”verm„ktig˝, och p† att mina ov„nner ej m† fr”jda sig, n„r jag vacklar. 013:006 Jag f”rtr”star p† din n†d, mitt hj„rta fr”jde sig ”ver din fr„lsning. Jag vill sjunga till HERRENS „ra, ty han har gjort v„l mot mig. 014:001 F”r s†ngm„staren; av David. D†rarna s„ga i sina hj„rtan: ˝Det finnes ingen Gud.˝ F”rd„rv och styggelse „r deras verk; ingen finnes, som g”r vad gott „r. 014:002 HERREN sk†dar ned fr†n himmelen p† m„nniskors barn, f”r att se om det finnes n†gon f”rst†ndig, n†gon som s”ker Gud. 014:003 Nej, alla „ro de avf„lliga, allasammans „ro de f”rd„rvade; ingen finnes, som g”r vad gott „r, det finnes icke en enda. 014:004 Hava de d† intet f†tt f”rnimma, alla dessa og„rningsm„n, dessa som upp„ta mitt folk, likasom †te de br”d, och som icke †kalla HERREN? 014:005 Jo, d„r ”verf”ll dem f”rskr„ckelse -- ty Gud „r hos de r„ttf„rdigas sl„kte. 014:006 Den betrycktes r†dslag m†n I s”ka bringa p† skam, HERREN „r ju „nd† hans tillflykt. 014:007 Ack att fr†n Sion komme fr„lsning f”r Israel! N„r HERREN vill †ter uppr„tta sitt folk, d† skall Jakob fr”jda sig, d† skall Israel vara glad. 015:001 En psalm av David. HERRE, vem f†r bo i din hydda? Vem f†r dv„ljas p† ditt heliga berg? 015:002 Den som vandrar ostraffligt och g”r vad r„tt „r och talar sanning av hj„rtat; 015:003 den som icke b„r f”rtal p† sin tunga, den som icke g”r sin broder n†got ont och icke drager sm„lek ”ver sin n„sta; 015:004 den som aktar den f”rkastlige f”r intet, men „rar dem som frukta HERREN; den som sv„r sig till skada, men ej bryter sin ed; 015:005 den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor f”r att f„lla den oskyldige. Den som s† handlar, han skall icke vackla till evig tid. 016:001 En s†ng av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig. 016:002 Jag s„ger till HERREN: ˝Du „r ju Herren; f”r mig finnes intet gott utom dig; 016:003 de heliga som finnas i landet, de „ro de h„rliga till vilka jag har allt mitt behag.˝ 016:004 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vederm”dor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn p† mina l„ppar. 016:005 HERREN „r min besk„rda del och b„gare; du „r den som uppeh†ller min arvedel. 016:006 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig v„l. 016:007 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig r†d; „nnu om natten manar mig mitt innersta. 016:008 Jag har haft HERREN f”r mina ”gon alltid; ja, han „r p† min h”gra sida, jag skall icke vackla. 016:009 F”rdenskull gl„der sig mitt hj„rta, och min „ra fr”jdar sig; j„mv„l min kropp f†r bo i trygghet. 016:010 Ty du skall icke l„mna min sj„l †t d”dsriket, du skall icke l†ta din fromme f† se graven. 016:011 Du skall kung”ra mig livets v„g; inf”r ditt ansikte „r gl„dje till fyllest, ljuvlighet i din h”gra hand evinnerligen. 017:001 En b”n av David. H”r, o HERRE, en r„ttf„rdig sak, akta p† mitt rop, lyssna till min b”n; den kommer icke ifr†n falska l„ppar. 017:002 Av dig m† jag f† min r„tt; dina ”gon m† sk†da vad r„ttvist „r. 017:003 Du pr”var mitt hj„rta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke g†r ut ur min mun. 017:004 Efter dina l„ppars ord, och vad m„nniskor „n m† g”ra, tager jag mig till vara f”r v†ldsverkares stigar. 017:005 Mina steg h†lla sig stadigt p† dina v„gar, mina f”tter vackla icke. 017:006 S† †kallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; b”j ditt ”ra till mig, h”r mitt tal. 017:007 Bevisa din underbara n†d, du som fr„lsar undan motst†ndarna dem som taga sin tillflykt till din h”gra hand. 017:008 Bevara mig s†som en ”gonsten, besk„rma mig under dina vingars skugga 017:009 f”r de ogudaktiga, som vilja f”rd„rva mig, f”r mina d”dsfiender, som omringa mig. 017:010 Sitt hj„rta f”rstocka de; med sin mun tala de stora ord. 017:011 Nu „ro de omkring mig, var vi g†, deras ”gon speja efter huru de skola b”ja mig till jorden. 017:012 Ja, denne „r lik ett lejon som l„ngtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i f”rs†t. 017:013 St† upp, HERRE; tr„d emot honom, sl† honom ned, r„dda med ditt sv„rd min sj„l fr†n den ogudaktige, 017:014 ja, med din hand, fr†n m„nniskorna, HERRE, fr†n denna v„rldens m„nniskor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina h†vor, som hava s”ner i m„ngd och l„mna sitt ”verfl”d †t sina barn. 017:015 Men jag skall sk†da ditt ansikte i r„ttf„rdighet; n„r jag uppvaknar, vill jag m„tta mig av din †syn. 018:001 F”r s†ngm„staren; av HERRENS tj„nare David, som talade till HERREN denna s†ngs ord, n„r HERREN hade r„ddat honom fr†n alla hans fienders hand och ur Sauls v†ld. 018:002 Han sade: Hj„rtligen k„r har jag dig, HERRE, min starkhet, 018:003 HERRE, mitt bergf„ste, min borg och min r„ddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk”ld och min fr„lsnings horn, mitt v„rn. 018:004 HERREN, den h”gtlovade, †kallar jag, och fr†n mina fiender bliver jag fr„lst. 018:005 D”dens band omv„rvde mig, och f”rd„rvets str”mmar f”rskr„ckte mig. 018:006 D”dsrikets band omsl”to mig, d”dens snaror f”llo ”ver mig. 018:007 Men jag †kallade HERREN i min n”d och ropade till min Gud. Han h”rde fr†n sin himmelska boning min r”st, och mitt rop inf”r honom kom till hans ”ron. 018:008 D† skalv jorden och b„vade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt„nd. 018:009 R”k steg upp fr†n hans n„sa och f”rt„rande eld fr†n hans mun; eldsgl”d ljungade fr†n honom. 018:010 Och han s„nkte himmelen och for ned, och t”cken var under hans f”tter. 018:011 Han for p† keruben och fl”g, han sv„vade p† vindens vingar. 018:012 Han gjorde m”rker till sitt t„ckelse, till en hydda som omsl”t honom; m”rka vatten, tjocka moln. 018:013 Av glansen framf”r honom veko molnen undan; hagel f”ll, och eldsgl”d for ned. 018:014 Och HERREN dundrade i himmelen, den H”gste l„t h”ra sin r”st; hagel f”ll, och eldsgl”d for ned. 018:015 Han sk”t sina pilar och f”rskingrade dem, ljungeldar i m„ngd och f”rvirrade dem. 018:016 Vattnens b„ddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, f”r din n„pst, o HERRE, f”r din vredes stormvind. 018:017 Han r„ckte ut sin hand fr†n h”jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 018:018 Han r„ddade mig fr†n min starke fiende och fr†n mina ov„nner, ty de voro mig ”verm„ktiga. 018:019 De ”verf”llo mig p† min olyckas dag, men HERREN blev mitt st”d. 018:020 Han f”rde mig ut p† rymlig plats; han r„ddade mig, ty han hade behag till mig. 018:021 HERREN l”nar mig efter min r„ttf„rdighet; efter mina h„nders renhet vederg„ller han mig. 018:022 Ty jag h”ll mig p† HERRENS v„gar och avf”ll icke fr†n min Gud i ogudaktighet; 018:023 nej, alla hans r„tter hade jag f”r ”gonen, och hans stadgar l„t jag icke vika ifr†n mig. 018:024 S† var jag ostrafflig inf”r honom och tog mig till vara f”r missg„rning. 018:025 D„rf”r vederg„llde mig HERREN efter min r„ttf„rdighet, efter mina h„nders renhet inf”r hans ”gon. 018:026 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. 018:027 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr†nge bevisar du dig avog. 018:028 Ty du fr„lsar ett betryckt folk, men stolta ”gon ”dmjukar du. 018:029 Ja, du l†ter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, g”r mitt m”rker ljuset. 018:030 Ja, med dig kan jag nedsl† h„rskaror, och med min Gud stormar jag murar. 018:031 Guds v„g „r ostrafflig; HERRENS tal „r luttrat. En sk”ld „r han f”r alla som taga sin tillflykt till honom. 018:032 Ty vem „r Gud f”rutom HERREN, och vem „r en klippa utom v†r Gud? 018:033 Gud, du som omgjordade mig med kraft och l„t min v„g vara lyckosam, 018:034 du som gjorde mina f”tter s†som hindens och st„llde mig p† mina h”jder, 018:035 du som l„rde mina h„nder att strida och mina armar att sp„nna kopparb†gen! 018:036 Du gav mig din fr„lsnings sk”ld, och din h”gra hand st”dde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; 018:037 du skaffade rum f”r mina steg, d„r jag gick, och mina f”tter vacklade icke. 018:038 Jag f”rf”ljde mina fiender och hann upp dem; jag v„nde icke tillbaka, f”rr„n jag hade gjort „nde p† dem. 018:039 Jag slog dem, s† att de icke mer kunde resa sig; de f”llo under mina f”tter. 018:040 Du omgjordade mig med kraft till striden, du b”jde mina motst†ndare under mig. 018:041 Mina fiender drev du p† flykten f”r mig, och dem som hatade mig f”rgjorde jag. 018:042 De ropade, men det fanns ingen som fr„lste; till HERREN, men han svarade dem icke. 018:043 Och jag st”tte dem s”nder till stoft f”r vinden, jag kastade ut dem s†som orenlighet p† gatan. 018:044 Du r„ddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud ”ver hedningar; folkslag som jag ej k„nde blevo mina tj„nare. 018:045 Vid blotta ryktet h”rsammade de mig; fr„mlingar visade mig underd†nighet. 018:046 Ja, fr„mlingarnas mod vissnade bort; med b„van ”verg†vo de sina borgar. 018:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upph”jd vare min fr„lsnings Gud! 018:048 Gud, som har givit mig h„mnd och tvingat folken under mig; 018:049 du som har befriat mig fr†n mina fiender och upph”jt mig ”ver mina motst†ndare, r„ddat mig fr†n v†ldets man! 018:050 F”rdenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. 018:051 Ty du giver din konung stor seger och g”r n†d mot din smorde, mot David och hans s„d till evig tid. 019:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 019:002 Himlarna f”rt„lja Guds „ra, och f„stet f”rkunnar hans h„nders verk; 019:003 den ena dagen talar d„rom till den andra, och den ena natten kung”r det f”r den andra; 019:004 det „r ej ett tal eller spr†k vars ljud icke h”res. 019:005 De str„cka sig ut ”ver hela jorden, och deras ord g† till v„rldens „ndar. Źt solen har han gjort en hydda i dem; 019:006 och den „r s†som en brudgum som g†r ut ur sin kammare, den fr”jdar sig, s†som en hj„lte, att l”pa sin bana. 019:007 Vid himmelens „nda „r det den g†r upp, och dess omlopp n†r intill himmelens gr„nser, och intet „r skylt f”r dess hetta. 019:008 HERRENS lag „r utan brist och vederkvicker sj„len; HERRENS vittnesb”rd „r fast och g”r den enfaldige vis. 019:009 HERRENS befallningar „ro r„tta och giva gl„dje †t hj„rtat; HERRENS bud „r klart och upplyser ”gonen. 019:010 HERRENS fruktan „r ren och best†r evinnerligen; HERRENS r„tter „ro sanning, allasammans r„ttf„rdiga. 019:011 De „ro dyrbarare „n guld, ja, „n fint guld i m„ngd; de „ro s”tare „n honung, ja, „n renaste honung. 019:012 Av dem h„mtar ock din tj„nare varning; den som h†ller dem har stor l”n. 019:013 Vem m„rker sj„lv huru ofta han felar? F”rl†t mig mina hemliga brister. 019:014 Bevara ock din tj„nare f”r fr„cka m„nniskor; l†t dem icke f† makt med mig, s† bliver jag ostrafflig och varder fri ifr†n sv†r ”vertr„delse. 019:015 L†t min muns tal t„ckas dig och mitt hj„rtas tankar, HERRE, min klippa och min f”rlossare. 020:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 020:002 HERREN b”nh”re dig p† n”dens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig. 020:003 Han s„nde dig hj„lp fr†n helgedomen, och st”dje dig fr†n Sion. 020:004 Han t„nke p† alla dina spisoffer och upptage med v„lbehag ditt br„nnoffer. Sela. 020:005 Han give dig vad ditt hj„rta beg„r och fullborde alla dina r†dslag. 020:006 M† vi f† jubla ”ver din seger och i v†r Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina b”ner. 020:007 Nu vet jag att HERREN giver seger †t sin smorde; han svarar honom fr†n sin heliga himmel, genom v„ldiga g„rningar giver hans h”gra hand seger. 020:008 De andra prisa vagnar, de prisa h„star, men vi prisa HERRENS, v†r Guds, namn. 020:009 De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva best†ndande. 020:010 HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss p† den tid d† vi ropa. 021:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 021:002 HERRE, ”ver din makt gl„der sig konungen; huru fr”jdas han icke h”geligen ”ver din seger! 021:003 Vad hans hj„rta ”nskar har du givit honom, och hans l„ppars beg„ran har du icke v„grat honom. Sela. 021:004 Ty du kommer honom till m”tes med v„lsignelser av vad gott „r; du s„tter p† hans huvud en gyllene krona. 021:005 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett l†ngt liv alltid och evinnerligen. 021:006 Stor „r hans „ra genom din seger; majest„t och h„rlighet besk„r du honom. 021:007 Ja, du l†ter honom bliva till v„lsignelse evinnerligen; du fr”jdar honom med gl„dje inf”r ditt ansikte. 021:008 Ty konungen f”rtr”star p† HERREN, och genom den H”gstes n†d skall han icke vackla. 021:009 Din hand skall n† alla dina fiender; din h”gra hand skall tr„ffa dem som hata dig. 021:010 Du skall l†ta dem k„nna det s†som i en gl”dande ugn, n„r du l†ter se ditt ansikte. HERREN skall f”rd„rva dem i sin vrede; eld skall f”rt„ra dem. 021:011 Deras livsfrukt skall du utrota fr†n jorden och deras avkomma fr†n m„nniskors barn. 021:012 Ty de ville draga ont ”ver dig; de t„nkte ut r„nker, men de f”rm† intet. 021:013 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din b†ge skall du sikta mot deras anleten. 021:014 Upph”jd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovs„ga din hj„ltekraft. 022:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Morgonrodnadens hind˝; en psalm av David. 022:002 Min Gud, min Gud, varf”r har du ”vergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min fr„lsning „r fj„rran. 022:003 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, s† ock om natten, men jag f†r ingen ro. 022:004 Och dock „r du den Helige, den som tronar p† Israels lovs†nger. 022:005 P† dig f”rtr”stade v†ra f„der; de f”rtr”stade, och du r„ddade dem. 022:006 Till dig ropade de och blevo hulpna; p† dig f”rtr”stade de och kommo icke p† skam. 022:007 Men jag „r en mask, och icke en m„nniska, till sm„lek bland m„n, f”raktad av folket. 022:008 Alla som se mig bespotta mig; de sp„rra upp munnen, de skaka huvudet: 022:009 ˝Befall dig †t HERREN! Han befrie honom, han r„dde honom, ty han har ju behag till honom.˝ 022:010 Ja, det var du som h„mtade mig ut ur moderlivet och l„t mig vila trygg vid min moders br”st. 022:011 P† dig „r jag kastad allt ifr†n moderssk”tet; du „r min Gud allt ifr†n min moders liv. 022:012 Var icke l†ngt ifr†n mig, ty n”d „r n„ra, och det finnes ingen hj„lpare. 022:013 Tjurar i m„ngd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. 022:014 S†som glupande och rytande lejon sp„rrar man upp gapet mot mig. 022:015 Jag „r lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts †t; mitt hj„rta „r s†som vax, det sm„lter i mitt liv. 022:016 Min kraft „r f”rtorkad och lik en lersk„rva, min tunga l†der vid min gom, och du l„gger mig i d”dens stoft. 022:017 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringr„nt mig, mina h„nder och f”tter hava de genomborrat. 022:018 Jag kan r„kna alla mina ben; de sk†da d„rp†, de se med lust p† mig. 022:019 De dela mina kl„der mellan sig och kasta lott om min kl„dnad. 022:020 Men du, HERRE, var icke fj„rran; du min starkhet, skynda till min hj„lp. 022:021 R„dda min sj„l fr†n sv„rdet, mitt liv ur hundarnas v†ld. 022:022 Fr„ls mig fr†n lejonets gap. Ja, du b”nh”r mig och r„ddar mig undan vildoxarnas horn. 022:023 D† skall jag f”rkunna ditt namn f”r mina br”der, mitt i f”rsamlingen skall jag prisa dig: 022:024 I som frukten HERREN, loven honom; „ren honom, alla Jakobs barn, och b„ven f”r honom, alla Israels barn. 022:025 Ty han f”raktade icke den betrycktes el„nde och h”ll det icke f”r en styggelse; han f”rdolde icke sitt ansikte f”r honom, och n„r han ropade, lyssnade han till honom. 022:026 Genom dig skall min lovs†ng ljuda i den stora f”rsamlingen; mina l”ften f†r jag infria inf”r dem som frukta honom. 022:027 De ”dmjuka skola „ta och bliva m„tta, de som s”ka HERREN skola f† lova honom; ja, edra hj„rtan skola leva evinnerligen. 022:028 Alla jordens „ndar skola bet„nka det och omv„nda sig till HERREN. Hedningarnas alla sl„kter skola tillbedja inf”r dig. 022:029 Ty riket „r HERRENS, och han r†der ”ver hedningarna. 022:030 Ja, alla m„ktiga p† jorden skola „ta och tillbedja; inf”r honom skola kn„b”ja alla de som m†ste fara ned i graven, de som icke kunna beh†lla sin sj„lv vid liv. 022:031 Kommande „ttled skola tj„na honom; man skall f”rt„lja om Herren f”r ett annat sl„kte. 022:032 Man skall tr„da upp och f”rkunna hans r„ttf„rdighet, ja, bland folk som skola f”das att han har gjort det. 023:001 En psalm av David. HERREN „r min herde, mig skall intet fattas, 023:002 han l†ter mig vila p† gr”na „ngar; han f”r mig till vatten d„r jag finner ro, 023:003 han vederkvicker min sj„l; han leder mig p† r„tta v„gar, f”r sitt namns skull. 023:004 Om jag ock vandrar i d”dsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du „r med mig; din k„pp och stav, de tr”sta mig. 023:005 Du bereder f”r mig ett bord i mina ov„nners †syn; du sm”rjer mitt huvud med olja och l†ter min b„gare fl”da ”ver. 023:006 Godhet allenast och n†d skola f”lja mig i alla mina livsdagar, och jag skall †ter f† bo i HERRENS hus, evinnerligen. 024:001 Av David; en psalm. Jorden „r HERRENS och allt vad d„rp† „r, jordens krets och de som bo d„rp†. 024:002 Ty han „r den som har lagt hennes grund p† haven, den som p† str”mmarna har berett henne f„ste. 024:003 Vem f†r g† upp p† HERRENS berg, och vem f†r tr„da in i hans helgedom? 024:004 Den som har oskyldiga h„nder och rent hj„rta, den som icke v„nder sin sj„l till l”gn och den som icke sv„r falskt. 024:005 Han skall undf† v„lsignelse av HERREN och r„ttf„rdighet av sin fr„lsnings Gud. 024:006 S†dant „r det sl„kte som fr†gar efter honom; de som s”ka ditt ansikte, de „ro Jakobs barn. Sela. 024:007 H”jen, I portar, edra huvuden, h”jen eder, I eviga d”rrar, f”r att „rans konung m† draga d„rin. 024:008 Vem „r d† „rans konung? Det „r HERREN, stark och v„ldig, HERREN, v„ldig i strid. 024:009 H”jen, I portar, edra huvuden, h”jen dem, I eviga d”rrar, f”r att „rans konung m† draga d„rin. 024:010 Vem „r d† denne „rans konung? Det „r HERREN Sebaot; han „r „rans konung. Sela. 025:001 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min sj„l. 025:002 Min Gud, p† dig f”rtr”star jag; l†t mig icke komma p† skam, l†t icke mina fiender fr”jda sig ”ver mig. 025:003 Nej, ingen kommer p† skam, som f”rbidar dig; p† skam kommer de som, utan sak, handla trol”st. 025:004 HERRE, kung”r mig dina v„gar, l„r mig dina stigar. 025:005 Led mig i din sanning, och l„r mig, ty du „r min fr„lsnings Gud; dig f”rbidar jag alltid. 025:006 T„nk, HERRE, p† din barmh„rtighet och din n†d, ty de „ro av evighet. 025:007 T„nk icke p† min ungdoms synder och p† mina ”vertr„delser, utan t„nk p† mig efter din n†d, f”r din godhets skull, HERRE. 025:008 HERREN „r god och r„ttf„rdig, d„rf”r undervisar han syndare om v„gen. 025:009 Han leder de ”dmjuka r„tt, han l„r de ”dmjuka sin v„g. 025:010 Alla HERRENS v„gar „ro n†d och trofasthet f”r dem som h†lla hans f”rbund och vittnesb”rd. 025:011 F”r ditt namns skull, HERRE, f”rl†t min missg„rning, ty den „r stor. 025:012 Finnes det en man som fruktar HERREN, d† undervisar han honom om den v„g han b”r v„lja. 025:013 Han sj„lv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet. 025:014 HERREN har sin umg„ngelse med dem som frukta honom, och sitt f”rbund vill han kung”ra f”r dem. 025:015 Mina ”gon se alltid till HERREN, ty han drager mina f”tter ur n„tet. 025:016 V„nd dig till mig och var mig n†dig; ty jag „r ensam och betryckt. 025:017 Mitt hj„rtas †ngest „r stor; f”r mig ut ur mitt tr†ngm†l. 025:018 Se till mitt lidande och min vederm”da, och f”rl†t mig alla mina synder. 025:019 Se d„rtill att mina fiender „ro s† m†nga och hata mig med or„tt. 025:020 Bevara min sj„l och r„dda mig; l†t mig icke komma p† skam, ty jag tager min tillflykt till dig. 025:021 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag f”rbidar dig. 025:022 F”rlossa Israel, o Gud, ur all dess n”d. 026:001 Av David. Skaffa mig r„tt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag f”rtr”star p† HERREN utan att vackla. 026:002 Pr”va mig, HERRE, och f”rs”k mig; rannsaka mina njurar och mitt hj„rta. 026:003 Ty din n†d „r inf”r mina ”gon, och jag vandrar i din sanning. 026:004 Jag sitter icke hos l”gnens m„n, och med hycklare har jag icke min umg„ngelse. 026:005 Jag hatar de ondas f”rsamling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. 026:006 Jag tv†r mina h„nder i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra, 026:007 f”r att h”ja min r”st till tacks„gelse och f”rt„lja alla dina under. 026:008 HERRE, jag har din boning k„r och den plats d„r din h„rlighet bor. 026:009 Ryck icke min sj„l bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga, 026:010 i vilkas h„nder „r sk„ndlighet, och vilkas h”gra hand „r full av mutor. 026:011 Jag vandrar ju i ostrafflighet; f”rlossa mig och var mig n†dig. 026:012 Ja, min fot st†r p† j„mn mark; i f”rsamlingarna skall jag lova HERREN. 027:001 Av David. HERREN „r mitt ljus och min fr„lsning; f”r vem skulle jag frukta? HERREN „r mitt livs v„rn; f”r vem skulle jag r„das? 027:002 N„r de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, d† stappla de sj„lva och falla, mina motst†ndare och fiender. 027:003 Om ock en h„r l„grar sig mot mig, s† fruktar „nd† icke mitt hj„rta; om krig uppst†r mot mig, s† „r jag dock trygg. 027:004 Ett har jag beg„rt av HERREN, d„refter traktar jag: att jag m† f† bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, f”r att sk†da HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. 027:005 Ty han d”ljer mig i sin hydda p† olyckans dag, han besk„rmar mig i sitt tj„ll, han f”r mig upp p† en klippa. 027:006 Och nu skall mitt huvud resa sig ”ver mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS „ra och lovs„ga honom. 027:007 H”r, o HERRE! Jag h”jer min r”st och ropar, var mig n†dig och svara mig. 027:008 Mitt hj„rta f”reh†ller dig ditt ord: ˝S”ken mitt ansikte.˝ Ja, ditt ansikte, HERRE, s”ker jag; 027:009 f”rd”lj icke ditt ansikte f”r mig. Driv icke bort din tj„nare i vrede, du som har varit min hj„lp; f”rskjut mig icke, ”vergiv mig icke, du min fr„lsnings Gud. 027:010 Nej, om „n min fader och min moder ”vergiva mig, skall HERREN upptaga mig. 027:011 Visa mig, HERRE, din v„g, och led mig p† en j„mn stig, f”r mina f”rf”ljares skull. 027:012 ™verl„mna mig icke †t mina ov„nners vilja; ty mot mig uppst† falska vittnen och m„n som andas v†ld. 027:013 Ja, jag tror f”rvisso att jag skall f† se HERRENS goda i de levandes land. 027:014 F”rbida HERREN, var frimodig och of”rf„rad i ditt hj„rta; ja, f”rbida HERREN. 028:001 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, s† att jag bliver lik dem som fara ned i graven. 028:002 H”r mina b”ners ljud, n„r jag ropar till dig, n„r jag upplyfter mina h„nder mot det allraheligaste i din helgedom. 028:003 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med og„rningsm„nnen, som tala v„nligt med sin n„sta men hava ondska i sina hj„rtan. 028:004 Giv dem efter deras g„rningar och efter deras onda v„sende, giv dem efter deras h„nders verk, vederg„ll dem vad de hava gjort. 028:005 Ty de akta icke p† HERRENS g„rningar, icke p† hans h„nder verk; d„rf”r skall han sl† dem ned och ej mer bygga upp dem. 028:006 Lovad vare HERREN, ty han har h”rt mina b”ners ljud! 028:007 HERREN „r min starkhet och min sk”ld; p† honom f”rtr”stade mitt hj„rta. Och jag vart hulpen, d„rf”r fr”jdar sig mitt hj„rta, och med min s†ng vill jag tacka honom. 028:008 HERREN „r sitt folks starkhet, och ett fr„lsningens v„rn „r han f”r sin smorde. 028:009 Fr„ls ditt folk och v„lsigna din arvedel, och var deras herde och b„r dem till evig tid. 029:001 En psalm av David. Given †t HERREN, I Guds s”nder, given †t HERREN „ra och makt; 029:002 given †t HERREN hans namns „ra, tillbedjen HERREN i helig skrud. 029:003 HERRENS r”st g†r ovan vattnen; Gud, den h„rlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen. 029:004 HERRENS r”st ljuder med makt, HERRENS r”st ljuder h„rligt. 029:005 HERRENS r”st br„cker cedrar, HERREN br„cker Libanons cedrar. 029:006 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon s†som unga vildoxar. 029:007 HERRENS r”st sprider ljungeldsl†gor. 029:008 HERRENS r”st kommer ”knen att b„va, HERREN kommer Kades' ”ken att b„va. 029:009 HERRENS r”st bringar hindarna att f”da; skogarnas kl„dnad rycker den bort. I hans himmelska boning f”rkunnar allting hans „ra. 029:010 HERREN p† sin tron bj”d floden komma, och HERREN tronar s†som konung evinnerligen. 029:011 HERREN skall giva makt †t sitt folk, HERREN skall v„lsigna sitt folk med frid. 030:001 En psalm, en s†ng av David, vid templets invigning. 030:002 Jag vill upph”ja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke l†tit mina fiender gl„dja sig ”ver mig. 030:003 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. 030:004 HERRE, du f”rde min sj„l upp ur d”dsriket, du tog mig levande ut fr†n dem som foro ned i graven. 030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 030:006 Ty ett ”gonblick varar hans vrede, men hela livet hans n†d; om aftonen g„star gr†t, men om morgonen kommer jubel. 030:007 Jag sade, n„r det gick mig v„l: ˝Jag skall aldrig vackla.˝ 030:008 HERRE, i din n†d hade du gjort mitt berg starkt; men du f”rdolde ditt ansikte, d† f”rskr„cktes jag. 030:009 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 030:010 ˝Vad vinning har du av mitt blod, eller d„rav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det f”rkunna din trofasthet? 030:011 H”r, o HERRE, och var mig n†dig; HERRE, var min hj„lpare.˝ 030:012 D† f”rvandlade du min klagan i fr”jdespr†ng; du kl„dde av mig sorgens dr„kt och omgjordade mig med gl„dje. 030:013 D„rf”r skall min „ra lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. 031:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l†t mig aldrig komma p† skam, befria mig genom din r„ttf„rdighet. 031:003 B”j ditt ”ra till mig, r„dda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min fr„lsning. 031:004 Ty du „r mitt bergf„ste och min bort, och du skall, f”r ditt namns skull, leda och f”ra mig. 031:005 Du skall draga mig ur det n„t som de lade ut f”r mig; ty du „r mitt v„rn. 031:006 I din hand befaller jag min ande; du f”rlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 031:007 Jag hatar dem som h†lla sig till f†f„ngliga avgudar, men jag f”rtr”star p† HERREN. 031:008 Jag vill fr”jda mig och vara glad ”ver din n†d, att du ser till mitt lidande, att du l†ter dig v†rda om min sj„l i n”den 031:009 och icke ”verl„mnar mig i fiendens hand, utan st„ller mina f”tter p† rymlig plats. 031:010 Var mig n†dig, HERRE, ty jag „r i n”d; av sorg „r mitt ”ga f”rm”rkat, ja, min sj„l s†v„l som min kropp. 031:011 Ty mitt liv har f”rsvunnit i bedr”velse och mina †r i suckan; min kraft „r bruten genom min missg„rning, och benen i min kropp „ro maktl”sa. 031:012 F”r alla mina ov„nners skull har jag blivit till sm„lek, ja, till stor sm„lek f”r mina grannar och till skr„ck f”r mina f”rtrogna; de som se mig p† gatan fly undan f”r mig. 031:013 Jag „r bortgl”md ur hj„rtat, s†som vore jag d”d; jag har blivit s†som ett s”nderslaget k„rl. 031:014 Ty jag h”r mig f”rtalas av m†nga; skr„ck fr†n alla sidor! De r†dsl† med varandra mot mig och st„mpla f”r att taga mitt liv. 031:015 Men jag f”rtr”star p† dig, HERRE; jag s„ger: ˝Du „r min Gud.˝ 031:016 Min tid st†r i dina h„nder; r„dda mig fr†n mina fienders hand och mina f”rf”ljare. 031:017 L†t ditt ansikte lysa ”ver din tj„nare; fr„ls mig genom din n†d. 031:018 HERRE, l†t mig icke komma p† skam, ty jag †kallar dig; l†t de ogudaktiga komma p† skam och varda tystade i d”dsriket. 031:019 M† l”gnaktiga l„ppar f”rstummas, de som tala vad fr„ckt „r mot den r„ttf„rdige, med h”gmod och f”rakt. 031:020 Huru stor „r icke din godhet, den du f”rvarar †t dem som frukta dig, och den du bevisar inf”r m„nniskors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 031:021 Du besk„rmar dem i ditt ansiktes besk„rm mot m„nniskors sammangaddning; du d”ljer dem i din hydda mot tungors angrepp. 031:022 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara n†d genom att besk„ra mig en fast stad! 031:023 Ty v„l sade jag i min †ngest: ˝Jag „r bortdriven fr†n dina ”gon.˝ Likv„l h”rde du mina b”ners ljud, n„r jag ropade till dig. 031:024 Žlsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vederg„ller i fullt m†tt den som ”ver h”gmod. 031:025 Varen frimodiga och of”rf„rade i edra hj„rtan, alla I som s„tten edert hopp till HERREN. 032:001 Av David; en s†ng. S„ll „r den vilkens ”vertr„delse „r f”rl†ten, vilkens synd „r ”verskyld. 032:002 S„ll „r den m„nniska som HERREN icke tillr„knar missg„rning, och i vilkens ande icke „r n†got svek. 032:003 S† l„nge jag teg, f”rsm„ktade mina ben vid min st„ndiga klagan. 032:004 Ty dag och natt var din hand tung ”ver mig; min livssaft f”rtorkades s†som av sommarhetta. Sela. 032:005 D† uppenbarade jag min synd f”r dig och ”verskylde icke min missg„rning. Jag sade: ˝Jag vill bek„nna f”r HERREN mina ”vertr„delser˝; d† f”rl„t du mig min synds missg„rning. Sela. 032:006 D„rf”r skola alla fromma bedja till dig p† den tid d† du „r att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n† till dem. 032:007 Du „r mitt besk„rm, f”r n”d bevarar du mig; med r„ddningens jubel omgiver du mig. Sela. 032:008 Jag vill l„ra dig och undervisa dig om den v„g du skall vandra; jag vill giva dig r†d och l†ta mitt ”ga vaka ”ver dig. 032:009 Varen icke s†som h„star och mul†snor utan f”rst†nd, p† vilka man l„gger t”m och betsel f”r att t„mja dem, eljest f†r man dem ej fram. 032:010 Den ogudaktige har m†nga pl†gor; men den som f”rtr”star p† HERREN, honom omgiver han med n†d. 032:011 Varen glada i HERREN och fr”jden eder, I r„ttf„rdige, och jublen, alla I r„ttsinnige. 033:001 Jublen i HERREN, I r„ttf„rdige; lovs†ng h”ves de redliga. 033:002 Tacken HERREN p† harpa, lovsjungen honom till tiostr„ngad psaltare. 033:003 Sjungen honom en ny s†ng, spelen sk”nt med jubelklang. 033:004 Ty HERRENS ord „r r„tt, och allt vad han g”r „r gjort i trofasthet. 033:005 Han „lskar r„ttf„rdighet och r„tt; jorden „r full av HERRENS n†d. 033:006 Himmelen „r gjord genom HERRENS ord och all dess h„r genom hans muns anda. 033:007 Han samlar havets vatten s†som i en h”g; han l„gger djupen i deras f”rvaringsrum. 033:008 Hela jorden frukte HERREN; f”r honom b„ve alla som bo p† jordens krets. 033:009 Ty han sade, och det vart; han bj”d, och det stod d„r. 033:010 HERREN gjorde hedningarnas r†d om intet, han l„t folkens tankar komma p† skam. 033:011 Men HERRENS r†d best†r evinnerligen, hans hj„rtas tankar fr†n sl„kte till sl„kte. 033:012 Saligt „r det folk vars Gud HERREN „r, det folk som han har utvalt till arvedel †t sig. 033:013 Ja, fr†n himmelen sk†dade HERREN ned, han s†g alla m„nniskors barn. 033:014 Fr†n sin boning blickade han ned till alla dem som bo p† jorden, 033:015 han som har danat allas deras hj„rtan, han som aktar p† alla deras verk. 033:016 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hj„lte r„ddas icke genom sin stora kraft. 033:017 F”rg„ves v„ntar man sig seger genom h„star, med all sin styrka r„dda de icke. 033:018 Se, HERRENS ”ga „r v„nt till dem som frukta honom, till dem som hoppas p† hans n†d; 033:019 han vill r„dda deras sj„l fr†n d”den och beh†lla dem vid liv i hungerns tid. 033:020 V†r sj„l v„ntar efter HERREN; han „r v†r hj„lp och sk”ld. 033:021 Ty i honom gl„der sig v†rt hj„rta, vi f”rtr”sta p† hans heliga namn. 033:022 Din n†d, HERRE, vare ”ver oss, s†som vi hoppas p† dig. 034:001 Av David, h„r han st„llde sig vansinnig inf”r Abimelek, och denne drev honom ifr†n sig, och han gick sin v„g. 034:002 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall st„ndigt vara i min mun. 034:003 Min sj„l skall ber”mma sig av HERREN; de ”dmjuka skola h”ra det och gl„dja sig. 034:004 Loven med mig HERREN, l†tom oss med varandra upph”ja hans namn. 034:005 Jag s”kte HERREN, och han svarade mig, och ur all min f”rskr„ckelse r„ddade han mig. 034:006 De som sk†da upp till honom str†la av fr”jd, och deras ansikten beh”va icke rodna av blygsel. 034:007 H„r „r en betryckt som ropade, och HERREN h”rde honom och fr„lste honom ur all hans n”d. 034:008 HERRENS „ngel sl†r sitt l„ger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem. 034:009 Smaken och sen att HERREN „r god; s„ll „r den som tager sin tillflykt till honom. 034:010 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist. 034:011 Unga lejon lida n”d och hungra, men de som s”ka HERREN hava icke brist p† n†got gott. 034:012 Kommen, barn, h”ren mig; jag skall l„ra eder HERRENS fruktan. 034:013 Žr du en man som „lskar livet och ”nskar att se goda dagar? 034:014 Avh†ll d† din tunga fr†n det som „r ont och dina l„ppar fr†n att tala svek. 034:015 V„nd dig bort ifr†n det som „r ont, och g”r vad gott „r, s”k friden och trakta d„refter. 034:016 HERRENS ”gon „ro v„nda till de r„ttf„rdiga och hans ”ron till deras rop. 034:017 Men HERRENS ansikte „r emot dem som g”ra det onda, han vill utrota deras †minnelse fr†n jorden. 034:018 N„r de r„ttf„rdiga ropa, d† h”r HERREN och r„ddar dem ur all deras n”d. 034:019 HERREN „r n„ra dem som hava ett f”rkrossat hj„rta och fr„lsar dem som hava en bedr”vad ande. 034:020 Den r„ttf„rdige m†ste lida mycket, men HERREN r„ddar honom ur allt. 034:021 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall s”ndersl†s. 034:022 Den ogudaktige skall d”das av olyckan, och de som hata den r„ttf„rdige skola st† med skuld. 034:023 Men sina tj„nares sj„lar f”rlossar HERREN, och ingen skall st† med skuld, som tager sin tillflykt till honom. 035:001 Av David. G† till r„tta, HERRE, med dem som g† till r„tta med mig; strid mot dem som strida mot mig. 035:002 Fatta sk”ld och sk„rm, och st† upp till min hj„lp; 035:003 drag fram spjutet, och sp„rra v„gen f”r mina f”rf”ljare. S„g till min sj„l: ˝Jag „r din fr„lsning.˝ 035:004 M† de komma p† skam och blygas, som st† efter mitt liv; m† de vika tillbaka och varda utsk„mda, som hava ont i sinnet mot mig. 035:005 M† de bliva s†som agnar f”r vinden, och HERRENS „ngel drive dem bort. 035:006 Deras v„g blive m”rk och slipprig, och HERRENS „ngel drive dem bort. 035:007 Ty utan sak hava de f”rs†tligen tillrett sin n„tgrop f”r mig, utan sak hava de gr„vt en grav f”r mitt liv. 035:008 F”rd„rv komme ”ver den mannen of”rt„nkt, det n„t han har utlagt m† f†nga honom; ja, till sitt f”rd„rv falle han sj„lv d„ri. 035:009 Men min sj„l skall fr”jda sig i HERREN och vara glad ”ver hans fr„lsning. 035:010 Alla ben i min kropp skola s„ga: ˝HERRE, vem „r dig lik, du som r„ddar den betryckte fr†n den som „r honom f”r stark, den betryckte och fattige ifr†n den som plundrar honom?˝ 035:011 Or„ttf„rdiga vittnen tr„da fram; de utfr†ga mig om det jag icke vet. 035:012 De l”na mig med ont f”r gott; ”vergiven „r min sj„l. 035:013 Jag †ter bar sorgdr„kt, n„r de voro sjuka, jag sp„kte min sj„l med fasta, jag bad med neds„nkt huvud; 035:014 s†som g„llde det min v„n, min broder, s† skickade jag mig; lik den som s”rjer sin moder gick jag sorgkl„dd och lutande. 035:015 Men de gl„dja sig ”ver mitt fall och rota sig samman; ja, el„ndiga m„nniskor, som jag icke k„nner, rota sig samman mot mig, de sm„da mig utan uppeh†ll. 035:016 Dessa gudl”sa, som driva gyckel f”r en kaka br”d, bita ihop t„nderna mot mig. 035:017 Herre, huru l„nge skall du se h„rp†? Ryck min sj„l undan det f”rd„rv de bereda, och mitt liv undan lejonen. 035:018 D† skall jag tacka dig i den stora f”rsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig. 035:019 L†t icke dem f† gl„dja sig ”ver mig, som utan sk„l „ro mina fiender; l†t icke dem som utan sak hata mig f† blinka med ”gonen. 035:020 Ty det „r icke frid som de tala; nej, svekets ord t„nka de ut mot de stilla i landet. 035:021 De sp„rra upp munnen mot mig; de s„ga: ˝R„tt s†, r„tt s†, nu se vi det med egna ”gon!˝ 035:022 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke l†ngt ifr†n mig. 035:023 Vakna och st† upp f”r att skaffa mig r„tt, f”r att utf”ra min sak, du min Gud och Herre. 035:024 Skaffa mig r„tt efter din r„ttf„rdighet, HERRE, min Gud, och l†t dem icke f† gl„dja sig ”ver mig. 035:025 L†t dem icke s„ga i sina hj„rtan: ˝R„tt s†, det gick s†som vi ville!˝ L†t dem icke s„ga: ˝Vi hava f”rd„rvat honom.˝ 035:026 M† alla komma p† skam och blygas, som gl„dja sig ”ver min of„rd. Med skam och blygd m† de varda kl„dda, som f”rh„va sig ”ver mig. 035:027 Men m† de jubla och gl„dja sig, som unna mig min r„tt, och m† de alltid kunna s„ga: ˝Lovad vare HERREN, han som unnar sin tj„nare gott!˝ 035:028 D† skall min tunga f”rkunna din r„ttf„rdighet och hela dagen ditt lov. 036:001 F”r s†ngm„staren; av HERRENS tj„nare David. 036:002 I mitt hj„rta bet„nker jag vad synden s„ger till den ogudaktige, till den f”r vilkens ”gon Guds fruktan ej finnes. 036:003 Den intalar ju honom vad som „r behagligt i hans ”gon: att man icke skall finna hans missg„rning och hata den. 036:004 Hans muns ord „ro f”rd„rv och svek; han vill icke g”ra vad f”rst†ndigt och gott „r. 036:005 F”rd„rv t„nker han ut p† sitt l„ger, han tr„der p† den v„g som icke „r god; han skyr icke f”r n†got ont. 036:006 HERRE, upp i himmelen r„cker din n†d, och din trofasthet allt upp till skyarna. 036:007 Din r„ttf„rdighet „r s†som v„ldiga berg, dina r„tter s†som det stora havsdjupet; b†de m„nniskor och djur hj„lper du, HERRE. 036:008 Huru dyrbar „r icke din n†d, o Gud! M„nniskors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. 036:009 De varda m„ttade av ditt hus' rika h†vor, och av din ljuvlighets str”m giver du dem att dricka. 036:010 Ty hos dig „r livets k„lla, i ditt ljus se vi ljus. 036:011 L†t din n†d f”rbliva ”ver dem som k„nna dig och din r„ttf„rdighet ”ver de r„ttsinniga. 036:012 L†t icke de h”gmodigas fot komma ”ver mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. 036:013 Ja, d„r ligga og„rningsm„nnen fallna; de „ro nedst”tta och kunna icke mer resa sig. 037:001 Av David. Harmas icke ”ver de onda, avundas icke dem som g”ra or„tt. 037:002 Ty s†som gr„s varda de snart avhuggna, och s†som gr”na ”rter vissna de. 037:003 F”rtr”sta p† HERREN, och g”r vad gott „r, f”rbliv i landet och beflita dig om redbarhet, 037:004 och hav din lust i HERREN: d† skall han giva dig vad ditt hj„rta beg„r. 037:005 Befall din v„g †t HERREN och f”rtr”sta p† honom; han skall g”ra det. 037:006 Han skall l†ta din r„ttf„rdighet g† fram s†som ljuset och din r„tt s†som middagens sken. 037:007 Var stilla f”r HERREN och f”rbida honom, harmas icke ”ver den vilkens v„g „r lyckosam, ”ver den man som umg†s med r„nker. 037:008 Avh†ll dig fr†n vrede och l†t f”rbittringen fara; harmas icke; d„rmed g”r du blott illa. 037:009 Ty de onda skola varda utrotade, men de som v„nta efter HERREN, de skola besitta landet. 037:010 Žnnu en liten tid, s† „r den ogudaktige icke mer; och n„r du ser efter hans plats, d† „r han borta. 037:011 Men de ”dmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid. 037:012 Den ogudaktige st„mplar mot den r„ttf„rdige och biter sina t„nder samman mot honom; 037:013 men Herren ler †t honom, ty han ser att hans dag kommer. 037:014 De ogudaktiga draga ut sv„rdet och sp„nna sin b†ge, f”r att f„lla den som „r betryckt och fattig, f”r att slakta dem som vandra i redlighet. 037:015 Men deras sv„rd skall g† in i deras eget hj„rta, och deras b†gar skola brista s”nder. 037:016 Det lilla som en r„ttf„rdig har „r b„ttre „n m†nga ogudaktigas stora h†vor. 037:017 Ty de ogudaktigas armar skola s”nderbrytas; men HERREN uppeh†ller de r„ttf„rdiga. 037:018 HERREN k„nner de frommas dagar, och deras arvedel skall best† evinnerligen. 037:019 De skola icke komma p† skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda m„ttade. 037:020 Ty de ogudaktiga skola f”rg†s; HERRENS fiender „ro s†som „ngarnas prakt: de f”rsvinna s†som r”k, ja, de f”rsvinna. 037:021 Den ogudaktige l†nar och kan icke betala, men den r„ttf„rdige „r barmh„rtig och givmild. 037:022 Ty HERRENS v„lsignade skola besitta landet, men de som han f”rbannar skola varda utrotade. 037:023 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, n„r han har behag till hans v„g. 037:024 Om han faller, st”rtar han dock icke till marken, ty HERREN h†ller honom vid handen. 037:025 Jag har varit ung och „r nu gammal, men jag har icke sett den r„ttf„rdige ”vergiven eller hans barn g† efter br”d. 037:026 Han „r alltid barmh„rtig och villig att l†na och hans barn „ro till v„lsignelse. 037:027 V„nd dig bort ifr†n det som „r ont, och g”r vad gott „r, s† skall du f† bo kvar evinnerligen. 037:028 Ty HERREN „lskar vad r„tt „r och ”vergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad. 037:029 De r„ttf„rdiga skola besitta landet och bo d„ri evinnerligen. 037:030 Den r„ttf„rdiges mun talar visdom, och hans tunga s„ger vad r„tt „r. 037:031 Hans Guds lag „r i hans hj„rta; hans steg vackla icke. 037:032 Den ogudaktige vaktar p† den r„ttf„rdige och st†r efter att d”da honom, 037:033 men HERREN ”verl„mnar honom icke i hans hand och f”rd”mer honom icke, n„r han d”mes. 037:034 F”rbida HERREN, och h†ll dig p† hans v„g, s† skall han upph”ja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade. 037:035 Jag s†g en ogudaktig som trotsade p† sin makt; han utbredde sig s†som ett gr”nskande tr„d, v„l rotat. 037:036 Men n„r man sedan gick d„r fram, se, d† var han borta; jag s”kte efter honom, men han fanns icke mer. 037:037 Giv akt p† den ostrafflige, och se p† den redlige, huru fridens man har en framtid. 037:038 Men ”vertr„darna skola allasammans f”rg†s, de ogudaktigas framtid varder avskuren. 037:039 Till de r„ttf„rdiga kommer fr„lsning ifr†n HERREN; han „r deras v„rn i n”dens tid. 037:040 HERREN hj„lper dem och befriar dem; han befriar dem fr†n de ogudaktiga och fr„lsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom. 038:001 En psalm av David; till †minnelse. 038:002 HERRE, straffa mig icke i din f”rt”rnelse, och tukta mig icke i din vrede. 038:003 Ty dina pilar hava tr„ffat mig, och din hand drabbar mig. 038:004 Det finnes intet helt p† min kropp f”r din vredes skull, intet helbr„gda i mina ben f”r min synds skull. 038:005 Ty mina missg„rningar g† mig ”ver huvudet; s†som en sv†r b”rda „ro de mig f”r tunga. 038:006 Mina s†r stinka och flyta f”r min d†rskaps skull. 038:007 Jag g†r krokig och mycket lutande; hela dagen g†r jag s”rjande. 038:008 Ty mina l„nder „ro fulla av brand, och intet helt finnes p† min kropp. 038:009 Jag „r vanm„ktig och illa s”nderslagen; jag klagar f”r mitt hj„rtas j„mmers skull. 038:010 Herre, du k„nner all min tr„ngtan, och min suckan „r dig icke f”rdold. 038:011 Mitt hj„rta sl†r h„ftigt, min kraft har ”vergivit mig; mina ”gons ljus, ocks† det „r borta. 038:012 Mina v„nner och fr„nder h†lla sig fj„rran ifr†n min pl†ga, och mina n„rmaste hava st„llt sig l†ngt ifr†n. 038:013 Snaror l„gga de ut, som st† efter mitt liv, och de som s”ka min of„rd tala vad f”rd„rvligt „r; p† svek t„nka de hela dagen. 038:014 Men jag „r lik en d”v, som intet h”r, och lik en stum, som icke uppl†ter sin mun; 038:015 ja, jag „r lik en man som intet h”r, och som icke har n†got gensvar i sin mun. 038:016 Se, p† dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. 038:017 Ty jag fruktar att de annars f† gl„dja sig ”ver mig, att de skola f”rh„va sig ”ver mig, n„r min fot vacklar. 038:018 Ty jag „r n„ra att falla, och min pl†ga „r alltid inf”r mig; 038:019 ja, jag m†ste bek„nna min missg„rning, och jag s”rjer ”ver min synd. 038:020 Men mina fiender f† leva och „ro m„ktiga, och m†nga „ro de som hata mig utan sak, 038:021 de som l”na gott med ont, och som st† mig emot, d„rf”r att jag far efter det goda. 038:022 ™vergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke l†ngt ifr†n mig. 038:023 Skynda till min hj„lp, Herre, du min fr„lsning. 039:001 F”r s†ngm„staren, till Jedutun; en psalm av David. 039:002 Jag sade: ˝Jag vill akta p† vad jag g”r, s† att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta p† att tygla min mun, s† l„nge den ogudaktige „r f”r mina ”gon.˝ 039:003 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag uppr”rdes av sm„rta. 039:004 Mitt hj„rta blev brinnande i mitt br”st: n„r jag begrundade, uppt„ndes en eld i mig; jag talade med min tunga. 039:005 HERRE, l„r mig bet„nka att jag m†ste f† en „nde, och vad som „r mina dagars m†tt, s† att jag f”rst†r huru f”rg„nglig jag „r. 039:006 Se, s†som en handsbredd har du gjort mina dagars m†tt, och min livsl„ngd „r s†som intet inf”r dig; f†f„nglighet allenast „ro alla m„nniskor, huru s„kra de „n st†. Sela. 039:007 S†som en dr”mbild allenast g† de fram, f†f„nglighet allenast „r deras „vlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall f† det. 039:008 Och nu, vad f”rbidar jag, Herre? Till dig st†r mitt hopp. 039:009 Befria mig fr†n alla mina ”vertr„delser, l†t mig icke bliva till sm„lek f”r d†ren. 039:010 Jag tiger och uppl†ter icke min mun; ty det „r du som har gjort det. 039:011 V„nd av ifr†n mig din pl†ga; f”r din hands aga f”rsm„ktar jag. 039:012 Om du tuktar n†gon med n„pst f”r missg„rning, s† „r det ute med hans h„rlighet, s†som n„r mal krossas. F†f„nglighet allenast „ro alla m„nniskor. Sela. 039:013 H”r min b”n, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina t†rar; ty jag „r en fr„mling i ditt h„gn, en g„st s†som alla mina f„der. 039:014 V„nd ifr†n mig din blick, s† att jag f†r vederkvickas, innan jag g†r h„dan och icke mer „r till. 040:001 F”r s†ngm„staren; av David; en psalm. 040:002 Stadigt f”rbidade jag HERREN, och han b”jde sig till mig och h”rde mitt rop. 040:003 Han drog mig upp ur f”rd„rvets grop, ur den djupa dyn; han st„llde mina f”tter p† en klippa, han gjorde mina steg fasta; 040:004 han lade i min mun en ny s†ng, en lovs†ng till v†r Gud. Det skola m†nga se och varda h„pna, och skola f”rtr”sta p† HERREN. 040:005 S„ll „r den man som s„tter sin f”rtr”stan till HERREN; och icke v„nder sig till dem som „ro stolta och vika av i l”gn. 040:006 Stora „ro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har t„nkt f”r oss; dig „r intet likt. Jag ville f”rkunna dem och tala om dem, men de st† icke till att r„kna. 040:007 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- ”ppna ”ron har du givit mig -- br„nnoffer och syndoffer beg„r du icke. 040:008 D„rf”r s„ger jag: ˝Se, jag kommer; i bokrullen „r skrivet vad jag skall g”ra. 040:009 Att g”ra din vilja, min Gud, „r min lust, och din lag „r i mitt hj„rta.˝ 040:010 Jag b†dar gl„dje, jag f”rkunnar din r„ttf„rdighet i den stora f”rsamlingen; se, jag tillsluter icke mina l„ppar; du, HERRE, vet det. 040:011 Din r„ttf„rdighet f”rd”ljer jag icke i mitt hj„rta, om din trohet och din fr„lsning talar jag; jag f”rtiger icke din n†d och din trofasthet f”r den stora f”rsamlingen. 040:012 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmh„rtighet f”r mig; din n†d och din trofasthet m† alltid bevara mig. 040:013 Ty lidanden omv„rva mig, flera „n jag kan r„kna; mina missg„rningar hava tagit mig fatt, s† att jag icke kan se; de „ro flera „n h†ren p† mitt huvud, och mitt mod har ”vergivit mig. 040:014 V„rdes, o HERRE, r„dda mig; HERRE, skynda till min hj„lp. 040:015 M† alla de komma p† skam och varda utsk„mda, som st† efter mitt liv f”r att f”rg”ra det; m† de vika tillbaka och blygas, som ”nska min of„rd. 040:016 M† de h„pna i sin skam, som s„ga till mig: ˝R„tt s†, r„tt s†!˝ 040:017 Men alla de som s”ka dig m† fr”jdas och vara glada i dig; de som †stunda din fr„lsning s„ge alltid: ˝Lovad vare HERREN!˝ 040:018 Žr jag ock betryckt och fattig, Herren s”rjer dock f”r mig. Min hj„lp och min befriare „r du; min Gud, dr”j icke. 041:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 041:002 S„ll „r den som l†ter sig v†rda om den arme; honom skall HERREN hj„lpa p† olyckans dag. 041:003 HERREN skall bevara honom och beh†lla honom vid liv, han skall prisas s„ll i landet. Icke skall du ”verl„mna honom †t hans fienders vilja! 041:004 HERREN skall p† sjukb„dden st† honom bi; vid hans krankhet f”rvandlar du alldeles hans l„ger. 041:005 S† s„ger jag d†: HERRE; var du mig n†dig; hela du min sj„l, ty jag har syndat mot dig. 041:006 Mina fiender tala vad ont „r mot mig: ˝N„r skall han d” och hans namn f”rg†s?˝ 041:007 Kommer n†gon och bes”ker mig, s† talar han falskhet; hans hj„rta samlar †t honom vad ondskefullt „r; sedan g†r han ut och talar d„rom. 041:008 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de t„nka ut mot mig det som „r mig till skada. 041:009 ˝Ohj„lplig of„rd har drabbat honom, han som ligger d„r skall icke mer st† upp.˝ 041:010 Ja, ocks† min v„n, som jag litade p†, han som †t mitt br”d, lyfter nu mot mig sin h„l. 041:011 Men du, HERRE, var mig n†dig och uppr„tta mig, s† vill jag vederg„lla dem. 041:012 Att du har behag till mig, det vet jag d„rav att min fiende icke f†r jubla ”ver mig. 041:013 Ty mig uppeh†ller du, f”r min ostrafflighets skull, och l†ter mig st† inf”r ditt ansikte evinnerligen. ---- 041:014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr†n evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken 042:001 F”r s†ngm„staren; en s†ng av Koras s”ner. 042:002 S†som hjorten tr„ngtar till vattenb„ckar, s† tr„ngtar min sj„l efter dig, o Gud. 042:003 Min sj„l t”rstar efter Gud, efter den levande Guden. N„r skall jag f† tr„da fram inf”r Guds ansikte? 042:004 Mina t†rar „ro min spis b†de dag och natt, ty st„ndigt s„ger man till mig: ˝Var „r nu din Gud?˝ 042:005 Men jag vill utgjuta inom mig min sj„l och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fr”jderop och tacks„gelse, i h”gtidsskaran. 042:006 Varf”r „r du s† bedr”vad, min sj„l, och s† orolig i mig? Hoppas p† Gud; ty jag skall †ter f† tacka honom f”r fr„lsning genom honom. 042:007 Min Gud, bedr”vad „r min sj„l i mig; d„rf”r t„nker jag p† dig i Jordans land och p† Hermons h”jder, p† Misars berg. 042:008 Djup ropar till djup, vid d†net av dina vattenfall; alla dina svallande b”ljor g† fram ”ver mig. 042:009 Om dagen m† HERREN besk„ra sin n†d, och om natten vill jag sjunga till hans „ra och bedja till mitt livs Gud. 042:010 Jag vill s„ga till Gud, min klippa: ˝Varf”r har du f”rg„tit mig, varf”r m†ste jag g† s”rjande, tr„ngd av fiender?˝ 042:011 Det „r s†som krossade man benen i min kropp, n„r mina ov„nner sm„da mig, n„r de best„ndigt s„ga till mig: ˝Var „r nu din Gud?˝ 042:012 Varf”r „r du s† bedr”vad, min sj„l, och varf”r s† orolig i mig? Hoppas p† Gud; ty jag skall †ter f† tacka honom, min fr„lsning och min Gud. 043:001 Skaffa mig r„tt, o Gud, och utf”r min sak mot ett folk utan fromhet; r„dda mig ifr†n falska och or„ttf„rdiga m„nniskor. 043:002 Ty du „r den Gud som „r mitt v„rn; varf”r har du f”rkastat mig? Varf”r m†ste jag g† s”rjande, tr„ngd av fiender? 043:003 S„nd ditt ljus och din sanning; m† de leda mig, m† de f”ra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, 043:004 s† att jag f†r g† in till Guds altare, till Gud, som „r min gl„dje och fr”jd, och tacka dig p† harpa, Gud, min Gud. 043:005 Varf”r „r du s† bedr”vad, min sj„l, och varf”r s† orolig i mig? Hoppas p† Gud; ty jag skall †ter f† tacka honom, min fr„lsning och min Gud. 044:001 F”r s†ngm„staren; av Koras s”ner; en s†ng. 044:002 Gud, med v†ra ”ron hava vi h”rt, v†ra f„der hava f”rt„ljt d„rom f”r oss: om den g„rning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar. 044:003 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du f”rd„rvade andra folk, men dem l„t du utbreda sig. 044:004 Ty icke med sitt sv„rd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din h”gra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem. 044:005 Du, densamme, „r min konung, o Gud; s† tills„g nu Jakob seger. 044:006 Med din hj„lp kunna vi st”ta ned v†ra ov„nner och i ditt namn f”rtrampa v†ra motst†ndare. 044:007 Ty icke p† min b†ge f”rlitar jag mig, och mitt sv„rd kan icke giva mig seger; 044:008 nej, du giver oss seger ”ver v†ra ov„nner, och dem som hata oss l†ter du komma p† skam. 044:009 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela. 044:010 Och dock har du nu f”rkastat oss och l†tit oss varda till blygd, och du drager icke ut med v†ra h„rar. 044:011 Du l†ter oss vika tillbaka f”r ov†nnen, och de som hata oss taga sig byte. 044:012 Du l†ter oss bliva upp„tna s†som f†r, och bland hedningarna han du f”rstr”tt oss. 044:013 Du s„ljer ditt folk f”r ett ringa pris, stor „r icke den vinst du har gjort d„rp†. 044:014 Du l†ter oss bliva till sm„lek f”r v†ra grannar, till spott och h†n f”r dem som bo omkring oss. 044:015 Du g”r oss till ett ordspr†k bland hedningarna, du l†ter folken skaka huvudet †t oss. 044:016 Hela dagen „r min sm„lek inf”r mig, och blygsel h”ljer mitt ansikte, 044:017 n„r jag h”r sm„darens och lastarens tal, n„r jag ser fienden och den h„mndgirige. 044:018 Allt detta har kommit ”ver oss, och vi hava dock icke f”rg„tit dig, ej heller svikit ditt f”rbund. 044:019 V†ra hj„rtan avf”llo icke, och v†ra steg veko ej av ifr†n din v„g, 044:020 s† att du d„rf”r har krossat oss i schakalers land och ”vert„ckt oss med d”dsskugga. 044:021 Om vi hade f”rg„tit v†r Guds namn och utr„ckt v†ra h„nder till en fr„mmande gud, 044:022 m†nne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som k„nner hj„rtats l”nnligheter? 044:023 Nej, f”r din skull varda vi d”dade hela dagen och bliva aktade s†som slaktf†r. 044:024 Vakna upp; varf”r sover du, Herre? Vakna, f”rkasta oss icke f”r alltid. 044:025 Varf”r d”ljer du ditt ansikte och f”rg„ter v†rt lidande och tr†ngm†l? 044:026 Se, v†r sj„l „r nedb”jd i stoftet, v†r kropp ligger nedtryckt till jorden. 044:027 St† upp till v†r hj„lp, och f”rlossa oss f”r din n†ds skull. 045:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Liljor˝; av Koras s”ner; en s†ng, ett kv„de om k„rlek. 045:002 Mitt hj„rta fl”dar ”ver av sk”na ord; jag s„ger: min dikt g„ller en konung; en snabb skrivares penna „r min tunga. 045:003 Du „r den sk”naste bland m„nniskors barn, ljuvlighet „r utgjuten ”ver dina l„ppar; s† se vi att Gud har v„lsignat dig evinnerligen. 045:004 Omgjorda din l„nd med ditt sv„rd, du hj„lte, i ditt majest„t och din h„rlighet. 045:005 Och drag s† †stad, lyckosam i din h„rlighet, till f”rsvar f”r sanning, f”r ”dmjukhet och r„ttf„rdighet, s† skall din h”gra hand l„ra dig underbara g„rningar. 045:006 Skarpa „ro dina pilar; folk skola falla f”r dig; konungens fiender skola tr„ffas i hj„rtat. 045:007 Gud, din tron f”rbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira „r r„ttvisans spira. 045:008 Du „lskar r„ttf„rdighet och hatar or„ttf„rdighet; d„rf”r har Gud, din Gud, smort dig med gl„djens olja mer „n dina medbr”der. 045:009 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kl„der; fr†n elfenbenspalatser gl„der dig str„ngaspel. 045:010 Konungad”ttrar har du s†som t„rnor i ditt hov, en drottning st†r vid din h”gra sida, i guld fr†n Ofir. 045:011 H”r, dotter, och giv akt, och b”j ditt ”ra h„rtill: F”rg„t nu ditt folk och din faders hus, 045:012 och m† konungen f† hava sin lust i din sk”nhet; ty han „r din herre, och f”r honom skall du falla ned. 045:013 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk s”ka nu att vinna din ynnest med sk„nker. 045:014 Idel h„rlighet „r hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg best†r hennes dr„kt, 045:015 i brokigt v„vda kl„der f”res hon till konungen; jungfrur, hennes v„ninnor, f”lja henne †t; de ledas in till dig. 045:016 Under gl„dje och fr”jd f”ras de fram, de t†ga in i konungens palats. 045:017 I dina f„ders st„lle skola dina s”ner tr„da; dem skall du s„tta till furstar ”verallt i landet. 045:018 Ditt namn vill jag g”ra prisat bland alla kommande sl„kten; s† skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen. 046:001 F”r s†ngm„staren; av Koras s”ner; till Alam˘t; en s†ng. 046:002 Gud „r v†r tillflykt och v†r starkhet, en hj„lp i n”den, v„l bepr”vad. 046:003 D„rf”r skulle vi icke frukta, om „n jorden omv„lvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; 046:004 om „n dess v†gor brusade och svallade, s† att bergen b„vade vid dess uppror. Sela. 046:005 En str”m g†r fram, vars fl”den giva gl„dje †t Guds stad, †t den H”gstes heliga boning. 046:006 Gud bor d„rinne, den vacklar icke; Gud hj„lper den, n„r morgonen gryr. 046:007 Hedningarna larma, riken vackla; han l†ter h”ra sin r”st, d† f”rsm„lter jorden. 046:008 HERREN Sebaot „r med oss, Jakobs Gud „r v†r borg. Sela. 046:009 Kommen och sk†den HERRENS verk: g„rningar som v„cka h„pnad g”r han p† jorden. 046:010 Han stillar strider intill jordens „nda, b†gen bryter han s”nder och br„cker spjutet, i eld br„nner han upp stridsvagnarna. 046:011 ˝Bliven stilla och besinnen att jag „r Gud; h”g varder jag bland hedningarna, h”g p† jorden.˝ 046:012 HERREN Sebaot „r men oss, Jakobs Gud „r v†r borg. Sela. 047:001 F”r s†ngm„staren; av Koras s”ner; en psalm. 047:002 Klappen i h„nderna, alla folk, h”jen jubel till Gud med fr”jderop. 047:003 Ty HERREN „r den H”gste, fruktansv„rd „r han, en stor konung ”ver hela jorden. 047:004 Han tvingar folk under oss och folkslag under v†ra f”tter. 047:005 Han utv„ljer †t oss v†r arvedel, Jakobs, hans „lskades, stolthet. Sela. 047:006 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud. 047:007 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen v†r konung, lovsjungen. 047:008 Ty Gud „r konung ”ver hela jorden; lovsjungen honom med en s†ng. 047:009 Gud „r nu konung ”ver hedningarna, Gud har satt sig p† sin heliga tron. 047:010 Folkens ypperste hava f”rsamlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillh”ra de som „ro jordens sk”ldar; h”gt „r han upph”jd. 048:001 En s†ng, en psalm av Koras s”ner. 048:002 Stor „r HERREN och h”gt lovad, i v†r Guds stad, p† sitt heliga berg. 048:003 Sk”nt h”jer det sig, hela jordens fr”jd, berget Sion l„ngst uppe i norr, den store konungens stad. 048:004 Gud har i dess palatser gjort sig k„nd s†som ett v„rn. 048:005 Ty se, konungarna f”rsamlade sig, tillhopa drogo de fram. 048:006 De s†go det, d† h„pnade de; de f”rskr„cktes, de flydde. 048:007 B„van grep dem d„r, †ngest lik en barnaf”derskas. 048:008 S† krossar du Tarsis-skepp med ”stanvinden. 048:009 S†som vi hade h”rt, s† fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i v†r Guds stad; Gud h†ller den vid makt till evig tid. Sela. 048:010 Vi t„nka, o Gud, p† din n†d, n„r vi st† i ditt tempel. 048:011 S†som ditt namn, o Gud, s† n†r ock ditt lov intill jordens „ndar; din h”gra hand „r full av r„ttf„rdighet. 048:012 Sions berg gl„dje sig, Juda d”ttrar fr”jde sig, f”r dina domars skull. 048:013 G†n omkring Sion och vandren runt d„rom, r„knen dess torn; 048:014 given akt p† dess murar, skriden genom dess palatser, s† att I kunnen f”rt„lja d„rom f”r ett kommande sl„kte. 048:015 Ty s†dan „r Gud, v†r Gud, alltid och evinnerligen; intill d”den skall han ledsaga oss. 049:001 F”r s†ngm„staren; av Koras s”ner; en psalm. 049:002 H”ren detta, alla folk, lyssnen h„rtill, I alla som leven i v„rlden, 049:003 b†de l†ga och h”ga, rika s†v„l som fattiga. 049:004 Hin mun skall tala visdom, och mitt hj„rtas tanke skall vara f”rst†nd. 049:005 Jag vill b”ja mitt ”ra till l„rorikt tal, jag vill yppa vid harpan min f”rborgade kunskap. 049:006 Varf”r skulle jag frukta i olyckans dagar, n„r mina f”rf”ljares ondska omgiver mig? 049:007 De f”rlita sig p† sina „godelar och ber”mma sig av sin stora rikedom. 049:008 Men sin broder kan ingen f”rlossa eller giva Gud l”sepenning f”r honom. 049:009 F”r dyr „r l”sen f”r hans sj„l och kan icke betalas till evig tid, 049:010 s† att han skulle f† leva f”r alltid och undg† att se graven. 049:011 Nej, man skall se att visa m„n d”, att d†rar och of”rnuftiga f”rg†s likasom de; de m†ste l„mna sina „godelar †t andra. 049:012 De t„nka att deras hus skola best† evinnerligen, deras boningar fr†n sl„kte till sl„kte; de uppkalla jordagods efter sina namn. 049:013 Men en m„nniska har, mitt i sin h„rlighet, intet best†nd, hon „r lik f„naden, som f”rg”res. 049:014 Den v„gen g† de, d†rar som de „ro, och de f”ljas av andra som finna behag i deras tal. Sela. 049:015 S†som en f†rhjord drivas de ned till d”dsriket, d„r d”den bliver deras herde. S† f† de redliga makt ”ver dem, n„r morgonen gryr, medan deras skepnader f”rt„ras av d”dsriket och ej f† annan boning. 049:016 Men min sj„l skall Gud f”rlossa ifr†n d”dsrikets v†ld, ty han skall upptaga mig. Sela. 049:017 Frukta icke, n„r en man bliver rik, n„r hans hus v„xer till i h„rlighet. 049:018 Ty av allt detta f†r han vid sin d”d intet med sig, och hans h„rlighet f”ljer honom icke ditned. 049:019 Om han ock prisar sig v„lsignad under sitt liv, ja, om man „n ber”mmer dig, n„r du g”r goda dagar, s† skall dock vars och ens sj„l g† till hans f„ders sl„kte, till dem som aldrig mer se ljuset. 049:020 En m„nniska som, mitt i sin h„rlighet, „r utan f”rst†nd, hon „r lik f„naden, som f”rg”res. 050:001 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan ”ster och v„ster. 050:002 Fr†n Sion, sk”nhetens fullhet, tr„der Gud fram i glans. 050:003 V†r Gud kommer, och han skall icke tiga. F”rt„rande eld g†r framf”r honom, och omkring honom stormar det med makt. 050:004 Han kallar p† himmelen d„rovan och p† jorden, f”r att d”ma sitt folk: 050:005 ˝F”rsamlen till mig mina fromma, som sluta f”rbund med mig vid offer.˝ 050:006 Och himlarna f”rkunna att han „r r„ttf„rdig, att Gud „r den som skipar r„tt. Sela. 050:007 H”r, mitt folk, jag vill tala; Israel, l†t mig varna dig. Gud, din Gud, „r jag. 050:008 Icke f”r dina slaktoffer vill jag g† till r„tta med dig; dina br„nnoffer har jag alltid inf”r mig. 050:009 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina f†llor; 050:010 ty mina „ro alla skogens djur, boskapen p† de tusende bergen; 050:011 jag k„nner alla f†glar p† bergen, och vad som r”r sig p† marken „r mig bekant. 050:012 Om jag hungrade, skulle jag icke s„ga dig det; ty min „r jordens krets med allt vad d„rp† „r. 050:013 Skulle jag „ta tjurars k”tt, och skulle jag dricka bockars blod? 050:014 Nej, offra lovets offer †t Gud, s† skall du f† infria dina l”ften till den H”gste. 050:015 Och †kalla mig i n”den, s† vill jag hj„lpa dig, och du skall prisa mig.˝ 050:016 Men till den ogudaktige s„ger Gud: ˝Huru kan du tala om mina stadgar och f”ra mitt f”rbund p† tungan, 050:017 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? 050:018 Om du ser en tjuv, s† h†ller du med honom, och med „ktenskapsbrytare giver du dig i lag. 050:019 Din mun sl„pper du l”s till vad ont „r, och din tunga hopspinner svek. 050:020 Du sitter d„r och f”rtalar din broder, din moders son lastar du! 050:021 S† g”r du, och jag tiger, och nu tror du att jag „r s†som du. Nej, jag vill straffa dig och st„lla dig det f”r ”gonen. 050:022 I som f”rg„ten Gud, m„rken detta, f”r att jag icke m† s”nderriva eder utan r„ddning: 050:023 den som offrar lovets offer, han „rar mig; och den som aktar p† sin v„g, honom skall jag l†ta se Guds fr„lsning.˝ 051:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David, 051:002 n„r profeten Natan kom till honom, d† han hade g†tt in till Bat-Seba. 051:003 Gud, var mig n†dig efter din godhet, utpl†na mina ”vertr„delser efter din stora barmh„rtighet. 051:004 Tv† mig v„l fr†n min missg„rning, och rena mig fr†n synd. 051:005 Ty jag k„nner mina ”vertr„delser, och min synd „r alltid inf”r mig. 051:006 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont „r i dina ”gon; p† det att du m† finnas r„ttf„rdig i dina ord och r„ttvis i dina domar. 051:007 Se, i synd „r jag f”dd, och i synd har min moder avlat mig. 051:008 Du har ju behag till sanning i hj„rtegrunden; s† l„r mig d† vishet i mitt innersta. 051:009 Sk„ra mig med isop, s† att jag varder ren; tv† mig, s† att jag bliver vitare „n sn”. 051:010 L†t mig f”rnimma fr”jd och gl„dje, l†t de ben som du har krossat f† fr”jda sig. 051:011 V„nd bort ditt ansikte fr†n mina synder, och utpl†na alla mina missg„rningar. 051:012 Skapa i mig, Gud, ett rent hj„rta, och giv mig p† nytt en frimodig ande. 051:013 F”rkasta mig icke fr†n ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifr†n mig. 051:014 L†t mig †ter f† fr”jdas ”ver din fr„lsning, och uppeh†ll mig med villighetens ande. 051:015 D† skall jag l„ra ”vertr„darna dina v„gar, och syndarna skola omv„nda sig till dig. 051:016 R„dda mig undan blodstider, Gud, du min fr„lsnings Gud, s† skall min tunga jubla ”ver din r„ttf„rdighet. 051:017 Herre, uppl†t mina l„ppar, s† att min mun kan f”rkunna ditt lov. 051:018 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig s†dana; till br„nnoffer har du icke lust. 051:019 Det offer som behagar Gud „r en f”rkrossad ande; ett f”rkrossat och bedr”vat hj„rta skall du, Gud, icke f”rakta. 051:020 G”r v„l mot Sion i din n†d, bygg upp Jerusalems murar. 051:021 D† skall du undf† r„tta offer, som behaga dig, br„nnoffer och heloffer; d† skall man offra tjurar p† ditt altare. 052:001 F”r s†ngm„staren; en s†ng av David, 052:002 n„r edom‚en Doeg kom och ber„ttade f”r Saul och sade till honom: ˝David har g†tt in i Ahimeleks hus.˝ 052:003 Varf”r ber”mmer du dig av vad ont „r, du v†ldsverkare? Guds n†d varar ju best„ndigt. 052:004 Din tunga far efter f”rd„rv, den „r lik en skarp rakkniv, du arglistige. 052:005 Du „lskar ont mer „n gott, l”gn mer „n att tala vad r„tt „r. Sela. 052:006 Ja, du „lskar allt f”rd„rvligt tal, du falska tunga. 052:007 D„rf”r skall ock Gud st”rta dig ned f”r alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela. 052:008 Och de r„ttf„rdiga skola se det och frukta, de skola le †t honom: 052:009 ˝Se d„r „r den man som icke gjorde Gud till sitt v„rn, utan f”rlitade sig p† sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!˝ 052:010 Men jag skall vara s†som ett gr”nskande olivtr„d i Guds hus; jag f”rtr”star p† Guds n†d alltid och evinnerligen. 052:011 Jag skall evinnerligen tacka dig f”r att du har gjort det; och inf”r dina fromma skall jag f”rbida ditt namn, ty det „r gott. 053:001 F”r s†ngm„staren, till Mahal t; en s†ng av David. 053:002 D†rarna s„ga i sina hj„rtan: ˝Det finnes ingen Gud.˝ F”rd„rv och styggelse „r deras onda verk; ingen finnes, som g”r vad gott „r. 053:003 Gud sk†dar ned fr†n himmelen p† m„nniskors barn, f”r att se om det finnes n†gon f”rst†ndig, n†gon som s”ker Gud. 053:004 Nej, alla hava de avfallit, allasammans „ro de f”rd„rvade; ingen finnes, som g”r vad gott „r, det finnes icke en enda. 053:005 Hava de d† intet f†tt f”rnimma, dessa og„rningsm„n, dessa som upp„ta mitt folk, likasom †te de br”d, och som icke †kalla Gud? 053:006 Jo, d„r ”verf”ll dem f”rskr„ckelse, varest intet f”rskr„ckligt var; ty Gud f”rstr”dde deras ben, n„r de l„grade sig mot dig. S† l„t du dem komma p† skam, ja, Gud f”rkastade dem. 053:007 Ack att fr†n Sion komme fr„lsning f”r Israel! N„r Gud vill †ter uppr„tta sitt folk, d† skall Jakob fr”jda sig, d† skall Israel vara glad. 054:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en s†ng av David, 054:002 n„r sifiterna kommo och sade till Saul: ˝David h†ller sig nu g”md hos oss.˝ 054:003 Gud, fr„ls mig genom ditt namn, och skaffa mig r„tt genom din makt. 054:004 Gud, h”r min b”n, lyssna till min muns tal. 054:005 Ty fr„mlingar resa sig upp mot mig, och v†ldsverkare st† efter mitt liv; de hava icke Gud f”r ”gonen. Sela. 054:006 Se, Gud „r min hj„lpare, Herren uppeh†ller min sj„l. 054:007 M† det onda falla tillbaka p† mina f”rf”ljare, f”rg”r dem, du som „r trofast. 054:008 D† skall jag offra †t dig med villigt hj„rta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det „r gott. 054:009 Ja, ur all n”d r„ddar det mig, och mitt ”ga f†r se med lust p† mina fiender. 055:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en s†ng av David. 055:002 Lyssna, Gud, till min b”n, och f”rd”lj dig icke f”r min †kallan. 055:003 Akta p† mig och svara mig. I mitt bekymmer „r jag utan ro och m†ste klaga, 055:004 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga f”rd„rv ”ver mig, och i vrede ans„tta de mig. 055:005 Mitt hj„rta „ngslas i mitt br”st, och d”dens fasor hava fallit ”ver mig. 055:006 Fruktan och b„van kommer ”ver mig, och f”rf„ran ”vert„cker mig. 055:007 D„rf”r s„ger jag: Ack att jag hade vingar s†som duvan! D† skulle jag flyga bort och s”ka mig ett bo. 055:008 Ja, l†ngt bort skulle jag fly, jag skulle taga h„rb„rge i ”knen. Sela. 055:009 Jag skulle skynda att s”ka mig en tillflykt undan stormvind och ov„der. 055:010 F”rd„rva dem, Herre; g”r deras tungor oense. Ty v†ld och genstridighet ser jag i staden. 055:011 Dag och natt g† de omkring den, ovanp† dess murar, ondska och olycka r†da d„rinne; 055:012 ja, f”rd„rv r†der d„rinne, och fr†n dess torg vika icke f”rtryck och svek. 055:013 Se, det „r icke en fiende som sm„dar mig, det kunde jag f”rdraga; det „r icke min ov„n som f”rh„ver sig mot mig, f”r honom kunde jag g”mma mig undan. 055:014 Nej, du g”r det, du som var min j„mlike, min v„n och f”rtrogne, 055:015 du som levde med mig i ljuvlig f”rtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i h”gtidsskaran. 055:016 D”den komme ”ver dem of”rt„nkt, levande fare de ned i d”dsriket; ty ondska r†der i deras boning, i deras hj„rtan. 055:017 Men jag ropar till Gud; HERREN skall fr„lsa mig. 055:018 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall h”ra min r”st. 055:019 Han f”rlossar min sj„l och skaffar henne ro, s† att de icke komma vid mig; ty de „ro m†nga, som st† mig emot. 055:020 Gud skall h”ra det och giva dem svar, han som sitter p† sin tron av †lder. Sela. Ty de vilja icke „ndra sig, och de frukta ej Gud. 055:021 Den mannen b„r h„nder p† sin v„n; han bryter sitt f”rbund. 055:022 Orden i hans mun „ro hala s†som sm”r, men stridslust fyller hans hj„rta; hans ord „ro lenare „n olja, dock „ro de dragna sv„rd. 055:023 Kasta din b”rda p† HERREN, han skall uppeh†lla dig; han skall i evighet icke tillst„dja att den r„ttf„rdige vacklar. 055:024 Gud, du skall st”rta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej n† sin halva †lder. Men jag f”rtr”star p† dig. 056:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Den stumma duvan i fj„rran˝; en s†ng av David, n†r filist‚erna grepo honom i Gat. 056:002 Var mig n†dig, o Gud, ty m„nniskor st† mig efter livet; best„ndigt tr„nga mig stridsm„n. 056:003 Mina f”rf”ljare st† mig best„ndigt efter livet; ja, de „ro m†nga, som i h”gmod strida mot mig. 056:004 Men n„r fruktan kommer ”ver mig, s„tter jag min f”rtr”stan p† dig. 056:005 Med Guds hj„lp skall jag f† prisa hans ord, p† Gud f”rtr”star jag och skall icke frukta; vad kan det som „r k”tt g”ra mig? 056:006 Best„ndigt f”rbittra de livet f”r mig, alla deras tankar g† ut p† att skada mig. 056:007 De rota sig samman, de l„gga f”rs†t, de vakta p† mina steg, ty de st† efter mitt liv. 056:008 Skulle de r„ddas med all sin ondska? Nej, sl† ned folken, Gud, i din vrede. 056:009 Du har r„knat min flykts dagar. Samla mina t†rar i din l„gel; de st† ju i din bok. 056:010 S† m†ste d† mina fiender vika tillbaka p† den dag d† jag ropar; det vet jag, att Gud st†r mig bi. 056:011 Med Guds hj„lp skall jag f† prisa hans ord; med HERRENS hj„lp skall jag f† prisa hans ord. 056:012 P† Gud f”rtr”star jag och skall icke frukta; vad kunna m„nniskor g”ra mig? 056:013 Jag har l”ften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. 056:014 Ty du har r„ddat min sj„l fr†n d”den, ja, mina f”tter ifr†n fall, s† att jag kan vandra inf”r Gud i de levandes ljus. 057:001 F”r s†ngm„staren; ˝F”rd„rva icke˝; en s†ng av David, n„r han flydde f”r Saul och var i grottan. 057:002 Var mig n†dig, o Gud, var mig n†dig; ty till dig tager min sj„l sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda „r f”rbi. 057:003 Jag ropar till Gud den H”gste, till Gud, som fullbordar sitt verk f”r mig. 057:004 Han skall s„nda fr†n himmelen och fr„lsa mig, n„r jag sm„das av m„nniskor som st† mig efter livet. Sela. Gud skall s„nda sin n†d och sin trofasthet. 057:005 Min sj„l „r omgiven av lejon, jag m†ste ligga bland eldsprutare, bland m„nniskor vilkas t„nder „ro spjut och pilar, och vilkas tungor „ro skarpa sv„rd. 057:006 Upph”jd vare du, Gud, ”ver himmelen; ”ver hela jorden str„cke sig din „ra. 057:007 De l„gga ut n„t f”r mina f”tter, min sj„l b”jes ned, de gr„va f”r mig en grop, men de falla sj„lva d„ri. Sela. 057:008 Mitt hj„rta „r frimodigt, o Gud, mitt hj„rta „r frimodigt; jag vill sjunga och lova. 057:009 Vakna upp, min „ra; upp, psaltare och harpa! Jag vill v„cka morgonrodnaden. 057:010 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. 057:011 Ty din n†d „r stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. 057:012 Upph”jd vare du, Gud, ”ver himmelen; ”ver hela jorden str„cke sig din „ra. 058:001 F”r s†ngm„staren; ˝F”rd„rva icke˝; av David; en s†ng. 058:002 Talen I v„l i eder stumhet vad r„ttf„rdigt „r? D”men I s†som r„tt „r, I m„nniskors barn? 058:003 Nej, i hj„rtat uppg”ren I onda anslag; I v„gen ut i landet edra h„nders v†ld. 058:004 De ogudaktiga „ro avf„lliga allt ifr†n moderssk”tet; de l”gnaktiga fara vilse „nda fr†n sin moders liv. 058:005 Gift „r i dem, likt ormens gift; en d”v huggorm likna de, en som tillstoppar sitt ”ra, 058:006 s† att han icke h”r tjusarnas r”st, icke den f”rfarne besv„rjarens. 058:007 Gud, krossa t„nderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindt„nder. 058:008 L†t dem bliva till intet, likasom vatten som f”rrinner. N„r n†gon skjuter sina pilar, blive de s†som utan udd. 058:009 M† han vara lik snigeln, som uppl”ses och f”rg†s, lik en kvinnas foster, som ej fick sk†da solen. 058:010 F”rr„n edra grytor hava hunnit m„rka br„nslet, och medan k”ttet „nnu „r r†tt, skall en gl”dvind rycka bort det. 058:011 Den r„ttf„rdige skall gl„dja sig, n„r han sk†dar h„mnden, han skall tv† sina f”tter i den ogudaktiges blod. 058:012 Och m„nniskorna skola s„ga: ˝Ja, den r„ttf„rdige f†r sin l”n; ja, det finnes en Gud som d”mer p† jorden.˝ 059:001 F”r s†ngm„staren; ˝F”rd„rva icke˝; en s†ng av David, n„r Saul s„nde och l„t bevaka hans hus f”r att d”da honom. 059:002 R„dda mig, min Gud, fr†n mina fiender, beskydda mig f”r mina motst†ndare. 059:003 R„dda mig fr†n og„rningsm„nnen, och fr„ls mig fr†n de blodgiriga. 059:004 Ty se, de ligga i f”rs†t f”r mig; grymma m„nniskor rota sig samman mot mig, utan n†gon min ”vertr„delse eller synd, o HERRE. 059:005 Utan n†gon min missg„rning l”pa de fram och g”ra sig redo; vakna upp, kom mig till m”tes, och se h„rtill. 059:006 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hems”k alla hedningar, hems”k utan n†d alla trol”sa og„rningsm„n. Sela. 059:007 Var afton komma de tillbaka, de tjuta s†som hundar och stryka omkring i staden. 059:008 Se, deras mun fl”dar ”ver, sv„rd „ro p† deras l„ppar, ty ˝vem skulle h”ra det?˝ 059:009 Men du, HERRE, ler †t dem; du bespottar alla hedningar. 059:010 Mot deras makt vill jag h†lla mig till dig, ty Gud „r min borg. 059:011 Min Gud kommer mig till m”tes med sin n†d, Gud l†ter mig se med lust p† mina f”rf”ljare. 059:012 Dr„p dem icke, p† det att mitt folk ej m† f”rg„ta det; l†t dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och sl† dem ned, du v†r sk”ld, o Herre. 059:013 Vart ord p† deras l„ppar „r en synd i deras mun. M† de f†ngas i sitt h”gmod, genom den f”rbannelse och l”gn som de tala. 059:014 F”rg”r dem i vrede, f”rg”r dem, s† att de ej mer „ro till; och m† de f”rnimma att det „r Gud som r†der i Jakob, allt intill jordens „ndar. Sela. 059:015 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta s†som hundar och stryka omkring i staden. 059:016 De driva omkring efter rov; om de icke bliva m„tta, s† stanna de kvar ”ver natten. 059:017 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon ”ver din n†d; ty du var f”r mig en borg och en tillflykt, n„r jag var i n”d. 059:018 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud „r min borg, min n†derike Gud. 060:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Vittnesb”rdets lilja˝; en s†ng, till att inl„ras; av David, 060:002 n„r han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edom‚erna i Saltdalen, tolv tusen man. 060:003 Gud, du har f”rkastat och f”rskingrat oss, du har varit vred; uppr„tta oss igen. 060:004 Du har kommit jorden att b„va och r„mna; hela nu dess revor, ty den vacklar. 060:005 Du har l†tit ditt folk se h†rda ting, du har isk„nkt †t oss rusande vin. 060:006 Men †t dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig f”r att undfly b†gen. Sela. 060:007 P† det att dina v„nner m† varda r„ddade, m† du giva seger med din h”gra hand och b”nh”ra oss. 060:008 Gud har talat i sin helgedom: ˝Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm„ta Suckots dal. 060:009 Mitt „r Gilead, och mitt „r Manasse, Efraim „r mitt huvuds v„rn, Juda min h„rskarstav; 060:010 Moab „r mitt tvagningsk„rl, p† Edom kastar jag min sko; h”j jubelrop till min „ra, du filist‚ernas land.˝ 060:011 Vem skall f”ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 060:012 Har icke du, o Gud, f”rkastat oss, s† att du ej drager ut med v†ra h„rar, o Gud? 060:013 Giv oss hj„lp mot ov„nnen; ty m„nniskors hj„lp „r f†f„nglighet. 060:014 Med Gud kunna vi g”ra m„ktiga ting; han skall f”rtrampa v†ra ov„nner. 061:001 F”r s†ngm„staren, till str„ngaspel; av David. 061:002 H”r, o Gud, mitt rop, akta p† min b”n. 061:003 Fr†n jordens „nda ropar jag till dig, ty mitt hj„rta f”rsm„ktar; f”r mig upp p† en klippa, som „r mig alltf”r h”g. 061:004 Ty du „r min tillflykt, ett starkt torn mot fienden. 061:005 L†t mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars besk„rm tager jag min tillflykt. Sela. 061:006 Ty du, o Gud, h”r mina l”ften, †t dem som frukta ditt namn giver du en arvedel. 061:007 Du f”r”kar konungens dagar; hans †r skola vara fr†n sl„kte till sl„kte. 061:008 M† han sitta p† sin tron inf”r Gud evinnerligen; l†t n†d och trofasthet bevara honom. 061:009 D† skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag f†r infria mina l”ften dag efter dag. 062:001 F”r s†ngm„staren, till Jedutun; en psalm av David. 062:002 Allenast hos Gud s”ker min sj„l sin ro; fr†n honom kommer min fr„lsning. 062:003 Allenast han „r min klippa och min fr„lsning, min borg, jag skall ej mycket vackla. 062:004 Huru l„nge viljen I rasa mot denne man, samf„llt sl† honom ned, s†som vore han en lutande v„gg, en s”nderbr„ckt mur? 062:005 De r†dsl† allenast om att st”ta honom ned fr†n hans h”jd, de hava behag till l”gn; med munnen v„lsigna de, men i sitt innersta f”rbanna de. Sela. 062:006 Allenast i Gud m† du hava din ro, min sj„l; ty fr†n honom kommer mitt hopp. 062:007 Allenast han „r min klippa och min fr„lsning, min borg, jag skall icke vackla. 062:008 Hos Gud „r min fr„lsning och min „ra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. 062:009 F”rtr”sta p† honom alltid, du folk; utgjuten f”r honom edra hj„rtan. Gud „r v†r tillflykt. Sela. 062:010 Allenast ett intet „ro m„nniskors barn, myndiga herrar f†f„nglighet; i v†gsk†len „ro de f”r l„tta, mindre „n intet „ro de allasammans. 062:011 F”rliten eder icke p† or„tt vinning, s„tten icke ett f†f„ngligt hopp till rov: om ock eder rikedom v„xer, s† akten icke d„rp†. 062:012 En g†ng har Gud sagt det, ja, tv† g†nger har jag h”rt det, att hos Gud „r makten; 062:013 och hos dig, Herre, „r n†d. Ty du vederg„ller var och en efter hans g„rningar. 063:001 En psalm av David, n„r han var i Juda ”ken. 063:002 Gud, du „r min Gud, bittida s”ker jag dig; min sj„l t”rstar efter dig, min kropp l„ngtar efter dig, i ett torrt land, som f”rsm„ktar utan vatten. 063:003 S† sk†dar jag nu efter dig i helgedomen, f”r att f† se din makt och „ra. 063:004 Ty din n†d „r b„ttre „n liv; mina l„ppar skola prisa dig. 063:005 S† skall jag d† lova dig, s† l„nge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina h„nder. 063:006 Min sj„l varder m„ttad s†som av m„rg och fett; och med jublande l„ppar lovsjunger min mun, 063:007 n„r jag kommer ih†g dig p† mitt l„ger och under nattens v„kter t„nker p† dig. 063:008 Ty du „r min hj„lp, och under dina vingars skumma jublar jag. 063:009 Min sj„l h†ller sig intill dig; din h”gra hand uppeh†ller mig. 063:010 Men dessa som st† efter mitt liv och vilja f”rd„rva det, de skola fara ned i jordens djup. 063:011 De skola givas till pris †t sv„rdet, rovdjurs byte skola de varda. 063:012 Men konungen skall gl„dja sig i Gud; ber”mma sig skall var och en som sv„r vid honom, ty de l”gnaktigas mun skall varda tillstoppad. 064:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 064:002 H”r, o Gud, min r”st, n„r jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden f”rskr„cker mig. 064:003 F”rd”lj mig f”r de ondas hemliga r†d, f”r og„rningsm„nnens larmande hop; 064:004 ty de v„ssa sina tungor likasom sv„rd, med bittra ord l„gga de an s†som med pilar, 064:005 f”r att i l”nndom skjuta den ostrafflige; pl”tsligt skjuta de p† honom, utan f”rsyn. 064:006 De bef„sta sig i sitt onda upps†t, de orda om huru de skola l„gga ut snaror; de s„ga: ˝Vem skulle se oss?˝ 064:007 De t„nka ut onda anslag: ˝Nu „ro vi redo med det r†d vi hava utt„nkt!˝ Ja, djupa „ro m„nnens tankar och hj„rtan. 064:008 D† skjuter Gud dem; pl”tsligt s†rar dem hans pil. 064:009 De bringas p† fall och f† straff f”r sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet. 064:010 Och alla m„nniskor varda f”rskr„ckta; de f”rkunna vad Gud har gjort och f”rst† hans verk. 064:011 Den r„ttf„rdige skall gl„dja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla r„ttsinniga skola ber”mma sig. 065:001 F”r s†ngm„staren; en psalm; en s†ng av David. 065:002 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig f†r man infria l”fte. 065:003 Du som h”r b”n, till dig kommer allt k”tt. 065:004 Mina missg„rningar voro mig ”verm„ktiga; men du f”rl†ter v†ra ”vertr„delser. 065:005 S„ll „r den som du utv„ljer och l†ter komma till dig, s† att han f†r bo i dina g†rdar. M† vi f† m„tta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel. 065:006 Med underbara g„rningar b”nh”r du oss i r„ttf„rdighet, du v†r fr„lsnings Gud, du som „r en tillflykt f”r alla jordens „ndar och f”r havet i fj„rran; 065:007 du som g”r bergen fasta genom din kraft, ty du „r omgjordad med makt; 065:008 du som stillar havens brus, deras b”ljors brus och folkens larm. 065:009 De som bo vid jordens „ndar h„pna f”r dina tecken; ”sterland och v„sterland uppfyller du med jubel. 065:010 Du l†ter dig v†rda om landet och giver det ”verfl”d, rikedom i ymnigt m†tt; Guds k„lla har vatten till fyllest. Du bereder s„d †t m„nniskorna, n„r du s† bereder jorden. 065:011 Dess f†ror vattnar du, du j„mnar det som „r uppl”jt; med regnskurar uppmjukar du den, det som v„xer d„rp† v„lsignar du. 065:012 Du kr”ner †ret med ditt goda, och dina sp†r drypa av fetma. 065:013 Betesmarkerna i ”knen drypa, och h”jderna omgjorda sig med fr”jd. 065:014 Žngarna h”lja sig i hjordar, och dalarna bet„ckas med s„d; man h”jer jubelrop och sjunger. 066:001 F”r s†ngm„staren; en s†ng, en psalm. H”jen jubel till Gud, alla l„nder; 066:002 lovsjungen hans namns „ra, given honom „ra och pris. 066:003 S„gen till Gud: Huru underbara „ro icke dina g„rningar! F”r din stora makts skull visa dina fiender dig underd†nighet. 066:004 Alla l„nder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. 066:005 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara „ro hans g„rningar mot m„nniskors barn. 066:006 Han f”rvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; d† gladdes vi ”ver honom. 066:007 Genom sin makt r†der han evinnerligen, hans ”gon giva akt p† hedningarna; de genstr„viga m† icke f”rh„va sig. Sela. 066:008 Prisen, I folk, v†r Gud, och l†ten hans lov ljuda h”gt; 066:009 ty han har besk„rt liv †t v†r sj„l och har icke l†tit v†r fot vackla. 066:010 Ty v„l pr”vade de oss, o Gud, du luttrade oss, s†som silver luttras; 066:011 du f”rde oss in i f„ngelse, du lade en tung b”rda p† v†r rygg; 066:012 du l„t m„nniskor fara fram ”ver v†rt huvud, vi m†ste g† genom eld och vatten. Men du har f”rt oss ut och vederkvickt oss. 066:013 S† kommer jag d† till ditt hus med br„nnoffer, jag vill infria mina l”ften till dig, 066:014 dem till vilka mina l†ppar ”ppnade sig, och som min mun uttalade i min n”d. 066:015 Br„nnoffer av feta f†r vill jag framb„ra †t dig, med offer†nga av v„durar; jag vill offra b†de tjurar och bockar. Sela. 066:016 Kommen och h”ren, s† vill jag f”rt„lja f”r eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min sj„l. 066:017 Till honom ropade jag med min mun, och lovs†ng var redan p† min tunga. 066:018 Om jag hade f”rehaft n†got or„tt i mitt hj„rta, s† skulle Herren icke h”ra mig. 066:019 Men Gud har h”rt mig, han har aktat p† mitt b”nerop. 066:020 Lovad vare Gud, som icke har f”rkastat min b”n eller v„nt ifr†n mig sin n†d! 067:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en psalm, en s†ng. 067:002 Gud vare oss n†dig och v„lsigne oss, han l†te sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela, 067:003 f”r att man p† jorden m† k„nna din v„g, bland alla hedningar din fr„lsning. 067:004 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 067:005 Folkslagen gl„dje sig och juble, ty du d”mer folken r„tt, och du leder folkslagen p† jorden. Sela. 067:006 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 067:007 Jorden har givit sin gr”da. Gud, v†r Gud, v„lsigne oss. 067:008 Gud v„lsigne oss, och alla jordens „ndar frukte honom. 068:001 F”r s†ngm„staren; av David; en psalm, en s†ng. 068:002 Gud st†r upp; hans fiender varda f”rskingrade, och de som hata honom fly f”r hans ansikte. 068:003 S†som r”k f”rdrives, s† f”rdrivas de av dig; likasom vaxet sm„lter f”r eld, s† f”rg†s de ogudaktiga f”r Guds ansikte. 068:004 Men de r„ttf„rdiga „ro glada, de fr”jda sig inf”r Gud och jubla i gl„dje. 068:005 Sjungen till Guds „ra, lovs„gen hans namn. G”ren v„g f”r honom som drager fram genom ”knarna. Hans namn „r HERREN, fr”jdens inf”r honom; 068:006 de faderl”sas fader och „nkors f”rsvarare, Gud i sin heliga boning, 068:007 en Gud som f”rhj„lper de ensamma till ett hem, och som f”r de f†ngna ut till lycka; allenast de genstr„viga m†ste bo i en ”ken. 068:008 Gud, n„r du drog ut i spetsen f”r ditt folk, n„r du gick fram i ”demarken, Sela, 068:009 d† b„vade jorden, d† utg”t himmelen sina fl”den inf”r Guds ansikte; ja, Sinai b„vade f”r Guds ansikte; Israels Guds. 068:010 Ett n†derikt regn l„t du falla, o Gud; ditt arvland, som f”rsm„ktade, vederkvickte du. 068:011 Din skara fick bo d„ri; genom din godhet beredde du det †t de betryckta, o Gud. 068:012 Herren l†ter h”ra sitt ord, stor „r skaran av kvinnor som b†da gl„dje: 068:013 ˝H„rskarornas konungar fly, de fly, och husmodern d„rhemma f†r utskifta byte. 068:014 Viljen I d† ligga stilla inom edra h„gnader? Duvans vingar „ro h”ljda i silver, och hennes fj„drar skimra av guld. 068:015 N„r den Allsm„ktige f”rstr”r konungarna i landet, faller sn” p† Salmon.˝ 068:016 Ett Guds berg „r Basans berg, ett h”gtoppigt berg „r Basans berg. 068:017 Men varf”r sen I s† avogt, I h”ga berg, p† det berg som Gud har utkorat till sitt s„te, det d„r ock HERREN skall bo f”r alltid? 068:018 Guds vagnar „ro tiotusenden, tusen och †ter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai „r nu i helgedomen. 068:019 Du for upp i h”jden, du tog f†ngar, du undfick g†vor bland m„nniskorna, ja, ocks† de genstr„viga skola bo hos HERREN Gud. 068:020 Lovad vare Herren! Dag efter dag b„r han oss; Gud „r v†r fr„lsning. Sela. 068:021 Gud „r f”r oss en Gud som fr„lsar, och hos HERREN, Herren finnes r„ddning fr†n d”den. 068:022 Men Gud s”nderkrossar sina fienders huvuden, krossar hj„ssan p† den som g†r d„r med skuld. 068:023 Herren s„ger: ˝Fr†n Basan skall jag h„mta dem, fr†n havets djup skall jag h„mta dem upp, 068:024 s† att du kan stampa med din fot i blod och l†ta dina hundars tunga f† sin del av fienderna.˝ 068:025 Man ser, o Gud, ditt h”gtidst†g, min Guds, min konungs, t†g inne i helgedomen. 068:026 Fr„mst g† s†ngare, harpospelare f”lja efter, mitt ibland unga kvinnor som sl† p† pukor. 068:027 Lova Gud i f”rsamlingarna, loven Herren, I av Israels brunn. 068:028 D„r g†r Benjamin, den yngste, han f”r dem an; d„r g†r skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. 068:029 Din Gud har besk„rt dig makt; s† h†ll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort f”r oss. 068:030 I ditt tempel i Jerusalem b„re konungar fram sina sk„nker †t dig. 068:031 N„ps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, m† de ”dmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han f”rstr”r de folk som finna behag i krig. 068:032 De m„ktige skola komma hit fr†n Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med g†vor i h„nderna. 068:033 I riken p† jorden, sjungen till Guds „ra; lovs„gen Herren, Sela, 068:034 honom som far fram p† urtidshimlarnas himmel. Ja, d„r l†ter han h”ra sin r”st, en m„ktig r”st. 068:035 Given Gud makten; ”ver Israel „r hans h„rlighet, och hans makt „r i skyarna. 068:036 Fruktansv„rd „r du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka †t sitt folk. Lovad vare Gud! 069:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Liljor˝; av David. 069:002 Fr„ls mig, Gud; ty vattnen tr„nga mig inp† livet. 069:003 Jag har sjunkit ned i djup dy, d„r ingen botten „r; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill f”rdr„nka mig. 069:004 Jag har ropat mig tr”tt, min strupe „r f”rtorkad; mina ”gon f”rsm„kta av f”rbidan efter min Gud. 069:005 Flera „n h†ren p† mitt huvud „ro de som hata mig utan sak; m†nga „ro de som vilja f”rg”ra mig, de som „ro mina fiender utan sk„l; vad jag icke har r”vat, det m†ste jag g„lda. 069:006 Du, o Gud, k„nner min d†rskap, och mina skulder „ro icke f”rborgade f”r dig. 069:007 L†t icke i mig dem komma p† skam, som f”rbida dig, Herre, HERRE Sebaot; L†t icke i mig dem varda till blygd, som s”ka dig, du Israels Gud. 069:008 Ty f”r din skull b„r jag sm„lek, f”r din skull h”ljer blygsel mitt ansikte; 069:009 fr„mmande har jag blivit f”r mina br”der och en fr„mling f”r min moders barn. 069:010 Ty nit„lskan f”r ditt hus har f”rt„rt mig, och dina sm„dares sm„delser hava fallit ”ver mig. 069:011 Jag gr„t, ja, min sj„l gr„t under fasta, men det blev mig till sm„lek. 069:012 Jag kl„dde mig i sorgdr„kt, men jag blev f”r dem ett ordspr†k. 069:013 Om mig tassla de, n„r de sitta i porten; i dryckeslag g”ra de visor om mig. 069:014 Men jag kommer med min b”n till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora n†d, o Gud; svara mig i din fr„lsande trofasthet. 069:015 R„dda mig ur dyn, s† att jag icke sjunker ned; l†t mig bliva r„ddad fr†n dem som hata mig och fr†n de djupa vattnen. 069:016 L†t icke vattensvallet f”rdr„nka mig eller djupet uppsluka mig; och l†t ej graven tillsluta sitt gap ”ver mig. 069:017 Svara mig, HERRE, ty god „r din n†d; v„nd dig till mig efter din stora barmh„rtighet. 069:018 F”rd”lj icke ditt ansikte f”r din tj„nare, ty jag „r i n”d; skynda att svara mig. 069:019 Kom till min sj„l och f”rlossa henne; befria mig f”r mina fienders skull. 069:020 Du k„nner min sm„lek, min skam och blygd; du ser alla mina ov„nner. 069:021 Sm„lek har krossat mitt hj„rta, s† att jag „r vanm„ktig; jag v„ntade p† medlidande, men d„r var intet, och p† tr”stare, men jag fann ingen. 069:022 De g†vo mig galla att „ta, och „ttika att dricka, i min t”rst. 069:023 M† deras bord framf”r dem bliva till en snara och till ett giller, b„st de g† d„r s„kra; 069:024 m† deras ”gon f”rm”rkas, s† att de icke se; g”r deras l„nder vacklande alltid. 069:025 Gjut ut ”ver dem din ogunst, och l†t din vredes gl”d hinna upp dem. 069:026 Deras g†rd blive ”de, ingen m† finnas, som bor i deras hyddor, 069:027 eftersom de f”rf”lja dem som du sj„lv har slagit och orda om huru de pl†gas, som du har stungit. 069:028 L†t dem g† fr†n missg„rning till missg„rning, och l†t dem icke komma till din r„ttf„rdighet. 069:029 M† de utpl†nas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de r„ttf„rdiga. 069:030 Men mig som „r betryckt och pl†gad, mig skall din fr„lsning, o Gud, beskydda. 069:031 Jag vill lova Guds namn med s†ng och upph”ja honom med tacks„gelse. 069:032 Det skall behaga HERREN b„ttre „n n†gon tjur, n†got offerdjur med horn och kl”var. 069:033 N„r de ”dmjuka se det, skola de gl„dja sig; I som s”ken Gud, edra hj„rtan skola leva. 069:034 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och f”raktar icke sina f†ngna. 069:035 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som r”r sig d„ri. 069:036 Ty Gud skall fr„lsa Sion, han skall bygga upp Juda st„der; man skall bo i dem och besitta landet. 069:037 Hans tj„nares barn skola f† det till arvedel, och de som „lska hans namn skola bo d„ri. 070:001 F”r s†ngm„staren; av David, till †minnelse. 070:002 Gud, kom till min r„ddning; HERRE, skynda till min hj„lp. 070:003 M† de komma p† skam och varda utsk„mda, som st† efter mitt liv; m† de vika tillbaka och blygas, som ”nska min of„rd. 070:004 M† de v„nda tillbaka i sin skam, som s„ga: ˝R„tt s†, r„tt s†!˝ 070:005 Men alla de som s”ka dig m† fr”jdas och vara glada i dig; och de som †stunda din fr„lsning s„ge alltid: ˝Lovad vare Gud!˝ 070:006 Jag „r betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hj„lp och min befriare „r du; HERRE, dr”j icke. 071:001 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l†t mig aldrig komma p† skam. 071:002 R„dda mig och befria mig genom din r„ttf„rdighet; b”j ditt ”ra till mig och fr„ls mig. 071:003 Var mig en klippa d„r jag f†r bo, och dit jag alltid kan fly, du som besk„r mig fr„lsning. Ty du „r mitt bergf„ste och min borg. 071:004 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges v†ld, ur den or„ttf„rdiges och f”rtryckarens hand. 071:005 Ty du „r mitt hopp, o Herre, HERRE, du „r min f”rtr”stan allt ifr†n min ungdom. 071:006 Du har varit mitt st”d allt ifr†n moderlivet, ja, du har f”rl”st mig ur min moders liv; dig g„ller st„ndigt mitt lov. 071:007 Jag har blivit s†som ett vidunder f”r m†nga; men du „r min starka tillflykt. 071:008 L†t min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din „ra. 071:009 F”rkasta mig icke i min †lderdoms tid, ”vergiv mig ej, n„r min kraft f”rsvinner. 071:010 Ty mina fiender s„ga s† om mig, och de som vakta p† min sj„l r†dsl† s† med varandra: 071:011 ˝Gud har ”vergivit honom; f”rf”ljen och gripen honom, ty det finnes ingen som r„ddar.˝ 071:012 Gud, var icke l†ngt ifr†n mig; min Gud, skynda till min hj„lp. 071:013 M† de komma p† skam och f”rg†s, som st† emot min sj„l; m† de h”ljas med sm„lek och blygd, som s”ka min of„rd. 071:014 Men jag skall alltid hoppas och „n mer f”r”ka allt ditt lov. 071:015 Min mun skall f”rt„lja din r„ttf„rdighet, hela dagen din fr„lsning, ty jag k„nner intet m†tt d„rp†. 071:016 Jag skall framb„ra Herrens, HERRENS v„ldiga g„rningar; jag skall prisa din r„ttf„rdighet, ja, din allenast. 071:017 Gud, du har undervisat mig allt ifr†n min ungdom; och intill nu f”rkunnar jag dina under. 071:018 S† ”vergiv mig ej heller, o Gud, i min †lderdom, n„r jag varder gr†, till dess jag f†r f”rt„lja om din arm f”r ett annat sl„kte, om din makt f”r alla dem som skola komma. 071:019 Din r„ttf„rdighet n†r till himmelen, o Gud. Du som har gjort s† stora ting, o Gud, vem „r dig lik? 071:020 Du som har l†tit oss pr”va s† mycken n”d och olycka, du skall †ter g”ra oss levande och f”ra oss upp igen du jordens djup. 071:021 Ja, l†t mig v„xa till alltmer; och tr”sta mig igen. 071:022 S† vill ock jag tacka dig med psaltarspel f”r din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. 071:023 Mina l„ppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min sj„l, som du har f”rlossat. 071:024 Och min tunga skall hela dagen tala om din r„ttf„rdighet; ty de som s”kte min of„rd hava kommit p† skam och m†st blygas. 072:001 Av Salomo. Gud, giv †t konungen dina r„tter och din r„ttf„rdighet †t konungasonen. 072:002 Han d”me ditt folk med r„ttf„rdighet och dina betryckta med r„tt. 072:003 Bergen b„re frid †t folket, s† ock h”jderna, genom r„ttf„rdighet. 072:004 Han skaffe r„tt †t de betryckta i folket, han fr„lse de fattiga och krosse f”rtryckaren. 072:005 Dig frukte man, s† l„nge solen varar, och s† l„nge m†nen skiner, fr†n sl„kte till sl„kte. 072:006 Han vare lik regnet som faller p† „ngen, lik en regnskur som vattnar jorden. 072:007 I hans dagar blomstre den r„ttf„rdige, och stor frid r†de, till dess ingen m†ne mer finnes. 072:008 M† han h„rska fr†n hav till hav och ifr†n floden intill jordens „ndar. 072:009 F”r honom buge sig ”knens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet. 072:010 Konungarna fr†n Tarsis och havsl„nderna hemb„re sk„nker, konungarna av Saba och Seba b„re fram g†vor. 072:011 Ja, alla konungar falle ned f”r honom, alla hedningar tj„ne honom. 072:012 Ty han skall r„dda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hj„lpare har. 072:013 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas sj„lar skall han fr„lsa. 072:014 Ifr†n f”rtryck och v†ld skall han f”rlossa deras sj„l, och deras blod skall aktas dyrt i hans ”gon. 072:015 M† han leva; m† man f”ra till honom guld fr†n Saba. St„ndigt bedje man f”r honom, alltid v„lsigne man honom. 072:016 Ymnigt v„xe s„den i landet, „nda till bergens topp; dess frukt m† susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i st„derna s†som ”rter p† marken. 072:017 Hans namn f”rblive evinnerligen; s† l„nge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom v„lsigne man sig; alla hedningar prise honom s„ll. 072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena g”r under! 072:019 Och lovat vare hans h„rliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans „ra! Amen, Amen. 072:020 Slut p† Davids, Isais sons, b”ner. Tredje boken 073:001 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud „r god mot Israel, mot dem som hava rena hj„rtan. 073:002 Men jag hade s† n„r stapplat med mina f”tter, mina steg voro n„ra att slinta; 073:003 ty jag uppt„ndes av avund mot de ”vermodiga, n„r jag s†g att det gick dem v„l i deras ogudaktighet. 073:004 Ty fria ifr†n vederm”dor „ro de till sin d”d, och deras hull „r frodigt. 073:005 De komma icke i olycka s†som andra d”dliga och varda icke pl†gade s†som andra m„nniskor. 073:006 D„rf”r „r h”gmod deras halsprydnad, v†ld den kl„dnad som h”ljer dem. 073:007 Ur fetma sk†da deras ”gon fram, deras hj„rtans inbillningar hava intet m†tt. 073:008 De h†na och tala f”rtryck i sin ondska; med h”ga †th„vor tala de. 073:009 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram p† jorden; 073:010 d„rf”r v„nder sig deras folk till dem och super s† in vattnet i fulla drag. 073:011 Och de s„ga: ˝Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle s†dan kunskap finnas hos den H”gste?˝ 073:012 Ja, s† „r det med de ogudaktiga; det g†r dem alltid v„l, och de v„xa i makt. 073:013 Sannerligen, f”rg„ves bevarade jag mitt hj„rta rent och tv†dde mina h„nder i oskuld; 073:014 jag vart dock pl†gad hela dagen, och var morgon kom tuktan ”ver mig. 073:015 Om jag hade sagt: ˝S† vill jag l„ra˝, d† hade jag svikit dina barns sl„kte. 073:016 N„r jag nu t„nkte efter f”r att begripa detta, syntes det mig alltf”r sv†rt, 073:017 till dess jag tr„ngde in i Guds heliga r†dslut och aktade p† dess „nde. 073:018 Sannerligen, p† slipprig mark st„ller du dem, du st”rtar dem ned i f”rd„rv. 073:019 Huru varda de ej till intet i ett ”gonblick! De f”rg†s och f† en „nde med f”rskr„ckelse. 073:020 S†som det „r med en dr”m, n„r man vaknar, o Herre, s† aktar du dem f”r intet, s†som skuggbilder, n„r du vaknar. 073:021 N„r mitt hj„rta f”rbittrades och jag k„nde styng i mitt inre, 073:022 d† var jag of”rnuftig och f”rstod intet; s†som ett osk„ligt djur var jag inf”r dig. 073:023 Dock f”rbliver jag st„dse hos dig; du h†ller mig vid min h”gra hand. 073:024 Du skall leda mig efter ditt r†d och sedan upptaga mig med „ra. 073:025 Vem har jag i himmelen utom dig! Och n„r jag har dig, d† fr†gar jag efter intet p† jorden. 073:026 Om „n min kropp och min sj„l f”rsm„kta, s† „r dock Gud mitt hj„rtas klippa och min del evinnerligen. 073:027 Ty se, de som hava vikit bort ifr†n dig skola f”rg†s; du f”rg”r var och en som trol”st avfaller fr†n dig. 073:028 Men jag har min gl„dje i att h†lla mig intill Gud; jag s”ker min tillflykt hos Herren, HERREN, f”r att kunna f”rt„lja alla dina g„rningar. 074:001 En s†ng av Asaf. Varf”r, o Gud, har du s† alldeles f”rkastat oss, varf”r ryker din vredes eld mot f†ren i din hjord? 074:002 T„nk p† din menighet, som du i fordom tid f”rv„rvade, som du f”rlossade, till att bliva din arvedels stam; t„nk p† Sions berg, d„r du har din boning. 074:003 V„nd dina steg till den plats d„r evig f”r”delse r†der; allt har ju fienden f”rd„rvat i helgedomen. 074:004 Dina ov„nner hava skr„nat inne i ditt f”rsamlingshus, de hava satt upp sina tecken s†som r„tta tecken. 074:005 Det var en syn, s†som n„r man h”jer yxor mot en tjock skog. 074:006 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila. 074:007 De hava satt eld p† din helgedom och osk„rat „nda till grunden ditt namns boning. 074:008 De hava sagt i sina hj„rtan: ˝Vi vilja alldeles kuva dem.˝ Alla Guds f”rsamlingshus hava de br„nt upp h„r i landet. 074:009 V†ra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss „r ingen som vet f”r huru l„nge. 074:010 Huru l„nge, och Gud, skall ov„nnen f† sm„da och fienden oavl†tligen f† f”rakta ditt namn? 074:011 Varf”r h†ller du tillbaka din hand, din h”gra hand? Drag den fram ur din barm och f”rg”r dem. 074:012 Gud, du „r ju min konung av †lder, du „r den som skaffar fr„lsning p† jorden. 074:013 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. 074:014 Det var du som br„ckte Leviatans huvuden och gav honom till mat †t ”knens skaror. 074:015 Det var du som l„t k„lla och b„ck bryta fram; du l„t ock starka str”mmar uttorka. 074:016 Din „r dagen, din „r ock natten, du har berett ljuset och solen. 074:017 Det „r du som har fastst„llt alla jordens gr„nser; sommar och vinter „ro skapade av dig. 074:018 S† t„nk nu p† huru fienden sm„dar HERREN, och huru ett d†raktigt folk f”raktar ditt namn. 074:019 L„mna ej ut †t vilddjuren din turturduvas sj„l; f”rg„t icke f”r alltid dina betrycktas liv. 074:020 T„nk p† f”rbundet; ty i landets smygvr†r finnes fullt upp av v†ldsn„sten. 074:021 L†t icke den f”rtryckte vika tillbaka med blygd, l†t den betryckte och den fattige lova ditt namn. 074:022 St† upp, o Gud; utf”r din sak. Bet„nk huru du varder sm„dad hela dagen av d†ren. 074:023 Gl”m icke bort dina ov„nners rop, dina motst†ndares larm, som alltj„mt h”jes. 075:001 F”r s†ngm„staren; ˝F”rd„rva icke˝; en psalm, en s†ng av Asaf. 075:002 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn „r oss n„ra; man f”rt„ljer dina under. 075:003 ˝Om jag „n bidar min tid, s† d”mer jag dock r„tt. 075:004 Om „n jorden „r i uppl”sning med alla som bo d„rp†, s† h†ller dock jag dess pelare stadiga.˝ Sela. 075:005 Jag s„ger till de ”vermodiga: ˝Varen icke ”vermodiga˝, och till de ogudaktiga: ˝Upph”jen ej hornet.˝ 075:006 Ja, upph”jen icke s† h”gt edert horn, talen ej s† h†rdnackat vad fr„ckt „r. 075:007 Ty icke fr†n ”ster eller v„ster, ej heller fr†n bergs”knen kommer hj„lpen; 075:008 nej, Gud „r den som d”mer; den ene ”dmjukar han, den andre upph”jer han. 075:009 Ty en kalk „r i HERRENS hand, den skummar av vin och „r full av tillblandad dryck, och han sk„nker i d„rav; sannerligen, alla ogudaktiga p† jorden m†ste dricka dess dr„gg i botten. 075:010 Men jag skall f”rkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. 075:011 Och de ogudaktigas alla horn skall jag f† hugga av; men den r„ttf„rdiges horn skola varda upph”jda. 076:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en psalm, en s†ng av Asaf. 076:002 Gud „r k„nd i Juda, i Israel „r hans namn stort; 076:003 i Salem vart hans hydda rest och hans boning p† Sion. 076:004 D„r br”t han s”nder b†gens ljungeldar, sk”ld och sv„rd och vad till kriget h”r. Sela. 076:005 Full av ljus och h„rlighet g†r du fram ifr†n segerbytenas berg. 076:006 De stormodiga „ro avv„pnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsm„nnen hava m†st l†ta h„nderna falla. 076:007 F”r din n„pst, du Jakobs Gud, ligga domnade b†de man och h„st. 076:008 Du, du „r fruktansv„rd; vem kan best† inf”r dig, n„r du vredgas? 076:009 Fr†n himmelen l„t du h”ra din dom; d† f”rskr„cktes jorden och vart stilla, 076:010 d† n„r Gud stod upp till dom, till att fr„lsa alla ”dmjuka p† jorden. Sela. 076:011 Ty m„nniskors vrede varder dig till pris; du har vrede till ”vers att omgjorda dit med. 076:012 G”ren l”ften och infrien dem †t HERREN, eder Gud; alla de som „ro omkring honom b„re fram sk„nker †t den Fruktansv„rde. 076:013 Ty han st„cker furstarnas ”vermod; fruktansv„rd „r han f”r konungarna p† jorden. 077:001 F”r s†ngm„staren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. 077:002 Jag vill h”ja min r”st till Gud och ropa; jag vill h”ja min r”st till Gud, f”r att han m† lyssna till mig. 077:003 P† min n”ds dag s”ker jag Herren; min hand „r utstr„ckt om natten och f”rtr”ttas icke; min sj„l vill icke l†ta tr”sta sig. 077:004 Jag vill t„nka p† Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande f”rsm„ktar. Sela. 077:005 Mina ”gonlock h†ller du ”ppna; jag „r full av oro och kan icke tala. 077:006 Jag t„nker p† forntidens dagar, p† †r som l„ngesedan hava g†tt. 077:007 Jag vill om natten komma ih†g mitt str„ngaspel; i mitt hj„rta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna. 077:008 Skall d† Herren f”rkasta evinnerligen och ingen n†d mer bevisa? 077:009 Žr det d† ute med hans godhet f”r best„ndigt, har hans ord blivit till intet f”r alla tider? 077:010 Har Gud f”rg„tit att vara n†dig eller i vrede tillslutit sin barmh„rtighet? Sela. 077:011 Jag svarar: Nej, detta „r min pl†gas tid, den H”gstes h”gra hand „r ej s†som f”rr. 077:012 Jag vill prisa HERRENS g„rningar, ja, jag vill t„nka p† dina fordomtima under; 077:013 jag vill begrunda alla dina g„rningar och eftersinna dina verk. 077:014 Gud, i helighet g†r din v„g; vem „r en gud s† stor som Gud? 077:015 Du „r Gud, en Gud som g”r under; du har uppenbarat din makt bland folken. 077:016 Med v„ldig arm f”rlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela. 077:017 Vattnen s†go dig, och Gud, vattnen s†go dig och v†ndades, sj„lva djupen darrade. 077:018 Molnen g”to ut str”mmar av vatten, skyarna l„to h”ra sin r”st, och dina pilar foro omkring. 077:019 Ditt dunder lj”d i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och b„vade. 077:020 Genom havet gick din v„g, din stig genom stora vatten, och dina fotsp†r fann man icke. 077:021 S† f”rde du ditt folk s†som en hjord genom Moses och Arons hand. 078:001 En s†ng av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; b”jen edra ”ron till min muns ord. 078:002 Jag vill ”ppna min mun till l„rorikt tal, uppenbara f”rborgade ting ifr†n fordom. 078:003 Vad vi hava h”rt och k„nna, och vad v†ra f„der hava f”rt„ljt f”r oss, 078:004 det vilja vi icke d”lja f”r deras barn; f”r ett kommande sl„kte vilja vi f”rt„lja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. 078:005 Ty han uppr„ttade ett vittnesb”rd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han p†bj”d den f”r v†ra f„der, och de skulle kung”ra den f”r sina barn. 078:006 S† skulle det bliva kunnigt f”r ett kommande sl„kte, f”r barn som en g†ng skulle f”das, och dessa skulle st† upp och f”rt„lja det f”r sina barn. 078:007 D† skulle de s„tta sitt hopp till Gud och icke f”rg„ta Guds verk, utan taga hans bud i akt. 078:008 Och de skulle icke bliva, s†som deras f„der, ett genstr„vigt och upproriskt sl„kte, ett sl„kte som icke h”ll sitt hj„rta st†ndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. 078:009 Efraims barn, v„lbev„pnade b†gskyttar, v„nde om p† stridens dag. 078:010 De h”llo icke Guds f”rbund, och efter hans lag ville de ej vandra. 078:011 De gl”mde hans g„rningar och de under han hade l†tit dem se. 078:012 Ja, inf”r deras f„der hade han gjort under, i Egyptens land, p† Soans mark. 078:013 Han kl”v havet och l„t dem g† d„rigenom och l„t vattnet st† s†som en h”g. 078:014 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. 078:015 Han kl”v s”nder klippor i ”knen och gav dem rikligen att dricka, s†som ur v„ldiga hav. 078:016 Rinnande b„ckar l„t han framg† ur klippan och vatten flyta ned s†som str”mmar. 078:017 Likv„l syndade de allt framgent mot honom och voro genstr„viga mot den H”gste, i ”knen. 078:018 De frestade Gud i sina hj„rtan, i det de beg„rde mat f”r sin lystnad. 078:019 Och de talade mot Gud, de sade: ˝Kan v„l Gud duka ett bord i ”knen? 078:020 Se, visst slog han klippan, s† att vatten fl”dade och b„ckar str”mmade fram, men kan han ock giva br”d eller skaffa k”tt †t sitt folk?˝ 078:021 S† f”rgrymmades d† HERREN, n„r han h”rde det; och eld uppt„ndes i Jakob, jag, vrede kom ”ver Israel, 078:022 eftersom de icke trodde p† Gud och ej f”rtr”stade p† hans fr„lsning. 078:023 Och han gav befallning †t skyarna i h”jden och ”ppnade himmelens d”rrar; 078:024 han l„t manna regna ”ver dem till f”da, och korn fr†n himmelen gav han dem. 078:025 Žnglabr”d fingo m„nniskor „ta; han s„nde dem mat till fyllest. 078:026 Han l„t ”stanvinden fara ut p† himmelen, och genom sin makt f”rde han sunnanvinden fram. 078:027 Och han l„t k”tt regna ”ver dem s†som stoft, bevingade f†glar s†som havets sand; 078:028 han l„t det falla ned i sitt l„ger, runt omkring sin boning. 078:029 D† †to de och blevo ”verm„tta; han l„t dem f† vad de hade lystnad efter. 078:030 Men „nnu hade de icke stillat sin lystnad, „nnu var maten i deras mun, 078:031 d† kom Guds vrede ”ver dem; han s„nde d”d bland deras ypperste och slog ned Israels unga m„n. 078:032 Likv„l syndade de alltj„mt och trodde icke p† hans under. 078:033 D† l„t han deras dagar f”rsvinna i f”rg„ngelse och deras †r i pl”tslig underg†ng. 078:034 N„r han dr„pte folket, fr†gade de efter honom och v„nde om och s”kte Gud. 078:035 De t„nkte d† p† att Gud var deras klippa, och att Gud den H”gste var deras f”rlossare; 078:036 och de talade inst„llsamt f”r honom med sin mun och skrymtade f”r honom med sin tunga. 078:037 Men deras hj„rtan h”llo sig icke st†ndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans f”rbund. 078:038 Dock, han „r barmh„rtig, han f”rl†ter missg„rning, och han vill icke f”rd„rva. D„rf”r avv„nde han ofta sin vrede och l„t ej hela sin f”rt”rnelse bryta fram. 078:039 Ty han t„nkte d„rp† att de voro k”tt, en vind som far bort och icke kommer †ter. 078:040 Huru ofta voro de ej genstr„viga mot honom i ”knen och bedr”vade honom i ”demarken! 078:041 Ja, de frestade Gud allt framgent och f”rt”rnade Israels Helige. 078:042 De bet„nkte icke vad hans hand hade utr„ttat p† den tid d† han f”rlossade dem fr†n ov„nnen, 078:043 d† han gjorde sina tecken i Egypten och sina under p† Soans mark. 078:044 D„r f”rvandlade han deras str”mmar till blod, s† att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; 078:045 han s„nde bland dem flugsv„rmar, som †to dem, och paddor, som voro dem till f”rd„rv. 078:046 Han gav deras gr”da †t gr„smaskar och deras arbetes frukt †t gr„shoppor; 078:047 han slog deras vintr„d med hagel och deras fikontr„d med hagelstenar; 078:048 han gav deras husdjur till pris †t hagel och deras boskap †t ljungeldar. 078:049 Han s„nde ”ver dem sin vredes gl”d, f”rgrymmelse och ogunst och n”d, en skara av olycks„nglar. 078:050 Han gav fritt lopp †t sin vrede; han skonade icke deras sj„l fr†n d”den, utan gav deras liv till pris †t pesten. 078:051 Och han slog allt f”rstf”tt i Egypten, kraftens f”rstling i Hams hyddor. 078:052 Och han l„t sitt folk bryta upp s†som en f†rhjord och f”rde dem s†som en boskapshjord genom ”knen. 078:053 Han ledde dem s„kert, s† att de icke beh”vde frukta; men deras fiender ”vert„cktes av havet. 078:054 Och han l„t dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans h”gra hand hade f”rv„rvat. 078:055 Han f”rjagade hedningarna f”r dem och gav dem deras land till arvslott och l„t Israels stammar bo i deras hyddor. 078:056 Men i sin genstr„vighet frestade de Gud den H”gste och h”llo icke hans vittnesb”rd; 078:057 de veko trol”st tillbaka, de s†som deras f„der, de v„nde om, lika en b†ge som sviker. 078:058 De f”rt”rnade honom med sina offerh”jder och retade honom genom sina bel„ten. 078:059 Gud f”rnam det och vart f”rgrymmad och f”rkastade Israel med harm. 078:060 Och han f”rsk”t sin boning i Silo, det t„lt han hade slagit upp bland m„nniskorna; 078:061 han gav sin makt i f†ngenskap och sin „ra i fiendehand. 078:062 Ja, han gav sitt folk till pris †t sv„rdet, och p† sin arvedel f”rgrymmades han. 078:063 Deras unga m„n f”rt„rdes av eld, och deras jungfrur blevo utan bruds†ng. 078:064 Deras pr„ster f”llo f”r sv„rd, och inga „nkor kunde h†lla klagogr†t. 078:065 D† vaknade Herren s†som ur en s”mn, han reste sig, lik en hj„lte som hade legat d”vad av vin. 078:066 Och han slog sina ov„nner tillbaka, evig sm„lek l„t han komma ”ver dem. 078:067 Han f”rkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. 078:068 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han „lskade. 078:069 Och han byggde sin helgedom h”g s†som himmelen, fast s†som jorden, som han har grundat f”r evigt. 078:070 Och han utvalde sin tj„nare David och tog honom ifr†n f†rhjordens f†llor. 078:071 Ja, ifr†n f†ren h„mtade han honom och satte honom till en herde f”r Jakob, sitt folk, och f”r Israel, sin arvedel. 078:072 Och han var deras herde med redligt hj„rta och ledde dem med f”rst†ndig hand. 079:001 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop. 079:002 De hava givit dina tj„nares kroppar till mat †t himmelens f†glar, dina frommas k”tt †t markens djur. 079:003 De hava utgjutit deras blod s†som vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem. 079:004 Vi hava blivit till sm„lek f”r v†ra grannar, till spott och h†n f”r dem som bo omkring oss. 079:005 Huru l„nge, o HERRE, skall du s† oavl†tligen vredgas, huru l„nge skall din nit„lskan brinna s†som eld? 079:006 Utgjut din f”rt”rnelse ”ver hedningarna, som ej k„nna dig, och ”ver de riken som icke †kalla ditt namn. 079:007 Ty de hava upp„tit Jakob, och hans boning hava de f”r”tt. 079:008 T„nk ej, oss till men, p† f”rf„dernas missg„rningar, l†t din barmh„rtighet snarligen komma oss till m”tes, ty vi „ro i stort el„nde. 079:009 Hj„lp oss, du v†r fr„lsnings Gud, f”r ditt namns „ras skull; r„dda oss och f”rl†t oss v†ra synder f”r ditt namns skull. 079:010 Varf”r skulle hedningarna f† s„ga: ˝Var „r nu deras Gud?˝ L†t det inf”r v†ra ”gon bliva kunnigt p† hedningarna huru du h„mnas dina tj„nares utgjutna blod. 079:011 L†t de f†ngnas klagan komma inf”r ditt ansikte, l†t efter din arms v„ldighet d”dens barn bliva vid liv. 079:012 Och giv v†ra grannar sjufalt tillbaka i deras sk”te den sm„delse varmed de hava sm„dat dig, Herre. 079:013 Men vi som „ro ditt folk och f†r i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja f”rt„lja ditt lov fr†n sl„kte till sl„kte. 080:001 F”r s†ngm„staren, efter ˝Liljor˝; ett vittnesb”rd; av Asaf; en psalm. 080:002 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef s†som din hjord; du som tronar p† keruberna, tr„d fram i glans. 080:003 L†t din makt vakna upp till att g† framf”r Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till v†r fr„lsning. 080:004 Gud, uppr„tta oss, och l†t ditt ansikte lysa, s† att vi varda fr„lsta. 080:005 HERRE Gud Sebaot, huru l„nge skall du vredgas vid ditt folks b”n? 080:006 Du har l†tit dem „ta t†rebr”d och givit dem t†rar att dricka i fullt m†tt. 080:007 Du g”r oss till ett tr„to„mne f”r v†ra grannar, och v†ra fiender bespotta oss. 080:008 Gud Sebaot, uppr„tta oss, och l†t ditt ansikte lysa, s† att vi varda fr„lsta. 080:009 Ett vintr„d flyttade du fr†n Egypten, du f”rjagade hedningarna och planterade det. 080:010 Du r”jde rum f”r det, och det slog r”tter och uppfyllde landet. 080:011 Bergen blevo bet„ckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; 080:012 det utbredde sina revor „nda till havet och sina telningar intill floden. 080:013 Varf”r har du d† brutit ned dess h„gnad, s† att alla v„gfarande riva till sig d„rav? 080:014 Vildsvinet fr†n skogen frossar d„rp†, och djuren p† marken „ta d„rav. 080:015 Gud Sebaot, v„nd †ter, sk†da ned fr†n himmelen och se h„rtill, och l†t dig v†rda om detta vintr„d. 080:016 Skydda tr„det som din h”gra hand har planterat, och den son som du har fostrat †t dig. 080:017 Det „r f”rbr„nt av eld och kringhugget; f”r ditt ansiktes n„pst f”rg†s de. 080:018 H†ll din hand ”ver din h”gra hands man, ”ver den m„nniskoson som du har fostrat †t dig. 080:019 D† skola vi icke vika ifr†n dig; beh†ll oss vid liv, s† skola vi †kalla ditt namn. 080:020 HERRE Gud Sebaot, uppr„tta oss; l†t ditt ansikte lysa, s† att vi varda fr„lsta. 081:001 F”r s†ngm„staren, till Gittˇt; av Asaf. 081:002 H”jen gl„djerop till Gud, v†r starkhet, h”jen jubel till Jakobs Gud. 081:003 St„mmen upp lovs†ng och l†ten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. 081:004 St”ten i basun vid nym†naden, vid fullm†nen, p† v†r h”gtidsdag. 081:005 Ty detta „r en stadga f”r Israel, en Jakobs Guds r„tt. 081:006 Det best„mde han till ett vittnesb”rd i Josef, n„r han drog ut mot Egyptens land. Jag h”r ett tal som „r mig nytt: 081:007 ˝Jag lyfte b”rdan fr†n hans skuldra, hans h„nder blevo fria ifr†n lastkorgen. 081:008 I n”den ropade du, och jag r„ddade dig; jag svarade dig, h”ljd i tord”n, jag pr”vade dig vid Meribas vatten. Sela. 081:009 H”r, mitt folk, och l†t mig varna dig; Israel, o att du ville h”ra mig! 081:010 Hos dig skall icke finnas n†gon annan gud, och du skall ej tillbedja n†gon fr„mmande gud. 081:011 Jag „r HERREN, din Gud, som har f”rt dig upp ur Egyptens land; l†t din mun vitt upp, s† att jag f†r uppfylla den. 081:012 Men mitt folk ville ej h”ra min r”st, och Israel var mig icke till viljes. 081:013 D† l„t jag dem g† i deras hj„rtans h†rdhet, det fingo vandra efter sina egna r†dslag. 081:014 O att mitt folk ville h”ra mig, och att Israel ville vandra p† mina v„gar! 081:015 D† skulle jag snart kuva deras fiender och v„nda min hand mot deras ov„nner. 081:016 De som hata HERREN skulle d† visa honom underd†nighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. 081:017 Och han skulle bespisa det med b„sta vete; ja, med honung ur klippan skulle jag m„tta dig.˝ 082:001 En psalm av Asaf. Gud st†r i gudaf”rsamlingen, mitt ibland gudarna h†ller han dom: 082:002 ˝Huru l„nge skolen I d”ma or„tt och vara partiska f”r de ogudaktiga? Sela. 082:003 Skaffen den arme och faderl”se r„tt, given den betryckte och torftige r„ttvisa. 082:004 Befrien den arme och fattige, r„dden honom fr†n de ogudaktigas hand. 082:005 Men de veta intet och hava intet f”rst†nd, de vandra i m”rker; jordens alla grundvalar vackla. 082:006 Jag har v„l sagt att I „ren gudar och allasammans den H”gstes s”ner; 082:007 men I m†sten dock d”, s†som m„nniskor d”, och falla, likav„l som var furste faller.˝ 082:008 Ja, st† upp, o Gud; h†ll dom ”ver jorden, ty med arvsr„tt r†der du ”ver alla folk. 083:001 En s†ng, en psalm av Asaf. 083:002 Gud, var icke s† tyst, tig icke och var icke s† stilla, o Gud. 083:003 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet. 083:004 Mot ditt folk f”rehava de listiga anslag och r†dsl† mot dem som du beskyddar. 083:005 De s„ga: ˝Kom, l†t oss utrota dem, s† att de ej mer „ro ett folk, och s† att ingen mer t„nker p† Israels namn.˝ 083:006 Ty endr„ktigt r†dsl† dem med varandra, de sluta mot dig ett f”rbund: 083:007 Edoms t„lt och ismaeliterna, Moab och hagariterna, 083:008 Gebal och Ammon och Amalek, filist‚erna tillika med dem som bo i Tyrus; 083:009 Assur har ock slutit sig till dem, han har l†nat sin arm †t Lots barn. Sela. 083:010 G”r med dem s†som du gjorde med Midjan, s†som med Sisera och Jabin vid Kisons b„ck, 083:011 dem som f”rgjordes vid En-Dor och blevo till g”dning †t marken. 083:012 L†t det g† deras „dlingar s†som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar s†som det gick Seba och Salmunna, 083:013 eftersom de s„ga: ˝Guds „ngder vilja vi intaga †t oss.˝ 083:014 Min Gud, l†t dem bliva s†som virvlande l”v, s†som str† f”r vinden. 083:015 Lik en eld som f”rbr„nner skog och lik en l†ga som avsvedjar berg 083:016 f”rf”lje du dem med ditt ov„der, och f”rskr„cke du dem med din storm. 083:017 G”r deras ansikten fulla med skam, s† att de s”ka ditt namn, o HERRE. 083:018 Ja, m† de komma p† skam och f”rskr„ckas till evig tid, m† de f† blygas och f”rg†s. 083:019 Och m† de f”rnimma att du allena b„r namnet ˝HERREN˝, den H”gste ”ver hela jorden. 084:001 F”r s†ngm„staren, till Gittˇt; av Koras s”ner; en psalm. 084:002 Huru ljuvliga „ro icke dina boningar, HERRE Sebaot! 084:003 Min sj„l l„ngtar och tr„ngtar efter HERRENS g†rdar, min sj„l och min kropp jubla mot levande Gud. 084:004 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo †t sig, d„r hon kan l„gga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud. 084:005 Saliga „ro de som bo i ditt hus; de lova dig best„ndigt. Sela. 084:006 Saliga „ro de m„nniskor som i dig hava sin starkhet, de vilkas h†g st†r till dina v„gar. 084:007 N„r de vandra genom T†redalen, g”ra de den rik p† k„llor, och h”stregnet h”ljer den med v„lsignelser. 084:008 De g† fr†n kraft till kraft; s† tr„da de fram inf”r Gud p† Sion. 084:009 HERRE Gud Sebaot, h”r min b”n, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. 084:010 Gud, v†r sk”ld, ser h„rtill, och akta p† din smordes ansikte. 084:011 Ty en dag i dina g†rdar „r b„ttre „n eljest tusen. Jag vill hellre vakta d”rren i min Guds hus „n dv„ljas i de ogudaktigas hyddor. 084:012 Ty HERREN Gud „r sol och sk”ld; HERREN giver n†d och „ra; han v„grar icke dem n†got gott, som vandra i ostrafflighet. 084:013 HERRE Sebaot, salig „r den m„nniska som f”rtr”star p† dig. 085:001 F”r s†ngm„staren; av Koras s”ner; en psalm. 085:002 HERRE, du var f”rr ditt land n†dig, du uppr„ttade †ter Jakobs hus. 085:003 Du f”rl„t ditt folks missg„rning, du ”verskylde all dess synd. Sela. 085:004 Du l„t all din f”rgrymmelse fara och v„nde dig ifr†n din vredes gl”d. 085:005 S† v„nd dig nu †ter till oss, du v†r fr„lsnings Gud, och upph”r med din f”rt”rnelse mot oss. 085:006 Vill du d† vredgas p† oss evinnerligen och l†ta din vrede vara fr†n sl„kte till sl„kte? 085:007 Vill du icke †ter giva oss liv, s† att ditt folk f†r gl„djas i dig? 085:008 HERRE, l†t oss se din n†d, och giv oss din fr„lsning. 085:009 Jag vill h”ra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; m† de blott icke v„nda †ter till d†rskap. 085:010 Ja, hans fr„lsning „r n„ra dem som frukta honom, och s† skall „ra bo i v†rt land. 085:011 Godhet och trofasthet skola d„r m”tas, r„ttf„rdighet och frid kyssas; 085:012 trofasthet skall v„xa upp ur jorden och r„ttf„rdighet blicka ned fr†n himmelen. 085:013 HERREN skall giva oss vad gott „r, och v†rt land skall giva sin gr”da. 085:014 R„ttf„rdighet skall g† framf”r honom, den skall ock stadigt f”lja i hans sp†r. 086:001 En b”n av David. HERRE, b”j till mig ditt ”ra och svara mig, ty jag „r betryckt och fattig. 086:002 Bevara min sj„l, ty jag „r from; du min Gud, fr„ls din tj„nare, som f”rtr”star p† dig. 086:003 Var mig n†dig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig. 086:004 Gl„d din tj„nares sj„l, ty till dig, Herre, upplyfter jag min sj„l. 086:005 Ty du, o Herre, „r god och f”rl†tande och stor i n†d mot alla som †kalla dig. 086:006 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta p† mina b”ners ljud. 086:007 P† min n”ds dag †kallar jag dig, ty du skall svara mig. 086:008 Ingen „r dig lik bland gudarna, Herre, och intet „r s†som dina verk. 086:009 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inf”r dig, Herre, och skola „ra ditt namn. 086:010 Ty du „r stor, och du g”r stora under; du allena „r Gud. 086:011 Visa mig, HERRE, din v„g; jag vill vandra i din sanning. Beh†ll mitt hj„rta vid det ena att jag fruktar ditt namn. 086:012 D† vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hj„rta och „ra ditt namn evinnerligen; 086:013 ty din n†d „r stor ”ver mig, och du r„ddar min sj„l ur d”dsrikets djup. 086:014 Gud, fr„cka m„nniskor hava rest sig upp mot mig, och v†ldsverkarnas hop st†r efter mitt liv; de hava icke dig f”r ”gonen. 086:015 Men du, Herre, „r en barmh„rtig och n†dig Gud, l†ngmodig och stor i mildhet och trofasthet. 086:016 V„nd dig till mig och var mig n†dig, giv †t din tj„nare din makt, och fr„ls din tj„narinnas son. 086:017 G”r ett tecken med mig, s† att det g†r mig v„l; och m† de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hj„lper mig och tr”star mig. 087:001 Av Koras s”ner; en psalm, en s†ng. Den stad han har grundat st†r p† de heliga bergen; 087:002 HERREN „lskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar. 087:003 H„rliga ting „ro talade om dig, du Guds stad. Sela. 087:004 ˝Rahab och Babel skall jag n„mna bland mina bek„nnare; s† ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa „ro f”dda d„r.˝ 087:005 Ja, om Sion skall det s„gas: ˝Den ene som den andre „r f”dd d„rinne.˝ Och han, den H”gste, skall h†lla det vid makt. 087:006 Ja, n„r HERREN tecknar upp folken, d† skall han r„kna s†: ˝Dessa „ro f”dda d„r.˝ Sela. 087:007 Och under s†ng och dans skall man s„ga: ˝Alla mina k„llor „ro i dig.˝ 088:001 En s†ng, en psalm av Koras s”ner; f”r s†ngm„staren, till Mahalat-leann˘t; en s†ng av esraiten Heman. 088:002 HERRE, min fr„lsnings Gud, dag och natt ropar jag inf”r dig. 088:003 L†t min b”n komma inf”r ditt ansikte, b”j ditt ”ra till mitt rop. 088:004 Ty min sj„l „r m„ttad med lidanden, och mitt liv har kommit n„ra d”dsriket. 088:005 Jag „r aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag „r s†som en man utan livskraft. 088:006 Jag „r ”vergiven bland de d”da, lik de slagna som ligga i graven, dem p† vilka du icke mer t„nker, och som „ro avskilda fr†n din hand. 088:007 Ja, du har s„nkt mig ned underst i graven, ned i m”rkret, ned i djupet. 088:008 Den vrede vilar tung p† mig, och alla dina b”ljors svall l†ter du g† ”ver mig. Sela. 088:009 Du har drivit mina f”rtrogna l†ngt bort ifr†n mig; du har gjort mig till en styggelse f”r dem; jag ligger f†ngen och kan icke komma ut. 088:010 Mitt ”ga f”rtvinar av lidande; HERRE, jag †kallar dig dagligen, jag utr„cker mina h„nder till dig. 088:011 G”r du v„l under f”r de d”da, eller kunna skuggorna st† upp och tacka dig? Sela. 088:012 F”rt„ljer man i graven om din n†d, i avgrunden om din trofasthet? 088:013 K„nner man i m”rkret dina under, och din r„ttf„rdighet i gl”mskans land? 088:014 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min b”n dig till m”tes. 088:015 Varf”r f”rkastar du, HERRE, min sj„l, varf”r d”ljer du ditt ansikte f”r mig? 088:016 Betryckt „r jag och d”ende allt ifr†n min ungdom; jag m†ste b„ra dina f”rskr„ckelser, s† att jag „r n„ra att f”rtvivla. 088:017 Din vredes l†gor g† ”ver mig, dina fasor f”rg”ra mig. 088:018 De omgiva mig best„ndigt s†som vatten, de kringr„nna mig allasammans. 088:019 Du har drivit v„n och fr„nde l†ngt bort ifr†n mig; i mina f”rtrognas st„lle har jag nu m”rkret. 089:001 En s†ng av esraiten Etan. 089:002 Jag vill sjunga om HERRENS n†deg„rningar evinnerligen; jag vill l†ta min mun f”rkunna din trofasthet, fr†n sl„kte till sl„kte. 089:003 Ja, jag s„ger: F”r evig tid skall n†d byggas upp; i himmelen, d„r bef„ster du din trofasthet. 089:004 ˝Jag har slutit ett f”rbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tj„nare David: 089:005 'Jag skall bef„sta din s„d f”r evig tid och bygga din tron fr†n sl„kte till sl„kte.'˝ Sela. 089:006 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas f”rsamling din trofasthet. 089:007 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds s”ner kan aktas lik HERREN? 089:008 Ja, Gud „r mycket f”rskr„cklig i de heligas r†d och fruktansv„rd ut”ver alla som „ro omkring honom. 089:009 HERRE, h„rskarornas Gud, vem „r dig lik? Stark „r HERREN; och din trofasthet „r runt omkring dig. 089:010 Du „r den som r†der ”ver havets uppror; n„r dess b”ljor resa sig, stillar du dem. 089:011 Du krossade Rahab, s† att han l†g lik en slagen; med din m„ktiga arm f”rstr”dde du dina fiender. 089:012 Din „r himmelen, din „r ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad d„rp† „r. 089:013 Norr och s”der, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. 089:014 Du har en arm med hj„ltekraft, m„ktig „r din hand, h”g „r din h”gra hand. 089:015 R„ttf„rdighet och r„tt „ro din trons f„ste, n†d och sanning st† inf”r ditt ansikte. 089:016 Saligt „r det folk som vet vad jubel „r, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. 089:017 I ditt namn fr”jda de sig alltid, och genom din r„ttf„rdighet upph”jas de. 089:018 Ty du „r deras starkhet och prydnad, och genom din n†d upph”jer du v†rt horn. 089:019 Ty han som „r v†r sk”ld tillh”r HERREN, v†r konung tillh”r Israels Helige. 089:020 P† den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: ˝Jag har lagt hj„lp i en hj„ltes hans, jag har upph”jt en yngling ur folket. 089:021 Jag har funnit min tj„nare David och smort honom med min helig olja. 089:022 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. 089:023 Ingen fiende skall of”rt„nkt komma ”ver honom, och ingen or„ttf„rdig skall f”rtrycka honom; 089:024 nej, jag skall krossa hans ov„nner framf”r honom, och jag skall hems”ka dem som hata honom. 089:025 Min trofasthet och min n†d skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upph”jt. 089:026 Jag skall l„gga havet under hans hand och str”mmarna under hans h”gra hand. 089:027 Han skall kalla mig s†: 'Du min fader, min Gud och min fr„lsnings klippa.' 089:028 Ja, jag skall g”ra honom till den f”rstf”dde, till den h”gste bland konungarna p† jorden. 089:029 Jag skall bevara min n†d †t honom evinnerligen, och mitt f”rbund med honom skall f”rbliva fast. 089:030 Jag skall l†ta hans s„d best† till evig tid, och hans tron, s† l„nge himmelen varar. 089:031 Om hans barn ”vergiva min lag och icke vandra efter mina r„tter, 089:032 om de bryta mot mina stadgar och icke h†lla mina bud, 089:033 d† skall jag v„l hems”ka deras ”vertr„delse med ris och deras missg„rning med pl†gor, 089:034 men min n†d skall jag ej taga ifr†n honom, och jag skall icke svika i trofasthet. 089:035 Jag skall icke bryta mitt f”rbund, och vad mina l„ppar hava talat skall jag ej f”r„ndra. 089:036 En g†ng har jag svurit det vid min helighet, och mitt l”fte till David skall jag icke bryta. 089:037 Hans s„d skall f”rbliva evinnerligen och hans tron inf”r mig s† l„nge som solen; 089:038 s†som m†nen skall den best† evinnerligen. Och trofast „r vittnet i skyn.˝ Sela. 089:039 Men nu har du f”rkastat och f”rskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. 089:040 Du har uppl”st f”rbundet med din tj„nare, du har osk„rat hans krona och kastat den ned till jorden. 089:041 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans f„sten till spillror. 089:042 Alla som g† v„gen fram plundra honom, han har blivit till sm„lek f”r sina grannar. 089:043 Du har upph”jt hans ov„nners h”gra hand och berett alla hans fiender gl„dje. 089:044 Ja, du har l†tit hans sv„rdsegg vika tillbaka och icke h†llit honom uppe i striden. 089:045 Du har gjort slut p† hans glans och slagit hans tron till jorden. 089:046 Du har f”rkortat hans ungdoms dagar, du har h”ljt honom med skam. Sela. 089:047 Huru l„nge, o HERRE, skall du s† alldeles f”rd”lja dig? Huru l„nge skall din vrede brinna s†som eld? 089:048 T„nk p† huru kort mitt liv varar, och huru f”rg„ngliga du har skapat alla m„nniskors barn. 089:049 Ty vilken „r den man som f†r leva och undg†r att se d”den? Vem r„ddar din sj„l fr†n d”dsrikets v†ld? Sela. 089:050 Herre, var „ro din forna n†deg„rningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. 089:051 T„nk, Herre, p† dina tj„nares sm„lek, p† vad jag m†ste f”rdraga av alla de m†nga folken; 089:052 t„nk p† huru dina fiender sm„da, o HERRE, huru de sm„da din smordes fotsp†r. ---- 089:053 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fj„rde boken 090:001 En b”n av gudsmannen Mose. Herre, du har varit v†r tillflykt fr†n sl„kte till sl„kte. 090:002 F”rr„n bergen blevo till och du frambragte jorden och v„rlden, ja, fr†n evighet till evighet „r du, o Gud. 090:003 Du l†ter m„nniskorna v„nda †ter till stoft, du s„ger: ˝V„nden †ter, I m„nniskors barn.˝ 090:004 Ty tusen †r „ro i dina ”gon s†som den dag som f”rgick i g†r; ja, de „ro s†som en nattv„kt. 090:005 Du sk”ljer dem bort; de „ro s†som en s”mn. Om morgonen likna de gr„set som frodas; 090:006 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och f”rvissnar. 090:007 Ty vi f”rg†s genom din vrede, och genom din f”rt”rnelse ryckas vi pl”tsligt bort. 090:008 Du st„ller v†ra missg„rningar inf”r dig, v†ra f”rborgade synder i ditt ansiktes ljus. 090:009 Ja, alla v†ra dagar f”rsvinna genom din f”rgrymmelse, vi lykta v†ra †r s†som en suck. 090:010 V†rt liv varar sjuttio †r eller †ttio †r, om det bliver l†ngt; och n„r det „r som b„st, „r det m”da och f†f„nglighet, ty det g†r snart f”rbi, likasom fl”ge vi bort. 090:011 Vem besinnar din vredes makt och din f”rgrymmelse, s† att han fruktar dig? 090:012 L„r oss bet„nka huru f† v†ra dagar „ro, f”r att vi m† undf† visa hj„rtan. 090:013 HERRE, v„nd †ter. Huru l„nge dr”jer du? F”rbarma dig ”ver dina tj„nare. 090:014 M„tta oss med din n†d, n„r morgonen gryr, s† att vi f† jubla och vara glada i alla v†ra livsdagar. 090:015 Giv oss gl„dje s† m†nga dagar som du har pl†gat oss, s† m†nga †r som vi hava lidit olycka. 090:016 L†t dina g„rningar uppenbaras f”r dina tj„nare och din h„rlighet ”ver deras barn. 090:017 Och HERRENS, v†r Guds, ljuvlighet komme ”ver oss. M† du fr„mja f”r oss v†ra h„nders verk; ja, v†ra h„nders verk fr„mje du. 091:001 Den som sitter under den H”gstes besk„rm och vilar under den Allsm„ktiges skugga, 091:002 han s„ger: ˝I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, p† vilken jag f”rtr”star.˝ 091:003 Ja, han skall r„dda dig ifr†n f†gelf„ngarens snara och ifr†n pesten, som f”rd„rvar. 091:004 Med sina fj„drar skall han bet„cka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet „r sk”ld och sk„rm. 091:005 Du skall icke beh”va frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, 091:006 icke pesten, som g†r fram i m”rkret, eller farsoten, som ”del„gger vid middagens ljus. 091:007 Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din h”gra sida, s† skall det dock icke drabba dig. 091:008 Dina ”gon skola blott sk†da d„rp† med lust, och du skall se de ogudaktigas l”n. 091:009 Ty du har sagt: ˝Du, HERRE, „r mitt skygd˝, och du har gjort den H”gste till din tillflykt. 091:010 Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen pl†ga skall nalkas din hydda. 091:011 Ty han skall giva sina „nglar befallning om dig, att de skola bevara dig p† alla dina v„gar. 091:012 De skola b„ra dig p† h„nderna, s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten. 091:013 ™ver lejon och huggormar skall du g† fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar. 091:014 ˝Han h†ller sig intill mig, d„rf”r skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, d„rf”r att han k„nner mitt namn. 091:015 Han †kallar mig, och jag skall svara honom; jag „r med honom i n”den, jag skall r„dda honom och l†ta honom komma till „ra. 091:016 Jag skall m„tta honom med l†ngt liv och l†ta honom se min fr„lsning.˝ 092:001 En psalm, en s†ng f”r sabbatsdagen. 092:002 Det „r gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den H”gste, 092:003 att om morgonen f”rkunna din n†d, och n„r natten har kommit din trofasthet, 092:004 med tiostr„ngat instrument och psaltare, med spel p† harpa. 092:005 Ty du gl„der mig, HERRE, med dina g„rningar; jag vill jubla ”ver dina h„nders verk. 092:006 Huru stora „ro icke dina verk, o HERRE! Ja, ”verm†ttan djupa „ro dina tankar. 092:007 En of”rnuftig man besinnar det ej, och en d†re f”rst†r icke s†dant. 092:008 Om ock de ogudaktiga gr”nska s†som gr„s och og„rningsm„nnen blomstra allasammans, s† sker det till f”rd„rv f”r evig tid. 092:009 Men du, HERRE, „r h”g evinnerligen. 092:010 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender f”rg†s, alla og„rningsm„nnen bliva f”rstr”dda. 092:011 Men mitt horn g”r du h”gt s†som vildoxens; jag varder ”vergjuten med frisk olja. 092:012 Och med lust f†r mitt ”ga sk†da p† mina f”rf”ljare och mina ”ron h”ra om de onda som resa sig upp mot mig. 092:013 Den r„ttf„rdige gr”nskar s†som ett palmtr„d, s†som en ceder p† Libanon v„xer han till. 092:014 Ja, s†dana „ro planterade i HERRENS hus; de gr”nska i v†r Guds g†rdar. 092:015 Žnnu n„r de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och gr”nska; 092:016 s† f”r att de skola f”rkunna att HERREN „r r„ttf„rdig, min klippa, han i vilken or„tt icke finnes. 093:001 HERREN „r min konung! Han har kl„tt sig i h„rlighet. HERREN har kl„tt sig, omgjordat sig med makt; d„rf”r st†r jordkretsen fast och vacklar icke. 093:002 Din tron st†r fast ifr†n fordom tid, du „r fr†n evighet. 093:003 HERRE, str”mmarna hava upph„vt, str”mmarna hava upph„vt sin r”st, ja, str”mmarna upph„va sitt d†n. 093:004 Men v„ldig „r HERREN i h”jden, mer „n bruset av stora vatten, v„ldiga vatten, havets br„nningar. 093:005 Dina vittnesb”rd „ro fasta alltigenom; helighet h”ves ditt hus, HERRE, evinnerligen. 094:001 Du h„mndens Gud, o HERRE, du h„mndens Gud, tr„d fram i glans. 094:002 Res dig, du jordens domare, vederg„ll de h”gmodiga vad de hava gjort. 094:003 Huru l„nge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru l„nge skola de ogudaktiga triumfera? 094:004 Deras mun fl”dar ”ver av fr„ckt tal; de f”rh„va sig, alla og„rningsm„nnen. 094:005 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel f”rtrycka de. 094:006 Žnkor och fr„mlingar dr„pa de, och faderl”sa m”rda de. 094:007 Och de s„ga: ˝HERREN ser det icke, Jakobs Gud m„rker det icke.˝ 094:008 M„rken sj„lva, I of”rnuftiga bland folket; I d†rar, n„r kommen I till f”rst†nd? 094:009 Den som har planterat ”rat, skulle han icke h”ra? Den som har danat ”gat, skulle han icke se? 094:010 Den som h†ller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som l„r m„nniskorna f”rst†nd? 094:011 HERREN k„nner m„nniskornas tankar, han vet att de sj„lva „ro f†f„nglighet. 094:012 S„ll „r den man som du, HERRE, undervisar, och som du l„r genom din lag, 094:013 f”r att skaffa honom ro f”r olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder gr„vd. 094:014 Ty HERREN f”rskjuter icke sitt folk, och sin arvedel ”vergiver han icke. 094:015 Nej, r„ttf„rdighet skall †ter g„lla i r„tten, och alla r„ttsinniga skola h†lla sig d„rtill. 094:016 Vem st†r upp till att f”rsvara mig mot de onda, vem bist†r mig mot og„rningsm„nnen? 094:017 Om HERREN icke vore min hj„lp, s† bodde min sj„l snart i det tysta. 094:018 N„r jag t„nkte: ˝Min fot vacklar˝, d† st”dde mig din n†r, o HERRE: 094:019 N„r jag hade mycket bekymmer i mitt hj„rta, d† gladde din tr”st min sj„l. 094:020 Kan f”rd„rvets domars„te hava gemenskap med dig, det s„te d„r man ”ver v†ld i lagens namn, 094:021 d„r de tr„nga den r„ttf„rdiges sj„l och f”rd”ma oskyldigt blod? 094:022 Men HERREN bliver f”r mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. 094:023 Och han l†ter deras f”rd„rv v„nda tillbaka ”ver dem och f”rg”r dem f”r deras ondskas skull. Ja, HERREN, v†r Gud, f”rg”r dem. 095:001 Kommen, l†tom oss h”ja gl„djerop till HERREN, jubel till v†r fr„lsnings klippa. 095:002 L†tom oss tr„da fram f”r hans ansikte med tacks„gelse och h”ja jubel till honom med lovs†nger. 095:003 Ty HERREN „r en stor Gud, en stor konung ”ver alla gudar. 095:004 Han har jordens djup i sin hand, och bergens h”jder „ro hans; 095:005 hans „r havet, ty han har gjort det, och hans h„nder hava danat det torra. 095:006 Kommen, l†tom oss tillbedja och nedfalla, l†tom oss kn„b”ja f”r HERREN, v†r skapare. 095:007 Ty han „r v†r Gud, och vi „ro det folk som han har till sin hjord, vi „ro f†r som st† under hans v†rd. 095:008 O att I villen i dag h”ra hans r”st! F”rh„rden icke edra hj„rtan s†som i Meriba, s†som p† Massas dag i ”knen, 095:009 d„r edra f„der frestade mig, d„r de pr”vade mig, fast„n de hade sett mina verk. 095:010 I fyrtio †r var det sl„ktet mig till leda, och jag sade: ˝De „ro ett folk som far vilse med sitt hj„rta, och de vilja icke veta av mina v„gar.˝ 095:011 S† svor jag d† i min vrede: ˝De skola icke komma in i min vila.˝ 096:001 Sjungen till HERRENS „ra en ny s†ng, sjungen till HERRENS „ra, alla l„nder. 096:002 Sjungen till HERRENS „ra, loven hans namn. B†den gl„dje var dag, f”rkunnen hans fr„lsning. 096:003 F”rt„ljen bland hedningarna hans „ra, bland alla folk hans under. 096:004 Ty stor „r HERREN och h”gt lovad, fruktansv„rd „r han mer „n alla gudar. 096:005 Ty folkens alla gudar „ro avgudar, men HERREN „r den som har gjort himmelen. 096:006 Majest„t och h„rlighet „ro inf”r hans ansikte, makt och glans i hans helgedom. 096:007 Given †t HERREN, I folkens sl„kter, given †t HERREN „ra och makt; 096:008 given †t HERREN hans namns „ra, b„ren fram sk„nker, och kommen i hans g†rdar. 096:009 Tillbedjen HERREN i helig skrud, b„ven f”r hans ansikte, alla l„nder. 096:010 S„gen bland hedningarna: ˝HERREN „r nu konung! D„rf”r st†r jordkretsen fast och vacklar icke; han d”mer folken med r„ttvisa.˝ 096:011 Himmelen vare glad, och jorden fr”jde sig; havet bruse och allt vad d„ri „r. 096:012 Marken gl„dje sig och allt som „r d„rp†, ja, d† juble alla skogens tr„d. 096:013 inf”r HERREN, ty han kommer, ty han kommer f”r att d”ma jorden. Han skall d”ma jordens krets med r„ttf„rdighet och folken med sin trofasthet. 097:001 HERREN „r nu konung! D„rf”r fr”jde sig jorden; havsl„nderna gl„dje sig, s† m†nga som de „ro. 097:002 Moln och t”cken omgiva honom, r„ttf„rdighet och r„tt „ro hans trons f„ste. 097:003 Eld g†r framf”r honom och f”rbr„nner hans ov„nner runt omkring. 097:004 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och b„var. 097:005 Bergen sm„lta s†som vax f”r HERREN, f”r hela jordens Herre. 097:006 Himlarna f”rkunna hans r„ttf„rdighet, och alla folk se hans „ra. 097:007 Alla de skola komma p† skam, som dyrka bel„ten, de som ber”mma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom. 097:008 Sion h”r det och gl„der sig, och Juda d”ttrar fr”jda sig f”r dina domars skull, HERRE. 097:009 Ty du, HERRE, „r den H”gste ”ver hela jorden; du „r h”gt upph”jd ”ver alla gudar. 097:010 I som „lsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas sj„lar, ur de ogudaktigas hand r„ddar han dem. 097:011 Ljus „r uts†tt f”r den r„ttf„rdige och gl„dje f”r de r„ttsinniga. 097:012 Gl„djens, I r„ttf„rdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn. 098:001 En psalm. Sjungen till HERREN „ra en ny s†ng, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin h”gra hand och med sin v„ldiga arm. 098:002 HERREN har l†tit sin fr„lsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin r„ttf„rdighet f”r hedningarnas ”gon. 098:003 Han har t„nkt p† sin n†d och trofasthet mot Israels hus; alla jordens „ndar hava sett huru v†r Gud fr„lsar. 098:004 H”jen jubel till HERREN, alla l„nder; bristen ut i gl„djerop och lovsjungen. 098:005 Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovs†ngs ljud. 098:006 H”jen jubel med trumpeter och med basuners ljud inf”r HERREN, konungen. 098:007 Havet bruse och allt vad d„ri „r, jordens krets och de som bo d„rp†. 098:008 Str”mmarna klappe i h„nderna, bergen juble med varandra, 098:009 inf”r HERREN, ty han kommer f”r att d”ma jorden. Han skall d”ma jordens krets med r„ttf„rdighet och folken med r„ttvisa. 099:001 HERREN „r nu konung! D„rf”r darra folken. Han som tronar p† keruberna! D„rf”r sk„lver jorden. 099:002 HERREN „r stor i Sion, och upph”jd „r han ”ver alla folk. 099:003 D„rf”r prisar man ditt namn, det stora och fruktansv„rda. Helig „r han. 099:004 Och konungen i sin makt „lskar vad r„tt „r. Ja, du h†ller r„ttvisa vid makt, r„tt och r„ttf„rdighet ”var du i Jakob. 099:005 Upph”jen HERREN, v†r Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig „r han. 099:006 Mose och Aron voro bland hans pr„ster, och Samuel bland dem som †kallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem. 099:007 I molnstoden talade han d† till dem; de h”llo hans vittnesb”rd och den lag som han gav dem. 099:008 Ja, HERRE, v†r Gud, du svarade dem; du var mot dem en f”rl†tande Gud -- och en h„mnare ”ver deras g„rningar. 099:009 Upph”jen HERREN, v†r Gud, och tillbedjen inf”r hans heliga berg. Ty helig „r HERREN, v†r Gud. 100:001 En tacks„gelsepsalm. H”jen jubel till HERREN, alla l„nder. 100:002 Tj„nen HERREN med gl„dje, kommen inf”r hans ansikte med fr”jderop. 100:003 F”rnimmen att HERREN „r Gud. Han har gjort oss, och icke vi sj„lva, till sitt folk och till f†r i sin hjord. 100:004 G†n in i hans portar med tacks„gelse, i hans g†rdar med lov; tacken honom, loven hans namn. 100:005 Ty HERREN „r god, hans n†d varar evinnerligen och hans trofasthet fr†n sl„kte till sl„kte. 101:001 Av David; en psalm. Om n†d och r„tt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovs„ga. 101:002 Jag vill akta p† ostrafflighetens v„g -- n„r kommer du till mig? Jag vill f”ra en ostrafflig vandel, d„r jag bor i mitt hus. 101:003 Jag v„nder mitt ”ga ej till det som f”rd„rvligt „r. Att ”va or„ttf„rdighet hatar jag; s†dant skall ej l†da vid mig. 101:004 Ett vr†ngt hj„rta vare fj„rran ifr†n mig; vad ont „r vill jag ej veta av. 101:005 Den som i hemlighet f”rtalar sin n„sta, honom vill jag f”rg”ra; den som har stolta ”gon och h”gmodigt hj„rta, honom lider jag icke. 101:006 Mina ”gon se efter de trogna i landet, f”r att de m† bo hos mig; den som vandrar p† ostrafflighetens v„g, han f†r vara min tj„nare. 101:007 Den f†r icke bo i mitt hus, som ”var svek; den som talar l”gn skall ej best† inf”r mina ”gon. 101:008 Morgon efter morgon skall jag f”rg”ra alla ogudaktiga i landet och utrota alla og„rningsm„n ur HERRENS stad. 102:001 B”n av en betryckt, n„r han f”rsm„ktar och utgjuter sitt bekymmer inf”r HERREN. 102:002 HERRE, h”r min b”n, och l†t mitt rop komma inf”r dig. 102:003 D”lj icke ditt ansikte f”r mig, n„r jag „r i n”d. B”j ditt ”ra till mig; n„r jag ropar, s† skynda att svara mig. 102:004 Ty mina dagar hava f”rsvunnit s†som r”k, benen i min kropp „ro f”rtorkade s†som av eld. 102:005 Mitt hj„rta „r f”rbr„nt s†som gr„s och f”rvissnat; ty jag f”rg„ter att „ta mitt br”d. 102:006 F”r min h”gljudda suckans skull tr„nga benen i min kropp ut till huden. 102:007 Jag „r lik en pelikan i ”knen, jag „r s†som en uggla bland ruiner. 102:008 Jag f†r ingen s”mn och har blivit lik en ensam f†gel p† taket. 102:009 Hela dagen sm„da mig mina fiender; de som rasa mot mig f”rbanna med mitt namn. 102:010 Ty jag „ter aska s†som br”d och blandar min dryck med gr†t, 102:011 f”r din vredes och f”rt”rnelses skull, d„rf”r att du har gripit mig och kastat mig bort. 102:012 Mina dagar „ro s†som skuggan, n„r den f”rl„nges, och jag sj„lv f”rvissnar s†som gr„s. 102:013 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din †minnelse varar fr†n sl„kte till sl„kte. 102:014 Du skall st† upp och f”rbarma dig ”ver Sion; se, det „r tid att du bevisar det n†d; ja, stunden har kommit. 102:015 Ty dina tj„nare hava dess stenar k„ra och ”mka sig ”ver dess grus. 102:016 D† skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din h„rlighet, 102:017 n„r en g†ng HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin h„rlighet; 102:018 n„r han har v„nt sig till de utblottades b”n och upph”rt att f”rakta deras b”n. 102:019 Det skall tecknas upp f”r ett kommande sl„kte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN, 102:020 att han har blickat ned fr†n sin heliga h”jd, att HERREN har sk†dat fr†n himmelen ned till jorden, 102:021 f”r att h”ra den f†ngnes klagan, f”r att befria d”dens barn, 102:022 p† det att man i Sion m† f”rkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, 102:023 n„r alla folk f”rsamlas, och alla riken, f”r att tj„na HERREN. 102:024 Han har p† v„gen nedb”jt min kraft, han har f”rkortat mina dagar. 102:025 Jag s„ger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens †r vara fr†n sl„kte till sl„kte. 102:026 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna „ro dina h„nder verk: 102:027 de skola f”rg†s, men du f”rbliver, de skola alla n”tas ut s†som en kl„dnad; du skall f”rvanda dem s†som man byter om sin dr„kt, och de fara h„n. 102:028 Men du „r densamme, och dina †r skola icke hava n†gon „nde. 102:029 Dina tj„nares barn skola f† bo i landet, och deras avkomma skall best† inf”r dig. 103:001 Av David. Lova HERREN, min sj„l, och allt det i mig „r hans heliga namn. 103:002 Lova HERREN, min sj„l, och f”rg„t icke vad gott han har gjort, 103:003 han som f”rl†ter dig alla dina missg„rningar och helar alla dina brister, 103:004 han som f”rlossar ditt liv fr†n graven och kr”ner dig med n†d och barmh„rtighet, 103:005 han som m„ttar ditt beg„r med sitt goda, s† att du bliver ung p† nytt s†som en ”rn. 103:006 HERREN g”r r„ttf„rdighetens verk och skaffar r„tt †t alla f”rtryckta. 103:007 Han l„t Mose se sina v„gar, Israels barn sina g„rningar. 103:008 Barmh„rtig och n†dig „r HERREN, l†ngmodig och stor i mildhet. 103:009 Han g†r icke st„ndigt till r„tta och beh†ller ej vrede evinnerligen. 103:010 Han handlar icke med oss efter v†ra synder och vederg„ller oss icke efter v†ra missg„rningar. 103:011 Ty s† h”g som himmelen „r ”ver jorden, s† v„ldig „r hans n†d ”ver dem som frukta honom. 103:012 S† l†ngt som ”ster „r fr†n v„ster l†ter han v†ra ”vertr„delser vara fr†n oss. 103:013 S†som en fader f”rbarmar sig ”ver barnen, s† f”rbarmar sig HERREN ”ver dem som frukta honom. 103:014 Ty han vet vad f”r ett verk vi „ro, han t„nker d„rp† att vi „ro stoft. 103:015 En m„nniskas dagar „ro s†som gr„set, hon blomstrar s†som ett blomster p† marken. 103:016 N„r vinden g†r d„r”ver, d† „r det icke mer, och dess plats vet icke mer d„rav. 103:017 Men HERRENS n†d varar fr†n evighet till evighet ”ver dem som frukta honom, och hans r„ttf„rdighet intill barnbarn, 103:018 n„r man h†ller hans f”rbund och t„nker p† hans befallningar och g”r efter dem. 103:019 HERREN har st„llt sin tron i himmelen, och hans konungav„lde omfattar allt. 103:020 Loven HERREN, I hans „nglar, I starke hj„ltar, som utr„tten hans befallning, s† snart I h”ren ljudet av hans befallning. 103:021 Loven HERREN, I alla hans h„rskaror, I hans tj„nare, som utr„tten hans vilja. 103:022 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herrad”me „r. Min sj„l, lova HERREN. 104:001 Lova HERREN, min sj„l. HERRE, min Gud, du „r h”g och stor, i majest„t och h„rlighet „r du kl„dd. 104:002 Du h”ljer dig i ljus s†som i en mantel, du sp„nner ut himmelen s†som ett t„lt; 104:003 du timrar p† vattnen dina salar, molnen g”r du till din vagn, och du far fram p† vindens vingar. 104:004 Du g”r vindar till dina s„ndebud, eldsl†gor till dina tj„nare. 104:005 Du grundade jorden p† hennes f„sten, s† att hon icke vacklar till evig tid. 104:006 Med djupet bet„ckte du henne s†som med en kl„dnad; upp”ver bergen stodo vattnen. 104:007 Men f”r din n„pst flydde de; f”r ljudet av ditt dunder hastade de undan. 104:008 Berg h”jde sig, och dalar s„nkte sig, p† den plats som du hade best„mt f”r dem. 104:009 En gr„ns satte du, som vattnen ej fingo ”verskrida, s† att de icke †ter skulle bet„cka jorden. 104:010 Du l„t k„llor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin v„g. 104:011 De vattna alla markens djur, vild†snorna sl„cka i dem sin t”rst. 104:012 Vid dem bo himmelens f†glar, fr†n tr„dens grenar h”ja de sin r”st. 104:013 Du vattnar bergen fr†n dina salar, jorden m„ttas av den frukt du skapar. 104:014 Du l†ter gr„s skjuta upp f”r djuren och ”rter till m„nniskans tj„nst. S† framalstrar du br”d ur jorden 104:015 och vin, som gl„der m„nniskans hj„rta; s† g”r du hennes ansikte gl„nsande av olja, och br”det styrker m„nniskans hj„rta. 104:016 HERRENS tr„d varda ock m„ttade, Libanons cedrar, som han har planterat; 104:017 f†glarna bygga d„r sina n„sten, h„gern g”r sitt bo i cypresserna. 104:018 Stenbockarna hava f†tt de h”ga bergen, klyftorna „r klippdassarnas tillflykt. 104:019 Du gjorde m†nen till att best„mma tiderna; solen vet stunden d† den skall g† ned. 104:020 Du s„nder m”rker, och det bliver natt; d† komma alla skogens djur i r”relse, 104:021 de unga lejonen ryta efter rov och beg„ra sin f”da av Gud. 104:022 Solen g†r upp; d† draga de sig tillbaka och l„gga sig ned i sina kulor. 104:023 M„nniskan g†r d† ut till sin g„rning och till sitt arbete intill aftonen. 104:024 Huru m†ngfaldiga „ro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden „r full av vad du har skapat. 104:025 Se ock havet, det stora ock vida: ett tall”st vimmel r”r sig d„ri, djur b†de stora och sm†. 104:026 D„r g† skeppen sin v„g fram, Leviatan, som du har skapat att leka d„ri. 104:027 Alla v„nta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i r„tt tid. 104:028 Du giver dem, d† samla de in; du uppl†ter din hand, d† varda de m„ttade med goda h†vor. 104:029 Du f”rd”ljer ditt ansikte, d† f”rskr„ckas de; du tager bort deras ande, d† f”rg†s de och v„nda †ter till sitt stoft igen. 104:030 Du s„nder ut din ande, d† varda de skapade, och du f”rnyar jordens anlete. 104:031 HERRENS „ra f”rblive evinnerligen; m† HERREN gl„dja sig ”ver sina verk, 104:032 han som sk†dar p† jorden, och hon b„var, han som r”r vid bergen, och de ryka. 104:033 Jag vill sjunga till HERRENS „ra, s† l„nge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, s† l„nge jag „r till. 104:034 Mitt tal behage honom v„l; m† jag sj„lv f† gl„dja mig i HERREN. 104:035 Men m† syndare f”rsvinna ifr†n jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min sj„l Halleluja! 105:001 Tacken HERREN, †kallen hans namn, g”ren hans g„rningar kunniga bland folken. 105:002 Sjungen till hans „ra, lovs„gen honom, talen om alla hans under. 105:003 Ber”mmen eder av hans heliga namn; gl„dje sig av hj„rtat de som s”ka HERREN. 105:004 Fr†gen efter HERREN och hans makt, s”ken hans ansikte best„ndigt. 105:005 T„nken p† de underbara verk som han har gjort, p† hans under och hans muns domar, 105:006 I Abrahams, hans tj„nares, s„d, I Jakobs barn, hans utvalda. 105:007 Han „r HERREN, v†r Gud; ”ver hela jorden g† hans domar. 105:008 Han t„nker evinnerligen p† sitt f”rbund, intill tusen sl„kten p† vad han har stadgat, 105:009 p† det f”rbund han sl”t med Abraham och p† sin ed till Isak. 105:010 Han fastst„llde det f”r Jakob till en stadga, f”r Israel till ett evigt f”rbund; 105:011 han sade: ˝Źt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.˝ 105:012 D† voro de „nnu en liten hop, de voro ringa och fr„mlingar d„rinne. 105:013 Och de vandrade †stad ifr†n folk till folk, ifr†n ett rike bort till ett annat. 105:014 Han tillstadde ingen att g”ra dem skada, han straffade konungar f”r deras skull: 105:015 ˝Kommen icke vid mina smorda, och g”ren ej mina profeter n†got ont.˝ 105:016 Och n„r han bj”d hungersn”d komma ”ver landet och f”rd„rvade allt deras livsuppeh„lle, 105:017 d† s„nde han †stad en man framf”r dem: Josef blev s†ld till tr„l. 105:018 Man slog hans f”tter i bojor, i j„rn fick han ligga fj„ttrad, 105:019 till den tid d† hans ord uppfylldes, d† HERRENS tal bevisade hans oskuld. 105:020 D† s„nde konungen och l„t sl„ppa honom l”s, folkens beh„rskare gav honom fri. 105:021 Han satte honom till herre ”ver sitt hus, till att r†da ”ver all hans egendom; 105:022 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och l„ra hans „ldste vishet. 105:023 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en g„st i Hams land. 105:024 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och m„ktigare „n dess ov„nner voro, 105:025 de vilkas hj„rtan han v„nde till att hata hans folk, till att l„gga onda r†d mot hans tj„nare. 105:026 Han s„nde Mose, sin tj„nare, och Aron, som han hade utvalt. 105:027 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land. 105:028 Han s„nde m”rker och l„t allt bliva m”rkt; och de stodo icke emot hans ord. 105:029 Han f”rvandlade deras vatten till blod och l„t s† deras fiskar d”. 105:030 Deras land kom att vimla av paddor, „nda in i deras konungars kamrar. 105:031 Han bj”d, och flugsv„rmar kommo, mygg i hela deras land. 105:032 Han gav dem hagel f”r regn, eldsl†gor s„nde han i deras land. 105:033 Och han slog deras vintr„d och fikontr„d och br”t s”nder tr„den i deras land. 105:034 Han bj”d, och gr„shoppor kommo, och gr„smaskar i tall”s m„ngd. 105:035 De †to upp alla ”rter i deras land, de †to upp frukten p† deras mark. 105:036 Och han slog allt f”rstf”tt i deras land, f”rstlingen av all deras kraft. 105:037 S† f”rde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade. 105:038 Egyptierna gladde sig, n„r de drogo ut; ty f”rskr„ckelse f”r Israel hade fallit ”ver dem. 105:039 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld f”r att lysa om natten. 105:040 De beg„rde, d† l„t han vaktlar komma, och med br”d fr†n himmelen m„ttade han dem. 105:041 Han ”ppnade klippan, och vatten fl”dade; det gick genom ”knen s†som en str”m. 105:042 Ty han t„nkte p† sitt heliga ord, p† sin tj„nare Abraham. 105:043 S† f”rde han ut sitt folk med fr”jd, med jubel dem som han hade utvalt. 105:044 Han gav †t dem hedningarnas l„nder, och folkens f”rv„rv fingo de till besittning, 105:045 f”r att de skulle h†lla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja! 106:001 Halleluja! Tacken HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen. 106:002 Vem kan uttala HERRENS v„ldiga g„rningar och f”rkunna allt hans lov? 106:003 Saliga „ro de som akta p† vad r„tt „r, de som alltid ”va r„ttf„rdighet. 106:004 T„nk p† mig, HERRE, efter din n†d mot ditt folk, bes”k mig med din fr„lsning, 106:005 s† att jag med lust f†r se dina utvaldas lycka, gl„dja mig med ditt folks gl„dje, ber”mma mig med din arvedel. 106:006 Vi hava syndat likasom v†ra f„der, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga. 106:007 V†ra f„der i Egypten aktade icke p† dina under; de t„nkte icke p† dina m†nga n†deg„rningar, utan voro genstr„viga vid havet, invid R”da havet. 106:008 Men han fr„lste dem f”r sitt namns skull, f”r att g”ra sin makt kunnig. 106:009 Han n„pste R”da havet, s† att det blev torrt, och f”rde dem genom djupen s†som genom en ”ken. 106:010 Han fr„lste dem fr†n deras motst†ndares hand och f”rlossade dem ifr†n fiendens hand. 106:011 Vattnet ”vert„ckte deras ov„nner; icke en enda av dem blev kvar. 106:012 D† trodde de p† hans ord, d† sj”ngo de hans lov. 106:013 Men snart gl”mde de hans g„rningar, de f”rbidade icke hans r†d. 106:014 De grepos av lystnad i ”knen och frestade Gud i ”demarken. 106:015 D† gav han dem vad de beg„rde, men s„nde t„rande sjukdom ”ver dem. 106:016 Och de uppt„ndes av avund mot Mose i l„gret, mot Aron, HERRENS helige. 106:017 Men jorden ”ppnade sig och uppslukade Datan och ”vert„ckte Abirams hop. 106:018 Och eld begynte brinna i deras hop, en l†ga br„nde upp de ogudaktiga. 106:019 De gjorde en kalv vid Horeb och tillb†do ett gjutet bel„te; 106:020 sin „ra bytte de bort mot bilden av en oxe, som „ter gr„s. 106:021 De gl”mde Gud, sin fr„lsare, som hade gjort s† stora ting i Egypten, 106:022 s† underbara verk i Hams land, s† fruktansv„rda g„rningar vid R”da havet. 106:023 D† hotade han att f”rg”ra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, tr„dde fram s†som medlare inf”r honom till att avv„nda hans vrede, s† att den icke skulle f”rd„rva. 106:024 De f”raktade det ljuvliga landet och trodde icke p† hans ord. 106:025 De knorrade i sina t„lt och lyssnade icke till HERRENS r”st. 106:026 D† lyfte han upp sin hand mot dem och svor att sl† ned dem i ”knen, 106:027 att sl† ned deras barn ibland hedningarna och f”rstr” dem i l„nderna. 106:028 Och de sl”to sig till Baal-Peor och †to det som var offrat †t d”da. 106:029 De f”rt”rnade Gud med sina g„rningar, och en hems”kelse br”t in ”ver dem. 106:030 Men Pinehas tr„dde fram och skipade r„tt, och s† upph”rde hems”kelsen; 106:031 det vart honom r„knat till r„ttf„rdighet fr†n sl„kte till sl„kte, f”r evig tid. 106:032 De f”rt”rnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa f”r deras skull. 106:033 Ty de voro genstr„viga mot hans Ande, och han talade obet„nksamt med sina l„ppar. 106:034 De f”rgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, 106:035 utan beblandade sig med hedningarna och l„rde sig deras g„rningar. 106:036 De tj„nade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. 106:037 Och de offrade sina s”ner och d”ttrar till offer †t onda andar. 106:038 Ja, de utg”to oskyldigt blod, sina s”ners och d”ttrars blod och offrade dessa †t Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder. 106:039 S† blevo de orena genom sina g„rningar och betedde sig trol”st i sina verk. 106:040 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse. 106:041 Och han gav dem i hedningars hand, s† att de som hatade dem fingo r†da ”ver dem. 106:042 Deras fiender tr„ngde dem, och de blevo kuvade under deras hand. 106:043 M†nga g†nger r„ddade han dem, men de voro genstr„viga i sin egenvilja och f”rgingos s† genom sin missg„rning. 106:044 Men han s†g till dem i deras n”d, n„r han h”rde deras rop. 106:045 Och han t„nkte, dem till fromma, p† sitt f”rbund och ”mkade sig efter sin stora n†d. 106:046 Och han l„t dem finna barmh„rtighet inf”r alla dem som hade f”rt dem i f†ngenskap. 106:047 Fr„ls oss, HERRE, v†r Gud, och f”rsamla oss fr†n hedningarna, s† att vi f† prisa ditt heliga namn och ber”mma oss av ditt lov. ---- 106:048 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr†n evighet till evighet! Och allt folket s„ge: ˝Amen, Halleluja!˝ Femte boken 107:001 Tacken HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen. 107:002 S† s„ge HERRENS f”rlossade, de som han har f”rlossat ur n”den, 107:003 de som han har f”rsamlat ifr†n l„nderna, fr†n ”ster och fr†n v„ster, fr†n norr och fr†n havssidan. 107:004 De irrade omkring i ”knen p† ”de stigar, de funno ingen stad d„r de kunde bo; 107:005 de hungrade och t”rstade, deras sj„l f”rsm„ktade i dem. 107:006 Men de ropade till HERREN i sin n”d, och han r„ddade dem ur deras tr†ngm†l. 107:007 Och han ledde dem p† en r„tt v„g, s† att de kommo till en stad d„r de kunde bo. 107:008 De m† tacka HERREN f”r hans n†d och f”r hans under med m„nniskors barn, 107:009 att han m„ttade den f”rsm„ktande sj„len och uppfyllde den hungrande sj„len med sitt goda. 107:010 De sutto i m”rker och d”dsskugga, f†ngna i el„nde och j„rnbojor, 107:011 d„rf”r att de hade varit genstr„viga mot Guds ord och hade f”raktat den H”gstes r†d. 107:012 Han kuvade deras hj„rtan med olycka; de kommo p† fall och hade ingen hj„lpare. 107:013 Men de ropade till HERREN i sin n”d, och han fr„lste dem ur deras tr†ngm†l; 107:014 han f”rde dem ut ur m”rkret och d”dsskuggan, och deras bojor slet han s”nder. 107:015 De m† tacka HERREN f”r hans n†d och f”r hans under med m„nniskors barn, 107:016 att han krossade kopparportarna och br”t s”nder j„rnbommarna. 107:017 De voro of”rnuftiga, ty de vandrade i ”vertr„delse, och blevo nu pl†gade f”r sina missg„rningars skull; 107:018 deras sj„l v„mjdes vid all mat, och de voro n„ra d”dens portar. 107:019 Men de ropade till HERREN i sin n”d, och han fr„lste dem ur deras tr†ngm†l. 107:020 Han s„nde sitt ord och botade dem och r„ddade dem fr†n graven. 107:021 De m† tacka HERREN f”r hans n†d och f”r hans under med m„nniskors barn; 107:022 de m† offra lovets offer och f”rt„lja hans verk med jubel. 107:023 De foro p† havet med skepp och drevo sin handel p† stora vatten; 107:024 d„r fingo de se HERRENS g„rningar och hans under p† havsdjupet. 107:025 Med sitt ord uppv„ckte han stormvinden, s† att den h„vde upp dess b”ljor. 107:026 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras sj„l uppl”stes av †ngest. 107:027 De raglade och stapplade s†som druckna, och all deras vishet blev till intet. 107:028 Men de ropade till HERREN i sin n”d, och han f”rde dem ut ur deras tr†ngm†l. 107:029 Han f”rbytte stormen i lugn, s† att b”ljorna omkring dem tystnade. 107:030 Och de blevo glada att det vart stilla, och han f”rde dem till den hamn dit de ville. 107:031 De m† tacka HERREN f”r hans n†d och f”r hans under med m„nniskors barn; 107:032 de m† upph”ja honom i folkets f”rsamling och lova honom d„r de „ldste sitta. 107:033 Han gjorde str”mmar till ”ken, k„llspr†ng till torr mark, 107:034 b”rdigt land till salthed, f”r dess inbyggares ondskas skull. 107:035 Han gjorde ”knen till en vattenrik sj” och torrt land till k„llspr†ng. 107:036 Och han l„t de hungrande bo d„r, och de byggde en stad d„r de kunde bo. 107:037 De bes†dde †krar och planterade ving†rdar, som g†vo dem sin frukt i avkastning. 107:038 Han v„lsignade dem, och de f”r”kades storligen, och deras boskapshjordar l„t han icke f”rminskas. 107:039 V„l blevo de sedan ringa och nedb”jda, i det olycka och bedr”velse tryckte dem, 107:040 men han som utgjuter f”rakt ”ver furstar och l†ter dem irra omkring i v„gl”sa ”demarker, 107:041 han upph”jde d† den fattige ur el„ndet och l„t sl„kterna v„xa till s†som f†rhjordar. 107:042 De redliga se det och gl„dja sig, och all or„ttf„rdighet m†ste tillsluta sin mun. 107:043 Den som „r vis, han akte h„rp† och besinne HERRENS n†deg„rningar. 108:001 En s†ng, en psalm av David. 108:002 Mitt hj„rta „r frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, s† vill min „ra. 108:003 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill v„cka morgonrodnaden. 108:004 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. 108:005 Ty din n†d „r stor „nda upp”ver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. 108:006 Upph”jd vare du, Gud, ”ver himmelen, och ”ver hela jorden str„cke sig din „ra. 108:007 P† det att dina v„nner m† varda r„ddade, m† du giva seger med din h”gra hand och b”nh”ra mig. 108:008 Gud har talat i sin helgedom: ˝Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm„ta Suckots dal. 108:009 Mitt „r Gilead, mitt „r Manasse, Efraim „r mitt huvuds v„rn, 108:010 Juda min h„rskarstav; Moab „r mitt tvagningsk„rl, p† Edom kastar jag min sko; ”ver filist‚ernas land h”jer jag jubelrop.˝ 108:011 Vem skall f”ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 108:012 Har icke du, o Gud, f”rkastat oss, s† att du ej drager ut med v†ra h„rar, o Gud? 108:013 Giv oss hj„lp mot ov„nnen; ty m„nniskors hj„lp „r f†f„nglighet. 108:014 Med Gud kunna vi g”ra m„ktiga ting; han skall f”rtrampa v†ra ov„nner. 109:001 F”r s†ngm„staren; av David; en psalm. Min lovs†ngs Gud, tig icke. 109:002 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de uppl†tit mot mig, de hava talat mot mig med l”gnaktig tunga. 109:003 Med h„tska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak. 109:004 Till l”n f”r min k„rlek st† de mig emot, men jag beder allenast. 109:005 De hava bevisat mig ont f”r gott och hat f”r min k„rlek. 109:006 L†t en ogudaktig man tr„da upp emot honom, och l†t en †klagare st† p† hans h”gra sida. 109:007 N„r han kommer inf”r r„tta, m† han d”mas skyldig, och hans b”n vare synd. 109:008 Blive hans dagar f†, hans „mbete tage en annan. 109:009 Varde hans barn faderl”sa och hans hustru „nka. 109:010 M† hans barn alltid g† husvilla och tigga och s”ka sitt br”d fj„rran ifr†n ”delagda hem. 109:011 M† ockraren f† i sin snara allt vad han „ger, och m† fr„mmande plundra hans gods. 109:012 M† ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som f”rbarmar sig ”ver hans faderl”sa. 109:013 Hans framtid varde avskuren, i n„sta led vare s†danas namn utpl†nat. 109:014 Hans f„ders missg„rning varde ih†gkommen inf”r HERREN, och hans moders synd varde icke utpl†nad. 109:015 M† den alltid st† inf”r HERRENS ”gon; ja, s†dana m„ns †minnelse m† utrotas fr†n jorden. 109:016 Ty han t„nkte ju icke p† att ”va misskund, utan f”rf”ljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hj„rta var bedr”vat, f”r att d”da dem. 109:017 Han „lskade f”rbannelse, och den kom ”ver honom; han hade icke behag till v„lsignelse, och den blev fj„rran ifr†n honom. 109:018 Han kl„dde sig i f”rbannelse s†som i en kl„dnad, och s†som vatten tr„ngde den in i hans liv och s†som olja in i hans ben. 109:019 Den varde honom s†som en mantel att h”lja sig i, och s†som en g”rdel att alltid omgjorda sig med. 109:020 Detta vare mina motst†ndares l”n fr†n HERREN, och deras som tala ont mot min sj„l. 109:021 Men du, HERRE, Herre, st† mig bi f”r ditt namn skull; god „r ju din n†d, s† m† du d† r„dda mig. 109:022 Ty jag „r betryckt och fattig, och mitt hj„rta „r genomborrat i mitt br”st. 109:023 S†som skuggan, n„r den f”rl„nges, g†r jag bort; jag ryckes bort s†som en gr„shoppssv„rm. 109:024 Mina kn„n „ro vacklande av fasta, och min kropp f”rlorar sitt hull. 109:025 Till sm„lek har jag blivit inf”r dem; n„r de se mig, skaka de huvudet. 109:026 Hj„lp mig, HERRE, min Gud; fr„ls mig efter din n†d; 109:027 och m† de f”rnimma att det „r din hand, att du, HERRE, har gjort det. 109:028 Om de f”rbanna, s† v„lsigna du; om de resa sig upp, s† komme de p† skam, men m† din tj„nare f† gl„dja sig. 109:029 Mina motst†ndare varde kl„dda i blygd och h”ljda i skam s†som i en mantel. 109:030 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland m†nga vill jag lova honom. 109:031 Ty han st†r p† den fattiges h”gra sida f”r att fr„lsa honom fr†n dem som f”rd”ma hans sj„l. 110:001 Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: ˝S„tt dig p† min h”gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.˝ 110:002 Din makts spira skall HERREN utstr„cka fr†n Sion; du skall h„rska mitt ibland dina fiender. 110:003 Villigt kommer ditt folk, n„r du samlar din h„r; i helig skrud kommer din unga skara inf”r dig, s†som daggen kommer ur morgonrodnadens sk”te. 110:004 HERREN har svurit och skall icke †ngra sig: ˝Du „r en pr„st till evig tid efter Melki-Sedeks s„tt.˝ 110:005 Herren „r p† din h”gra sida, han skall krossa konungar p† sin vredes dag. 110:006 Han skall h†lla dom bland hedningarna, ”verallt skola d”da ligga; han skall s”nderkrossa huvuden vida omkring p† jorden. 110:007 Ur b„cken skall han dricka p† v„gen; d„rf”r skall han upplyfta huvudet. 111:001 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hj„rta i de r„ttsinnigas r†d och f”rsamling. 111:002 Stora „ro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem. 111:003 Majest„t och h„rlighet „r vad han g”r, och hans r„ttf„rdighet f”rbliver evinnerligen. 111:004 Han har s† gjort, att hans under „ro i †minnelse; n†dig och barmh„rtig „r HERREN. 111:005 Han giver mat †t dem som frukta honom, han t„nker evinnerligen p† sitt f”rbund. 111:006 Sina g„rningars kraft har han gjort kunnig f”r sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel. 111:007 Hans h„nders verk „ro trofasthet och r„tt, oryggliga „ro alla hans ordningar. 111:008 De st† fasta f”r alltid och f”r evigt, de fullbordas med trofasthet och r„ttvisa. 111:009 Han har s„nt sitt folk f”rlossning, han har stadgat sitt f”rbund f”r evig tid; heligt och fruktansv„rt „r hans namn. 111:010 HERRENS fruktan „r vishetens begynnelse, ett gott f”rst†nd f† alla de som g”ra d„refter. Hans lov f”rbliver evinnerligen. 112:001 Halleluja! S„ll „r den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud. 112:002 Hans efterkommande skola bliva v„ldiga p† jorden; de redligas sl„kte skall varda v„lsignat. 112:003 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans r„ttf„rdighet best†r evinnerligen. 112:004 F”r de redliga g†r han upp s†som ett ljus i m”rkret, n†dig och barmh„rtig och r„ttf„rdig. 112:005 V„l den som „r barmh„rtig och giver l†n, den som st”der all sin sak p† r„tt! 112:006 Ty han skall icke vackla till evig tid; den r„ttf„rdige skall vara i evig †minnelse. 112:007 F”r ont budskap fruktar han icke; hans hj„rta „r frimodigt, det f”rtr”star p† HERREN. 112:008 Hans hj„rta „r fast, det fruktar icke, till dess han f†r se med lust p† sina ov„nner. 112:009 Han utstr”r, han giver †t de fattiga, hans r„ttf„rdighet f”rbliver evinnerligen; hans horn skall varda upph”jt med „ra. 112:010 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina t„nder samman och t„ras bort. Vad de ogudaktiga ”nska bliver till intet. 113:001 Halleluja! Loven, I HERRENS tj„nare, loven HERRENS namn. 113:002 V„lsignat vare HERRENS namn fr†n nu och till evig tid. 113:003 Fr†n solens uppg†ng „nda till dess nedg†ng vare HERRENS namn h”gtlovat. 113:004 HERREN „r h”g ”ver alla folk, hans „ra n†r ”ver himmelen. 113:005 Ja, vem „r s†som HERREN, v†r Gud, han som sitter s† h”gt, 113:006 han som ser ned s† djupt -- ja, vem i himmelen och p† jorden? 113:007 Han som uppr„ttar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn, 113:008 f”r att s„tta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar; 113:009 han som l†ter den ofruktsamma hustrun sitta med gl„dje s†som moder, omgiven av barn! Halleluja! 114:001 N„r Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifr†n folket med fr„mmande tunga, 114:002 d† vart Juda hans helgedom, Israel hans herrad”me. 114:003 Havet s†g det och flydde, Jordan v„nde tillbaka. 114:004 Bergen hoppade s†som v„durar, h”jderna s†som lamm. 114:005 Varf”r flyr du undan, du hav? Du Jordan, varf”r v„nder du tillbaka? 114:006 I berg, varf”r hoppen I s†som v„durar, I h”jder, s†som lamm? 114:007 F”r Herren m† du v„l b„va, du jord, f”r Jakobs Guds ansikte, 114:008 f”r honom som f”rvandlar klippan till en vattenrik sj”, h†rda stenen till en vattenk„lla. 115:001 Icke †t oss, HERRE, icke †t oss, utan †t ditt namn giv „ran, f”r din n†ds, f”r din sannings skull. 115:002 Varf”r skulle hedningarna f† s„ga: ˝Var „r nu deras Gud?˝ 115:003 V†r Gud „r ju i himmelen; han kan g”ra allt vad han vill. 115:004 Men deras avgudar „ro silver och guld, verk av m„nniskoh„nder. 115:005 De hava mun och tala icke, de hava ”gon och se icke, 115:006 de hava ”ron och h”ra icke, de hava n„sa och lukta icke. 115:007 Med sina h„nder taga de icke, med sina f”tter g† de icke; de hava intet ljud i sin strupe. 115:008 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som f”rtr”sta p† dem. 115:009 I av Israel, f”rtr”sten p† HERREN. Ja, han „r deras hj„lp och sk”ld. 115:010 I av Arons hus, f”rtr”sten p† HERREN. Ja, han „r deras hj„lp och sk”ld. 115:011 I som frukten HERREN, f”rtr”sten p† HERREN. Ja, han „r deras hj„lp och sk”ld. 115:012 HERREN har t„nkt p† oss, han skall v„lsigna, han skall v„lsigna Israels hus, han skall v„lsigna Arons hus, 115:013 han skall v„lsigna dem som frukta HERREN, de sm† s†v„l som de stora. 115:014 Ja, HERREN f”r”ke eder, seder sj„lva och edra barn. 115:015 Varen v„lsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord. 115:016 Himmelen „r HERRENS himmel, och jorden har han givit †t m„nniskors barn. 115:017 De d”da prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta. 115:018 Men vi, vi skola lova HERREN fr†n nu och till evig tid. Halleluja! 116:001 Jag har HERREN k„r, ty han h”r min r”st och mina b”ner. 116:002 Ja, han har b”jt sitt ”ra till mig; i hela mitt liv skall jag †kalla honom. 116:003 D”dens band omv„rvde mig, och d”dsrikets †ngest grep mig; jag kom i n”d och bedr”velse. 116:004 Men jag †kallade HERRENS namn: ˝Ack HERRE, r„dda min sj„l.˝ 116:005 HERREN „r n†dig och r„ttf„rdig, v†r Gud „r barmh„rtig. 116:006 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i el„nde, och han fr„lste mig. 116:007 V„nd nu †ter till din ro, min sj„l, ty HERREN har gjort v„l mot dig. 116:008 Ja, du har r„ddat min sj„l fr†n d”den, mitt ”ga fr†n t†rar, min fot ifr†n fall; 116:009 jag skall f† vandra inf”r HERREN i de levandes land. 116:010 Jag tror, ty d„rf”r talar jag, jag som var storligen pl†gad, 116:011 jag som m†ste s„ga i min †ngest: ˝Alla m„nniskor „ro l”gnaktiga.˝ 116:012 Huru skall jag vederg„lla HERREN alla hans v„lg„rningar mot mig? 116:013 Jag vill taga fr„lsningens b„gare och †kalla HERRENS namn. 116:014 Jag vill infria †t HERREN mina l”ften, ja, i hela hans folks †syn. 116:015 Dyrt aktad i HERRENS ”gon „r hans frommas d”d. 116:016 Ack HERRE, jag „r ju din tj„nare, jag „r din tj„nare, din tj„narinnas son; du har lossat mina band. 116:017 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag †kalla. 116:018 Jag vill infria †t HERREN mina l”ften, ja, i hela hans folks †syn, 116:019 i g†rdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja! 117:001 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk. 117:002 Ty hans n†d „r v„ldig ”ver oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja! 118:001 Tacken HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen. 118:002 S† s„ge Israel, ty hans n†d varar evinnerligen. 118:003 S† s„ge Arons hus, ty hans n†d varar evinnerligen. 118:004 S† s„ge de som frukta HERREN, ty hans n†d varar evinnerligen. 118:005 I mitt tr†ngm†l †kallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och st„llde mig p† rymlig plats. 118:006 HERREN st†r mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna m„nniskor g”ra mig? 118:007 HERREN st†r mig bi, han „r min hj„lpare, och jag skall f† se med lust p† dem som hata mig. 118:008 B„ttre „r att taga sin tillflykt till HERREN „n att f”rlita sig p† m„nniskor. 118:009 B„ttre „r att taga sin tillflykt till HERREN „n att f”rlita sig p† furstar. 118:010 Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag f”rg”ra dem. 118:011 De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag f”rg”ra dem. 118:012 De omringa mig s†som bin, men de slockna s†som eld i t”rne; i HERRENS namn skall jag f”rg”ra dem. 118:013 Man st”ter mig h†rdeligen, f”r att jag skall falla, men HERREN hj„lper mig. 118:014 HERREN „r min starkhet och min lovs†ng, och han blev mig till fr„lsning. 118:015 Man sjunger med jubel om fr„lsning i de r„ttf„rdigas hyddor: ˝HERRENS h”gra hand g”r m„ktiga ting. 118:016 HERRENS h”gra han upph”jer, HERRENS h”gra hand g”r m„ktiga ting.˝ 118:017 Jag skall icke d”, utan leva och f”rt„lja HERRENS g„rningar. 118:018 V„l tuktade mig HERREN, men han gav mig icke †t d”den. 118:019 ™ppnen f”r mig r„ttf„rdighetens portar; jag vill g† in genom dem och tacka HERREN. 118:020 Detta „r HERRENS port, de r„ttf„rdiga skola g† in genom den. 118:021 Jag tackar dig f”r att du svarade mig och blev mig till fr„lsning. 118:022 Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade har blivit en h”rnsten. 118:023 Av HERREN har den blivit detta; underbart „r det i v†ra ”gon. 118:024 Detta „r den dag som HERREN har gjort; l†tom oss p† den fr”jdas och vara glada. 118:025 Ack HERRE, fr„ls! Ack HERRE, l†t v„l g†! 118:026 V„lsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi v„lsigna eder fr†n HERRENS hus. 118:027 HERREN „r Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i h”gtidsled, med l”vrika kvistar i h„nderna, fram till altarets horn. 118:028 Du „r min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upph”ja dig. 118:029 Tacka HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen. 119:001 Saliga „ro de vilkas v„g „r ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. 119:002 Saliga „ro de som taga hans vittnesb”rd i akt, de som av allt hj„rta s”ka honom, 119:003 de som icke g”ra vad or„tt „r, utan vandra p† hans v„gar. 119:004 Du har givit befallningar, f”r att de skola h†llas med all flit. 119:005 O att mina v„gar vore r„tta, s† att jag h”lle dina stadgar! 119:006 D† skulle jag icke komma p† skam, n„r jag sk†dade p† alla dina bud. 119:007 Jag vill tacka dig av uppriktigt hj„rta, n„r jag f†r l„ra din r„ttf„rdighets r„tter. 119:008 Dina stadgar vill jag h†lla; ”vergiv mig icke s† helt och h†llet. 119:009 Huru skall en yngling bevara sin v„g obesmittad? N„r han h†ller sig efter ditt ord. 119:010 Jag s”ker dig av allt mitt hj„rta; l†t mig icke fara vilse fr†n dina bud. 119:011 Jag g”mmer ditt tal i mitt hj„rta, f”r att jag icke skall synda mot dig. 119:012 Lovad vare du, HERRE! L„r mig dina stadgar. 119:013 Med mina l„ppar f”rt„ljer jag alla din muns r„tter. 119:014 Jag fr”jdar mig ”ver dina vittnesb”rds v„g s†som ”ver alla skatter. 119:015 Jag vill begrunda dina befallningar och sk†da p† dina stigar. 119:016 Jag har min lust i dina stadgar, jag f”rg„ter icke ditt ord. 119:017 G”r v„l mot din tj„nare, s† att jag f†r leva, d† vill jag h†lla ditt ord. 119:018 ™ppna mina ”gon, s† att jag kan sk†da undren i din lag. 119:019 Jag „r en fr„mling p† jorden; f”rd”lj icke dina bud f”r mig. 119:020 Min sj„l „r s”nderkrossad av st„ndig tr„ngtan efter dina r„tter. 119:021 Du n„pser de fr„cka, de f”rbannade, dem som fara vilse fr†n dina bud. 119:022 Tag bort ifr†n mig sm„lek och f”rakt, ty jag tager i akt dina vittnesb”rd. 119:023 Ja, furstar sitta och l„gga r†d mot mig, men din tj„nare begrundar dina stadgar; 119:024 ja, dina vittnesb”rd „ro min lust, de „ro mina r†dgivare. 119:025 Min sj„l ligger nedtryckt i stoftet; beh†ll mig vid liv efter ditt ord. 119:026 Jag f”rt„ljde om mina v„gar, och du svarade mig; l„r mig dina stadgar. 119:027 L„r mig att f”rst† dina befallningars v„g, s† vill jag begrunda dina under. 119:028 Min sj„l gr†ter av bedr”velse; uppr„tta mig efter ditt ord. 119:029 L†t l”gnens v„g vara fj„rran ifr†n mig, och f”runna mig din undervisning. 119:030 Jag har utvalt sanningens v„g, dina r„tter har jag st„llt framf”r mig. 119:031 Jag h†ller mig till dina vittnesb”rd; HERRE, l†t mig icke komma p† skam. 119:032 Jag vill l”pa dina buds v„g, ty du tr”star mitt hj„rta. 119:033 Visa mig, HERRE, dina stadgars v„g, s† vill jag taga den i akt intill „nden. 119:034 Giv mig f”rst†nd, s† vill jag taga din lag i akt och h†lla den av allt hj„rta. 119:035 Led mig p† dina buds stig, ty till den har jag behag. 119:036 B”j mitt hj„rta till dina vittnesb”rd, och l†t det icke vika av till or„tt vinning. 119:037 V„nd bort mina ”gon, s† att de icke se efter f†f„nglighet; beh†ll mig vid liv p† dina v„gar. 119:038 Uppfyll p† din tj„nare ditt tal, ty det leder till din fruktan. 119:039 V„nd bort ifr†n mig den sm„lek som jag fruktar; ty dina r„tter „ro goda. 119:040 Se, jag l„ngtar efter dina befallningar; beh†ll mig vid liv genom din r„ttf„rdighet. 119:041 Din n†d komme ”ver mig, HERRE, din fr„lsning efter ditt tal; 119:042 S† kan jag giva den svar, som sm„dar mig; ty jag f”rtr”star p† ditt ord. 119:043 Ryck icke sanningens ord s† helt och h†llet bort ifr†n min mun, ty jag hoppas p† dina domar. 119:044 S† vill jag h†lla din lag best„ndigt, ja, alltid och evinnerligen. 119:045 L†t mig g† fram p† rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. 119:046 Jag vill tala om dina vittnesb”rd inf”r konungar, och jag skall icke komma p† skam. 119:047 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de „ro mig k„ra; 119:048 jag vill lyfta mina h„nder upp till dina bud, ty de „ro mig k„ra, och jag vill begrunda dina stadgar. 119:049 T„nk p† ordet till din tj„nare, eftersom du har givit mig hopp. 119:050 Det „r min tr”st i mitt lidande att ditt tal beh†ller mig vid liv. 119:051 De fr„cka bespotta mig ”verm†ttan; likv„l viker jag icke ifr†n din lag. 119:052 Jag t„nker p† dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tr”star. 119:053 Gl”dande harm griper mig f”r de ogudaktigas skull, d„rf”r att de ”vergiva din lag. 119:054 Dina stadgar „ro lovs†nger f”r mig i det hus d„r jag dv„ljes. 119:055 Jag t„nker om natten p† ditt namn, HERRE, och jag h†ller din lag. 119:056 Detta har blivit mig besk„rt: att jag f†r taga dina befallningar i akt. 119:057 Min del „r HERREN; jag har beslutit att h†lla dina ord. 119:058 Jag b”nfaller inf”r dig av allt hj„rta; var mig n†dig efter ditt tal. 119:059 Jag bet„nker mina v„gar och v„nder mina f”tter till dina vittnesb”rd. 119:060 Jag skyndar mig och dr”jer icke att h†lla dina bud. 119:061 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag f”rg„ter icke din lag. 119:062 Mitt i natten st†r jag upp f”r att tacka dig f”r din r„ttf„rdighets r„tter. 119:063 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som h†lla dina befallningar. 119:064 Jorden „r full av din n†d, o HERRE; l„r mig dina stadgar. 119:065 Du g”r din tj„nare gott, HERRE, efter ditt ord. 119:066 L„r mig gott f”rst†nd och kunskap, ty jag tror p† dina bud. 119:067 F”rr„n jag fick lida, for jag vilse, men nu h†ller jag mig vid ditt tal. 119:068 Du „r god och g”r vad gott „r; l„r mig dina stadgar. 119:069 De fr„cka hopspinna l”gn mot mig, men jag vill av allt hj„rta taga dina befallningar i akt. 119:070 Deras hj„rtan „ro ok„nsliga s†som fett, men jag har min lust i din lag. 119:071 Det var mig gott att jag vart tuktad, s† att jag fick l„ra mig dina stadgar. 119:072 Din muns lag „r mig b„ttre „n tusentals stycken guld och silver. 119:073 Dina h„nder hava gjort och berett mig; giv mig f”rst†nd, s† att jag kan l„ra dina bud. 119:074 De som frukta dig skola se mig och gl„djas, ty jag hoppas p† ditt ord. 119:075 HERRE, jag vet att dina domar „ro r„ttf„rdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. 119:076 Din n†d vare min tr”st, s†som du har lovat din tj„nare. 119:077 Din barmh„rtighet komme ”ver mig, s† att jag f†r leva; ty din lag „r min lust. 119:078 P† skam komme de fr„cka, ty de hava gjort mig or„tt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. 119:079 Till mig m† de v„nda sig, som frukta dig, och de om k„nna dina vittnesb”rd. 119:080 Mitt hj„rta vare ostraffligt i dina stadgar, s† att jag icke kommer p† skam. 119:081 Min sj„l tr„ngtar efter din fr„lsning, jag hoppas p† ditt ord. 119:082 Mina ”gon tr„ngta efter ditt tal, och jag s„ger: ˝N„r vill du tr”sta mig?˝ 119:083 Ty jag „r s†som en vinl„gel i r”k, men jag f”rg„ter icke dina stadgar. 119:084 Huru f† „ro icke din tj„nares dagar! N„r vill du h†lla dom ”ver mina f”rf”ljare? 119:085 De fr„cka gr„va gropar f”r mig, de som icke leva efter din lag. 119:086 Alla dina bud „ro sanning; utan sak f”rf”ljer man mig; hj„lp mig. 119:087 De hava s† n„r f”rd„rvat mig p† jorden, fast„n jag icke har ”vergivit dina befallningar. 119:088 Beh†ll mig vid liv efter din n†d, s† vill jag h†lla din muns vittnesb”rd. 119:089 Evinnerligen, HERRE, st†r ditt ord fast i himmelen. 119:090 Fr†n sl„kte till sl„kte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den best†r. 119:091 Till att utf”ra dina r„tter best†r allt „n i dag, ty allting m†ste tj„na dig. 119:092 Om din lag icke hade varit min lust, s† hade jag f”rg†tts i mitt el„nde. 119:093 Aldrig skall jag f”rg„ta dina befallningar, ty genom dem har du beh†llit mig vid liv. 119:094 Jag „r din, fr„ls mig; ty jag begrundar dina befallningar. 119:095 P† mig vakta de ogudaktiga f”r att f”rg”ra mig; men jag aktar p† dina vittnesb”rd. 119:096 P† all annan fullkomlighet har jag sett en „nde, men ditt bud „r om„tligt i vidd. 119:097 Huru k„r har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. 119:098 Visare „n mina fiender „ro, g”ra mig dina bud, ty de tillh”ra mig f”r evig tid. 119:099 Jag „r klokare „n alla mina l„rare, ty jag begrundar dina vittnesb”rd. 119:100 Jag „r f”rst†ndigare „n de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. 119:101 Jag avh†ller mina f”tter ifr†n alla onda v„gar, f”r att jag m† h†lla ditt ord. 119:102 Jag viker icke ifr†n dina r„tter, ty du undervisar mig. 119:103 Huru ljuvt f”r min tunga „r icke ditt tal! Det „r ljuvare „n honung f”r min mun. 119:104 Av dina befallningar f†r jag f”rst†nd; d„rf”r hatar jag alla l”gnens v„gar. 119:105 Ditt ord „r mina f”tters lykta och ett ljus p† min stig. 119:106 Jag har svurit och h†llit det: att taga din r„ttf„rdighets r„tter i akt. 119:107 Jag „r storligen pl†gad; HERRE, beh†ll mig vid liv efter ditt ord. 119:108 L†t min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och l„r mig dina r„tter. 119:109 Jag b„r min sj„l alltid i min hand, men jag f”rg„ter icke din lag. 119:110 De ogudaktiga l„gga ut snaror f”r mig, men jag far icke vilse fr†n dina befallningar. 119:111 Jag har dina vittnesb”rd till min eviga arvedel, ty de „ro mitt hj„rtas fr”jd. 119:112 Jag har b”jt mitt hj„rta till att g”ra efter dina stadgar, alltid och intill „nden. 119:113 Jag hatar dem som halta p† b†da sidor, men din lag har jag k„r. 119:114 Du „r mitt besk„rm och min sk”ld; jag hoppas p† ditt ord. 119:115 Viken bort ifr†n mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. 119:116 Uppeh†ll mig efter ditt tal, s† att jag f†r leva, och l†t mig icke komma p† skam med mitt hopp. 119:117 St”d mig, s† att jag varder fr„lst, s† vill jag alltid se med lust p† dina stadgar. 119:118 Du aktar f”r intet alla som fara vilse fr†n dina stadgar, ty f”rg„ves „r deras svek. 119:119 Du f”rkastar s†som slagg alla ogudaktiga p† jorden; d„rf”r har jag dina vittnesb”rd k„ra. 119:120 Av fruktan f”r dig ryser mitt k”tt, och jag r„des f”r dina domar. 119:121 Jag ”var r„tt och r„ttf„rdighet; du skall icke ”verl„mna mig †t mina f”rtryckare. 119:122 Tag dig an din tj„nares sak, och l†t det g† honom v„l; l†t icke de fr„cka f”rtrycka mig. 119:123 Mina ”gon tr„ngta efter din fr„lsning och efter din r„ttf„rdighets tal. 119:124 G”r med din tj„nare efter din n†d, och l„r mig dina stadgar. 119:125 Jag „r din tj„nare; giv mig f”rst†nd, s† att jag kan k„nna dina vittnesb”rd. 119:126 Det „r tid f”r HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. 119:127 D„rf”r har jag dina bud k„ra mer „n guld, jag, mer „n fint guld. 119:128 D„rf”r h†ller jag alla dina befallningar i allo f”r r„tta, men alla l”gnens v„gar hatar jag. 119:129 Underbara „ro dina vittnesb”rd, d„rf”r tager min sj„l dem i akt. 119:130 N„r dina ord uppl†tas, giva de ljus och sk„nka f”rst†nd †t de enfaldiga. 119:131 Jag sp„rrar upp min mun och fl„mtar, ty jag l„ngtar ivrigt efter dina bud. 119:132 V„nd dig till mig och var mig n†dig, s†som r„tt „r mot dem som hava ditt namn k„rt. 119:133 G”r mina steg fasta genom ditt tal, och l†t ingen or„tt varda mig ”verm„ktig. 119:134 F”rlossa mig fr†n m„nniskors f”rtryck, s† vill jag h†lla dina befallningar. 119:135 L†t ditt ansikte lysa ”ver din tj„nare, och l„r mig dina stadgar. 119:136 Vattenb„ckar rinna ned fr†n mina ”gon, d„rf”r att man icke h†ller din lag. 119:137 HERRE, du „r r„ttf„rdig, och dina domar „ro r„ttvisa. 119:138 Du har p†bjudit dina vittnesb”rd i r„ttf„rdighet och i stor trofasthet. 119:139 Jag f”rt„res av nit„lskan, d„rf”r att mina ov„nner f”rg„ta dina ord. 119:140 Ditt tal „r v„l luttrat, och din tj„nare har det k„rt. 119:141 Jag „r ringa och f”raktad, men jag f”rg„ter icke dina befallningar. 119:142 Din r„ttf„rdighet „r en evig r„ttf„rdighet, och din lag „r sanning. 119:143 N”d och tr†ngm†l hava tr„ffat mig, men dina bud „ro min lust. 119:144 Dina vittnesb”rd „ro r„ttf„rdiga evinnerligen; giv mig f”rst†nd, s† att jag f†r leva. 119:145 Jag ropar av allt hj„rta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. 119:146 Jag ropar till dig, fr„ls mig, s† vill jag h†lla dina vittnesb”rd. 119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas p† dina ord. 119:148 Mina ”gon hasta f”re nattens v„kter till att begrunda ditt tal. 119:149 H”r min r”st efter din n†d; HERRE, beh†ll mig vid liv efter dina r„tter. 119:150 N„ra „ro de som jaga efter sk„ndlighet, de som „ro l†ngt ifr†n din lag. 119:151 N„ra „r ock du, HERRE, och alla dina bud „ro sanning. 119:152 L„ngesedan vet jag genom dina vittnesb”rd att du har stadgat dem f”r evig tid. 119:153 Se till mitt lidande och r„dda mig, ty jag f”rg„ter icke din lag. 119:154 Utf”r min sak och f”rlossa mig; beh†ll mig vid liv efter ditt tal. 119:155 Fr„lsning „r l†ngt borta fr†n de ogudaktiga, ty de fr†ga icke efter dina stadgar. 119:156 HERRE, din barmh„rtighet „r stor; beh†ll mig vid liv efter dina r„tter. 119:157 Mina f”rf”ljare och ov„nner „ro m†nga, men jag viker icke ifr†n dina vittnesb”rd. 119:158 N„r jag ser de trol”sa, k„nner jag leda vid dem, d„rf”r att de icke h†lla sig vid ditt tal. 119:159 Se d„rtill att jag har dina befallningar k„ra; HERRE, beh†ll mig vid liv efter din n†d. 119:160 Summan av ditt ord „r sanning, och alla din r„ttf„rdighets r„tter vara evinnerligen. 119:161 Furstar f”rf”lja mig utan sak, men mitt hj„rta fruktar f”r dina ord. 119:162 Jag fr”jdar mig ”ver ditt tal s†som den som vinner stort byte. 119:163 Jag hatar l”gnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag k„r. 119:164 Jag lovar dig sju g†nger om dagen f”r din r„ttf„rdighets r„tter. 119:165 Stor frid „ga de som hava din lag k„r, och intet finnes, som bringar dem p† fall. 119:166 Jag v„ntar efter din fr„lsning, HERRE, och jag g”r efter dina bud. 119:167 Min sj„l h†ller dina vittnesb”rd, och jag har dem storligen k„ra. 119:168 Jag h†ller dina befallningar och vittnesb”rd, ty du k„nner alla mina v„gar. 119:169 HERRE, mitt rop komme inf”r ditt ansikte; giv mig f”rst†nd efter ditt ord. 119:170 Min b”n komme inf”r ditt ansikte; r„dda mig efter ditt tal. 119:171 Mina l„ppar m† fl”da ”ver av lov, ty du l„r mig dina stadgar. 119:172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud „ro r„ttf„rdiga. 119:173 Din hand vare mig till hj„lp, ty jag har utvalt dina befallningar. 119:174 Jag l„ngtar efter din fr„lsning, HERRE, och din lag „r min lust. 119:175 L†t min sj„l leva, s† skall hon lova dig; och l†t dina r„tter hj„lpa mig. 119:176 Om jag far vilse, s† upps”k din tj„nare s†som ett f”rlorat f†r, ty jag f”rg„ter icke dina bud. 120:001 En vallfartss†ng. Jag ropar till HERREN i min n”d, och han svarar mig. 120:002 HERRE, r„dda min sj„l fr†n l”gnaktiga l„ppar, fr†n en falsk tunga. 120:003 Varmed bliver du l”nad, b†de nu och allt framgent, du falska tunga? 120:004 Jo, med en v†ldsverkares skarpa pilar och med gl”dande ginstkol. 120:005 Ve mig, att jag m†ste dv„ljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! 120:006 L„nge nog har min sj„l m†st bo ibland dem som hata friden. 120:007 Jag sj„lv h†ller frid, men s„ger jag blott ett ord, „ro de redo till strid. 121:001 En vallfartss†ng. Jag lyfter mina ”gon upp till bergen: varifr†n skall min hj„lp komma? 121:002 Min hj„lp kommer fr†n HERREN, som har gjort himmel och jord. 121:003 Icke skall han l†ta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! 121:004 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. 121:005 HERREN „r den som bevarar dig, HERREN „r ditt skygd p† din h”gra sida. 121:006 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller m†nen om natten. 121:007 HERREN skall bevara dig f”r allt ont, han skall bevara din sj„l. 121:008 HERREN skall bevara din utg†ng och din ing†ng, fr†n nu och till evig tid. 122:001 En vallfartss†ng; av David. Jag gladdes, n„r man sade till mig: ˝Vi skola g† till HERRENS hus.˝ 122:002 V†ra f”tter fingo tr„da in i dina portar, Jerusalem, 122:003 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, d„r hus sluter sig v„l till hus, 122:004 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen f”r Israel, till att prisa HERRENS namn. 122:005 Ty d„r „ro st„llda domarstolar, stolar f”r Davids hus. 122:006 ™nsken Jerusalem frid; ja, dem g†nge v„l, som „lska dig. 122:007 Frid vare inom dina murar, v„lg†ng i dina palats! 122:008 F”r mina br”ders och v„nners skull vill jag tills„ga dig frid. 122:009 F”r HERRENS, v†r Guds, hus' skull vill jag s”ka din v„lf„rd. 123:001 En vallfartss†ng. Jag lyfter mina ”gon upp till dig, du som bor i himmelen. 123:002 Ja, s†som tj„nares ”gon sk†da p† deras herres hand, s†som en tj„narinnas ”gon p† hennes frus hand, s† sk†da v†ra ”gon upp till HERREN, v†r Gud, till dess han varder oss n†dig. 123:003 Var oss n†dig, HERRE, var oss n†dig, ty vi „ro rikligen m„ttade med f”rakt. 123:004 Rikligen m„ttad „r v†r sj„l med de s„kras bespottelse, med de h”gmodigas f”rakt. 124:001 En vallfartss†ng; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- s† s„ge Israel -- 124:002 om HERREN icke hade varit med oss, n„r m„nniskorna reste sig upp emot oss, 124:003 d† hade de uppslukat oss levande, n„r deras vrede uppt„ndes mot oss; 124:004 d† hade vattnen f”rdr„nkt oss, str”mmen g†tt ”ver v†r sj„l; 124:005 ja, d† hade de g†tt ”ver v†r sj„l, de svallande vattnen. 124:006 Lovad vare HERREN f”r att han ej gav oss till rov †t deras t„nder! 124:007 V†r sj„l kom undan s†som en f†gel ur f†gelf„ngarnas snara; snaran gick s”nder, och vi kommo undan. 124:008 V†r hj„lp „r i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord. 125:001 En vallfartss†ng. De som f”rtr”sta p† HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan f”rbliver evinnerligen. 125:002 Jerusalem omh„gnas av berg, och HERREN omh„gnar sitt folk, ifr†n nu och till evig tid. 125:003 Ty ogudaktighetens spira skall icke f”rbliva ”ver de r„ttf„rdigas arvslott, p† det att de r„ttf„rdiga ej m† utr„cka sina h„nder till or„ttf„rdighet. 125:004 G”r gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hj„rtan. 125:005 Men dem som vika av p† vr†nga v„gar, dem rycke HERREN bort tillika med og„rningsm„nnen. Frid vare ”ver Israel! 126:001 En vallfartss†ng. N„r HERREN †ter uppr„ttade Sion, d† voro vi s†som dr”mmande. 126:002 D† blev v†r mun uppfylld med l”je och v†r tunga med jubel; d† sade man bland hedningarna: ˝HERREN har gjort stora ting med dem.˝ 126:003 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; d„r”ver voro vi glada. 126:004 HERRE, uppr„tta oss igen, s†som du †terf”r b„ckarna i Sydlandet. 126:005 De som s† med t†rar skola sk”rda med jubel. 126:006 De g† †stad gr†tande och b„ra sitt uts„de; de komma †ter med jubel och b„ra sina k„rvar. 127:001 En vallfartss†ng; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, s† arbeta de f†f„ngt, som bygga d„rp†. Om HERREN icke bevarar staden, s† vakar v„ktaren f†f„ngt. 127:002 Det „r f†f„ngt att I bittida st†n upp och sent g†n till vila, och „ten eder br”d med vederm”da; detsamma giver han †t sina v„nner, medan de sova. 127:003 Se, barn „ro en HERRENS g†va, livsfrukt en l”n. 127:004 Likasom pilar i en hj„ltes hand, s† „ro s”ner som man f†r vid unga †r. 127:005 S„ll „r den man som har sitt koger fyllt av s†dana. De komma icke p† skam, n„r de mot fiender f”ra sin talan i porten. 128:001 En vallfartss†ng. S„ll „r envar som fruktar HERREN och vandrar p† hans v„gar. 128:002 Ja, av dina h„nders arbete f†r du njuta frukten; s„ll „r du, och v„l dig! 128:003 Lik ett fruktsamt vintr„d varder din hustru, d„rinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord. 128:004 Ty se, s† varder den man v„lsignad, som fruktar HERREN. 128:005 HERREN v„lsigne dig fr†n Sion; m† du f† se Jerusalems v„lg†ng i alla dina livsdagar, 128:006 och m† du f† se barn av dina barn. Frid ”ver Israel! 129:001 En vallfartss†ng. Mycken n”d hava de v†llat mig allt ifr†n min ungdom -- s† s„ge Israel -- 129:002 mycken n”d hava de v†llat mig allt ifr†n min ungdom, dock blevo de mig ej ”verm„ktiga. 129:003 P† min rygg hava pl”jare pl”jt och dragit upp l†nga f†ror. 129:004 Men HERREN „r r„ttf„rdig och har huggit av de ogudaktigas band. 129:005 De skola komma p† skam och vika tillbaka, s† m†nga som hata Sion. 129:006 De skola bliva lika gr„s p† taken, som vissnar, f”rr„n det har vuxit upp; 129:007 ingen sk”rdeman fyller d„rmed sin hand, ingen k„rvbindare sin famn, 129:008 och de som g† d„r fram kunna icke s„ga: ˝HERRENS v„lsignelse vare ”ver eder! Vi v„lsigna eder i HERRENS namn.˝ 130:001 En vallfartss†ng. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. 130:002 Herre, h”r min r”st, l†t dina ”ron akta p† mina b”ners ljud. 130:003 Om du, HERRE, vill tillr„kna missg„rningar, Herre, vem kan d† best†? 130:004 Dock, hos dig „r ju f”rl†telse, p† det att man m† frukta dig. 130:005 Jag v„ntar efter HERREN, min sj„l v„ntar, och jag hoppas p† hans ord. 130:006 Min sj„l v„ntar efter Herren mer „n v„ktarna efter morgonen, ja, mer „n v„ktarna efter morgonen. 130:007 Hoppas p† HERREN, Israel; ty hos HERREN „r n†d, och mycken f”rlossning „r hos honom. 130:008 Och han skall f”rlossa Israel fr†n alla dess missg„rningar. 131:001 En vallfartss†ng; av David. HERRE, mitt hj„rta st†r icke efter vad h”gt „r, och mina ”gon se ej efter vad upph”jt „r, och jag umg†s icke med stora ting, med ting som „ro mig f”r sv†ra. 131:002 Nej, jag har lugnat och stillat min sj„l; s†som ett avvant barn i sin moders famn, ja, s†som ett avvant barn, s† „r min sj„l i mig. 131:003 Hoppas p† HERREN, Israel, fr†n nu och till evig tid. 132:001 En vallfartss†ng. T„nk, HERRE, David till godo, p† allt vad han fick lida, 132:002 han som svor HERREN en ed och gjorde ett l”fte †t den Starke i Jakob; 132:003 ˝Jag skall icke g† in i den hydda d„r jag bor, ej heller bestiga mitt vilol„ger, 132:004 jag skall icke unna mina ”gon s”mn eller mina ”gonlock slummer, 132:005 f”rr„n jag har funnit en plats †t HERREN, en boning †t den Starke i Jakob.˝ 132:006 Ja, vi h”rde d„rom i Efrata, vi f”rnummo det i skogsbygden. 132:007 L†tom oss g† in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall. 132:008 St† upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark. 132:009 Dina pr„ster vare kl„dda i r„ttf„rdighet, och dina fromma juble. 132:010 F”r din tj„nare Davids skull m† du icke visa tillbaka din smorde. 132:011 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: ˝Av ditt livs frukt skall jag s„tta konungar p† din tron. 132:012 Om dina barn h†lla mitt f”rbund och h†lla mitt vittnesb”rd, som jag skall l„ra dem, s† skola ock deras barn till evig tid f† sitta p† din tron. 132:013 Ty HERREN har utvalt Sion, d„r vill han hava sin boning. 132:014 Detta „r min vilostad till evig tid; h„r skall jag bo, ty till detta st„lle har jag lust. 132:015 Dess f”rr†d skall jag rikligen v„lsigna, †t dess fattiga skall jag giva br”d till fyllest. 132:016 Dess pr„ster skall jag kl„da i fr„lsning, och dess fromma skola jubla h”gt. 132:017 D„r skall jag l†ta ett horn skjuta upp †t David; d„r har jag rett till en lampa †t min smorde. 132:018 Hans fiender skall jag kl„da i skam, men p† honom skall hans krona gl„nsa.˝ 133:001 En vallfartss†ng; av David. Se huru gott och ljuvligt det „r att br”der bo endr„ktigt tillsammans. 133:002 Det „r likt den dyrbara oljan p† huvudet, som flyter ned i sk„gget, ned i Arons sk„gg, som flyter ned ”ver linningen p† hans kl„der. 133:003 Det „r likt Hermons dagg, som faller ned p† Sions-bergen. Ty d„r besk„r HERREN v„lsignelse, liv till evig tid. 134:001 En vallfartss†ng. Upp, v„lsignen HERREN, alla I HERRENS tj„nare, I som st†n om natten i HERRENS hus. 134:002 Lyften edra h„nder upp mot helgedomen och v„lsignen HERREN. 134:003 HERREN v„lsigne dig fr†n Sion, han som har gjort himmel och jord. 135:001 Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tj„nare, 135:002 I som st†n i HERRENS hus, i g†rdarna till v†r Guds hus. 135:003 Loven HERREN, ty HERREN „r god, lovsjungen hans namn, ty det „r ljuvligt. 135:004 Se, HERREN har utvalt Jakob †t sig, Israel till sin egendom. 135:005 Ty jag vet att HERREN „r stor, att v†r Herre „r f”rmer „n alla gudar. 135:006 HERREN kan g”ra allt vad han vill, i himmelen och p† jorden, i haven och i alla djup; 135:007 han som l†ter regnskyar stiga upp fr†n jordens „nda, han som l†ter ljungeldar komma med regn och f”r vinden ut ur dess f”rvaringsrum; 135:008 han som slog de f”rstf”dda i Egypten, b†de m„nniskor och boskap; 135:009 han som s„nde tecken och under ”ver dig, Egypten, ”ver Farao och alla hans tj„nare; 135:010 han som slog stora folk och dr„pte m„ktiga konungar: 135:011 Sihon, amor‚ernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken, 135:012 och gav deras land till arvedel, till arvedel †t sitt folk Israel. 135:013 HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din †minnelse fr†n sl„kte till sl„kte. 135:014 Ty HERREN skaffar r„tt †t sitt folk, och ”ver sina tj„nare f”rbarmar han sig. 135:015 Hedningarnas avgudar „ro silver och guld, verk av m„nniskoh„nder. 135:016 De hava mun och tala icke, de hava ”gon och se icke, 135:017 de hava ”ron och lyssna icke till, och ingen ande „r i deras mun. 135:018 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som f”rtr”sta p† dem. 135:019 I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN; 135:020 I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN. 135:021 Lovad vare HERREN fr†n Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja! 136:001 Tacken HERREN, ty han „r god, ty hans n†d varar evinnerligen. 136:002 Tacken gudarnas Gud, ty hans n†d varar evinnerligen. 136:003 Tacken herrarnas HERRE, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:004 honom som allena g”r stora under, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:005 honom som har gjort himmelen med f”rst†nd, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:006 honom som har utbrett jorden ”ver vattnen, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:007 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans n†d varar evinnerligen: 136:008 solen till att r†da ”ver dagen, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:009 m†nen och stj„rnorna till att r†da ”ver natten, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:010 honom som slog Egypten i dess f”rstf”dda, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:011 och som f”rde Israel ut d„rifr†n, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:012 med stark hand och utr„ckt arm, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:013 honom som delade R”da havet itu, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:014 och l„t Israel g† mitt d„rigenom, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:015 och kringstr”dde Farao och hans h„r i R”da havet, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:016 honom som f”rde sitt folk genom ”knen, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:017 honom som slog stora konungar, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:018 och dr„pte v„ldiga konungar, ty hans n†d varar evinnerligen: 136:019 Sihon, amor‚ernas konung, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:020 och Og, konungen i Basan, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:021 och som gav deras land till arvedel, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:022 till arvedel †t sin tj„nare Israel, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:023 honom som t„nkte p† oss i v†r f”rnedring, ty hans n†d varar evinnerligen, 136:024 och som ryckte oss ur v†ra ov„nners v†ld, ty hans n†d varar evinnerligen; 136:025 honom som giver mat †t allt levande, ty hans n†d varar evinnerligen. 136:026 Tacken himmelens Gud, ty hans n†d varar evinnerligen. 137:001 Vid Babels floder, d„r sutto vi och gr„to, n„r vi t„nkte p† Sion. 137:002 I piltr„den som d„r voro h„ngde vi upp v†ra harpor. 137:003 Ty de som h”llo oss f†ngna b†do oss d„r att sjunga, och v†ra pl†gare b†do oss vara glada: ˝Sjungen f”r oss en av Sions s†nger.˝ 137:004 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS s†ng i fr„mmande land? 137:005 Nej, om jag f”rg„ter dig, Jerusalem, s† f”rg„te min h”gra hand sin tj„nst. 137:006 Min tunga l†de vid min gom, om jag upph”r att t„nka p† dig, om jag icke l†ter Jerusalem vara min allra h”gsta gl„dje. 137:007 T„nk, HERRE, p† Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: ˝Riven ned, riven ned det „nda till grunden.˝ 137:008 Dotter Babel, du ”del„ggelsens stad, s„ll „r den som f†r vederg„lla dig allt vad du har gjort oss. 137:009 S„ll „r den som f†r gripa dina sp„da barn och krossa dem mot klippan. 138:001 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hj„rta; inf”r gudarna vill jag lovsjunga dig. 138:002 Jag vill tillbedja, v„nd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn f”r din n†d och sanning, ty du har gjort ditt l”ftesord stort ut”ver allt vad ditt namn hade sagt. 138:003 N„r jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min sj„l fick kraft. 138:004 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, n„r de f† h”ra din muns tal. 138:005 De skola sjunga om HERRENS v„gar, ty HERRENS „ra „r stor. 138:006 Ja, HERREN „r h”g, men han ser till det l†ga, och han k„nner den h”gmodige fj„rran ifr†n. 138:007 Om ock min v„g g†r genom n”d, s† beh†ller du mig vid liv; du r„cker ut din hand till v„rn mot mina fienders vrede, och din h”gra hand fr„lsar mig. 138:008 HERREN skall fullborda sitt verk f”r mig. HERRE, din n†d varar evinnerligen; ”vergiv icke dina h„nders verk. 139:001 F”r s†ngm„staren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och k„nner mig. 139:002 Evad jag sitter eller uppst†r, vet du det; du f”rst†r mina tankar fj„rran ifr†n. 139:003 Evad jag g†r eller ligger, utforskar du det, och med alla mina v„gar „r du f”rtrogen. 139:004 Ty f”rr„n ett ord „r p† min tunga, se, s† k„nner du, HERRE, det till fullo. 139:005 Du omsluter mig p† alla sidor och h†ller mig i din hand. 139:006 En s†dan kunskap „r mig alltf”r underbar; den „r mig f”r h”g, jag kan icke begripa den. 139:007 Vart skall jag g† f”r din Ande, och vart skall jag fly f”r ditt ansikte? 139:008 Fore jag upp till himmelen, s† „r du d„r, och b„ddade jag †t mig i d”dsriket, se, s† „r du ock d„r. 139:009 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 139:010 s† skulle ocks† d„r din hand leda mig och din h”gra hand fatta mig. 139:011 Och om jag sade: ˝M”rker m† bet„cka mig och ljuset bliva natt omkring mig˝, 139:012 s† skulle sj„lva m”rkret icke vara m”rkt f”r dig, natten skulle lysa s†som dagen: ja, m”rkret skulle vara s†som ljuset. 139:013 Ty du har skapat mina njurar, du sammanv„vde mig i min moders liv. 139:014 Jag tackar dig f”r att jag „r danad s† ”verm†ttan underbart; ja, underbara „ro dina verk, min sj„l vet det v„l. 139:015 Benen i min kropp voro icke f”rborgade f”r dig, n„r jag bereddes i det f”rdolda, n„r jag bildades i jordens djup. 139:016 Dina ”gon s†go mig, n„r jag „nnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro best„mda, f”rr„n n†gon av dem hade kommit. 139:017 Huru outgrundliga „ro icke f”r mig dina tankar, o Gud, huru stor „r icke deras m†ngfald! 139:018 Skulle jag r„kna dem, s† vore de flera „n sanden; n„r jag uppvaknade, vore jag „nnu hos dig. 139:019 Gud, o att du ville dr„pa de ogudaktiga! Ja, m†tte de blodgiriga vika bort ifr†n mig, 139:020 de som tala om dig med r„nker i sinnet, de som hava bragt dina st„der i f”rd„rv! 139:021 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke k„nna leda vid dem som st† dig emot? 139:022 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. 139:023 Utrannsaka mig, Gud, och k„nn mitt hj„rta; pr”va mig och k„nn mina tankar, 139:024 och se till, om jag „r stadd p† en olycksv„g, och led mig p† den eviga v„gen. 140:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David. 140:002 R„dda mig, HERRE, fr†n onda m„nniskor, bevara mig fr†n v†ldets m„n, 140:003 f”r dem som utt„nka ont i sina hj„rtan och dagligen rota sig samman till strid. 140:004 De v„ssa sina tungor likasom ormar, huggormsgift „r inom deras l„ppar. Sela. 140:005 Bevara mig, HERRE, f”r de ogudaktigas h„nder, beskydda mig f”r v†ldets m„n, som utt„nka planer f”r att bringa mig p† fall. 140:006 Stolta m„nniskor l„gga ut f”r mig snaror och garn; de breda ut n„t invid v„gens rand, giller s„tta de f”r mig. Sela. 140:007 Jag s„ger till HERREN: ˝Du „r min Gud.˝ Lyssna, o HERRE, till mina b”ners ljud. 140:008 HERRE, Herre, du min starka hj„lp, du besk„rmar mitt huvud, p† stridens dag. 140:009 Tillst„d icke, HERRE; vad de ogudaktiga beg„ra; l†t deras anslag ej lyckas, de skulle eljest f”rh„va sig. Sela. 140:010 ™ver de m„ns huvuden, som omringa mig, m† den olycka komma, som deras l„ppar bereda. 140:011 Eldsgl”d m† regna ”ver dem; m† de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur. 140:012 En f”rtalets man skall ej best† i landet; en ond v†ldsman skall jagas, med slag p† slag. 140:013 Jag vet att HERREN skall utf”ra den betrycktes sak och skaffa de fattiga r„tt. 140:014 Ja, de r„ttf„rdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inf”r ditt ansikte. 141:001 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min r”st, d† jag nu ropar till dig. 141:002 Min b”n g„lle inf”r dig s†som ett r”koffer, mina h„nders upplyftande s†som ett aftonoffer. 141:003 S„tt, o HERRE, en vakt f”r min mun, bevaka mina l„ppars d”rr. 141:004 L†t icke mitt hj„rta vika av till n†got ont, till att ”va ogudaktighetens g„rningar tillsammans med m„n som g”ra vad or„tt „r; av deras l„ckerheter vill jag icke „ta. 141:005 M† den r„ttf„rdige sl† mig i k„rlek och straffa mig; det „r s†som olja p† huvudet, och mitt huvud skall icke f”rsm† det. Ty „nnu en tid, s† skall min b”n uppfyllas, genom att det g†r dem illa; 141:006 deras ledare skola st”rtas ned utf”r klippan, och man skall d† h”ra att mina ord „ro ljuvliga. 141:007 S†som n„r man har pl”jt och ristat upp jorden, s† ligga v†ra ben kringstr”dda vid d”dsrikets rand. 141:008 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ”gon; till dig tager jag min tillflykt, f”rkasta icke min sj„l. 141:009 Bevara mig f”r de snaror som de l„gga ut p† min v„g och f”r og„rningsm„nnens giller. 141:010 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag g†r oskadd f”rbi. 142:001 En s†ng av David; en b”n, n„r han var i grottan. 142:002 Jag h”jer min r”st och ropar till HERREN, jag h”jer min r”st och beder till HERREN. 142:003 Jag utgjuter inf”r honom mitt bekymmer, min n”d kung”r jag f”r honom. 142:004 N„r min ande f”rsm„ktar i mig, „r du den som k„nner min stig. P† den v„g d„r jag skall g† hava de lagt ut snaror f”r mig. 142:005 Sk†da p† min h”gra sida och se: d„r finnes ingen som k„nnes vid mig. Ingen tillflykt †terst†r f”r mig, ingen finnes, som fr†gar efter min sj„l. 142:006 Jag ropar till dig, o HERRE, jag s„ger: ˝Du „r min tillflykt, min del i de levandes land.˝ 142:007 Akta p† mitt rop, ty jag „r i stort el„nde; r„dda mig fr†n mina f”rf”ljare, ty de „ro mig ”verm„ktiga. 142:008 F”r min sj„l ut ur f„ngelset, s† att jag f†r prisa ditt namn. Omkring mig skola de r„ttf„rdiga f”rsamlas, n„r du g”r v„l mot mig. 143:001 En psalm av David. HERRE, h”r min b”n, lyssna till min †kallan, svara mig i din r„ttf„rdighet, f”r din trofasthets skull. 143:002 Och g† icke till doms med din tj„nare, ty inf”r dig „r ingen levande r„ttf„rdig. 143:003 Se, fienden f”rf”ljer min sj„l, han trampar mitt liv till jorden; han l„gger mig i m”rker s†som de l„ngesedan d”da. 143:004 Och min ande f”rsm„ktar i mig, mitt hj„rta „r stelnat i mitt br”st. 143:005 Jag t„nker p† forna dagar, jag begrundar alla dina g„rningar, dina h„nders verk eftersinnar jag. 143:006 Jag utr„cker mina h„nder till dig; s†som ett t”rstigt land l„ngtar min sj„l efter dig. Sela. 143:007 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande f”rg†s; d”lj icke ditt ansikte f”r mig, m† jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven. 143:008 L†t mig bittida f”rnimma din n†d, ty jag f”rtr”star p† dig. Kung”r mig den v„g som jag b”r vandra, ty till dig upplyfter jag min sj„l. 143:009 R„dda mig fr†n mina fiender, HERRE; hos dig s”ker jag skygd. 143:010 L„r mig att g”ra din vilja, ty du „r min Gud; din gode Ande lede mig p† j„mn mark. 143:011 HERRE, beh†ll mig vid liv f”r ditt namns skull; tag min sj„l ut ur n”den f”r din r„ttf„rdighets skull. 143:012 Utrota mina fiender f”r din n†ds skull, och f”rg”r alla dem som tr„nga min sj„l; ty jag „r din tj„nare. 144:001 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som l„rde mina armar att kriga, mina h„nder att strida; 144:002 min n†ds Gud och min borg, mitt v„rn och min r„ddare, min sk”ld och min tillflykt, han som l„gger mitt folk under mig. 144:003 HERRE, vad „r en m„nniska, att du vill veta av henne, en m„nniskoson, att du t„nker p† honom? 144:004 En m„nniska „r lik en fl„kt, hennes dagar s†som en f”rsvinnande skugga. 144:005 HERRE, s„nk din himmel och far ned, r”r vid bergen, s† att de ryka. 144:006 L†t ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och f”rvirra dem. 144:007 R„ck ut dina h„nder fr†n h”jden, fr„ls mig och r„dda mig ur de stora vattnen, ur fr„mlingarnas hand, 144:008 vilkas mun talar l”gn och vilkas h”gra hand „r en falskhetens hand. 144:009 Gud, en ny s†ng vill jag sjunga till din „ra, till tiostr„ngad psaltare vill jag lovsjunga dig, 144:010 dig som giver seger †t konungarna, dig som fr„lste din tj„nare David fr†n det onda sv„rdet. 144:011 Fr„ls mig och r„dda mig ur fr„mlingarnas hand, vilkas mun talar l”gn, och vilkas h”gra hand „r en falskhetens hand. 144:012 N„r v†ra s”ner st† i sin ungdom s†som h”gv„xta plantor, v†ra d”ttrar lika h”rnstoder, huggna s†som f”r palatser; 144:013 n„r v†ra visthus „ro fulla och sk„nka f”rr†d p† f”rr†d; n„r v†ra f†r ”ka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt p† v†ra utmarker; 144:014 n„r v†ra oxar g† rikt lastade; n„r ingen r„mna har brutits i muren och ingen n”dgas draga ut s†som f†nge, n„r intet klagorop h”res p† v†ra gator -- 144:015 saligt „r det folk som det s† g†r; ja, saligt „r det folk vars Gud HERREN „r. 145:001 En lovs†ng av David. Jag vill upph”ja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen. 145:002 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen. 145:003 Stor „r HERREN och h”gtlovad, ja, hans storhet „r outrannsaklig. 145:004 Det ena sl„ktet prisar f”r det andra dina verk, de f”rkunna dina v„ldiga g„rningar. 145:005 Ditt majest„ts h„rlighet och „ra vill jag begrunda och dina underfulla verk. 145:006 Man skall tala om dina fruktansv„rda g„rningars makt; dina storverk skall jag f”rt„lja. 145:007 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla ”ver din r„ttf„rdighet. 145:008 N†dig och barmh„rtig „r HERREN, l†ngmodig och stor i mildhet. 145:009 HERREN „r god mot alla och f”rbarmar sig ”ver alla sina verk. 145:010 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig. 145:011 De skola tala om ditt rikes „ra, och din makt skola de f”rkunna. 145:012 S† skola de kung”ra f”r m„nniskors barn dina v„ldiga g„rningar och ditt rikes „ra och h„rlighet. 145:013 Ditt rike „r ett rike f”r alla evigheter, och ditt herrad”me varar fr†n sl„kte till sl„kte. 145:014 HERREN uppeh†ller alla dem som „ro p† v„g att falla, och han uppr„ttar alla nedb”jda. 145:015 Allas ”gon v„nta efter dig, och du giver dem deras mat i r„tt tid. 145:016 Du uppl†ter din hand och m„ttar allt levande med n†d. 145:017 HERREN „r r„ttf„rdig i alla sina v„gar och n†dig i alla sina verk. 145:018 HERREN „r n„ra alla dem som †kalla honom, alla dem som †kalla honom uppriktigt. 145:019 Han g”r vad de gudfruktiga beg„ra och h”r deras rop och fr„lsar dem. 145:020 HERREN bevarar alla dem som „lska honom, men alla ogudaktiga skall han f”rg”ra. 145:021 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt k”tt skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen. 146:001 Halleluja! Lova HERREN, min sj„l. 146:002 Jag vill lova HERREN, s† l„nge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, s† l„nge jag „r till. 146:003 F”rliten eder icke p† furstar, icke p† en m„nniskoson, han kan icke hj„lpa. 146:004 Hans ande m†ste sin v„g, han v„nder tillbaka till den jord varav han „r kommen; d† varda hans anslag om intet. 146:005 S„ll „r den vilkens hj„lp „r Jakobs Gud, den vilkens hopp st†r till HERREN, hans Gud, 146:006 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem „r, till honom som h†ller tro evinnerligen, 146:007 som skaffar r„tt †t de f”rtryckta, som giver br”d †t de hungrande. HERREN l”ser de f†ngna, 146:008 HERREN ”ppnar de blindas ”gon, HERREN uppr„ttar de nedb”jda, HERREN „lskar de r„ttf„rdiga, 146:009 HERREN bevarar fr„mlingar, faderl”sa och „nkor uppeh†ller han; men de ogudaktigas v„g v„nder han i villa. 146:010 HERREN „r konung evinnerligen, din Gud, Sion, fr†n sl„kte till sl„kte. Halleluja! 147:001 Halleluja! Ja, det „r gott att lovsjunga v†r Gud, ja, det „r ljuvligt; lovs†ng h”ves oss. 147:002 HERREN „r den som bygger upp Jerusalem, Israels f”rdrivna samlar han tillhopa. 147:003 Han helar dem som hava f”rkrossade hj„rtan, och deras s†r f”rbinder han. 147:004 Han best„mmer stj„rnornas m„ngd, han n„mner dem alla vid namn. 147:005 V†r Herre „r stor och v„ldig i kraft, hans f”rst†nd har ingen gr„ns. 147:006 HERREN uppeh†ller de ”dmjuka, men de ogudaktiga sl†r han till jorden. 147:007 H”jen s†ng till HERREN med tacks„gelse, lovsjungen v†r Gud till harpa, 147:008 honom som bet„cker himmelen med moln, honom som bereder regn †t jorden, honom som l†ter gr„s skjuta upp p† bergen, 147:009 honom som giver f”da †t djuren, †t korpens ungar som ropa. 147:010 Han har icke sin lust i h„stens styrka, hans behag st†r ej till mannens snabbhet. 147:011 HERRENS behag st†r till dem som frukta honom, till dem som hoppas p† hans n†d. 147:012 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:013 Ty han har gjort bommarna f”r dina portar fasta; han har v„lsignat dina barn i dig. 147:014 Han skaffar dina gr„nser frid, han m„ttar dig med b„sta vete. 147:015 Han l†ter sitt tal g† ut till jorden, hans ord l”per †stad med hast. 147:016 Han l†ter sn” falla s†som ull, rimfrost str”r han ut s†som aska. 147:017 Han kastar sitt hagel s†som smulor; vem kan best† f”r hans frost? 147:018 Źter s„nder han sitt ord, d† sm„lter det frusna; sin vind l†ter han bl†sa, d† str”mmar vatten. 147:019 Han har f”rkunnat f”r Jakob sitt ord, f”r Israel sina stadgar och r„tter. 147:020 S† har han icke gjort f”r n†got hednafolk; och hans r„tter, dem k„nna de icke. Halleluja! 148:001 Halleluja! Loven HERREN fr†n himmelen, loven honom i h”jden. 148:002 Loven honom, alla hans „nglar, loven honom, all hans h„r. 148:003 Loven honom, sol och m†ne, loven honom, alla lysande stj„rnor. 148:004 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen. 148:005 Ja, de m† lova HERRENS namn, ty han bj”d, och de blevo skapade. 148:006 Och han gav dem deras plats f”r alltid och f”r evigt; han gav dem en lag, och ingen ”vertr„der den. 148:007 Loven HERREN fr†n jorden, I havsdjur och alla djup, 148:008 eld och hagel, sn” och t”cken, du stormande vind, som utr„ttar hans befallning, 148:009 I berg och alla h”jder, I frukttr„d och alla cedrar, 148:010 I vilda djur och all boskap, I kr„ldjur och bevingade f†glar, 148:011 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare p† jorden, 148:012 I ynglingar, s† ock I jungfrur, I gamle med de unga. 148:013 Ja, de m† lova HERRENS namn, ty hans namn allena „r h”gt, hans majest„t n†r ”ver jorden och himmelen. 148:014 Och han har upph”jt ett horn †t sitt folk -- ett „mne till lovs†ng f”r alla hans fromma, f”r Israels barn, det folk som st†r honom n„ra. Halleluja! 149:001 Halleluja! Sjungen till HERRENS „ra en ny s†ng, hans lov i de frommas f”rsamling. 149:002 Israel gl„dje sig ”ver sin skapare, Sions barn fr”jde sig ”ver sin konung. 149:003 M† de lova hans namn under dans, till puka och harpa m† de lovsjunga honom. 149:004 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ”dmjuka med fr„lsning. 149:005 De fromma fr”jde sig och give honom „ra, de juble p† sina l„ger. 149:006 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat sv„rd i deras hand, 149:007 f”r att utkr„va h„mnd p† hedningarna och hems”ka folken med tuktan, 149:008 f”r att binda deras konungar med kedjor och deras „dlingar med j„rnbojor, 149:009 f”r att utf”ra p† dem den dom som „r skriven. En h„rlighet bliver det f”r alla hans fromma. Halleluja! 150:001 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts f„ste. 150:002 Loven honom f”r hans v„ldiga g„rningar, loven honom efter hans stora h„rlighet 150:003 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. 150:004 Loven honom med puka och dans, loven honom med str„ngaspel och pipa. 150:005 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. 150:006 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja! Book 20 Ordspr†ksboken 001:001 Detta „r Salomos ordspr†k, Davids sons, Israels konungs. 001:002 Av dem kan man l„ra vishet och tukt, 001:003 s† ock att f”rst† f”rst†ndigt tal. Av dem kan man undf† tuktan till insikt och l„ra r„ttf„rdighet, r„tt och redlighet. 001:004 De kunna giva †t de f†kunniga klokhet, †t den unge kunskap och eftert„nksamhet. 001:005 Genom att h”ra p† dem f”r”kar den vise sin l„rdom och f”rv„rvar den f”rst†ndige r†dklokhet. 001:006 Av dem l„r man f”rst† ordspr†k och djupsinnigt tal, de vises ord och deras g†tor. 001:007 HERRENS fruktan „r begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan f”raktas av of”rnuftiga. 001:008 H”r, min son, din faders tuktan, och f”rkasta icke din moders undervisning. 001:009 Ty s†dant „r en sk”n krans f”r ditt huvud och en kedja till prydnad f”r din hals. 001:010 Min son, om syndare locka dig, s† f”lj icke. 001:011 Om de s„ga: ˝Kom med oss; vi vilja l„gga oss p† lur efter blod, s„tta f”rs†t f”r de oskyldiga, utan sak; 001:012 s†som d”dsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, s†som fore de ned i graven; 001:013 allt vad dyrbart „r skola vi vinna, vi skola fylla v†ra hus med byte; 001:014 dela du med oss v†r lott, alla skola vi hava samma pung˝ -- 001:015 d†, min son, m† du ej vandra samma v„g som de. Nej, h†ll din fot ifr†n deras stig, 001:016 ty deras f”tter hasta till vad ont „r, och „ro snara, n„r det g„ller att utgjuta blod. 001:017 Ty v„l „r det f†f„ngt, d† man vill f†nga f†glar, att breda ut n„tet i hela flockens †syn. 001:018 Men dessa ligga p† lur efter sitt eget blod, de s„tta f”rs†t f”r sina egna liv. 001:019 S† g†r det envar som s”ker or„tt vinning: sin egen herre ber”var den livet. 001:020 Visheten h”jer sitt rop p† gatan, p† torgen l†ter hon h”ra sin r”st. 001:021 I bullrande gath”rn predikar hon; d„r portarna i staden ”ppna sig, d„r talar hon sina ord: 001:022 Huru l„nge, I f†kunnige, skolen I „lska f†kunnighet? Huru l„nge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och d†rarna hata kunskap? 001:023 V„nden om och akten p† min tillr„ttavisning; se, d† skall jag l†ta min ande fl”da f”r eder jag skall l†ta eder f”rnimma mina ord. 001:024 Eftersom I icke villen h”ra, n„r jag ropade, eftersom ingen aktade p†, n„r jag r„ckte ut min hand, 001:025 eftersom I l„ten allt mitt r†d fara och icke villen veta av min tillr„ttavisning 001:026 d„rf”r skall ock jag le vid eder of„rd och bespotta, n„r det kommer, som I frukten, 001:027 ja, n„r det I frukten kommer s†som ett ov„der, n„r of„rden nalkas eder s†som en storm och ”ver eder kommer n”d och †ngest. 001:028 D† skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall s”ka mig, men icke finna mig. 001:029 D„rf”r att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan, 001:030 ej heller ville f”lja mitt r†d, utan f”raktade all min tillr„ttavisning, 001:031 d„rf”r skola de f† „ta sina g„rningars frukt och varda m„ttade av sina egna anslag. 001:032 Ty av sin avf„llighet skola de f†kunniga dr„pas. och genom sin s„kerhet skola d†rarna f”rg†s. 001:033 Men den som h”r mig, han skall bo i trygghet och vara s„ker mot olyckans skr„ck. 002:001 Min son, om du tager emot mina ord och g”mmer mina bud inom dig, 002:002 s† att du l†ter ditt ”ra akta p† visheten och b”jer ditt hj„rta till klokheten, 002:003 ja, om du ropar efter f”rst†ndet och h”jer din r”st till att kalla p† klokheten, 002:004 Om du s”ker efter henne s†som efter silver och letar efter henne s†som efter en skatt, 002:005 d† skall du f”rst† HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du d† finna. 002:006 Ty HERREN „r den som giver vishet; fr†n hans mun kommer kunskap och f”rst†nd. 002:007 Źt de redliga f”rvarar han s„llhet, han „r en sk”ld f”r dem som vandra i ostrafflighet, 002:008 ty han beskyddar det r„ttas stigar, och sina frommas v„g bevarar han. 002:009 D† skall du f”rst† r„ttf„rdighet och r„tt och redlighet, ja, det godas alla v„gar. 002:010 Ty visheten skall draga in i ditt hj„rta och kunskapen k„nnas ljuvlig f”r din sj„l, 002:011 eftert„nksamheten skall vaka ”ver dig, klokheten skall beskydda dig. 002:012 S† skall hon r„dda dig fr†n de ondas v„g, fr†n m„n som tala vad vr†ngt „r, 002:013 fr†n dem som hava ”vergivit det r„ttas stigar. f”r att f„rdas p† m”rkrets v„gar, 002:014 fr†n dem som gl„djas att g”ra om och fr”jda sig †t ondskans vr†nga v„sen, 002:015 fr†n dem som g† p† krokiga stiga och vandra p† f”rv„nda v„gar. 002:016 S† skall hon r„dda dig ifr†n fr„mmande kvinnor, fr†n din n„stas hustru, som talar hala ord, 002:017 fr†n henne som har ”vergivit sin ungdoms v„n och f”rg„tit sin Guds f”rbund. 002:018 Ty en s†dan sjunker med sitt hus ned i d”den, och till skuggornas boning leda hennes stigar. 002:019 Ingen som har g†tt in till henne v„nder †ter Och hittar tillbaka till livets v„gar. 002:020 Ja, s† skall du vandra p† de godas v„g och h†lla dig p† de r„ttf„rdigas stigar. 002:021 Ty de redliga skola f”rbliva boende i landet och de ostraffliga f† stanna kvar d„ri. 002:022 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trol”sa ryckas bort d„rur. 003:001 Min son, f”rg„t icke min undervisning, och l†t ditt hj„rta bevara mina bud. 003:002 Ty l†ngt liv och m†nga levnads†r och frid, mer och mer, skola de bereda dig. 003:003 L†t godhet och sanning ej vika ifr†n dig; bind dem omkring din hals, skriv dem p† ditt hj„rtas tavla; 003:004 s† skall du finna n†d och f† gott f”rst†nd, i Guds och i m„nniskors ”gon. 003:005 F”rtr”sta p† HERREN av allt ditt hj„rta, och f”rlita dig icke p† ditt f”rst†nd. 003:006 P† alla dina v„gar m† du akta p† honom, s† skall han g”ra dina stigar j„mna. 003:007 H†ll dig icke sj„lv f”r vis; frukta HERREN, och fly det onda. 003:008 Det skall vara ett h„lsomedel f”r din kropp och en vederkvickelse f”r benen d„ri. 003:009 Žra HERREN med dina „godelar! och med f”rstlingen av all din gr”da, 003:010 s† skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar fl”da ”ver. 003:011 Min son, f”rkasta icke HERRENS tuktan, och f”rargas icke, n„r du agas av honom. 003:012 Ty den HERREN „lskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har k„r. 003:013 S„ll „r den m„nniska som har funnit visheten, den m„nniska som undf†r f”rst†nd. 003:014 Ty b„ttre „r att f”rv„rva henne „n att f”rv„rva silver, och den vinning hon giver „r b„ttre „n guld. 003:015 Dyrbarare „r hon „n p„rlor; allt vad h„rligt du „ger g†r ej upp emot henne. 003:016 L†ngt liv b„r hon i sin h”gra hand, i sin v„nstra rikedom och „ra. 003:017 Hennes v„gar „ro ljuvliga v„gar, och alla hennes stigar „ro trygga. 003:018 Ett livets tr„d „r hon f”r dem som f† henne fatt, och s„lla m† de prisa, som h†lla henne kvar. 003:019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med f”rst†nd. 003:020 Genom hans insikt br”to djupens vatten fram, och genom den l†ta skyarna dagg drypa ned. 003:021 Min son, l†t detta icke vika ifr†n dina ”gon, tag klokhet och eftert„nksamhet i akt; 003:022 s† skola de l„nda din sj„l till liv bliva ett smycke f”r din hals. 003:023 D† skall du vandra din v„g fram i trygghet, och din fot skall du d† icke st”ta. 003:024 N„r du l„gger dig, skall intet f”rskr„cka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova s”tt. 003:025 Du beh”ver d† ej frukta f”r pl”tslig skr„ck, ej f”r ov„dret, n„r det kommer ”ver de ogudaktiga. 003:026 Ty HERREN skall d† vara ditt hopp, och han skall bevara din fot f”r snaran. 003:027 Neka icke den beh”vande din hj„lp, „r det st†r i din makt att giva den. 003:028 S„g icke till din n„sta: ˝G† din v„g och kom igen; i morgon vill jag giva dig˝, fast„n du kunde strax. 003:029 St„mpla intet ont mot din n„sta, n„r han menar sig bo trygg i din n„rhet. 003:030 Tvista icke med n†gon utan sak, d† han icke har gjort dig n†got ont. 003:031 Avundas icke den or„ttr†dige, och finn ej behag i n†gon av hans v„gar. 003:032 Ty en styggelse f”r HERREN „r den vr†nge, men med de redliga har han sin umg„ngelse. 003:033 HERRENS f”rbannelse vilar ”ver den ogudaktiges hus, men de r„ttf„rdigas boning v„lsignar han. 003:034 Har han att skaffa med bespottare, s† bespottar ocks† han; men de ”dmjuka giver han n†d. 003:035 De visa f† „ra till arvedel, men d†rarna f† uppb„ra skam. 004:001 H”ren, I barn, en faders tuktan, och akten d„rp†, s† att I l„ren f”rst†nd. 004:002 Ty god l„rdom giver jag eder; min undervisning m†n I icke l†ta fara. 004:003 Ty sj„lv har jag varit barn och haft en fader, varit sp„d och f”r min moder ende sonen. 004:004 D† undervisade han mig och sade till mig: L†t ditt hj„rta h†lla fast vid mina ord; bevara mina bud, s† f†r du leva. 004:005 S”k f”rv„rva vishet, s”k f”rv„rva f”rst†nd, f”rg„t icke min muns tal och vik icke d„rifr†n. 004:006 ™vergiv henne icke, s† skall hon bevara dig; „lska henne, s† skall hon beskydda dig. 004:007 Vishetens begynnelse „r: ˝S”k f”rv„rva vishet˝; ja, f”r allt ditt f”rv„rv s”k f”rv„rva f”rst†nd. 004:008 Akta henne h”gt, s† skall hon upph”ja dig; hon skall g”ra dig „rad, om du sluter henne i din famn. 004:009 Hon skall s„tta p† ditt huvud en sk”n krans; en „rekrona skall hon r„cka †t dig. 004:010 H”r, min son, och tag emot mina ord, s† skola dina levnads†r bliva m†nga. 004:011 Om vishetens v„g undervisar jag dig, jag leder dig p† det r„ttas stigar. 004:012 N„r du g†r, skall sedan intet vara till hinder f”r dina steg, och n„r du l”per, skall du icke falla; 004:013 h†ll blott oavl†tligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon „r ditt liv. 004:014 Tr„d icke in p† de ogudaktigas stig, och skrid icke fram p† de ondas v„g. 004:015 Undfly den, g† ej in p† den, vik av ifr†n den och g† undan. 004:016 Ty de kunna icke sova, om de ej f† g”ra vad ont „r, s”mnen f”rtages dem, om de ej f† v†lla n†gons fall. 004:017 Ja, ogudaktighet „r det br”d som de „ta, och v†ld „r det vin som de dricka. 004:018 De r„ttf„rdigas stig „r lik gryningens ljus, som v„xer i klarhet, till dess dagen n†r sin h”jd; 004:019 men de ogudaktigas v„g „r s†som tjocka m”rkret: de m„rka icke det som skall v†lla deras fall. 004:020 Min son, akta p† mitt tal, b”j ditt ”ra till mina ord. 004:021 L†t dem icke vika ifr†n dina ”gon, bevara dem i ditt hj„rtas djup. 004:022 Ty de „ro liv f”r envar som finner dem, och en l„kedom f”r hela hans kropp. 004:023 Framf”r allt som skall bevaras m† du bevara ditt hj„rta, ty d„rifr†n utg†r livet. 004:024 Skaffa bort ifr†n dig munnens vr†nghet, och l†t l„pparnas falskhet vara fj„rran ifr†n dig. 004:025 L†t dina ”gon sk†da r„tt fram†t och dina blickar vara riktade rakt ut. 004:026 Akta p† den stig d„r din fot g†r fram, och l†t alla dina v„gar vara r„tta. 004:027 Vik ej av, vare sig till h”ger eller till v„nster, v„nd din fot bort ifr†n vad ont „r. 005:001 Min son, akta p† min vishet, b”j ditt ”ra till mitt f”rst†nd, 005:002 s† att du bevarar eftert„nksamhet och l†ter dina l„ppar taga kunskap i akt. 005:003 Se, av honung drypa en trol”s kvinnas l„ppar, och halare „n olja „r hennes mun. 005:004 Men p† sistone bliver hon bitter s†som mal”rt och skarp s†som ett tveeggat sv„rd. 005:005 Hennes f”tter styra ned†t mot d”den till d”dsriket draga hennes steg. 005:006 Livets v„g vill hon ej akta p†; hennes stigar „ro villostigar, fast„n hon ej vet det. 005:007 S† h”ren mig nu, I barn, och viken icke ifr†n min muns tal. 005:008 L†t din v„g vara fj„rran ifr†n henne, och nalkas icke d”rren till hennes hus. 005:009 M† du ej †t andra f† offra din „ra, ej dina †r †t en som h„mnas grymt; 005:010 m† icke fr„mmande f† m„tta sig av ditt gods och dina m”dors frukt komma i en annans hus, 005:011 s† att du sj„lv p† sistone m†ste sucka, n„r ditt hull och ditt k”tt „r f”rt„rt. 005:012 och s„ga: ˝Huru kunde jag s† hata tuktan, huru kunde mitt hj„rta s† f”rakta tillr„ttavisning! 005:013 Varf”r lyssnade jag icke till mina l„rares r”st, och b”jde icke mitt ”ra till dem som ville undervisa mig? 005:014 F”ga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont „r, mitt i f”rsamling och menighet. 005:015 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen k„lla. 005:016 Icke vill du att dina fl”den skola str”mma ut p† gatan, dina vattenb„ckar p† torgen? 005:017 Nej, dig allena m† de tillh”ra, och ingen fr„mmande j„mte dig. 005:018 Din brunn m† vara v„lsignad, och av din ungdoms hustru m† du h„mta din gl„dje; 005:019 hon, den „lskliga hinden, den t„cka gasellen, hennes barm f”rn”je dig alltid, i hennes k„rlek finne du st„ndig din lust. 005:020 Min son, icke skall du hava din lust i en fr„mmande kvinna? Icke skall du sluta din n„stas hustru i din famn? 005:021 Se, f”r HERRENS ”gon ligga var m„nniskas v„gar blottade, och p† alla hennes stigar giver han akt. 005:022 Den ogudaktige f†ngas av sina egna missg„rningar och fastnar i sin egen synds snaror. 005:023 Han m†ste d”, d„rf”r att han icke l„t tukta sig; ja, genom sin stora d†rskap kommer han p† fall. 006:001 Min son, om du har g†tt i borgen f”r din n„sta och givit ditt handslag f”r en fr„mmande, 006:002 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, f†ngad genom din muns tal, 006:003 d†, min son, m† du g”ra detta f”r att r„dda dig, eftersom du har kommit i din n„stas v†ld: g† och kasta dig ned f”r honom och ans„tt honom, 006:004 unna dina ”gon ingen s”mn och dina ”gonlock ingen slummer. 006:005 S”k r„ddning s†som en gasell ur j„garens v†ld, och s†som en f†gel ur f†gelf„ngarens v†ld. 006:006 G† bort till myran, du late; se huru hon g”r, och bliv vis. 006:007 Hon har ingen furste ”ver sig, ingen tillsyningsman eller herre; 006:008 dock bereder hon om sommaren sin f”da och samlar under sk”rdetiden in sin mat. 006:009 Huru l„nge vill du ligga, du late? N„r vill du st† upp ifr†n din s”mn? 006:010 Ja, sov „nnu litet, slumra „nnu litet, l„gg „nnu litet h„nderna i kors f”r att vila, 006:011 s† skall fattigdomen komma ”ver dig s†som en r”vare och armodet s†som en v„pnad man. 006:012 En f”rd„rvlig m„nniska, ja, en og„rningsman „r den som g†r omkring med vr†nghet i munnen, 006:013 som blinkar med ”gonen, skrapar med f”tterna, giver tecken med fingrarna. 006:014 Svek b„r en s†dan i sitt hj„rta, ont bringar han alltid † bane, tr„tor kommer han †stad. 006:015 D„rf”r skall of„rd pl”tsligt komma ”ver honom; of”rt„nkt varder han krossad utan r„ddning. 006:016 Sex ting „r det som HERREN hatar, ja, sju „ro styggelser f”r hans sj„l 006:017 stolta ”gon, en l”gnaktig tunga, h„nder som utgjuta oskyldigt blod, 006:018 ett hj„rta som hopsmider f”rd„rvliga anslag, f”tter som „ro snara till att l”pa efter vad ont „r, 006:019 den som fr„mjar l”gn genom falskt vittnesb”rd, och den som v†llar tr„tor mellan br”der. 006:020 Min son, bevara din faders bud, och f”rkasta icke din moders undervisning. 006:021 Hav dem alltid bundna vid ditt hj„rta, f„st dem omkring din hals. 006:022 N„r du g†r, m† de leda dig, n„r du ligger, m† de vaka ”ver dig, och n„r du vaknar upp, m† de tala till dig. 006:023 Ty budet „r en lykta och undervisningen ett ljus, och tillr„ttavisningar till tukt „ro en livets v„g. 006:024 De kunna bevara dig f”r onda kvinnor, f”r din n„stas hustrus hala tunga. 006:025 Hav icke beg„relse i ditt hj„rta till hennes sk”nhet, och l†t henne icke f†nga dig med sina blickar. 006:026 Ty f”r sk”kan m†ste du l„mna din sista br”dkaka, och den gifta kvinnan g†r p† jakt efter ditt dyra liv. 006:027 Kan v„l n†gon h„mta eld i sitt mantelveck utan att hans kl„der bliva f”rbr„nda? 006:028 Eller kan n†gon g† p† gl”dande kol, utan att hans f”tter varda svedda? 006:029 S† sker ock med den som g†r in till sin n„stas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. 006:030 F”raktar man icke tjuven som stj„l f”r att m„tta sitt beg„r, n„r han hungrar? 006:031 Och han m†ste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han „ger i sitt hus. 006:032 S† „r ock den utan f”rst†nd, som f”rf”r en annans hustru; ja, en sj„lvspilling „r den som s†dant g”r. 006:033 Pl†ga och skam „r vad han vinner, och hans sm„lek utpl†nas icke. 006:034 Ty svartsjuk „r mannens vrede, och han skonar icke p† h„mndens dag; 006:035 l”sepenning aktar han alls icke p†, och bryr sig ej om att du bjuder stora sk„nker. 007:001 Min son, tag vara p† mina ord, och g”m mina bud inom dig. 007:002 H†ll mina bud, s† f†r du leva, och bevara min undervisning s†som din ”gonsten. 007:003 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem p† ditt hj„rtas tavla. 007:004 S„g till visheten: ˝Du „r min syster˝, och kalla f”rst†ndet din f”rtrogna, 007:005 s† att de bevara dig f”r fr„mmande kvinnor, f”r din n„stas hustru, som talar hala ord. 007:006 Ty ut genom f”nstret i mitt hus, fram genom gallret d„r blickade jag; 007:007 d† s†g jag bland de f†kunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan f”rst†nd. 007:008 Han gick fram p† gatan invid h”rnet d„r hon bodde, p† v„gen till hennes hus skred han fram, 007:009 skymningen, p† aftonen av dagen, nattens dunkel, n„r m”rker r†dde 007:010 Se, d† kom d„r en kvinna honom till m”tes; hennes dr„kt var en sk”kas, och hennes hj„rta illfundigt. 007:011 Yster och l„ttsinnig var hon, hennes f”tter hade ingen ro i hennes hus. 007:012 Žn var hon p† gatan, „n var hon p† torgen vid vart gath”rn stod hon p† lur. 007:013 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fr„ckhet i sin uppsyn: 007:014 ˝Tackoffer har jag haft att framb„ra; i dag har jag f†tt infria mina l”ften. 007:015 D„rf”r gick jag ut till att m”ta dig jag ville s”ka upp dig, och nu ha jag funnit dig. 007:016 Jag har b„ddat min s„ng med sk”na t„cken, med brokigt linne fr†n Egypten. 007:017 Jag har best„nkt min b„dd med myrra, med aloe och med kanel. 007:018 Kom, l†t oss f”rn”ja oss med k„rlek intill morgonen, och f”rlusta oss med varandra i „lskog. 007:019 Ty min man „r nu icke hemma han har rest en l†ng v„g bort. 007:020 Sin penningpung tog han med sig; f”rst vid fullm†nstiden kommer han hem.˝ 007:021 S† f”rleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina l„ppars halhet f”rf”r hon honom. 007:022 Han f”ljer efter henne med hast, lik oxen som g†r f”r att slaktas, och lik f†ngen som f”res bort till straffet f”r sin d†rskap; 007:023 ja, han f”ljer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik f†geln som skyndar till snaran, utan att f”rst† att det g„ller dess liv. 007:024 S† h”ren mig nu, I barn, och given akt p† min muns tal. 007:025 L†t icke ditt hj„rta vika av till hennes v„gar, och f”rvilla dig ej in p† hennes stigar. 007:026 Ty m†nga som ligga slagna „ro f„llda av henne, och stor „r hopen av dem hon har dr„pt. 007:027 Genom hennes hus g† d”dsrikets v„gar, de som f”ra ned†t till d”dens kamrar. 008:001 H”r, visheten ropar, och f”rst†ndet h”jer sin r”st. 008:002 Uppe p† h”jderna st†r hon, vid v„gen, d„r stigarna m”tas. 008:003 Invid portarna, vid ing†ngen till staden d„r man tr„der in genom d”rrarna, h”jer hon sitt rop: 008:004 Till eder, I man, vill jag ropa, och min r”st skall utg† till m„nniskors barn. 008:005 L„ren klokhet, I f†kunnige, och I d†rar, l„ren f”rst†nd. 008:006 H”ren, ty om h”ga ting vill jag tala, och mina l„ppar skola uppl†ta sig till att s„ga vad r„tt „r. 008:007 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse f”r mina l„ppar „r ogudaktighet. 008:008 R„ttf„rdiga „ro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vr†ngt. 008:009 De „ro alla sanna f”r den f”rst†ndige och r„tta f”r dem som hava funnit kunskap. 008:010 S† tagen emot min tuktan hellre „n silver, och kunskap hellre „n utvalt guld. 008:011 Ty visheten „r b„ttre „n p„rlor; allt vad h„rligt som finnes g†r ej upp emot henne. 008:012 Jag, visheten, „r f”rtrogen med klokheten, och jag r†der ”ver eftert„nksam insikt. 008:013 Att frukta HERREN „r att hata det onda; ja, h”gf„rd, h”gmod, en ond vandel och en r„nkfull mun, det hatar jag. 008:014 Hos mig finnes r†d och utv„g; jag „r f”rst†nd, hos mig „r makt. 008:015 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad r„tt „r. 008:016 Genom mig h„rska h„rskarna och h”vdingarna, ja, alla domare p† jorden. 008:017 Jag „lskar dem som „lska mig, och de som s”ka mig, de finna mig. 008:018 Rikedom och „ra vinnas hos mig, „dla skatter och r„ttf„rdighet. 008:019 Min frukt „r b„ttre „n guld, ja, finaste guld och den vinning jag sk„nker b„ttre „n utvalt silver. 008:020 P† r„ttf„rdighetens v„g g†r jag fram, mitt p† det r„ttas stigar, 008:021 till att giva dem som „lska mig en rik arvedel och till att fylla deras f”rr†dshus. 008:022 HERREN skapade mig s†som sitt f”rstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde n†got annat. 008:023 Fr†n evighet „r jag insatt, fr†n begynnelsen, „nda ifr†n jordens urtidsdagar. 008:024 Innan djupen voro till, blev jag f”dd, innan k„llor „nnu funnos, fyllda med vatten 008:025 F”rr„n bergens grund var lagd, f”rr„n h”jderna funnos, blev jag f”dd, 008:026 n„r han „nnu icke hade skapat land och mark, ej ens det f”rsta av jordkretsens stoft. 008:027 N„r han beredde himmelen, var jag tillst„des, n„r han sp„nde ett valv ”ver djupet, 008:028 n„r han f„ste skyarna i h”jden, n„r djupets k„llor br”to fram med makt, 008:029 n„r han satte f”r havet dess gr„ns, s† att vattnet icke skulle ”vertr„da hans befallning, n„r han fastst„llde jordens grundvalar -- 008:030 d† fostrades jag s†som ett barn hos honom, d† hade jag dag efter dag min lust och min lek inf”r hans ansikte best„ndigt; 008:031 jag hade min lek p† hans jordkrets och min lust bland m„nniskors barn. 008:032 S† h”ren mig nu, I barn, ty saliga „ro de som h†lla mina v„gar. 008:033 H”ren tuktan, s† att I bliven visa, ja, l†ten henne icke fara. 008:034 S„ll „r den m„nniska som h”r mig, s† att hon vakar vid mina d”rrar dag efter dag h†ller vakt vid d”rrposterna i mina portar. 008:035 Ty den som finner mig, han finner livet och undf†r n†d fr†n HERREN. 008:036 Men den som g†r miste om mig han skadar sig sj„lv; 008:037 alla de som hata mig, de „lska d”den. 009:001 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. 009:002 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har j„mv„l dukat sitt bord 009:003 Sina tj„narinnor har hon uts„nt och l†ter ropa ut sin bjudning uppe p† stadens ”versta h”jder: 009:004 ˝Den som „r f†kunnig, han komme hit.˝ Ja, till den of”rst†ndige s„ger hon s†: 009:005 ˝Kommen och „ten av mitt br”d, och dricken av vinet som jag har blandat. 009:006 ™vergiven eder f†kunnighet, s† att I f†n leva, och g†n fram p† f”rst†ndets v„g. 009:007 (Den som varnar en bespottare, han f†r skam igen, och den som tillr„ttavisar en ogudaktig f†r sm„lek d„rav. 009:008 Tillr„ttavisa icke bespottaren, p† det att han icke m† hata dig; tillr„ttavisa den som „r vis, s† skall han „lska dig. 009:009 Giv †t den vise, s† bliver han „nnu visare; undervisa den r„ttf„rdige, s† l„r han „n mer. 009:010 HERRENS fruktan „r vishetens begynnelse, och att k„nna den Helige „r f”rst†nd.) 009:011 Ty genom mig skola dina dagar bliva m†nga och levnads†r givas dig i f”r”kat m†tt. 009:012 Žr du vis, s† „r din vishet dig sj„lv till gagn, och „r du en bespottare, s† umg„ller du det sj„lv allena.˝ 009:013 En d†raktig, yster kvinna „r f†kunnigheten, och intet f”rst† hon. 009:014 Hon har satt sig vid ing†ngen till sitt hus, p† sin stol, h”gt uppe i staden, 009:015 f”r att ropa ut sin bjudning till dem som f„rdas p† v„gen, dem som d„r vandra sin stig r„tt fram: 009:016 ˝Den som „r f†kunnig, han komme hit.˝ Ja, till den of”rst†ndige s„ger hon s†: 009:017 ˝Stulet vatten „r s”tt, br”d i l”nndom smakar ljuvligt.˝ 009:018 han vet icke att det b„r till skuggornas boning, hennes g„ster hamna i d”dsrikets djup. ---- 010:001 Detta „r Salomos ordspr†k. En vis son g”r sin fader gl„dje, men en d†raktig son „r sin moders bedr”velse. 010:002 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men r„ttf„rdigheten r„ddar fr†n d”den. 010:003 HERREN l„mnar ej den r„ttf„rdiges hunger om„ttad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han. 010:004 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom. 010:005 En f”rst†ndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i sk”rdetiden. 010:006 V„lsignelser komma ”ver den r„ttf„rdiges huvud, men de ogudaktigas mun g”mmer p† or„tt. 010:007 Den r„ttf„rdiges †minnelse lever i v„lsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort. 010:008 Den som har ett vist hj„rta tager emot tills„gelser, men den som har of”rnuftiga l„ppar g†r till sin underg†ng. 010:009 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som g†r vr†nga v„gar, han bliver r”jd. 010:010 Den som blinkar med ”gonen, han kommer ont †stad, och den som har of”rnuftiga l„ppar g†r till sin underg†ng. 010:011 Den r„ttf„rdiges mun „r en livets k„lla, men de ogudaktigas mun g”mmer p† or„tt. 010:012 Hat uppv„cker tr„tor, men k„rlek skyler allt som „r brutet. 010:013 P† den f”rst†ndiges l„ppar finner man vishet, men till den of”rst†ndiges rygg h”r ris. 010:014 De visa g”mma p† sin kunskap, men den of”rnuftiges mun „r en ”verh„ngande olycka. 010:015 Den rikes skatter „ro honom en fast stad, men de armas fattigdom „r deras olycka. 010:016 Den r„ttf„rdiges f”rv„rv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd. 010:017 Att taga vara p† tuktan „r v„gen till livet, men den som ej aktar p† tillr„ttavisning, han far vilse. 010:018 Den som g”mmer p† hat „r en l”gnare med sina l„ppar, och den som utsprider f”rtal, han „r en d†re. 010:019 D„r m†nga ord „ro bliver ”vertr„delse icke borta; men den som styr sina l„ppar, han „r f”rst†ndig. 010:020 Den r„ttf„rdiges tunga „r utvalt silver, men de ogudaktigas f”rst†nd „r f”ga v„rt. 010:021 Den r„ttf„rdiges l„ppar vederkvicka m†nga, men de of”rnuftiga d” genom brist p† f”rst†nd. 010:022 Det „r HERRENS v„lsignelse som giver rikedom, och egen m”da l„gger intet d„rtill 010:023 D†rens fr”jd „r att ”va sk„ndlighet, men den f”rst†ndiges „r att vara vis. 010:024 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de r„ttf„rdiga ”nska, del varder dem givet. 010:025 N„r stormen kommer, „r det ute med den ogudaktige; men den r„ttf„rdige „r en grundval som evinnerligen best†r. 010:026 S†som syra f”r t„nderna och s†som r”k f”r ”gonen, s† „r den late f”r den som har s„nt honom †stad. 010:027 HERRENS fruktan f”rl„nger livet men de ogudaktigas †r varda f”rkortade. 010:028 De r„ttf„rdigas v„ntan f†r en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet. 010:029 HERRENS v„gar „ro den ostraffliges v„rn, men till olycka f”r og„rningsm„nnen. 010:030 Den r„ttf„rdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke f”rbliva boende i landet. 010:031 Den r„ttf„rdiges mun b„r vishet s†som frukt, men en vr†ng tunga bliver utrotad. 010:032 Den r„ttf„rdiges l„ppar f”rst† vad v„lbehagligt „r, men de ogudaktigas mun „r idel vr†nghet. 011:001 Falsk v†g „r en styggelse f”r HERREN, men full vikt behagar honom v„l. 011:002 N„r h”gf„rd kommer, kommer ock sm„lek, men hos de ”dmjuka „r vishet. 011:003 De redligas ostrafflighet v„gleder dem, men de trol”sas vr†nghet „r dem till f”rd„rv. 011:004 Gods hj„lper intet p† vredens dag men r„ttf„rdighet r„ddar fr†n d”den. 011:005 Den ostraffliges r„ttf„rdighet g”r hans v„g j„mn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige. 011:006 De redligas r„ttf„rdighet r„ddar dem, men de trol”sa f†ngas genom sin egen lystnad. 011:007 N„r en ogudaktig d”r, varder hans hopp om intet; ja, ondskans v„ntan bliver om intet. 011:008 Den r„ttf„rdige r„ddas ur n”den, och den ogudaktige f†r tr„da i hans st„lle. 011:009 Genom sin mun f”rd„rvar den gudl”se sin n„sta, men genom sitt f”rst†nd bliva de r„ttf„rdiga r„ddade. 011:010 N„r det g†r de r„ttf„rdiga v„l, fr”jdar sig staden, och n„r de ogudaktiga f”rg†s, r†der jubel. 011:011 Genom de redligas v„lsignelse varder en stad upph”jd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned. 011:012 Den „r utan vett, som visar f”rakt f”r sin n„sta; en man med f”rst†nd tiger stilla. 011:013 Den som g†r med f”rtal, han f”rr†der din hemlighet, den som har ett trofast hj„rta d”ljer vad han f†r veta. 011:014 D„r ingen r†dklokhet finnes kommer folket p† fall, d„r de r†dvisa „ro m†nga, d„r g†r det v„l. 011:015 En som g†r i borgen f”r en annan, honom g†r det illa, den som skyr att giva handslag, han „r trygg. 011:016 En sk”n kvinna vinner „ra, och v†ldsverkare vinna rikedom. 011:017 En barmh„rtig man g”r v„l mot sig sj„lv men den grymme misshandlar sitt eget k”tt. 011:018 Den ogudaktige g”r en bedr„glig vinst, men den som uts†r r„ttf„rdighet f†r en s„ker l”n. 011:019 Den som st†r fast i r„ttf„rdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager ”ver sig d”d. 011:020 En styggelse f”r HERREN „ro de vr†nghj„rtade, men de vilkas v„g „r ostrafflig behaga honom v„l. 011:021 De onda bliva f”rvisso icke ostraffade, men de r„ttf„rdigas avkomma f†r g† fri. 011:022 S†som en gyllene ring i svinets tryne, s† „r sk”nhet hos en kvinna som saknar vett. 011:023 Vad de r„ttf„rdiga ”nska f†r i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas „r vrede. 011:024 Den ene utstr”r och f†r dock mer, den andre spar ”ver h”van, men bliver allenast fattigare. 011:025 Den frikostige varder rikligen m„ttad, och den som vederkvicker andra, han bliver sj„lv vederkvickt. 011:026 Den som h†ller inne sin s„d, honom f”rbannar folket, den som l„mnar ut sin s„d, ”ver hans huvud kommer v„lsignelse. 011:027 Den som vinnl„gger sig om vad gott „r, han str„var efter n†d, men den son s”ker vad ont „r, ”ver honom kommer ock ont. 011:028 Den som f”rtr”star p† sin rikedom, han kommer p† fall, men de r„ttf„rdiga skola gr”nska likasom l”v. 011:029 Den som drager olycka ”ver sitt hus, han f†r vind till arvedel, och den of”rnuftige bliver tr„l †t den som har ett vist hj„rta. 011:030 Den r„ttf„rdiges frukt „r ett livets tr„d, och den som „r vis, han vinner hj„rtan. 011:031 Se, den r„ttf„rdige f†r sin l”n p† jorden; huru mycket mer d† den ogudaktige och syndaren! 012:001 Den som „lskar tuktan, han „lskar kunskap, men of”rnuftig „r den som hatar tillr„ttavisning. 012:002 Den gode undf†r n†d av HERREN, men den r„nkfulle varder av honom f”rd”md. 012:003 Ingen m„nniska bliver best†ndande genom ogudaktighet, men de r„ttf„rdigas rot kan icke rubbas. 012:004 En idog hustru „r sin mans krona, men en vanartig „r s†som r”ta i hans ben. 012:005 De r„ttf„rdigas tankar g† ut p† vad r„tt „r, men de ogudaktigas r†dklokhet g†r ut p† svek. 012:006 De ogudaktigas ord ligga p† lur efter blod, men de redliga r„ddas genom sin mun. 012:007 De ogudaktiga varda omst”rtade och „ro s† icke mer, men de r„ttf„rdigas hus best†r. 012:008 I m†n av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett f”rv„nt f”rst†nd, han bliver f”raktad. 012:009 B„ttre „r en ringa man, som likv„l har en tj„nare, „n den som vill vara f”rn„m och saknar br”d. 012:010 Den r„ttf„rdige vet huru hans boskap k„nner det, men de ogudaktigas hj„rtelag „r grymt. 012:011 Den som brukar sin †ker f†r br”d till fyllest, men of”rst†ndig „r den som far efter f†f„ngliga ting. 012:012 Den ogudaktige vill in i det n„t som f†ngar de onda, men de r„ttf„rdigas rot skjuter skott. 012:013 Den som „r ond bliver sn„rjd i sina l„ppars synd, men den r„ttf„rdige undkommer ur n”den 012:014 Sin muns frukt f†r envar njuta sig fullt till godo, och vad en m„nniskas h„nder hava f”r”vat, det varder henne vederg„llt. 012:015 Den of”rnuftige tycker sin egen v„g vara den r„tta, med den som „r vis lyssnar till r†d. 012:016 Den of”rnuftiges f”rt”rnelse bliver kunnig samma dag, men den som „r klok, han d”ljer sin skam 012:017 Den som talar vad r„tt „r, han fr„mjar sanning, men ett falskt vittne talar svek. 012:018 M†ngen talar i obet„nksamhet ord som stinga likasom sv„rd, men de visas tunga „r en l„kedom. 012:019 Sannf„rdiga l„ppar best† evinnerligen, men en l”gnaktig tunga allenast ett ”gonblick. 012:020 De som bringa ont † bane hava falskhet i hj„rtat, men de som stifta frid, de undf† gl„dje. 012:021 Intet ont vederfares den r„ttf„rdige, men ”ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt m†tt. 012:022 En styggelse f”r HERREN „ro l”gnaktiga l†ppar, men de som handla redligt behaga honom v„l. 012:023 En klok man d”ljer sin kunskap, men d†rars hj„rtan ropa ut sitt of”rnuft. 012:024 De idogas hand kommer till v„lde, men en lat hand m†ste g”ra tr„ltj„nst. 012:025 Sorg i en mans hj„rta trycker det ned, men ett v„nligt ord skaffar det gl„dje. 012:026 Den r„ttf„rdige visar sin v„n till r„tta, men de ogudaktigas v„g f”r dem sj„lva vilse. 012:027 Den late f†r icke upp n†got villebr†d, men idoghet „r f”r m„nniskan en dyrbar skatt. 012:028 P† r„ttf„rdighetens v„g „r liv, och d„r dess stig g†r fram „r frihet ifr†n d”d. 013:001 En vis son h”r p† sin faders tuktan, men en bespottare h”r icke p† n†gon n„pst. 013:002 Sin muns frukt f†r envar njuta sig till godo, de trol”sa hungra efter v†ld. 013:003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som „r l”smunt kommer i olycka 013:004 Den late „r full av lystnad, och han f†r dock intet, men de idogas hunger varder rikligen m„ttad. 013:005 Den r„ttf„rdige skyr l”gnaktigt tal, men den ogudaktige „r f”rhatlig och sk„ndlig. 013:006 R„ttf„rdighet bevarar den vilkens v„g „r ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna p† fall. 013:007 Den ene vill h†llas f”r rik och har dock alls intet, den andre vill h†llas f”r fattig och har dock stora „godelar. 013:008 Den rike m†ste giva sin rikedom s†som l”sepenning f”r sitt liv, den fattige h”r icke av n†got 013:009 De r„ttf„rdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut. 013:010 Genom ”vermod kommer man allenast split †stad, men hos dem som taga emot r†d „r vishet. 013:011 L„ttf†nget gods f”rsvinner, men den som samlar efter hand f†r mycket. 013:012 F”rl„ngd v„ntan t„r p† hj„rtat, men en uppfylld ”nskan „r ett livets tr„d. 013:013 Den som f”raktar ordet hemfaller †t dess dom, men den som fruktar budet, han f†r vederg„llning. 013:014 Den vises undervisning „r en livets k„lla; genom den undviker man d”dens snaror. 013:015 Ett gott f”rst†nd bereder ynnest, men de trol”sas v„g „r alltid sig lik. 013:016 Var och en som „r klok g†r till v„ga med f”rst†nd, men d†ren breder ut sitt of”rnuft. 013:017 En ogudaktig budb„rare st”rtar i olycka, men ett tillf”rlitligt s„ndebud „r en l„kedom. 013:018 Fattigdom och skam f†r den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara p† tillr„ttavisning, han kommer till „ra. 013:019 Uppfylld ”nskan „r ljuvlig f”r sj„len, men att fly det onda „r en styggelse f”r d†rar. 013:020 Hav din umg„ngelse med de visa, s† varder du vis; den som giver sig i s„llskap med d†rar, honom g†r det illa. 013:021 Syndare f”rf”ljas av olycka, men de r„ttf„rdiga f† till l”n vad gott „r. 013:022 Den gode l„mnar arv †t barnbarn, men syndarens gods f”rvaras †t den r„ttf„rdige. 013:023 De fattigas nyodling giver riklig f”da, men m†ngen f”rg†s genom sin or„ttr†dighet. 013:024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som „lskar honom agar honom i tid. 013:025 Den r„ttf„rdige f†r „ta, s† att hans hunger bliver m„ttad, men de ogudaktigas buk m†ste lida brist. 014:001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men of”rnuft river ned det med egna h„nder. 014:002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som f”raktar honom, han g†r krokiga v„gar. 014:003 I den of”rnuftiges mun „r ett gissel f”r hans h”gmod, men de visa bevaras genom sina l„ppar. 014:004 D„r inga dragare finnas, d„r f”rbliver krubban tom, men riklig vinning f†r man genom oxars kraft. 014:005 Ett sannf„rdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne fr„mjar l”gn. 014:006 Bespottaren s”ker vishet och finner ingen, men f”r den f”rst†ndige „r kunskap l„tt. 014:007 G† bort ifr†n den man som „r d†raktig; aldrig fann du p† hans l„ppar n†got f”rst†nd. 014:008 Det „r den klokes vishet, att han aktar p† sin v„g, men det „r d†rars of”rnuft, att de ”va svek. 014:009 De of”rnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga r†der gott behag. 014:010 Hj„rtat k„nner sj„lvt b„st sin egen sorg, ej heller kan en fr„mmande intr„nga i dess gl„dje. 014:011 De ogudaktigas hus f”r”des, men de r„ttsinnigas hydda blomstrar. 014:012 M†ngen h†ller sin v„g f”r den i r„tta, men p† sistone leder den dock till d”den. 014:013 Mitt under l”jet kan hj„rtat s”rja, och slutet p† gl„djen bliver bedr”velse. 014:014 Av sina g„rningars frukt varder den avf„llige m„ttad, och den gode bliver upph”jd ”ver honom. 014:015 Den f†kunnige tror vart ord, men den kloke aktar p† sina steg. 014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men d†ren „r ”vermodig och sorgl”s. 014:017 Den som „r snar till vrede g”r vad of”rnuftigt „r, och en r„nkfull man bliver hatad. 014:018 De f†kunniga hava f†tt of”rnuft till sin arvedel, men de kloka bliva kr”nta med kunskap. 014:019 De onda m†ste falla ned inf”r de goda, och de ogudaktiga vid den r„ttf„rdiges portar. 014:020 J„mv„l av sina n„rmaste „r den fattige hatad, men den rike har m†nga v„nner. 014:021 Den som visar f”rakt f”r sin n„sta, han beg†r synd, men s„ll „r den som f”rbarmar sig ”ver de betryckta. 014:022 De som bringa ont † bane skola f”rvisso fara vilse, men barmh„rtighet och trofasthet r”na de som bringa gott † bane. 014:023 Av all m”da kommer n†gon vinning, men tomt tal „r ren f”rlust. 014:024 De visas rikedom „r f”r dem en krona men d†rarnas of”rnuft f”rbliver of”rnuft. 014:025 Ett sannf„rdigt vittne r„ddar liv, men den som fr„mjar l”gn, han „r full av svek. 014:026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt f„ste, och hans barn f† d„r en tillflykt. 014:027 I HERRENS fruktan „r en livets k„lla genom dem undviker man d”dens snaror 014:028 Att hava m†nga unders†tar „r en konungs h„rlighet, men brist p† folk „r en furstes olycka. 014:029 Den som „r t†lmodig visar gott f”rst†nd, men den som „r snar till vrede g†r l†ngt i of”rnuft. 014:030 Ett saktmodigt hj„rta „r kroppens liv, men bittert sinne „r r”ta i benen. 014:031 Den som f”rtrycker den arme sm„dar hans skapare, men den som f”rbarmar sig ”ver de fattiga, han „rar honom. 014:032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige p† fall, men den r„ttf„rdige „r frimodig in i d”den. 014:033 I den f”rst†ndiges hj„rta bor visheten, och i d†rarnas krets g”r hon sig kunnig. 014:034 R„ttf„rdighet upph”jer ett folk men synd „r folkens van„ra. 014:035 En f”rst†ndig tj„nare behaga konungen v„l, men ”ver en vanartig skall han vrede komma. 015:001 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett h†rt ord kommer harm †stad. 015:002 De visas tunga meddelar god kunskap, men d†rars mun fl”dar ”ver av of”rnuft. 015:003 HERRENS ”gon „ro ”verallt; de giva akt p† b†de onda och goda. 015:004 En saktmodig tunga „r ett livets tr„d, men en vr†ng tunga giver hj„rtes†r. 015:005 Den of”rnuftige f”raktar sin faders tuktan, men den som tager vara p† tillr„ttavisning, han varder klok. 015:006 Den r„ttf„rdiges hus g”mmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning „r olycka. 015:007 De visas l„ppar str” ut kunskap, men d†rars hj„rtan „ro icke s†som sig b”r. 015:008 De ogudaktigas offer „r en styggelse f”r HERREN, men de redligas b”n behagar honom v„l. 015:009 En styggelse f”r HERREN „r den ogudaktiges v„g, men den som far efter r„ttf„rdighet, honom „lskar han. 015:010 Sv†r tuktan drabbar den som ”vergiver v„gen; den som hatar tillr„ttavisning, han m†ste d”. 015:011 D”dsriket och avgrunden ligga uppenbara inf”r HERREN; huru mycket mer d† m„nniskornas hj„rtan! 015:012 Bespottaren finner ej behag i tillr„ttavisning; till dem som „ro visa g†r han icke. 015:013 Ett glatt hj„rta g”r ansiktet ljust, men vid hj„rtesorg „r modet brutet. 015:014 Den f”rst†ndiges hj„rta s”ker kunskap, men d†rars mun far med of”rnuft. 015:015 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod „r ett st„ndigt g„stabud. 015:016 B„ttre „r n†got litet med HERRENS fruktan „n en stor skatt med oro. 015:017 B„ttre „r ett fat k†l med k„rlek „n en g”dd oxe med hat. 015:018 En snarsticken man uppv„cker tr„ta, men en t†lmodig man stillar kiv. 015:019 Den lates stig „r s†som sp„rrad av t”rne, men de redliga hava en banad stig. 015:020 En vis son g”r sin fader gl„dje, och en d†raktig m„nniska „r den som f”raktar sin moder. 015:021 I of”rnuft har den vettl”se sin gl„dje, men en f”rst†ndig man g†r sin v„g r„tt fram. 015:022 D„r r†dpl„gning fattas varda planerna om intet, men best†ndande bliva de, d„r de r†dvisa „ro m†nga. 015:023 En man gl„der sig, n„r hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det „r gott. 015:024 Den f”rst†ndige vandrar livets v„g upp†t, D† att han undviker d”dsriket d„rnere. 015:025 Den h”gmodiges hus rycker HERREN bort, men „nkans r†m„rke l†ter han st† fast. 015:026 F”r HERREN „ro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena. 015:027 Den som s”ker or„tt vinning drager olycka ”ver sitt hus, men den som hatar mutor, han f†r leva. 015:028 Den r„ttf„rdiges hj„rta bet„nker vad svaras b”r, men de ogudaktigas mun fl”dar ”ver av onda ord. 015:029 HERREN „r fj„rran ifr†n de ogudaktiga, men de r„ttf„rdigas b”n h”r han. 015:030 En mild blick g”r hj„rtat glatt, ett gott budskap giver m„rg †t benen. 015:031 Den vilkens ”ra h”r p† h„lsosam tillr„ttavisning, han skall f† dv„ljas i de vises krets. 015:032 Den som ej vill veta av tuktan fr†gar icke efter sitt liv, men den som h”r p† tillr„ttavisning, han f”rv„rvar f”rst†nd. 015:033 HERRENS fruktan „r en tuktan till vishet, och ”dmjukhet g†r f”re „ra. 016:001 En m„nniska g”r upp planer i sitt hj„rta, men fr†n HERREN kommer vad tungan svarar. 016:002 Var man tycker sina v„gar vara goda, men HERREN „r den som pr”var andarna. 016:003 Befall dina verk †t HERREN, s† hava dina planer framg†ng. 016:004 HERREN har gjort var sak f”r dess s„rskilda m†l, s† ock den ogudaktige f”r olyckans dag. 016:005 En styggelse f”r HERREN „r var h”gmodig man; en s†dan bliver f”rvisso icke ostraffad. 016:006 Genom barmh„rtighet och trofasthet f”rsonas missg„rning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda. 016:007 Om en mans v„gar behaga HERREN v„l s† g”r han ock hans fiender till hans v„nner. 016:008 B„ttre „r n†got litet med r„ttf„rdighet „n stor vinning med or„tt. 016:009 M„nniskans hj„rta t„nker ut en v„g, men HERREN „r den som styr hennes steg. 016:010 Gudasvar „r p† konungens l„ppar, i domen felar icke hans mun. 016:011 V†g och r„tt v„gning „ro fr†n HERREN, alla vikter i pungen „ro hans verk. 016:012 En styggelse f”r konungar „ro ogudaktiga g„rningar, ty genom r„ttf„rdighet bliver tronen bef„st. 016:013 R„ttf„rdiga l„ppar behaga konungar v„l, Och den som talar vad r„tt „r, han bliver „lskad. 016:014 Konungens vrede „r d”dens f”rebud, men en vis man blidkar den. 016:015 N„r konungen l†ter sitt ansikte lysa, „r d„r liv, och hans v„lbehag „r s†som ett moln med v†rregn. 016:016 L†ngt b„ttre „r att f”rv„rva vishet „n guld f”rst†nd „r mer v„rt att f”rv„rvas „n silver. 016:017 De redligas v„g „r att fly det onda; den som aktar p† sin v„g, han bevarar sitt liv. 016:018 Stolthet g†r f”re underg†ng, och h”gmod g†r f”re fall. 016:019 B„ttre „r att vara ”dmjuk bland de betryckta „n att utskifta byte med de h”gmodiga. 016:020 Den som aktar p† ordet, han finner lycka, och s„ll „r den som f”rtr”star p† HERREN. 016:021 Den som har ett vist hj„rta, honom kallar man f”rst†ndig, och d„r s”tma „r p† l„pparna h„mtas mer l„rdom. 016:022 En livets k„lla „r f”rst†ndet f”r den som „ger det, men of”rnuftet „r de of”rnuftigas tuktan. 016:023 Den vises hj„rta g”r hans mun f”rst†ndig och l„gger l„rdom p† hans l„ppar, allt mer och mer. 016:024 Milda ord „ro honungskakor; de „ro ljuvliga f”r sj„len och en l„kedom f”r kroppen. 016:025 M†ngen h†ller sin v„g f”r den r„tta, men p† sistone leder den dock till d”den. 016:026 Arbetarens hunger hj„lper honom att arbeta ty hans egen mun driver p† honom. 016:027 F”rd„rvlig „r den m„nniska som gr„ver gropar f”r att skada; det „r s†som brunne en eld p† hennes l„ppar. 016:028 En vr†ng m„nniska kommer tr„ta †stad, och en ”rontasslare g”r v„nner oense. 016:029 Den or„ttr†dige f”rf”r sin n„sta och leder honom in p† en v„g som icke „r god. 016:030 Den som ser under lugg, han umg†s med vr†nga tankar; den som biter ihop l„pparna, han „r f„rdig med n†got ont. 016:031 En „rekrona „ro gr† h†r; den vinnes p† r„ttf„rdighetens v„g. 016:032 B„ttre „r en t†lmodig man „n en stark, och b„ttre den som styr sitt sinne „n den som intager en stad. 016:033 Lotten varder kastad i sk”tet, men den faller alltid vart HERREN vill. 017:001 B„ttre „r ett torrt br”dstycke med ro „n ett hus fullt av h”gtidsmat med kiv. 017:002 En f”rst†ndig tj„nare f†r r†da ”ver en vanartig son, och bland br”derna f†r han skifta arv. 017:003 Degeln pr”var silver och sm„ltugnen guld, s† pr”var HERREN hj„rtan. 017:004 En ond m„nniska aktar p† ondskefulla l„ppar, falskheten lyssnar till f”rd„rvliga tungor. 017:005 Den som bespottar den fattige sm„dar hans skapare; den som gl„der sig †t andras of„rd bliver icke ostraffad. 017:006 De gamlas krona „ro barnbarn, och barnens „ra „ro deras f„der. 017:007 Stortaliga l„ppar h”vas icke d†ren, mycket mindre l”gnaktiga l„ppar en furste. 017:008 En g†va „r en lyckosten i dens ”gon, som ger den; vart den „n kommer bereder den framg†ng. 017:009 Den som skyler vad som „r brutet, han vill fr„mja k„rlek, men den som river upp gammalt, han g”r v„nner oense. 017:010 En f”rebr†else verkar mer p† den f”rst†ndige „n hundra slag p† d†ren. 017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont „r, men en budb„rare utan f”rbarmande skall s„ndas mot honom. 017:012 B„ttre „r att m”ta en bj”rninna fr†n vilken man har tagit ungarna, „n att m”ta en d†re i hans of”rnuft. 017:013 Den som vederg„ller gott med ont, fr†n hans hus skall olyckan icke vika. 017:014 Att begynna tr„ta „r att sl„ppa ett vattenfl”de l”st; h†ll d„rf”r inne, f”rr„n kivet har brutit ut. 017:015 Den som friar den skyldige och den som f„ller den oskyldige, de „ro b†da en styggelse f”r HERREN. 017:016 Vartill gagna v„l penningar i d†rens hand? Han kunde k”pa sig vishet, men han saknar f”rst†nd. 017:017 En v„ns k„rlek best†r alltid. och en broder f”des till hj„lp i n”den. 017:018 En m„nniska utan f”rst†nd „r den som giver handslag, den som g†r i borgen f”r sin n„sta. 017:019 Den som „lskar split, han „lskar ”vertr„delse; Men som bygger sin d”rr h”g, han far efter fall. 017:020 Den som har ett vr†ngt hj„rta vinner ingen framg†ng, och den som har en f”rv„nd tunga, han faller i olycka. 017:021 Den som har f”tt en d†raktig son f†r bedr”velse av honom, en d†res fader har ingen gl„dje. 017:022 Ett glatt hj„rta „r en god l„kedom, men ett brutet mod tager m„rgen ur benen. 017:023 Den ogudaktige tager g„rna sk„nker i l”nndom, f”r att han skall vr„nga r„ttens v„gar. 017:024 Den f”rst†ndige har sin blick p† visheten, men d†rens ”gon „ro vid jordens „nda. 017:025 En d†raktig son „r sin faders gr„melse och en bitter sorg f”r henne som har f”tt honom. 017:026 Att pliktf„lla j„mv„l den r„ttf„rdige „r icke tillb”rligt; att sl† „dla m„n strider mot r„ttvisan. 017:027 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes „r en man med f”rst†nd. 017:028 Om den of”rnuftige tege, s† aktades ocks† han f”r vis; den som tillsluter sina l„ppar „r f”rst†ndig. 018:001 Den egensinnige f”ljer sin egen lystnad, med all makt s”ker han strid. 018:002 D†ren fr†gar ej efter f”rst†nd, allenast efter att f† l„gga fram vad han har i hj„rtat. 018:003 D„r den ogudaktige kommer, d„r kommer f”rakt, och med skamlig vandel f”ljer sm„lek. 018:004 Orden i en mans mun „ro s†som ett djupt vatten, s†som en fl”dande b„ck, en vishetens k„lla. 018:005 Att vara partisk f”r den skyldige „r icke tillb”rligt ej heller att vr„nga r„tten f”r den oskyldige. 018:006 D†rens l„ppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag. 018:007 D†rens mun „r honom sj„lv till olycka, och hans l„ppar „ro en snara hans liv. 018:008 ™rontasslarens ord „ro s†som l„ckerbitar och tr„nga ned till hj„rtats innand”men. 018:009 Den som „r f”rsumlig i sitt arbete, han „r allaredan en broder till r”varen. 018:010 HERRENS namn „r ett starkt torn; den r„ttf„rdige hastar dit och varder beskyddad. 018:011 Den rikes skatter „ro honom en fast stad, h”ga murar likna de, i hans inbillning. 018:012 F”re fall g†r h”gmod i mannens hj„rta, och ”dmjukhet g†r f”re „ra. 018:013 Om n†gon giver svar, f”rr„n han har h”rt, s† tillr„knas det honom s†som of”rnuft och skam. 018:014 Mod uppeh†ller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan b„ra det? 018:015 Den f”rst†ndiges hj„rta f”rv„rvar kunskap, och de visas ”ron s”ka kunskap. 018:016 G†vor ”ppna v„g f”r en m„nniska och f”ra henne fram inf”r de store. 018:017 Den som f”rst l„gger fram sin sak har r„tt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det „r. 018:018 Lottkastning g”r en „nde p† tr„tor, den skiljer mellan m„ktiga m„n. 018:019 En f”ror„ttad broder „r sv†rare att vinna „n en fast stad, och tr„tor „ro s†som bommar f”r ett slott. 018:020 Av sin muns frukt f†r envar sin buk m„ttad, han varder m„ttad av sina l„ppars gr”da. 018:021 D”d och liv har tungan i sitt v†ld, de som g„rna bruka henne f† „ta hennes frukt. 018:022 Den som har funnit en r„tt hustru, han har funnit lycka och har undf†tt n†d av HERREN. 018:023 B”nfallande „r den fattiges tal, men den rike svarar med h†rda ord. 018:024 Den som „vlas att f† v„nner, han kommer i olycka; men v„nner finnas, mer trogna „n en broder. 019:001 B„ttre „r en fattig man som vandrar i ostrafflighet „n en man som har vr†nga l„ppar och d„rtill „r en d†re. 019:002 Ett obet„nksamt sinne, redan det „r illa; och den som „r snar p† foten, han stiger miste. 019:003 En m„nniskas eget of”rnuft kommer henne p† fall, och dock „r det p† HERREN som hennes hj„rta vredgas 019:004 Gods skaffar m†nga v„nner, men den arme bliver ”vergiven av sin v„n. 019:005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som fr„mjar l”gn, han kommer icke undan. 019:006 M†nga s”ka en furstes ynnest, och alla „ro v„nner till den givmilde. 019:007 Den fattige „r hatad av alla sina fr„nder, „nnu l„ngre draga sig hans v„nner bort ifr†n honom; han far efter l”ften som „ro ett intet. 019:008 Den som f”rv„rvar f”rst†nd har sitt liv k„rt; den som tager vara p† insikt, han finner lycka 019:009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som fr„mjar l”gn, han skall f”rg†s. 019:010 Det h”ves icke d†ren att hava goda dagar, mycket mindre en tr„l att r†da ”ver furstar. 019:011 F”rst†nd g”r en m„nniska t†lmodig, och det „r hennes „ra att tillgiva vad n†gon har brutit. 019:012 En konungs vrede „r s†som ett ungt lejons rytande, hans n†d „r s†som dagg p† gr„set. 019:013 En d†raktig son „r sin faders f”rd„rv, och en kvinnas tr„tor „ro ett oavl†tligt takdropp. 019:014 G†rd och gods f†r man i arv fr†n sina f„der, men en f”rst†ndig hustru „r en g†va fr†n HERREN. 019:015 L„ttja f”rs„nker i d†sighet, och den h†gl”se f†r lida hunger. 019:016 Den som h†ller budet f†r beh†lla sitt liv; den som ej aktar p† sin vandel han varder d”dad. 019:017 Den som f”rbarmar sig ”ver den arme, han l†nar †t HERREN och f†r vederg„llning av honom f”r vad gott han har gjort. 019:018 Tukta din son, medan n†got hopp „r, och †tr† icke att v†lla hans d”d. 019:019 Den som f”rg†r sig i vrede, han m† plikta d„rf”r, ty om du vill st„lla till r„tta, s† g”r du det allenast v„rre. 019:020 H”r r†d och tag emot tuktan, p† det att du f”r framtiden m† bliva vis. 019:021 M†nga planer har en man i sitt hj„rta, men HERRENS r†d, det bliver best†ndande. 019:022 Efter en m„nniskas goda vilja r„knas hennes barmh„rtighet, och en fattig man „r b„ttre „n en som ljuger. 019:023 HERRENS fruktan f”r till liv; s† f†r man vila m„tt och hems”kes icke av n†got ont. 019:024 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke f”ra den †ter till munnen. 019:025 Sl†r man bespottaren, s† bliver den f†kunnige klok; och tillr„ttavisar man den f”rst†ndige, s† vinner han kunskap. 019:026 Den som ”var v†ld mot sin fader eller driver bort sin moder, han „r en vanartig och sk„ndlig son. 019:027 Min son, om du icke vill h”ra tuktan, s† far du vilse fr†n de ord som giva kunskap. 019:028 Ett ont vittne bespottar vad r„tt „r, och de ogudaktigas mun „r glupsk efter or„tt. 019:029 Straffdomar ligga redo f”r bespottarna och slag f”r d†rarnas rygg. 020:001 En bespottare „r vinet, en larmare „r rusdrycken, och ovis „r envar som raglar d„rav. 020:002 S†som ett ungt lejons rytande „r den skr„ck en konung ingiver; den som †drager sig hans vrede har f”rverkat sitt liv. 020:003 Det „r en „ra f”r en man att h†lla sig ifr†n kiv, den of”rnuftige s”ker alltid strid. 020:004 N„r h”sten kommer, vill den late icke pl”ja; d„rf”r s”ker han vid sk”rdetiden f”rg„ves efter frukt. 020:005 Planerna i en mans hj„rta „ro s†som ett djupt vatten, men en man med f”rst†nd h„mtar „nd† upp dem. 020:006 M†nga finnas, som ropa ut var och en sin barmh„rtighet; men vem kan finna en man som „r att lita p†? 020:007 Den som vandrar i ostrafflighet s†som en r„ttf„rdig man, hans barn g†r det val efter honom. 020:008 En konung, som sitter p† domarstolen, rensar med sina ”gons kastskovel bort allt vad ont „r. 020:009 Vem kan s„ga: ˝Jag har bevarat mitt hj„rta rent, jag „r fri ifr†n synd˝? 020:010 Tv† slags vikt och tv† slags m†tt, det ena som det andra „r en styggelse f”r HERREN. 020:011 Redan barnet r”jer sig i sina g„rningar, om dess vandel „r r„ttskaffens och redlig. 020:012 ™rat, som h”r, och ”gat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort. 020:013 Žlska icke s”mn, p† det att du icke m† bliva fattig; h†ll dina ”gon ”ppna, s† f†r du br”d till fyllest. 020:014 ˝Uselt, uselt˝, s„ger k”paren; men n„r han g†r sin v„g, rosar han sitt k”p. 020:015 Man m† hava guld, s† ock p„rlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden „ro dock l„ppar som tala f”rst†nd. 020:016 Tag kl„derna av honom, ty han har g†tt i borgen f”r en annan, och panta ut vad han har, f”r de fr„mmandes skull. 020:017 Or„ttf†nget br”d smakar mannen ljuvligt, men efter†t bliver hans mun full av stenar. 020:018 Planer hava framg†ng, n„r de „ro v„l ”verlagda, och med r†dklokhet m† man f”ra krig. 020:019 Den som g†r med f”rtal, han f”rr†der hemligheter; med den som „r l”smunt m† du ej giva dig i lag. 020:020 Den som uttalar f”rbannelser ”ver fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i m”rkret. 020:021 Det f”rv„rv man i f”rstone „vlas efter, det varder p† sistone icke v„lsignat. 020:022 S„g icke: ˝Jag vill vederg„lla ont med ont˝; f”rbida HERREN, han skall hj„lpa dig. 020:023 Tv†faldig vikt „r en styggelse f”r HERREN, och falsk v†g „r icke n†got gott. 020:024 Av HERREN bero en mans steg; ja, en m„nniska f”rst†r icke sj„lv sin v„g. 020:025 Det „r farligt f”r en m„nniska att obet„nksamt helga n†got och att ”verv„ga sina l”ften, f”rst n„r de „ro gjorda. 020:026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga s†som med en kastskovel och l†ter tr”skhjulet g† ”ver dem. 020:027 Anden i m„nniskan „r en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hj„rtats innand”men. 020:028 Mildhet och trofasthet „ro en konungs vakt; genom mildhet st”der han sin tron. 020:029 De ungas „ra „r deras kraft, och de gamlas prydnad „ro deras gr† h†r. 020:030 S†r som svida rena fr†n ondska, ja, tuktan renar hj„rtats innand”men. 021:001 Konungars hj„rtan „ro i HERRENS hand s†som vattenb„ckar: han leder dem varthelst han vill. 021:002 Var man tycker sin v„g vara den r„tta, men HERREN „r den som pr”var hj„rtan. 021:003 Att ”va r„ttf„rdighet och r„tt, det „r mer v„rt f”r HERREN „n offer. 021:004 Stolta ”gon och h”gmodigt hj„rta -- de ogudaktigas lykta „r dem till synd. 021:005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till f”rlust. 021:006 De skatter som f”rv„rvas genom falsk tunga, de „ro en f”rsvinnande dunst och hasta till d”den. 021:007 De ogudaktigas ”verv†ld bortrycker dem sj„lva, eftersom de icke vilja g”ra vad r„tt „r. 021:008 En o„rlig mans v„g „r idel vr†nghet, men en r„ttskaffens man handla redligt 021:009 B„ttre „r att bo i en vr† p† taket „n att hava hela huset gemensamt med en tr„tgirig kvinna. 021:010 Den ogudaktiges sj„l har lust till det onda; hans n„sta finner ingen barmh„rtighet hos honom. 021:011 Straffar man bespottaren, s† bliver den f†kunnige vis: och undervisar man den vise, s† inh„mtar han kunskap. 021:012 Den R„ttf„rdige giver akt p† den ogudaktiges hus, han st”rtar de ogudaktiga i olycka. 021:013 Den som tillsluter sitt ”ra f”r den armes rop, han skall sj„lv ropa utan att f† svar. 021:014 En hemlig g†va stillar vrede och en sk„nk i l”nndom v†ldsammaste f”rbittring. 021:015 Det „r den r„ttf„rdiges gl„dje att r„tt skipa, men det „r og„rningsm„nnens skr„ck. 021:016 Den m„nniska som far vilse ifr†n f”rst†ndets v„g, hon hamnar i skuggornas krets. 021:017 Den som „lskar glada dagar varder fattig; den som „lskar vin och olja bliver icke rik. 021:018 Den ogudaktige varder given s†som l”sepenning f”r den r„ttf„rdige, och den trol”se s„ttes i de redligas st„lle. 021:019 B„ttre „r att bo i ett ”de land „n med en tr„tgirig och besv„rlig kvinna. 021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en d†raktig m„nniska f”rsl”sar sitt gods. 021:021 Den som far efter r„ttf„rdighet och godhet, han finner liv, r„ttf„rdighet och „ra. 021:022 En vis man kan storma en stad full av hj„ltar och bryta ned det f„ste som var dess f”rtr”stan. 021:023 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv f”r n”d. 021:024 Bespottare m† den kallas, som „r fr„ck och ”vermodig, den som far fram med fr„ck f”rm„tenhet. 021:025 Den lates beg„relse f”r honom till d”den, i det att hans h„nder icke vilja arbeta. 021:026 Den snikne „r alltid full av snikenhet; men den r„ttf„rdige giver och spar icke. 021:027 De ogudaktigas offer „r en styggelse; mycket mer, n„r det framb„res i sk„ndligt upps†t. 021:028 Ett l”gnaktigt vittne skall f”rg†s; men en man som h”r p† f†r allt framgent tala. 021:029 En ogudaktig man upptr„der fr„ckt; men den redlige vandrar sina v„gar st†ndaktigt. 021:030 Ingen vishet, intet f”rst†nd, intet r†d f”rm†r n†got mot HERREN. 021:031 H„star rustas ut f”r stridens dag, men fr†n HERREN „r det som segern kommer. 022:001 Ett gott namn „r mer v„rt „n stor rikedom, ett gott anseende „r b„ttre „n silver och guld. 022:002 Rik och fattig f† leva j„mte varandra; HERREN har gjort dem b†da. 022:003 Den kloke ser faran och s”ker skydd; men de f†kunniga l”pa †stad och f† plikta d„rf”r. 022:004 ™dmjukhet har sin l”n i HERRENS fruktan, i rikedom, „ra och liv. 022:005 T”rnen och snaror ligga p† den vr†nges v„g; den som vill bevara sitt liv h†ller sig fj„rran ifr†n dem. 022:006 V„nj den unge vid den v„g han b”r vandra, s† viker han ej d„rifr†n, n„r han bliver gammal. 022:007 Den rike r†der ”ver de fattiga, och l†ntagaren bliver l†ngivarens tr„l. 022:008 Den som s†r vad or„tt „r, han f†r sk”rda f”rd„rv, och hans ”vermods ris f†r en „nde. 022:009 Den som unnar andra gott, han varder v„lsignad, ty han giver av sitt br”d †t den arme. 022:010 Driv ut bespottaren, s† upph”r tr„tan, och tvist och sm„delse f† en „nde. 022:011 Den som „lskar hj„rtats renhet, den vilkens l„ppar tala ljuvligt, hans v„n „r konungen. 022:012 HERRENS ”gon bevara den f”rst†ndige; d„rf”r omst”rtar han den trol”ses planer. 022:013 Den late s„ger: ˝Ett lejon „r p† gatan; d„rute p† torget kunde jag bliva dr„pt.˝ 022:014 En trol”s kvinnas mun „r en djup grop; den som har tr„ffats av HERRENS vrede, han faller d„ri. 022:015 Of”rnuft l†der vid barnets hj„rta, men tuktans ris driver det bort. 022:016 Den som f”rtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver †t den rike v†llar honom allenast f”rlust. ---- 022:017 B”j ditt ”ra h„rtill, och h”r de vises ord, och l„gg mina l„rdomar p† hj„rtat. 022:018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; m† de alla ligga redo p† dina l„ppar. 022:019 F”r att du skall s„tta din f”rtr”stan till HERREN, undervisar jag i dag just dig. 022:020 Ja, redan f”rut har jag ju skrivit regler f”r dig och meddelat dig r†d och insikt, 022:021 f”r att l„ra dig tillf”rlitliga sanningsord, s† att du r„tt kan svara den som har s„nt dig †stad. 022:022 Plundra icke den arme, d„rf”r att han „r arm, och f”rtrampa icke den fattige porten. 022:023 Ty HERREN skall utf”ra deras sak, och dem som r”va fr†n dem skall han ber”va livet. 022:024 Giv dig icke i s„llskap med den som l„tt vredgas eller i lag med en snarsticken man, 022:025 p† det att du icke m† l„ra dig hans v„gar och bereda en snara f”r ditt liv. 022:026 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som g† i borgen f”r l†n. 022:027 Icke vill du att man skall taga ifr†n dig s„ngen d„r du ligger, om du icke har n†got att betala med? 022:028 Flytta icke ett gammalt r†m„rke, ett s†dant som dina f„der hava satt upp. 022:029 Ser du en man som „r v„l f”rfaren i sin syssla, hans plats „r att tj„na konungar; icke m† han tj„na ringa m„n. 023:001 N„r du sitter till bords med en furste, s† besinna v„l vad du har framf”r dig, 023:002 och s„tt en kniv p† din strupe, om du „r alltf”r hungrig. 023:003 Var ej lysten efter hans smakliga r„tter, ty de „ro en bedr„glig kost. 023:004 M”da dig icke f”r att bliva rik; avst† fr†n att bruka klokskap. 023:005 L†t icke dina blickar flyga efter det som ej har best†nd; ty f”rvisso g”r det sig vingar och flyger sin v„g, s†som ”rnen mot himmelen. 023:006 Žt icke den missunnsammes br”d, och var ej lysten efter hans smakliga r„tter; 023:007 ty han f”rfar efter sina sj„lviska ber„kningar. ˝Žt och drick˝ kan han val s„ga till dig, men hans hj„rta „r icke med dig. 023:008 Den bit du har „tit m†ste du utspy, och dina v„nliga ord har du f”rspillt. 023:009 Tala icke f”r en d†res ”ron, ty han f”raktar vad klokt du s„ger. 023:010 Flytta icke ett gammalt r†m„rke, och g”r icke intr†ng p† de faderl”sas †krar. 023:011 Ty deras b”rdeman „r stark; han skall utf”ra deras sak mot dig. 023:012 V„nd ditt hj„rta till tuktan och dina ”ron till de ord som giva kunskap. 023:013 L†t icke gossen vara utan aga; ty om du sl†r honom med riset, s† bevaras han fr†n d”den; 023:014 ja, om du sl†r honom med riset, s† r„ddar du hans sj„l undan d”dsriket. 023:015 Min son, om ditt hj„rta bliver vist, s† gl„der sig ock mitt hj„rta; 023:016 ja, mitt innersta fr”jdar sig, n„r dina l„ppar tala vad r„tt „r. 023:017 L†t icke ditt hj„rta avundas syndare, men nit„lska f”r HERRENS fruktan best„ndigt. 023:018 F”rvisso har du d† en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. 023:019 H”r, du min son, och bliv vis, och l†t ditt hj„rta g† r„tta v„gar. 023:020 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som „ro ”verd†diga i mat. 023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och s”mnaktighet giver trasiga kl„der. 023:022 H”r din fader, som har f”tt dig, och f”rakta icke din moder, n„r hon varder gammal. 023:023 S”k f”rv„rva sanning, och avh„nd dig henne icke, s”k vishet och tukt och f”rst†nd. 023:024 Stor fr”jd har den r„ttf„rdiges fader; den som har f†tt en vis son har gl„dje av honom. 023:025 M† d† din fader och din moder f† gl„dje, och m† hon som har f”tt dig kunna fr”jda sig. 023:026 Giv mig, min son, ditt hj„rta, och l†t mina v„gar behaga dina ”gon. 023:027 Ty sk”kan „r en djup grop, och n„stans hustru „r en tr†ng brunn. 023:028 Ja, s†som en r”vare ligger hon p† lur och de trol”sas antal f”r”kar hon bland m„nniskorna. 023:029 Var „r ve, var „r j„mmer? Var „ro tr„tor, var „r klagan? Var „ro s†r utan sak? Var „ro ”gon h”ljda i dunkel? 023:030 Jo, d„r man l„nge sitter kvar vid vinet, d„r man samlas f”r att pr”va kryddade drycker. 023:031 S† se d† icke p† vinet, att det „r s† r”tt, att det giver s†dan glans i b„garen, och att det s† l„tt rinner ned. 023:032 P† sistone stinger det ju s†som ormen, och likt basilisken sprutar det gift. 023:033 Dina ”gon f† d† sk†da s„llsamma syner, och ditt hj„rta talar f”rv„nda ting. 023:034 Det „r dig s†som l†ge du i havets djup, eller s†som sv„vade du uppe i en mast: 023:035 ˝De sl† mig, men †t v†llar mig ingen sm„rta, de st”ta mig, men jag k„nner det icke. N„r skall jag d† vakna upp, s† att jag †terigen f†r skaffa mig s†dant?˝ 024:001 Avundas icke onda m„nniskor, och hav ingen lust till att vara med dem. 024:002 Ty p† ”verv†ld t„nka deras hj„rtan, och deras l„ppar tala olycka. 024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom f”rst†nd h†lles det vid makt. 024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt „r. 024:005 En vis man „r stark, och en man med f”rst†nd „r v„ldig i kraft. 024:006 Ja, med r†dklokhet skall man f”ra krig, och d„r de r†dvisa „ro m†nga, d„r g†r det v„l. 024:007 S„llsynt korall „r visheten f”r den of”rnuftige, i porten kan han icke uppl†ta sin mun. 024:008 Den som t„nker ut onda anslag, honom m† man kalla en r„nksmidare. 024:009 Ett of”rnuftigt p†fund „r synden, och bespottaren „r en styggelse f”r m„nniskor. 024:010 L†ter du modet falla, n„r n”d kommer p†, s† saknar du n”dig kraft. 024:011 R„dda dem som sl„pas till d”den, och bist† dem som stappla till avr„ttsplatsen. 024:012 Om du s„ger: ˝Se, vi visste det icke˝, s† bet„nk om ej han som pr”var hj„rtan m„rker det, och om ej han som har akt p† din sj„l vet det. Och han skall vederg„lla var och en efter hans g„rningar. 024:013 Žt honung, min son, ty det „r gott, och sj„lvrunnen honung „r s”t f”r din mun. 024:014 Lik s†dan m† du r„kna visheten f”r din sj„l. Om du finner henne, s† har du en framtid, och ditt hopp varder d† icke om intet. 024:015 Lura icke, du ogudaktige, p† den r„ttf„rdiges boning, ”va intet v†ld mot hans vilostad. 024:016 Ty den r„ttf„rdige faller sju g†nger och st†r †ter upp; men de ogudaktiga st”rta ”ver „nda olyckan. 024:017 Gl„d dig icke, n„r din fiende faller, och l†t ej ditt hj„rta fr”jda sig, n„r han st”rtar ”ver „nda, 024:018 p† det att HERREN ej m† se det med misshag och flytta sin vrede ifr†n honom. 024:019 Harmas icke ”ver de onda, avundas icke de ogudaktiga. 024:020 Ty den som „r ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut. 024:021 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsm„n. 024:022 Ty pl”tsligt skall of„rd komma ”ver dem, och vem vet n„r deras †r f† en olycklig „nde? ---- 024:023 Dessa ord „ro ock av visa m„n. Att hava anseende till personen, n„r man d”mer, „r icke tillb”rligt. 024:024 Den som s„ger till den skyldige: ˝Du „r oskyldig˝, honom skola folk f”rbanna, honom skola folkslag ”nska of„rd. 024:025 Men dem som skipa r„ttvisa skall det g† v„l, och ”ver dem skall komma v„lsignelse av vad gott „r. 024:026 En kyss p† l„pparna „r det, n„r n†gon giver ett r„tt svar. 024:027 Fullborda ditt arbete p† marken, g”r allting redo †t dig p† †kern; sedan m† du bygga dig bo. 024:028 B„r icke vittnesb”rd mot din n„sta utan sak; icke vill du bedraga med dina l„ppar? 024:029 S„g icke: ˝S†som han gjorde mot mig vill jag g”ra mot honom, jag vill vederg„lla mannen efter hans g„rningar.˝ 024:030 Jag gick f”rbi en lat mans †ker, en of”rst†ndig m„nniskas ving†rd. 024:031 Och se, den var alldeles full av ogr„s, dess mark var ”vert„ckt av n„sslor, och dess stenmur l†g nedriven. 024:032 Och jag betraktade det och aktade d„rp†, jag s†g det och tog varning d„rav. 024:033 Ja, sov „nnu litet, slumra „nnu litet, l„gg „nnu litet h„nderna i kors f”r att vila, 024:034 s† skall fattigdomen komma farande ”ver dig, och armodet s†som en v„pnad man. 025:001 Dessa ordspr†k „ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, m„n hava gjort detta utdrag. 025:002 Det „r Guds „ra att f”rd”lja en sak, men konungars „ra att utforska en sak. 025:003 Himmelens h”jd och jordens djup och konungars hj„rtan kan ingen utrannsaka. 025:004 Skaffa slagget bort ifr†n silvret, s† f†r guldsmeden fram en klenod d„rav. 025:005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tj„nst, s† varder hans tron bef„st genom r„ttf„rdighet. 025:006 F”rh„v dig icke inf”r konungen, och tr„d icke fram p† de stores plats. 025:007 Ty det „r b„ttre att man s„ger till dig: ˝Stig hitupp˝, „n att man flyttar ned dig f”r n†gon f”rn„mligare man, n†gon som dina ”gon redan hava sett. 025:008 Var icke f”r hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest g”ra l„ngre fram, om din vederpart kommer dig p† skam? 025:009 Utf”r din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, 025:010 p† det att icke envar som h”r det m† lasta dig och ditt rykte bliva ont f”r best„ndigt. 025:011 Gyllene „pplen i silversk†lar „ro ord som talas i r„ttan tid. 025:012 S†som en gyllene ”rring passar till ett br”stsp„nne av fint guld, s† passar en vis bestraffare till ett h”rsamt ”ra. 025:013 S†som sn”ns svalka p† en sk”rdedag, s† „r en p†litlig budb„rare f”r avs„ndaren; sin herres sj„l vederkvicker han. 025:014 S†som regnskyar och bl†st, och likv„l intet regn, s† „r en man som skryter med givmildhet, men icke h†ller ord. 025:015 Genom t†lamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben. 025:016 Om du finner honung, s† „t icke mer „n du t†l, s† att du ej bliver ”verm„tt d„rav och f†r utspy den. 025:017 L†t din fot icke f”r ofta komma i din v„ns hus, S† att han ej bliver m„tt p† dig och f†r motvilja mot dig. 025:018 En stridshammare och ett sv„rd och en skarp pil „r den som b„r falskt vittnesb”rd mot sin n„sta. 025:019 S†som en gnagande tand och s†som ett skadedjurs fot „r den trol”ses tillf”rsikt p† n”dens dag. 025:020 S†som att taga av dig manteln p† en vinterdag, och s†som syra p† lutsalt, s† „r det att sjunga visor f”r ett sorgset hj„rta. 025:021 Om din ov„n „r hungrig, s† giv honom att „ta, och om han „r t”rstig, s† giv honom att dricka; 025:022 s† samlar du gl”dande kol p† hans huvud, och HERREN skall vederg„lla dig. 025:023 Nordanvind f”der regn och en tasslande tunga mulna ansikten. 025:024 B„ttre „r att bo i en vr† p† taket „n att hava hela huset gemensamt med en tr„tgirig kvinna. 025:025 S†som friskt vatten f”r den f”rsm„ktande, s† „r ett gott budskap ifr†n fj„rran land. 025:026 S†som en grumlad k„lla och en f”rd„rvad brunn, s† „r en r„ttf„rdig som vacklar inf”r den ogudaktige. 025:027 Att „ta f”r mycket honung „r icke gott, och den som vinner „ra f†r sin „ra nagelfaren. 025:028 S†som en stad vars murar „ro nedbrutna och borta, s† „r en man som icke kan styra sitt sinne. 026:001 S†som sn” icke h”r till sommaren och regn icke till sk”rdetiden, s† h”ves det ej heller att d†ren f†r „ra. 026:002 S†som sparven far sin kos, och s†som svalan flyger bort, s† far en of”rtj„nt f”rbannelse f”rbi. 026:003 Piskan f”r h„sten, betslet f”r †snan och riset f”r d†rarnas rygg! 026:004 Svara icke d†ren efter hans of”rnuft, s† att du icke sj„lv bliver honom lik. 026:005 Svara d†ren efter hans of”rnuft, f”r att han icke m† tycka sig vara vis. 026:006 Den som s„nder bud med en d†re, han hugger sj„lv av sig f”tterna, och f†r olycka till dryck. 026:007 Lika den lames ben, som h„nga kraftl”sa ned, „ro ordspr†k i d†rars mun. 026:008 S†som att binda slungstenen fast vid slungan, s† „r det att giva „ra †t en d†re. 026:009 S†som n„r en t”rntagg kommer i en drucken mans hand, s† „r det med ordspr†k i d†rars mun. 026:010 En m„stare g”r sj„lv allt, men d†ren lejer, och lejer vem som kommer. 026:011 Lik en hund som v„nder †ter till i sina spyor d†re som p† nytt begynner sitt of”rnuft. 026:012 Ser du en man som tycker sig sj„lv vara vis, det „r mer hopp om en d†re „n om honom. 026:013 Den late s„ger: ˝Ett vilddjur „r p† v„gen, ja, ett lejon „r p† gatorna. 026:014 D”rren v„nder sig p† sitt g†ngj„rn, och den late v„nder sig i sin s„ng. 026:015 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det m”dosamt att f”ra den †ter till munnen. 026:016 Den late tycker sig vara vis, mer „n sju som giva f”rst†ndiga svar. 026:017 Lik en som griper en hund i ”ronen „r den som f”rivrar sig vid andras kiv, d„r han g†r fram. 026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och d”dar, 026:019 „r en man som bedrager sin n„sta och sedan s„ger: ˝Jag gjorde det ju p† sk„mt.˝ 026:020 N„r veden tager slut, slocknar elden. och n„r ”rontasslaren „r borta, stillas tr„tan. 026:021 S†som gl”d kommer av kol, och eld av ved, s† uppt„ndes kiv av en tr„tgirig man. 026:022 ™rontasslarens ord „ro s†som l„ckerbitar och tr„nga ned till hj„rtats innand”men. 026:023 S†som silverglasering p† ett s”ndrigt lerk„rl „ro k„rleksgl”dande l„ppar, d„r hj„rtat „r ondskefullt. 026:024 En fiende f”rst„ller sig i sitt tal, men i sitt hj„rta b„r han p† svek. 026:025 Om han g”r sin r”st ljuvlig, s† tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse „r i hans hj„rta. 026:026 Hatet brukar list att f”rd”lja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i f”rsamlingen. 026:027 Den som gr„ver en grop, han faller sj„lv d„ri, och den som v„ltrar upp en sten, p† honom rullar den tillbaka. 026:028 En l”gnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall †stad. 027:001 Ber”m dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan b„ra i sitt sk”te. 027:002 M† en annan ber”mma dig, och icke din egen mun, fr„mmande, och icke dina egna l„ppar. 027:003 Sten „r tung, och sand „r sv†r att b„ra, men tyngre „n b†da „r f”rargelse genom en of”rnuftig man. 027:004 Vrede „r en grym sak och harm en st”rtflod, men vem kan best† mot svartsjuka? 027:005 B„ttre „r ”ppen tillr„ttavisning „n k„rlek som h†lles f”rdold. 027:006 V„nnens slag givas i trofasthet, men ov„nnens kyssar till ”verfl”d. 027:007 Den m„tte trampar honung under f”tterna, men den hungrige finner allt vad bittert „r s”tt. 027:008 Lik en f†gel som har m†st fly ifr†n sitt bo „r en man som har m†st fly ifr†n sitt hem. 027:009 Salvor och r”kelse g”ra hj„rtat glatt, ”mhet hos en v„n som giver v„lbet„nkta r†d. 027:010 Din v„n och din faders v„n m† du icke l†ta fara, g† icke till din broders hus, n„r of„rd drabbar dig; b„ttre „r en granne som st†r dig n„ra „n broder som st†r dig fj„rran. 027:011 Bliv vis, min son, s† gl„der du mitt hj„rta; jag kan d† giva den svar, som sm„dar mig. 027:012 Den kloke ser faran och s”ker skydd; de f†kunniga l”pa †stad och f† plikta d„rf”r. 027:013 Tag kl„derna av honom, ty han har g†tt i borgen f”r en annan, och panta ut vad han har, f”r den fr„mmande kvinnans skull. 027:014 Den som v„lsignar sin n„sta med h”g r”st bittida om morgonen, honom kan det tillr„knas s†som en f”rbannelse. 027:015 Ett oavl†tligt takdropp p† en regnig dag och en tr„tgirig kvinna, det kan aktas lika. 027:016 Den som vill l„gga band p† en s†dan vill l„gga band p† vinden, och hala oljan m”ter hans h”gra hand. 027:017 J„rn giver sk„rpa †t j„rn; s† sk„rper den ena m„nniskan den andra. 027:018 Den som v†rdar sitt fikontr„d, han f†r „ta dess frukt; och den som v†rdar sig om sin herre, han kommer till „ra. 027:019 S†som spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, s† avspeglar den ena m„nniskans hj„rta den andras. 027:020 D”dsriket och avgrunden kunna icke m„ttas; s† bliva ej heller m„nniskans ”gon m„tta. 027:021 Silvret pr”vas genom degeln och guldet genom sm„ltugnen, s† ock en man genom sitt rykte. 027:022 Om du st”tte den of”rnuftige mortel med en st”t, bland grynen, s† skulle hans of”rnuft „nd† g† ur honom. 027:023 Se v„l till dina f†r, och hav akt p† dina hjordar. 027:024 Ty rikedom varar icke evinnerligen; best†r ens en krona fr†n sl„kte till sl„kte? 027:025 N„r ny brodd skjuter upp efter gr„set som f”rsvann, och n„r foder samlas in p† bergen, 027:026 d† „ger du lamm till att bereda dig kl„der och bockar till att k”pa dig †ker; 027:027 d† giva dig getterna mj”lk nog, till f”da †t dig sj„lv och ditt hus och till underh†ll †t dina tj„narinnor. 028:001 De ogudaktiga fly, om ock ingen f”rf”ljer dem; men de r„ttf„rdiga „ro of”rskr„ckta s†som unga lejon. 028:002 F”r sin ”vertr„delses skull f†r ett land m†nga herrar; men d„r folket har f”rst†nd och inser vad r„tt „r, d„r bliver det best†ndande. 028:003 En usel herre, som f”rtrycker de arma, „r ett regn som f”rh„rjar i st„llet f”r att giva br”d. 028:004 De som ”vergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som h†lla lagen g† till strids mot dem. 028:005 Onda m„nniskor f”rst† icke vad r„tt „r, men de som s”ka HERREN, de f”rst† allt. 028:006 B„ttre „r en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vr†nghet g†r dubbla v„gar. 028:007 Den yngling „r f”rst†ndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i s„llskap med sl”sare g”r sin fader skam. 028:008 De som f”r”kar sitt gods genom ocker och r„ntor, han samlar †t den som f”rbarmar sig ”ver de arma. 028:009 Om n†gon v„nder bort sitt ”ra och icke vill h”ra lagen, s† „r till och med hans b”n en styggelse. 028:010 Den som leder de redliga vilse in p† en ond v„g, han faller sj„lv i sin grop; men de ostraffliga f† till sin arvedel vad gott „r. 028:011 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med f”rst†nd uppdagar hurudan han „r. 028:012 N„r de r„ttf„rdiga triumfera, st†r allt h„rligt till; men n„r de ogudaktiga komma till makt, f†r man leta efter m„nniskor. 028:013 Den som f”rd”ljer sina ”vertr„delser, honom g†r det icke v„l; men den som bek„nner och ”vergiver dem, han f†r barmh„rtighet. 028:014 S„ll „r den m„nniska som st„ndigt tager sig till vara; men den som f”rh„rdar sitt hj„rta, han faller i olycka. 028:015 Lik ett rytande lejon och en glupande bj”rn „r en ogudaktig furste ”ver ett fattigt folk. 028:016 Du furste utan f”rst†nd, du som ”var mycket v†ld, att den som hatar or„tt vinning, han skall l„nge leva. 028:017 En m„nniska som tryckes av blodskuld bliver en flykting „nda till sin grav, och ingen m† hj„lpa en s†dan. 028:018 Den som vandrar ostraffligt, han bliver fr„lst; men den som i vr†nghet g†r dubbla v„gar, han faller p† en av dem. 028:019 Den som brukar sin †ker f†r br”d till fyllest; men den som far efter f†f„ngliga ting f†r fattigdom till fyllest. 028:020 En redlig man f†r mycken v„lsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad. 028:021 Att hava anseende till personen „r icke tillb”rligt; men f”r ett stycke br”d g”r sig m†ngen till ”vertr„dare. 028:022 Den missunnsamme „vlas efter „godelar och f”rst†r icke att brist skall komma ”ver honom. 028:023 Den som tillr„ttavisar en avf„lling skall vinna ynnest, mer „n den som g”r sin tunga hal. 028:024 Den som plundrar sin fader eller sin moder och s„ger: ˝Det „r ingen synd˝, han „r stallbroder till r”varen. 028:025 Den som „r lysten efter vinning uppv„cker tr„ta; men den som f”rtr”star p† HERREN varder rikligen m„ttad. 028:026 Den som f”rlitar sig p† sitt f”rst†nd, han „r en d†re; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen. 028:027 Den som giver †t den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ”gon drabbas av mycken f”rbannelse. 028:028 N„r de ogudaktiga komma till makt, g”mma sig m„nniskorna; men n„r de f”rg†s, v„xa de r„ttf„rdiga till. 029:001 Den som f†r mycken tillr„ttavisning, men f”rbliver h†rdnackad, han varder of”rt„nkt krossad utan r„ddning. 029:002 N„r de r„ttf„rdiga v„xa till, gl„der sig folket, men n„r den ogudaktige kommer till v„lde, suckar folket. 029:003 Den som „lskar vishet g”r sin fader gl„dje; men den som giver sig i s„llskap med sk”kor f”rst”r vad han „ger. 029:004 Genom r„ttvisa h†ller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar g„rder, har f”rd„rvar det. 029:005 Den man som smickrar sin n„sta han breder ut ett n„t f”r han f”tter. 029:006 En ond m„nniskas ”vertr„delse bliver henne en snara, men den r„ttf„rdige f†r jubla och gl„djas. 029:007 Den r„ttf„rdige v†rdar sig om de armas sak, men den ogudaktige f”rst†r intet. 029:008 Bespottare uppvigla staden, men visa m„n stilla vreden. 029:009 N„r en vis man vill g† till r„tta med en of”rnuftig man, d† vredgas denne eller ler, och har ingen ro. 029:010 De blodgiriga hata den som „r ostrafflig, men de redliga s”ka skydda hans liv. 029:011 D†ren sl„pper all sin vrede l”s, men den vise stillar den till slut. 029:012 Den furste som aktar p† l”gnaktigt tal, hans tj„nare „ro alla ogudaktiga. 029:013 Den fattige och f”rtryckaren f† leva j„mte varandra; av HERREN f† b†das ”gon sitt ljus. 029:014 Den konung som d”mer de armas r„tt. hans tron skall best† evinnerligen. 029:015 Ris och tillr„ttavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam ”ver sin moder. 029:016 D„r de ogudaktiga v„xa till, d„r v„xer ”vertr„delsen till, men de r„ttf„rdiga skola se deras fall med lust. 029:017 Tukta din son, s† skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis †t din sj„l. 029:018 D„r profetia icke finnes, d„r bliver folket tygell”st; men s„ll „r den som h†ller lagen. 029:019 Med ord kan man icke tukta en tj„nare ty om han „n f”rst†r, s† r„ttar han sig icke d„refter. 029:020 Ser du en man som „r snar till att tala, det „r mer hopp om en d†re „n om honom. 029:021 Om n†gon „r f”r efterl†ten mot sin tj„nare i hans ungdom, s† visar denne honom p† sistone f”rakt. 029:022 En snarsticken man uppv„cker tr„ta, och den som l„tt f”rt”rnas beg†r ofta ”vertr„delse. 029:023 En m„nniskas h”gmod bliver henne till f”r”dmjukelse, men den ”dmjuke vinner „ra. 029:024 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; n„r han h”r edsf”rpliktelsen, yppar han intet. 029:025 M„nniskofruktan har med sig snaror, men den som f”rtr”star p† HERREN, han varder beskyddad. 029:026 M†nga s”ka en furstes ynnest, men av HERREN f†r var och en sin r„tt. 029:027 En or„ttf„rdig man „r en styggelse f”r de r„ttf„rdiga, och den som vandrar i redlighet „r en styggelse f”r den ogudaktige. 030:001 Detta „r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S† talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal. 030:002 Ja, jag „r f”r of”rnuftig f”r att kunna r„knas s†som m„nniska, jag har icke m„nskligt f”rst†nd; 030:003 vishet har jag icke f†tt l„ra, s† att jag „ger kunskap om den Helige. 030:004 Vem har stigit upp till himmelen och †ter farit ned? Vem har samlat vinden i sina h„nder? Vem har knutit in vattnet i ett kl„de? Vem har fastst„llt jordens alla gr„nser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det? 030:005 Allt Guds tal „r luttrat; han „r en sk”ld f”r dem som taga sin tillflykt till honom. 030:006 L„gg icke n†got till hans ord, p† det att han icke m† besl† dig med l”gn. 030:007 Om tv† ting beder jag dig, v„gra mig dem icke, intill min d”d: 030:008 L†t f†f„nglighet och l”gn vara fj„rran ifr†n mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men l†t mig f† det br”d mig tillkommer. 030:009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltf”r matt, f”rneka dig, att jag sporde: ˝Vem „r HERREN?˝ eller om jag bleve alltf”r fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, f”rgripa mig p† min Guds namn. 030:010 F”rtala icke en tj„nare inf”r hans herre; han kunde eljest f”rbanna dig, s† att du stode d„r med skam. 030:011 Ett sl„kte d„r man f”rbannar sin fader, och d„r man icke v„lsignar sin moder; 030:012 ett sl„kte som tycker sig vara rent, fast„n det icke har avtv†tt sin orenlighet; 030:013 ett sl„kte -- huru stolta „ro icke dess ”gon, och huru fulla av h”gmod „ro icke dess blickar! 030:014 ett sl„kte vars t„nder „ro sv„rd, och vars kindt„nder „ro knivar, s† att de „ta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur m„nniskornas krets! 030:015 Blodigeln har tv† d”ttrar: ˝Giv hit, giv hit.˝ Tre finnas, som icke kunna m„ttas, ja, fyra, som aldrig s„ga: ˝Det „r nog˝: 030:016 d”dsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan m„ttas med vatten, och elden, som aldrig s„ger: ˝Det „r nog.˝ 030:017 Den som bespottar sin fader och f”rsm†r att lyda sin moder hans ”ga skola korparna vid b„cken hacka ut, och ”rnens ungar skola „ta upp det. 030:018 Tre ting „ro mig f”r underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan sp†ra: 030:019 ”rnens v„g under himmelen, ormens v„g ”ver klippan, skeppets v„g mitt i havet och en mans v„g hos en ung kvinna. 030:020 S†dant „r „ktenskapsbryterskans s„tt: hon njuter sig m„tt och stryker sig s† om munnen och s„ger: ˝Jag har intet or„tt gjort.˝ 030:021 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uth„rda: 030:022 under en tr„l, n„r han bliver konung, och en d†re, n„r han f†r „ta sig m„tt, 030:023 under en f”rsm†dd kvinna, n„r hon f†r man och en tj„nstekvinna, n„r hon tr„nger undan sin fru. 030:024 Fyra finnas, som „ro sm† p† jorden, och likv„l „r stor vishet dem besk„rd: 030:025 myrorna „ro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin f”da; 030:026 klippdassarna „ro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus; 030:027 gr„shopporna hava ingen konung, men i h„rordning draga de alla ut; 030:028 gecko-”dlan kan gripas med h„nderna, dock bor hon i konungapalatser. 030:029 Tre finnas, som skrida st†tligt fram, ja, fyra, som hava en st†tlig g†ng: 030:030 lejonet, hj„lten bland djuren, som ej viker tillbaka f”r n†gon, 030:031 en stridsrustad h„st och en bock och en konung i spetsen f”r sin h„r. 030:032 Om du har f”rh„vt dig, evad det var d†rskap eller det var medveten synd, s† l„gg handen p† munnen. 030:033 Ty s†som ost pressas ut ur mj”lk, och s†som blod pressas ut ur n„san, s† utpressas kiv ur vrede. ---- 031:001 Detta „r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, n„r hon f”rmanade honom: 031:002 H”r, min son, ja, h”r, du mitt livs son, h”r, du mina l”ftens son. 031:003 Giv icke din kraft †t kvinnor, v„nd icke dina v„gar till dem som „ro konungars f”rd„rv. 031:004 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fr†ga efter starka drycker. 031:005 De kunde eljest under sitt drickande f”rg„ta lagen och f”rv„nda r„tten f”r alla el„ndets barn. 031:006 Nej, †t den olycklige give man starka drycker och vin †t dem som hava en bedr”vad sj„l. 031:007 M† dessa dricka och f”rg„ta sitt armod och h”ra upp att t„nka p† sin vederm”da. 031:008 Uppl†t din mun till f”rm†n f”r den stumme och till att skaffa alla hj„lpl”sa r„tt. 031:009 Ja, uppl†t din mun och d”m med r„ttvisa, och skaffa den betryckte och fattige r„tt. ---- 031:010 En idog hustru, var finner man en s†dan? L†ngt h”gre „n p„rlor st†r hon i pris. 031:011 P† henne f”rlitar sig hennes mans hj„rta, och b„rgning kommer icke att fattas honom. 031:012 Hon g”r honom vad ljuvt „r och icke vad lett „r, i alla sina levnadsdagar. 031:013 Omsorg har hon om ull och lin och l†ter sina h„nder arbeta med lust. 031:014 Hon „r s†som en k”pmans skepp, sitt f”rr†d h„mtar hon fj„rran ifr†n. 031:015 Medan det „nnu „r natt, st†r hon upp och s„tter fram mat †t sitt husfolk, †t tj„narinnorna deras best„mda del. 031:016 Hon har planer p† en †ker, och hon skaffar sig den; av sina h„nders f”rv„rv planterar hon en ving†rd. 031:017 Hon omgjordar sina l„nder med kraft och l„gger driftighet i sina armar. 031:018 S† f”rm„rker hon att hennes hush†llning g†r v„l; hennes lampa sl„ckes icke ut om natten. 031:019 Till spinnrocken griper hon med sina h„nder, och hennes fingrar fatta om sl„ndan. 031:020 F”r den betryckte ”ppnar hon sin hand och r„cker ut sina armar mot den fattige. 031:021 Av sn”tiden fruktar hon intet f”r sitt hus, ty hela hennes hus har kl„der av scharlakan. 031:022 Sk”na t„cken g”r hon †t sig, hon har kl„der av finaste linne och purpur. 031:023 Hennes man „r k„nd i stadens portar, d„r han sitter bland landets „ldste. 031:024 Fina linneskjortor g”r hon och s„ljer dem, och b„lten avyttrar hon till kr„maren. 031:025 Kraft och heder „r hennes kl„dnad, och hon ler mot den dag som kommer. 031:026 Sin mun uppl†ter hon med vishet, och har v„nlig f”rmaning p† sin tunga. 031:027 Hon vakar ”ver ordningen i sitt hus och „ter ej i l„ttja sitt br”d. 031:028 Hennes s”ner st† upp och prisa henne s„ll, hennes man likas† och f”rkunnar hennes lov: 031:029 ˝M†nga idoga kvinnor hava funnits, men du, du ”verg†r dem allasammans.˝ 031:030 Sk”nhet „r f”rg„nglig och f„gring en vindfl„kt; men prisas m† en hustru som fruktar HERREN. 031:031 M† hon f† njuta sina g„rningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Book 21 Predikaren 001:001 Detta „r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem. 001:002 F†f„ngligheters f†f„nglighet! s„ger Predikaren. F†f„ngligheters f†f„nglighet! Allt „r f†f„nglighet! 001:003 Vad f”rm†n har m„nniskan av all m”da som hon g”r sig under solen? 001:004 Sl„kte g†r, och sl„kte kommer, och jorden st†r evinnerligen kvar. 001:005 Och solen g†r upp, och solen g†r ned, och har sedan †ter br†tt att komma till den ort d„r hon g†r upp. 001:006 Vinden far mot s”der och v„nder sig s† mot norr; den v„nder sig och v„nder sig, allt under det att den far fram, och s† begynner den †ter sitt kretslopp. 001:007 Alla floder rinna ut i havet, och „nd† bliver havet aldrig fullt; d„r floderna f”rut hava runnit, dit rinna de st„ndigt †ter. 001:008 Alla arbetar utan rast; ingen kan uts„ga det. ™gat m„ttas icke av att se, och ”rat bliver icke fullt av att h”ra. 001:009 Vad som har varit „r vad som kommer att vara, och vad som har h„nt „r vad som kommer att h„nda; intet nytt sker under solen. 001:010 Intr„ffar n†got varom man ville s„ga: ˝Se, detta „r nytt˝, s† har detsamma „nd† skett redan f”rut, i gamla tider, som voro f”re oss. 001:011 Man kommer icke ih†g dem som levde f”re oss. Och dem som skola uppst† efter oss skall man icke heller komma ih†g bland dem som leva „nnu senare. 001:012 Jag, Predikaren, var konung ”ver Israel i Jerusalem. 001:013 Och jag v„nde mitt hj„rta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som h„nder under himmelen; s†dant „r ett uselt besv„r, som Gud har givit m„nniskors barn till att pl†ga sig med. 001:014 N„r jag nu s†g p† allt vad som h„nder under himmelen, se, d† var det allt f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 001:015 Det som „r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i n†gon r„kning. 001:016 Jag sade i mitt hj„rta: ˝Se, jag har f”rv„rvat mig stor vishet, och jag har f”r”kat den, s† att den ”verg†r allas som f”re mig hava regerat ”ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hj„rta inh„mtat i rikt m†tt.˝ 001:017 Men n„r jag nu v„nde mitt hj„rta till att f”rst† vishet och till att f”rst† of”rnuft och d†rskap, d† ins†g jag att ocks† detta var ett jagande efter vind. 001:018 Ty d„r mycken vishet „r, d„r „r mycken gr„melse; och den som f”r”kar sin insikt, han f”r”kar sin pl†ga. 002:001 Jag sade i mitt hj„rta: ˝V„lan, jag vill pr”va huru gl„dje kommer dig, g”r dig nu goda dagar.˝ Men se, ocks† detta var f†f„nglighet. 002:002 Jag m†ste s„ga om l”jet: ˝Det „r d†rskap˝, och om gl„djen: ˝Vad gagnar den till?˝ 002:003 I mitt hj„rta begrundade jag huru jag skulle pl„ga min kropp med vin -- allt under det att mitt hj„rta „gnade sig †t vishet -- och huru jag skulle h†lla fast vid d†rskap, till dess jag finge se vad som vore b„st f”r m„nniskors barn att g”ra under himmelen, de dagar de leva. 002:004 Jag f”retog mig stora arbeten, jag byggde hus †t mig, jag planterade ving†rdar †t mig. 002:005 Jag anlade †t mig lustg†rdar och parker och planterade i dem alla slags frukttr„d. 002:006 Jag anlade vattendammar †t mig f”r att ur dem vattna den skog av tr„d, som v„xte upp. 002:007 Jag k”pte tr„lar och tr„linnor, och hemf”dda tj„nare fostrades †t mig; jag fick ock boskap, f„kreatur och f†r, i st”rre myckenhet „n n†gon som f”re mig hade varit i Jerusalem. 002:008 Jag samlade mig j„mv„l silver och guld och allt vad konungar och l„nder kunna „ga; jag skaffade mig s†ngare och s†ngerskor och vad som „r m„nniskors lust: en hustru, ja, m†nga. 002:009 S† blev jag stor, allt mer och mer, st”rre „n n†gon som f”re mig hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag „nd† min vishet. 002:010 Intet som mina ”gon beg„rde undanh”ll jag dem, och ingen gl„dje nekade jag mitt hj„rta. Ty mitt hj„rta fann gl„dje i all min m”da, och detta var min beh†llna del av all min m”da. 002:011 Men n„r jag s† v„nde mig till att betrakta alla de verk som mina h„nder hade gjort, och den m”da som jag hade nedlagt p† dem, se, d† var det allt f†f„nglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan r„knas f”r vinning. 002:012 N„r jag allts† v„nde mig till att j„mf”ra vishet med of”rnuft och d†rskap -- ty vad kunna de m„nniskor g”ra, som komma efter konungen, annat „n detsamma som man redan f”rut har gjort? -- 002:013 d† ins†g jag att visheten v„l har samma f”retr„de framf”r d†rskapen, som ljuset har framf”r m”rkret: 002:014 Den vise har ”gon i sitt huvud, men d†ren vandrar i m”rker. Dock m„rkte jag att det g†r den ene som den andre. 002:015 D† sade jag i mitt hj„rta: ˝S†som det g†r d†ren, s† skall det ock g† mig; vad gagn har d† d„rav att jag „r f”rmer i vishet?˝ Och jag sade i mitt hj„rta att ocks† detta var f†f„nglighet. 002:016 Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som d†rens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara f”rg„tet. Och m†ste icke den vise d” s†v„l som d†ren? 002:017 Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som h„nder under solen, eftersom allt „r f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 002:018 Ja, jag blev led vid all den m”da som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag †t n†gon annan som skall komma efter mig m†ste l„mna vad jag har gjort. 002:019 Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en d†re? Men „nd† skall han f† r†da ”ver allt det varp† jag har nedlagt min m”da och min vishet under solen. Ocks† detta „r f†f„nglighet. 002:020 S† begynte jag d† att †ter f”rtvivla i mitt hj„rta ”ver all den m”da som jag hade gjort mig under solen. 002:021 Ty om en m„nniska med vishet och insikt och skicklighet har utst†tt sin m”da, s† m†ste hon dock l„mna sin del †t en annan som icke har haft n†gon m”da d„rmed. Ocks† detta „r f†f„nglighet och ett stort el„nde. 002:022 Ja, vad gagn har m„nniskan av all m”da och hj„rteoro som hon g”r sig under solen? 002:023 Alla hennes dagar „ro ju fulla av pl†ga, och det besv„r hon har „r fullt av gr„melse; icke ens om natten f†r hennes hj„rta n†gon ro. Ocks† detta „r f†f„nglighet. 002:024 Det „r icke en lycka som beror av m„nniskan sj„lv, att hon kan „ta och dricka och g”ra sig goda dagar under sin m”da. Jag ins†g att ocks† detta kommer fr†n Guds hand, hans som har sagt: 002:025 ˝Vem kan „ta, och vem kan njuta, mig f”rutan?˝ 002:026 Ty †t den m„nniska som t„ckes honom giver han vishet och insikt och gl„dje; men †t syndaren giver han besv„ret att samla in och l„gga tillhopa, f”r att det sedan m† tillfalla n†gon som t„ckes Gud. Ocks† detta „r f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 003:001 Allting har sin tid, och vart f”retag under himmelen har sin stund. 003:002 F”das har sin tid, och d” har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. 003:003 Dr„pa har sin tid, och l„ka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. 003:004 Gr†ta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. 003:005 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avh†lla sig fr†n famntag har sin tid. 003:006 S”ka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. F”rvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. 003:007 Riva s”nder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. 003:008 Žlska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. 003:009 Vad f”rm†n av sin m”da har d† den som arbetar? 003:010 Jag s†g vilket besv„r Gud har givit m„nniskors barn till att pl†ga sig med. 003:011 Allt har han gjort sk”nt f”r sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i m„nniskornas hj„rtan, dock s†, att de icke f”rm† att till fullo, ifr†n begynnelsen intill „nden, fatta det verk som Gud har gjort. 003:012 Jag ins†g att intet „r b„ttre f”r dem, „n att de „ro glada och g”ra sig goda dagar, s† l„nge de leva. 003:013 Men om n†gon kan „ta och dricka och njuta vad gott „r under all sin m”da, s† „r ocks† detta en Guds g†va. 003:014 Jag ins†g att allt vad Gud g”r skall f”rbliva evinnerligen; man kan icke l„gga n†got d„rtill, ej heller taga n†got d„rifr†n. Och Gud har s† gjort, f”r att man skall frukta honom. 003:015 Vad som „r, det var redan f”rut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan f”rut; Gud s”ker blott fram det f”rg†ngna. 003:016 Ytterligare s†g jag under solen att p† domars„tet r†dde or„ttf„rdighet, och p† r„ttf„rdighetens s„te or„ttf„rdighet. 003:017 D† sade jag i mitt hj„rta: B†de den r„ttf„rdige och den or„ttf„rdige skall Gud d”ma; ty vart f”retag och allt vad man g”r har sin tid hos honom. 003:018 Jag sade i mitt hj„rta: F”r m„nniskornas skull sker detta, p† det att Gud m† pr”va dem, och p† det att de sj„lva m† inse att de „ro s†som f„nad. 003:019 Ty det g†r m„nniskors barn s†som det g†r f„naden, dem alla g†r det lika. S†som f„naden d”r, s† d” ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, m„nniskorna hava intet framf”r f„naden, ty allt „r f†f„nglighet. 003:020 Alla g†r de till samma m†l; alla have de kommit av stoft, och alla skola de †ter varda stoft. 003:021 Vem kan veta om m„nniskornas ande att den stiger upp†t, och om f„nadens ande att den far ned under jorden? 003:022 Och jag s†g att intet „r b„ttre f”r m„nniskan, „n att hon „r glad under sitt arbete; ty detta „r den del hon f†r. Ty vem kan f”ra henne tillbaka, s† att hon f†r se och hava gl„dje av vad som skall ske efter henne? 004:001 Och ytterligare s†g jag p† alla de v†ldsg„rningar som f”r”vas under solen. Jag s†g f”rtryckta f„lla t†rar, och ingen fanns, som tr”stade dem; jag s†g dem lida ”verv†ld av sina f”rtryckares hand, och ingen fanns, som tr”stade dem. 004:002 D† prisade jag de d”da, som redan hade f†tt d”, lyckliga framf”r de levande, som „nnu leva; 004:003 Men lycklig framf”r b†da prisade jag den som „nnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som g”res under solen. 004:004 Och jag s†g att all m”da och all skicklighet i vad som g”res icke „r annat „n den enes avund mot den andre. Ocks† detta „r f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 004:005 D†ren l„gger h„nderna i kors och t„r s† sitt eget k”tt. 004:006 Ja, b„ttre „r en handfull ro „n b†da h„nderna fulla med m”da och med jagande efter vind. 004:007 Och ytterligare s†g jag n†got som „r f†f„nglighet under solen: 004:008 m†ngen finnes, som st†r ensam och icke har n†gon j„mte sig, varken son eller broder; och likv„l „r det ingen „nde p† all hans m”da, och hans ”gon bliva icke m„tta p† rikedom. Och f”r vem m”dar jag mig d† och nekar mig sj„lv vad gott „r? Ocks† detta „r f†f„nglighet och ett uselt besv„r. 004:009 B„ttre „r att vara tv† „n en, ty de tv† f† st”rre vinning av sin m”da. 004:010 Om n†gondera faller, s† kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. 004:011 Likaledes, om tv† ligga tillsammans, s† hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? 004:012 Och om n†gon kan sl† ned den som „r ensam, s† h†lla dock tv† st†nd mot angriparen. Och en tretvinnad tr†d brister icke s† snart. 004:013 B„ttre „r en gammal konung som „r d†raktig och ej har f”rst†nd nog att l†ta varna sig „r en fattig yngling med vishet. 004:014 Ty ifr†n f„ngelset gick en g†ng en s†dan till konungav„lde, fast„n han var f”dd i fattigdom inom den andres rike. 004:015 Jag s†g huru alla som levde och r”rde sig under solen f”ljde ynglingen, denne nye som skulle tr„da i den f”rres st„lle; 004:016 det var ingen „nde p† hela skaran av alla dem som han gick i spetsen f”r. Men „nd† hava de efterkommande ingen gl„dje av honom. Ty ocks† detta „r f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 005:017 Bevara din fot, n„r du g†r till Guds hus; att komma dit f”r att h”ra „r b„ttre „n n†got slaktoffer som d†rarna framb„ra; ty de „ro of”rst†ndiga och g”ra s† vad ont „r. 005:001 Var icke obet„nksam med din mun, och l†t icke ditt hj„rta f”rhasta sig med att uttala n†got ord inf”r Gud. Gud „r ju i himmelen, och du „r p† jorden; l†t d„rf”r dina ord vara f†. 005:002 Ty tankl”shet har med sig m†ngahanda besv„r, och en d†res r”st har ”verfl”d p† ord. 005:003 N„r du har gjort ett l”fte †t Gud, s† dr”j icke att infria det; ty till d†rar har han icke behag. Det l”fte du har givit skall du infria. 005:004 Det „r b„ttre att du intet lovar, „n att du g”r ett l”fte och icke infriar det. 005:005 L†t icke din mun draga skuld ”ver hela din kropp; och s„g icke inf”r Guds s„ndebud att det var ett f”rhastande. Icke vill du att Gud skall f”rt”rnas f”r ditt tals skull, s† att han f”rd„rvar sina h„nders verk? 005:006 Se, d„r mycken tankl”shet och f†f„nglighet „r, d„r „r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m† du frukta. 005:007 Om du ser att den fattige f”rtryckes, och att r„tt och r„ttf„rdighet v†ldf”res i landet, s† f”rundra dig icke d„r”ver; ty p† den h”ge vaktar en h”gre, och andra „nnu h”gre vakta p† dem b†da. 005:008 Och vid allt detta „r det en f”rm†n f”r ett land att hava en konung som s† styr, att marken bliver brukad. 005:009 Den som s† „lskar penningar bliver icke m„tt p† penningar, och den som „lskar rikedom har ingen vinning d„rav. Ocks† detta „r f†f„nglighet. 005:010 N„r „godelarna f”r”kas, bliva ock de som „ta av dem m†nga; och till vad gagn „ro de d† f”r „garen, utom att hans ”gon f† se dem? 005:011 S”t „r arbetarens s”mn, vare sig han har litet eller mycket att „ta; men den rikes ”verfl”d tillst„djer honom icke att sova. 005:012 Ett bedr”vligt el„nde som jag har sett under solen „r det att hopsparad rikedom kan bliva sin „gare till skada. 005:013 Och om rikedomen har g†tt f”rlorad f”r n†gon genom en olycka, s† f†r hans son, om han har f”tt en son, alls intet d„rav. 005:014 S†dan som han kom ur sin moders liv m†ste han sj„lv †ter g† bort, lika naken som han kom, och f”r sin m”da f†r han alls intet som han kan taga med sig. 005:015 Ocks† det „r ett bedr”vligt el„nde. Om han m†ste g† bort alldeles s†dan som han kom, vad f”rm†n har han d† d„rav att han s† m”dar sig -- f”r vind? 005:016 Nej, alla sina livsdagar framlever han i m”rker; och mycken gr„melse har han, och pl†ga och f”rtret. 005:017 Se, vad jag har funnit vara b„st och sk”nast f”r m„nniskan, det „r att hon „ter och dricker och g”r sig goda dagar vid den m”da som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta „r den del hon f†r. 005:018 Och om Gud †t n†gon har givit rikedom och skatter, och d„rtill f”runnat honom makt att njuta h„rav och att g”ra sig till godo sin del och att vara glad under sin m”da, s† „r ocks† detta en Guds g†va. 005:019 Ty man t„nker d† icke s† mycket p† sina livsdagars g†ng, n„r Gud f”rl„nar gl„dje i hj„rtat. 006:001 Ett el„nde som jag har sett under solen, och som kommer tungt ”ver m„nniskorna „r det, 006:002 n„r Gud †t n†gon har givit rikedom och skatter och „ra, s† att denne f”r sin r„kning intet saknar av allt det han ”nskar sig, och Gud sedan icke f”runnar honom makt att sj„lv njuta d„rav, utan l†ter en fr„mling f† njuta d„rav; detta „r f†f„nglighet och en usel pl†ga. 006:003 Om en man „n finge hundra barn och finge leva i m†nga †r, ja, om hans livsdagar bleve „n s† m†nga, men hans sj„l icke finge njuta sig m„tt av hans goda, och om han s† bleve utan begravning, d† s„ger jag: lyckligare „n han „r ett ofullg†nget foster. 006:004 Ty s†som ett f†f„ngligt ting har detta kommit till v„rlden, och i m”rker g†r det bort, och i m”rker h”ljes dess namn; 006:005 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett s†dant har b„ttre ro „n han. 006:006 Ja, om han „n levde i tv† g†nger tusen †r utan att f† njuta n†got gott -- g† icke „nd† alla till samma m†l? 006:007 All m„nniskans m”da „r f”r hennes mun, och likv„l bliver hennes hunger icke m„ttad. 006:008 Ty vad f”rm†n har den vise framf”r d†ren? Vad b†tar det den fattige, om han f”rst†r att skicka sig inf”r de levande? 006:009 B„ttre „r att se n†got f”r ”gonen „n att fara efter n†got med beg„ret. Ocks† detta „r f†f„nglighet och ett jagande efter vind. 006:010 Vad som „r, det var redan f”rut n„mnt vid namn; f”rutbest„mt var vad en m„nniska skulle bliva. Och hon kan icke g† till r„tta med honom som „r m„ktigare „n hon sj„lv. 006:011 Ty om man ock ordar „n s† mycket och d„rmed f”r”kar f†f„ngligheten, vad f”rm†n har man d„rav? 006:001 Ty vem vet vad gott som skall h„nda en m„nniska i livet, under de f†f„ngliga livsdagar som hon f†r framleva, lik en skugga? Och vem kan s„ga en m„nniska vad som efter henne skall ske under solen? 007:002 B„ttre „r gott namn „n god salva, och b„ttre „r d”dens dag „n f”delsedagen. 007:003 B„ttre „n att g† i g„stabudshus „r det att g† i sorgehus; ty d„r „r „nden f”r alla m„nniskor, och den efterlevande m† l„gga det p† hj„rtat. 007:004 B„ttre „r gr„melse „n l”je, ty av det som g”r ansiktet sorgset far hj„rtat v„l. 007:005 De visas hj„rtan „ro i sorgehus, och d†rarnas hj„rtan i hus d„r man gl„des. 007:006 B„ttre „r att h”ra f”rebr†elser av en vis man „n att f† h”ra s†ng av d†rar. 007:007 Ty s†som sprakandet av t”rne under grytan, s† „r d†rarnas l”je. Ocks† detta „r f†f„nglighet. 007:008 Ty vinningslystnad g”r den vise till en d†re, och mutor f”rd„rva hj„rtat. 007:009 B„ttre „r slutet p† en sak „n dess begynnelse; b„ttre „r en t†lmodig man „n en h”gmodig. 007:010 Var icke f”r hastig i ditt sinne till att gr„ma dig, ty gr„melse bor i d†rars br”st. 007:011 Sp”rj icke: ˝Varav kommer det att forna dagar voro b„ttre „n v†ra?˝ Ty icke av vishet kan du fr†ga s†. 007:012 J„mgod med arvgods „r vishet, ja, hon „r f”rmer i v„rde f”r dom som se solen. 007:013 Ty under vishetens besk„rm „r man s†som under penningens besk„rm, men den f”rst†ndiges f”rm†n „r att visheten beh†ller sin „gare vid liv. 007:014 Se p† Guds verk; vem kan g”ra rakt vad han har gjort krokigt? 007:015 Var allts† vid gott mod under den goda dagen, och bet„nk under den onda dagen att Gud har gjort denna s†v„l som den andra, f”r att m„nniskan icke skall kunna utfinna n†got om det som skall ske, n„r hon „r borta. 007:016 Det ena som det andra har jag sett under mina f†f„ngliga dagar: m†ngen r„ttf„rdig som har f”rg†tts i sin r„ttf„rdighet, och m†ngen or„ttf„rdig som l„nge har f†tt leva i sin ondska. 007:017 Var icke alltf”r r„ttf„rdighet, och var icke alltf”r mycket vis; icke vill du f”rd„rva dig sj„lv? 007:018 Var icke alltf”r or„ttf„rdig, och var icke en d†re; icke vill du d” i f”rtid? 007:019 Det „r b„st att du h†ller fast vid det ena, utan att „nd† sl„ppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utv„g ur allt detta. 007:020 Visheten g”r den vise starkare „n tio v„ldiga i staden. 007:021 Ty ingen m„nniska „r s† r„ttf„rdig p† jorden, att hon g”r vad gott „r och icke beg†r n†gon synd. 007:022 Akta icke heller p† alla ord som man talar, eljest kunde du f† h”ra din egen tj„nare uttala f”rbannelser ”ver dig. 007:023 Ditt hj„rta vet ju att du sj„lv m†ngen g†ng har uttalat f”rbannelser ”ver andra. 007:024 Detta allt har jag f”rs”kt att utr”na genom vishet. Jag sade: ˝Jag vill bliva vis˝, men visheten f”rblev fj„rran ifr†n mig. 007:025 Ja, tingens v„sen ligger i fj„rran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det? 007:026 N„r jag v„nde mig med mitt hj„rta till att eftersinna och begrunda, och till att s”ka visheten och det som „r huvudsumman, och till att f”rst† ogudaktigheten i dess d†rskap och d†raktigheten i dess of”rnuft, 007:027 d† fann jag n†got som var bittrare „n d”den: kvinnan, hon som sj„lv „r ett n„t, och har ett hj„rta som „r en snara, och armar som „ro bojor. Den som t„ckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes f†nge. 007:028 Se, detta fann jag, s„ger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra f”r att komma till huvudsumman. 007:029 N†got gives, som min sj„l best„ndigt har s”kt, men som jag icke har funnit: v„l har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. 007:030 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort m„nniskorna s†dana de borde vara, men sj„lva t„nka de ut m†ngahanda funder. 008:001 Vem „r lik den vise, och vem f”rst†r att s† uttyda en sak? Visheten g”r m„nniskans ansikte ljust, genom den f”rvandlas det r†a i hennes uppsyn. 008:002 Jag s„ger er: Akta p† konungens bud, ja, g”r det f”r den eds skull som du har svurit vid Gud. 008:003 F”rhasta dig icke att ”vergiva honom, inl†t dig ej p† n†got som „r ont; han kan ju g”ra allt vad han vill. 008:004 Ty en konungs ord „r m„ktigt, och vem kan s„ga till honom: ˝Vad g”r du?˝ 008:005 Den som h†ller budet skall icke veta av n†got ont; och tid och s„tt skall den vises hj„rta l„ra k„nna. 008:006 Ty vart f”retag har sin tid och sitt s„tt, och en m„nniskas ondska kommer tungt ”ver henne. 008:007 Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan s„ga henne huru n†got kommer att ske? 008:008 Ingen m„nniska har makt ”ver vinden, till att hejda den, ej heller har n†gon makt ”ver d”dens dag, ej heller finnes undflykt i krig; s† kan ogudaktigheten icke r„dda sin man. 008:009 Allt detta s†g jag, n„r jag gav akt p† allt vad som h„nder under solen, i en tid d† den ena m„nniskan har makt ”ver den andra, henne till olycka. 008:010 Ock likaledes s†g jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och g† till vila, under det att s†dana som hade gjort vad r„tt var m†ste draga bort ifr†n den Heliges boning och blevo f”rg„tna i staden. Ocks† detta „r f†f„nglighet. 008:011 D„rf”r att dom icke strax g†r ”ver vad ont som g”res, f† m„nniskors barn dristighet att g”ra det ont „r, 008:012 eftersom syndaren hundra g†nger kan g”ra vad ont „r och likv„l f†r l„nge leva. Dock vet jag ju att det skall g† de gudfruktiga v„l, d„rf”r att de frukta Gud, 008:013 men att det icke skall g† den ogudaktige v„l, och att hans dagar icke skola f”rl„ngas, s†som skuggan f”rl„nges, eftersom han icke fruktar Gud. 008:014 En f†f„nglighet som h„nder h„r p† jorden „r det att r„ttf„rdiga finnas, vilka det g†r s†som hade de gjort de ogudaktigas g„rningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det g†r s†som hade de gjort de r„ttf„rdigas g„rningar. Jag sade: Ocks† detta „r f†f„nglighet. 008:015 S† prisade jag d† gl„djen och fann att intet „r b„ttre f”r m„nniskan under solen, „n att hon „ter ock dricker och „r glad, s† att detta f†r f”lja henne vid hennes m”da, under de livsdagar som Gud giver henne under solen. 008:016 N„r jag v„nde mitt hj„rta till att f”rst† vishet, och till att betrakta det besv„r som man g”r sig p† jorden utan att f† s”mn i sina ”gon, varken dag eller natt, 008:017 d† ins†g jag att det „r s† med alla Guds verk, att m„nniskan icke f”rm†r fatta vad som h„nder under solen; ty huru mycket en m„nniska „n m”dar sig f”r att utforska det, fattar hon det „nd† icke. Och om n†gon vis man t„nker att han skall kunna f”rst† det, s† kommer han „nd† icke att kunna fatta det. 009:001 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har s”kt pr”va allt detta, huru de r„ttf„rdiga och de visa och deras verk „ro i Guds v†ld. Varken om k„rlek eller hat kan en m„nniska veta n†got f”rut; allt kan f”rest† henne. 009:002 Ja, allt kan vederfaras alla; det g†r den r„ttf„rdige s†som den ogudaktige, den gode och rene s†som den orene, den som offrar s†som den vilken icke offrar; den gode r„knas lika med syndaren, den som sv„r bliver lik den som har f”rsyn f”r att sv„rja. 009:003 Ett el„nde vid allt som h„nder under solen „r detta, att det g†r alla lika. D„rf”r „ro ock m„nniskornas hj„rtan fulla med ondska, och of”rnuft „r i deras hj„rtan, s† l„nge de leva; och sedan m†ste de ned bland de d”da. 009:004 F”r den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju „nnu n†got att hoppas; ty b„ttre „r att vara en levande hund „n ett d”tt lejon. 009:005 Och v„l veta de som leva att de m†ste d”, men de d”da vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att v„nta, utan deras †minnelse „r f”rg„ten. 009:006 B†de deras k„rlek och deras hat och deras avund hava redan n†tt sin „nde, och aldrig n†gonsin f† de mer n†gon del i vad som h„nder under solen. 009:007 V„lan, s† „t d† ditt br”d med gl„dje, och drick ditt vin med glatt hj„rta, ty Gud har redan i f”rv„g givit sitt bifall till vad du g”r. 009:008 L†t dina kl„der alltid vara vita, och l†t aldrig olja fattas p† ditt huvud. 009:009 Njut livet med n†gon kvinna som du „lskar, s† l„nge de f†f„ngliga livsdagar vara, som f”rl„nas dig under solen, ja, under alla dina f†f„ngliga dagar; ty detta „r den del du f†r i livet vid den m”da som du g”r dig under solen. 009:010 Allt vad du f”rm†r utr„tta med din kraft m† du s”ka utr„tta; ty i d”dsriket, dit du g†r, kan man icke verka eller t„nka, d„r finnes ingen insikt eller vishet. 009:011 Ytterligare s†g jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i l”pandet, icke av hj„ltarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de f† sitt br”d, icke av de kloka vad rikedom de f”rv„rva, eller av de f”rst†ndiga vad ynnest de vinna, utan att allt f”r dem beror av tid och l„genhet. 009:012 Ty m„nniskan k„nner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka f†ngas i olycksn„tet, eller f†glarna, vilka fastna i snaran. S†som dessa, s† sn„rjas ock m„nniskornas barn p† olyckans tid, n„r of„rd pl”tsligt faller ”ver dem. 009:013 Ocks† detta s†g jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort: 009:014 Det fanns en liten stad med f† inv†nare, och mot den kom en stor konung och bel„grade den och byggde stora b†lverk mot den. 009:015 Men d„rinne fanns en fattig man som var vis; och denne r„ddade staden genom sin vishet. Dock, sedan t„nkte ingen m„nniska p† denne fattige man. 009:016 D† sade jag: V„l „r vishet b„ttre „n styrka, men den fattiges vishet bliver icke f”raktad, och hans ord varda icke h”rda. 010:017 De vises ord, om de ock h”ras helt stilla, „ro f”rmer „n allt ropande av en d†rarnas ”verste. 010:018 B„ttre „r vishet „n krigsredskap; ty en enda som felar kan f”rd„rva mycket gott. 010:001 Giftflugor v†lla stank och j„sning i salvoberedarens salva; s† uppv„ger ett grand av d†rskap b†de vishet och „ra. 010:002 Den vise har sitt hj„rta †t h”ger, men d†ren har sitt hj„rta †t v„nster. 010:003 Ja, varhelst d†ren g†r kommer hans f”rst†nd till korta, och till alla s„ger han ifr†n, att han „r en d†re. 010:004 Om hos en furste vrede uppst†r mot dig, s† h†ll dig dock stilla, ty saktmod g”r stora synder ogjorda. 010:005 Ett el„nde gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten: 010:006 att d†rskap s„ttes p† h”ga platser, medan f”rn„mliga m„n f† sitta i f”rnedring. 010:007 Jag har sett tr„lar f„rdas till h„st och h”vdingar f† g† till fots s†som tr„lar. 010:008 Den som gr„ver en grop, han faller sj„lv d„ri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen. 010:009 Den som v„ltrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara d„rvid. 010:010 Om man icke slipar eggen, n„r ett j„rn har blivit sl”tt, s† m†ste man anstr„nga krafterna dess mer; och vishet „r att g”ra allt p† b„sta s„tt. 010:011 Om ormen f†r stinga, innan han har blivit tjusad, s† har besv„rjaren intet gagn av sin konst. 010:012 Med sin muns ord f”rv„rvar den vise ynnest, men d†rens l„ppar f”rd„rva honom sj„lv. 010:013 Begynnelsen p† hans muns ord „r d†rskap, och „nden p† hans tal „r uselt of”rnuft. 010:014 Och d†ren „r rik p† ord; dock vet ingen m„nniska vad som skall ske; vem kan s„ga en m„nniska vad som efter henne skall ske? 010:015 D†rens m”da bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram. 010:016 Ve dig, du land vars konung „r ett barn, och vars furstar h†lla m†ltid redan p† morgonen! 010:017 V„l dig, du land vars konung „r en „dling, och vars furstar h†lla m†ltid i tillb”rlig tid, med m†ttlighet, och icke f”r att ”verlasta sig! 010:018 Genom l„ttja f”rfalla husets bj„lkar, och genom f”rsumlighet dryper det in i huset. 010:019 Till sin f”rlustelse h†ller man g„stabud, och vinet g”r livet glatt; men penningen „r det som f”rl„nar alltsammans. 010:020 Uttala ej ens i din tanke f”rbannelser ”ver en konung, och ej ens i din sovkammare f”rbannelser ”ver en rik man; ty himmelens f†glar b”ra fram ditt tal, och de bevingade f”rkunna vad du har sagt. 011:001 S„nd ditt br”d ”ver vattnet, ty i tidens l„ngd f†r du det tillbaka. 011:002 Dela vad du har i sju delar, ja, i †tta, ty du vet icke vilken olycka som kan g† ”ver landet. 011:003 Om molnen „ro fulla av regn, s† t”mma de ut det p† jorden; och om ett tr„d faller omkull, det m† falla mot s”der eller mot norr, s† ligger det p† den plats d„r det har fallit. 011:004 En vindspejare f†r aldrig s†, och en molnspanare f†r aldrig sk”rda. 011:005 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet f”rst†r du Guds verk, hans som verkar alltsammans. 011:006 S† ut om morgonen din s„d, och underl†t det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som „r gagneligast, eller om det ena j„mte det andra „r b„st. 011:007 Och ljuset „r ljuvligt, och det „r gott f”r ”gonen att f† se solen. 011:008 Ja, om en m„nniska f†r leva „n s† m†nga †r, s† m† hon vara glad under dem alla, men bet„nka, att eftersom m”rkrets dagar bliva s† m†nga, „r „nd† allt som h„nder f†f„nglighet. 012:009 Gl„d dig, du yngling, din ungdom, och l†t ditt hj„rta unna dig fr”jd i din ungdomstid; ja, vandra de v„gar ditt hj„rta lyster och s†, som det behagar dina ”gon. Men vet att Gud f”r allt detta skall draga dig till doms. 012:010 Ja, l†t gr„melse vika ur ditt hj„rta, och h†ll pl†ga borta fr†n din kropp. Ty ungdom och blomstring „r f†f„nglighet. 012:001 S† t„nk d† p† din Skapare i din ungdomstid, f”rr„n de onda dagarna komma och de †r nalkas, om vilka du skall s„ga: ˝Jag finner icke behag i dem˝; 012:002 Ja, f”rr„n solen bliver f”rm”rkad, och dagsljuset och m†nen och stj„rnorna; f”re den †lder d† molnen komma igen efter regnet, 012:003 den tid d† v„ktarna i huset darra och de starka m„nnen kr”ka sig; d† malerskorna sitta f†f„nga, s† f† som de nu hava blivit, och sk†derskorna hava det m”rkt i sina f”nster; 012:004 d† d”rrarna †t gatan st„ngas till, medan ljudet fr†n kvarnen f”rsvagas; d† man st†r upp, n„r f†geln begynner kvittra, och alla s†ngens t„rnor s„nka r”sten; 012:005 d† man fruktar f”r var backe och f”rskr„ckelser bo p† v„garna; d† mandeltr„det blommar och gr„shoppan sl„par sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu d† m„nniskan skall fara till sin eviga boning och gr†tarna redan g† och v„nta p† gatan; 012:006 ja, f”rr„n silversn”ret ryckes bort och den gyllene sk†len sl†s s”nder, och f”rr„n „mbaret vid k„llan krossas och hjulet sl†s s”nder och faller i brunnen 012:007 och stoftet v„nder †ter till jorden, varifr†n det har kommit, och anden v„nder †ter till Gud, som har givit den. 012:008 F†f„ngligheters f†f„nglighet! s„ger Predikaren. Allt „r f†f„nglighet! ---- 012:009 F”r ”vrigt „r att s„ga att Predikaren var en vis man, som ocks† annars l„rde folket insikt och ”verv„gde och rannsakade; m†nga ordspr†k f”rfattade han. 012:010 Predikaren s”kte efter att finna v„lbehagliga ord, s†dant som med r„tt kunde skrivas, och s†dant som med sanning kunde s„gas. 012:011 De visas ord „ro s†som uddar, och lika indrivna spikar „ro deras t„nkespr†k. De „ro g†vor fr†n en och samma Herde. 012:012 Och f”r ”vrigt „r utom detta att s„ga: Min son, l†t varna dig! Ingen „nde „r p† det myckna bokskrivandet, och mycket studerande g”r kroppen tr”tt. 012:013 Žnden p† talet, om vi vilja h”ra huvudsumman, „r detta: Frukta Gud och h†ll hans bud, ty det h”r alla m„nniskor till. 012:014 Ty Gud skall draga alla g„rningar till doms, n„r han d”mer allt vad f”rborgat „r, evad det „r gott eller ont. Book 22 H”ga Visan 001:001 S†ngernas s†ng av Salomo. 001:002 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din k„rlek „r mer ljuv „n vin. 001:003 Ljuv „r doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva „r ditt namn; f”rdenskull hava t„rnorna dig k„r. 001:004 Drag mig med dig! Med hast vilja vi f”lja dig. Ja, konungen har f”rt mig in i sina gemak; Vi vilja fr”jdas och vara glada ”ver dig, vi vilja prisa din k„rlek h”gre „n vin; med r„tta har man dig k„r. ---- 001:005 Svart „r jag, dock „r jag t„ck, I Jerusalems d”ttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos t„lt. 001:006 Sen icke d„rp† att jag „r s† svart, att solen har br„nt mig s†. Min moders s”ner blevo vreda p† mig och satte mig till ving†rdsvakterska; min egen ving†rd kunde jag icke vakta. 001:007 ˝S„g mig, du som min sj„l har k„r: Var f”r du din hjord i bet? Var l†ter du den vila om middagen? M† jag slippa att g† lik en vilsekommen kvinna vid dina v„nners hjordar.˝ 001:008 ˝Om du icke vet det, du sk”naste bland kvinnor, s† g† blott †stad i hjordens sp†r, och f”r dina killingar i bet vid herdarnas t„lt.˝ ---- 001:009 ˝Vid ett sto i Faraos spann f”rliknar jag dig, min „lskade. 001:010 Dina kinder „ro s† t„cka med sina kedjeh„ngen, din hals med sina p„rlerader. 001:011 Kedjeh„ngen av guld vilja vi skaffa †t dig med silverkulor p†.˝ 001:012 ˝Medan konungen h†ller sin fest, sprider min nardus sin doft. 001:013 Min v„n „r f”r mig ett myrrag”mme, som jag b„r i min barm. 001:014 Min v„n „r f”r mig en klase cyperblommor fr†n En-Gedis ving†rdar.˝ 001:015 ˝Vad du „r sk”n, min „lskade! Vad du „r sk”n! Dina ”gon „ro duvor.˝ 001:016 ˝Vad du „r sk”n, min v„n! Ja, ljuvlig „r du, och gr”nskande „r v†rt vilol„ger. 001:017 Bj„lkarna i v†r boning „ro cedrar, och cypresser v†r v„ggpanel.˝ 002:001 ˝Jag „r ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.˝ 002:002 ˝Ja, s†som en lilja bland t”rnen, s† „r min „lskade bland jungfrur.˝ 002:003 ˝S†som ett „ppeltr„d bland vildmarkens tr„d, s† „r min v„n bland ynglingar; ljuvligt „r mig att sitta i dess skugga, och s”t „r dess frukt f”r min mun. 002:004 I vinsalen har han f”rt mig in, och k„rleken „r hans baner ”ver mig. 002:005 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med „pplen; ty jag „r sjuk av k„rlek.˝ ---- 002:006 Hans v„nstra arm vilar under mitt huvud, och hans h”gra omfamnar mig. 002:007 Jag besv„r eder, I Jerusalems d”ttrar, vid gaseller och hindar p† marken: Oroen icke k„rleken, st”ren den icke, f”rr„n den sj„lv s† vill. ---- 002:008 H”r, d„r „r min v„n! Ja, d„r kommer han, springande ”ver bergen, hoppande fram p† h”jderna. 002:009 Lik en gasell „r min v„n eller lik en ung hjort. Se, nu st†r han d„r bakom v†r v„gg, han blickar in genom f”nstret, han sk†dar genom gallret. 002:010 Min v„n begynner tala, han s„ger till mig: ˝St† upp, min „lskade, du min sk”na, och kom hitut. 002:011 Ty se, vintern „r f”rbi, regntiden „r f”rliden och har g†tt sin kos. 002:012 Blommorna visa sig p† marken, tiden har kommit, d† vintr„den sk„ras, och turturduvan l†ter h”ra sin r”st i v†rt land. 002:013 Fikontr„dets frukter begynna att mogna, vintr„den st† redan i blom, de sprida sin doft. St† upp, min „lskade, min sk”na, och kom hitut. 002:014 Du min duva i bergsklyftan, i klippv„ggens g”msle, l†t mig se ditt ansikte, l†t mig h”ra din r”st; ty din r”st „r s† ljuv, och ditt ansikte „r s† t„ckt.˝ ---- 002:015 F†ngen r„varna †t oss, de sm† r„varna, ving†rdarnas f”rd„rvare, nu d† v†ra ving†rdar st† i blom. ---- 002:016 Min v„n „r min, och jag „r hans, d„r han f”r sin hjord i bet ibland liljor. 002:017 Till dess morgonvinden bl†ser och skuggorna fly, m† du str”va omkring, lik en gasell, min v„n, eller lik en ung hjort, p† de kassiadoftande bergen. 003:005 5. -- Brudt†get beskrives v. 6--11. 003:001 D„r jag l†g p† mitt l„ger om natten, s”kte jag honom som min sj„l har k„r; jag s”kte honom, men fann honom icke. 003:002 ˝Jag vill st† upp och g† omkring i staden, p† gatorna och p† torgen; jag vill s”ka honom som min sj„l har k„r.˝ Jag s”kte honom, men fann honom icke. 003:003 V„ktarna m”tte mig, d„r de gingo omkring i staden. ˝Haven I sett honom som min sj„l har k„r?˝ 003:004 Knappt hade jag kommit f”rbi dem, s† fann jag honom som min sj„l har k„r. Jag tog honom fatt, och jag sl„ppte honom icke, f”rr„n jag hade f”rt honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ---- 003:005 Jag besv„r eder, I Jerusalems d”ttrar, vid gaseller och hindar p† marken: Oroen icke k„rleken, st”ren den icke, f”rr„n den sj„lv s† vill. ---- 003:006 Vem „r hon som kommer hitupp fr†n ”knen s†som i stoder av r”k, kringdoftad av myrra och r”kelse och alla slags k”pmannakryddor? 003:007 Se, det „r Salomos b„rstol! Sextio hj„ltar omgiva den, utvalda bland Israels hj„ltar. 003:008 Alla b„ra de sv„rd och „ro v„l f”rfarna i strid. Var och en har sitt sv„rd vid sin l„nd, till v„rn mot nattens faror. 003:009 En praktb†r „r det som konung Salomo har l†tit g”ra †t sig av virke fr†n Libanon. 003:010 Dess sidost”d „ro gjorda av silver, ryggst”det av guld, s„tet belagt med purpurr”tt tyg. Innantill „r den prydd i k„rlek av Jerusalems d”ttrar. 003:011 I Sions d”ttrar, g†n ut och sk†den konung Salomo med lust, sk†den kransen som hans moder har kr”nt honom med p† hans br”llopsdag, p† hans hj„rtefr”jds dag. 004:001 Vad du „r sk”n, min „lskade, vad du „r sk”n! Dina ”gon „ro duvor, d„r de skymta genom din sl”ja. Ditt h†r „r likt en hjord av getter som str”mma nedf”r Gileads berg. 004:002 Dina t„nder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam „r ingen ibland dem. 004:003 Ett rosenr”tt sn”re likna dina l„ppar, och t„ck „r din mun. Lik ett brustet granat„pple „r din kind, d„r den skymtar genom din sl”ja. 004:004 Din hals „r lik Davids torn, det v„l bef„sta; tusen sk”ldar h„nga d„rp†, hj„ltarnas alla sk”ldar. 004:005 Din barm „r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som g† i bet ibland liljor. 004:006 Till dess morgonvinden bl†ser och skuggorna fly, vill jag g† bort till myrraberget, till den r”kelsedoftande h”jden. 004:007 Du „r sk”n alltigenom, min „lskade, p† dig finnes ingen fl„ck. ---- 004:008 Kom med mig fr†n Libanon, min brud, kom med mig fr†n Libanon. Stig ned fr†n Amanas topp, fr†n toppen av Senir och Hermon, fr†n lejonens hemvist, fr†n pantrarnas berg. ---- 004:009 Du har tagit mitt hj„rta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hj„rta med en enda blick, med en enda l„nk av kedjan kring din hals. 004:010 Huru sk”n „r icke din k„rlek, du min syster, min brud! Huru ljuv „r icke din k„rlek! Ja, mer ljuv „n vin; och doften av dina salvor ”verg†r all v„llukt. 004:011 Av s”tma drypa dina l„ppar, min brud; din tunga g”mmer honung och mj”lk, och doften av dina kl„der „r s†som Libanons doft. ---- 004:012 ˝En tillsluten lustg†rd „r min syster, min brud, en tillsluten brunn, en f”rseglad k„lla. 004:013 S†som en park av granattr„d skjuter du upp, med de „dlaste frukter, med cyperblommor och nardusplantor, 004:014 med nardus och saffran, kalmus och kanel och r”kelsetr„d av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag. 004:015 Ja, en k„lla i lustg†rden „r du, en brunn med friskt vatten och ett rinnande fl”de ifr†n Libanon.˝ 004:016 ˝Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind; bl†s genom min lustg†rd, l†t dess v„llukt str”mma ut. M† min v„n komma till sin lustg†rd och „ta dess „dla frukter.˝ 004:001 ˝Ja, jag kommer till min lustg†rd, du min syster, min brud; jag h„mtar min myrra och mina v„lluktande kryddor, jag „ter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mj”lk.˝ ---- Žten, I k„ra, och dricken, ja, berusen eder av k„rlek. 005:002 Jag l†g och sov, dock vakade mitt hj„rta. H”r, d† klappar min v„n p† d”rren: ˝™ppna f”r mig, du min syster, min „lskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud „r fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.˝ 005:003 ˝Jag har lagt av mina kl„der; skulle jag nu †ter taga dem p† mig? Jag har tvagit mina f”tter; skulle jag nu orena dem?˝ 005:004 Min v„n r„ckte in sin hand genom luckan; d† r”rdes mitt hj„rta ”ver honom. 005:005 Jag stod upp f”r att ”ppna f”r min v„n, och mina h„nder dr”po av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag. 005:006 S† ”ppnade jag f”r min v„n, men min v„n var borta och f”rsvunnen. Min sj„l blev utom sig vid tanken p† hans ord. Jag s”kte honom, men fann honom icke; jag ropade p† honom, men han svarade mig icke. 005:007 V„ktarna m”tte mig, d„r de gingo omkring i staden, de slogo mig, de s†rade mig; de ryckte av mig min mantel, v„ktarna p† murarna. 005:008 ˝Jag besv„r eder, I Jerusalems d”ttrar, om I finnen min v„n, s† s„gen -- ja, vad skolen I s„ga honom? Att jag „r sjuk av k„rlek!˝ 005:009 ˝Vad „r d† din v„n f”rmer „n andra v„nner, du sk”naste bland kvinnor? Vad „r din v„n f”rmer „n andra v„nner, eftersom du s† besv„r oss?˝ 005:010 ˝Min v„n „r str†lande vit och r”d, h„rlig framf”r tio tusen. 005:011 Hans huvud „r finaste guld, hans lockar palmtr„dsvippor, och svarta s†som korpen. 005:012 Hans ”gon likna duvor invid vattenb„ckar, duvor som bada sig i mj”lk och sitta invid br„ddfull rand. 005:013 Hans kinder liknar v„lluktrika blomsters„ngar, skrin med doftande kryddor. Hans l„ppar „ro r”da liljor; de drypa av flytande myrra. 005:014 Hans h„nder „ro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja „r formad av elfenben, ”vert„ckt med safirer. 005:015 Hans ben „ro pelare av vitaste marmor, som vila p† fotstycken av finaste guld. Att se honom „r s†som att se Libanon; st†tlig „r han s†som en ceder. 005:016 Hans mun „r idel s”tma, hela hans v„sende „r ljuvlighet. S†dan „r min v„n, ja, s†dan „r min „lskade, I Jerusalems d”ttrar.˝ 005:017 ˝Vart har han d† g†tt, din v„n, du sk”naste bland kvinnor? Vart har din v„n tagit v„gen? L†t oss hj„lpa dig att s”ka honom.˝ 005:001 ˝Min v„n har g†tt ned till sin lustg†rd, till sina v„lluktrika blomsters„ngar, f”r att l†ta sin hjord beta i lustg†rdarna och f”r att plocka liljor. 005:002 Jag „r min v„ns, och min v„n „r min, d„r han f”r sin hjord i bet ibland liljor. 006:003 Du „r sk”n s†som Tirsa, min „lskade, ljuvlig s†som Jerusalem, ”verv„ldigande s†som en h„rskara. 006:004 V„nd bort ifr†n mig dina ”gon, ty de hava underkuvat mig. Ditt h†r „r likt en hjord av getter som str”mma nedf”r Gilead. 006:005 Dina t„nder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam „r ingen ibland dem. 006:006 Lik ett brustet granat„pple „r din kind, d„r den skymtar genom din sl”ja. ---- 006:007 Sextio „ro drottningarna, och †ttio bihustrurna, och t„rnorna en otalig skara. 006:008 Men en enda „r hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. N„r jungfrur se henne, prisa de henne s„ll, drottningar och bihustrur h”ja hennes lov. ---- 006:009 Vem „r hon som d„r blickar fram lik en morgonrodnad, sk”n s†som m†nen, str†lande s†som solen, ”verv„ldigande s†som en h„rskara? 006:010 Till valn”tslunden gick jag ned, f”r att gl„dja mig †t gr”nskan i dalen, f”r att se om vintr„den hade slagit ut, om granattr„den hade f†tt blommor. 006:011 Of”rt„nkt satte mig d† min k„rlek upp p† mitt furstefolks vagnar. 007:012 ˝V„nd om, v„nd om, du brud fr†n Sulem, v„nd om, v„nd om, s† att vi f† se p† dig.˝ ˝Vad finnen I att se hos bruden fr†n Sulem, d„r hon r”r sig s†som i vapendans?˝ 007:001 ˝Huru sk”na „ro icke dina f”tter i sina skor, du „dla! Dina h”fters rundning „r s†som ett br”stsp„nnes kupor, gjorda av en konstn„rs h„nder. 007:002 Ditt sk”te „r en rundad sk†l, m† vinet aldrig fattas d„ri. Din midja „r en veteh”g, omh„gnad av liljor. 007:003 Din barm „r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell. 007:004 Din hals liknar Elfenbenstornet, dina ”gon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din n„sa „r s†som Libanonstornet, som sk†dar ut mot Damaskus. 007:005 Ditt huvud h”jer sig s†som Karmel, och lockarna p† ditt huvud hava purpurglans. En konung „r f†ngad i deras snara.˝ ---- 007:006 ˝Huru sk”n och huru ljuv „r du icke, du k„rlek, s† f”ljd av lust! 007:007 Ja, din v„xt „r s†som ett palmtr„ds, och din barm liknar fruktklasar. 007:008 Jag t„nker: I det palmtr„det vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. M† din barm d† vara mig s†som vintr„dets klasar och doften av din andedr„kt s†som „pplens doft 007:009 och din mun s†som ljuvaste vin!˝ ˝Ja, ett vin som l„tt glider ned i min v„n och fuktar de slumrandes l„ppar. 007:010 Jag „r min v„ns, och till mig st†r hans †tr†.˝ ---- 007:011 Kom, min v„n; l†t oss g† ut p† landsbygden och stanna i byarna ”ver natten. 007:012 Bittida m† vi g† till ving†rdarna, f”r att se om vintr„den hava slagit ut, om knopparna hava ”ppnat sig, om granattr„den hava f†tt blommor. D„r vill jag giva min k„rlek †t dig. 007:013 K„rleks„pplena sprida sin doft, och vid v†ra d”rrar finnas alla slags „dla frukter, b†de nya och gamla; †t dig, min v„n, har jag f”rvarat dem. 008:001 Ack att du vore s†som en min broder, ammad vid min moders br”st! Om jag d† m”tte dig d„rute, s† finge jag kyssa dig, och ingen skulle t„nka illa om mig d„rf”r. 008:002 Jag finge d† ledsaga dig, f”ra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft fr†n mitt granattr„d. ---- 008:003 Hans v„nstra arm vilar under mitt huvud, och hans h”gra omfamnar mig. 008:004 Jag besv„r eder, I Jerusalems d”ttrar: Oroen icke k„rleken, st”ren den icke, f”rr„n den sj„lv s† vill. 008:005 Vem „r hon som kommer hitupp fr†n ”knen, st”dd p† sin v„n? ˝D„r under „ppeltr„det v„ckte jag dig; d„r var det som din moder hade f”tt dig, d„r f”dde dig hon som gav dig livet. 008:006 Hav mig s†som en signetring vid ditt hj„rta, s†som en signetring p† din arm. Ty k„rleken „r stark s†som d”den, dess tr„ngtan obetvinglig s†som d”dsriket; dess gl”d „r s†som eldens gl”d, en HERRENS l†ga „r den. 008:007 De st”rsta vatten f”rm† ej utsl„cka k„rleken, str”mmar kunna icke f”rdr„nka den. Om n†gon ville giva alla „godelar i sitt hus f”r k„rleken, s† skulle han „nd† bliva f”rsm†dd.˝ ---- 008:008 ˝Vi hava en syster, en helt ung, som „nnu icke har n†gon barm. Vad skola vi g”ra med v†r syster, n„r tiden kommer, att man vill vinna henne?˝ 008:009 ˝Žr hon en mur, s† bygga vi p† den ett kr”n av silver; men „r hon en d”rr, s† bomma vi f”r den med en cederplanka.˝ 008:010 ˝Jag „r en mur, och min barm „r s†som tornen d„rp†; s† blev jag i hans ”gon en kvinna som var ynnest v„rd.˝ ---- 008:011 En ving†rd „gde Salomo i Baal-Hamon, den ving†rden l„mnade han †t v„ktare; tusen siklar silver var kunde de h„mta ur dess frukt. 008:012 Men min ving†rd, den har jag sj„lv i min v†rd. Du, Salomo, m† taga dina tusen, och tv† hundra m† de f†, som vakta dess frukt. ---- 008:013 ˝Du lustg†rdarnas inbyggerska, v„nnerna lyssna efter din r”st; l†t mig h”ra den.˝ 008:014 ˝Skynda †stad, min v„n, lik en gasell eller lik en ung hjort, upp p† de v„lluktrika bergen.˝ Book 23 Jesaja 001:001 Detta „r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han sk†dade ang†ende Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid. 001:002 H”ren, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppf”tt och fostrat, men de hava avfallit fr†n mig. 001:003 En oxe k„nner sin „gare och en †sna sin herres krubba, men Israel k„nner intet, mitt folk f”rst†r intet. 001:004 Ve dig, du syndiga sl„kte, du skuldbelastade folk, du og„rningsm„ns avf”da, I vanartiga barn, som haven ”vergivit HERREN, f”raktat Israels Helige och vikit bort ifr†n honom! 001:005 Var skall man mer sl† eder, d† I s† fortg†n i avf„llighet? Hela huvudet „r ju krankt, och hela hj„rtat „r sjukt. 001:006 Ifr†n fotbladet „nda upp till huvudet finnes intet helt, blott s†rm„rken och bl†nader och friska s†r, icke utkramade eller f”rbundna eller lenade med olja. 001:007 Edert land „r en ”demark, edra st„der „ro uppbr„nda i eld, edra †krar bliva i eder †syn f”rt„rda av fr„mlingar; en ”del„ggelse „r det, s†som d„r fr„mlingar hava omst”rtat allt. 001:008 Allenast dottern Sion st†r kvar d„r, s†som en hydda i en ving†rd, s†som ett vaktskjul p† ett gurkf„lt, s†som en insp„rrad stad. 001:009 Om HERREN Sebaot icke hade l„mnat en liten †terstod kvar †t oss, d† vore vi s†som Sodom, vi vore Gomorra lika. 001:010 H”ren HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till v†r Guds lag, du Gomorra-folk. 001:011 Vad skall jag med edra m†nga slaktoffer? s„ger HERREN. Jag „r m„tt p† br„nnoffer av v„durar och p† g”dkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag. 001:012 N„r I kommen f”r att tr„da fram inf”r mitt ansikte, vem beg„r d† av eder det, att mina f”rg†rdar trampas ned? 001:013 B„ren ej vidare fram f†f„ngliga spisoffer; †ngan av dem „r en styggelse f”r mig. Nym†nader och sabbater och utlysta fester, ondska i f”rening med h”gtidsf”rsamlingar, s†dant kan jag icke lida. 001:014 Edra nym†nader och h”gtider hatar min sj„l; de hava blivit mig en b”rda, jag orkar ej b„ra den. 001:015 Ja, huru I „n utr„cken edra h„nder, s† g”mmer jag mina ”gon f”r eder, och om I „n mycket bedjen, s† h”r jag icke d„rp†. Edra h„nder „ro fulla av blod; 001:016 tv†n eder d†, och renen eder. Skaffen edert onda v„sende bort ifr†n mina ”gon. H”ren upp att g”ra, vad ont „r. 001:017 L„ren att g”ra vad gott „r, faren efter det r„tt „r, visen f”rtryckaren p† b„ttre v„gar, skaffen den faderl”se r„tt, utf”ren „nkans sak. 001:018 Kom, l†t oss g† till r„tta med varandra, s„ger HERREN. Om edra synder „n „ro blodr”da, s† kunna de bliva sn”vita, och om de „ro r”da s†som scharlakan, s† kunna de bliva s†som vit ull. 001:019 Om I „ren villiga att h”ra, skolen I f† „ta av landets goda. 001:020 Men „ren I ovilliga och genstr„viga, skolen I f”rt„ras av sv„rd; ty s† har HERRENS mun talat. 001:021 Huru har hon icke blivit en sk”ka, den trogna staden! Den var full av r„tt, r„ttf„rdighet bodde d„rinne, men nu bo d„r m”rdare. 001:022 Ditt silver har blivit slagg, ditt „dla vin „r utsp„tt med vatten. 001:023 Dina styresm„n „ro upprorsm„n och tjuvars stallbr”der. Alla „lskar de mutor och fara efter vinning. Den faderl”se skaffa de icke r„tt, och „nkans sak kommer icke inf”r dem. 001:024 D„rf”r s„ger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill sl„cka min harm p† mina ov„nner och h„mnas p† mina fiender. 001:025 Jag vill v„nda min hand emot dig och bortrensa ditt slagg s†som med lutsalt och skaffa bort all din o„dla malm. 001:026 Jag vill †ter giva dig s†dana domare som tillf”rne, och s†dana r†dsherrar som du f”rut „gde. D„refter skall du kallas ˝r„ttf„rdighetens stad˝, ˝en trogen stad˝. 001:027 Sion skall genom r„tt bliva f”rlossad och dess omv„nda genom r„ttf„rdighet. 001:028 Men f”rd„rv skall drabba alla ”vertr„dare och syndare, och de som ”vergiva HERREN, de skola f”rg†s. 001:029 Ja, de skola komma p† skam med de terebinter som voro eder fr”jd; och I skolen f† blygas ”ver de lustg†rdar som I haden s† k„ra. 001:030 Ty I skolen bliva s†som en terebint med vissnade l”v och varda lika en lustg†rd utan n†got vatten. 001:031 Och de v„ldige skola varda s†som bl†r, och deras verk s†som en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna sl„cka. 002:001 Detta „r vad Jesaja, Amos' son, sk†dade ang†ende Juda och Jerusalem. 002:002 Och det skall ske i kommande dagar att det berg d„r HERRENS hus „r skall st† d„r fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upph”jt ”ver andra h”jder; och alla hednafolk skola str”mma dit, 002:003 ja, m†nga folk skola g† †stad och skola s„ga: ˝Upp, l†t oss draga †stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f”r att han m† undervisa oss om sina v„gar, s† att vi kunna vandra p† hans stigar.˝ Ty fr†n Sion skall lag utg†, och HERRENS ord fr†n Jerusalem. 002:004 Och han skall d”ma mellan hednafolken och skipa r„tt †t m†nga folk. D† skola de smida sina sv„rd till plogbillar och sina spjut till ving†rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv„rd mot varandra och icke mer l„ra sig att strida. 002:005 I av Jakobs hus, kommen, l†tom oss vandra i HERRENS ljus. 002:006 Ty du har f”rskjutit ditt folk, Jakobs hus, d„rf”r att de „ro fulla av ™sterlandets v„sende och ”va teckentyderi s†som filist‚erna; ja, med fr„mlingar f”rbinda de sig. 002:007 Deras land „r fullt av silver och guld, och p† deras skatter „r ingen „nde; deras land „r fullt av h„star, och p† deras vagnar „r ingen „nde; 002:008 deras land „r ock fullt av avgudar, och sina egna h„nders verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort. 002:009 D„rf”r bliva m„nniskorna nedb”jda och m„nnen ”dmjukade; du kan icke f”rl†ta dem. 002:010 Fly in i klippan, och g”m dig i jorden, f”r HERRENS fruktansv„rda makt och f”r hans h”ga majest„t. 002:011 Ty m„nniskornas h”gmodiga ”gon skola bliva ”dmjukade, och m„nnens ”vermod skall bliva nedb”jt, och HERREN allena skall vara h”g p† den dagen. 002:012 Ty en dag har HERREN Sebaot best„mt, som skall komma ”ver allt stolt och ”vermodigt och ”ver allt som „r upph”jt, och det skall bliva ”dmjukat, 002:013 ja, ”ver alla Libanons cedrar, de h”ga och stolta, och ”ver alla Basans ekar; 002:014 ”ver alla h”ga berg och alla stolta h”jder, 002:015 ”ver alla h”ga torn och alla fasta murar, 002:016 ”ver alla Tarsis-skepp, ja, ”ver allt som „r sk”nt att sk†da. 002:017 Och m„nniskornas h”gmod skall bliva nedb”jt och m„nnens ”vermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara h”g p† den dagen. 002:018 Men avgudarna skola alldeles f”rg†s. 002:019 Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordh†lor, f”r HERRENS fruktansv„rda makt och f”r hans h”ga majest„t, n„r han st†r upp f”r att f”rskr„cka jorden. 002:020 P† den dagen skola m„nniskorna kasta bort †t mullvadar och fl„derm”ss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort †t sig f”r att tillbedja. 002:021 Ja, de skola fly in i klippr„mnor och in i bergsklyftor, f”r HERRENS fruktansv„rda makt och f”r hans h”ga majest„t, n„r han st†r upp f”r att f”rskr„cka jorden. 002:022 S† f”rliten eder nu ej mer p† m„nniskor, i vilkas n„sa „r allenast en fl„kt; ty huru ringa „ro icke de att akta! 003:001 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifr†n Jerusalem och Juda allt slags st”d och uppeh„lle -- all mat till uppeh„lle och all dryck till uppeh„lle -- 003:002 hj„ltar och krigsm„n, domare och profeter, sp†m„n och „ldste, 003:003 underh”vitsm„n och h”gtuppsatta m„n, r†dsherrar och sl”jdkunnigt folk och m„n som „ro f”rfarna i besv„rjelsekonst. 003:004 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt sj„lvsv†ld skall f† r†da ”ver dem. 003:005 Av folket skall den ene f”rtrycka den andre, var och en sin n„sta; den unge skall s„tta sig upp mot den gamle, den ringe mot den h”gt ansedde. 003:006 N„r d† s† sker, att n†gon fattar tag i en annan i hans faders hus och s„ger: ˝Du „ger en mantel, du skall bliva v†r styresman; tag du hand om detta vacklande rike˝ -- 003:007 d† skall denne svara och s„ga: ˝Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken br”d eller mantel. Mig skolen I icke s„tta till styresman ”ver folket.˝ 003:008 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d† de nu med sitt tal och sina g„rningar st† emot HERREN och „ro genstr„viga mot hans h„rlighets blickar. 003:009 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och d”lja dem icke. Ve ”ver deras sj„lar, ty sj„lva hava de berett sig olycka! 003:010 Om den r„ttf„rdige m†n I t„nka att det skall g† honom v„l, ty s†dana skola „ta sina g„rningars frukt. 003:011 Men ve ”ver den ogudaktige! Honom skall det g† illa, ty efter hans g„rningar skall hans vederg„llning bliva. 003:012 Mitt folks beh„rskare „r ett barn, och kvinnor r†da ”ver det. Mitt folk, dina ledare f”ra dig vilse och f”rd„rva den v„g, som du skulle g†. 003:013 Men HERREN st†r redo att g† till r„tta, han tr„der fram f”r att d”ma folken; 003:014 HERREN vill g† till doms med sitt folks „ldste och med dess furstar. ˝I haven sk”vlat ving†rden; rov fr†n de fattiga „r i edra hus. 003:015 Huru kunnen I s† krossa mitt folk och s”ndermala de fattiga?˝ S† s„ger Herren, HERREN Sebaot. 003:016 Och HERREN s„ger: Eftersom Sions d”ttrar „ro s† h”gmodiga, och g† med rak hals och spela med ”gonen, och g† d„r och trippa och pingla med sina fotringar, 003:017 d„rf”r skall Herren l†ta Sions d”ttrars hj„ssor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd. 003:018 P† den dagen skall Herren taga bort all deras st†t: fotringar, pannband och halsprydnader, 003:019 ”rh„ngen, armband och sl”jor, 003:020 huvudprydnader, fotstegskedjor, g”rdlar, luktflaskor och amuletter, 003:021 fingerringar och n„sringar, 003:022 h”gtidsdr„kter, k†por, mantlar och pungar, 003:023 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 003:024 Och d„r skall vara stank i st„llet f”r v„llukt, rep i st„llet f”r b„lte, skalligt huvud i st„llet f”r krusat h†r, h”lje av s„cktyg i st„llet f”r h”gtidsmantel, m„rken av br„nnj„rn i st„llet f”r sk”nhet. 003:025 Dina m„n skola falla f”r sv„rd och dina hj„ltar i krig: 003:026 hennes portar skola klaga och s”rja, och ”vergiven skall hon sitta p† marken. 003:001 Och p† den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och s„ga: ˝Vi vilja sj„lva f”da oss och sj„lva kl„da oss; l†t oss allenast f† b„ra ditt namn, och tag s† bort v†r sm„lek.˝ 004:002 P† den tiden skall det som HERREN l†ter v„xa bliva till prydnad och h„rlighet, och vad landet alstrar bliva till ber”mmelse och „ra, f”r den r„ddade skaran i Israel. 004:003 Och det skall ske att den som l„mnas ”vrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall d† kallas helig, var och en som „r upptecknad till liv i Jerusalem -- 004:004 n„r en g†ng Herren har avtv†tt Sions d”ttrars orenlighet och bortsk”ljt ur Jerusalem dess blodskulder genom r„ttens och reningens ande. 004:005 Och HERREN skall ”ver hela Sions bergs omr†de och ”ver dess h”gtidsskaror skapa en molnsky och en r”k om dagen, och skenet av en l†gande eld om natten; ty ett besk„rmande t„ckelse skall vila ”ver all dess h„rlighet. 004:006 Och ett skygd skall vara d„r”ver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett v„rn mot st”rtskurar och regn. 005:001 Jag vill sjunga om min v„n, min v„ns s†ng om hans ving†rd. Min v„n hade en ving†rd p† en b”rdig bergskulle. 005:002 Och han hackade upp den och rensade den fr†n stenar och planterade d„r „dla vintr„d; han byggde ett vakttorn d„rinne, han h”gg ock ut ett presskar d„ri. S† v„ntade han att den skulle b„ra „kta druvor, men den bar vilddruvor. 005:003 Och nu, I Jerusalems inv†nare och I Juda m„n, f„llen nu eder dom mellan mig och min ving†rd. 005:004 Vad kunde mer g”ras f”r min ving†rd, „n vad jag har gjort f”r den? Varf”r bar den d† vilddruvor, n„r jag v„ntade att den skulle b„ra „kta druvor? 005:005 S† vill jag nu kung”ra f”r eder vad jag skall g”ra med min ving†rd: Jag skall taga bort dess h„gnad, och den skall givas till sk”vling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad. 005:006 Jag skall i grund f”rd„rva den, ingen skall sk„ra den eller gr„va d„ri. Den skall fyllas med tistel och t”rne; och molnen skall jag f”rbjuda att s„nda ned regn p† den. 005:007 Ty HERREN Sebaots ving†rd, det „r Israels hus; och Juda folk „r hans „lsklingsplantering. Men n„r han v„ntade laglydnad, d† fann han lagbrott, och n„r han v„ntade r„ttf„rdighet, fann han skriande or„ttf„rdighet. -- 005:008 Ve eder som l„ggen hus till hus och fogen †ker till †ker, intill dess att rum ej mer finnes och I „ren de enda som bo i landet! 005:009 Fr†n HERREN Sebaot ljuder det s† i mina ”ron: Sannerligen, de m†nga husen skola bliva ”de; huru stora och sk”na de „n „ro, skola de bliva tomma p† inv†nare. 005:010 Ty en ving†rd p† tio plogland skall giva allenast ett batm†tt, och en homers uts„de skall giva blott en efa. 005:011 Ve dem som st† bittida upp f”r att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten f”r att upphetta sig med vin! 005:012 Harpor och psaltare, pukor och fl”jter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p† HERRENS g„rningar akta de icke, p† hans h„nders verk se de icke. 005:013 D„rf”r skall mitt folk of”rt„nkt f”ras bort i f†ngenskap; dess „dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror f”rsm„kta av t”rst. 005:014 Ja, d„rf”r sp„rrar d”dsriket upp sitt gap, det ”ppnar sina k„ftar utan allt m†tt, och stadens yperste m†ste fara ditned, j„mte dess larmande och sorlande skaror, envar som fr”jdar sig d„rinne. 005:015 S† bliva m„nniskorna nedb”jda och m„nnen ”dmjukade, ja, ”dmjukade varda de h”gmodigas ”gon. 005:016 Men HERREN Sebaot bliver h”g genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom r„ttf„rdighet. 005:017 Och lamm g† d„r i bet s†som p† sin egen mark, och p† de rikas ”detomter s”ka vandrande herdar sin f”da. 005:018 Ve dem som draga fram missg„rningsstraff med l”gnens t†g och syndastraff s†som med vagnslinor, 005:019 dem som s„ga: ˝M† han hasta, m† han skynda med sitt verk, s† att vi f† se det; m† det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s† att vi f”rnimma det!˝ 005:020 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som g”ra m”rker till ljus, och ljus till m”rker, dem som g”ra surt till s”tt, och s”tt till surt! 005:021 Ve dem som „ro visa i sina egna ”gon och h†lla sig sj„lva f”r kloka! 005:022 Ve dem som „ro hj„ltar i att dricka vin och som „ro tappra i att blanda starka drycker, 005:023 dem som giva den skyldige r„tt f”r mutors skull, men ber”va den oskyldige vad som „r hans r„tt! 005:024 D„rf”r, s†som eldsflamman f”rt„r str†, och s†som halm sjunker tillsammans i l†gan, s† skall deras rot f”rruttna, och deras l”v skola flyga bort s†som stoft, eftersom de f”rkastade HERREN Sebaots lag och f”raktade Israels Heliges ord. 005:025 D„rf”r har HERRENS vrede uppt„nts mot hans folk, och han utr„cker sin hand emot det och sl†r det, s† att bergen darra, och s† att d”da kroppar ligga s†som orenlighet p† gatorna. Vid allt detta v„nder hans vrede icke †ter, hans hand „r „nnu utr„ckt. 005:026 Och han reser upp ett baner f”r hednafolken i fj„rran, och lockar p† dem att de skola komma fr†n jordens „nda; och se, snart och med hast komma de dit. 005:027 Ingen finnes bland dem, som „r tr”tt, ingen som „r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen s”mn; p† ingen lossnar b„ltet omkring hans l„nder, och f”r ingen brister en skorem s”nder. 005:028 Deras pilar „ro skarpa, och deras b†gar „ro alla sp„nda; deras h„stars hovar „ro s†som av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden. 005:029 Deras skriande „r s†som en lejoninnas; de skria s†som unga lejon, rytande gripa de sitt rov och b„ra bort det, och ingen finnes, som r„ddar. 005:030 Ett rytande ”ver folket h”res p† den dagen, likt rytandet av ett hav; och sk†dar man ned p† jorden, se, d† „r d„r m”rker och n”d, och ljuset „r f”rm”rkat genom t”cken. 006:001 I det †r d† konung Ussia dog s†g jag Herren sitta p† en h”g och upph”jd tron, och sl„pet p† hans mantel uppfyllde templet. 006:002 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med tv† bet„ckte de sina ansikten, med tv† bet„ckte de sina f”tter, och med tv† fl”go de. 006:003 Och den ene ropade till den andre och sade: ˝Helig, helig, helig „r HERREN Sebaot; hela jorden „r full av hans h„rlighet.˝ 006:004 Och d”rrtr”sklarnas f„sten darrade, n„r ropet lj”d; och huset blev uppfyllt av r”k. 006:005 D† sade jag: ˝Ve mig, jag f”rg†s! Ty jag har orena l„ppar, och jag bor ibland ett folk som har orena l„ppar, och mina ”gon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.˝ 006:006 Men en av seraferna fl”g fram till mig, och han hade i sin hand ett gl”dande kol, som han med en t†ng hade tagit p† altaret. 006:007 Och han r”rde d„rmed vid min mun. D„refter sade han: ˝Se, d† nu detta har r”rt vid dina l„ppar, har din missg„rning blivit tagen ifr†n dig, och din synd „r f”rsonad.˝ 006:008 Och jag h”rde Herren tala, och han sade: ˝Vem skall jag s„nda, och vem vill vara v†r budb„rare?˝ Och jag sade: ˝Se, h„r „r jag, s„nd mig.˝ 006:009 D† sade han: ˝G† †stad och s„g till detta folk: 'H”ren alltj„mt, men f”rst†n intet; sen alltj„mt, men f”rnimmen intet'. 006:010 F”rstocka detta folks hj„rta, och tillslut dess ”ron, och f”rblinda dess ”gon, s† att det icke kan se med sina ”gon, eller h”ra med sina ”ron, eller f”rst† med sitt hj„rta, och omv„nda sig och bliva helat.˝ 006:011 Men jag sade: ˝F”r huru l†ng tid, Herre?˝ Han svarade: ˝Till dess att st„derna bliva ”de och utan n†gon inv†nare, och husen utan folk, och till dess att f„lten ligga ”de och f”rh„rjade. 006:012 Och n„r HERREN har f”rt folket bort i fj„rran och ”dsligheten bliver stor i landet, 006:013 och allenast en tiondedel „nnu „r kvar d„ri, d† skall denna ytterligare f”r”das s†som en terebint eller en ek av vilken en stubbe har l„mnats kvar, n„r den f„lldes. Den stubben skall vara en helig s„d.˝ 007:001 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid h„nde sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, drogo upp mot Jerusalem f”r att er”vra det (vilket de likv„l icke f”rm†dde g”ra). 007:002 Och n„r det blev ber„ttat f”r Davids hus att aram‚erna hade l„grat sig i Efraim, d† sk„lvde hans och hans folks hj„rtan, s†som skogens tr„d sk„lva f”r vinden. 007:003 Men HERREN sade till Jesaja: ˝G† †stad med din son Sear-Jasub och m”t Ahas vid „ndan av ™vre dammens vattenledning, p† v„gen till Valkarf„ltet, 007:004 och s„g till honom: Tag dig till vara och h†ll dig stilla; frukta icke och var icke f”rsagd i ditt hj„rta f”r dessa tv† rykande brandstumpar, f”r Resin med aram‚erna och f”r Remaljas son, i deras f”rgrymmelse. 007:005 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda planer mot dig och sagt: 007:006 'Vi vilja draga upp mot Juda och sl† det med skr„ck och er”vra det †t oss och g”ra Tabals son till konung d„r', 007:007 d„rf”r s„ger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall icke ske. 007:008 Ty Damaskus „r Arams huvud, och Resin „r Damaskus' huvud; och om sextiofem †r skall Efraim vara krossat, s† att det icke mer „r ett folk. 007:009 Och Samaria „r Efraims huvud, och Remaljas son „r Samarias huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.˝ 007:010 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade: 007:011 ˝Beg„r ett tecken fr†n HERREN, din Gud; du m† beg„ra det vare sig nedifr†n djupet eller uppifr†n h”jden.˝ 007:012 Men Ahas svarade: ˝Jag beg„r intet, jag vill icke fresta HERREN.˝ 007:013 D† sade han: ˝S† h”ren d†, I av Davids hus: Žr det eder icke nog att I s„tten m„nniskors t†lamod p† prov? Viljen I ock pr”va min Guds t†lamod? 007:014 S† skall d† Herren sj„lv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och f”da en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel. 007:015 Gr„ddmj”lk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d† han f”rst†r att f”rkasta vad ont „r och utv„lja vad gott „r. 007:016 Ty innan gossen f”rst†r att f”rkasta vad ont „r och utv„lja vad gott „r, skall det land f”r vars b†da konungar du gruvar dig vara ”de. 007:017 Och ”ver dig och ”ver ditt folk och ”ver din faders hus skall HERREN l†ta dagar komma, s†dana som icke hava kommit allt ifr†n den tid d† Efraim skilde sig fr†n Juda: konungen i Assyrien. 007:018 Ty p† den tiden skall HERREN locka p† flugorna l„ngst borta vid Egyptens str”mmar och p† bisv„rmarna i Assyriens land; 007:019 och de skola komma och sl† ned, alla tillhopa, i bergsd„lder och stenklyftor, i alla t”rnsn†r och p† alla betesmarker. 007:020 P† den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p† andra sidan floden -- n„mligen med konungen i Assyrien -- raka av allt h†r b†de p† huvudet och nedtill; ja, ocks† sk„gget skall den taga bort. 007:021 P† den tiden skall en kviga och tv† tackor vara vad en man f”der upp. 007:022 Men han skall f† mj”lk i s†dan myckenhet att han kan leva av gr„ddmj”lk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av gr„ddmj”lk och honung. 007:023 Och det skall ske p† den tiden, att d„r nu tusen vintr„d st†, v„rda tusen siklar silver, d„r skall ”verallt v„xa tistel och t”rne. 007:024 Med pilar och b†ge skall man g† dit, ty hela landet skall vara tistel och t”rne. 007:025 Och alla de berg d„r man nu arbetar med hackan, dem skall man ej mer betr„da, av fruktan f”r tistel och t”rne; de skola bliva platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av f†r.˝ 008:001 Och HERREN sade till mig: ˝Tag dig en stor tavla och skriv p† den med tydlig stil Maher-salal Has-bas. 008:002 Och jag vill taga mig p†litliga vittnen: pr„sten Uria och Sakarja, Jeberekjas son.˝ 008:003 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och f”dde en son. Och HERREN sade till mig: ˝Giv honom namnet Maher-salal Has-bas. 008:004 Ty f”rr„n gossen kan s„ga 'fader' och 'moder' skall man b„ra Damaskus' skatter och byte fr†n Samaria fram f”r konungen i Assyrien.˝ 008:005 Och HERREN talade vidare till mig och sade: 008:006 ˝Eftersom detta folk f”raktar Siloas vatten, som flyter s† stilla, och har sin fr”jd med Resin och Remaljas son, 008:007 se, d„rf”r skall HERREN l†ta komma ”ver dem flodens vatten, de v„ldiga och stora, n„mligen konungen i Assyrien med all hans h„rlighet. Och den skall stiga ”ver alla sina br„ddar och g† ”ver alla sina str„nder. 008:008 Den skall tr„nga fram i Juda, sv„mma ”ver och utbreda sig och r„cka „nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, s† vitt det „r.˝ 008:009 Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fj„rran l„nder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas. 008:010 G”ren upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud „r med oss. 008:011 Ty s† sade HERREN till mig, n„r hans hand kom ”ver mig med makt och han varnade mig f”r att vandra p† detta folks v„g: 008:012 I skolen icke kalla f”r sammansv„rjning allt vad detta folk kallar sammansv„rjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke f”rskr„ckas d„rf”r. 008:013 Nej, HERREN Sebaot skolen I h†lla helig; honom skolen I frukta, och f”r honom skolen I f”rskr„ckas. 008:014 S† skall han varda f”r eder n†got heligt; men f”r de tv† Israels hus skall han bliva en st”testen och en klippa till fall och f”r Jerusalems inv†nare en snara och ett giller. 008:015 M†nga av dem skola stupa d„rp†, de skola falla och krossas, de skola sn„rjas och varda f†ngade. 008:016 L„gg vittnesb”rdet ombundet och lagen f”rseglad i mina l„rjungars hj„rtan. 008:017 S† vill jag f”rbida HERREN, d† han nu d”ljer sitt ansikte f”r Jakobs hus; jag vill v„nta efter honom. 008:018 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi „ro tecken och f”rebilder i Israel, fr†n HERREN Sebaot, som bor p† Sions berg. 008:019 Och n„r man s„ger till eder: ˝Fr†gen andebesv„rjare och sp†m„n, dem som viska och mumla˝, s† svaren: ˝Skall icke ett folk fr†ga sin Gud? Skall man fr†ga de d”da f”r de levande?˝ 008:020 ˝Nej, h†llen eder till lagen, till vittnesb”rdet!˝ S† skola f”rvisso en g†ng de n”dgas mana, f”r vilka nu ingen morgonrodnad finnes. 008:021 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de f”rbittras och skola f”rbanna sin konung och sin Gud. Och de skola v„nda blicken upp†t, de skola ock sk†da ned p† jorden; 008:022 men se, d„r „r n”d och m”rker och natt av †ngest. Ja, tjockt m”rker „r de f”rdrivnas liv. 009:001 Dock, natt skall icke f”rbliva d„r nu †ngest r†der. I den f”rg†ngna tiden har har han l†tit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han l†ta det komma till „ra, trakten utmed Havsv„gen, landet p† andra sidan Jordan, hedningarnas omr†de. 009:002 Det folk som vandrar i m”rkret skall se ett stort ljus; ja, ”ver dem som bo i d”dsskuggans land skall ett ljus skina klart. 009:003 Du skall g”ra folket talrikt, du skall g”ra dess gl„dje stor; inf”r dig skola de gl„dja sig, s†som man gl„des under sk”rdetiden, s†som man fr”jdar sig, n„r man utskiftar byte. 009:004 Ty du skall bryta s”nder deras b”rdors ok och deras skuldrors gissel och deras pl†gares stav, likasom i Midjans tid. 009:005 Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som s”lades i blod, allt s†dant skall br„nnas upp och f”rt„ras av eld. 009:006 Ty ett barn varder oss f”tt, en son bliver oss given, och p† hans skuldror skall herrad”met vila; och hans namn skall vara: Underbar i r†d, V„ldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. 009:007 S† skall herrad”met varda stort och friden utan „nde ”ver Davids tron och ”ver hans rike; s† skall det bef„stas och st”djas med r„tt och r„ttf„rdighet, fr†n nu och till evig tid. HERREN Sebaots nit„lskan skall g”ra detta. 009:008 Ett ord s„nder Herren mot Jakob, och det sl†r ned i Israel, 009:009 och allt folket f†r f”rnimma det, Efraim och Samarias inv†nare, de som s„ga i sitt ”vermod och i sitt hj„rtas stolthet: 009:010 ˝Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullb„rsfikontr„d har man huggit ned, men cedertr„d s„tta vi i deras st„lle.˝ 009:011 Och HERREN uppreser mot dem Resins ov„nner och uppeggar deras fiender, 009:012 aram‚erna fr†n den ena sidan och filist‚erna fr†n den andra, och de „ta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta v„nder hans vrede icke †ter, hans hand „r „nnu utr„ckt. 009:013 Men folket v„nder ej †ter till honom som sl†r dem; Herren Sebaot s”ka de icke. 009:014 D„rf”r avhugger HERREN p† Israel b†de huvud och svans, han hugger av b†de palmtopp och s„vstr†, allt p† en dag -- 009:015 de „ldste och h”gst uppsatte de „ro huvudet, och profeterna, de falska v„gvisarna, de „ro svansen. 009:016 Ty detta folks ledare f”ra det vilse, och de som l†ta leda sig g† i f”rd„rvet. 009:017 D„rf”r kan Herren icke gl„dja sig ”ver dess unga m„n, ej heller hava f”rbarmande med dess faderl”sa och „nkor; ty de „ro allasammans gudl”sa og„rningsm„n, och var mun talar d†rskap. Vid allt detta v„nder hans vrede icke †ter, hans hand „r „nnu utr„ckt. 009:018 Ty ogudaktigheten f”rbr„nner s†som en eld, den f”rt„r tistel och t”rne; den t„nder p† den tjocka skogen, s† att den g†r upp i h”ga virvlar av r”k. 009:019 Genom HERREN Sebaots f”rgrymmelse har landet r†kat i brand, och folket „r likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre. 009:020 Man river †t sig till h”ger och f”rbliver dock hungrig, man tager f”r sig till v„nster och bliver dock ej m„tt; envar „ter k”ttet p† sin egen arm: 009:021 Manasse „ter Efraim, och Efraim Manasse, och b†da tillhopa v„nda sig mot Juda. Vid allt detta v„nder hans vrede icke †ter, hans hand „r „nnu utr„ckt. 010:001 Ve eder som stadgen or„ttf„rdiga stadgar! I skriven, men v†ldslagar skriven I 010:002 f”r att vr„nga de ringas sak och ber”va de fattiga i mitt folk deras r„tt, f”r att g”ra „nkor till edert byte och plundra de faderl”sa. 010:003 Vad viljen I g”ra p† hems”kelsens dag, n„r ov„dret kommer fj„rran ifr†n? Till vem viljen I fly f”r att f† hj„lp, och var viljen I l„mna edra skatter i f”rvar? 010:004 Om man ej b”jer kn„ s†som f†nge, s† m†ste man falla bland de dr„pta. Vid allt detta v„nder hans vrede icke †ter, hans hand „r „nnu utr„ckt. 010:005 Ve ”ver Assur, min vredes ris, som b„r min ogunst s†som en stav i sin hand! 010:006 Mot ett gudl”st folk s„nder jag honom, och mot min f”rgrymmelses folk bjuder jag honom g†, f”r att taga rov och g”ra byte, och f”r att nedtrampa det s†som orenlighet p† gatorna. 010:007 Men s† menar icke han, och i sitt hj„rta t„nker han ej s†, utan hans hj„rta st†r efter att f”rg”ra och efter att utrota folk i m„ngd. 010:008 Han s„ger: ˝Žro mina h”vdingar ej allasammans konungar? 010:009 Har det icke g†tt Kalno s†som Karkemis, och Hamat s†som Arpad, och Samaria s†som Damaskus? 010:010 D† min hand har tr„ffat de andra gudarnas riken, vilkas bel„ten voro f”rmer „n Jerusalems och Samarias, 010:011 skulle jag d† ej kunna g”ra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?˝ 010:012 Men n„r Herren har fullbordat allt sitt verk p† Sions berg och i Jerusalem, d† skall jag hems”ka den assyriske konungens hj„rtas h”gmodsfrukt och hans stolta ”gons f”rh„velse. 010:013 Ty han s„ger: ˝Med min hands kraft har jag utf”rt detta och genom min vishet, ty jag har f”rst†nd. Jag flyttade folkens gr„nser, deras f”rr†d utplundrade jag, och i min v„ldighet st”tte jag h„rskarna fr†n tronen. 010:014 Och min hand grep efter folkens skatter s†som efter f†geln„sten, och s†som man samlar ”vergivna „gg, s† samlade jag jordens alla l„nder; ingen fanns, som r”rde vingen eller ”ppnade n„bben till n†got ljud.˝ 010:015 Skall d† yxan ber”mma sig mot honom som hugger med den, eller s†gen f”rh„va sig mot honom som s„tter den i r”relse? Som om k„ppen satte i r”relse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock „r f”rmer „n ett stycke tr„! 010:016 S† skall d† Herren, HERREN Sebaot s„nda t„rande sjukdom i hans feta kropp, och under hans h„rlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld. 010:017 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en l†ga, och den skall br„nna upp och f”rt„ra dess t”rnen och dess tistlar, allt p† en dag. 010:018 Och p† hans skogars och parkers h„rlighet skall han alldeles g”ra en „nde; det skall vara, s†som n„r en sjuk t„res bort. 010:019 De tr„d som bliva kvar i hans skog skola vara l„tt r„knade; ett barn skall kunna teckna upp dem. 010:020 P† den tiden skall kvarlevan av Israel och den r„ddade skaran av Jakobs hus ej vidare st”dja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de st”dja sig vid HERREN, Israels Helige. 010:021 En kvarleva skall omv„nda sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den v„ldige. 010:022 Ty om „n ditt folk, Israel, vore s†som sanden i havet, s† skall dock allenast en kvarleva d„r omv„nda sig. F”r”delsen „r oryggligt besluten, den kommer med r„ttf„rdighet s†som en flod. 010:023 Ty f”rst”ring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot l†ta komma ”ver hela jorden. 010:024 D„rf”r s„ger Herren, HERREN Sebaot s†: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, f”r Assur, n„r han sl†r dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, s†som man gjorde i Egypten. 010:025 Ty „nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en „nde, och min vrede skall v„nda sig till deras f”rd„rv. 010:026 Och HERREN Sebaot skall sv„nga sitt gissel ”ver dem, s†som n„r han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han r„ckte ut ”ver havet, skall han †ter upplyfta, s†som han gjorde i Egypten. 010:027 P† den tiden skall hans b”rda tagas bort ifr†n din skuldra och hans ok ifr†n din hals, ty oket skall brista s”nder f”r fetmas skull. 010:028 Han kommer ”ver Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas l„mnar han sin tross. 010:029 De draga fram ”ver passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama b„var; Sauls Gibea flyr. 010:030 Ropa h”gt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot! 010:031 Madmena flyktar; Gebims inv†nare b„rga sitt gods. 010:032 Žnnu samma dag st†r han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems h”jd. 010:033 Men se, d† avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med f”rskr„ckande makt; de resliga stammarna ligga f„llda, de h”ga tr„den st”rta ned. 010:034 Den tjocka skogen nedhugges med j„rnet; Libanons skogar falla f”r den v„ldige. 011:001 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning fr†n dess r”tter skall b„ra frukt. 011:002 Och p† honom skall HERRENS Ande vila, vishets och f”rst†nds Ande, r†ds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande. 011:003 Han skall hava sitt v„lbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke d”ma efter som ”gonen se eller skipa lag efter som ”ronen h”ra. 011:004 Utan med r„ttf„rdighet skall han d”ma de arma och med r„ttvisa skipa lag †t de ”dmjuka p† jorden. Och han skall sl† jorden med sin muns stav, och med sina l„ppars anda d”da de ogudaktiga. 011:005 R„ttf„rdighet skall vara b„ltet omkring hans l„nder och trofasthet b„ltet omkring hans h”fter. 011:006 D† skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och g”dboskap skola s„mjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. 011:007 Kor och bj”rnar skola g† och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola „ta halm likasom oxar. 011:008 Ett spenabarn skall leka invid en huggorms h†l och ett avvant barn str„cka ut sin hand efter basiliskens ”ga. 011:009 Ingenst„des p† mitt heliga berg skall man d† g”ra vad ont och f”rd„rvligt „r, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet „r fyllt av vattnet. 011:010 Och det skall ske p† den tiden att hednafolken skola s”ka telningen fr†n Isais rot, d„r han st†r s†som ett baner f”r folken; och hans boning skall vara idel h„rlighet. 011:011 Och HERREN skall p† den tiden „nnu en g†ng r„cka ut sin hand, f”r att f”rv„rva †t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit r„ddat fr†n Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsl„nderna. 011:012 Och han skall resa upp ett baner f”r hednafolken och samla Israels f”rdrivna m„n; och Juda f”rskingrade kvinnor skall han h„mta tillhopa fr†n jordens fyra h”rn. 011:013 D† skall Efraims avund upph”ra och Juda ov„nskap bliva utrotad; Efraim skall ej hysa avund mot Juda, och Juda icke ov„nskap mot Efraim. 011:014 Men s†som rovf†glar skola de sl† ned p† filist‚ernas skuldra v„sterut, tillsammans skola de taga byte av ”sterl„nningarna; Edom och Moab skola gripas av deras hand, och Ammons barn skola bliva dem h”rsamma. 011:015 Och HERREN skall giva till spillo Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden i f”rgrymmelse; och han skall klyva den i sju b„ckar och g”ra s†, att man torrskodd kan g† d„r”ver. 011:016 S† skall d„r bliva en banad v„g f”r den kvarleva av hans folk, som har blivit r„ddad fr†n Assur, likasom det var f”r Israel p† den dag d† de drogo upp ur Egyptens land. 012:001 P† den tiden skall du s„ga: ˝Jag tackar dig, HERRE, ty v„l var du vred p† mig, men din vrede har upph”rt, och du tr”star mig. 012:002 Se, Gud „r min fr„lsning, jag „r trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN „r min starkhet och min lovs†ng, och han blev mig till fr„lsning.˝ 012:003 Och I skolen ”sa vatten med fr”jd ur fr„lsningens k„llor 012:004 och skolen s„ga p† den tiden: ˝Tacken HERREN, †kallen hans namn, g”ren hans g„rningar kunniga bland folken; f”rt„ljen att hans namn „r h”gt. 012:005 Lovsjungen HERREN, ty han har gjort h„rliga ting; detta vare kunnigt ”ver hela jorden. 012:006 Ropen av fr”jd och jublen, I Sions inv†nare, ty Israels Helige „r stor bland eder. 013:001 Detta „r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades f”r Jesaja, Amos' son. 013:002 Resen upp ett baner p† ett kalt berg, ropen h”gt till dem; viften med handen att de m† draga in genom de m„ktiges portar. 013:003 Jag sj„lv har b†dat upp mina invigda, ja, kallat mina hj„ltar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar. 013:004 H”r, det larmar p† bergen s†som av ett stort folk. H”r, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot m”nstrar sin krigarskara. 013:005 Ifr†n fj„rran land komma de, ifr†n himmelens „nda, HERREN och hans vredes redskap, f”r att f”rd„rva hela jorden. 013:006 J„mren eder, ty n„ra „r HERRENS dag; s†som v†ld fr†n den Allsv†ldige kommer den. 013:007 D„rf”r sjunka alla h„nder ned, och alla m„nniskohj„rtan f”rf„ras. 013:008 Man f”rskr„ckes, man gripes av †ngest och kval, ja, v†ndas s†som en barnaf”derska. H„pen stirrar den ene p† den andre; r”da s†som eldsl†gor „ro deras ansikten. 013:009 Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med f”rgrymmelse och med vredesgl”d, f”r att g”ra jorden till en ”demark och utrota syndarna som d„r bo. 013:010 Ty himmelens stj„rnor och stj„rnbilder s„nda ej mer ut sitt ljus, solen g†r m”rk upp, och m†nens ljus skiner icke. 013:011 Jag skall hems”ka jordens krets f”r dess ondska och de ogudaktiga f”r deras missg„rning; jag skall g”ra slut p† de fr„ckas ”vermod och sl† ned v†ldsverkarnas h”gmod. 013:012 Jag skall g”ra en man mer s„llsynt „n fint guld, en m„nniska mer s„llsynt „n guld fr†n Ofir. 013:013 D„rf”r skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall b„va och vika fr†n sin plats -- genom HERREN Sebaots f”rgrymmelse, p† hans gl”dande vredes dag. 013:014 Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar v„nda de d† hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land. 013:015 Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller f”r sv„rd. 013:016 Deras sp„da barn krossas inf”r deras ”gon, deras hus plundras, och deras kvinnor sk„ndas. 013:017 Ty se, jag vill uppv„cka mot dem mederna, som akta silver f”r intet och icke fr†ga efter guld. 013:018 Deras b†gar skola f„lla de unga m„nnen, med frukten i moderlivet hava de intet f”rbarmande, och barnen skona de icke. 013:019 Och det skall g† med Babel, rikenas krona, kald‚ernas „ra och stolthet, likasom n„r Gud omst”rtade Sodom och Gomorra. 013:020 Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr†n sl„kte till sl„kte skall det ligga obebott; ingen arab skall d„r sl† upp sitt t„lt, ingen herde l„gra sig d„r med sin hjord. 013:021 Nej, ”knens djur skola l„gra sig d„r, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo d„r, och gastar skola hoppa d„r. 013:022 Schakaler skola tjuta i dess palatser och ”kenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej f”rdr”jas. 014:001 Ty HERREN skall f”rbarma sig ”ver Jakob och „nnu en g†ng utv„lja Israel och l†ta dem komma till ro i deras land; och fr„mlingar skola sluta sig till dem och h†lla sig till Jakobs hus. 014:002 Och folk skola taga dem och f”ra dem hem igen; men Israels hus skall l„gga dem under sig s†som sin arvedel i HERRENS land, och skall g”ra dem till tr„lar och tr„linnor. S† skola de f† sina f†ngvaktare till f†ngar och r†da ”ver sina pl†gare. 014:003 Och p† den dag d† HERREN l†ter dig f† ro fr†n din vederm”da och †ngest, och fr†n den h†rda tr„ldom som har varit dig p†lagd, 014:004 d† skall du st„mma upp denna visa ”ver konungen i Babel, du skall s„ga: ˝Vilken „nde har icke pl†garen f†tt, vilken „nde pinoorten! 014:005 HERREN har brutit s”nder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris, 014:006 det ris som i grymhet slog folken med slag p† slag, och i vrede h„rskade ”ver folkslagen med skoningsl”s f”rf”ljelse. 014:007 Hela jorden har nu f†tt vila och ro; man brister ut i jubel. 014:008 Sj„lva cypresserna gl„dja sig ”ver ditt fall, s† ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger d„r, drager ingen hitupp f”r att hugga ned oss.' 014:009 D”dsriket d„rnere st”res i sin ro f”r din skull, n„r det m†ste taga emot dig. Skuggorna d„r v„ckas upp f”r din skull, jordens alla v„ldige; folkens alla konungar m†ste st† upp fr†n sina troner. 014:010 De upph„va alla sin r”st och s„ga till dig: 'S† har d† ocks† du blivit maktl”s s†som vi, ja, blivit v†r like.' 014:011 Ned till d”dsriket har din h„rlighet m†st fara, och dina harpors buller; f”rruttnelse „r b„dden under dig, och maskar „ro ditt t„cke. 014:012 Huru har du icke fallit ifr†n himmelen, du str†lande morgonstj„rna! Huru har du icke blivit f„lld till jorden, du folkens f”rg”rare! 014:013 Det var du som sade i ditt hj„rta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; h”gt ovanf”r Guds stj„rnor vill jag st„lla min tron; jag vill s„tta mig p† gudaf”rsamlingens berg l„ngst uppe i norr. 014:014 Jag vill stiga upp ”ver molnens h”jder, g”ra mig lik den H”gste.' 014:015 Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara, l„ngst ned i graven. 014:016 De som se dig stirra p† dig, de betrakta dig och s„ga: 'Žr detta den man som kom jorden att darra och riken att b„va, 014:017 den som f”rvandlade jordkretsen till en ”ken och f”rst”rde dess st„der, den som aldrig frigav sina f†ngar, s† att de fingo †terv„nda hem?' 014:018 Folkens alla konungar ligga allasammans med „ra var och en i sitt vilorum; 014:019 men du ligger obegraven och bortkastad, lik en f”raktad gren; du ligger d„r ”verh”ljd av dr„pta, av sv„rdsslagna m„n, av d”da som hava farit ned i gravkammaren, lik ett f”rtrampat as. 014:020 Du skulle icke s†som de f† vila i en grav, ty du f”rd„rvade ditt land och dr„pte ditt folk. Om og„rningsm„nnens avf”da skall man aldrig mer tala. 014:021 Anst„llen ett blodbad p† hans s”ner f”r deras f„ders missg„rning. De f† ej st† upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med st„der.˝ 014:022 Nej, jag skall st† upp emot dem, s„ger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel b†de namn och kvarleva, b†de barn och efterkommande, s„ger HERREN. 014:023 Och jag skall g”ra det till ett tillh†ll f”r r”rdrommar och fylla det med sumpsj”ar; ja, jag skall bortsopa det med ”del„ggelsens kvast, s„ger HERREN Sebaot. 014:024 HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, s†som jag har t„nkt, s† skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas. 014:025 Jag skall krossa Assur i mitt land, och p† mina berg skall jag f”rtrampa honom. S† skall hans ok bliva borttaget ifr†n dem och hans b”rda tagas av deras skuldra. 014:026 Detta „r det beslut som „r fattat mot hela jorden; detta „r den hand som „r utr„ckt mot alla folk. 014:027 Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan d† g”ra det om intet? Hans hand „r det som „r utr„ckt; vem kan avv„nda den? 014:028 I det †r d† konung Ahas dog f”rkunnades f”ljande utsaga: 014:029 Gl„d dig icke, du filist‚ernas hela land, ”ver att det ris som slog dig „r s”nderbrutet; ty fr†n ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake. 014:030 De utarmade skola sedan f† bete och de fattiga f† l„gra sig i trygghet; men telningarna fr†n din rot skall jag d”da genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dr„pas. 014:031 J„mra dig, du port; ropa, du stad; f”rsm„lt av †ngest, du filist‚ernas hela land. Ty norrifr†n kommer en r”k; i fiendeskarornas t†g bliver ingen efter. 014:032 Vad skall man d† svara det fr„mmande folkets s„ndebud? Jo, att det „r HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk d„r hava sin tillflykt. 015:001 Utsaga om Moab. Ja, med Ar-Moab „r det ute den natt d† det f”rst”res. Ja, med Kir-Moab „r det ute den natt d† det f”rst”res. 015:002 Habbait och Dibon stiga upp p† offerh”jderna f”r att gr†ta; uppe i Nebo och Medeba j„mrar sig Moab; alla huvuden d„r „ro skalliga, alla sk„gg avskurna. 015:003 P† dess gator b„r man sorgdr„kt, s† ock p† dess tak; p† dess torg j„mra sig alla och flyta i t†rar. 015:004 Hesbon och Eleale h”ja klagorop, s† att det h”res „nda till Jahas. D„rf”r skria ock Moabs krigare; hans sj„l v†ndas i honom. 015:005 Mitt hj„rta klagar ”ver Moab, ty hans flyktingar fly „nda till Soar, till Eglat-Selisia; uppf”r Halluhits h”jd stiger man under gr†t, och p† v„gen till Horonaim h”jas klagorop ”ver f”rst”relsen. 015:006 Nimrims vatten bliva torr ”kenmark, gr„set f”rtorkas, brodden vissnar, intet gr”nt l„mnas kvar. 015:007 Źterstoden av sitt f”rv„rv, sitt sparda gods, b„r man d„rf”r nu bort ”ver Piltr„dsb„cken. 015:008 Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim n†r dess j„mmer och till Beer-Elim dess j„mmer. 015:009 Dimons vatten „ro fulla av blod. Ja, „nnu n†got mer skall jag l†ta komma ”ver Dimon; ett lejon ”ver Moabs r„ddade, ”ver det som bliver kvar av landet. 016:001 ˝S„nden †stad de lamm som landets herre b”r hava fr†n Sela genom ”knen till dottern Sions berg.˝ 016:002 Och s†som flyktande f†glar, lika skr„mda f†gelungar komma Moabs d”ttrar till Arnons vadst„llen. 016:003 De s„ga: ˝Giv oss r†d, bliv medlare f”r oss. L†t din skugga vara s†som natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de f”rdrivna; r”j icke de flyktande. 016:004 L†t mina f”rdrivna finna h„rb„rge hos dig, var f”r Moab ett besk„rm mot f”rd„rvaren, till dess att utpressaren ej mer „r till och f”rd„rvet f†r en „nde och f”rtryckarna f”rsvinna bort ur landet. 016:005 S† skall genom eder mildhet eder tron bliva bef„st, och p† den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad r„tt „r och fr„mjar r„ttf„rdighet.˝ 016:006 Vi hava h”rt om Moabs h”gmod, det ”verm†ttan h”ga, om hans h”gf„rd, h”gmod och ”vermod och op†litligheten i hans l”sa tal. 016:007 D„rf”r m†ste nu Moab j„mra sig ”ver Moab, hela landet m†ste j„mra sig. ™ver Kir-Haresets druvkakor m†sten I sucka i djup bedr”velse. 016:008 Ty Hesbons f„lt „ro f”rvissnade, s† ock Sibmas vintr„d, vilkas „dla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor n†dde till Jaeser och f”rirrade sig i ”knen, vilkas skott bredde ut sig och gingo ”ver havet. 016:009 D„rf”r gr†ter jag ”ver Sibmas vintr„d, s†som Jaeser gr†ter; med mina t†rar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din b„rgningstid har ett sk”rdeskri slagit ned. 016:010 Gl„dje och fr”jd „r nu avb„rgad fr†n de b”rdiga f„lten, och i ving†rdarna h”jes intet gl„djerop, h”res intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, p† sk”rdeskriet har jag gjort slut. 016:011 D„rf”r klagar mitt hj„rta s†som en harpa ”ver Moab, ja, mitt innersta ”ver Kir-Heres. 016:012 Ty huru „n Moab „vlas att tr„da upp p† offerh”jden och huru han „n g†r in i sin helgedom och beder, s† utr„ttar han intet d„rmed. 016:013 Detta „r det ord, som HERREN tillf”rne talade till Moab. 016:014 Men nu har HERREN †ter talat och sagt: Inom tre †r, s†som dagakarlen r„knar †ren, skall Moab i sin h„rlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad f”r intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket v„rt. 017:001 Utsaga om Damaskus. Se, Damaskus skall upph”ra att vara en stad; det skall falla och bliva en stenhop. 017:002 Aroers st„der varda ”vergivna; de bliva tillh†ll f”r hjordar, som l„gra sig d„r ost”rda. 017:003 Det „r f”rbi med Efraims v„rn, med Damaskus' konungad”me och med kvarlevan av Aram. Det skall g† med dem s†som med Israels barns h„rlighet, s„ger HERREN Sebaot. 017:004 Och det skall ske p† den tiden att Jakobs h„rlighet v„ndes i armod, och att hans feta kropp bliver mager. 017:005 Det g†r, s†som n„r sk”rdemannen samlar ihop s„den och med sin arm sk”rdar axen; det g†r, s†som n„r man plockar ax i Refaims-dalen: 017:006 en ringa eftersk”rd l„mnas kvar d„r, s†som n„r man sl†r ned oliver, tv† eller tre b„r l„mnas kvar h”gst uppe i toppen, fyra eller fem p† tr„dets kvistar, s„ger HERREN, Israels Gud. 017:007 P† den tiden skola m„nniskorna blicka upp till sin Skapare och deras ”gon se upp till Israels Helige. 017:008 M„nniskorna skola ej v„nda sin blick till de altaren som deras h„nder hava gjort; p† sina fingrars verk skola de icke se, icke p† Aserorna eller p† solstoderna. 017:009 P† den tiden skola deras fasta st„der bliva lika de ”vergivna f„sten i skogarna och p† bergstopparna, som ”verg†vos, n„r Israels barn drogo in; allt skall bliva ”delagt. 017:010 Ty du har f”rg„tit din fr„lsnings Gud, och du t„nker icke p† din fasta klippa. D„rf”r planterar du ljuvliga planteringar och s„tter i dem fr„mmande vintr„d. 017:011 Och v„l f†r du dem att v„xa h”gt samma dag du planterar dem, och morgonen d„refter f†r du dina plantor att blomma, men sk”rden f”rsvinner p† hems”kelsens dag, d† pl†gan bliver olidlig. 017:012 H”r, det brusar av m†nga folk, det brusar, s†som havet brusar. Det d†nar av folkslag, det d†nar, s†som v„ldiga vatten d†na. 017:013 Ja, det d†nar av folkslag, s†som stora vatten d†na. Men han n„pser dem, och de fly bort i fj„rran; de jagas bort s†som agnar f”r vinden, uppe p† bergen, och s†som virvlande l”v f”r stormen. 017:014 N„r aftonen „r inne, se, d† kommer f”rskr„ckelsen, och f”rr„n morgonen gryr, „ro de sin kos. Detta bliver v†ra sk”vlares del, v†ra plundrares lott. 018:001 H”r, du land d„r flygf„n surra, du land bortom Etiopiens str”mmar, 018:002 du som har s„nt budb„rare ”ver havet, i r”rskepp h„n ”ver vattnet! G†n †stad, I snabba s„ndebud, till det resliga folket med gl„nsande hy, till folket som „r s† fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk„res av str”mmar. 018:003 I jordkretsens alla inbyggare, I som bon p† jorden: sen till, n„r man reser upp baner p† bergen, och n„r man st”ter i basun, s† lyssnen d„rtill. 018:004 Ty s† har HERREN sagt till mig: ˝I stillhet vill jag sk†da ned fr†n min boning, s†som solglans gl”der fr†n en klar himmel, s†som molnet utgjuter dagg under sk”rdetidens hetta.˝ 018:005 Ty f”rr„n sk”rdetiden „r inne, just n„r blomningen „r slut och blomman f”rbytes i mognad druva, skall han avsk„ra rankorna med ving†rdskniv och hugga av rotskotten och skaffa dem bort. 018:006 Alltsammans skall l„mnas till pris †t rovf†glarna p† bergen och †t djuren p† marken; rovf†glarna skola d„r hava sina n„sten ”ver sommaren och markens alla djur ligga d„r om vintern. 018:007 P† den tiden skola sk„nker b„ras fram till HERREN Sebaot fr†n det resliga folket med gl„nsande hy, fr†n folket som „r s† fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk„res av str”mmar -- till den plats d„r HERREN Sebaots namn bor, till Sions berg. 019:001 Utsaga om Egypten. Se, HERREN far fram p† ett ilande moln och kommer till Egypten. Egyptens avgudar b„va d† f”r honom, och egyptiernas hj„rtan f”rf„ras i deras br”st. 019:002 Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, s† att broder skall strida mot broder och v„n mot v„n, stad mot stad och rike mot rike. 019:003 Och egyptiernas f”rst†nd skall f”rsvinna ur deras hj„rtan, och deras r†d skall jag g”ra om intet; de skola d† fr†ga sina avgudar och signare, sina andebesv„rjare och sp†m„n. 019:004 Men jag skall giva egyptierna i en h†rd herres hand, och en grym konung skall f† r†da ”ver dem, s„ger Herren, HERREN Sebaot. 019:005 Och vattnet skall f”rsvinna ur havet, och floden skall sina bort och uttorka. 019:006 Str”mmarna skola utbreda stank, Egyptens kanaler skola f”rminskas och sina bort; r”r och vass skall f”rvissna. 019:007 Žngarna vid Nilfloden, l„ngs flodens strand, och alla s„desf„lt vid floden, de skola f”rtorka, f”rd„rvas och varda till intet. 019:008 Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola s”rja; och de som l„gga ut n„t i vattnet skola st† d„r modl”sa. 019:009 De som arbeta i h„cklat lin skola komma p† skam, s† ock de som v„va fina tyger. 019:010 Landets st”djepelare skola bliva krossade och alla de som arbeta f”r l”n gripas av †ngest. 019:011 S†som idel d†rar st† d† Soans furstar; Faraos visaste r†dgivare giva blott of”rnuftiga r†d. Huru kunnen I d† s„ga till Farao: ˝Jag „r en son av visa m„n, en son av forntidens konungar˝? 019:012 Ja, var „r dina vise? M† de f”rkunna f”r dig -- ty de veta det ju -- vad HERREN Sebaot har beslutit ”ver Egypten. 019:013 Nej, Soans furstar hava blivit d†rar, Nofs furstar „ro bedragna, Egypten f”res vilse av dem som voro h”rnstenar i dess stammar. 019:014 HERREN har d„r utgjutit en f”rvirringens ande, s† att de komma Egypten att ragla, vadhelst det f”retager sig, s†som en drucken raglar i sina spyor. 019:015 Och Egypten skall icke hava framg†ng i vad n†gon d„r g”r, evad han „r huvud eller svans, evad han „r palmtopp eller s„vstr†. 019:016 P† den tiden skola egyptierna vara s†som kvinnor: de skola b„va och f”rskr„ckas f”r HERREN Sebaots upplyfta hand, n„r han lyfter den mot dem. 019:017 Och Juda land skall bliva en skr„ck f”r egyptierna; s† ofta man n„mner det f”r dem, skola de f”rskr„ckas, f”r det besluts skull som HERREN Sebaot har fattat ”ver dem. 019:018 P† den tiden skola i Egyptens land finnas fem st„der som tala Kanaans tungom†l, och som sv„rja vid HERREN Sebaot; en av dem skall heta Ir-Haheres. 019:019 P† den tiden skall ett altare vara rest †t HERREN mitt i Egyptens land, s† ock en stod †t HERREN vid landets gr„ns. 019:020 Och de skola vara till tecken och vittnesb”rd f”r HERREN Sebaot i egyptiernas land: n„r de ropa till HERREN om hj„lp mot f”rtryckare, d† skall han s„nda dem en fr„lsare och f”rsvarare, och han skall r„dda dem. 019:021 Och HERREN skall g”ra sig k„nd f”r egyptierna, ja, egyptierna skola l„ra k„nna HERREN p† den tiden; och de skola tj„na honom med slaktoffer och spisoffer, de skola g”ra l”ften †t HERREN och f† infria dem. 019:022 S† skall d† HERREN sl† Egypten -- sl†, men ock hela; n„r de omv„nda sig till HERREN, skall han b”nh”ra dem och hela dem. 019:023 P† den tiden skall en banad v„g leda fr†n Egypten till Assyrien, och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i Assyrien; och egyptierna skola h†lla gudstj„nst tillsammans med assyrierna. 019:024 P† den tiden skall Israel, s†som den tredje i f”rbundet, st† vid sidan av Egypten och Assyrien, till en v„lsignelse p† jorden. 019:025 Och HERREN Sebaot skall v„lsigna dem och s„ga: V„lsignad vare du Egypten, mitt folk, och du Assyrien, mina h„nder verk, och du Israel, min arvedel! 020:001 I det †r d† Tartan kom till Asdod, uts„nd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock bel„grade Asdod och intog det -- 020:002 p† den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: ˝Upp, l”s s„cktygskl„dnaden fr†n dina l„nder, och drag dina skor av dina f”tter.˝ Och denne gjorde s† och gick naken och barfota. 020:003 Sedan sade HERREN: ˝Likasom min tj„nare Jesaja har g†tt naken och barfota och nu i tre †r varit till tecken och f”rebild ang†ende Egypten och Etiopien, 020:004 s† skall konungen i Assyrien l†ta f†ngarna ifr†n Egypten och de bortf”rda fr†n Etiopien, b†de unga och gamla, vandra †stad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd. 020:005 D† skola de h„pna och blygas ”ver Etiopien, som var deras hopp, och ”ver Egypten, som var deras stolthet. 020:006 P† den dagen skola inbyggarna h„r i kustlandet s„ga: 'Se, s† gick det med dem som voro v†rt hopp, med dem till vilka vi flydde, f”r att f† hj„lp och bliva r„ddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi d† sj„lva kunna undkomma?'˝ 021:001 Utsaga om ™knen vid havet. Likasom en storm som far fram i Sydlandet kommer det fr†n ”knen, fr†n det fruktansv„rda landet. 021:002 En gruvlig syn har blivit mig kungjord: ˝H„rjare h„rja, r”vare r”va. Drag upp, du Elam! Tr„ng p†, du Mediens folk! P† all suckan vill jag g”ra slut.˝ 021:003 F”rdenskull darra nu mina l„nder, †ngest griper mig, lik en barnaf”derskas †ngest; f”rvirring kommer ”ver mig, s† att jag icke kan h”ra, f”rskr„ckelse fattar mig, s† att jag icke kan se. 021:004 Mitt hj„rta „r utom sig, jag kv„ljes av f”rf„ran; skymningen, som jag l„ngtade efter, v†llar mig nu skr„ck. 021:005 Man dukar bord, man breder ut t„cken, man „ter och dricker. Nej, st†n upp, I furstar; sm”rjen edra sk”ldar! 021:006 Ty s† har Herren sagt till mig: ˝G† och st„ll ut en v„ktare; vad han f†r se, det m† han f”rkunna. 021:007 Och om han ser ett t†g, ryttare par efter par, ett t†g av †snor, ett t†g av kameler, d† m† han giva akt, noga giva akt.˝ 021:008 Och denne ropade, s†som ett lejon ryter: ˝Herre, h„r st†r jag p† vakt best„ndigt, dagen igenom, och jag f”rbliver h„r p† min post natt efter natt. 021:009 Och se, nu kommer h„r ett t†g av m„n, ryttare par efter par!˝ Och †ter talade han och sade: ˝Fallet, fallet „r Babel! Alla dess gudabel„ten „ro nedbrutna till jorden.˝ 021:010 O du mitt krossade, mitt s”ndertr”skade folk, vad jag har h”rt av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag f”rkunnat f”r eder. 021:011 Utsaga om Duma. Man ropar till mig fr†n Seir: ˝V„ktare, vad lider natten? V„ktare, vad lider natten?˝ 021:012 V„ktaren svarar: ˝Morgon har kommit, och likv„l „r det natt. Viljen I fr†ga mer, s† fr†gen; kommen tillbaka igen.˝ 021:013 Utsaga ”ver Arabien. Tagen natth„rb„rge i Arabiens vildmark, I karavaner fr†n Dedan. 021:014 M† man komma emot de t”rstande och giva dem vatten. Ja, inbyggarna i Temas land g† de flyktande till m”tes med br”d. 021:015 Ty de fly undan sv„rd, undan draget sv„rd, och undan sp„nd b†ge och undan krigets tunga. 021:016 Ty s† har Herren sagt till mig: Om ett †r, s†som dagakarlen r„knar †ret, skall all Kedars h„rlighet vara f”rg†ngen, 021:017 och f”ga skall d† vara kvar av Kedars hj„ltars b†gar, s† m†nga de „ro. Ty s† har HERREN, Israels Gud, talat. 022:001 Utsaga om Synernas dal. Vad „r d† p† f„rde, eftersom allt ditt folk stiger upp p† taken? 022:002 Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med sv„rd, ej d”dats i strid. 022:003 Alla dina furstar hava samf„llt flytt undan, utan b†gskott blevo de f†ngar. Ja, s† m†nga som p†tr„ffades hos dig blevo allasammans f†ngar, huru l†ngt bort de „n flydde. 022:004 D„rf”r s„ger jag: V„nden blicken ifr†n mig, jag m†ste gr†ta bitterligen; trugen icke p† mig tr”st f”r att dottern mitt folk har blivit f”rst”rd. 022:005 Ty en dag med f”rvirring, nedtrampning och best”rtning kommer fr†n Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget. 022:006 Elam hade fattat kogret, vagnsk„mpar och ryttare f”ljde honom; Kir hade blottat sk”lden. 022:007 Dina sk”naste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat st†nd vid porten. 022:008 Juda blev blottat och l†g utan skydd. D† sk†dade du bort efter vapnen i Skogshuset. 022:009 Och I s†gen att Davids stad hade m†nga r„mnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen. 022:010 Husen i Jerusalem r„knaden I, och I br”ten ned husen f”r att bef„sta muren. 022:011 Och mellan de b†da murarna gjorden I en beh†llare f”r vattnet fr†n Gamla dammen. Men I sk†daden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som f”r l„nge sedan hade best„mt det s†gen I icke. 022:012 Herren, HERREN Sebaot kallade eder p† den dagen till gr†t och klagan, till att raka edra huvuden och h”lja eder i sorgdr„kt. 022:013 Men i st„llet h„ng†ven I eder †t fr”jd och gl„dje; I d”daden oxar och slaktaden f†r, I †ten k”tt och drucken vin, I saden: ˝L†tom oss „ta och dricka, ty i morgon m†ste vi d”.˝ 022:014 D„rf”r ljuder fr†n HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina ”ron: Sannerligen, denna eder missg„rning skall icke bliva f”rsonad, s† l„nge I leven, s„ger Herren, HERREN Sebaot. 022:015 S† sade Herren, HERREN Sebaot: G† bort till honom d„r, f”rvaltaren, ”verhovm„staren Sebna, och s„g till honom: 022:016 Vad g”r du h„r, och vem t„nker du l„gga h„r, eftersom du h„r hugger ut en grav †t dig? Du som hugger ut din grav s† h”gt uppe, du som i klippan urholkar en boning †t dig, 022:017 du m† veta att HERREN skall slunga dig l†ngt bort, en s†dan man som du „r. Han skall rulla dig tillhopa till en klump, 022:018 han skall hopnysta dig s†som ett nystan, och kasta dig s†som en boll bort till ett land som har utrymme nog f”r dig; d„r skall du d”, och dit skola dina h„rliga vagnar komma, du skamfl„ck f”r din herres hus. 022:019 Ja, jag skall st”ta dig bort ifr†n din plats, och fr†n din tj„nst skall du bliva avsatt. 022:020 Och p† den dagen skall jag kalla p† min tj„nare Eljakim, Hilkias son; 022:021 honom skall jag ikl„da din livkl„dnad, och med ditt b„lte skall jag omgjorda honom, och skall l„gga ditt v„lde i hans hand, s† att han bliver en fader f”r Jerusalems inv†nare och f”r Juda hus. 022:022 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att b„ra; n„r han uppl†ter, skall ingen tillsluta, och n„r han tillsluter, skall ingen uppl†ta. 022:023 Och jag skall sl† in honom till en stadig spik i en fast v„gg, och han skall bliva ett „res„te f”r sin faders hus. 022:024 Men om d† hans faders hus, s† tungt det „r, h„nger sig p† honom, med „ttlingar och avkomlingar -- alla slags sm†k„rl av vad slag som helst, sk†lar eller allahanda krukor -- 022:025 d†, p† den dagen, s„ger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta v„ggen lossna; den skall g† s”nder och falla ned, och b”rdan som h„ngde d„rp†, skall krossas. Ty s† har HERREN talat. 023:001 Utsaga om Tyrus. J„mren eder, I Tarsis-skepp! Ty det „r ”delagt, utan hus och utan g„ster; fr†n kitt‚ernas land n†r dem budskapet h„rom. 023:002 Sitten stumma, I kustlandets inv†nare! K”pm„n fr†n Sidon, sj”farande m„n, uppfyllde dig; 023:003 av Sihors s„d och Nilflodens sk”rdar skaffade du dig vinning, i det du for ”ver stora vatten och drev handel d„rmed bland folken. 023:004 Men st† d„r nu med skam, du Sidon; ty s† s„ger havet, havets f„ste: ˝S† „r jag d† utan avkomma och har icke f”tt n†gra barn, icke uppf”tt ynglingar, icke fostrat jungfrur.˝ 023:005 N„r man f†r h”ra detta i Egypten, d† b„var man vid ryktet om Tyrus. 023:006 Dragen bort till Tarsis och j„mren eder, I kustlandets inv†nare. 023:007 Žr detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina f”tter bars till fj„rran land, f”r att g„sta d„r? 023:008 Vem besl”t detta ”ver Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens k”pm„n voro furstar, vilkens kr„mare voro storm„n p† jorden? 023:009 HERREN Sebaot var den som besl”t det, f”r att sl† ned all den stolta h„rligheten och ”dmjuka alla storm„n p† jorden. 023:010 Bred nu ut dig ”ver ditt land s†som Nilfloden, du dotter Tarsis; du b„r ingen boja mer. 023:011 Han r„ckte ut sin hand ”ver havet, han kom konungariken att darra; HERREN bj”d om Kanaans f„sten att de skulle ”del„ggas. 023:012 Han sade: ˝Du skall ej allt framgent f† leva i fr”jd, du kr„nkta jungfru, du dotter Sidon. St† upp och drag bort till kitt‚ernas land; dock, ej heller d„r f†r du ro. 023:013 Se, kald‚ernas land, folket som f”rr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning †t ”knens djur, de resa d„r sina bel„gringstorn och omst”rta stadens platser och g”ra den till en grush”g. 023:014 J„mren eder, I Tarsis-skepp, ty edert f„ste „r f”rst”rt.˝ 023:015 P† den tiden skall Tyrus ligga f”rg„tet i sjuttio †r, s†som r†dde d„r alltj„mt en och samma konung; men efter sjuttio †r skall det g† med Tyrus, s†som det heter i visan om sk”kan: 023:016 ˝Tag din harpa och g† omkring i staden, du f”rg„tna sk”ka; spela vackert och sjung flitigt, s† att man kommer ih†g dig.˝ 023:017 Ty efter sjuttio †r skall HERREN se till Tyrus, och det skall †ter f† begynna att taga emot sk”kol”n och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida v„rlden. 023:018 Men hennes handelsf”rv„rv och vad hon f†r s†som sk”kol”n skall vara helgat †t HERREN; det skall icke l„ggas upp och icke g”mmas, utan de som bo inf”r HERRENS ansikte skola av hennes handelsf”rv„rv hava mat till fyllest och pr„ktiga kl„der. 024:001 Se, HERREN ”del„gger jorden och f”r”der den; han omv„lver, vad d„rp† „r, och f”rstr”r dess inbyggare. 024:002 Och det g†r pr„sten s†som folket, husbonden s†som tj„naren, husfrun s†som tj„narinnan, s„ljaren s†som k”paren, l†ntagaren s†som l†ngivaren, g„lden„ren s†som borgen„ren. 024:003 Jorden bliver i grund ”delagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. 024:004 Jorden s”rjer och tvinar bort, jordkretsen f”rsm„ktar och tvinar bort, vad h”gt „r bland jordens folk f”rsm„ktar. 024:005 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava ”vertr„tt lagarna, de hava f”rvandlat r„tten, brutit det eviga f”rbundet. 024:006 D„rf”r uppfr„ter f”rbannelse jorden, och de som bo d„r m†ste lida, vad de hava f”rskyllt; d„rf”r f”rt„ras jordens inbyggare av hetta, s† att ej m†nga m„nniskor finnas kvar. 024:007 Vinmusten s”rjer, vintr„det f”rsm„ktar; de som voro s† hj„rteglada sucka nu alla. 024:008 Det „r f”rbi med fr”jden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det „r f”rbi med fr”jden vid harpans klang. 024:009 Vin dricker man icke mer under s†ng, rusdrycken k„nnes bitter f”r dem som dricka den. 024:010 Nedbruten ligger den ”de staden; vart hus „r st„ngt, s† att ingen kommer d„rin. 024:011 D„rute h”res klagorop ”ver vinet; all gl„dje „r s†som en nedg†ngen sol, all jordens fr”jd har flyktat. 024:012 ™del„ggelse allenast „r kvar i staden, och porten „r slagen i spillror. 024:013 Ty det m†ste s† g† p† jorden bland folken, s†som det g†r, n„r man sl†r ned oliver, s†som n„r man g”r en eftersk”rd, sedan vinb„rgningen „r slut. 024:014 Dessa h„va d† upp sin r”st och jubla; fr”jderop ”ver HERRENS h”ghet ljuda borta i v„ster: 024:015 ˝Žren d„rf”r HERREN i ”sterns bygder, „ven i havsl„nderna HERRENS, Israels Guds, namn.˝ 024:016 Fr†n jordens „nda h”ra vi lovs†nger: ˝En h„rlig lott f†r den r„ttf„rdige!˝ Men jag s„ger: Jag arme, jag arme, ve mig! H„rjare h„rja, ja h„rjande fara h„rjare fram. 024:017 Faror, fallgropar och f„llor v„nta eder, I jordens inbyggare. 024:018 Och om n†gon flyr undan farlighetsropen, s† st”rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s† f†ngas han i f„llan. Ty f”nstren i h”jden „ro ”ppnade, och jordens grundvalar b„va. 024:019 Jorden brister, ja, den brister; jorden r„mnar, ja, den r„mnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; 024:020 jorden raglar, ja, den raglar s†som en drucken; den gungar s†som vaktskjulet i tr„dets topp. Dess ”vertr„delse vilar tung p† den, och den faller och kan icke mer st† upp. 024:021 P† den tiden skall HERREN hems”ka h”jdens h„r uppe i h”jden och jordens konungar nere p† jorden. 024:022 Och de skola samlas tillhopa, s†som f†ngar hopsamlas i f†nggropen, och skola inneslutas i f„ngelse; sent omsider n†r dem hems”kelsen. 024:023 D† skall m†nen blygas och solen sk„mmas; ty HERREN Sebaot skall d† vara konung p† Sions berg och i Jerusalem, och hans „ldste skola sk†da h„rlighet. 025:001 HERRE, du „r min Gud; jag vill upph”ja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du g”r underfulla ting, du utf”r r†dslut ifr†n fordom tid, fasta och best†ndande. 025:002 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den bef„sta staden till en grush”g; fr„mlingarnas palats st†r ej mer d„r s†som en stad, aldrig skall det byggas upp igen. 025:003 D„rf”r m†ste nu det vilda folket „ra dig, den grymma hednastaden frukta dig. 025:004 Ty du har varit ett v„rn f”r den arme, ett v„rn f”r den fattige i hans n”d, en tillflykt mot st”rtskurar, ett skygd under hettan. Ty v†ldsverkarnas raseri „r likasom en st”rtskur mot en v„gg. 025:005 Och s†som du kuvar hettan, n„r det „r som torrast, s† kuvar du fr„mlingarnas larm; ja, s†som hettan d„mpas genom molnens skugga, s† d„mpas de grymmas segers†ng. 025:006 Och HERREN Sebaot skall p† detta berg g”ra ett g„stabud f”r alla folk, ett g„stabud med feta r„tter, ett g„stabud med starkt vin, ja, med feta, m„rgfulla r„tter, med starkt vin, v„l klarat. 025:007 Och han skall p† detta berg g”ra om intet det dok som h”ljer alla folk, och det t„ckelse som bet„cker alla folkslag. 025:008 Han skall f”r alltid g”ra d”den om intet; och Herren, HERREN skall avtorka t†rarna fr†n alla ansikten, och skall taga bort sitt folks sm„lek ”verallt p† jorden. Ty s† har HERREN talat. 025:009 P† den tiden skall man s„ga: Se, d„r „r v†r Gud, som vi f”rbidade och som skulle fr„lsa oss. Ja, d„r „r HERREN, som vi f”rbidade; l†tom oss fr”jdas och vara glada ”ver hans fr„lsning. 025:010 Ty HERRENS hand skall vila ”ver detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom str† trampas ned i g”dselp”len. 025:011 Och huru han „n d„r breder ut sina h„nder, lik simmaren, n„r han simmar, s† skall dock hans h”gmod bliva nedbrutet, trots hans h„nders alla konster. 025:012 Ja, dina murars h”ga f„ste st”rtar han omkull och ”dmjukar, han sl†r det till jorden, ned i stoftet. 026:001 P† den tiden skall man sjunga denna s†ng i Juda land: ˝V†r stad giver oss styrka; murar och v„rn bereda oss fr„lsning. 026:002 L†ten upp portarna, s† att ett r„ttf„rdigt folk f†r draga d„rin, ett som h†ller tro. 026:003 Den som „r fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty p† dig f”rtr”star han. 026:004 F”rtr”sten d† p† HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN „r en evig klippa. 026:005 Ty dem som trona i h”jden, dem st”rtar han ned, ja, den h”ga staden; han ”dmjukar den, ”dmjukar den till jorden, han sl†r den ned i stoftet. 026:006 Den trampas under f”tterna, under de f”rtrycktas f”tter, under de armas steg.˝ 026:007 Men den r„ttf„rdiges v„g „r j„mn; †t den r„ttf„rdige bereder du en j„mnad stig. 026:008 Ja, p† dina domars v„g, HERRE, f”rbida vi dig; till ditt namn och ditt pris st†r v†r sj„ls tr„ngtan. 026:009 Min sj„l tr„ngtar efter dig om natten, och anden i mig s”ker dig bittida; ty n„r dina domar drabbar jorden, l„ra sig jordkretsens inbyggare r„ttf„rdighet. 026:010 Om n†d bevisas mot den ogudaktige, s† l„r han sig icke r„ttf„rdighet; i det land, d„r r„tt skulle ”vas, g”r han d† vad or„tt „r och ser icke HERRENS h”ghet. 026:011 HERRE, din hand „r upplyft, men de se det icke; m† de nu med blygsel se din nit„lskan f”r folket; ja, m† eld f”rt„ra dina ov„nner. 026:012 HERRE, du skall skaffa frid †t oss, ty allt vad vi hava utr„ttat har du utf”rt †t oss. 026:013 HERREN, v†r Gud, andra herrar „n du hava h„rskat ”ver oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn. 026:014 De d”da f† icke liv igen, skuggorna st† ej †ter upp; d„rf”r hems”kte och f”rgjorde du dem och utrotade all deras †minnelse. 026:015 Du f”r”kade en g†ng folket, HERRE; du f”r”kade folket och bevisade dig h„rlig; du utvidgade landets alla gr„nser. 026:016 HERRE, i n”den hava de nu s”kt dig, de hava utgjutit tysta b”ner, n„r din tuktan kom ”ver dem. 026:017 S†som en havande kvinna, d† hon „r n„ra att f”da, v†ndas och ropar i sina kval, s† var det med oss inf”r ditt ansikte, o HERRE. 026:018 Vi voro ocks† havande och v†ndades; men n„r vi f”dde, var det vind. Vi kunde icke bereda fr„lsning †t landet; inga m„nniskor f”das mer till att bo p† jordens krets. 026:019 Men dina d”da m† f† liv igen; mina d”das kroppar m† †ter st† upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg „r en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade. 026:020 V„lan d†, mitt folk, g† in i dina kamrar och st„ng igen d”rrarna om dig; g”m dig ett litet ”gonblick, till dess att vreden har g†tt f”rbi. 026:021 Ty se, HERREN tr„der ut ur sin boning, f”r att hems”ka jordens inbyggare f”r deras missg„rning; och jorden skall l†ta komma i dagen allt blod som d„r har blivit utgjutet, och skall icke l„ngre bet„cka dem som d„r hava blivit dr„pta. 027:001 P† den tiden skall HERREN med sitt sv„rd, det h†rda, det stora och starka, hems”ka Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall dr„pa draken, som ligger i havet. 027:002 P† den tiden skall finnas en ving†rd, rik p† vin, och man skall sjunga om den: 027:003 Jag, HERREN, „r dess vaktar, †ter och †ter vattnar jag den. F”r att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag. 027:004 Jag vredgas icke p† den; nej, om tistel och t”rne ville begynna strid, s† skulle jag g† l”st d„rp† och br„nna upp alltsammans. 027:005 Eller ock m†ste man s”ka skydd hos mig och g”ra fred med mig; ja, fred m†ste man g”ra med mig. 027:006 I tider som komma skall Jakob skjuta r”tter och Israel gr”nska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt. 027:007 Har man v„l pl†gat dem s†, som han pl†gade deras pl†gare? Eller dr„ptes de s†, som deras dr„pta fiender blevo dr„pta? 027:008 Nej, v„l n„pste han folket, n„r han f”rkastade och f”rsk”t det, v„l ryckte han bort det med sin h†rda vind, p† ”stanstormens dag; 027:009 men d„rf”r kan ock Jakobs missg„rning d† bliva f”rsonad och deras synds borttagande d† giva fullmogen frukt, n„r alla stenar i deras altaren „ro f”rst”rda -- s†som d† man krossar s”nder kalkstycken -- och n„r Aseror och solstoder ej mer resas upp. 027:010 Se, den fasta staden ligger ”de, den har blivit en folktom plats, ”vergiven s†som en ”ken, kalvar g† d„r i bet och l„gra sig d„r och avbita de kvistar d„r finnas. 027:011 Och n„r grenarna „ro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och g”ra upp eld med dem. Ty detta „r icke ett folk med f”rst†nd; d„rf”r visar deras skapare dem intet f”rbarmande, och deras danare dem ingen misskund. 027:012 Och det skall ske p† den tiden att HERREN anst„ller en inb„rgning, fr†n den strida floden intill Egyptens b„ck; och I skolen varda insamlade, en och en, I Israels barn. 027:013 Och det skall ske p† den tiden att man st”ter i en stor basun; och de som hava varit borttappade i Assyriens land och f”rdrivna till Egyptens land, de skola d† komma; och de skola tillbedja HERREN p† det heliga berget i Jerusalem. 028:001 Ve dig, du Efraims druckna m„ns stolta krona, du hans str†lande h„rlighets vissnande blomster p† bergshj„ssan ovan de vinberusades b”rdiga dal! 028:002 Se, fr†n Herren kommer en som „r stark och v„ldig, lik en hagelskur, en f”r”dande storm, lik en st”rtskur med v„ldiga, ”versv„mmande vatten, som sl†r allt till jorden med mat. 028:003 Under f”tterna bliver den d† trampad, Efraims druckna m„ns stolta krona. 028:004 Och det g†r med hans str†lande h„rlighets vissnande blomma p† bergshj„ssan ovan den b”rdiga dalen, s†som det g†r med ett fikon d„rnere, ett som har mognat f”re sommarsk”rden: s† snart n†gon f†r syn d„rp†, slukar han det, medan han „nnu har det i sin hand. 028:005 P† den tiden skall HERREN Sebaot bliva en h„rlig krona och en str†lande krans f”r kvarlevan av sitt folk; 028:006 och han skall bliva en r„ttens ande f”r den som skipar r„tt, och en starkhetsmakt f”r dem som driva fienden p† porten. 028:007 Men ocks† h„r raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; b†de pr„ster och profeter ragla av starka drycker, de „ro ”verlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, n„r de profetera, de vackla, n„r de skipa r„tt. 028:008 Ja, alla bord „ro fulla av v„mjeliga spyor, ingen ren fl„ck finnes. 028:009 -- ˝Vem „r det d† han vill l„ra f”rst†nd, och vem skall han f† att giva akt p† sin predikan? Žro vi d† nyss avvanda fr†n modersmj”lken, nyss tagna fr†n modersbr”stet? 028:010 Det „r ju gnat p† gnat, gnat p† gnat, prat p† prat, prat p† prat, litet h„r, litet d„r!˝ 028:011 -- Ja v„l, genom stammande l„ppar och p† ett fr„mmande tungom†l skall han tala till detta folk, 028:012 han som en g†ng sade till dem: ˝H„r „r vilostaden, l†ten den tr”tte f† vila; h„r „r vederkvickelsens ort.˝ Men s†dant ville de icke h”ra. 028:013 S† skall d† HERRENS ord bliva f”r dem ˝gnat p† gnat, gnat p† gnat, prat p† prat, prat p† prat, litet h„r, litet d„r˝. Och s† skola de, b„st de g† d„r, falla bakl„nges och krossas, varda sn„rjda och f†ngade. 028:014 H”ren d„rf”r HERRENS ord, I bespottare, I som r†den ”ver folket h„r i Jerusalem. 028:015 Eftersom I s„gen: ˝Vi hava slutit ett f”rbund med d”den, med d”dsriket hava vi ing†tt ett f”rdrag; om ock gisslet far fram likt en ”versv„mmande flod, skall det icke n† oss, ty vi hava gjort l”gnen till v†r tillflykt och falskheten till v†rt besk„rm˝, 028:016 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en bepr”vad sten, en dyrbar h”rnsten, fast grundad; den som tror p† den beh”ver icke fly. 028:017 Och jag skall l†ta r„tten vara m„tsn”ret och r„ttf„rdigheten s„nklodet. Och hagel skall sl† ned eder l”gntillflykt, och vatten skall sk”lja bort edert besk„rm. 028:018 Och edert f”rbund med d”den skall bliva utpl†nat, och edert f”rdrag med d”dsriket skall icke best†; n„r gisslet far fram likt en ”versv„mmande flod, d† solen I varda nedtrampade. 028:019 S† ofta det far fram, skall det tr„ffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, b†de dag och natt. Idel f”rskr„ckelse bliver det, n„r I m†sten akta p† den predikan. 028:020 Ty s„ngen bliver d† f”r kort att str„cka ut sig p† och t„cket f”r knappt att svepa in sig i. 028:021 Ty HERREN skall st† upp likasom p† Perasims berg, och han skall l†ta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utf”ra sitt verk, ett s„llsamt verk; han skall f”rr„tta sitt arbete, ett f”runderligt arbete. 028:022 S† h”ren nu upp med eder bespottelse, f”r att edra band ej m† bliva „n h†rdare; ty om f”rst”ring och oryggligt besluten straffdom ”ver hela jorden har jag h”rt fr†n Herren, HERREN Sebaot. 028:023 Lyssnen och h”ren min r”st, akten h„rp† och h”ren mitt tal. 028:024 N„r †kermannen vill s†, pl”jer han d† best„ndigt och hackar upp och harvar sin mark? 028:025 Nej, fastmer: sedan han har j„mnat f„ltet, str”r han ju d„r svartkummin och kastar dit kryddkummin och s†r vete i rader och korn p† dess s„rskilda plats och sp„lt i kanten. 028:026 Ty hans Gud har undervisat honom och l„rt honom det r„tta s„ttet. 028:027 Man tr”skar ju ej heller svartkummin med tr”skvagn och l†ter ej vagnshjul g† ”ver kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med k„pp. 028:028 Och br”ds„den, tr”skar man s”nder den? Nej, man pl„gar icke oavl†tligt tr”ska den och driva sina vagnshjul och h„star d„r”ver; man vill ju icke tr”ska s”nder den. 028:029 Ocks† detta kommer fr†n HERREN Sebaot; han „r underbar i r†d och stor i vishet. 029:001 Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, d„r David slog upp sitt l„ger! L„ggen †r till †r och l†ten h”gtiderna fullborda sitt kretslopp, 029:002 s† skall jag bringa Ariel i tr†ngm†l; j„mmer skall f”lja p† j„mmer, och d† bliver det f”r mig ett verkligt Ariel. 029:003 Jag skall sl† l„ger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp b†lverk emot dig. 029:004 D† skall du tala djupt nedifr†n jorden, och dina ord skola d„mpade komma fram ur stoftet; din r”st skall h”ras s†som en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord. 029:005 Men fr„mlingshopen skall bliva s†som fint damm och v†ldsverkarhopen s†som bortflyende agnar; pl”tsligt och med hast skall detta ske. 029:006 Fr†n HERREN Sebaot skall hems”kelsen komma, med tord”n och jordb„vning och stort dunder, med storm och ov„der och med l†gor av f”rt„rande eld. 029:007 Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara s†som en dr”msyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i tr†ngm†l. 029:008 S†som n„r den hungrige dr”mmer att han „ter, men vaknar och k„nner sin buk vara tom, och s†som n„r den t”rstande dr”mmer att han dricker, men vaknar och k„nner sig t”rstig och f”rsm„ktande, s† skall det g† med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg. 029:009 St†n d„r med h„pnad, ja, varen h„pna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som „ren druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker. 029:010 Ty HERREN har utgjutit ”ver eder en tung s”mns ande och har tillslutit edra ”gon; han har h”ljt m”rker ”ver profeterna och ”ver siarna, edra ledare. 029:011 Och s† har profetsynen om allt detta blivit f”r eder lik orden i en f”rseglad bok: om man r„cker en s†dan †t n†gon som kan l„sa och s„ger: ˝L„s detta˝, s† svarar han: ˝Jag kan det icke, den „r ju f”rseglad˝, 029:012 och om man r„cker den †t n†gon som icke kan l„sa och s„ger: ˝L„s detta˝, s† svarar han: ˝Jag kan icke l„sa.˝ 029:013 Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och „rar mig med sina l„ppar, men l†ter sitt hj„rta vara l†ngt ifr†n mig, s† att deras fruktan f”r mig best†r i inl„rda m„nniskobud, 029:014 d„rf”r skall jag „nnu en g†ng g”ra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och f”runderliga; de visas vishet skall f”rg†s, och de f”rst†ndigas f”rst†nd skall bliva f”rm”rkat. 029:015 Ve eder, I som s”ken att d”lja edra r†dslag f”r HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i m”rkret, I som s„gen: ˝Vem ser oss, och vem k„nner oss?˝ 029:016 Huru f”rv„nda „ren I icke! Skall d† leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket s„ga om sin m„stare: ˝Han har icke gjort mig˝? Eller skall bilden s„ga om honom som har format den: ˝Han f”rst†r intet˝? 029:017 Se, „nnu allenast en liten tid, och Libanon skall f”rvandlas till ett b”rdigt f„lt och det b”rdiga f„ltet r„knas s†som vildmark. 029:018 De d”va skola p† den tiden h”ra vad som l„ses f”r de, och de blindas ”gon skola se och vara fria ifr†n dunkel och m”rker; 029:019 och de ”dmjuka skola d† k„nna allt st”rre gl„dje i HERREN; och de fattigaste bland m„nniskor skola fr”jda sig i Israels Helige. 029:020 Ty v†ldsverkarna „ro d† icke mer till, bespottarna hava f†tt en „nde, och de som stodo efter f”rd„rv „ro alla utrotade, 029:021 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo f„llda och sn„rjde den som skulle skipa r„tt i porten och genom l”gn vr„ngde r„tten f”r den r„ttf„rdige. 029:022 D„rf”r s„ger HERREN s† till Jakobs hus, han som f”rlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer beh”va blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna; 029:023 ty n„r han -- hans barn -- f† se mina h„nder verk ibland sig, d† skola de h†lla mitt namn heligt, de skola h†lla Jakobs Helige helig och f”rskr„ckas f”r Israels Gud. 029:024 De f”rvillade skola d† f† f”rst†nd, och de knorrande skola taga emot l„rdom. 030:001 Ve eder, I vanartiga barn, s„ger HERREN, I som g”ren upp r†dslag som icke komma fr†n mig, och sluten f”rbund, utan att min Ande „r med, s† att I d„rigenom hopen synd p† synd, 030:002 I som dragen ned till Egypten, utan att hava r†dfr†gat min mun, f”r att s”ka eder ett v„rn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga! 030:003 Se, Faraos v„rn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd. 030:004 Ty om ock hans furstar „ro i Soan, och om „n hans s„ndebud komma „nda till Hanes, 030:005 s† skall dock var man f† blygas ”ver detta folk, som icke kan hj„lpa dem, icke vara till bist†nd och hj„lp, utan allenast till skam och sm„lek. 030:006 Utsaga om S”derlandets odjur. Genom ett farornas och †ngestens land, d„r lejoninnor och lejon hava sitt tillh†ll, j„mte huggormar och flygande drakar, d„r f”ra de p† †snors ryggar sina rikedomar och p† kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hj„lpa dem. 030:007 Ty Egyptens bist†nd „r f†f„nglighet och tomhet; d„rf”r kallar jag det landet ˝Rahab, som ingenting utr„ttar˝. 030:008 S† g† nu in och skriv detta p† en tavla, som m† f”rvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, s† att det bevaras f”r kommande dagar, alltid och evinnerligen. 030:009 Ty det „r ett genstr„vigt folk, trol”sa barn, barn som icke vilja h”ra HERRENS lag, 030:010 utan s„ga till siarna: ˝Upph”ren med edra syner˝, och till profeterna: ˝Profeteren icke f”r oss vad sant „r; talen till oss s†dant som „r oss v„lbehagligt, profeteren bedr„gliga ting; 030:011 viken av ifr†n v„gen, g†n †t sidan fr†n stigen, skaffen bort ur v†r †syn Israel Helige.˝ 030:012 D„rf”r s„ger Israels Helige s†: ˝Eftersom I f”rakten detta ord och f”rtr”sten p† v†ld och vr†nghet och st”djen eder p† s†dant, 030:013 d„rf”r skall denna missg„rning bliva f”r eder s†som ett fallf„rdigt stycke p† en h”g mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren pl”tsligt och med hast st”rtar ned och krossas; 030:014 den krossa, s†som n„r man v†ldsamt sl†r en lerkruka i bitar, s† v†ldsamt att man bland bitarna icke kan finna en sk„rva stor nog att d„rmed taga eld fr†n eldstaden eller ”sa upp vatten ur dammen.˝ 030:015 Ty s† s„ger Herren, HERREN, Israels Helige: ˝Om i v„nden om och „ren stilla, skolen I bliva fr„lsta, genom stillhet och f”rtr”stan varden I starka.˝ Men i viljen icke. 030:016 I s„gen: ˝Nej, p† h„star vilja vi jaga fram˝ -- d„rf”r skolen I ocks† bliva jagade; ˝p† snabba springare vilja vi rida †stad˝ -- d„rf”r skola ock edra f”rf”ljare vara snabba. 030:017 Tusen av eder skola fly f”r en enda mans hot eller f”r fem m„ns hot, till dess att vad som „r kvar av eder bliver s†som en ensam st†ng p† bergets topp, s†som ett baner p† h”jden. 030:018 Ja, d„rf”r v„ntar HERREN, till dess att han kan vara eder n†dig; d„rf”r tronar han i h”ghet, till dess att han kan f”rbarma sig ”ver eder. Ty en domens Gud „r HERREN; saliga „ro alla de som v„nta efter honom. 030:019 Ja, du folk som bor p† Sion, i Jerusalem, ingalunda m† du gr†ta. Han skall f”rvisso vara dig n†dig, n„r du ropar; s† snart han h”r din r”st, skall han svara dig. 030:020 Ty v„l skall Herren giva eder n”dens br”d och f†ngenskapens dryck, men sedan skola dina l„rare icke mer s„ttas † sido, utan dina ”gon skola se upp till dina l„rare. 030:021 Och om du viker av, vare sig †t h”ger eller †t v„nster, s† skola dina ”ron h”ra detta ord ljuda bakom dig; ˝H„r „r v„gen, vandren p† en.˝ 030:022 D† skolen I akta f”r orent silvret varmed edra skurna bel„ten „ro ”verdragna, och guldet varmed edra gjutna bel„ten „ro belagda; du skall kasta ut det s†som orenlighet och s„ga till det: ˝Bort h„rifr†n!˝ 030:023 Och han skall giva regn †t s„den som du har s†tt p† din mark, och han skall av markens gr”da giva dig br”d som „r kraftigt och n„rande; och din boskap skall p† den tiden g† i bet p† vida „ngar. 030:024 Och oxarna och †snorna med vilka man brukar jorden, de skola „ta saltad blands„d om man har kastat med vanna och kastskovel. 030:025 Och p† alla h”ga berg och alla stora h”jder skola b„ckar rinna upp med str”mmande vatten -- n„r den stora slaktningens dag kommer, d† torn skola falla. 030:026 Och m†nens ljus skall bliva s†som solens ljus, och solens ljus skall varda sju g†nger klarare, s†som ett sjufaldigt dagsljus, n„r den tid kommer, d† HERREN f”rbinder sitt folks skador och helar s†ren efter slagen som det har f†tt. 030:027 Se, HERRENS namn kommer fj„rran ifr†n, med brinnande vrede och med tunga r”kmoln; hans l„ppar „ro fulla av f”rgrymmelse, och hans tunga „r s†som f”rt„rande eld; 030:028 hans andedr„kt „r lik en str”m som sv„mmar ”ver, s† att den n†r „nd† upp till halsen. Ty han vill s†lla folken i f”rintelsens s†ll och l„gga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse. 030:029 D† skolen I sjunga s†som i en natt d† man firar helig h”gtid, och edra hj„rtan skola gl„dja sig, s†som n„r man under fl”jters ljud t†gar upp p† HERRENS berg, upp till Israels klippa. 030:030 Och HERREN skall l†ta h”ra sin r”st i majest„t och visa huru hans arm drabbar, i vredesf”rgrymmelse och med f”rt„rande eldsl†ga, med storm och st”rtskurar och hagelstenar. 030:031 Ty f”r HERRENS r”st skall Assur bliva f”rf„rad, n„r han sl†r honom med sitt ris. 030:032 Och s† ofta staven far fram och HERREN efter sitt r†dslut l†ter den falla p† honom skola pukor och harpor ljuda. G†ng p† g†ng skall han lyfta sin arm till att strida mot honom. 030:033 Ty en Tofetplats „r l„ngesedan tillredd, ja ock f”r konungen „r den gjord redo, och djup och vid „r den; dess rund „r fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelstr”m skall HERRENS Ande s„tta den i brand. 031:001 Ve dem som draga †stad ned till Egypten f”r att f† hj„lp, i det de f”rlita sig p† h„star, dem som s„tta sin f”rtr”stan p† vagnar, d„rf”r att d„r finnas s† m†nga, och p† ryttare, d„rf”r att m„ngden „r s† stor, men som ej v„nda sin blick till Israels Helige och icke fr†ga efter HERREN! 031:002 Ocks† han „r ju vis; han l†ter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hj„lp som og„rningsm„nnen s„nda. 031:003 Ty egyptierna „ro m„nniskor och „ro icke Gud, deras h„star „ro k”tt och icke ande. Och HERREN skall r„cka ut sin hand, och d† skall hj„lparen vackla och den hj„lpte falla, och b†da skola tillhopa f”rg†s. 031:004 Ty s† har HERREN sagt till mig: S†som ett lejon ryter, ett ungt lejon ”ver sitt rov, och icke skr„mmes bort av herdarnas rop eller r„des f”r deras larm, n„r de i m„ngd samlas dit, s† skall HERREN Sebaot fara ned f”r att strida p† Sions berg och uppe p† dess h”jd. 031:005 S†som f†geln breder ut sina vingar, s† skall HERREN Sebaot besk„rma Jerusalem; han skall besk„rma och hj„lpa, han skall skona och r„dda. 031:006 S† v„nden nu om till honom, fr†n vilken I haven avfallit genom ett s† djupt fall, I Israels barn. 031:007 Ty p† den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra h„nder hava gjort †t eder till synd. 031:008 Och Assur skall falla, men icke f”r en mans sv„rd; ett sv„rd, som icke „r en m„nniskas, skall f”rt„ra honom. Han skall fly f”r sv„rd, och hans unga m„n skola bliva tr„lar. 031:009 Och hans klippa skall f”rg†s av skr„ck, och hans furstar skola i f”rf„ran fly ifr†n baneret. S† s„ger HERREN, han som har sin eld p† Sion och sin ugn i Jerusalem. 032:001 En konung skall uppst†, som skall regera med r„ttf„rdighet, och h„rskare, som skola h„rska med r„ttvisa. 032:002 Var och en av dem skall vara s†som en tillflykt i stormen, ett skydd mot st”rtskuren; de skola vara s†som vattenb„ckar i en ”demark, s†som skuggan av en v„ldig klippa i ett t”rstigt land. 032:003 D† skola de seendes ”gon icke vara f”rblindade, och de h”randes ”ron skola lyssna till. 032:004 D† skola de l„ttsinnigas hj„rtan bliva f”rst†ndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt. 032:005 D†ren skall d† icke mer heta „dling, ej heller bedragaren kallas herre. 032:006 Ty en d†re talar d†rskap, och hans hj„rta reder till f”rd„rv; s† ”var han gudl”shet och talar, vad f”rv„nt „r, om HERREN, s† l†ter han den hungrige sv„lta och nekar den t”rstige en dryck vatten. 032:007 Och bedragaren brukar onda vapen, han t„nker ut sk„ndliga anslag till att f”rd„rva de betryckta genom l”gnaktiga ord, f”rd„rva en fattig, som har r„tt i sin talan. 032:008 Men en „dling t„nker „dla tankar och st†r fast vid det som „delt „r. 032:009 I kvinnor, som „ren s† s„kra, st†n upp och h”ren min r”st; I sorgl”sa jungfrur, lyssnen till mitt tal. 032:010 N„r †r och dagar hava g†tt, d† skolen I darra, I som „ren s† sorgl”sa, ty d† „r det slut med all vinb„rgning, och ingen fruktsk”rd kommer mer. 032:011 B„ven, I som „ren s† s„kra, darren, I som „ren s† sorgl”sa, l„ggen av edra kl„der och blotten eder, kl„den edra l„nder med s„cktyg. 032:012 Sl†n eder f”r br”stet och klagen ”ver de sk”na f„lten, ”ver de fruktsamma vintr„den, 032:013 ”ver mitt folks †krar som fyllas av t”rne och tistel, ja, ”ver alla gl„djens boningar i den yra staden. 032:014 Ty palatsen „ro ”vergivna, den folkrika staden ligger ”de, Ofelh”jden med vakttornet „r f”rvandlad till grotth†lor f”r evig tid, till en plats, d„r vild†snor hava sin fr”jd och d„r hjordar beta -- 032:015 detta intill dess att ande fr†n h”jden bliver utgjuten ”ver oss. D† skall ”knen bliva ett b”rdigt f„lt och det b”rdiga f„ltet r„knas s†som vildmark; 032:016 d† skall r„tten taga sin boning i ”knen och r„ttf„rdigheten bo p† det b”rdiga f„ltet. 032:017 Och r„ttf„rdighetens frukt skall vara frid och r„ttf„rdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. 032:018 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och p† s„kra viloplatser. 032:019 Men under hagelskurar skall skogen f„llas, och djupt skall staden bliva ”dmjukad. 032:020 S„lla „ren d† I som f†n s† vid alla vatten, I som kunnen l†ta edra oxar och †snor fritt str”va omkring. 033:001 Ve dig, du f”rd„rvare, som sj„lv har g†tt fri ifr†n f”rd„rvet! Ve dig, du h„rjare, som sj„lv har undg†tt f”rh„rjning! N„r du har fyllt ditt m†tt att f”rd„rva, drabbas du sj„lv av f”rd„rvet; n„r du har fullbordat till h„rjande drabbas du sj„lv av f”rh„rjning. 033:002 HERRE, var oss n†dig, dig f”rbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var v†r fr„lsning i n”dens tid. 033:003 F”r ditt v„ldiga d†n fly folken bort; n„r du reser dig upp, f”rskingras folkslagen. 033:004 Och man f†r sk”vla och taga byte efter eder, s†som gr„smaskar sk”vla; s†som gr„shoppor st”rta fram, s† st”rtar man ”ver det. 033:005 HERREN „r h”g, ty han bor i h”jden; han uppfyller Sion med r„tt och r„ttf„rdighet. 033:006 Ja, trygga tider skola komma f”r dig! Vishet och kunskap bereda Sion fr„lsning i rikt m†tt, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt. 033:007 H”r, deras hj„ltar klaga d„rute, fredsbudb„rarna gr†ta bitterligen. 033:008 V„garna „ro ”de, ingen g†r mer p† stigarna. Han bryter f”rbund, han aktar st„der ringa, m„nniskor r„knar han f”r intet. 033:009 Landet ligger s”rjande och f”rsm„ktar, Libanon blyges och st†r f”rvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar f„lla sina l”v. 033:010 Men nu vill jag st† upp, s„ger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upph„va mig. 033:011 Med halm g†n I havande, och str† f”den I; edert raseri „r en eld, som skall f”rt„ra eder sj„lva. 033:012 Folken skola f”rbr„nnas och bliva till aska, ja, likna avhugget t”rne, som brinner upp i eld. 033:013 S† h”ren nu, I som fj„rran „rer, vad jag har gjort; f”rnimmen min makt, I som n„ra „ren. 033:014 Syndarna i Sion bliva f”rskr„ckta, b„van griper de gudl”sa. ˝Vem av oss kan h„rda ut vid en f”rt„rande eld, vem av oss kan bo vid en evig gl”d?˝ 033:015 Den som vandrar i r„ttf„rdighet och talar, vad r„tt „r, den som f”raktar, vad som vinnes genom or„tt och v†ld, och den som avh†ller sina h„nder fr†n att taga mutor, den som tillstoppar sina ”ron f”r att icke h”ra om blodsg„rningar och tillsluter sina ”gon f”r att icke se, vad ont „r, 033:016 han skall bo p† h”jderna, klippf„sten skola vara hans v„rn, sitt br”d skall han f†, och vatten skall han hava best„ndigt. 033:017 Ja, dina ”gon skola sk†da en konung i hans h„rlighet, de skola blicka ut ”ver ett vidstr„ckt land. 033:018 D† skall ditt hj„rta t„nka tillbaka p† f”rskr„ckelsens tid: ˝Var „r nu skatter„knaren, var „r nu skattev„garen, var „r den som r„knade tornen?˝ 033:019 Du slipper d† att se det fr„cka folket, folket, vars obegripliga spr†k man ej kunde f”rst†, vars stammande tungom†l ingen kunde tyda. 033:020 Men sk†da p† Sion, v†ra h”gtiders stad, l†t dina ”gon betrakta Jerusalem: det „r en s„ker boning, ett t„lt, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister s”nder. 033:021 Ja, vi hava d„r HERREN, den v„ldige; han „r f”r oss s†som floder och breda str”mmar; ingen roddflotta kommer d„r fram, och det v„ldigaste skepp kan ej fara d„r”ver. 033:022 Ty HERREN „r v†r domare, HERREN „r v†r h„rskare, HERREN „r v†r konung, han fr„lsar oss. 033:023 Dina t†g h„nga slappa, de h†lla ej masten stadig, ej seglet sp„nt. Men d† skall r”vat gods utskiftas i myckenhet, ja, ocks† de lama skola d† taga byte. 033:024 Och ingen av inv†narna skall s„ga: ˝Jag „r svag˝, ty folket, som d„r bor, har f†tt sin missg„rning f”rl†ten. 034:001 Tr„den fram, I folk, och h”ren; I folkslag, akten h„rp†. Jorden h”re och allt vad p† den „r, jordens krets och vad som alstras d„rav. 034:002 Ty HERREN „r f”rt”rnad p† alla folk och vred p† all deras h„r; han giver dem till spillo, han ”verl„mnar dem till att slaktas. 034:003 Deras slagna k„mpar ligga bortkastade, och stank stiger upp fr†n deras d”da kroppar, och bergen flyta av deras blod. 034:004 Himmelens hela h„rskara f”rg†s, och himmelen sj„lv hoprullas s†som en bokrulle; hela dess h„rskara faller f”rvissnad ned, lik vissnade l”v fr†n vinrankan, lik vissnade blad ifr†n fikontr„det. 034:005 Ty mitt sv„rd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned p† Edom till dom, p† det folk jag har givit till spillo. 034:006 Ja, ett sv„rd har HERREN, det dryper av blod och „r dr„nkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifr†n v„durars njurar; ty HERREN anst„ller ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land. 034:007 Vildoxar f„llas ock d„rvid, tjurar, b†de sm† och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dr„nkt i fett. 034:008 Ty detta „r en HERRENS h„mndedag, ett vederg„llningens †r, d† han utf”r Sions sak. 034:009 D† bliva Edoms b„ckar f”rvandlade till tj„ra och dess jord till svavel; ja, dess land bliver f”rbytt i brinnande tj„ra. 034:010 Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall r”ken d„rav stiga upp. Fr†n sl„kte till sl„kte skall landet ligga ”de, aldrig i evighet skall n†gon g† d„r fram. 034:011 Pelikaner och r”rdrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo d„ri; ty f”r”delsens m„tsn”re och f”rst”relsens murlod skall han l†ta komma d„r”ver. 034:012 Av dess „dlingar skola inga finnas kvar d„r, som kunna utropa n†gon till konung; och alla dess furstar f† en „nde. 034:013 Dess palatser fyllas av t”rne, n„sslor och tistlar v„xa i dess f„sten; och det bliver en boning f”r ”kenhundar och ett tillh†ll f”r strutsar. 034:014 Schakaler bo d„r tillsammans med andra ”kendjur, och gastar ropa d„r till varandra; ja, d„r kan Lilit f† ro, d„r kan hon finna en vilostad. 034:015 D„r reder pilormen sitt bo och l„gger sina „gg och kl„cker s† ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, d„r komma gamarna tillhopa, den ene m”ter d„r den andre. 034:016 S”ken efter i HERRENS bok och l„sen d„ri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke f†f„ngt s”ka det andra. Ty det „r hans mun, som bjuder det, det „r hans Ande, som samlar dem tillhopa. 034:017 Det „r han, som kastar lott f”r dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter m„tsn”re; till evig tid skola de hava den till besittning, fr†n sl„kte till sl„kte bo d„rp†. 035:001 ™knen och ”demarken skola gl„dja sig, och hedmarken skall fr”jdas och blomstra s†som en lilja. 035:002 Den skall blomstra sk”nt och fr”jda sig, ja, fr”jda sig och jubla; Libanons h„rlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola f† se HERRENS h„rlighet, v†r Guds prakt. 035:003 St„rken maktl”sa h„nder, given kraft †t vacklande kn„n. 035:004 S„gen till de f”rsagda: ˝Varen frimodiga, frukten icke.˝ Se, eder Gud kommer med h„mnd; vederg„llning kommer fr†n Gud, ja, sj„lv kommer han och fr„lsar eder. 035:005 D† skola de blindas ”gon ”ppnas och de d”vas ”ron uppl†tas. 035:006 D† skall den lame hoppa s†som en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i ”knen och str”mmar p† hedmarken. 035:007 Av f”rbr„nt land skall bliva en sj” och av torr mark vattenk„llor; p† den plats, d„r ”kenhundar l„grade sig, skall v„xa gr„s j„mte vass och r”r. 035:008 Och en banad v„g, en farv„g, skall g† d„r fram, och den skall kallas ˝den heliga v„gen˝; ingen oren skall f„rdas d„rp†, den skall vara f”r dem sj„lva. Den som vandrar den v„gen skall icke g† vilse, om han ock h”r till de f†kunniga. 035:009 D„r skall icke vara n†got lejon, ej heller skall n†got annat vilddjur komma dit. Intet s†dant skall finnas d„r, men ett fr„lsat folk skall vandra p† den. 035:010 Ja, HERRENS f”rlossade skola v„nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl„dje skall kr”na deras huvuden, fr”jd och gl„dje skola de undf†, men sorg och suckan skola fly bort. 036:001 Och i konung Hiskias fjortonde regerings†r h„nde sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla bef„sta st„der i Juda och intog dem. 036:002 Och konungen i Assyrien s„nde fr†n Lakis †stad Rab-Sake med en stor h„r till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid ™vre dammens vattenledning, p† v„gen till Valkarf„ltet. 036:003 D† gingo ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom. 036:004 Och Rab-Sake sade till dem: ˝S„gen till Hiskia: S† s„ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad „r det f”r en f”rtr”stan, som du nu har h„ngivit dig †t? 036:005 Jag s„ger: Det „r allenast munv„der, att du vet r†d och har makt att f”ra kriget. P† vem f”rtr”star du d†, eftersom du har satt dig upp mot mig? 036:006 Du f”rtr”star v„l p† den br„ckta r”rstaven Egypten, men se, n„r n†gon st”der sig p† den, g†r den i i hans hand och genomborrar den. Ty s†dan „r Farao, konungen i Egypten, f”r alla som f”rtr”sta p† honom. 036:007 Eller s„ger du kanh„nda till mig: 'Vi f”rtr”sta p† HERREN, v†r Gud?' Var det d† icke hans offerh”jder och altaren Hiskia avskaffade, n„r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf”r detta altare skolen I tillbedja'? 036:008 Men ing† nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv† tusen h„star, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 036:009 Huru skulle du d† kunna sl† tillbaka en enda st†th†llare, en av min herres ringaste tj„nare? Och du s„tter din f”rtr”stan till Egypten i hopp om att s† f† vagnar och ryttare! 036:010 Menar du d† att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land f”r att f”rd„rva det? Nej, det „r HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f”rd„rva det.˝ 036:011 D† sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: ˝Tala till dina tj„nare p† arameiska, ty vi f”rst† det spr†ket, och tala icke till oss p† judiska inf”r folket som st†r p† muren.˝ 036:012 Men Rab-Sake svarade: ˝Žr det d† till din herre och till dig, som min herre har s„nt mig att tala dessa ord? Žr det icke fastmer till de m„n som sitta p† muren och som j„mte eder skola n”dgas „ta sin egen tr„ck och dricka sitt eget vatten?˝ 036:013 D„refter tr„dde Rab-Sake n„rmare och ropade med h”g r”st p† judiska och sade: ˝H”ren den store konungens, den assyriske konungens, ord. 036:014 S† s„ger konungen: L†ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f”rm†r icke r„dda eder. 036:015 Och l†ten icke Hiskia f”rleda eder att f”rtr”sta p† HERREN, d„rmed att han s„ger: 'HERREN skall f”rvisso r„dda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.' 036:016 H”ren icke p† Hiskia. Ty s† s„ger konungen i Assyrien: G”ren upp i godo med mig och given eder †t mig, s† skolen I f† „ta var och en av sitt vintr„d och av sitt fikontr„d och dricka var och en ur sin brunn, 036:017 till dess jag kommer och h„mtar eder till ett land som „r likt edert eget land, ett land med s„d och vin, ett land med br”d och ving†rdar. 036:018 L†ten icke Hiskia f”rleda eder, n„r han s„ger: 'HERREN skall r„dda oss.' Har v„l n†gon av de andra folkens gudar r„ddat sitt land ur den assyriske konungens hand? 036:019 Var „ro Hamats och Arpads gudar? Var „ro Sefarvaims gudar? Eller hava de r„ddat Samaria ur min hand? 036:020 Vilken bland dessa l„nders alla gudar har v„l r„ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall r„dda Jerusalem ur min hand?˝ 036:021 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s† bjudit och sagt: ˝Svaren honom icke.˝ 036:022 Och ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s”nderrivna kl„der och ber„ttade f”r honom, vad Rab-Sake hade sagt. 037:001 D† nu konung Hiskia h”rde detta, rev han s”nder sina kl„der och h”ljde sig i sorgdr„kt och gick in i HERRENS hus. 037:002 Och ”verhovm„staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de „ldste bland pr„sterna s„nde han, h”ljda i sorgdr„kt, till profeten Jesaja, Amos' son. 037:003 Och de sade till denne: ˝S† s„ger Hiskia: En n”dens, tuktans och sm„lekens dag „r denne dag, ty fostren hava v„l kommit fram till f”dseln, men kraft att f”da finnes icke. 037:004 Kanh„nda skall HERREN, din Gud, h”ra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s„nt honom till att sm„da den levande Guden, s† att han straffar honom f”r dessa ord som han, HERREN, din Gud, har h”rt. S† bed nu en b”n f”r den kvarleva som „nnu finnes.˝ 037:005 N„r nu konung Hiskias tj„nare kommo till Jesaja, 037:006 sade Jesaja till dem: ˝S† skolen I s„ga till eder herre: S† s„ger HERREN: Frukta icke f”r de ord som du har h”rt, dem, med vilka den assyriske konungens tj„nare hava h„dat mig. 037:007 Se, jag skall l†ta en s†dan ande komma in i honom, att han p† grund av ett rykte som han skall f† h”ra v„nder tillbaka till sitt land; och jag skall l†ta honom falla f”r sv„rd i hans eget land.˝ 037:008 Och Rab-Sake v„nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel„gra Libna; ty han hade h”rt, att han hade brutit upp fr†n Lakis. 037:009 Men n„r Sanherib fick h”ra s„gas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f”r att strida mot honom, skickade han, s† snart han h”rde detta, s„ndebud till Hiskia och sade: 037:010 ˝S† skolen I s„ga till Hiskia, Juda konung: L†t icke din Gud, som du f”rtr”star p†, bedraga dig, i det att du t„nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.' 037:011 Du har ju h”rt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l„nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r„ddad! 037:012 Hava v„l de folk, som mina f„der f”rd„rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r„ddade av sina gudar? 037:013 Var „r Hamats konung och Arpads konung och konungen ”ver Sefarvaims stad, ”ver Hena och Iva?˝ 037:014 N„r Hiskia hade mottagit brevet av s„ndebuden och l„st det, gick han upp i HERRENS hus, och d„r bredde Hiskia ut det inf”r HERRENS ansikte. 037:015 Och Hiskia bad till HERREN och sade: 037:016 ˝HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p† keruberna, du allena „r Gud, den som r†der ”ver alla riken p† jorden; du har gjort himmel och jord. 037:017 HERRE, b”j ditt ”ra h„rtill och h”r; HERRE, ”ppna dina ”gon och se. Ja, h”r alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har sm„dat den levande Guden. 037:018 Det „r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f”r”tt alla l„nder s†som ock sitt eget land. 037:019 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m„nniskoh„nder, tr„ och sten; d„rf”r kunde de f”rg”ra dem. 037:020 Men fr„ls oss nu, HERRE, v†r Gud, ur hans hand, s† att alla riken p† jorden f”rnimma, att du, HERRE, „r den ende.˝ 037:021 D† s„nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l„t s„ga: ˝S† s„ger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett ang†ende Sanherib, konungen i Assyrien: 037:022 Detta „r det ord, som HERREN har talat om honom: Hon f”raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 037:023 Vem har du sm„dat och h„dat, och mot vem har du upph„vt din r”st? Alltf”r h”gt har du upplyft dina ”gon -- ja, mot Israels Helige. 037:024 Genom dina tj„nare sm„dade du HERREN, n„r du sade: 'Med mina m†nga vagnar drog jag upp p† bergens h”jder, l„ngst upp p† Libanon; jag h”gg ned dess h”ga cedrar och v„ldiga cypresser; jag tr„ngde fram till dess ”versta h”jder, dess frodigaste skog; 037:025 jag gr„vde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str”mmar.' 037:026 Har du icke h”rt, att jag f”r l„nge sedan beredde detta? Av †lder best„mde jag ju s†; och nu har jag f”rt det fram: du fick makt att ”del„gga bef„sta st„der till grusade stenhopar. 037:027 Deras inv†nare blevo maktl”sa, de f”rf„rades och stodo med skam. Det gick dem s†som gr„set p† marken och gr”na ”rter, s†som det som v„xer p† taken, och s„d, som f”rg†s, f”rr„n str†et har vuxit upp. 037:028 Om du sitter eller g†r ut eller g†r in, s† vet jag det, och huru du rasar mot mig. 037:029 Men d† du nu s† rasar mot mig och d† ditt ”vermod har n†tt till mina ”ron, skall jag s„tta min krok i din n„sa och mitt betsel i din mun och f”ra dig tillbaka samma v„g, som du har kommit p†. 037:030 Och detta skall f”r dig vara tecknet: man skall detta †r „ta, vad som v„xer upp av spills„d, och n„sta †r sj„lvvuxen s„d, men det tredje †ret skolen I f† s† och sk”rda och plantera ving†rdar och „ta deras frukt. 037:031 Och den r„ddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall †ter skjuta rot nedtill och b„ra frukt upptill. 037:032 Ty fr†n Jerusalem skall utg† en kvarleva, en r„ddad skara fr†n Sions berg. HERREN Sebaots nit„lskan skall g”ra detta. 037:033 D„rf”r s„ger HERREN s† om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n†gon pil ditin; han skall icke mot den f”ra fram n†gon sk”ld eller kasta upp n†gon vall mot den. 037:034 Samma v„g han kom skall han v„nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s„ger HERREN. 037:035 Ty jag skall besk„rma och fr„lsa denna stad f”r min tj„nare Davids skull.˝ 037:036 Och HERRENS „ngel gick ut och slog i assyriernas l„ger ett hundra †ttiofem tusen man; och n„r man bittida f”ljande morgon kom ut, fick man se d”da kroppar ligga d„r ”verallt. 037:037 D† br”t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t†gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. 037:038 Men n„r han en g†ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr„pt med sv„rd av sina s”ner Adrammelek och Sareser; d„refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom. 038:001 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: ˝S† s„ger HERREN: Best„ll om ditt hus; ty du m†ste d” och skall icke tillfriskna.˝ 038:002 D† v„nde Hiskia sitt ansikte mot v„ggen och bad till HERREN. 038:003 Och han sade: ˝Ack HERRE, t„nk dock p† huru jag har vandrat inf”r dig i trohet och med h„ngivet hj„rta och gjort, vad gott „r i dina ”gon.˝ Och Hiskia gr„t bitterligen. 038:004 D† kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 038:005 ˝G† och s„g till Hiskia: S† s„ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h”rt din b”n, jag har sett dina t†rar. Se, jag skall f”r”ka din livstid med femton †r; 038:006 jag skall ock r„dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk„rma denna stad. 038:007 Och detta skall f”r dig vara tecknet fr†n HERREN d„rp† att HERREN skall g”ra, vad han nu har lovat: 038:008 se, solvisarskuggan, som nu p† Ahas' solvisare har g†tt ned†t med solen, skall jag l†ta g† tio steg tillbaka.˝ S† gick solen tillbaka p† solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga. 038:009 En s†ng, skriven av Hiskia, Juda konung, n„r han hade varit sjuk och tillfrisknat fr†n sin sjukdom: 038:010 Jag t„nkte: Jag g†r h„dan i mina b„sta dagar, in genom d”dsrikets portar; jag varder ber”vad †terstoden av mina †r. 038:011 Jag t„nkte: Jag f†r icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i f”rg„ngelsens rike f†r jag ej mer sk†da m„nniskor. 038:012 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifr†n mig s†som en herdes t„lt. Jag har v„vt mitt liv till slut s†som en v„vare sin v„v, och jag sk„res nu ned fr†n bommen; innan dagen har g†tt ”ver till natt, „r du f„rdig med mig. 038:013 Jag m†ste ryta s†som ett lejon intill morgonen; s† krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har g†tt ”ver till natt, „r du f„rdig med mig. 038:014 Jag klagade s†som en svala, s†som en trana, jag suckade s†som en duva; matta blickade mina ”gon mot h”jden: ˝HERRE, jag lider n”d; tag dig an min sak.˝ 038:015 Men vad skall jag v„l s„ga, d† han nu har talat till mig och sj„lv utf”rt sitt verk? I ro f†r jag nu leva alla mina †r till slut efter all min sj„ls bedr”velse. 038:016 Herre, s†dant l„nder till liv, min ande har i allo sitt liv d„rav. Och s† helar du mig -- ja, giv mig liv! 038:017 Se till mitt b„sta kom denna bittra bedr”velse ”ver mig. I din k„rlek r„ddade du min sj„l ifr†n f”rintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. 038:018 Ty d”dsriket tackar dig icke, d”den prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer p† din trofasthet. 038:019 De som leva, de som leva, de tacka dig, s†som ock jag nu g”r; och f„derna g”ra din trofasthet kunnig f”r barnen. 038:020 HERREN skall fr„lsa mig, och mina s†nger skola vi d† spela i alla v†ra livsdagar d„ruppe i HERRENS hus. 038:021 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och l„gga den s†som pl†ster p† bulnaden, s† skulle han tillfriskna. 038:022 Men Hiskia sade: ˝Vad f”r ett tecken gives mig d„rp† att jag skall f† g† upp i HERRENS hus?˝ 039:001 Vid samma tid s„nde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk„nker till Hiskia; och han fick h”ra, att denne hade varit sjuk, men blivit †terst„lld. 039:002 Och Hiskia gladde sig ”ver deras ankomst och visade dem sitt f”rr†dshus, sitt silver och guld, sina v„lluktande kryddor och sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans „go, som han icke visade dem. 039:003 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: ˝Vad hava dessa m„n sagt, och varifr†n hava de kommit till dig?˝ Hiskia svarade: ˝De hava kommit till mig ifr†n fj„rran land, ifr†n Babel.˝ 039:004 Han sade vidare: ˝Vad hava de sett i ditt hus?˝ Hiskia svarade: ˝Allt som „r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.˝ 039:005 D† sade Jesaja till Hiskia: ˝H”r HERREN Sebaots ord: 039:006 Se, dagar skola komma, d† allt som finnes i ditt hus och som dina f„der hava samlat „nda till denna dag skall f”ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s„ger HERREN. 039:007 Och s”ner till dig, de som skola utg† av dig och som du skall f”da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj„nare i den babyloniske konungens palats.˝ 039:008 Hiskia sade till Jesaja: ˝Gott „r det HERRENS ord, som du har talat.˝ Och han sade ytterligare: ˝Frid och trygghet skola ju f† r†da i min tid.˝ 040:001 Tr”sten, tr”sten mitt folk, s„ger eder Gud. 040:002 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken f”r det, att dess vederm”da „r slut, att dess missg„rning „r f”rsonad och att det har f†tt dubbelt igen av HERRENS hand f”r all sina synder. 040:003 H”r, man ropar; ˝Bereden v„g f”r HERREN i ”knen, banen p† hedmarken en j„mn v„g f”r v†r Gud. 040:004 Alla dalar skola h”jas och alla berg och h”jder s„nkas; vad oj„mnt „r skall j„mnas, och vad ol„ndigt „r skall bliva sl„t mark. 040:005 HERRENS h„rlighet skall varda uppenbarad, och allt k”tt skall tillsammans se den. Ty s† har HERRENS mun talat.˝ 040:006 H”r, n†gon talar: ˝Predika!˝, och en annan svarar: ˝Vad skall jag predika?˝ ˝Allt k”tt „r gr„s och all dess h„rlighet s†som ett blomster p† marken. 040:007 Gr„set torkar bort, blomstret f”rvissnar, n„r HERRENS andedr„kt bl†ser d„rp†. 040:008 Gr„set torkar bort, blomstret f”rvissnar, men v†r Guds ord f”rbliver evinnerligen.˝ 040:009 Stig upp p† ett h”gt berg, Sion, du gl„djens budb„rarinna; h„v upp din r”st med kraft, Jerusalem, du gl„djens budb„rarinna: h„v upp den utan fruktan, s„g till Juda st”der: ˝Se, d„r „r eder Gud!˝ 040:010 Ja, Herren, HERREN kommer med v„ldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin l”n, och hans segerbyte g†r framf”r honom. 040:011 Han f”r sin hjord i bet s†som en herde, han samlar lammen i sin famn och b„r dem i sitt sk”te och sakta f”r han moderf†ren fram. 040:012 Vem „r det, som m„ter upp havens vatten i sin hand och m„rker ut himmelens vidd med sina utsp„nda fingrar? Vem m„ter upp stoftet p† jorden med ett tredingsm†tt? Vem v„ger bergen p† en v†g och h”jderna p† en viktsk†l? 040:013 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom r†d och undervisa honom? 040:014 G†r han till r†ds med n†gon, f”r att denne skall giva honom f”rst†nd och l„ra honom den r„tta stigen, l„ra honom kunskap och visa honom f”rst†ndets v„g? 040:015 Nej, folken „ro att akta s†som en droppe ur „mbaret och s†som ett grand p† v†gsk†len; se, havsl„nderna lyfter han s†som ett stoftkorn. 040:016 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till br„nnoffer. 040:017 Folken „ro allasammans s†som ett intet inf”r honom; s†som alls intet och idel tomhet aktas de av honom. 040:018 Vid vem viljen I d† likna Gud, och vad finnes honom likt att st„lla vid hans sida? 040:019 M†nne ett avgudabel„te? -- det gjutes av n†gon konstn„r, och guldsmeden ”verdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder s† guldsmeden det. 040:020 Den som icke har r†d att offra s† mycket, han v„ljer ut ett stycke tr„, som icke ruttnar, och s”ker sig en f”rfaren konstn„r, som kan f”rf„rdiga ett bel„te, som ej faller omkull. 040:021 Haven I d† intet f”rst†nd? H”ren I d† intet? Blev detta icke f”rkunnat f”r eder fr†n begynnelsen? Haven I icke f”rst†tt, vad jordens grundvalar s„ga? 040:022 Han „r den som tronar ”ver jordens rund, och dess inbyggare „ro s†som gr„shoppor; han „r den som utbreder himmelen s†som ett flor och sp„nner ut den s†som ett t„lt att bo inunder. 040:023 Han „r den som g”r furstarna till intet, f”rvandlar domarna p† jorden till idel tomhet. 040:024 Knappt „ro de planterade, knappt „ro de s†dda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, s† bl†ser han p† dem, och de f”rtorka, och en stormvind f”r dem bort s†som str†. 040:025 Vid vem viljen I d† likna mig, s† agg jag skulle vara s†som han? s„ger den Helige. 040:026 Lyften upp edra ”gon mot h”jden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som f”r h„rskaran d„ruppe fram i r„knade hopar; han n„mner dem alla vid namn. S† stor „r hans makt, s† v„ldig hans kraft, att icke en enda utebliver. 040:027 Huru kan du s„ga s†dant, du Jakob, och tala s†, du Israel: ˝Min v„g „r f”rdold f”r HERREN, och min r„tt „r f”rsvunnen f”r min Gud˝? 040:028 Vet du d† icke, har du ej h”rt det, att HERREN „r en evig Gud, han som har skapat jordens „ndar? Han bliver ej tr”tt och uppgives icke, hans f”rst†nd „r outrannsakligt. 040:029 Han giver den tr”tte kraft och f”r”kar den maktl”ses styrka. 040:030 Ynglingar kunna bliva tr”tta och uppgivas, och unga m„n kunna falla; 040:031 men de som bida efter HERREN h„mta ny kraft, de f† nya vingfj„drar s†som ”rnarna. S† hasta de †stad utan att uppgivas, de f„rdas fram†t utan att bliva tr”tta. 041:001 Tigen, I havsl„nder, och lyssnen till mig, och m† folken h„mta ny kraft; m† de s† komma fram och tala, ja, l†t oss med varandra tr„da inf”r r„tta. 041:002 Vem har i ”ster l†tit denne uppst†, som m”tes av seger, var han g†r fram? Vem giver folkslag i hans v†ld och g”r honom till h„rskare ”ver konungar? Vem g”r deras sv„rd till stoft och deras b†gar till str† som f”res bort av vinden? 041:003 Han f”rjagar dem, d„r han g†r lyckosam fram, vanliga v„gar trampar icke hans fot. 041:004 Vem har verkat och utf”rt detta? Det har han som fr†n begynnelsen kallade m„nniskors sl„kten fram: jag, HERREN, som „r den f”rste och som intill det sista „r densamme. 041:005 Havsl„nderna se det och frukta, och jordens „ndar f”rskr„ckas. Man n„rmar sig till varandra och kommer tillhopa. 041:006 Den ene vill hj„lpa den andre; han s„ger till den andre: ˝Fatta mod!˝ 041:007 Tr„snidaren s„tter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar p† st„d. Han s„ger om l”dningen: ˝Den „r god˝ och f„ster bilden med spikar, s† att den ej faller omkull. 041:008 Men du Israel, min tj„nare, du Jakob, som jag har utvalt, du „ttling av Abraham, min v„n, 041:009 du som jag har h„mtat fr†n jordens „ndar och kallat hit fr†n dess yttersta h”rn och till vilken jag har sagt: ˝Du „r min tj„nare, dig har jag utvalt och icke f”rsm†tt˝, 041:010 frukta icke, ty jag „r med dig; var ej f”rsagd, ty jag „r din Gud. Jag styrker dig, jag hj„lper dig ock, jag uppeh†ller dig med min r„ttf„rdighets h”gra hand. 041:011 Se, alla som „ro dig h„tska skola komma p† skam och blygas; dina motst†ndare skola bliva till intet och skola f”rg†s. 041:012 Du skall s”ka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och f† en „nde. 041:013 Ty jag „r HERREN, din Gud, som h†ller dig vid din h”gra hand och som s„ger till dig: Frukta icke, jag hj„lper dig. 041:014 S† frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hj„lper dig, s„ger HERREN; din f”rlossare „r Israels Helige. 041:015 Se, jag g”r dig till en tr”skvagn, ny och med skarpa taggar, s† att du skall s”ndertr”ska berg och krossa dem till stoft och g”ra h”jder lika agnar. 041:016 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall f”ra dem bort och stormen f”rskingra dem; men du sj„lv skall fr”jda dig i HERREN och ber”mma dig av Israels Helige. 041:017 De betryckta och fattiga s”ka f”rg„ves efter vatten, deras tunga f”rsm„ktar av t”rst; men jag, HERREN, skall b”nh”ra dem, jag, Israels Gud, skall icke ”vergiva dem. 041:018 Jag skall l†ta str”mmar rinna upp p† h”jderna och k„llor i dalarna; jag skall g”ra ”knen till en vattenrik sj” och torrt land till k„llspr†ng. 041:019 Och jag skall l†ta cedrar och akacietr„d v„xa upp i ”knen j„mte myrten och olivtr„d och skall p† hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, 041:020 f”r att man skall b†de se och veta och akta p† och f”rst†, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det. 041:021 S† tr„den nu fram med eder sak, s„ger HERREN; kommen med edra bevis, s„ger Jakobs konung. 041:022 Ja, m† man komma med dem och f”rkunna f”r oss, vad som skall ske. Var „ro edra forna utsagor? L„ggen fram dem, f”r att vi m† akta p† dem och se till, huru de hava g†tt i fullbordan. Eller l†ten oss h”ra, vad som nu skall komma, 041:023 f”rkunnen, vad framdeles skall h„nda, f”r att vi m† se, att I „ren gudar. Ja, g”ren n†gonting, vad det nu vara m†, s† att vi alla h„pna, n„r vi se det. 041:024 Men se, I „ren ett intet, och edert verk „r alls intet; den som utv„ljer eder „r en styggelse. 041:025 Jag l„t i norr en man uppst†, och han kom, ja, i ”ster en som skulle †kalla mitt namn; och han skulle g† fram ”ver landsherrarna, s†som vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera. 041:026 Vem f”rkunnade detta f”rut, s† att vi fingo veta det, eller i f”rv„g, s† att vi kunde s„ga: ˝Du hade r„tt˝? Ingen fanns, som f”rkunnade det, ingen, som l„t oss h”ra det, ingen, som h”rde eder tala d„rom. 041:027 Jag „r den f”rste, som s„ger till Sion: ˝Se, se d„r „ro de˝, den f”rste, som bringar Jerusalem detta gl„djens budskap. 041:028 Jag ser mig om, men h„r finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar p† min fr†ga. 041:029 Se, de „ro allasammans f†f„nglighet, deras verk „ro ett intet, deras bel„ten vind och tomhet. 042:001 Se, ”ver min tj„nare som jag uppeh†ller, min utkorade, till vilken min sj„l har behag, ”ver honom har jag l†tit min Ande komma; han skall utbreda r„tten bland folken. 042:002 Han skall icke skria eller ropa och icke l†ta h”ra sin r”st p† gatorna. 042:003 Ett brutet r”r skall han icke s”nderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsl„cka; han skall i trofasthet utbreda r„tten. 042:004 Hans kraft skall icke f”rtyna eller brytas, intill dess att han har grundat r„tten p† jorden; havsl„nderna v„nta efter hans lag. 042:005 S† s„ger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utsp„nt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras d„rav, han som har givit liv †t folket som „r d„rp† och ande †t dem som vandra d„r: 042:006 Jag, HERREN, har kallat dig i r„ttf„rdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig f”rbundet med folket och s„tta dig till ett ljus f”r folkslagen, 042:007 f”r att du m† ”ppna blinda ”gon och f”ra f†ngar ut ur f„ngelset, ja, ur f†ngenskapen dem som sitta i m”rkret. 042:008 Jag, HERREN, det „r mitt namn; och jag giver icke min „ra †t n†gon annan eller mitt lov †t bel„tena. 042:009 Se, vad jag f”rut f”rkunnade, det har nu kommit. Nu f”rkunnar jag nya ting; f”rr„n de visa sig, l†ter jag eder h”ra om dem. 042:010 Sjungen till HERRENS „ra en ny s†ng, hans lov fr†n jordens „nda, I som faren p† havet, s† ock allt vad d„ri „r, I havsl„nder med edra inbyggare; 042:011 st„mmen upp, du ”ken med dina st„der och I byar, d„r Kedar bor; jublen, I klippornas inv†nare, ropen fr†n bergens toppar. 042:012 Given HERREN „ra och f”rkunnen hans lov i havsl„nderna. 042:013 HERREN drager ut s†som en hj„lte, han eggar upp sig till iver s†som en krigare; han uppgiver h„rskri, han ropar h”gt och visar sin makt mot sina fiender. 042:014 I l†ng tid har jag tegat, jag h”ll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag h”ja rop s†som en barnaf”derska, jag vill skaffa mig luft och andas ut. 042:015 Jag skall f”r”da berg och h”jder och l†ta allt gr„s p† dem f”rtorka; jag skall g”ra str”mmar till land och l†ta allt gr„s p† dem f”rtorka; jag skall g”ra str”mmar till land och l†ta sj”ar torka ut. 042:016 Och de blinda skall jag leda p† en v„g som de icke k„nna; p† stigar som de icke k„nna skall jag f”ra dem. Jag skall g”ra m”rkret framf”r dem till ljus och det som „r oj„mnt till j„mn mark. Detta „r, vad jag skall g”ra, och jag skall ej rygga mitt ord. 042:017 Men de som f”rtr”sta p† skurna bel„ten och som s„ga till gjutna bel„ten: ˝I „ren v†ra gudar˝, de skola vika tillbaka och st† d„r med skam. 042:018 H”ren, I d”ve; I blinde, sk†den och sen. 042:019 Vem „r blind, om icke min tj„nare, och s† d”v som den budb„rare jag s„nder †stad? 042:020 Du har f†tt se mycket, men du aktar icke d„rp†; fast„n ”ronen hava blivit ”ppnade, lyssnar ingen till. 042:021 Det „r HERRENS behag, f”r hans r„ttf„rdighets skull, att han vill l†ta sin lag komma till makt och „ra. 042:022 Men detta „r ett plundrat och sk”vlat folk; dess ynglingar „ro alla lagda i bojor, och i f„ngelser h†llas de g”mda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som r„ddar, till sk”vling, och ingen s„ger: ˝Giv tillbaka.˝ 042:023 Ack att n†gon bland eder ville lyssna h„rtill, f”r framtiden giva akt och h”ra h„rp†! 042:024 Vem har l„mnat Jakob till sk”vling och Israel i plundrares v†ld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, p† vilkens v„gar man icke ville vandra och p† vilkens lag man icke ville h”ra? 042:025 D„rf”r utg”t han ”ver dem i sin vrede f”rt”rnelse och krigets raseri. Och de f”rbr„ndes d„rav runt omkring, men besinnade det icke; de f”rt„rdes d„rav, men aktade icke d„rp†. 043:001 Men nu s„ger HERREN s†, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har f”rlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du „r min. 043:002 Om du ock m†ste g† genom vatten, s† „r jag med dig, eller genom str”mmar, s† skola de icke f”rdr„nka dig; m†ste du „n g† genom eld, s† skall du ej bliva svedd, och l†gorna skola ej f”rt„ra dig. 043:003 Ty jag „r HERREN, din Gud, Israels Helige, din fr„lsare; jag giver Egypten till l”sepenning f”r dig, Etiopien och Seba i ditt st„lle. 043:004 Eftersom du „r s† dyrbar i mina ”gon, s† h”gt aktad och s† „lskad av mig, d„rf”r giver jag m„nniskor till l”sen f”r dig och folk till l”sen f”r ditt liv. 043:005 Frukta d† icke, ty jag „r med dig. Jag skall l†ta dina barn komma fr†n ”ster, och fr†n v„ster skall jag samla dig tillhopa. 043:006 Jag skall s„ga till Norden: ˝Giv hit˝ och till s”dern: ˝F”rh†ll mig dem icke; f”r hit mina s”ner ifr†n fj„rran och mina d”ttrar ifr†n jordens „nda, 043:007 envar som „r uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min „ra, envar som jag har danat och gjort.˝ 043:008 F”r hitut det blinda folket, som dock har ”gon, och de d”va, som dock hava ”ron. 043:009 Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna f”ruts„ga s†dant? M† de l†ta oss h”ra sina forna utsagor. M† de st„lla fram sina vittnen och bevisa sin r„tt, s† att dessa, n„r de h”ra det, kunna s„ga: ˝Det „r sant.˝ 043:010 Men I „ren mina vittnen, s„ger HERREN, I „ren min tj„nare, den som jag har utvalt, p† det att I m†n veta och tro mig och f”rst†, att det „r jag; f”re mig „r ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. 043:011 Jag, jag „r HERREN, och f”rutom mig finnes ingen fr„lsare. 043:012 Jag har f”rkunnat det och skaffat fr„lsning, jag har kungjort det och ingen fr„mmande gud bland eder. I „ren mina vittnen, s„ger HERREN; och jag „r Gud. 043:013 Ja, allt framgent „r jag densamme, och ingen kan r„dda fr†n min hand. N„r jag vill g”ra n†got, vem kan d† avv„nda det? 043:014 S† s„ger HERREN, eder f”rlossare, Israels Helige: F”r eder skull s„nder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans p† flykten, jag skall driva kald‚erna ned p† skeppen som voro deras fr”jd. 043:015 Jag „r HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung. 043:016 S† s„ger HERREN, han som g”r en v„g i havet, en stig i v„ldiga vatten, 043:017 han som f”r vagnar och h„star ditut, ja, h„rskara och och stridsmakt, sedan ligga de d„r tillhopa och kunna icke st† upp, de „ro utsl„ckta, de hava slocknat s†som en veke: 043:018 T„nken icke p† vad f”rr har varit, akten icke p† vad fordom har skett. 043:019 Se, jag vill g”ra n†got nytt. Redan nu visar det sig; m„rken I det icke? Ja, jag skall g”ra en v„g i ”knen och str”mmar i ”demarken, 043:020 s† att markens djur skola „ra mig, schakaler och strutsar, d„rf”r att jag l†ter vatten flyta i ”knen, str”mmar i ”demarken, s† att mitt folk, min utkorade, kan f† dricka. 043:021 Det folk, som jag har danat †t mig, skall f”rt„lja mitt lov. 043:022 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig m”da f”r min skull, du Israel. 043:023 Icke har du framburit †t mig dina br„nnoffersf†r eller „rat mig med dina slaktoffer; icke har jag v†llat dig arbete med spisoffer, ej heller m”da med r”kelse. 043:024 Icke har du k”pt kalmus †t mig f”r dina penningar eller m„ttat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har v†llat mig arbete genom dina synder och m”da genom dina missg„rningar. 043:025 Jag, jag „r den som utpl†nar dina ”vertr„delser f”r min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ih†g. 043:026 L†t mig h”ra, vad du har att s„ga, och l†t oss g† till r„tta med varandra; tala du, f”r att du m† finnas r„ttf„rdig. 043:027 Men se, redan din stamfader syndade, och de som f”rde din talan begingo ”vertr„delser mot mig. 043:028 D„rf”r har jag m†st l†ta helgedomens furstar utst† van„ra och har ”verl„mnat Jakob †t tillspillogivning, Israel †t f”rsm„delse. 044:001 Men h”r nu, du Jakob, min tj„nare, du Israel, som jag har utvalt. 044:002 S† s„ger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hj„lper dig: Frukta icke, du min tj„nare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt. 044:003 Ty jag skall utgjuta vatten ”ver de t”rstiga och str”mmar ”ver det torra; jag skall utgjuta min Ande ”ver din barn och min v„lsignelse ”ver dina telningar, 044:004 s† att de v„xa upp mitt ibland gr„set s†som piltr„d vid vattenb„ckar. 044:005 D† skall den ene s„ga: ˝HERREN tillh”r jag˝, och den andre skall †beropa Jakobs namn, och en tredje skall skriva p† sin hand: ˝HERRENS egen˝ och skall bruka Israel s†som ett „renamn. 044:006 S† s„ger HERREN, Israels konung, och hans f”rlossare, HERREN Sebaot: Jag „r den f”rste, och jag „r den siste, och f”rutom mig finnes ingen Gud. 044:007 Och vem talar, s†som jag har gjort, alltsedan jag l„t urtidsfolket framtr„da? M† han f”rkunna det och l„gga det fram f”r mig. Ja, m† de f”rkunna det tillkommande, vad som skall ske. 044:008 Frukten icke och varen icke f”rskr„ckta. Har jag icke f”r l„nge sedan l†tit dig h”ra om detta och f”rkunnat det? I „ren ju mina vittnen. Finnes v„l n†gon Gud f”rutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen. 044:009 Avgudamakarna „ro allasammans idel tomhet, och deras k„ra gudar kunna icke hj„lpa. Deras bek„nnare se sj„lva intet och f”rst† intet; d„rf”r m†ste de ock komma p† skam. 044:010 Om n†gon formar en gud och gjuter ett bel„te, s† „r det honom till intet gagn. 044:011 Se, hela dess f”lje skall komma p† skam; konstn„rerna sj„lva „ro ju allenast m„nniskor. M† de f”rsamlas, s† m†nga de „ro, och tr„da fram; de skola d† alla tillhopa med f”rskr„ckelse komma p† skam. 044:012 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i gl”den, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till „ventyrs f†r han d„rvid sv„lta, s† att han bliver vanm„ktig, och f”rsaka att dricka, s† att han bliver matt. 044:013 Tr„snidaren sp„nner ut sitt m„tsn”re och g”r m„rken p† tr„stycket med sitt ritstift, han arbetar d„rp† med sina eggj„rn och m„rker ut det med passaren; och han g”r s† d„rav en mansbild, en prydlig m„nniskogestalt, som f†r bo i ett hus. 044:014 Man f„ller †t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem †t sig bland skogens tr„d; man planterar †t sig l„rktr„d, och regnet giver dem v„xt. 044:015 Detta hava m„nniskorna till br„nsle; och man tager d„rav och v„rmer sig d„rmed, man t„nder p† det och bakar br”d d„rvid. Men d„rj„mte f”rf„rdigar man en gud d„rav och tillbeder den, man g”r d„rav ett bel„te och faller ned f”r det. 044:016 En del av tr„et br„nner man allts† upp i eld, ”ver en annan del d„rav tillagar man k”tt till att „ta, steker sin stek och „ter sig m„tt; n„r man s† har v„rmt sig, s„ger man: ˝Gott, nu „r jag varm, nu njuter jag av brasan.˝ 044:017 Men av det som „r kvar g”r man en gud, man g”r sig ett bel„te, och f”r det faller man ned och tillbeder, man b”nfaller inf”r det och s„ger: ˝R„dda mig, ty du „r min gud.˝ -- 044:018 Ja, s†dana veta intet och f”rst† intet, ty igent„ppta „ro deras ”gon, s† att de icke se, och deras hj„rtan, s† att de intet begripa. 044:019 Ingen har s† mycken eftertanke, s† mycket vett eller f”rst†nd, att han s„ger: ˝En del d„rav har jag br„nt upp i eld, och p† kolen har jag bakat br”d och stekt k”tt och har s† „tit; skulle jag d† av †terstoden g”ra en styggelse? Skulle jag falla ned f”r ett stycke tr„?˝ 044:020 Den som s† h†ller sig till vad som blott „r aska, han „r f”rledd av ett d†rat hj„rta, s† att han icke f”rst†r att r„dda sin sj„l, icke att t„nka: ˝Blott f†f„nglighet „r, vad jag h†ller i min h”gra hand.˝ 044:021 T„nk h„rp†, du Jakob, du Israel, ty du „r min tj„nare; jag har danat dig, ja, du „r min tj„nare. Israel, du varder icke f”rg„ten av mig. 044:022 Jag utpl†nar dina ”vertr„delser s†som ett moln och dina synder s†som en sky. V„nd om till mig, ty jag f”rlossar dig. 044:023 Jublen, I himlar, ty HERREN utf”r sitt verk; h”jen gl„djerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina tr„d; ty HERREN f”rlossar Jakob, han bevisar sig h„rlig i Israel. 044:024 S† s„ger HERREN, din f”rlossare, han som danade dig redan i moderlivet: ˝Jag, HERREN, „r den som f”r allt, den som ensam utsp„nner himmelen och utan n†gons hj„lp breder ut jorden. 044:025 Jag „r den som g”r l”gnprofeternas tecken om intet och g”r sp†m„nnen till d†rar, den som l†ter de vise komma till korta och g”r deras klokhet till d†rskap, 044:026 men som l†ter sin tj„nares ord bliva best†ndande och fullbordar sina s„ndebuds r†dslag. Jag „r den som s„ger om Jerusalem: ˝Det skall bliva bebott˝ och om Juda st„der: ˝De skola varda uppbyggda; jag skall uppr„tta ruinerna d„r.˝ 044:027 Jag „r den som s„ger till havsdjupet: ˝Sina ut; dina str”mmar vill jag l†ta uttorka.˝ 044:028 Jag „r den som s„ger om Kores: ˝Han „r min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall s„ga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall †ter varda lagd.'˝ 045:001 S† s„ger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans h”gra hand, d† jag nu vill sl† ned folken inf”r honom och l”sa sv„rdet fr†n konungarnas l„nd, d† jag vill ”ppna d”rrarna f”r honom s† att inga portar mer „ro st„ngda: 045:002 Sj„lv skall jag g† framf”r dig, backarna skall jag j„mna ut; kopparportarna skall jag krossa, och j„rnbommarna skall jag bryta s”nder. 045:003 Och jag skall giva dig dolda skatter och bortg”mda rikedomar, f”r att du m† f”rnimma, att jag, HERREN, „r den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud. 045:004 F”r min tj„nare Jakobs skull, f”r Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig „renamn, innan du k„nde mig. 045:005 Jag „r HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du k„nde mig, omgjordade jag dig, 045:006 f”r att man skulle f”rnimma b†de i ”ster och i v„ster, att alls ingen finnes f”rutom mig, att jag „r HERREN och eljest ingen, 045:007 jag som danar ljuset och skapar m”rkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, „r den som g”r allt detta. 045:008 Drypen, I himlar d„rovan, och m† skyarna l†ta r„ttf„rdighet str”mma ned. M† jorden ”ppna sig, och m† dess frukt bliva fr„lsning; r„ttf„rdighet l†te den ock v„xa upp. Jag, HERREN, skapar detta. 045:009 Ve dig som vill g† till r„tta med din Skapare, ja, ve dig, du sk„rva bland andra sk„rvor av jord! Skall v„l leret s„ga till krukmakaren: ˝Vad kan du g”ra?˝ Och skall ditt verk s„ga om dig: ˝Han har inga h„nder˝? 045:010 Ve dig som s„ger till din fader: ˝Icke kan du avla barn˝ och till hans hustru: ˝Icke kan du f”da barn˝! 045:011 S† s„ger HERREN, Israels Helige, som ock „r hans skapare: Fr†gen mig om det tillkommande; l„mnen †t mig omsorgen om mina s”ner, mina h„nder verk. 045:012 Det „r jag, som har gjort jorden och skapat m„nniskorna d„rp†; det „r mina h„nder, som hava utsp„nt himmelen, och hela dess h„rskara har jag b†dat upp. 045:013 Det „r ock jag, som har l†tit denne uppst† i r„ttf„rdighet, och alla hans v„gar skall jag g”ra j„mna. Han skall bygga upp min stad och sl„ppa mina f†ngar l”sa, och det icke f”r betalning eller f”r g†vor, s„ger HERREN Sebaot. 045:014 S† s„ger HERREN: Vad egyptierna hava f”rv„rvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt ”verg† i din hand och h”ra dig till. De skola f”lja bakom dig, i kedjor skola de g†. Och de skola falla ned inf”r dig och st„lla sin b”n till dig: ˝Allenast i dig „r Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.˝ 045:015 Ja, du „r sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du fr„lsare 045:016 De komma alla p† skam och varda till blygd, de m†ste allasammans g† d„r med blygd, alla avgudamakarna. 045:017 Men Israel bliver fr„lst genom HERREN med en evig fr„lsning; aldrig i evighet skolen I komma p† skam och varda till blygd. 045:018 Ty s† s„ger HERREN, han som har skapat himmelen, han som „r Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara ”de, utan danat den till att bebos: Jag „r HERREN och eljest ingen. 045:019 Jag har icke talat i det f”rdolda, n†gonst„des i ett m”rkt land; jag har icke sagt till Jakobs sl„kt: F”rg„ves skolen I s”ka mig. Jag „r HERREN, som talar sanning, som f”rkunnar, vad r„tt „r. 045:020 S† f”rsamlen eder nu och kommen hit, tr„den fram allasammans, I r„ddade, som „ren kvar av folken. Ty de hava intet f”rst†nd, de som f”ra sina tr„bel„ten omkring i h”gtidst†g och bedja till en gud som icke kan fr„lsa. 045:021 F”rkunnen n†got och l„ggen fram det; alla tillhopa m† r†dsl† d„rom. Vem har l†ngt f”rut l†tit eder h”ra detta och f”r l„nge sedan f”rkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, f”rutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som „r r„ttf„rdig och som fr„lsar, nej, ingen finnes j„mte mig. 045:022 V„nden eder till mig, s† varden I fr„lsta, I jordens alla „ndar; ty jag „r Gud och eljest ingen. 045:023 Jag har svurit vid mig sj„lv, fr†n min mun har utg†tt ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: F”r mig skola alla kn„n b”ja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed. 045:024 S† har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes r„ttf„rdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom h„tska. 045:025 Ja, genom HERREN f†r all Israels sl„kt sin r„tt, och av honom skola de ber”mma sig. 046:001 Bel sjunker ned, Nebo m†ste b”ja sig, deras bilder l„mnas †t djur och f„nad; de som I f”rden omkring i h”gtidst†g, de lastas nu p† ”k som b„ra sig tr”tta av b”rdan. 046:002 Ja, de m†ste b†da b”ja sig och sjunka ned; de kunna icke r„dda n†gon b”rda, sj„lva vandra de bort i f†ngenskap. 046:003 S† h”ren nu p† mig, I av Jakobs hus, I alla som „ren kvar av Israels hus, I som haven varit lastade p† mig allt ifr†n moderlivet och burna av mig allt ifr†n moderssk”tet. 046:004 Žnda till eder †lderdom „r jag densamme, och intill dess I varden gr†, skall jag b„ra eder; s† har jag hittills gjort, och jag skall ocks† framgent h†lla eder uppe, jag skall b„ra och r„dda eder. 046:005 Med vem viljen I likna och j„mf”ra mig, och med vem viljen I sammanst„lla mig, s† att jag skulle vara honom lik? 046:006 Man skakar ut guld ur pungen och v„ger upp silver p† v†gen, och s† lejer man en guldsmed att g”ra det till en gud, f”r vilken man kan falla ned och tillbedja. 046:007 Den lyfter man p† axeln och b„r den bort och s„tter ned den p† dess plats, f”r att den skall st† d„r och ej vika fr†n st„llet. Men ropar n†gon till den, s† svarar den icke och fr„lsar honom icke ur hans n”d. 046:008 T„nken h„rp† och kommen till f”rnuft; besinnen eder, I ”vertr„dare. 046:009 T„nken p† vad f”rr var, redan i forntiden; ty jag „r Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes; 046:010 jag som i f”rv„g f”rkunnar, vad komma skall, och l†ngt f”rut, vad „nnu ej har skett; jag som s„ger: ˝Mitt r†dslut skall g† i fullbordan, och allt vad jag vill, det g”r jag˝; 046:011 jag som kallar p† ”rnen fr†n ”ster och ifr†n fj„rran land p† mitt r†dsluts man. Vad jag har best„mt, det s„tter jag ock i verket. 046:012 S† h”ren nu p† mig, I stormodige, I som menen, att hj„lpen „r l†ngt borta. 046:013 Se, jag l†ter min hj„lp nalkas, den „r ej l†ngt borta, och min fr„lsning dr”jer icke; jag giver fr„lsning i Sion och min h„rlighet †t Israel. 047:001 Stig ned och s„tt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, s„tt dig p† jorden utan tron, du kald‚ernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig ˝den bortklemade och yppiga˝. 047:002 Tag till kvarnen och mal mj”l, l„gg av din sl”ja, lyft upp sl„pet, blotta benet, vada genom str”mmarna. 047:003 Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. H„mnd skall jag utkr„va och ej skona n†gon m„nniska. 047:004 V†r f”rlossares namn „r HERREN Sebaot, Israels Helige! 047:005 Sitt tyst och drag dig undan i m”rkret, du kald‚ernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad ˝konungarikenas drottning˝. 047:006 Jag f”rt”rnades p† mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet f”rbarmande; p† gamla m„n l„t du ditt ok tynga h†rt. 047:007 Du t„nkte: ˝Jag skall evinnerligen f”rbliva en drottning˝ d„rf”r ville du ej akta p† och t„nkte ej p† „nden. 047:008 S† h”r nu detta, du som lever i v„llust, du som tronar s† trygg, du som s„ger i ditt hj„rta: ˝Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta s†som „nka, aldrig veta av, vad barnl”shet „r.˝ 047:009 Se, b†da dessa olyckor skola komma ”ver dig med hast, p† en och samma dag: b†de barnl”shet och „nkest†nd skola komma ”ver dig i fullaste m†tt, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besv„rjelsers starka kraft. 047:010 Du k„nde dig trygg i din ondska, du t„nkte: ˝Ingen ser mig.˝ Din vishet och din kunskap var det, som f”rf”rde dig, s† att du s† sade i ditt hj„rta: ˝Jag och ingen annan.˝ 047:011 D„rf”r skall en olycka komma ”ver dig, som du ej f”rm†r besv„rja bort, och ett f”rd„rv skall falla ”ver dig, som du icke skall kunna avv„nda; ja, pl”tsligt skall ”del„ggelse komma ”ver dig, n„r du minst anar det. 047:012 Tr„d fram med de besv„rjelser och m†nga trolldomskonster som du har m”dat dig med fr†n din ungdom; se till, om du s† kan skaffa hj„lp, om du s† kan skr„mma bort faran. 047:013 Du har arbetat dig tr”tt med dina m†nga r†dslag. M† de nu tr„da fram, m† de fr„lsa dig, dessa som avm„ta himmelen och spana i stj„rnorna och var nym†nad kung”ra, varifr†n ditt ”de skall komma ”ver dig. 047:014 Men se, de „ro att likna vid str† som br„nnes upp i eld, de kunna icke r„dda sitt liv ur l†gornas v†ld. Detta „r ju ingen koleld att v„rma sig framf”r, ingen brasa att sitta vid. 047:015 Ja, s† g†r det f”r dig med dem som du m”dade dig f”r. Och dina handelsv„nner fr†n ungdomstiden draga bort, var och en †t sitt h†ll och ingen finnes, som fr„lsar dig. 048:001 H”ren detta, I av Jakobs hus, I som „ren uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda k„lla, I som sv„rjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och r„ttf„rdighet, 048:002 allt medan I kallen eder efter den heliga staden och st”djen eder p† Israels Gud, p† honom vilkens namn „r HERREN Sebaot. 048:003 Vad f”rut skedde, det hade jag f”r l„nge sedan f”rkunnat; av min mun var det f”rutsagt, och jag hade l†tit eder h”ra d„rom. Pl”tsligt satte jag det i verket, och det intr„ffade. 048:004 Eftersom jag visste, att du var s† styvsint, ja, att din nacksena var av j„rn och din panna av koppar, 048:005 d„rf”r f”rkunnade jag det f”r l„nge sedan och l„t dig h”ra d„rom, innan det skedde, p† det att du icke skulle kunna s„ga: ˝Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s†.˝ 048:006 Du hade h”rt det, nu kan du se alltsammans; viljen I d† icke erk„nna det? Nu l†ter jag dig †ter h”ra om nya ting, om f”rdolda ting som du ej har vetat av. 048:007 F”rst nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och f”rr„n i dag fick du icke h”ra om dem, p† det att du ej skulle kunna s„ga: ˝Det visste jag ju f”rut.˝ 048:008 Du fick icke f”rr h”ra n†got d„rom eller veta n†got d„rav, ej heller kom det tidigare f”r dina ”ron, eftersom jag visste, huru trol”s du var och att du hette ˝”vertr„dare˝ allt ifr†n moderlivet. 048:009 Men f”r mitt namns skull „r jag l†ngmodig, och f”r min „ras skull h†ller jag tillbaka min vrede, s† att du icke bliver utrotad. 048:010 Se, jag har sm„lt dig, men silver har jag icke f†tt; jag har pr”vat dig i lidandets ugn. 048:011 F”r min egen skull, ja, f”r min egen skull g”r jag s†, ty huru skulle jag kunna l†ta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min „ra †t n†gon annan. 048:012 H”r p† mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag „r det; jag „r den f”rste, jag „r ock den siste. 048:013 Min hand har lagt jordens grund, och min h”gra hand har utsp„nt himmelen; jag kallar p† dem, d† st† de d„r b†da. 048:014 F”rsamlen eder, I alla, och h”ren: Vem bland dessa andra har f”rutsagt detta, att den man, som HERREN „lskar, skall utf”ra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kald‚erna? 048:015 Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har f”rt honom fram, s† att hans v„g har blivit lyckosam. 048:016 Tr„den hit till mig och h”ren detta; Mina f”ruts„gelser har jag icke talat i det f”rdolda; n„r tiden kom, att n†got skulle ske, d† var jag d„r. Och nu har Herren, HERREN s„nt mig och s„nt sin Ande. 048:017 S† s„ger HERREN, din f”rlossare, Israels Helige: Jag „r HERREN, din Gud, den som l„r dig, vad nyttigt „r, den som leder dig p† den v„g du skall vandra. 048:018 O att du ville akta p† mina bud! D† skulle frid tillflyta dig s†som en str”m och din r„tt s†som havets b”ljor; 048:019 dina barn skulle d† vara s†som sanden och din livsfrukt s†som sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utpl†nat ur min †syn. 048:020 Dragen ut fr†n Babel, flyn ifr†n kald‚ernas land; f”rkunnen det med fr”jderop och l†ten det bliva k„nt, utbreden ryktet d„rom till jordens „nda; s„gen: ˝HERREN har f”rlossat sin tj„nare Jakob.˝ 048:021 De ledo ingen t”rst, n„r han f”rde dem genom ”demarker, ty han l„t vatten str”mma fram ur klippan †t dem, han kl”v s”nder klippan, och vattnet fl”dade. 048:022 Men de ogudaktiga f† ingen frid, s„ger HERREN. 049:001 H”ren p† mig, I havsl„nder, och akten h„rp†, I folk, som bon i fj„rran. HERREN kallade mig, n„r jag „nnu var i moderlivet, han n„mnde mitt namn, medan jag l†g i min moders sk”te. 049:002 Och han gjorde min mun lik ett skarpt sv„rd och g”mde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger. 049:003 Och han sade till mig: ˝Du „r min tj„nare, Israel, genom vilken jag vill f”rh„rliga mig.˝ 049:004 Men jag t„nkte: ˝F”rg„ves har jag m”dat mig, fruktl”st och f†f„ngt har jag f”rt„rt min kraft; dock, min r„tt „r hos HERREN och min l”n hos min Gud.˝ 049:005 Och nu s„ger HERREN, han som danade mig till sin tj„nare, n„r jag „nnu var i moderlivet, p† det att jag m†tte f”ra Jakob tillbaka till honom, s† att Israel icke rycktes bort -- ty jag „r „rad i HERRENS ”gon, och min Gud har blivit min starkhet -- 049:006 han s„ger: Det „r f”r litet f”r dig, d† du „r min tj„nare, att allenast uppr„tta Jakobs stammar och f”ra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill s„tta dig till ett ljus f”r hednafolken, f”r att min fr„lsning m† n† till jordens „nda. 049:007 S† s„ger HERREN, Israels f”rlossare, hans Helige, till den djupt f”raktade som „r en styggelse f”r m„nniskor, en tr„l under tyranner: Konungar skola se det och st† upp, furstar skola se det och buga sig f”r HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, f”r Israels Heliges skull, som har utvalt dig. 049:008 S† s„ger HERREN: Jag b”nh”r dig i behaglig tid, och jag hj„lper dig p† fr„lsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig f”rbundet med folket, s† att du skall uppr„tta landet och utskifta de f”r”dda arvslotterna 049:009 och s„ga till de f†ngna: ˝Dragen ut˝, till dem som sitta i m”rkret: ˝Kommen fram.˝ De skola finna bete utmed v„garna, ja, betesplatser p† alla kala h”jder; 049:010 de skola varken hungra eller t”rsta, ”kenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras f”rbarmare skall leda dem och skall f”ra dem till vattenk„llor. 049:011 Och jag skall g”ra alla mina berg till ”ppna v„gar, och mina farv„gar skola byggas h”ga. 049:012 Se, d„r komma de fj„rran ifr†n, ja, somliga fr†n norr och andra fr†n v„ster, somliga ock fr†n sin‚ernas land. 049:013 Jublen, I himlar, och fr”jda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tr”star sitt folk och f”rbarmar sig ”ver sina betryckta. 049:014 Men Sion s„ger: ˝HERREN har ”vergivit mig, Herren har f”rg„tit mig.˝ 049:015 Kan d† en moder f”rg„ta sitt barn, s† att hon icke har f”rbarmande med sin livsfrukt? Och om hon „n kunde f”rg„ta sitt barn, s† skulle dock jag icke f”rg„ta dig. 049:016 Se, p† mina h„nder har jag upptecknat dig; dina murar st† alltid inf”r mina ”gon. 049:017 Redan hasta dina s”ner fram, under det dina f”rst”rare och h„rjare draga bort ifr†n dig. 049:018 Lyft upp dina ”gon och se dig omkring: alla komma f”rsamlade till dig. S† sant jag lever, s„ger HERREN, du skall f† ikl„da dig dem alla s†som en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem. 049:019 Ty om du f”rut l†g i ruiner och var ”delagd, ja, om ock ditt land var f”rh„rjat, s† skall du nu i st„llet bliva f”r tr†ng f”r dina inbyggare, och dina f”rd„rvare skola vara l†ngt borta. 049:020 Den tid stundar, d† du skall f† h”ra s„gas av barnen som f”ddes under din barnl”shet: ˝Platsen „r mig f”r tr†ng, giv rum, s† att jag kan bo h„r.˝ 049:021 D† skall du s„ga i ditt hj„rta: ˝Vem har f”tt dessa †t mig? Jag var ju barnl”s och ofruktsam, landsflyktig och f”rdriven; vem har d† fostrat dessa? Se, jag var l„mnad ensam kvar; varifr†n komma d† dessa?˝ 049:022 S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken †t folken och resa upp mitt baner till tecken †t folkslagen; d† skola de b„ra dina s”ner hit i sin famn och f”ra dina d”ttrar fram p† sina axlar. 049:023 Och konungar skola vara dina barns v†rdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inf”r dig med ansiktet mot jorden och slicka dina f”tters stoft. Och du skall f”rnimma, att jag „r HERREN och att de som f”rbida mig icke komma p† skam. 049:024 Kan man taga ifr†n hj„lten hans byte eller rycka f†ngarna ifr†n den som har segerns r„tt? 049:025 Och om „n s† vore, s„ger HERREN, om man „n kunde taga ifr†n hj„lten hans f†ngar och rycka bytet ur den v„ldiges hand, s† skulle jag dock sj„lv st† emot dina motst†ndare, och sj„lv skulle jag fr„lsa dina barn. 049:026 Ja, jag skall tvinga dina f”rtryckare att „ta sitt eget k”tt, och av sitt eget blod skola de bliva druckna s†som av druvsaft. Och allt k”tt skall d† f”rnimma, att jag, HERREN, „r din fr„lsare och att den Starke i Jakob „r din f”rlossare. 050:001 S† s„ger HERREN: Var „r eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava f”rskjutit henne? Eller finnes bland mina borgen„rer n†gon som jag har s†lt eder †t? Nej, genom edra missg„rningar bleven I s†lda, och f”r edra ”vertr„delsers skull blev eder moder f”rskjuten. 050:002 Varf”r var ingen tillst„des, n„r jag kom? Varf”r svarade ingen, n„r jag ropade? Har d† min arm blivit f”r kort, s† att den ej kan f”rlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hj„lpa? Med min n„pst uttorkar jag ju havet, och str”mmarna g”r jag till torrt land, s† att fiskarna ruttna och d” av t”rst, eftersom vattnet „r borta; 050:003 sj„lva himmelen kl„der jag i m”rker och giver den sorgdr„kt att b„ra. 050:004 Herren, HERREN har givit mig en tunga med l„rdom, s† att jag f”rst†r att genom mina ord hugsvala den tr”tte; han v„cker var morgon mitt ”ra, han v„cker det till att h”ra p† l„rjunges„tt. 050:005 Ja, Herren, HERREN har ”ppnat mitt ”ra, och jag har ej varit genstr„vig, jag har ej vikit tillbaka. 050:006 Jag h”ll fram min rygg †t dem som slogo mig och mina kinder †t dem som ryckte mig i sk„gget; jag skylde icke mitt ansikte mot sm„delse och spott. 050:007 Men Herren, HERREN hj„lper mig, d„rf”r k„nde jag ej sm„delsen, d„rf”r gjorde jag min panna h†rd s†som sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma p† skam. 050:008 Den som d”mer mig fri „r n„ra, vem vill d† g† till r„tta med mig? M† han tr„da fram j„mte mig. Vem vill vara min anklagare? M† han komma hit till mig. 050:009 Se, Herren, HERREN hj„lper mig; vem vill d† d”ma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla s”nder s†som en kl„dnad; mal skall f”rt„ra dem. 050:010 Vem bland eder, som fruktar HERREN och h”r hans tj„nares r”st? Om han „n vandrar i m”rkret och icke ser n†gon ljusning, s† f”rtr”ste han dock p† HERRENS namn och st”dje sig vid sin Gud. 050:011 Men se, I alla som t„nden upp en brand och v„pnen eder med gl”dande pilar, I hemfallen sj„lva †t l†gorna fr†n eder brand och †t pilarna som I haven ant„nt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga. 051:001 H”ren p† mig, I som faren efter r„ttf„rdighet, I som s”ken HERREN. Sk†den p† klippan, ur vilken I „ren uthuggna, och p† gruvan, ur vilken I haven framh„mtats: 051:002 ja, sk†den p† Abraham, eder fader, och p† Sara som f”dde eder. Ty n„r han „nnu var ensam, kallade jag honom och v„lsignade honom och f”r”kade honom. 051:003 Ja, HERREN skall varkunna sig ”ver Sion, han skall varkunna sig ”ver alla dess ruiner; han g”r dess ”ken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustg†rd. Fr”jd och gl„dje skall h”ras d„rinne, tacks„gelse och lovs†ngs ljud. 051:004 Akta p† mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty fr†n mig skall lag utg†, och min r„tt skall jag s„tta till ett ljus f”r folken. 051:005 Min r„ttf„rdighet „r n„ra, min fr„lsning g†r fram, och mina armar skola skaffa r„tt bland folken; havsl„nderna bida efter mig och hoppas p† min arm. 051:006 Lyften upp edra ”gon till himmelen, sk†den ock p† jorden h„rnere: se, himmelen skall uppl”sa sig s†som r”k och jorden n”tas ut s†som en kl„dnad, och dess inbyggare skola d” s†som mygg; men min fr„lsning f”rbliver evinnerligen, och min r„ttf„rdighet varder icke om intet. 051:007 H”ren p† mig, I som k„nnen r„ttf„rdigheten, du folk, som b„r min lag i ditt hj„rta; Frukten icke f”r m„nniskors sm„delser och varen ej f”rf„rade f”r deras h†n. 051:008 Ty mal skall f”rt„ra dem s†som en kl„dnad, och mott skall f”rt„ra dem s†som ull; men min r„ttf„rdighet f”rbliver evinnerligen och min fr„lsning ifr†n sl„kte till sl„kte. 051:009 Vakna upp, vakna upp, kl„d dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp s†som i forna dagar, i f”rg†ngna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken? 051:010 Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en v„g, d„r ett fr„lsat folk kunde g† fram? 051:011 Ja, HERRENS f”rlossade skola v„nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl„dje skall kr”na deras huvuden, fr”jd och gl„dje skola de undf†, sorg och suckan skola fly bort. 051:012 Jag, jag „r den som tr”star eder. Vem „r d† du, att du fruktar f”r d”dliga m„nniskor, f”r m„nniskobarn som bliva s†som torrt gr„s? 051:013 Och d„rvid f”rg„ter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utsp„nt himmelen och lagt jordens grund. Ja, best„ndigt, dagen igenom, f”rskr„ckes du f”r f”rtryckarens vrede, s†som stode han just redo till att f”rd„rva. Men vad bliver v„l av f”rtryckarens vrede? 051:014 Snart skall den fj„ttrade l”sas ur sitt tv†ng; han skall icke d” och hemfalla †t graven, ej heller skall han lida brist p† br”d. 051:015 ty jag „r HERREN, din Gud, han som r”r upp havet, s† att dess b”ljor brusa, han vilkens namn „r HERREN Sebaot; 051:016 och jag har lagt mina ord i din mun och ”vert„ckt dig med min hands skugga f”r att plantera en himmel och grunda en jord och f”r att s„ga till Sion: Du „r mitt folk. 051:017 Vakna upp, vakna upp, st† upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har f†tt att dricka hans vredes b„gare, ja, du som har t”mt berusningens kalk till sista droppen. 051:018 Bland alla de s”ner hon hade f”tt fanns ingen som ledde henne, bland alla de s”ner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen. 051:019 Dubbel „r den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? H„r „r f”r”delse och f”rst”ring, hunger och sv„rd. Huru skall jag tr”sta dig? 051:020 Dina s”ner f”rsm„ktade, de l†go vid alla gath”rn, lika antiloper i j„garens garn, drabbade i fullt m†tt av HERRENS vrede, av din Guds n„pst. 051:021 D„rf”r m† du h”ra detta, du arma, som „r drucken, fast„n icke av vin: 051:022 S† s„ger HERREN, som „r din Herre, och din Gud, som utf”r sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens b„gare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka. 051:023 Och jag s„tter den i dina pl†gares hand, deras som sade till dig: ˝Fall ned, s† att vi f† g† fram ”ver dig˝; och s† n”dgades du g”ra din rygg likasom till en mark och till en gata f”r dem som gingo d„r fram. 052:001 Vakna upp, vakna upp, ikl„d dig din makt, o Sion; ikl„d dig din h”gtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig. 052:002 Skaka stoftet av dig, st† upp och intag din plats, Jerusalem; l”s banden fr†n din hals, du f†ngna dotter Sion. 052:003 Ty s† s„ger HERREN: I haven blivit s†lda f”r intet; s† skolen I ock utan penningar bliva l”sk”pta. 052:004 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde d„r s†som fr„mlingar; sedan f”rtryckte Assur dem utan all r„tt. 052:005 Och vad skall jag nu g”ra h„r, s„ger HERREN, nu d† man har f”rt bort mitt folk utan sak, nu d† dess tyranner s† skr„na, s„ger HERREN, och mitt namn best„ndigt, dagen igenom, varder sm„dat? 052:006 Jo, just d„rf”r skall mitt folk f† l„ra k„nna mitt namn, just d„rf”r skall det f”rnimma p† den dagen, att jag „r den som talar; ja, se h„r „r jag. 052:007 Huru ljuvliga „ro icke gl„djebudb„rarens fotsteg, n„r han kommer ”ver bergen f”r att f”rkunna frid och framb„ra gott budskap och f”rkunna fr„lsning, i det han s„ger till Sion: ˝Din Gud „r nu konung!˝ 052:008 H”r, huru dina v„ktare upph„va sin r”st och jubla allasammans, ty de se f”r sina ”gon, huru HERREN v„nder tillbaka till Sion. 052:009 Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tr”star sitt folk, han f”rlossar Israel. 052:010 HERREN blottar sin heliga arm inf”r alla hedningars ”gon, och alla jordens „ndar f† se v†r Guds fr„lsning. 052:011 Bort, bort, dragen ut d„rifr†n, kommen icke vid det orent „r; dragen ut ifr†n henne, renen eder, I som b„ren HERRENS k„rl. 052:012 Se, I beh”ven icke draga ut med hast, icke vandra bort s†som flyktingar, ty HERREN g†r framf”r eder, och Israels Gud slutar edert t†g. 053:013 Se, min tj„nare skall hava framg†ng; han skall bliva upph”jd och stor och h”gt uppsatt. 053:014 S†som m†nga h„pnade ”ver honom, d„rf”r att hans utseende var vanst„llt mer „n andra m„nniskors och hans gestalt oansenligare „n andra m„nniskobarns, 053:015 s† skall han ock v„cka f”rundran hos m†nga folk; ja, konungar skola f”rstummas i f”rundran ”ver honom. Ty vad aldrig har varit f”rt„ljt f”r dem, det f† de se, och vad de aldrig hava h”rt, det f† de f”rnimma. 053:001 Men vem trodde, vad som predikades f”r oss, och f”r vem var HERRENS arm uppenbar? 053:002 Han sk”t upp s†som en ringa telning inf”r honom, s†som ett rotskott ur f”rtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller f„gring; n„r vi s†go p† honom, kunde hans utseende ej behaga oss. 053:003 F”raktat var han och ”vergiven av m„nniskor, en sm„rtornas man och f”rtrogen med krankhet; han var s†som en, f”r vilken man skyler sitt ansikte, s† f”raktat, att vi h”llo honom f”r intet. 053:004 Men det var v†ra krankheter han bar, v†ra sm„rtor, dem lade han p† sig, medan vi h”llo honom f”r att vara hems”kt, tuktad av Gud och pinad. 053:005 Ja, han var sargad f”r v†ra ”vertr„delsers skull och slagen f”r v†ra missg„rningars skull; n„psten var lagd p† honom, f”r att vi skulle f† frid, och genom hans s†r bliva vi helade. 053:006 Vi gingo alla vilse s†som f†r, var och en av oss ville vandra sin egen v„g, men HERREN l„t allas v†r missg„rning drabba honom. 053:007 Han blev pl†gad, fast„n han ”dmjukade sig och icke ”ppnade sin mun, lik ett lamm, som f”res bort att slaktas, och lik ett f†r, som „r tyst inf”r dem som klippa det ja, han ”ppnade icke sin mun. 053:008 Undan v†ld och dom blev han borttagen, men vem i hans sl„kte bet„nker detta? Ja, han rycktes bort ifr†n de levandes land, och f”r mitt folks ”vertr„delses skull kom pl†ga ”ver honom. 053:009 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han f”rst, n„r han var d”d fast„n han ingen or„tt hade gjort och fast„n svek icke fanns i hans mun. 053:010 Det behagade HERREN att sl† honom med krankhet: om hans liv s† bleve ett skuldoffer, d† skulle han f† se avkomlingar och l„nge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framg†ng. 053:011 Ja, av den vederm”da hans sj„l har utst†tt skall han se frukt och s† bliva m„ttad; genom sin kunskap skall han g”ra m†nga r„ttf„rdiga, han, den r„ttf„rdige, min tj„nare, i det han b„r deras missg„rningar. 053:012 D„rf”r skall jag tillskifta honom hans lott bland de m†nga, och med talrika skaror skall han f† utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i d”den och blev r„knad bland ”vertr„dare, han som bar m†ngas synder och bad f”r ”vertr„darna. 054:001 Jubla, du ofruktsamma, du som icke har f”tt barn; brist ut i jubel och ropa av fr”jd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava m†nga barn, flera „n den som har man, s„ger HERREN. 054:002 Vidga ut platsen f”r ditt tj„ll, l†t sp„nna ut t„ltet, under vilket du bor, och spar icke; f”rl„ng dina t„ltstreck och g”r dina t„ltpluggar fastare. 054:003 Ty du skall utbreda dig b†de †t h”ger och v„nster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas l„nder i besittning och †ter befolka ”delagda st„der. 054:004 Frukta icke, ty du skall ej komma p† skam; blygs icke, ty du skall ej varda utsk„md. Nej, du skall f† f”rg„ta din ungdoms skam, och ditt „nkest†nds sm„lek skall du icke mer komma ih†g. 054:005 Ty den som har skapat dig „r din man, han vilkens namn „r HERREN Sebaot; och Israels Helige „r din f”rlossare, han som kallas hela jordens Gud. 054:006 Ty s†som en ”vergiven kvinna i hj„rtesorg kallades du av HERREN. Sin ungdomsbrud, vill n†gon f”rskjuta henne? s„ger din Gud. 054:007 Ett litet ”gonblick ”vergav jag dig, men i stor barmh„rtighet vill jag †ter f”rsamla dig. 054:008 I min f”rt”rnelses ”versvall dolde jag ett ”gonblick mitt ansikte f”r dig, men med evig n†d vill jag nu f”rbarma mig ”ver dig, s„ger HERREN, din f”rlossare. 054:009 Ty s†som jag gjorde vid Noas flod, s† g”r jag ock nu: s†som jag d† svor, att Noas flod icke mer skulle komma ”ver jorden, s† sv„r jag ock nu, att jag icke mer skall f”rt”rnas p† dig eller n„psa dig. 054:010 Ja, om „n bergen vika bort och h”jderna vackla, s† skall min n†d icke vika ifr†n dig och mitt fridsf”rbund icke vackla, s„ger HERREN; din f”rbarmare. 054:011 Du arma, som har blivit s† hems”kt av stormar utan att f† n†gon tr”st, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer, 054:012 jag vill g”ra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av „dla stenar. 054:013 Och dina barn skola alla bliva HERRENS l„rjungar, och stor frid skola dina barn d† hava. 054:014 Genom r„ttf„rdighet skall du bliva bef„st. All tanke p† f”rtryck vare fj„rran ifr†n dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke p† f”rd„rv, ty s†dant skall icke nalkas dig. 054:015 Om man d† rotar sig samman till anfall, s† kommer det ingalunda fr†n mig; och vilka de „n „ro, som rota sig samman mot dig, s† skola de falla f”r dig. 054:016 Se, jag „r den som skapar smeden, vilken bl†ser upp kolelden och s† frambringar ett vapen, s†dant han vill g”ra det; men jag „r ock den som skapar f”rd„rvaren, vilken f”rst”r det. 054:017 Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava n†gon lycka; var tunga, som upph„ver sig f”r att g† till r„tta med dig, skall du f† domf„lld. Detta „r HERRENS tj„nares arvedel, den r„tt de skola undf† av mig, s„ger HERREN. 055:001 Upp, alla I som „ren t”rstiga, kommen hit och f†n vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och h„mten s„d och „ten. Ja, kommen hit och h„mten s„d utan penningar och f”r intet b†de vin och mj”lk. 055:002 Varf”r given I ut penningar f”r det som ej „r br”d och edert f”rv„rv f”r det som icke kan m„tta? H”ren p† mig, s† skolen I f† „ta det gott „r och f”rn”ja eder med feta r„tter. 055:003 B”jen edra ”ron hit och kommen till mig; h”ren, s† f†r eder sj„l leva. Jag vill sluta med eder ett evigt f”rbund: att I skolen undf† all den trofasta n†d jag har lovat David. 055:004 Se, honom har jag satt till ett vittne f”r folken, till en furste och h”vding f”r folken. 055:005 Ja, du skall kalla p† folkslag som du icke k„nner, och folkslag, som icke k„nna dig, skola hasta till dig f”r HERRENS, din Guds, skull, f”r Israels Heliges skull, n„r han f”rh„rligar dig. 055:006 S”ken HERREN, medan han l†ter sig finnas; †kallen honom, medan han „r n„ra. 055:007 Den ogudaktige ”vergive sin v„g och den or„ttf„rdige sina tankar och v„nde om till HERREN, s† skall han f”rbarma sig ”ver honom, och till v†r Gud, ty han skall besk„ra mycken f”rl†telse. 055:008 Se, mina tankar „ro icke edra tankar, och edra v„gar „ro icke mina v„gar, s„ger HERREN. 055:009 Nej, s† mycket som himmelen „r h”gre „n jorden, s† mycket „ro ock mina v„gar h”gre „n edra v„gar och mina tankar h”gre „n edra tankar. 055:010 Ty likasom regnet och sn”n faller ifr†n himmelen och icke v„nder tillbaka dit igen, f”rr„n det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och b„rande, s† att den giver s„d till att s† och br”d till att „ta, 055:011 s† skall det ock vara med ordet som utg†r ur min mun; det skall icke v„nda tillbaka till mig f†f„ngt utan att hava verkat, vad jag vill, och utf”rt det, vartill jag hade s„nt ut det. 055:012 Ty med gl„dje skolen I draga ut, och i frid skolen I f”ras †stad. Bergen och h”jderna skola brista ut i jubel, d„r I g†n fram, och alla tr„d p† marken skola klappa i h„nderna. 055:013 D„r t”rnsn†r nu finnas skola cypresser v„xa upp, och d„r n„sslor st† skall myrten uppv„xa. Och detta skall bliva HERREN till „ra och ett evigt tecken, som ej skall pl†nas ut. 056:001 S† s„ger HERREN: Akten p† vad r„tt „r och ”ven r„ttf„rdighet, ty min fr„lsning kommer snart, och snart bliver min r„ttf„rdighet uppenbarad. 056:002 S„ll „r den m„nniska, som g”r detta, den m„nniskoson, som st†r fast d„rvid, den som h†ller sabbaten, s† att han icke ohelgar den, och den som avh†ller sin hand fr†n att g”ra n†got ont. 056:003 Fr„mlingen, som har slutit sig till HERREN, m† icke s„ga s†: ˝S„kert skall HERREN avskilja mig fr†n sitt folk.˝ Ej heller m† den sn”pte s„ga: ˝Se, jag „r ett f”rtorkat tr„d.˝ 056:004 Ty s† s„ger HERREN: De sn”pta, som h†lla mina sabbater och utv„lja det mig behagar och st† fast vid mitt f”rbund, 056:005 †t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en †minnelse och ett namn, en v„lsignelse, som „r f”rmer „n s”ner och d”ttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat. 056:006 Och fr„mlingarna, som hava slutit sig till HERREN f”r att tj„na honom och f”r att „lska HERRENS namn och s† vara hans tj„nare, alla som h†lla sabbaten, s† att de icke ohelga den, och som st† fast vid mitt f”rbund, 056:007 dem skall jag l†ta komma till mitt heliga berg och giva dem gl„dje i mitt b”nehus, och deras br„nnoffer och slaktoffer skola vara mig v„lbehagliga p† mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett b”nehus f”r alla folk. 056:008 S† s„ger Herren, HERREN, han som f”rsamlar de f”rdrivna av Israel: Jag skall f”rsamla „nnu flera till honom, ut”ver dem som redan „ro f”rsamlade till honom. 056:009 I alla djur p† marken, kommen och „ten, ja, I alla skogens djur. 056:010 V„ktarna h„r „ro allasammans blinda, de hava intet f”rst†nd; de „ro allasammans stumma hundar, som icke kunna sk„lla; de ligga och dr”mma och vilja g„rna slumra. 056:011 Men de hundarna „ro ock glupska och kunna ej bliva m„tta. Ja, s†dana m„nniskor „ro herdar, dessa som intet kunna f”rst†! De vilja allasammans vandra sin egen v„g; var och en s”ker sin egen vinning, alla, s† m†nga de „ro. 056:012 ˝Kommen, jag skall h„mta vin, och s† skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en ”verm†ttan h„rlig dag!˝ 057:001 Den r„ttf„rdige f”rg†s, och ingen finnes, som t„nker d„rp†; fromma m„nniskor ryckas bort, utan att n†gon l„gger m„rke d„rtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den r„ttf„rdige bort 057:002 och g†r d† in i friden; de som hava vandrat sin v„g r„tt fram f† ro i sina vilorum. 057:003 Men tr„den fram hit, I s”ner av teckentyderskor, I barn av „ktenskapsbrytare och sk”kor. 057:004 ™ver vem g”ren I eder lustiga? Mot vem sp„rren I upp munnen och r„cken I ut tungan? Sannerligen, I „ren ”vertr„delsens barn, en l”gnens avf”da, 057:005 I som uppt„ndens av br†nad vid terebinterna, ja, under alla gr”na tr„d, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup. 057:006 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de „ro din lott; ocks† †t dem utgjuter du drickoffer och framb„r du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid s†dant? 057:007 P† h”ga och stora berg redde du dig l„ger; ocks† upp p† s†dana begav du dig f”r att offra slaktoffer. 057:008 Och bakom d”rren och d”rrposten satte du ditt m„rke. Du ”vergav mig; du kl„dde av dig och besteg ditt l„ger och beredde plats d„r. Du gjorde upp med dem, g„rna delade du l„ger med dem vid f”rsta vink du s†g. 057:009 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina m†nga salvor; du s„nde dina budb„rare till fj„rran land, ja, „nda ned till d”dsriket. 057:010 Om du „n blev tr”tt av din l†nga f„rd, sade du dock icke: ˝F”rg„ves!˝ S† l„nge du kunde r”ra din hand, mattades du icke. 057:011 F”r vem r„ddes och fruktade du d†, eftersom du var s† trol”s och eftersom du icke t„nkte p† mig och ej ville akta p†? Žr det icke s†: eftersom jag har tegat, och det sedan l„nge, d„rf”r fruktar du mig icke? 057:012 Men jag skall visa, huru det „r med din r„ttf„rdighet och med dina verk, de skola icke hj„lpa dig. 057:013 N„r du ropar, d† m† ditt avgudaf”lje r„dda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fl„kt f”ra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall f† landet till arvedel och f† besitta mitt heliga berg. 057:014 Ja, det skall heta: ˝Banen v„g, banen och bereden v„g; skaffen bort st”testenarna fr†n mitt folks v„g.˝ 057:015 Ty s† s„ger den h”ge och upph”jde, han som tronar till evig tid och heter ˝den Helige˝: Jag bor i helighet uppe i h”jden, men ock hos den som „r f”rkrossad och har en ”dmjuk ande; ty jag vill giva liv †t de ”dmjukas ande och liv †t de f”rkrossades hj„rtan. 057:016 Ja, jag vill icke evinnerligen g† till r„tta och icke st„ndigt f”rt”rnas; eljest skulle deras ande f”rsm„kta inf”r mig, de sj„lar, som jag sj„lv har skapat. 057:017 F”r hans girighetssynd f”rt”rnades jag; jag slog honom, och i min f”rt”rnelse h”ll jag mig dold. Men i sin avf„llighet fortfor han att vandra p† sitt hj„rtas v„g. 057:018 Hans v„gar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans s”rjande tr”st. 057:019 Jag skall skapa frukt ifr†n hans l„ppar. Frid ”ver dem som „ro fj„rran och frid ”ver dem som „ro n„ra! s„ger HERREN; jag skall hela honom. 057:020 Men de ogudaktiga „ro s†som ett uppr”rt hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars v†gor r”ra upp dy och orenlighet. 057:021 De ogudaktiga hava ingen frid, s„ger min Gud. 058:001 Ropa med full hals utan †terh†ll, h„v upp din r”st s†som en basun och f”rkunna f”r mitt folk deras ”vertr„delse, f”r Jakobs hus deras synder. 058:002 V„l s”ka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina v„gar. S†som vore de ett folk, som ”vade r„ttf„rdighet och icke ”verg†ve sin Guds r„tt, s† fr†ga de mig om r„ttf„rdighetens r„tter och vilja, att Gud skall komma till dem: 058:003 ˝Vartill gagnar det, att vi fasta, n„r du icke ser det, vartill, att vi sp„ka oss, n„r du icke m„rker det?˝ Men se, p† edra fastedagar sk”ten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott p†. 058:004 Och se, I h†llen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudl”sa n„var. I h†llen icke mer fasta p† s†dant s„tt, att I kunnen g”ra eder r”st h”rd i h”jden. 058:005 Skulle detta vara en fasta, s†dan som jag vill hava? Skulle detta vara en r„tt sp„kningsdag? Att man h„nger med huvudet s†som ett s„vstr† och s„tter sig i s„ck och aska, vill du kalla s†dant att h†lla fasta, att fira en dag till HERRENS behag? 058:006 Nej, detta „r den fasta, som jag vill hava: att I lossen or„ttf„rdiga bojor och l”sen okets band, att I given de f”rtryckta fria och krossen s”nder alla ok, 058:007 ja, att du bryter ditt br”d †t den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla h„rb„rge att du kl„der den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan f”r den som „r ditt k”tt och blod. 058:008 D† skall ljus bryta fram f”r dig s†som en morgonrodnad, och dina s†r skola l„kas med hast, och din r„tt skall d† g† framf”r dig och HERRENS h„rlighet f”lja dina sp†r. 058:009 D† skall HERREN svara, n„r du †kallar honom; n„r du ropar, skall han s„ga: ˝Se, h„r „r jag.˝ Om hos dig icke f†r finnas n†gon som p†l„gger ok och pekar finger och talar, vad f”rd„rvligt „r, 058:010 om du delar med dig av din n”dtorft †t den hungrige och m„ttar den som „r i betryck, d† skall ljus g† upp f”r dig i m”rkret, och din natt skall bliva lik middagens sken. 058:011 Och HERREN skall leda dig best„ndigt; han skall m„tta dig mitt i ”demarken och giva styrka †t benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik tr„dg†rd och likna ett k„llspr†ng, vars vatten aldrig tryter. 058:012 Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall †ter uppr„tta grundvalar ifr†n forna sl„kten; och du skall kallas ˝han som murar igen revor˝, ˝han som †terst„ller stigar, s† att man kan bo i landet.˝ 058:013 Om du „r varsam med din fot p† sabbaten, s† att du icke p† min heliga dag utf”r dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en „redag, ja, om du „rar den, s† att du icke g†r dina egna v„gar eller sk”ter dina sysslor eller talar tomma ord, 058:014 d† skall du finna din lust i HERREN, och jag skall f”ra dig fram ”ver landets h”jder och giva dig till n„ring din fader Jakobs arvedel. Ja, s† har HERRENS mun talat. 059:001 Se, HERRENS arm „r icke f”r kort, s† att han ej kan fr„lsa, och hans ”ra „r icke tillslutet, s† att han ej kan h”ra. 059:002 Nej, det „r edra missg„rningar, som skilja eder och eder Gud fr†n varandra, och edra synder d”lja hans ansikte f”r eder, s† att han icke h”r eder. 059:003 Ty edra h„nder „ro fl„ckade av blod och edra fingrar av missg„rning, edra l„ppar tala l”gn, och eder tunga framb„r or„ttf„rdighet. 059:004 Ingen h”jer sin r”st i r„ttf„rdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till r„tten h”r. De f”rtr”sta p† idel tomhet, de tala falskhet, de g† havande med olycka och f”da f”rd„rv. 059:005 De kl„cka ut basilisk„gg och v„va spindeln„t. Om n†gon „ter av deras „gg, s† d”r han, och trampas ett s†dant s”nder, s† kommer en huggorm ut. 059:006 Deras spindeln„t duga icke till kl„der, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk „ro f”rd„rvliga verk, och v†ldsg„rningar ”va deras h„nder. 059:007 Deras f”tter hasta till vad ont „r och „ro snara, n„r det g„ller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar „ro f”rd„rvliga tankar, f”r”delse och f”rst”ring „r p† deras v„gar. 059:008 Fridens v„g k„nna de icke, och r„tten f”ljer ej i deras sp†r; de g† krokiga stigar, och ingen som vandrar s† vet, vad frid „r. 059:009 D„rf”r „r r„tten fj„rran ifr†n oss, och r„ttf„rdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, m”rker r†der, efter solsken, men vi f† vandra i djupaste natt. 059:010 Vi m†ste famla utefter v„ggen s†som blinda, famla, s†som hade vi inga ”gon; vi stappla mitt p† dagen, s†som vore det skymning, mitt i v†r fulla kraft „ro vi s†som d”da. 059:011 Vi brumma allasammans s†som bj”rnar och sucka alltj„mt s†som duvor; vi bida efter r„tten, men den kommer icke, efter fr„lsningen, men den „r fj„rran ifr†n oss. 059:012 Ty m†nga „ro v†ra ”vertr„delser inf”r dig, och v†ra synder vittna emot oss; ja, v†ra ”vertr„delser hava vi f”r v†ra ”gon, och v†ra missg„rningar k„nna vi. 059:013 Genom ”vertr„delse och f”rnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifr†n v†r Gud; vi hava talat f”rtryck och avf„llighet, l”gnl„ror hava vi f”rkunnat och h„mtat fram ur v†ra hj„rtan. 059:014 R„tten tr„nges tillbaka, och r„ttf„rdigheten st†r l†ngt borta, ja, sanningen vacklar p† torget, och vad r„tt „r kan ej komma fram. 059:015 S† m†ste sanningen h†lla sig undan, och den som v„nde sig ifr†n det onda blev plundrad. Detta s†g HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns n†gon r„tt. 059:016 Och han s†g, att ingen tr„dde fram; han f”rundrade sig ”ver att ingen grep in. D† hj„lpte honom hans egen arm, och hans r„ttf„rdighet underst”dde honom. 059:017 Och han kl„dde sig i r„ttf„rdighet s†som i ett pansar och satte fr„lsningens hj„lm p† sitt huvud; han kl„dde sig i h„mndens dr„kt s†som i en livkl„dnad och h”ljde sig i nit„lskan s†som i en mantel. 059:018 Efter deras g„rningar skall han nu vederg„lla dem; vrede skall han l†ta komma ”ver sina ov„nner och ”ver sina fiender l”nen f”r vad de hava gjort; ja, havsl„nderna skall han vederg„lla, vad de hava gjort. 059:019 S† skall HERRENS namn bliva fruktat i v„ster och hans h„rlighet, d„r solen g†r upp. N„r fienden bryter fram lik en str”m, skall HERRENS andedr„kt f”rjaga honom. 059:020 Men s†som en f”rlossare kommer HERREN f”r Sion och f”r dem i Jakob, som omv„nda sig fr†n sin ”vertr„delse, s„ger HERREN. 059:021 Och detta „r det f”rbund, som jag † min sida g”r med dem, s„ger HERREN: min Ande, som „r ”ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun fr†n nu och till evig tid, s„ger HERREN. 060:001 St† upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS h„rlighet g†r upp ”ver dig. 060:002 Se, m”rker ”vert„cker jorden och t”cken folken, men ”ver dig uppg†r HERREN, och hans h„rlighet uppenbaras ”ver dig. 060:003 Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som g†r upp ”ver dig. 060:004 Lyft upp dina ”gon och se dig omkring: alla komma f”rsamlade till dig; dina s”ner komma fj„rran ifr†n, och dina d”ttrar b„ras fram p† armen. 060:005 D†, vid den synen skall du str†la av fr”jd, och ditt hj„rta skall b„va och vidga sig; ty havets rikedomar skola f”ras till dig, och folkens skatter skola falla dig till. 060:006 Skaror av kameler skola ”vert„cka dig, kamelf†lar fr†n Midjan och Efa; fr†n Saba skola de alla komma, guld och r”kelse skola de b„ra och skola f”rkunna HERRENS lov. 060:007 Alla Kedars hjordar skola f”rsamlas till dig, Nebajots v„durar skola vara dig till tj„nst. Mig till v„lbehag skola de offras p† mitt altare, och min h„rlighets hus skall jag s† f”rh„rliga. 060:008 Vilka „ro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag? 060:009 Se, havsl„nderna bida efter mig, och fr„mst komma Tarsis' skepp; de vilja f”ra dina s”ner hem ifr†n fj„rran land, och de hava med sig silver och guld †t HERRENS, din Guds, namn, †t Israels Helige, ty han f”rh„rligar dig. 060:010 Och fr„mlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betj„na dig. Ty v„l har jag slagit dig i min f”rt”rnelse, men i min n†d f”rbarmar jag mig nu ”ver dig. 060:011 Och dina portar skola h†llas ”ppna best„ndigt, varken dag eller natt skola de st„ngas, s† att folkens skatter kunna f”ras in i dig, med deras konungar i hyllningst†get. 060:012 Ty det folk eller rike, som ej vill tj„na dig, skall f”rg†s; ja, s†dana folk skola i grund f”rg”ras. 060:013 Libanons h„rlighet skall komma till dig, b†de cypress och alm och buxbom, f”r att pryda platsen, d„r min helgedom „r; ty den plats, d„r mina f”tter st†, vill jag g”ra „rad. 060:014 Och bugande skola dina f”rtryckares s”ner komma till dig, och dina f”raktare skola allasammans falla ned f”r dina f”tter. Och man skall kalla dig ˝HERRENS stad˝, ˝Israels Heliges Sion˝. 060:015 I st„llet f”r att du var ”vergiven och hatad, s† att ingen ville taga v„gen genom dig, skall jag g”ra dig till en h„rlighetens boning evinnerligen och till en fr”jdeort ifr†n sl„kte till sl„kte. 060:016 Och du skall dia folkens mj”lk, ja, konungabr”st skall du dia; och du skall f”rnimma, att jag, HERREN, „r din fr„lsare och att den Starke i Jakob „r din f”rlossare. 060:017 Jag skall l†ta guld komma i st„llet f”r koppar och l†ta silver komma i st„llet f”r j„rn och koppar i st„llet f”r tr„ och j„rn i st„llet f”r sten. Och jag vill s„tta frid till din ”verhet och r„ttf„rdighet till din beh„rskare. 060:018 Man skall icke mer h”ra talas om v†ld i ditt land, om ”del„ggelse och f”rst”ring inom dina gr„nser, utan du skall kalla dina murar f”r ˝fr„lsning˝ och dina portar f”r ˝lovs†ng˝. 060:019 Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och m†nen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din h„rlighet. 060:020 Din sol skall d† icke mer g† ned och din m†ne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en „nde. 060:021 Och i ditt folk skola alla vara r„ttf„rdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de „ro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina h„nder, som jag vill f”rh„rliga mig med. 060:022 Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag „r HERREN; n„r tiden „r inne, skall jag med hast fullborda detta. 061:001 Herrens, HERRENS Ande „r ”ver mig, ty HERREN har smort mig till att f”rkunna gl„djens budskap f”r de ”dmjuka; han har s„nt mig till att l„ka dem som hava ett f”rkrossat hj„rta, till att predika frihet f”r de f†ngna och f”rlossning f”r de bundna, 061:002 till att predika ett n†dens †r fr†n HERREN och en h„mndens dag fr†n v†r Gud, en dag, d† han skall tr”sta alla s”rjande, 061:003 d† han skall l†ta de s”rjande i Sion f† huvudprydnad i st„llet f”r aska, gl„djeolja i st„llet f”r sorg, h”gtidskl„der i st„llet f”r en bedr”vad ande; och de skola kallas ˝r„ttf„rdighetens terebinter˝, ˝HERRENS plantering, som han vill f”rh„rliga sig med˝. 061:004 Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och uppr„tta f”rf„dernas ”deplatser; de skola †terst„lla de f”r”dda st„derna, de platser, som hava legat ”de sl„kte efter sl„kte. 061:005 Fr„mlingar skola st† redo att f”ra edra hjordar i bet, och utl„nningar skola bruka †t eder †krar och ving†rdar. 061:006 Men I skolen heta HERRENS pr„ster, och man skall kalla eder v†r Guds tj„nare; I skolen f† njuta av folkens skatter, och deras h„rlighet skall ”verg† till eder. 061:007 F”r eder skam skolen I f† dubbelt igen, och de som ledo sm„lek skola nu jubla ”ver sin del. S† skola de f† dubbelt att besitta i sitt land; evig gl„dje skola de undf†. 061:008 Ty jag, HERREN, „lskar, vad r„tt „r, och hatar or„ttf„rdigt rov; och jag skall giva dem deras l”n i trofasthet och sluta ett evigt f”rbund med dem. 061:009 Och deras sl„kte skall bliva k„nt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola m„rka p† dem, att de „ro ett sl„kte, som HERREN har v„lsignat. 061:010 Jag gl„der mig storligen i HERREN, och min sj„l fr”jdar sig i min Gud, ty han har ikl„tt mig fr„lsningens kl„dnad och h”ljt mig i r„ttf„rdighetens mantel, likasom n„r en brudgum s„tter h”gtidsbindeln p† sitt huvud eller likasom n„r en brud pryder sig med sina smycken. 061:011 Ty likasom jorden l†ter sina v„xter spira fram och en tr„dg†rd sin s†dd v„xa upp, s† skall Herren, HERREN l†ta r„ttf„rdighet uppv„xa och lovs†ng inf”r alla folk. 062:001 F”r Sions skull vill jag icke tiga, och f”r Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, f”rr„n dess r„tt g†r upp s†som solens sken och dess fr„lsning lyser s†som ett brinnande bloss. 062:002 Och folken skola se din r„tt och alla konungar din h„rlighet; och du skall f† ett nytt namn, som HERRENS mun skall best„mma. 062:003 S† skall du vara en h„rlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand. 062:004 Du skall icke mer kallas ˝den ”vergivna˝, ej heller skall ditt land mer kallas ˝”demark˝, utan du skall f† heta ˝hon som jag har min lust i˝, och ditt land skall f† heta ˝„kta hustrun˝; ty HERREN har sin lust i dig, och ditt land har f†tt sin „kta man. 062:005 Ty s†som n„r en ung man bliver en jungrus „kta herre, s† skola dina barn bliva dina „kta herrar, och s†som en brudgum fr”jdar sig ”ver sin brud, s† skall din Gud fr”jda sig ”ver dig. 062:006 P† dina murar, Jerusalem, har jag st„llt v„ktare; varken dag eller natt f† de n†gonsin tystna. I som skolen ropa till HERREN, given eder ingen ro. 062:007 Och given honom ingen ro f”rr„n han †ter har byggt upp Jerusalem och l†tit det bliva ett „mne till lovs†ng p† jorden. 062:008 HERREN har svurit vid sin h”gra hand och sin starka arm: Jag skall icke mer giva din s„d till mat †t dina fiender, och fr„mlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din m”da. 062:009 Nej, de som insamla s„den skola ock „ta den och skola lova HERREN, och de som inb„rga vinet skola dricka det i min helgedoms g†rdar. 062:010 Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden v„g f”r folket; banen, ja, banen en farv„g rensen den fr†n stenar, resen upp ett baner f”r folken. 062:011 H”r, HERREN h”jer ett rop, och det n†r till jordens „nda: S„gen till dottern Sion: Se, din fr„lsning kommer. Se, han har med sig sin l”n, och hans segerbyte g†r framf”r honom. 062:012 Och man skall kalla dem ˝det heliga folket˝, ˝HERRENS f”rlossade˝; och dig sj„lv skall man kalla ˝den m†ngbes”kta staden˝, ˝staden, som ej varder ”vergiven˝. 063:001 Vem „r han som kommer fr†n Edom, fr†n Bosra i h”gr”da kl„der, s† pr„ktig i sin dr„kt, s† stolt i sin stora kraft? ˝Det „r jag, som talar i r„ttf„rdighet, jag, som „r en m„stare till att fr„lsa.˝ 063:002 Varf”r „r din dr„kt s† r”d? Varf”r likna dina kl„der en vintrampares? 063:003 ˝Jo, en vinpress har jag trampat, jag sj„lv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade s”nder dem i min f”rt”rnelse. D† st„nkte deras blod p† mina kl„der, och s† fick jag hela min dr„kt nedfl„ckad. 063:004 Ty en h„mndedag hade jag beslutit, och mitt f”rlossnings†r hade kommit. 063:005 Och jag sk†dade omkring mig, men ingen hj„lpare fanns; jag stod d„r i f”rundran, men ingen fanns, som underst”dde mig. D† hj„lpte mig min egen arm, och min f”rt”rnelse underst”dde mig. 063:006 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min f”rt”rnelse, och jag l„t deras blod rinna ned p† jorden.˝ 063:007 HERRENS n†deg„rningar vill jag f”rkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den n†derike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmh„rtighet och sin stora n†d. 063:008 Ty han sade: ˝De „ro ju mitt folk, barn, som ej svika.˝ Och s† blev han deras fr„lsare. 063:009 I all deras n”d var ingen verklig n”d, ty hans ansiktes „ngel fr„lste dem. D„rf”r att han „lskade dem och ville skona dem, f”rlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltj„mt, i forna tider. 063:010 Men de voro genstr„viga, och de bedr”vade hans heliga Ande; d„rf”r f”rvandlades han till deras fiende, han sj„lv stridde mot dem. 063:011 D† t„nkte hans folk p† forna tider, de t„nkte p† Mose: Var „r nu han som f”rde dem upp ur havet, j„mte herdarna f”r hans hjord? Var „r han som lade i deras br”st sin helige Ande, 063:012 var „r han som l„t sin h„rliga arm g† fram vid Moses h”gra sida, han som kl”v vattnet framf”r dem och s† gjorde sig ett evigt namn, 063:013 han som l„t dem f„rdas genom djupen, s†som h„star f„rdas genom ”knen, utan att stappla? 063:014 Likasom n„r boskapen g†r ned i dalen s† f”rdes de av HERRENS Ande till ro. Ja, s† ledde du ditt folk och gjorde dig ett h„rligt namn. 063:015 Sk†da ned fr†n himmelen och se h„rtill fr†n din heliga och h„rliga boning. Var „ro nu din nit„lskan och dina v„ldiga g„rningar, var „r ditt hj„rtas varkunnsamhet och din barmh„rtighet? De h†lla sig tillbaka fr†n mig. 063:016 Du „r ju dock v†r fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel k„nner oss icke. Men du, HERRE, „r v†r fader; ˝v†r f”rlossare av evighet˝, det „r ditt namn. 063:017 Varf”r, o HERRE, l†ter du oss d† g† vilse fr†n dina v„gar och f”rh„rdar v†ra hj„rtan, s† att vi ej frukta dig? V„nd tillbaka f”r dina tj„nares skull, f”r din arvedels stammars skull. 063:018 Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh†lla sin besittning; v†ra ov„nner trampade ned din helgedom. 063:019 Det „r oss nu s†, som om du aldrig hade varit herre ”ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn. 064:001 O att du l„te himmelen r„mna och fore hitned, s† att bergen sk„lvde inf”r dig, 064:002 likasom n„r ris ant„ndes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, s† att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ov„nner och folken darrade f”r dig! 064:003 O att du fore hitned med underbara g„rningar som vi icke kunde v„nta, s† att bergen sk„lvde inf”r dig! 064:004 Aldrig n†gonsin har man ju h”rt, aldrig har n†got ”ra f”rnummit, aldrig har n†got ”ga sett en annan Gud „n dig handla s† mot dem som v„nta efter honom. 064:005 Du kom dem till m”tes, som ”vade r„ttf„rdighet med fr”jd, dem som p† dina v„gar t„nkte p† dig. Men se, du blev f”rt”rnad, och vi stodo d„r s†som syndare. S† hava vi l„nge st†tt; skola vi v„l bliva fr„lsta? 064:006 Vi blevo allasammans lika orena m„nniskor, och all v†r r„ttf„rdighet var s†som en fl„ckad kl„dnad. Vi vissnade allasammans s†som l”v, och v†ra missg„rningar f”rde oss bort s†som vinden. 064:007 Ingen fanns, som †kallade ditt namn, ingen, som vaknade upp f”r att h†lla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte f”r oss och l„t oss f”rsm„kta genom v†r missg„rning. 064:008 Men HERRE, du „r ju v†r fader; vi „ro leret, och du „r den som har danat oss, vi „ro allasammans verk av din hand. 064:009 Var d† ej s† h”geligen f”rt”rnad, HERRE; och t„nk icke evinnerligen p† v†r missg„rning; nej, se d„rtill att vi allasammans „ro ditt folk. 064:010 Dina heliga st„der hava blivit en ”ken, Sion har blivit en ”ken, Jerusalem en ”demark. 064:011 V†rt heliga och h„rliga tempel, d„r v†ra f„der lovade dig, det har blivit uppbr„nt i eld; och allt vad dyrbart vi „gde har l„mnats †t f”r”delsen. 064:012 Kan du vid allt detta h†lla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och pl†ga oss s† sv†rt? 065:001 Jag har l†tit mig bliva uppenbar f”r dem som icke fr†gade efter mig, jag har l†tit mig finnas av dem som icke s”kte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, h„r „r jag, h„r „r jag. 065:002 Hela dagen har jag utr„ckt mina h„nder till ett genstr„vigt folk som vandrar p† den v„g som icke „r god, i det att de f”lja sina egna tankar -- 065:003 ett folk, som best„ndigt f”rt”rnar mig utan att hava n†gon f”rsyn, som framb„r offer i lustg†rdar och t„nder offereld p† tegelaltaren, 065:004 som har sitt tillh†ll bland gravar och tillbringar natten i undang”mda n„sten, som „ter svinens k”tt och har vederstygglig spis i sina k„rl, 065:005 som s„ger: ˝Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag „r helig f”r dig.˝ De „ro s†som r”k i min n„sa, en eld, som brinner best„ndigt. 065:006 Se, detta st†r upptecknat inf”r mina ”gon; jag skall icke tiga, f”rr„n jag har givit vederg„llning, ja, vederg„llning i deras sk”te, 065:007 b†de f”r deras egna missg„rningar och f”r deras f„ders, s„ger HERREN, vederg„llning f”r att de t„nde offereld p† bergen och f”r att de sm„dade mig p† h”jderna; ja, f”rst skall jag m„ta upp l”nen †t dem i deras sk”te. 065:008 S† s„ger HERREN: Likasom man s„ger om en druvklase, n„r d„ri finnes saft: ˝F”rd„rva den icke, ty v„lsignelse „r d„ri˝, s† skall ock jag g”ra f”r mina tj„nares skull: jag skall icke f”rd„rva alltsammans. 065:009 Jag skall l†ta en avkomma utg† fr†n Jakob, fr†n Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tj„nare skola bo d„ri. 065:010 Saron skall bliva en betesmark f”r f†r och Akors dal en l„gerplats f”r f„kreatur, och de skola givas †t mitt folk, n„r det s”ker mig. 065:011 Men I som ”vergiven HERREN och f”rg„ten mitt heliga berg, I som duken bord †t Gad och isk„nken vindryck †t Meni, 065:012 eder har jag best„mt †t sv„rdet, och I skolen alla f† b”ja eder ned till att slaktas, d„rf”r att I icke svaraden, n„r jag kallade, och icke h”rden, n„r jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ”gon, och utvalden det som var mig misshagligt. 065:013 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, mina tj„nare skola „ta, men I skolen hungra; se, mina tj„nare skola dricka, men I skolen t”rsta; se, mina tj„nare skola gl„djas, men I skolen f† blygas. 065:014 Ja, mina tj„nare skola jubla i sitt hj„rtas fr”jd, men I skolen ropa i edert hj„rtas pl†ga och j„mra eder i f”rtvivlan. 065:015 Och I skolen l„mna edert namn till ett f”rbannelsens ord, s† att mina utkorade skola s„ga: ˝S†dan d”d give dig Herren, HERREN.˝ Men †t sina tj„nare skall han giva ett annat namn: 065:016 den som d† v„lsignar sig i landet skall v„lsigna sig i ˝den sannf„rdige Guden˝, och den som sv„r i landet, han skall sv„rja vid ˝den sannf„rdige Guden˝. Ty de f”rra bedr”velserna „ro d† f”rg„tna och dolda f”r mina ”gon. 065:017 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ih†g det f”rg†ngna eller t„nka d„rp†. 065:018 Nej, I skolen fr”jdas och jubla till evig tid ”ver det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fr”jd. 065:019 Och jag skall jubla ”ver Jerusalem och fr”jda mig ”ver mitt folk, och d„r skall icke mer h”ras gr†t eller klagorop. 065:020 D„r skola icke mer finnas barn som leva allenast n†gra dagar, ej heller gamla m„n, som icke fylla sina dagars m†tt; nej, den som d”r ung skall d” f”rst vid hundra †rs †lder, och f”rst vid hundra †rs †lder skall syndaren drabbas av f”rbannelsen. 065:021 N„r de bygga hus, skola de ock f† bo i dem; n„r de plantera ving†rdar, skola de ock f† „ta deras frukt. 065:022 N„r de bygga hus, skall det ej bliva andra, som f† bo i dem; n„r de plantera n†got, skall det ej bliva andra, som f† „ta d„rav. Ty samma †lder, som ett tr„d uppn†r, skall man uppn† i mitt folk, och mina utkorade skola sj„lva njuta av sina h„nders verk. 065:023 De skola icke m”da sig f”rg„ves, och barnen, som de f”da, drabbas ej av pl”tslig d”d; ty de „ro ett sl„kte av HERRENS v„lsignade, och deras avkomlingar f† leva kvar bland dem. 065:024 Och det skall ske, att f”rr„n de ropa, skall jag svara, och medan de „nnu tala, skall jag h”ra. 065:025 D† skola vargar g† i bet tillsammans med lamm, och lejon skola „ta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens f”da. Ingenst„des p† mitt heliga berg skall man d† g”ra, vad ont och f”rd„rvligt „r, s„ger HERREN. 066:001 S† s„ger HERREN: Himmelen „r min tron, och jorden „r min fotapall; vad f”r ett hus skullen I d† kunna bygga †t mig, och vad f”r en plats skulle tj„na mig till vilostad? 066:002 Min hand har ju gjort allt detta, och s† har allt detta blivit till, s„ger HERREN. Men till den sk†dar jag ned, som „r betryckt och har en f”rkrossad ande, och till den som fruktar f”r mitt ord. 066:003 Den d„remot, som slaktar sin offertjur, men ock „r en mandr†pare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken p† en hund, den som framb„r ett spisoffer, men d„rvid framb„r svinblod, den som offrar r”kelse, men d„runder hyllar en f†f„nglig avgud -- likasom det lyster dessa att g† sina egna v„gar och likasom deras sj„l har behag till deras styggelser, 066:004 s† lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att l†ta f”rskr„ckelse komma ”ver dem, eftersom ingen svarade, n„r jag kallade, och eftersom de icke h”rde, n„r jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina ”gon, och hade sin lust i att g”ra, vad mig misshagligt var. 066:005 H”ren HERRENS ord, I som frukten f”r hans ord. Edra br”der, som hata eder och st”ta eder bort f”r mitt namns skull, de s„ga: ˝M† HERREN f”rh„rliga sig, s† att vi f† se eder gl„dje.˝ Men de skola komma p† skam. 066:006 H”r, huru det larmar i staden, h”r d†net i templet! H”r d†net, n„r HERREN vederg„ller sina fiender, vad de hava gjort! 066:007 Innan Sion har k„nt n†gon f”dslov†nda, f”der hon barnet; innan kval har kommit ”ver henne, bliver hon f”rl”st med ett gossebarn. 066:008 Vem har h”rt n†got s†dant, vem har sett n†got dylikt? Kan d† ett land komma till liv p† en enda dag, eller kan ett folk f”das i ett ”gonblick, eftersom Sion f”dde fram sina barn, just d† v†ndan begynte? 066:009 Ja, ty skulle jag v„l l†ta fostret bliva fullg†nget, men icke giva kraft att f”da fram det? s„ger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att f”da, men sedan h†lla fostret tillbaka? s„ger din Gud. 066:010 Gl„djens med Jerusalem och fr”jden eder ”ver henne, alla I som haven henne k„r; jublen h”gt med henne, alla I som haven s”rjt ”ver henne. 066:011 S† skolen I f† dia eder m„tta vid hennes hugsvalelses br”st; s† skolen I f† suga med lust av hennes rika barm. 066:012 Ty s† s„ger HERREN: Se, jag vill l†ta frid komma ”ver henne s†som en str”m och folkens rikedomar s†som en ”versv„mmande flod, och I skolen s† f† dia, I skolen bliva burna p† armen och skolen f† sitta i kn„et och bliva smekta. 066:013 S†som en moder tr”star sin son, s† skall jag tr”sta eder; ja, i Jerusalem skolen I f† tr”st. 066:014 Och edra hj„rtan skola gl„dja sig, n„r I f†n se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft s†som spirande gr„s; och man skall f”rnimma, att HERRENS hand „r med hans tj„nare och att ogunst kommer ”ver hans fiender. 066:015 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara s†som en stormvind; och han skall l†ta sin vrede drabba med hetta och sin n„pst med eldsl†gor. 066:016 Ty HERREN skall h†lla dom med eld, och med sitt sv„rd skall han sl† allt k”tt, och m†nga skola de vara, som bliva slagna av HERREN. 066:017 De som l†ta inviga sig och rena sig till gudstj„nst i lustg†rdar, anf”rda av en som st†r d„r i mitten, de som „ta svink”tt och annan styggelse, ja, ocks† m”ss, de skola allasammans f”rg†s, s„ger HERREN. 066:018 Jag k„nner deras g„rningar och tankar. Den tid kommer, d† jag skall f”rsamla alla folk och tungom†l; och de skola komma och se min h„rlighet. 066:019 Och jag skall g”ra ett tecken bland dem; och n†gra av dem som bliva r„ddade skall jag s„nda s†som budb„rare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, b†gskyttfolken, till Tubal och Javan, till havsl„nderna i fj„rran, som icke hava h”rt n†got om mig eller sett min h„rlighet; och de skola f”rkunna min h„rlighet bland folken. 066:020 Och p† h„star och i vagnar och b„rstolar och p† mul†snor och dromedarer skola de fr†n alla folk f”ra alla edra br”der fram till mitt heliga berg i Jerusalem s†som ett spisoffer †t HERREN, s„ger HERREN, likasom Israels barn i rena k„rl f”ra fram spisoffer till HERRENS hus. 066:021 Och j„mv„l s†dana skall jag taga till mina pr„ster, till mina leviter, s„ger HERREN. 066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill g”ra, bliva best†ndande inf”r mig, s„ger HERREN, s† skall det ock vara med edra barn och med edert namn. 066:023 Och nym†nadsdag efter nym†nadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt k”tt kommer och tillbeder inf”r mig, s„ger HERREN. 066:024 Och man skall g† ut och se med lust, huru de m„nniskor, som avf”llo fr†n mig, nu ligga d„r d”da; ty deras mask skall icke d”, och deras eld skall icke utsl„ckas, och de skola vara till v„mjelse f”r allt k”tt. Book 24 Jeremia 001:001 Detta „r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av pr„sterna i Anatot i Benjamins land. 001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regerings†r, 001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regerings†r, d† Jerusalems inv†nare i femte m†naden f”rdes bort i f†ngenskap. 001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade: 001:005 ˝F”rr„n jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och f”rr„n du utgick ur moderssk”tet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet f”r folken.˝ 001:006 Men jag svarade: ˝Ack Herre HERRE! Se, jag f”rst†r icke att tala, ty jag „r f”r ung. 001:007 D† sade HERREN till mig: ˝S„g icke: 'Jag „r f”r ung', utan g† †stad vart jag „n s„nder dig, och tala vad jag „n bjuder dig. 001:008 Frukta icke f”r dem; ty jag „r med dig och vill hj„lpa dig, s„ger HERREN.˝ 001:009 Och HERREN r„ckte ut sin hand och r”rde vid min mun; och HERREN sade till mig: ˝Se, jag l„gger mina ord i din mun. 001:010 Ja, jag s„tter dig i dag ”ver folk och riken, f”r att du skall upprycka och nedbryta, f”rg”ra och f”rd„rva, uppbygga och plantera.˝ 001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: ˝Vad ser du, Jeremia?˝ Tag svarade: ˝Jag ser en gren av ett mandeltr„d.˝ 001:012 Och HERREN sade till mig: ˝Du har sett r„tt, ty jag skall vaka ”ver mitt ord och l†ta det g† i fullbordan.˝ 001:013 Och HERRENS ord kom till mig f”r andra g†ngen; han sade: ˝Vad ser du?˝ Jag svarade: ˝Jag ser en sjudande gryta; den synes †t norr till.˝ 001:014 Och HERREN sade till mig: ˝Ja, fr†n norr skall olyckan bryta in ”ver alla landets inbyggare. 001:015 Ty se, jag skall kalla p† alla folkstammar i rikena norrut, s„ger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt s„te vid ing†ngen till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda st„der. 001:016 Och jag skall g† till r„tta med dem f”r all deras ondska, d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar och tillbett sina h„nders verk. 001:017 S† omgjorda nu du dina l„nder, och st† upp och tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var icke f”rf„rad f”r dem, p† det att jag icke m† l†ta vad f”rf„rligt „r komma ”ver dig inf”r dem. 001:018 Ty se, jag sj„lv g”r dig i dag till en fast stad och till en j„rnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess pr„ster och mot det meniga folket, 001:019 s† att de icke skola bliva dig ”verm„ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag „r med dig, s„ger HERREN, och jag vill hj„lpa dig.˝ 002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 002:002 G† †stad och predika f”r Jerusalem och s„g: S† s„ger HERREN: Jag kommer ih†g, dig till godo, din ungdoms k„rlek, huru du „lskade mig under din brudtid, huru du f”ljde mig i ”knen, i landet d„r man intet s†r. 002:003 Ja, en HERRENS heliga egendom „r Israel, f”rstlingen av hans sk”rd; alla som vilja „ta d„rav †draga sig skuld, olycka kommer ”ver dem, s„ger HERREN. 002:004 H”ren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla sl„kter av Israels hus. 002:005 S† s„ger HERREN: Vad or„tt funno edra f„der hos mig, eftersom de gingo bort ifr†n mig och f”ljde efter f†f„ngliga avgudar och bedrevo f†f„nglighet? 002:006 De fr†gade icke: ˝Var „r HERREN, han som f”rde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i ”knen, det ”de och ol„ndiga landet, torrhetens och d”dsskuggans land, det land d„r ingen v„gfarande f„rdades, och d„r ingen m„nniska bodde?˝ 002:007 Och jag f”rde eder in i det b”rdiga landet, och I fingen „ta av dess frukt och dess goda. Men n„r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse. 002:008 Pr„sterna fr†gade icke: ˝Var „r HERREN?˝ De som hade lagen om h„nder ville icke veta av mig, och herdarna avf”llo fr†n mig; profeterna profeterade i Baals namn och f”ljde efter s†dana som icke kunde hj„lpa. 002:009 D„rf”r skall jag „n vidare g† till r„tta med eder, s„ger HERREN, ja, „nnu med edra barnbarn skall jag g† till r„tta. 002:010 Dragen bort till kitt‚ernas ”l„nder och sen efter, s„nden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om n†got s†dant d„r har skett. 002:011 Har v„l n†got hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock „ro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin „ra mot en avgud som icke kan hj„lpa. 002:012 H„pnen h„r”ver, I himlar; f”rskr„ckens och b„ven storligen, s„ger HERREN. 002:013 Ty mitt folk har beg†tt en dubbel synd: mig hava de ”vergivit, en k„lla med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke h†lla vatten. 002:014 Žr v„l Israel en tr„l eller en hemf”dd slav, eftersom han s† har l„mnats till plundring? 002:015 Lejon ryta mot honom, de l†ta h”ra sitt skri. De g”ra hans land till en ”demark, hans st„der br„nnas upp, s† att ingen kan bo i dem. 002:016 Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg. 002:017 Men „r det ej du sj„lv som v†llar dig detta, d„rmed att du ”vergiver HERREN din Gud, n„r han vill leda dig p† den r„tta v„gen? 002:018 Varf”r vill du nu g† till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varf”r vill du g† till Assyrien och dricka av flodens vatten? 002:019 Det „r din ondska som bereder dig tuktan, det „r din avf„llighet som †drager dig straff. M„rk d„rf”r och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du ”vergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, s„ger Herren, HERREN Sebaot. 002:020 Ty f”r l„nge sedan br”t du s”nder ditt ok och slet av dina band och sade: ˝Jag vill ej tj„na.˝ Och p† alla h”ga kullar och under alla gr”na tr„d lade du dig ned f”r att ”va otukt. 002:021 Jag hade ju planterat dig s†som ett „delt vintr„d av alltigenom „kta art; huru har du d† kunnat f”rvandlas f”r mig till vilda rankor av ett fr„mmande vintr„d? 002:022 Ja, om du ock tv†r dig med lutsalt och tager „n s† mycken s†pa, s† f”rbliver dock din missg„rning oren inf”r mig, s„ger Herren, HERREN. 002:023 Huru kan du s„ga: ˝Jag har ej orenat mig, jag har icke f”ljt efter Baalerna˝? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, bet„nk vad du har gjort. Du „r lik ett ystert kamelsto, som l”per hit och dit. 002:024 Du „r lik en vild†sna, fostrad i ”knen, en som fl†sar i sin brunst, och vars br†nad ingen kan st„vja; om n†gon vill till henne, beh”ver han ej l”pa sig tr”tt; n„r hennes m†nad kommer, tr„ffar man henne. 002:025 Akta din fot, s† att den icke tappar skon, och din strupe, s† att den ej bliver torr av t”rst. Men du svarar: ˝Du m”dar dig f”rg„ves. Nej, jag „lskar de fr„mmande, och efter dem vill jag f”lja.˝ 002:026 S†som tjuven st†r d„r med skam, n„r han ertappas, s† skall Israels hus komma p† skam, med sina konungar, och furstar, med sina pr„ster och profeter, 002:027 dessa som s„ga till tr„stycket: ˝Du „r min fader˝, och s„ga till stenen: ˝Du har f”tt mig.˝ Ty de v„nda ryggen till mig och icke ansiktet; men n„r olycka „r p† f„rde, ropa de: ˝Upp och fr„ls oss!˝ 002:028 Var „ro d† dina gudar, de som du gjorde †t dig? M† de st† upp. Kunna de fr„lsa dig i din olyckas tid? Ty s† m†nga som dina st„der „ro, s† m†nga hava dina gudar blivit, du Juda. 002:029 Huru kunnen I g† till r„tta med mig? I haven ju alla avfallit fr†n mig, s„ger HERREN. 002:030 F”rg„ves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert sv„rd har f”rt„rt edra profeter, s†som vore det ett f”rh„rjande lejon. 002:031 Du onda sl„kte, giv akt p† HERRENS ord. Har jag d† f”r Israel varit en ”ken eller ett m”rkrets land, eftersom mitt folk s„ger: ˝Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig˝? 002:032 Icke f”rg„ter en jungfru sina smycken eller en brud sin g”rdel? Men mitt folk har f”rg„tit mig sedan urminnes tid. 002:033 Huru skickligt g†r du icke till v„ga, n„r du s”ker „lskog! D„rf”r har du ock blivit f”rfaren p† det ondas v„gar. 002:034 Ja, p† dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har d”dat, icke d„rf”r att de ertappades vid inbrott, nej, d„rf”r att din h†g st†r till allt s†dant. 002:035 Och dock s„ger du: ˝Jag g†r fri ifr†n straff; hans vrede mot mig har f”rvisso upph”rt.˝ Nej, jag vill g† till r„tta med dig, om du „n s„ger: ˝Jag har icke syndat.˝ 002:036 Varf”r har du nu s† br†tt att vandra †stad p† en annan v„g? Ocks† med Egypten skall du komma p† skam, likasom du kom p† skam med Assyrien. 002:037 Ocks† d„rifr†n skall du f† g† din v„g, med h„nderna p† huvudet. Ty HERREN f”rkastar dem som du f”rlitar dig p†, och du skall icke bliva lyckosam med dem. 003:001 Det „r sagt: Om en man skiljer sig fr†n sin hustru, och hon s† g†r bort ifr†n honom och bliver en annan mans hustru, icke f†r han d† †ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d† det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s† m†nga „lskare, du vill „nd† f† komma tillbaka till mig! s„ger HERREN. 003:002 Lyft upp dina ”gon till h”jderna och se: var l„t du icke sk„nda dig? Vid v„garna satt du och spejade efter dem, s†som en arab i ”knen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska. 003:003 V„l blevo regnskurarna f”rh†llna, och intet v†rregn f”ll; men du hade en „ktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas. 003:004 Och „nd† har du nyss ropat till mig: ˝Min fader!˝, Min ungdoms v„n „r du!˝ 003:005 ˝Skulle han kunna beh†lla vrede evinnerligen, skulle han framh„rda s† f”r alltid?˝ S† talar du och g”r dock vad ont „r, ja, fullbordar det ock. 003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avf„lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p† alla h”ga berg och bort under alla gr”na tr„d och bedrev d„r otukt. 003:007 Och jag t„nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon v„nda tillbaka till mig. Men hon v„nde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trol”sa kvinnan, s†g det. 003:008 Och jag s†g, att fast„n jag hade skilt mig fr†n Israel, den avf„lliga, och givit henne skiljebrev just f”r hennes „ktenskapsbrotts skull, s† skr„mdes dock hennes syster Juda den trol”sa, icke d„rav, utan gick likaledes †stad och bedrev otukt 003:009 och ohelgade s† landet genom sin l„ttf„rdiga otukt, i det hon begick „ktenskapsbrott med sten och tr„. 003:010 Ja, oaktat allt detta v„nde hennes syster Juda, den trol”sa, icke tillbaka till mig av fullt hj„rta, utan allenast med skrymteri, s„ger HERREN. 003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avf„lliga, har bevisat sig r„ttf„rdigare „n Juda, den trol”sa. 003:012 G† bort och predika s† norrut och s„g: V„nd om, Israel, du avf„lliga, s„ger HERREN, s† vill jag icke l„ngre med ogunst se p† eder; ty jag „r n†dig, s„ger HERREN, jag beh†ller icke vrede evinnerligen. 003:013 Allenast m† du besinna din missg„rning, att du har varit avf„llig fr†n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till fr„mmande gudar under alla gr”na tr„d; ja, I haven icke velat h”ra min r”st, s„ger HERREN. 003:014 V„nden om, I avf„lliga barn, s„ger HERREN, ty jag „r eder r„tte herre; s† vill jag h„mta eder, en fr†n var stad och tv† fr†n var sl„kt, och f”ra eder till Sion. 003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hj„rta, och de skola f”ra eder i bet med f”rst†nd och insikt. 003:016 Och det skall ske, att n„r I p† den tiden f”r”ken eder och bliven fruktsamma i landet, s„ger HERREN, d† skall man icke mer tala om HERRENS f”rbundsark eller t„nka p† den; man skall icke komma ih†g den eller sakna den, och man skall icke g”ra n†gon ny s†dan. 003:017 Utan p† den tiden skall man kalla Jerusalem ˝HERRENS tron˝; och dit skola f”rsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hj„rtans h†rdhet. 003:018 P† den tiden skall Juda hus g† till Israels hus, och tillsammans skola de komma fr†n nordlandet in i det land som jag gav edra f„der till arvedel. 003:019 Jag t„nkte: ˝Vilken plats skall jag ej f”rl„na dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra h„rligaste arvedel bland folken!˝ Och jag t„nkte: ˝D† skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifr†n mig.˝ 003:020 Men s†som n„r en hustru „r trol”s mot sin make, s† haven I av Israels hus varit trol”sa mot mig, s„ger HERREN. 003:021 D„rf”r h”ras rop p† h”jderna, gr†t och b”ner av Israels barn; ty de hava g†tt p† f”rv„nda v„gar och f”rg„tit HERREN, sin Gud. 003:022 S† v„nden nu om, I avf„lliga barn, s† vill jag hela eder fr†n edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du „r HERREN, v†r Gud. 003:023 Sannerligen, bedr„gligt var v†rt hopp till h”jderna, blott tomt larm g†vo oss bergen. Sannerligen, det „r hos HERREN, v†r Gud, som fr„lsning finnes f”r Israel. 003:024 Men sk„ndlighetsguden har f”rt„rt frukten av v†ra f„ders arbete, allt ifr†n v†r ungdom, deras f†r och f„kreatur, deras s”ner och d”ttrar. 003:025 S† vilja vi nu ligga h„r i v†r skam, och blygd m† h”lja oss. Ty mot HERREN, v†r Gud, hava vi syndat, vi och v†ra f„der, ifr†n v†r ungdom „nda till denna dag; vi hava icke velat h”ra HERRENS, v†r Guds, r”st. 004:001 om du omv„nder dig, Israel, s„ger HERREN, skall du f† v„nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr†n min †syn, skall du slippa vandra flyktig omkring. 004:002 D† skall du sv„rja i sanning, r„tt och r„ttf„rdighet: ˝S† sant HERREN lever˝, och hednafolken skola v„lsigna sig i honom och ber”mma sig av honom. 004:003 Ja, s† s„ger HERREN till Juda m„n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och s†n ej bland t”rnen. 004:004 Omsk„ren eder †t HERREN; skaffen bort edert hj„rtas f”rhud, I Juda m„n och I Jerusalems inv†nare. Eljest skall min vrede bryta fram s†som en eld och brinna s†, att ingen kan utsl„cka den, f”r edert onda v„sendes skull. 004:005 F”rkunnen i Juda, kung”ren i Jerusalem och p†bjuden, ja, st”ten i basun i landet, ropen ut med h”g r”st och s„gen: ˝F”rsamlen eder och l†t oss fly in i de bef„sta st„derna.˝ 004:006 Resen upp ett baner som visar †t Sion, b„rgen edert gods och dr”jen icke ty jag skall l†ta olycka komma fr†n norr, med stor f”rst”ring. 004:007 Ett lejon drager fram ur sitt sn†r och en folkf”rd„rvare bryter upp, han g†r ut ur sin boning, f”r att g”ra ditt land till en ”demark; d† bliva dina st„der f”rst”rda, s† att ingen kan bo i dem. 004:008 S† h”ljen eder nu i sorgdr„kt, klagen och j„mren eder, ty HERRENS vredes gl”d upph”r icke ”ver oss. 004:009 P† den tiden, s„ger HERREN, skall det vara f”rbi med konungens och furstarnas mod, och pr„sterna skola bliva f”rf„rade och profeterna st† h„pna. 004:010 Men jag sade: ˝Ack Herre, HERRE, sv†rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d† du sade: ˝Det skall g† eder v„l.˝ Sv„rdet „r ju n„ra att taga v†rt liv. 004:011 P† den tiden skall det s„gas om detta folk och om Jerusalem: En br„nnande vind fr†n h”jderna i ”knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s†dan vind som passar, n„r man kastar s„d eller rensar korn; 004:012 nej, en v†ldsammare vind „n som s† l†ter jag komma. Ja, nu vill jag g† till r„tta med dem! 004:013 Se, s†som ett moln kommer han upp och s†som en stormvind „ro hans vagnar; hans h„star „ro snabbare „n ”rnar, ve oss, vi „ro f”rlorade! 004:014 S† tv† nu ditt hj„rta rent fr†n ondska, Jerusalem, f”r att du m† bliva fr„lst. Huru l„nge skola f”rd„rvets tankar bo i ditt br”st? 004:015 Fr†n Dan h”res ju en budb„rare ropa, och fr†n Efraims bergsbygd en som b†dar f”rd„rv. 004:016 F”rkunnen f”r folken, ja, kung”ren ”ver Jerusalem att en bel„gringsh„r kommer ifr†n fj„rran land och h„ver upp sitt rop mot Juda st„der. 004:017 S†som v„ktare kring ett †kerf„lt samla de sig runt omkring henne, d„rf”r att hon har varit genstr„vig mot mig, s„ger HERREN. 004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v†lla dig detta; det „r din ondskas frukt att det bliver dig s† bittert, och att pl†gan tr„ffar dig „nda in i hj„rtat. 004:019 I mitt innersta v†ndas jag, i mitt hj„rtas djup. Mitt hj„rta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud h”r du, min sj„l, och krigiskt h„rskri. 004:020 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f”r”tt; pl”tsligt bliva mina hyddor f”r”dda, i ett ”gonblick mina t„lt. 004:021 Huru l„nge skall jag se stridsbaneret och h”ra basunljud? 004:022 Ja, mitt folk „r of”rnuftigt, de vilja ej veta av mig. De „ro d†raktiga barn och hava intet f”rst†nd. Visa „ro de till att g”ra vad ont „r, men att g”ra vad gott „r f”rst† de ej. 004:023 Jag s†g p† jorden, och se, den var ”de och tom, och upp mot himmelen, och d„r lyste intet ljus. 004:024 Jag s†g p† bergen, och se, de b„vade, och alla h”jder vacklade. 004:025 Jag s†g mig om, och d† fanns d„r ingen m„nniska, och alla himmelens f†glar hade flytt bort. 004:026 Jag s†g mig om, och d† var det b”rdiga landet en ”ken, och alla dess st„der voro nedbrutna, f”r HERRENS ansikte, f”r hans vredes gl”d, 004:027 Ty s† s„ger HERREN: Hela landet skall bliva en ”demark, om jag „n ej alldeles vill g”ra „nde d„rp†. 004:028 D„rf”r s”rjer jorden, och himmelen d„rovan kl„der sig i sorgdr„kt, d„rf”r att jag s† har talat och beslutit och ej kan †ngra det eller taga det tillbaka. 004:029 F”r larmet av ryttare och b†gskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssn†ren och upp bland klipporna. Alla st„der „ro ”vergivna, ingen m„nniska bor mer i dem. 004:030 Vad vill du g”ra i din f”r”delse? Om du „n kl„der dig i scharlakan, om du „n pryder dig med gyllene smycken om du „n s”ker f”rstora dina ”gon genom smink, s† g”r du dig dock sk”n f”rg„ves. Dina „lskare f”rakta dig, ja, de st† efter ditt liv. 004:031 Ty jag h”r rop s†som av en barnaf”derska, n”drop s†som av en f”rstf”derska. Det „r dottern Sion som ropar; hon fl„mtar, hon r„cker ut sina h„nder: ˝Ack, ve mig! I m”rdares v†ld f”rsm„ktar min sj„l.˝ 005:001 G†n omkring p† gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; s”ken p† dess torg om I finnen n†gon, om d„r „r n†gon som g”r r„tt och beflitar sig om sanning; d† vill jag f”rl†ta staden. 005:002 Men s„ga de „n: ˝S† sant HERREN lever˝, s† sv„rja de dock falskt. 005:003 HERRE, „r det ej sanning dina ”gon s”ka? Du slog dem, men de k„nde ingen sveda. Du f”rgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor h†rdare „n sten, de ville icke omv„nda sig. 005:004 D† t„nkte jag: ˝Detta „r allenast de ringa i folket; de „ro d†raktiga, ty de k„nna icke HERRENS v„g, sin Guds r„tt. 005:005 Jag vill nu g† till de stora och tala med dem; de m†ste ju k„nna HERRENS v„g, sin Guds r„tt.˝ Men ock dessa hade alla brutit s”nder oket och slitit av banden. 005:006 D„rf”r bliva de slagna av lejonet fr†n skogen och f”rd„rvade av vargen fr†n hedmarken; pantern lurar vid deras st„der, och envar som v†gar sig ut d„rifr†n bliver ihj„lriven. Ty m†nga „ro deras ”vertr„delser och talrika deras avf„llighetssynder. 005:007 Huru skulle jag d† kunna f”rl†ta dig? Dina barn hava ju ”vergivit mig och svurit vid gudar som icke „ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till sk”kohuset. 005:008 De likna v„lf”dda, ystra h„star; de vrenskas var och en efter sin n„stas hustru. 005:009 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Och skulle icke min sj„l h„mnas p† ett s†dant folk som detta „r? 005:010 Stormen d† hennes murar och f”r st”ren dem, dock utan att alldeles g”ra „nde p† henne. Riven bort hennes vinrankor, de „ro ju icke HERRENS. 005:011 Ty b†de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol”sa mot mig, s„ger HERREN. 005:012 De hava f”rnekat HERREN och sagt: ˝Han betyder intet. Olycka skall icke komma ”ver oss, sv„rd och hunger skola vi icke se. 005:013 Men profeterna skola f”rsvinna s†som en vind, och han som s„ges tala „r icke i dem; dem sj„lva skall det s† g†.˝ 005:014 D„rf”r s„ger HERREN, h„rskarornas Gud: Eftersom I f”ren ett s†dant tal, se, d„rf”r skall jag g”ra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall f”rt„ra dem. 005:015 Se, jag skall l†ta komma ”ver eder, I av Israels hus, ett folk ifr†n fj„rran land, s„ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungom†l du icke k„nner, och vars tal du icke f”rst†r. 005:016 Deras koger „r en ”ppen grav; de „ro allasammans hj„ltar. 005:017 De skola f”rt„ra din sk”rd och ditt br”d, de skola f”rt„ra dina s”ner och d”ttrar, de skola f”rt„ra dina f†r och f„kreatur, de skola f”rt„ra dina vintr„d och fikontr„d. Dina bef„sta st„der, som du f”rlitar dig p†, dem skola de f”rst”ra med sv„rd. 005:018 Dock vill jag p† den tiden, s„ger HERREN, icke alldeles g”ra „nde p† eder. 005:019 Och om I d† fr†gen: ˝Varf”r har HERREN, v†r Gud, gjort oss allt detta?˝, s† skall du svara dem: ˝S†som I haven ”vergivit mig och tj„nat fr„mmande gudar i edert eget land, s† skolen I nu f† tj„na fr„mlingar i ett land som icke „r edert.˝ 005:020 F”rkunnen detta i Jakobs hus, kung”ren det i Juda och s„gen: 005:021 H”r detta, du d†raktiga och of”rst†ndiga folk, I som haven ”gon, men icke sen, I som haven ”ron, men icke h”ren. 005:022 Skullen I icke frukta mig, s„ger HERREN, skullen I icke b„va f”r mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en ev„rdlig gr„ns, som det icke kan ”verskrida, s† att dess b”ljor, huru de „n svalla, „nd† intet f”rm†, och huru de „n brusa, likv„l icke kunna ”verskrida den? 005:023 Men detta folk har ett genstr„vigt och upproriskt hj„rta; de hava avfallit och g†tt sin v„g. 005:024 De sade icke i sina hj„rtan: ˝L†tom oss frukta HERREN, v†r Gud, honom som giver regn i r„tt tid, b†de h”st och v†r, och som st„ndigt besk„r oss de best„mda sk”rdeveckorna.˝ 005:025 Edra missg„rningar hava nu f”rt dessa i olag, och edra synder hava f”rh†llit f”r eder detta goda. 005:026 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m„nniskor: de ligga i f”rs†t, likasom f†gelf„ngaren ligger p† lur, de s„tta ut giller till att f†nga m„nniskor. 005:027 S†som n„r en bur „r full av f†glar, s† „ro deras hus fulla av svek. D„rigenom hava de blivit s† stora och rika; de hava blivit feta och skinande. 005:028 F”r sina og„rningar veta de icke av n†gon gr„ns, de h†lla icke r„tten vid makt, icke den faderl”ses r„tt, till att fr„mja den; och i den fattiges sak f„lla de icke r„tt dom. 005:029 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Skulle icke min sj„l h„mnas p† ett s†dant folk som detta „r? 005:030 F”rf„rliga och gruvliga ting ske i landet. 005:031 Profeterna profetera l”gn, och pr„sterna styra efter deras r†d; och mitt folk vill s† hava det. Men vad skolen I g”ra, n„r „nden p† detta kommer? 006:001 B„rgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, st”ten i basun i Tekoa, och resen upp ett h”gt baner ovanf”r Bet-Hackerem; ty en olycka hotar fr†n norr, med stor f”rst”ring. 006:002 Hon som „r s† fager och f”rklemad, dottern Sion, henne skall jag f”rg”ra. 006:003 Herdar skola komma ”ver henne med sina hjordar; de skola sl† upp sina t„lt runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke. 006:004 Ja, invigen eder till strid mot henne. ˝Upp, l†t oss draga †stad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till „nda! Ack att aftonens skuggor f”rl„ngas! 006:005 V„lan, s† l†t oss draga ditupp om natten och f”rst”ra hennes palatser.˝ 006:006 Ty s† s„ger HERREN Sebaot: F„llen tr„d och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon „r staden som skall hems”kas, hon som i sig har idel f”rtryck 006:007 Likasom en brunn l†ter vatten v„lla fram, s† l†ter hon ondska framv„lla. V†ld och f”r”delse h”r man d„r, s†r och slag „ro best„ndigt inf”r min †syn. 006:008 L†t varna dig, Jerusalem, s† att min sj„l ej v„nder sig ifr†n dig, s† att jag icke g”r dig till en ”demark, till ett obebott land. 006:009 S† s„ger HERREN Sebaot: En eftersk”rd, likasom p† ett vintr„d, skall man h†lla p† kvarlevan av Israel. R„ck ut din hand †ter och †ter, s†som n„r man plockar av druvor fr†n rankorna. 006:010 Men inf”r vem skall jag tala och betyga f”r att bliva h”rd? Se, deras ”ron „ro oomskurna, s† att de icke kunna h”ra. Ja, HERRENS ord har blivit till sm„lek bland dem; de hava intet behag d„rtill. 006:011 D„rf”r „r jag uppfylld av HERRENS vrede, jag f”rm†r icke h†lla den inne. Utgjut den ”ver barnen p† gatan och ”ver alla de unga m„nnens samkv„m; ja, b†de man och kvinna skola drabbas d„rav, j„mv„l den gamle och den som har fyllt sina dagars m†tt. 006:012 Och deras hus skola g† ”ver i fr„mmandes „go s† ock deras †krar och deras hustrur, ty jag vill utr„cka min hand mot landets inbyggare, s„ger HERREN. 006:013 Ty alla, b†de sm† och stora, s”ka d„r or„tt vinning, och b†de profeter och pr„ster fara allasammans med l”gn, 006:014 de taga det l„tt med helandet av mitt folks skada; de s„ga: ˝Allt st†r v„l till, allt st†r v„l till˝, och dock st†r icke allt v„l till. 006:015 De skola komma p† skam, ty de ”vade styggelse. Likv„l k„nna de alls icke n†gon skam och veta icke av n†gon blygsel. D„rf”r skola de falla bland de andra; n„r min hems”kelse tr„ffar dem, skola de komma p† fall, s„ger HERREN, 006:016 S† sade HERREN: ˝St„llen eder vid v„garna och sen till, och fr†gen efter forntidens stigar, fr†gen vilken v„g som „r den goda v„gen, och vandren p† den, s† skolen I finna ro f”r edra sj„lar.˝ Men de svarade: ˝Vi vilja icke vandra p† den.˝ 006:017 Och n„r jag d† satte v„ktare ”ver eder och sade: ˝Akten p† basunens ljud˝, svarade de: ˝Vi vilja icke akta d„rp†.˝ 006:018 H”ren d„rf”r, I hednafolk, och m„rk, du menighet, vad som sker bland dem. 006:019 Ja h”r, du jord: Se, jag skall l†ta olycka komma ”ver detta folk, s†som en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p† mina ord, utan f”rkasta min lag. 006:020 Vad fr†gar jag efter r”kelse, komme den ock fr†n Saba, eller efter b„sta kalmus ifr†n fj„rran land? Edra br„nnoffer t„ckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke. 006:021 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall l„gga st”testenar f”r detta folk; och genom dem skola b†de fader och s”ner komma p† fall, den ene borgaren skall f”rg†s med den andre. 006:022 S† s„ger HERREN: Se, ett folk kommer fr†n nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta „nda. 006:023 De f”ra b†ge och lans, de „ro grymma och utan f”rbarmande. D†net av dem „r s†som havets brus, och p† sina h„star rida de fram, rustade s†som k„mpar till strid, mot dig, du dotter Sion. 006:024 N„r vi h”ra ryktet om dem, sjunka v†ra h„nder ned, „ngslan griper oss, †ngest lik en barnaf”derskas. 006:025 G† icke ut p† marken, och vandra ej p† v„gen, ty fienden b„r sv„rd; skr„ck fr†n alla sidor! 006:026 Du dotter mitt folk, h”ll dig i sorgdr„kt, v„ltra dig i aska, h”j sorgel†t likasom efter ende sonen, och h†ll bitter d”dsklagan; ty pl”tsligt kommer f”rh„rjaren ”ver oss. 006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- s†v„l som till ett f„ste -- p† det att du m† l„ra k„nna och pr”va deras v„g. 006:028 De „ro allasammans avf„lliga och genstr„viga, de g† med f”rtal, de „ro koppar och j„rn, allasammans „ro de f”rd„rvliga m„nniskor. 006:029 Bl†sb„lgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande „r f”rg„ves, slagget bliver „nd† icke fr†nskilt. 006:030 ˝Ett silver som m† kastas bort˝, s† kan man kalla dem, ty HERREN har f”rkastat dem. 007:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 007:002 St„ll dig i porten till HERRENS hus, och predika d„r detta ord och s„g: H”ren HERRENS ord, I alla av Juda, som g†n in genom dessa portar f”r att tillbedja HERREN. 007:003 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: B„ttren edert leverne och edert v„sende, s† vill jag l†ta eder bo kvar p† denna plats. 007:004 F”rliten eder icke p† l”gnaktigt tal, n„r man s„ger: ˝H„r „r HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!˝ 007:005 Nej, om I b„ttren edert leverne och edert v„sende, om I d”men r„tt mellan man och man, 007:006 om I upph”ren att f”rtrycka fr„mlingen, den faderl”se och „nkan, att utgjuta oskyldigt blod p† denna plats och att f”lja efter andra gudar, eder sj„lva till olycka, 007:007 d† vill jag f”r ev„rdliga tider l†ta eder bo p† denna plats, i det land som jag har givit †t edra f„der. 007:008 Men se, I f”rliten eder p† l”gnaktigt tal, som icke kan hj„lpa. 007:009 Huru „r det? I stj„len, m”rden och beg†n „ktenskapsbrott, I sv„rjen falskt, I t„nden offereld †t Baal och f”ljen efter andra gudar, som I icke k„nnen; 007:010 sedan kommen I hit och tr„den fram inf”r mitt ansikte i detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn, och s„gen: ˝Med oss „r ingen n”d˝ -- f”r att d„refter fortfara med alla dessa styggelser. 007:011 H†llen I det d† f”r en r”varkula, detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks† jag anser det s†, s„ger HERREN. 007:012 G†n bort till den plats i Silo, d„r jag f”rst l„t mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, f”r mitt folk Israels ondskas skull. 007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa g„rningar, s„ger HERREN, och icke haven velat h”ra, fast„n jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fast„n jag har ropat p† eder, 007:014 d„rf”r vill jag nu med detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn, och som I f”rliten eder p†, och med denna plats, som jag har givit †t eder och edra f„der, g”ra s†som jag gjorde med Silo. 007:015 Och jag skall kasta eder bort ifr†n mitt ansikte, s†som jag har bortkastat alla edra br”der all Efraims sl„kt. 007:016 S† m† du nu icke bedja f”r detta folk eller framb„ra n†gon klagan och f”rb”n f”r dem eller l„gga dig ut f”r dem hos mig, ty jag vill icke h”ra dig. 007:017 Ser du icke vad de g”ra i Juda st„der och p† Jerusalems gator? 007:018 Barnen samla tillhopa ved, f„derna t„nda upp eld och kvinnorna kn†da deg, allt f”r att baka offerkakor †t himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de †t andra gudar, mig till sorg. 007:019 Men „r det d† mig som de bereda sorg d„rmed, s„ger HERREN, och icke fastmer sig sj„lva, s† att de komma p† skam? 007:020 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, min vrede och f”rt”rnelse skall utgjuta sig ”ver denna plats, ”ver b†de m„nniskor och djur, ”ver b†de tr„den p† marken och frukten p† jorden; och den skall brinna och icke bliva utsl„ckt. 007:021 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L„ggen edra br„nnoffer tillhopa med edra slaktoffer och „ten s† k”tt. 007:022 Ty p† den tid d† jag f”rde edra f„der ut ur Egyptens land gav jag dem icke n†gon befallning eller n†got bud ang†ende br„nnoffer och slaktoffer; 007:023 utan detta var det bud jag gav dem: ˝H”ren min r”st, s† vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt p† den v„g som jag bjuder eder, p† det att det m† g† eder v„l.˝ 007:024 Men de ville icke h”ra eller b”ja sitt ”ra till mig, utan vandrade efter sina egna r†dslag, i sina onda hj„rtans h†rdhet, och veko tillbaka i st„llet f”r att g† fram†t. 007:025 Allt ifr†n den dag d† edra f„der drogo ut ur Egyptens land „nda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, s„nt till eder alla mina tj„nare profeterna. 007:026 Men man ville icke h”ra mig eller b”ja sitt ”ra till mig; de voro h†rdnackade och gjorde „nnu mer ont „n deras f„der. 007:027 Och om du „n s„ger dem allt detta, s† skola de dock icke h”ra dig; och om du „n ropar till dem, s† skola de dock icke svara dig. 007:028 S„g d„rf”r till dem: ˝Detta „r det folk som icke vill h”ra HERRENS, sin Guds, r”st eller taga emot tuktan. Sanningen „r f”rsvunnen och utrotad ur deras mun.˝ 007:029 Sk„r av dig ditt huvudh†r och kasta det bort, och st„m upp en klagos†ng p† h”jderna. Ty HERREN har f”rkastat och f”rskjutit detta sl„kte, som har uppv„ckt hans vrede. 007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont „r i mina ”gon, s„ger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som „r uppkallat efter mitt namn, och de hava s† orenat det. 007:031 Och Tofeth”jderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, f”r att d„r uppbr„nna sina s”ner och d”ttrar i eld, fast„n jag aldrig har bjudit eller ens t„nkt mig n†got s†dant. 007:032 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer skall s„ga ˝Tofet˝ eller ˝Hinnoms sons dal˝, utan ˝Dr†pdalen˝, och d† man skall begrava i Tofet, d„rf”r att ingen annan plats finnes. 007:033 Ja, detta folks d”da kroppar skola bliva mat †t himmelens f†glar och markens djur, och ingen skall skr„mma bort dem. 007:034 Och i Juda st„der och p† Jerusalems gator skall jag g”ra slut p† fr”jderop och gl„djerop, p† rop f”r brudgum och rop f”r brud, ty landet skall bliva ”delagt. 008:001 p† den tiden, s„ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och pr„sternas och profeternas ben, och Jerusalems inv†nares ben ut ur deras gravar 008:002 och kringstr” dem inf”r solen och m†nen och himmelens hela h„rskara, som de hava „lskat, tj„nat och efterf”ljt, s”kt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva g”dsel p† marken. 008:003 Och alla kvarblivna, de som l„mnas kvar av detta onda sl„kte, skola hellre vilja d” „n leva, vilka „n de orter m† vara, dit dessa kvarl„mnade bliva f”rdrivna av mig, s„ger HERREN Sebaot. 008:004 Du skall ock s„ga till dem: S† s„ger HERREN: Om n†gon faller, st†r han ju upp igen; om n†gon g†r bort, v„nder han ju tillbaka. 008:005 Varf”r g†r det d† bort i best„ndig avf„llighet, detta folk i Jerusalem? Varf”r h†lla de fast vid sitt svek och vilja icke v„nda tillbaka? 008:006 Jag har givit akt och h”rt huru de tala vad or„tt „r; ingen enda finnes, som †ngrar sin ondska, ingen s„ger: ˝Vad har jag gjort!˝ Alla l”pa de bort, lika h„star som rusa †stad i striden. 008:007 Till och med h„gern under himmelen k„nner ju sin best„mda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden f”r sin †terkomst; mitt folk d„remot k„nner ej HERRENS r„tter. 008:008 Huru kunnen I d† s„ga: ˝Vi „ro visa och hava HERRENS lag ibland oss˝? Icke s†, de skriftl„rdes l”gnpenna har f”rvandlat den i l”gn. 008:009 S†dana visa skola komma p† skam, komma till korta och bliva sn„rjda. De hava ju f”rkastat HERRENS ord, vari „ro de d† visa? 008:010 S† skall jag nu giva deras hustrur †t andra och deras †krar †t er”vrare Ty alla, b†de sm† och stora, s”ka or„tt vinning; b†de profeter och pr„ster fara allasammans med l”gn, 008:011 de taga det l„tt med helandet av dottern mitt folks skada; de s„ga: ˝Allt st†r v„l till, allt st†r v„l till˝, och dock st†r icke allt v„l 008:012 De skola komma p† skam, ”vade styggelse. Likv„l k„nna de alls icke skam och veta icke av att blygas. D„rf”r skola de falla bland de andra; n„r hems”kelsen tr„ffar dem, skola de komma p† fall, s„ger HERREN. 008:013 Jag skall bortrycka och f”rg”ra dem, s„ger HERREN. Inga druvor v„xa p† vintr„den, och inga fikon p† fikontr„den, utan till och med l”ven „ro vissnade: De bud jag gav dem ”vertr„da de. 008:014 Varf”r sitta vi h„r stilla? F”rsamlen eder och l†t oss fly in i de bef„sta st„derna och f”rg†s d„r; ty HERREN, v†r Gud, vill f”rg”ra oss, han giver oss gift att dricka d„rf”r att vi syndade mot HERREN. 008:015 V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d† vi skulle bliva helade, men se, f”rskr„ckelse kommer. 008:016 Fr†n Dan h”r man frustandet av hans h„star; f”r hans hingstars gn„ggande b„var hela landet. De komma och f”rt„ra landet med allt vad d„ri „r, staden med dem som bo d„ri. 008:017 Ty se, jag s„nder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besv„rjelse hj„lper, och de skola stinga eder, s„ger HERREN. 008:018 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hj„rta „r sjukt i mig. 008:019 H”r, dottern mitt folk ropar i fj„rran land: ˝Finnes d† icke HERREN i Sion? Žr dennes konung icke mer d„r?˝ Ja, varf”r hava de f”rt”rnat mig med sina bel„ten, med sina fr„mmande avgudar? 008:020 Sk”rdetiden „r f”rbi, sommaren „r till „nda, och ingen fr„lsning har kommit oss till del. 008:021 Jag „r f”rkrossad, d„rf”r att dottern mitt folk s† krossas, jag g†r s”rjande, h„pnad har gripit mig. 008:022 Finnes d† ingen balsam i Gilead, finnes ingen l„kare d„r? Eller varf”r bliver dottern mitt folk icke helad fr†n sina s†r? 009:001 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ”gon en t†rek„lla, s† att jag kunde gr†ta dag och natt ”ver de slagna hos dottern mitt folk! 009:002 Ack att jag hade ett h„rb„rge i ”knen, s† att jag kunde ”vergiva mitt folk och draga bort ifr†n dem! Ty de „ro allasammans „ktenskapsbrytare, en f”rsamling av trol”sa. 009:003 Sin tungas b†ge sp„nna de till att avskjuta l”gner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de g† fr†n og„rning till og„rning, men mig vilja de ej veta av, s„ger HERREN. 009:004 Var och en tage sig till vara f”r sin v„n, och ingen f”rlite sig p† n†gon sin broder; ty den ene brodern g”r allt f”r att bedraga den andre, och den ene v„nnen g†r omkring och f”rtalar den andre. 009:005 Var och en handlar svikligt mot sin v„n, och ingen talar vad sant „r; de ”va sina tungor i att tala l”gn de arbeta sig tr”tta med att g”ra illa. 009:006 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, s„ger HERREN. 009:007 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†. Se, jag m†ste luttra och pr”va dem; ty vad annat kan jag g”ra, d† nu dottern mitt folk „r s†dan? 009:008 Deras tunga „r en m”rdande pil; vad den talar „r svek. Med munnen tala de v„nligt till sin n„sta, men i hj„rtat l„gga de f”rs†t f”r honom. 009:009 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Skulle icke min sj„l h„mnas p† ett s†dant folk som detta „r? 009:010 ™ver bergen vill jag gr†ta och sjunga sorges†ng; jag vill h”ja klagos†ng ”ver betesmarkerna i ”knen. Ty de „ro f”rbr„nda, s† att ingen g†r d„r fram och inga l„ten av boskap d„r h”ras; b†de himmelens f†glar och fyrfotadjuren hava flytt och „ro borta. 009:011 Jag skall g”ra Jerusalem till en stenhop, till en boning f”r schakaler, och Juda st„der till en ”demark, d„r ingen bor. 009:012 Vem „r en vis man, s† att han f”rst†r detta? Och till vem har HERRENS mun talat, s† att han kan f”rklara detta: varf”r landet har blivit s† f”rd„rvat, f”rbr„nt s†som en ”ken, d„r ingen g†r fram? 009:013 Och HERREN svarade: Jo, d„rf”r att de hava ”vergivit min lag, den som jag f”relade dem, och icke hava h”rt min r”st och vandrat efter den 009:014 utan vandrat efter sina egna hj„rtans h†rdhet och efterf”ljt Baalerna, s†som deras fader l„rde dem. 009:015 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s†: Se, jag skall giva detta folk mal”rt att „ta och gift att dricka. 009:016 Och jag skall f”rstr” dem bland folk som varken de eller deras f„der hava k„nt, och skall s„nda sv„rdet efter dem, till dess att jag har gjort „nde p† dem. 009:017 S† s„ger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gr†terskor, f”r att de m† komma, och s„nden efter f”rfarna kvinnor, och l†ten dem komma. 009:018 L†ten dem med hast st„mma upp sorges†ng ”ver oss, s† att v†ra ”gon flyta i t†rar och vatten str”mmar fr†n v†ra ”gonlock. 009:019 Ty sorges†ng h”res ljuda fr†n Sion: Huru har ej f”rst”relse drabbat oss! Vi hava kommit illa p† skam, vi m†ste ju ”vergiva landet, ty v†ra boningar hava de slagit ned. 009:020 Ja, h”ren, I kvinnor, HERRENS ord, och edert ”ra fatte hans muns tal. L„ren edra d”ttrar sorges†ng; ja, l„ren varandra klagos†ng. 009:021 Ty d”den stiger in genom vara f”nster, han kommer in i v†ra palats; han utrotar barnen fr†n gatan och ynglingarna fr†n torgen. 009:022 Ja, tala: S† s„ger HERREN: Och m„nniskornas d”da kroppar ligga s†som g”dsel p† marken och s†som k„rvar efter sk”rdemannen, vilka ingen samlar upp. 009:023 S† s„ger HERREN: Den vise ber”mme sig icke av sin vishet, den starke ber”mme sig icke av sin styrka, den rike ber”mme sig icke av sin rikedom. 009:024 Nej, den som vill ber”mma sig, han ber”mme sig d„rav att han har f”rst†nd till att k„nna mig: att jag „r HERREN, som g”r n†d, r„tt och r„ttf„rdighet p† jorden. Ty till s†dana har jag behag, s„ger HERREN. 009:025 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall hems”ka alla omskurna som dock „ro oomskurna: 009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ”kenbor med kantklippt h†r. Ty hednafolken „ro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hj„rta. 010:001 H”ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S† s„ger HERREN: 010:002 I skolen icke v„nja eder vid hedningarnas s„tt och icke f”rf„ras f”r himmelens tecken, d„rf”r att hedningarna f”rf„ras f”r dem. 010:003 Ty vad folken predika „r f†f„ngliga avgudar. Se, av ett stycke tr„ fr†n skogen hugger man ut dem, och konstn„rens h„nder tillyxa dem; 010:004 med silver och guld pryder man dem och f„ster dem med spikar och hammare, f”r att de icke skola falla omkull. 010:005 Lika f†gelskr„mmor p† ett gurkf„lt st† de d„r och kunna ej tala; man m†ste b„ra dem, ty de kunna ej g†. Frukten d† icke f”r dem, ty de kunna ej g”ra n†got ont; och att g”ra n†got gott, det f”rm† de ej heller. 010:006 Men dig, HERRE, „r ingen lik; du „r stor, ditt namn „r stort i makt. 010:007 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? S†dant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som „r dig lik. 010:008 Nej, allasammans „ro de of”rnuftiga och d†rar. Avgudadyrkan „r att dyrka tr„, 010:009 silverpl†t, h„mtad fr†n Tarsis, guld, f”rt ifr†n Ufas, arbetat av en konstn„r, av en guldsmeds h„nder. I bl†tt och r”tt purpurtyg st† de kl„dda, allasammans blott verk av konstf”rfarna m„n. 010:010 Men HERREN „r en sann Gud, han „r en levande Gud och en evig konung; f”r hans f”rt”rnelse b„var jorden, och folken kunna icke uth„rda hans vrede. 010:011 S† skolen I s„ga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas fr†n jorden och ej f† finnas under himmelen. 010:012 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f”rst†nd har han utsp„nt himmelen. 010:013 N„r han vill l†ta h”ra sin r”st, d† brusa himmelens vatten, d† l†ter han regnskyar stiga upp fr†n jordens „nda; han l†ter ljungeldar komma med regn och f”r vinden ut ur dess f”rvaringsrum. 010:014 S†som d†rar st† d† alla m„nniskor d„r och begripa intet; guldsmederna komma d† alla p† skam med sina bel„ten, ty deras gjutna bel„ten „ro l”gn, och ingen ande „r i dem. 010:015 De „ro f†f„nglighet, en tillverkning att le †t; n„r hems”kelsen kommer ”ver dem, m†ste de f”rg†s. 010:016 Men s†dan „r icke han som „r Jakobs del; nej, det „r han som har skapat allt, och Israel „r hans arvedels stam. HERREN Sebaot „r hans namn. 010:017 Samlen edert gods och f”ren det bort ur landet, I som sitten under bel„gring. 010:018 Ty s† s„ger HERREN: Se, denna g†ng skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem †ngest, s† att de f”rnimma det. 010:019 Ve mig, jag „r s”nderkrossad! Ol„kligt „r mitt s†r. Men jag s„ger: Ja, detta „r min pl†ga, jag m†ste b„ra den! 010:020 Mitt t„lt „r f”rst”rt, och mina t„ltstreck „ro alla avslitna. Mina barn „ro borta, de finnas icke mer; ingen „r kvar, som kan sl† upp mitt t„lt och s„tta upp mina t„ltdukar. 010:021 Ty herdarna voro of”rnuftiga, de fr†gade icke efter HERREN; d„rf”r hade de ingen framg†ng, och hela deras hjord blev f”rskingrad. 010:022 Lyssna, n†got h”res! Se, det nalkas! Ett stort d†n kommer fr†n nordlandet f”r att g”ra Juda st„der till en ”demark, till en boning f”r schakaler. 010:023 Jag vet det, HERRE: m„nniskans v„g beror ej av henne, det st†r icke i vandrarens makt att r„tt styra sina steg. 010:024 S† tukta mig, HERRE likv„l med m†tta; icke i din vrede, p† det att du ej m† g”ra mig till intet. 010:025 Utgjut din f”rt”rnelse ”ver hedningarna, som icke k„nna dig, och ”ver de sl„kter som ej †kalla ditt namn. ty de hava upp„tit Jakob, ja, upp„tit och gjort „nde p† honom, och hans boning hava de f”r”tt. 011:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 011:002 ˝H”ren detta f”rbunds ord, och talen till Juda m„n och till Jerusalems inv†nare; 011:003 s„g till dem: S† s„ger HERREN, Israels Gud: F”rbannad vare den man som icke h”r detta f”rbunds ord, 011:004 det som jag bj”d edra fader p† den tid d† jag f”rde dem ut ur Egyptens land, den sm„ltugnen, i det jag sade: H”ren min r”st och g”ren detta, alldeles s†som jag bjuder eder, s† skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud, 011:005 p† det att jag m† h†lla den ed som jag har svurit edra f„der: att giva dem ett land som flyter av mj”lk och honung, s†som ock nu har skett.˝ Och jag svarade och sade: ˝Ja, amen, HERRE.˝ 011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st„der och p† gatorna i Jerusalem och s„g: H”ren detta f”rbunds ord och g”ren efter dem. 011:007 Ty b†de p† den dag d† jag f”rde edra f„der ut ur Egyptens land och sedan „nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: ˝H”ren min r”st˝; 011:008 men de ville icke h”ra eller b”ja sitt ”ra d„rtill, utan vandrade var och en i sitt onda hj„rtas h†rdhet. D„rf”r l„t jag ock komma ”ver dem allt vad jag hade sagt i det f”rbund som jag bj”d dem h†lla, men som de dock icke h”llo. 011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m„n och Jerusalems inv†nare hava sammansvurit sig. 011:010 De hava v„nt tillbaka till sina f”rf„ders missg„rningar, deras som icke ville h”ra mina ord. Sj„lva hava de s† f”ljt efter andra gudar och tj„nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det f”rbund som jag sl”t med deras f„der. 011:011 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall l†ta en olycka komma ”ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och n„r de d† ropa till mig, skall jag icke h”ra dem. 011:012 Och om s† Juda st„der och Jerusalems inv†nare g† bort och ropa till de gudar †t vilka de pl„ga t„nda offereld, s† skola dessa alls icke kunna fr„lsa dem i deras olyckas tid. 011:013 Ty s† m†nga som dina st„der „ro, s† m†nga hava dina gudar blivit, du Juda; och s† m†nga som gatorna „ro i Jerusalem, s† m†nga altaren haven I satt upp †t sk„ndlighetsguden: altaren till att t„nda offereld †t Baal. 011:014 S† m† du nu icke bedja f”r detta folk eller framb„ra n†gon klagan och f”rb”n f”r dem; ty jag vill icke h”ra, n„r de ropa till mig f”r sin olyckas skull. 011:015 Vad har min „lskade att g”ra i mitt hus, d† hon, ja, hela hopen, ”var s†dan sk„ndlighet? Kan heligt k”tt komma s†som offer fr†n dig? N„r du f†r bedriva din ondska, d† fr”jdar du dig ju. 011:016 ˝Ett gr”nskande olivtr„d, prytt med sk”na frukter˝, s† kallade HERREN dig; men nu har han med stort och v„ldigt d†n t„nt upp en eld omkring det tr„det, s† att dess grenar f”rd„rvas. 011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka ”ver dig, f”r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att f”rt”rna mig, i det att de hava t„nt offereld †t Baal. 011:018 HERREN kungjorde det f”r mig, s† att jag fick veta det; ja, du l„t mig se vad de f”rehade. 011:019 Sj„lv var jag s†som ett menl”st lamm som f”res bort till att slaktas; jag visste ej att de f”rehade anslag mot mig: ˝L†t oss f”rd„rva tr„det med dess frukt, l†t oss utrota honom ur de levandes land, s† att man icke mer kommer ih†g hans namn.˝ 011:020 Men HERREN Sebaot „r en r„ttf„rdig domare, som pr”var njurar och hj„rta. S† l†t mig d† f† se din h„mnd p† dem, ty f”r dig har jag lagt fram min sak. 011:021 D„rf”r s„ger HERREN s† om Anatots m„n, dem som st† efter ditt liv och s„ga: ˝Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d” f”r v†r hand˝ 011:022 ja, d„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†: Se, jag skall hems”ka dem; deras unga m„n skola d” genom sv„rd, deras s”ner och d”ttrar skola d” genom hunger. 011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l†ta olycka drabba Anatots m„n, n„r deras hems”kelses †r kommer. 012:001 HERRE, om jag vill g† till r„tta med dig, s† beh†ller du dock r„tten. Likv„l m†ste jag tala med dig om vad r„tt „r. Varf”r g†r det de ogudaktiga s† v„l? Varf”r hava alla trol”sa s† god lycka? 012:002 Du planterar dem, och de sl† rot; de v„xa och b„ra frukt. N„ra „r du i deras mun, men fj„rran „r du fr†n deras innersta. 012:003 Men du, HERRE, k„nner mig; du ser mig och pr”var huru mitt hj„rta „r mot dig. Ryck dem bort s†som f†r till att slaktas, och invig dem till en d”dens dag. 012:004 Huru l„nge skall landet ligga s”rjande och gr„set p† marken allest„des f”rtorka, s† att b†de fyrfotadjur och f†glar f”rg†s f”r inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa s„ga: ˝Han skall icke se v†r underg†ng˝ 012:005 Om du icke orkar l”pa i kapp med fotg„ngare, huru vill du d† taga upp t„vlan med h„star? Och om du nu k„nner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det g† dig bland Jordanbygdens sn†r? 012:006 Se, till och med dina br”der och din faders hus „ro ju trol”sa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du m† icke tro p† dem, om de ock tala v„nligt till dig. 012:007 Jag har ”vergivit mitt hus, f”rskjutit min arvedel; det som var k„rast f”r min sj„l l„mnade jag i fiendehand. 012:008 Hon som „r min arvedel blev mot mig s†som ett lejon i skogen; hon har h”jt sin r”st mot mig, d„rf”r har jag fattat hat till henne. 012:009 Skall min arvedel vara mot mig s†som en brokig rovf†gel -- d† m† ock rovf†glar komma emot henne fr†n alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och l†ten dem komma f”r att „ta! 012:010 Herdar i m„ngd f”rd„rva min ving†rd och f”rtrampa min †ker; de g”ra min sk”na †ker till en ”de ”ken. Man g”r den till en ”demark; 012:011 s”rjande och ”de ligger den framf”r mig. Hela landet ”del„gges, ty ingen finnes, som vill akta p†. 012:012 ™ver alla h”jder i ”knen rycka f”rh„rjare fram, ja, HERRENS sv„rd f”rt„r allt, fr†n den ena „ndan av landet till den andra; intet k”tt kan finna r„ddning. 012:013 De hava s†tt vete, men sk”rdat tistel; de hava m”dat sig f†f„ngt. Ja, I skolen komma p† skam med eder gr”da f”r HERRENS gl”dande vredes skull. 012:014 S† s„ger HERREN om alla de onda grannar som f”rgripa sig p† den arvedel jag har givit †t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifr†n dem. 012:015 Men d„refter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag †ter f”rbarma mig ”ver dem och l†ta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land. 012:016 Om de d† r„tt l„ra sig mitt folks v„gar, s† att de sv„rja vid mitt namn: ˝S† sant HERREN lever˝, likasom de f”rut l„rde mitt folk att sv„rja vid Baal, d† skola de bliva uppr„ttade mitt ibland mitt folk. 012:017 Men om de icke vilja h”ra, s† skall jag alldeles bortrycka och f”rg”ra det folket, s„ger HERREN. 013:001 S† sade HERREN till mig: ˝G† bort och k”p dig en linneg”rdel, och s„tt den omkring dina l„nder, men l†t den icke komma i vatten.˝ 013:002 Och jag k”pte en g”rdel, s†som HERREN hade befallt, och satte den omkring mina l„nder. 013:003 D† kom HERRENS ord till mig f”r andra g†ngen; han sade: 013:004 ˝Tag g”rdeln som du har k”pt, och som du b„r omkring dina l„nder, och st† upp och g† bort till Frat, och g”m den d„r i en stenklyfta.˝ 013:005 Och jag gick bort och g”mde den vid Frat, s†som HERREN hade bjudit mig. 013:006 Sedan, en l†ng tid d„refter, sade HERREN till mig: ˝St† upp och g† bort till Frat, och h„mta d„rifr†n den g”rdel som jag bj”d dig g”mma d„r.˝ 013:007 Och jag gick bort till Frat och gr„vde upp g”rdeln och h„mtade fram den fr†n det st„lle d„r jag hade g”mt den. Och se, g”rdeln var f”rd„rvad, s† att den icke mer dugde till n†got. 013:008 D† kom HERRENS ord till mig; han sade: 013:009 S† s„ger HERREN: P† samma s„tt skall jag s„nda f”rd„rv ”ver Judas och Jerusalems stora h”gmod. 013:010 Detta onda folk, som icke vill h”ra mitt ord, utan vandrar i sitt hj„rtas h†rdhet och f”ljer efter andra gudar och tj„nar och tillbeder dem, det skall bliva s†som denna g”rdel vilken icke duger till n†got. 013:011 Ty likasom en mans g”rdel sluter sig t„tt omkring hans l„nder, s† l„t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, s„ger HERREN, p† det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till ber”mmelse, lov och „ra; men de ville icke h”ra. 013:012 S„g d„rf”r till dem detta ord: S† s„ger HERREN, Israels Gud: Alla vink„rl „ro till f”r att fyllas med vin. Och n„r de d† s„ga till dig: ˝Skulle vi icke veta att alla vink„rl „ro till f”r att fyllas med vin?˝, 013:013 s† svara dem: S† s„ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta p† Davids tron, och pr„sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv†nare, s† att de bliva druckna. 013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, b†de f„der och barn, s„ger HERREN. Jag skall icke hava n†gon misskund, icke skona och icke f”rbarma mig, s† att jag avst†r fr†n att f”rd„rva dem. 013:015 H”ren och lyssnen h„rtill, varen icke ”vermodiga; ty HERREN har talat. 013:016 Given HERREN, eder Gud, „ra, f”rr„n han l†ter m”rkret komma, och f”rr„n edra f”tter snubbla p† bergen, n„r det skymmer; ty det ljus I f”rbiden skall han byta i d”dsskugga och g”ra till t”cken. 013:017 Men om I icke h”ren h„rp†, s† m†ste min sj„l i l”nndom s”rja ”ver s†dant ”vermod, och mitt ”ga m†ste bitterligen gr†ta och flyta i t†rar, d„rf”r att HERRENS hjord d† bliver bortf”rd i f†ngenskap. 013:018 S„g till konungen och konungamodern: S„tten eder l†gt ned, ty den h„rlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder. 013:019 St„derna i Sydlandet „ro tillslutna, och ingen finnes, som ”ppnar dem; hela Juda „r bortf”rt i f†ngenskap, ja, bortf”rt helt och h†llet. 013:020 Lyften upp edra ”gon och sen huru de komma norrifr†n. Var „r nu hjorden som var dig given, den hjord som var din „ra? 013:021 Vad vill du s„ga, n„r han s„tter till herrar ”ver dig m„n som du sj„lv har l„rt att komma till dig s†som „lskare? Skulle du d† icke gripas av v†nda s†som en kvinna i barnsn”d? 013:022 Men om du s„ger i ditt hj„rta: ˝Varf”r har det g†tt mig s†?˝, s† vet: for din stora missg„rnings skull blev ditt mantelsl„p upplyft och dina f”tter nesligt blottade. 013:023 Kan v„l en etiopier f”rvandla sin hud eller en panter sina fl„ckar? D† skullen ocks† I kunna g”ra n†got gott, I som „ren s† ”vade i ondska. 013:024 V„lan, jag vill f”rskingra dem s†som str† som far bort f”r ”knens vind. 013:025 Detta skall vara din lott och din besk„rda del fr†n mig, s„ger HERREN, d„rf”r att du har f”rg„tit mig och f”rlitat dig p† l”gn. 013:026 D„rf”r skall jag ock draga upp ditt mantelsl„p ”ver ditt ansikte, s† att man f†r se din skam. 013:027 Din otukt, ditt vrenskande, ditt sk„ndliga otuktsv„sen -- p† h”jderna, p† f„ltet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- p† huru l†ng tid „nnu? 014:001 Detta „r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang†ende torkan. 014:002 Juda ligger s”rjande, dess portar „ro f”rfallna, likasom i sorgdr„kt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp fr†n Jerusalem. 014:003 Storm„nnen d„r s„nda de sm† efter vatten, men n„r de komma till dammarna, finna de intet vatten; de m†ste v„nda tillbaka med tomma k„rl. De st† d„r med skam och blygd och m†ste h”lja ”ver sina huvuden. 014:004 F”r markens skull, som ligger vanm„ktig, d„rf”r att intet regn faller p† jorden, st† †kerm„nnen med skam och m†ste h”lja ”ver sina huvuden. 014:005 Ja, ocks† hinden p† f„ltet ”vergiver sin nyf”dda kalv, d„rf”r att intet gr”nt finnes 014:006 Och vild†snorna st† p† h”jderna och fl„mta s†som schakaler; deras ”gon f”rsm„kta, d„rf”r att gr„set „r borta. 014:007 Om „n v†ra missg„rningar vittna emot oss, s† hj„lp dock, HERRE, f”r ditt namns skull. Ty v†r avf„llighet „r stor; mot dig hava vi syndat. 014:008 Du Israels hopp dess fr„lsare i n”dens tid, varf”r „r du s†som en fr„mling i landet, lik en v„gfarande som sl†r upp sitt t„lt allenast f”r en natt? 014:009 Varf”r „r du lik en r†dl”s man, lik en hj„lte som icke kan hj„lpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi „ro uppkallade efter ditt namn; s† ”vergiv oss d† icke. 014:010 S† s„ger HERREN om detta folk: P† detta s„tt driva de g„rna omkring, de h†lla icke sina f”tter i styr. D„rf”r har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ih†g deras missg„rning och hems”ker deras synder. 014:011 Och HERREN sade till mig: Du m† icke bedja om n†got gott f”r detta folk. 014:012 Ty om de „n fasta, s† vill jag dock icke h”ra deras rop, och om de „n offra br„nnoffer och spisoffer s† har jag intet behag till dem, utan vill f”rg”ra dem med sv„rd, hungersn”d och pest. 014:013 D† sade jag: ˝Ack Herre, HERRE! Profeterna s„ga ju till dem: I skolen icke se n†got sv„rd, ej heller skall hungersn”d tr„ffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p† denna plats.˝ 014:014 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l”gn i mitt namn; jag har icke s„nt dem eller givit dem n†gon befallning eller talat till dem. L”gnsyner och tomma sp†domar och f†f„ngligt tal och sina egna hj„rtans svek „r det de profetera f”r eder. 014:015 D„rf”r s„ger HERREN s† om de profeter som profetera i mitt namn, fast„n jag icke har s„nt dem, och som s„ga att sv„rd och hungersn”d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv„rd och hunger skola dessa profeter f”rg†s. 014:016 Och folket som de profetera f”r, b†de m„n och hustrur, b†de s”ner och d”ttrar, skola komma att ligga p† Jerusalems gator, slagna av hunger och sv„rd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska ”ver dem. 014:017 Men du skall s„ga till dem detta ord: Mina ”gon flyta i t†rar natt och dag och f† ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor f”rst”ring, av ett sv†rt och ol„kligt s†r. 014:018 Om jag g†r ut p† marken, se, d† ligga d„r sv„rdsslagna m„n; och kommer jag in i staden, s† m”tes jag d„r av hungerns pl†gor. Ja, b†de profeter och pr„ster n”dgas draga fr†n ort till ort, till ett land som de icke k„nna. 014:019 Har du d† alldeles f”rkastat Juda? Har din sj„l begynt f”rsm† Sion? Eller varf”r har du slagit oss s†, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d† vi skulle bliva helade, men se, f”rskr„ckelse kommer. 014:020 HERRE, vi k„nna v†r ogudaktighet, v†ra f„ders missg„rning, ty vi hava syndat mot dig. 014:021 F”r ditt namns skull, f”rkasta oss icke, l†t din h„rlighets tron ej bliva f”raktad; kom ih†g ditt f”rbund med oss, och bryt det icke. 014:022 Finnas v„l bland hedningarnas f†f„ngliga avgudar s†dana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig sj„lv l†ta regnskurar falla? Žr det icke dig, HERRE, v†r Gud, som vi m†ste f”rbida? Det „r ju du som har gjort allt detta. 015:001 Men HERREN sade till mig; Om „n Mose och Samuel tr„dde inf”r mig, s† skulle min sj„l dock icke v„nda sig till detta folk. Driv dem bort ifr†n mitt ansikte och l†t dem g†. 015:002 Och om de fr†ga dig: ˝Vart skola vi g†?˝, s† skall du svara dem: S† s„ger HERREN: I pestens v†ld den som h”r pesten till, i sv„rdets v†ld den som h”r sv„rdet till, i hungerns v†ld den som h”r hungern till, i f†ngenskapens v†ld den som h”r f†ngenskapen till. 015:003 Fyra slags hems”kelser skall jag l†ta komma ”ver dem, s„ger HERREN: sv„rdet, som skall dr„pa dem, hundarna, som skola sl„pa bort dem, himmelens f†glar och vilddjuren p† marken, som skola „ta upp och f”rd„rva dem. 015:004 Och jag skall g”ra dem till en varnagel f”r alla riken p† jorden, till straff f”r det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem. 015:005 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan ”mka dig, och vem kan vilja komma f”r att fr†ga om det st†r v„l till med dig? 015:006 Du sj„lv f”rsk”t mig, s„ger HERREN; du gick din v„g bort. D„rf”r utr„ckte jag mot dig min hand och f”rd„rvade dig; jag hade tr”ttnat att f”rbarma mig. 015:007 Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde f”r„ldrarna barnl”sa, jag f”rgjorde mitt folk, d† de ej ville v„nda om fr†n sina v„gar. 015:008 Deras „nkor blevo genom mig talrikare „n sanden i havet; ”ver m”drarna till deras unga l„t jag f”rh„rjare komma mitt p† ljusa dagen; pl”tsligt l„t jag †ngest och f”rskr„ckelse falla ”ver dem. 015:009 Om en moder „n hade sju s”ner, m†ste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det „nnu var dag, hon m†ste bliva till skam och blygd. Och vad som „r kvar av dem skall jag giva till pris †t deras fienders sv„rd, s„ger HERREN 015:010 ˝Ve mig, min moder, att du har f”tt mig, mig som „r till kiv och tr„ta f”r hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har n†gon beh”vt ockra p† mig; likv„l f”rbanna de mig alla.˝ 015:011 Men HERREN svarade: ˝Sannerligen, jag skall styrka dig och l†ta det g† dig v„l. Sannerligen, jag skall s† g”ra, att dina fiender komma och b”nfalla inf”r dig i olyckans och n”dens tid. 015:012 Kan man bryta s”nder j„rn, j„rn fr†n norden, eller koppar?˝ -- 015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag l„mna till plundring, och det utan betalning, till straff f”r allt vad du har syndat i hela ditt land. 015:014 Och jag skall l†ta dina fiender f”ra dig in i ett land som du icke k„nner. Ty min vredes eld „r uppt„nd; mot eder skall det brinna. 015:015 HERRE, du vet det. T„nk p† mig och l†t dig v†rda om mig, och skaffa mig h„mnd p† mina f”rf”ljare; tag mig icke bort, du som „r l†ngmodig. Bet„nk huru jag b„r sm„lek f”r din skull 015:016 N„r jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo f”r mig mitt hj„rtas fr”jd och gl„dje; ty jag „r uppkallad efter ditt namn, HERRE, h„rskarornas Gud. 015:017 Jag har icke suttit i gycklares samkv„m och f”rlustat mig d„r; f”r din hands skull har jag m†st sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med f”rgrymmelse. 015:018 Varf”r skall jag d† pl†gas s† oavl†tligt, och varf”r „r mitt s†r s† ohelbart? Det vill ju icke l„kas. Ja, du bliver f”r mig s†som en f”rsinande b„ck, s† som ett vatten som ingen kan lita p†. 015:019 D„rf”r s„ger HERREN s†: Om du v„nder †ter, s† vill jag l†ta dig komma †ter och bliva min tj„nare. Och om du framb„r „del metall utan slagg, s† skall du f† tj„na mig s†som mun. Dessa skola d† v„nda †ter till dig, men du skall icke v„nda †ter till dem. 015:020 Och jag skall g”ra dig inf”r detta folk till en fast kopparmur, s† att de icke skola bliva dig ”verm„ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag „r med dig och vill fr„lsa dig och vill hj„lpa dig, s„ger HERREN. 015:021 Jag skall hj„lpa dig ut ur de ondas v†ld och skall f”rlossa dig ur v†ldsverkarnas hand. 016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 016:002 Du skall icke taga dig n†gon hustru eller skaffa dig n†gra s”ner och d”ttrar p† denna plats. 016:003 Ty s† s„ger HERREN om de s”ner och d”ttrar som bliva I f”dda p† denna plats, och om m”drarna som hava f”tt dem, och om f„derna som hava avlat dem i detta land: 016:004 Av sv†ra sjukdomar skola de d”; man skall icke h†lla d”dsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva g”dsel p† marken. Och genom sv„rd och hunger skola de f”rg†s, och deras d”da kroppar skola bliva mat †t himmelens f†glar och markens djur. I 016:005 Ty s† s„ger HERREN: Du skall icke g† in i n†got sorgehus och icke begiva dig †stad f”r att h†lla d”dsklagan, ej heller ”mka dem; ty jag har tagit bort min frid ifr†n detta folk, s„ger HERREN, ja, min n†d och barmh„rtighet. 016:006 Och b†de stora och sm† skola d” i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke h†lla d”dsklagan efter dem, och ingen skall f”r deras skull rista m„rken p† sig eller raka sitt huvud. 016:007 Man skall icke bryta br”d †t n†gon, f”r att tr”sta honom i sorgen efter en d”d, och icke giva n†gon tr”steb„garen att dricka, n„r han har f”rlorat fader eller moder. 016:008 Och i g„stabudshus skall du icke heller g† in f”r att sitta med dem och „ta och dricka. 016:009 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inf”r edra ”gon, och medan I „nnu leven, skall jag p† denna plats g”ra slut p† fr”jderop och gl„djerop, p† rop f”r brudgum och rop f”r brud. I 016:010 N„r du nu f”rkunnar alla dessa ord f”r detta folk och de d† fr†ga dig: ˝Varf”r har HERREN uttalat ”ver oss all denna stora olycka? Och vari best†r den missg„rning och synd som vi hava beg†tt mot HERREN, v†r Gud?˝, 016:011 d† skall du svara dem: ˝Jo, edra f„der ”verg†vo mig, s„ger HERREN, och f”ljde efter andra gudar och tj„nade och tillb†do dem; ja, mig ”verg†vo de och h”llo icke min lag. 016:012 Och I sj„lva haven gjort „nnu mer ont, „n edra f„der gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hj„rtas h†rdhet, och I viljen icke h”ra mig. 016:013 D„rf”r skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra f„der haven k„nt, och d„r Skolen I f† tj„na andra gudar b†de dag och natt; ty jag skall icke hava n†gon misskund med eder.˝ 016:014 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer skall s„ga: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn upp ur Egyptens land˝, 016:015 utan: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra l„nder till vilka han hade drivit dem bort.˝ Ty jag skall f”ra dem tillbaka till deras land, det som jag gav †t deras f„der. 016:016 Se, jag skall s„nda bud efter m†nga fiskare, s„ger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag s„nda bud efter m†nga j„gare, och de skola jaga dem ned fr†n alla berg och alla h”jder och ut ur stenklyftorna. 016:017 Ty mina ”gon „ro riktade p† alla deras v„gar; de kunna icke g”mma sig f”r mitt ansikte och deras missg„rning „r icke f”rdold f”r mina ”gon. 016:018 Och f”rst skall jag i dubbelt m†tt vederg„lla dem f”r deras missg„rning och synd, f”r att de hava osk„rat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och sk„ndliga avgudars d”da kroppar. 016:019 HERRE, du min starkhet och mitt v„rn, du min tillflykt p† n”dens dag, till dig skola hedningarna komma fr†n jordens „ndar och skola s„ga: ˝Allenast l”gn hava v†ra f„der f†tt i arv. f†f„ngliga avgudar, av vilka ingen kan hj„lpa. 016:020 Kan v„l en m„nniska g”ra sig gudar? Nej, de gudarna „ro inga gudar. 016:021 D„rf”r vill jag nu denna g†ng l†ta dem f”rnimma det, jag vill l†ta dem k„nna min hand och min makt, f”r att de m† veta att mitt namn „r HERREN. 017:001 Juda synd „r uppskriven med j„rnstift, med diamantgriffel; den „r inristad p† deras hj„rtas tavla och p† edra altarens horn, 017:002 s† visst som deras barn vid gr”na tr„d och p† h”ga kullar komma ih†g sina altaren och Aseror. 017:003 Du mitt berg p† f„ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag l„mna till plundring, s† ock dina offerh”jder, till straff f”r vad du har syndat i hela ditt land. 017:004 Och du skall n”dgas avst† -- och detta genom din egen f”rskyllan -- fr†n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l†ta dig tj„na dina fiender i ett land som du icke k„nner. Ty I haven uppt„nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid. 017:005 S† s„ger HERREN: F”rbannad „r den man som f”rtr”star p† m„nniskor och s„tter k”tt sig till arm och med sitt hj„rta viker av ifr†n HERREN. 017:006 Han skall bliva s†som en torr buske p† hedmarken och skall icke f† se n†got gott komma, utan skall bo p† f”rbr„nda platser i ”knen, i ett land med salthedar, d„r ingen bor. 017:007 Men v„lsignad „r den man som f”rtr”star p† HERREN, den som har HERREN till sin f”rtr”stan. 017:008 Han „r lik ett tr„d som „r planterat vid vatten, och som str„cker ut sina r”tter till b„cken; ty om „n hetta kommer, s† f”rskr„ckes det icke, utan bevarar sina l”v gr”nskande; och om ett torrt †r kommer, s† s”rjer det icke och upph”r ej heller att bara frukt. 017:009 Ett illfundigt och f”rd„rvat ting „r hj„rtat framf”r allt annat; vem kan f”rst† det? 017:010 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj„rtat och pr”var njurarna, och giver s† †t var och en efter hans v„gar, efter hans g„rningars frukt. 017:011 Lik en rapph”na som ruvar p† „gg, vilka hon ej sj„lv har lagt, „r den som samlar rikedom med or„tt; i sina halva dagar m†ste han l„mna den och vid sitt slut skall han st† s†som en d†re. 017:012 En h„rlighetens tron, en urgammal h”jd „r v†r helgedoms plats. 017:013 HERREN „r Israels hopp; alla som ”vergiva dig komma p† skam. de som vika av ifr†n mig likna en skrift i sanden; ty de hava ”vergivit HERREN, k„llan med det friska vattnet. 017:014 Hela du mig, HERRE, s† varde jag helad; fr„ls mig du, s† varder jag fr„lst. Ty du „r mitt lov. 017:015 Se, dessa s„ga till mig: ˝Vad bliver av HERRENS ord? M† det fullbordas!˝ 017:016 Det „r ju s†, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterf”ljd, och f”rd„rvets dag har jag icke †stundat; du vet det sj„lv. Vad mina l„ppar hava uttalat, det har talats inf”r ditt ansikte. 017:017 S† bliv d† icke till skr„ck f”r mig; du som „r min tillflykt p† olyckans dag. 017:018 L†t dem som f”rf”lja mig komma p† skam, men l†t icke mig komma p† skam; l†t dem bliva f”rf„rade, men l†t ej mig bliva f”rf„rad. L†t en olycksdag komma ”ver dem, och krossa dem i dubbelt m†tt. 017:019 S† sade HERREN till mig: G† †stad och st„ll dig i Menighetsporten, d„r Juda konungar g† in och g† ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar; 017:020 och s„g till dem: H”ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems inv†nare som g†n in genom dessa portar. 017:021 S† s„ger HERREN: Tagen eder val till vara f”r att p† sabbatsdagen b„ra n†gon b”rda eller f”ra in n†gon s†dan genom Jerusalems portar. 017:022 Och f”ren icke p† sabbatsdagen n†gon b”rda ut ur edra hus, och g”ren ej heller n†got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, s†som jag bj”d edra f„der, 017:023 fast„n de icke ville h”ra eller b”ja sitt ”ra d„rtill, utan voro h†rdnackade, s† att de icke h”rde eller togo emot tuktan. 017:024 Men om I viljen h”ra mig, s„ger HERREN, s† att I p† sabbatsdagen icke f”ren n†gon b”rda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, s† att I p† den icke g”ren n†got arbete, 017:025 d† skola konungar och furstar som komma att sitta p† Davids tron f† draga in genom denna stads portar, p† vagnar och h„star, f”ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv†nare; och denna stad skall d† f”rbliva bebodd evinnerligen. 017:026 Och fr†n Juda st„der, fr†n Jerusalems omnejd och fr†n Benjamins land, fr†n L†glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och framb„ra br„nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r”kelse och framb„ra lovoffer till HERRENS hus. 017:027 Men om I icke h”ren mitt bud att helga sabbaten och att icke b„ra n†gon b”rda in genom Jerusalems portar p† sabbatsdagen, d† skall jag t„nda eld p† dess portar, och elden skall f”rt„ra Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl„ckas. 018:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade 018:002 ˝St† upp och g† ned till krukmakarens hus; d„r vill jag l†ta dig h”ra mina ord.˝ 018:003 D† gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete p† krukmakarskivan. 018:004 Och n„r k„rlet som krukmakare h”ll p† att g”ra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d„rav ett annat k„rl s†, som han ville hava det gjort. 018:005 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 018:006 Skulle jag icke kunna g”ra med eder, I „r Israels hus, s†som denne krukmakare g”r? s„ger HERREN Jo, s†som leret „r i krukmakarens hand, s† „ren ock I i min hand, I av Israels hus. 018:007 Den ena g†ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och f”rg”ra det; 018:008 men om d† det folket omv„nder sig fr†n det onda v„sende mot vilket jag v„nde mitt hot, s† †ngrar jag det onda som jag hade t„nkt att g”ra dem. 018:009 En annan g†ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 018:010 men om det d† g”r vad ont „r i mina ”gon och icke h”r min r”st, s† †ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g”ra dem. 018:011 S† s„g du nu till Juda man och Jerusalems inv†nare: S† s„ger HERREN: Se, jag bereder †t eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. V„nden d„rf”r om, var och en fr†n sin onda v„g, och b„ttren edert leverne och edert v„sende. 018:012 Men de skola svara: ˝Du m”dar dig f”rg„ves. Vi vilja f”lja vara egna tankar och g”ra var och er efter sitt onda hj„rtas h†rdhet. 018:013 D„rf”r s„ger HERREN s†: Fr†gen efter bland hednafolken om n†gon har h”rt n†got s†dant. Alltf”r gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit. 018:014 ™vergiver d† Libanons sn” sin upph”jda klippa, eller sina de friska vatten ut, som str”mma ifr†n fj„rran, 018:015 eftersom mitt folk f”rg„ter mig och t„nder offereld †t avgudar? Se, av dem skola de bringas p† fall, n„r de g† sin gamla str†t och vandra p† villostigar, p† obanade v„gar. 018:016 S† g”ra de sitt land till ett f”rem†l f”r h„pnad, f”r begabberi evinnerligen; alla som g† d„r fram skola h„pna och skaka huvudet. 018:017 S†som en ”stanvind skall jag f”rskingra dem, n„r fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, p† deras of„rds dag. 018:018 Men de sade: ˝Kom, l†t oss t„nka ut n†got anslag mot Jeremia. Ty pr„sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med r†d, ej heller profeterna med f”rkunnelse. Ja, kom, l†t oss f„lla honom med vara tungor, vi beh”va alls icke akta p† vad han s„ger.˝ 018:019 HERRE, akta du p† mig, och h”r rad mina motst†ndare tala. 018:020 Skall man f† vederg„lla gott med ont, eftersom dessa hava gr„vt en grop f”r mitt liv? T„nk p† huru jag har st†tt inf”r ditt ansikte f”r att mana gott f”r dem, till att avv„nda fr†n dem din vrede. 018:021 D„rf”r m† du ”verl„mna deras barn †t hungersn”den och giva dem sj„lva till pris †t sv„rdet, s† att deras hustrur bliva barnl”sa och „nkor, deras m„n dr„pta av pesten, och deras ynglingar slagna med sv„rd striden. 018:022 M† klagorop h”ras fr†n deras hus, i det att du pl”tsligt l†ter r”varskaror komma ”ver dem. Ty de hava gr„vt en grop f”r att f†nga mig, och snaror hava de lagt ut f”r mina f”tter. 018:023 Men du, HERRE, k„nner alla deras mordiska anslag mot mig; s† m† du d† icke f”rl†ta dem deras missg„rning eller utpl†na deras synd ur din †syn. M† de bringas p† fall inf”r dig; ja, utf”r ditt verk mot dem p† din vredes tid. 019:001 S† sade HERREN: G† †stad och k”p dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig n†gra av de „ldste i folket och av de „ldste bland pr„sterna, 019:002 och g† ut till Hinnoms sons dal, som ligger framf”r Lersk„rvsporten, och predika d„r de ord som jag skall tala till dig. 019:003 Du skall s„ga: ˝H”ren HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems inv†nare: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall l†ta en s†dan olycka komma ”ver denna plats, att det skall genljuda i ”ronen p† var och en som f†r h”ra det. 019:004 Eftersom de hava ”vergivit mig och icke aktat denna plats, utan d„r t„nt offereld †t andra gudar, som varken de sj„lva eller deras f„der eller Juda konungar hava k„nt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod, 019:005 och byggt sina Baalsh”jder, f”r att d„r br„nna upp sina barn i eld, till br„nnoffer †t Baal, fast„n jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens t„nkt mig n†got s†dant, 019:006 se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Dr†pdalen'. 019:007 Och d† skall jag p† denna plats g”ra om intet Judas och Jerusalems r†d, och jag skall l†ta dem falla f”r deras fienders sv„rd och f”r de m„ns hand, som st† efter deras liv och jag skall giva deras d”da kroppar till mat †t himmelens f†glar och markens djur. 019:008 Och jag skall g”ra denna stad till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi; alla som g† d„r fr†n skola h„pna och vissla vid tanken p† alla dess pl†gor. 019:009 Och jag skall l†ta dem „ta sina egna s”ners och d”ttrars k”tt, ja, den ene skall n”dgas „ta den andres k”tt. I s†dan n”d och s†dant tr†ngm†l skola de komma genom sina fiender och genom dem som st† efter deras liv.˝ 019:010 Och du skall sl† s”nder krukan inf”r de m„ns ”gon, som hava g†tt med dig, 019:011 och du skall s„ga till dem: ˝S† s„ger HERREN Sebaot: Jag skall s”ndersl† detta folk och denna stad, p† samma s„tt som man sl†r s”nder ett krukmakark„rl, s† att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, d„rf”r att ingen annan plats finnes att begrava p†. 019:012 S† skall jag g”ra med denna plats, s„ger HERREN, och med dess inv†nare; jag skall g”ra denna stad lik Tofet. 019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva s†som Tofetplatsen, ja, alla de hus p† vilkas tak man har t„nt offereld †t himmelens hela h„rskara och utgjutit drickoffer †t andra gudar.˝ 019:014 N„r sedan Jeremia kom igen fr†n Tofet, dit HERREN hade s„nt honom f”r att profetera, st„llde han sig i f”rg†rden till HERRENS hus och sade till allt folket: 019:015 ˝S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ”ver denna stad med alla dess lydst„der skall jag l†ta all den olycka komma, som jag har beslutit ”ver den -- detta d„rf”r att de hava varit h†rdnackade och icke velat h”ra mina ord.˝ 020:001 D† nu Pashur, Immers son, pr„sten, som var ”veruppsyningsman i HERRENS hus, h”rde Jeremia profetera detta, 020:002 l„t han hudfl„nga profeten Jeremia och satte honom i stocken i ™vre Benjaminsporten till HERRENS hus. 020:003 Men n„r Pashur dagen d„refter sl„ppte Jeremia l”s ur stocken, sade Jeremia till honom: ˝Pashur „r icke det namn varmed HERREN ben„mner dig, utan Magor-Missabib; 020:004 ty s† s„ger HERREN: Se, jag skall g”ra dig till skr„ck s†v„l f”r dig sj„lv som f”r alla dina v„nner; och de skola falla f”r sina fienders sv„rd, i din egen †syn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall f”ra dem bort till Babel och dr„pa dem med sv„rd. 020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter d„ri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola g”ra det till sitt byte och taga det och f”ra det till Babel. 020:006 Och du sj„lv, Pashur, skall g† i f†ngenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; d„r skall du d”, och d„r skall du begravas, Sjungen till HERRENS „ra, j„mte alla dina v„nner, f”r vilka du har profeterat l”gn.˝ 020:007 Du, HERRE, ”vertalade mig, och jag l„t mig ”vertalas; du grep mig och blev mig ”verm„ktig. S† har jag blivit ett st„ndigt †tl”je; var man bespottar mig. 020:008 Ty' s† ofta jag talar, m†ste jag klaga; jag m†ste ropa ”ver v†ld och f”rtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till sm„lek och h†n best„ndigt. 020:009 Men n„r jag sade: ˝Jag vill icke t„nka p† honom eller vidare tala i hans namn˝, d† blev det i mitt hj„rta s†som brunne d„r en eld, inst„ngd i mitt innersta; jag m”dade mig med att uth„rda den, men jag kunde det icke. 020:010 Ty jag h”r mig f”rtalas av m†nga; skr„ck fr†n alla sidor! ˝Anklagen honom!˝ ˝Ja, vi vilja anklaga honom!˝ Alla som hava varit mina v„nner vakta p† att jag skall falla: ˝Kanh„nda skall han l†ta locka sig, s† att vi bliva honom ”verm„ktiga och f† taga h„mnd p† honom.˝ 020:011 Men HERREN „r med mig s†som en v„ldig hj„lte; d„rf”r skola mina f”rf”ljare komma p† fall och intet f”rm†. Ja, de skola storligen komma p† skam, d„rf”r att de ej hade f”rst†nd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda f”rg„ten 020:012 Ty HERREN Sebaot pr”var med r„ttf„rdighet, han ser njurar och hj„rta. S† skall jag d† f† se din h„mnd p† dem, ty f”r dig har jag lagt fram min sak. 020:013 Sjungen till HERRENS „ra, loven HERREN; ty han r„ddar den fattiges sj„lv ur de ondas hand. 020:014 F”rbannad vare den dag p† vilken jag f”ddes; utan v„lsignelse blive den dag d† min moder f”dde mig. 020:015 F”rbannad vare den man som f”rkunnade f”r min fader: ˝Ett gossebarn „r dig f”tt˝, och s† gjorde honom stor gl„dje. 020:016 G†nge det den mannen s†som det gick de st„der som HERREN omst”rtade utan f”rbarmande. M† han f† h”ra klagorop om morgonen och h„rskri om middagen. 020:017 d„rf”r att han icke dr„pte mig strax i moderlivet, s† att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande f”r evigt. 020:018 Varf”r kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedr”velse, s† att mina dagar m†ste f”rsvinna i skam? 021:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN, n„r konung Sidkia s„nde till honom Pashur, Malkias son, och pr„sten Sefanja, Maasejas son, och l„t s„ga: 021:002 ˝Fr†ga HERREN f”r oss, d† nu Nebukadressar, konungen i Babel, har angripit oss; kanh„nda vill HERREN handla med oss i enlighet med alla sina f”rra under, s† att denne l„mnar oss i fred. 021:003 Jeremia svarade dem: S† skolen I s„ga till Sidkia: 021:004 S† s„ger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanf”r muren striden mot konungen i Babel och kald‚erna, som bel„gra eder, dem skall jag v„nda om och skall famla dem inne i denna stad. 021:005 Och jag skall sj„lv strida mot eder med utr„ckt hand och stark arm, vrede och harm och stor f”rt”rnelse. 021:006 Och jag skall sl† dem som bo i denna stad, b†de m„nniskor och djur; i sv†r pest skola de d”. 021:007 Och d„refter, s„ger HERREN, skall jag l†ta Sidkia, Juda konung, och hans tj„nare och folket, dem som i denna stad „ro kvar efter pesten sv„rdet och hungersn”den, falla i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de m„ns hand, som st† efter deras liv. Och han skall sl† dem med sv„rdsegg; han skall icke skona dem och icke hava n†gon misskund eller n†got f”rbarmande. 021:008 Och till detta folk skall du s„ga S† s„ger HERREN: Se, jag f”rel„gger eder v„gen till livet och v„gen till d”den. 021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall d” genom sv„rd eller hunger eller pest, men den som g†r ut och giver sig †t kald‚erna, som bel„gra eder, han skall f† leva och vinna sitt liv s†som ett byte. 021:010 Ty jag har v„nt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, s„ger HERREN. Den skall bliva given i den babyloniske konungens hand, och han skall br„nna upp den i eld. 021:011 Och till Juda konungs hus skall du s„ga: H”ren HERRENS ord: 021:012 I av Davids hus, s† s„ger HERREN: ˝F„llen var morgon r„tt dom, och r„dden den plundrade ur f”rtryckarens hand, f”r att icke min vrede m† bryta fram s†som en eld och brinna s†, att ingen kan utsl„cka den˝ -- detta f”r deras onda v„sendes skull. 021:013 Se, jag skall v„nda mig mot dig, du som bor i dalen, du bergf„ste p† sl„tten, s„ger HERREN, ja, mot eder som s„gen: ˝Vem kan falla ”ver oss, och vem kan tr„nga in i v†ra boningar?˝ 021:014 Jag skall hems”ka eder efter edra g„rningars frukt, s„ger HERREN. Ja, jag skall t„nda upp en eld i deras skog, och den skall f”rt„ra allt d„r runt omkring. 022:001 S† sade HERREN: G† ned till Juda konungs hus och tala d„r f”ljande ord; 022:002 s„g: H”r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p† Davids tron, h”r det du med dina tj„nare och ditt folk, I som g†n in genom dessa portar. 022:003 S† s„ger HERREN: ™ven r„tt och r„ttf„rdighet, och r„dden den plundrade ur f”rtryckarens hand; f”ror„tten icke fr„mlingen, den faderl”se och „nkan, g”ren icke ”verv†ld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod p† denna plats. 022:004 Ty om I g”ren efter detta ord, s† skola konungar som komma att sitta p† Davids tron f† draga in genom portarna till detta hus, p† vagnar och h„star, f”ljda av sina tj„nare och sitt folk. 022:005 Men om I icke h”ren dessa ord, d† har jag svurit vid mig sj„lv, s„ger HERREN, att detta hus skall bliva ”delagt. 022:006 Ty s† s„ger HERREN om Juda konungs hus: V„l „r du f”r mig s†som ett Gilead, s†som Libanons topp; men jag skall sannerligen g”ra dig till en ”ken, till obebodda st„der. 022:007 Och jag skall inviga f”rd„rvare till att komma ”ver dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina v„ldiga cedrar och kasta dem i elden 022:008 Och m†nga folk skola g† fram vid denna stad, och man skall fr†ga varandra: ˝Varf”r har HERREN gjort s† mot denna stora stad?˝ 022:009 Och man skall d† svara D„rf”r att de ”verg†vo HERREN sin Guds, f”rbund och tillb†do andra gudar och tj„nade dem.˝ 022:010 Gr†ten icke ”ver en d”d man, och ”mken honom icke; men gr†ten bitterligen ”ver honom som har m†st vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och †terse sitt f„dernesland. 022:011 Ty s† s„ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr†n denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka, 022:012 utan p† den ort dit han har blivit bortf”rd i f†ngenskap, d„r skall han d”; detta land skall han icke mer f† †terse. 022:013 Ve dig, du som bygger ditt hus med or„ttf„rdighet och dina salar med or„tt, du som l†ter din n„sta arbeta f”r intet och icke giver honom hans l”n, 022:014 du som s„ger: ˝Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar˝, och s† g”r †t dig vida f”nster och bel„gger huset med cedertr„ och m†lar det r”tt med dyrbar f„rg! 022:015 Kallar du det att vara konung, att du „vlas med att bygga cederhus? Din fader †t ju och drack, dock ”vade han r„tt och r„ttf„rdighet; och d† gick det honom v„l. 022:016 Han skaffade den betryckte och fattige r„tt; och d† gick det v„l. Žr icke detta att k„nna mig? s„ger HERREN. 022:017 Men dina ”gon och ditt hj„rta st† allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att ”va f”rtryck och v†ld. 022:018 D„rf”r s„ger HERREN s† om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej h†lla d”dsklagan efter honom och ropa: ˝Ack ve, min broder! Ack ve, syster!˝ Man skall ej h†lla d”dsklagan efter honom och ropa: ˝Ack ve, herre! Ack ve, huru h„rlig han var!˝ 022:019 S†som man begraver en †sna, s† skall han begravas; han skall sl„pas ut och kastas bort, l†ngt utanf”r Jerusalems portar. 022:020 Stig upp p† Libanon och ropa, h„v upp din r”st i Basan, och ropa fr†n Abarim, ty alla dina „lskare „ro krossade. 022:021 Jag talade till dig, n„r det gick dig v„l, men du sade: ˝Jag vill icke h”ra.˝ S†dan har din v„g varit allt ifr†n din ungdom, att du icke har velat h”ra min r”st. 022:022 Alla dina herdar skola nu f† en stormvind till sin herde, och dina „lskare m†ste g† i f†ngenskap. Ja, d† skall du komma p† skam och f† blygas f”r all din ondskas skull. 022:023 Du som bor p† Libanon, du som har ditt n„ste i cedrarna, huru skall du icke j„mra dig, n„r v†nda kommer ”ver dig, †ngest lik en barnaf”derskas! 022:024 S† sant jag lever, s„ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, „n vore en signetring p† min h”gra hand, s† skulle jag dock rycka dig d„rifr†n. 022:025 Och jag skall giva dig i de m„ns hand, som st† efter ditt liv, och i de m„ns hans som du fruktar f”r, n„mligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kald‚ernas hand. 022:026 Och dig och din moder, den som har f”tt dig, skall jag slunga bort till ett annat land, d„r I icke „ren f”dda; och d„r skolen I d”. 022:027 Till det land dit deras sj„l l„ngtar att †terv„nda, dit skola de icke f† v„nda †ter. 022:028 Žr d† han, denne Konja, ett f”raktligt, krossat bel„te eller ett v„rdel”st k„rl? Eller varf”r hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava k„nt? 022:029 O land, land, land, h”r HERRENS ord! 022:030 S† s„ger HERREN: Tecknen upp denne man s†som barnl”s, s†som en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara s† lyckosam att han f†r sitta p† Davids tron och i framtiden r†da ”ver Juda. 023:001 Ve ”ver de herdar som f”rd„rva och f”rskingra f†ren i min hjord! s„ger HERREN. 023:002 D„rf”r s„ger HERREN, Israels Gud, s† om de herdar som f”ra mitt folk i bet: Det „r I som haven f”rskingrat mina f†r och drivit bort dem och underl†tit att s”ka deras b„sta. Men se, nu skall jag hems”ka eder f”r edert onda v„sendes skull, s„ger HERREN. 023:003 Och jag skall sj„lv f”rsamla kvarlevan av mina f†r ur alla de l„nder till vilka jag har drivit dem bort, och skall f”ra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och f”r”ka sig. 023:004 Och jag skall l†ta herdar uppst† †t dem, vilka skola f”ra dem i bet; och de skola icke mer beh”va frukta eller f”rskr„ckas och skola icke mer drabbas av hems”kelse, s„ger HERREN. 023:005 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall l†ta en r„ttf„rdig telning uppst† †t David. Han skall regera s†som konung och hava framg†ng, och han skall skaffa r„tt och r„ttf„rdighet p† jorden. 023:006 I hans dagar skall Juda varda fr„lst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall f†: HERREN v†r r„ttf„rdighet. 023:007 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer skall s„ga: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn upp ur Egyptens land˝, 023:008 utan: ˝S† sant HERREN lever, han som har f”rt upp Israels hus sl„kt och h„mtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra l„nder till vilka jag hade drivit dem bort.˝ Och s† skola de f† bo i sitt land. 023:009 Om profeterna. Mitt hj„rta vill brista i mitt br”st, alla ben i min kropp „ro vanm„ktiga. Jag „r s†som en drucken man, en man ”verv„ldigad av vin, inf”r HERREN och inf”r hans heliga ord. 023:010 Ty landet „r fullt av „ktenskapsbrytare, under f”rbannelse ligger landet s”rjande, och betesmarkerna i ”knen „ro f”rtorkade; man hastar till vad ont „r och har sin styrka i or„ttr†dighet. 023:011 Ty b†de profeter och pr„ster „ro gudl”sa; „nda inne i mitt hus har jag m”tt deras ondska, s„ger HERREN. 023:012 D„rf”r skall deras v„g bliva f”r dem s†som en slipprig stig i m”rkret, de skola p† den st”ta emot och falla. Ty jag vill l†ta olycka drabba dem, n„r deras hems”kelses „r kommer, s„ger HERREN. 023:013 V„l s†g jag ock hos Samarias profeter vad f”rv„nt var; de profeterade i Baals namn och f”rde mitt folk Israel vilse. 023:014 Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i „ktenskapsbrott och fara med l”gn; de styrka modet hos dem som g”ra ont, s† att ingen vill omv„nda sig fr†n sin ondska. De „ro alla f”r mig s†som Sodom, och stadens inv†nare s†som Gomorras. 023:015 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s† om profeterna: Se, jag skall giva dem mal”rt att „ta och gift att dricka, ty fr†n profeterna i Jerusalem har gudl”shet g†tt ut ”ver hela landet. 023:016 S† s„ger HERREN Sebaot: H”ren icke p† de profeters ord, som profetera f”r eder, ty de bedraga eder; sina egna hj„rtans syner tala de, icke vad som kommer fr†n HERRENS mun. 023:017 De s„ga alltj„mt till dem som f”rakta mig: ˝HERREN har s† talat: Det skall g† eder v„l.˝ Och till var och en som vandrar i sitt hj„rtas h†rdhet s„ga de: ˝Ingen olycka skall komna ”ver eder.˝ 023:018 Vilken av dem har d† f†tt tilltr„de till HERRENS r†d, s† att han kan f”rnimma och h”ra hans ord? Och vilken har aktat p† hans ord och lyssnat d„rtill? 023:019 Se, en stormvind fr†n HERREN „r h„r, hans f”rt”rnelse bryter fram, en virvlande storm! ™ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. 023:020 Och HERRENS vrede skall icke upph”ra, f”rr„n han har utf”rt och fullbordat sitt hj„rtas tankar; i kommande dagar skolen I f”rvisso f”rnimma det. 023:021 Jag s„nde icke dessa profeter, utan sj„lva lupo de †stad; jag talade icke till dem, utan sj„lva profeterade de. 023:022 Om de verkligen hade tilltr„de till mitt r†d, s† borde de f”rkunna mina ord f”r mitt folk och f”rm† dem att v„nda om fr†n sin onda v„g och sitt onda v„sende. 023:023 Ar jag v„l en Gud allenast p† n„ra h†ll, s„ger HERREN, och icke en Gud ocks† i fj„rran? 023:024 Eller skulle n†gon kunna g”mma sig p† ett s† l”nnligt st„lle att jag icke skulle se honom? s„ger HERREN. Žr jag icke den som uppfyller himmel och jord? s„ger HERREN. 023:025 Jag har h”rt vad profeterna s„ga, de som profetera l”gn i mitt namn; de s„ga: ˝Jag har haft en dr”m, jag har haft en dr”m.˝ 023:026 Huru l„nge skall detta vara? Hava de n†got i sinnet, dessa profeter som profetera l”gn, och som „ro profeter genom sina egna hj„rtans svek, 023:027 dessa som t„nka att de genom sina dr”mmar; dem som de f”rt„lja f”r varandra, skola komma mitt folk att f”rg„ta mitt namn, likasom deras f„der gl”mde mitt namn f”r Baal? 023:028 Den profet som har haft en dr”m, han m† f”rt„lja sin dr”m; men den som bar undf†tt mitt ord, han m† tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med s„den? s„ger HERREN. 023:029 Žr icke mitt ord s†som en eld, s„ger HERREN, och likt en hammare som krossar s”nder klippor? 023:030 Se, d„rf”r skall jag komma ”ver profeterna, s„ger HERREN, dessa som stj„la mina ord, den ene fr†n den andre; 023:031 ja, jag skall komma ”ver profeterna, s„ger HERREN, dessa som framb„ra sin egen tungas ord, men s„ga: ˝S† s„ger HERREN.˝ 023:032 Ja, jag skall komma ”ver dem som profetera l”gndr”mmar, s„ger HERREN, och som, n„r de f”rt„lja dem, f”ra mitt folk vilse med sina l”gner och sin stortalighet, fast„n jag icke har s„nt dem eller givit dem n†got uppdrag, och fast„n de alls icke kunna hj„lpa detta folk, s„ger HERREN. 023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en pr„st g”r dig denna fr†ga: ˝Vad f”rkunnar HERRENS tunga?˝, s† skall du s„ga till dem vad som „r den verkliga ˝tungan˝, och att jag d„rf”r skall kasta eder bort, s„ger HERREN. 023:034 Och den profet eller den pr„st eller den av folket, som s„ger ˝HERRENS tunga˝, den mannen och hans hus skall jag hems”ka. 023:035 Nej, s† skolen I fr†ga varandra och s„ga eder emellan: ˝Vad har HERREN svarat?˝, eller: ˝Vad har HERREN talat?˝ 023:036 Men Om HERRENS ˝tunga˝ m†n I icke mer orda; ty en tunga skall d† vars och ens eget ord bliva f”r honom, eftersom I f”rv„nden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, v†r Guds, ord. 023:037 S† skall du s„ga till profeten: ˝Vad har HERREN svarat dig?˝, eller: vad har HERREN talat?˝ 023:038 Men om I s„gen ˝HERRENS tunga˝, d† s„ger HERREN s†: ˝Eftersom I s„gen detta ord 'HERRENS tunga', fast„n jag har s„nt bud till eder och l†tit s„ga: I skolen icke s„ga 'HERRENS tunga', 023:039 d„rf”r skall jag nu alldeles f”rg„ta eder och kasta eder bort ifr†n mitt ansikte, med den stad som jag har givit †t eder och edra f„der. 023:040 Och jag skall l†ta en evig sm„lek komma ”ver eder, och en evig blygd, som icke skall varda f”rg„ten.˝ 024:001 HERREN l„t mig se f”ljande syn: Jag fick se tv† korgar med fikon uppst„llda framf”r HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade f”rt bort ifr†n Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s† ock Juda furstar, j„mt timmerm„nnen och smederna, och l†tit dem komma till Babel. 024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, s†dana som fikon ifr†n f”rstlingssk”rden „ro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, s† usla att de icke kunde „tas. 024:003 Och HERREN sade till mig: ˝Vad ser du, Jeremia?˝ Jag svarade ˝Fikon; och de goda fikonen „r mycket goda, men de usla fikonen „ro mycket usla, s† usla att de icke kunna „tas.˝ 024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 024:005 S† s„ger HERREN, Israels Gud: S†som man med v„lbehag ser p† de goda fikonen, s† vill jag med v„lbehag se till de bortf”rda av Juda, dem som jag fr†n denna plats har s„nt bort till kald‚ernas land. 024:006 Jag skall med v„lbehag v„nda mitt ”ga till dem och l†ta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke sl† ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem. 024:007 Och jag skall giva dem hj„rtan till att k„nna att jag „r HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omv„nda sig till mig av allt sitt hj„rta. 024:008 Men s†som man g”r med usla fikon, som „ro s† usla att de icke kunna „tas, likas†, s„ger HERREN, skall jag g”ra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, b†de med dem som hava blivit kvar h„r i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land. 024:009 P† alla orter dit jag f”rdriver dem skall jag g”ra dem till en varnagel och en skr„ckbild f”r alla riken jorden, till en sm„lek, till ett ordspr†k och en visa, och till ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar. 024:010 Och jag skall s„nda bland dem sv„rd, hungersn”d och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit †t dem och deras f„der. 025:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia ang†ende hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj„rde regerings†r, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, f”rsta regerings†r. 025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems inv†nare; han sade: 025:003 Allt ifr†n Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regerings†r „nda till denna dag, eller nu under tjugutre †r, har HERRENS ord kommit till mig; men fast„n jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat h”ra. 025:004 Och fast„n HERREN titt och ofta har s„nt till eder alla sina tj„nare profeterna, haven I icke velat h”ra. I b”jden icke edra ”ron till att h”ra, 025:005 n„r de sade: ˝V„nden om, var och en fr†n sin onda v„g och sitt onda v„sende, s† skolen I f”r ev„rdliga tider f† bo kvar i det land som HERREN har givit †t eder och edra f„der. 025:006 Och f”ljen icke efter andra gudar, s† att I tj„nen och tillbedjen dem; och f”rt”rnen mig icke genom edra h„nders verk, p† det att jag icke m† l†ta olycka komma ”ver eder. 025:007 I villen icke h”ra p† mig, s„ger HERREN, och s† f”rt”rnaden I mig genom edra h„nders verk, eder sj„lva till olycka. 025:008 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†: Eftersom I icke villen h”ra mina ord, 025:009 d„rf”r skall jag s„nda †stad och h„mta alla nordens folkstammar, s„ger HERREN, och skall s„nda bud till min tj„nare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall l†ta dem komma ”ver detta land och dess inbyggare, s† ock ”ver alla folken h„r runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall g”ra dem till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, och l†ta deras land bliva ”demarker f”r ev„rdlig tid. 025:010 Och jag skall i dem g”ra slut p† fr”jderop och gl„djerop, p† rop f”r brudgum och rop f”r brud, p† buller av kvarn och ljus fr†n lampa. 025:011 Ja, hela detta land skall bliva ”delagt och f”r”tt, och dessa folk skola vara Babels konung underd†niga i sjuttio †r. 025:012 Men n„r sjuttio †r „ro till „nda skall jag hems”ka konungen i Babel och folket d„r f”r deras missg„rning, s„ger HERREN, och hems”ka kald‚ernas land och g”ra det till en ”demark f”r ev„rdlig tid. 025:013 Och jag skall p† det landet l†ta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som „r skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk. 025:014 Ty ocks† dem skola m„ktiga folk och stora konungar g”ra sig underd†niga, och jag skall vederg„lla dem efter deras g„rningar och deras h„nders verk. 025:015 Ty s† sade HERREN, Israels Gud, till mig: ˝Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag s„nder dig att dricka d„rur. 025:016 M† de dricka, s† att de ragla och mista sansen, n„r det sv„rd kommer, som jag skall s„nda ibland dem.˝ 025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN s„nde mig, 025:018 n„mligen Jerusalem med Juda st„der och med dess konungar och furstar, f”r att s† g”ra dem till en ”demark, och till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, och till ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, s†som ock nu har skett; 025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tj„nare, hans furstar och allt hans folk, 025:020 s† ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filist‚ernas land, b†de Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod; 025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn; 025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustl„nderna p† andra sidan havet; 025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt h†r; 025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ”ver Erebs folk, som bo i ”knen, 025:025 s† ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien, 025:026 slutligen alla konungar i nordlandet -- b†de dem som bo n„ra och dem som bo fj„rran, den ene s†v„l som den andre -- och alla ”vriga riken i v„rlden, ut”ver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem. 025:027 Och du skall s„ga till dem: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, s† att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna st† upp; ja, fallen, n„r det sv„rd kommer, som jag skall s„nda bland eder. -- 025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s† s„g till dem: S† s„ger HERREN Sebaot: I m†sten dricka. 025:029 Ty se, med den stad som „r uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hems”kelsen. Skullen d† I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall b†da upp ett sv„rd mot jordens alla inbyggare, s„ger HERREN Sebaot. 025:030 Och du skall profetera f”r dem allt detta och s„ga till dem: HERREN upph„ver ett rytande fr†n h”jden och fr†n sin heliga boning l†ter han h”ra sin r”st; ja, han upph„ver ett h”gt rytande ”ver sin „ngd och h”jer sk”rdeskri, s†som en vintrampare, ”ver alla jordens inbyggare. 025:031 D†net h”res intill jordens „nda, ty HERREN har sak med folken, han g†r till r„tta med allt k”tt; de ogudaktiga giver han till pris †t sv„rdet, s„ger HERREN. 025:032 S† s„ger HERREN Sebaot: Se, en olycka g†r fram ifr†n det ena folket till det andra, och ett stort ov„der stiger upp fr†n jordens yttersta „nda. 025:033 Och de som bliva slagna av HERREN p† den tiden skola ligga str”dda fr†n jordens ena „nda till den andra; man skall icke h†lla d”dsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva g”dsel p† marken. 025:034 J„mren eder, I herdar, och klagen; v„ltren eder p† marken, I v„ldige i hjorden; ty tiden „r inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva f”rskingrade, I skolen komma p† fall, s†som det h„nder j„mv„l ett dyrbart k„rl. 025:035 D† finnes icke mer n†gon undflykt f”r herdarna, icke mer n†gon r„ddning f”r de v„ldige i hjorden. 025:036 H”r huru herdarna ropa, huru de v„ldige i hjorden j„mra sig! Ty HERREN ”del„gger deras betesmark, 025:037 och de fredliga „ngderna f”rg”ras genom HERRENS vredes gl”d. 025:038 Han drager ut s†som ett lejon ur sitt sn†r. Ja, deras land bliver en ”demark under f”rh„rjelsens gl”d, under hans vredes gl”d. 026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord fr†n HERREN; han sade: 026:002 S† s„ger HERREN: St„ll dig i f”rg†rden till HERRENS hus och tala mot alla Juda st„der, fr†n vilka man kommer f”r att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet d„rifr†n. 026:003 Kanh„nda skola de d† h”ra och v„nda om, var och en fr†n sin onda v„g; d† vill jag †ngra det onda som jag har i sinnet att g”ra med dem f”r deras onda v„sendes skull. 026:004 Du skall s„ga till dem: S† s„ger HERREN: Om I icke viljen h”ra mig och vandra efter den lag som jag har f”relagt eder, 026:005 och h”ra vad mina tj„nare profeterna tala -- de som jag titt och ofta s„nder till eder, fast„n I icke viljen h”ra -- 026:006 d† skall jag g”ra med detta hus s†som jag gjorde med Silo, och skall l†ta denna stad f”r alla jordens folk bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar. 026:007 Och pr„sterna och profeterna och allt folket h”rde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus. 026:008 Och n„r Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom pr„sterna och profeterna och allt folket och sade: ˝Du m†ste d”den d”. 026:009 Huru dj„rves du profetera i HERRENS namn och s„ga: 'Det skall g† detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ”del„ggas, s† att ingen mer bor d„ri'?˝ Och allt folket f”rsamlade sig mot Jeremia i HERRENS hus. 026:010 D† nu Juda furstar h”rde detta, gingo de fr†n konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ing†ngen till HERRENS nya port. 026:011 D† sade pr„sterna och profeterna till furstarna och till allt folket s†lunda: ˝Denne man f”rtj„nar d”den, ty han har profeterat mot denna stad, s†som I haven h”rt med egna ”ron.˝ 026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: ˝Det „r HERREN som har s„nt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven h”rt. 026:013 S† b„ttren nu edert leverne och edert v„sende, och h”ren HERRENS, eder Guds, r”st; d† vill HERREN †ngra det onda som han har talat mot eder. 026:014 Och vad mig ang†r, s† „r jag i eder hand; g”ren med mig vad eder gott och r„tt synes. 026:015 Men det skolen I veta, att om I d”den mig, s† dragen I oskyldigt blod ”ver eder och ”ver denna stad och dess inv†nare; ty det „r i sanning HERREN som har s„nt mig till eder att tala allt detta inf”r eder.˝ 026:016 D† sade furstarna och allt folket till pr„sterna och profeterna: ˝Denne man f”rtj„nar icke d”den, ty i HERRENS, v†r Guds, namn har han talat till oss. 026:017 Och n†gra av de „ldste i landet stodo upp och sade till folkets hela f”rsamling s†lunda: 026:018 ˝Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'S† s„ger HERREN Sebaot: Sion skall varda uppl”jt till en †ker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h”jd.' 026:019 Men l„t v„l Hiskia, Juda konung, med hela Juda, d”da honom? Fruktade han icke i st„llet HERREN och b”nf”ll inf”r honom, s† att HERREN †ngrade det onda som han hade beslutit ”ver dem, medan tv„rtom vi nu st† f„rdiga att draga ”ver oss sj„lva s† mycket ont?˝ 026:020 D„r var ock en annan man, Uria, Semajas son, fr†n Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles s†som Jeremia hade gjort. 026:021 N„r d† konung Jojakim med alla sina hj„ltar och alla furstar h”rde vad han sade, ville han d”da honom. Men n„r Uria fick h”ra h„rom, blev han f”rskr„ckt och flydde och kom till Egypten. 026:022 D† s„nde konung Jojakim n†gra m„n till Egypten, n„mligen Elnatan, Akbors son, och n†gra andra med honom, in i Egypten. 026:023 Och dessa h„mtade Uria ut ur Egypten och f”rde honom till konung Jojakim; och denne l„t dr„pa honom med sv„rd, och l„t s† kasta hans d”da kropp p† den allm„nna begravningsplatsen. 026:024 Men Ahikam, Safans son, h”ll sin hand ”ver Jeremia, s† att man icke l„mnade honom i folkets hand till att d”das. 027:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia fr†n HERREN; 027:002 han sade: S† har HERREN sagt till mig: G”r dig band och ok och s„tt detta p† din hals. 027:003 S„nd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen ”ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de s„ndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem. 027:004 Och bjud dem med dessa ord framf”ra sitt budskap till sina herrar: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: S† skolen I s„ga till edra herrar: 027:005 Jag „r den som genom min stora kraft och min utr„ckta arm har gjort jorden, med de m„nniskor och djur som „ro p† jorden; och jag giver den †t vem jag vill. 027:006 S† giver jag nu alla dessa l„nder i min tj„nare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, f”r att de m† tj„na honom. 027:007 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underd†niga, till dess att ocks† f”r hans land tiden „r inne, att m„ktiga folk och stora konungar skola g”ra honom sig underd†nig. 027:008 Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underd†nigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hems”ka med sv„rd, hungersn”d och pest, s„ger HERREN, till dess att jag har f”rgjort dem genom hans hand. 027:009 D„rf”r m†n I icke h”ra p† edra profeter och sp†man, p† edra dr”mmar, p† edra teckentydare och trollkarlar, n„r dessa s„ga till eder: ˝I skolen icke komma att tj„na konungen i Babel˝; 027:010 ty de profetera l”gn f”r eder, och komma s† †stad att I bliven f”rda l†ngt undan fr†n edert land, i det jag m†ste driva eder bort, s† att I f”rg†ns. 027:011 Men det folk som b”jer sin hals under den babyloniske konungens ok och tj„nar honom, det skall jag l†ta f† ro i sitt land, s„ger HERREN, s† att de kunna bruka det och bo d„ri. 027:012 Till Sidkia, Juda konung, talade jag p† alldeles samma s„tt; jag sade: B”jen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tj„nen honom och hans folk, s† skolen I f† leva. 027:013 Icke viljen I d”, du och ditt folk, genom sv„rd, hunger och pest, s†som HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tj„na konungen i Babel? 027:014 H”ren allts† icke p† de profeters ord, som s„ga till eder ˝I skolen icke komma att tj„na konungen i Babel˝; ty de profetera l”gn f”r eder. 027:015 Jag har icke s„nt dem, s„ger HERREN; det „r de sj„lva som profetera l”gn i mitt namn, och de komma s† †stad att jag m†ste driva eder bort, s† att I f”rg†ns, j„mte de profeter som profetera f”r eder. 027:016 Och till pr„sterna och till hela detta folk talade jag och sade: S† s„ger HERREN: H”ren icke p† edra profeters ord, n„r de profetera f”r eder och s„ga: ˝Se, de k„rl som h”ra till HERRENS hus skola nu snart f”ras tillbaka fr†n Babel˝; ty de profetera l”gn f”r eder. 027:017 H”ren icke p† dem, utan tj„nen konungen i Babel, s† skolen I f† leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ”delagd? 027:018 Om de verkligen „ro profeter och hava HERRENS ord, s† m† de l„gga sig ut hos HERREN Sebaot, f”r att de k„rl som „nnu „ro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke ocks† m† f”ras bort till Babel 027:019 Ty s† s„ger HERREN Sebaot om pelarna och havet och b„ckenst„llen och det ”vriga som „nnu „r kvar h„r i staden, 027:020 d„rf”r att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, n„r han f”rde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, fr†n Jerusalem till Babel, j„mte alla „dlingar i Juda och Jerusalem -- 027:021 ja, s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som „nnu „r kvar h„r i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem: 027:022 Till Babel skall det f”ras, och d„r skall det f”rbliva „nda till den dag d† jag ser d„rtill, s„ger HERREN, och f”r det upp till denna plats igen. 028:001 Men samma †r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering, i femte m†naden av hans fj„rde regerings†r, talade profeten Hananja, Assurs son, fr†n Gibeon, s† till mig i HERRENS hus, i pr„sternas och allt folkets n„rvaro; han sade: 028:002 ˝S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall s”nderbryta den babyloniske konungens ok. 028:003 Inom tv† †rs tid skall jag f”ra tillbaka till denna plats alla de k„rl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har tagit bort ifr†n denna plats och f”rt till Babel. 028:004 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla f†ngar ifr†n Juda, som hava kommit till Babel, skall jag f”ra tillbaka till denna plats, s„ger HERREN; ty jag skall s”nderbryta den babyloniske konungens ok.˝ 028:005 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i n„rvaro av pr„sterna och allt det folk som stod i HERRENS hus; 028:006 profeten Jeremia sade: ˝Amen. S† g”re HERREN. Det som du har profeterat m† HERREN uppfylla, i det att han f”r tillbaka fr†n Babel till denna plats de k„rl som funnos i HERRENS hus, s† ock alla f†ngarna. 028:007 Men h”r dock detta ord som jag vill tala inf”r dig och allt folket. 028:008 Forna tiders profeter, de som hava varit f”re mig och dig, hava mot m„ktiga l„nder och stora riken profeterat om krig, olycka och pest. 028:009 D„rf”r, om nu en profet profeterar om lycka, s† kan man f”rst d† n„r den profetens ord g†r i fullbordan veta att han „r en profet som HERREN i sanning har s„nt.˝ 028:010 D† tog profeten Hananja oket fr†n profeten Jeremias hals och br”t s”nder det. 028:011 Och Hananja sade i allt folkets n„rvaro: ˝S† s„ger HERREN: Just s† skall jag inom tv† †rs tid bryta s”nder den babyloniske konungen Nebukadnessars ok och taga det fr†n alla folkens hals.˝ Men profeten Jeremia gick sin v„g. 028:012 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit s”nder oket och tagit det fr†n profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade: 028:013 ˝G† †stad och s„g till Hananja: S† s„ger HERREN: Ett ok av tr„ har du brutit s”nder, men i dess st„lle har du skaffat ett ok av j„rn. 028:014 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av j„rn skall jag s„tta p† alla dessa folks hals, f”r att de m† tj„na Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tj„na. Ja ock markens djur har jag givit honom.˝ 028:015 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja: ˝H”r, du Hananja: HERREN har icke s„nt dig; du har f”rlett detta folk att s„tta sin lit till l”gn. 028:016 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall taga dig bort ifr†n jorden. I detta †r skall du d”, eftersom du har predikat avfall fr†n HERREN.˝ 028:017 Och samma †r, i sjunde m†naden, dog profeten Hananja. 029:001 Detta „r vad som stod i det brev som profeten Jeremia s„nde fr†n Jerusalem till de „ldste som „nnu levde kvar i f†ngenskapen, och till pr„sterna och profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade f”rt bort ifr†n Jerusalem till Babel, 029:002 sedan konung Jekonja hade givit sig f†ngen i Jerusalem, j„mte konungamodern och hovm„nnen, Judas och Jerusalems furstar, s† ock timmerm„nnen och smederna. 029:003 Han s„nde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, n„r Sidkia, Juda konung, s„nde dessa till Babel, till Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s†: 029:004 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de f†ngar som jag har l†tit f”ra bort ifr†n Jerusalem till Babel: 029:005 Byggen hus och bon i dem; planteren tr„dg†rdar och „ten deras frukt. 029:006 Tagen hustrur, och f”den s”ner och d”ttrar; och tagen hustrur †t edra s”ner och given edra d”ttrar †t m„n, och m† dessa f”da s”ner och d”ttrar; och f”r”ken eder d„r, och f”rminskens icke. 029:007 Och s”ken den stads b„sta, dit jag har f”rt eder bort i f†ngenskap, och bedjen f”r den till HERREN; ty d† det g†r den v„l, s† g†r det ock eder val. 029:008 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L†ten icke bedraga eder av de profeter som „ro bland eder, ej heller av edra sp†man, och akten icke p† de dr”mmar som I dr”mmen. 029:009 Ty man profeterar l”gn f”r eder i mitt namn; jag har icke s„nt dem, s„ger HERREN. 029:010 Ty s† s„ger HERREN: F”rst n„r sjuttio †r hava g†tt till „nda i Babel, skall jag se till eder och uppfylla p† eder mitt l”ftesord att f”ra eder tillbaka till denna plats. 029:011 Jag vet v„l vilka tankar jag har f”r eder, s„ger HERREN, n„mligen fridens tankar och icke of„rdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. 029:012 Och I skolen †kalla mig och g† †stad och bedja till mig, och jag vill h”ra p† eder. 029:013 I skolen s”ka mig, och I skolen ock finna mig, om I fr†gen efter mig av allt edert hj„rta. 029:014 Ty jag vill l†ta mig finnas av eder, s„ger HERREN; och jag skall †ter uppr„tta eder och skall f”rsamla eder fr†n alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, s„ger HERREN; och jag skall l†ta eder komma tillbaka till denna plats, varifr†n jag har l†tit f”ra eder bort i f†ngenskap. 029:015 Detta skriver jag, d„rf”r att I s„gen: ˝HERREN har l†tit profeter uppst† †t oss i Babel.˝ 029:016 Ty s† s„ger HERREN om den konung som sitter p† Davids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra br”der som icke hava med eder g†tt bort i f†ngenskap, 029:017 ja, s† s„ger HERREN Sebaot: Se, jag skall s„nda mot dem sv„rd, hungersn”d och pest, och l†ta dem r„knas lika med odugliga fikon, som „ro s† usla att man icke kan „ta dem. 029:018 Ja, jag skall f”rf”lja dem med sv„rd, hungersn”d och pest, och g”ra dem till en varnagel f”r alla riken p† jorden, till ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, till ett f”rem†l f”r h„pnad, begabberi och sm„lek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort -- 029:019 detta d„rf”r att de icke ville h”ra mina ord, s„ger HERREN, n„r jag titt och ofta s„nde till dem mina tj„nare profeterna. Ty I villen ju icke h”ra, s„ger HERREN. 029:020 Men h”ren nu I HERRENS ord, alla I f†ngna som jag fr†n Jerusalem har s„nt bort till Babel: 029:021 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera l”gn f”r eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall l†ta dr„pa dem inf”r edra ”gon. 029:022 Och alla f†ngar ifr†n Juda, som „ro i Babel, skola fr†n dem h„mta ett f”rbannelsens ord; de skola ˝HERREN g”re med dig s†som med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung l„t steka i eld.˝ 029:023 De hava ju gjort vad som „r ens galenskap i Israel, de hava beg†tt „ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava f”rt l”gnaktigt tal i mitt namn, s†dant som jag icke hade bjudit dem. Jag „r den som vet det och betygar det, s„ger HERREN. 029:024 Och till nehelamiten Semaja skall du s„ga s†lunda: 029:025 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn s„nt brev till allt folket i Jerusalem och till pr„sten Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra pr„sterna, s† lydande: 029:026 ˝HERREN har satt dig till pr„st i pr„sten Jojadas st„lle, f”r att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsm„n ”ver alla vanvettingar som profetera, s† att du kan s„tta s†dana i stock och halsj„rn. 029:027 Varf”r har du d† icke n„pst Jeremia fr†n Anatot, som profeterar f”r eder? 029:028 D„rigenom att du har underl†tit detta har han kunnat s„nda bud till oss i Babel och l†ta s„ga: 'Žnnu „r l†ng tid kvar, byggen eder hus och bon i dem, och planteren tr„dg†rdar och „ten deras frukt.'˝ 029:029 Och pr„sten Sefanja har l„st upp detta brev f”r profeten Jeremia. 029:030 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt: 029:031 S„nd bud till alla de f†ngna och l†t s„ga dem: S† s„ger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara s„nd av mig, har profeterat f”r eder och f”rlett eder att s„tta eder lit till l”gn, 029:032 d„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall hems”ka nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f† bo ibland detta folk, och han skall icke f† se det goda som jag vill g”ra med mitt folk, s„ger HERREN. Ty han har predikat avfall fr†n HERREN. 030:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 030:002 S† s„ger HERREN, Israels Gud: Teckna upp †t dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig. 030:003 Ty se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag †ter skall uppr„tta mitt folk, Israel och Juda, s„ger HERREN, och l†ta dem komma tillbaka till det land som jag har givit †t deras f„der; och de skola taga det i besittning. 030:004 Och detta „r vad HERREN har talat om Israel och Juda. 030:005 S† s„ger HERREN: Ett f”rf„rans rop fingo vi h”ra; f”rskr„ckelse utan n†gon r„ddning! 030:006 Fr†gen efter och sen till: pl„ga d† m„n f”da barn? Eller varf”r ser jag alla m„n h†lla sina h„nder p† l„nderna s†som kvinnor i barnsn”d, och varf”r hava alla ansikten blivit s† d”dsbleka? 030:007 Ve! Detta „r en stor dag, en s†dan att ingen „r den lik. Ja, en tid av n”d „r inne f”r Jakob; dock skall han bliva fr„lst d„rur. 030:008 Och det skall ske p† den tiden, S„ger HERREN Sebaot, att jag skall bryta s”nder oket och taga det fr†n din hals och slita av dina band. Ja, inga fr„mmande skola l„ngre tvinga honom att tj„na sig, 030:009 utan han skall f† tj„na HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag l†ta uppst† †t dem. 030:010 S† frukta nu icke, du min tj„nare Jakob, s„ger HERREN. och var ej f”rf„rad du Israel; ty se, jag skall fr„lsa dig ur det avl„gsna landet, och dina barn ur deras f†ngenskaps land. Och Jakob skall f† komma tillbaka och leva i ro och s„kerhet, och ingen skall f”rskr„cka honom. 030:011 Ty jag „r med dig, s„ger HERREN, till att fr„lsa dig. Ja, jag skall g”ra „nde p† alla de folk; bland vilka jag har f”rstr”tt dig; men p† dig vill jag icke alldeles g”ra „nde, jag vill blott tukta dig med m†tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l†ta dig bliva. 030:012 Ty s† s„ger HERREN: Ohelbar „r din skada, ol„kligt det s†r du har f†tt. 030:013 Ingen tager sig an din sak, s† att han sk”ter ditt s†r; ingen helande l„kedom finnes f”r dig. 030:014 Alla dina „lskare hava f”rg„tit dig; de fr†ga icke efter dig. Ty s†som man sl†r en fiende, s† har jag slagit dig, med grym tuktan, d„rf”r att din missg„rning var s† stor och dina synder s† m†nga. 030:015 Huru kan du klaga ”ver din skada, ”ver att bot ej finnes f”r din pl†ga? D„rf”r att din missg„rning var s† stor och dina synder s† m†nga, har jag gjort dig detta. 030:016 S† skola d† alla dina upp„tare nu bliva upp„tna, och alla dina ov„nner skola allasammans g† i f†ngenskap; dina sk”vlare skola varda sk”vlade, och alla dina plundrare skall jag l„mna till plundring. 030:017 Ty jag vill hela dina s†r och l„ka dig fr†n de slag du har f†tt, s„ger HERREN, d† man nu kallar dig ˝den f”rdrivna˝, ˝det Sion som ingen fr†gar efter˝. 030:018 S† s„ger HERREN: Se, jag skall †ter uppr„tta Jakobs hyddor och f”rbarma mig ”ver hans boningar; staden skall †ter bliva uppbyggd p† sin h”jd, och palatset skall st† p† sin r„tta plats. 030:019 Ifr†n folket skall ljuda tacks„gelse och rop av glada m„nniskor. Jag skall f”r”ka dem, och de skola icke f”rminskas; jag skall l†ta dem komma till „ra, och de skola ej aktas ringa. 030:020 Hans s”ner skola varda s†som fordom, hans menighet skall best† inf”r mig, jag skall hems”ka alla hans f”rtryckare. 030:021 Hans v„ldige skall stamma fr†n honom sj„lv, och hans herre skall utg† fr†n honom sj„lv, och honom skall jag l†ta komma mig n„ra och nalkas mig; ty vilken annan vill v†ga sitt liv med att nalkas mig? s„ger HERREN. 030:022 Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud. 030:023 Se, en stormvind fr†n HERREN „r h„r, hans f”rt”rnelse bryter fram, en h„rjande storm! ™ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. 030:024 HERRENS vredes gl”d skall icke upph”ra, f”rr„n han har utf”rt och fullbordat sitt hj„rtas tankar; i kommande dagar skolen I f”rnimma det. 030:001 P† den tiden, s„ger HERREN, skall jag vara alla Israels sl„kters Gud, och de skola vara mitt folk. 031:002 S† s„ger HERREN: Det folk som undslipper sv„rdet finner n†d i ”knen; Israel f†r draga †stad dit d„r det f†r ro. 031:003 Fj„rran ifr†n uppenbarade sig HERREN f”r mig: ˝Ja, med evig k„rlek har jag „lskat dig; d„rf”r l†ter jag min n†d f”rbliva ”ver dig. 031:004 Žnnu en g†ng skall jag uppr„tta dig, s† att du varder uppr„ttad, du jungfru Israel; „nnu en g†ng skall du f† utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som g”ra sig glada. 031:005 Žnnu en g†ng skall du f† plantera ving†rdar p† Samariens berg, och planteringsm„nnen skola sj„lva sk”rda frukten. 031:006 Ty en dag kommer, d† vaktare skola ropa p† Efraims berg: 'Upp, l†t oss draga till Sion, upp till HERREN, v†r Gud.'˝ 031:007 Ty s† s„ger HERREN: Jublen i gl„dje ”ver Jakob, h”jen fr”jderop ”ver honom som „r huvudet bland folken, L†ten lovs†ng ljuda och s„gen: HERRE, giv fr„lsning †t ditt folk, †t kvarlevan av Israel.˝ 031:008 Ja, jag skall f”ra dem fr†n nordlandet och f”rsamla dem fr†n jordens yttersta „nda -- bland dem b†de blinda och halta, b†de havande kvinnor och barnaf”derskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka. 031:009 Under gr†t skola de komma, men jag skall leda dem, d„r de g† bedjande fram; Jag skall f”ra dem till vattenb„ckar, p† en j„mn v„g, d„r de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader f”r Israel, och Efraim „r min f”rstf”dde son. 031:010 H”ren HERRENS ord, I hednafolk, och f”rkunnen det i havsl„nderna i fj„rran; s„gen: Han som f”rskingrade Israel skall ock f”rsamla det och bevara det, s†som en herde sin hjord. 031:011 Ty HERREN skall f”rlossa Jakob och l”sk”pa honom ur den ”verm„ktiges hand. 031:012 Och de skola komma och jubla p† Sions h”jd och str”mma dit d„r HERRENS goda „r, dit d„r man f†r s„d, vin och olja och unga hjordar av f†r och f„; deras sj„l skall vara lik en vattenrik tr„dg†rd, och de skola icke vidare f”rsm„kta. 031:013 D† skola jungfrurna f”rlusta sig med dans; unga och gamla skola gl„dja sig tillsammans. Jag skall f”rvandla deras sorg i fr”jd, tr”sta dem och gl„dja dem efter deras bedr”velse. 031:014 Och pr„sterna skall jag vederkvicka med feta r„tter; och mitt folk skall bliva m„ttat av mitt goda, s„ger HERREN. 031:015 S† s„ger HERREN: Ett rop h”res i Rama, klagan och bitter gr†t; det „r Rakel som begr†ter sina barn, hon vill icke l†ta tr”sta sig i sorgen ”ver att hennes barn icke mer „ro till. 031:016 Men s† s„ger HERREN: H”r upp med din h”gljudda gr†t, och l†t dina ”gon icke mer f„lla t†rar; ty ditt verk skall f† sin l”n, s„ger HERREN, och de skola v„nda tillbaka fr†n sina fienders land. 031:017 Ja, det finnes ett hopp f”r din framtid, s„ger HERREN; dina barn skola v„nda tillbaka till sitt land. 031:018 Jag har nogsamt h”rt huru Efraim klagar: ˝Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad s†som en ot„md kalv; tag mig nu †ter, s† att jag f†r v„nda †ter; du „r ju HERREN, min Gud. 031:019 Ty sedan jag har v„nt mitt sinne, †ngrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, sl†r jag mig p† l„nden; jag b†de blyges och sk„mmes, d† jag nu b„r min ungdoms sm„lek.˝ 031:020 Žr d† Efraim for mig en s† dyrbar son, „r han mitt „lsklingsbarn, eftersom jag alltj„mt t„nker p† honom, huru ofta jag „n har m†st hota honom? Ja, s† mycket ”mkar sig mitt hj„rta ”ver honom; jag m†ste f”rbarma mig ”ver honom, s„ger HERREN. 031:021 S„tt upp v„gm„rken f”r dig, res †t dig v„gvisare; giv akt p† v„gen, p† stigen d„r du vandrade. Och v„nd s† tillbaka, du jungfru Israel, v„nd tillbaka till dessa dina st„der. 031:022 Huru l„nge skall du g”ra bukter hit och dit, du avf„lliga dotter? Se, HERREN vill skapa n†got nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt besk„rm. 031:023 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess st„der skall man „nnu en g†ng, n„r jag †ter har uppr„ttat det, f† s„ga det ordet: ˝HERREN v„lsigne dig, du r„ttf„rdighetens boning, du heliga berg.˝ 031:024 Och Juda folk med alla sina st„der skall samlat bo d„ri, †kerm„n j„mte vandrande herdar. 031:025 Ty jag skall vederkvicka tr”tta sj„lar, och alla f”rsm„ktande sj„lar skall jag m„tta. 031:026 (H„rvid uppvaknade jag och s†g mig om, och min s”mn hade varit ljuvlig.) 031:027 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall bes† Israels land och Juda land med s„d av m„nniskor och med s„d av djur. 031:028 Och likasom jag har vakat ”ver dem till att upprycka, nedbryta, f”rd„rva, f”rg”ra och pl†ga, s† vill jag nu vaka ”ver dem till att uppbygga och plantera, s„ger HERREN. 031:029 P† den tiden skall man icke mer s„ga: ˝F„derna hava „tit sura druvor, och barnens t„nder bliva ”mma d„rav.˝ 031:030 Nej, var och en skall d” genom sin egen missg„rning; var man som „ter sura druvor, hans t„nder skola bliva ”mma d„rav. 031:031 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall sluta ett nytt f”rbund med Israels hus och med Juda hus; 031:032 icke ett s†dant f”rbund som det jag sl”t med deras f„der p† den dag d† jag tog dem vid handen till att f”ra dem ut ur Egyptens land det f”rbund med mig, som de br”to, fast„n jag var deras r„tte herre, s„ger HERREN. 031:033 Nej, detta „r det f”rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s„ger HERREN: Jag skall l„gga min lag i deras br”st och i deras hj„rtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 031:034 D† skola de icke mer beh”va undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och s„ga: ˝L„r k„nna HERREN˝; ty de skola alla k„nna mig, fr†n den minste bland dem till den st”rste, s„ger HERREN. Ty jag skall f”rl†ta deras missg„rning, och deras synd skall jag icke mer komma ih†g. 031:035 S† s„ger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och m†nen och stj„rnorna till att lysa om natten, i ordnad g†ng, han som r”r upp havet, s† att dess b”ljor brusa, han vilkens namn „r HERREN Sebaot: 031:036 F”rst n„r denna ordning icke mer best†r inf”r mig, s„ger HERREN, f”rst d† skall Israels sl„kt upph”ra att inf”r mig alltj„mt vara ett folk. 031:037 Ja, s† s„ger HERREN: F”rst n„r himmelen varder uppm„tt d„rovan och jordens grundvalar utrannsakade d„rnere, f”rst d† skall jag f”rkasta all Israels sl„kt, till straff f”r allt vad de hava gjort, s„ger HERREN. 031:038 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† staden †ter skall varda uppbyggd till HERRENS „ra, fr†n Hananeltornet intill H”rnporten. 031:039 Och m„tsn”ret skall vidare dragas r„tt fram mot Garebsh”jden och skall sedan v„ndas mot Goa. 031:040 Och hela lik- och askdalen och alla f„lten intill b„cken Kidron och intill h”rnet vid H„stporten ”sterut skola vara helgade †t HERREN. Aldrig mer skall d„r tima n†gon omst”rtning eller n†gon f”rst”ring. 032:001 Detta „r det ord som fr†n HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regerings†r, vilket var Nebukadressars adertonde regerings†r. 032:002 Vid den tiden bel„grade den babyloniske konungens h„r Jerusalem, och profeten Jeremia l†g d† f†ngen i f„ngelseg†rden i Juda konungs hus. 032:003 Ty Sidkia, Juda konung, hade l†tit sp„rra in honom, i det han sade: ˝Huru dj„rves du profetera och s„ga: 'S† s„ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den. 032:004 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kald‚ernas hand, utan skall f”rvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, s† att han n”dgas muntligen tala med honom och st† inf”r honom, ”ga mot ”ga. 032:005 Och Sidkia skall av honom f”ras till Babel och skall f”rbliva d„r, till dess jag ser till honom, s„ger HERREN. N„r I striden mot kald‚erna, skolen I icke hava n†gon framg†ng.˝ 032:006 Och Jeremia sade: ˝HERRENS ord kom till mig; han sade: 032:007 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och s„ga: 'K”p du min †ker i Anatot, ty du har s†som b”rdeman r„tt att k”pa den.'˝ 032:008 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i f„ngelseg†rden, s†som HERREN hade sagt, och sade till mig: ˝K”p min †ker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsr„tt d„rtill och „r b”rdeman; s† k”p den d† †t dig.˝ D† f”rstod jag att det var HERRENS ord 032:009 och k”pte †kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och v„gde upp penningarna †t honom, sjutton siklar silver. 032:010 Jag skrev ett k”pebrev och f”rseglade det och tillkallade vittnen och v„gde upp penningarna p† en v†g. 032:011 Och jag tog k”pebrevet, s†v„l det f”rseglade, som inneh”ll avtalet och de s„rskilda best„mmelserna, som ock det ”ppna brevet, 032:012 och gav k”pebrevet †t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i n„rvaro av min fr„nde Hanamel och de vittnen som hade underskrivit k”pebrevet, och alla andra judar som voro tillst„des i f„ngelseg†rden. 032:013 Och jag bj”d Baruk, i deras n„rvaro, och sade: 032:014 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, b†de detta f”rseglade k”pebrev och detta ”ppna brev, och l„gg dem i ett lerk„rl, f”r att de m† vara i beh†ll f”r l†ng tid. 032:015 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Žnnu en g†ng skall man komma att i detta land k”pa hus och †krar och ving†rdar.˝ 032:016 Och sedan jag hade givit k”pebrevet †t Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade: 032:017 ˝Ack Herre, HERRE, du „r ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din utr„ckta arm. Intet „r s† underbart att du icke skulle f”rm† det, 032:018 du som g”r n†d med tusenden och vederg„ller f„dernas missg„rning i deras barns sk”te efter dem; du store och v„ldige Gud, vilkens namn „r HERREN Sebaot; 032:019 du som „r stor i r†d och m„ktig i g„rningar; du vilkens ”gon „ro ”ppna ”ver m„nniskobarnens alla v„gar, s† att du giver †t var och en efter hans v„gar och efter hans g„rningars frukt; 032:020 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort s†dana intill denna dag, b†de i Israel och bland andra m„nniskor, och som har gjort dig ett namn, som „r detsamma „n i dag. 032:021 Du f”rde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och utr„ckt arm, och genom stor f”rskr„ckelse. 032:022 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras f„der att giva dem, ett land som flyter av mj”lk och honung. 032:023 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke h”ra din r”st och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att g”ra. D„rf”r l„t du all denna olycka vederfaras dem. 032:024 Se, bel„gringsvallarna g† redan s† l†ngt fram mot staden, att man kan intaga den och genom sv„rd, hungersn”d och pest „r staden given i de kaldeiska bel„grarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inf”r dina ”gon. 032:025 Och likv„l, fast„n staden „r given i kald‚ernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'K”p du †kern f”r penningar, och tag vittnen d„rp†'!˝ 032:026 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se, 032:027 jag „r HERREN, allt k”tts Gud; skulle n†got vara s† underbart att jag icke f”rm†dde det? 032:028 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag vill giva denna stad i kald‚ernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den. 032:029 Och kald‚erna, som bel„gra denna stad, skola komma och t„nda eld p† staden och br„nna upp den, tillika med de hus p† vilkas tak man har t„nt offereld †t Baal och utgjutit drickoffer †t andra gudar, till att f”rt”rna mig. 032:030 Ty allt ifr†n sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont „r i mina ”gon; ja, Israels barn hava med sina h„nders verk berett mig allenast f”rt”rnelse, s„ger HERREN. 032:031 Ty allt ifr†n den dag d† denna stad byggdes „nda till nu har den uppv„ckt min vrede och f”rt”rnelse, s† att jag m†ste f”rkasta den fr†n mitt ansikte, 032:032 f”r all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, pr„ster och profeter, b†de Juda m„n och Jerusalems inv†nare, hava bedrivit, till att f”rt”rna mig. 032:033 De v„nde ryggen till mig och icke ansiktet; och fast„n de titt och ofta blevo varnade, ville de icke h”ra och taga emot tuktan. 032:034 De satte upp sina styggelser i det hus som „r uppkallat efter mitt namn och orenade det s†; 032:035 och Baalsh”jderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, f”r att d„r offra sina s”ner och d”ttrar †t Molok, fast„n jag aldrig hade bjudit dem att g”ra s†dan styggelse eller ens t„nkt mig n†got s†dant; och s† f”rledde de Juda till synd. 032:036 Men s† s„ger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom sv„rd, hungersn”d och pest given i den babyloniske konungens hand: 032:037 Se, jag skall f”rsamla dem ur alla de l„nder till vilka jag i min vrede och harm och stora f”rt”rnelse har f”rdrivit dem, och jag skall f”ra dem tillbaka till denna plats och l†ta dem bo b„r i trygghet. 032:038 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 032:039 Och jag skall giva dem alla ett och samma hj„rta och l„ra dem en och samma v„g, s† att de frukta mig best„ndigt; f”r att det m† g† dem v„l, och deras barn efter dem. 032:040 Och jag skall sluta med dem ett evigt f”rbund, s† att jag icke upp h”r att f”lja dem och g”ra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hj„rtan, s† att de icke vika av ifr†n mig. 032:041 Och jag skall hava min fr”jd i att g”ra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hj„rta och all min sj„l. 032:042 Ty s† s„ger HERREN: Likasom jag har l†tit all denna stora olycka komma ”ver detta folk, s† skall jag ock l†ta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del. 032:043 Och man skall komma att k”pa †krar i detta land, om vilket I s„gen att det „r en ”demark, d„r varken m„nniskor eller djur kunna bo, och att det „r givet i kald‚ernas hand. 032:044 Ja, †krar skall man k”pa f”r penningar, och man skall skriva och f”rsegla k”pebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda st„der, b†de i Bergsbygdens och i L†glandets och i Sydlandets st„der; ty jag skall †ter uppr„tta dem, s„ger HERREN. 033:001 Och HERRENS ord kom till Jeremia f”r andra g†ngen, medan han „nnu var insp„rrad i f„ngelseg†rden; han sade: 033:002 S† s„ger HERREN, han som ock utf”r sitt verk, HERREN, som bereder det f”r att l†ta det komma till st†nd, han vilkens namn „r HERREN: 033:003 Ropa till mig, s† vill jag svara dig och f”rkunna f”r dig stora och f”runderliga ting, som du icke k„nner. 033:004 Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned f”r bel„gringsvallarna och v„rden: 033:005 Man har kommit hitin f”r att strida med kald‚erna, och man skall s† fylla husen med d”da kroppar av m„nniskor som jag har slagit i min vrede och f”rt”rnelse, m„nniskor som genom all sin ondska hava v†llat att jag har m†st d”lja mitt ansikte f”r denna stad. 033:006 Dock, jag skall hela dess s†r och skaffa l„kedom och l„ka dem, och jag skall l†ta dem sk†da frid och trygghet i ”verfl”d. 033:007 Och jag skall †ter uppr„tta Juda och Israel och uppbygga dem, s† att de bliva s†som f”rut. 033:008 Och jag skall rena dem fr†n all missg„rning varmed de hava syndat mot mig, och f”rl†ta alla missg„rningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit fr†n mig. 033:009 Och staden skall bliva mig till fr”jd och ber”mmelse, och till lov och „ra inf”r alla jordens folk, n„r de f† h”ra allt det goda som jag g”r med dem; och de skola f”rskr„ckas och darra vid †synen av all den lycka och all den framg†ng som jag bereder henne. 033:010 S† s„ger HERREN: P† denna plats, om vilken I s„gen att den „r s† ”de att varken m„nniskor eller djur kunna bo d„r, ja, h„r i Juda st„der och p† Jerusalems gator, som „ro s† ”delagda att inga m„nniskor, inga inv†nare, inga djur d„r finnas, 033:011 h„r skall man „nnu en g†ng h”ra fr”jderop och gl„djerop, rop f”r brudgum och rop f”r brud, rop av m„nniskor som s„ga: ˝Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN „r god, ty hans n†d varar evinnerligen˝, och av m„nniskor som framb„ra lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill †ter uppr„tta landet, s† att det bliver s†som f”rut, s„ger HERREN. 033:012 S† s„ger HERREN Sebaot: P† denna plats, som nu „r s† ”de att varken m„nniskor eller ens djur kunna bo h„r, ja ock i alla hith”rande st„der, h„r skola †ter en g†ng finnas betesmarker d„r herdar kunna l†ta sina hjordar l„gra sig. 033:013 I Bergsbygdens, L†glandets och Sydlandets st„der, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda st„der skola „nnu en g†ng hjordar draga fram, f”rbi herdar som r„kna dem, s„ger HERREN. 033:014 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall uppfylla det l”ftesord som jag har talat om Israels hus och ang†ende Juda hus. 033:015 I de dagarna och p† den tiden skall jag l†ta en r„ttf„rdig telning v„xa upp †t David. Han skall skaffa r„tt och r„ttf„rdighet p† jorden. 033:016 I de dagarna skall Juda varda fr„lst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det s†: HERREN v†r r„ttf„rdighet. 033:017 Ty s† s„ger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d† icke en avkomling av David sitter p† Israels hus' tron, 033:018 aldrig den tid d† icke en avkomling av de levitiska pr„sterna g”r tj„nst inf”r mig och alla dagar b„r fram br„nnoffer och f”rbr„nner spisoffer och anst„ller slaktoffer. 033:019 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 033:020 S† s„ger HERREN: F”rst n„r I g”ren om intet mitt f”rbund med dagen och mitt f”rbund med natten, s† att det icke bliver dag och natt i r„tt tid, 033:021 f”rst d† skall mitt f”rbund med min tj„nare David bliva om intet, s† att icke l„ngre en avkomling av honom sitter s†som konung p† hans tron, och f”rst d† mitt f”rbund med de levitiska pr„sterna, som g”ra tj„nst †t mig. 033:022 Lika or„knelig som himmelens h„rskara „r, och lika otalig som sanden „r i havet, lika talrik skall jag l†ta min tj„nare Davids s„d bliva och lika m†nga leviterna, som g”ra tj„nst †t mig. 033:023 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 033:024 Har du icke m„rkt huru detta folk talar och s„ger: ˝De b†da sl„kter som HERREN utvalde, dem har han f”rkastat˝? Och s† s„ga de f”raktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk. 033:025 Men s† s„ger HERREN: Om mitt f”rbund med dag och natt icke „r best†ndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning f”r himmel och jord, 033:026 allenast d† skall jag f”rkasta Jakobs och Davids, min tj„nares, s„d, s† att jag icke mer av hans s„d tager dem som skola r†da ”ver Abrahams, Isaks och Jakobs s„d. Ty jag skall †ter uppr„tta dem och f”rbarma mig ”ver dem. 034:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN, n„r Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h„r och med alla de riken p† jorden, som lydde under hans v„lde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydst„der; han sade: 034:002 S† s„ger HERREN, Israels Gud: G† †stad och s„g till Sidkia, Juda konung, ja, s„g till honom: S† s„ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall br„nna upp den i eld. 034:003 Och du sj„lv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall f”rvisso bliva gripen och given i hans hand, s† att du n”dgas st† inf”r konungen i Babel, ”ga mot ”ga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel. 034:004 Men h”r HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S† s„ger HERREN om dig: Du skall icke d” genom sv„rd. 034:005 Nej, i frid skall du d”; och likasom man har anst„llt f”rbr„nning till dina f„ders, de f”rra konungarnas, „ra, deras som hava varit f”re dig, s† skall man ock anst„lla f”rbr„nning till din „ra och h†lla d”dsklagan efter dig: ˝Ack ve, Herre!˝ Ty detta har jag talat, s„ger HERREN. 034:006 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem, 034:007 under det att den babyloniske konungens h„r bel„grade Jerusalem och allt som „nnu †terstod av st„der i Juda, n„mligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda st„der, som „nnu voro kvar och voro bef„sta. 034:008 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett f”rbund med allt folket i Jerusalem d„rom att de bland sig skulle utropa frihet, 034:009 s† att var och en skulle sl„ppa sin tr„l och sin tr„linna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, p† det att icke den ene juden skulle hava den andre till tr„l. 034:010 Och detta h”rsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om f”rbundet och lovat att var och en skulle sl„ppa sin tr„l och sin tr„linna fria, s† att han icke mer skulle hava dem till tr„lar; de h”rsammade det och sl„ppte dem. 034:011 Men sedermera „ndrade de sig och togo tillbaka de tr„lar och tr„linnor som de hade sl„ppt fria, och gjorde dem †ter till tr„lar och tr„linnor. 034:012 D† kom HERRENS ord till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 034:013 S† s„ger HERREN, Israels Gud: Jag sj„lv sl”t ett f”rbund med edra f„der p† den tid d† jag f”rde dem ut ur Egyptens land, ur tr„ldomshuset; jag sade: 034:014 ˝N„r sju †r „ro f”rlidna, skall var och en av eder sl„ppa sin broder, hebr‚en, som har s†lt sig †t dig och tj„nat dig i sex †r; du skall d† sl„ppa honom fri ur din tj„nst.˝ Dock ville edra f„der icke h”ra p† mig eller b”ja sina ”ron d„rtill. 034:015 Men I haven nyss v„nt om och gjort vad r„tt „r i mina ”gon, i det att I haven utropat frihet var och en f”r sin broder. Och I haven h„rom slutit ett f”rbund inf”r mitt ansikte, i det hus som „r uppkallat efter mitt namn. 034:016 Men nu haven I †ter „ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin tr„l och sin tr„linna, dem som I haden sl„ppt fria till att g† vart de ville; ja, I haven nu †ter gjort dem till edra tr„lar och tr„linnor. 034:017 D„rf”r s„ger HERREN s†: I haven icke h”rt p† mig och utropat frihet var och en f”r sin broder och sin n„sta. S† utropar d† jag, s„ger HERREN, f”r eder frihet att hemfalla †t sv„rd, pest och hungersn”d; ja, jag skall g”ra eder till en varnagel f”r alla riken p† jorden. 034:018 Och de m„n som hava ”vertr„tt mitt f”rbund och icke h†llit f”rpliktelserna vid det f”rbund de sl”to inf”r mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tv† stycken, mellan vilka de gingo -- 034:019 dessa m„n, n„mligen Judas och Jerusalems furstar, hovm„nnen och pr„sterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven, 034:020 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de m„ns hand, som st† efter deras liv; och deras d”da kroppar skola bliva mat †t himmelens f†glar och markens djur. 034:021 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de m„ns hand, som st† efter deras liv, och i h„nderna p† den babyloniske konungens h„r, som nu har dragit bort ifr†n eder. 034:022 Se, jag skall giva dem befallning, s„ger HERREN, att de †ter skola draga mot denna stad och bel„gra den; och de skola d† intaga den och br„nna upp den i eld. Och Juda st„der skall jag g”ra till en ”demark, d„r ingen bor. 035:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid; han sade 035:002 G† bort till rekabiternas sl„kt och tala med dem, och f”r dem till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att dricka. 035:003 D† tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, j„mte hans br”der och alla hans s”ner och rekabiternas hela ”vriga sl„kt, 035:004 och f”rde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades av s”nerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som ligger bredvid furstarnas, ovanom d”rrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare. 035:005 Och jag satte fram f”r rekabiternas sl„kt kannor, fulla med vin, s† ock b„gare, och sade till dem: ˝Dricken vin?˝ 035:006 Men de svarade: ˝Vi dricka icke vin. Ty v†r fader Jonadab, Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen aldrig dricka vin; 035:007 och hus skolen I icke bygga, och s„d skolen I icke s†, och ving†rdar skolen I icke plantera, ej heller „ga s†dana, utan I skolen bo i t„lt i all eder tid, f”r att I m†n l„nge leva i det land d„r I bon s†som fr„mlingar.' 035:008 Och vi hava h”rsammat v†r fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, s† att vi med v†ra hustrur och v†ra s”ner och d”ttrar aldrig dricka vin, 035:009 ej heller bygga hus till att bo i, ej heller „ga ving†rdar eller †krar eller s„d. 035:010 Vi hava allts† bott i t„lt och hava h”rsammat och gjort allt vad v†r fader Jonadab har bjudit oss. 035:011 Men n„r Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och f”ll in i landet, sade vi: 'V„lan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undan kald‚ernas och aram‚ernas h„r.' Och s† bosatte vi oss i Jerusalem.˝ 035:012 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: 035:013 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: G† †stad och s„g till Juda m„n och till Jerusalems inv†nare: Skolen I d† icke taga emot tuktan, s† att I h”ren mina ord, s„ger HERREN? 035:014 Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och „nnu i dag dricka de icke vin, av h”rsamhet mot sin faders bud. Men sj„lv har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke h”rsammat mig. 035:015 Och titt och ofta har jag s„nt till eder alla mina tj„nare profeterna och l†tit s„ga: ˝V„nden om, var och en fr†n sin onda v„g, och b„ttren edert v„sende, och f”ljen icke efter andra gudar, s† att I tj„nen dem; d† skolen I f† bo i det land som jag har givit †t eder och edra f„der.˝ Men I b”jden icke edert ”ra d„rtill och h”rden icke p† mig. 035:016 Eftersom nu detta folk icke har h”rsammat mig, s†som Jonadabs, Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav dem, 035:017 d„rf”r s„ger HERREN, h„rskarornas Gud, Israels Gud, s†: Se, ”ver Juda och ”ver alla Jerusalems inv†nare skall jag l†ta all den olycka komma, som jag har f”rkunnat ”ver dem, d„rf”r att de icke h”rde, n„r jag talade till dem, och icke svarade, n„r jag kallade p† dem. 035:018 Och till rekabiternas sl„kt sade Jeremia: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: D„rf”r att I haven h”rsammat eder fader Jonadabs bud och h†llit alla hans bud och i alla stycken gjort s†som han har bjudit eder, 035:019 d„rf”r s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s†: Aldrig skall den tid komma, d† icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, st†r inf”r mitt ansikte. 036:001 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj„rde regerings†r kom detta ord till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 036:002 Tag dig en bokrulle och teckna d„ri upp allt vad jag har talat till dig ang†ende Israel och Juda och alla hednafolk, fr†n den dag d† jag f”rst talade till dig i Josias tid „nda till denna dag. 036:003 Kanh„nda skall Juda hus, n„r de h”ra all den olycka som jag har i sinnet att g”ra dem, v„nda om, var och en fr†n sin onda v„g, och s† skall jag f”rl†ta dem deras missg„rning och synd. 036:004 D† kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord som HERREN hade talat till honom. 036:005 Och Jeremia bj”d Baruk och sade: ˝Jag „r sj„lv under tv†ng, s† att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus. 036:006 Men g† du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen m† du d„rp† fastedagen l„sa UPP HERRENS ord inf”r folket i HERRENS hus. Inf”r hela Juda, s† m†nga som komma in fr†n sina st„der, m† du ock l„sa upp dem. 036:007 Kanh„nda skola de d† b”nfalla inf”r HERREN och v„nda om, var och en fr†n sin onda v„g. Ty stor „r den vrede och f”rt”rnelse som HERREN har uttalat ”ver detta folk.˝ 036:008 Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles s†som profeten Jeremia hade bjudit honom: i HERRENS hus l„ste han ur boken upp HERRENS ord. 036:009 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regerings†r, i nionde m†naden, utlystes n„mligen en fasta inf”r HERREN, vilken h”lls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som fr†n Juda st„der hade kommit till Jerusalem. 036:010 D† l„ste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han l„ste upp dem i HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p† den ”vre f”rg†rden, vid ing†ngen till nya porten p† HERRENS hus, inf”r allt folket. 036:011 N„r nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade h”rt alla HERRENS ord uppl„sas ur boken, 036:012 gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare; d„r sutto d† alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. 036:013 Och Mika omtalade f”r dem allt vad han hade h”rt Baruk l„sa upp ur boken inf”r folket. 036:014 D† s„nde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kusis son, †stad till Baruk och l„to s„ga honom: ˝Tag med dig den rulle varur du har l„st inf”r folket, och kom hit.˝ Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. 036:015 D† sade de till honom: ˝S„tt dig ned och l„s den inf”r oss.˝ Och Baruk l„ste inf”r dem. 036:016 N„r de d† h”rde allt som stod d„r, s†go de med f”rskr„ckelse p† varandra och sade till Baruk: ˝Vi m†ste omtala f”r konungen allt som st†r h„r.˝ 036:017 Och de fr†gade Baruk och sade: ˝Tala om f”r oss huru det skedde att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.˝ 036:018 Baruk svarade dem: ˝Han dikterade f”r mig allt detta, och jag tecknade upp det i boken med bl„ck.˝ 036:019 D† sade furstarna till Baruk: ˝G† och g”m dig, du j„mte Jeremia, och l†ten ingen veta var I „ren.˝ 036:020 D„refter, sedan de hade l„mnat rullen i f”rvar i sekreteraren Elisamas kammare, gingo de in till konungen p† f”rg†rden och omtalade s† allt f”r konungen. 036:021 D† s„nde konungen Jehudi att h„mta rullen; och denne h„mtade den fr†n sekreteraren Elisamas kammare. Sedan l„ste Jehudi upp den inf”r konungen och inf”r alla furstarna, som stodo omkring konungen. 036:022 Konungen bodde d† i vinterhuset, ty det var den nionde m†naden. Och kolpannan stod p†t„nd framf”r honom; 036:023 och s† ofta Jehudi hade l„st tre eller fyra spalter, skar han av rullen med pennkniven och kastade stycket p† elden i kolpannan, „nda till dess att hela rullen var f”rt„rd av elden i kolpannan. 036:024 Och varken konungen sj„lv eller n†gon av hans tj„nare blev f”rskr„ckt eller rev s”nder sina kl„der, n„r de h”rde allt detta som uppl„stes. 036:025 Och fast„n Elnatan, Delaja och Gemarja b†do konungen att han icke skulle br„nna upp rullen, lyssnade han icke till dem. 036:026 I st„llet bj”d konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN g”mde dem undan. 036:027 Men sedan konungen hade br„nt upp rullen med det som Baruk efter Jeremias diktamen hade skrivit d„ri, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade: 036:028 Tag dig nu †ter en annan rulle och teckna d„ri upp allt vad som f”rut stod i den f”rra rullen, den som Jojakim, Juda konung, br„nde upp. 036:029 Men ang†ende Jojakim, Juda konung, skall du s„ga: S† s„ger HERREN: Du har br„nt upp denna rulle och sagt: ˝Huru kunde du skriva d„ri att konungen i Babel f”rvisso skall komma och f”rd„rva detta land, och g”ra slut p† b†de m„nniskor och djur d„ri?˝ 036:030 D„rf”r s„ger HERREN s† om Jojakim, Juda konung: Ingen „ttling av honom skall sitta p† Davids tron; och hans egen d”da kropp skall komma att ligga utkastad, prisgiven †t hettan om dagen och †t k”lden om natten. 036:031 Och jag skall hems”ka honom och hans avkomlingar och hans tj„nare f”r deras missg„rnings skull, och ”ver dem och ”ver Jerusalems inv†nare och ”ver Juda m„n skall jag l†ta all den olycka komma, som jag har f”rkunnat ”ver dem, fast„n de icke hava velat h”ra. 036:032 D† tog Jeremia en annan rulle och gav den †t skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne d„ri upp allt vad som hade st†tt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade br„nt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag. 037:001 Och Sidkia, Josias son, blev konung i st„llet f”r Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land. 037:002 Men varken han eller hans tj„nare eller folket i landet h”rda p† HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia. 037:003 Dock s„nde konung Sidkia †stad Jehukal, Selemjas son, och pr„sten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och l„t s„ga: ˝Bed f”r oss till HERREN, v†r Gud.˝ 037:004 Jeremia gick d† „nnu ut och in bland folket, ty man hade „nnu icke satt honom i f„ngelse. 037:005 Och Faraos h„r hade d† dragit ut fr†n Egypten; och n„r kald‚erna, som bel„grade Jerusalem, hade f†tt h”ra ryktet d„rom, hade de dragit sig tillbaka fr†n Jerusalem. 037:006 D† kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade: 037:007 S† s„ger HERREN, Israels Gud: S† skolen I svara Juda konung, som har s„nt eder till mig f”r att fr†ga mig: ˝Se, Faraos h„r, som har dragit ut till eder hj„lp, skall v„nda tillbaka till sitt land Egypten. 037:008 Sedan skola kald‚erna komma tillbaka och bel„gra denna stad och de skola d† intaga den och br„nna upp den i eld. 037:009 D„rf”r s„ger HERREN s†: Bedragen icke eder sj„lva med att t„nka: 'Kald‚erna skola nu en g†ng f”r alla draga bort ifr†n oss'; ty de skola icke draga bort. 037:010 Nej, om I „n s† slogen kald‚ernas hela h„r, n„r de strida mot eder, att allenast n†gra sv†rt s†rade m„n blevo kvar av dem, s† skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt t„lt, och skulle br„nna upp denna stad i eld. 037:011 Men n„r kald‚ernas h„r hade dragit sig tillbaka fr†n Jerusalem f”r Faraos har, 037:012 ville Jeremia l„mna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, f”r att d„r taga i besittning en jordlott bland folket. 037:013 N„r han d† kom till Benjaminsporten, stod d„r s†som vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: ˝Du vill g† ”ver till kald‚erna.˝ 037:014 Jeremia svarade: ˝Det „r icke sant; jag vill icke g† ”ver till kald‚erna˝, men ingen h”rde p† honom. Och Jiria grep Jeremia och f”rde honom till furstarna. 037:015 Och furstarna f”rt”rnades p† Jeremia och l„to hudfl„nga honom och satte honom i h„kte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till f„ngelse. 037:016 Men n„r Jeremia hade kommit i f„ngelseh†lan, ned i f†ngvalven, och suttit d„r en l†ng tid, 037:017 s„nde konung Sidkia och l„t h„mta honom; och hemma hos sig fr†gade konungen honom hemligen och sade: ˝Har n†got ord kommit fr†n HERREN Jeremia svarade: ˝Ja˝; och han tillade: ˝Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand. 037:018 D„refter fr†gade Jeremia konung Sidkia: ˝Varmed har jag f”rsyndat mig mot dig och dina tj„nare och detta folk, eftersom I haven satt mig i f„ngelse? 037:019 Och var „ro nu edra profeter, som profeterade f”r eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma ”ver eder och ”ver detta land'? 037:020 S† h”r mig nu, herre konung; v„rdes upptaga min b”n: s„nd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p† det att jag icke m† d” d„r.˝ 037:021 P† konung Sidkias befallning satte man d† Jeremia i f”rvar i f„ngelseg†rden, och gav honom en kaka br”d om dagen fr†n Bagargatan, till dess att det var slut p† allt br”det i staden. S† stannade Jeremia i f„ngelseg†rden. 038:001 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, h”rde huru Jeremia talade till allt folket och sade: 038:002 ˝S† s„ger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall d” genom sv„rd eller hunger eller pest, men den som giver sig †t kald‚erna, han skall f† leva, ja, han skall vinna sitt liv s†som ett byte och f† leva. 038:003 Ty s† s„ger HERREN: Denna stad skall f”rvisso bliva given i h„nderna p† den babyloniske konungens h„r, och han skall intaga den. 038:004 D† sade furstarna till konungen: ˝Denne man b”r d”das, eftersom han g”r folket modl”st, b†de det krigsfolk som „nnu „r kvar h„r i staden och j„mv„l allt det ”vrig: folket, i det att han talar s†dan: ord till dem. Ty denne man s”ker icke folkets v„lf„rd, utan dess olycka. 038:005 Konung Sidkia svarade: ˝V„lan han „r i eder hand; ty konungen f”rm†r intet mot eder.˝ 038:006 D† togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn p† f„ngelseg†rden; de sl„ppte Jeremia ditned med t†g. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sj”nk ned i dyn. 038:007 N„r nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppeh”ll sig i Benjaminsporten, fick h”ra att de hade s„nkt Jeremia ned i brunnen, 038:008 begav han sig †stad fr†n konungshuset och talade till konungen och sade: 038:009 ˝Min herre konung, dessa m„n hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, d„r han strax m†ste d” av hunger, d† nu intet br”d finnes i staden. 038:010 D† bj”d konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: ˝Tag med dig h„rifr†n trettio m„n, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han d”r.˝ 038:011 S† tog d† Ebed-Melek m„nnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och h„mtade d„rifr†n trasor av s”nderrivna och utslitna kl„der och l„t s„nka ned dem med t†g till Jeremia i brunnen. 038:012 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ˝L„gg trasorna av de s”nderrivna och utslitna kl„derna under dina armar, mellan dem och t†gen.˝ Och Jeremia gjorde s†. 038:013 Sedan drogo de med t†gen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia m†ste stanna i f„ngelseg†rden. 038:014 D„refter s„nde konung Sidkia †stad och l„t h„mta profeten Jeremia till sig vid tredje ing†ngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: ˝Jag vill fr†ga dig n†got d”lj intet f”r mig.˝ 038:015 Jeremia sade till Sidkia: ˝Om jag s„ger dig n†got, s† kommer du f”rvisso att l†ta d”da mig; och om jag giver dig ett r†d, s† h”r du icke p† mig.˝ 038:016 D† gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: ˝S† sant HERREN lever, han som har givit oss detta v†rt liv: jag skall icke l†ta d”da dig, ej heller skall jag l„mna dig i h„nderna p† dessa m„n som st† efter ditt liv.˝ 038:017 D† sade Jeremia till Sidkia: ˝S† s„ger HERREN, h„rskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig †t den babyloniske konungens furstar, s† skall du f† leva, och denna stad skall d† icke bliva uppbr„nd i eld, utan du och ditt hus skolen f† leva. 038:018 Men om du icke giver dig †t den babyloniske konungens furstar, d† skall denna stad bliva given i kald‚ernas hand, och de skola br„nna upp den i eld, och du sj„lv skall icke undkomma deras hand.˝ 038:019 Konung Sidkia svarade Jeremia: ˝Jag r„des f”r de judar som hava g†tt ”ver till kald‚erna; kanh„nda skall man l„mna mig i deras h„nder, och de skola d† hantera mig sk„ndligt.˝ 038:020 Jeremia sade: ˝Man skall icke g”ra det. H”r blott HERRENS r”st i vad jag s„ger dig, s† skall det g† dig v„l, och du skall f† leva. 038:021 Men om du v„grar att giva dig, s† „r detta vad HERREN har uppenbarat f”r mig: 038:022 Se, alla de kvinnor som „ro kvar i Juda konungs hus skola d† f”ras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina v„nner s”kte f”rleda dig, och de fingo makt med dig. Dina f”tter fastnade i dyn; d† drogo de sig undan' 038:023 Och alla dina hustrur och dina barn skall man f”ra ut till kald‚erna, och du sj„lv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad br„nnes upp i eld.˝ 038:024 D† sade Sidkia till Jeremia: ˝L†t ingen f† veta vad h„r har blivit talat; eljest m†ste du d”. 038:025 Och om furstarna f† h”ra att jag har talat med dig, och de komma till dig och s„ga till dig: 'L†t oss veta vad du har sagt till konungen; d”lj intet f”r oss, s† skola vi icke d”da dig; s„g oss ock vad konungen har sagt till dig' -- 038:026 d† skall du svara dem: 'Jag b”nf”ll inf”r konungen att han icke skulle s„nda mig tillbaka till Jonatans hus f”r att d” d„r.'˝ 038:027 Och alla furstarna kommo till Jeremia och fr†gade honom; men han svarade dem alldeles s†som konungen hade bjudit honom. D† tego de och gingo bort ifr†n honom, eftersom ingen hade h”rt huru det verkligen hade g†tt till. 038:028 Men Jeremia fick stanna i f„ngelseg†rden „nda till den dag d† Jerusalem blev intaget. 039:001 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h„r hade kommit till Jerusalem och begynt bel„gra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regerings†r, i tionde m†naden, 039:002 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regerings†r, i fj„rde m†naden, p† nionde dagen m†naden 039:003 drogo alla den babyloniske konungens furstar d„rin och stannade i Mellersta porten: n„mligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, ”verste hovmannen, Nergal-Sareser, ”verste magern, och alla den babyloniske konungens ”vriga furstar. 039:004 Och n„r Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p† den v„g som ledde till den kungliga tr„dg†rden, genom porten mellan de b†da murarna; och han tog v„gen bort †t Hedmarken till. 039:005 Men kald‚ernas h„r f”rf”ljde dem och de hunno upp Sidkia p† Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och f”rde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; d„r h”ll denne rannsakning och dom med honom. 039:006 Och den babyloniske konungen l„t i Ribla slakta Sidkias barn inf”r hans ”gon; ocks† alla andra Juda „dlingar l„t konungen i Babel slakta. 039:007 Och p† Sidkia sj„lv l„t han sticka ut ”gonen och l„t f„ngsla honom med kopparfj„ttrar, f”r att f”ra honom till Babel. 039:008 Och kald‚erna br„nde upp i eld b†de konungens hus och folkets hus och br”to ned Jerusalems murar. 039:009 Och †terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de ”ver l”pare som hade g†tt ”ver till honom, och vad som f”r ”vrigt var kvar av folket, dem f”rde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, bort till Babel. 039:010 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, l„mnade Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, n†gra kvar i Juda land, och gav dem samtidigt ving†rdar och †kerf„lt. 039:011 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, befallning ang†ende Jeremia och sade: 039:012 ˝Tag honom och se i honom till godo, och g”r honom icke n†got ont, utan g”r med honom efter som han sj„lv beg„r av dig.˝ 039:013 D† s„nde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, och Nebusasban, ”verste hovmannen, och Nergal-Sareser, ”verste magern, och alla den babyloniske konungens ”vriga v„ldige -- 039:014 dessa s„nde bort och l„to h„mta Jeremia ifr†n f„ngelseg†rden och l„mnade honom †t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p† det att denne skulle f”ra honom hem; s† fick han stanna d„r bland folket. 039:015 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var insp„rrad i f„ngelseg†rden; han hade sagt: 039:016 G† och s„g till etiopiern Ebed-Melek: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har f”rkunnat, det skall jag l†ta komma ”ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din †syn p† den dagen. 039:017 Men dig skall jag r„dda p† den dagen, s„ger HERREN, och du skall icke bliva given i de m„ns hand, som du fruktar f”r. 039:018 Ty jag skall f”rvisso l†ta dig komma undan, och du skall icke falla f”r sv„rd, utan vinna ditt liv s†som ett byte, d„rf”r att du har f”rtr”stat p† mig, s„ger HERREN. 040:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN, sedan Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, hade sl„ppt honom l”s fr†n Rama; denne l„t n„mligen h„mta honom, d„r han l†g bunden med kedjor bland alla andra f†ngar ifr†n Jerusalem och Juda, som skulle f”ras bort till Babel. 040:002 ™versten f”r drabanterna l„t allts† h„mta Jeremia och sade till honom: ˝HERREN, din Gud, hade f”rkunnat denna olycka ”ver denna plats; 040:003 och HERREN har l†tit den komma och har gjort s†som han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke h”rt hans r”st, och d„rf”r har detta vederfarits eder. 040:004 Och se, nu l”ser jag dig i dag ur kedjorna som dina h„nder hava varit bundna med. Om du „r sinnad att komma med mig till Babel, s† kom, och jag skall d† se dig till godo; men om du icke „r sinnad att komma med mig till Babel, s† g”r det icke. Se, hela landet ligger ”ppet f”r dig; dit dig synes gott och r„tt att g†, dit m† du g†.˝ 040:005 Och d† han „nnu dr”jde att v„nda tillbaka, tillade han: ˝V„nd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt ”ver Juda st„der, och stanna hos honom bland folket. Eller g† †t vilket annat h†ll som helst dit det behagar dig att g†.˝ Och ”versten f”r drabanterna gav honom v„gkost och sk„nker och l„t honom g†. 040:006 S† begav sig d† Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet. 040:007 N„r d† alla krigsh”vitsm„nnen p† landsbygden j„mte sina m„n fingo h”ra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, ”ver landet, och att han hade anf”rtrott †t honom m„n kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade f”rt bort till Babel, 040:008 kommo de till Gedalja i Mispa, n„mligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas s”ner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais s”ner och Jesanja, maakatitens son, med sina m„n. 040:009 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras m„n sin ed och sade: ˝Frukten icke f”r att tj„na kald‚erna. Stannen kvar i landet, och tj„nen konungen i Babel, s† skall det g† eder v„l. 040:010 Se, sj„lv stannar jag kvar i Mispa, f”r att vara till tj„nst †t kald‚er som komma till oss; men I m†n insamla vin och frukt och olja och l„gga det i edra k„rl, och stanna kvar i de st„der som I haven tagit i besittning.˝ 040:011 D† nu ocks† alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra l„nder h”rde att konungen i Babel hade l†tit n†gra av judarna bliva kvar, och att han hade satt ”ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, 040:012 v„nde alla dessa judar tillbaka fr†n alla de orter dit de hade blivit f”rdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inb„rgade vin och frukt i stor myckenhet. 040:013 Men Johanan, Kareas son, och alla krigsh”vitsm„nnen p† landsbygden kommo till Gedalja i Mispa 040:014 och sade till honom: ˝Du vet v„l att Baalis, Ammons barns konung, har s„nt hit Ismael, Netanjas son, f”r att sl† ihj„l dig?˝ Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke. 040:015 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: ˝L†t mig g† †stad och dr„pa Ismael, Netanjas son; ingen skall f† veta det. Varf”r skulle han f† sl† ihj„l dig och s† bliva en orsak till att vi judar, som hava f”rsamlats till dig, allasammans f”rskingras, och vad som „r kvar av Juda f”rg†s?˝ 040:016 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ˝Du f†r icke g”ra detta; ty vad du s„ger om Ismael „r icke sant.˝ 041:001 Men i sjunde m†naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b”rd och en av konungens v„ldige, med tio m„n till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de h”llo m†ltid tillsammans i Mispa. 041:002 Och Ismael, Netanjas son, j„mte de tio m„n som voro med honom, ”verf”ll d† Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog honom till d”ds med sv„rd, honom som konungen i Babel hade satt ”ver landet. 041:003 D„rj„mte dr„pte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i Mispa, s† ock alla de kald‚er som funnos d„r, och som tillh”rde krigsfolket. 041:004 Dagen efter den d† han hade d”dat Gedalja, och innan „nnu n†gon visste av detta, 041:005 kom en skara av †ttio m„n fr†n Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig sk„gget och rivit s”nder sina kl„der och ristat m„rken p† sig, och hade med sig spisoffer och r”kelse till att framb„ra i HERRENS hus. 041:006 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem fr†n Mispa, gr†tande utan uppeh†ll. Och n„r han m”tte dem, sade han till dem: ˝Kommen in till Gedalja, Ahikams son.˝ 041:007 Men n„r de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Ismael, Netanjas son, och de m„n som voro med honom, och kastade i brunnen. 041:008 Men bland dem funnos tio m„n som sade till Ismael: ˝D”da oss icke; ty vi hava f”rr†d av vete, korn, olja och honung g”mda p† landsbygden.˝ D† l„t han dem vara och d”dade dem icke med de andra. 041:009 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de m„n som han hade dr„pt, n„r han dr„pte Gedalja, var densamma som konung Asa hade l†tit g”ra, n„r Baesa, Israels konung, anf”ll honom; denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihj„lslagna m„n. 041:010 D„refter bortf”rde Ismael s†som f†ngar allt det folk som var kvar i Mispa, konungad”ttrarna och allt annat folk som hade l„mnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, hade anf”rtrott †t Gedalja, Ahikams son; dem bortf”rde Ismael, Netanjas son; s†som f†ngar och drog †stad bort till Ammons barn. 041:011 Men n„r Johanan, Kareas son, och alla de krigsh”vitsm„n som voro med honom fingo h”ra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort, 041:012 togo de alla sina m„n och gingo †stad f”r att strida mot Ismael, Netanjas son; och de tr„ffade p† honom vid det stora vattnet i Gibeon. 041:013 D† nu hela skaran av dem som Ismael f”rde med sig fick se Johanan, Kareas son, och alla de krigsh”vitsm„n som voro med honom, blevo de glada; 041:014 och de v„nde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortf”rt s†som f†ngar ifr†n Mispa, och g†vo sig †stad tillbaka till Johanan, Kareas son. 041:015 Men Ismael, Netanjas son, r„ddade sig med †tta m„n undan Johanan och begav sig till Ammons barn. 041:016 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigsh”vitsm„n som voro med honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas inv†nare, som han hade vunnit tillbaka fr†n Ismael, Netanjas son, sedan denne hade dr„pt Gedalja, Ahikams son: b†de krigsm„n och kvinnor och barn och hovm„n, som han hade h„mtat tillbaka fr†n Gibeon. 041:017 Och de drogo †stad; men i Kimhams h„rb„rge invid Bet-Lehem stannade de, f”r att sedan draga vidare och komma till Egypten, 041:018 undan kald‚erna; ty de fruktade f”r dessa, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dr„pt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i Babel hade satt ”ver landet 042:001 D† tr„dde alla krigsh”vitsm„nnen fram, j„mte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, s† ock allt folket, b†de sm† och stora, 042:002 och sade till profeten Jeremia: ˝V„rdes upptaga v†r b”n: bed f”r oss till HERREN, din Gud, f”r hela denna kvarleva -- ty vi „ro blott n†gra f†, som hava blivit kvar av m†nga; du ser med egna ”gon att det „r s† med oss. 042:003 M† s† HERREN, din Gud, kung”ra f”r oss vilken v„g vi b”ra g†, och vad vi hava att g”ra.˝ 042:004 Profeten Jeremia svarade dem: ˝Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, s†som I haven beg„rt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag f”rkunna f”r eder; intet skall jag undanh†lla f”r eder.˝ 042:005 D† sade de till Jeremia: ˝HERREN vare ett sannf„rdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken g”ra efter det ord varmed HERREN, din Gud, s„nder dig till oss. 042:006 Det m† vara gott eller ont, s† vilja vi h”ra HERRENS, v†r Guds, r”st, hans som vi s„nda dig till; p† det att det m† g† oss v„l, n„r vi h”ra HERRENS, v†r Guds, r”st.˝ 042:007 Och tio dagar d„refter kom HERRENS ord till Jeremia. 042:008 D† kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigsh”vitsm„n som voro med honom, och allt folket, b†de sm† och stora, 042:009 och sade till dem: S† s„ger HERREN, Israels Gud, han som I haven s„nt mig till, f”r att jag skulle hos honom b”nfalla f”r eder: 042:010 Om I stannen kvar i detta land, s† skall jag uppbygga eder och ej mer sl† eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag †ngrar det onda som jag har gjort eder. 042:011 Frukten icke mer f”r konungen i Babel, som I nu frukten f”r, frukten icke f”r honom, s„ger HERREN. Ty jag „r med eder och vill fr„lsa eder och r„dda eder ur hans hand. 042:012 Jag vill l†ta eder finna barmh„rtighet; ja, han skall bliva barmh„rtig mot eder och l†ta eder v„nda tillbaka till edert land. 042:013 Men om I s„gen: ˝Vi vilja icke stanna i detta land˝, om I allts† icke h”ren HERRENS, eder Guds, r”st, 042:014 utan t„nken: ˝Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, d„r vi slippa att se krig och h”ra basunljud och hungra efter br”d, d„r vilja vi bo˝ -- 042:015 v„lan, h”ren d† HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen st„llen eder f„rd till Egypten och kommen dit, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar, 042:016 s† skall sv„rdet, som I frukten f”r, hinna upp eder d„r i Egyptens land, och hungersn”den, som I r„dens f”r, skall f”lja efter eder dit till Egypten, och d„r skolen I d”. 042:017 Ja, de m„nniskor som st„lla sin f„rd till Egypten, f”r att bo d„r, skola alla d” genom sv„rd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna r„dda sig fr†n den olycka som jag skall l†ta komma ”ver dem. 042:018 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och f”rt”rnelse har utgjutit sig ”ver Jerusalems inv†nare, s† skall ock min f”rt”rnelse utgjuta sig ”ver eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, och ett f”rem†l f”r h„pnad, bannande och sm„lek, och I skolen aldrig mer f† se denna ort. 042:019 Ja, HERREN s„ger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. M„rken v„l att jag i dag har varnat eder. 042:020 Ty I bedrogen eder sj„lva, n„r I s„nden mig till HERREN, eder Gud, och saden: ˝Bed f”r oss till HERREN, v†r Gud; och vadhelst HERREN, v†r Gud, s„ger, det m† du f”rkunna f”r oss, s† vilja vi g”ra det.˝ 042:021 Jag har nu i dag f”rkunnat det f”r eder. Men I haven icke velat h”ra HERRENS, eder Guds, r”st, i allt det varmed han har s„nt mig till eder. 042:022 S† veten nu att I skolen d” genom sv„rd, hunger och pest, p† den ort dit I †stunden att komma, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar. 043:001 Men n„r Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade s„nt honom till dem, allt som sagt „r, 043:002 d† svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de ”vriga fr„cka m„nnen -- dessa svarade Jeremia: ˝Det „r icke sant vad du s„ger; HERREN, v†r Gud, har icke s„nt dig och l†tit s„ga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar.' 043:003 Nej, det „r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p† det att vi m† bliva givna i kald‚ernas hand, f”r att dessa skola d”da oss eller f”ra oss bort till Babel.˝ 043:004 Och varken Johanan, Kareas son, eller n†gon av krigsh”vitsm„nnen eller n†gon av folket ville h”ra HERRENS r”st och stanna kvar i Juda land. 043:005 I st„llet togo Johanan, Kareas son, och alla krigsh”vitsm„nnen med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som fr†n alla de folk till vilka de hade varit f”rdrivna hade kommit tillbaka, f”r att bo i Juda land, 043:006 b†de m„n, kvinnor och barn, d„r till konungad”ttrarna och alla andra som Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, hade l„mnat kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, j„mv„l profeten Jeremia och Baruk, Nerias son, 043:007 och beg†vo sig till Egyptens land, ty de ville icke h”ra HERRENS r”st. Och de kommo s† fram till Tapanhes. 043:008 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade: 043:009 Tag dig n†gra stora stenar och mura in dem i murbruket, d„r tegelgolvet l„gges, vid ing†ngen till Faraos hus i Tapanhes; g”r detta inf”r judiska m„ns ”gon 043:010 och s„g till dem: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall s„nda †stad och h„mta min tj„nare Nebukadressar, konungen i Babel, och hans tron skall jag s„tta upp ovanp† de stenar som jag har l†tit mura in har, och han skall p† dem breda ut sin tronmatta. 043:011 Ty han skall komma och sl† Egyptens land och giva i pestens v†ld den som h”r pesten till, i f†ngenskapens v†ld den som h”r f†ngenskapen till, i sv„rdets v†ld den som h”r sv„rdet till. 043:012 Och jag skall t„nda eld p† Egyptens gudahus, och han skall br„nna upp dem och f”ra gudarna bort. Och han skall rensa Egyptens land fr†n ohyra, likasom en herde rensar sin mantel; sedan skall han draga d„rifr†n i god ro. 043:013 Och han skall sl† s”nder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudahus skall han br„nna upp i eld. 044:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia ang†ende alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade: 044:002 ˝S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har l†tit komma ”ver Jerusalem och ”ver alla Juda st„der -- Se, de „ro nu ”delagda, och ingen bor i dem; 044:003 detta f”r den ondskas skull som de bedrevo till att f”rt”rna mig, i det att de gingo bort och t„nde offereld och tj„nade andra gudar, som varken I sj„lva eller edra f„der haden k„nt. 044:004 Och titt och ofta s„nde jag till eder alla mina tj„nare profeterna och l„t s„ga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.' 044:005 Men de ville icke h”ra eller b”ja sitt ”ra d„rtill, s† att de omv„nde sig fr†n sin ondska och upph”rde att t„nda offereld †t andra gudar. 044:006 D„rf”r blev min f”rt”rnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda st„der och p† Jerusalems gator, s† att de blevo ”delagda och f”r”dda, s†som de nu „ro. 044:007 Och nu s„ger HERREN, h„rskarornas Gud, Israels Gud, s†: Varf”r bereden I eder sj„lva stor olycka? I utroten ju ur Juda b†de man och kvinna, b†de barn och spenabarn bland eder, s† att ingen kvarleva av eder kommer att †terst†; 044:008 I f”rt”rnen ju mig genom edra h„nders verk, i det att I t„nden offereld †t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar. H„rav m†ste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, och ett f”rem†l f”r sm„lek bland alla jordens folk. 044:009 Haven I f”rg„tit edra f„ders onda g„rningar och Juda konungars onda g„rningar och deras hustrurs onda g„rningar och edra egna onda g„rningar och edra hustrurs onda g„rningar, vad de gjorde i Juda land och p† Jerusalems gator? 044:010 Žnnu i dag „ro de icke ”dmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag f”relade eder och edra f„der. 044:011 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s†: Se, jag skall v„nda mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda. 044:012 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava st„llt sin f„rd till Egyptens land, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar. Och de skola allasammans f”rg†s, i Egyptens land skola de falla; genom sv„rd och hunger skola de f”rg†s, b†de sm† och stora, ja, genom sv„rd och hunger skola de d”. Och de skola bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, och ett f”rem†l f”r h„pnad, bannande och sm„lek. 044:013 Och jag skall hems”ka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hems”kte Jerusalem, med sv„rd, hunger och pest. 044:014 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit f”r att bo s†som fr„mlingar d„r i Egyptens land, skall ingen kunna r„dda sig och slippa undan, s† att han kan v„nda tillbaka till Juda land, dit de dock †stunda att f† v„nda tillbaka, f”r att bo d„r. Nej, de skola icke f† v„nda tillbaka dit, f”rutom n†gra f† som bliva r„ddade.˝ 044:015 D† svarade alla m„nnen -- vilka v„l visste att deras hustrur t„nde offereld †t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo d„r i en stor hop, s† ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade: 044:016 ˝I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke h”rsamma dig, 044:017 utan vi vilja g”ra allt vad v†r mun har lovat, n„mligen t„nda offereld †t himmelens drottning och utgjuta drickoffer †t henne, s†som vi och v†ra fader, v†ra konungar och furstar gjorde i Juda st„der och p† Jerusalems gator. D† hade vi br”d nog, och det gick oss v„l, och vi s†go icke till n†gon olycka. 044:018 Men fr†n den stund d† vi upph”rde att t„nda offereld †t himmelens drottning och utgjuta drickoffer †t henne hava vi lidit brist p† allt, och f”rg†tts genom sv„rd och hunger. 044:019 Och n„r vi nu t„nda offereld †t himmelens drottning och utgjuta drickoffer †t henne, „r det d† utan v†ra m„ns samtycke som vi †t henne g”ra offerkakor, vilka „ro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer †t henne?˝ 044:020 Men Jeremia sade till allt folket, till m„nnen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade: 044:021 ˝F”rvisso har HERREN kommit ih†g och t„nkt p† huru I haven t„nt offereld i Juda st„der och p†. Jerusalems gator, b†de I sj„lva och edra f„der, b†de edra konungar och furstar och folket i landet. 044:022 Och HERREN kunde icke l„ngre hava f”rdrag med eder f”r edert onda v„sendes skull, och f”r de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev ”delagt och ett f”rem†l f”r h„pnad och f”rbannelse, s† att ingen kunde bo d„r, s†som vi nu se. 044:023 D„rf”r att I t„nden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen h”ra HERRENS r”st eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesb”rd, d„rf”r har denna olycka tr„ffat eder, s†som vi nu se˝. 044:024 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: ˝H”ren HERRENS ord, I alla av Juda, som „ren i Egyptens land, 044:025 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra h„nder fullgjort vad I taladen med eder mun, n„r I saden: 'F”rvisso vilja vi fullg”ra de l”ften som vi gjorde, att t„nda offereld †t himmelens drottning och utgjuta drickoffer †t henne.' V„lan, I m†n h†lla edra l”ften och fullg”ra edra l”ften; 044:026 men h”ren d† ocks† HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag sv„r vid mitt stora namn, s„ger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda n„mnt av n†gon judisk mans mun, s† att han s„ger: 'S† sant Herren, HERREN lever.' 044:027 Ty se, jag skall vaka ”ver dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla m„n av Juda, som „ro i Egyptens land, skola f”rg†s genom sv„rd och hunger, till dess att de hava f†tt en „nde. 044:028 Och allenast n†gra som undkomma sv„rdet skola f† v„nda tillbaka fr†n Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s† skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, f”r att bo d„r s†som fr„mlingar, f† f”rnimma vilkens ord det „r som bliver best†ndande, mitt eller deras. 044:029 Och detta skall f”r eder vara tecknet till att jag skall hems”ka eder p† denna ort, s„ger HERREN, och I skolen s† f”rnimma att mina ord om eder f”rvisso skola bliva best†ndande, eder till olycka: 044:030 S† s„ger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de m„ns hand, som st† efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.˝ 045:001 Detta „r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, n„r denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj„rde regerings†r; han sade: 045:002 S† s„ger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk: 045:003 Du s„ger: ˝Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min f”rra pl†ga! Jag „r s† tr”tt av suckande och finner ingen ro.˝ 045:004 Men s† skall du svara honom: S† s„ger HERREN: Se, vad jag har byggt upp, det m†ste jag riva ned, och vad jag har planterat, det m†ste jag rycka upp; och detta g„ller hela jorden. 045:005 Och du beg„r stora ting f”r dig! Beg„r icke n†got s†dant; ty se, jag skall l†ta olycka komma ”ver all k”tt, s„ger HERREN, men dig skall jag l†ta vinna ditt liv s†som ett byte, till vilken ort du „n m† g†. 046:001 Detta „r vad som kom till profeten Jeremia s†som HERRENS ord om hednafolken. 046:002 Om Egypten, ang†ende den egyptiske konungen Farao Nekos h„r, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj„rde regerings†r. 046:003 Reden till sk”ld och sk„rm, och rycken fram till strid. 046:004 Sp„nnen f”r h„starna och bestigen springarna, och st„llen upp eder, med hj„lmarna p†. G”ren spjuten blanka, ikl„den eder pansaren. 046:005 Men varav kommer detta som jag nu ser? De „ro f”rf„rade. De vika tillbaka; deras hj„ltar bliva slagna. De taga till flykten utan att v„nda sig om. Skr„ck fr†n alla sidor! s„ger HERREN. 046:006 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hj„lten kan r„dda sig. Norrut, invid floden Frat, d„r stappla de och falla. 046:007 Vem „r denne som stiger upp s†som Nilfloden, denne vilkens vatten svalla s†som str”mmar? 046:008 Det „r Egypten som stiger upp s†som Nilfloden, och s†som str”mmar svalla hans vatten. Han s„ger: ˝Jag vill stiga upp och ”vert„cka landet; jag vill f”rd„rva st„derna och dem som bo d„rinne.˝ 046:009 Ja, dragen ditupp, I h„star; stormen fram, I vagnar. M† hj„ltarna t†ga fram, etiopier och put‚er, rustade med sk”ldar, och lud‚er, rustade med b†gar, b†gar som de sp„nna. 046:010 Ty detta „r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en h„mndedag, d† han skall h„mnas p† sina motst†ndare; nu skall sv„rdet frossa sig m„tt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst„lla i nordlandet vid floden Frat. 046:011 Drag upp till Gilead och h„mta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men f”rg„ves skaffar du dig l„kemedel i m„ngd; du kan icke bliva helad. 046:012 Folken f† h”ra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hj„lten stapplar p† den andre, och de falla b†da tillsammans. 046:013 Detta „r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl† Egyptens land: 046:014 F”rkunnen i Egypten och kung”ren i Migdol, ja, kung”ren i Nof, s† ock i Tapanhes, och s„gen: ˝Tr„d fram och g”r dig redo, ty sv„rdet frossar runt omkring dig.˝ 046:015 Varf”r „ro dina v„ldige slagna till marken? De kunde ej h†lla st†nd, ty HERREN st”tte dem bort. 046:016 Han kom m†nga att stappla, och s† f”llo de, den ene ”ver den andre; de ropade: ˝Upp, l†t oss v„nda tillbaka till v†rt folk och till v†rt f„dernesland, undan det h„rjande sv„rdet.˝ 046:017 Ja, man ropar d„r: ˝Farao „r f”rlorad, Egyptens konung! Han har f”rfelat sin tid.˝ 046:018 S† sant jag lever, s„ger konungen, han vilkens namn „r HERREN Sebaot, en skall komma, v„ldig s†som Tabor ibland bergen, s†som Karmel vid havet. 046:019 S† reden nu till †t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man beh”ver, n„r man skall g† i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ”demark och varda uppbr„nt, s† att ingen kan bo d„r. 046:020 En sk”n kviga „r Egypten; men en broms kommer farande norrifr†n. 046:021 Ocks† de legoknektar hon har i sitt land, lika g”dda kalvar, ja, ocks† de v„nda d† om och fly allasammans, de kunna icke h†lla st†nd. Ty deras of„rds dag har kommit ”ver dem, deras hems”kelses tid. 046:022 Tyst smyger hon undan s†som en kr„lande orm, ty med h„rsmakt draga de fram, och med yxor komma de ”ver henne, s†som g„llde det att hugga ved. 046:023 De f„lla hennes skog, s„ger HERREN, ty ogenomtr„nglig „r den; talrikare „ro de „n gr„shoppor, ja, de kunna ej r„knas. 046:024 P† skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand. 046:025 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems”ka Amon fr†n No, s† ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, b†de Farao och dem som f”rlita sig p† honom. 046:026 Och jag skall giva dem i de mans hand, som st† efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj„nares hand. Men d„refter skall landet bliva bebott s†som i forna dagar, s„ger HERREN. 046:027 S† frukta d† icke, du min tj„nare Jakob, och var ej f”rf„rad, du Israel; ty se, jag skall fr„lsa dig ur det avl„gsna landet, och dina barn ur deras f†ngenskaps land. Och Jakob skall f† komma tillbaka och leva i ro och s„kerhet, och ingen skall f”rskr„cka honom. 046:028 Ja, frukta icke, du min tj„nare Jakob, s„ger HERREN, ty jag „r med dig. Och jag skall g”ra „nde p† alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p† dig vill jag ej alldeles g”ra „nde, jag vill blott tukta dig med m†tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l†ta dig bliva. 047:001 Detta „r vad som kom till profeten Jeremia s†som HERRENS ord om filist‚erna, f”rr„n Farao hade intagit Gasa. 047:002 S† s„ger HERREN: Se, vatten stiga upp norrifr†n och v„xa till en ”versv„mmande str”m; de ”versv„mma landet och allt vad d„ri „r, st„derna med dem som bo d„rinne. Och m„nniskorna ropa, alla landets inbyggare j„mra sig 047:003 N„r bullret h”res av hans hingstars hovslag, n„r hans vagnar d†na, n„r hans hjuldon rassla, d† se ej f„derna sig om efter barnen, s† maktl”sa st† de 047:004 inf”r den dag som kommer med f”rd„rv ”ver alla filist‚er, med underg†ng f”r alla dem som „ro kvar till att f”rsvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall f”rd„rva filist‚erna, kvarlevan fr†n Kaftors ”. 047:005 Skallighet stundar f”r Gasa, det „r f”rbi med Askelon, med kvarlevan i deras dalbygd. Huru l„nge skall du rista m„rken p† dig? 047:006 Ack ve! Du HERRENS sv„rd, n„r skall du „ntligen f† ro, Drag dig tillbaka i din skida, vila dig och var stilla. 047:007 Dock, huru skulle det kunna f† ro, d† det „r HERRENS bud det utf”r? Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han best„mt det. 048:001 Om Moab. S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve ”ver Nebo, ty det „r f”rst”rt! Kirjataim har kommit p† skam och „r intaget, f„stet har kommit p† skam och ligger krossat. 048:002 Moabs ber”mmelse „r icke mer. I Hesbon f”rehar man onda anslag mot det: ˝Upp, l†t oss utrota det, s† att det icke mer „r ett folk.˝ Ocks† du, Madmen, skall f”rg”ras, sv„rdet skall f”lja dig i sp†ren. 048:003 Klagorop h”ras fr†n Horonaim, f”r”delse och stort brak. 048:004 Ja, Moab ligger f”rst”rt; h”gljutt klaga dess barn. 048:005 Uppf”r Halluhots h”jd stiger man under gr†t, och p† v„gen ned till Horonaim h”ras †ngestfulla klagorop ”ver f”rst”relsen. 048:006 Flyn, r„dden edra liv, och bliven som torra buskar i ”knen. 048:007 Ty d„rf”r att du f”rlitar dig p† dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall g† bort i f†ngenskap och hans pr„ster och furstar med honom. 048:008 Och en f”rh„rjare skall komma ”ver var stad, s† att ingen stad skall kunna r„dda sig; dalen skall bliva f”rst”rd och sl„tten ”delagd, s†som HERREN har sagt. 048:009 Given vingar †t Moab, ty flygande m†ste han fly bort. Hans st„der skola bliva mark, och ingen skall bo i dem. 048:010 F”rbannad vare den som f”rsumligt utf”r HERRENS verk, f”rbannad vare den som dr”jer att bloda sitt sv„rd. 048:011 I s„kerhet har Moab levat fr†n sin ungdom och har legat i ro p† sin dr„gg; han har icke varit t”md ur ett k„rl i ett annat, icke vandrat bort i f†ngenskap; d„rf”r har hans smak beh†llit sig, och hans lukt har ej f”rvandlats. 048:012 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† jag skall s„nda till honom vintappare, som skola tappa honom och t”mma hans k„rl och krossa hans krukor. 048:013 D† skall Moab komma p† skam med Kemos, likasom Israels hus kom p† skam med Betel, som det f”rlitade sig p†. 048:014 Huru kunnen I s„ga: ˝Vi „ro hj„ltar och tappra m„n i striden˝? 048:015 Moab skall „nd† bliva f”rst”rt, dess st„der skola g† upp i r”k, och dess utvalda unga manskap m†ste ned till att slaktas; s† s„ger konungen, han vilkens namn „r HERREN Sebaot. 048:016 Snart kommer Moabs of„rd, och hans olycka hastar fram med fart. 048:017 ™mken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som k„nnen hans namn. S„gen: ˝Huru s”nderbruten „r icke den starka spiran, den pr„ktiga staven!˝ 048:018 Stig ned fr†n din h„rlighet och s„tt dig p† torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs f”rh„rjare drager upp mot dig och f”rst”r dina f„sten. 048:019 St„ll dig vid v„gen och spela omkring dig, du Aroers folk; fr†ga m„nnen som fly och kvinnorna som s”ka r„dda sig, s„g: ˝Vad har h„nt?˝ 048:020 Moab har kommit p† skam, ja, det „r krossat; j„mren eder och ropen F”rkunnen vid Arnon att Moab „r f”rst”rt. 048:021 Domen har kommit ”ver sl„ttlandet, ”ver Holon, Jahas och Mofaat, 048:022 ”ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim, 048:023 ”ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 048:024 ”ver Keriot och Bosra och ”ver alla andra st„der i Moabs land, vare sig de ligga fj„rran eller n„ra. 048:025 Avhugget „r Moabs horn, och hans arm „r s”nderbruten, s„ger HERREN. 048:026 G”ren honom drucken, ty han har f”rh„vt sig mot HERREN; ja, m† Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till †tl”je, ocks† han. 048:027 Eller var icke Israel till ett †tl”je f”r dig? Blev han d† ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, s† ofta du talar om honom? 048:028 ™vergiven edra st„der och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina n„sten bortom klyftans gap. 048:029 Vi hava h”rt om Moabs h”gmod, det ”verm†ttan h”ga, om hans stolthet, h”gmod och h”gf„rd och hans hj„rtas f”rh„velse. 048:030 Jag k„nner, s„ger HERREN, hans ”vermod och op†litlighet, hans l”sa tal och op†litliga handlingss„tt. 048:031 D„rf”r m†ste jag j„mra mig f”r Moabs skull; ”ver hela Moab m†ste jag klaga. ™ver Kir-Heres' m„n m† man sucka. 048:032 Mer „n Jaeser gr†ter, m†ste jag gr†ta ”ver dig, du Sibmas vintr„d, du vars rankor gingo ”ver havet och n†dde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinb„rgning har ju en f”rh„rjare slagit ned. 048:033 Gl„dje och fr”jd „r nu avb„rgad fr†n de b”rdiga f„lten och fr†n Moabs land. P† vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under sk”rdeskri, sk”rdeskriet „r intet sk”rdeskri mer. 048:034 Fr†n Hesbon, j„mmerstaden, „nda till Eleale, „nda till Jahas upph„ver man rop, och fr†n Soar „nda till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty ocks† Nimrims vatten bliva torr ”kenmark. 048:035 Och jag skall i Moab s† g”ra, s„ger HERREN, att ingen mer framb„r offer p† offerh”jden och ingen mer t„nder offereld †t sin gud. 048:036 D„rf”r klagar mitt hj„rta s†som en fl”jt ”ver Moab, ja, mitt hj„rta klagar s†som en fl”jt ”ver Kir-Heres' m„n: vad de hava kvar av sitt f”rv„rv g†r ju f”rlorat. 048:037 Ty alla huvuden „ro skalliga och alla sk„gg avskurna; p† alla h„nder „ro s†rm„rken och omkring l„nderna s„cktyg. 048:038 P† alla Moabs tak och p† dess torg h”res allenast d”dsklagan, ty jag har krossat Moab s†som ett v„rdel”st k„rl, s„ger HERREN. 048:039 Huru f”rf„rad „r han icke! I m†n j„mra eder. Huru v„nder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett †tl”je och en skr„ck f”r alla dem som bo d„romkring. 048:040 Ty s† s„ger HERREN: Se, en som liknar en ”rn sv„var fram och breder ut sina vingar ”ver Moab. 048:041 Keriot bliver intaget, bergf„stena bliva er”vrade. Och Moabs hj„ltars hj„rtan bliva p† den dagen s†som en kvinnas hj„rta, n„r hon „r barnsn”d. 048:042 Ja, Moab skall f”rg”ras s† att det icke mer „r ett folk, ty det har f”rh„vt sig mot HERREN. 048:043 Faror, fallgropar och f„llor v„nta eder, I Moabs inbyggare, s„ger HERREN. 048:044 Om n†gon flyr undan faran, s† st”rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s† f†ngas han i f„llan. Ty jag skall l†ta ett hems”kelsens †r komma ”ver dem, ”ver Moab, s„ger HERREN. 048:045 I Hesbons skugga stanna de, det „r ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut fr†n Hesbon, en l†ga fr†n Sihons land; och den f”rt„rde Moabs tinning, hj„ssan p† stridslarmets s”ner. 048:046 Ve dig, Moab! F”rlorat „r Kemos' folk. Ty dina s”ner „ro tagna till f†nga, och dina d”ttrar f”rda bort i f†ngenskap. 048:047 Men i kommande dagar skall jag †ter uppr„tta Moab, s„ger HERREN. S† l†ngt om domen ”ver Moab. 049:001 Om Ammons barn. S† s„ger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varf”r har Malkam tagit arv, efter Gad, och varf”r bor hans folk i dess st„der? 049:002 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN d† jag skall l†ta h”ra ett h„rskri mot Rabba i Ammons barns land; och d† skall det bliva en ”de grush”g, och dess lydst„der skola br„nnas upp i eld; och Israel skall d† taga arv efter dem som hava tagit hans arv, s„ger HERREN. 049:003 J„mra dig, du Hesbon, ty Ai „r f”rst”rt; ropen, I Rabbas d”ttrar. H”ljen eder i sorgdr„kt, klagen, och g†n omkring i g†rdarna; ty Malkam m†ste vandra bort i f†ngenskap, och hans pr„ster och furstar med honom. 049:004 Varf”r ber”mmer du dig av dina dalar, av att din dal fl”dar ”ver, du avf„lliga dotter? Du som f”rlitar dig p† dina skatter och s„ger: ˝Vem skall v„l komma †t mig?˝, 049:005 se, jag skall l†ta f”rskr„ckelse komma ”ver dig fr†n alla dem som bo omkring dig, s„ger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en †t sitt h†ll och ingen skall f”rsamla de flyktande. 049:006 Men d„refter skall jag †ter uppr„tta Ammons barn, s„ger HERREN. 049:007 Om Edom. S† s„ger HERREN Sebaot: Finnes d† ingen vishet mer i Teman? Har all r†dighet f”rsvunnit ifr†n de f”rst†ndiga? Žr deras vishet utt”md? 049:008 Flyn, v„nden om, g”mmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty ”ver Esau skall jag l†ta of„rd komma p† hans hems”kelses tid. 049:009 N„r vinb„rgare komma ”ver dig, skola de icke l„mna kvar n†gon eftersk”rd. N„r tjuvar komma om natten, skola de f”rd„rva s† mycket dem lyster. 049:010 Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans g”mslen, och han skall icke lyckas h†lla sig dold; f”rd„rv skall drabba hans barn, hans br”der och grannar, och han skall icke mer vara till. 049:011 Bekymra dig ej om dina faderl”sa, jag vill beh†lla dem vid liv; och m† dina „nkor f”rtr”sta p† mig. 049:012 Ty s† s„ger HERREN: Se, de som icke hade f”rskyllt att dricka kalken, de n”dgas att dricka den; skulle d† du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall n”dgas att dricka den. 049:013 Ty vid mig sj„lv har jag svurit, s„ger HERREN, att Bosra skall bliva ett f”rem†l f”r h„pnad och sm„lek; det skall f”r”das och bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar; och alla dess lydst„der skola bliva ”demarker f”r ev„rdlig tid. 049:014 Ett budskap har jag h”rt fr†n HERREN, och en budb„rare „r uts„nd bland folken: ˝F”rsamlen eder och kommen emot det, och st†n upp till strid. 049:015 Ty se, jag skall g”ra dig ringa bland folken, f”raktad bland m„nniskorna. 049:016 Den f”rf„ran du v„ckte har bedragit dig, ja, ditt hj„rtas ”vermod, d„r du sitter ibland bergsklyftorna och h†ller dig fast h”gst uppe p† h”jden. Om du „n byggde ditt n„ste s† h”gt uppe som ”rnen, s† skulle jag dock st”rta dig ned d„rifr†n, s„ger HERREN. 049:017 Och Edom skall bliva ett f”rem†l f”r h„pnad; alla som g† d„r fram skola h„pna och vissla vid tanken p† alla dess pl†gor. 049:018 Likasom n„r Sodom och Gomorra med sina grannst„der omst”rtades, s„ger HERREN, s† skall ingen mer bo d„r och intet m„nniskobarn d„r vistas. 049:019 Se, lik ett lejon som drager upp fr†n Jordanbygdens sn†r och bryter in p† frodiga betesmarker skall jag i ett ”gonblick jaga dem bort d„rifr†n; och den som jag utv„ljer skall jag s„tta till herde ”ver dem. Ty vem „r min like, och vem kan st„lla mig till ansvar? Och vilken „r den herde som kan best† inf”r mig? 049:020 H”ren d„rf”r det r†d som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl„pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h„pna ”ver dem. 049:021 Vid d†net av deras fall b„var jorden; man skriar s†, att ljudet h”res „nda borta vid R”da havet. 049:022 Se, en som liknar en ”rn lyfter sig och sv„var fram och breder ut sina vingar ”ver Bosra. Och Edoms hj„ltars hj„rtan bliva p† den dagen s†som en kvinnas hj„rta, n„r hon „r i barnsn”d. 049:023 Om Damaskus. Hamat och Arpad komma p† skam; ty ett ont budskap f† de h”ra, och de betagas av †ngest. I havet r†der oro; det kan ej vara stilla. 049:024 Damaskus f”rlorar modet, det v„nder sig om till flykt, ty skr„ck har fattat det; †ngest och v†nda har gripit det, lik en barnaf”derskas. 049:025 Varf”r l„t man den icke vara, den ber”mda staden, min gl„djes stad? 049:026 S† m†ste nu dess unga m„n falla p† dess gator, och alla dess stridsm„n f”rg”ras p† den dagen, s„ger HERREN Sebaot. 049:027 Och jag skall t„nda eld p† Damaskus' murar, och elden skall f”rt„ra Ben-Hadads palatser. 049:028 Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. S† s„ger HERREN: Upp, ja, dragen †stad upp mot Kedar, och f”rd„rven ™sterlandets s”ner. 049:029 Deras hyddor och deras hjordar m† man taga, deras t„lt och allt deras bohag och deras kameler m† f”ras bort ifr†n dem och man m† ropa ”ver dem; ˝Skr„ck fr†n alla sidor!˝ 049:030 Flyn, ja, flykten med hast, g”mmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, s„ger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt r†d mot eder och t„nkt ut mot eder ett anslag. 049:031 Upp, s„ger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor d„r i trygghet, utan b†de portar och bommar, i sin avskilda boning. 049:032 Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall f”rstr” dem †t alla v„derstreck, m„nnen med det kantklippta h†ret och fr†n alla sidor skall jag l†ta of„rd komma ”ver dem, s„ger HERREN. 049:033 Och Hasor skall bliva en boning f”r schakaler en ”demark till ev„rdlig tid; ingen skall mer bo d„r och intet m„nniskobarn d„r vistas. 049:034 Detta „r vad som kom till profeten Jeremia s†som HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade: 049:035 S† s„ger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta s”nder Elams b†ge, deras yppersta makt. 049:036 Och fr†n himmelens fyra „ndar skall jag l†ta fyra vindar komma mot Elam, och skall f”rstr” dess folk †t alla dessa v„derstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de f”rdrivna ifr†n Elam skola komma. 049:037 Och jag skall g”ra elamiterna f”rf„rade f”r sina fiender och f”r dem som st† efter deras liv, och jag skall l†ta olycka komma ”ver dem, min vredes gl”d, s„ger HERREN. Jag skall s„nda sv„rdet efter dem, till dess att jag har gjort „nde p† dem. 049:038 Och jag skall s„tta upp min tron i Elam och f”rg”ra d„r b†de konung och furstar, s„ger HERREN. 049:039 Men i kommande dagar skall jag †ter uppr„tta Elam, s„ger HERREN. 050:001 Detta „r det ord som HERREN talade om Babel, om kald‚ernas land, genom profeten Jeremia. 050:002 F”rkunnen detta bland folken och kung”ren det, och resen upp ett baner; kung”ren det, d”ljen det icke. S„gen: Babel „r intaget, Bel har kommit p† skam, Merodak „r krossad, ja, dess avgudar hava kommit p† skam, dess el„ndiga avgudar „ro krossade. 050:003 Ty ett folk drager upp mot det norrifr†n, som skall g”ra dess land till en ”demark, s† att ingen kan bo d„ri; b†de m„nniskor och djur skola fly bort. 050:004 I de dagarna och p† den tiden, s„ger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gr†t skola de g† †stad och s”ka HERREN, sin Gud. 050:005 De skola fr†ga efter Sion; hit†t skola deras ansikten vara v„nda: ˝Kommen! M† man nu h†lla fast vid HERREN i ett evigt f”rbund, som aldrig varder f”rg„tet.˝ 050:006 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade f”rt dem vilse och l„to dem irra omkring p† bergen. S† str”vade de fr†n berg till h”jd och gl”mde sin r„tta l„gerplats. 050:007 Alla som tr„ffade p† dem †to upp dem, och deras ov„nner sade: ˝Vi †draga oss ingen skuld d„rmed.˝ S† skedde, d„rf”r att de hade syndat mot HERREN, r„ttf„rdighetens boning, mot HERREN, deras f„ders hopp. 050:008 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifr†n kald‚ernas land, och bliven lika bockar som hasta framf”r hjorden. 050:009 Ty se, jag skall uppv„cka fr†n nordlandet en hop av stora folk och f”ra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; fr†n det h†llet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara s†som en lyckosam hj„ltes, som icke v„nder tillbaka utan seger. 050:010 Och Kaldeen skall l„mnas till plundring; dess plundrare skola alla f† nog, s„ger HERREN. 050:011 Ja, om I „n gl„djens och fr”jden eder, I som sk”vlen min arvedel, om I „n hoppen s†som kvigor p† tr”skplatsen och frusten s†som hingstar, 050:012 eder moder skall dock komma storligen p† skam; hon som har f”tt eder skall f† blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en ”ken, ett torrt land och en hedmark! 050:013 F”r HERRENS f”rt”rnelses skull m†ste det ligga obebott och alltigenom vara en ”demark. Alla som g† fram vid Babel skola h„pna och vissla vid tanken p† alla dess pl†gor. 050:014 Rusten eder till strid mot Babel fr†n alla sidor, I som sp„nnen b†ge; skjuten p† henne, sparen icke p† pilarna; ty mot HERREN har hon syndat. 050:015 H”jen segerrop ”ver henne p† alla sidor: ˝Hon har m†st giva sig; fallna „ro hennes st”djepelare, nedrivna hennes murar!˝ Detta „r ju HERRENS h„mnd, s† h„mnens d† p† henne. S†som hon har gjort, s† m†n I g”ra mot henne. 050:016 Utroten ur Babel b†de dem som s† och dem som i sk”rdens tid f”ra lien. Undan det h„rjande sv„rdet m† envar nu v„nda om till sitt folk och envar fly hem till sitt land. 050:017 Israel var ett vilsekommet f†r som jagades av lejon. F”rst †ts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben. 050:018 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s†: Se, jag skall hems”ka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hems”kt konungen i Assyrien. 050:019 Och jag skall f”ra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall f† g† bet p† Karmel och i Basan; och p† Efraims berg och i Gilead skall han f† „ta sig m„tt. 050:020 I de dagarna och p† den tider s„ger HERREN, skall man s”ka efter Israels missg„rning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall f”rl†ta dem som jag l†ter leva kvar. 050:021 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. F”rf”lj dem och d”da dem och giv dem till spillo, s„ger HERREN, och g”r i alla stycken s†som jag har befallt dig. 050:022 Krigsrop h”ras i landet, och stort brak. 050:023 Huru s”nderbruten och krossad „r den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till h„pnad bland folken! 050:024 Jag lade ut en snara f”r dig, och s† blev du f†ngad, Babel, f”rr„n du visste d„rav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid. 050:025 HERREN ”ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utf”ra i kald‚ernas land. 050:026 Ja, kommen ”ver det fr†n alla sidor, ”ppnen dess f”rr†dskammare, kasten i en h”g vad d„r finnes, s†som man g”r med s„d, och given det till spillo; l†ten intet d„rav bliva kvar. 050:027 Nedg”ren alla dess tjurar, f”ren dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hems”kelses tid! 050:028 H”r huru de fly och s”ka r„dda sig ur Babels land, f”r att i Sion f”rkunna HERRENS, v†r Guds, h„mnd, h„mnden f”r hans tempel. 050:029 B†den upp mot Babel folk i m„ngd, allt vad b†gskyttar heter; l„gren eder runt omkring det, l†ten ingen undkomma. Vederg„llen det efter dess g„rningar; g”ren mot det alldeles s†som det sj„lvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat ”vermodigt, mot Israels Helige. 050:030 D„rf”r skola dess unga man falla p† dess gator, och alla dess stridsm„n skola f”rg”ras p† den dagen, s„ger HERREN. 050:031 Se, jag skall v„nda mig mot dig, du ”vermodige, s„ger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d† jag vill hems”ka dig. 050:032 D† skall den ”vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna uppr„tta honom. Och jag skall t„nda eld p† hans st„der, och elden skall f”rt„ra allt omkring honom. 050:033 S† s„ger HERREN Sebaot: F”rtryckta „ro Israels barn, och Juda barn j„mte dem. Alla de som hava fart dem i f†ngenskap h†lla dem fast och vilja icke sl„ppa dem. 050:034 Men deras f”rlossare „r stark; HERREN Sebaot „r hans namn. Han skall f”rvisso utf”ras deras sak, s† att han skaffar ro †t jorden -- men oro †t Babels inv†nare. 050:035 Sv„rd komme ”ver kald‚erna, s„ger HERREN, ”ver Babels inv†nare, ”ver dess furstar och dess visa m„n! 050:036 Sv„rd komme ”ver l”gnprofeterna, s† att de st† d„r s†som d†rar! Sv„rd komme ”ver dess hj„ltar, s† att de bliva f”rf„rade! 050:037 Sv„rd komme ”ver dess h„star och vagnar och ”ver allt fr„mmande folk d„rinne, s† att de bliva s†som kvinnor! Sv„rd komme ”ver dess skatter, s† att de bliva tagna s†som byte! 050:038 Torka komme ”ver dess vatten, s† att de bliva uttorkade! Ty det „r ett bel„tenas land, och skr„ckgudar dyrka de s†som vanvettiga m„nniskor. 050:039 D„rf”r skola nu schakaler bo d„r tillsammans med andra ”kendjur, och strutsar skola d„r f† sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr†n sl„kte till sl„kte skall det vara obebott. 050:040 Likasom n„r Sodom och Gomorra med sina grannst„der omst”rtades av Gud, s„ger HERREN, s† skall ingen mer bo d„r och intet m„nniskobarn d„r vistas. 050:041 Se, ett folk kommer norrifr†n; ett stort folk och m†nga konungar resa sig och komma fr†n jordens yttersta „nda. 050:042 De f”ra b†ge och lans, de „ro grymma och utan f”rbarmande. D†net av dem „r s†som havets brus, och p† sina h„star rida de fram, rustade s†som k„mpar till strid, mot dig, du dotter Babel. 050:043 N„r konungen i Babel h”r ryktet om dem, sjunka hans h„nder ned; „ngslan griper honom, †ngest lik en barnaf”derskas. 050:044 Se, lik ett lejon som drager upp fr†n Jordanbygdens sn†r och bryter in p† frodiga betesmarker skall jag i ett ”gonblick jaga dem bort d„rifr†n; och den som jag utv„ljer skall jag s„tta till herde ”ver dem. Ty vem „r min like, och vem kan st„lla mig till ansvar? Och vilken „r den herde som kan best† inf”r mig? 050:045 H”ren d„rf”r det r†d som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kald‚ernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl„pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h„pna ”ver dem. 050:046 N„r man ropar: ˝Babel „r intaget˝, d† b„var jorden, och ett skriande h”res bland folken. 051:001 S† s„ger HERREN: Se, jag skall uppv„cka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en f”rd„rvares ande. 051:002 Och jag skall s„nda fr„mlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och ”del„gga dess land. Ja, fr†n alla sidor skola de komma emot det p† olyckans dag. 051:003 Skyttar skola sp„nna sina b†gar mot dem som d„r sp„nna b†ge, och mot dem som d„r yvas i pansar. Skonen icke dess unga m„n, given hela dess h„r till spillo. 051:004 D”dsslagna m„n skola d† falla i kald‚ernas land och genomborrade man p† dess gator. 051:005 Ty Israel och Juda „ro icke „nkor som hava blivit ”vergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, d„rf”r att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige. 051:006 Flyn ut ur Babel; m† var och en s”ka r„dda sitt liv, s† att I icke f”rg†s genom dess missg„rning. Ty detta „r f”r HERREN en h„mndens tid, d† han vill vederg„lla det vad det har gjort. 051:007 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och s† blevo folken s†som vanvettiga. 051:008 Men pl”tsligt „r nu Babel fallet och krossat. J„mren eder ”ver henne, h„mten balsam f”r hennes pl†ga, om hon till „ventyrs kan helas. 051:009 ˝Ja, vi hava s”kt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; l†t oss l„mna henne och g† var och en till sitt land. Ty hennes straffdom r„cker upp till himmelen och n†r allt upp till skyarna. 051:010 HERREN har l†tit v†r r„tt g† fram; kom, l†t oss f”rt„lja i Sion HERRENS, v†r Guds, verk.˝ 051:011 V„ssen pilarna, fatten sk”ldarna. HERREN har uppv„ckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar „ro v„nda mot Babel till att f”rd„rva det. Ja, HERRENS h„mnd „r h„r, h„mnden f”r hans tempel. 051:012 Resen upp ett baner mot Babels murar, h†llen str„ng vakt, st„llen ut v„ktare, l„ggen bakh†ll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han g”r vad han har talat mot Babels inv†nare. 051:013 Du som bor vid stora vatten och „r s† rik p† skatter, din „nde har nu kommit, din vinningslystnads m†tt „r fyllt. 051:014 HERREN Sebaot har svurit vid sig sj„lv: sannerligen, om jag „n har uppfyllt dig med m„nniskor s† talrika som gr„shoppor, s† skall man dock f† upph„va sk”rdeskri ”ver dig. 051:015 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f”rst†nd har han utsp„nt himmelen. 051:016 N„r han vill l†ta h”ra sin r”st, d† brusa himmelens vatten, d† l†ter han regnskyar stiga upp fr†n jordens „nda; han l†ter ljungeldar komma med regn och f”r vinden ut ur dess f”rvaringsrum. 051:017 S†som d†rar st† d† alla m„nniskor d„r och begripa intet; guldsmederna komma d† alla p† skam med sina bel„ten, ty deras gjutna bel„ten „ro l”gn, och ingen ande „r i dem. 051:018 De „ro f†f„nglighet, en tillverkning att le †t; n„r hems”kelsen kommer ”ver dem, m†ste de f”rg†s. 051:019 Men s†dan „r icke han som „r Jakobs del; nej, det „r han som har skapat allt, och s„rskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot „r hans namn. 051:020 Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig f”rd„rvade jag riken. 051:021 Med dig krossade jag h„st och ryttare; med dig krossade jag vagn och k”rsven. 051:022 Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru. 051:023 Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag †kermannen och hans oxpar; med dig krossade jag st†th†llare och landsh”vding. 051:024 Men nu skall jag vederg„lla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava f”r”vat mot Sion, inf”r edra ”gon, s„ger HERREN. 051:025 Se, jag skall v„nda mig mot dig, du f”rd„rvets berg, s„ger HERREN, du som f”rd„rvade hela jorden; och jag skall utr„cka min hand mot dig och v„ltra dig ned fr†n klipporna och g”ra dig till ett f”rbr„nt berg, 051:026 s† att man icke av dig skall kunna taga vare sig h”rnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ”demark f”r ev„rdlig tid, s„ger HERREN. 051:027 Resen upp ett baner p† jorden, st”ten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, b†den upp mot det riken, b†de Ararats, Minnis och Askenas', tills„tten h”vdingar mot det, dragen ditupp med h„star som likna borstiga gr„shoppor. 051:028 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess st†th†llare och alla dess landsh”vdingar, och hela det land som lyder under deras v„lde. 051:029 D† darrar jorden och b„var, ty nu fullbordas vad HERREN t„nkte mot Babel: att han ville g”ra Babels land till en ”demark, d„r ingen skulle bo. 051:030 Babels hj„ltar upph”ra att strida, de sitta stilla i sina f„sten; deras styrka har f”rsvunnit, de hava blivit s†som kvinnor. Man har t„nt eld p† dess boningar; dess bommar „ro s”nderbrutna. 051:031 L”parna l”pa mot varandra, den ene budb„raren korsar den andres v„g, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad †r intagen, 051:032 att vadst„llena „ro besatta och dammarna f”rbr„nda i eld och krigsm„nnen gripna av skr„ck. 051:033 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel „r s†som en tr”skplats, n„r man just har trampat till den; „nnu en liten tid, och sk”rdetiden kommer f”r henne. 051:034 Upp„tit mig och f”rgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt k„rl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina l„ckerheter och drivit mig bort. 051:035 ˝Den or„tt mig har skett och det som har vederfarits mitt k”tt, det komme ”ver Babel˝, s† m† Sions inv†nare s„ga; och ˝Mitt blod komme ”ver Kaldeens inbyggare˝, s† m† Jerusalem s„ga. 051:036 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall utf”ra din sak och utkr„va din h„mnd. Jag skall l†ta dess hav sina bort och dess brunn uttorka, 051:037 och Babel skall bliva en stenhop, en boning f”r schakaler, ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, s† att ingen kan bo d„r. 051:038 Alla ryta de nu s†som lejon; de skria s†som lejonungar. 051:039 Men n„r de „ro som mest uppt„nda, skall jag tillreda †t dem ett g„stabud; jag skall g”ra dem druckna, s† att de jubla. S† skola de somna in i en evig s”mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s„ger HERREN. 051:040 Jag skall f”ra dem ned till att slaktas s†som lamm, likasom v„durar och bockar. 051:041 Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens ber”mmelse er”vrad! Huru har icke Babel blivit ett f”rem†l f”r h„pnad bland folken! 051:042 Havet steg upp ”ver Babel; av dess brusande b”ljor blev det ”vert„ckt. 051:043 S† blev av dess st„der en ”demark, ett torrt land och en hedmark, ett land d„r ingen bor, och d„r intet m„nniskobarn g†r fram. 051:044 Ja, jag skall hems”ka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer str”mma till honom. Babels murar skola ock falla. 051:045 Dragen ut d„rifr†n, mitt folk; m† var och en s”ka r„dda sitt liv undan HERRENS vredes gl”d. 051:046 Varen icke f”rsagda i edra hj„rtan, och frukten icke f”r de olycksbud som h”ras i landet, om „n ett olycksbud kommer det ena †ret och sedan n„sta †r ett nytt olycksbud, och om „n v†ld r†der p† jorden och h„rskare st†r mot h„rskare. 051:047 Se, d„rf”r skola dagar komma, d† jag skall hems”ka Babels bel„ten, och d† hela dess land skall st† med skam och alla skola falla slagna d„rinne. 051:048 D† skola himmel och jord jubla ”ver Babel, de och allt vad i dem „r, d† nu f”rh„rjarna komma ”ver det norrifr†n, s„ger HERREN. 051:049 Ja, I slagna av Israel, ocks† Babel m†ste falla, likasom f”r Babel m„nniskor f”llo slagna ”ver hela jorden. 051:050 I som haven lyckats r„dda eder undan sv„rdet, g†n †stad, stannen icke. Kommen ih†g HERREN, i fj„rran land, och t„nken p† Jerusalem. 051:051 Vi st† h„r med skam, ja vi m†ste h”ra sm„delse; blygsel h”ljer v†rt ansikte, ty fr„mlingar hava kastat sig ”ver vad heligt som fanns i HERRENS hus. 051:052 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† jag skall hems”ka dess bel„ten, och d† slagna m„n skola j„mra sig i hela dess land. 051:053 Om Babel „n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin bef„stning „n s† h”g och stark s† skulle dock f”rh„rjare ifr†n mig komma ”ver det, s„ger HERREN. 051:054 Klagorop h”ras fr†n Babel, och stort brak fr†n kald‚ernas land. 051:055 Ty HERREN f”rh„rjar Babel och g”r slut p† det stora larmet d„rinne. Och deras b”ljor brusa s†som stora vatten; d†net av dem ljuder h”gt. 051:056 Ty ”ver det, ”ver Babel, kommer en f”rh„rjare, och dess hj„ltar tagas till f†nga, deras b†gar brytas s”nder. Se, HERREN „r en vederg„llningens Gud; han l”nar till fullo. 051:057 Ja, jag skall g”ra dess furstar druckna, s† ock dess visa m„n, dess st†th†llare, dess landsh”vdingar och dess hj„ltar, och de skola somna in i en evig s”mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s„ger konungen, han vilkens namn „r HERREN Sebaot. 051:058 S† s„ger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omst”rtas, och dess h”ga portar skola br„nnas upp i eld. S† m”da sig folken f”r det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig tr”tta f”r det som skall f”rbr„nnas av elden. 051:059 Detta „r vad profeten Jeremia bj”d Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, n„r denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fj„rde regerings†r. Seraja var n„mligen den som hade bestyret med l„gerplatserna. 051:060 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma ”ver Babel, allt detta som nu „r skrivet om Babel. 051:061 Jeremia sade till Seraja: ˝N„r du kommer till Babel, s† se till, att du l„ser upp allt detta. 051:062 Och du skall s„ga: 'HERRE, du har sj„lv talat om denna ort att du vill f”rd„rva den, s† att ingen mer skall bo d„r, varken n†gon m„nniska eller n†got djur; ty den skall vara en ”demark f”r ev„rdlig tid.' 051:063 Och n„r du har l„st upp boken till slut, s† bind en sten vid den och kasta den ut i Frat, 051:064 och s„g: 'P† detta s„tt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, f”r den olyckas skull som jag skall l†ta komma ”ver det, mitt under deras „vlan.'˝ S† l†ngt Jeremias ord. 052:001 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr†n Libna. 052:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som Jojakim hade gjort. 052:003 Ty p† grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr†n sitt ansikte. Och Sidkia avf”ll fr†n konungen i Babel. 052:004 D†, i hans nionde regerings†r, i tionde m†naden, p† tionde dagen i m†naden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h„r till Jerusalem, och de bel„grade det; och de byggde en bel„gringsmur runt omkring det. 052:005 S† blev staden bel„grad och f”rblev s† „nda till konung Sidkias elfte regerings†r. 052:006 Men i fj„rde m†naden, p† nionde dagen i m†naden, var hungersn”den s† stor i staden, att m„ngden av folket icke hade n†got att „ta. 052:007 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden om natten genom porten mellan de b†da murarna (den port som ledde till den kungliga tr„dg†rden), medan kald‚erna l†go runt omkring staden; och de togo v„gen †t Hedmarken till. 052:008 Men kald‚ernas h„r f”rf”ljde konungen, och de hunno upp Sidkia p† Jerikos hedmarker, sedan hela hans h„r hade ”vergivit honom och skingrat sig. 052:009 Och de grepo konungen och f”rde honom till den babyloniske konungen i Ribla i Hamats land; d„r h”ll denne rannsakning och dom med honom. 052:010 Och konungen i Babel l„t slakta Sidkias barn inf”r hans ”gon; d„rj„mte l„t han ock slakta alla Juda furstar i Ribla. 052:011 Och p† Sidkia sj„lv l„t han sticka ut ”gonen och l„t f„ngsla honom med kopparfj„ttrar. Och konungen i Babel f”rde honom d„refter till Babel och l„t honom sitta i f„ngelsehuset „nda till hans d”dsdag. 052:012 I femte m†naden, p† tionde dagen i m†naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regerings†r, kom Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna; denne var den babyloniske konungens f”rtroendeman vid Jerusalem. 052:013 Han br„nde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f”rn„mas hus, br„nde han upp i eld. 052:014 Och alla murar runt omkring Jerusalem br”tos ned av hela den h„r av kald‚er, som ”versten f”r drabanterna hade med sig. 052:015 Och en del av de ringaste bland folket och den ”vriga †terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de ”verl”pare som hade g†tt ”ver till konungen i Babel, s† ock det hantverksfolk som fanns kvar, dem f”rde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, bort i f†ngenskap. 052:016 Men av de ringaste i landet l„mnade Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, n†gra kvar till ving†rdsm„n och †kerm„n. 052:017 Kopparpelarna i HERRENS hus, b„ckenst„llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald‚erna s”nder och f”rde all kopparen till Babel. 052:018 Och askk„rlen, skovlarna, knivarna, de b†da slagen av sk†lar och alla koppark„rl som hade begagnats vid gudstj„nsten togo de bort. 052:019 Likaledes tog ”versten f”r drabanterna bort faten, fyrfaten, offersk†larna, askk„rlen, ljusstakarna, de andra sk†larna och b„garna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver. 052:020 Vad ang†r de tv† pelarna, havet som var allenast ett, och de tolv kopparoxarna under b„ckenst„llen, som konung Salomo hade l†tit g”ra till HERRENS hus, s† kunde kopparen i alla dessa f”rem†l icke v„gas. 052:021 Och vad pelarna ang†r, s† var den ena pelaren aderton alnar h”g, och en tolv alnar l†ng tr†d m„tte dess omf†ng, och den var fyra finger tjock och ih†lig. 052:022 Och ovanp† den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena pelarhuvud var fem alnar h”gt, och ett n„tverk och granat„pplen funnos p† pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och likadant var det p† den andra pelaren med fina granat„pplen. 052:023 Och granat„pplena voro nittiosex ut†t; men tillsammans voro granat„pplena p† n„tverket runt omkring ett hundra. 052:024 Och ”versten f”r drabanterna tog ”verstepr„sten Seraja j„mte Sefanja pr„sten n„st under honom, s† ock de tre som h”llo vakt vid tr”skeln, 052:025 och fr†n staden tog han en hovman, den som var anf”rare f”r krigsfolket, och sju av konungens n„rmaste m„n, som p†tr„ffades i staden, s† ock h„rh”vitsmannens sekreterare, som pl„gade utskriva folket i landet till krigstj„nst, och sextio andra m„n av landets folk, som p†tr„ffades i staden -- 052:026 dessa tog Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, och f”rde dem till den babyloniske konungen i Ribla. 052:027 Och konungen i Babel l„t avliva dem d„r, i Ribla i Hamats land. S† blev Juda bortf”rt fr†n sitt land. 052:028 Detta „r antalet av dem som Nebukadressar f”rde bort: i det sjunde †ret tre tusen tjugutre judar, 052:029 och i Nebukadressars adertonde: regerings†r †tta hundra trettiotv† personer fr†n Jerusalem. 052:030 Men i Nebukadressars tjugutredje regerings†r bortf”rde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, av judarna sju hundra fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra personer. 052:031 Men i det trettiosjunde †ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf”rd i f†ngenskap, i tolfte m†naden, p† tjugufemte dagen i m†naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma †r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n†der och f”rde honom ut ur f„ngelset. 052:032 Och han talade v„nligt med honom och gav honom ”versta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. 052:033 Han fick l„gga av sin f†ngdr„kt och best„ndigt „ta vid hans bord, s† l„nge han levde. 052:034 Och ett st„ndigt underh†ll gavs honom fr†n konungen i Babel, visst f”r var dag, „nda till hans d”dsdag, s† l„nge han levde. Book 25 Klagovisorna 001:001 Huru ”vergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en „nka. Hon som var s† m„ktig bland folken, en furstinna bland l„nderna, hon m†ste nu g”ra tr„ltj„nst. 001:002 Bittert gr†ter hon i natten, och t†rar rinna utf”r hennes kind. Ingen finnes, som tr”star henne, bland alla hennes v„nner. Alla hennes n„rmaste hava varit trol”sa mot henne; de hava blivit hennes fiender. 001:003 Juda har m†st g† i landsflykt efter att hava utst†tt el„nde och sv†ra vederm”dor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes f”rf”ljare hava fallit ”ver henne, mitt i hennes tr†ngm†l. 001:004 V„garna till Sion ligga s”rjande, d† nu ingen kommer till h”gtiderna. Alla hennes portar „ro ”de, hennes pr„ster sucka. Hennes jungfrur „ro bedr”vade, och sj„lv s”rjer hon bittert. 001:005 Hennes ov„nner hava f†tt ”vermakten, f”r hennes fiender g†r allt v„l. Ty HERREN har s„nt henne bedr”velser f”r hennes m†nga ”vertr„delsers skull. Hennes barn hava m†st g† i f†ngenskap, bortdrivna av ov„nnen. 001:006 S† har all dottern Sions h„rlighet f”rsvunnit ifr†n henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna n†got bete; vanm„ktiga s”ka de fly bort, undan sina f”rf”ljare. 001:007 I denna sitt el„ndes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ih†g allt vad dyrbart hon „gde i forna dagar. Nu d† hennes folk har fallit f”r ov„nnens hand och hon icke har n†gon hj„lpare nu se hennes ov„nner med h†n p† hennes underg†ng. 001:008 Sv†rt hade Jerusalem f”rsynda sig; d„rf”r har hon blivit en styggelse. Alla som „rade henne f”rakta henne nu, d† de se hennes blygd. D„rf”r suckar hon ock sj„lv och drager sig undan. 001:009 Orenhet fl„ckar hennes kl„desf†llar; hon t„nkte icke p† anden. D„rf”r vart hennes fall s† gruvligt; ingen finnes, som tr”star henne. Se, HERRE, till mitt el„nde, ty fienden f”rh„ver sig. 001:010 Ov„nnen r„ckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon „gde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just s†dana som du hade f”rbjudit att komma in i din f”rsamling. 001:011 Allt hennes folk m†ste med suckan tigga sitt br”d; f”r vad dyrbart de „gde m†ste de k”pa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta p† huru f”raktad jag har blivit. 001:012 G†r detta eder ej till sinnes, I alla som dragen v„gen fram? Akten h„rp† och sen till: kan n†gon pl†ga vara lik den varmed jag har blivit hems”kt, den varmed HERREN har bedr”vat mig p† sin gl”dande vredes dag? 001:013 Fr†n h”jden s„nde han en eld i mina ben och f”rd„rvade dem. Han bredde ut ett n„t f”r mina f”tter, han st”tte mig tillbaka. F”r”delse l„t han g† ”ver mig, han gjorde mig maktl”s f”r alltid. 001:014 Mina ”vertr„delser kn”tos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de p† min hals; s† br”t han ned min kraft. Herren gav mig i h„nderna p† m„nniskor som jag ej kan st† emot. 001:015 Alla de tappra k„mpar jag hyste aktade Herren f”r intet. Han lyste ut h”gtid, mig till f”rd„rv, f”r att krossa mina unga m„n. Ja, vinpressen trampade Herren till of„rd f”r jungfrun dottern Juda. 001:016 F”rdenskull gr†ter jag; mitt ”ga, det flyter i t†rar; ty fj„rran ifr†n mig „ro de som skulle tr”sta mig och vederkvicka min sj„l. F”r”delse har g†tt ”ver mina barn, ty fienden har blivit mig ”verm„ktig. 001:017 Sion r„cker ut sina h„nder, men ingen finnes, som tr”star henne; mot Jakob b†dade HERREN upp ov„nner fr†n alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem. 001:018 Ja, HERREN „r r„ttf„rdig, ty jag var genstr„vig mot hans bud. H”ren d†, alla I folk, och sen min pl†ga: mina jungfrur och mina unga m„n fingo g† i f†ngenskap. 001:019 Jag kallade p† mina v„nner, men de bedrogo mig. Mina pr„ster och mina „ldste f”rgingos i staden, medan de tiggde sig mat f”r att stilla sin hunger. 001:020 Se HERRE, huru jag „r i n”d, mitt innersta „r uppr”rt. Mitt hj„rta v„nder sig i mitt br”st, d„rf”r att jag var s† genstr„vig. Ute har sv„rdet f”rgjort mina barn, och inomhus pesten. 001:021 V„l h”r man huru jag suckar, men ingen finnes, som tr”star mig; alla mina fiender h”ra om min olycka och fr”jda sig ”ver att du har gjort detta. Den dag du f”rkunnade har du l†tit komma. Dock, dem skall det g† s†som mig. 001:021 L†t all deras ondska komma inf”r ditt ansikte, och hems”k dem, likasom du har hems”kt mig f”r alla mina ”vertr„delsers skull ty m†nga „ro mina suckar, och mitt hj„rta „r sjukt. 002:001 Huru h”ljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i m”rker! Fr†n himmelen ned till jorden kastade han Israels h„rlighet. Han v†rdade sig icke om sin fotapall p† sin vredes dag. 002:002 Utan skonsamhet f”rd„rvade Herren alla Jakobs boningar; i sin f”rgrymmelse br”t han ned dottern Judas f„sten, ja, han slog dem till jorden, han osk„rade riket och dess furstar. 002:003 I sin vredes gl”d h”gg han av vart Israels horn; han h”ll sin h”gra hand tillbaka, n„r fienden kom. Jakob f”rbr„nde han lik en l†gande eld, som f”rt„r allt runt omkring. 002:004 Han sp„nde sin b†ge s†som en fiende, med sin h”gra hand stod han fram s†som en ov„n och dr„pte alla som voro v†ra ”gons lust. ™ver dottern Sions hydda utg”t han sin vrede s†som en eld. 002:005 Herren kom s†som en fiende och f”rd„rvade Israel, han f”rd„rvade alla dess palats, han f”rst”rde dess f„sten; s† hopade han ”ver dottern Juda j„mmer p† j„mmer. 002:006 Och han br”t ned sin hydda s†som en tr„dg†rd, han f”rst”rde sin h”gtidsplats. B†de h”gtid och sabbat l„t HERREN bliva f”rg„tna i Sion, och i sin vredes f”rgrymmelse f”rsk”t han b†de konung och pr„st. 002:007 Herren f”rkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus s†som p† en h”gtidsdag. 002:008 HERREN hade beslutit att f”rst”ra dottern Sions murar; han sp„nde m„tsn”ret till att f”rd„rva och drog sin hand ej tillbaka. Han l„t sorg komma ”ver vallar och murar; f”rfallna ligga de nu alla. 002:009 Hennes portar sj”nko ned i jorden, han br„ckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undf† ej heller n†gon syn fr†n HERREN. 002:010 Dottern Sions „ldste sitta d„r stumma p† jorden, de hava str”tt stoft p† sina huvuden och h”ljt sig i sorgdr„kt; Jerusalems jungfrur s„nka sina huvuden mot jorden. 002:011 Mina ”gon „ro f”rt„rda av gr†t, mitt innersta „r uppr”rt, min lever „r s†som utgjuten p† jorden f”r dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn f”rsm„kta p† gatorna i staden. 002:012 De ropa till sina m”drar: ˝Var f† vi br”d och vin?˝ Ty f”rsm„ktande ligga de s†som slagna p† gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina m”drars famn. 002:013 Vad j„mf”rligt skall jag framl„gga f”r dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande ”de kan jag draga fram till din tr”st, du jungfru dotter Sion? Din skada „r ju stor s†som ett hav; vem kan hela dig? 002:014 Dina profeters syner voro falskhet och fl„rd, de blottade icke f”r dig din missg„rning, s† att du kunde bliva uppr„ttad; de utsagor de f”rkunnade f”r dig voro falskhet och f”rf”relse. 002:015 Alla v„gfarande sl† ihop h„nderna, dig till h†n; de vissla och skaka huvudet †t dottern Jerusalem: ˝Žr detta den stad som man kallade 'sk”nhetens fullhet', 'hela jordens fr”jd'?˝ 002:016 Alla dina fiender sp„rra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman t„nderna, de s„ga: ˝Vi hava f”rd„rvat henne. Ja, detta „r den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.˝ 002:017 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han f”r l„nge sedan hade f”rordnat; han har brutit ned utan f”rskoning. Och han har l†tit fienden gl„djas ”ver dig, han har upph”jt dina ov„nners horn. 002:018 Deras hj„rtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, l†t dina t†rar rinna som en b„ck, b†de dag och natt; l†t dig icke f”rtr”ttas, unna ditt ”ga ingen ro. 002:019 St† upp, ropa h”gt i natten, n„r dess v„kter begynna, utgjut ditt hj„rta s†som vatten inf”r Herrens ansikte; lyft upp till honom dina h„nder f”r dina barns liv, ty de f”rsm„kta av hunger i alla gators h”rn. 002:020 Se, HERRE, och akta p† vem du s† har hems”kt. Skola d† kvinnor n”dgas „ta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dr„pa pr„ster och profeter? 002:021 P† jorden, ute p† gatorna, ligga de, b†de unga och gamla; mina jungfrur och mina unga m„n hava fallit f”r sv„rd. Du dr„pte p† din vredes dag, du slaktade utan f”rskoning. 002:022 S†som till en h”gtidsdag kallade du samman mot mig f”rskr„ckelser ifr†n alla sidor; och p† HERRENS vredes dag fanns ingen som blev r„ddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem f”rgjorde min fiende. 003:001 Jag „r en man som har pr”vat el„nde under hans vredes ris. 003:002 Mig har han f”rt och l†tit vandra genom m”rker och genom ljus. 003:003 Ja, mot mig v„nder han sin hand best„ndigt, †ter och †ter. 003:004 Han har uppfr„tt mitt k”tt och min hud, han har krossat benen i mig. 003:005 Han har kringskansat och omv„rvt mig med gift och vederm”da. 003:006 I m”rker har han lagt mig s†som de l„ngesedan d”da. 003:007 Han har kringmurat mig, s† att jag ej kommer ut, han har lagt p† mig tunga fj„ttrar. 003:008 Huru jag „n klagar och ropar, tillstoppar han ”ronen f”r min b”n. 003:009 Med huggen sten har han murat f”r mina v„gar, mina stigar har han gjort sv†ra. 003:010 En lurande bj”rn „r han mot mig, ett lejon som ligger i f”rs†t. 003:011 Han f”rde mig p† villov„g och rev mig i stycken, f”r”delse l„t han g† ”ver mig. 003:012 Han sp„nde sin b†ge och satte mig upp till ett m†l f”r sin pil. 003:013 Ja, pilar fr†n sitt koger s„nde han in i mina njurar. 003:014 Jag blev ett †tl”je f”r hela mitt folk en visa f”r dem hela dagen. 003:015 Han m„ttade mig med bittra ”rter, han gav mig mal”rt att dricka. 003:016 Han l„t mina t„nder bita s”nder sig p† stenar, han h”ljde mig med aska. 003:017 Ja, du f”rkastade min sj„l och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. 003:018 Jag sade: ˝Det „r ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.˝ 003:019 T„nk p† mitt el„nde och min husvillhet, p† mal”rten och giftet! 003:020 Stadigt t„nker min sj„l d„rp† och „r bedr”vad i mig. 003:021 Men detta vill jag besinna, och d„rf”r skall jag hoppas: 003:022 HERRENS n†d „r det att det icke „r ute med oss, ty det „r icke slut med hans barmh„rtighet. 003:023 Den „r var morgon ny, ja, stor „r din trofasthet. 003:024 HERREN „r min del, det s„ger min sj„l mig; d„rf”r vill jag hoppas p† honom. 003:025 HERREN „r god mot dem som f”rbida honom, mot den sj„l som s”ker honom. 003:026 Det „r gott att hoppas i stillhet p† hj„lp fr†n HERREN. 003:027 Det „r gott f”r en man att han f†r b„ra ett ok i sin ungdom. 003:028 M† han sitta ensam och tyst, n„r ett s†dant p†l„gges honom. 003:029 M† han s„nka sin mun i stoftet; kanh„nda finnes „nnu hopp. 003:030 M† han v„nda kinden till †t den som sl†r honom och l†ta m„tta sig med sm„lek. 003:031 Ty Herren f”rkastar icke f”r evig tid; 003:032 utan om han har bedr”vat, s† f”rbarmar han sig igen, efter sin stora n†d. 003:033 Ty icke av villigt hj„rta pl†gar han m„nniskors barn och v†llar dem bedr”velse. 003:034 Att man krossar under sina f”tter alla f†ngar i landet, 003:035 att man vr„nger en mans r„tt inf”r den H”gstes ansikte, 003:036 att man g”r or„tt mot en m„nniska i n†gon hennes sak, skulle Herren icke se det? 003:037 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bj”d? 003:038 Kommer icke fr†n den H”gstes mun b†de ont och gott? 003:039 Varf”r knorrar d† en m„nniska h„r i livet, varf”r en man, om han drabbas av sin synd? 003:040 L†tom oss rannsaka v†ra v„gar och pr”va dem och omv„nda oss till HERREN. 003:041 L†tom oss upplyfta v†ra hj„rtan, s†v„l som v†ra h„nder, till Gud i himmelen. 003:042 Vi hava varit avf„lliga och genstr„viga, och du har icke f”rl†tit det. 003:043 Du har h”ljt dig i vrede och f”rf”ljt oss, du har dr„pt utan f”rskoning. 003:044 Du har h”ljt dig i moln, s† att ingen b”n har n†tt fram. 003:045 Ja, orena och f”raktade l†ter du oss st† mitt ibland folken. 003:046 Alla v†ra fiender sp„rra upp munnen emot oss. 003:047 Faror och fallgropar m”ta oss f”rd„rv och skada. 003:048 Vattenb„ckar rinna ned fr†n mitt ”ga f”r dottern mitt folks skada. 003:049 Mitt ”ga fl”dar utan uppeh†ll och f”rtr”ttas icke, 003:050 till dess att HERREN blickar ned fr†n himmelen och ser h„rtill. 003:051 Mitt ”ga v†llar mig pl†ga f”r alla min stads d”ttrars skull. 003:052 Jag bliver ivrigt jagad s†som en f†gel av dem som utan sak „ro mina fiender. 003:053 De vilja f”rg”ra mitt liv h„r i djupet, de kasta stenar p† mig. 003:054 Vatten str”mma ”ver mitt huvud, jag s„ger: ˝Det „r ute med mig.˝ 003:055 Jag †kallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. 003:056 Du h”r min r”st; tillslut icke ditt ”ra, bered mig lindring, d† jag nu ropar. 003:057 Ja, du nalkas mig, n„r jag †kallar dig; du s„ger: ˝Frukta icke.˝ 003:058 Du utf”r, Herre, min sj„ls sak, du f”rlossar mitt liv. 003:059 Du ser, HERRE, den or„tt mig vederfares; skaffa mig r„tt. 003:060 Du ser all deras h„mndgirighet, alla deras anslag mot mig. 003:061 Du h”r deras sm„delser, HERRE, alla deras anslag mot mig. 003:062 Vad mina motst†ndare tala och t„nka ut „r best„ndigt riktat mot mig. 003:063 Akta p† huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller st† upp. 003:064 Du skall giva dem vederg„llning, HERRE, efter deras h„nders verk. 003:065 Du skall l„gga ett t„ckelse ”ver deras hj„rtan; din f”rbannelse skall komma ”ver dem. 003:066 Du skall f”rf”lja dem i vrede och f”rg”ra dem, s† att de ej best† under HERRENS himmel. 004:001 Huru har icke guldet ber”vats sin glans, den „dla metallen f”rvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators h”rn. 004:002 Sions „dlaste s”ner som aktades lika med fint guld, huru r„knas de icke nu s†som lerk„rl, krukmakarh„nders verk! 004:003 Sj„lva schakalerna r„cka spenarna †t sina ungar f”r att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i ”knen. 004:004 Spenabarnets tunga l†der av t”rst vid dess gom; le sp„da barnen bedja om br”d, men ingen bryter s†dant †t dem. 004:005 De som f”rr †to l„ckerheter f”rsm„kta nu p† gatorna; de som uppf”ddes i scharlakan m†ste nu ligga i dyn. 004:006 S† var dottern mitt folks missg„rning st”rre „n Sodoms synd, Sodoms, som omst”rtades i ett ”gonblick, utan att m„nniskoh„nder kommo d„rvid. 004:007 Hennes furstar voro mer gl„nsande „n sn”, de voro vitare „n mj”lk, deras hy var r”dare „n korall, deras utseende var likt safirens. 004:008 Nu hava deras ansikten blivit m”rkare „n svart f„rg, man k„nner icke igen dem p† gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har f”rtorkats och blivit s†som tr„. 004:009 Lyckligare voro de som dr„ptes med sv„rd, „n de „ro, som dr„pas av hunger, de som t„ras bort under kval, utan n„ring fr†n marken. 004:010 Med egna h„nder m†ste ”msinta kvinnor koka sina barn f”r att hava dem till f”da vid dottern mitt folks skada. 004:011 HERREN har utt”mt sin f”rt”rnelse, utgjutit sin vredes gl”d; i Sion har han t„nt upp en eld, som har f”rt„rt dess grundvalar. 004:012 Ingen konung p† jorden hade trott det, ingen som bor p† jordens krets, att n†gon ov„n eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar. 004:013 F”r dess profeters synders skull har s† skett, f”r dess pr„sters missg„rningar, d„rf”r att de d„rinne utg”to de r„ttf„rdigas blod. 004:014 S†som blinda irra de omkring p† gatorna, fl„ckade av blod. s† att ingen finnes, som v†gar komma vid deras kl„der. 004:015 ˝Viken undan!˝ ˝Oren!˝, s† ropar man framf”r dem; ˝Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!˝ ja, flyktiga och ostadiga m†ste de vara; bland hedningarna s„ger man om dem: ˝De skola ej mer finna n†gon boning.˝ 004:016 HERRENS †syn f”rskingrar dem, han vill icke mer akta p† dem; mot pr„sterna visas intet undseende, mot de „ldste ingen misskund. 004:017 Žnnu f”rsm„kta v†ra ”gon i f†f„ng v„ntan efter hj„lp; fr†n v†rt v†rdtorn speja vi efter ett folk som „nd† ej kan fr„lsa oss. 004:018 Han lurar p† vara steg, s† att vi ej v†ga g† p† v†ra gator. V†r „nde „r n„ra, vara dagar „ro ute; ja, v†r ande har kommit. 004:019 V†ra f”rf”ljare voro snabbare „n himmelens ”rnar; p† bergen jagade de oss, i ”knen lade de f”rs†t f”r oss. 004:020 HERRENS smorde, han som var v†r livsfl„kt, blev f†ngad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att f† leva bland folken. 004:021 Ja, fr”jda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Ocks† till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och f† ligga blottad. 004:022 Din missg„rning „r ej mer, du dotter Sion; han skall ej †ter f”ra dig bort i f†ngenskap. Men din missg„rning, du dotter Edom, skall han hems”ka; han skall uppenbara dina synder. 005:001 T„nk, HERRE, p† vad som har vederfarits oss sk†da ned och se till v†r sm„lek. 005:002 V†r arvedel har kommit i fr„mlingars „go, v†ra hus i utl„nningars. 005:003 Vi hava blivit v„rnl”sa, vi hava ingen fader; v†ra m”drar „ro s†som „nkor. 005:004 Vattnet som tillh”r oss f† vi dricka allenast f”r penningar; v†r egen ved m†ste vi betala. 005:005 V†ra f”rf”ljare „ro oss p† halsen; huru tr”tta vi „n „ro, unnas oss dock ingen vila. 005:006 Vi hava m†st giva oss under Egypten, under Assyrien, f”r att f† br”d till att m„tta oss med. 005:007 V†ra f„der hava syndat, de „ro icke mer, vi m†ste b„ra deras missg„rningar. 005:008 Tr„lar f† r†da ”ver oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras v†ld. 005:009 Med fara f”r v†rt liv h„mta vi v†rt br”d, b„rga det undan ”knens sv„rd. 005:010 V†r hud „r gl”dande s†som en ugn, f”r br„nnande hungers skull. 005:011 Kvinnorna kr„nkte man i Sion, jungfrurna i Juda st„der. 005:012 Furstarna blevo upph„ngda av deras h„nder, f”r de „ldste visade de ingen f”rsyn. 005:013 Ynglingarna m†ste b„ra p† kvarnstenar, och gossarna dignade under vedb”rdor. 005:014 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upph”rt med sitt str„ngaspel. 005:015 V†ra hj„rtan hava icke mer n†gon fr”jd i sorgel†t „r v†r dans f”rvandlad. 005:016 Kronan har fallit ifr†n v†rt huvud; ve oss, att vi syndade s†! 005:017 D„rf”r hava ock v†ra hj„rtan blivit sjuka, d„rf”r „ro v†ra ”gon f”rm”rkade, 005:018 f”r Sions bergs skull, som nu ligger ”de, s† att r„varna str”va omkring d„rp†. 005:019 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron best†r fr†n sl„kte till sl„kte. 005:020 Varf”r vill du f”r alltid f”rg„ta oss, f”rkasta oss f”r best„ndigt? 005:021 Tag oss †ter till dig, HERRE, s† att vi f† v„nda †ter; f”rnya v†ra dagar, s† att de bliva s†som fordom. 005:022 Eller har du alldeles f”rkastat oss? F”rt”rnas du p† oss s† ”verm†ttan? Book 26 Hesekiel 001:001 I det trettionde †ret, p† femte dagen i fj„rde m†naden, n„r jag var bland de f†ngna vid str”mmen Kebar, ”ppnades himmelen, och jag s†g en syn fr†n Gud. 001:002 P† femte dagen i m†naden, n„r femte †ret gick, efter att konung Jojakin hade blivit bortf”rd i f†ngenskap, 001:003 kom HERRENS ord till pr„sten Hesekiel, Busis son, i kald‚ernas land vid str”mmen Kebar, och HERRENS hand kom d„r ”ver honom. 001:004 Och jag fick se en stormvind komma norrifr†n, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt d„ri, mitt i elden, syntes n†got som var s†som gl„nsande malm. 001:005 Och mitt d„ri syntes n†got som liknade fyra v„senden, och dessa s†go ut p† f”ljande s„tt: de liknade m„nniskor, 001:006 men vart v„sende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, 001:007 och deras ben voro raka och deras f”tter s†som f”tterna p† en kalv och de glimmade s†som gl„nsande koppar. 001:008 Och de hade m„nniskoh„nder under sina vingar p† alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar f”rh”ll det sig s†: 001:009 deras vingar sl”to sig intill varandra; och n„r de gingo, beh”vde de icke v„nda sig, utan gingo alltid rakt fram. 001:010 Och deras ansikten liknade m„nniskoansikten, och alla fyra hade lejonansikten p† h”gra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p† v„nstra sidan, och alla fyra hade ock ”rnansikten. 001:011 S† var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart v„sende hade tv† vingar med vilka de sl”to sig intill varandra, och tv† som bet„ckte deras kroppar. 001:012 Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g†, dit gingo de, och n„r de gingo, beh”vde de icke v„nda sig. 001:013 Och v„sendena voro till sitt utseende lika eldsgl”d, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan v„sendena; och den gav ett sken ifr†n sig, och ljungeldar foro ut ur elden. 001:014 Och v„sendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar. 001:015 N„r jag nu s†g p† v„sendena, fick jag se ett hjul st† p† jorden, invid v„sendena, vid var och en av deras fyra framsidor. 001:016 Och det s†g ut som om hjulen voro gjorda av n†got som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det s†g vidare ut som om de voro s† gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat. 001:017 N„r de skulle g†, kunde de g† †t alla fyra sidorna, de beh”vde icke v„nda sig, n„r de gingo. 001:018 Och deras l”tar voro h”ga och f”rskr„ckliga, och p† alla fyra voro l”tarna fullsatta med ”gon runt omkring. 001:019 Och n„r v„sendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och n„r v„sendena lyfte sig upp ”ver jorden lyfte sig ock hjulen. 001:020 Vart anden ville g†, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g†; och hjulen lyfte sig j„mte dem, ty v„sendenas ande var i hjulen. 001:021 N„r v„sendena gingo, gingo ock dessa; n„r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; n„r de lyfte sig upp ”ver jorden, lyfte sig ock hjulen j„mte dem, ty v„sendenas ande var i hjulen. 001:022 Och ”ver v„sendenas huvuden syntes n†got som liknade ett himlaf„ste, till utseendet s†som underbar kristall, utsp„nt ovanp† deras huvuden. 001:023 Och under f„stet voro deras vingar utbredda r„tt emot varandra Vart s„rskilt v„sende hade tv† vingar med vilka det kunde bet„cka sin kropp. 001:024 Och n„r de gingo, l„t d†net av deras vingar i mina ”ron s†som d†net av stora vatten, s†som den Allsm„ktiges r”st; ja, det var ett v„ldigt d†n, likt d†net fr†n en h„rskara. Men n„r de stodo stilla, h”llo de sina vingar neds„nkta. 001:025 Och ovan f„stet, som vilade p† deras huvuden, d†nade det; n„r de d† stodo stilla, h”llo de sina vingar neds„nkta. 001:026 Och ovanp† f„stet, som vilade p† deras huvuden, syntes n†got som s†g ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanp† det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en m„nniska, 001:027 Och jag s†g n†got som var s†som gl„nsande malm och omgivet runt omkring av n†got som s†g ut s†som eld, „nda ifr†n det som s†g ut att vara hans l„nder och sedan allt upp†t. Men ned†t fr†n det som s†g ut att vara hans l„nder s†g jag n†got som s†g ut s†som eld; och ett sken omgav honom. 001:028 S†som b†gen som synes i skyn, n„r det regnar, s† s†g skenet ut d„r runt omkring. S† s†g det ut, som tycktes mig vara HERRENS h„rlighet; och n„r jag s†g det, f”ll jag ned p† mitt ansikte, och jag h”rde r”sten av en som talade 002:001 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, st† upp p† dina f”tter, s† vill jag tala med dig.˝ 002:002 N„r han s† talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig p† mina f”tter; och jag h”rde p† honom som talade till mig. 002:003 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, jag s„nder dig till Israels barn, de avf„lliga hedningarna som hava avfallit fr†n mig; de och deras f„der hava beg†tt ”vertr„delser mot mig allt intill den dag som i dag „r. 002:004 Till barnen med h†rda pannor och f”rstockade hj„rtan s„nder jag dig, och du skall s„ga till dem: 'S† s„ger Herren, HERREN' 002:005 Och evad de h”ra d„rp† eller icke -- ty de „ro ett genstr„vigt sl„kte -- s† skola de dock f”rnimma att en profet har varit ibland dem. 002:006 Och du, m„nniskobarn, frukta icke f”r dem, och frukta icke f”r deras ord, fast„n du omgives av tistlar och t”rnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke f”r deras ord, och var icke f”rf„rad f”r dem sj„lva, d† de nu „ro ett genstr„vigt sl„kte. 002:007 Utan tala mina ord till dem, evad de h”ra p† dem eller icke, d† de nu „ro s† genstr„viga. 002:008 Men du, m„nniskobarn, h”r nu vad jag talar till dig; var icke genstr„vig s†som detta genstr„viga sl„kte. ™ppna din mun och „t vad jag giver dig.˝ 002:009 Och jag fick se en hand utr„ckas mot mig, och i den s†g jag en bokrulle. 002:010 Och denna breddes ut framf”r mig, och den var fullskriven innan och utan; och d„r voro uppskrivna klagos†nger, suckan och verop. 003:001 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, „t vad du h„r finner, „t upp denna rulle, och g† sedan †stad och tala till Israels hus.˝ 003:002 D† ”ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att „ta. 003:003 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, du m†ste m„tta din buk och fylla dina in„lvor med den rulle som jag nu giver dig.˝ Och jag †t, och den var i min mun s”t s†som honung. 003:004 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, g† bort till Israels hus och tala till dem med mina ord. 003:005 Ty du bliver ju icke s„nd till ett folk med obegripligt spr†k och tr”g tunga, utan till Israels hus, 003:006 icke till m†ngahanda folk med obegripligt spr†k och tr”g tunga, vilkas tal du icke f”rst†r; sannerligen, s„nde jag dig till s†dana, s† skulle de h”ra p† dig 003:007 Men Israels hus vill icke h”ra p† dig, ty de vilja icke h”ra p† mig; hela Israels hus har h†rda pannor och f”rh„rdade hj„rtan. 003:008 Men se, jag g”r ditt ansikte h†rt s†som deras ansikten, och din panna h†rd s†som deras pannor. 003:009 Ja, jag g”r din panna h†rd s†som diamant, h†rdare „n flinta. Du skall icke frukta f”r dem och icke f”rf„ras f”r dem, d† de nu „ro ett genstr„vigt sl„kte.˝ 003:010 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hj„rta och h”ra med dina ”ron. 003:011 Och g† bort till dina f†ngna landsm„n, och tala till dem och s„g till dem: 'S† s„ger Herren, HERREN' -- evad de nu h”ra d„rp† eller icke.˝ 003:012 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag h”rde bakom mig ljudet av ett v„ldigt d†n: ˝Lovad vare HERRENS h„rlighet, d„r varest den „r!˝, 003:013 s† ock ljudet av v„sendenas vingar, som r”rde vid varandra, och ljudet av hjulen j„mte dem och ljudet av ett v„ldigt d†n. 003:014 Och en andekraft lyfte upp mig och f”rde mig bort, och jag f„rdades †stad, bedr”vad och uppr”rd i min ande, och HERRENS hand var stark ”ver mig. 003:015 Och jag kom till de f†ngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid str”mmen Kebar, till den plats d„r de bodde; och jag satt d„r ibland dem i sju dagar, f”rs„nkt i djup sorg. 003:016 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade: 003:017 ˝Du m„nniskobarn, jag har satt dig till en v„ktare f”r Israels hus, f”r att du † mina vagnar skall varna dem, n„r du h”r ett ord fr†n min mun. 003:018 Om jag s„ger till den ogudaktige: 'Du m†ste d”' och du d† icke varnar honom, ja, om du icke s„ger n†got till att varna den ogudaktige f”r hans ogudaktiga v„g och r„dda hans liv, d† skall v„l den ogudaktige d” genom sin missg„rning, men hans blod skall jag utkr„va av din hand. 003:019 Men om du varnar den ogudaktige och han likv„l icke v„nder om fr†n sin ogudaktighet och sin ogudaktiga v„g, d† skall visserligen han d” genom sin missg„rning, men du sj„lv har r„ddat din sj„l. 003:020 Och om en r„ttf„rdig man v„nder om fr†n sin r„ttf„rdighet och g”r vad or„tt „r, s† skall jag l„gga en st”testen i hans v„g, och han skall d”. Om du d† icke har varnat honom, s† skall han v„l d” genom sin synd, och den r„ttf„rdighet som han f”rr har ”vat skall icke varda ih†gkommen, men hans blod skall jag utkr„va av din hand. 003:021 Men om du har varnat den r„ttf„rdige, f”r att han, den r„ttf„rdige, icke skall synda, och han s† avh†ller sig fr†n synd, d† skall han f”rvisso f† leva, d„rf”r att han l„t varna sig, och du sj„lv har d† r„ddat din sj„l.˝ 003:022 Och HERRENS hand kom d„r ”ver mig, och han sade till mig: ˝St† upp och g† ut p† sl„tten; d„r skall jag tala med dig.˝ 003:023 D† stod jag upp och gick ut p† sl„tten; och se, d„r stod HERRENS h„rlighet, alldeles s†dan som jag hade sett den vid str”mmen Kebar; och jag f”ll ned p† mitt ansikte. 003:024 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p† mina f”tter. Och han talade med mig och sade till mig: ˝G† och st„ng dig inne i ditt hus. 003:025 Och se, du m„nniskobarn, bojor skola l„ggas p† dig, och du skall bliva bunden med s†dana, s† att du icke kan g† ut bland de andra. 003:026 Och jag skall l†ta din tunga l†da vid din gom, s† att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, d† de nu „ro ett genstr„vigt sl„kte. 003:027 Men n„r jag talar med dig, skall jag uppl†ta din mun, s† att du kan s„ga till dem: 'S† s„ger Herren, HERREN.' Den som d† vill h”ra, han h”re, och den som icke vill, han h”re icke, d† de nu „ro ett genstr„vigt sl„kte.˝ 004:001 Och du, m„nniskobarn, tag dig en tegeltavla och l„gg den framf”r dig och rista p† den in en stad, n„mligen Jerusalem. 004:002 Och res upp b†lverk mot den och bygg en bel„gringsmur mot den och kasta upp en vall mot den och sl† upp l„ger mot den och s„tt upp murbr„ckor mot den runt omkring. 004:003 Och tag dig en j„rnpl†t och s„tt upp den s†som en j„rnv„gg mellan dig och staden; och v„nd s† ditt ansikte emot den och h†ll den bel„grad och ans„tt den. Detta skall vara ett tecken f”r Israels hus. 004:004 Och l„gg du dig p† din v„nstra sida och l„gg Israels hus' missg„rning ovanp†; lika m†nga dagar som du ligger s†, skall du b„ra p† deras missg„rning. 004:005 Jag skall l†ta deras missg„rnings†r f”r dig motsvaras av ett lika antal dagar, n„mligen av tre hundra nittio dagar; s† l„nge skall du bara p† Israels hus' missg„rning. 004:006 Och sedan, n„r du har fullgjort detta, skall du l„gga dig p† din h”gra sida och b„ra p† Juda hus' missg„rning; i fyrtio dagar, var dag svarande mot ett †r, skall denna min f”reskrift g„lla f”r dig. 004:007 Och du skall v„nda ditt ansikte och din blottade arm mot det bel„grade Jerusalem och profetera mot det. 004:008 Och se, jag skall l„gga bojor p† dig, s† att du icke kan v„nda dig fr†n den ena sidan p† den andra, f”rr„n dina bel„gringsdagar „ro slut. 004:009 Och tag dig vete, korn, b”nor, lins„rter, hirs och sp„lt och l„gg detta i ett och samma k„rl och baka dig br”d d„rav; lika m†nga dagar som du ligger p† ena sidan, allts† tre hundra nittio dagar, skall detta vara vad du har att „ta. 004:010 Den mat som du f†r att „ta skall du „ta efter vikt, tjugu siklar om dagen; detta skall du hava att „ta fr†n en viss timme ena dagen till samma timme n„sta dag 004:011 Du skall ock dricka vatten efter m†tt, n„mligen en sj„ttedels hin; s† mycket skall du hava att dricka fr†n en viss timme ena dagen till samma timme n„sta dag. 004:012 Tillredd s†som kornkakor skall maten „tas av dig, och du skall tillreda den inf”r deras ”gon p† br„nsle av m„nniskotr„ck. 004:013 Och HERREN tillade: ˝Likas† skola Israels barn „ta sitt br”d orent bland hedningarna, till vilka jag skall f”rdriva dem.˝ 004:014 Men jag svarade: ˝Ack, Herre, HERRE! Se, jag har „nnu aldrig blivit orenad. Jag har aldrig, fr†n min ungdom och intill nu, „tit n†got sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur; och s†dant k”tt som r„knas f”r vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.˝ 004:015 D† sade han till mig: ˝V„lan, jag vill l†ta dig taga kospillning i st„llet f”r m„nniskotr„ck; vid s†dan m† du baka ditt br”d.˝ 004:016 Och han sade †ter till mig: ˝Du m„nniskobarn, se, jag vill f”rd„rva livsuppeh„llet f”r Jerusalem, s† att de skola „ta br”d efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter m†tt, och det med f”rf„ran; 004:017 ja, s† att de lida brist p† br”d och vatten och gripas av f”rf„ran, den ene med den andre, och f”rsm„kta genom sin missg„rning. 005:001 Och du, m„nniskobarn, tag dig ett skarpt sv„rd och bruka det s†som rakkniv, och f”r det ”ver ditt huvud och din haka; tag dig s† en v†gsk†l och dela det avrakade h†ret. 005:002 En tredjedel skall du br„nna upp i eld mitt i staden, n„r bel„gringsdagarna hava g†tt till „nda; en tredjedel skall du taga ut och sl† den med sv„rdet d„r runt omkring; och en tredjedel skall du str” ut f”r vinden, och mitt sv„rd skall jag draga ut efter dem. 005:003 Men n†gra f† str†n skall du taga undan d„rifr†n, och dem skall du knyta in i flikarna av din mantel. 005:004 Och av dessa str†n skall du †terigen taga n†gra och kasta dem i elden och br„nna upp dem i eld. H„rifr†n skall en eld g† ut ”ver hela Israels hus. 005:005 S† s„ger Herren, HERREN: Detta †r Jerusalem, som jag har satt mitt ibland hednafolken, med l„nder runt d„romkring. 005:006 Men det var genstr„vigt mot mina r„tter p† ett „nnu ogudaktigare s„tt „n hednafolken, och var „nnu mer genstr„vigt mot mina stadgar „n l„nderna runt d„romkring; ty de f”rkastade mina r„tter och vandrade icke efter mina stadgar. 005:007 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom I haven rasat v„rre „n hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina stadgar och icke gjort efter mina r„tter, ja, icke ens gjort efter de hednafolks r„tter, som bo runt omkring eder, 005:008 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, f”rdenskull skall jag ocks† komma ”ver dig och skipa r„tt mitt ibland dig inf”r hednafolkens ”gon; 005:009 jag skall g”ra med dig vad jag aldrig f”rr har gjort, och s†dant som jag aldrig mer vill g”ra, f”r alla dina styggelsers skull. 005:010 D„rf”r skola i dig f”r„ldrar „ta sina barn, och barn sina f”r„ldrar; och jag skall skipa r„tt i dig och str” ut f”r alla vindar allt som bliver kvar av dig. 005:011 Ja, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN: sannerligen, d„rf”r att du har orenat min helgedom med alla dina sk„ndligheter och alla dina styggelser, skall jag ocks† utan skonsamhet v„nda bort mitt ”ga och icke hava n†gon misskund. 005:012 En tredjedel av dig skall d” av pest och f”rg†s av hunger i dig, en tredjedel skall falla f”r sv„rd runt omkring dig; och en tredjedel skall jag str” ut f”r alla vindar, och mitt sv„rd skall jag draga ut efter dem. 005:013 Ja, min vrede skall f† utt”mma sig, och jag skall sl„cka min f”rt”rnelse p† dem och h„mnas p† dem; och n„r jag s† utt”mmer min f”rt”rnelse p† dem, skola de f”rnimma att jag, HERREN, har talat i min nit„lskan. 005:014 Och jag skall l†ta dig bliva en ”demark och en sm„lek bland folken runt omkring dig, inf”r var mans ”gon, som g†r d„r fram. 005:015 Ja, det skall bliva till sm„lek och h†n, till varnagel och skr„ck f”r folken runt omkring dig, n„r jag s† skipar r„tt i dig med vrede och f”rt”rnelse och f”rt”rnelses tuktan. Jag, HERREN, har talat. 005:016 N„r jag s„nder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till f”rd„rv, ja, n„r jag s„nder dessa till att f”rd„rva eder och s† l†ter eder hunger bliva allt v„rre, d† skall jag f”rst”ra f”r eder edert livsuppeh„lle. 005:017 Jag skall s„nda ”ver eder hungersn”d och vilddjur, som skola d”da edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g† ”ver dig, och sv„rd skall jag l†ta komma ”ver dig. Jag, HERREN, har talat. 006:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 006:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem 006:003 och s„g: I Israels berg, h”ren Herrens, HERRENS ord: S† s„ger Herren, HERREN till bergen och h”jderna, till b„ckarna och dalarna: Se, jag skall l†ta sv„rd komma ”ver eder och f”rst”ra edra offerh”jder. 006:004 Och edra altaren skola varda f”r”dda och edra solstoder s”nderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag l†ta bliva kastade inf”r edra el„ndiga avgudar. 006:005 Och jag skall l†ta Israels barns d”da kroppar ligga d„r inf”r deras el„ndiga avgudar, och jag skall f”rstr” edra ben runt omkring edra altaren. 006:006 Var I „n „ren bosatta skola st„derna bliva ”de och offerh”jderna ”delagda, s† att edra altaren st† ”de och f”r”dda, och edra el„ndiga avgudar bliva s”nderslagna och f† en „nde, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utpl†nade. 006:007 D”dsslagna m„n skola d† falla bland eder; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 006:008 Och om jag l†ter n†gra leva kvar, s† att somliga av eder, n„r I bliven f”rstr”dda i l„nderna, r„ddas undan sv„rdet ute bland folken, 006:009 s† skola dessa edra r„ddade ute bland folken, d„r de „ro i f†ngenskap, t„nka p† mig, n„r jag har krossat deras trol”sa hj„rtan, som veko av ifr†n mig, och deras ”gon, som i trol”s avf„llighet sk†dade efter deras el„ndiga avgudar; och de skola k„nna leda vid sig sj„lva f”r det onda som de hava gjort med alla sina styggelser. 006:010 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. Det „r icke ett tomt ord att jag skall l†ta denna olycka komma ”ver dem. 006:011 S† s„ger Herren, HERREN: Sl† dina h„nder tillsammans, och stampa med dina f”tter, och ropa ack och ve ”ver alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom sv„rd, hunger och pest m†ste de falla. 006:012 Den som „r l†ngt borta skall d” av pest, och den som „r n„ra skall falla f”r sv„rd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall d” av hunger; s† skall jag utt”mma min vrede p† dem. 006:013 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r deras slagna m„n ligga d„r mitt ibland sina el„ndiga avgudar, runt omkring sina altaren, p† alla h”ga kullar, p† alla bergstoppar, under alla gr”na tr„d och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava l†tit en v„lbehaglig lukt uppstiga till alla sina ol„ndiga avgudar. 006:014 Och jag skall utr„cka min hand mot dem och g”ra landet mer ”de och tomt „n ”knen vid Dibla, var de „n „ro bosatta; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 007:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 007:002 Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren, HERREN till Israels land: Žnden! Ja, „nden kommer ”ver landets fyra h”rn. 007:003 Nu kommer „nden ”ver dig, ty jag skall s„nda min vrede mot dig och d”ma dig efter dina g„rningar och l†ta alla dina styggelser komma ”ver dig. 007:004 Jag skall icke visa dig n†gon skonsamhet och icke hava n†gon misskund; nej, jag skall l†ta dina g„rningar komma ”ver dig, och dina styggelser skola vila p† dig. Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 007:005 S† s„ger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! 007:006 En „nde kommer, ja, „nden kommer, den vaknar upp och kommer ”ver dig. 007:007 Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor h„r i landet; din stund kommer, f”rvirringens dag „r n„ra, d† intet sk”rdeskri mer skall h”ras p† bergen. 007:008 Nu skall jag snart utgjuta min f”rt”rnelse ”ver dig och utt”mma min vrede p† dig, och d”ma dig efter dina g„rningar och l†ta alla dina styggelser komma ”ver dig. 007:009 Jag skall icke visa n†gon skonsamhet och icke hava n†gon misskund, jag skall giva dig efter dina g„rningar, och dina styggelser skola vila p† dig. Och I skolen f”rnimma att jag, HERREN, „r den som sl†r. 007:010 Se, dagen „r inne; se, det kommer! Ordningen g†r sin g†ng, riset blomstrar upp, ”vermodet gr”nskar; 007:011 v†ldet reser sig till ett ris f”r ogudaktigheten. D† bliver intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods, och till intet bliver deras h„rlighet. 007:012 Stunden kommer, dagen nalkas; k”paren m† icke gl„dja sig, och s„ljaren m† icke s”rja, ty vredesgl”d kommer ”ver hela hopen d„rinne. 007:013 S„ljaren skall icke f† tillbaka vad han har s†lt, om han ens f†r f”rbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen d„rinne skall icke ryggas och ingen som lever i missg„rning skall kunna h†lla st†nd. 007:014 Man st”ter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager ut till strid; ty min vredesgl”d g†r fram ”ver hela hopen d„rinne. 007:015 Ute h„rjar sv„rdet och d„rinne pest och hungersn”d, den som „r ute p† marken d”r genom sv„rdet, och den som „r i staden, honom f”rt„r hungersn”d och pest. 007:016 Och om n†gra av dem bliva r„ddade, s† skola de s”ka sin tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som allasammans klaga. S† skall det g† var och en genom hans missg„rning. 007:017 Alla h„nder skola sjunka ned, och alla kn„n skola bliva s†som vatten. 007:018 M„nniskorna skola kl„da sig i sorgdr„kt, och f”rf„ran skall ”vert„cka dem, alla ansikten skola h”ljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga. 007:019 Man skall kasta sitt silver ut p† gatorna och akta sitt guld s†som orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna r„dda dem p† HERRENS vredes dag, de skola icke kunna m„tta sig d„rmed eller d„rmed fylla sin buk; ty det har varit f”r dem en st”testen till missg„rning. 007:020 Dess sk”na glans brukade man till h”gf„rd, ja, de gjorde d„rav sina styggeliga bilder, sina sk„ndliga avgudar. D„rf”r skall jag g”ra det till orenlighet f”r dem. 007:021 Jag skall giva det s†som byte i fr„mlingars hand och s†som rov †t de ogudaktigaste p† jorden, f”r att de m† ohelga det. 007:022 Och jag skall v„nda bort mitt ansikte ifr†n dem, s† att man f†r ohelga min klenod; v†ldsm„n skola f† draga d„rin och ohelga den. 007:023 G”r kedjorna redo; ty landet „r fullt av blodsdomar, och staden „r full av or„tt. 007:024 Och jag skall l†ta de v„rsta hednafolk komma och taga deras hus i besittning. S† skall jag g”ra slut p† de fr„ckas ”vermod, och deras helgedomar skola varda osk„rade. 007:025 F”rskr„ckelse skall komma, och n„r de s”ka r„ddning, skall ingen vara att finna. 007:026 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall f”lja det andra. Man skall f† tigga profeterna om syner, pr„sterna skola komma till korta med sin undervisning och de „ldste med sina r†d. 007:027 Konungen skall s”rja, h”vdingarna skola kl„da sig i f”rskr„ckelse, och folket i landet skall st† d„r med darrande h„nder. Jag skall g”ra med den efter deras g„rningar och skipa r„tt †t dem s†som r„tt „r †t dem; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 008:001 Och i sj„tte †ret, i sj„tte m†naden, p† femte dagen i m†naden, n„r jag satt i mitt hus och de „ldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand d„r ”ver mig. 008:002 Och jag fick se n†got som till utseendet liknade eld; allt, „nda ifr†n det som s†g ut att vara hans l„nder och sedan allt ned†t, var eld. Men fr†n hans l„nder och sedan allt upp†t syntes n†got som liknade str†lande ljus, och som var s†som gl„nsande malm. 008:003 Och han r„ckte ut n†got som var bildat s†som en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudh†r; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och f”rde mig, i en syn fr†n Gud, till Jerusalem, dit d„r man g†r in till den inre f”rg†rden genom den port som vetter †t norr, d„r varest avgudabel„tet, det som hade uppv„ckt Guds nit„lskan, hade sin plats. 008:004 Och se, d„r syntes Israels Guds h„rlighet, alldeles s†dan som jag hade sett den p† sl„tten. 008:005 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, lyft upp dina ”gon mot norr.˝ N„r jag nu lyfte upp mina ”gon mot norr, fick jag se avgudabel„tet, det som hade uppv„ckt Guds nit„lskan, st† d„r norr om altarporten, vid sj„lva ing†ngen. 008:006 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, ser du vad de g”ra h„r? Stora „ro de styggelser som Israels hus h„r bedriver, s† att jag m†ste draga l†ngt bort ifr†n min helgedom; men du skall f† se „nnu flera, st”rre styggelser.˝ 008:007 Sedan f”rde han mig till f”rg†rdens ing†ng, och jag fick d„r se ett h†l i v„ggen. 008:008 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, bryt igenom v„ggen.˝ D† br”t jag igenom v„ggen och fick nu se en d”rr. 008:009 Och han sade till mig: ˝G† in och se vilka onda styggelser de h„r bedriva.˝ 008:010 N„r jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kr„ldjur och fyrfotadjur, s† ock Israels hus' alla el„ndiga avgudar, inristade runt omkring p† v„ggarna. 008:011 Och framf”r dem stodo sjuttio av: de „ldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt r”kelsekar i handen, och v„llukt steg upp fr†n r”kelsemolnet. 008:012 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, ser du vad de „ldste i Israels hus bedriva i m”rkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de s„ga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har ”vergivit landet.'˝ 008:013 D„refter sade han till mig: ˝Du skall f† se „nnu flera, st”rre styggelser som dessa bedriva.˝ 008:014 Och han f”rde mig fram mot ing†ngen till norra porten p† HERRENS hus, och se, d„r sutto kvinnor som begr„to Tammus. 008:015 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, ser du detta? Men du skall f† se „nnu flera styggelser, st”rre „n dessa.˝ 008:016 Och han f”rde mig till den inre f”rg†rden till HERRENS hus, och se, vid ing†ngen till HERRENS tempel, mellan f”rhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem m„n, som v„nde ryggarna †t HERRENS tempel och ansiktena †t ”ster, och som tillb†do solen i ”ster. 008:017 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, ser du detta? Žr det icke nog f”r Juda hus att bedriva de styggelser som de h„r hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med or„tt och †ter hava f”rt”rnat mig? Se nu huru de s„tta vintr„dskvisten f”r n„san! 008:018 D„rf”r skall ocks† jag utf”ra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa n†gon skonsamhet och icke hava n†gon misskund. Och om de „n ropa med h”g r”st inf”r mig, skall jag dock icke h”ra dem.˝ 009:001 Och jag h”rde honom ropa med h”g r”st och s„ga: ˝Kommen hit med hems”kelser ”ver staden, och var och en have sitt mordvapen i handen.˝ 009:002 Och se, d† kommo sex m„n fr†n ”vre porten, den som vetter †t norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland dem fanns en man som var kl„dd i linnekl„der och hade ett skrivtyg vid sin l„nd. Och de kommo och st„llde sig vid sidan av kopparaltaret. 009:003 Och Israels Guds h„rlighet hade lyft sig fr†n keruben, som den vilade p†, och hade flyttat sig till tempelhusets tr”skel, och ropade nu till mannen som var kl„dd i linnekl„derna och hade skrivtyget vid sin l„nd; 009:004 HERREN sade till honom: ˝G† igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken p† pannan de m„n som sucka och j„mra sig ”ver alla styggelser som bedrivas d„rinne.˝ 009:005 Och till de andra h”rde jag honom s„ga: ˝Dragen fram i staden efter honom och sl†n ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund. 009:006 B†de †ldringar och ynglingar och jungfrur, b†de barn och kvinnor skolen I dr„pa och f”rg”ra, men I m†n icke komma vid n†gon som har tecknet p† sig, och I skolen begynna vid min helgedom.˝ Och de begynte med de „ldste, med de m„n som stodo framf”r tempelhuset. 009:007 Han sade n„mligen till dem: ˝Orenen tempelhuset, och fyllen upp f”rg†rdarna med slagna; dragen sedan ut.˝ Och de drogo ut och slogo ned folket i staden. 009:008 D† nu jag blev l„mnad kvar, n„r de s† slogo folket, f”ll jag ned p† mitt ansikte och ropade och sade: ˝Ack, Herre, HERRE, vill du d† f”rg”ra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s† utgjuter din vrede ”ver Jerusalem?˝ 009:009 Han sade till mig: ˝Israels och Juda hus' missg„rning „r alltf”r stor; landet „r uppfyllt med or„tt, och staden „r full av lagvr„ngning. Ty de s„ga: 'HERREN har ”vergivit landet, HERREN ser det icke.' 009:010 D„rf”r skall icke heller jag visa n†gon skonsamhet eller hava n†gon misskund, utan skall l†ta deras g„rningar komma ”ver deras huvuden.˝ 009:011 Och mannen som var kl„dd i linnekl„derna och hade skrivtyget vid sin l„nd kom nu tillbaka och gav besked och sade: ˝Jag har gjort s†som du bj”d mig.˝ 010:001 Och jag fick se att p† f„stet, som vilade p† kerubernas huvuden, fanns n†got som tycktes vara av safirsten, n†got som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp† dem. 010:002 Och han sade till mannen som var kl„dd i linnekl„derna, han sade: ˝G† in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina h„nder fulla med eldsgl”d fr†n platsen mellan keruberna, och str” ut dem ”ver staden.˝ Och jag s†g honom g†. 010:003 Och keruberna stodo till h”ger om huset, n„r mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre f”rg†rden. 010:004 Men HERRENS h„rlighet h”jde sig upp fr†n keruben och flyttade sig till husets tr”skel; och huset uppfylldes d† av molnet, och f”rg†rden blev full av glansen fr†n HERRENS h„rlighet. 010:005 Och d†net av kerubernas vingar h”rdes „nda till den yttre f”rg†rden, likt Gud den Allsm„ktiges r”st, d† han talar. 010:006 Och n„r han nu bj”d mannen som var kl„dd i linnekl„derna och sade: ˝Tag eld fr†n platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna˝, d† gick denne ditin och st„llde sig bredvid ett av hjulen. 010:007 D† r„ckte keruben d„r ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog d„rav och lade i h„nderna p† honom som var kl„dd i linnekl„derna; och denne tog det och gick s† ut. 010:008 Och under vingarna p† keruberna s† syntes n†got som var bildat s†som en m„nniskohand. 010:009 Och jag fick se fyra hjul st† invid keruberna ett hjul invid var kerub och det s†g ut som om hjulen voro av n†got som liknade krysolitsten. 010:010 De s†go alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. 010:011 N„r de skulle g†, kunde de g† †t alla fyra sidorna, de beh”vde icke v„nda sig, n„r de gingo. Ty †t det h†ll dit den fr„mste begav sig gingo de andra efter, utan att de beh”vde v„nda sig, n„r de gingo. 010:012 Och hela deras kropp, deras rygg, deras h„nder och deras vingar, s† ock hjulen, voro fulla med ”gon runt omkring; de fyra hade n„mligen var sitt hjul. 010:013 Och jag h”rde att hjulen kallades ˝rundlar˝. 010:014 Och var och en hade fyra ansikten; det f”rsta ansiktet var en kerubs, det andra en m„nniskas, det tredje ett lejons, det fj„rde en ”rns. 010:015 Och keruberna h”jde sig upp; de var samma v„senden som jag hade sett vid str”mmen Kebar. 010:016 Och n„r keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och n„r keruberna lyfte sina vingar f”r att h”ja sig ”ver jorden, skilde sig hjulen icke ifr†n dem. 010:017 N„r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och n„r de h”jde sig, h”jde sig ock dessa med dem, ty v„sendenas ande var i dem. 010:018 Och HERRENS h„rlighet flyttade I sig bort ifr†n husets tr”skel och stannade ”ver keruberna. 010:019 D† s†g jag huru keruberna lyfte sina vingar och h”jde sig fr†n jorden, n„r de beg†vo sig bort, och hjulen j„mte dem; och de stannade vid ing†ngen till ”stra porten p† HERRENS hus, och Israels Guds h„rlighet vilade ovanp† dem. 010:020 Det var samma v„senden som jag: hade sett under Israels Gud vid str”mmen Kebar, och jag m„rkte att det var keruber. 010:021 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var n†got som liknade m„nniskoh„nder. 010:022 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid str”mmen Kebar, s† s†go de ut, och s†dana voro de. Och de gingo alla rakt fram. 011:001 Och en andekraft lyfte upp mig och f”rde mig till ”stra porten p† HERRENS hus, den som vetter †t ”ster. D„r fick jag se tjugufem m„n st† vid ing†ngen till porten; och jag s†g bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar i folket. 011:002 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, det „r dessa m„n som t„nka ut vad f”rd„rvligt „r och r†da till vad ont „r, h„r i staden; 011:003 det „r de som s„ga: 'Hus byggas icke upp s† snart. H„r „r grytan, och vi „ro k”ttet. 011:004 Profetera d„rf”r mot dem, ja, profetera, du m„nniskobarn.˝ 011:005 D† f”ll HERRENS Ande ”ver mig, han sade till mig: ˝S„g: S† s„ger HERREN: S†dant s„gen I, I av Israels hus, och edra hj„rtans tankar k„nner jag v„l. 011:006 M†nga ligga genom eder slagna h„r i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna. 011:007 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: De slagna vilkas fall I haven v†llat i staden, de „ro k”ttet, och den „r grytan; men eder sj„lva skall man f”ra bort ur den. 011:008 I frukten f”r sv„rd, och sv„rd skall jag ock l†ta komma ”ver eder, s„ger Herren, HERREN. 011:009 Jag skall f”ra eder bort h„rifr†n och giva eder i fr„mlingars hand; och jag skall h†lla dom ”ver eder. 011:010 F”r sv„rd skolen I falla; vid Israels gr„ns skall jag d”ma eder. Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 011:011 Staden skall icke vara en gryta f”r eder, och I skolen icke vara k”ttet i den; nej, vid Israels gr„ns skall jag d”ma eder. 011:012 D† skolen I f”rnimma att jag „r HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina r„tter, utan haven gjort efter de hednafolks r„tter, som bo runt omkring eder.˝ 011:013 Medan jag s† profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. D† f”ll jag ned p† mitt ansikte och ropade med h”g r”st och sade: ˝Ack, Herre, HERRE, vill du d† alldeles g”ra „nde p† kvarlevan av Israel?˝ 011:014 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 011:015 ˝Du m„nniskobarn, dina br”der, ja, dina br”der dina n„ra fr„nder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems inv†nare s„ga: 'H†llen eder borta fr†n HERREN; det „r †t oss som landet har blivit givet till besittning' -- 011:016 om dem skall du allts† s„ga: S† s„ger Herren, HERREN: Ja, v„l har jag f”rt dem l†ngt bort ibland folken och f”rstr”tt dem i l„nderna, och med n”d har jag varit f”r dem en helgedom i de l„nder dit de hava kommit; 011:017 men d„rf”r skall du nu s„ga: S† s„ger Herren, HERREN: Jag skall f”rsamla eder ifr†n folkslagen och h„mta eder tillhopa fr†n de l„nder dit I haven blivit f”rstr”dda, och skall giva eder Israels land. 011:018 Och n„r de hava kommit dit, skola de skaffa bort d„rifr†n alla de sk„ndliga och styggeliga avgudar som nu finnas d„r. 011:019 Och jag skall giva dem alla ett och samma hj„rta, och en ny ande skall jag l†ta komma i deras br”st; jag skall taga bort stenhj„rtat ur deras kropp och giva dem ett hj„rta av k”tt, 011:020 s† att de vandra efter mina stadgar och h†lla mina r„tter och g”ra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 011:021 Men de vilkas hj„rtan efterf”lja de sk„ndliga och styggeliga avgudarnas hj„rtan, deras g„rningar skall jag l†ta komma ”ver deras huvuden, s„ger Herren, HERREN.˝ 011:022 Och keruberna, f”ljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds h„rlighet vilade ovanp† dem. 011:023 Och HERRENS h„rlighet h”jde sig och l„mnade staden och stannade p† berget ”ster om staden. 011:024 Men mig hade en andekraft lyft upp och f”rt bort till de f†ngna i Kaldeen, s† hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan f”rsvann f”r mig den syn jag hade f†tt se. 011:025 Och jag talade till de f†ngna alla de ord som HERREN hade uppenbarat f”r mig. 012:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade; 012:002 ˝Du m„nniskobarn, du bor mitt i det genstr„viga sl„ktet, bland m„nniskor som hava ”gon att se med, men dock icke se, och ”ron att h”ra med, men dock icke h”ra, eftersom de „ro ett s† genstr„vigt sl„kte. 012:003 S† red nu till †t dig, du m„nniskobarn, vad man beh”ver, n„r man skall g† i landsflykt. Och vandra i deras †syn †stad p† ljusa dagen, ja, vandra i deras †syn †stad fr†n det st„lle d„r du nu bor bort till en annan ort -- om de till „ventyrs ville akta d„rp†, d† de nu „ro ett s† genstr„vigt sl„kte. 012:004 F”r ut ditt bohag, p† ljusa dagen och i deras †syn, s†som skulle du g† i landsflykt, och vandra s† i deras †syn sj„lv †stad p† aftonen, s†som landsflyktiga pl„ga. 012:005 G”r dig i deras †syn en ”ppning i v„ggen, och f”r bohaget ut genom den. 012:006 Lyft det sedan i deras †syn upp p† axeln och f”r bort det, n„r det har blivit alldeles m”rkt; och bet„ck ditt ansikte, s† att du icke ser landet. Ty jag g”r dig till ett tecken f”r Israels hus.˝ 012:007 Och jag gjorde s†som han bj”d mig; p† ljusa dagen f”rde jag ut mitt bohag, s†som skulle jag g† i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en ”ppning i v„ggen, och n„r det hade blivit alldeles m”rkt, f”rde jag det ut genom den och bar det s† p† axeln, i deras †syn. 012:008 Och HERRENS ord kom till mig den f”ljande morgonen; han sade: 012:009 Du m„nniskobarn, s„kert har Israels hus, det genstr„viga sl„ktet, fr†gat dig: ˝Vad „r det du g”r?˝ 012:010 S† svara dem nu: S† s„ger Herren, HERREN: Denna utsaga g„ller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som „ro d„rinne. 012:011 S„g: Jag „r ett tecken f”r eder; s†som jag har gjort, s† skall det g† dem: de skola vandra bort i landsflykt och f†ngenskap. 012:012 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin b”rda p† axeln, n„r det har blivit alldeles m”rkt, och skall s† draga ut. Man skall g”ra en ”ppning i v„ggen, s† att han genom den kan b„ra ut sin b”rda; och han skall bet„cka sitt ansikte, s† att han icke ser landet med sitt ”ga. 012:013 Och jag skall breda ut mitt n„t ”ver honom, och han skall bliva f†ngad i min snara; och jag skall f”ra honom till Babel i kald‚ernas land, som han dock icke skall se; och d„r skall han d”. 012:014 Och alla som „ro omkring honom, till hans hj„lp, och alla hans h„rskaror skall jag f”rstr” †t alla v„derstreck, och mitt sv„rd skall jag draga ut efter dem. 012:015 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag f”rskingrar dem bland folken och f”rstr”r dem i l„nderna. 012:016 Men n†gra f† av dem skall jag l†ta bliva kvar efter sv„rd, hungersn”d och pest, f”r att de bland de folk till vilka de komma skola kunna f”rt„lja om alla sina styggelser; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 012:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 012:018 Du m„nniskobarn, „t nu ditt br”d med b„van, och drick ditt vatten darrande och med oro. 012:019 Och s„g till folket i landet: S† s„ger Herren, HERREN om Jerusalems inv†nare i Israels land: De skola „ta sitt br”d med oro och dricka sitt vatten med f”rf„ran; s† skall landet bliva ”delagt och plundrat p† allt vad d„ri „r, f”r den or„tts skull som alla dess inbyggare hava ”vat. 012:020 Och de st„der som nu „ro bebodda skola komma att ligga ”de, och landet skall bliva en ”demark; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 012:021 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 012:022 Du m„nniskobarn, vad „r det f”r ett ordspr†k I haven i Israels land, n„r I s„gen: ˝Tiden g†r, och av alla profetsynerna bliver intet˝? 012:023 S„g nu till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Jag skall g”ra slut p† det ordspr†ket, s† att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i st„llet s† till dem: ˝Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.˝ 012:024 Ty inga falska profetsyner och inga l”gnaktiga sp†domar skola mer finnas i Israels hus; 012:025 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att l„nge f”rdr”jas. Ja, du genstr„viga sl„kte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, s„ger Herren, HERREN. 012:026 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 012:027 Du m„nniskobarn, se, Israels hus s„ger: ˝Den syn som han sk†dar g„ller dagar som icke komma s† snart; han profeterar om tider som „nnu „ro l†ngt borta.˝ 012:028 S„g d„rf”r till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall l„ngre f”rdr”jas; vad jag talar, det skall ske, s„ger Herren, HERREN. 013:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 013:002 Du m„nniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; s„g till dem som profetera efter sina egna hj„rtans ingivelser: H”ren HERRENS ord. 013:003 S† s„ger Herren, HERREN: Ve eder, I d†raktiga profeter, som f”ljen eder egen ande och syner som I icke haven sett! -- 013:004 Lika r„var p† ”de platser „ro dina profeter, Israel. 013:005 I haven icke tr„tt fram i gapet eller f”rt upp n†gon mur omkring Israels hus, s† att det har kunnat best† i striden p† HERRENS dag. 013:006 Nej, deras syner voro falskhet och deras sp†domar l”gn, fast„n de sade ˝S† har HERREN sagt.˝ HERREN hade ju icke s„nt dem, men de hoppades att deras tal „nd† skulle g† i fullbordan. 013:007 Ja, f”rvisso var det falska syner som I sk†daden och l”gnaktiga sp†domar som I uttaladen, fast„n I saden: ˝S† har HERREN sagt.˝ Jag hade ju icke talat n†got s†dant. 013:008 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom edert tal „r falskhet och edra syner „ro l”gn, se, d„rf”r skall jag komma ”ver eder, s„ger Herren, HERREN. 013:009 Och min hand skall drabba profeterna som sk†da falska syner och sp† l”gnaktiga sp†domar. De skola icke f† en plats i mitt folks f”rsamling och skola icke bliva upptagna i f”rteckningen p† Israels hus, ej heller skola de f† komma till Israels land; och I skolen f”rnimma att jag „r Herren, HERREN. 013:010 Eftersom, ja, eftersom de f”rde mitt folk vilse, i det att de sade: ˝Allt st†r v„l till˝, och dock stod icke allt v„l till, och eftersom de, n„r folket bygger upp en mur, vitmena den, 013:011 d„rf”r m† du s„ga till dessa vitmenare att den m†ste falla. Ett slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar, och du skall bryta ned den, du stormvind! 013:012 Och n„r s† v„ggen faller, d† skall man f”rvisso s„ga till eder: ˝Var „r nu vitmeningen som I str”ken p†?˝ 013:013 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†; Jag skall i min f”rt”rnelse l†ta en stormvind bryta l”s, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min f”rt”rnelse, s† att det bliver en „nde d„rp†. 013:014 Och jag skall f”rst”ra v„ggen som I bestr”ken med vitmening, jag skall sl† den till jorden, s† att dess grundval bliver blottad. Och n„r den faller, skolen I f”rg†s d„rinne; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 013:015 Och jag skall utt”mma min f”rt”rnelse p† v„ggen och p† dem som hava bestrukit den med vitmening; och s† skall jag s„ga till eder: Det „r ute med v„ggen, det „r ute med dess vitmenare, 013:016 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och sk†dade syner, det till behag, om att allt stod v„l till, och dock stod icke allt v„l till, s„ger Herren, HERREN. 013:017 Och du, m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hj„rtans ingivelser; profetera mot dem 013:018 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till alla handleder och g”ren sl”jor till alla huvuden, b†de ungas och gamlas, f”r att s† f†nga sj„lar! Skullen I f† f†nga sj„lar bland mitt folk och d”ma somliga sj„lar till liv, eder till vinning, 013:019 I som f”r n†gra n„var korn och n†gra bitar br”d ohelgen mig hos mitt folk, d„rmed att I d”men till d”den sj„lar som icke skola d”, och d”men till liv sj„lar som icke skola leva, i det att I ljugen f”r mitt folk, som g„rna h”r l”gn? 013:020 Nej, och d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall v„l n† edra bindlar, i vilka I f†ngen sj„larna s†som f†glar, och skall slita dem fr†n edra armar; och jag skall giva sj„larna fria, de sj„lar som I haven f†ngat s†som f†glar. 013:021 Och jag skall slita s”nder edra sl”jor och r„dda mitt folk ur eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 013:022 Eftersom I genom l”gnaktigt tal haven gjort den r„ttf„rdige f”rsagd i hj„rtat, honom som jag ingalunda ville pl†ga, men d„remot haven styrkt den ogudaktiges mod, s† att han icke v„nder om fr†n sin onda v„g och r„ddar sitt liv, 013:023 d„rf”r skolen I icke f† forts„tta att sk†da falska syner och att ”va sp†dom; utan jag skall r„dda mitt folk ur eder hand, och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 014:001 Och n†gra av de „ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig. 014:002 D† kom HERRENS ord till mig; han sade: 014:003 Du m„nniskobarn, dessa m„n hava l†tit sina el„ndiga avgudar f† insteg i sina hj„rtan och hava st„llt upp framf”r sig vad som „r dem en st”testen till missg„rning. Skulle jag v„l l†ta fr†ga mig av s†dana? 014:004 Nej; tala d„rf”r med dem och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som l†ter sina el„ndiga avgudar f† insteg i sitt hj„rta och st„ller upp framf”r sig vad som „r honom en st”testen till missg„rning, och s† kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar s†som han har f”rtj„nat genom sina m†nga el„ndiga avgudar. 014:005 S† skall jag gripa Israels barn i hj„rtat, d„rf”r att de allasammans hava vikit bort ifr†n mig genom sina el„ndiga avgudar. 014:006 S„g d„rf”r till Israels hus: S† s„ger Herren, HERREN: V„nden om, ja, v„nden eder bort ifr†n edra el„ndiga avgudar, v„nden edra ansikten bort ifr†n alla edra styggelser. 014:007 Ty om n†gon av Israels hus, eller av fr„mlingarna som bo i Israel, viker bort ifr†n mig, och l†ter sina el„ndiga avgudar f† insteg i sitt hj„rta och st„ller upp framf”r sig vad som „r honom en st”testen till missg„rning, och s† kommer till profeten, f”r att denne skall fr†ga mig f”r honom, s† vill jag, HERREN, sj„lv giva honom svar: 014:008 jag skall v„nda mitt ansikte mot den mannen och g”ra honom till ett tecken och till ett ordspr†k, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 014:009 Men om profeten l†ter f”rf”ra sig och talar n†got ord, s† har jag, HERREN, l†tit den profeten bliva f”rf”rd; och jag skall utr„cka min hand mot honom och f”rg”ra honom ur mitt folk Israel. 014:010 Och de skola b†da b„ra p† sin missg„rning: profetens missg„rning skall r„knas lika med den fr†gandes missg„rning -- 014:011 p† det att Israels barn icke mer m† g† bort ifr†n mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina ”vertr„delser, utan vara mitt folk, s†som jag skall vara deras Gud, s„ger Herren, HERREN. 014:012 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 014:013 Du m„nniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, s† att jag m†ste utr„cka min hand mot det och f”rd„rva dess livsuppeh„lle och s„nda hungersn”d ”ver det och utrota d„rur b†de m„nniskor och djur, 014:014 och om d† d„rinne funnes dessa tre m„n: Noa, Daniel och Job, s† skulle de genom sin r„ttf„rdighet r„dda allenast sina egna liv, s„ger Herren, HERREN. 014:015 Om jag l„te vilddjur draga fram genom landet och g”ra det folktomt, s† att det bleve s† ”de att ingen v†gade draga d„r fram f”r djuren skull, 014:016 d† skulle, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, dessa tre m„n, om de vore d„rinne, icke kunna r„dda vare sig s”ner eller d”ttrar; allenast de sj„lva skulle r„ddas, men landet m†ste bliva ”de. 014:017 Eller om jag l„te sv„rd komma ”ver det landet, i det att jag sade: ˝Sv„rdet fare fram genom landet!˝, och jag s† utrotade d„rur b†de m„nniskor och djur, 014:018 och om d† dessa tre m„n vore d„rinne, s† skulle de, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, icke kunna r„dda s”ner eller d”ttrar; allenast de sj„lva skulle r„ddas. 014:019 Eller om jag s„nde pest i det landet och utg”te min vrede d„r”ver i blod, f”r att utrota d„rur b†de m„nniskor och djur, 014:020 och om d† Noa, Daniel och Job vore d„rinne, s† skulle de, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, icke kunna r„dda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin r„ttf„rdighet r„dda allenast sina egna liv. 014:021 Och s† s„ger Herren, HERREN: Men huru mycket v„rre bliver det icke, n„r jag p† en g†ng s„nder mina fyra sv†ra straffdomar: sv„rd, hungersn”d, vilddjur och pest, ”ver Jerusalem, f”r att utrota d„rur b†de m„nniskor och djur! 014:022 Likv„l skola n†gra r„ddade bliva kvar d„r, n†gra s”ner och d”ttrar, som skola f”ras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och n„r I f†n se deras vandel och deras g„rningar, d† skolen I tr”sta eder f”r den olycka som jag har l†tit komma ”ver Jerusalem, ja, f”r allt som jag har l†tit komma ”ver det. 014:023 De skola vara eder till tr”st, n„r I sen deras vandel och deras g„rningar; I skolen d† f”rst† att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, s„ger Herren, HERREN. 015:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 015:002 Du m„nniskobarn, varutinnan „r vinstockens tr„ f”rmer „n annat tr„, vinstockens, vars rankor v„xa upp bland skogens andra tr„d? 015:003 Tager man v„l virke d„rav till att f”rf„rdiga n†got nyttigt? G”r man ens d„rav en plugg f”r att p† den h„nga upp n†gonting? 015:004 Och om det nu d„rtill har varit livet till mat †t elden, s† att dess b†da „ndar hava blivit f”rt„rda av eld, och vad d„remellan finnes „r svett, duger det d† till n†got nyttigt? 015:005 Icke ens medan det „nnu var oskadat, kunde man f”rf„rdiga n†got nyttigt d„rav; huru mycket mindre kan man f”rf„rdiga n†got nyttigt d„rav, sedan det endels har blivit f”rt„rt av elden och endels „r svett! 015:006 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: S†som det h„nder med vinstockens tr„ bland annat tr„ fr†n skogen, att Jag l„mnar det till mat †t elden, s† skall jag ock g”ra med Jerusalems inv†nare. 015:007 Jag skall v„nda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit undan, men eld skall dock f”rt„ra dem. Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag v„nder mitt ansikte mot dem. 015:008 Och jag skall g”ra landet till en ”demark, d„rf”r att de hava varit otrogna, s„ger Herren, HERREN. 016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 016:002 Du m„nniskobarn, f”reh†ll Jerusalem dess styggelser 016:003 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN till Jerusalem: Fr†n Kanaans land stammar du, och d„r „r du f”dd; din fader var en amor‚ och din moder en hetitisk kvinna. 016:004 Och vid din f”delse gick det s† till. N„r du f”ddes, skar ingen av din navelstr„ng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad. 016:005 Ingen s†g p† dig med s† mycken ”mkan, att han villa g”ra n†got s†dant med dig eller visa dig n†gon misskund, utan man kastade ut dig p† ”ppna f„ltet den dag du f”ddes; s† ringa aktade man ditt liv. 016:006 D† gick jag f”rbi d„r du l†g och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: ˝Du skall f† bliva vid liv, du som ligger d„r i ditt blod.˝ Ja, jag sade till dig: ˝Du skall f† bliva vid liv, du som ligger d„r i ditt blod; 016:007 ja, jag skall f”r”ka dig till m†nga tusen, s†som v„xterna „ro p† marken.˝ Och du sk”t upp och blev stor och mycket fager; dina br”st hade h”jt sig, och ditt h†r hade v„xt, men du var „nnu naken och blottad. 016:008 D† gick jag †ter f”rbi d„r du var och fick se att din tid var inne, din „lskogstid; och jag bredde min mantel ”ver dig och bet„ckte din blygd. Och s† gav jag dig min ed och ingick f”rbund med dig, s„ger Herren, HERREN, och du blev min. 016:009 Och jag tv†dde dig med vatten och sk”ljde blodet av dig, och smorde dig med olja, 016:010 och kl„dde p† dig brokigt v„vda kl„der och satte p† dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en sl”ja av silke. 016:011 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p† dina armar och en kedja om din hals, 016:012 jag satte en ring i din n„sa och ”rh„ngen i dina ”ron och en h„rlig krona p† ditt huvud. 016:013 S† blev du prydd med guld och silver, och dina kl„der voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig v„vnad. Fint mj”l, honung och olja fick du „ta. Du blev ”verm†ttan sk”n, och s† vart du omsider en drottning. 016:014 Och ryktet om dig gick ut bland folken f”r din sk”nhets skull, ty den var fullkomlig genom de h„rliga prydnader som jag hade satt p† dig, s„ger Herren, HERREN. 016:015 Men du f”rlitade dig p† din sk”nhet och bedrev otukt, sedan du nu hade f†tt s†dant rykte; du sl”sade din otukt p† var och en som gick d„r fram: det vore ju n†got f”r honom. 016:016 Och du tog dina kl„der och gjorde dig med dem brokiga offerh”jder och bedrev p† dessa otukt, s†dana g„rningar som eljest aldrig n†gonsin hava f”rekommit, ej heller mer skola g”ras. 016:017 Och du tog dina h„rliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig s† mansbilder, med vilka du bedrev otukt. 016:018 Och du tog dina brokigt v„vda kl„der och h”ljde dem i dessa; och min olja och min r”kelse satte du fram f”r dem. 016:019 Och det br”d som jag hade givit dig -- ty fint mj”l, olja och honung hade jag ju l†tit dig f† att „ta -- detta satte du fram f”r dem till en v„lbehaglig lukt; ja, d„rh„n kom det, s„ger Herren, HERREN. 016:020 Och du tog dina s”ner och d”ttrar, dem som du hade f”tt †t mig, och offrade dessa †t dem till spis. Var det d† icke nog att du bedrev otukt? 016:021 Skulle du ocks† slakta mina s”ner och giva dem till pris s†som offer †t dessa? 016:022 Och vid alla dina styggelser och din otukt t„nkte du icke p† din ungdoms dagar, d† du var naken och blottad och l†g d„r sprattlande i ditt blod. 016:023 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! s„ger Herren, HERREN -- 016:024 byggde du dig kummel och gjorde dig h”jdaltaren p† alla ”ppna platser. 016:025 I alla gath”rn byggde du dig h”jd altaren och l„t din sk”nhet sk„nda och sp„rrade ut benen †t alla som gingo d„r fram; ja, du bedrev mycken otukt. 016:026 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora k”ttet, ja, mycken otukt till att f”rt”rna mig. 016:027 Men se, d† utr„ckte jag min hand mot dig och minskade ditt underh†ll och gav dig till pris †t dina fiender, filist‚ernas d”ttrar, som blygdes ”ver ditt sk„ndliga v„sende. 016:028 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade „nnu icke blivit m„tt; ja, du bedrev otukt med dem och blev „nd† icke m„tt. 016:029 Du gick med din otukt „nda bort till kr„marlandet, kald‚ernas land; men icke ens s† blev du m„tt. 016:030 Huru „lskogskrankt var icke ditt hj„rta, s„ger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, s†dana g„rningar som allenast den fr„ckaste sk”ka kan g”ra. 016:031 Med dina d”ttrar uppf”rde du †t dig kummel i alla gath”rn och h”jdaltaren p† alla ”ppna platser. Men d„ri var du olik andra sk”kor, att du f”rsm†dde sk”kol”n, 016:032 du „ktenskapsbryterska, som i st„llet f”r den man du hade tog andra m„n till dig. 016:033 Źt alla andra sk”kor m†ste man giva sk„nker, men h„r var det du som gav sk„nker †t alla dina „lskare och mutade dem, f”r att de skulle komma till dig fr†n alla h†ll och bedriva otukt med dig. 016:034 S† gjorde du vid din otukt tv„rt emot vad andra kvinnor g”ra; efter dig lopp ingen f”r att bedriva otukt, men du gav sk”kol”n, utan att sj„lv f† n†gon sk”kol”n; du gjorde tv„rt emot andra. 016:035 H”r d„rf”r HERRENS ord, du sk”ka. 016:036 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s† frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din „lskare, d„rf”r, och f”r alla dina vederstyggliga el„ndiga avgudars skull och f”r dina s”ners blods skull, dina s”ners, som du gav †t dessa, 016:037 se, d„rf”r skall jag f”rsamla alla dina „lskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har „lskat mer eller mindre; dem skall jag f”rsamla mot dig fr†n alla h†ll och blotta din blygd inf”r dem, s† att de f† se all din blygd. 016:038 Och jag skall d”ma dig efter den lag som g„ller f”r „ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall l†ta dig bliva ett blodigt offer f”r min vrede och nit„lskan. 016:039 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl† ned dina kummel och bryta ned dina h”jdaltaren, och slita av dig kl„derna och taga ifr†n dig dina h„rliga smycken och l†ta dig ligga naken och blottad. 016:040 Och de skola sammankalla en f”rsamling mot dig, och man skall stena dig och hugga s”nder dig med sv„rd; 016:041 och dina hus skall man br„nna upp i eld. S† skall man h†lla dom ”ver dig inf”r m†nga kvinnors ”gon. Och s† skall jag g”ra slut p† din otukt, och du skall icke mer kunna giva n†gon sk”kol”n. 016:042 Och jag skall sl„cka min vrede p† dig, s† att min nit„lskan kan vika ifr†n dig, och s† att jag f†r ro och slipper att mer f”rt”rnas. 016:043 Eftersom du icke t„nkte p† din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, d„rf”r skall ocks† jag l†ta dina g„rningar komma ”ver ditt huvud, s„ger Herren, HERREN, p† det att du icke mer m† l„gga s†dan sk„ndlighet till alla dina andra styggelser. 016:044 Se, alla som bruka ordspr†k skola p† dig till„mpa det ordspr†ket: ˝S†dan moder, s†dan dotter.˝ 016:045 Ja, du „r din moders dotter, hennes som ”vergav sin man och sina barn; du „r dina systrars syster deras som ”verg†vo sina m„n och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amor‚. 016:046 Din st”rre syster var Samaria med sina d”ttrar, hon som bodde norrut fr†n dig; och din mindre syster, som bodde s”derut fr†n dig, var Sodom med sina d”ttrar. 016:047 Men du n”jde dig icke med att vandra p† deras v„gar och att g”ra efter deras styggelser; inom kort bedrev du v„rre ting „n de, p† alla dina v„gar. 016:048 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes d”ttrar hava icke gjort vad du och dina d”ttrar haven gjort. 016:049 Se, detta var din syster Sodoms missg„rning: fast„n h”ghet, ”verfl”d och tryggad ro hade blivit henne och hennes d”ttrar besk„rd, underst”dde hon likv„l icke den arme och fattige. 016:050 Tv„rtom blevo de h”gf„rdiga och bedrevo vad styggeligt var inf”r mig; d„rf”r f”rsk”t jag dem, n„r jag s†g detta. 016:051 Ej heller Samaria har syndat h„lften s† mycket som du. Du har gjort s† m†nga flera styggelser „n dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas r„ttf„rdiga. 016:052 S† m† ocks† du nu bara din skam, du som nu kan l„nda dina systrar till urs„kt; ty d„rigenom att du har bedrivit „nnu vederstyggligare synder „n de, st† nu s†som r„ttf„rdiga i j„mf”relse med dig. Ja, blygs och b„r din skam ”ver att du s† har kommit dina systrar att synas r„ttf„rdiga. 016:053 D„rf”r skall jag ock †ter upp r„tta dem, Sodom med hennes d”ttrar och Samaria med hennes d”ttrar. Dig skall jag ock †ter uppr„tta mitt ibland dem, 016:054 f”r att du m† b„ra din skam och sk„mmas f”r allt vad du har gjort, och d„rmed bliva dem till tr”st. 016:055 Och med dina systrar skall s† ske: Sodom och hennes d”ttrar skola †ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes d”ttrar skola †ter bliva vad de fordom voro Ocks† du sj„lv och dina d”ttrar skolen †ter bliva vad I fordom voren. 016:056 Men om du f”rr icke ens h”rdes n„mna din syster Sodom, under din h”ghetstid, 016:057 innan „nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- s†som den blev p† den tid d† du vart till sm„lek f”r Arams d”ttrar och f”r alla de kringboende filist‚ernas d”ttrar, som h†nade dig p† alla sidor -- 016:058 S† m†ste du nu sj„lv b„ra p† din sk„ndlighet och dina styggelser, s„ger HERREN. 016:059 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina g„rningar, ty du hade ju f”raktat eden och brutit f”rbundet. 016:060 Men jag vill nu t„nka p† det f”rbund som jag sl”t med dig i din ungdoms dagar, och uppr„tta med dig ett evigt f”rbund. 016:061 D† skall du t„nka tillbaka p† dina v„gar och sk„mmas, n„r du f†r taga till dig dina systrar, de st”rre j„mte de mindre; ty jag skall giva dem †t dig till d”ttrar, dock icke f”r din trohet i f”rbundet. 016:062 Men jag skall uppr„tta mitt f”rbund med dig, och du skall f”rnimma att jag „r HERREN; 016:063 och s† skall du t„nka d„rp† och blygas, s† att du av skam icke mer kan uppl†ta din mun, d† n„r jag f”rl†ter dig allt vad du har gjort, s„ger Herren, HERREN. 017:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 017:002 Du m„nniskobarn, f”rel„gg Israels hus en g†ta, och tala till det en liknelse; 017:003 s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Den stora ”rnen med de stora vingarna och de l†nga pennorna, han som „r s† full med brokiga fj„drar, han kom till Libanon och tog bort toppen p† cedern. 017:004 Han br”t av dess ”versta kvist och f”rde den till kr„marlandet och satte den i en k”pmansstad. 017:005 Sedan tog han en telning som v„xte i landet och planterade den i fruktbar jordm†n; han tog den och satte den bland piltr„d, p† ett st„lle d„r mycket vatten fanns. 017:006 Och den fick v„xa upp och bliva ett utgrenat vintr„d, dock med l†g stam, f”r att dess rankor skulle v„nda sig till honom och dess r”tter vara under honom. Den blev allts† ett vintr„d som bar grenar och sk”t skott. 017:007 Men d„r var ock en annan stor ”rn med stora vingar och fj„drar i m„ngd; och se, till denne b”jde nu vintr„det l„ngtansfullt sina grenar, och fr†n platsen d„r det var planterat str„ckte det sina rankor mot honom, f”r att han skulle vattna det. 017:008 Och dock var det planterat i god jordm†n, p† ett st„lle d„r mycket vatten fanns, s† att det kunde f† grenar och b„ra frukt och bliva ett h„rligt vintr„d. 017:009 S„g vidare: S† s„ger Herren, HERREN: Kan det nu g† det v„l? Skall man icke rycka upp dess r”tter och riva av dess frukt, s† att det f”rtorkar, och s† att alla blad som hava vuxit ut d„rp† f”rtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk beh”vas f”r att flytta det bort ifr†n dess r”tter. 017:010 Visst st†r det fast planterat, men kan det g† det v„l? Skall det icke alldeles f”rtorka, n„r ”stanvinden n†r det, ja, f”rtorka p† den plats d„r det har vuxit upp? 017:011 Och HERRENS ord kom till mig, han sade: 017:012 S„g till det genstr„viga sl„ktet F”rst†n I icke vad detta betyder? S† s„g d†: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och h„mtade dem till sig i Babel. 017:013 Och han tog en „ttling av konungahuset och sl”t f”rbund med honom och l„t honom anl„gga ed. Men de m„ktige i landet hade han f”rt bort med sig, 017:014 f”r att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle n”dgas h†lla f”rbundet med honom, om det ville best†. 017:015 Men han avf”ll fr†n honom och skickade sina s„ndebud till Egypten, f”r att man d„r skulle giva honom h„star och mycket folk. Kan det g† den v„l, som s† g”r? Kan han undkomma? Kan den som bryter f”rbund undkomma? 017:016 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN: d„r den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likv„l f”raktade, och vilkens f”rbund han br”t, d„r, hos honom i Babel, skall han sannerligen d”. 017:017 Och Farao skall icke med stor h„rsmakt och mycket folk bist† honom i kriget, n„r en vall kastas upp och en bel„gringsmur bygges, till underg†ng f”r m†nga m„nniskor. 017:018 Eftersom han f”raktade eden och br”t f”rbundet och gjorde allt detta fast„n han hade givit sitt l”fte, d„rf”r skall han icke undkomma. 017:019 Ja, d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: S† sant jag lever, jag skall f”rvisso l†ta min ed, som han har f”raktat, och mitt f”rbund, som han har brutit, komma ”ver hans huvud. 017:020 Och jag skall breda ut mitt n„t ”ver honom, och han skall bliva f†ngad i min snara; och jag skall f”ra honom till Babel och d„r h†lla dom ”ver honom, f”r den otrohets skull som han har beg†tt mot mig. 017:021 Och alla flyktingar ur alla hans h„rskaror skola falla f”r sv„rd, och om n†gra bliva r„ddade, s† skola de varda f”rstr”dda †t alla v„derstreck. Och I skolen f”rnimma att jag, HERREN, har talat. 017:022 S† s„ger Herren, HERREN: Jag vill ock sj„lv taga en kvist av toppen p† den h”ga cedern och s„tta den; av dess ”versta skott skall jag avbryta en sp„d kvist och sj„lv plantera den p† ett h”gt och brant berg. 017:023 P† Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall b„ra grenar och f† frukt och bliva en h„rlig ceder. Och allt vad f†glar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar. 017:024 Och alla tr„d p† marken skola f”rnimma att det „r jag, HERREN, som f”r”dmjukar h”ga tr„d och upph”jer l†ga tr„d, som l†ter friska tr„d f”rtorka och g”r torra tr„d gr”nskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks†. 018:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 018:002 Vad orsak haven I till att bruka detta ordspr†k i Israels land: ˝F„derna „ta sura druvor, och barnens t„nder bliva ”mma d„rav˝? 018:003 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak mer hava att bruka detta ordspr†k i Israel. 018:004 Se, alla sj„lar „ro mina, faderns sj„l s†v„l som sonens „r min; den som syndar, han skall d”. 018:005 Om nu en man „r r„ttf„rdig och ”var r„tt och r„ttf„rdighet, 018:006 om han icke h†ller offerm†ltid p† bergen, ej heller upplyfter sina ”gon till Israels hus' el„ndiga avgudar, om han icke sk„ndar sin n„stas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under hennes orenhets tid, 018:007 om han icke f”rtrycker n†gon, utan giver tillbaka den pant han har f†tt f”r skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt br”d †t den hungrige och kl„der den nakne, 018:008 om han icke ockrar eller tager r„nta, om han h†ller sin hand tillbaka fr†n vad or„tt „r och f„ller r„tta domar m„nniskor emellan -- 018:009 ja, om han s† vandrar efter mina stadgar och h†ller mina r„tter, i det att han g”r vad redligt „r, d† „r han r„ttf„rdig och skall f”rvisso f† leva, s„ger Herren, HERREN. 018:010 Men om han s† f”der en son som bliver en v†ldsverkare, vilken utgjuter blod eller g”r allenast n†got av allt detta 018:011 som han sj„lv icke gjorde, en som h†ller offerm†ltid p† bergen, sk„ndar sin n„stas hustru, 018:012 f”rtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant tillbaka, upplyfter sina ”gon till de el„ndiga avgudarna, bedriver vad styggeligt „r, 018:013 ockrar och tager r„nta -- skulle d† denne f† leva? Nej, han skall icke f† leva, utan eftersom han bedriver s†dana styggelser, skall han straffas med d”den; hans blod skall komma ”ver honom. 018:014 Och om sedan denne f”der en son, vilken ser alla de synder som hans fader beg†r, och vid †synen av dem sj„lv tager sig till vara f”r att g”ra s†dant, 018:015 en som icke h†ller offerm†ltid p† bergen, icke upplyfter sina ”gon till Israels hus' el„ndiga avgudar, icke sk„ndar sin n„stas hustru, 018:016 en som icke f”rtrycker n†gon, icke fordrar pant eller tager rov, utan giver sitt br”d †t den hungrige och kl„der den nakne, 018:017 en som icke f”rgriper sig p† den arme, ej heller ockrar eller tager r„nta, utan g”r efter mina r„tter och vandrar efter mina stadgar, d† skall denne icke d” genom sin faders missg„rning, utan skall f”rvisso f† leva. 018:018 Hans fader d„remot, som begick v†ldsg„rningar och r”vade fr†n sin broder och gjorde bland sina fr„nder det som icke var gott, se, han m†ste d” genom sin missg„rning. 018:019 Huru kunnen I nu fr†ga: ˝Varf”r skulle icke sonen b„ra p† sin faders missg„rning?˝ Jo, sonen ”vade ju r„tt och r„ttf„rdighet och h”ll alla mina stadgar och gjorde efter dem; d„rf”r skall han f”rvisso f† leva. 018:020 Den som syndar, han skall d”; en son skall icke b„ra p† sin faders missg„rning, och en fader skall icke b„ra p† sin sons missg„rning. ™ver den r„ttf„rdige skall hans r„ttf„rdighet komma, och ”ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma. 018:021 Men om den ogudaktige omv„nder sig fr†n alla de synder som han har beg†tt, och h†ller alla mina stadgar och ”var r„tt och r„ttf„rdighet, d† skall han f”rvisso leva och icke d”. 018:022 Ingen av de ”vertr„delser han har beg†tt skall du tillr„knas honom; genom den r„ttf„rdighet han har ”vat skall han f† leva. 018:023 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges d”d, s„ger Herren, HERREN, och icke fastmer d„rtill att han v„nder om fr†n sin v„g och f†r leva? 018:024 Men om den r„ttf„rdige v„nder om fr†n sin r„ttf„rdighet och g”r vad or„tt „r, alla s†dana styggelser som den ogudaktige g”r -- skulle han d† f† leva, om han g”r s†? Nej, intet av all den r„ttf„rdighet han har ”vat skall d† ih†gkommas, utan genom den otrohet han har beg†tt och den synd han har ”vat skall han d”. 018:025 Men nu s„gen I: ˝Herrens v„g „r icke alltid densamma.˝ H”ren d†, I av Israels hus: Skulle verkligen min v„g icke alltid vara densamma? Žr det icke fastmer eder v„g som icke alltid „r densamma? 018:026 Om den r„ttf„rdige v„nder om fr†n sin r„ttf„rdighet och g”r vad or„tt „r, s† m†ste han d” till straff d„rf”r; genom det or„tta som han g”r m†ste han d”. 018:027 Men om den ogudaktige v„nder om fr†n den ogudaktighet som han har ”vat, och i st„llet ”var r„tt och r„ttf„rdighet, d† f†r han beh†lla sin sj„l vid liv. 018:028 Ja, eftersom han kom till insikt och v„nde om fr†n alla de ”vertr„delser han hade beg†tt, skall han f”rvisso leva och icke d”. 018:029 Och „nd† s„ga de av Israels hus: ˝Herrens v„g „r icke alltid densamma˝! Skulle verkligen mina v„gar icke alltid vara desamma, I av Israels hus? Žr det icke fastmer eder v„g som icke alltid „r densamma? 018:030 Allts†: jag skall d”ma var och en av eder efter hans v„gar, I av Israels hus, s„ger Herren, HERREN. V„nden om, ja, v„nden eder bort ifr†n alla edra ”vertr„delser, f”r att eder missg„rning icke m† bliva eder till en st”testen. 018:031 Kasten bort ifr†n eder alla de ”vertr„delser som I haven beg†tt, och skaffen eder ett nytt hj„rta och en ny ande; ty icke viljen I v„l d”, I av Israels hus? 018:032 Jag har ju ingen lust till n†gons d”d, s„ger Herren HERREN. Omv„nden eder d„rf”r, s† f†n I leva. 019:001 Men du, st„m upp en klagos†ng ”ver Israels furstar; 019:002 s„g: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon l†g hon; hon f”dde upp sina ungar bland kraftiga lejon. 019:003 S† f”dde hon upp en av sina ungar, s† att han blev ett kraftigt lejon; han l„rde sig att taga rov, m„nniskor †t han upp. 019:004 Men folken fingo h”ra om honom och han blev f†ngad i deras grop; och man f”rde honom med krok i nosen till Egyptens land. 019:005 N„r hon nu s†g att hon fick v„nta f”rg„ves, och att hennes hopp blev om intet, d† tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon. 019:006 Stolt gick han omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han l„rde sig att taga rov, m„nniskor †t han upp. 019:007 Han v†ldf”rde deras „nkor, deras st„der f”r”dde han. Och landet med vad d„ri var blev f”rf„rat vid d†net av hans rytande. 019:008 D† b†dade man upp folk mot honom runt omkring fr†n l„nderna; och de bredde ut sitt n„t f”r honom, och han blev f†ngad i deras grop 019:009 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och f”rde honom till konungen Babel D„r satte man honom in i fasta borgar, f”r att hans r”st ej mer skulle h”ras bort till Israels berg. 019:010 Medan de levde i ro, var din moder s†som ett vintr„d, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt tr„d, rikt p† skott, genom det myckna vattnet. 019:011 Det fick starka grenar, tj„nliga till h„rskarspiror, och dess stam v„xte h”g, omgiven av l”vverk, s† att det syntes vida, ty det var h”gt och rikt p† rankor. 019:012 D† ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat p† jorden, och stormen fr†n ”ster f”rtorkade dess frukt. Dess starka grenar br”tos av och torkade bort, elden fick f”rt„ra dem. 019:013 Nu „r det utplanterat i ”knen, i ett torrt och t”rstande land. 019:014 Och eld har g†tt ut fr†n dess yppersta gren och har f”rt„rt dess frukt. S† finnes d„r nu ingen stark gren kvar, ingen h„rskarspira! En klagos†ng „r detta, och den har f†tt tj„na s†som klagos†ng. 020:001 I sjunde †ret, p† tionde dagen i femte m†naden, kommo n†gra av de „ldste i Israel f”r att fr†ga HERREN; och de satte sig ned hos mig. 020:002 D† kom HERRENS ord till mig han sade: 020:003 Du m„nniskobarn, tala med de „ldste i Israel och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Haven I kommit f”r att fr†ga mig? S† sant jag lever, jag l†ter icke fr†ga mig av eder, s„ger Herren, HERREN. 020:004 Men vill du d”ma dem, ja, vill du d”ma, du m„nniskobarn, s† f”reh†ll dem deras f„ders styggelser 020:005 och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: P† den dag d† jag utvalde Israel, d† upplyfte jag min hand till ed inf”r Jakobs hus' barn och gjorde mig k„nd f”r dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inf”r dem och sade: ˝Jag „r HERREN, eder Gud. 020:006 P† den dagen lovade jag dem med upplyft hand att f”ra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett †t dem, ett land som skulle flyta av mj”lk och honung, och som vore h„rligast bland alla l„nder. 020:007 Och jag sade till dem: ˝Var och en av eder kaste bort sina ”gons styggelser, och ingen orene sig p† Egyptens el„ndiga avgudar; jag „r HERREN, eder Gud.˝ 020:008 Men de voro genstr„viga mot mig och ville icke h”ra p† mig; de kastade icke bort var och en sina ”gons styggelser, och de ”verg†vo icke Egyptens el„ndiga avgudar. D† t„nkte jag p† att utgjuta min f”rt”rnelse ”ver dem och att utt”mma min vrede p† dem mitt i Egyptens land. 020:009 Men vad jag gjorde, det gjorde jag f”r mitt namns skull, f”r att detta icke skulle bliva van„rat i de folks ”gon, bland vilka de levde, och i vilkas †syn jag gjorde mig k„nd f”r dem, i det jag f”rde dem ut ur Egyptens land. 020:010 S† f”rde jag dem d† ut ur Egyptens land och l„t dem komma in i ”knen. 020:011 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde f”r dem mina r„tter; den m„nniska som g”r efter dem f†r leva genom dem. 020:012 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, f”r att man skulle veta att jag „r HERREN, som helgar dem. 020:013 Men Israels hus var genstr„vigt mot mig i ”knen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan f”raktade mina r„tter, fast„n den m„nniska som g”r efter dem f†r leva genom dem; de ohelgade ock sv†rt mina sabbater. D† t„nkte jag p† att utgjuta min f”rt”rnelse ”ver dem i ”knen och s† f”rg”ra dem. 020:014 Men vad jag gjorde, det gjorde jag f”r mitt namns skull, f”r att detta icke skulle bliva van„rat i de folks ”gon, i vilkas †syn jag hade f”rt dem ut. 020:015 Likv„l upplyfte jag min hand inf”r dem i ”knen och svor att jag icke skulle l†ta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mj”lk och honung, och som vore h„rligast bland alla l„nder -- 020:016 detta d„rf”r att de f”raktade mina r„tter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hj„rtan f”ljde efter deras el„ndiga avgudar. 020:017 Men jag visade dem skonsamhet och f”rd„rvade dem icke; jag gjorde icke alldeles „nde p† dem i ”knen. 020:018 Och jag sade till deras barn i ”knen: ˝I skolen icke vandra efter edra f„ders stadgar och icke h†lla deras r„tter, ej heller orena eder p† deras el„ndiga avgudar. 020:019 Jag „r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och h†ller mina r„tter och g”ren efter dem. 020:020 Och helgen mina sabbater, och m† de vara ett tecken mellan mig och eder, f”r att man m† veta att jag „r HERREN, eder Gud. 020:021 Men deras barn voro genstr„viga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och h”llo icke mina r„tter, s† att de gjorde efter dem fast„n den m„nniska som g”r efter dem f†r leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. D† t„nkte jag p† att utgjuta min f”rt”rnelse ”ver dem och att utt”mma min vrede p† dem i ”knen. 020:022 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag f”r mitt namns skull, f”r att detta icke skulle bliva van„rat i de folks ”gon, i vilkas †syn jag hade f”rt dem ut. 020:023 Likv„l upplyfte jag min hand inf”r dem i ”knen och svor att f”rskingra dem bland folken och f”rstr” dem i l„nderna, 020:024 eftersom de icke gjorde efter mina r„tter, utan f”raktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ”gon h„ngde vid deras f„ders el„ndiga avgudar. 020:025 D„rf”r gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras b†tnad, och r„tter genom vilka de icke kunde bliva vid liv. 020:026 Och jag l„t dem orena sig med sina offersk„nker, med att l†ta allt som ”ppnade moderlivet g† genom eld, ty jag ville sl† dem med f”rf„ran, p† det att de skulle f”rst† att jag „r HERREN. 020:027 Tala d„rf”r till Israels hus, du m„nniskobarn, och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Ocks† d„rmed hava edra f„der h„dat mig, att de hava beg†tt otrohet mot mig. 020:028 N„r jag hade l†tit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och n„r de s† d„r fingo se n†gon h”g kulle eller n†got lummigt tr„d, d† offrade de d„r sina slaktoffer och framburo d„r sina offerg†vor, mig till f”rt”rnelse, och l„to d„r sina offers v„lbehagliga lukt uppstiga och utg”to d„r sina drickoffer. 020:029 D† sade jag till dem: ˝Vad „r detta f”r en offerh”jd, denna som I kommen till?˝ D„rav fick en s†dan plats namnet ˝offerh”jd˝, s†som man s„ger „nnu i dag. 020:030 S„g d„rf”r till Israels hus: S† s„ger Herren, HERREN: Skolen d† I orena eder p† samma s„tt som edra f„der gjorde, och i trol”s avf„llighet l”pa efter deras styggelser? 020:031 I orenen eder „nnu i dag p† alla edra el„ndiga avgudar, i det att I framb„ren †t dem edra offersk„nker och l†ten edra barn g† genom eld. Skulle jag d† l†ta fr†ga mig av eder, I av Israels hus? Nej, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, ja l†ter icke fr†ga mig av eder. 020:032 Och f”rvisso skall icke det f† ske som har kommit eder i sinnet, d† I t„nken: ˝Vi vilja bliva s†som hedningarna, s†som folken i andra l„nder: vi vilja tj„na tr„ och sten. 020:033 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, med stark hand och utr„ckt arm och utgjuten f”rt”rnelse skall jag sannerligen regera ”ver eder. 020:034 Och med stark hand och utr„ckt arm och utgjuten f”rt”rnelse skall jag f”ra eder ut ifr†n folken och f”rsamla eder fr†n de l„nder i vilka I „ren f”rstr”dda. 020:035 Och jag skall f”ra eder in i Folkens ”ken, och d„r skall jag g† till r„tta med eder, ansikte mot ansikte. 020:036 Likasom jag gick till r„tta med edra f„der i ”knen vid Egyptens land, s† skall jag ock g† till r„tta med eder, s„ger Herren, HERREN. 020:037 Och jag skall l†ta eder draga fram under staven och tvinga eder in i f”rbundets band. 020:038 Och jag skall rensa bort ifr†n eder dem som s„tta sig upp emot mig och avfalla fr†n mig, jag skall skaffa bort dem ur det land d„r de nu bo, men in i Israels land skola de icke f† komma; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 020:039 Men h”ren nu, I av Israels hus: S† s„ger Herren, HERREN: V„lan, g†n †stad och tj„nen edra el„ndiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I f”rvisso komma att h”ra p† mig, och I skolen d† icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersk„nker och edra el„ndiga avgudar. 020:040 Ty p† mitt heliga berg, p† Israels h”ga berg, s„ger Herren, HERREN d„r skall hela Israels hus tj„na mig, s† m†nga d„rav som finnas i landet; d„r skall jag finna behag i dem, d„r skall jag hava lust till edra offerg„rder och till f”rstlingen av edra g†vor, vadhelst I viljen helga. 020:041 Vid den v„lbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, n„r tiden kommer, att jag f”r eder ut ifr†n folken och f”rsamlar eder fr†n de l„nder i vilka I „ren f”rstr”dda. Och jag skall bevisa mig helig p† eder inf”r folkens ”gon. 020:042 Ja, I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag l†ter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva †t edra f„der. 020:043 Och d„r skolen I t„nka tillbaka p† edra v„gar och p† alla de g„rningar som I orenaden eder med; och I skolen k„nna leda vid eder sj„lva f”r allt det onda som I haven gjort. 020:044 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag s† handlar med eder, f”r mitt namns skull och icke efter edra onda v„gar och edra sk„ndliga g„rningar, I av Israels hus, s„ger Herren, HERREN. 020:045 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 020:046 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte s”derut och predika mot s”der; ja, profetera mot skogslandet s”derut; 020:047 s„g till skogen s”derut: H”r HERRENS ord: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall t„nda upp en eld i dig, och den skall f”rt„ra alla tr„d i dig, b†de de friska och de torra; den flammande l†gan skall icke kunna sl„ckas, och av den skola allas ansikten f”rbr„nnas, allas mellan s”der och norr. 020:048 Och allt k”tt skall se att jag, HERREN, har uppt„nt den; den skall icke kunna sl„ckas. 020:049 Och jag sade: ˝Ack, Herre, HERRE! Dessa s„ga om mig: 'Denne talar ju g†tor.'˝ 021:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 021:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land. 021:003 Och s„g till Israels land: S† s„ger HERREN: Se, jag skall v„nda mig mot dig och draga ut mitt sv„rd ur skidan och utrota ur dig b†de r„ttf„rdiga och ogudaktiga. 021:004 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig b†de r„ttf„rdiga och ogudaktiga, d„rf”r skall mitt sv„rd fara ut ur skidan och v„nda sig mot allt k”tt mellan s”der och norr; 021:005 och allt k”tt skall f”rnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt sv„rd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen. 021:006 Men du, m„nniskobarn, m† sucka, ja, du m† sucka inf”r deras ”gon, som om dina l„nder skulle brista s”nder i din bittra sm„rta. 021:007 Och n„r de fr†ga dig: ˝Varf”r suckar du?˝, d† skall du svara: ˝F”r ett olycksbud, som n„r det kommer, skall g”ra att alla hj„rtan f”rf„ras och alla h„nder sjunka ned och alla sinnen omt”cknas och alla kn„n bliva s†som vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! s„ger Herren, HERREN.˝ 021:008 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 021:009 Du m„nniskobarn, profetera och s„g: S† s„ger HERREN: S„g: Ett sv„rd, ja, ett sv„rd har blivit v„sst och har blivit fejat. 021:010 Det har blivit v„sst, f”r att det skall anst„lla ett slaktande; det har blivit fejat, f”r att det skall blixtra. Eller skola vi f† fr”jd d„rav? Fr”jd av det som bliver ett tuktoris f”r min son, ett f”r vilket intet tr„ kan best†! 021:011 Nej, han har l„mnat det till att fejas, f”r att det skall fattas i handen; sv„rdet har blivit v„sst och fejat f”r att s„ttas i en dr†pares hand. 021:012 Ropa och j„mra dig, du m„nniskobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels h”vdingar. De „ro med mitt folk hemfallna †t sv„rdet; d„rf”r m† du sl† dig p† l„nden. 021:013 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d† vara m”jligt att riset icke drabbade, det ris f”r vilket intet kan best†? s„ger Herren, HERREN. 021:014 Men du, m„nniskobarn, profetera och sl† h„nderna tillsammans; m† sv„rdet f”rdubblas, ja, bliva s†som tre, m† det bliva ett mordsv„rd, ett mordsv„rd j„mv„l f”r den st”rste, sv„rdet som drabbar dem fr†n alla h†ll. 021:015 Ja, f”r att deras hj„rtan m† f”rsm„lta av †ngest, och f”r att m†nga m† falla, skall jag s„nda det bl„nkande sv„rdet mot alla deras portar. Ack, det „r gjort likt en blixt, det „r draget f”r att slakta! 021:016 Hugg l”s med all makt †t h”ger, m†tta †t v„nster, varthelst din egg kan bliva riktad. 021:017 Ocks† jag skall sl† mina h„nder tillsammans och sl„cka min vrede. Jag, HERREN, har talat. 021:018 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 021:019 Du m„nniskobarn, m„rk ut †t dig tv† v„gar p† vilka den babyloniske konungens sv„rd kan g† fram; l†t b†da g† ut fr†n ett och samma land. Sk„r s† ut en v„gvisare, sk„r ut den f”r den plats d„r stadsv„garna skilja sig. 021:020 M„rk ut s†som det h†ll dit sv„rdet kan g† dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det bef„sta Jerusalem. 021:021 Ty konungen i Babel st†r redan vid v„gsk„let d„r de b†da v„garna begynna; han vill l†ta sp† †t sig, han skakar pilarna, han r†dfr†gar sina husgudar, han ser p† levern. 021:022 I sin h”gra hand f†r han d† ut lotten ˝Jerusalem˝, f”r att han d„r skall s„tta upp murbr„ckor, ”ppna sin mun till krigsrop, upph„va sin r”st till h„rskri, f”r att han d„r skall s„tta upp murbr„ckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en bel„gringsmur. -- 021:023 Detta synes dem vara en falsk sp†dom: de hava ju heliga eder. Men han uppv„cker minnet av deras missg„rning, och s† ryckas de bort. 021:024 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom I haven uppv„ckt minnet av eder missg„rning i det att edra ”vertr„delser hava blivit uppenbara, s† att eder syndfullhet visar sig i allt vad I g”ren, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppv„ckt, d„rf”r skolen I komma att med makt ryckas bort. 021:025 Och du, d”dsd”mde, ogudaktige furste ”ver Israel, du vilkens dag kommer, n„r din missg„rning har n†tt sin gr„ns, 021:026 s† s„ger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu „r skall icke f”rbliva vad det „r; vad l†gt „r skall upph”jas, och vad h”gt „r skall f”r”dmjukas. 021:027 Omst”rtas, omst”rtas, omst”rtas skall detta av mig; ocks† detta skall vara utan best†nd, till dess han kommer, som har r„tt d„rtill, den som jag har givit det †t. 021:028 Och du, m„nniskobarn, profetera Och s†g: S† s„ger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras sm„delser: S„g: Ett sv„rd, ja, ett sv„rd „r draget, det „r fejat f”r att slakta f”r att varda m„ttat och f”r att blixtra, 021:029 mitt under det att man sk†dar †t dig falska profetsyner och sp†r †t dig l”gnaktiga sp†domar om att du skall s„ttas p† de d”dsd”mda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, n„r missg„rningen har n†tt sin gr„ns. 021:030 M† det stickas i skidan igen. I den trakt d„r du „r skapad, i det land varifr†n du stammar, d„r skall jag d”ma dig. 021:031 Jag skall Utgjuta min vrede ”ver dig, jag skall mot dig bl†sa upp min f”rgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris †t vilda m„nniskor, †t m„n som „ro m„stare i att f”rd„rva. 021:032 Du skall bliva till mat †t elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer t„nka p† dig. Ty jag, HERREN, har talat. 022:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 022:002 Du m„nniskobarn, vill du d”ma ja, vill du d”ma blodstaden? F”reh†ll henne d† alla hennes styggelser 022:003 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina inv†nares blod, s† att din stund m†ste komma, du som g”r el„ndiga avgudar †t dig och s† bliver orenad! 022:004 Genom det blod som du har utgjutit har du †dragit dig skuld, och genom de el„ndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s† har du p†skyndat dina dagars slut och nu hunnit gr„nsen f”r dina †r. D„rf”r skall jag l†ta dig bliva till sm„lek f”r folken och till spott f”r alla l„nder. 022:005 Ja, b†de n„ra och fj„rran skall man bespotta dig, du vilkens namn „r sk„ndat, du f”rvirringens stad. 022:006 Se, hos dig trotsa Israels h”vdingar var och en p† sin arm, om det g„ller att utgjuta blod. 022:007 ™ver fader och moder uttalar man f”rbannelser hos dig; mot fr„mlingen ”var man v†ld hos dig; den faderl”se och „nkan f”rtrycker man hos dig. 022:008 Mina heliga ting f”raktar du, och mina sabbater ohelgar du. 022:009 F”rtalare finnas hos dig, om det g„ller att utgjuta blod. Man h†ller hos dig offerm†ltider p† bergen; man bedriver hos dig vad sk„ndligt „r. 022:010 Man blottar sin faders blygd hos dig; man kr„nker hos dig kvinnan, n„r hon har sin orenhets tid. 022:011 Man bedriver styggelse, var och en med sin n„stas hustru; ja, man orenar i sk„ndlighet sin sons hustru; man kr„nker hos dig sin syster, sin faders dotter. 022:012 Man tager hos dig mutor f”r att utgjuta blod; ja, du ockrar och tager r„nta och skinnar din n„sta med v†ld, och mig f”rg„ter du, s„ger Herren, HERREN. 022:013 Men se, jag sl†r mina h„nder tillsammans i harm ”ver det skinneri du ”var, och i harm ”ver det blod som du utgjuter hos dig. 022:014 Menar du att ditt mod skall best†, eller att dina h„nder skola vara starka nog, n„r tiden kommer, att jag utf”r mitt verk p† dig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks†. 022:015 Jag skall f”rskingra dig bland folken och f”rstr” dig i l„nderna; s† skall jag taga bort ifr†n dig all din orenhet. 022:016 Du skall bliva van„rad inf”r folkens ”gon, genom din egen skuld; och du skall f”rnimma att jag „r HERREN. 022:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 022:018 Du m„nniskobarn, Israels hus har f”r mig blivit slagg; de „ro allasammans blott koppar, tenn, j„rn och bly i ugnen; de „ro ett silver som kan r„knas f”r slagg. 022:019 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom I allasammans haven blivit slagg, se, d„rf”r skall jag hopsamla eder i Jerusalem. 022:020 Likasom man hopsamlar silver, koppar, j„rn, bly och tenn i ugnen och d„r bl†ser upp eld under det och sm„lter det, s† skall jag i min vrede och f”rt”rnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen och sm„lta eder. 022:021 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och bl†sa upp min f”rgrymmelses eld under eder, f”r att I man sm„ltas d„ri. 022:022 Likasom silver sm„ltes i ugnen, s† skolen I sm„ltas d„ri; och I skolen f”rnimma att det „r jag, HERREN, som utgjuter min f”rt”rnelse ”ver eder. 022:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du m„nniskobarn, s„g till dem: 022:024 Du „r ett land som icke bliver renat, icke varder sk”ljt av regn p† vredens dag. 022:025 De profeter som d„r finnas hava sammansvurit sig och blivit s†som rytande, rovgiriga lejon; de „ta upp sj„lar, de riva till sig gods och dyrbarheter och g”ra m†nga till „nkor d„rinne. 022:026 Pr„sterna d„r v†ldf”ra min lag och ohelga mina heliga ting; de g”ra ingen †tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina ”gon f”r mina sabbater, och s† bliver jag ohelgad mitt ibland dem. 022:027 Furstarna d„rinne „ro s†som rovgiriga vargar; de utgjuta blod och f”rg”ra sj„lar f”r att skaffa sig vinning. 022:028 De profeter som de hava tj„na dem s†som vitmenare; de sk†da †t dem falska profetsyner och sp† †t dem l”gnaktiga sp†domar; de s„ga: ˝S† s„ger Herren, HERREN˝, och det fast„n HERREN icke har talat. 022:029 Folket i landet beg†r v†ldsg„rningar och tager rov; den arme och fattige f”rtrycka de, och mot fr„mlingen ”va de v†ld, utan lag och r„tt. 022:030 Jag s”ker bland dem efter n†gon som skulle kunna uppf”ra en mur och tr„da fram i gapet inf”r mig till f”rsvar f”r landet, p† det att jag icke m† f”rd„rva det; men jag finner ingen. 022:031 D„rf”r utgjuter jag min vrede ”ver dem och g”r „nde p† dem med min f”rgrymmelses eld. Deras g„rningar skall jag l†ta komma ”ver deras huvuden, s„ger Herren, HERREN. 023:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 023:002 Du m„nniskobarn, det var en g†ng tv† kvinnor, d”ttrar till en och samma moder. 023:003 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. D„r kramades deras br”st, och d„r smekte man deras jungfruliga barm. 023:004 Den „ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. D„refter blevo de mina, och f”dde s”ner och d”ttrar. Och om deras namn „r att veta att Ohola „r Samaria, och Oholiba Jerusalem. 023:005 Men Ohola bedrev otukt i st„llet f”r att h†lla sig till mig; hon uppt„ndes av lusta till sina „lskare hennes grannar assyrierna, 023:006 d„r de kommo kl„dda i m”rkbl† purpur och voro st†th†llare och landsh”vdingar, vackra unga m„n allasammans, ryttare som redo p† h„star. 023:007 Hon gav †t dem sin trol”sa „lskog, †t Assurs alla yppersta s”ner; och varhelst hon uppt„ndes av lusta, d„r orenade hon sig p† alla deras el„ndiga avgudar 023:008 Men „nd† uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade f†tt ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes jungfruliga barm och sl”sat p† henne sin otukt. 023:009 D„rf”r gav jag henne till pris †t hennes „lskare, †t Assurs s”ner, till vilka hon var uppt„nd av lusta. 023:010 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, f”rde de bort hennes s”ner och d”ttrar och dr„pte henne sj„lv med sv„rd; s† blev hon en varnagel f”r andra kvinnor, d† nu dom blev h†llen ”ver henne. 023:011 Men fast„n hennes syster Oholiba s†g detta, uppt„ndes hon av lusta „nnu v„rre och drev sin otukt „nnu l„ngre „n systern. 023:012 Hon uppt„ndes av lusta till Assurs s”ner; de voro ju st†th†llare och landsh”vdingar och voro hennes grannar, de kommo kl„dda i pr„ktig dr„kt, ryttare som redo p† h„star, vackra unga m„n allasammans. 023:013 Och jag s†g att ocks† hon orenade sig; b†da gingo de samma v„g. 023:014 Men denna drev sin otukt „nnu l„ngre. Ty n„r hon fick se mansbilder inristade i v„ggen, bel„ten av kald‚er, som man hade inristat och m†lat r”da med dyrbar f„rg, 023:015 framst„llda med g”rdlar kring sina l„nder och med st†tliga huvudbonader, allasammans lika k„mpar, ja, n„r hon fick se dessa bilder av Babels s”ner, av de m„n som hade sitt f„dernesland i Kaldeen; 023:016 d† uppt„ndes hon av lusta till dem, strax n„r hon s†g dem f”r sina ”gon. Och hon s„nde bud till dem i Kaldeen; 023:017 och Babels s”ner kommo till henne och l†go hos henne i „lskog och orenade henne genom sin otukt. F”rst sedan hon hade blivit orenad av dem, v„nde sig hennes sj„l ifr†n dem. 023:018 Men n„r hon s† ”ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d† v„nde sig min sj„l ifr†n henne, likasom den hade v„nt sig ifr†n hennes syster. 023:019 Dock drev hon sin otukt „nnu l„ngre: hon mindes sin ungdoms dagar, d† hon bedrev otukt i Egyptens land; 023:020 och s† uppt„ndes hon †ter av lusta till bolarna d„r, som hade k”tt s†som †snor och fl”de s†som h„star. 023:021 Ja, din h†g stod †ter till din ungdoms sk„ndlighet, n„r egyptierna smekte din barm, d„rf”r att du hade s† ungdomliga br”st. 023:022 D„rf”r, du Oholiba, s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall uppv„cka mot dig dina „lskare, dem som din sj„l har v„nt sig ifr†n, och jag skall l†ta dem komma ”ver dig fr†n alla sidor, 023:023 Babels s”ner och alla kald‚er, pekod‚er, so‚er och ko‚er och alla Assurs s”ner med dem, vackra unga m„n, st†th†llare och landsh”vdingar allasammans, k„mpar och ber”mliga m„n, som rida p† h„star allasammans. 023:024 De skola komma ”ver dig med vagnar och hjuldon i m„ngd och med skaror av folk; rustade med sk„rmar och sk”ldar och kl„dda hj„lmar skola de anfalla dig fr†n alla sidor. Och jag skall ”verl„mna domen †t dem, och de skola d”ma dig efter sina r„tter. 023:025 Jag skall l†ta min nit„lskan g† ”ver dig, s† att de fara grymt fram mot dig; de skola sk„ra av dig n„sa och ”ron, och de som bliva kvar av dig skola falla f”r sv„rd. Man skall f”ra bort dina s”ner och d”ttrar, och vad som bliver kvar av dig skall f”rt„ras av eld. 023:026 Man skall slita av dig dina kl„der och taga ifr†n dig dina h„rliga smycken. 023:027 S† skall jag g”ra slut p† din sk„ndlighet och p† den otukt som du begynte ”va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp dina ”gon till dem och icke mer t„nka p† Egypten. 023:028 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris †t dem som du nu hatar, †t dem som din sj„l har v„nt sig bort ifr†n. 023:029 Och de skola fara fram mot dig s†som fiender, och skola taga ifr†n dig allt vad du har f”rv„rvat och l„mna dig naken och blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din sk„ndlighet och din otukt. 023:030 Detta skall man g”ra dig, d„rf”r att du i otukt lopp efter hedningarna och orenade dig p† deras el„ndiga avgudar. 023:031 Du vandrade p† din systers v„g; d„rf”r skall jag s„tta i din hand samma kalk som gavs †t henne. 023:032 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: Du skall n”dgas dricka din systers kalk, s† djup och s† vid som den „r, och den skall bringa dig †tl”je och sm„lek i fullt m†tt. 023:033 Du skall bliva drucken och bliva full av bedr”velse, ty en ”del„ggelsens och f”r”delsens kalk „r din syster Samarias kalk. 023:034 Du skall n”dgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka dess sk„rvor, och du skall sarga ditt br”st. Ty jag har talat, s„ger Herren, HERREN. 023:035 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom du har f”rg„tit mig och kastat mig bakom din rygg, d„rf”r m†ste du ock b„ra p† din sk„ndlighet och din otukt. 023:036 Och HERREN sade till mig: Du m„nniskobarn, vill du d”ma Ohola och Oholiba? F”reh†ll dem d† deras styggelser. 023:037 Ty de hava beg†tt „ktenskapsbrott, och blod l†der vid deras h„nder. Ja, med sina el„ndiga avgudar hava de beg†tt „ktenskapsbrott; och till mat †t dem hava de offrat sina barn, dem som de hade f”tt †t mig. 023:038 D„rtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min helgedom ohelgade de ock mina sabbater. 023:039 Ty samma dag som de slaktade sina barn †t de el„ndiga avgudarna gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, s†dant hava de gjort i mitt hus. 023:040 Žn mer, de s„nde bud efter m„n som skulle komma fj„rran ifr†n; budb„rare skickades till dem, och se, de kommo, de m„n f”r vilka du hade tv†tt dig och sminkat dina ”gon och prytt dig med smycken. 023:041 Och du satt p† en h„rlig vilob„dd, med ett dukat bord framf”r, och du hade d„r st„llt fram min r”kelse och min olja. 023:042 Sorgl”st larm h”rdes d„rinne, och till de m„n ur hopen, som voro d„r, h„mtade man ytterligare in dryckesbr”der fr†n ”knen. Och dessa satte armband p† kvinnornas armar och h„rliga kronor p† deras huvuden. 023:043 D† sade jag: ˝Skall hon, den utlevade, f† h†lla i med att beg† „ktenskapsbrott? Skall man alltj„mt f† bedriva otukt med henne, d† hon „r en s†dan?˝ 023:044 Ty man gick in till henne, s†som man g†r in till en sk”ka; ja, s† gick man in till Ohola och till Oholiba, de sk„ndliga kvinnorna. 023:045 Men r„ttf„rdiga man skola d”ma dem efter den lag som g„ller f”r „ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty „ktenskapsbryterskor „ro de, och blod l†der vid deras h„nder. 023:046 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: M† man sammankalla en f”rsamling mot dem och prisgiva dem †t misshandling och plundring. 023:047 Och f”rsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med sv„rd, och dr„pa deras s”ner och d”ttrar, och br„nna upp deras hus i eld. 023:048 S† skall jag g”ra slut p† sk„ndligheten i landet, och alla kvinnor m† l†ta varna sig, s† att de icke bedriva s†dan sk„ndlighet som I. 023:049 Och man skall l†ta eder sk„ndlighet komma ”ver eder, och I skolen f† b„ra p† de synder I haven beg†tt med edra el„ndiga avgudar; och I skolen f”rnimma att jag „r Herren, HERREN. 024:001 Och HERRENS ord kom till mig i nionde †ret, p† tionde dagen i tionde m†naden; han sade: 024:002 Du m„nniskobarn, skriv upp †t dig namnet p† denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har p† just denna dag ryckt fram mot Jerusalem. 024:003 Och tala till det genstr„viga sl„ktet i en liknelse; s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: S„tt p† grytan, och n„r du har satt p† den, s† gjut vatten d„ri. 024:004 L„gg sedan k”ttstyckena tillhopa d„ri, allahanda goda stycken, av l†ret och bogen; och fyll den s† med de b„sta m„rgbenen. 024:005 Tag h„rtill det b„sta av hjorden; och l„gg br„nsle under den f”r att koka benen. L†t den koka starkt, s† att ock benen bliva kokta i den. 024:006 S† s„ger nu Herren, HERREN: Ve ”ver blodstaden, den rostiga grytan, varifr†n rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena k”ttstycket efter det andra har man redan tagit ut d„rur, utan att kasta lott om ordningen. 024:007 Ty det blod hon har utgjutit „r „nnu kvar d„rinne; p† kala klippan l„t hon det rinna ned; hon utg”t det icke p† s†dan mark att mullen har kunnat skyla det. 024:008 F”r att vreden skulle hava sin g†ng, och f”r att jag skulle utkr„va h„mnd, l„t jag det blod hon utg”t komma p† kala klippan, d„r det icke kunde skylas. 024:009 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Ve ”ver blodstaden! Jag skall nu ytterligare ”ka p† br„nslet d„runder. 024:010 Ja, l„gg p† mer ved, t„nd upp eld, l†t k”ttet bliva f”rst”rt och spadet koka in och benen bliva f”rbr„nda. 024:011 Och l†t den sedan st† tom p† eldsgl”den, till dess att den bliver s† upphettad att dess koppar gl”dgas och orenligheten sm„ltes bort d„rur och rosten f”rsvinner. 024:012 Tung m”da har den kostat, och „nd† har dess myckna rost icke g†tt bort. S† m† nu dess r”st komma i elden! 024:013 D„rf”r att din orenhet „r s† sk„ndlig, och d„rf”r att du icke blev ren. huru jag „n s”kte rena dig, d„rf”r skall du nu icke mer bliva fri ifr†n din orenhet, f”rr„n jag har sl„ckt min vrede p† dig. 024:014 Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke sl„ppa efter och icke skona och icke †ngra mig. Efter dina v„gar och dina g„rningar skall man d”ma dig, s„ger Herren, HERREN. 024:015 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 024:016 Du m„nniskobarn, se, genom en pl”tslig d”d skall jag taga ifr†n dig den som „r dina ”gons lust, men du m† icke h†lla d”dsklagan eller gr†ta eller f„lla t†rar. 024:017 Tyst m† du j„mra dig; men du skall icke h†lla sorgefest s†som efter en d”d. Nej, s„tt p† dig din huvudbindel och tag skor p† dina f”tter; skyl icke ditt sk„gg, och „t icke det s„rskilda br”d som eljest „r ”vligt. 024:018 Sedan talade jag n„sta morgon till folket, men p† aftonen dog min hustru; och f”ljande morgon gjorde jag s†som mig var befallt. 024:019 D† sade folket till mig: ˝Vill du icke omtala f”r oss vad det betyder att du s† g”r?˝ 024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade: 024:021 S„g till Israels hus: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta h„rlighet, edra ”gons lust och eder sj„ls l„ngtan. Och edra s”ner och d”ttrar, som I haven m†st ”vergiva, skola falla f”r sv„rd. 024:022 D† skolen I komma att g”ra s†som jag har gjort: I skolen icke skyla sk„gget och icke „ta det ”vliga br”det. 024:023 Och I skolen beh†lla huvudbindlarna p† edra huvuden och skorna p† edra f”tter; I skolen icke h†lla d”dsklagan eller gr†ta, utan skolen sitta d„r f”rsm„ktande genom edra missg„rningar och sucka med varandra. 024:024 Hesekiel skall vara ett tecken f”r eder; alldeles s†som han g”r skolen I komma att g”ra. N„r detta h„nder, skolen I f”rnimma att jag „r Herren, HERREN. 024:025 Men du, m„nniskobarn, m† veta att p† den tid d† jag tager ifr†n dem deras v„rn, deras h„rliga fr”jd, deras ”gons lust och deras sj„ls beg„r, deras s”ner och d”ttrar, 024:026 p† den tiden skall en r„ddad flykting komma till dig och f”rkunna detta. 024:027 Och d† n„r flyktingen „r d„r, skall din mun uppl†tas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken f”r dem, och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 025:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt an- sikte mot Ammons barn och profetera mot dem. 025:003 Och s„g till Ammons barn: H”ren Herrens, HERRENS ord: S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom du ropar: ˝R„tt s†!˝ ”ver min helgedom, som har blivit osk„rad, och ”ver Israels land, som har blivit ”delagt, och ”ver Juda folk, som har m†st vandra bort i f†ngenskap, 025:004 se, d„rf”r vill jag giva dig till besittning †t ”sterl„nningarna, s† att de f† sl† upp sina t„ltl„ger i dig och s„tta upp sina boningar i dig; de skola f† „ta din frukt, och de skola dricka din mj”lk. 025:005 Och jag skall g”ra Rabba till en betesmark f”r kameler och Ammons barns land till en l„gerplats f”r f†r; och I skolen f”rnimma att Jag „r HERREN. 025:006 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i h„nderna och stampar med f”tterna och i ditt sinnes hela ”vermod gl„der dig vid Israels lands of„rd, 025:007 se, d„rf”r skall jag utr„cka min hand mot dig och giva dig till byte †t hedningarna och utrota dig ifr†n folken och utpl†na dig ur l„nderna; jag skall f”rg”ra dig, och du skall f”rnimma att jag „r HERREN. 025:008 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir s„ga: ˝Se, nu „r det med Juda hus likasom med alla andra folk˝, 025:009 se, d„rf”r skall jag l„gga Moabs bergsluttning ”ppen och f”rst”ra dess st„der, Ja, dess st„der s† m†nga de „ro, vad h„rligast „r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama. 025:010 Źt ”sterl„nningarna skall jag giva det till besittning, likasom jag skall g”ra med Ammons barns land, s† att man icke mer t„nker p† Ammons barn ibland folken. 025:011 Ja, ”ver Moab skall jag h†lla dom, och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 025:012 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s† h„mndgirigt mot Juda hus och †dragit sig sv†r skuld genom sin h„mnd p† dem, 025:013 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Jag skall utr„cka min hand mot Edom och utrota d„rur b†de m„nniskor och djur. Och jag skall g”ra det till en ”demark „nda fr†n Teman, och „nda borta i Dedan skola de falla f”r sv„rd. 025:014 Och jag skall utf”ra min h„mnd p† Edom genom mitt folk Israel, och dessa skola g”ra med Edom efter min vrede och f”rt”rnelse; och det skall s† f† k„nna min h„mnd, s„ger Herren, HERREN. 025:015 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom filist‚erna hava handlat s† h„mndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes ”vermod hava velat utkr„va h„mnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda f”rd„rv, 025:016 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill utr„cka min hand mot filist‚erna och utrota keret‚erna och f”rg”ra vad som „r kvar av Kustlandet vid havet. 025:017 Och jag skall taga stor h„mnd p† dem och tukta dem i f”rt”rnelse. Och n„r jag l†ter min h„mnd drabba dem, d† skola de f”rnimma att jag „r HERREN. 026:001 Och i elfte †ret, p† f”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 026:002 Du m„nniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem: ˝R„tt s†, uppbruten „r nu folkens port, den „r ”ppnad f”r mig; jag bliver rik, nu d† hon „r f”r”dd˝, 026:003 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall komma ”ver dig, Tyrus, och jag skall upph„va m†nga folk mot dig, likasom havet upph„ver sina b”ljor. 026:004 De skola f”rst”ra Tyrus' murar och riva ned dess torn. S† skall jag sopa bort sj„lva dess grus och f”rvandla staden till en kal klippa. 026:005 En torkplats f”r fiskn„t skall den vara ute i havet; ty jag har talat, s„ger Herren, HERREN. Ja, den skall bliva ett byte f”r folken; 026:006 och dess d”ttrar p† fastlandet skola dr„pas med sv„rd. De skola f”rnimma att jag „r HERREN. 026:007 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill l†ta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifr†n ”ver Tyrus, med h„star och vagnar och ryttare och med en stor hop folk. 026:008 Dina d”ttrar p† fastlandet skall han dr„pa med sv„rd; han skall bygga en bel„gringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sk”ldtak mot dig. 026:009 Sin murbr„ckas st”tar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn. 026:010 Hans h„star „ro s† m†nga att dammet skall ”verh”lja dig. Vid d†net av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, n„r han drager in genom dina portar, s†som man drager in i en er”vrad stad. 026:011 Med sina h„stars hovar skall han trampa s”nder alla dina gator; ditt folk skall han dr„pa med sv„rd, och dina stolta stoder skola st”rta till jorden. 026:012 Man skall r”va dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sk”na hus; och stenarna, tr„virket och gruset skall man kasta i havet. 026:013 Jag skall g”ra slut p† dina s†ngers buller, och man skall icke mer h”ra klangen av dina harpor. 026:014 Ja, jag skall g”ra dig till en kal klippa en torkplats f”r fiskn„t skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, s„ger Herren, HERREN. 026:015 S† s„ger Herren, HERREN till Tyrus: Sannerligen, vid d†net av ditt fall, n„r de slagna j„mra sig, vid det att man dr„per och m”rdar i dig, skola havsl„nderna b„va. 026:016 Och alla h”vdingar vid havet skola stiga ned fr†n sina troner, de skola l„gga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt v„vda kl„der; f”rskr„ckelse bliver deras kl„dnad, och nere p† jorden skola de sitta; deras f”rskr„ckelse varder st„ndigt ny, och de h„pna ”ver ditt ”de. 026:017 De st„mma upp en klagos†ng ”ver dig och s„ga om dig: Huru har du icke blivit f”rst”rd, du havsfolkens tillh†ll, du h”gtprisade stad, du som var s† m„ktig p† havet, d„r du l†g med dina inv†nare, vilka fyllde m„nniskorna med skr„ck f”r alla som bodde i dig! 026:018 Nu f”rskr„ckas havsl„nderna p† ditt falls dag, och ”arna i havet f”rf„ras vid din underg†ng. 026:019 Ty s† s„ger Herren, HERREN: N„r jag g”r dig till en ”delagd stad, lik n†gon stad som ingen bebor, ja, n„r jag l†ter djupet upph„va sig mot dig och de stora vattnen bet„cka dig, 026:020 d† st”rtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde f”r l„nge sedan; och lik en l„ngesedan ”delagd plats f†r du ligga d„r i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. S† skall du f”rbliva obebodd, medan jag g”r h„rliga ting i de levandes land. 026:021 Jag skall l†ta dig taga en ande med f”rskr„ckelse, s† att man aldrig i evighet skall finna dig, huru man „n s”ker efter dig, s„ger Herren, HERREN. 027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 027:002 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver Tyrus; 027:003 s„g till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver k”penskap med folken, h„n till m†nga havsl„nder, s† s„ger Herren, HERREN: O Tyrus, du s„ger sj„lv: ˝Jag „r sk”nhetens fullhet.˝ 027:004 Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsm„n fullkomlig i sk”nhet. 027:005 Av cypress fr†n Senir timrade de allt plankverk p† dig; de h„mtade en ceder fr†n Libanon f”r att g”ra din mast. 027:006 Av ekar fr†n Basan tillverkade de dina †ror. Ditt d„ck prydde de med elfenben i „delt tr„ fr†n kitt‚ernas ”l„nder. 027:007 Ditt segel var av fint linne, med brokig v„vnad fr†n Egypten, och det stod s†som ditt baner. M”rkbl†tt och purpurr”tt tyg fr†n Elisas ”l„nder hade du till solt„lt. 027:008 Sidons och Arvads inv†nare voro roddare †t dig; de f”rfarna m„n du sj„lv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare. 027:009 Gebals „ldste och dess f”rfarnaste m„n tj„nade dig med att bota dina l„ckor. Alla havets skepp med sina sj”m„n tj„nade dig vid ditt varubyte. 027:010 Perser, lud‚er och put‚er funnos i din h„r och voro ditt krigsfolk. Sk”ldar och hj„lmar h„ngde de upp i dig; dessa g†vo dig glans. 027:011 Arvads s”ner stodo med din h„r runt om p† dina murar, gamad‚er hade sin plats i dina torn. Sina stora sk”ldar h„ngde de upp runt om p† dina murar; de gjorde din sk”nhet fullkomlig. 027:012 Tarsis var din handelsv„n, ty du var rik p† allt slags gods silver, j„rn, tenn och bly gavs dig s†som betalning. 027:013 Javan, Tubal och Mesek, de drevo k”penskap med dig; tr„lar och koppark„rl g†vo de dig i utbyte. 027:014 Vagnsh„star, ridh„star och mul†snor g†vos †t dig s†som betalning fr†n Togarmas land. 027:015 Dedans s”ner drevo k”penskap med dig ja, m†nga havsl„nder drevo handel i din tj„nst; elfenben och ebenholts tillf”rde de dig s†som hyllningsg†vor. 027:016 Aram var din handelsv„n, ty du var rik p† konstarbeten; karbunkelstenar, purpurr”tt tyg, brokiga v„vnader och fint linne. koraller och rubiner g†vo de dig s†som betalning. 027:017 Juda och Israels land drevo k”penskap med dig; vete fr†n Minnit, bakverk och honung, olja och balsam g†vo de dig i utbyte. 027:018 Damaskus var din handelsv„n, ty du var rik p† konstarbeten, ja, p† allt slags gods; de kommo med vin fr†n Helbon och med ull fr†n Sahar. 027:019 Vedan och Javan g†vo dig sp†nad s†som betalning; konstsmitt j„rn och kassia och kalmus fick du i utbyte. 027:020 Dedan drev k”penskap hos dig med sadelt„cken att rida p†. 027:021 Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tj„nst; med lamm och v„durar och bockar drevo de handel hos dig. 027:022 Sabas och Raemas k”pm„n drevo k”penskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags „dla stenar och guld g†vo de dig s†som betalning. 027:023 Haran, Kanne och Eden, Sabas k”pm„n, Assur och Kilmad drevo k”penskap med dig. 027:024 De drevo k”penskap hos dig med sk”na kl„der, med m”rkbl†, brokigt v„vda mantlar, med m†ngf„rgade t„cken, med v„lspunna, starka t†g, p† din marknad. 027:025 Tarsis-skepp foro †stad med dina bytesvaror. S† fylldes du med gods och blev tungt lastad, d„r du l†g i havet. 027:026 Och dina roddare f”rde dig †stad, ut p† de vida vattnen. D† kom ”stanvinden och krossade dig. d„r du l†g i havet. 027:027 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sj”m„n och skeppare, dina l„ckors botare och dina bytesm„klare, allt krigsfolk p† dig, allt manskap som fanns ombord p† dig, de sjunka nu ned i havet, p† ditt falls dag. 027:028 Vid dina skeppares klagorop b„va markerna, 027:029 och alla som ro med †ror ”vergiva sina skepp; sj”m„n och alla skeppare p† havet begiva sig i land. 027:030 De ropa h”gt ”ver ditt ”de och klaga bittert; de str” stoft p† sina huvuden och v„ltra sig i aska. 027:031 De raka sig skalliga f”r din skull och h”lja sig i sorgdr„kt; de gr†ta ”ver dig i bitter sorg, under bitter klagan. 027:032 Med j„mmer st„mma de upp en klagos†ng om dig, en klagos†ng ”ver ditt ”de: ˝Vem var s†som Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?˝ 027:033 D„r dina handelsvaror sattes i land fr†n havet m„ttade du m†nga folk; med ditt myckna gods och dina m†nga bytesvaror riktade du jordens konungar. 027:034 Men nu, d† du har f”rlist och f”rsvunnit ifr†n havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. 027:035 Havsl„ndernas alla inbyggare h„pna ”ver ditt ”de, deras konungar st† rysande, med f”rf„ran i sina ansikten. 027:036 K”pm„nnen ute bland folken vissla †t dig; du har tagit en „nde med f”rskr„ckelse till evig tid. 028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 028:002 Du m„nniskobarn, s„g till fursten i Tyrus: S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom ditt hj„rta „r s† h”gmodigt och du s„ger: ˝Jag „r en gud, ja, p† ett gudas„te tronar jag mitt ute i havet˝, du som dock „r en m„nniska och icke en gud, huru mycket du „n i ditt hj„rta tycker dig vara en gud -- 028:003 och sant „r att du „r visare „n Daniel; ingen hemlighet „r f”rborgad f”r dig; 028:004 genom din vishet och ditt f”rst†nd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina f”rr†dshus; 028:005 och genom den stora vishet varmed du drev din k”penskap har du ”kat din rikedom, och s† har ditt hj„rta blivit h”gmodigt f”r din rikedoms skull -- 028:006 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom du i ditt hj„rta tycker dig vara en gud, 028:007 se, d„rf”r skall jag l†ta fr„mlingar komma ”ver dig, de grymmaste folk; och de skola draga ut sina sv„rd mot din visdoms sk”nhet och skola osk„ra din glans. 028:008 De skola st”rta dig ned i graven, och du skall d” s†som en d”dsslagen man, mitt ute i havet. 028:009 M†nne du d† skall s„ga till din dr†pare: ˝Jag „r en gud˝, du som ej „r en gud, utan en m„nniska, i dens v†ld, som sl†r dig till d”ds? 028:010 S†som de oomskurna d”, s† skall du d”, f”r fr„mlingars hand. Ty jag har talat, s„ger Herren, HERREN. 028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 028:012 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver konungen i Tyrus och s„g till honom: S† s„ger Herren, HERREN: Du var ypperst bland h„rliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i sk”nhet. 028:013 I Eden, Guds lustg†rd, bodde du, h”ljd i alla slags „dla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, j„mte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag d† du skapades. 028:014 Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara p† det heliga gudaberget, du fick d„r g† omkring bland gnistrande stenar. 028:015 Lyckosam var du p† dina v„gar fr†n den dag d† du skapades, till dess att or„ttf„rdighet blev funnen hos dig. 028:016 Men under din myckna k”penskap blev ditt inre fyllt med or„tt, och du f”ll i synd. D† f”rvisade jag dig fr†n gudaberget och f”rgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. 028:017 Eftersom ditt hj„rta h”gmodades ”ver din sk”nhet och du f”rspillde din vishet f”r ditt pr†ls skull, d„rf”r slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris †t konungarna, s† att de fingo se sin lust p† dig. 028:018 Genom dina m†nga missg„rningar vid din or„ttr†diga k”penskap ohelgade du dina helgedomar. D„rf”r l„t jag eld g† ut ifr†n dig, och av den blev du f”rt„rd. Jag l„t dig ligga s†som aska p† jorden inf”r alla som bes”kte dig. 028:019 Alla som k„nde dig bland folken h„pnade ”ver ditt ”de. Du tog en „nde med f”rskr„ckelse f”r evig tid. 028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 028:021 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 028:022 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, Sidon, och f”rh„rliga mig i dig. Ja, att jag „r HERREN, det skall man f”rnimma, n„r jag h†ller dom ”ver henne och bevisar mig helig p† henne. 028:023 Och jag skall s„nda ”ver henne pest och blod p† hennes gator, och d”dsslagna m„n skola falla d„rinne f”r ett sv„rd som skall drabba henne fr†n alla sidor; och man skall f”rnimma att jag „r HERREN. 028:024 Sedan skall f”r Israels hus icke mer finnas n†gon stingande tagg eller n†got s†rande t”rne bland alla de grannfolk som nu h†na dem; och man skall f”rnimma att jag „r Herren, HERREN. 028:025 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: N„r jag f”rsamlar Israels barn fr†n de folk bland vilka de „ro f”rstr”dda, d† skall jag bevisa mig helig p† dem inf”r folkens ”gon, och de skola sedan f† bo i sitt land, det som jag har givit †t min tj„nare Jakob. 028:026 De skola bo d„r i trygghet och bygga hus och plantera ving†rdar ja, de skola bo i trygghet, n„r jag h†ller dom ”ver alla som h†na dem p† alla sidor; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, deras Gud. 029:001 I tionde †ret, p† tolfte dagen i tionde m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 029:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 029:003 Tala och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger d„r i dina str”mmar och s„ger: ˝Min Nilflod „r min; sj„lv har jag gjort mig.˝ 029:004 Jag skall s„tta krokar i dina k„ftar och l†ta fiskarna i dina str”mmar fastna vid dina fj„ll, och s† skall jag draga dig upp ur dina str”mmar med alla de fiskar i dina str”mmar, som h„nga fast vid dina fj„ll. 029:005 Och jag skall kasta dig ut i ”knen med alla fiskarna ifr†n dina str”mmar; du skall falla p† marken och ej tagas bort d„rifr†n eller upph„mtas, ty †t markens djur och himmelens f†glar vill jag giva dig till mat; 029:006 och alla Egyptens inbyggare skola f”rnimma att jag „r HERREN. Ty de „ro en r”rstav f”r Israels barn; 029:007 ja, n„r dessa fatta i dig med handen, g†r du s”nder och s†rar envar av dem i sidan; och n„r de st”dja sig p† dig, brytes du av och l„mnar dem alla med vacklande l„nder. 029:008 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill l†ta sv„rd komma ”ver dig, och jag skall utrota ur dig b†de m„nniskor och djur. 029:009 Och Egyptens land skall bliva f”r”tt och ”delagt, och man skall f”rnimma att jag „r HERREN. Detta d„rf”r att han sade: ˝Nilfloden „r min; sj„lv har jag gjort den. 029:010 Ja, d„rf”r skall jag komma ”ver dig och dina str”mmar, och g”ra Egyptens land till en ”demark, ett ”delagt land, fr†n Migdol till Sevene, fram till Etiopiens gr„ns. 029:011 Ingen m„nniskofot skall g† d„r fram, och ingen fot av n†got boskapsdjur skall g† d„r fram; och det skall ligga obebott i fyrtio †r. 029:012 Och jag skall g”ra Egyptens land till en ”demark bland ”delagda l„nder, och dess st„der skola ligga ”de bland f”rh„rjade st„der i fyrtio †r; och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken och f”rstr” dem i l„nderna. 029:013 Ty s† s„ger Herren, HERREN: N„r fyrtio †r „ro f”rlidna, skall jag f”rsamla egyptierna fr†n de folk bland vilka de „ro f”rskingrade. 029:014 Och jag skall †ter uppr„tta Egypten och l†ta egyptierna komma tillbaka till Patros' land, varifr†n de stamma. D„r skola de bliva ett oansenligt rike, 029:015 ja, ett rike oansenligare „n andra riken, s† att det icke mer skall kunna upph„va sig ”ver folken; jag skall l†ta dem bliva s† f† att de icke kunna r†da ”ver folken. 029:016 Och Israels barn skola icke mer s„tta sitt hopp till dem som allenast uppv„cka minnet av deras missg„rning, n„r de v„nda sig till dem; och de skola f”rnimma att jag „r Herren, HERREN. 029:017 I tjugusjunde †ret, p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 029:018 Du m„nniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har l†tit sin h„r f”rr„tta ett sv†rt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava blivit skalliga och alla skuldror s”nderskavda. Men han och hans h„r hava icke f†tt n†gon l”n fr†n Tyrus f”r det arbete som han har f”rr„ttat mot det. 029:019 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill giva Egyptens land †t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall f”ra bort dess rikedomar och taga rov d„rifr†n och g”ra byte d„r, och detta skall hans h„r f† till l”n. 029:020 S†som en vederg„llning f”r hans arbete giver jag honom Egyptens land; ty f”r min r„kning hava de utf”rt sitt verk, s„ger Herren, HERREN. 029:021 P† den tiden skall jag l†ta ett horn v„xa upp †t Israels hus, och du skall f† uppl†ta din mun mitt ibland dem; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 030:002 Du m„nniskobarn, profetera och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: J„mren eder: ˝Ack ve, vilken dag!˝ 030:003 Ty dagen „r n„ra, HERRENS dag „r n„ra; en molnh”ljd dag „r det, hednafolkens stund „r inne. 030:004 Ett sv„rd kommer ”ver Egypten, och Etiopien fattas av †ngest, n„r de slagna falla i Egypten och dess rikedomar f”ras bort och dess grundvalar upprivas. 030:005 Etiopier, put‚er och lud‚er, och hela hopen av fr„mmande folk, och kub‚er och f”rbundslandets s”ner skola med dem falla f”r sv„rd. 030:006 S† s„ger HERREN: Ja, Egyptens f”rsvarare skola falla, och dess stolta makt skall st”rtas ned; fr†n Migdol till Sevene skola de som bo d„r falla f”r sv„rd, s„ger Herren, HERREN. 030:007 Och deras land skall ligga ”de bland ”delagda l„nder, och st„derna d„r skola vara bland f”rh„rjade st„der. 030:008 Och man skall f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag t„nder eld p† Egypten och l†ter alla dess hj„lpare varda krossade. 030:009 P† den dagen skola s„ndebud draga ut fr†n mig p† skepp, f”r att injaga skr„ck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall d„r fattas av †ngest p† Egyptens dag; ty se, det kommer! 030:010 S† s„ger Herren, HERREN: Ja, jag skall g”ra slut p† Egyptens rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel. 030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola h„mtas dit till att f”rd„rva landet; de skola draga sina sv„rd mot Egypten och uppfylla landet med slagna. 030:012 Och jag skall g”ra str”mmarna till torr mark och s„lja landet i onda m„ns hand. Jag skall ”del„gga landet med allt vad d„ri „r, genom fr„mmande m„n. Jag, HERREN, har talat. 030:013 S† s„ger Herren, HERREN: Jag skall ock f”rst”ra de el„ndiga avgudarna och g”ra slut p† avgudarna i Nof, och ur Egyptens land skall ingen furste mer uppst†; och jag skall l†ta fruktan komma ”ver Egyptens land. 030:014 Jag skall ”del„gga Patros och t„nda eld p† Soan och h†lla dom ”ver No. 030:015 Och jag skall utgjuta min vrede ”ver Sin, Egyptens v„rn, och utrota den larmande hopen i No. 030:016 Ja, jag skall t„nda eld p† Egypten, Sin skall gripas av †ngest, No skall bliva intaget och Nof ”verfallas p† ljusa dagen. 030:017 Avens och Pi-Besets unga m„n skola falla f”r sv„rd, och sj„lva skola de vandra bort i f†ngenskap. 030:018 I Tehafnehes bliver dagen m”rk, n„r jag d„r bryter s”nder Egyptens ok och dess stolta makt d„r f†r en „nde; ja, ett moln skall ”vert„cka det, och dess d”ttrar skola vandra bort i f†ngenskap. 030:019 Jag skall h†lla dom ”ver Egypten, och man skall f”rnimma att jag „r HERREN. 030:020 I elfte †ret, p† sjunde dagen i f”rsta m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 030:021 Du m„nniskobarn, jag har brutit s”nder Faraos, den egyptiske konungens, arm; och se, den har icke blivit f”rbunden, man har icke brukat l„kemedel, icke lindat den, icke lagt p† den f”rband, f”r att †ter g”ra den stark nog till att f”ra sv„rdet. 030:022 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall komma ”ver Farao, konungen i Egypten, och bryta s”nder hans armar, b†de den som „nnu „r stark och den som redan „r s”nderbruten, och skall l†ta sv„rdet falla ur hans hand. 030:023 Och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken och f”rstr” dem i l„nderna. 030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag st„rka, och jag skall s„tta milt sv„rd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta s”nder, s† att han upph„ver j„mmerrop inf”r honom, s†som en d”dsslagen k„mpe g”r. 030:025 Ja, jag skall st„rka den babyloniske konungens armar, men Faraos armar skola sjunka ned; och man skall f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag s„tter mitt sv„rd i den babyloniske konungens hand, f”r att han skall sv„nga det mot Egyptens land. 030:026 Och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken och f”rstr” dem i l„nderna; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 031:001 I elfte †ret, p† f”rsta dagen i tredje m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 031:002 Du m„nniskobarn, s„g till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan f”rliknas med dig i din storhet? 031:003 Se, du „r ett „delt tr„d, en ceder p† Libanon, med sk”na grenar och skuggrik krona och h”g stam, en som med sin topp r„cker upp bland molnen. 031:004 Vatten g†vo den v„xt, djupets k„llor gjorde den h”g. Ty med sina str”mmar omfl”to de platsen d„r den var planterad; f”rst sedan s„nde de sina fl”den till alla andra tr„d p† marken. 031:005 S† fick den h”gre stam „n alla tr„d p† marken, den fick talrika kvistar och l†nga grenar, genom det myckna vatten den hade, n„r den sk”t skott. 031:006 Alla himmelens f†glar byggde sig n„sten bland dess kvistar, under dess grenar f”dde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk. 031:007 Och den blev sk”n genom sin storhet och genom sina grenars l„ngd, d„r den stod med sin rot invid stora vatten. 031:008 Ingen ceder i Guds lustg†rd gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde f”rliknas med dennas, ingen l”nn bar grenar, j„mf”rliga med dennas; nej, intet tr„d i Guds lustg†rd liknade den i sk”nhet 031:009 S† sk”n hade jag l†tit den bliva, i dess rikedom p† grenar, att alla Edens tr„d i Guds lustg†rd m†ste avundas den. 031:010 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s† Eftersom du v„xte s† h”g, ja, eftersom ditt tr„d str„ckte sin topp upp bland molnen och f”rh„vde sig i sitt hj„rta ”ver att det var s† h”gt, 031:011 d„rf”r skall jag prisgiva det †t en som „r v„ldig bland folken. Han skall f”rvisso utf”ra sitt verk d„rp†, ty f”r dess ogudaktighets skull har jag f”rkastat det. 031:012 Ja, fr„mlingar hava f†tt hugga ned det, de grymmaste folk, och hava l†tit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p† bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets b„ckar, och alla folk p† jorden hava m†st draga bort d„rifr†n och f”rsaka dess skugga och l†ta det ligga. 031:013 P† dess kullfallna stam bo alla himmelens f†glar, och p† dess grenar l„gra sig alla markens djur. 031:014 S† sker, f”r att ett tr„d som v„xer vid vatten aldrig skall yvas ”ver sin h”jd och str„cka sin topp upp bland molnen; ja, f”r att icke ens de v„ldigaste av dem skola st† och yvas, intet tr„d som har haft vatten att dricka. Ty de „ro allasammans hemfallna †t d”den och m†ste ned i jordens djup, till att vara d„r bland m„nniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven. 031:015 S† s„ger Herren, HERREN: P† den dag d† det for ned till d”dsriket l„t jag djupet f”r dess skull h”lja sig i sorgdr„kt; jag h„mmade str”mmarna d„r, och de stora vattnen h”llos tillbaka. Jag l„t Libanon f”r dess skull kl„da sig i svart, och alla tr„d p† marken f”rtvinade i sorg ”ver det. 031:016 Genom d†net av dess fall kom jag folken att b„va, n„r jag st”rtade det ned i d”dsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men d† tr”stade sig i jordens djup alla Edens tr„d, de yppersta och b„sta p† Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 031:017 Ocks† de hade, s†som det tr„det, m†st fara ned till d”dsriket, till dem som voro slagna med sv„rd; dit foro ock de som hade varit dess st”d och hade bott i dess skugga bland folken. 031:018 Kan nu n†got bland Edens tr„d f”rliknas med dig i h„rlighet och storhet? Och dock skall du, s†som Edens tr„d, st”rtas ned i jordens djup och ligga d„r bland oomskurna, hos dem som „ro slagna med sv„rd. S† skall det g† Farao och hela hans larmande hop, s„ger Herren, HERREN. 032:001 I tolfte †ret, p† f”rsta dagen i tolfte m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 032:002 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver Farao, konungen i Egypten, och s„g till honom: Det „r f”rbi med dig, du lejon bland folken! Och du var dock lik draken i havet, d„r du for fram i dina str”mmar och r”rde upp vattnet med dina f”tter och grumlade dess str”mmar. 032:003 S† s„ger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt n„t ”ver dig genom skaror av m†nga folk, och de skola draga upp dig i mitt garn. 032:004 Jag skall kasta dig upp p† jorden, jag skall slunga dig bort p† marken och l†ta alla himmelens f†glar sl† ned p† dig och l†ta de vilda djuren p† hela jorden m„tta sig med dig. 032:005 Jag skall kasta ditt k”tt p† bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov. 032:006 Och landet som du har neds”lat skall jag vattna med ditt blod „nda upp till bergen, och b„ckarna skola bliva fulla av dig. 032:007 Och n„r jag utsl„cker dig, skall jag ”vert„cka himmelen och f”rm”rka dess stj„rnor; jag skall ”vert„cka solen med moln, och m†nens ljus skall icke lysa mer. 032:008 Alla ljus p† himmelen skall jag f”rm”rka f”r din skull och l†ta m”rker komma ”ver ditt land, s„ger Herren, HERREN. 032:009 Och m†nga folks hj„rtan skall jag sl† med skr„ck, n„r jag g”r din underg†ng bekant bland folkslagen, ja, i l„nder som du icke k„nner. 032:010 Jag skall komma m†nga folk att h„pna f”r din skull, och deras konungar skola f”r din skull gripas av b„van, n„r jag i deras †syn sv„nger mitt sv„rd; vart ”gonblick skola de frukta, envar f”r sitt liv, p† ditt falls dag. 032:011 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens sv„rd skall komma ”ver dig. 032:012 Jag skall l†ta din larmande hop falla f”r hj„ltars sv„rd, grymmast bland hedningar „ro de alla. De skola f”r”da Egyptens h„rlighet, och hela dess larmande hop skall f”rg”ras; 032:013 jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av m„nniskofot skall det icke mer r”ras upp, ej heller r”ras upp av boskapskl”var. 032:014 Sedan skall jag l†ta deras vatten sjunka undan och deras str”mmar flyta bort s†som olja, s„ger Herren, HERREN, 032:015 i det jag g”r Egyptens land till en ”dslig ”demark och ber”var landet allt vad d„ri „r, n„r jag nu sl†r alla dess inbyggare, s† att man f”rnimmer att jag „r HERREN. 032:016 Detta „r en klagos†ng som man skall sjunga, ja, folkens d”ttrar skola sjunga den; de skola sjunga den ”ver Egypten med hela dess larmande hop, s„ger Herren, HERREN. 032:017 I tolfte †ret, p† femtonde dagen i m†naden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 032:018 Du m„nniskobarn, sjung sorges†ng ”ver Egyptens larmande hop. Bjud henne att s†som d”ttrarna av de v„ldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven. 032:019 Finnes n†gon s† ringa att du „r f”rmer „n hon? Nej, far du ned och l†t dig b„ddas bland de oomskurna. 032:020 Bland m„n som „ro slagna med sv„rd skola ock dina falla. Sv„rdet „r redo; sl„pen bort henne med hela hennes larmande hop. 032:021 M„ktiga hj„ltar skola tala till Farao ur d”dsriket, till honom och till hans hj„lpare: ˝Ja, de hava m†st fara hitned, och nu ligga de d„r, de oomskurna, slagna med sv„rd.˝ 032:022 D„r ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d„r slagna, fallna f”r sv„rd. 032:023 Sin grav har han f†tt l„ngst ned i underjorden, och runt omkring honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna, fallna f”r sv„rd, de man som en g†ng utbredde skr„ck i de levandes land. 032:024 D„r ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, m„nnen som f”llo f”r sv„rd, och som oomskurna m†ste fara, ned i jordens djup, desamma som en g†ng utbredde skr„ck omkring sig i de levandes land; nu m†ste de b„ra sin skam bland de andra som hava farit ned i graven. 032:025 Ja, bland slagna har han f†tt sitt l„ger med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d„r oomskurna, slagna med sv„rd; en g†ng utbredde sig ju skr„ck omkring dem i de levandes land, men de m†ste nu b„ra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland slagna har han f†tt sin plats. 032:026 D„r ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d„r oomskurna, slagna med sv„rd; en g†ng utbredde de ju skr„ck omkring sig i de levandes land. 032:027 Men dessa fallna m„n ur de oomskurnas hop, de f† icke vila bland hj„ltarna, bland dem som hava farit ned till d”dsriket i sin krigiska rustning och f†tt sina sv„rd lagda under sina huvuden. Nej, deras missg„rningar hava kommit ”ver deras ben. De utbredde ju skr„ck i de levandes land, s†som hj„ltar g”ra. 032:028 Ja, ocks† du skall bliva krossad bland de oomskurna och f† ligga bland dem som „ro slagna med sv„rd. 032:029 D„r ligger Edom med sina konungar och alla sina h”vdingar; huru m„ktiga de „n voro, hava de nu f†tt sin plats bland dem som „ro slagna med sv„rd; de m†ste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven. 032:030 D„r ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava m†st fara ned till de slagna, de hava kommit p† skam, trots den skr„ck de utbredde genom sina v„ldiga g„rningar. Och de ligga d„r oomskurna bland dem som hava blivit slagna med sv„rd; de m†ste b„ra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. 032:031 Dem skall nu Farao f† se, och han skall s† tr”sta sig ”ver hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har „ro slagna med sv„rd, s„ger Herren, HERREN. 032:032 Ty v„l utbredde jag skr„ck f”r honom i de levandes land, men nu m†ste han, Farao, med hela sin larmande hop, l†ta sig b„ddas bland de oomskurna, hos dem som „ro slagna med sv„rd, s„ger Herren, HERREN. 033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 033:002 Du m„nniskobarn, tala till dina landsm„n och s„g till dem: Om jag vill l†ta sv„rdet komma ”ver ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin v„ktare, 033:003 och denne ser sv„rdet komma ”ver landet och st”ter i basunen och varnar folket, 033:004 men den som f†r h”ra basunljudet „nda icke l†ter varna sig, och sv„rdet sedan kommer och tager honom bort, d† kommer hans blod ”ver hans eget huvud. 033:005 Ty han h”rde ju basunljudet, men l„t icke varna sig; d„rf”r kommer hans blod ”ver honom sj„lv. Om han hade l†tit varna sig, s† hade han r„ddat sitt liv. -- 033:006 Men om v„ktaren ser sv„rdet komma och icke st”ter i basunen och folket s† icke bliver varnat, och sv„rdet sedan kommer och tager bort n†gon bland dem, d† bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missg„rning, men hans blod skall jag utkr„va av v„ktarens hand. 033:007 Dig, du m„nniskobarn, har jag satt till en v„ktare f”r Israels hus, f”r att du † mina v„gnar skall varna dem, n„r du h”r ett ord fr†n min mun. 033:008 Om jag s„ger till den ogudaktige: ˝Du ogudaktige, du m†ste d”˝, och du d† icke s„ger n†got till att varna den ogudaktige f”r hans v„g, s† skall v„l den ogudaktige d” genom sin missg„rning, men hans blod skall jag utkr„va av din hand. 033:009 Men om du varnar den ogudaktige f”r hans v„g, p† det att han m† v„nda om ifr†n den, och han likv„l icke v„nder om ifr†n sin v„g, d† skall visserligen han d” genom sin missg„rning, men du sj„lv har r„ddat din sj„l. 033:010 Och du, m„nniskobarn, s„g till Israels hus: I s„gen s†: ˝V†ra ”vertr„delser och synder tynga p† oss och vi f”rsm„kta genom dem. Huru kunna vi d† bliva vid liv?˝ 033:011 Men svara dem: S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges d”d, utan fastmer d„rtill att den ogudaktige v„nder om fr†n sin v„g och f†r leva. S† v„nden d† om, ja, v„nden om fr†n edra onda v„gar; ty icke viljen I v„l d”, I av Israels hus? 033:012 Men du, m„nniskobarn, s„g till dina landsm„n: Den r„ttf„rdiges r„ttf„rdighet skall icke r„dda honom, n„r han beg†r ”vertr„delser; och den ogudaktige skall icke komma p† fall genom sin ogudaktighet, n„r han v„nder om fr†n sin ogudaktighet, lika litet som den r„ttf„rdige skall kunna leva genom sin r„ttf„rdighet, n„r han syndar. 033:013 Om jag s„ger till den r„ttf„rdige att han skall f† leva, och han sedan i f”rlitande p† sin r„ttf„rdighet g”r vad or„tt „r, s† skall intet ih†gkommas av all hans r„ttf„rdighet, utan genom det or„tta som han g”r skall han d”. 033:014 Och om jag s„ger till den ogudaktige: ˝Du m†ste d”˝, och han sedan v„nder om fr†n sin synd och ”var r„tt och r„ttf„rdighet, 033:015 s† att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har f†tt och ers„tter vad han har r”vat och vandrar efter livets stadgar, s† att han icke g”r vad or„tt „r, d† skall han f”rvisso leva och icke d”. 033:016 Ingen av de synder han har beg†tt skall d† tillr„knas honom; han har ”vat r„tt och r„ttf„rdighet, d„rf”r skall han f”rvisso f† leva. -- 033:017 Men nu s„ga dina landsm„n: ˝Herrens v„g „r icke alltid densamma˝, d† det fastmer „r deras egen v„g som icke alltid „r densamma. 033:018 Om den r„ttf„rdige v„nder om fr†n sin r„ttf„rdighet och g”r vad or„tt „r, s† m†ste han just d„rf”r d”. 033:019 Men om den ogudaktige v„nder om fr†n sin ogudaktighet och ”var r„tt och r„ttf„rdighet, d† skall han just d„rf”r f† leva. 033:020 Och „nd† s„gen I: ˝Herrens v„g „r icke alltid densamma.˝ Jo, jag skall d”ma var och en av eder efter hans v„gar, I av Israels hus. 033:021 I det tolfte †ret sedan vi hade blivit bortf”rda i f†ngenskap, p† femte dagen i tionde m†naden, kom en flykting ifr†n Jerusalem till mig med budskapet: ˝Staden „r intagen.˝ 033:022 Nu hade p† aftonen f”re flyktingens ankomst HERRENS hand kommit ”ver mig; men p† morgonen ”ppnade han †ter min mun, just f”re mannens ankomst, s† att jag, d† nu min mun blev ”ppnad, upph”rde att vara stum. 033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 033:024 Du m„nniskobarn, de som bo ibland ruinerna d„r borta i Israels land s„ga ˝Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi „ro m†nga, oss m†ste v„l landet d† vara givet till besittning!˝ 033:025 S„g d„rf”r till dem: S† s„ger Herren, HERREN: I „ten k”tt med blodet i, I upplyften edra ”gon till edra el„ndiga avgudar, och I utgjuten blod; och likv„l skullen I f† hava landet till besittning! 033:026 I trotsen p† edra sv„rd, I bedriven vad styggeligt „r, I sk„nden varandras hustrur; och likv„l skullen I f† hava landet till besittning! 033:027 Nej; s† skall du s„ga till dem: S† s„ger Herren, HERREN: S† sant jag lever, de som bo d„r bland ruinerna skola falla f”r sv„rd; och dem som bo p† landsbygden skall jag giva till mat †t de vilda djuren, och de som bo i bergf„sten eller i grottor skola d” genom pest. 033:028 Jag skall g”ra landet ”de och tomt, och dess stolta makt skall f† en „nde; och Israels berg skola ”del„ggas, s† att ingen g†r d„r fram. 033:029 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag g”r landet ”de och tomt, f”r alla de styggelsers skull som de hava bedrivit. 033:030 Men du, m„nniskobarn, dina landsm„n, som orda om dig invid v„ggarna och i ing†ngarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och s„ga: ˝Kom, l†t oss h”ra vad det „r f”r ett ord som nu utg†r fr†n HERREN.˝ 033:031 Och de komma till dig, s†som g„llde det en folkf”rsamling, och s„tta sig hos dig s†som mitt folk; och de h”ra dina ord, men g”ra icke efter dem. Ty v„l hopg”ra de med munnen ljuvliga ord, men deras hj„rtan st† blott efter egen vinning. 033:032 Och se, du „r f”r dem, s†som n„r n†gon som har vacker r”st och spelar v„l sjunger en k„rleksvisa; de h”ra v„l dina ord, men g”ra icke efter dem. 033:033 Men n„r det kommer -- ty se det kommer! -- d† skola de f”rnimma att en profet har varit ibland dem. 034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 034:002 Du m„nniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och s„g till dem, till herdarna: S† s„ger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven s”rjt allenast f”r eder sj„lva! Var det d† icke f”r hjorden som herdarna borde s”rja? 034:003 I st„llet †ten I upp det feta, med ullen kl„dden I eder, det g”dda slaktaden I; men om hjorden v†rdaden I eder icke. 034:004 De svaga st„rkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade f”rbunden I icke, det f”rdrivna f”rden I icke tillbaka, det f”rlorade upps”kten I icke, utan med f”rtryck och h†rdhet f”ren I fram mot dem. 034:005 S† blevo de f”rskingrade, d„rf”r att de icke hade n†gon herde, de blevo till mat †t alla markens djur, ja, de blevo f”rskingrade. 034:006 Mina f†r g† nu vilse p† alla berg och alla h”ga kullar; ”ver hela jorden „ro mina f†r f”rskingrade, utan att n†gon fr†gar efter dem eller upps”ker dem. 034:007 H”ren d„rf”r HERRENS ord, I herdar: 034:008 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina f†r hava l„mnats till rov, ja, eftersom mina f†r hava blivit till mat †t alla markens djur, d† de nu icke hava n†gon herde, och eftersom mina herdar icke fr†ga efter mina f†r ja, eftersom herdarna s”rja f”r sig sj„lva och icke s”rja f”r mina f†r, 034:009 d„rf”r, I herdar: H”ren HERRENS ord: 034:010 S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver herdarna och utkr„va mina f†r ur deras hand och g”ra slut p† deras herdetj„nst; och herdarna skola d† icke mer kunna s”rja f”r sig sj„lva, ty jag skall r„dda mina f†r ur deras gap, s† att de icke bliva till mat †t dem. 034:011 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall sj„lv taga mig an mina f†r och leta dem tillsammans. 034:012 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, n„r hans f†r „ro f”rstr”dda omkring honom, s† skall ock jag leta tillsammans mina f†r och r„dda dem fr†n alla de orter till vilka de f”rskingrades p† en dag av moln och t”cken. 034:013 Och jag skall f”ra dem ut ifr†n folken och f”rsamla dem ur l„nderna, och skall l†ta dem komma till sitt eget land och f”ra dem i bet p† Israels berg, vid b„ckarna och var man eljest kan bo i landet. 034:014 P† goda betesplatser skall jag f”ra dem i bet, p† Israels h”ga berg skola de f† sina betesmarker; d„r skola de l„gra sig p† goda betesmarker, och fett bete skola de hava p† Israels berg. 034:015 Jag skall sj„lv f”ra mina f†r i bet och sj„lv utse l„gerplatser †t dem, s„ger Herren, HERREN. 034:016 Det f”rlorade skall jag upps”ka, det f”rdrivna skall jag f”ra tillbaka, det sargade skall jag f”rbinda, och det svaga skall jag st„rka. Men det feta och det starka skall jag f”rg”ra; ja, jag skall sk”ta det s†som r„tt „r. 034:017 Men I, mina f†r, s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill d”ma mellan f†r och f†r, mellan v„durar och bockar. 034:018 Žr det eder icke nog att I f†n beta p† den b„sta betesplatsen, eftersom I med edra f”tter trampen ned vad som „r kvar p† eder betesplats? Och „r det eder icke nog att I f†n dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra f”tter grumlen vad som har l„mnats kvar? 034:019 Skola mina f†r beta av det som edra f”tter hava trampat ned, och dricka vad edra f”tter hava grumlat? 034:020 Nej; d„rf”r s„ger Herren, HERREN s† till dem: Se, jag skall sj„lv d”ma mellan de feta f†ren och de magra f†ren. 034:021 Eftersom I med sida och bog st”ten undan alla de svaga och med edra horn st†ngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och f”rskingrat dem, 034:022 d„rf”r skall jag fr„lsa mina f†r, s† att de icke mer bliva till rov, och skall d”ma mellan f†r och f†r. 034:023 Och jag skall l†ta en herde uppst†, gemensam f”r dem alla, och han skall f”ra dem i bet, n„mligen min tj„nare David; ja, han skall f”ra dem i bet, han skall vara deras herde. 034:024 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tj„nare David skall vara h”vding bland dem. Jag, HERREN, har talat. 034:025 Och jag skall med dem sluta ett fridsf”rbund; jag skall g”ra „nde p† vilddjuren i landet, s† att man i trygghet kan bo mitt i ”knen och sova i skogarna. 034:026 Och jag skall l†ta dem sj„lva och landet runt omkring min h”jd bliva till v„lsignelse. Jag skall l†ta regn falla i r„tt tid; regnskurar till v„lsignelse skall det bliva. 034:027 Tr„den p† marken skola b„ra sin frukt, och jorden skall giva sin gr”da, och sj„lva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag bryter s”nder deras ok och r„ddar dem fr†n de m„nniskors hand, som hava h†llit dem i tr„ldom. 034:028 De skola sedan icke mer bliva ett byte f”r folken, och markens djur skola ej „ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall f”rskr„cka dem. 034:029 Och jag skall †t dem l†ta en plantering v„xa upp, som skall bliva dem till ber”mmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida sm„lek av folken. 034:030 Och de skola f”rnimma att jag, HERREN, deras Gud, „r med dem, och att de, Israels hus, „ro mitt folk, s„ger Herren, HERREN. 034:031 Ja, I „ren mina f†r, I „ren f†r i min hjord, m„nniskor som I „ren, och jag „r eder Gud, s„ger Herren, HERREN. 035:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 035:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det; 035:003 s„g till det: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, du Seirs berg, och utr„cka min hand mot dig och g”ra dig ”de och tomt. 035:004 Jag skall g”ra dina st„der till ruiner, och sj„lvt skall du bliva ”de; och du skall f”rnimma att jag „r HERREN. 035:005 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och givit dem till pris †t sv„rdet under deras of„rds tid, den tid d† missg„rningen hade n†tt sin gr„ns, 035:006 d„rf”r, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, skall jag f”rvandla dig till blod, och blod skall f”rf”lja dig; eftersom du icke har hatat blod, skall blod f”rf”lja dig. 035:007 Ja, jag skall g”ra Seirs berg tomt och ”de och utrota d„rifr†n envar som f„rdas d„r, fram eller tillbaka. 035:008 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna m„n; ja, p† dina h”jder, i dina dalar och vid alla dina b„ckar skola sv„rdsslagna m„n falla. 035:009 Jag skall g”ra dig till en ”demark f”r ev„rdlig tid, och dina st„der skola icke mer bliva bebodda; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 035:010 Eftersom du sade: ˝De b†da folken och de b†da l„nderna skola bliva mina, vi skola taga dem i besittning˝ -- detta fast„n HERREN bodde d„r -- 035:011 d„rf”r, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, skall jag utf”ra mitt verk med samma vrede och nit„lskan varmed du i din h„tskhet har utf”rt ditt verk mot dem; och jag skall g”ra mig k„nd bland dem, n„r jag d”mer dig. 035:012 Och du skall f”rnimma att jag „r HERREN. Jag har h”rt alla de sm„delser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt: ˝Det „r en ”demark; de „ro givna †t oss till mat.˝ 035:013 Ja, I sp„rraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot mig; jag har v„l h”rt det. 035:014 S† s„ger Herren, HERREN: Till hela jordens gl„dje skall jag g”ra dig till en ”demark. 035:015 D„rf”r att du gladde dig †t att Israels hus' arvedel blev ”delagd, d„rf”r skall jag g”ra likas† med dig. Du skall bliva en ”demark, du Seirs berg, du hela Edom, s† l†ngt du str„cker dig; och man skall f”rnimma att jag „r HERREN. 036:001 Och du, m„nniskobarn, profetera om Israels berg och s„g: I Israels berg, h”ren HERRENS ord. 036:002 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom fienden s„ger om eder: ˝R„tt s†, de urgamla offerh”jderna hava nu blivit v†r besittning˝, 036:003 d„rf”r m† du profetera och s„ga: S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom, ja, eftersom man har f”r”tt eder och fikar efter eder fr†n alla sidor, f”r att I m†tten tillfalla de ”vriga folken s†som deras besittning och eftersom I „ren s† utsatta f”r onda tungors h†n och folks f”rtal, 036:004 d„rf”r, I Israels berg, m†n I nu h”ra Herrens, HERRENS ord: S† s„ger Herren, HERREN till bergen och h”jderna, till b„ckarna och dalarna, till de f”r”dda ruinerna och de ”vergivna st„derna, som hava l„mnats till rov och spott †t de ”vriga folken runt omkring, 036:005 ja, d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Sannerligen, i brinnande nit„lskan talar jag mot de ”vriga folken och mot Edom, s† l†ngt det str„cker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hj„rtas gl„dje och i sitt sinnes ”vermod hava till„gnat sig mitt land s†som besittning, f”r att driva ut dess inbyggare och g”ra det till sitt byte. 036:006 Profetera allts† om Israels land och s„g till bergen och h”jderna, till b„ckarna och dalarna: S† s„ger Herren, HERREN: Se, i nit„lskan och vrede „r det som jag talar, eftersom I liden s†dan sm„lek av folken. 036:007 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s† Jag upplyfter min hand och betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sj„lva f† lida sm„lek. 036:008 Men I, Israels berg, I skolen †ter gr”nska och b„ra frukt †t mitt folk Israel, ty snart skola de komma †ter. 036:009 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall v„nda mig till eder, och I skolen bliva brukade och bes†dda. 036:010 Och jag skall f”rsamla p† eder m„nniskor i myckenhet, alla Israels barn, s† m†nga de „ro; och st„derna skola †nyo bliva bebodda och ruinerna †ter byggas upp. 036:011 Ja, jag skall f”rsamla p† eder m„nniskor och boskap i myckenhet, och de skola f”r”ka sig och bliva fruktsamma. Jag skall l†ta eder bliva bebodda, alldeles s†som I fordom voren; ja, jag skall g”ra eder „nnu mer gott, „n I f”rut fingen r”na; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN. 036:012 Jag skall l†ta m„nniskor †ter vandra fram ”ver eder, n„mligen mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare d”da deras barn. 036:013 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom man s„ger till dig: ˝Du „r en m„nnisko„terska, du har d”dat ditt eget folks barn˝, 036:014 d„rf”r skall du nu icke mer f† „ta upp m„nniskor och icke mer f† d”da ditt folks barn, s„ger Herren, HERREN. 036:015 Jag skall icke mer l†ta dig h”ra sm„lek av folken, och du skall icke mer n”dgas b„ra folkslagens f”rakt; ej heller skall du mer bringa ditt folk p† fall, s„ger Herren, HERREN. 036:016 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 036:017 Du m„nniskobarn n„r Israels barn „nnu bodde i sitt land, d† orenade de det genom sitt v„sende och sina g„rningar; s†som en kvinnas orenhet var deras v„sende f”r mig. 036:018 D† utg”t jag min vrede ”ver dem, f”r det blods skull som de hade utgjutit ”ver landet, och d„rf”r att de hade orenat det med sina el„ndiga avgudar. 036:019 Jag f”rskingrade dem bland folken, och de blevo f”rstr”dda i l„nderna; efter deras v„sende och deras g„rningar d”mde jag dem. 036:020 Men till vilka folk de „n kommo van„rade de mitt heliga namn, i det att man sade om dem: ˝Detta „r HERRENS folk, och de hava likv„l m†st draga ut ur sitt land. 036:021 D† ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn van„rade bland de folk till vilka de kommo. 036:022 S„g d„rf”r till Israels barn: S† s„ger Herren, HERREN: Icke f”r eder skull g”r jag detta, I Israels barn, utan f”r mitt heliga namns skull, som I haven van„rat bland de folk till vilka I haven kommit. 036:023 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit van„rat bland folken, i det att I haven van„rat det bland dem; och folken skola f”rnimma att jag „r HERREN, s„ger Herren, HERREN, n„r jag bevisar mig helig p† eder inf”r deras ”gon. 036:024 Ty jag skall h„mta eder ifr†n folken och f”rsamla eder ifr†n alla l„nder och f”ra eder till edert land. 036:025 Och jag skall st„nka rent vatten p† eder, s† att I bliven rena; jag skall rena eder fr†n all eder orenhet och fr†n alla edra el„ndiga avgudar. 036:026 Och jag skall giva eder ett nytt hj„rta och l†ta en ny ande komma i edert br”st; jag skall taga bort stenhj„rtat ur eder kropp och giva eder ett hj„rta av k”tt. 036:027 Jag skall l†ta min Ande komma i edert br”st och s† g”ra, att I vandren efter mina stadgar och h†llen mina r„tter och g”ren efter dem. 036:028 S† skolen I f† bo i det land som jag gav †t edra f„der, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud. 036:029 Och jag skall fr„lsa eder fr†n all eder orenhet. Och jag skall kalla fram s„den och l†ta den bliva ymnig och skall icke mer l†ta n†gon hungersn”d komma ”ver eder. 036:030 Ja, ymnig skall jag l†ta tr„dens frukt och markens gr”da bliva, f”r att I icke mer skolen lida hungersn”dens sm„lek bland folken. 036:031 D† skolen I t„nka p† edra onda v„gar och p† edra g„rningar, som icke voro goda; och I skolen k„nna leda vid eder sj„lva f”r edra missg„rningars och styggelsers skull. 036:032 Men icke f”r eder skull g”r jag detta, s„ger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I m†n sk„mmas och blygas f”r edra v„gar, I Israels barn. 036:033 S† s„ger Herren, HERREN: N„r jag har renat eder fr†n alla edra missg„rningar, d† skall jag l†ta st„derna †nyo bliva bebodda, och d† skola ruinerna †ter byggas upp, 036:034 och det f”r”dda landet skall †ter bliva brukat, i st„llet f”r att det har legat s†som en ”demark inf”r var man som har g†tt d„r fram. 036:035 Och d† skall man s„ga: ˝Det landet som var s† f”r”tt har nu blivit s†som Edens lustg†rd, och st„derna som voro s† ”delagda, f”r”dda och f”rst”rda, de „ro nu bebodda och bef„sta.˝ 036:036 D† skola de folk som „ro kvar runt omkring eder f”rnimma att jag, HERREN, nu †ter har byggt upp det som var f”rst”rt och †nyo planterat det som var f”r”tt. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks†. 036:037 S† s„ger Herren, HERREN; Ocks† p† detta s„tt vill jag b”nh”ra Israels barn, s† vill jag handla med dem: jag skall d„r f”r”ka m„nniskorna, s† att de bliva s†som f†rhjordar. 036:038 S†som hjordar av offerdjur, s†som f†rhjordar i Jerusalem vid dess h”gtider, s† skola de hjordar av m„nniskor vara, som skola uppfylla de ”delagda st„derna. Och man skall f”rnimma att jag „r HERREN. 037:001 HERRENS hand kom ”ver mig, och genom HERRENS Ande f”rdes jag †stad och sattes ned mitt p† sl„tten, som nu l†g full med ben. 037:002 Och han f”rde mig fram runt omkring dem, och jag s†g att de l†go d„r i stor myckenhet ut”ver dalen och jag s†g att de voro alldeles f”rtorkade. 037:003 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, kunna v„l dessa ben †ter bliva levande?˝ Jag svarade: ˝Herre, HERRE, du vet det.˝ 037:004 D† sade han till mig: ˝Profetera ”ver dessa ben och s„g till dem: I f”rtorkade ben, h”ren HERRENS ord; 037:005 S† s„ger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall l†ta ande komma in i eder, s† att I †ter bliven levande. 037:006 Jag skall f„sta senor vid eder och l†ta k”tt v„xa p† eder och ”vert„cka eder med hud och giva eder ande, s† att I †ter bliven levande; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN.˝ 037:007 Och jag profeterade, s†som det hade blivit mig bjudet. Och n„r jag nu profeterade, h”rdes ett rassel, och d„r blev ett gny, och benen kommo †ter tillhopa, s† att det ena benet fogades till det andra. 037:008 Och jag s†g huru senor och k”tt v„xte p† dem, och huru de ”vert„cktes med hud d„rovanp†; men ingen ande var „nnu i dem. 037:009 D† sade han till mig: ˝Profetera och tala till anden, ja, profetera, du m„nniskobarn, och s„g till anden: S† s„ger Herren, HERREN: Kom, du ande, fr†n de fyra v„derstrecken och bl†s p† dessa dr„pta, s† att de †ter bliva levande.˝ 037:010 Och jag profeterade, s†som han hade bjudit mig. D† kom anden in i dem, och de blevo †ter levande och reste sig upp p† sina f”tter, en ”verm†ttan stor skara. 037:011 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, dessa ben, de „ro alla Israels barn. Se, de s„ga: 'V†ra ben „ro f”rtorkade, v†rt hopp har blivit om intet, det „r ute med oss.' 037:012 Profetera d„rf”r och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill ”ppna edra gravar och h„mta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och l†ta eder komma till Israels land. 037:013 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag ”ppnar edra gravar och h„mtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar. 037:014 Och jag skall l†ta min ande komma in i eder, s† att I †ter bliven levande, och jag skall l†ta eder f† bo i edert land; och I skolen f”rnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag ocks† har fullborda det, s„ger HERREN.˝ 037:015 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 037:016 Du m„nniskobarn, tag dig en tr„stav och skriv p† den: ˝F”r Juda och hans fr„nder bland Israels barn.˝ Tag sedan en annan tr„stav och skriv p† den: ˝En stav f”r Josef, Efraim, och f”r hans fr„nder av hela Israels hus.˝ 037:017 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s† att de bliva f”renade till ett i din hand. 037:018 N„r d† dina landsm„n s„ga till dig: ˝F”rklara f”r oss vad du menar h„rmed˝, 037:019 s† svara dem: ˝S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som „r i Efraims hand, vilken stav ock g„ller f”r de stammar av Israel, som „ro hans fr„nder, och intill denna vill jag l„gga Judas stav, b†da tillhopa, och s† g”ra dem till en enda stav, s† att de bliva ett i min hand.˝ 037:020 Och stavarna som du har skrivit p† skall du h†lla i din hand inf”r deras ”gon. 037:021 Och du skall tala till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall h„mta Israels barn ut ifr†n de folk till vilka de hava m†st vandra bort; jag skall samla dem tillhopa fr†n alla h†ll och f”ra dem in i deras land. 037:022 Och jag skall g”ra dem till ett enda folk i landet, p† Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara tv† folk och icke mer vara delade i tv† riken. 037:023 Sedan skola de icke mer orena sig med sina el„ndiga avgudar och styggelser och med alla slags ”vertr„delser. Och jag skall fr„lsa dem och h„mta dem fr†n alla orter d„r de hava syndat, och skall rena dem, s† att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 037:024 Och min tj„nare David skall vara konung ”ver dem, och de skola s† alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina r„tter och h†lla mina stadgar och g”ra efter dem. 037:025 S† skola de f† bo i det land som jag gav †t min tj„nare Jakob, det vari edra f„der bodde. De skola sj„lva f† bo d„r, s† ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tj„nare David skall vara deras h”vding evinnerligen. 037:026 Och jag skall med dem sluta ett fridsf”rbund; ett evigt f”rbund med dem skall det vara. Jag skall ins„tta dem och f”r”ka dem och l†ta min helgedom st† bland dem evinnerligen. 037:027 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 037:028 S† skola folken f”rnimma att jag „r HERREN, som helgar Israel, d† nu min helgedom f”rbliver ibland dem evinnerligen. 038:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 038:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot h”vdingen ”ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom 038:003 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, Gog, du h”vding ”ver Ros, Mesek och Tubal. 038:004 Jag skall locka dig †stad, jag skall s„tta krokar i dina k„ftar och f”ra dig ut med hela din h„r, h„star och ryttare, allasammans i pr„ktig rustning, en stor skara, v„pnad med sk„rmar och sk”ldar, och allasammans med sv„rd i hand. 038:005 Perser, etiopier och put‚er „r, med dem, allasammans med sk”ld och hj„lm, 038:006 Gomer och alla dess h„rskaror, Togarmas folk ifr†n den yttersta norden och alla dess h„rskaror; ja, m†nga folk har du med dig. 038:007 Rusta dig och g”r dig redo med alla de skaror som hava f”rsamlat sig till dig; och bliv du deras h”vitsman. 038:008 N„r l†ng tid har g†tt, skall du bliva uppb†dad; i kommande †r skall du f† t†ga in i ett land som d† har f†tt ro efter sv„rdet, och vart folk d† har blivit hopsamlat fr†n m†nga andra folk, ja, upp till Israels berg, som s† l„nge l†go ”de, men vilkas folk d† har blivit h„mtat fram ifr†n de andra folken, s† att alla nu bo d„r i trygghet. 038:009 Dit skall du draga upp, du skall komma s†som ett ov„der och vara s†som ett moln som ”vert„cker landet, du med alla dina h„rskaror och med m†nga folk som f”lja dig. 038:010 S† s„ger Herren, HERREN: P† den tiden skola planer uppst† i ditt hj„rta, och du skall t„nka ut onda anslag. 038:011 Du skall s„ga: ˝Jag vill draga upp mot det obef„sta landet, jag vill komma ”ver dessa s„kra, som bo d„r i trygghet, ja, som allasammans bo d„r utan murar och varken hava bommar eller portar.˝ 038:012 Ty du vill taga rov och g”ra byte och v„nda din hand mot ”demarker som nu †ter „ro bebyggda, och mot ett folk som har blivit hopsamlat fr†n hedningarna, och som nu f”rv„rvar sig boskap och gods, d„r det bor p† jordens mittelh”jd. 038:013 Saba och Dedan och Tarsis' k”pm„n och alla dess unga lejon skola d† utfr†ga dig: ˝Har du kommit f”r att taga rov, har du f”rsamlat dina skaror till att g”ra byte till att f”ra bort silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att taga stort rov?˝ 038:014 Profetera d„rf”r, du m„nniskobarn och s„g till Gog: S† s„ger Herren HERREN: Se, p† den tiden, n„r mitt folk Israel †ter bor i trygghet, d† skall du f”rnimma det. 038:015 Du skall d† komma fr†n ditt land l„ngst uppe i norr, du sj„lv och m†nga folk med dig, allasammans ridande p† h„star, en stor skara, en talrik h„r. 038:016 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma s†som ett moln f”r att ”vert„cka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag skall d† l†ta dig komma ”ver mitt land, f”r att folken skola l„ra k„nna mig, n„r jag inf”r deras ”gon bevisar mig helig p† dig, du Gog. 038:017 S† s„ger Herren, HERREN: Du „r ju den om vilken jag i forna tider talade genom mina tj„nare, Israels profeter, som i de tiderna, †r efter †r, profeterade om att jag skulle l†ta dig komma ”ver dem. 038:018 Men p† den dagen, den dag d† Gog kommer ”ver Israels land, s„ger Herren, HERREN, d† skall jag giva luft †t min vrede. 038:019 Ja, i min nit„lskan och min vredes eld betygar jag det: p† den dagen skall det f”rvisso bliva en stor jordb„vning i Israels land. 038:020 D† skola de b„va f”r mig, b†de fiskarna i havet och f†glarna under himmelen och djuren p† marken och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden och alla m„nniskor p† jordens yta. Och bergen skola sl†s ned och klipporna st”rta omkull och alla murar falla till jorden. 038:021 Och jag skall b†da upp sv„rd mot honom p† alla mina berg, s„ger Herren, HERREN; den enes sv„rd skall vara v„nt mot den andres. 038:022 Och jag skall g† till r„tta med honom medelst pest och blod; och slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag l†ta regna ”ver honom och hans h„rskaror och ”ver de m†nga folk som f”lja honom. 038:023 S† skall jag bevisa mig stor och helig och g”ra mig k„nd inf”r m†nga folks ”gon; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 039:001 Och du, m„nniskobarn, profetera mot Gog och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, Gog, du h”vding ”ver Ros, Mesek och Tubal. 039:002 Jag skall locka dig †stad och leda dig fram och f”ra dig fr†n landet l„ngst uppe i norr och l†ta dig komma till Israels berg. 039:003 D„r skall jag sl† b†gen ur din v„nstra hand och l†ta pilarna falla ur din h”gra hand. 039:004 P† Israels berg skall du falla, med alla dina h„rskaror och med de folk som f”lja dig; jag skall giva dig till mat †t rovf†glar av alla slag och †t markens djur. 039:005 Ute p† marken skall du falla. Ty jag har talat, s„ger Herren, HERREN. 039:006 Och jag skall s„nda eld ”ver Magog och ”ver dem som bo trygga i havsl„nderna; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN. 039:007 Och jag skall g”ra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk Israel, jag skall icke mer l†ta mitt heliga namn bliva ohelgat; och folken skola f”rnimma att jag „r HERREN, helig i Israel. 039:008 Se, det kommer, ja, det fullbordas! s„ger Herren, HERREN. Detta „r den dag om vilken jag har talat. 039:009 Sedan skola inv†narna i Israels st„der g† ditut och taga rustningar, sk”ldar och sk„rmar, b†gar och pilar, handp†kar och spjut s†som br„nsle till att elda med, och de skola elda d„rmed i sju †r. 039:010 De skola icke beh”va h„mta tr„ fr†n marken eller hugga ved i skogarna, ty de skola elda med rustningarna. S† skola de taga rov av sina r”vare och plundra sina plundrare, s„ger Herren, HERREN. 039:011 P† den tiden skall jag d„r i Israel giva †t Gog en plats till grav, n„mligen ˝De framt†gandes dal˝ ”ster om havet, och den skall st„nga v„gen f”r andra som vilja t†ga d„r fram. D„r skall man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den ˝Gogs larmande hops dal˝. 039:012 Och i sju m†nader skola Israels barn h†lla p† med att begrava dem, f”r att rena landet. 039:013 Allt folket i landet skall h†lla p† med begravandet, och detta skall l„nda dem till ber”mmelse. S† skall ske p† den tid d† jag f”rh„rligar mig, s„ger Herren, HERREN. 039:014 Och man skall avskilja m„n som best„ndigt skola genomvandra landet och begrava dem som t†gade d„r fram, och som „nnu ligga kvar ovan jord, och de skola s† rena landet; efter sju m†naders f”rlopp skola dessa begynna sitt letande. 039:015 N„r s† n†gon av dessa m„n, som genomvandra landet, p† sin f„rd f†r se m„nniskoben, d† skall han s„tta upp en v†rd d„rbredvid, till dess att d”dgr„varna hinna begrava dem i ˝Gogs larmande hops dal˝. 039:016 D„r skall ock finnas en stad med namnet Hamona. P† detta s„tt skola de rena landet. 039:017 Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren, HERREN: S„g till alla slags f†glar och till alla markens djur: F”rsamlen eder och kommen hit; samlen eder tillhopa fr†n alla h†ll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag vill anst„lla †t eder p† Israels berg; I skolen f† „ta k”tt och dricka blod. 039:018 I skolen f† „ta k”tt av hj„ltar och dricka blod av jordens h”vdingar: av v„durar och lamm och bockar och tjurar, allasammans g”dda i Basan. 039:019 I skolen f† „ta eder m„tta av fett och dricka eder druckna av blod fr†n det slaktoffer som jag anst„ller †t eder. 039:020 Ja, m„tten eder vid mitt bord av ridh„star och vagnsh„star, av hj„ltar och allt slags krigsfolk, s„ger Herren, HERREN. 039:021 Och jag skall uppenbara min h„rlighet bland folken, s† att alla folk skola se den dom som jag har utf”rt, och se huru jag har l†tit min hand drabba dem. 039:022 Och Israels barn skola f”rnimma att jag, HERREN, „r deras Gud, fr†n den dagen och allt framgent. 039:023 Och folken skola f”rnimma att Israels barn blevo bortf”rda i f†ngenskap f”r sin missg„rnings skull, eftersom de voro trol”sa mot mig, s† att jag m†ste f”rd”lja mitt ansikte f”r dem; och jag gav dem d† i deras ov„nners hand, s† att de allasammans f”llo f”r sv„rd. 039:024 Efter deras orenhet och deras ”vertr„delser handlade jag med dem och f”rdolde mitt ansikte f”r dem. 039:025 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Nu skall jag †ter uppr„tta Jakob och f”rbarma mig ”ver hela Israels hus och nit„lska f”r mitt heliga namn. 039:026 Och de skola f”rg„ta sin skam och all den otrohet som de hava beg†tt mot mig, d† de nu f† bo i trygghet i sitt land, utan att n†gon f”rskr„cker dem. 039:027 Ja, n„r jag l†ter dem v„nda tillbaka ifr†n folkslagen och f”rsamlar dem fr†n deras fienders l„nder, d† skall jag bevisa mig helig p† dem inf”r m†nga folks ”gon. 039:028 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, deras Gud, ty om jag „n drev dem bort i f†ngenskap bland folken, s† samlade jag dem sedan tillhopa till deras land och l„t ingen enda av dem bliva kvar d„rute; 039:029 och jag skall d„refter icke mer f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, ty jag skall utgjuta min Ande ”ver Israels hus, s„ger Herren, HERREN'. 040:001 I det tjugufemte †ret sedan vi hade blivit bortf”rda i f†ngenskap, vid †rets begynnelse, p† tionde dagen i m†naden, i det fjortonde †ret sedan staden hade blivit intagen, p† just den dagen kom HERRENS hand ”ver mig, och han f”rde mig ditbort. 040:002 I en syn fr†n Gud f”rde han mig till Israels land och satte mig ned p† ett mycket h”gt berg, och p† detta var likasom en stad byggd s”derut. 040:003 Och dit f”rde han mig, och se, d„r stod en man vilkens utseende var s†som koppar; han hade ett linnesn”re i sin hand, s† ock en m„tst†ng; och han stod vid porten. 040:004 Och mannen talade till mig: ˝Du m„nniskobarn, se med dina ”gon och h”r med dina ”ron, och akta p† allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit f”rd hit, f”r att jag skall visa dig det; f”rkunna f”r Israels hus allt vad du f†r se.˝ 040:005 Och jag s†g att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och m„tst†ngen som mannen hade i sin hand var sex alnar l†ng, var aln en handsbredd l„ngre „n en vanlig aln. Och han m„tte murbyggnadens bredd: den var en st†ng, och dess h”jd: den var en st†ng. 040:006 D„refter gick han till en port som l†g mot ”ster och steg uppf”r dess trappsteg; och han m„tte portens ena tr”skel: den var en st†ng bred och sedan den andra tr”skeln: den var en st†ng bred. 040:007 Och var vaktkammare var en st†ng l†ng och en st†ng bred, och avst†ndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttr”skeln invid portens f”rhus p† inre sidan m„tte en st†ng. 040:008 Och han m„tte upp portens f”rhus p† inre sidan: det m„tte en st†ng. 040:009 Han m„tte upp portens f”rhus det h”ll †tta alnar, och dess murpelare: de h”llo tv† alnar. Och portens f”rhus l†g p† inre sidan. 040:010 Och vaktkamrarna i porten mot ”ster voro tre p† var sida, alla tre lika stora; och murpelarna p† b†da sidorna voro lika stora. 040:011 Och han m„tte port”ppningens bredd: den var tio alnar, och portens l„ngd: den var tretton alnar. 040:012 Och framf”r vaktkamrarna var en avskrankning, som h”ll en aln; en aln h”ll ock avskrankningen p† motsatta sidan; och var vaktkammare, p† vardera sidan, h”ll sex alnar. 040:013 Och han m„tte porten fr†n den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och d”rr l†g mot d”rr. 040:014 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill f”rg†rdens murpelare str„ckte sig porten runt omkring. 040:015 Och avst†ndet mellan ing†ngsportens framsida och f”rhusets framsida vid den inre port”ppningen var femtio alnar. 040:016 Och slutna f”nster funnos till vaktkamrarna och till deras murpelare inv„ndigt i porten runt omkring, och likaledes i f”rhusen; f”nstren sutto runt omkring inv„ndigt, och murpelarna voro prydda med palmer. 040:017 Och han f”rde mig till den yttre f”rg†rden, och jag s†g att d„r voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring f”rg†rden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p† stengolvet. 040:018 Och stengolvet gick utefter portarnas sidov„ggar, s† att det motsvarade portarnas l„ngd; detta var det nedre stengolvet. 040:019 Och han m„tte avst†ndet fr†n den nedre portens framsida till den inre f”rg†rdens yttre framsida: det var hundra alnar, b†de p† ”stra sidan och p† norra. 040:020 Sedan m„tte han ock l„ngden och bredden p† den port som l†g mot norr p† den yttre f”rg†rden. 040:021 Ocks† den hade tre vaktkamrar p† var sida och likaledes murpelare och f”rhus, lika stora som den f”rra portens; den var femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred. 040:022 Och f”nstren, f”rhuset och palmerna d„ri voro lika stora som i den port som l†g mot ”ster; och man steg upp till den p† sju trappsteg, och dess f”rhus l†g framf”r dessa. 040:023 Och en port till den inre f”rg†rden fanns mitt emot denna port, det var i norr s†som i ”ster; och han m„tte avst†ndet fr†n den ena porten till den andra: det var hundra alnar. 040:024 D„refter l„t han mig g† till s”dra sidan, och jag s†g att ocks† p† s”dra sidan fanns en port. Och han m„tte dess murpelare och f”rhus; de voro lika stora som de andra. 040:025 Och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt omkring, likadana som de andra f”nstren. Den var femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred. 040:026 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess f”rhus l†g framf”r dessa; och den var prydd med palmer p† sina murpelare, p† b†da sidor. 040:027 Och en port till den inre f”rg†rden fanns ock p† s”dra sidan; och han m„tte avst†ndet fr†n den ena porten till den andra p† s”dra sidan: det var hundra alnar. 040:028 D„refter f”rde han mig till den inre f”rg†rden genom s”dra porten. Och han m„tte den s”dra porten den var lika stor som de andra 040:029 Och dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus voro lika stora som de andra, och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugu fem alnar bred. 040:030 Och f”rhus funnos runt omkring tjugufem alnar l†nga och fem alnar breda. 040:031 Och dess f”rhus l†g ut†t den yttre f”rg†rden, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppg†ngen d„rtill utgjordes av †tta trappsteg. 040:032 Sedan f”rde han mig till den inre f”rg†rdens ”stra sida och m„tte porten d„r; den var lika stor som de andra. 040:033 Och dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus voro lika stora som de andra, och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred. 040:034 Och dess f”rhus l†g mot den yttre f”rg†rden, och dess murpelare voro prydda med palmer p† b†da sidor; och uppg†ngen d„rtill utgjordes av †tta trappsteg. 040:035 D„refter f”rde han mig till den norra porten och m„tte den; den var lika stor som de andra. 040:036 S† ock dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus, och f”nster funnos p† den runt omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred. 040:037 Och dess murpelare stodo vid den yttre f”rg†rden, och dess murpelare voro prydda med palmer p† b†da sidor; och uppg†ngen d„rtill utgjordes av †tta trappsteg. 040:038 Och en tempelkammare med sin ing†ng fanns vid murpelarna, i portarna; d„r skulle man sk”lja br„nnoffren. 040:039 Och i portens f”rhus stodo tv† bord p† var sida, och p† dem skulle man slakta br„nnoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren. 040:040 Och vid den yttre sidov„gg som l†g norrut, n„r man steg upp till portens ing†ng, stodo tv† bord; och vid den andra sidov„ggen p† porten f”rhus stodo ock tv† bord. 040:041 Allts† stodo vid portens sidov„ggar fyra bord p† var sida, eller tillsammans †tta bord, p† vilka man skulle slakta. 040:042 Och f”r br„nnoffret stodo d„r fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln l†nga, en och en halv aln breda och en aln h”ga; p† dessa skulle man l„gga de redskap som man slaktade br„nnoffers- och slaktoffersdjuren med. 040:043 Och dubbelkrokar, en handsbredd l†nga, voro f„sta innantill runt om kring; och p† borden skulle offerk”ttet l„ggas. 040:044 Och utanf”r den inre porten funnos f”r s†ngarna, p† den inre g†rden, tempelkamrar, som l†go vid den norra portens sidov„gg, med sin framsida †t s”der; och en annan l†g vid den ”stra portens sidov„gg med sin framsida †t norr. 040:045 Och han talade till mig: ˝Denna tempelkammare, vars framsida ligger mot s”der, „r f”r de pr„ster som f”rr„tta tj„nsten inne i huset. 040:046 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr „r f”r de pr„ster som f”rr„tta tj„nsten vid altaret, allts† f”r Sadoks s”ner, vilka „ro de av Levi barn, som f† tr„da fram till HERREN f”r att g”ra tj„nst inf”r honom.˝ 040:047 Och han m„tte f”rg†rden; den var hundra alnar l†ng och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framf”r huset. 041:048 Sedan f”rde han mig till huset f”rhus. Och han m„tte f”r husets murpelare: de h”llo fem alnar var p† sin sida, s† ock porten bredd: den var p† var sida tre alnar. 041:049 F”rhuset var tjugu alnar l†ng och elva alnar brett, n„mligen vid trappstegen p† vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en p† var sida. 041:001 D„refter f”rde han mig till tempelsalen. Och han m„tte murpelarna de voro sex alnar breda, var p† sin sida -- tabernaklets bredd. 041:002 Och ing†ngen var tio alnar bred, och sidov„ggarna vid ing†ngen voro p† var sida fem alnar. Sedan m„tte han salens l„ngd: den var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar. 041:003 D„refter gick han in i det innersta rummet. Och han m„tte murpelarna vid ing†ngen: de h”llo tv† alnar, och ing†ngen: den h”ll sex alnar, och ing†ngens bredd: den var sju alnar. 041:004 Och han m„tte dess l„ngd: den var tjugu alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar, framf”r tempelsalen. Och han sade till mig: ˝Detta „r det allraheligaste.˝ 041:005 D„refter m„tte han husets mur: den h”ll sex alnar, och sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela huset. 041:006 Och sidokamrarna l†go den ena ovanf”r den andra, i trettiotre omg†ngar; och p† den mur som str„ckte sig innanf”r sidokamrarna runt omkring funnos avsatser, p† vilka de skulle hava sitt f„ste; ty i sj„lva husv„ggen skulle de icke vara inf„sta. 041:007 H„rigenom blevo sidokamrarna, d„r de l†go kring huset, bredare alltefter som de l†go h”gre upp. Ty husets kringbyggnad str„ckte sig med ”verv†ning ovanp† ”verv†ning runt omkring huset. D„rf”r v„xte bredden in†t, alltefter som v†ningen l†g h”gre upp. Och fr†n den nedersta v†ningen steg man s† upp i den ”versta genom den mellersta. 041:008 Och jag s†g att huset l†g p† en upph”jd fot, som str„ckte sig runt d„romkring; sidokamrarnas grundvalar voro n„mligen en hel st†ng h”ga, sex alnar till kanten. 041:009 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som blev fri tillh”rde husets sidokamrar. 041:010 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett runt omkring hela huset. 041:011 Och ing†ngarna till sidokamrarna l†go ut†t den fria platsen, en ing†ng mot norr och en ing†ng †t s”der; den fria platsen var fem alnar bred, runt omkring. 041:012 Och den byggnad som l†g invid den avs”ndrade platsen p† v„stra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar l†ng. 041:013 Och han m„tte huset: det var hundra alnar l†ngt. Och den avs”ndrade platsen j„mte byggnaden med dess murar utgjorde en l„ngd av hundra alnar. 041:014 Och bredden p† husets framsida j„mte den avs”ndrade platsen †t ”ster utgjorde en l„ngd av hundra alnar. 041:015 Och han m„tte l„ngden p† den byggnad som l†g invid den avs”ndrade platsen, p† dennas baksida, och m„tte avsatserna p† dess framv„gg †t b†da sidor -- de h”llo hundra alnar -- vidare det inre tempelrummet och f”rg†rdsf”rhusen, 041:016 tr”sklarna och de slutna f”nstren, avsatserna p† framv„ggen runt omkring, i deras tre v†ningar, platsen invid tr”skeln -- som var av polerat tr„ -- runt omkring, 041:017 s† ock avst†ndet fr†n marken upp till f”nstren. Och f”nstren voro t„ckta. Men ovanf”r d”rren, b†de in emot det inre rummet och ut†t, och eljest utefter hela v„ggen runt omkring, innantill och utantill, funnos avm„tta f„lt, 041:018 p† vilka framst„lldes keruber och palmer, var palm mellan tv† keruber. Och var kerub hade tv† ansikten: 041:019 ett m„nniskoansikte †t palmen p† ena sidan, och ett lejonansikte †t palmen p† andra sidan; s† var gjort p† hela huset runt omkring. 041:020 Fr†n marken „nda upp ”ver ing†ngen funnos keruber och palmer framst„llda, s† ock p† tempelsalens v„ggar. 041:021 Tempelsalens d”rr”ppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade sitt givna utseende. 041:022 Altaret var av tr„, tre alnar h”gt och tv† alnar l†ngt, och det hade h”rn; och dess l†ngsidor och v„ggar voro av tr„. Och han talade till mig: ˝Detta „r det bord som skall st† inf”r HERRENS ansikte.˝ 041:023 Och b†de tempelsalen och det heligaste hade dubbeld”rrar. 041:024 Och var d”rr hade tv† d”rrskivor, tv† vridbara d”rrskivor: den ena d”rren hade tv† d”rrskivor, och likaledes den andra tv†. 041:025 Och p† dem, p† d”rrarna till tempelsalen, funnos framst„llda keruber och palmer, likasom p† v„ggarna; och p† f”rhusets framsida, utantill, var ett trapphus av tr„. 041:026 Och slutna f”nster och palmer funnos p† f”rhusets sidov„ggar, p† b†da sidor, s† ock i husets sidokamrar och i trapphusen. 042:001 Och han l„t mig g† ut p† den yttre f”rg†rden den v„g som gick †t norr, och f”rde mig d„refter till den byggnad med tempelkamrar, som l†g invid den avs”ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden norrut, 042:002 till l†ngsidan, som m„tte hundra alnar, med sin ing†ng i norr; men bredden var femtio alnar. 042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p† den inre f”rg†rden och ut emot stengolvet p† den yttre f”rg†rden l†go avsatserna p† det ena husets framv„gg mitt emot avsatserna p† det andra husets framv„gg, i tre v†ningar. 042:004 Och framf”r tempelkamrarna gick en tio alnar bred g†ng till den inre f”rg†rden, en alnsbred v„g; och ing†ngarna l†go mot norr. 042:005 Men de ”versta tempelkamrarna voro mindre „n de andra, ty avsatserna p† framv„ggen togo bort mer rum fr†n dem „n fr†n de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 042:006 Ty kamrarna l†go i tre v†ningar och hade inga pelare, s†som f”rg†rdarna hade; d„rf”r blevo de ”versta v†ningens kamrar mer indragna „n den nedersta och den mellersta v†ningens. 042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna †t den yttre f”rg†rden till, framf”r tempelkamrarna, och den var femtio alnar l†ng. 042:008 Ty l„ngden p† tempelkammarbyggnaden ut†t den yttre f”rg†rden var femtio alnar, men †t templet till hundra alnar. 042:009 Och nedanf”r dessa tempelkamrar var ing†ngen fr†n ”ster, n„r man ville komma till dem fr†n den yttre f”rg†rden. 042:010 D„r f”rg†rdens skiljemur var som tjockast, l†go ock p† ”stra sidan tempelkamrar invid den avs”ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden. 042:011 Och en v„g gick framf”r dem, likadan som v„gen framf”r tempelkamrarna p† norra sidan; och de hade samma l„ngd och bredd. Och alla utg†ngar h„r voro s†som d„r, b†de i fr†ga om ”vriga anordningar och i fr†ga om sj„lva d”rr”ppningarna. 042:012 Och s†som det var med d”rr”ppningarna p† tempelkamrarna vid s”dra sidan, s† fanns ocks† har en d”rr”ppning, vid vilken en v„g begynte, en v„g som gick utefter den beh”riga skiljemuren, och som l†g ”sterut, n„r man gick in i tempelkamrarna. 042:013 Och han sade till mig: ˝De norra och s”dra tempelkamrarna invid den avs”ndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka pr„sterna, som f† tr„da fram inf”r HERREN, skola „ta det h”gheliga; d„r skola de f”rvara det h”gheliga, s†v„l spisoffer som syndoffer och skuldoffer ty det „r en helig plats. 042:014 N„r pr„sterna -- som fr†n helgedomen icke strax f† begiva sig till den yttre f”rg†rden -- hava kommit ditin, skola de d„r l„mna kvar de kl„der i vilka de hava gjort tj„nst, ty dessa „ro heliga; f”rst n„r de hava ikl„tt sig andra kl„der, f† de tr„da ut p† den plats som „r f”r folket.˝ 042:015 N„r han nu hade slutat uppm„tningen av det inre huset, l„t han mig g† ut till den port som l†g mot ”ster. Och han m„tte platsen runt omkring. 042:016 Han m„tte med sin m„tst†ng †t ”stra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger runt omkring. 042:017 Han m„tte †t norra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger runt omkring. 042:018 Han m„tte ock †t s”dra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger. 042:019 Han v„nde sig mot v„stra sidan och m„tte med m„tst†ngen fem hundra st„nger. 042:020 Źt alla fyra sidorna m„tte han platsen. Den var omgiven av en mur, som utefter platsens l„ngd h”ll fem hundra st„nger och utefter dess bredd fem hundra st„nger. Och den skulle skilja det heliga fr†n det som icke var heligt. 043:001 Och han l„t mig g† †stad till porten, den port som vette †t ”ster. 043:002 D† s†g jag Israels Guds h„rlighet komma ”sterifr†n, och d†net d„rvid var s†som d†net av stora vatten, och jorden lyste av hans h„rlighet. 043:003 Och den syn som jag d† s†g var likadan som den jag s†g, n„r jag kom f”r att f”rd„rva staden; det var en syn likadan som den jag s†g vid str”mmen Kebar. Och jag f”ll ned p† mitt ansikte. 043:004 Och HERRENS h„rlighet kom in i huset genom den port som l†g mot ”ster. 043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och f”rde mig in p† den inre f”rg†rden, och jag s†g att HERRENS h„rlighet uppfyllde huset. 043:006 D† h”rde jag en r”st tala till mig fr†n huset, under det att en man stod bredvid mig. 043:007 Den sade till mig: Du m„nniskobarn, detta „r den plats d„r min tron „r, den plats d„r mina f”tter skola st†, d„r jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer orena mitt eviga namn, varken de sj„lva eller deras konungar, med sin trol”sa avf„llighet, med sina konungars d”da kroppar och med sina offerh”jder: 043:008 de som satte sin tr”skel invid min tr”skel, och sin d”rrpost vid sidan av min d”rrpost, s† att allenast muren var mellan mig och dem, och som s† orenade mitt heliga namn med de styggelser de bedrevo, varf”r jag ock f”rgjorde dem i min vrede. 043:009 Men nu skola de skaffa sin trol”sa avf„llighet och sina konungars d”da kroppar l†ngt bort ifr†n mig, s† att jag kan bo ibland dem evinnerligen. 043:010 Men du, m„nniskobarn, f”rkunna nu f”r Israels barn om detta hus, p† det att de m† blygas f”r sina missg„rningar. M† de m„ta det h„rliga byggnadsverket. 043:011 Om de d† blygas f”r allt vad de hava gjort, s† kung”r f”r dem och teckna f”r deras ”gon upp husets form och inredning, dess utg†ngar och ing†ngar, alla dess former och alla stadgar d„rom, alla dess former och alla lagar d„rom, s† att de akta p† hela dess form och alla stadgar d„rom och g”ra efter dem. 043:012 Detta „r lagen om huset: p† toppen av berget skall hela dess omr†de runt omkring vara h”gheligt. Ja, detta „r lagen om huset. 043:013 Men dessa voro m†tten p† altaret i alnar, var aln en handsbredd l„ngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln h”g och en aln bred, och kanten p† ramen, runt omkring utmed randen, var ett kvarter h”g; detta var altarets underlag. 043:014 Avst†ndet fr†n bottenramen vid marken upp till den nedre avsatsen var tv† alnar, och bredden var en aln. Avst†ndet fr†n den mindre avsatsen upp till den st”rre var fyra alnar, och bredden var en aln. 043:015 Altarh„rden h”ll fyra alnar; och fr†n altarh„rden stodo de fyra hornen upp†t. 043:016 Och altarh„rden var tolv alnar l†ng och tolv alnar bred, s† att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant. 043:017 Och avsatsen var fjorton alnar l†ng och fjorton alnar bred, utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den h”ll en halv aln, och dess bottenram str„ckte sig en aln runt omkring. Och altarets trappsteg vette †t ”ster. 043:018 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren, HERREN: Dessa „ro stadgarna om altaret f”r den dag d† det bliver f„rdigt, s† att man kan offra br„nnoffer och st„nka blod d„rp†. 043:019 D† skall du †t de levitiska pr„sterna giva en ungtjur till syndoffer, †t dem som „ro av Sadoks s„d, och som f† tr„da fram till mig, s„ger Herren, HERREN, f”r att g”ra tj„nst inf”r mig. 043:020 Och du skall taga n†got av dess blod och stryka p† altarets fyra h”rn och p† avsatsens fyra h”rn och p† kanten runt omkring; s† skall du rena det och bringa f”rsoning f”r det. 043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanf”r helgedomen skall den br„nnas upp p† en d„rtill best„md plats, som h”r till huset. 043:022 Och n„sta dag skall du f”ra fram en felfri bock till syndoffer; och man skall rena altaret med den, p† samma s„tt som man renade det med tjuren. 043:023 N„r du s† har fullbordat reningen, skall du f”ra fram en felfri ungtjur och en felfri v„dur av sm†boskapen. 043:024 Dem skall du f”ra fram inf”r HERREN, och pr„sterna skola str” salt p† dem och offra dem s†som br„nnoffer †t HERREN. 043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och en ungtjur och en v„dur av sm†boskapen, b†da felfria, skall man likaledes offra. 043:026 Under sju dagar skall man s†lunda bringa f”rsoning f”r altaret och rena det och inviga det. 043:027 Men sedan dessa dagar hava g†tt till „nda, skola pr„sterna p† †ttonde dagen och allt framgent offra p† altaret edra br„nnoffer och tackoffer; och jag skall d† hava behag till eder, s„ger Herren, HERREN˝. 044:001 D„refter f”rde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette †t ”ster; den var nu st„ngd. 044:002 Och HERREN sade till mig: ˝Denna port skall f”rbliva st„ngd och icke mer ”ppnas, och ingen skall g† in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har g†tt in genom den; d„rf”r skall den vara st„ngd. 044:003 Dock skall fursten, eftersom han „r furste, f† sitta d„r och h†lla m†ltid inf”r HERRENS ansikte; han skall d† g† in genom portens f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen.˝ 044:004 D„refter f”rde han mig genom norra porten till platsen framf”r huset; och jag fick se huru HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS hus. D† f”ll jag ned p† mitt ansikte. 044:005 och HERREN sade till mig: Du m„nniskobarn, akta p† och se med dina ”gon, och h”r med dina ”ron allt vad jag nu talar med dig om alla stadgar ang†ende HERRENS hus och om alla lagar som r”ra det; och giv akt p† huru man g†r in i huset genom alla helgedomens utg†ngar. 044:006 Och s„g till Israels hus, det genstr„viga: S† s„ger Herren, HERREN: Nu m† det vara nog med alla de styggelser I haven bedrivit, I av Israels hus, 044:007 I som haven l†tit fr„mlingar med oomskuret hj„rta och oomskuret k”tt komma in i min helgedom och vara d„r, s† att mitt hus har blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och blod. S† har mitt f”rbund blivit brutet, f”r att icke n„mna alla edra andra styggelser. 044:008 I haven icke sj„lva f”rr„ttat tj„nsten vid mina heliga f”rem†l, utan haven satt andra till att †t eder f”rr„tta tj„nsten i min helgedom. 044:009 S† s„ger Herren, HERREN: Ingen fr„mling med oomskuret hj„rta och oomskuret k”tt f†r komma in i min helgedom, ingen av de fr„mlingar som finnas bland Israels barn. 044:010 Utan de leviter som gingo bort ifr†n mig, n„r Israel for vilse de som d† sj„lva foro vilse och gingo bort ifr†n mig och f”ljde sina el„ndiga avgudar, de skola b„ra p† sin missg„rning 044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttj„nstg”ringen vid husets portar och annan tj„nstg”ring i huset; de skola slakta br„nnoffer och slaktoffer †t folket, och skola st† inf”r dem till att betj„na dem. 044:012 Eftersom de betj„nade dem inf”r deras el„ndiga avgudar och s† blevo f”r Israels hus en st”testen till missg„rning, d„rf”r betygar jag om dem med upplyft hand, s„ger Herren, HERREN, att de skola f† b„ra p† sin missg„rning. 044:013 De skola icke f† nalkas mig, till att f”rr„tta pr„sterlig tj„nst inf”r mig, eller till att nalkas n†got av mina heliga f”rem†l, n„mligen de h”gheliga, utan de skola b„ra p† sin skam och p† de styggeliga synder som de hava bedrivit. 044:014 Och jag skall s„tta dem till att f”rr„tta tj„nsten i huset vid allt tj„nararbete d„r, allt som d„r skall utf”ras. 044:015 Men de levitiska pr„ster, n„mligen Sadoks s”ner, som f”rr„ttade tj„nsten vid min helgedom, n„r de ”vriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifr†n mig, de skola f† tr„da fram till mig f”r att g”ra tj„nst inf”r mig; de skola st† inf”r mitt ansikte f”r att offra †t mig fett och blod, s„ger Herren, HERREN. 044:016 De skola g† in i min helgedom, och de skola tr„da fram till mitt bord f”r att g”ra tj„nst inf”r mig och f”rr„tta vad som „r att f”rr„tta †t mig. 044:017 Och n„r de komma in i den inre f”rg†rdens portar, skola de ikl„da sig linnekl„der; de f† icke hava p† sig n†got av ylle, n„r de g”ra tj„nst i den inre f”rg†rdens portar och inne i huset. 044:018 De skola hava huvudbonader av linne p† sina huvuden, och benkl„der av linne omkring sina l„nder; de skola icke omgjorda sig med n†got som framkallar svett. 044:019 Och n„r de sedan g† ut p† den yttre f”rg†rden, till folket p† den yttre f”rg†rden, skola de taga av sig de kl„der i vilka de hava gjort tj„nst, och skola l„mna dem kvar i helgedomens tempelkamrar och ikl„da sig andra kl„der, f”r att de icke m† g”ra folket heligt med sina kl„der. 044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller l†ta h†ret v„xa fritt, utan skola klippa sitt huvudh†r kort. 044:021 Och vin f†r ingen pr„st dricka, n„r han har kommit in p† den inre f”rg†rden. 044:022 En „nka eller en fr†nskild kvinna f†r han icke taga till hustru †t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns sl„kt; dock f†r han taga en „nka, om hon „r „nka efter en pr„st. 044:023 Och de skola l„ra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent. 044:024 Och i r„ttssaker skola de upptr„da s†som domare och skola avd”ma dem efter mina r„tter. Och mina lagar och stadgar skola de iakttaga vid alla mina h”gtider, och mina sabbater skola de h†lla heliga. 044:025 Ingen av dem f†r orena sig genom att g† in till n†gon d”d m„nniska; allenast genom fader eller moder eller son eller dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillh”rt n†gon man m† han †draga sig orenhet. 044:026 Men n„r han d„refter har blivit ren, skall man r„kna f”r honom ytterligare sju dagar; 044:027 och p† den dag d† han g†r in i- helgedomen, p† den inre f”rg†rden, f”r att g”ra tj„nst i helgedomen, d† skall han b„ra fram ett syndoffer f”r sig, s„ger Herren, HERREN. 044:028 Och deras arvedel skall best† d„ri att jag sj„lv skall vara deras arvedel. Och I skolen icke giva dem n†gon besittning i Israel, ty jag sj„lv „r deras besittning. 044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f† de „ta, och allt tillspillogivet i Israel skall h”ra dem till. 044:030 Och det f”rsta av alla f”rstlingsfrukter av alla slag, och alla offerg„rder av alla slag, vadhelst I framb„ren s†som offerg„rd, detta skall h”ra pr„sterna till; och f”rstlingen av edert mj”l skolen I giva †t pr„sten, f”r att du m† bringa v„lsignelse ”ver ditt hus. 044:031 Intet sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur, vare sig f†gel eller boskapsdjur, f† pr„sterna „ta. 045:001 Och n„r I genom lottkastning f”rdelen landet till arvedel, d† skolen I †t HERREN giva en offerg„rd, en helig del av landet, i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke skall vara heligt till hela sitt omf†ng runt omkring. 045:002 H„rav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem hundra alnar i l„ngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och till utmark d„r runt omkring femtio alnar. 045:003 Av det tillm„tta stycket skall du allts† avm„ta ett omr†de, tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i bredd; d„r skall helgedomen, det h”gheliga, ligga. 045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillh”ra pr„sterna, som g”ra tj„nst i helgedomen, dem som f† tr„da fram till att g”ra tj„nst inf”r HERREN; detta skall vara en plats †t dem f”r deras hus, s† ock en helig plats f”r helgedomen. 045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i bredd, skall tillh”ra leviterna, som g”ra tj„nst i huset, s†som deras besittning, med tjugu tempelkamrar. 045:006 Och †t staden skolen I giva till besittning ett omr†de, fem tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i l„ngd, motsvarande det heliga offerg„rdsomr†det; det skall h”ra hela Israels hus till. 045:007 Och fursten skall p† b†da sidor om det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning f† ett omr†de, bel„get invid det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning, dels p† v„stra sidan, v„sterut, dels ock p† ”stra sidan, ”sterut, och I l„ngd motsvarande en stamlotts utstr„ckning fr†n v„stra gr„nsen till ”stra. 045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i Israel. Och mina furstar skola d† icke mer f”rtrycka mitt folk, utan skola l†ta Israels hus f† beh†lla sitt land efter sina stammar. 045:009 S† s„ger Herren, HERREN: Nu m† det vara nog, I Israels furstar. Skaffen bort v†ld och f”rtryck, och ”ven r„tt och r„ttf„rdighet; h”ren upp att driva mitt folk ifr†n hus och hem, s„ger Herren, HERREN. 045:010 Riktig v†g, riktig efa, riktigt bat-m†tt skolen I hava. 045:011 Efan och bat-m†ttet skola h†lla samma m†tt, s† att bat-m†ttet rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen av en homer; ty efter homern skall man best„mma m†tten. 045:012 Sikeln skall inneh†lla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem siklar, femton siklar skall minan inneh†lla hos eder. 045:013 Detta „r den offerg„rd I skolen giva: en sj„ttedels efa av var homer vete och en sj„ttedels efa av var homer korn; 045:014 vidare den stadgade g„rden av olja, r„knat efter bat av olja: en tiondedels bat av var kor (som „r ett m†tt p† tio bat och lika med en homer, ty tio bat utg”ra en homer); 045:015 vidare av sm†boskapen fr†n Israels betesmarker ett djur p† vart tv†hundratal, till spisoffer, br„nnoffer och tackoffer, f”r att bringa f”rsoning f”r folket, s„ger Herren, HERREN. 045:016 Allt folket i landet skall vara f”rpliktat till denna offerg„rd †t fursten i Israel. 045:017 Men fursten skall det †ligga att framb„ra br„nnoffer, spisoffer och drickoffer p† festerna, nym†naderna och sabbaterna, vid alla Israels hus' h”gtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, br„nnoffer och tackoffer till att bringa f”rsoning f”r Israels hus. 045:018 S† s„ger Herren, HERREN: P† f”rsta dagen i f”rsta m†naden skall du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen. 045:019 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod och stryka p† husets d”rrpost och p† altaravsatsens fyra h”rn och p† d”rrposten till den inre f”rg†rdens port. 045:020 S† skall du ock g”ra p† sjunde dagen i m†naden, om s† „r, att n†gon har syndat oupps†tligen och av f†kunnighet; p† detta s„tt skolen I bringa f”rsoning f”r huset. 045:021 P† fjortonde dagen i f”rsta m†naden skolen I fira p†skh”gtid; i sju dagar skolen I h†lla h”gtid, och man skall d† „ta osyrat br”d. 045:022 P† den dagen skall fursten f”r sig sj„lv och f”r allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 045:023 Men sedan, under h”gtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra s†som br„nnoffer †t HERREN sju tjurar och sju v„durar, alla felfria, och s†som syndoffer en bock dagligen. 045:024 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var v„dur, j„mte en hin olja till var efa. 045:025 P† femtonde dagen i sjunde m†naden skall han vid h”gtiden framb„ra likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, br„nnoffer och spisoffer och lika mycket olja. 046:001 S† s„ger Herren, HERREN: Den inre f”rg†rdens port, den som vetter †t ”ster, skall vara st„ngd under de sex arbetsdagarna, men p† sabbatsdagen skall den ”ppnas; likaledes skall den ”ppnas p† nym†nadsdagen. 046:002 Och d† skall fursten utifr†n g† in genom portens f”rhus och st„lla sig vid portens d”rrpost; och n„r pr„sterna offra hans br„nnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p† portens tr”skel och d„refter g† ut. Men porten skall icke st„ngas f”rren om aftonen. 046:003 Och folket i landet skall p† sabbater och nym†nader tillbedja inf”r HERREN vid ing†ngen till samma port. 046:004 Och br„nnoffret som fursten skall framb„ra †t HERREN skall p† sabbatsdagen utg”ras av sex felfria lamm och en felfri v„dur. 046:005 Och s†som spisoffer skall han framb„ra en efa till v„duren, men till lammen s†som spisoffer s† mycket han vill giva, j„mte en hin olja till var efa. 046:006 Men p† nym†nadsdagen skall han framb„ra en felfri ungtjur, sex lamm och en v„dur, allasammans felfria. 046:007 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till v„duren, och till lammen s† mycket han vill anskaffa, j„mte en hin olja till var efa. 046:008 Och n„r fursten vill g† in, skall han g† in genom portens f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen. 046:009 Men n„r folket i landet kommer inf”r HERRENS ansikte vid h”gtiderna, d† skall den som har g†tt in genom norra porten f”r att tillbedja g† ut genom s”dra porten, och den som har g†tt in genom s”dra porten skall g† ut genom norra porten; ingen skall g† tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall g† ut genom den motsatta. 046:010 Och fursten skall g† in tillsammans med de andra, n„r de g† in; och n„r de g† ut, skola de g† ut tillsammans. 046:011 Men vid fester och h”gtider skall spisoffret utg”ras av en efa till var tjur och en efa till var v„dur, och till lammen av s† mycket han vill giva, j„mte en hin olja till var efa. 046:012 Och n„r fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett br„nnoffer eller ett tackoffer s†som frivilligt offer †t HERREN, d† skall man ”ppna †t honom den port som vetter †t ”ster, och han skall offra sitt br„nnoffer och sitt tackoffer alldeles s†, som han pl„gar offra p† sabbatsdagen; och d„refter skall han g† ut och sedan han har g†tt ut, skall man st„nga porten. 046:013 Du skall dagligen offra s†som br„nnoffer †t HERREN ett felfritt †rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett s†dant. 046:014 Och s†som spisoffer skall du d„rtill offra var morgon en sj„ttedels efa, s† ock en tredjedels hin olja f”r att fukta mj”let -- detta s†som spisoffer †t HERREN, s†som ev„rdlig r„tt f”r best„ndigt. 046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon s†som dagligt br„nnoffer. 046:016 S† s„ger Herren, HERREN: Om fursten giver n†gon av sina s”ner en g†va, s† bliver det dennes arvedel, det skall h”ra hans s”ner till; de skola besitta det s†som arv. 046:017 Men om han av sin arvedel giver n†got s†som g†va †t n†gon av sina tj„nare, s† skall detta tillh”ra denne intill fri†ret; d† skall det †terg† till fursten. Hans arvedel „r det ju, och hans s”ner skall det tillfalla. 046:018 Fursten m† icke taga n†got av folkets arvedel och s† kr„nka den i deras besittningsr„tt; allenast av sin egen besittning m† han giva arvedelar †t sina s”ner, f”r att ingen av mitt folk skall bliva undantr„ngd fr†n sin s„rskilda besittning. 046:019 Och han f”rde mig genom den ing†ng som l†g vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro best„mda f”r pr„sterna, och som vette †t norr; och jag s†g att d„r var en plats l„ngst uppe i v„ster. 046:020 Och han sade till mig: ˝Detta „r den plats d„r pr„sterna skola koka skuldoffret och syndoffret, och d„r de skola baka spisoffret, f”r att icke beh”va b„ra ut det p† den yttre f”rg†rden och s† g”ra folket heligt.˝ 046:021 D„refter l„t han mig g† ut p† den yttre f”rg†rden och f”rde mig omkring till f”rg†rdens fyra h”rn; och jag s†g d† att i vart och ett av f”rg†rdens h”rn fanns en g†rd. 046:022 I f”rg†rdens fyra h”rn funnos kringst„ngda g†rdar, fyrtio alnar l†nga och trettio alnar breda; dessa fyra h”rng†rdar voro lika stora. 046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inr„ttat eldst„der till kokning. 046:024 Och han sade till mig: ˝Detta „r de k”k i vilka husets tj„nare skola koka folkets slaktoffer.˝ 047:001 D„refter f”rde han mig tillbaka till husets ing†ng, och d„r fick jag se vatten rinna fram under husets tr”skel p† ”stra sidan, ty husets framsida l†g mot ”ster; och vattnet fl”t ned under husets s”dra sidov„gg, s”der om altaret. 047:002 Sedan l„t han mig g† ut genom norra porten och f”rde mig omkring p† en yttre v„g till den yttre porten, den som vette †t ”ster. D„r fick jag se vatten v„lla fram p† s”dra sidan. 047:003 Sedan gick mannen, med ett m„tsn”re i handen, ett stycke mot ”ster och m„tte d„rvid upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, och vattnet r„ckte mig d„r till fotkn”larna. 047:004 Źter m„tte han upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, och vattnet r„ckte mig d„r till kn„na. Źter m„tte han upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, som d„r r„ckte mig upp till l„nderna. 047:005 Žnnu en g†ng m„tte han upp tusen alnar, och nu var det en str”m som jag icke kunde g† ”ver. Ty vattnet gick s† h”gt att man m†ste simma; det var en str”m som man icke kunde g† ”ver. 047:006 Och han sade till mig: ˝Nu har du ju sett det, du m„nniskobarn?˝ Sedan f”rde han mig tillbaka upp p† str”mmens strand. 047:007 Och n„r han hade f”rt mig dit tillbaka, fick jag se tr„d i stor myckenhet st† p† str”mmens strand, p† b†da sidor. 047:008 Och han sade till mig: ˝Detta vatten rinner fram mot ™stra kretsen och flyter ned p† Hedmarken och faller d„refter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram g†r allts† till havet, och s† bliver vattnet d„r sunt. 047:009 Och ”verallt dit den dubbla str”mmen kommer, d„r upplivas alla levande varelser som r”ra sig i stim, och fiskarna bliva d„r mycket talrika; ty n„r detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt f†r liv, d„r str”mmen kommer. 047:010 Och fiskare skola st† utmed den fr†n En-Gedi „nda till En-Eglaim, och s†som ett enda fiskel„ge skall den str„ckan vara. D„r skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles s†som i Stora havet. 047:011 Men g”lar och dammar d„r skola icke bliva sunda, utan skola tj„na till saltberedning. 047:012 Och vid str”mmen, p† dess b†da str„nder, skola allahanda frukttr„d v„xa upp, vilkas l”v icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var m†nad skola tr„den bara ny frukt, ty deras vatten kommer fr†n helgedomen. Och deras frukter skola tj„na till f”da och deras l”v till l„kedom.˝ 047:013 S† s„ger Herren, HERREN: Dessa „ro de gr„nser efter vilka I skolen utskifta landet s†som arvedel †t Israels tolv stammar (varvid Josef f†r mer „n en lott). 047:014 I skolen f† det till arvedel, den ene s†v„l som den andre, d„rf”r att jag med upplyft hand har lovat att giva det †t edra fader; s† skall nu detta land tillfalla eder s†som arvsegendom. 047:015 Detta skall vara landets gr„ns p† norra sidan: fr†n Stora havet l„ngs Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Sedad, 047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat omr†den, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omr†de. 047:017 S† skall gr„nsen g† fr†n havet till Hasar-Enon vid Damaskus' omr†de och vidare allt l„ngre norrut och upp mot Hamats omr†de. Detta „r norra sidan. 047:018 Och p† ”stra sidan skall gr„nsen begynna mellan Hauran och Damaskus och g† mellan Gilead och Israels land och utg”ras av Jordan; fr†n nordgr„nsen ned†t, utmed ™stra havet, skolen I m„ta ut den. Detta „r ”stra sidan. 047:019 Och p† sydsidan, s”derut, skall gr„nsen g† fr†n Tamar till Meribots vatten vid Kades, till b„cken, fram till Stora havet. Detta „r sydsidan, s”derut. 047:020 Och p† v„stra sidan skall gr„nsen utg”ras av Stora havet och g† fr†n sydgr„nsen till en punkt mitt emot det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat. Detta „r v„stra sidan. 047:021 Och I skolen utskifta detta land †t eder efter Israels stammar. 047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel †t eder sj„lva och †t fr„mlingarna som bo ibland eder och hava f”tt barn ibland eder. Ty de skola av eder h†llas lika med inf”dda israeliter; de skola tillfalla eder s†som en arvedel bland Israels stammar. 047:023 I den stam d„r fr„mlingen bor, d„r skolen I giva honom hans arvedel, s„ger Herren, HERREN. 048:001 Och dessa „ro namnen p† stammarna. Vid norra gr„nsen l„ngs efter Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan -- med Damaskus' omr†de j„mte Hamat i norr -- d„r skall Dan hava en lott, s† att hela str„ckan fr†n ”stra sidan till v„stra tillh”r honom. 048:002 Och n„rmast Dans omr†de skall Aser hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:003 Och n„rmast Asers omr†de skall Naftali hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:004 Och n„rmast Naftalis omr†de skall Manasse hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:005 Och n„rmast Manasses omr†de skall Efraim hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:006 Och n„rmast Efraims omr†de skall Ruben hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:007 Och n„rmast Rubens omr†de skall Juda hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:008 Och n„rmast Juda omr†de skall fr†n ”stra sidan till v„stra str„cka sig det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd, tjugufem tusen alnar i bredd, och i l„ngd lika med en stamlotts l„ngd fr†n ”stra sidan till v„stra; och helgedomen skall ligga d„r i mitten. 048:009 Det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd †t HERREN skall vara i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen. 048:010 Och av detta heliga offerg„rdsomr†de skall ett stycke tillh”ra pr„sterna, i norr tjugufem tusen alnar, i v„ster tio tusen i bredd, i ”ster likaledes tio tusen i bredd och i s”der tjugufem tusen i l„ngd; och HERRENS helgedom skall ligga d„r i mitten. 048:011 Det skall tillh”ra pr„sterna, dem som hava blivit helgade bland Sadoks s”ner, dem som hava f”rr„ttat tj„nsten †t mig, och som icke, s†som leviterna gjorde, foro vilse, n„r de ”vriga israeliterna foro vilse. 048:012 D„rf”r skall en s„rskild offerg„rdsdel av den fr†n landet avtagna offerg„rden tillh”ra dem s†som ett h”gheligt omr†de invid leviternas. 048:013 Men leviterna skola f† ett omr†de motsvarande pr„sternas, i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- l„ngden ”verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen. 048:014 Och de f† icke s„lja n†got d„rav; det b„sta landet m† man icke byta bort eller eljest ”verl†ta †t n†gon annan, ty det „r helgat †t HERREN. 048:015 Men de fem tusen alnar som bliva ”ver p† bredden invid de tjugufem tusen skola utg”ra ett icke heligt omr†de f”r staden, dels till att bo p†, dels s†som utmark; och staden skall ligga d„r i mitten. 048:016 Och detta „r m†ttet p† den: norra sidan fyra tusen fem hundra alnar, s”dra sidan fyra tusen fem hundra, p† ”stra sidan fyra tusen fem hundra, och v„stra sidan fyra tusen fem hundra. 048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut „r tv† hundra femtio alnar, s”derut tv† hundra femtio, ”sterut tv† hundra femtio och v„sterut tv† hundra femtio. 048:018 Och vad som bliver ”ver p† l†ngsidan utmed det heliga offerg„rdsomr†det, n„mligen tio tusen alnar ”sterut och tio tusen v„sterut -- ty det skall str„cka sig utmed det heliga offerg„rdsomr†det -- av detta skall avkastningen tj„na till f”da †t stadens bebyggare. 048:019 Alla stadens bebyggare fr†n alla Israels stammar skola bruka det. 048:020 Hela offerg„rdsomr†det skall allts† vara tjugufem tusen alnar i l„ngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offerg„rdsomr†de som I given s†som g„rd skall bilda en fyrkant, stadens besittning inber„knad. 048:021 Och fursten skall f† vad som bliver ”ver p† b†da sidor om det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning, n„mligen landet invid det tjugufem tusen alnar breda offerg„rdsomr†det, „nda till ”stra gr„nsen, och likaledes v„sterut landet utefter det tjugufem tusen alnar breda omr†det, „nda till v„stra gr„nsen. Dessa omr†den, motsvarande stamlotterna, skola tillh”ra fursten. Och det heliga offerg„rdsomr†det med det heliga huset skall ligga mitt emellan dem. 048:022 Med sin gr„ns † ena sidan mot leviternas besittning, † andra sidan mot stadens, skall detta omr†de ligga mitt emellan furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga mellan Juda omr†de och Benjamins omr†de. 048:023 D„refter skola de †terst†ende stammarna komma. F”rst skall Benjamin hava en lott fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:024 Och n„rmast Benjamins omr†de skall Simeon hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:025 Och n„rmast Simeons omr†de skall Isaskar hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:026 Och n„rmast Isaskars omr†de skall Sebulon hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:027 Och n„rmast Sebulons omr†de skall Gad hava en lott, fr†n ”stra sida till v„stra. 048:028 Och n„rmast Gads omr†de, p† dess sydsida, s”derut, skall gr„nser g† fr†n Tamar ”ver Meribas vatten vid Kades till b„cken, fram emot Stora havet. 048:029 Detta „r det land som I genom lottkastning skolen utdela †t Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras stamlotter, s„ger Herren, HERREN. 048:030 Och f”ljande utg†ngar skall staden hava: P† norra sidan skall den h†lla ett m†tt av fyra tusen fem hundra alnar, 048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn, skola tre ligga i norr: den f”rsta Rubens port, den andra Juda port, den tredje Levi port. 048:032 Och p† ”stra sidan skall den ock. h†lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Josefs port, den andra Benjamins port, den tredje Dans port. 048:033 Sammalunda skall ock s”dra sidan h†lla ett m†tt av fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port. 048:034 V„stra sidan skall h†lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftali port. 048:035 Runt omkring skall den h†lla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: H„r „r HERREN. Book 27 Daniel 001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regerings†r kom Nebukadnessar, konungen i Babel, mot Jerusalem och bel„grade det. 001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s† ock en del av k„rlen i Guds hus; och han f”rde dem till Sinears land, in i sin guds hus. Och k„rlen f”rde han in i sin guds skattkammare. 001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin ”verste hovman, att han skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig sl„kt eller av f”rn„m b”rd, 001:004 s†dana som icke hade n†got lyte, utan voro fagra att sk†da och utrustade med f”rst†nd till att inh„mta allt slags visdom, kloka och l„raktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tj„na i konungens palats; dem skulle han l†ta undervisa i kald‚ernas skrift och tungom†l. 001:005 Och konungen best„mde †t dem ett visst underh†ll f”r var dag, av konungens egen mat och av det vin han sj„lv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre †r; n„r den tiden vore f”rliden, skulle de f† g”ra tj„nst hos konungen. 001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda barn. 001:007 Men ”verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego. 001:008 Men Daniel l„t sig angel„get vara att icke orena sig med konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad ”verste hovmannen att han icke skulle n”dgas orena sig. 001:009 Och Gud l„t Daniel finna n†d och barmh„rtighet inf”r ”verste hovmannen. 001:010 Men ”verste hovmannen sade till Daniel: ˝Jag fruktar att min herre, konungen, som har best„llt om eder mat och dryck, d† skall finna edra ansikten magrare „n de ynglingars som „ro j„mn†riga med eder, och att I s† skolen draga skuld ”ver mitt huvud inf”r konungen.˝ 001:011 D† sade Daniel till hovm„staren som av ”verste hovmannen hade blivit satt till att hava uppsikt ”ver Daniel, Hananja, Misael och Asarja: 001:012 ˝G”r ett f”rs”k med dina tj„nare i tio dagar, och l†t giva oss gr”nsaker att „ta och vatten att dricka. 001:013 Sedan m† du j„mf”ra v†rt utseende med de ynglingars som hava „tit av konungens mat; och efter vad du d† anser m† du g”ra med dina tj„nare.˝ 001:014 Och han lyssnade till denna deras beg„ran och gjorde ett f”rs”k med dem i tio dagar. 001:015 Och efter de tio dagarnas f”rlopp befunnos de vara fagrare att sk†da och stadda vid b„ttre hull „n alla de ynglingar som hade „tit av konungens mat. 001:016 D† l„t hovm„staren dem allt fortfarande slippa den mat som hade varit best„md f”r dem och det vin som de skulle hava druckit, och gav dem gr”nsaker. 001:017 Źt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom; och Daniel fick f”rst†nd p† alla slags syner och dr”mmar. 001:018 Och n„r den tid var f”rliden, efter vilken de, enligt konungens befallning, skulle f”ras fram f”r honom, blevo de av ”verste hovmannen f”rda inf”r Nebukadnessar 001:019 N„r d† konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som kunde f”rliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de fingo s† g”ra tj„nst hos konungen. 001:020 Och n„rhelst konungen tillfr†gade dem i en sak som fordrade vishet i f”rst†ndet, fann han dem vara tio g†nger klokare „n n†gon av de sp†m„n och besv„rjare som funnos i hela hans rike. 001:021 Och Daniel fortfor s† intill konung Kores' f”rsta regerings†r. 002:001 I sitt andra regerings†r hade Nebukadnessar dr”mmar av vilka han blev orolig till sinnes, och s”mnen vek bort ifr†n honom. 002:002 D† l„t konungen tillkalla sina sp†m„n, besv„rjare, trollkarlar och kald‚er, f”r att de skulle giva konungen till k„nna vad han hade dr”mt, och de kommo och tr„dde fram f”r konungen. 002:003 Och konungen sade till dem: ˝Jag har haft en dr”m, och jag „r orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr”mt.˝ 002:004 D† talade kald‚erna till konungen p† arameiska: ˝M† du leva evinnerligen, o konung! F”rt„lj dr”mmen f”r dina tj„nare, s† skola vi meddela uttydningen.˝ 002:005 Konungen svarade och sade till kald‚erna: ˝Nej, mitt oryggliga beslut „r, att om I icke s„gen mig dr”mmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g”ras till platser f”r orenlighet. 002:006 Men om I meddelen dr”mmen och dess uttydning, s† skolen I f† g†vor och sk„nker och stor „ra av mig. Meddelen mig allts† nu dr”mmen och dess uttydning.˝ 002:007 De svarade f”r andra g†ngen och sade: ˝Konungen m† f”rt„lja dr”mmen f”r sina tj„nare, s† skola vi meddela uttydningen.˝ 002:008 Konungen svarade och sade: ˝Jag m„rker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut „r oryggligt, 002:009 att om I icke s„gen mig dr”mmen, domen ”ver eder icke kan bliva annat „n en. Ja, I haven kommit ”verens om att inf”r mig f”ra l”gnaktigt och bedr„gligt tal, i hopp att tiderna skola f”r„ndra sig. S„gen mig allts† nu vad jag har dr”mt, s† m„rker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen d„rp†.˝ 002:010 D† svarade kald‚erna konungen och sade: ˝Det finnes ingen m„nniska p† jorden, som f”rm†r meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller n†gon konung, huru stor och m„ktig han „n var, beg„rt s†dant som detta av n†gon sp†man eller besv„rjare eller kald‚. 002:011 Ty det som konungen beg„r „r alltf”r sv†rt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, f”rutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de d”dliga. 002:012 D† blev konungen vred och mycket f”rt”rnad och befallde att man skulle f”rg”ra alla de vise i Babel. 002:013 N„r allts† p†budet h„rom hade blivit utf„rdat och man skulle d”da de vise, s”kte man ock efter Daniel och hans medbr”der f”r att d”da dem. 002:014 D† v„nde sig Daniel med kloka och f”rst†ndiga ord till Arjok, ”versten f”r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f”r att d”da de vise i Babel. 002:015 Han tog till orda och fr†gade Arjok, konungens h”vitsman: ˝Varf”r har detta str„nga p†bud blivit utf„rdat av konungen?˝ D† omtalade Arjok f”r Daniel vad som var p† f„rde. 002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid m†tte beviljas honom, s† skulle han meddela konungen uttydningen. 002:017 D„refter gick Daniel hem och omtalade f”r Hananja, Misael och Asarja, sina medbr”der, vad som var p† f„rde, 002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f”rbarmande, s† att denna hemlighet bleve uppenbarad, p† det att icke Daniel och hans medbr”der m†tte f”rg”ras tillika med de ”vriga vise Babel. 002:019 D† blev hemligheten uppenbarad f”r Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d„rf”r; 002:020 Daniel hov upp sin r”st och sade: ˝Lovat vare Guds namn fr†n evighet till evighet! Ty vishet och makt h”ra honom till. 002:021 Han l†ter tider och stunder omskifta, han avs„tter konungar och tills„tter konungar, han giver †t de visa deras vishet och †t de f”rst†ndiga deras f”rst†nd. 002:022 Han uppenbarar det som „r djupt och f”rborgat, han vet vad i m”rkret „r, och hos honom bor ljuset. 002:023 Dig, mina f„ders Gud, tackar och prisar jag f”r att du har givit mig vishet och f”rm†ga, och f”r att du nu har uppenbarat f”r mig det vi b†do dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat f”r oss.˝ 002:024 I f”ljd h„rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade f†tt befallning att f”rg”ra de vise i Babel; han gick †stad och sade till honom s†: ˝De vise i Babel m† du icke f”rg”ra. F”r mig in till konungen, s† skall jag meddela konungen uttydningen.˝ 002:025 D† f”rde Arjok med hast Daniel inf”r konungen och sade till honom s†: ˝Jag har bland de judiska f†ngarna funnit en man som kan s„ga konungen uttydningen.˝ 002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f†tt namnet Beltesassar: ˝F”rm†r du s„ga mig den dr”m som jag har haft och dess uttydning?˝ 002:027 Daniel svarade konungen och sade: ˝Den hemlighet som konungen beg„r att f† veta kunna inga vise, besv„rjare, sp†m„n eller stj„rntydare meddela konungen. 002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har l†tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dr”m och den syn du hade p† ditt l„ger: 002:029 N„r du, o konung, l†g p† ditt l„ger, uppstego hos dig tankar p† vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter l„t dig veta vad som skall ske. 002:030 Och f”r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av n†gon vishet som jag „ger framf”r alla andra levande varelser, utan p† det att uttydningen m† bliva kungjord f”r konungen, s† att du f”rst†r ditt hj„rtas tankar. 002:031 Du, o konung, s†g i din syn en stor bildstod st† framf”r dig, och den stoden var h”g och dess glans ”verm†ttan stor, och den var f”rskr„cklig att sk†da. 002:032 Bildstodens huvud var av b„sta guld, dess br”st och armar voro av silver, dess buk och l„nder av koppar; dess ben voro av j„rn, 002:033 dess f”tter delvis av j„rn och delvis av lera. 002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten l”sriven, dock icke genom m„nniskoh„nder, och den tr„ffade bildstoden p† f”tterna, som voro av j„rn och lera, och krossade dem. 002:035 D† blev p† en g†ng alltsammans krossat, j„rnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev s†som agnar p† en tr”skloge om sommaren, och vinden f”rde bort det, s† att man icke mer kunde finna n†got sp†r d„rav. Men av stenen som hade tr„ffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 002:036 Detta var dr”mmen; och vi vilja nu s„ga konungen uttydningen: 002:037 Du, o konung, konungarnas konung, †t vilken himmelens Gud har givit rike, v„ldighet, makt och „ra, 002:038 och i vilkens hand han har givit m„nniskors barn och djuren p† marken och f†glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre ”ver allasammans, du „r det gyllene huvudet. 002:039 Men efter dig skall uppst† ett annat rike, ringare „n ditt, och d„refter „nnu ett tredje rike, ett som „r av koppar, och det skall r†da ”ver hela jorden. 002:040 Ett fj„rde rike skall ock uppst† och vara starkt s†som j„rn, ty j„rnet krossar och s”ndersl†r ju allt; och s†som j„rnet f”rst”r allt annat, s† skall ock detta krossa och f”rst”ra. 002:041 Men att du s†g f”tterna och t†rna vara delvis av krukmakarlera och delvis av j„rn, det betyder att det skall vara ett s”ndrat rike, dock s† att det har n†got av j„rnets fasthet, ty du s†g ju j„rn vara d„r, blandat med lerjord. 002:042 Och att t†rna p† f”tterna voro delvis av j„rn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. 002:043 Och att du s†g j„rnet vara blandat med lerjord, det betyder att v„l en beblandning d„r skall „ga rum genom m„nniskos„d, men att delarna likv„l icke skola h†lla ihop med varandra, lika litet som j„rn kan f”rbinda sig med lera. 002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr„tta ett rike som aldrig i evighet skall f”rst”ras och vars makt icke skall bliva ”verl„mnad †t n†got annat folk. Det skall krossa och g”ra en „nde p† alla dessa andra riken, men sj„lvt skall det best† evinnerligen; 002:045 ty du s†g ju att en sten blev l”sriven fr†n berget, dock icke genom m„nniskoh„nder, och att den krossade j„rnet, kopparen, leran, silvret och guldet. S† har en stor Gud uppenbarat f”r konungen vad som skall ske i framtiden, och dr”mmen „r viss, och dess uttydning „r tillf”rlitlig.˝ 002:046 D† f”ll konung Nebukadnessar p† sitt ansikte och tillbad inf”r Daniel, och befallde att man skulle offra †t honom spisoffer och r”koffer. 002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: ˝I sanning, eder Gud „r en Gud ”ver andra gudar och en herre ”ver konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.˝ 002:048 D„refter upph”jde konungen Daniel och gav honom m†nga stora sk„nker och satte honom till herre ”ver hela Babels h”vdingd”me och till h”gste f”rest†ndare f”r alla de vise i Babel. 002:049 Och p† Daniels b”n f”rordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att f”rvalta Babels h”vdingd”me; men Daniel sj„lv stannade vid konungens hov. 003:001 Konung Nebukadnessar l„t g”ra en gyllene bildstod, sextio alnar h”g och sex alnar bred; den l„t han st„lla upp p† Durasl„tten i Babels h”vdingd”me. 003:002 Och konung Nebukadnessar s„nde †stad och l„t f”rsamla satraper, landsh”vdingar och st†th†llare, fogdar, skattm„stare, domare, lagtolkare och alla andra makthavande i h”vdingd”mena, f”r att de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp. 003:003 D† f”rsamlade sig satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna, fogdarna, skattm„starna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavande i h”vdingd”mena till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp och n„r de s† stodo framf”r den bildstod som Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp, 003:004 utropade en h„rold med h”g r”st: ˝Detta vare eder befallt, I folk och stammar och tungom†l: 003:005 N„r I h”ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har l†tit st„lla upp. 003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen.˝ 003:007 S† snart nu allt folket h”rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, f”llo de allts† ned, alla folk och stammar och tungom†l, och tillb†do den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp. 003:008 Men strax d„refter kommo n†gra kaldeiska m„n fram och anklagade judarna. 003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M† du leva evinnerligen, o konung! 003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla m„nniskor, n„r de h”rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden, 003:011 och att var och en som icke f”lle ned och tillb†de skulle kastas i den brinnande ugnen. 003:012 Men nu „ro h„r n†gra judiska m„n, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka du har f”rordnat att f”rvalta Babels h”vdingd”me. Dessa m„n hava icke aktat p† dig, o konung. De dyrka icke dina gudar; och den gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp tillbedja de icke.˝ 003:013 D† befallde Nebukadnessar i vrede och f”rbittring att man skulle f”ra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och n„r man hade f”rt fram m„nnen inf”r konungen, 003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: ˝Žr det av f”rakt som I, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke tillbedjen den gyllene bildstod som jag har l†tit st„lla upp? 003:015 V„lan, allt m† vara gott, om I „ren redo, att n„r I h”ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den bildstod som jag har l†tit g”ra. Men om I icke tillbedjen, d† skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och vilken „r v„l den gud som d† kan r„dda eder ur min hand?˝ 003:016 D† svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen: ˝O Nebukadnessar, vi beh”va icke giva dig n†got svar p† detta. 003:017 Om v†r Gud, den som vi dyrka, f”rm†r r„dda oss, s† skall han ock r„dda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. 003:018 Men om han icke vill det, s† m† du veta, o konung, att vi „nd† icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp.˝ 003:019 D† uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, s† att hans ansikte f”rvandlades. Och han hov upp sin r”st och befallde att man skulle g”ra ugnen sju g†nger hetare, „n man n†gonsin hade sett den vara. 003:020 Och n†gra handfasta m„n i hans h„r fingo befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 003:021 S† blevo dessa med sina underkl„der, livrockar, m”ssor och andra kl„der bundna och kastade i den brinnande ugnen. 003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit s† str„ng, och ugnen d„rf”r hade blivit s† ”verm†ttan starkt upphettad, blevo de m„n som f”rde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sj„lva d”dade av eldsl†gorna, 003:023 vid det att de tre m„nnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades ned i den brinnande ugnen. 003:024 D† blev konung Nebukadnessar f”rskr„ckt och stod upp med hast och fr†gade sina r†dsherrar och sade: ˝Var det icke tre m„n som vi l„to kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: ˝Jo f”rvisso, o konung.˝ 003:025 Han fortfor och sade: ˝Och „nd† ser jag nu fyra m„n, som g† l”sa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fj„rde ser s† ut, som vore han en gudason.˝ 003:026 D„refter tr„dde Nebukadnessar fram till ”ppningen p† den brinnande ugnen och hov upp sin r”st och sade: ˝Sadrak, Mesak och Abed-Nego, I den h”gste Gudens tj„nare kommen hitut.˝ D† gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. 003:027 Och satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna och konungens r†dsherrar f”rsamlade sig d„r, och fingo d† se att elden icke hade haft n†gon makt ”ver m„nnens kroppar, och att h†ret p† deras huvuden icke var svett, och att deras kl„der icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens k„nna lukten av n†got br„nt p† dem. 003:028 D† hov Nebukadnessar upp sin r”st och sade: ˝Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som s„nde sin „ngel och r„ddade sina tj„nare, vilka s† f”rtr”stade p† honom, att de ”vertr„dde konungens befallning och v†gade sina liv f”r att icke n”dgas dyrka eller tillbedja n†gon annan gud „n sin egen Gud! 003:029 Och h„rmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla folk och stammar och tungom†l, som s„ger n†got otillb”rligt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken, och hans hus skall g”ras till en plats f”r orenlighet; ty ingen gud finnes, som s† kan hj„lpa som denne. 003:030 D„refter l„t konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till stor „ra och makt i Babels h”vdingd”me. 004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungom†l som finnas p† hela jorden. Mycken frid vare med eder! 004:032 Jag har funnit f”r gott att h„rmed kung”ra de tecken och under som den h”gste Guden har gjort med mig. 004:033 Ty stora „ro f”rvisso hans tecken, och m„ktiga „ro hans under. Hans rike „r ett evigt rike, och hans v„lde varar fr†n sl„kte till sl„kte. 004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats. 004:002 D† hade jag en dr”m som f”rskr„ckte mig; jag „ngslades genom dr”mbilder p† mitt l„ger och genom en syn som jag s†g. 004:003 D„rf”r gav jag befallning att man skulle h„mta alla de vise i Babel till mig, f”r att de skulle s„ga mig dr”mmens uttydning. 004:004 S† kommo nu sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna och stj„rntydarna, och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r dem, men de kunde icke s„ga mig dess uttydning. 004:005 Slutligen kom ock Daniel inf”r mig, han som hade f†tt namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande „r; och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r honom s†lunda: 004:006 ˝Beltesassar, du som „r den ”verste bland sp†m„nnen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande „r i dig, och att ingen hemlighet „r dig f”r sv†r, s„g mig vad jag s†g i min dr”m, och vad den betyder. 004:007 Detta var den syn jag hade p† mitt l„ger: Jag s†g i min syn ett tr„d st† mitt p† jorden, och det var mycket h”gt. 004:008 Ja, stort och v„ldigt var tr„det, och s† h”gt att det r„ckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens „nda. 004:009 Dess l”vverk var sk”nt, och de bar mycken frukt, s† att det hade f”da †t alla. Markens djur funno skugga d„runder, och himmelens f†glar bodde p† dess grenar, och allt k”tt hade sin f”da d„rav. 004:010 Vidare s†g jag, i den syn jag hade p† mitt l„ger, huru en helig „ngel steg ned fr†n himmelen. 004:011 Han ropade med h”g r”st och sade: 'Huggen ned tr„det och sk„ren av dess grenar, riven bort dess l”vverk och f”rstr”n dess frukt, s† att djuren som ligga d„runder fara sin v„g och f†glarna flyga bort ifr†n dess grenar. 004:012 Dock m† stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg skall han v„tas och hava sin lott med djuren bland markens ”rter. 004:013 Hans hj„rta skall f”rvandlas, s† att det icke mer „r en m„nniskas, och ett djurs hj„rta skall givas †t honom, och sju tider skola s† g† fram ”ver honom. 004:014 S† „r det f”rordnat genom „nglarnas r†dslut, och s† „r det befallt om denna sak av de heliga, f”r att de levande skola besinna att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill, ja, upph”jer den l„gste bland m„nniskor till att h„rska ”ver dem.' 004:015 S†dan var den dr”m som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, m† nu s„ga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan s„ga mig uttydningen, men du kan det v„l, ty heliga gudars ande „r i dig.˝ 004:016 D† stod Daniel, som ocks† hade namnet Beltesassar, en stund h„pen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog †ter till orda och sade: ˝Beltesassar, l†t icke dr”mmen och vad den betyder f”rskr„cka dig. Beltesassar svarade och sade: ˝Min herre, o att dr”mmen g„llde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender! 004:017 Tr„det som du s†g, vilket var s† stort och v„ldigt och s† h”gt att det r„ckte upp till himmelen och syntes ”ver hela jorden, 004:018 och som hade ett s† sk”nt l”vverk och bar mycken frukt, s† att det hade f”da †t alla, tr„det under vilket markens djur bodde, och p† vars grenar himmelens f†glar hade sina n„sten, 004:019 det „r du sj„lv, o konung, du som har blivit s† stor och v„ldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har n†tt upp till himmelen, och vilkens v„lde str„cker sig till jordens „nda. 004:020 Men att konungen s†g en helig „ngel stiga ned fr†n himmelen, vilken sade: 'Huggen ned tr„det och f”rst”ren det; dock m† stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg skall han v„tas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava g†tt fram ”ver honom', 004:021 detta betyder f”ljande, o konung, och detta „r den H”gstes r†dslut, som har drabbat min herre konungen: 004:022 Du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland markens djur och „ta gr„s s†som en oxe och v„tas av himmelens dagg; och sju tider skola s† g† fram ”ver dig, till dess du besinnar att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill. 004:023 Men att det befalldes att tr„dets stubbe med r”tterna skulle l„mnas kvar, det betyder att du skall †terf† ditt rike, n„r du har besinnat att det „r himmelen som har makten. 004:024 D„rf”r, o konung, m† du l†ta mitt r†d t„ckas dig: g”r dig fri ifr†n dina synder genom att g”ra gott, och ifr†n dina missg„rningar genom att ”va barmh„rtighet mot de fattiga, om till „ventyrs din lycka s† kunde bliva best†ndande.˝ 004:025 Allt detta drabbade ocks† konung Nebukadnessar. 004:026 Tolv m†nader d„refter, n„r konungen en g†ng gick omkring p† taket av det kungliga palatset i Babel, 004:027 hov han upp sin r”st och sade: ˝Se, detta „r det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungas„te genom min v„ldiga makt, min h„rlighet till „ra!˝ 004:028 Medan ordet „nnu var i konungens mun, kom en r”st fr†n himmelen: ˝Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifr†n dig; 004:029 du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland markens djur och „ta gr„s s†som en oxe; och sju tider skola s† g† fram ”ver dig, till dess du besinnar att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill.˝ 004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan p† Nebukadnessar; han blev utst”tt fr†n m„nniskorna och m†ste „ta gr„s s†som en oxe, och av himmelens dagg v„ttes hans kropp, till dess att hans h†r v„xte och blev s†som ”rnfj„drar, och till dess att hans naglar blevo s†som f†gelklor. 004:031 Men n„r tiden var f”rliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ”gon till himmelen och fick †ter mitt f”rst†nd. D† lovade jag den H”gste, jag prisade och „rade honom som lever evinnerligen, honom vilkens v„lde „r ett evigt v„lde, och vilkens rike varar fr†n sl„kte till sl„kte, 004:032 honom mot vilken alla som bo p† jorden „ro att akta s†som intet, ty han g”r vad han vill b†de med himmelens h„r och med dem som bo p† jorden, och ingen kan st† emot hans hand eller s„ga till honom: ˝Vad g”r du?˝ 004:033 S† fick jag d† p† den tiden †ter mitt f”rst†nd, och jag fick tillbaka min h„rlighet och glans, mitt rike till „ra; och mina r†dsherrar och storm„n s”kte upp mig. Och jag blev †ter insatt i mitt rike, och „nnu st”rre makt blev mig given. 004:034 D„rf”r prisar nu jag, Nebukadnessar, och upph”jer och „rar himmelens konung, ty alla hans g„rningar „ro sanning, och hans v„gar „ro r„tta, och dem som vandra i h”gmod kan han ”dmjuka. 005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort g„stabud f”r sina tusen storm„n och h”ll dryckeslag med de tusen. 005:002 Medan nu Belsassar var under vinets v„lde, befallde han att man skulle b„ra fram de k„rl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle s† konungen och hans storm„n, hans gem†ler och bihustrur dricka. 005:003 D† bar man fram de gyllene k„rl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans storm„n, hans gem†ler och bihustrur drucko ur dem. 005:004 Medan de s† drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, j„rn, tr„ och sten. 005:005 D† visade sig i samma stund fingrar s†som av en m„nniskohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p† den vitmenade v„ggen i konungens palats; och konungen s†g handen som skrev. 005:006 D† vek f„rgen bort ifr†n konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, s† att hans l„nder sk„lvde och hans kn„n slogo emot varandra. 005:007 Och konungen ropade med h”g r”st och befallde att man skulle h„mta besv„rjarna, kald‚erna ock stj„rntydarna. Och konungen l„t s„ga s† till de vise i Babel: ˝Vemhelst som kan l„sa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kl„dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h„ngas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket.˝ 005:008 D† kommo alla konungens vise tillst„des, men de kunde icke l„sa skriften eller s„ga konungen dess uttydning. 005:009 D† blev konung Belsassar „nnu mer f”rskr„ckt, och f„rgen vek bort ifr†n hans ansikte, och hans storm„n stodo best”rta. 005:010 Men n„r konungens och hans storm„ns tal kom f”r konungamodern, begav hon sig till g„stabudssalen; d„r tog hon till orda och sade: ˝M† du leva evinnerligen, o konung! L†t icke oroliga tankar uppfylla dig, och m† f„rgen icke vika bort ifr†n ditt ansikte. 005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande „r. I din faders dagar befanns han hava insikt och f”rst†nd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den ”verste bland sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna och stj„rntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen, 005:012 eftersom en ”verm†ttan h”g ande och klokhet och f”rst†nd och skicklighet att uttyda dr”mmar och l”sa g†tor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, †t vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. L†t d„rf”r nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.˝ 005:013 N„r s† Daniel hade blivit h„mtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: ˝Du „r ju Daniel, en av de judiska f†ngar som min fader konungen f”rde hit fr†n Juda? 005:014 Jag har h”rt s„gas om dig att gudars ande „r i dig, och att du har befunnits hava insikt och f”rst†nd och ”verm†ttan stor vishet. 005:015 Nu „r det s†, att de vise och besv„rjarna hava blivit h„mtade hit till mig f”r att l„sa denna skrift och s„ga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig n†gon uttydning d„rp†. 005:016 Men om dig har jag h”rt att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du allts† nu kan l„sa skriften och s„ga mig dess uttydning, s† skall du bliva kl„dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h„ngas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.˝ 005:017 D† svarade Daniel och sade till konungen: ˝Dina g†vor m† du sj„lv beh†lla, och dina sk„nker m† du giva †t en annan; dem f”rutan skall jag l„sa skriften f”r konungen och s„ga honom uttydningen: 005:018 Źt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den h”gste Guden rike, storhet, „ra och h„rlighet; 005:019 och f”r den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungom†l, i f”rskr„ckelse f”r honom. Vem han ville d”dade han, och vem han ville l„t han leva; vem han ville upph”jde han, och vem han ville ”dmjukade han. 005:020 Men n„r hans hj„rta f”rh„vde sig och hans ande blev stolt och ”vermodig, d† st”rtades han fr†n sin konungatron, och hans „ra togs ifr†n honom. 005:021 Han blev utst”tt fr†n m„nniskors barn, och hans hj„rta blev likt ett djurs, och han m†ste bo ibland vild†snor och „ta gr„s s†som en oxe, och av himmelens dagg v„ttes hans kropp -- detta till dess han besinnade att den h”gste Guden r†der ”ver m„nniskors riken och upph”jer vem han vill till att h„rska ”ver dem. 005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har „nd† icke ”dmjukat ditt hj„rta, 005:023 utan f”rh„vt dig mot himmelens Herre och l†tit b„ra fram inf”r dig k„rlen fr†n hans hus; och du och dina storm„n, dina gem†ler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har d„runder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, j„rn, tr„ och sten, som varken se eller h”ra eller veta n†got. Men den Gud som har i sitt v†ld din ande och alla dina v„gar, honom har du icke „rat. 005:024 D„rf”r har nu av honom denna hand blivit s„nd och denna skrift blivit tecknad. 005:025 Och s† lyder den skrift som h„r „r tecknad: Mene mene tekel u-farsin. 005:026 Och detta „r uttydningen d„rp†: Mene, det betyder: Gud har r„knat ditt rikes dagar och gjort „nde p† det 005:027 Tekel, det betyder: du „r v„gd p† en v†g och befunnen f”r l„tt. 005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet †t meder och perser.˝ 005:029 D† befallde Belsassar att man skulle kl„da Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle h„ngas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket. 005:030 Samma natt blev Belsassar, kald‚ernas konung, d”dad. 006:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, n„r han var sextiotv† †r gammal. 006:001 Darejaves fann f”r gott att s„tta ”ver riket ett hundra tjugu satraper, f”r att s†dana skulle finnas ”verallt i riket. 006:002 Och ”ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inf”r dessa skulle satraperna avl„gga r„kenskap, s† att konungen icke lede n†got men. 006:003 Men Daniel gjorde sig bem„rkt framf”r de andra furstarna och satraperna, ty en ”verm†ttan h”g ande var i honom, och konungen var bet„nkt p† att s„tta honom ”ver hela riket. 006:004 D† s”kte de andra furstarna och satraperna att finna n†gon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n†gon s†dan sak eller n†got som var or„tt, eftersom han var trogen i sin tj„nst; ingen f”rsummelse och intet or„tt var att finna hos honom. 006:005 D† sade m„nnen: ˝Vi l„ra icke finna n†gon sak mot denne Daniel, om vi icke till „ventyrs kunna finna en s†dan i hans gudsdyrkan.˝ 006:006 D„refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom s†: ˝M† du leva evinnerligen, konung Darejaves! 006:007 Alla rikets furstar, landsh”vdingarna och satraperna, r†dsherrarna och st†th†llarna hava r†dslagit om att en kunglig f”rordning borde utf„rdas och ett f”rbud stadgas, av det inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder sig med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen. 006:008 S† l†t nu, o konung, h„rom utf„rda ett f”rbud och s„tta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan †terkallas.˝ 006:009 I ”verensst„mmelse h„rmed l„t d† konung Darejaves s„tta upp en skrivelse och utf„rda ett f”rbud. 006:010 Men s† snart Daniel hade f†tt veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin ”vre sal hade f”nster som voro ”ppna i riktning mot Jerusalem. D„r f”ll han tre g†nger om dagen ned p† sina kn„n och bad och tackade sin Gud, s†som han f”rut hade pl„gat g”ra. 006:011 N„r m„nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och †kallande sin Gud. 006:012 D„refter gingo de till konungen och fr†gade honom ang†ende det kungliga f”rbudet: ˝Har du icke l†tit s„tta upp ett f”rbud, av det inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder sig med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?˝ Konungen svarade och sade: ˝Jo, och det p†budet st†r fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.˝ 006:013 D† svarade de och sade till konungen: ˝Daniel, en av de judiska f†ngarna, aktar varken p† dig eller p† det f”rbud som du har l†tit s„tta upp, utan f”rr„ttar sin b”n tre g†nger om dagen.˝ 006:014 N„r konungen h”rde detta, blev han mycket bedr”vad och gjorde sig bekymmer ”ver huru han skulle kunna r„dda Daniel; „nda till solnedg†ngen m”dade han sig med att s”ka en utv„g att hj„lpa honom. 006:015 D† skyndade m„nnen till konungen och sade till honom: ˝Vet, o konung, att det „r en Mediens och Persiens lag att intet f”rbud och ingen f”rordning som konungen utf„rdar kan †terkallas.˝ 006:016 D† l„t konungen h„mta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: ˝Din Gud, den som du s† oavl†tligen dyrkar, han m† r„dda dig.˝ 006:017 Och man f”rde fram en sten och lade den ”ver gropens ”ppning, och konungen f”rseglade den med sitt eget och med sina storm„ns signet, f”r att ingen f”r„ndring skulle kunna g”ras i det som nu hade skett med Daniel. 006:018 D„refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och l„t inga kvinnor komma inf”r sig; och s”mnen flydde honom. 006:019 Sedan om morgonen, n„r det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen. 006:020 Och n„r han hade kommit n„ra intill gropen, ropade han p† Daniel med „ngslig r”st; konungen talade till Daniel och sade: ˝Daniel, du den levande Gudens tj„nare, har v„l din Gud, den som du s† oavl†tligen dyrkar, kunnat r„dda dig fr†n lejonen?˝ 006:021 D† svarade Daniel konungen: ˝M† du leva evinnerligen, o konung! 006:022 Min Gud har s„nt sin „ngel och tillslutit lejonens gap, s† att de icke hava gjort mig n†gon skada. Ty jag har inf”r honom befunnits oskyldig; ej heller har jag f”rbrutit mig mot dig, o konung. 006:023 D† blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och n„r Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke uppt„cka n†gon skada p† honom; ty han hade trott p† sin Gud. 006:024 Sedan l„t konungen h„mta de m„n som hade anklagat Daniel, och han l„t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de „nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f”llo lejonen ”ver dem och krossade alla deras ben. 006:025 D„refter l„t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungom†l som funnos p† hela jorden: ˝Mycken frid vare med eder! 006:026 H„rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr†de skall b„va och frukta f”r Daniels Gud. Ty han „r den levande Guden, som f”rbliver evinnerligen; och hans rike „r s†dant att det icke kan f”rst”ras, och hans v„lde best†r intill „nden. 006:027 Han „r en r„ddare och hj„lpare, och han g”r tecken och under i himmelen och p† jorden, han som har r„ddat Daniel ur lejonens v†ld.˝ 006:028 Och denne Daniel steg i „ra och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar. 007:001 I den babyloniske konungen Belsassars f”rsta regerings†r hade Daniel en dr”m och s†g en syn p† sitt l„ger. Sedan tecknade han upp dr”mmen och meddelade huvudsumman av dess inneh†ll. 007:002 Detta „r Daniels ber„ttelse: Jag hade en syn om natten, och s†g i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. 007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra. 007:004 Det f”rsta liknade ett lejon, men det hade vingar s†som en ”rn. Medan jag „nnu s†g h„rp†, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp fr†n jorden, s† att det blev st„llt p† tv† f”tter s†som en m„nniska, och ett m„nskligt hj„rta blev givet †t det. 007:005 Sedan fick jag se „nnu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en bj”rn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan t„nderna. Och till det djuret blev s† sagt: ˝St† upp och sluka mycket k”tt.˝ 007:006 D„refter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men p† sina sidor hade det fyra f†gelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och v„lde blev givet †t det. 007:007 D„refter fick jag i min syn om natten se ett fj„rde djur, ”verm†ttan f”rskr„ckligt, fruktansv„rt och starkt; det hade stora t„nder av j„rn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under f”tterna; det var olikt alla de f”rra djuren och hade tio horn. 007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sk”t upp, ett litet, f”r vilket tre av de f”rra hornen blevo bortst”tta; och se, det hornet hade ”gon lika m„nnisko”gon, och en mun som talade stora ord. 007:009 Medan jag „nnu s†g h„rp†, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans kl„dnad var sn”vit, och h†ret p† hans huvud var s†som ren ull; hans tron var av eldsl†gor, och hjulen d„rp† voro av flammande eld. 007:010 En flod av eld str”mmade ut fr†n honom, tusen g†nger tusen voro hans tj„nare, och tio tusen g†nger tio tusen stodo d„r till hans tj„nst. S† satte man sig ned till doms, och b”cker blevo uppl†tna. 007:011 Medan jag nu s†g h„rp†, skedde det att, f”r de stora ords skull som hornet talade -- medan jag „nnu s†g h„rp† -- djuret d”dades och dess kropp f”rst”rdes och kastades i elden f”r att br„nnas upp. 007:012 Fr†n de ”vriga djuren togs ock deras v„lde, ty deras livsl„ngd var best„md till tid och stund. 007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en m„nniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och f”rdes fram inf”r honom. 007:014 Źt denne gavs v„lde och „ra och rike, och alla folk och stammar och tungom†l m†ste tj„na honom. Hans v„lde „r ett evigt v„lde, som icke skall tagas ifr†n honom, och hans rike skall icke f”rst”ras. 007:015 D† k„nde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft f”rskr„ckte mig. 007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo d„r och bad honom om en tillf”rlitlig f”rklaring p† allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen d„rp†: 007:017 ˝De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst† p† jorden. 007:018 Men sedan skola den H”gstes heliga undf† riket och taga det i besittning f”r evig tid, ja, f”r evigheters evighet.˝ 007:019 D„refter ville jag hava tillf”rlitlig f”rklaring ang†ende det fj„rde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s† ”verm†ttan f”rskr„ckligt och hade t„nder av j„rn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under f”tterna vad som blev kvar; 007:020 s† ock ang†ende de tio hornen p† dess huvud, och ang†ende det nya hornet, det som sedan sk”t upp, och f”r vilket tre andra f”llo av, det hornet som hade ™gon, och en mun som talade stora ord, det som var st”rre att sk†da „n de ”vriga, 007:021 det hornet som jag ock hade sett; f”ra krig mot de heliga och bliva dem ”verm„ktigt, 007:022 till dess att den gamle kom och r„tt blev skipad †t den H”gstes heliga och tiden var inne, d† de heliga fingo taga riket i besittning. 007:023 D† svarade han s†: ˝Det fj„rde djuret betyder att ett fj„rde rike skall uppst† p† jorden, ett som „r olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och f”rtrampa och krossa den. 007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst† i det riket; och efter dem skall uppst† en annan, som skall vara olik de f”rra, och som skall sl† ned tre konungar. 007:025 Och denne skall upph„va sitt tal mot den H”gste och f”r”da den H”gstes heliga; han skall s„tta sig i sinnet att f”r„ndra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid. 007:026 Men dom skall bliva h†llen, och hans v„lde skall tagas ifr†n honom och f”rd„rvas och f”rg”ras i grund. 007:027 Men rike och v„lde och storhet, ut”ver alla riken under himmelen, skall givas †t den H”gstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla v„lden skola tj„na och lyda det.˝ 007:028 H„r slutar ber„ttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av m†nga oroliga tankar, och f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hj„rta vad som hade h„nt. 008:001 I konung Belsassars tredje regerings†r s†g jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag f”rut hade sett. 008:002 D† jag nu i denna syn s†g till, tyckte jag mig vara i Susans borg i h”vdingd”met Elam; och d† jag vidare s†g till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai. 008:003 Och n„r jag lyfte upp mina ”gon, fick jag se en v„dur st† framf”r floden, och han hade tv† horn; och b†da hornen voro h”ga, men det ena var h”gre „n det andra, och detta som var h”gre sk”t sist upp. 008:004 Jag s†g v„duren st”ta med hornen v„sterut och norrut och s”derut, och intet djur kunde st† honom emot, och ingen kunde r„dda ur hans v†ld; han for fram s†som han ville och f”retog sig stora ting. 008:005 Och n„r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma v„sterifr†n och g† fram ”ver hela jorden, dock utan att r”ra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. 008:006 Och han nalkades v„duren med de b†da hornen, den som jag hade sett st† framf”r floden, och sprang emot honom i v„ldig vrede. 008:007 Jag s†g honom komma „nda inp† v„duren och st”rta ”ver honom i f”rbittring, och han st”tte till v„duren och krossade hans b†da horn, s† att v„duren icke hade n†gon kraft att st† emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p† honom; och ingen fanns, som kunde r„dda v„duren ur hans v†ld. 008:008 Och bocken f”retog sig mycket stora ting. Men n„r han hade blivit som starkast, brast det stora hornet s”nder, och fyra andra ansenliga horn sk”to upp i dess st„lle, †t himmelens fyra v„derstreck. 008:009 Och fr†n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det v„xte ”verm†ttan s”derut och ”sterut och †t ˝det h„rliga landet˝ till. 008:010 Och det v„xte „nda upp till himmelens h„rskara och kastade n†gra av denna h„rskara, av stj„rnorna, ned till jorden och trampade p† dem. 008:011 Ja, till och med mot h„rskarornas furste f”retog han sig stora ting: han tog bort ifr†n honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned. 008:012 J„mte det dagliga offret bliver ock en h„rskara prisgiven, f”r ”vertr„delses skull. Och det sl†r sanningen ned till jorden och lyckas v„l i vad det f”retager sig. 008:013 Sedan h”rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr†gade denne som talade: ˝Huru l†ng tid avser synen om det dagliga offret, och om ”vertr„delsen som kommer †stad f”r”delse, och om f”rtrampandet av b†de helgedom och h„rskara?˝ 008:014 D† svarade han mig: ˝Tv† tusen tre hundra aftnar och morgnar; d„refter skall helgedomen komma till sin r„tt igen.˝ 008:015 N„r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s”kte att f”rst† den, fick jag se en som s†g ut s†som en man st† framf”r mig. 008:016 Och mitt ”ver Ulai h”rde jag r”sten av en m„nniska som ropade och sade: ˝Gabriel, uttyd synen f”r denne.˝ 008:017 D† kom han intill platsen d„r jag stod, men jag blev f”rskr„ckt, n„r han kom, och f”ll ned p† mitt ansikte. Och han sade till mig: ˝Giv akt h„rp†, du m„nniskobarn; ty synen syftar p† „ndens tid.˝ 008:018 Medan han s† talade med mig, l†g jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han r”rde vid mig och reste upp mig igen. 008:019 D„refter sade han: ˝Se, jag vill kung”ra f”r dig vad som skall ske, n„r det lider mot slutet med vreden ty p† „ndens tid syftar detta. 008:020 V„duren som du s†g, han med de tv† hornen, betyder Mediens och Persiens konungar. 008:021 Men bocken „r Javans konung, och det stora hornet i hans panna „r den f”rste konungen. 008:022 Men att det brast s”nder, och att fyra andra uppstodo i dess st„lle, det betyder att fyra riken skola uppst† av hans folk, dock icke j„mlika med honom i kraft. 008:023 Och vid slutet av deras v„lde, n„r ”vertr„darna hava fyllt sitt m†tt, skall en fr„ck och arglistig konung uppst†; 008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke j„mlik med den f”rre i kraft och han skall komma †stad s† stort f”rd„rv att man m†ste f”rundra sig; och han skall lyckas v„l och f† fullborda sitt upps†t. Ja, han skall f”rd„rva m†nga, och j„mv„l de heligas folk. 008:025 D„rigenom att han „r s† klok, skall han lyckas s† v„l med sitt svek, han skall f”res„tta sig stora ting, of”rt„nkt skall han f”rd„rva m†nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s„tta sig upp; men utan m„nniskohand skall han d† varda krossad. 008:026 Och synen ang†ende aftnarna och morgnarna, varom nu „r talat, „r sanning. Men g”m du den synen, ty den syftar p† en avl„gsen framtid.˝ 008:027 Men jag, Daniel, blev maktl”s och l†g sjuk en tid. Sedan stod jag upp och f”rr„ttade min tj„nst hos konungen; och jag var h„pen ”ver synen, men ingen f”rstod den. 009:001 I Darejaves', Ahasveros' sons, f”rsta regerings†r -- hans som var av medisk sl„kt, men som hade blivit upph”jd till konung ”ver kald‚ernas rike -- 009:002 i dennes f”rsta regerings†r kom jag, Daniel, att i skrifterna l„gga m„rke till det antal †r, som HERREN hade angivit f”r profeten Jeremia, n„r han sade att han ville l†ta sjuttio †r g† till „nda, medan Jerusalem l†g ”de. 009:003 D† v„nde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig b”n och †kallan, och fastade d„rvid i s„ck och aska. 009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och bek„nde och sade: ˝Ack Herre, du store och fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dem som „lska dig och h†lla dina bud! 009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avf„lliga; vi hava vikit av ifr†n dina bud och r„tter. 009:006 Vi hava icke h”rsammat dina tj„nare profeterna, som talade i ditt namn till v†ra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet. 009:007 Du, Herre, „r r„ttf„rdig, men vi m†ste blygas, s†som vi ock nu g”ra, vi Juda man och Jerusalems inv†nare, ja, hela Israel, b†de de som bo n„ra och de som bo fj„rran i alla andra l„nder dit du har f”rdrivit dem, d„rf”r att de voro otrogna mot dig. 009:008 Ja, Herre, vi med v†ra konungar, furstar och f„der m†ste blygas, d„rf”r att vi hava syndat mot dig. 009:009 Men hos Herren, v†r Gud, „r barmh„rtighet och f”rl†telse. Ty vi voro avf„lliga fr†n 009:010 och h”rde icke HERRENS, v†r Guds, r”st, s† att vi vandrade efter hans lagar, dem som han f”relade oss genom sina tj„nare profeterna. 009:011 Nej, hela Israel ”vertr„dde din lag och vek av, utan att h”ra din r”st. D„rf”r utg”t sig ock ”ver oss den f”rbannelse som han hade svurit att s„nda, och som st†r skriven i Moses, Guds tj„nares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom. 009:012 Han h”ll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som d”mde oss; och han l„t en s† stor olycka komma ”ver oss, att ingenst„des under himmelen n†got s†dant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem. 009:013 I enlighet med vad som st†r skrivet i Moses lag kom all denna olycka ”ver oss, men „nd† s”kte vi icke att blidka HERREN, v†r Gud, genom att omv„nda oss fr†n v†ra missg„rningar och akta p† din sanning. 009:014 D„rf”r vakade ock HERREN ”ver att olyckan drabbade oss; ty HERREN, v†r Gud, „r r„ttf„rdig i alla de g„rningar som han g”r, men h”rde icke hans r”st. 009:015 Och nu, Herre, v†r Gud, du som f”rde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och s† gjorde dig ett namn, som „r detsamma „n i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga. 009:016 Men Herre, l†t, f”r all din r„ttf„rdighets skull, din vrede och f”rt”rnelse v„nda sig ifr†n din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom v†ra synder och genom v†ra faders missg„rningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till sm„lek f”r alla som bo omkring oss. 009:017 Och h”r nu, du v†r Gud, din tj„nares b”n och †kallan, och l†t ditt ansikte lysa ”ver din ”delagda helgedom, f”r Herrens skull. 009:018 B”j, min Gud, ditt ”ra h„rtill och h”r; ”ppna dina ”gon och se vilken f”r”delse som har ”verg†tt oss, och se till staden som „r uppkallad efter ditt namn. Ty icke i f”rlitande p† vad r„ttf„rdigt vi hava gjort b”nfalla vi inf”r dig, utan i f”rlitande p† din stora barmh„rtighet. 009:019 O Herre, h”r, o Herre, f”rl†t; o Herre, akta h„rp†, och utf”r ditt verk utan att dr”ja -- f”r din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk „ro uppkallade efter ditt namn.˝ 009:020 Medan jag „nnu s† talade och bad och bek„nde min egen och mitt folk Israels synd och inf”r HERREN, min Gud, frambar min f”rb”n f”r min Guds heliga berg -- 009:021 medan jag allts† „nnu s† talade i min b”n, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag f”rut hade sett i min syn; och det var vid tiden f”r aftonoffret. 009:022 Han undervisade mig och talade till mig och sade: ˝Daniel, jag har nu begivit mig hit f”r att l„ra dig f”rst†nd. 009:023 Redan n„r du begynte din b”n, utgick befallning, och jag har kommit f”r att giva dig besked, ty du „r h”gt ben†dad. S† giv nu akt p† ordet, och akta p† synen. 009:024 Sjuttio veckor „ro best„mda ”ver ditt folk och ”ver din heliga stad, innan en gr„ns s„ttes f”r ”vertr„delsen och synderna f† en „nde och missg„rningen varder f”rsonad och en evig r„ttf„rdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en h”ghelig helgedom bliver smord. 009:025 S† vet nu och f”rst†: Fr†n den tid d† ordet om att Jerusalem †ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor f”rg†; och under sextiotv† veckor skall det †ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av tr†ngm†l. 009:026 Men efter de sextiotv† veckorna skall en som „r smord f”rg”ras, utan att n†gon efterf”ljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk f”rst”ra; men sj„lv skall denne f† sin „nde i st”rtfloden. Och intill „nden skall strid vara; f”r”delse „r oryggligt besluten. 009:027 Och han skall med m†nga sluta ett starkt f”rbund f”r en vecka, och f”r en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och p† styggelsens vinge skall f”r”daren komma. Detta skall fortg†, till dess att f”rst”ring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ”ver f”r”daren.˝ 010:001 I den persiske konungen Kores' tredje regerings†r fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen „r sanning och b†dar stor vederm”da. Och han aktade p† uppenbarelsen och lade m„rke till synen. 010:002 Jag, Daniel, hade d† g†tt s”rjande tre veckors tid. 010:003 Jag †t ingen smaklig mat, k”tt och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, f”rr„n de tre veckorna hade g†tt till „nda. 010:004 P† tjugufj„rde dagen i f”rsta m†naden, n„r jag var vid stranden av den stora floden, n„mligen Hiddekel, 010:005 fick jag, d† jag lyfte upp mina ”gon, se en man st† d„r, kl„dd i linnekl„der och omgjordad kring sina l„nder med ett b„lte av guld fr†n Ufas. 010:006 Hans kropp var s†som av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ”gon voro s†som eldbloss, han armar och f”tter s†som gl„nsande koppar; och ljudet av hans tal var s†som ett v„ldigt d†n. 010:007 Och jag, Daniel, var den ende som s†g synen; de m„n som voro med mig s†go den icke, men en stor f”rskr„ckelse f”ll ”ver dem, s† att de flydde bort och g”mde sig. 010:008 S† blev jag allena kvar, och n„r jag s†g den stora synen, f”rgick all min kraft; f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte, s† att det blev d”dsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar. 010:009 D† h”rde jag ljudet av hans tal; och p† samma g†ng jag h”rde ljudet av hans tal, d„r jag l†g i vanmakt p† mitt ansikte, med ansiktet mot jorden, 010:010 r”rde en hand vid mig och hj„lpte mig, s† att jag sk„lvande kunde resa mig p† mina kn„n och h„nder. 010:011 Sedan sade han till mig: ˝Daniel, du h”gt ben†dade man, giv akt p† de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p† dina f”tter; ty jag har nu blivit s„nd till dig.˝ N„r han s† talade till mig, reste jag mig b„vande upp. 010:012 Och han sade till mig: ˝Frukta icke, Daniel, ty redan ifr†n f”rsta dagen, d† n„r du v„nde ditt hj„rta till att s”ka f”rst†nd och till att ”dmjuka dig inf”r din Gud, hava dina ord varit h”rda; och jag har nu kommit f”r dina ords skull. 010:013 Fursten f”r Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men d† kom Mikael, en av de f”rn„msta furstarna, mig till hj„lp, under det att jag f”rut hade st†tt d„r allena mot Persiens konungar. 010:014 Och nu har jag kommit f”r att undervisa dig om vad som skall h„nda ditt folk i kommande dagar; ty ocks† detta „r en syn som syftar p† framtiden.˝ 010:015 Under det han s† talade till mig, b”jde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 010:016 Men se, han som var lik en m„nniska r”rde vid mina l„ppar. D† uppl„t jag min mun och talade och sade till honom som stod framf”r mig: ˝Min herre, vid den syn jag s†g har jag k„nt mig gripen av v†nda, och jag har ingen kraft mer kvar. 010:017 Huru skulle ocks† min herres tj„nare, en s†dan som jag, kunna tala med en s†dan som min herre „r? Jag har nu ingen kraft mer i mig och f”rm†r icke mer att andas.˝ 010:018 D† r”rde han som s†g ut s†som en m„nniska †ter vid mig och styrkte mig. 010:019 Han sade: ˝Frukta icke, du h”gt ben†dade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.˝ N„r han s† talade med mig, k„nde jag mig styrkt och sade: ˝Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.˝ 010:020 D† sade han: ˝Kan du nu f”rst† varf”r jag har kommit till dig? Men jag m†ste strax v„nda tillbaka f”r att strida mot fursten f”r Persien, och n„r jag „r fri ifr†n honom, kommer fursten f”r Javan. 010:021 Dock vill jag f”rkunna f”r dig vad som „r upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda st†r mig bi mot dessa, f”rutom Mikael, eder furste. 010:001 Och jag stod vid hans sida s†som hans st”d och v„rn i medern Darejaves' f”rsta regerings†r. 011:002 Och nu skall jag f”rkunna f”r dig vad visst „r. Se, „nnu tre konungar skola uppst† i Persien, och den fj„rde skall f”rv„rva sig st”rre rikedomar „n n†gon av de andra, och n„r han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike. 011:003 Sedan skall en v„ldig konung uppst†, och han skall h„rska med stor makt och g”ra vad han vill. 011:004 Men knappt har han uppst†tt, s† skall hans rike brista s”nder och bliva delat efter himmelens f”rra v„derstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller f”rbliva lika m„ktigt som n„r han hade makten; ty hans rike skall omst”rtas och tillfalla andra „n dem. 011:005 Och konungen i S”derlandet skall bliva m„ktig, s† ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en „nnu m„ktigare h„rskare „n han sj„lv, och hans herrad”me skall bliva stort. 011:006 Och efter n†gra †r skola de f”rbinda sig med varandra, och S”derlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet f”r att komma †stad f”rlikning. Men hon skall icke kunna beh†lla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva best†ndande; utan hon skall bliva given till pris, hon j„mte dem som l„to henne draga dit, b†de hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig. 011:007 Men av telningarna fr†n hennes rot skall en stiga upp p† hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens h„r och tr„nga in i hans f„ste och g”ra med folket vad han vill och beh†lla ”vermakten. 011:008 Deras gudar och bel„ten och deras dyrbara h†vor, b†de silver och guld, skall han ock f”ra s†som byte till Egypten. Sedan skall han i n†gra †r l„mna Nordlandskonungen i ro. 011:009 D„remot skall denne tr„nga in i S”derlandskonungens rike, men han skall f† v„nda tillbaka till sitt land igen. 011:010 Och hans s”ner skola rusta sig till strid och samla en v„ldig krigs h„r; och den skall rycka fram och sv„mma ”ver och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall f”ras „nda fram till hans f„ste. 011:011 D† skall konungen i S”derlandet resa sig i f”rbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall st„lla upp en stor h„rskara, men den h„rskaran skall varda given i den andres hand. 011:012 N„r d† h„rskaran „r sin kos, v„xer hans ”vermod; men om han „n han slagit ned tiotusenden, f†r han dock icke makten. 011:013 Konungen i Nordlandet skall st„lla upp en ny h„rskara, st”rre „n den f”rra; och efter en tid av n†gra †r skall han komma med en stor krigsh„r och stora f”rr†d. 011:014 Vid samma tid skola m†nga andra resa sig mot konungen i S”derlandet; v†ldsm„n av ditt eget folk skola ock upph„va sig, f”r att synen skall fullbordas; men dessa skola falla. 011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en v„lbef„st stad; och S”derlandets makt skall icke kunna h†lla st†nd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava n†gon kraft till motst†nd. 011:016 Och han som rycker emot honom skall g”ra vad han vill, och ingen skall kunna st† emot honom; han skall s„tta sig fast i ˝det h„rliga landet˝, och f”rst”ring skall komma genom hans hand. 011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock „r han h†gad f”r f”rlikning, och en s†dan skall han komma †stad. En av sina d”ttrar skall han giva †t honom till hustru, henne till f”rd„rv. Men detta skall icke hava n†got best†nd och icke vara honom till gagn. 011:018 D„refter skall han v„nda sig mot ”l„nderna och intaga m†nga; men en h„rf”rare skall g”ra slut p† hans sm„delser, ja, l†ta hans sm„delser v„nda tillbaka ”ver honom sj„lv. 011:019 D† skall han v„nda sig till sitt eget lands f„sten; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till. 011:020 Och p† hans plats skall uppst† en annan, en som l†ter en fogde draga igenom det land som „r hans rikes prydnad; men efter n†gra dagar skall han st”rtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig. 011:021 Och p† hans plats skall uppst† en f”raktlig man, †t vilken konungav„rdighet icke var „mnad; of”rt„nkt skall han komma och bem„ktiga sig riket genom r„nker. 011:022 Och ”versv„mmande h„rar skola sv„mmas bort f”r honom och krossas, s† ock f”rbundets furste. 011:023 Fr†n den stund d† man f”rbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga †stad och f† ”vermakten, med allenast litet folk. 011:024 Of”rt„nkt skall han falla in i landets b”rdigaste trakter, och skall g”ra ting som hans f„der och hans f„ders f„der icke hade gjort; byte och rov och gods skall han str” ut †t sitt folk; och mot f„stena skall han f”rehava anslag, intill en viss tid. 011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i S”derlandet och komma med en stor h„r, men konungen i S”derlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik h„r; dock skall han icke kunna h†lla st†nd, f”r de anslags skull som g”ras mot honom. 011:026 De som „ta hans br”d skola st”rta honom. Och hans h„r skall sv„mma ”ver, och m†nga skola bliva slagna och falla. 011:027 B†da konungarna skola hava ont i sinnet, d„r de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala l”gn, men det skall icke hava n†gon framg†ng; ty „nnu dr”jer „nden, intill den best„mda tiden. 011:028 Han skall v„nda tillbaka till sitt land med stora f”rr†d, och han skall l„gga planer mot det heliga f”rbundet; och n„r han har fullbordat dem, skall han v„nda tillbaka till sitt land. 011:029 P† best„md tid skall han sedan †ter draga †stad mot S”derlandet, men denna senare g†ng skall det ej g† s†som den f”rra. 011:030 Ty skepp fr†n Kittim skola komma emot honom, och han skall f”rlora modet. D† skall han v„nda om och rikta sin vrede mot det heliga f”rbundet och giva den fritt lopp. Och n„r han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava ”vergivit det heliga f”rbundet. 011:031 Och h„rar, uts„nda av honom, skola komma och osk„ra helgedomens f„ste och avskaffa det dagliga offret och st„lla upp f”r”delsens styggelse. 011:032 Och dem som hava kr„nkt f”rbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som k„nna sin Gud, skola st† fasta och h†lla ut. 011:033 Och de f”rst†ndiga bland folket skola l„ra m†nga insikt; men de skola bliva hems”kta med sv„rd och eld, med f†ngenskap och plundring, till en tid; 011:034 dock skall under hems”kelsen en liten seger besk„ras dem, och m†nga skola d† av skrymteri sluta sig till dem. 011:035 Hems”kelsen skall tr„ffa somliga av de f”rst†ndiga, f”r att en luttring skall ske bland dem, s† att de varda renade och tvagna till „ndens tid; ty „nnu dr”jer denna, intill den best„mda tiden. 011:036 Och konungen skall g”ra vad han vill och skall f”rh„va sig och upptr„da stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala s†dant att man m†ste f”rundra sig. Och allt skall lyckas honom v„l, till dess att vredens tid „r ute, d† n„r det har skett, som „r oryggligt beslutet. 011:037 P† sina f„ders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta p† den som „r kvinnors lust eller p† n†gon annan Gud, utan han skall upptr„da stormodigt mot dem alla. 011:038 Men f„stenas gud skall han i st„llet „ra; en gud som hans f„der icke hava k„nt skall han „ra med guld och silver och „dla stenar och andra dyrbara ting. 011:039 Och mot starka f„sten skall han med en fr„mmande guds hj„lp g”ra vad honom lyster; dem som erk„nna denne skall han bevisa stor „ra, han skall s„tta dem att r†da ”ver m†nga, och han skall utskifta jord †t dem till bel”ning. 011:040 Men p† „ndens tid skall konungen i S”derlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och m†nga skepp, och skall falla in i fr„mmande l„nder och sv„mma ”ver och utbreda sig. 011:041 Han skall ock falla in i ˝det h„rliga landet˝, och m†nga andra l„nder skola bliva hems”kta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn. 011:042 Ja, han skall utr„cka sin hand mot fr„mmande l„nder, och Egyptens land skall icke slippa undan; 011:043 han skall bem„ktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola f”lja honom †t. 011:044 D† skall han fr†n ”ster och norr f† h”ra rykten som f”rskr„cka honom; och kan skall draga ut i stor vrede f”r att f”rg”ra m†nga och giva dem till spillo. 011:045 Och sina palatst„lt skall han sl† upp mellan havet och helgedomens h„rliga berg. Men han g†r till sin underg†ng, och ingen skall finnas, som hj„lper honom.˝ 012:001 P† den tiden skall Mikael tr„da upp, den store fursten som st†r s†som f”rsvarare f”r dina landsm„n; och d† kommer en tid av n”d, vars like icke har funnits, allt ifr†n den dag d† m„nniskor blevo till och „nda till den tiden. Men p† den tiden skola av ditt folk alla de varda fr„lsta, som finnas skrivna i boken. 012:002 Och m†nga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till sm„lek och evig blygd. 012:003 De f”rst†ndiga skola d† lysa, s†som f„stet lyser, och de som hava f”rt de m†nga till r„ttf„rdighet s†som stj„rnor, alltid och evinnerligen. 012:004 Men du, Daniel, m† g”mma dessa ord och f”rsegla denna skrift intill „ndens tid; m†nga komma att rannsaka den, och insikten skall s† v„xa till.˝ 012:005 N„r nu jag, Daniel, s†g till, fick jag se tv† andra st† d„r, en p† flodens ena strand, och en p† dess andra strand. 012:006 Och en av dem sade till mannen som var kl„dd i linnekl„der, och som stod ovanf”r flodens vatten: ˝Huru l„nge dr”jer det, innan „nden kommer med dessa f”runderliga ting?˝ 012:007 Och jag h”rde p† mannen som var kl„dd i linnekl„der, och som stod ovanf”r flodens vatten, och han lyfte sin h”gra hand och sin v„nstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och n„r det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d† skulle allt detta varda fullbordat. 012:008 Och jag h”rde detta, men f”rstod det icke; och jag fr†gade: ˝Min herre, vad bliver slutet p† allt detta?˝ 012:009 D† sade han: ˝G†, Daniel, ty dessa ord skola f”rbliva g”mda och f”rseglade intill „ndens tid. 012:010 M†nga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola ”va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall f”rst† detta; men de f”rst†ndiga skola f”rst† det. 012:011 Och fr†n den tid d† det dagliga offret bliver avskaffat och f”r”delsens styggelse uppst„lld skola ett tusen tv† hundra nittio dagar f”rg†. 012:012 S„ll „r den som f”rbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar. 012:013 Men g† du †stad mot „ndens tid; sedan du har vilat, skall du uppst† till din del, vid dagarnas „nde.˝ Book 28 Hosea 001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid. 001:002 N„r HERREN f”rst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: ˝G† †stad och skaffa dig en trol”s hustru och barn -- av en trol”s moder; ty i trol”s avf„llighet l”per landet bort ifr†n HERREN. 001:003 D† gick han †stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och f”dde honom en son. 001:004 Och HERREN sade till honom: ˝Giv denne namnet Jisreel; ty n„r „nnu en liten tid har f”rg†tt, skall jag hems”ka Jisreels blodskulder p† Jehus hus och g”ra slut p† konungad”met i Israels hus. 001:005 Och det skall ske p† den dagen att jag skall bryta s”nder Israels b†ge i Jisreels dal.˝ 001:006 Och hon blev †ter havande och f”dde en dotter. D† sade han till honom: ˝Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare f”rbarma mig ”ver Israels hus, s† att jag f”rl†ter dem. 001:007 Men ”ver Juda hus vill jag f”rbarma mig, och jag skall giva dem fr„lsning genom HERREN, deras Gud; icke genom b†ge och sv„rd och vad till kriget h”r skall jag fr„lsa dem, icke genom h„star och ryttare. 001:008 Och n„r hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon †ter havande och f”dde en son. 001:009 D† sade han: ˝Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I „ren icke mitt folk, ej heller vill jag h”ra eder till.˝ 001:010 Men antalet av Israels barn skall bliva s†som havets sand, som man icke kan m„ta, ej heller r„kna; och det skall ske, att i st„llet f”r att det sades till dem: ˝I „ren icke mitt folk˝, skola de kallas ˝den levande Gudens barn˝. 001:011 Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola s„tta ”ver sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara. 001:001 Kallen d† edra br”der Ammi och edra systrar Ruhama. 002:002 G†n till r„tta med eder moder, g†n till r„tta; ty hon „r icke min hustru, och jag „r icke hennes man. M† hon skaffa bort det l”saktiga v„sendet fr†n sitt ansikte och otuktsv„sendet fr†n sin barm. 002:003 Varom icke, skall jag kl„da av henne, s† att hon ligger naken, jag skall l†ta henne st† d„r s†dan hon var den dag d† hon f”ddes. Jag skall g”ra henne lik en ”ken och l†ta henne bliva s†som ett torrt land och l†ta henne d” av t”rst. 002:004 Och mot hennes barn skall jag icke visa n†got f”rbarmande, eftersom de „ro barn av en trol”s moder; 002:005 ty deras moder var en trol”s kvinna, ja, hon som f”dde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: ˝Jag vill f”lja efter mina „lskare, som giva mig min mat och min dryck, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.˝ 002:006 Se, d„rf”r skall jag nu ock st„nga din v„g med t”rnen. Ja, en mur skall jag resa framf”r henne, s† att hon ej skall finna n†gon stig. 002:007 N„r hon d† l”per efter sina „lskare, skall hon icke f† dem fatt; n„r hon s”ker dem, skall hon ej finna dem. D† skall hon s„ga: ˝Jag vill g† tillbaka till min f”rste man ty b„ttre var mig d† „n nu.˝ 002:008 Men hon har icke f”rst†tt att det var jag som sk„nkte †t henne b†de s„den och vinet och oljan, och att det var jag som gav henne s† mycket silver, s† ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild. 002:009 D„rf”r skall jag taga tillbaka min s„d, n„r tiden „r inne, och mitt vin, n„r stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd. 002:010 Ja, nu skall jag blotta hennes skam inf”r hennes „lskares ”gon, och ingen skall r„dda henne ur min hand. 002:011 Och jag skall g”ra slut p† all hennes fr”jd, p† hennes fester, nym†nader och sabbater och p† alla hennes h”gtider. 002:012 Jag skall f”r”da hennes vintr„d och fikontr„d, dem om vilka hon sade: ˝De „ro en l”n som mina „lskare hava givit mig.˝ och jag skall g”ra d„rav en vildmark, och markens djur skola „ta d„rav. 002:013 S† skall jag hems”ka henne f”r hennes Baalsdagar, d† hon t„nde offereld †t Baalerna och prydde sig med ring och br”stsp„nne och f”ljde efter sina „lskare, men gl”mde mig, s„ger HERREN. 002:014 Se, f”rdenskull vill jag locka henne bort och f”ra henne ut i ”knen och tala ljuvligt till henne. 002:015 D„refter skall jag giva henne tillbaka hennes ving†rdar och g”ra Akors dal till en hoppets port. D† skall hon sjunga s†som i sin ungdoms dagar, och s†som p† den dag d† hon drog upp ur Egyptens land. 002:016 Och det skall ske p† den dagen, s„ger HERREN, att du skall ropa: ˝Min man!˝, och icke mer ropa till mig: ˝Min Baal!˝ 002:017 Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennes mun, s† att de icke mer skola n„mnas vid namn. 002:018 Och jag skall p† den dagen f”r deras r„kning sluta ett f”rbund med djuren p† marken och med f†glarna under himmelen och med kr„ldjuren p† jorden. Och b†ge och sv„rd och vad till kriget h”r skall jag bryta s”nder och skaffa bort ur landet och l†ta dem bo d„r i trygghet. 002:019 Och jag skall trolova mig med dig f”r evig tid; jag skall trolova mig med dig r„ttf„rdighet och r„tt, i n†d och barmh„rtighet. 002:020 Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall s† l„ra k„nna HERREN. 002:021 Och det skall ske p† den dagen att jag skall b”nh”ra, s„ger HERREN, jag skall b”nh”ra himmelen, och den skall b”nh”ra jorden, 002:022 och jorden skall b”nh”ra s„den, s† ock vinet och oljan, och de skola b”nh”ra Jisreel. 002:023 Och jag skall plantera henne †t mig i landet och f”rbarma mig ”ver Lo-Ruhama och s„ga till Lo-Ammi: ˝Du „r mitt folk.˝ Och det skall svara: ˝Du „r min Gud.˝ 003:001 Och HERREN sade till mig: ˝G† „nnu en g†ng †stad och giv din k„rlek †t en kvinna som har en „lskare och „r en „ktenskapsbryterska; likasom HERREN „lskar Israels barn, fast„n de v„nda sig till andra gudar och „lska druvkakor.˝ 003:002 Och jag k”pte henne †t mig och gav f”r henne femton siklar silver och en homer korn, och d„rut”ver en letek korn. 003:003 Sedan sade jag till henne: ˝I l†ng tid skall du bliva sittande f”r min r„kning, utan att f† bedriva n†gon otukt, och utan att hava att skaffa med n†gon man; och jag skall bete mig sammalunda mot dig. 003:004 Ja, i l†ng tid skola Israels barn f† sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. 003:005 Sedan skola Israels barn omv„nda sig och s”ka HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de s”ka HERREN och hans goda, i kommande dagar. 004:001 H”ren HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen k„rlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. 004:002 Man sv„r och ljuger, man m”rdar och stj„l och beg†r „ktenskapsbrott; man far fram p† v†ldsverkares vis, och blodsd†d f”ljer p† blodsd†d. 004:003 D„rf”r ligger landet s”rjande, och allt som lever d„r f”rsm„ktar b†de djuren p† marken och f†glarna under himmelen; sj„lva fiskarna i havet f”rg†s. 004:004 Dock b”r man icke s† mycket g† till r„tta med n†gon annan eller f”rebr† honom, eller f”rebr† ditt folk, som man b”r g† till r„tta med pr„sten. 004:005 Ja, du skall komma p† fall om dagen, p† fall skall ock profeten komma j„mte dig om natten, j„mv„l din moder skall jag f”rg”ra. 004:006 Det „r f”rbi med mitt folk, d„rf”r att det ej f†r n†gon kunskap. Men eftersom du har f”rkastat kunskap, d„rf”r skall ock jag f”rkasta dig, s† att du upph”r att vara min pr„st. Och s†som du har f”rg„tit din Guds lag, s† skall ock jag f”rg„ta dina barn. 004:007 Ju mer de hava f†tt v„xa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras „ra skall jag f”rbyta i skam. 004:008 Av mitt folks synd f”da de sig, och till dess missg„rning st†r deras beg†r. 004:009 Men nu skall det g† pr„sten och folket lika: jag skall hems”ka dem f”r deras v„gar, och f”r deras g„rningar skall jag vederg„lla dem. 004:010 N„r de „ta, skola de icke bliva m„tta, och genom sitt l”saktiga leverne skola de ej f”r”ka sig; de hava ju upph”rt att h†lla sig till HERREN. 004:011 L”saktighet och vin och must taga bort f”rst†ndet. 004:012 Mitt folk fr†gar sin stock till r†ds och vill h„mta besked av sin stav; ty en trol”shetens ande har f”rt dem vilse, s† att de i trol”s avf„llighet hava lupit bort ifr†n sin Gud. 004:013 P† bergens toppar framb„ra de offer, och p† h”jderna t„nda de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan d„r „r s† god. S† bliva edra d”ttrar sk”kor, och edra s”ners hustrur „ktenskapsbryterskor. 004:014 Dock kan jag icke straffa edra d”ttrar f”r att de „ro sk”kor, eller edra s”ners hustrur f”r att de „ro „ktenskapsbryterskor, ty m„nnen sj„lva g† ju avsides med sk”kor, och offra med tempelt„rnor. S† l”per folket, som intet f”rst†r, till sin underg†ng. 004:015 Om nu du Israel vill bedriva din otukt, s† m† dock Juda icke †draga sig skuld. Kommen d† icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och sv„rjen icke: ˝S† sant HERREN lever.˝ 004:016 Om Israel spj„rnar emot s†som en ob„ndig ko, m†nne HERREN „nd† skall f”ra dem i bet s†som lamm i vida ”knen 004:017 Nej, Efraim st†r i f”rbund med avgudar; m† han d† fara! 004:018 Deras dryckenskap „r om†ttlig. hejdl”st bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets sk”ldar „lska vad skamligt „r. 004:019 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skola komma p† skam med sina offer. 005:001 H”ren detta, I pr„ster, akten h„rp†, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen h„rtill; ty eder g„ller domen. Ty I haven varit en snara f”r Mispa och ett n„t, utbrett p† Tabor. 005:002 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris f”r allasammans. 005:003 Jag k„nner Efraim, och Israel „r icke f”rdold f”r mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sk”ka, Israel har orenat sig. 005:004 De l„gga sig icke vinn om att v„nda tillbaka till sin Gud, ty en trol”shetens ande bor i deras br”st, och HERREN k„nna de icke. 005:005 Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma p† fall genom sin missg„rning; Juda kommer ock p† fall j„mte dem. 005:006 Om de „n med f†r och f„kreatur g† †stad f”r att s”ka HERREN, s† finna de honom „nd† icke; han har dragit sig undan fr†n dem. 005:007 Mot HERREN hava de handlat trol”st, ja, de hava f”tt barn som icke „ro hans. D„rf”r skall nu en nym†nadsdag f”rt„ra dem, j„mte det som de fingo p† sin del. 005:008 St”ten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, bl†sen larmsignal i Bet-Aven. Fienden „r efter dig, Benjamin! 005:009 Efraim skall varda ”delagt p† straffets dag; mot Israels stammar kung”r jag vad visst „r. 005:010 Juda furstar hava blivit r†m„rkflyttares likar; ”ver dem skall jag utgjuta min vrede s†som vatten. 005:011 Efraim lider f”rtryck, och hans r„tt v†ldf”res, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar. 005:012 D„rf”r „r jag nu f”r Efraim s†som mal och f”r Juda hus s†som r”ta i benen. 005:013 Och Efraim har m„rkt sin sjukdom och Juda sitt s†r; d„rf”r har Efraim g†tt till Assur och s„nt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert s†r skall icke bliva l„kt. 005:014 Ty jag skall vara s†som ett lejon mot Efraim och s†som ett ungt lejon mot Juda hus. Sj„lv griper jag mitt rov och g†r bort d„rmed; jag sl„par det bort utan r„ddning. 005:015 Jag vill g† min v„g, tillbaka till min boning, till dess att de hava f†tt lida vad de hava f”rskyllt och begynna s”ka mitt ansikte. 006:001 Ja, i sin n”d skola de s”ka mig: ˝Kommen, l†tom oss v„nda om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock f”rbinda oss. 006:002 Han skall om tv† dagar †ter g”ra oss helbr„gda; ja, p† tredje dagen skall han l†ta oss st† upp, s† att vi f† leva inf”r honom. 006:003 S† l†tom oss l„ra k„nna HERREN, ja, l†tom oss fara efter att l„ra k„nna honom. Hans uppg†ng „r s† viss som morgonrodnadens, och han skall komma ”ver oss lik ett regn, lik ett v†rregn, som vattnar jorden.˝ 006:004 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder k„rlek „r ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt f”rsvinner. 006:005 D„rf”r har jag utdelat mina hugg genom profeterna, d„rf”r har jag dr„pt dem genom min muns tal; s† skall domen ”ver dig st† fram i ljuset. 006:006 Ty jag har behag till k„rlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer „n till br„nnoffer. 006:007 Men dessa hava p† m„nniskovis ”vertr„tt f”rbundet; d„ri hava de handlat trol”st mot mig. 006:008 Gilead „r en stad av og„rningsm„n, den „r full med blodiga sp†r. 006:009 Och lik en r”varskara, som ligger i f”rs†t f”r m„nniskor, „r pr„sternas hop. De m”rda p† v„gen till Sikem, ja, vad sk„ndligt „r g”ra de. 006:010 I Israels hus har jag sett gruvliga ting; d„r bedriver Efraim sin otukt, d„r orenar sig Israel. 006:011 Ocks† f”r dig, Juda, „r en sk”rdetid best„md, n„r jag †ter uppr„ttar mitt folk. 007:001 N„r jag vill hela Israel, d† uppenbarar sig Efraims missg„rning och Samariens ondska. Ty de ”va falskhet, tjuvar g”ra inbrott, r”varskaror plundra p† v„garna. 007:002 Och de bet„nka icke i sina hj„rtan att jag l„gger all deras ondska p† minnet. De „ro nu kringr„nda av sina egna g„rningar, ty dessa hava kommit inf”r mitt ansikte. 007:003 Med sin ondska bereda de konungen gl„dje och med sina l”gner furstarna. 007:004 Allasammans „ro de „ktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som n„r han har kn†dat degen, underl†ter att elda, till dess att degen „r syrad. 007:005 P† v†r konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; sj„lv r„ckte han bespottarna handen. 007:006 N„r de med sina anslag hava eldat upp sitt hj„rta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus l†ga. 007:007 Allasammans „ro de heta s†som en ugn och f”rbr„nna s† sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som †kallar mig. 007:008 Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ov„nd kaka. 007:009 Fr„mlingar hava f”rt„rt hans kraft, men han f”rst†r intet; fast„n han har f†tt gr† h†r, f”rst†r han „nd† intet. 007:010 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de v„nda icke om till HERREN, sin Gud, och de s”ka honom ej, allt detta oaktat. 007:011 Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan f”rst†nd. Egypten p†kalla de, till Assur g† de; 007:012 men b„st de g† d„r, breder jag ut mitt n„t ”ver dem och drager dem ned, s†som vore de f†glar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, s†som det redan har sports i deras f”rsamling. 007:013 Ve ”ver dem, ty de hava flytt bort ifr†n mig! F”rd„rv ”ver dem, ty de hava avfallit fr†n mig! Och jag skulle f”rlossa dem, dem som f”ra mot mig s† l”gnaktigt tal! 007:014 De ropa icke till mig av hj„rtat, allenast j„mra sig p† sina l„ger; de hava †ngest f”r sin s„d och sitt vin, men de „ro genstr„viga mot mig. 007:015 Det var jag som undervisade dem och st„rkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig. 007:016 De v„nda om, men icke till den som „r d„rovan; de „ro lika en b†ge som sviker. Deras furstar skola falla genom sv„rd, d„rf”r att deras tungor „ro s† h„tska. D† skall man bespotta dem i Egyptens land. 008:001 S„tt basunen f”r din mun! ˝S†som en ”rn kommer fienden ”ver HERRENS hus, eftersom de hava ”vertr„tt mitt f”rbund och avfallit fr†n min lag. 008:002 De ropa till mig: ˝Min Gud! Vi k„nna dig, vi av Israel.˝ 008:003 Men eftersom Israel har f”rkastat vad gott „r, skall fienden jaga honom. 008:004 Sj„lva valde de sig konungar, som icke kommo fr†n mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta n†got d„rom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju f”rst”ras. 008:005 En styggelse „r din kalv, Samarien! Min vrede „r uppt„nd mot dessa m„nniskor; huru l„nge skola de kunna undg† straff? 008:006 Fr†n Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud „r han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor. 008:007 Ty vind s† de, och storm skola de sk”rda. S„d skola de icke f†, deras gr”da skall icke giva n†gon f”da, och giver den n†gon, skola fr„mlingar uppsluka den. 008:008 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna s†som ett v„rdel”st ting. 008:009 Ty v„l hava de dragit †stad upp till Assur, lika vild†snor som g† sin egen v„g, ja, v„l vill Efraim k”psl† om „lskog; 008:010 men huru de „n k”psl† bland hedningarna, skall jag dock nu tr„nga dem tillhopa och l†ta dem begynna en tid av ringhet, under ”verkonungens f”rtryck. 008:011 Eftersom Efraim har gjort sig s† m†nga altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd. 008:012 Om jag „n skriver mina lagar f”r honom i tiotusental, s† r„knas de ju dock f”r en fr„mlings lagar. 008:013 S†som slaktofferg†vor †t mig offrar man k”tt som man sedan „ter upp; HERREN har intet behag till s†dana. Nu kommer han ih†g deras missg„rning och hems”ker deras synder; till Egypten skola de f† v„nda tillbaka. 008:014 Och eftersom Israel har f”rg„tit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppf”rt s† m†nga bef„sta st„der, skall jag s„nda en eld mot hans st„der, och den skall f”rt„ra palatsen i dem. 009:001 Gl„d dig icke, Israel, s† att du jublar s†som andra folk, du som i trol”s avf„llighet har lupit bort ifr†n din Gud, du som har haft ditt behag i sk”kol”n p† alla s„deslogar. 009:002 Logen och vinpressen skola icke f”da dem, och vinet skall sl† fel f”r dem. 009:003 De skola icke f† bo i HERRENS land; Efraim m†ste v„nda tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de n”dgas „ta vad orent „r. 009:004 De skola ej f† offra vin till drickoffer †t HERREN och skola icke vinna hans v„lbehag. Deras slaktoffer skola vara f”r dem s†som sorgebr”d; alla som „ta d„rav skola bliva orena. Ty det br”d de f† stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus. 009:005 Vad skolen I d† g”ra, n„r en h”gtidsdag kommer, en HERRENS festdag? 009:006 Ty se, om de undg† f”r”delsen, bliver det Egypten som f†r f”rsamla dem, Mof som f†r begrava dem. Deras silver, som „r dem s† k„rt, skola n„sslor taga i besittning; t”rne skall v„xa i deras hyddor. 009:007 De komma, hems”kelsens dagar! De komma, vederg„llningens dagar! Israel skall f”rnimma det. S†som en d†re st†r d† profeten, s†som en vanvetting andans man, f”r din stora missg„rnings skull; ty stor har din h„tskhet varit. 009:008 Ja, en lurande fiende „r Efraim mot min Gud; f”r profeten s„ttas f„llor p† alla hans v„gar och utl„ggas snaror i hans Guds hus. 009:009 I djupt f”rd„rv „ro de nedsjunkna, nu s†som i Gibeas dagar. Men han kommer ih†g deras missg„rning, han hems”ker deras synder. 009:010 S†som druvor i ”knen fann jag Israel; jag s†g edra f„der s†som f”rstlingsfrukter p† ett fikontr„d, d† det begynner b„ra frukt. Men n„r de kommo till Baal-Peor, invigde de sig †t sk„ndlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de „lskade. 009:011 Efraims h„rlighet skall flyga sin kos s†som en f†gel; ingen skall d„r f”da barn eller g† havande, ingen bliva fruktsam. 009:012 Och om de „n f† uppf”da barn †t sig, skall jag taga dessa ifr†n dem, s† att ingen m„nniska bliver kvar. Ja, ve dem sj„lva, n„r jag viker ifr†n dem! 009:013 V„l „r Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering p† „ngen; men Efraim skall en g†ng f† f”ra ut sina s”ner till b”deln. 009:014 Giv dem, HERRE, vad du b”r giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssk”ten och f”rsinade br”st. 009:015 All deras ondska „r samlad i Gilgal; ja, d„r fick jag hat till dem F”r deras onda v„sendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke l„ngre bevisa dem k„rlek; alla deras styresm„n „ro ju upprorsm„n. 009:016 Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall f”rtorkas, de skola ej b„ra n†gon frukt. Om de ock f”da barn, skall jag d”da deras livsfrukt, huru k„r den „n „r dem. 009:017 Ja, min Gud skall f”rkasta dem, eftersom de icke ville h”ra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna. 010:001 Israel var ett frodigt vintr„d, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han †t sig; ju b„ttre det gick hans land, dess pr„ktigare stoder reste han. 010:002 Deras hj„rtan voro hala; nu skola de lida vad de hava f”rskyllt. Han skall sj„lv bryta ned deras altaren, f”rst”ra deras stoder. 010:003 Ja, nu skola de f† s„ga: ˝Vi hava blivit utan konung, d„rf”r att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna g”ra f”r oss?˝ 010:004 De tala tomma ord, de sv„rja falska eder, de sluta f”rbund; men s†som en bitter planta skjuter domen upp ur markens f†ror. 010:005 F”r kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare f† bekymmer; ja, f”r en s†dan skall hans folk hava sorg, och hans pr„ster skola skria f”r hans skull, n„r hans skatter f”ras bort fr†n honom. 010:006 Ocks† han sj„lv skall bliva sl„pad till Assyrien s†som en sk„nk †t Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppb„ra, Israel skall komma p† skam med sina r†dslag. 010:007 Det „r f”rbi med Samariens konung; s†som ett sp†n p† vattnet far han h„n. 010:008 ™delagda bliva Avens offerh”jder, som Israel s† har f”rsyndat sig med; t”rne och tistel skall skjuta upp p† deras altaren. D† skall man s„ga till bergen: ˝Skylen oss˝, och till h”jderna: ˝Fallen ”ver oss.˝ 010:009 Israels synd n†r tillbaka „nda till Gibeas dagar; d„r hava de f”rblivit st†ende. Icke skulle h„mndekriget mot de or„ttf„rdiga kunna n† dem i deras Gibea? 010:010 Jo, n„r mig s† lyster, tuktar jag dem; d† skola folken f”rsamlas mot dem och oka dem ihop med deras b†da missg„rningsverk. 010:011 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att g† p† tr”sklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag sp„nna Efraim i oket, Juda skall g† f”r plogen, Jakob f”r harven. 010:012 S†n ut †t eder i r„ttf„rdighet, sk”rden efter k„rlekens bud, bryten eder ny mark; ty det „r tid att s”ka HERREN, f”r att han skall komma och l†ta r„ttf„rdighet regna ”ver eder. 010:013 I haven pl”jt ogudaktighet, or„ttf„rdighet haven I sk”rdat, I haven „tit l”gnaktighets frukt, i f”rlitande p† eder v„g, p† edra m†nga hj„ltar. 010:014 Men ett stridslarm skall uppst† bland edra stammar, och alla edra f„sten skola ”del„ggas, s†som Bet-Arbel ”delades av Salman p† stridens dag, d† man krossade b†de m”drar och barn. 010:015 S†dant skall Betel tillskynda eder, f”r eder stora ondskas skull. N„r morgonrodnaden g†r upp, „r det f”rbi, f”rbi med Israels konung! 011:001 N„r Israel var ung, fick jag honom k„r, och ut ur Egypten kallade jag min son. 011:002 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de framb„ra offer †t Baalerna, och †t bel„tena t„nda de offereld. 011:003 Och likv„l var det jag som l„rde Efraim att g†, och som tog dem upp i mina armar. Men de f”rstodo icke att jag ville hela dem. 011:004 Med lena band drog jag dem, med k„rlekens t†g; jag l„ttade oket ”ver deras halsar, jag s„nkte mig ned till dem och gav dem f”da. 011:005 Borde de d† icke f† v„nda tillbaka till Egyptens land eller f† Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omv„nda sig? 011:006 Ja, sv„rdet skall rasa i deras st„der och f”rst”ra deras bommar och frossa omkring sig, f”r deras anslags skull. 011:007 Ty mitt folks h†g st†r till avfall fr†n mig; och huru mycket man „n kallar dem till den som „r d„rovan, s† h”jer sig „nd† ingen. 011:008 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och l†ta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris s†som Adma och l†ta det g† dig s†som Seboim? Mitt hj„rta v„nder sig i mig, all min barmh„rtighet vaknar. 011:009 Jag vill icke l†ta dig k„nna min vredes gl”d, jag skall icke vidare f”rd„rva Efraim. Ty jag „r Gud och icke en m„nniska; helig „r jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma. 011:010 Efter HERREN skola de s† draga †stad, och han skall ryta s†som ett lejon; ja, han skall upph„va ett rytande, och hans barn skola d† med b„van samlas v„sterifr†n; 011:011 s†som f†glar skola de med b„van komma fr†n Egypten och s†som duvor fr†n Assurs land. Och sedan skall jag l†ta dem bo kvar i sina hus, s„ger HERREN. 012:012 Efraim har omv„rvt mig med l”gn och Israels hus med svek Juda „r alltj„mt trol”s mot Gud, mot den Helige, den Trofaste. 012:001 Efraim jagar efter vind och far efter ”stanv„der; best„ndigt g†r han fram†t i l”gn och v†ld. Med Assur sluter man f”rbund, och olja f”r man till Egypten. 012:002 Men HERREN skall g† till r„tta med Juda och hems”ka Jakob, s†som hans v„gar f”rtj„na; efter hans g„rningar skall han vederg„lla honom. 012:003 I moderlivet grep han sin broder i h„len, och i sin mandomskraft k„mpade han med Gud. 012:004 Ja, han k„mpade med „ngeln och vann seger, han gr„t och bad honom om n†d. I Betel m”tte han honom, och d„r talade han med oss. 012:005 Och HERREN, h„rskarornas Gud, ˝HERREN˝ „r hans namn. 012:006 S† v„nd nu om till din Gud; h†ll fast vid k„rlek och r„tt, och f”rbida din Gud best„ndigt. 012:007 Kanaans folk g†r med falsk v†g i sin hand, det „lskar or„ttr†dig vinning; 012:008 s† s„ger ock Efraim: ˝Jag har ju blivit rik, jag har f”rv„rvat mig gods; vad jag „n g”r, skall det ej draga ”ver mig skuld som kan r„knas f”r synd.˝ 012:009 Men jag som „r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall †terigen l†ta dig bo i t„lt, likasom vid eder h”gtid. 012:010 Jag har talat till profeterna, jag har l†tit dem sk†da m†ngahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser. 012:011 Žr nu Gilead ett og„rningsn„ste, d„r allenast falskhet r†der, och offrar man tjurar i Gilgal, s† skola ock deras altaren bliva lika stenr”sen vid markens f†ror. 012:012 Och Jakob flydde till Arams mark Israel tj„nade f”r en kvinna, f”r en kvinnas skull vaktade han hjorden. 012:013 Men genom en profet f”rde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat. 012:014 Efraim har uppv„ckt bitter f”rt”rnelse; hans Herre skall l†ta hans blodskulder drabba honom och l†ta hans sm„delser falla tillbaka p† honom sj„lv. 013:001 S† ofta Efraim tog till orda, uppstod skr„ck; h”gt tronade han i Israel. Men han †drog sig skuld genom Baal och m†ste s† d”. 013:002 Och „nnu fortg† de i sin synd; av sitt silver g”ra de sig gjutna bel„ten, avgudar efter sitt eget f”rst†nd, alltsammans konstarbetares verk. Till s†dana st„lla de sina b”ner; under det att de slakta m„nniskor, giva de sin hyllningskyss †t kalvar. 013:003 D„rf”r skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt f”rsvinner, lika agnar som bl†sa bort ifr†n tr”skplatsen och lika r”k som flyr h„n ur ett r”kf†ng. 013:004 Men jag „r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av n†gon Gud, och ingen annan fr„lsare finnes „n jag. 013:005 Det var jag som l„t mig v†rda om dig i ”knen, i den br„nnande torkans land. 013:006 Men ju b„ttre bete de fingo, dess m„ttare blevo de, och n„r de voro m„tta till fyllest, blevo deras hj„rtan h”gmodiga; och s† gl”mde de mig. 013:007 D† blev jag mot dem s†som ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid v„gen. 013:008 Jag kommer ”ver dem s†som en bj”rninna fr†n vilken man har tagit ungarna, jag river s”nder deras hj„rtans h”lje; jag uppslukar dem p† st„llet, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som s”ndersliter dem. 013:009 Det har blivit ditt f”rd„rv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hj„lp. 013:010 Var „r nu din konung, som skulle bereda dig fr„lsning i alla dina st„der? Och var har du dina domare, du som sade: ˝L†t mig f† konung och furstar˝? 013:011 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min f”rgrymmelse skall jag †ter taga honom bort. 013:012 Efraims missg„rning „r samlad s†som i en pung, och hans synd „r i f”rvar. 013:013 En barnaf”derskas v†nda skall komma ”ver honom. Han „r ett of”rnuftigt foster, som icke kommer fram i f”dseln. n„r tiden „r inne. 013:014 Skulle jag f”rlossa s†dana ur d”dsrikets v†ld, k”pa dem fria ifr†n d”den? -- Var har du dina hems”kelser, du d”d? Var har du din pest, du d”dsrike? Źnger m† vara f”rdold f”r mina ”gon. 013:015 B„st han st†r d„r frodig bland sina br”der skall en ”stanvind komma, ett HERRENS v„der, som stiger upp fr†n ”knen; d† skall hans brunn komma p† skam och hans k„lla sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara h†vor. 013:001 Samarien skall lida vad det har f”rskyllt genom sin genstr„vighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla f”r sv„rd, deras sp„da barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista. 014:002 V„nd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missg„rning har du kommit p† fall. 014:003 Tagen med eder b”neord, och v„nden s† †ter till HERREN; s„gen till honom: ˝Skaffa bort all missg„rning, och tag fram goda h†vor, s† vilja vi hemb„ra dig v†ra l„ppars offer, s†som man offrar tjurar. 014:004 Hos Assur skola vi ej mer s”ka v†r fr„lsning, vi skola icke vidare stiga till h„st. v†ra h„nders verk skola vi icke mer kalla f”r v†r Gud. Ty hos dig „r det som den faderl”se undf†r barmh„rtighet.˝ 014:005 Ja, deras avf„llighet vill jag hela, jag vill bevisa dem k„rlek av hj„rtat, ty min vrede har v„nt sig ifr†n dem. 014:006 Jag skall bliva f”r Israel s†som dagg, han skall blomstra s†som en lilja, och s†som Libanons skog skall han skjuta r”tter. 014:007 Telningar skola utg† fr†n honom, han skall bliva lik ett olivtr„d i f„gring och doft skall han sprida s†som Libanon. 014:008 De som bo i hans skugga skola †ter f† odla s„d och skola gr”nska s†som vintr„d; hans namn skall vara s†som Libanons vin. 014:009 Men vad har jag d† mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag sj„lv vill ju giva b”nh”relse och se till honom. Ja, lik en gr”nskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att h„mta f”r dig. 014:010 Den som „r vis, han akte h„rp†; den som „r f”rst†ndig, han besinne detta. Ty HERRENS v„gar „ro r„tta, och p† dem vandra de r„ttf„rdiga, men ”vertr„darna komma d„r p† fall. Book 29 Joel 001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son. 001:002 H”ren detta, I gamle, och lyssnen h„rtill, I landets alla inbyggare. Har n†got s†dant skett f”rut i edra dagar eller i edra f„ders dagar? 001:003 Nej, om detta m†n I f”rt„lja f”r edra barn, och edra barn m† f”rt„lja d„rom f”r sina barn, och deras barn f”r ett kommande sl„kte. 001:004 Vad som blev kvar efter gr„sgnagarna, det †to gr„shopporna upp; och vad som blev kvar efter gr„shopporna, det †to gr„sbitarna upp; och vad som blev kvar efter gr„sbitarna det †to gr„sfr„tarna upp. 001:005 Vaknen upp, I druckne, och gr†ten; ja, j„mren eder, alla I som dricken vin, ”ver att druvsaften „r ryckt undan eder mun. 001:006 Ty ett folk har dragit upp ”ver mitt land, ett m„ktigt, ett som ingen kan r„kna; det har t„nder likasom lejon, och dess kindt„nder likna lejoninnors. 001:007 Mina vintr„d har det f”r”tt, och mina fikontr„d har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade „ro deras rankor. 001:008 Klaga likasom en jungfru som b„r sorgdr„kt efter sin ungdoms brudgum 001:009 Spisoffer och drickoffer „ro f”rsvunna ifr†n HERRENS hus; pr„sterna s”rja, HERRENS tj„nare. 001:010 F„lten „ro f”r”dda, marken ligger s”rjande, ty s„den „r f”r”dd, vinet borttorkat, oljan utsinad. 001:011 Źkerm„nnen st† med skam, ving†rdsm„nnen j„mra sig, ”ver vetet och ”ver kornet; ty sk”rden p† marken „r f”rst”rd. 001:012 Vintr„den „ro f”rtorkade och fikontr„den f”rsm„kta; granattr„den och palmerna och „ppeltr„den och alla andra tr„d p† marken hava torkat bort. Ja, all fr”jd har vissnat och flytt ifr†n m„nniskors barn. 001:013 Kl„den eder i sorgdr„kt och klagen, I pr„ster; j„mren eder, I som tj„nen vid altaret; g†n in och sitten i sorgdr„kt natten igenom, I min Guds tj„nare, eftersom eder Gud hus m†ste sakna spisoffer och drickoffer 001:014 P†lysen en helig fasta, lysen ut en h”gtidsf”rsamling; f”rsamlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen s† till HERREN. 001:015 Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag „r n„ra, och s†som v†ld fr†n den Allsv†ldige kommer den. 001:016 Har icke v†r b„rgning blivit f”rst”rd mitt f”r v†ra ”gon? har icke gl„dje och fr”jd f”rsvunnit ifr†n var Guds hus? 001:017 Uts„det ligger f”rtorkat under mullen, f”rr†dshusen st† ”de, ladorna f† f”rfalla, ty s„den „r borttorkad. 001:018 Huru st”nar icke boskapen! Huru „ngslas ej f„kreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, ocks† f†rhjordarna f† lida under skulden. 001:019 Till dig, HERRE, ropar jag, nu d† en eld har f”rt„rt betesmarkerna i ”knen och en eldsl†ga har f”rbr„nt alla tr„d p† marken. 001:020 Ja, ocks† markens djur ropa med tr„ngtan till dig, eftersom vattenb„ckarna „ro uttorkade och betesmarkerna i ”knen „ro f”rt„rda av eld. 002:001 St”ten i basun p† Sion, och bl†sen larmsignal p† mitt heliga berg; m† alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den „r n„ra; 002:002 en dag av m”rker och tjocka, en dag av moln och t”cken, lik en gryning som breder ut sig ”ver bergen. Ett stort och m„ktigt folk kommer, ett vars like aldrig n†gonsin har funnits och ej heller h„danefter skall uppst†, intill senaste sl„ktens †r. 002:003 Framf”r dem g†r en f”rt„rande eld och bakom dem kommer en f”rbr„nnande l†ga. Likt Edens lustg†rd var landet framf”r dem, men bakom dem „r det en ”de ”ken; ja, undan dem finnes ingen r„ddning. 002:004 De te sig likasom h„star, och s†som stridsh„star hasta de †stad. 002:005 Med ett rassel likasom av vagnar spr„nga de fram ”ver bergens toppar, med ett brus s†som av en eldsl†ga, n„r den f”rt„r str†; de „ro s†som ett m„ktigt folk, ordnat till strid. 002:006 Vid deras †syn gripas folken av †ngest, alla ansikten skifta f„rg. 002:007 S†som hj„ltar hasta de †stad, lika stridsm„n bestiga de murarna; var och en g†r sin v„g rakt fram, och ingen tager miste om sin str†t. 002:008 Den ene tr„nger icke den andre, var och en g†r sin givna bana; mitt igenom vapnen st”rta de fram utan hejd. 002:009 I staden rusa de in p† murarna hasta de †stad, i husen tr„nga de upp, genom f”nstren bryta de sig v„g, s†som tjuvar g”ra. 002:010 Vid deras †syn darrar jorden, och himmelen b„var; solen och m†nen f”rm”rkas, och stj„rnorna mista sitt sken. 002:011 Och HERREN l†ter h”ra sin r”st framf”r sin h„r ty hans skara „r mycket stor, m„ktig „r den skara som utf”r hans befallning. Ja, HERRENS dag „r stor och mycket fruktansv„rd vem kan uth„rda den? 002:012 Dock, nu m†n I v„nda om till mig av allt edert hj„rta, s„ger HERREN, med fasta och gr†t och klagan. 002:013 Ja, riven s”nder edra hj„rtan, icke edra kl„der, och v„nden om till HERREN, eder Gud; ty n†dig och barmh„rtig „r han, l†ngmodig och stor i mildhet, och s†dan att han †ngrar det onda. 002:014 M†h„nda v„nder han om och †ngrar sig och l„mnar kvar efter sig n†gon v„lsignelse, till spisoffer och drickoffer †t HERREN, eder Gud. 002:015 St”ten i basun p† Sion, p†lysen en helig fasta lysen ut en h”gtidsf”rsamling; 002:016 f”rsamlen folket, p†lysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla f”rsamlen de sm† barnen, j„mv„l dem som „nnu dia vid br”stet brudgummen m† komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak. 002:017 Mellan f”rhuset och altaret m† pr„sterna, HERRENS tj„nare, h†lla klagogr†t och s„ga: ˝HERRE, skona ditt folk, och l†t icke din arvedel bliva till sm„lek, till ett ordspr†k bland hedningarna Varf”r skulle man f† s„ga bland folken: 'Var „r nu deras Gud?'˝ 002:018 S† uppt„ndes d† HERREN till nit„lskan f”r sitt land, och han ”mkade sig ”ver sitt folk; 002:019 HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill s„nda eder s„d och vin och olja, s† att I f†n m„tta eder d„rav, och jag skall icke mer l†ta eder bliva till sm„lek bland hedningarna. 002:020 Och nordlandsskaran skall jag f”rjaga l†ngt bort ifr†n eder, jag skall driva den undan till ett torrt och ”de Land, dess f”rtrupp till ™stra havet och dess eftertrupp till V„stra havet. Och stank skall stiga upp d„rav, ja, v„mjelig lukt skall stiga upp d„rav, eftersom den har tagit sig f”r s† stora ting. 002:021 Frukta icke, du land, utan fr”jda dig och gl„ds, ty stora ting har HERREN tagit sig f”r 002:022 Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i ”knen gr”nska, och tr„den b„ra sin frukt, fikontr„den och vintr„den giva sin kraft. 002:023 Och fr”jden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder h”stregn, i r„tt tid, han som ock f”rr s„nde ned ”ver eder regn, b†de h”st och v†r. 002:024 S† skola logarna fyllas mod s„d och pressarna fl”da ”ver av vin och olja. 002:025 Och jag skall giva eder gottg”relse f”r de †rsgr”dor som †tos upp av gr„shopporna, gr„sbitarna, gr„s„tarna och gr„sgnagarna, den stora h„r som jag s„nde ut mot eder. 002:026 Och I skolen f† „ta till fyllest och bliva m„tta; och d† skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s† underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p† skam evinnerligen. 002:027 Och I skolen f”rnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag „r HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma p† skam evinnerligen. 002:028 Och det skall ske d„refter att jag skall utgjuta min Ande ”ver allt k”tt, och edra s”ner och edra d”ttrar skola profetera, edra gamla m„n skola hava dr”mmar edra ynglingar skola se syner; 002:029 ocks† ”ver dem som „ro tj„nare och tj„narinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. 002:030 Och jag skall l†ta tecken synas p† himmelen och p† jorden: blod och eld och r”kstoder. 002:031 Solen skall v„ndas i m”rker och m†nen i blod f”rr„n HERRENS dag kommer, den stora och fruktansv„rda. 002:032 Men det skall ske att var och en som †kallar HERRENS namn han skall varda fr„lst. Ty p† Sions berg och i Jerusalem skall finnas en r„ddad skara, s†som HERREN har sagt; och till de undsluppna skola h”ra de som HERREN kallar. 003:001 Ty se, i de dagarna och p† den tiden, d† jag †ter uppr„ttar Juda och Jerusalem, 003:002 d† skall jag samla tillhopa alla hednafolk och f”ra dem ned till Josafats dal, och d„r skall jag h†lla dom ”ver dem, f”r mitt folks och min arvedels, Israels, skull, d„rf”r att de hava f”rskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land. 003:003 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit s†som betalning †t sk”kor, och flickorna hava de s†lt f”r vin, som de hava druckit upp. 003:004 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad f”rehaven ocks† I mot mig? Haven I n†got att vederg„lla mig f”r, eller „r det I som viljen begynna n†got mot mig? Snart och med hast skall jag l†ta det I haven gjort komma tillbaka ”ver edra egna huvuden, 003:005 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och f”rt mina sk”naste klenoder in i edra palats, 003:006 och eftersom I haven s†lt Judas och Jerusalems barn †t Javans barn, till att f”ras l†ngt bort ifr†n sitt land. 003:007 Se, jag skall kalla dem †ter fr†n den ort dit I haven s†lt dem; och det som I haven gjort skall jag l†ta komma tillbaka ”ver edra egna huvuden. 003:008 Jag skall s„lja edra s”ner och d”ttrar i Juda barns hand, och de skola s„lja dem till sab‚erna, folket i fj„rran land. Ty s† har HERREN talat. 003:009 Ropen ut detta bland hednafolken, b†den upp dem till helig strid. Manen p† hj„ltarna, m† alla stridsm„nnen komma och draga fram†t. 003:010 Smiden edra plogbillar till sv„rd och edra ving†rdsknivar till spjut; den svagaste m† k„nna sig s†som en hj„lte. 003:011 Skynden att komma, alla I folk har omkring, och samlen eder tillhopa. S„nd, o HERRE, ditned dina hj„ltar. 003:012 Ja, m† hednafolken resa sig och draga †stad till Josafats dal; ty d„r skall jag sitta till doms ”ver alla folk h„romkring. 003:013 L†ten lien g†, ty sk”rden „r mogen. Kommen och trampen, ty pressen „r full; presskaren fl”da ”ver, s† stor „r ondskan d„r. 003:014 Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag „r n„ra i Domens dal. 003:015 Solen och m†nen f”rm”rkas, och stj„rnorna mista sitt sken. 003:016 Och HERREN upph„ver ett rytande fr†n Sion, och fr†n Jerusalem l†ter han h”ra sin r”st, s† att himmelen och jorden b„va. Men f”r sitt folk „r HERREN en tillflykt och f”r Israels barn ett v„rn. 003:017 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, eder Gud, som bor p† Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats och fr„mlingar skola icke mer draga ditin. 003:018 P† den tiden skall det ske att bergen drypa av druvsaft och h”jderna fl”da av mj”lk; och alla b„ckar i Juda skola fl”da av vatten. Och en k„lla skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen. 003:019 Men Egypten skall bliva en ”demark, och Edom skall varda en ”de ”ken d„rf”r att de hava ”vat v†ld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land. 003:020 Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem fr†n sl„kte till sl„kte. 003:021 Och jag skall utpl†na deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utpl†nat. Och HERREN skall f”rbliva boende p† Sion. Book 30 Amos 001:001 Detta „r vad som talades av Amos, en bland herdarna fr†n Tekoa, vad han sk†dade ang†ende Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, tv† †r f”re jordb„vningen. 001:002 Han sade: HERREN upph„ver ett rytande fr†n Sion, och fr†n Jerusalem l†ter han h”ra sin r”st. D† f”rs„nkas herdarnas betesmarker i sorg, och Karmels topp f”rtorkas. 001:003 S† s„ger HERREN: Eftersom Damaskus har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava tr”skat Gilead med sina tr”skvagnar av j„rn. 001:004 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Hasaels hus, och den skall f”rt„ra Ben-Hadads palatser. 001:005 Jag skall bryta s”nder Damaskus' bommar och utrota inv†narna i Bikeat-Aven och spirans b„rare i Bet-Eden; och Arams folk skall bliva bortf”rt till Kir, s„ger HERREN. 001:006 S† s„ger HERREN: Eftersom Gasa har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava f”rt bort allt folket s†som f†ngar och ”verl„mnat dem †t Edom. 001:007 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Gasas murar, och den skall f”rt„ra dess palatser. 001:008 Jag skall utrota inv†narna i Asdod och spirans b„rare i Askelon; och jag skall v„nda min hand mot Ekron, s† att filist‚ernas sista kvarleva f”rg†s, s„ger Herren, HERREN. 001:009 S† s„ger HERREN: Eftersom Tyrus har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava ”verl„mnat allt folket s†som f†ngar †t Edom, utan att t„nka p† sitt br”draf”rbund. 001:010 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Tyrus' murar, och den skall f”rt„ra dess palatser. 001:011 S† s„ger HERREN: Eftersom Edom har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har f”rf”ljt sin broder med sv„rd och f”rkv„vt all barmh„rtighet, och eftersom han oupph”rligt har l†tit sin vrede rasa och st„ndigt beh†llit sin f”rgrymmelse. 001:012 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Teman, och den skall f”rt„ra Bosras palatser. 001:013 S† s„ger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, n„r de ville utvidga sitt omr†de. 001:014 D„rf”r skall jag t„nda upp en eld mot Rabbas murar, och den skall f”rt„ra dess palatser, under h„rskri p† stridens dag, under storm p† ov„drets dag. 001:015 Och deras konung skall vandra bort i f†ngenskap, han sj„lv och hans h”vdingar med honom, s„ger HERREN. 002:001 S† s„ger HERREN: Eftersom Moab har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har f”rbr„nt Edoms konungs ben till aska. 002:002 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Moab, och den skall f”rt„ra Keriots palatser; och Moab skall omkomma under stridslarm, under h„rskri vid basuners ljud, 002:003 Och jag skall utrota ur landet den som „r domare d„r, och alla dess furstar skall jag dr„pa j„mte honom s„ger HERREN. 002:004 S† s„ger HERREN: Eftersom Juda har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava f”rkastat HERRENS lag och icke h†llit hans stadgar, utan l†tit f”rleda sig av sina l”gngudar, dem som ock deras f„der vandrade efter. 002:005 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Juda, och den skall f”rt„ra Jerusalems palatser. 002:006 S† s„ger HERREN: Eftersom Israel har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de s„lja den oskyldige f”r penningar och den fattige f”r ett par skor. 002:007 Ty de l„ngta efter att se stoft p† de armas huvuden, och de vr„nga de ”dmjukas sak. Son och fader g† tillsammans till t„rnan och ohelga s† mitt heliga namn. 002:008 P† pantade kl„der str„cker man sig invid vart altare, och b”tf„lldas vin dricker man i sin Guds hus 002:009 Och dock var det jag som f”rgjorde f”r dem amor‚erna, ett folk s† h”grest som cedrar och s† v„ldigt som ekar; jag f”rgjorde deras frukt ovantill och deras r”tter nedantill. 002:010 Det var jag som f”rde eder upp ur Egyptens land, och som ledde eder i ”knen i fyrtio †r, s† att I intogen amor‚ernas land. 002:011 Och jag uppv„ckte somliga bland edra s”ner till profeter och somliga bland edra unga m„n till nasirer. Žr det icke s†, I Israels barn? s„ger HERREN. 002:012 Men I g†ven nasirerna vin att dricka, och profeterna bj”den I: ˝Profeteren icke.˝ 002:013 Se, d„rf”r skall jag l†ta ett gnissel uppst† i edert land, likt gnisslet av en vagn som „r fullastad med k„rvar. 002:014 D† skall ej ens den snabbaste finna n†gon undflykt, den starkaste har d† intet gagn av sin kraft, och hj„lten kan icke r„dda sitt liv. 002:015 B†gskytten h†ller d† icke st†nd, den snabbfotade kan icke r„dda sitt liv, ej heller kan ryttaren r„dda sitt. 002:016 Ja, den som var modigast bland hj„ltarna skall p† den dagen fly undan naken, s„ger HERREN. 003:001 H”ren f”ljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels barn, ja, mot hela det sl„kte som jag har f”rt upp ur Egyptens land. S† har han sagt: 003:002 Eder allena har jag utvalt bland alla sl„kter p† jorden; d„rf”r skall jag ock hems”ka p† eder alla edra missg„rningar. 003:003 F„rdas v„l tv† tillsammans, utan att de hava blivit ense d„rom? 003:004 Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit n†got rov? Upph„ver ett ungt lejon sin r”st i kulan, utan att det har tagit ett byte? 003:005 Faller en f†gel i snaran p† marken, om intet garn har blivit utlagt f”r den? Springer snaran upp fr†n marken, utom n„r den g”r n†gon f†ngst? 003:006 Eller st”ter man i basun i en stad, utan att folket f”rskr„ckes? Eller drabbas en stad av n†got ont, utan att HERREN har skickat det? 003:007 Sannerligen, Herren, HERREN g”r alls intet utan att hava uppenbarat sitt r†d f”r sina tj„nare profeterna. 003:008 N„r lejonet ryter, vem skulle d† icke frukta? N„r Herren, HERREN talar, vem skulle d† icke profetera? 003:009 Ropen ut ”ver Asdods palatser och ”ver palatsen i Egyptens land; s„gen: F”rsamlen eder till Samarias berg, och sen huru stor f”rvirring d„r r†der, och huru man ”var f”rtryck d„rinne. 003:010 Man f”rst†r icke d„r att g”ra vad r„tt „r, s„ger HERREN; man hopar v†ld och f”rd„rv i sina palats. 003:011 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Tr†ngm†l skall komma och omv„rva landet, ditt starka f„ste skall du mista, det skall st”rtas ned; och dina palats skola varda utplundrade. 003:012 S† s„ger HERREN: Likasom n„r en herde ur lejonets gap r„ddar allenast ett par benpipor eller snibben av ett ”ra, s† skola Israels barn bliva r„ddade, desamma som nu i Samaria sitta i sina soffors h”rn och p† sina b„ddars sidendamast. 003:013 H”ren och betygen inf”r Jakobs hus, s„ger Herren, HERREN, h„rskarornas Gud: 003:014 Den dag d† jag p† Israel hems”ker dess ”vertr„delser, d† skall jag ock hems”ka Betels altaren, s† att altarhornen bliva avhuggna och falla till jorden. 003:015 Och jag skall sl† ned b†de vinterhus och sommarhus, och elfenbenshusen skola bliva f”rst”rda, ja, en myckenhet av hus skall d† f† en „nde, s„ger HERREN. 004:001 H”ren detta ord, I Basans-kor p† Samarias berg, I som f”rtrycken de arma och ”ven v†ld mot de fattiga, I som s„gen till edra m„n: ˝Skaffen hit, s† att vi f† dricka.˝ 004:002 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma ”ver eder, d† man skall h„mta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar. 004:003 D† skolen I s”ka eder ut, var och en genom n„rmaste r„mna i muren, och eder Harmonsbild skolen I d† kasta bort, s„ger HERREN. 004:004 Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven „n v„rre synd; framb„ren d„r p† morgonen edra slaktoffer, p† tredje dagen eder tionde. 004:005 F”rbr„nnen syrat br”d till lovoffer, lysen ut och kung”ren frivilliga offer. Ty s†dant „lsken I ju, I Israels barn, s„ger Herren, HERREN. 004:006 Jag l„t eder g† med tomma munnar i alla edra st„der, jag l„t eder sakna br”d p† alla edra orter. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN. 004:007 Jag f”rh”ll regnet f”r eder, n„r „nnu tre m†nader †terstodo till sk”rdetiden; jag l„t det regna ”ver en stad, men icke ”ver en annan; en †ker fick regn, men en annan f”rtorkades, i det att regn icke kom d„rp†. 004:008 Ja, tv†, tre st„der m†ste stappla bort till en och samma stad f”r att f† vatten att dricka, utan att de „nd† kunde sl„cka sin t”rst. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN. 004:009 Jag slog eder s„d med sot och rost; edra m†nga tr„dg†rdar och ving†rdar, edra fikontr„d och olivtr„d †to gr„sgnagarna upp. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN. 004:010 Jag s„nde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dr„pte edra unga m„n med sv„rd och l„t edra h„star bliva tagna s†som byte; och stanken av edra fallna skaror l„t jag stiga upp och komma eder i n„san. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN. 004:011 Jag l„t omst”rtning drabba eder, likasom n„r Gud omst”rtade Sodom och Gomorra; och I voren s†som en brand, ryckt ur elden. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN. 004:012 D„rf”r skall jag g”ra s† med dig, Israel; och eftersom jag nu skall g”ra s† med dig, d„rf”r bered dig, Israel, att m”ta din Gud. 004:013 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa f”r m„nniskan hennes hemligaste tankar, han som kan g”ra morgonrodnaden till m”rker, och som g†r fram ”ver jordens h”jder -- HERREN, h„rskarornas Gud, „r hans namn. 005:001 H”ren f”ljande ord, som jag vill uppst„mma s†som klagos†ng ”ver eder, I av Israels hus: 005:002 ˝Fallen „r hon och kan icke mer st† upp, jungfrun Israel! Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.˝ 005:003 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Den stad varifr†n tusen pl„gade draga ut skall f† beh†lla hundra kvar, och den stad varifr†n hundra pl„gade draga ut skall f† beh†lla tio kvar, i Israels hus. 005:004 Ty s† s„ger HERREN till Israels hus: S”ken mig, s† f†n I leva. 005:005 Men s”ken icke Betel, kommen icke till Gilgal, och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortf”rt i f†ngenskap, och Betel skall hemfalla †t f”rd„rvet. 005:006 S”ken HERREN s† f†n I leva; varom icke, s† skall han komma ”ver Josefs hus lik en eld; och elden skall br„nna, och ingen skall sl„cka den, till att r„dda Betel. 005:007 I som f”rvandlen r„tten till mal”rt och sl†n r„ttf„rdigheten ned till jorden, veten: 005:008 han som har gjort Sjustj„rnorna och Orion, han som kan f”rvandla svarta m”rkret till morgon och g”ra dagen m”rk s†som natten, han som kallar p† havets vatten och gjuter det ut ”ver jorden -- HERREN „r hans namn. 005:009 Och han l†ter f”rd„rv ljunga ned ”ver starka f„sten; ja, ”ver fasta borgar kommer f”rd„rv. 005:010 Dessa hata i porten den som f”rsvarar vad r„tt „r och r„kna s†som en styggelse den som talar sanning. 005:011 D„rf”r, eftersom I trampen p† den arme och tagen ifr†n honom hans s„d s†som skatt, d„rf”r h”ren; om I „n byggen hus av huggen sten, skolen I icke f† bo i dem, och om I „n planteren sk”na ving†rdar, skolen I icke f† dricka vin fr†n dem. 005:012 Ty jag vet att edra ”vertr„delser „ro m†nga och edra synder talrika, I den r„ttf„rdiges f”rtryckare, som tagen mutor och vr„ngen r„tten f”r de fattiga i porten. 005:013 D„rf”r m†ste den f”rst†ndige tiga stilla i denna tid; ty det „r en ond tid. 005:014 S”ken vad gott „r, och icke vad ont „r, p† det att I m†n leva. D† skall Herren, h„rskarornas Gud, vara med eder, s†som I menen honom vara. 005:015 Haten vad ont „r, och „lsken vad gott „r, och h†llen r„tten vid makt i porten; kanh„nda skall d† Herren, h„rskarornas Gud, vara n†dig mot Josefs kvarleva. 005:016 D„rf”r, s† s„ger HERREN, h„rskarornas Gud, Herren: P† alla torg skall d”dsklagan ljuda, och p† alla gator skall man ropa: ˝Ack ve! Ack ve!˝ Źkerm„nnen skall man mana att brista ut i j„mmer, och d”dsklagan skall h”jas av dem som „ro f”rfarna i sorges†ng; 005:017 ja, i alla ving†rdar skall d”dsklagan ljuda, ty jag skall g† fram mitt ibland eder, s„ger HERREN. 005:018 Ve eder som †stunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den „r m”rker och icke ljus. 005:019 D† g†r det, s†som n„r n†gon flyr f”r ett lejon, men d„rvid m”tes av en bj”rn, och n„r han d† s”ker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han s„tter handen mot v„ggen. 005:020 Ja, HERRENS dag „r m”rker och icke ljus, den „r t”cken utan n†got solsken. 005:021 Jag hatar edra fester, jag „r led vid dem, och jag finner intet behag i edra h”gtidsf”rsamlingar. 005:022 Ty om I „n offren †t mig br„nnoffer, j„mte edra spisoffer, s† har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av g”dda kalvar. 005:023 Hav bort ifr†n mig dina s†ngers buller; jag gitter icke h”ra ditt psaltarspel. 005:024 Men m† r„tten fl”da fram s†som vatten, och r„ttf„rdigheten lik en b„ck som aldrig sinar. 005:025 Framburen I v„l †t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio †ren i ”knen, I av Israels hus? 005:026 S† skolen I nu n”dgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild, stj„rnguden, som I haven gjort †t eder; 005:027 och jag skall l†ta eder f”ras †stad i f†ngenskap „nda bortom Damaskus, s„ger han vilkens namn „r HERREN, h„rskarornas Gud. 006:001 Ve eder, I s„kre p† Sion, I sorgl”se p† Samarias berg, I „dlingar bland f”rstlingsfolket, I som Israels hus pl„gar v„nda sig till! 006:002 G†n †stad till Kalne och sen efter, dragen d„rifr†n till Stora Hamat, och faren s† ned till filist‚ernas Gat: „ro de b„ttre „n rikena h„r, eller „r deras omr†de st”rre „n edert omr†de? 006:003 Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fj„rran, men likv„l inbjuden v†ldet att trona hos eder; 006:004 I som liggen p† soffor av elfenben och haven det makligt p† edra b„ddar; I som „ten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, h„mtade fr†n g”dstallet; 006:005 I som skr†len visor till harpans ljud och t„nken ut †t eder musikinstrumenter s†som David; 006:006 I som dricken vin ur stora b†lar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada! 006:007 F”rdenskull skola nu dessa fr„mst f”ras bort i f†ngenskap; de som nu hava det s† makligt f† d† sluta med sitt skr†l. 006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig sj„lv, s„ger HERREN, h„rskarornas Gud: Jakobs stolthet „r mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad d„ri „r. 006:009 Och det skall ske, att om „n tio m„n finnas kvar i ett och samma hus, s† skola de likv„l alla d”. 006:010 N„r sedan en fr„nde till n†gon av de d”da med f”rbr„nnarens hj„lp vill skaffa benen ut ur huset, och d„rvid ropar till en som „r i det inre av huset: ˝Finnes h„r n†gon mer „n du?˝, d† m†ste denne svara: ˝Ingen˝; och den f”rre skall d† s„ga: ˝R„tt s†, stillhet m† r†da; ty HERRENS namn f†r icke bliva n„mnt.˝ 006:011 Ty se, p† HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de sm† husen i splittror. 006:012 Kunna v„l h„star springa uppf”r en klippbrant, eller pl”jer man d„r med oxar? -- eftersom I viljen f”rvandla r„tten till en giftplanta och r„ttf„rdighetens frukt till mal”rt, 006:013 I som gl„djen eder ”ver det som „r intet v„rt och s„gen: ˝Genom v†r egen styrka hava vi ju berett oss horn.˝ 006:014 Ty se, jag skall uppv„cka ett folk mot eder, I av Israels hus, s„ger Herren, h„rskarornas Gud; och de skola f”rtrycka edert land, fr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Hedmarksb„cken. 007:001 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se; Jag s†g gr„shoppor skapas, n„r sommargr„set begynte v„xa upp; och det var sommargr„set efter kungssl†ttern. 007:002 N„r s† dessa hade „tit upp alla markens ”rter, sade jag: ˝Herre, HERRE, f”rl†t. Huru skall Jakob kunna best†, han som „r s† ringa?˝ 007:003 D† †ngrade HERREN detta. ˝Det skall icke ske˝, sade HERREN. 007:004 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se: Jag s†g Herren, HERREN nalkas f”r att utf”ra sin sak genom eld; och elden f”rt„rde det stora djupet och h”ll p† att f”rt„ra arvedelslandet. 007:005 D† sade jag: ˝Herre, HERRE, h†ll upp. Huru skall Jakob kunna best†, han som „r s† ringa?˝ 007:006 D† †ngrade HERREN detta. ˝Icke heller detta skall ske˝, sade Herren, HERREN. 007:007 F”ljande syn l„t han mig se: Jag s†g Herren st† p† en mur, uppf”rd efter s„nklod, och i sin hand h”ll han ett s„nklod. 007:008 Och HERREN sade till mig: ˝Vad ser du, Amos?˝ Jag svarade: ˝Ett s„nklod.˝ D† sade Herren: ˝Se, jag skall h„nga upp ett s„nklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare tillgiva dem. 007:009 Isaks offerh”jder skola bliva ”delagda och Israels helgedomar f”rst”rda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med sv„rdet.˝ 007:010 Men Amasja, pr„sten i Betel, s„nde till Jerobeam, Israels konung, och l„t s„ga: ˝Amos f”rehar en sammansv„rjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke h„rda ut med allt hans ordande. 007:011 Ty s† har Amos sagt: 'Jerobeam skall d” f”r sv„rd, och Israel skall f”ras bort i f†ngenskap ur sitt land.'˝ 007:012 Och Amasja sade till Amos: ˝Du siare, g† din v„g och s”k din tillflykt i Juda land; d„r m† du „ta ditt br”d, och d„r m† du profetera. 007:013 Men i Betel f†r du icke vidare profetera, ty det „r en konungslig helgedom och ett rikets tempel.˝ 007:014 D† svarade Amos och sade till Amasja: ˝Jag „r varken en profet eller en profetl„rljunge, jag „r en boskapsherde, som lever av mullb„rsfikon. 007:015 Men HERREN tog mig fr†n hjorden; HERREN sade till mig: 'G† †stad och profetera f”r mitt folk Israel.' 007:016 S† h”r nu HERRENS ord. Du s„ger: 'Profetera icke mot Israel och predika icke mot Isaks hus.' 007:017 D„rf”r s„ger HERREN s†: Din hustru skall bliva en sk”ka i staden, dina s”ner och d”ttrar skola falla f”r sv„rd, ditt land skall bliva utskiftat med m„tsn”re, sj„lv skall du d” i ett orent land, och Israel skall f”ras bort i f†ngenskap ur sitt land.˝ 008:001 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se; Jag s†g en korg med mogen frukt. 008:002 Och han sade: ˝Vad ser du, Amos?˝ Jag svarade: ˝En korg med mogen frukt.˝ D† sade HERREN till mig: ˝Mitt folk Israel „r moget till underg†ng; jag kan icke vidare tillgiva dem. 008:003 Och s†ngerna i palatset skola p† den dagen f”rbytas i j„mmer, s„ger Herren, HERREN; man skall f† se lik i m„ngd, ”verallt skola de ligga kastade; ja, stillhet m† r†da!˝ 008:004 H”ren detta, I som st†n den fattige efter livet och viljen g”ra slut p† de ”dmjuka i landet, 008:005 I som s„gen: ˝N„r „r d† nym†nadsdagen f”rbi, s† att vi f† s„lja s„d, och sabbaten, s† att vi f† ”ppna v†rt s„desf”rr†d? D† vilja vi g”ra efa-m†ttet mindre och priset h”gre och f”rfalska v†gen, s† att den visar or„tt vikt. 008:006 D† vilja vi k”pa de arma f”r penningar och den fattige f”r ett par skor; och avfall av s„den vilja vi d† s„lja s†som s„d.˝ 008:007 HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag f”rg„ta detta allt som de hava gjort. 008:008 Skulle jorden icke darra, n„r s†dant sker, och skulle icke alla dess inbyggare s”rja? Skulle icke hela jorden h”ja sig s†som Nilen och r”ras upp och †ter sjunka s†som Egyptens flod? 008:009 Och det skall ske p† den dagen, s„ger Herren, HERREN, att jag skall l†ta solen g† ned i dess middagsglans och l†ta jorden sjunka i m”rker mitt p† ljusa dagen. 008:010 Jag skall f”rvandla edra h”gtider till sorgetider och alla edra s†nger till klagovisor. Jag skall h”lja s„cktyg kring allas l„nder och g”ra alla huvuden skalliga. Jag skall l†ta det bliva, s†som n„r man s”rjer ende sonen, och l†ta det sluta med en bedr”velsens dag. 008:011 Se dagar skola komma, s„ger Herren, HERREN, d† jag skall s„nda hunger i landet: icke en hunger efter br”d, icke en t”rst efter vatten, utan efter att h”ra HERRENS ord. 008:012 D† skall man driva omkring fr†n hav till hav, och fr†n norr till ”ster, och f„rdas hit och dit f”r att s”ka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det. 008:013 P† den dagen skola de f”rsm„kta av t”rst, edra sk”na jungfrur och edra unga m„n, 008:014 desamma som nu sv„rja vid Samariens syndaskuld och s„ga: ˝S† sant din gud lever, o Dan˝, och: ˝S† sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.˝ De skola falla och icke mer st† upp. 009:001 Jag s†g HERREN st† invid altaret, och han sade: Sl† till pelarhuvudena, s† att tr”sklarna b„va, och l†t spillrorna falla ”ver huvudet p† alla d„r. Deras sista kvarleva skall jag sedan dr„pa med sv„rd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna r„dda sig. 009:002 Om de „n br”te sig in i d”dsriket, s† skulle min hand h„mta dem fram d„rifr†n; och fore de „n upp till himmelen, s† skulle jag st”rta dem ned d„rifr†n. 009:003 G”mde de sig „n p† toppen av Karmel, s† skulle jag d„r leta fram dem och h„mta dem ned; och dolde de sig „n undan min †syn p† havets botten, s† skulle jag d„r mana ormen fram att stinga dem. 009:004 Om de l„te f”ra sig bort i f†ngenskap av sina fiender, skulle jag bjuda sv„rdet att d„r komma och dr„pa dem. Ja, jag skall l†ta mitt ”ga vila p† dem, till deras olycka och icke till deras lycka. 009:005 Ty Herren, HERREN Sebaot, han som r”r vid jorden, d† f”rsm„lter den av †ngest och alla dess inbyggare s”rja, ja, hela jorden h”jer sig s†som Nilen och sjunker †ter s†som Egyptens flod; 009:006 han som bygger sin sal i himmelen och bef„ster sitt valv ”ver jorden, han som kallar p† havets vatten och gjuter det ut ”ver jorden -- HERREN „r hans namn. 009:007 Žren I icke f”r mig lika med etiopiernas barn, I Israels barn? s„ger HERREN. F”rde jag icke Israel upp ur Egyptens land och filist‚erna ifr†n Kaftor och aram‚erna ifr†n Kir? 009:008 Se, Herrens, HERRENS ”gon „ro v„nda mot detta syndiga rike, och jag skall f”rg”ra det fr†n jordens yta. Dock vill jag icke alldeles f”rg”ra Jakobs hus, s„ger HERREN. 009:009 Ty se, jag skall l†ta ett bud utg†, att Israels hus m† bliva siktat bland alla hednafolken, s†som siktades det i ett s†ll; icke det minsta korn skall falla p† jorden. 009:010 Alla syndare i mitt folk skola d” f”r sv„rdet, de som nu s„ga: ˝Oss skall olyckan ej nalkas, ”ver oss skall den icke komma.˝ 009:011 P† den dagen skall jag uppr„tta Davids f”rfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och uppr„tta dess ruiner och bygga upp den, s†dan den var i forna dagar; 009:012 s† att de f† taga i besittning vad som „r kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, s„ger HERREN, han som skall g”ra detta. 009:013 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† pl”jaren skall f”lja sk”rdemannen i sp†ren, och druvtramparen s†ningsmannen, d† bergen skola drypa av druvsaft och alla h”jder skola f”rsm„lta. 009:014 D† skall jag †ter uppr„tta mitt folk Israel; n„r de bygga upp sina ”delagda st„der, skola de ock f† bo i dem; n„r de plantera ving†rdar, skola de ock f† dricka vin fr†n dem; n„r de anl„gga tr„dg†rdar, skola de ock f† „ta deras frukt. 009:015 Jag skall d† plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, s„ger HERREN, din Gud. Book 31 Obadja 001:001 Detta „r Obadjas syn. S† s„ger Herren, HERREN om Edom: Ett budskap hava vi h”rt fr†n HERREN, och en budb„rare „r uts„nd bland folken: ˝Upp, ja, l†t oss st† upp och strida mot det!˝ 001:002 Se, jag skall g”ra dig ringa bland folken, djupt f”raktad skall du bliva. 001:003 Ditt hj„rtas ”vermod har bedragit dig, d„r du sitter ibland bergsklyftorna i den h”ga boning och s„ger i ditt hj„rta: ˝Vem kan st”rta mig ned till jorden?˝ 001:004 Om du „n byggde ditt n„ste s† h”gt uppe som ”rnen, ja, om det „n bleve f”rlagt mitt ibland stj„rnorna, s† skulle jag dock st”rta dig ned d„rifr†n, s„ger HERREN. 001:005 N„r tjuvar komma ”ver dig, och r”vare om natten, ja d† „r det f”rbi med dig. Sannerligen, de skola stj„la s† mycket dem lyster. N„r vinb„rgare komma ”ver dig, sannerligen, en ringa eftersk”rd skola de l„mna kvar. 001:006 Huru genoms”kt skall icke Esau bliva, huru skola ej hans dolda skatter letas fram! 001:007 Ut till gr„nsen skola de driva dig, alla dina bundsf”rvanter; dina v„nner skola svika dig och skola taga v„ldet ”ver dig. I st„llet f”r att giva dig br”d skola de l„gga en snara p† din v„g, d„r du icke kan m„rka den. 001:008 Sannerligen, p† den dagen, s„ger HERREN skall jag f”rg”ra de vise i Edom och allt f”rst†nd p† Esaus berg. 001:009 Dina hj„ltar, o Teman, skola d† bliva slagna av f”rf„ran; och s† skall var man p† Esaus berg bliva utrotad och dr„pt. 001:010 Ja, f”r det v†ld du ”vade mot din broder Jakob skall du h”ljas med skam och bliva utrotad till evig tid. 001:011 P† den dag d† du l„mnade honom i sticket, p† den dag d† fr„mlingar f”rde bort hans gods och utl„nningar drogo in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, d† var ju ock du s†som en av dem. 001:012 Men se icke s† med lust p† din broders dag, p† hans motg†ngs dag; gl„d dig icke s† ”ver Juda barn p† deras underg†ngs dag; sp„rra icke upp munnen s† stort p† n”dens dag. 001:013 Drag icke in genom mitt folks port p† deras of„rds dag; se ej s† hans olycka med lust, ocks† du, p† hans of„rds dag; och r„ck icke ut din hand efter hans gods p† hans of„rds dag. 001:014 St„ll dig icke vid v„gsk„let f”r att nedg”ra hans flyktingar, och giv icke hans undsluppna till pris p† n”dens dag. 001:015 Ty HERRENS dag „r n„ra f”r alla hednafolk. S†som du har gjort, s† skall man ock g”ra mot dig; dina g„rningar skola komma tillbaka ”ver ditt eget huvud. 001:016 Ja, s†som I haven druckit p† mitt heliga berg, s† skola ock alla hednafolk f† dricka best„ndigt, de skola f† dricka kalken i botten och bliva s†som hade de ej varit till. 001:017 Men p† Sions berg skall finnas en r„ddad skara, och det skall vara en helig plats; och Jakobs hus skall †ter f† r†da ”ver sina besittningar. 001:018 D† skall Jakobs hus bliva en eld och Josefs hus en l†ga, och Esaus hus skall varda s†som str†, och de skola ant„nda det och f”rt„ra det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus; ty s† har HERREN talat. 001:019 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och L†glandets folk skall taga filist‚ernas land; ja, ocks† Efraims mark skall man taga i besittning, s† ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead. 001:020 Och de bortf”rda av denna Israels barns h„r, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, s† ock de bortf”rda fr†n Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets st„der i besittning. 001:021 Och fr„lsare skola draga upp p† Sions berg till att d”ma Esaus berg. Och s† skall riket vara HERRENS. Book 32 Jona 001:001 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade: 001:002 ˝St† upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f”r den; ty deras ondska har kommit upp inf”r mitt ansikte.˝ 001:003 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann d„r ett skepp som skulle g† till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning f”r resan, steg han ombord d„rp† f”r att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte. 001:004 Men HERREN s„nde en stark vind ut ”ver havet, s† att en stark storm uppstod p† havet; och skeppet var n„ra att krossas. 001:005 D† betogos sj”m„nnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad l”st som fanns i skeppet kastade de i havet f”r att bereda sig l„ttnad. Men Jona hade g†tt ned i det inre av fartyget och l†g d„r i djup s”mn. 001:006 D† gick skepparen till honom och sade till honom: ˝Huru kan du sova s†? St† upp och †kalla din Gud. Kanh„nda skall den Guden t„nka p† oss, s† att vi icke f”rg†s.˝ 001:007 Och folket sade till varandra: ˝V„lan, l†t oss kasta lott, s† att vi f† veta f”r vems skull denna olycka har kommit ”ver oss.˝ N„r de s† kastade lott, f”ll lotten p† Jona. 001:008 D† sade de till honom: ˝S„g oss f”r vems skull denna olycka har kommit ”ver oss. Vad „r ditt „rende, och varifr†n kommer du? Fr†n vilket land och av vad folk „r du?˝ 001:009 Han svarade den; ˝Jag „r en hebr‚, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.˝ 001:010 D† betogos m„nnen av stor fruktan och sade till honom: ˝Vad „r det du har gjort!˝ Ty m„nnen fingo genom det han ber„ttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. 001:011 Och de sade till honom: ˝Vad skola vi g”ra med dig, s† att havet stillar sig f”r oss?˝ Ty havet stormade mer och mer. 001:012 D† svarade han dem: ˝Tagen mig och kasten mig i havet, s† skall havet stillas f”r eder; ty jag vet att det „r f”r min skull som denna starka storm har kommit ”ver eder.˝ 001:013 Och m„nnen str„vade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem. 001:014 D† ropade de till HERREN och sade: ˝Ack HERRE, l†t oss icke f”rg†s f”r denne mans sj„ls skull, och l†t icke oskyldigt blod komma ”ver oss. Ty du, HERRE, har gjort s†som dig t„ckes.˝ 001:015 D„refter togo de Jona och kastade honom i havet. D† lade sig havets raseri. 001:016 Och m„nnen betogos av stor fruktan f”r HERREN, och de offrade slaktoffer †t HERREN och gjorde l”ften. 002:001 Men HERREN s„nde en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre n„tter. 002:002 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 002:003 Han sade: ˝Jag †kallade HERREN i min n”d, och han svarade mig; fr†n d”dsrikets buk ropade jag, och du h”rde min r”st. 002:004 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och str”mmen omsl”t mig, alla dina svallande b”ljor gingo ”ver mig. 002:005 Jag t„nkte d†: 'Jag „r bortdriven ifr†n dina ”gon.' Men jag skall †ter f† sk†da upp mot ditt heliga tempel. 002:006 Vatten omv„rvde mig in p† livet, djupet omsl”t mig; sj”gr„s omsn„rjde mitt huvud. 002:007 Till bergens grund sj”nk jag ned, jordens bommar sl”to sig bakom mig f”r evigt. Men du f”rde min sj„l upp ur graven, HERRE, min Gud. 002:008 N„r min sj„l f”rsm„ktade i mig, d† t„nkte jag p† HERREN, och min b”n kom till dig, i ditt heliga tempel. 002:009 De som h†lla sig till f†f„ngliga avgudar, de l†ta sin n†ds Gud fara. 002:010 Men jag vill offra †t dig, med h”gljudd tacks„gelse; vad jag har lovat vill jag infria; fr„lsningen „r hos HERREN!˝ 002:011 Och p† HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p† land. 003:001 Och HERRENS ord kom f”r andra g†ngen till Jona; han sade: 003:002 ˝St† upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f”r den vad jag skall tala till dig.˝ 003:003 D† stod Jona upp och begav sig till Nineve, s†som HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inf”r Gud, tre dagsresor l†ng. 003:004 Och Jona begav sig p† v„g in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: ˝Det dr”jer „nnu fyrtio dagar, s† skall Nineve bliva omst”rtat.˝ 003:005 D† trodde folket i Nineve p† Gud, och lyste ut en fasta och kl„dde sig i sorgdr„kt, b†de stora och sm†. 003:006 Och n„r saken kom f”r konungen i Nineve, stod han upp fr†n sin tron och lade av sin mantel och h”ljde sig i sorgdr„kt och satte sig i aska. 003:007 Sedan utropade och f”rkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores p†bud, och sade: ˝Ingen m„nniska m† smaka n†got, icke heller n†got djur, vare sig av f„kreaturen eller sm†boskapen; de m† icke f”ras i bet, ej heller vattnas. 003:008 Och b†de m„nniskor och djur skola h”lja sig i sorgdr„kt och ropa till Gud med all makt. Och var och en m† v„nda om fr†n sin onda v„g och fr†n den or„tt som han har haft f”r h„nder. 003:009 Vem vet, kanh„nda v„nder Gud d† om och †ngrar sig och v„nder sig ifr†n sin vredes gl”d, s† att vi icke f”rg†s.˝ 003:010 D† nu Gud s†g vad de gjorde, att de v„nde om fr†n sin onda v„g, †ngrade han det onda som han hade hotat att g”ra mot dem, och han gjorde icke s†. 004:001 Men detta f”rtr”t Jona h”geligen, och hans vrede uppt„ndes. 004:002 Och han bad till HERREN och sade: ˝Ack Herre, var det icke detta jag t„nkte, n„r jag „nnu var i mitt land! D„rf”r ville jag ock i f”rv„g fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du „r en n†dig och barmh„rtig Gud, l†ngmodig och stor i mildhet, och s†dan att du †ngrar det onda. 004:003 S† tag nu, Herre, mitt liv ifr†n mig; ty jag vill hellre vara d”d „n leva.˝ 004:004 Men HERREN sade: ˝Menar du att du har sk„l till att vredgas?˝ 004:005 Och Jona gick ut ur staden och stannade ”ster om staden; d„r gjorde han sig en hydda och satt i skuggan d„runder, f”r att se huru det skulle g† med staden. 004:006 Och HERREN Gud l„t en ricinbuske skjuta upp ”ver Jona, f”r att den skulle giva skugga †t hans huvud och hj„lpa honom ur hans f”rtrytelse; och Jona gladde sig h”geligen ”ver ricinbusken. 004:007 Men dagen d„refter, n„r morgonrodnaden gick upp, s„nde Gud maskar som fr„tte ricinbusken, s† att den vissnade. 004:008 N„r sedan solen hade g†tt upp, s„nde Gud en br„nnande ”stanvind, och solen stack Jona p† huvudet, s† att han f”rsm„ktade. D† ”nskade han sig d”den och sade: ˝Jag vill hellre vara d”d „n leva.˝ 004:009 Men Gud sade till Jona: ˝Menar du att du har sk„l till att vredgas f”r ricinbuskens skull?˝ Han svarade: ˝Jag m† v„l hava sk„l att vredgas till d”ds.˝ 004:010 D† sade HERREN: ˝Du ”mkar dig ”ver ricinbusken, som du icke har haft n†gon m”da med och icke har dragit upp, som kom till p† en natt och f”rgicks efter en natt. 004:011 Och jag skulle icke ”mka mig ”ver Nineve, den stora staden, d„r mer „n ett hundra tjugu tusen m„nniskor finnas, som icke f”rst† att skilja mellan h”ger och v„nster, och d„rtill djur i myckenhet!˝ Book 33 Mika 001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han sk†dade ang†ende Samaria och Jerusalem. 001:002 H”ren, I folk, allasammans; akta h„rp†, du jord med allt vad p† dig „r. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel. 001:003 Ty se, HERREN tr„der ut ur sin boning, han far ned och g†r fram ”ver jordens h”jder. 001:004 Bergen sm„lta under hans f”tter, och dalar bryta sig fram -- s†som vaxet g”r f”r elden, s†som vattnet, n„r det st”rtar utf”r branten. 001:005 Genom Jakobs ”vertr„delse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem „r d† upphovet till Jakobs ”vertr„delse? Žr det icke Samaria? Och vem till Juda offerh”jder? Žr det icke Jerusalem? 001:006 S† skall jag d† g”ra Samaria till en stenhop p† marken, till en plats f”r ving†rdsplanteringar; jag skall vr„ka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta. 001:007 Alla hennes bel„ten skola bliva krossade, alla hennes sk”kosk„nker uppbr„nda i eld, alla hennes avgudar skall jag f”rst”ra; ty av sk”kol”n har hon hopsamlat dem, och sk”kol”n skola de †ter bliva. 001:008 F”rdenskull m†ste jag klaga och j„mra mig, jag m†ste g† barfota och naken; jag m†ste upph„va klagoskri s†som en schakal och sorgel†t s†som en struts. 001:009 Ty ohelbara „ro hennes s†r; slaget har n†tt „nda till Juda, det har drabbat „nda till mitt folks port, „nda till Jerusalem. 001:010 F”rkunnen det icke i Gat; gr†ten icke s† bittert. I Bet-Leafra v„ltrar jag mig i stoftet. 001:011 Dragen †stad, I Safirs inv†nare, i nakenhet och skam. Saanans inv†nare v†ga sig icke ut. Klagol†ten i Bet-Haesel tillst„djer eder ej att dr”ja d„r. 001:012 Ty Marots inv†nare v†ndas efter tr”st; ned ifr†n HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port. 001:013 Sp„nnen travare f”r vagnen, I Lakis' inv†nare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels ”vertr„delser f”rst funnos. 001:014 D„rf”r m†ste du giva skiljebrev †t Moreset-Gat. Husen i Aksib hava f”r Israels konungar blivit s†som en f”rsinande b„ck. 001:015 Žnnu en g†ng skall jag l†ta er”vraren komma ”ver eder, I Maresas inv†nare. Žnda till Adullam skall Israels h„rlighet komma. 001:016 Raka dig skallig och sk„r av ditt h†r, i sorg ”ver barnen, som voro din lust; g”r ditt huvud s† kalt som gamens, ty de skola f”ras bort ifr†n dig. 002:001 Ve dessa som t„nka ut vad f”rd„rvligt „r och bereda vad ont „r p† sina l„ger, och som s„tta det i verket, s† snart morgonen gryr, allenast det st†r i deras makt; 002:002 dessa som hava beg„relse till sin n„stas †krar och r”va dem, eller till hans hus och till„gna sig dem; dessa som ”va v†ld mot b†de m„nniskor och hus, mot b†de „gare och egendom! 002:003 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag t„nker ut mot detta sl„kte vad ont „r; och I skolen icke kunna draga eder hals d„rur, ej heller skolen I sedan g† s† stolta, ty det bliver en ond tid. 002:004 P† den dagen skall man st„mma upp en visa ”ver eder och sjunga en sorges†ng; man skall s„ga: ˝Det „r ute med oss, vi „ro f”rst”rda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given †t en annan. Ja i sanning, den ryckes ifr†n mig, och †t avf„llingar utskiftas v†ra †krar.˝ 002:005 S† sker det att hos dig icke mer finnes n†gon som f†r sp„nna m„tsn”re ”ver en lott i HERRENS f”rsamling. 002:006 ˝H”ren d† upp att predika˝, s† „r deras predikan; ˝om s†dant f†r man icke predika; det „r ju ingen „nde p† sm„delser!˝ 002:007 Žr detta ett tillb”rligt tal, du Jakobs hus? Har d† HERREN varit snar till vrede? Hava hans g„rningar visat n†got s†dant? Žro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt? 002:008 Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk s†som en fiende. I sliten manteln bort ifr†n kl„derna p† m„nniskor som trygga g† sin v„g fram och ej vilja veta av strid. 002:009 Mitt folks kvinnor driven I ut fr†n de hem d„r de hade sin lust; deras barn ber”ven I f”r alltid den ber”mmelse de hade av mig. 002:010 St†n upp och g†n eder v„g! H„r skolen I icke hava n†gon vilostad, f”r eder orenhets skull, som drager i f”rd„rv, ja, i gruvligt f”rd„rv. 002:011 Om n†gon som fore med munv„der och falskhet sade i sin l”gnaktighet: ˝Jag vill predika f”r dig om vin och starka drycker˝ -- det vore en predikare f”r detta folk! 002:012 Jag vill f”rsamla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill h„mta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill f”ra dem tillsammans s†som f†ren till f†llan, s†som en hjord till dess betesmark, s† att d„r uppst†r ett gny av m„nniskor. 002:013 En v„gbrytare drager ut framf”r dem; de bryta sig igenom och t†ga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung t†gar framf”r dem, HERREN g†r i spetsen f”r dem. 003:001 Och jag sade: H”ren, I Jakobs h”vdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad r„tt „r, 003:002 I som haten det goda och „lsken det onda, I som sliten huden av kroppen p† m„nniskorna och k”ttet fr†n deras ben? 003:003 Men eftersom dessa „ta mitt folks k”tt och riva huden av deras kropp och bryta s”nder deras ben, f”r att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom k”tt som l„gges i kitteln, 003:004 d„rf”r skall HERREN icke svara dem, n„r de ropa till honom; han skall d”lja sitt ansikte f”r dem p† den tiden, f”r deras onda v„sendes skull. 003:005 S† talar HERREN mot de profeter som f”ra mitt folk vilse, mot dem som ropa: ˝Allt st†r v„l till!˝, s† l„nge de hava n†got att tugga med sina t„nder, men b†da upp folket till helig strid mot den som ej giver dem n†got i gapet. 003:006 D„rf”r skall natt komma ”ver eder, s† att det bliver slut p† edra syner, och m”rker, s† att det bliver slut p† edra sp†domar. Ja, solen skall g† ned ”ver profeterna och dagen varda m”rk ”ver dem. 003:007 Siarna skola st† d„r med skam, och sp†m„nnen skola f† blygas; de skola alla n”dgas skyla sitt sk„gg, d† nu intet svar mer kommer fr†n Gud. 003:008 Men jag, jag „r uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med r„ttsinne och frimodighet, s† att jag kan f”rkunna f”r Jakob hans ”vertr„delse och f”r Israel hans synd. 003:009 H”ren d† detta, I h”vdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som h†llen f”r styggelse vad r„tt „r och g”ren krokigt allt vad rakt „r, 003:010 I som byggen upp Sion med blodsd†d och Jerusalem med or„ttf„rdighet -- 003:011 den stad vars h”vdingar d”ma f”r mutor, vars pr„ster undervisa f”r betalning, och vars profeter sp† f”r penningar, allt under det de st”dja sig p† HERREN och s„ga: ˝Žr icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma ”ver oss.˝ 003:012 D„rf”r skall f”r eder skull Sion varda uppl”jt till en †ker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h”jd. 004:001 Men det skall ske i kommande dagar att det berg d„r HERRENS hus „r skall st† d„r fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upph”jt ”ver andra h”jder; och folk skall str”mma ditupp, 004:002 ja, m†nga hednafolk skola g† †stad och skola s„ga: ˝Upp, l†t oss draga †stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f”r att han m† undervisa oss om sina v„gar, s† att vi kunna vandra p† hans stigar.˝ Ty fr†n Sion skall lag utg†, och HERRENS ord fr†n Jerusalem. 004:003 Och han skall d”ma mellan m†nga folk och skipa r„tt †t m„ktiga hednafolk, „nda bort i fj„rran land. D† skola de smida sina sv„rd till plogbillar och sina spjut till ving†rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv„rd mot varandra och icke mer l„ra sig att strida. 004:004 Och var och en skall sitta under sitt vintr„d och sitt fikontr„d, och ingen skall f”rskr„cka honom; ty s† har HERREN Sebaots mun talat. 004:005 Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, v†r Guds, namn, alltid och evinnerligen. 004:006 P† den dagen, s„ger HERREN, skall jag f”rsamla de haltande och h„mta tillhopa de f”rdrivna och dem som jag har hems”kt med olyckor. 004:007 Och jag skall l†ta de haltande bliva en kvarleva och de l†ngt bort f”rjagade ett m„ktigt folk; och HERREN skall vara konung ”ver dem p† Sions berg fr†n nu och till evig tid. 004:008 Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det †terv„nda, det forna herrad”met, dottern Jerusalems konungav„lde. 004:009 Men varf”r skriar du nu s† h”gt? Finnes d† ingen konung i dig, har du icke mer n†gon r†dklok man, eftersom †ngest, lik en barnaf”derskas, har gripit dig? 004:010 Ja, v„l m† du vrida dig i f”dslosm„rtor s†som en barnaf”derska, du dotter Sion; ty nu m†ste du ut ur staden, du m†ste bo p† ”ppna f„ltet; ja, du skall komma „nda till Babel -- d„r skall du finna r„ddning, d„r skall HERREN f”rlossa dig ur dina fienders hand. 004:011 Nu hava m†nga hednafolk f”rsamlat sig mot dig, och de s„ga: ˝M† hon varda sk„ndad, s† att v†ra ”gon f† sk†da med lust p† Sion.˝ 004:012 Men dessa k„nna icke HERRENS tankar, de f”rst† icke hans r†dslut, att han har samlat dem s†som k„rvar till tr”skplatsen. 004:013 Upp d† och tr”ska, du dotter Sion! Ty jag skall giva dig horn av j„rn och giva dig kl”var av koppar, f”r att du m† s”nderkrossa m†nga folk. Och deras byte skall du giva till spillo †t HERREN och deras skatter †t hela jordens HERRE. 005:001 Nu m† du samla dina skaror, du skarornas stad. B†lverk har man rest upp mot oss; Israels domare sl†r man med ris p† kinden. 005:002 Men du Bet-Lehem Efrata, som „r s† ringa f”r att vara bland Juda sl„kter, av dig skall †t mig utg† en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens h„rkomst tillh”r f”rg†ngna †ldrar, forntidens dagar. 005:003 D„rf”r skola de prisgivas intill den tid d† hon som skall f”da har f”tt; d† skall †terstoden av hans br”der f† v„nda tillbaka till Israels barn. 005:004 Och han skall tr„da fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns h”ghet; och den skall hava ro, ty han skall d† vara stor intill jordens „ndar. 005:005 Och tryggheten skall vara s†dan, att om Assur vill falla in i v†rt land och tr„nga in i v†ra palats, s† kunna vi st„lla upp mot honom sju herdar, ja, †tta furstliga herrar; 005:006 och dessa skola avbeta Assurs land med sv„rd och Nimrods land „nda in i dess portar. S† skall han r„dda oss fr†n Assur, om denne vill falla in i v†rt land och tr„nga fram ”ver v†ra gr„nser. 005:007 D† skall Jakobs kvarleva vara bland m†nga folk s†som dagg fr†n HERREN, s†som en regnskur p† gr„s, vilken icke dr”jer f”r n†gon mans skull eller v„ntar f”r m„nniskobarns skull. 005:008 Och Jakobs kvarleva skall d† vara bland hedningarna, mitt ibland m†nga folk, s†som ett lejon bland boskap i skogen, s†som ett ungt lejon bland f†rhjordar, vilket f”rtrampar, var det g†r fram, och griper sitt rov utan r„ddning. 005:009 Ja, m† din hand vara upplyft ”ver dina ov„nner, och m† alla dina fiender bliva utrotade! 005:010 Och det skall ske p† den dagen, s„ger HERREN, att jag skall utrota dina h„star ur ditt land och f”rst”ra dina vagnar; 005:011 jag skall utrota st„derna i ditt land och riva ned alla dina f„sten; 005:012 jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer tr„ffas hos dig; 005:013 jag skall utrota dina bel„ten och dina stoder ur ditt land, s† att du icke mer skall tillbedja dina h„nders verk; 005:014 jag skall omst”rta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina st„der skall jag ”del„gga. 005:015 Och i vrede och f”rt”rnelse skall jag utkr„va h„mnd av hednafolken, dem som icke hava varit h”rsamma. 006:001 H”ren vad HERREN s„ger: St† upp och utf”r din sak inf”r bergen, och l†t h”jderna h”ra din r”st. 006:002 Ja, h”ren HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han g† till r„tta. 006:003 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig! 006:004 Jag f”rde dig ju upp ur Egyptens land, och ur tr„ldomshuset f”rlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam l„t jag g† framf”r dig. 006:005 Mitt folk, kom ih†g vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom; kom ih†g huru det var mellan Sittim och Gilgal, och l„r dig s† f”rst† HERRENS r„ttf„rdighets g„rningar. 006:006 Varmed skall jag tr„da fram inf”r HERREN, och varmed b”ja mig ned inf”r Gud i h”jden? Skall jag tr„da fram inf”r honom med br„nnoffer, med †rsgamla kalvar? 006:007 Har HERREN behag till v„durar i tusental, till oljestr”mmar i tiotusental? Skall jag giva min f”rstf”dde till offer f”r min ”vertr„delse, min livsfrukt till syndoffer f”r min sj„l? 006:008 Nej, vad gott „r har han kungjort f”r dig, o m„nniska. Ty vad annat beg„r HERREN av dig, „n att du g”r vad r„tt „r och vinnl„gger dig om k„rlek och vandrar i ”dmjukhet inf”r din Gud? 006:009 H”r huru HERREN ropar till staden! Ja, s„ll „r den som aktar p† ditt namn. H”ren om straffet, och vem han „r, som har best„mt det. 006:010 Kunna ogudaktighetens skatter framgent f† stanna i den ogudaktiges hus? Kan d„r f† finnas ett underm†ligt efa-m†tt, v„rt att f”rbannas? 006:011 Vore jag r„ttf„rdig, om jag f”rdroge or„tt v†g och falska vikter i pungen, 006:012 om de rika i staden finge vara fulla av or„ttr†dighet, om dess inv†nare finge tala l”gn och hava falsk tunga i sin mun? 006:013 Nej, och d„rf”r m†ste jag sl† dig med ol„kliga s†r, hems”ka dig med f”r”delse f”r dina synders skull. 006:014 N„r du „ter n†got, skall du icke bliva m„tt, och tomhet skall r†da i din buk. Vad du skaffar undan skall du „nd† icke kunna r„dda, och vad du r„ddar skall jag giva †t sv„rdet. 006:015 Du skall s†, men icke f† sk”rda; du skall pressa oliver, men icke f† sm”rja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke f† dricka vinet. 006:016 Vid Omris stadgar h†ller man fast, man efterf”ljer alla Ahabs hus' g„rningar; ty efter dessas r†dslag „r det I vandren. D„rf”r skall jag g”ra dig till ett f”rem†l f”r h„pnad, och inv†narna i staden till ett m†l f”r begabberi; ja, mitt folks sm„lek skolen I f† b„ra. 007:001 Ve mig! Det „r mig, s†som n„r frukten „r insamlad om sommaren, eller s†som n„r eftersk”rden efter vinb„rgningen „r slut och ingen druvklase mer finnes att „ta, intet f”rstlingsfikon av dem jag hade haft lust till. 007:002 De fromma „ro f”rsvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland m„nniskorna. Alla ligga de p† lur efter blod; envar vill f†nga den andre i sitt n„t. 007:003 Till att fr„mja det onda „ro deras h„nder redo: fursten beg„r g†vor, och domaren st†r efter vinning; den m„ktige kr„ver ”ppet vad honom lyster; s† bedriva de vr†nghet. 007:004 Den b„ste ibland dem „r s†som ett t”rnsn†r, den redligaste v„rre „n en taggig h„ck. Men n„r dina siares dag „r inne, ja, n„r hems”kelsen n†r dig, d† skall best”rtning komma ibland dem. 007:005 Man f†r icke tro p† n†gon v„n, icke lita p† n†gon f”rtrogen; f”r henne som vilar i din famn m†ste du vakta din muns d”rrar. 007:006 Ty sonen f”raktar sin fader, dottern s„tter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin sv„rmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender. 007:007 Men jag vill sk†da efter HERREN, jag vill hoppas p† min fr„lsnings Gud; min Gud skall h”ra mig. 007:008 Gl„djens icke ”ver mig, I mina fiender. Om jag „n har fallit, skall jag dock st† upp igen; om jag „n sitter i m”rkret, „r dock HERREN mitt ljus. 007:009 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag b„ra hans vrede, till dess att han utf”r min sak och skaffar mig r„tt, till dess att han f”r mig ut i ljuset, s† att jag med lust f†r se p† hans r„ttf„rdighet. 007:010 N„r mina fiender se det, skola de h”ljas med skam, desamma som s„ga till mig: ˝Var „r nu HERREN, din Gud?˝ Mina ”gon skola se med lust p† dem; ty d† skola de bliva nedtrampade s†som orenlighet p† gatan. 007:011 En dag skall komma, d† dina murar skola byggas upp; p† den dagen skola dina gr„nser str„cka sig vida. 007:012 P† den dagen skall man komma till dig b†de fr†n Assur och fr†n Egyptens st„der, ja fr†n Egypten och „nda ifr†n floden, och fr†n hav till hav, och fr†n berg till berg. 007:013 Men eljest skall jorden bliva en ”demark f”r sina inbyggares skull; det skall vara deras g„rningars frukt. 007:014 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, s† att den f†r hava sin avskilda boning i skogen p† Karmel; l†t den g† i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar. 007:015 Ja, likasom i de dagar d† du drog ut ur Egyptens land skall jag l†ta dem se underbara ting. 007:016 Hedningarna skola se det och komma p† skam med all sin makt. De skola n”dgas l„gga handen p† munnen, deras ”ron skola vara bed”vade. 007:017 De skola slicka stoftet s†som ormar; lika maskar som kr„la p† jorden skola de med b„van ”vergiva sina borgar. Med f”rskr„ckelse skola de s”ka HERREN, v†r Gud; Ja, f”r dig skola de frukta. 007:018 Vem „r en s†dan Gud som du? -- du som f”rl†ter kvarlevan av din arvedel dess missg„rning och tillgiver den dess ”vertr„delse, du som icke beh†ller vrede evinnerligen, ty du har lust till n†d, 007:019 och du skall †ter f”rbarma dig ”ver oss och trampa v†ra missg„rningar under f”tterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. 007:020 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och n†d mot Abraham, s†som du med ed har lovat v†ra f„der i forntidens dagar. Book 34 Nahum 001:001 Detta „r en utsaga om Nineve, den bok som inneh†ller elkositen Nahums syn. 001:002 HERREN „r en nit„lskande Gud och en h„mnare, ja, en h„mnare „r HERREN, en som kan vredgas. En h„mnare „r HERREN mot sina ov„nner, vrede beh†ller han mot sina fiender. 001:003 HERREN „r l†ngmodig, men han „r stor i kraft, och ingalunda l†ter han n†gon bliva ostraffad. HERREN har sin v„g i storm och ov„der och molnen „ro dammet efter hans f”tter. 001:004 Han n„pser havet och l†ter det uttorka och alla str”mmar l†ter han sina bort. D† f”rsm„kta Basan och Karmel, Libanons gr”nska f”rsm„ktar. 001:005 Bergen b„va f”r honom, och h”jderna f”rsm„lta av †ngest. Jorden r”res upp f”r hans ansikte, jordens krets med alla som bo d„rp†. 001:006 Vem kan best† f”r hans ogunst, och vem kan uth„rda hans vrede gl”d? Hans f”rt”rnelse utgjuter sig s†som eld, och klipporna r„mna inf”r honom. 001:007 HERREN „r god, ett v„rn i n”dens tid, och han l†ter sig v†rda om dem som f”rtr”sta p† honom. 001:008 Men genom en st”rtflod g”r han „nde p† platsen d„r den staden st†r, och hans fiender f”rf”ljas av m”rker. 001:009 Ja, p† edert anslag mot HERREN g”r han „nde, icke tv† g†nger beh”ver hems”kelsen drabba. 001:010 Ty om de ock „ro hopslingrade s†som t”rnsn†r och s† fulla av livssaft, som deras dryck „r av must, skola de likv„l alla f”rbr„nnas s†som torrt str†. 001:011 Ty fr†n dig drog ut en man som hade onda anslag mot HERREN, en vilkens r†dslag voro f”rd„rv. 001:012 S† s„ger HERREN: ˝Huru starka och huru m†nga de ock m† vara, skola de „nd† mejas av och f”rsvinna; och om jag f”rr har pl†gat dig, s† skall jag nu ej g”ra det mer. 001:013 Ty nu skall jag bryta s”nder de ok han har lagt p† dig, och hans band skall jag slita av.˝ 001:014 Men om dig bjuder HERREN s† ˝Ingen avkomma av ditt namn skall mer f† finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bel„ten, b†de skurna och gjutna. En grav bereder jag †t dig, ty p† skam har du kommit.˝ 001:015 Se, ”ver bergen nalkas gl„djebudb„rarens f”tter hans som f”rkunnar frid: ˝Fira dina h”gtider, Juda, infria dina l”ften. Ty ej mer skall f”rd„rvaren draga fram mot dig; han varder f”rgjord i grund.˝ 002:001 En folkf”rskingrare drager upp mot dig; bevaka dina f„sten. Speja ut†t v„gen, omgjorda dina l„nder bruka din kraft, s† mycket du f”rm†r. 002:002 Ty HERREN vill †terst„lla Jakobs h”ghet s†som Israels h”ghet, d† nu plundrare s† hava ”delagt dem och s† f”rd„rvat deras vintr„d. 002:003 Hans hj„ltars sk”ldar „ro f„rgade r”da, stridsm„nnen g† kl„dda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, n„r han g”r dem redo till strid; och man skakar lansar av cypresstr„. 002:004 P† v„garna storma vagnarna fram, de k”ra om varandra p† f„lten; s†som bloss „ro de att sk†da lika ljungeldar fara de †stad. 002:005 Han vet nogsamt vilka v„ldiga k„mpar han „ger; de st”rta ”ver„nda, d„r de rusa fram†t. De hasta mot stadens murar, och stormtaken g”ras redo. 002:006 Str”mportarna m†ste ”ppna sig, och palatset f”rsm„lter av †ngest. 002:007 Ja, domen st†r fast: hon bliver blottad, bortsl„pad; hennes t„rnor m†ste sucka likasom duvor och sl† sig f”r sitt br”st. 002:008 I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. ˝Stannen! Stannen!˝ -- Nej, ingen v„nder sig om. 002:009 R”ven nu silver, r”ven guld. H„r finnas skatter utan „nde, ”verfl”d p† alla dyrbara h†vor. 002:010 ™del„ggelse och f”r”delse och f”rst”relse! F”rf„rade hj„rtan och sk„lvande kn„n! Darrande l„nder allest„des! Allas ansikten hava skiftat f„rg. 002:011 Var „r nu lejonens kula, den plats d„r de unga lejonen f”rt„rde sitt rov, d„r lejonet och lejoninnan hade sin g†ng, d„r lejonungen gick omkring, utan att n†gon skr„mde bort den? 002:012 Var „r lejonet som tog rov, s† mycket dess ungar ville hava, och d”dade †t sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina h†lor med rov och sina kulor med r”vat gods? 002:013 Se, jag skall v„nda mig mot dig, s„ger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag l†ta g† upp i r”k, och dina unga lejon skall sv„rdet f”rt„ra. Jag skall utrota ditt r”vade gods fr†n jorden och man skall ej mer h”ra dina s„ndebuds r”st 003:001 Ve dig, du blodstad, alltigenom s† full av l”gn och v†ld, du som aldrig upph”r att r”va! 003:002 H”r, piskor sm„lla! H”r, vagnshjul d†na! H„star jaga fram, och vagnar rulla †stad. 003:003 Ryttare komma i fyrspr†ng; sv„rden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i m„ngd och lik i stora hopar; igen „nde „r p† d”da, man stupar ”ver d”da. 003:004 Allt detta f”r den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga sk”kan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster. 003:005 Se, jag skall v„nda mig mot dig, s„ger HERREN Sebaot; jag skall lyfta upp ditt mantelsl„p ”ver ditt ansikte och l†ta folkslag se din blygd och konungariken din skam. 003:006 Och jag skall kasta p† dig vad styggeligt „r, jag skall l†ta dig bliva f”raktad, ja, g”ra dig till ett sk†despel. 003:007 Var och en som ser dig skall sky dig och skall s„ga: ˝Nineve „r ”delagt, men vem kan ”mka det?˝ Ja, var finner man n†gon som vill tr”sta dig? 003:008 Žr du d† b„ttre „n No-Amon, hon som tronade vid Nilens str”mmar, omsluten av vatten -- ett havets f„ste, som hade ett hav till mur? 003:009 Etiopier i m„ngd och egyptier utan „nde, put‚er och libyer voro dig till hj„lp. 003:010 Ocks† hon m†ste ju g† i landsflykt och f†ngenskap, ocks† hennes barn blevo krossade i alla gath”rn; om hennes „dlingar kastade man lott, och alla hennes storm„n blevo f„ngslade med kedjor 003:011 S† skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; ocks† du skall f† leta efter n†got v„rn mot fienden. 003:012 Alla dina f„sten likna fikontr„d med br†dmogen frukt: vid minsta skakning falla de i munnen p† den som vill „ta dem. 003:013 Se, ditt manskap „r hos dig s†som kvinnor; ditt lands portar st† vid”ppna f”r dina fiender; eld f”rt„r dina bommar. 003:014 H„mta dig vatten till f”rr†d under bel„gringen, f”rst„rk dina f„sten. Stig ned i leran och trampa i murbruket; grip till tegelformen. 003:015 B„st du st†r d„r, skall elden f”rt„ra dig och sv„rdet utrota dig. Ja, s†som av gr„smaskar skall du bliva uppfr„tt, om du ock sj„lv samlar skaror s† talrika som gr„smaskar, skaror s† talrika som gr„shoppor. 003:016 Om du ock har kr„mare flera „n himmelens stj„rnor, s† vet: gr„smaskarna f„lla sina vingars h”ljen och flyga bort. 003:017 Ja, dina furstar „ro s†som gr„shoppor och dina h”vdingar s†som gr„shoppssv„rmar: de stanna inom murarna, s† l„nge det „r svalt, men n„r solen kommer fram, d† fly de bort, och sedan vet ingen var de finnas. 003:018 Dina herdar hava slumrat in, du Assurs konung; dina v„ldige ligga i ro. Ditt folk „r f”rstr”tt uppe p† bergen, och ingen f”rsamlar det. 003:019 Det finnes ingen bot f”r din skada ol„kligt „r ditt s†r. Alla som h”ra vad som har h„nt dig klappa i h„nderna ”ver dig. Ty ”ver vem gick ej din ondska best„ndigt? Book 35 Habackuk 001:001 Detta „r den utsaga som uppenbarades f”r profeten Habackuk. 001:002 Huru l„nge, HERRE, skall jag ropa, utan att du h”r klaga inf”r dig ”ver v†ld, utan att du fr„lsar? 001:003 Varf”r l†ter du mig se s†dan ondska? Huru kan du sj„lv sk†da p† s†dan or„ttr†dighet, p† det f”rd„rv och det v†ld jag har inf”r mina ”gon? S† uppst†r ju kiv, och s† upph„va sig tr„tor. 001:004 D„rigenom bliver lagen vanm„ktig, och r„tten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige sn„rjer den r„ttf„rdige; s† framst†r r„tten f”rvr„ngd. 001:005 Sen efter bland hedningarna och sk†den; h„pnen, ja, st†n d„r med h„pnad Ty en g„rning utf”r han i edra dagar, som I icke skolen tro, n„r den f”rt„ljes. 001:006 Ty se, jag skall uppv„cka kald‚erna det bistra och of”rv„gna folket, som drager ut s† vitt som jorden n†r och inkr„ktar boningar som icke „ro deras. 001:007 Det folket „r f”rskr„ckligt och fruktansv„rt; r„tt och myndighet tager det sig sj„lvt. 001:008 Dess h„star „ro snabbare „n pantrar och vildare „n vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrspr†ng. Ja, fj„rran ifr†n komma dess ryttare, de flyga †stad s†som ”rnen, n„r han st”rtar sig ”ver sitt rov 001:009 Alla hasta de till v†ld, av sin stridslust drivas de fram†t; och f†ngar hopa de s†som sand. 001:010 Konungar „ro dem ett †tl”je, och furstar r„kna de f”r lekverk; †t alla slags f„sten le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem. 001:011 S† fara de †stad s†som vinden, alltj„mt fram†t till att †samka sig skuld; ty deras egen kraft „r deras gud. 001:012 Žr du d† icke till av †lder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d”! HERRE, till en dom „r det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du v†r klippa. 001:013 Du vilkens ”gon „ro f”r rena f”r att se p† det onda, du som icke lider att sk†da p† or„ttr†dighet, huru kan du „nd† sk†da p† dessa trol”sa m„nniskor och tiga stilla, n„r den ogudaktige f”rd„rvar den som har r„tt mot honom? 001:014 S† v†llar du att m„nniskorna bliva lika fiskar i havet, lika kr„ldjur, som icke hava n†gon herre. 001:015 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han f†ngar dem i sitt n„t och f”rsamlar dem i sitt garn; d„r”ver „r han glad och fr”jdar sig. 001:016 F”rdenskull framb„r han offer †t sitt n„t och t„nder offereld †t sitt garn; genom dem bliver ju hans andel s† fet och hans mat s† kr„slig. 001:017 Men skall han d„rf”r framgent f† t”mma sitt n„t och best„ndigt dr„pa folken utan n†gon f”rskoning 002:001 Jag vill stiga upp p† min vaktpost och st„lla mig p† muren; jag vill speja f”r att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar p† mitt klagom†l jag skall f† att framb„ra. 002:002 Och HERREN svarade mig och sade: Skriv upp din syn, och uppteckna den p† skrivtavlor, med tydlig skrift, s† att den l„tt kan l„sas. 002:003 Ty „nnu m†ste synen v„nta p† sin men den l„ngtar efter fullbordan och skall icke sl† fel. Om den dr”jer, s† f”rbida den, ty den kommer f”rvisso, den skall ej utebliva. 002:004 Se, uppbl†st och or„ttr†dig „r dennes sj„l i honom; men den r„ttf„rdige skall leva genom sin tro. 002:005 Ty s†som vinet icke „r att lita p†, s† skall denne ”vermodige ej best†, om han ock sp„rrar upp sitt gap s†som d”dsriket och „r om„ttlig s†som d”den, om han ock har f”rsamlat till sig alla folk och h„mtat tillhopa till sig alla folkslag. 002:006 Sannerligen, de skola allasammans st„mma upp en visa ”ver honom, ja, en sm„des†ng om honom med v„lbet„nkta ord; man skall s„ga: Ve dig som hopar vad som icke „r ditt och belastar dig med utpantat gods -- men f”r huru l„nge! 002:007 Sannerligen, of”rt„nkt skola borgen„rer resa sig mot dig och anf„ktare vakna upp mot dig, och du skall bliva ett byte f”r dem. 002:008 S†som du sj„lv har plundrat m†nga folk, s† skola ock alla andra folk f† plundra dig, f”r dina blodsd†d mot m„nniskor och ditt v†ld mot l„nder, mot st„der och alla som bo i dem. 002:009 Ve dig som s”ker or„tt vinning †t ditt hus, f”r att kunna bygga ditt n„ste h”gt uppe och s† skydda dig undan olyckans v†ld! 002:010 Med dina r†dslag drager du skam ”ver ditt hus, i det att du g”r „nde p† m†nga folk och s† syndar mot dig sj„lv. 002:011 Ty stenarna i muren skola ropa, och bj„lkarna i tr„virket skola svara dem. 002:012 Ve dig som bygger upp st„der med blodsd†d och bef„ster orter med or„ttf„rdighet! 002:013 Se, av HERREN Sebaot „r det ju sagt: ˝S† m”da sig folken f”r det som skall f”rbr„nnas av elden- och folkslagen arbeta sig tr”tta f”r det som skall bliva till intet.˝ 002:014 Ty jorden skall varda full av HERRENS h„rlighets kunskap, likasom havsdjupet „r fyllt av vattnet. 002:015 Ve dig som isk„nker vin †t din n„sta och blandar ditt gift d„ri och berusar honom, f”r att f† sk†da hans blygd! 002:016 Med skam skall du f† m„tta dig i st„llet f”r med „ra. Ja, du skall ocks† sj„lv f† dricka, till dess du ligger d„r med blottad f”rhud. Kalken skall i sin ordning r„ckas dig av HERRENS hand, och sm„lek skall h”lja din „ra. 002:017 Ty ”ver dig skall komma en hems”kelse, lik Libanons, och en f”rh„rjelse, lik den som skr„mmer bort dess djur, f”r dina blodsd†d mot m„nniskor och ditt v†ld mot l„nder, mot st„der och alla som bo i dem. 002:018 Vad kan ett skuret bel„te hj„lpa, eftersom en snidare vill sl”jda s†dant? Och vad ett gjutet bel„te, en falsk v„gvisare, eftersom dess formare s† f”rtr”star d„rp†, att han g”r sig stumma avgudar? 002:019 Ve dig som s„ger till stocken: ˝Vakna!˝, och till d”da stenen: ˝Vakna upp!˝ Kan en s†dan giva n†gon v„gvisning? Visst „r den ”verdragen med guld och silver, men alls ingen ande „r d„ri. 002:020 Men HERREN „r i sitt heliga tempel. Hela jorden vare stilla inf”r honom. 003:001 En b”n av profeten Habackuk; till Sigjon˘t. 003:002 HERRE, jag har h”rt om dig och h„pnat. HERRE, f”rnya i dessa †r dina g„rningar, l†t oss f”rnimma dem i dessa †r. Mitt i din vrede m† du t„nka p† f”rbarmande. 003:003 Gud kommer fr†n Teman, den helige fr†n berget Paran. Sela. Hans majest„t ”vert„cker himmelen, och av hans lov „r jorden full. 003:004 D† uppst†r en glans s†som av solljus, str†lar g† ut ifr†n honom, och han h”ljer i dem sin makt. 003:005 Framf”r honom g†r pest, och febergl”d f”ljer i hans sp†r. 003:006 Han tr„der fram -- d„rmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att b„va. De ur†ldriga bergen splittras, de eviga h”jderna sjunka ned. Han vandrar de v„gar han fordom gick. 003:007 Jag ser Kusans hyddor hems”kta av f”rd„rv; t„lten darra i Midjans land. 003:008 Harmas d† HERREN p† str”mmar? Ja, „r din vrede uppt„nd mot str”mmarna eller din f”rgrymmelse mot havet, eftersom du s† f„rdas fram med dina h„star, med dina segerrika vagnar? 003:009 Framtagen och blottad „r din b†ge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till str”mf†ror klyver du jorden. 003:010 Bergen se dig och b„va; s†som en st”rtskur far vattnet ned. Djupet l†ter h”ra sin r”st, mot h”jden lyfter det sina h„nder. 003:011 Sol och m†ne stanna i sin boning f”r skenet av dina farande pilar, f”r glansen av ditt blixtrande spjut. 003:012 I f”rgrymmelse g†r du fram ”ver jorden, i vrede tr”skar du s”nder folken. 003:013 Du drager ut f”r att fr„lsa ditt folk, f”r att bereda fr„lsning †t din smorde. Du krossar taket p† de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, fr†n grunden till tinnarna. Sela. 003:014 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, n„r de storma fram till att f”rskingra oss, under fr”jd, s†som g„llde det att i l”nndom „ta upp en betryckt. 003:015 Du far med dina h„star fram ”ver havet, ”ver de stora vattnens svall. 003:016 Jag h”r det och darrar i mitt innersta, vid d†net sk„lva mina l„ppar; maktl”shet griper benen i min kropp, jag darrar p† platsen d„r jag st†r. Ty jag m†ste ju stilla uth„rda n”dens tid, medan det kommer, som skall tr„nga folket. 003:017 Ja, fikontr„det blomstrar icke mer, och vintr„den giva ingen sk”rd, olivtr„dets frukt sl†r fel och f„lten alstra ingen „ring, f†ren ryckas bort ur f†llorna, och inga oxar finnas mer i stallen. 003:018 Likv„l vill jag gl„dja mig i HERREN och fr”jda mig i min fr„lsnings Gud. 003:019 HERREN, Herren „r min starkhet; han g”r mina f”tter s†som hindens och l†ter mig g† fram ”ver mina h”jder. F”r s†ngm„staren, med mitt str„ngaspel. Book 36 Sefanja 001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid. 001:002 Jag skall rycka bort och f”rg”ra allt vad p† jorden „r, s„ger HERREN; 001:003 jag skall f”rg”ra m„nniskor och djur, jag skall f”rg”ra f†glarna under himmelen och fiskarna i havet, det vacklande riket j„mte de ogudaktiga m„nniskorna; ja, m„nniskorna skall jag utrota fr†n jorden, s„ger HERREN. 001:004 Jag skall utr„cka min hand mot Juda och mot Jerusalems alla inv†nare och utrota fr†n denna plats Baals sista kvarleva, avgudaprofeternas namn j„mte pr„sterna; 001:005 dem som p† taken tillbedja himmelens h„rskara, och dem som tillbedja HERREN och sv„rja vid honom och sv„rja vid Malkam; 001:006 dem som hava vikit bort ifr†n HERREN, och dem som aldrig hava s”kt HERREN eller fr†gat efter honom. 001:007 Varen stilla inf”r Herren, HERREN! Ty HERRENS dag „r n„ra; HERREN har tillrett ett slaktoffer, han har invigt sina g„ster. 001:008 Och det skall ske p† HERRENS slaktoffers dag att jag skall hems”ka furstarna och konungas”nerna och alla som kl„da sig i utl„ndska kl„der; 001:009 Jag skall p† den dagen hems”ka alla som hoppa ”ver tr”skeln, dem som fylla sin herres hus med v†ld och svek. 001:010 P† den dagen, s„ger HERREN, skall klagorop h”ras ifr†n Fiskporten och j„mmer fr†n Nya staden och stort brak fr†n h”jderna. 001:011 J„mren eder, I som bon i Mortelkvarteret, ty det „r f”rbi med hela kr„marskaran; utrotade „ro alla de penninglastade. 001:012 Och det skall ske p† den tiden att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor och hems”ka de m„nniskor som nu ligga d„r i ro p† sin dr„gg, dem som s„ga i sina hj„rtan: ˝HERREN g”r intet, varken gott eller ont.˝ 001:013 Deras „godelar skola d† l„mnas till plundring och deras hus till ”del„ggelse. Om de bygga sig hus, skola de ej f† bo i dem, och om de plantera ving†rdar, skola de ej f† dricka vin fr†n dem. 001:014 HERRENS stora dag „r n„ra, ja, den „r n„ra, den kommer med stor hast. H”r, det „r HERRENS dag! I †ngest ropa nu hj„ltarna. 001:015 En vredens dag „r den dagen, en dag av †ngest och tr†ngm†l, en dag av ”del„ggelse och f”r”delse en dag av m”rker och tjocka, en dag av moln och t”cken, 001:016 en dag d† basunljud och h„rskri h”jes mot de fastaste st„der och mot de h”gsta murtorn. 001:017 D† skall jag bereda m„nniskorna s†dan †ngest att de g† d„r s†som blinda, d„rf”r att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring s†som stoft, och deras kroppar skola kastas ut s†som orenlighet. 001:018 Varken deras silver eller deras guld skall kunna r„dda dem p† HERRENS vredes dag. Av hans nit„lskans eld skall hela jorden f”rt„ras. Ty en „nde, ja, en „nde med f”rskr„ckelse skall han g”ra p† alla jordens inbyggare. 002:001 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel, 002:002 innan „nnu r†dslutet „r fullg†nget -- den dagen hastar fram, s†som agnar fara! -- och innan HERRENS vredes gl”d kommer ”ver eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer ”ver eder. 002:003 S”ken HERREN, alla I ”dmjuke i landet, som h†llen hans lag. S”ken r„ttf„rdighet, s”ken ”dmjukhet; kanh„nda bliven I s† besk„rmade p† HERRENS vredes dag. 002:004 Ty Gasa skall bliva ”vergivet och Askelon varda en ”demark; mitt p† ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten. 002:005 Ve eder som bebon landstr„ckan utmed havet, I av keret‚ernas folk! Ett HERRENS ord skall n† dig, Kanaan, du filist‚ernas land; ja, jag skall f”rd„rva dig, s† att ingen mer bor i dig. 002:006 Och landstr„ckan utmed havet skall ligga s†som betesmarker, d„r herdarna hava sina brunnar och f†ren sina f†llor. 002:007 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus s†som deras lott; d„r skola de f”ra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de f† l„gra sig, n„r aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall †ter uppr„tta dem. 002:008 Jag har h”rt Moabs sm„delser och Ammons barns h†n, huru de hava sm„dat mitt folk och f”rh„vt sig mot dess land. 002:009 D„rf”r, s† sant jag lever, s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall g† Moab s†som Sodom, och Ammons barn s†som Gomorra. Ett tillh†ll f”r n„sslor och en saltgrop skola de bliva, och en ”demark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och †terstoden av min menighet skall f† dem till sin arvedel. 002:010 S† skall det g† dem, till l”n f”r deras h”gmod d„rf”r att de hava sm„dat och f”rh„vt sig mot HERREN Sebaots folk. 002:011 Fruktansv„rd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall g”ra alla jordens gudar maktl”sa, och alla hedningarnas havsl„nder skola tillbedja honom, vart folk p† sin ort -- 002:012 ocks† I etiopier, I som av mig bliven slagna med sv„rd. 002:013 Och han skall utr„cka sin hand mot norr och f”rd„rva Assur, han skall g”ra Nineve till en ”demark, f”rtorkat s†som en ”ken. 002:014 Och d„rinne skola hjordar l„gra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och r”rdrommar skola taga natth„rb„rge p† pelarhuvudena d„rinne; f†glal†t skall ljuda i f”nstren och f”r”delse bo p† tr”sklarna, nu d† cederpanelningen „r bortriven. 002:015 S† skall det g† den glada staden, som satt s† trygg, och som sade i sitt hj„rta: ˝Jag och ingen annan!˝ Huru har den icke blivit en ”demark, en l„gerstad f”r vilda djur! Alla som g† d„r fram skola vissla †t den och sl† ihop h„nderna. 003:001 Ve henne, den genstr„viga och befl„ckade staden, f”rtryckets stad! 003:002 Hon h”r icke p† n†gons r”st, hon tager ej emot tuktan; p† HERREN f”rtr”star hon icke, till sin Gud vill hon ej komma. 003:003 Furstarna d„rinne „ro rytande lejon; hennes domare „ro s†som vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen. 003:004 Hennes profeter „ro stortaliga trol”sa m„n; hennes pr„ster ohelga vad heligt „r, de v†ldf”ra lagen. 003:005 HERREN „r r„ttf„rdig d„rinne, han g”r intet or„tt. var morgon l†ter han sin r„tt g† fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de or„ttf„rdiga veta icke av n†gon skam. 003:006 Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo f”rst”rda, deras gator gjorde jag ”de, s† att ingen mer gick d„r fram; deras st„der blevo f”rh„rjade, s† att de l†go tomma p† m„nniskor, blottade p† inv†nare. 003:007 Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; d† skulle hennes boning undg† f”rst”relse, med allt vad jag hade givit i hennes v†rd. Men i st„llet „vlades de att g”ra allt vad f”rd„rvligt var. 003:008 D„rf”r man I v„nta p† mig, s„ger HERREN, och p† den dag jag st†r upp f”r att taga byte. Ty mitt domslut „r: jag skall f”rsamla folk och h„mta tillhopa konungariken, f”r att utgjuta ”ver dem min ogunst, all min vredes gl”d; ty av min nit„lskans eld skall hela jorden f”rt„ras. 003:009 Se, d† skall jag giva †t folken nya, renade l„ppar, s† att de allasammans †kalla HERRENS namn och endr„ktigt tj„na honom. 003:010 Žnda ifr†n l„nderna bortom Etiopiens str”mmar skola mina tillbedjare, mitt f”rskingrade folk, framb„ra offer †t mig. 003:011 P† den tiden skall du slippa att l„ngre blygas f”r alla de ”vertr„delser som du har beg†tt mot mig. Ty d† skall jag avskilja fr†n dig dem som nu jubla s† segerstolt i dig; och du skall d† icke vidare f”rh„va dig p† mitt heliga berg. 003:012 Men jag skall l„mna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola f”rtr”sta p† HERRENS namn. 003:013 Kvarlevan av Israel skall d† icke mer g”ra n†got or„tt, ej heller tala l”gn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola f† beta och ligga i ro, utan att n†gon f”rskr„cker dem. 003:014 Jubla, du dotter Sion, h”j gl„djerop, du Israel; var glad och fr”jda dig av allt hj„rta, du dotter Jerusalem. 003:015 HERREN har avv„nt straffdomarna ifr†n dig, han har r”jt din fiende ur v„gen. HERREN, som bor i dig, „r Israels konung; du beh”ver ej mer frukta n†got ont. 003:016 P† den tiden skall det s„gas till Jerusalem; ˝Frukta icke, Sion l†t ej modet falla. 003:017 HERREN, din Gud, bor i dig en hj„lte som kan fr„lsa. Han gl„der sig ”ver dig med lust, han tiger stilla i sin k„rlek, han fr”jdas ”ver dig med jubel.˝ 003:018 Dem som med bedr”velse m†ste sakna h”gtiderna, dem skall jag d† f”rsamla, dem som levde skilda fr†n dig, du som sj„lv bar sm„lekens b”rda. 003:019 Ty se, jag skall p† den tiden utf”ra mitt verk p† alla dina f”rtryckare. jag skall fr„lsa de haltande och h„mta tillhopa de f”rdrivna, jag skall l†ta dem bliva ett „mne till lovs†ng och till ber”mmelse p† hela jorden, d„r de voro s† sm„dade. 003:020 P† den tiden skall jag l†ta eder komma tillbaka ja, p† den tiden skall jag h„mta eder tillhopa. Ty jag vill l†ta eder bliva ett „mne till ber”mmelse och till lovs†ng bland alla jordens folk, i det att jag †ter uppr„ttar eder, s† att I sen det med egna ”gon, s„ger HERREN. Book 37 Haggai 001:001 I konung Darejaves' andra regerings†r, i sj„tte m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai Serubbabel, Sealtiels son, Juda st†th†llare, och till ”verstepr„sten Josua, Josadaks son; han sade: 001:002 S† s„ger HERREN Sebaot: Detta folk s„ger: ˝Žnnu „r icke tiden kommen att g† till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp.˝ 001:003 Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade: 001:004 Žr d† tiden kommen f”r eder att sj„lva bo i panelade hus, medan detta hus ligger ”de? 001:005 D„rf”r s„ger nu HERREN Sebaot s†: Given akt p† huru det g†r eder. 001:006 I s†n mycket, men inb„rgen litet; I „ten, men f†n icke nog f”r att bliva m„tta; I dricken, men f†n icke nog f”r att bliva glada; I tagen p† eder kl„der, men haven icke nog f”r att bliva varma. Och den som f†r n†gon inkomst, han far den allenast f”r att l„gga den i en s”ndrig pung. 001:007 Ja, s† s„ger HERREN Sebaot: Given akt p† huru det g†r eder. 001:008 Men dragen nu upp till bergen, h„mten tr„virke och byggen upp mitt hus, s† vill jag hava behag d„rtill och bevisa mig h„rlig, s„ger HERREN. 001:009 I v„ntaden p† mycket, men se, det blev litet, och n„r I f”rden det hem, d† bl†ste jag p† det. Varf”r gick det s†? s„ger HERREN Sebaot. Jo, d„rf”r att mitt hus f†r ligga ”de, under det att envar av eder hastar med sitt eget hus. 001:010 F”rdenskull har himmelen ovan eder f”rh†llit eder sin dagg och jorden f”rh†llit sin gr”da. 001:011 Och jag har bjudit torka komma ”ver land och berg, och ”ver s„d, vin och olja och alla andra jordens alster, och ”ver m„nniskor och djur, och ”ver all frukt av edra h„nders arbete. 001:012 Och Serubbabel, Sealtiels son, och ”verstepr„sten Josua, Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds, r”st och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN, deras Gud, hade s„nt honom; och folket fruktade f”r HERREN. 001:013 D† sade Haggai, HERRENS s„ndebud, efter HERRENS uppdrag, till folket s†: ˝Jag „r med eder, s„ger HERREN.˝ 001:014 Och HERREN uppv„ckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda st†th†llares, ande och ”verstepr„sten Josuas, Josadaks sons, ande och allt det kvarblivna folkets ande, s† att de gingo till verket och arbetade p† HERREN Sebaots; sin Guds, hus. 001:001 Detta skedde p† tjugufj„rde dagen i sj„tte m†naden av konung Darejaves' andra regerings†r. 002:002 I sjunde m†naden, p† tjuguf”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai han sade: 002:003 S„g till Serubbabel, Sealtiels son Juda st†th†llare, och till ”verstepr„sten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket: 002:004 Leva icke „nnu bland eder m„n kvar, som hava sett detta hus i dess forna h„rlighet? Och hurudant sen I det nu vara? Žr det icke s†som intet i edra ”gon? 002:005 Men var likv„l nu frimodig, du Serubbabel, s„ger HERREN; och var frimodig, du ”verstepr„st Josua, Josadaks son; och varen frimodiga och arbeten, alla I som h”ren till folket i landet, s„ger HERREN; ty jag „r med eder, s„ger HERREN Sebaot. 002:006 Det f”rbund som jag sl”t med eder, n„r I drogen ut ur Egypten, vill jag l†ta st† fast, och min Ande skall f”rbliva ibland eder; frukten icke. 002:007 Ty s† s„ger HERREN Sebaot: Žnnu en g†ng, inom en liten tid, skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att b„va; 002:008 och alla hednafolk skall jag komma att b„va, och s† skola dyrbara h†vor fr†n alla hednafolk f”ras hit; och jag skall fylla detta hus med h„rlighet, s„ger HERREN Sebaot. 002:009 Ty mitt „r silvret, och mitt „r guldet, s„ger HERREN Sebaot. 002:010 Den tillkommande h„rligheten hos detta hus skall bliva st”rre „n dess forna var, s„ger HERREN Sebaot; och p† denna plats skall jag l†ta friden r†da, s„ger HERREN Sebaot. 002:011 P† tjugufj„rde dagen i nionde m†naden av Darejaves' andra regerings†r kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade: 002:012 S† s„ger HERREN Sebaot: Fr†ga pr„sterna om lag och s„g: 002:013 ˝Om n†gon b„r heligt k”tt i fliken av sin mantel och s† med fliken kommer vid n†got bakat eller kokt, eller vid vin eller olja, eller vid n†got annat som man f”rt„r, m†nne detta d„rigenom bliver heligt?˝ Pr„sterna svarade och sade: ˝Nej.˝ 002:014 Źter fr†gade Haggai: ˝Om den som har blivit orenad genom en d”d kommer vid n†got av allt detta, m†nne det d† bliver orenat?˝ Pr„sterna svarade och sade: ˝Ja.˝ 002:015 D† tog Haggai till orda och sade: ˝S† „r det med detta folk och s† „r det med detta sl„kte inf”r mig, s„ger HERREN, och s† „r det med allt deras h„nders verk: vad de d„r offra, det „r orent. 002:016 Och given nu akt p† huru det hittills har varit, f”re denna dag, och under tiden innan man „nnu hade begynt l„gga sten p† sten till HERRENS tempel 002:017 huru h„rf”rinnan, om n†gon kom till en s„desskyl som skulle giva tjugu m†tt, den gav allenast tio, och huru, om n†gon kom till vinpressen f”r att ”sa upp femtio k„rl, den gav allenast tjugu. 002:018 Vid allt edra h„nders arbete slog jag eder s„d med sot och rost och hagel, och likv„l v„nden I eder icke till mig, s„ger HERREN. 002:019 Given allts† akt p† huru det hittills har varit, f”re denna dag; ja, given akt p† huru det har varit f”re tjugufj„rde dagen i nionde m†naden, denna dag d† grunden har blivit lagd till HERRENS tempel. 002:020 Finnes n†gon s„d „nnu i kornboden? Nej; och varken vintr„det eller fikontr„det eller granattr„det eller olivtr„det har „nnu burit n†gon frukt. Men fr†n denna dag skall jag giva v„lsignelse.˝ 002:021 Och HERRENS ord kom f”r andra g†ngen till Haggai, p† tjugufj„rde dagen i samma m†nad; han sade: 002:022 S„g till Serubbabel, Juda st†th†llare: Jag skall komma himmelen och jorden att b„va; 002:023 jag skall omst”rta konungatroner och g”ra hednarikenas makt till intet; jag skall omst”rta vagnarna med sina k„mpar, och h„starna skola stupa med sina ryttare. Den ene skall falla f”r den andres sv„rd. 002:024 P† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min tj„nare Serubbabel, Sealtiels son, s„ger HERREN, och skall akta dig s†som min signetring; ty dig har jag utvalt, s„ger HERREN Sebaot. Book 38 Sakarja 001:001 I †ttonde m†naden av Darejaves' andra regerings†r kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade: 001:002 Sv†rt f”rt”rnad var HERREN p† edra f„der. 001:003 S„g d„rf”r nu till folket s† s„ger HERREN Sebaot: V„nden om till mig, s„ger HERREN Sebaot, s† vill jag v„nda om till eder, s„ger HERREN Sebaot. 001:004 Varen icke s†som edra f„der, f”r vilka forna tiders profeter predikade och sade: ˝S† s„ger HERREN Sebaot: V„nden om fr†n edra onda v„gar och edra onda g„rningar˝; men de ville icke h”ra och aktade icke p† mig s„ger HERREN. 001:005 Edra f„der, var „ro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen? 001:006 Nej, men mina ord och mina r†dslut, de som jag betrodde †t mina tj„nare profeterna, de tr„ffade ju edra f„der, s† att de m†ste v„nda om och s„ga: ˝S†som HERREN Sebaot hade beslutit att g”ra med oss, och s†som v†ra v„gar och v†ra g„rningar f”rtj„nade, s† har han ock gjort med oss.˝ 001:007 P† tjugufj„rde dagen i elfte m†naden, det „r m†naden Sebat, i Darejeves' andra regerings†r, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade: 001:008 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p† en r”d h„st; och han h”ll stilla bland myrtentr„den i dals„nkningen. Och bakom honom stodo andra h„star, r”da, bruna och vita. 001:009 D† fr†gade jag: ˝Vad betyda dessa, min herre?˝ Žngeln som talade med mig svarade mig: ˝Jag vill l†ta dig f”rst† vad dessa betyda.˝ 001:010 Och mannen som stod bland myrtentr„den tog till orda och sade: ˝Det „r dessa som HERREN har s„nt ut till att fara omkring p† jorden.˝ 001:011 Och sj„lva togo de till orda och sade till HERRENS „ngel, som stod bland myrtentr„den: ˝Vi hava farit omkring p† jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.˝ 001:012 D† tog HERRENS „ngel †ter till orda och sade: ˝HERRE Sebaot, huru l„nge skall det dr”ja, innan du f”rbarmar dig ”ver Jerusalem och Juda st„der? Du har ju nu varit vred p† dem i sjuttio †r.˝ 001:013 Och HERREN svarade „ngeln som talade med mig goda och tr”stliga ord; 001:014 och „ngeln som talade med mig sade sedan till mig: ˝Predika och s„g: S† s„ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit„lskan f”r Jerusalem och Sion; 001:015 och jag „r storligen f”rt”rnad p† hednafolken, som sitta s† s„kra; ty n„r jag var allenast litet f”rt”rnad, hj„lpte de ytterligare till att f”rd„rva. 001:016 D„rf”r s„ger HERREN s†: Jag vill †ter v„nda mig till Jerusalem i barmh„rtighet; mitt hus skall d„r bliva uppbyggt, s„ger HERREN Sebaot, och m„tsn”ret skall sp„nnas ”ver Jerusalem. 001:017 Ytterligare m† du predika och s„ga: S† s„ger HERREN Sebaot: Žnnu en g†ng skola mina st„der f† njuta ”verfl”d av goda h†vor; ja, HERREN skall „nnu en g†ng tr”sta Sion, och „nnu en g†ng skall han utv„lja Jerusalem.˝ 001:018 Sedan lyfte jag upp mina ”gon och fick d† se fyra horn. 001:019 D† fr†gade jag „ngeln som talade med mig: ˝Vad betyda dessa?˝ Han svarade mig: ˝Detta „r de horn som hava f”rstr”tt Juda, Israel och Jerusalem.˝ 001:020 Sedan l„t HERREN mig se fyra smeder. 001:021 D† fr†gade jag: ˝I vad „rende hava dessa kommit?˝ Han svarade: ˝De f”rra voro de horn som f”rstr”dde Juda, s† att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit f”r att injaga skr„ck hos dem, och f”r att sl† av hornen p† de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att f”rstr” dess inbyggare.˝ 002:001 Sedan lyfte jag upp mina ”gon och fick d† se en man som hade ett m„tsn”re i sin hand. 002:002 D† fr†gade jag: ˝Vart g†r du?˝ Han svarade mig: ˝Till att m„ta Jerusalem, f”r att se huru brett och huru l†ngt det skall bliva.˝ 002:003 D† fick jag se „ngeln som talade ned mig komma fram, och en annan „ngel kom emot honom. 002:004 Och han sade till denne: ˝Skynda †stad och tala till den unge mannen d„r och s„g: 'Jerusalem skall ligga s†som en obef„st plats; s† stor myckenhet av m„nniskor och djur skall finnas d„rinne. 002:005 Men jag sj„lv, s„ger HERREN, skall vara en eldsmur d„romkring, och jag skall bevisa mig h„rlig d„rinne.'˝ 002:006 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, s„ger HERREN, I som av mig haven blivit f”rstr”dda †t himmelens fyra v„derstreck, s„ger HERREN. 002:007 Upp, Sion! R„dda dig, du som nu bor hos dottern Babel! 002:008 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, han som har s„nt mig †stad f”r att f”rh„rliga sig, s† s„ger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som r”r vid eder, han r”r vid hans ”gonsten): 002:009 ˝Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte f”r sina forna tr„lar; och I skolen s† f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig.˝ 002:010 Jubla och gl„d dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer f”r att aga min boning i dig, s„ger HERREN. 002:011 Och d† skola m†nga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till dig. 002:012 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och „nnu en g†ng skall han utv„lja Jerusalem. 002:013 Allt k”tt vare stilla inf”r HERREN; ty han har st†tt upp och tr„tt fram ur sin heliga boning. 003:001 Sedan l„t han mig se ”verstepr„sten Josua st†ende inf”r HERRENS „ngel; och Źklagaren stod vid hans h”gra sida f”r att anklaga honom. 003:002 Men HERREN sade till Źklagaren: ˝HERREN skall n„psa dig, du Źklagare; ja, HERREN skall n„psa dig, han som har utvalt Jerusalem. Žr d† icke denne en brand, ryckt ur elden?˝ 003:003 Och Josua var kl„dd i orena kl„der, d„r han stod inf”r „ngeln 003:004 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo d„r s†som hans tj„nare: ˝Tagen av honom de orena kl„derna.˝ Och till honom sj„lv sade han: ˝Se, jag har tagit bort ifr†n dig din missg„rning, och man skall nu kl„da dig i h”gtidskl„der.˝ 003:005 D† sade jag: ˝M† man ock s„tta en ren bindel p† hans huvud.˝ Och de satte en ren bindel p† hans huvud och kl„dde p† honom andra kl„der, medan HERRENS „ngel stod d„rbredvid. 003:006 Och HERRENS „ngel betygade f”r Josua och sade: 003:007 ˝S† s„ger HERREN Sebaot: Om du vandrar p† mina v„gar och h†ller vad jag har bjudit dig h†lla, s† skall du ock f† styra mitt hus och vakta mina g†rdar; och jag skall l†ta dig hava din g†ng bland dessa som h„r g”ra tj„nst. 003:008 H”r h„rp†, Josua, du ”verstepr„st, med dina medbr”der, som sitta h„r inf”r dig (ty dessa m„n skola vara ett tecken): Se, jag vill l†ta min tj„nare Telningen komma; 003:009 ty se, i den sten som jag har lagt inf”r Josua -- ”ver vilken ena sten sju ”gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift som h”r d„rtill, s„ger HERREN Sebaot; och jag skall utpl†na detta lands missg„rning p† en enda dag. 003:010 P† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till g„st under sitt vintr„d och fikontr„d.˝ 004:001 Sedan blev jag av „ngeln som talade med mig †ter uppv„ckt, likasom n„r n†gon v„ckes ur s”mnen. 004:002 Och han sade till mig: ˝Vad ser du?˝ Jag svarade: ˝Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljesk†l ovantill och med sina sju lampor; och sju r”r g† till de s„rskilda lamporna d„rovantill. 004:003 Och tv† olivtr„d str„cka sig ”ver den, ett p† h”gra sidan om sk†len och ett p† v„nstra.˝ 004:004 Sedan fr†gade jag och sade till „ngeln som talade med mig: ˝Vad betyda dessa ting, min herre?˝ 004:005 Men „ngeln som talade med mig svarade och sade till mig: ˝F”rst†r du d† icke vad de betyda?˝ Jag svarade: ˝Nej, min herre.˝ 004:006 D† talade han och sade till mig: ˝Detta „r HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom n†gon m„nniskas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, s„ger HERREN Sebaot. 004:007 Vilket du „n m† vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, s† skall du „nd† f”rvandlas till j„mn mark. Ty han skall f† f”ra fram slutstenen under jubelrop: 'N†d, n†d m† vila ”ver den!'˝ 004:008 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: 004:009 ˝Serubbabels h„nder hava lagt grunden till detta hus; hans h„nder skola ock f† fullborda det. Och du skall f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till eder. 004:010 Ty vem „r den som vill f”rakta: den ringa begynnelsens dag, n„r dessa sju gl„djas ”ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ”gon, som ”verfara hela jorden?˝ 004:011 Och jag fr†gade och sade till honom: ˝Vad betyda dessa tv† olivtr„d, det p† h”gra och det p† v„nstra sidan om ljusstaken?˝ 004:012 Och ytterligare fr†gade jag och sade till honom: ˝Vad betyda de tv† olivkvistar som str„cka sig intill de tv† gyllene r„nnor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?˝ 004:013 D† sade han till mig: ˝F”rst†r du d† icke vad de betyda?˝ Jag svarade: ˝Nej, min herre.˝ 004:014 D† sade han: ˝Dessa „ro de tv† oljesmorda som st† s†som tj„nare inf”r hela jordens Herre.˝ 005:001 N„r jag sedan †ter lyfte upp mina ”gon, fick jag se en bokrulle flyga fram. 005:002 Och han sade till mig: ˝Vad ser du?˝ Jag svarade: ˝Jag ser en bokrulle flyga fram; den „r tjugu alnar l†ng och tio alnar bred.˝ 005:003 D† sade han till mig: ˝Detta „r F”rbannelsen, som g†r ut ”ver hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stj„l varda bortrensad h„rifr†n, och i kraft av den skall var och en som sv„r varda bortrensad h„rifr†n. 005:004 Jag har l†tit den g† ut, s„ger HERREN Sebaot, f”r att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som sv„r falskt vid mitt namn; och den skall stanna d„r i huset och fr„ta upp det med b†de tr„virke och stenar.˝ 005:005 Sedan kom „ngeln som talade med mig fram och sade till mig: ˝Lyft upp dina ”gon och se vad det „r som d„r kommer fram. 005:006 Och jag fr†gade: ˝Vad „r det?˝ Han svarade: ˝Det „r en s„dessk„ppa som kommer fram.˝ Ytterligare sade han: ˝S† „r det best„llt med dem i hela landet.˝ 005:007 Jag fick d† se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes d„r en kvinna som satt i sk„ppan. 005:008 D„refter sade han: ˝Detta „r Ogudaktigheten.˝ Och s† st”tte han henne †ter ned i sk„ppan och slog igen blylocket ”ver dess ”ppning. 005:009 N„r jag sedan lyfte upp mina ”gon, fick jag se tv† kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika h„gerns. Och de lyfte upp sk„ppan mellan jord och himmel. 005:010 D† fr†gade jag „ngeln som talade med mig: ˝Vart f”ra de sk„ppan?˝ 005:011 Han svarade mig: ˝De hava i sinnet att bygga ett hus †t henne i Sinears land; och n„r det „r f„rdigt, skall hon d„r bliva nedsatt p† sin plats.˝ 006:001 N„r jag sedan †ter lyfte upp mina ”gon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan tv† berg, och bergen voro av koppar. 006:002 F”r den f”rsta vagnen voro r”da h„star, f”r den andra vagnen svarta h„star, 006:003 f”r den tredje vagnen vita h„star, och f”r den fj„rde vagnen fl„ckiga h„star, starkare „n de andra. 006:004 D† tog jag till orda och fr†gade „ngeln som talade med mig: ˝Vad betyda dessa, min herre?˝ 006:005 Žngeln svarade och sade till mig: ˝Det „r himmelens fyra vindar, vilka nu draga ut, sedan de hava f†tt tr„da inf”r hela jordens Herre. 006:006 Vagnen med de svarta h„starna drager mot nordlandet, de vita f”lja efter dem, och de fl„ckiga draga mot sydlandet.˝ 006:007 Men n„r de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att f† fara omkring p† jorden. D† sade han: ˝Ja, I m†n fara omkring p† jorden.˝ Och de foro †stad omkring p† jorden. 006:008 D„refter ropade han p† mig och talade till mig och sade: ˝Se, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag sl„cka min vrede p† nordlandet.˝ 006:009 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 006:010 Tag emot av Heldai g†vorna fr†n de landsflyktiga, fr†n Tobia och Jedaja; du sj„lv m† redan samma dag g† †stad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit fr†n Babel. 006:011 N„r du s† har f†tt silver och guld, skall du d„rav l†ta g”ra kronor; och du skall s„tta en p† ”verstepr„sten Josuas, Josadaks sons, huvud. 006:012 Och du skall s„ga till honom: ˝S† s„ger HERREN Sebaot: Se, d„r „r en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel. 006:013 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och f”rv„rva majest„t och sitta p† sin tron och regera; och en pr„st skall han vara p† sin tron; och fridens r†dslag skola vara mellan b†da. 006:014 Men kronorna skola f”rvaras i HERRENS tempel, till en †minnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son. 006:015 Och fj„rran ifr†n skall man komma och bygga p† HERRENS tempel; och I skolen s† f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till eder. Och s† skall ske, om I troget h”ren HERRENS, eder Guds, r”st.˝ 007:001 Och i konung Darejaves' fj„rde regerings†r h„nde sig att HERRENS ord kom till Sakarja, p† fj„rde dagen i nionde m†naden, det „r Kisleu. 007:002 Ty fr†n Betel hade d† Sareser och Regem-Melek med sina m„n blivit s„nda f”r att b”nfalla inf”r HERREN; 007:003 de skulle n„mligen fr†ga pr„sterna i HERREN Sebaots hus och profeterna s†lunda: ˝Skola vi framgent h†lla gr†todag och sp„ka oss i femte m†naden, s†som vi hava gjort nu i s† m†nga †r?˝ 007:004 S† kom d† HERREN Sebaots ord till mig; han sade: 007:005 S„g till allt folket i landet och till pr„sterna: N„r I nu under sjuttio †r haven h†llit faste- och klagodagar i femte och i sjunde m†naden, har det d† varit †t mig som I haven h†llit fasta? 007:006 Och n„r I „ten och dricken, „r det icke d† f”r eder egen r„kning som I „ten och dricken? 007:007 Haven I icke f”rnummit de ord som HERREN l„t predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem „nnu tronade i god ro med sina st„der omkring sig, och medan Sydlandet och L†glandet „nnu voro bebodda? 007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade: 007:009 S† sade ju HERREN Sebaot: ˝D”men r„tta domar, och bevisen varandra k„rlek och barmh„rtighet. 007:010 F”rtrycken icke „nkan och den faderl”se, fr„mlingen och den fattige, och t„nken icke i edra hj„rtan ut ont mot varandra.˝ 007:011 Men de ville icke akta d„rp†, utan spj„rnade emot i genstr„vighet och tillsl”to sina ”ron f”r att slippa att h”ra. 007:012 ja, de gjorde sina hj„rtan h†rda s†som diamant, f”r att slippa att h”ra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade s„nt, f”rmedelst forna tiders profeter. D„rf”r utgick stor vrede fr†n HERREN Sebaot. 007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat h”ra, n„r han ropade, s† sade nu HERREN Sebaot: ˝Jag vill icke h”ra, n„r de ropa; 007:014 utan jag skall f”rstr” dem s†som genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke k„nna.˝ S† har nu landet blivit ”de efter dem, s† att ingen f„rdas d„r, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava s† gjort det ljuvliga landet till en ”demark. 008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade: 008:002 S† s„ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit„lskan f”r Sion, ja, med stor vrede nit„lskar jag f”r henne. 008:003 S† s„ger HERREN: Jag vill v„nda: †ter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas ˝den trogna staden˝, och HERREN Sebaots berg ˝det heliga berget˝. 008:004 S† s„ger HERREN Sebaot: Žnnu en g†ng skola gamla m„n och gamla kvinnor vara att finna p† gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, f”r h”g †lders skull. 008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka d„r p† gatorna, 008:006 S† s„ger HERREN Sebaot. Om „n s†dant p† den tiden kan komma att synas alltf”r underbart f”r kvarlevan av detta folk, icke m†ste det v„l d„rf”r synas alltf”r underbart ocks† f”r mig? s„ger HERREN Sebaot. 008:007 S† s„ger HERREN Sebaot: Se, jag skall fr„lsa mitt folk ut ur b†de ”sterland och v„sterland 008:008 och l†ta dem komma och bos„tta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och r„ttf„rdighet. 008:009 S† s„ger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid h”ren dessa ord av samma profeters mun, som talade p† den tid d† grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp. 008:010 Ty f”re den tiden var m„nniskornas arbete l”nl”st och djurens arbete f†f„ngt; ingen hade n†gon ro f”r sina ov„nner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla m„nniskor mot varandra. 008:011 Men nu „r jag icke mer s† sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, s„ger HERREN Sebaot. 008:012 Ty nu skall friden skaffa uts„de, vintr„det skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gr”da, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall l†ta kvarlevan av detta folk f† allt detta till sin arvedel. 008:013 Och det skall ske, att likasom I, b†de Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har n„mnt, n„r man f”rbannade bland hedningarna, s† skolen I nu, d† jag har fr„lsat eder, tv„rtom bliva n„mnda, n„r man v„lsignar. Frukten icke, utan fatten mod. 008:014 Ty s† s„ger HERREN Sebaot: Likasom jag, n„r edra f„der f”rt”rnade mig, besl”t att g”ra eder ont, s„ger HERREN Sebaot, och icke sedan †ngrade det, 008:015 s† har jag tv„rtom i denna tid beslutit att g”ra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke. 008:016 Men detta „r vad I skolen g”ra: Talen sanning med varandra; domen r„tta och fridsamma domar i edra portar. 008:017 T„nken icke i edra hj„rtan ut ont mot varandra, och „lsken icke falska eder; ty allt s†dant hatar jag, s„ger HERREN. 008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade: 008:019 S† s„ger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fj„rde, femte, sjunde och tionde m†naden skola f”r Juda hus bliva till fr”jd och gl„dje och till sk”na h”gtider. Men „lsken sanning och frid. 008:020 S† s„ger HERREN Sebaot: Žnnu en g†ng skall det ske att folk skola komma hit och m†nga st„ders inv†nare; 008:021 och inv†narna i den ena staden skola g† till den andra och s„ga: ˝Upp, l†tom oss g† †stad och b”nfalla inf”r HERREN och s”ka HERREN Sebaot; jag sj„lv vill ock g† †stad.˝ 008:022 Ja, m†nga folk och m„ktiga hednafolk skola komma och s”ka HERREN Sebaot i Jerusalem och b”nfalla inf”r HERREN, 008:023 S† s„ger HERREN Sebaot: P† den tiden skall det ske att tio m„n av allahanda tungom†l som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och s„ga: ˝L†t oss g† med eder, ty vi hava h”rt att Gud „r med eder.˝ 009:001 Detta „r en utsaga som inneh†ller HERRENS ord ”ver Hadraks land; ocks† i Damaskus skall den sl† ned -- ty HERREN har sitt ”ga p† andra m„nniskor s†v„l som p† Israels alla stammar. 009:002 Den drabbar ock Hamat, som gr„nsar d„rintill, s† ock Tyrus och Sion, d„r man „r s† vis. 009:003 Tyrus byggde sig ett f„ste; hon hopade silver s†som stoft och guld s†som orenlighet p† gatan. 009:004 Men se, Herren skall †ter g”ra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon sj„lv skall f”rt„ras av eld. 009:005 Askelon m† se det med fruktan, och Gasa med stor b„van, s† ock Ekron, ty dess hopp skall komma p† skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats 009:006 Asdod skall bebos av en vanb”rdig hop; s† skall jag utrota filist‚ernas stolthet. 009:007 Men n„r jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras t„nder d† skall ocks† av dem bliva en kvarleva †t v†r Gud, de skola bliva s†som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva s†som jebus‚erna. 009:008 Och jag skall sl† upp mitt l„ger till ett v„rn f”r mitt hus, mot h„rar som komma eller g†, och ej mer skall n†gon pl†gare komma ”ver dem; ty jag vaktar nu med ”ppna ”gon. 009:009 Fr”jda dig storligen, du dotter Sion; h”j jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; r„ttf„rdig och segerrik „r han. Han kommer fattig, ridande p† en †sna, p† en †sninnas f†le. 009:010 S† skall jag utrota vagnar Efraim och h„star ur Jerusalem; ja, stridens b†gar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herrad”me skall n† fr†n hav till hav, och ifr†n floden intill jordens „ndar. 009:011 F”r ditt f”rbundsblods skull vill jag ock sl„ppa dina f†ngar fria ur gropen d„r intet vatten finnes. 009:012 S† v„nden d† †ter till edert f„ste, I f†ngar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder f”rkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen. 009:013 Ty jag skall sp„nna Juda s†som min b†ge och l„gga Efraim s†som pil p† den, och dina s”ner, du Sion, skall jag sv„nga s†som spjut mot dina s”ner, du Javan, och g”ra dig lik en hj„ltes sv„rd. 009:014 Ja, HERREN skall uppenbara sig i h”jden, och s†som en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall st”ta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram. 009:015 HERREN Sebaot, han skall besk„rma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under f”tterna; under stridslarm skola de sv„lja sina fiender s†som vin, till dess de sj„lva „ro s† fulla av blod som offersk†lar och altarh”rn. 009:016 Och HERREN, deras Gud, skall p† den tiden giva dem seger, ty de „ro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, „delstenar „ro de i en krona, str†lande ”ver hans land. 009:017 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras h„rlighet! Av deras s„d skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin. 010:001 HERREN m†n I bedja om regn, n„r v†rregnets tid „r inne; HERREN „r det som s„nder ljungeldarna. Regn skall han d† giva m„nniskorna i ymnigt m†tt, gr”da p† marken †t var och en. 010:002 Men husgudarnas tal „r f†f„nglighet, sp†m„nnens syner „ro l”gn, tomma dr”mmar „r vad de tala, och den tr”st de giva „r ett intet. D„rf”r m†ste folket draga h„dan s†som en f†rhjord och fara illa, d„r det g†r utan herde. 010:003 Mot herdarna „r min vrede uppt„nd och bockarna skall jag hems”ka. Ja, HERREN Sebaot skall v†rda sig om sin hjord, Juda hus, och skall s† g”ra den till en stolt stridsh„st †t sig. 010:004 Fr†n den hjorden skall en h”rnsten komma, fr†n den en st”djepelare, fr†n den en b†ge till striden, fr†n den allt vad styresman heter. 010:005 Och de skola vara lika hj„ltar, som g† fram i striden, likasom trampade de i orenlighet p† gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN „r med dem, och ryttarna p† sina h„star skola d† komma p† skam. 010:006 Jag skall giva styrka †t Juda hus, och †t Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmh„rtighet l†ta dem komma tillbaka, och det skall bliva s†som hade jag aldrig f”rkastat dem. Ty jag „r HERREN, deras Gud, och skall b”nh”ra dem. 010:007 Och Efraims m„n skola bliva lika hj„ltar, och deras hj„rtan skola gl„dja sig s†som av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hj„rtan skola fr”jda sig i HERREN. 010:008 Jag skall locka p† dem och samla dem tillhopa, ty jag f”rlossar dem; och de skola bliva lika talrika som de fordom voro. 010:009 Och n„r jag planterar ut dem bland folken, skola de t„nka p† mig i fj„rran land; och med sina barn skola de f† leva och komma tillbaka. 010:010 Ja, fr†n Egyptens land skall jag l†ta dem komma tillbaka och fr†n Assur skall jag f”rsamla dem. Sedan skall jag f”ra dem till Gileads land och till Libanon; och d„r skall icke finnas rum nog f”r dem. 010:011 Han skall draga fram genom havet p† en tr†ng v„g, b”ljorna i havet skall han sl† ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. S† skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifr†n Egypten. 010:012 Men dem skall jag g”ra starka i HERREN, och i hans namn skola de g† fram, s„ger HERREN. 011:001 ™ppna dina d”rrar, Libanon, ty eld skall nu f”rt„ra dina cedrar. 011:002 J„mra dig, du cypress, ty cedern m†ste falla, de h„rliga tr„den skola f”r”das. J„mren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtr„ngliga, varder f„lld. 011:003 H”r huru herdarna j„mra sig, n„r deras h„rlighet bliver f”r”dd! H”r huru de unga lejonen ryta, n„r Jordanbygdens sn†r varda f”r”dda! 011:004 S† sade HERREN, min Gud: ˝Bliv en herde f”r slaktf†ren, 011:005 ty deras k”pare slakta dem utan all f”rsyn, och deras s„ljare s„ga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.˝ 011:006 ˝Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare˝, s„ger HERREN, ˝utan l†ta m„nniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola f”rd„rva landet, och jag skall icke r„dda n†gon ur deras hand.˝ 011:007 S† blev jag en herde f”r slaktf†ren, de arma f†ren. Och jag tog mig tv† stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endr„kt; och jag vaktade s† f†ren 011:008 Men sedan jag inom en m†nad hade f”rgjort de tre herdarna, blev jag led vid f†ren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig. 011:009 D† sade jag: ˝Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill d”, det m† d”, och vad som vill f”rg†s, det m† f”rg†s; och de som sedan bliva kvar m† „ta varandras k”tt.˝ 011:010 S† tog jag min stav Ljuvlig ro och br”t s”nder den, till att uppl”sa det f”rbund som jag hade slutit med alla folk. 011:011 Och n„r detta nu p† den dagen blev uppl”st, f”rnummo de arma f†ren, som aktade p† mig, att det var HERRENS ord. 011:012 D„refter sade jag till dem: ˝Om I s† finnen f”r gott, s† given mig min l”n; varom icke, m† det s† vara.˝ Och de v„gde upp trettio siklar silver s†som l”n †t mig. 011:013 D† sade HERREN till mig: ˝Kasta det †t krukmakaren˝ -- det h„rliga pris vartill jag hade blivit v„rderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus †t krukmakaren. 011:014 D„refter br”t jag s”nder min andra stav, Endr„kt, till att uppl”sa broderskapet mellan Juda och Israel. 011:015 Och HERREN sade till mig: ˝Tag dig nu redskap s†som en of”rnuftig herde; 011:016 ty se, jag vill l†ta en herde uppst† i landet, som icke v†rdar sig om de f†r som h†lla p† att f”rg†s, icke upps”ker det f”rskingrade, icke helar det sargade, icke s”rjer f”r det som „r helbr„gda, utan allenast „ter k”ttet av de feta och river s”nder kl”varna p† dem.˝ 011:017 Ve ”ver denne ov„rdige herde, som ”vergiver sin hjord! M† ett sv„rd tr„ffa hans arm och hans h”gra ”ga! M† hans arm alldeles f”rtvina och hans h”gra ”ga f”rm”rkas i grund! 012:001 Detta „r en utsaga som inneh†ller HERRENS ord ”ver Israel. S† s„ger HERREN, han som har utsp„nt himmelen och grundat jorden och danat m„nniskans ande i henne: 012:002 Se, jag skall g”ra Jerusalem till an berusningens kalk f”r alla folk runt omkring; j„mv„l ”ver Juda skall det komma, n„r Jerusalem bliver bel„grat. 012:003 Och det skall ske p† den tiden att jag skall g”ra Jerusalem till en lyftesten f”r alla folk; var och en som f”rs”ker lyfta den skall illa sarga sig d„rp†. Och alla jordens folk skola f”rsamla sig mot det. 012:004 P† den tiden, s„ger HERREN, skall jag sl† alla h„star med f”rvirring och deras ryttare med vanvett. Men ”ver Juda hus skall jag uppl†ta mina ”gon, n„r jag bland hednafolken sl†r alla h„star med blindhet. 012:005 D† skola Juda stamfurstar s„ga i sina hj„rtan: ˝Jerusalems inv†nare „ro v†r styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.˝ 012:006 P† den tiden skall jag l†ta Juda stamfurstar bliva s†som brinnande fyrfat bland ved, och s†som eldbloss bland halmk„rvar, s† att de f”rbr„nna alla folk runt omkring, b†de †t h”ger och †t v„nster; men Jerusalem skall framgent trona p† sin plats, d„r Jerusalem nu „r. 012:007 Och f”rst skall HERREN giva seger †t Juda hyddor, f”r att icke Davids hus och Jerusalems inv†nare skola tillr„kna sig st”rre „ra „n Juda. 012:008 P† den tiden skall HERREN besk„rma Jerusalems inv†nare; den skr”pligaste bland dem skall p† den tiden vara s†som David, och Davids hus skall vara s†som ett gudav„sen, s†som HERRENS „ngel framf”r dem. 012:009 Och jag skall p† den tiden s„tta mig i sinnet att f”rg”ra alla folk som komma mot Jerusalem. 012:010 Men ”ver Davids hus och ”ver Jerusalems inv†nare skall jag utgjuta en n†dens och b”nens ande, s† att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola h†lla d”dsklagan efter honom, s†som man h†ller d”dsklagan efter ende sonen, och skola bittert s”rja honom, s†som man s”rjer sin f”rstf”dde. 012:011 Ja, p† den tiden skall i Jerusalem h†llas stor d”dsklagan, s†dan den var, som h”lls i Hadadrimmon p† Megiddons sl„tt. 012:012 Och sl„kterna i landet skola h†lla d”dsklagan var f”r sig: Davids hus sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, Natans hus' sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, 012:013 Levi hus' sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, Simeis sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig; 012:014 s† ock alla ”vriga sl„kter var f”r sig, och deras kvinnor f”r sig. 013:001 P† den tiden skola Davids hus och Jerusalems inv†nare f† en ”ppen brunn, till att avtv† sin synd och orenhet. 013:002 Och det skall ske p† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, s† att de icke mer skola n„mnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet. 013:003 Och det skall ske, att om n†gon d„refter upptr„der s†som profet, s† skola hans egna f”r„ldrar, hans fader och moder, s„ga till honom: ˝Du kan icke f† leva, du som talar l”gn i HERRENS namn.˝ Och hans egna f”r„ldrar, hans fader och moder, skola stinga ihj„l honom, n„r han vill profetera. 013:004 Och det skall ske p† den tiden att alla profeter skola blygas f”r sina syner, n„r de vilja profetera; och f”r att icke bliva r”jda skola de icke mer kl„da sig i mantel av h†r. 013:005 Och var och en av dem skall s„ga: ˝Jag „r ingen profet, en †kerman „r jag; redan i min ungdom blev jag k”pt till tr„l.˝ 013:006 Och om man d† fr†gar honom: ˝Vad „r det f”r s†r du har p† din kropp?˝ s† skall han svara: ˝Dem har jag f†tt d„rhemma, hos mina n„rmaste.˝ 013:007 Sv„rd, upp mot min herde, mot den man som fick st† mig n„ra! s„ger HERREN Sebaot. M† herden bliva slagen, s† att f†ren f”rskingras; ty jag vill nu v„nda min hand mot de svaga. 013:008 Och det skall ske i hela landet, s„ger HERREN, att tv† tredjedelar d„r skola utrotas och f”rg†s; allenast en tredjedel skall d„r l„mnas kvar. 013:009 Och den tredjedelen skall jag l†ta g† genom eld; jag skall luttra dem, s†som man luttrar silver, och pr”va dem, s†som man pr”var guld. S† skola de †kalla mitt namn, och jag skall b”nh”ra dem. Jag skall s„ga: ˝Detta „r mitt folk.˝ Och det skall svara: ˝HERREN „r min Gud.˝ 014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d† man i dig skall utskifta byte. 014:002 Ty jag skall f”rsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna sk„ndas. Och h„lften av folket i staden skall f”ras bort i f†ngenskap. Men †terstoden d„rav skall icke bliva utrotad ur staden; 014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, s†som han stridde f”rr p† drabbningens dag. 014:004 Och han skall den dagen st† med sina f”tter p† Oljeberget, gent emot Jerusalem, ”sterut; och Oljeberget skall r„mna mitt itu, mot ”ster och v„ster, till en mycket stor dal, i det att ena h„lften av berget viker undan mot norr, och andra h„lften d„rav mot s”der. 014:005 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall r„cka „nda till Asel; I skolen fly, s†som I flydden f”r jordb„vningen i Ussias, Juda konungs, tid. D† skall HERREN, min Gud, komma, ja, du sj„lv och alla heliga med dig. 014:006 Och det skall ske p† den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola f”rm”rkas. 014:007 Och det bliver en dag som „r ensam i sitt slag, och som „r k„nd av HERREN, en dag d† det varken „r dag eller natt, en dag d† det bliver ljust, n„r aftonen kommer. 014:008 Och det skall ske p† den tiden att rinnande vatten skola utg† fr†n Jerusalem, ena h„lften mot ™stra havet och andra h„lften mot V„stra havet; b†de sommar och vinter skall det vara s†. 014:009 Och HERREN skall d† vara konung ”ver hela jorden; ja, p† den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett. 014:010 Hela landet fr†n Geba till Rimmon, s”der om Jerusalem, skall d† f”rvandlas till en sl„ttmark; men sj„lva staden skall trona p† sin h”jd, och str„cka sig fr†n Benjaminsporten „nda till den plats d„r den f”rra porten stod, till H”rnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna; 014:011 och folket skall bo d„r i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet. 014:012 Men denna hems”kelse skall HERREN l†ta drabba alla de folk som drogo ut f”r att strida mot Jerusalem: han skall l†ta deras k”tt ruttna, medan de „nnu st† p† sina f”tter; deras ”gon skola ruttna i sina h†lor och deras tunga skall ruttna i deras mun. 014:013 Och det skall ske p† den tiden att HERREN skall s„nda en stor f”rvirring bland dem; de skola b„ra hand p† varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. 014:014 Ocks† Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa fr†n alla folk runt omkring: guld, silver och kl„der i stor myckenhet. 014:015 En likadan hems”kelse skall ock drabba h„star, mul†snor, kameler, †snor och alla andra djur som finnas d„r i l„gren. 014:016 Och det skall ske att alla ”verblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola †r efter †r draga ditupp, f”r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och f”r att fira l”vhyddoh”gtiden. 014:017 Men om n†gon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, f”r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d† skall ”ver den icke komma n†got regn. 014:018 Om Egyptens folkstam icke drager †stad och kommer ditupp, s† skall ej heller ”ver den komma regn. Detta bliver den hems”kelse som HERREN skall l†ta drabba de folk som icke draga upp f”r att fira l”vhyddoh”gtiden. 014:019 Ja, s† skall Egypten drabbas av sin synd, s† skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp f”r att fira l”vhyddoh”gtiden. 014:020 P† den tiden skall p† h„starnas bj„llror st† att l„sa: ˝Helgad †t HERREN˝, och grytorna i HERRENS hus skola vara s†som offersk†larna framf”r altaret. 014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad †t HERREN Sebaot, s† att var och en som vill offra kan komma och taga en s†dan och koka i den. Och ingen kanan‚ skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, p† den tiden. Book 39 Malaki 001:001 Detta „r en utsaga, som inneh†ller HERRENS ord till Israel genom Malaki. 001:002 Jag har bevisat eder k„rlek, s„ger HERREN. Nu fr†gen I: ˝Varmed har du d† bevisat oss k„rlek?˝ Esau var ju en broder till Jakob, s„ger HERREN, och jag „lskade Jakob, 001:003 men Esau hatade jag; d„rf”r gjorde jag hans berg till en ”demark och hans arvedel till ett hemvist f”r ”knens schakaler. 001:004 Om nu Edom s„ger: ˝Ja, vi „ro f”rst”rda, men vi skola †ter bygga upp det ”delagda˝, s† svarar HERREN Sebaot: V„l m† de bygga upp, men jag skall †ter riva det ned, och s† skall man f† kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk, p† vilket HERREN evinnerligen vredgas'. 001:005 I skolen f† se det med egna ”gon, och d† skolen I s„ga: 'HERREN „r stor ut”ver Israels gr„nser.' 001:006 En son skall hedra sin fader och en tj„nare sin herre. Om nu jag „r fader, var „r d† den heder, som skulle visas mig? Och om jag „r en herre, var „r d† den fruktan, som man skulle hava f”r mig? -- s† s„ger HERREN Sebaot till eder, I pr„ster, som f”rakten mitt namn. Nu fr†gen I: ˝Varmed hava vi d† visat f”rakt f”r ditt namn?˝ 001:007 Jo, d„rmed att I b„ren fram ov„rdig spis p† mitt altare. Źter fr†gen I: ˝P† vad s„tt hava vi betett oss ov„rdigt mot dig?˝ Jo, i det att I t„nken: ˝HERRENS bord beh”ver man icke mycket akta.˝ 001:008 N„r i f”ren fram ett offerdjur, som „r blint, d† r„knen I s†dant icke f”r ont; n„r I f”ren fram ett som „r lytt eller svagt, d† r„knen I ej heller s†dant f”r ont. Kom med n†got s†dant till din st†th†llare, s† f†r du se, om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bev†gen, s„ger HERREN Sebaot. 001:009 B”nfallen allts† nu inf”r Gud, att han m† bliva oss n†dig. Kan han v„l vara eder bev†gen, d† I haven beg†tt s†dant? s„ger HERREN Sebaot. 001:010 Ack att bland eder funnes n†gon som ville st„nga tempeld”rrarna, s† att I icke l„ngre f”rg„ves uppt„nden eder eld p† mitt altare! Jag har icke behag till eder, s„ger HERREN Sebaot, och till offerg†vor av eder hand har jag icke lust. 001:011 Fr†n solens uppg†ng „nda till dess nedg†ng „r ju mitt namn stort bland folken, och ”verallt framb„ras r”koffer och rena offerg†vor †t mitt namn; ja, mitt namn „r stort bland folken, s„ger HERREN Sebaot. 001:012 Men I ohelgen det, i det att I s„gen: ˝Herrens bord kan man g„rna f”rsumma, och den spis, som gives d„rtill, beh”ver man icke mycket akta.˝ 001:013 Ja, I s„gen: ˝Icke „r det m”dan v„rt!˝, och s† handhaven I det vanv”rdigt, s„ger HERREN Sebaot. N„r I allts† framb„ren eder offerg†va, d† f”ren I fram, vad som „r r”vat och vad som „r lytt och svagt. Skulle jag hava behag till s†dana g†vor av eder hand? s„ger HERREN. 001:014 Nej, f”rbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hank”n, men „nd†, n„r han har gjort ett l”fte, offrar †t Herren ett djur, som icke duger. Ty jag „r en stor konung, s„ger HERREN Sebaot, och mitt namn „r fruktansv„rt bland folken. 002:001 D„rf”r kommer nu f”ljande bud till eder, I pr„ster. 002:002 Om I icke h”rsammen det och akten d„rp†, s† att I given mitt namn „ra, s„ger HERREN Sebaot, s† skall jag s„nda f”rbannelse ”ver eder och f”rbanna edra v„lsignelser; ja, jag har redan f”rbannat dem, eftersom I icke akten d„rp†. 002:003 Se, jag skall l†ta min n„pst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet p† eder, orenligheten efter edra h”gtidsoffer; ja, I skolen sj„lva bliva kastade i denna. 002:004 D† skolen I f”rst†, att jag har s„nt till eder detta bud, f”r att mitt f”rbund med Levi skall best†, s„ger HERREN Sebaot. 002:005 Jag hade ett f”rbund med honom, och d„ri var liv och frid. S†dant gav jag †t honom, f”r att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och b„vade f”r mitt namn. 002:006 R„tt undervisning var i hans mun, och ingen or„tt fanns p† hans l„ppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umg„ngelse och omv„nde m†nga fr†n missg„rning. 002:007 Ty pr„stens l„ppar skola f”rvara kunskap, och undervisning skall man h„mta ur hans mun; han „r ju HERREN Sebaots s„ndebud. 002:008 Men I haven vikit av ifr†n v„gen; genom eder undervisning haven I kommit m†nga p† fall. I haven f”rd„rvat f”rbundet med Levi, s„ger HERREN Sebaot. 002:009 D„rf”r har ock jag gjort eder f”raktade och l†ga i allt folkets ”gon, eftersom I icke h†llen mina v„gar, utan haven anseende till personen, n„r I handhaven undervisningen. 002:010 Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varf”r handla vi d† trol”st mot varandra och bryta v†ra f„ders f”rbund? 002:011 Juda har handlat trol”st, och styggelse „r bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har osk„rat HERRENS helgedom, den som han „lskar, och de hava tagit till „kta kvinnor, som dyrka fr„mmande gudar. 002:012 Hos den man som s† g”r m† HERREN utrota var levande sj„l ur Jakobs hyddor, j„mv„l den som framb„r offerg†vor till HERREN Sebaot. 002:013 Och „nnu n†got annat g”ren I: I v†llen, att HERRENS altare h”ljes med t†rar, med gr†t och klagan, s† att han icke mer vill se till offerg†vorna, ej heller med v„lbehag kan taga emot n†got ur eder hand. 002:014 Nu fr†gen I: ˝Huru s†?˝ Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trol”s emot, fast„n hon „r din maka, din „kta hustru. 002:015 Hava vi d† icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det st†r, att v†r ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt sl„kte. Tagen eder d„rf”r v„l till vara, s† att ingen bliver trol”s mot sin ungdoms hustru. 002:016 Ty jag hatar „ktenskapsskillnad, s„ger HERREN, Israels Gud, och att man h”ljer sig i v†ld s†som i en ”verkl„dnad, s„ger HERREN Sebaot. Tagen eder d„rf”r v„l till vara, s† att I icke bliven trol”sa. 003:017 I tr”tten ut HERREN med edert tal. Nu fr†gen I: ˝Varmed tr”tta vi d† ut honom?˝ Jo, d„rmed att I s„gen: ˝Den som g”r ont „r „nd† god i HERRENS ”gon, och till s†dana har han behag. Ty varf”r kommer icke eljest domens Gud?˝ 003:001 Se, jag skall s„nda ut min „ngel, och han skall bereda v„g f”r mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre, som I †stunden, ja, f”rbundets „ngel, som I beg„ren, se, han kommer, s„ger HERREN Sebaot. 003:002 Men vem kan uth„rda hans tillkommelses dag, och vem kan best†, n„r han uppenbarar sig? Ty han skall vara s†som en guldsmeds eld och s†som valkares s†pa. 003:003 Och han skall s„tta sig ned och sm„lta silvret och rena det; han skall rena Levi s”ner och luttra dem s†som guld och silver; och sedan skola de framb„ra †t HERREN offerg†vor i r„ttf„rdighet. 003:004 Och Juda offerg†vor och Jerusalems skola d† behaga HERREN v„l likasom i forna dagar och i f”rg†ngna †r. 003:005 Ja, jag skall komma till eder f”r att h†lla dom, och jag skall vara ett snarf„rdigt vittne mot trollkarlar, „ktenskapsbrytare och menedare, s† ock mot dem som f”rh†lla dagakarlen hans l”n eller f”rtrycka „nkan och den faderl”se eller vr„nga r„tten f”r fr„mlingen, men icke frukta mig, s„ger HERREN Sebaot. 003:006 Ty jag, HERREN, har icke f”r„ndrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller h”rt upp: 003:007 allt ifr†n edra f„ders dagar haven I vikit av ifr†n mina stadgar och icke h†llit dem V„nden om till mig, s† vill jag v„nda om till eder, s„ger HERREN Sebaot. Nu fr†gen I: ˝Varutinnan skola vi v„nda om?˝ 003:008 Menen I d†, att en m„nniska f†r r”va fr†n Gud? Ty I r”ven ju fr†n mig. Źter fr†gen I: ˝P† vad s„tt hava vi r”vat fr†n dig?˝ Jo, i fr†ga om tionden och offerg„rden. 003:009 F”rbannelse har drabbat eder, men „nd† r”ven I fr†n mig, s† m†nga I „ren. 003:010 F”ren full tionde till f”rr†dshuset, s† att i mitt hus finnes mat, och pr”ven s†, hurudan jag sedan bliver, s„ger HERREN Sebaot. F”rvisso skall jag d† ”ppna himmelens f”nster ”ver eder och utgjuta ”ver eder riklig v„lsignelse. 003:011 Och jag skall n„psa gr„shopporna f”r eder, s† att de icke mer f”rd„rva eder frukt p† marken; ej heller skola edra vintr„d mer sl† fel p† f„ltet, s„ger HERREN Sebaot. 003:012 Och alla folk skola prisa eder s„lla, ty edert land skall d† vara ljuvligt, s„ger HERREN Sebaot. 003:013 I haven talat h†rda ord mot mig, s„ger HERREN. Nu fr†gen I: ˝Vad hava vi d† med varandra talat mot dig?˝ 003:014 I haven sagt: ˝Det „r f†f„ngt att tj„na Gud. Eller vad vinning hava vi d„rav att vi h†lla, vad han har bjudit oss h†lla, och d„rav att vi g† i sorgdr„kt inf”r HERREN Sebaot? 003:015 Nej, de fr„cka vilja vi nu prisa s„lla; ty de som g”ra, vad ogudaktigt „r, bliva uppr„ttade, de g† fria, huru de „n fresta Gud.˝ 003:016 Men d„runder hava ocks† de som frukta HERREN talat med varandra; och HERREN har aktat p† dem och h”rt dem, och en minnesbok har blivit skriven inf”r hans ansikte till †minnelse av dessa som frukta HERREN och t„nka p† hans namn. 003:017 Och dessa, s„ger HERREN Sebaot, skall jag hava s†som min egendom p† den dag, d† jag utf”r mitt verk; och jag skall skona dem, s†som en fader skonar sin son, som tj„nar honom. 003:018 Och I skolen d† †ter f† se, vilken skillnad det „r mellan den r„ttf„rdige och den ogudaktige, mellan den som tj„nar Gud och den som icke tj„nar honom. 004:001 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna s†som en ugn. D† skola alla fr„cka m„nniskor och alla som g”ra, vad ogudaktigt „r, bliva lika str†, och dagen, den som kommer, skall f”rbr„nna dem, s„ger HERREN Sebaot, s† att varken rot eller krona l„mnas kvar av dem. 004:002 Men f”r eder, I som frukten mitt namn, skall r„ttf„rdighetens sol g† upp med l„kedom under sina vingar. D† skolen I slippa ut och hoppa s†som kalvar, som hava varit inst„ngda i stallet. 004:003 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva s†som aska under edra f”tter p† den dag, d† jag utf”r mitt verk, s„ger HERREN Sebaot. 004:004 T„nken p† Moses lag, min tj„nares, †t vilken jag p† Horeb gav stadgar och r„tter f”r hela Israel. 004:005 Se, jag skall s„nda till eder profeten Elia, f”rr„n HERRENS stora och fruktansv„rda dag kommer. 004:006 Och han skall v„nda f„dernas hj„rtan till barnen och barnens hj„rtan till deras f„der, f”r att jag icke, n„r jag kommer, skall sl† landet med tillspillogivning. Book 40 Matteus 001:001 Detta „r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl„kttavla. 001:002 Abraham f”dde Isak, Isak f”dde Jakob, Jakob f”dde Judas och hans br”der; 001:003 Judas f”dde Fares och Sara med Tamar, Fares f”dde Esrom, Esrom f”dde Aram; 001:004 Aram f”dde Aminadab, Aminadab f”dde Naasson, Naasson f”dde Salmon; 001:005 Salmon f”dde Boes med Rakab, Boes f”dde Jobed med Rut, Jobed f”dde Jessai; 001:006 Jessai f”dde David, konungen, David f”dde Salomo med Urias' hustru; 001:007 Salomo f”dde Roboam, Roboam f”dde Abia. Abia f”dde Asaf; 001:008 Asaf f”dde Josafat, Josafat f”dde Joram, Joram f”dde Osias; 001:009 Osias f”dde Joatam, Joatam f”dde Akas, Akas f”dde Esekias; 001:010 Esekias f”dde Manasses, Manasses f”dde Amos, Amos f”dde Josias; 001:011 Josias f”dde Jekonias och hans br”der, vid den tid d† folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien. 001:012 Sedan folket hade blivit bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien, f”dde Jekonias Salatiel, Salatiel f”dde Sorobabel; 001:013 Sorobabel f”dde Abiud, Abiud f”dde Eljakim, Eljakim f”dde Asor; 001:014 Asor f”dde Sadok, Sadok f”dde Akim, Akim f”dde Eliud; 001:015 Eliud f”dde Eleasar, Eleasar f”dde Mattan, Mattan f”dde Jakob; 001:016 Jakob f”dde Josef, Marias man, och av henne f”ddes Jesus, som kallas Kristus. 001:017 S† utg”ra sl„ktlederna fr†n Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och fr†n David intill dess att folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr†n det att folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder. 001:018 Med Jesu Kristi f”delse gick det s† till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, f”rr„n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. 001:019 Nu var Josef, hennes man, en r„ttsinnig man och ville icke uts„tta henne for van„ra; d„rf”r besl”t han att hemligen skilja sig fr†n henne. 001:020 Men n„r han hade f†tt detta i sinnet, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel f”r honom och sade: ˝Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som „r avlat i henne „r av helig ande. 001:021 Och hon skall f”da en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall fr„lsa sitt folk ifr†n deras synder.˝ 001:022 Allt detta har skett, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: 001:023 ˝Se, jungfrun skall bliva havande och f”da en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel˝ (det betyder Gud med oss). 001:024 N„r Josef hade vaknat upp ur s”mnen, gjorde han som Herrens „ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig. 001:025 Och han k„nde henne icke, f”rr„n hon hade f”tt en son; och honom gav han namnet Jesus. 002:001 N„r nu Jesus var f”dd i Betlehem i Judeen, p† konung Herodes' tid, d† kommo vise m„n fr†n ”sterns l„nder till Jerusalem 002:002 och sade: ˝Var „r den nyf”dde judakonungen? Vi hava n„mligen sett hans stj„rna i ”stern och hava kommit f”r att giva honom v†r hyllning.˝ 002:003 N„r konung Herodes h”rde detta, blev han f”rskr„ckt, och hela Jerusalem med honom. 002:004 Och han f”rsamlade alla ”verstepr„ster och skriftl„rde bland folket och fr†gade dem var Messias skulle f”das. 002:005 De svarade honom: ˝I Betlehem i Judeen; ty s† „r skrivet genom profeten: 002:006 'Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda „r du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utg† en furste som skall vara en herde f”r mitt folk Israel.'˝ 002:007 D† kallade Herodes hemligen till sig de vise m„nnen och utfr†gade dem noga om tiden d† stj„rnan hade visat sig. 002:008 Sedan l„t han dem fara till Betlehem och sade: ˝Faren †stad och forsken noga efter barnet; och n„r I haven funnit det, s† l†ten mig veta detta, f”r att ocks† jag m† komma och giva det min hyllning.˝ 002:009 N„r de hade h”rt konungens ord, foro de †stad; och se, stj„rnan som de hade sett i ”stern gick framf”r dem, till dess att den kom ”ver det st„lle d„r barnet var. D„r stannade den. 002:010 Och n„r de s†go stj„rnan, uppfylldes de av mycket stor gl„dje. 002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. D† f”llo de ned och g†vo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo †t det sk„nker: guld, r”kelse och myrra. 002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr”mmen, befallning att icke †terv„nda till Herodes; och de drogo s† en annan v„g tillbaka till sitt land. 002:013 Men n„r de hade dragit †stad, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel f”r Josef och sade: ˝St† upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d„r, till dess jag s„ger dig till; ty Herodes t„nker s”ka efter barnet f”r att f”rg”ra det.˝ 002:014 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten. 002:015 D„r blev han kvar intill Herodes' d”d, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: ˝Ut ur Egypten kallade jag min son.˝ 002:016 N„r Herodes nu s†g att han hade blivit g„ckad av de vise m„nnen, blev han mycket vred. Och han s„nde †stad och l„t d”da alla de gossebarn i Betlehem och hela omr†det d„romkring, som voro tv† †r gamla och d„runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade f†tt genom att utfr†ga de vise m„nnen. 002:017 D† fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n„r han sade: 002:018 ˝Ett rop h”rdes i Rama, gr†t och mycken j„mmer; det var Rakel som begr„t sina barn, och hon ville icke l†ta tr”sta sig, eftersom de icke mer voro till.˝ 002:019 Men n„r Herodes var d”d, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel for Josef, i Egypten, 002:020 och sade: ˝St† upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv „ro nu d”da.˝ 002:021 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom s† till Israels land. 002:022 Men n„r han h”rde att Arkelaus regerade ”ver Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p† grund av en uppenbarelse i dr”mmen drog han bort till Galileens bygder. 002:023 Och n„r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasar‚. 003:001 Vid den tiden upptr„dde Johannes d”paren och predikade i Judeens ”ken 003:002 och sade: ˝G”ren b„ttring, ty himmelriket „r n„ra.˝ 003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, n„r han sade: ˝H”r r”sten av en som ropar i ”knen: 'Bereden v„gen f”r Herren, g”ren stigarna j„mna f”r honom.'˝ 003:004 Och Johannes hade kl„der av kamelh†r och bar en l„derg”rdel om sina l„nder, och hans mat var gr„shoppor och vildhonung. 003:005 Och fr†n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick d† folket ut till honom 003:006 och l„t d”pa sig av honom i floden Jordan, och bek„nde d„rvid sina synder. 003:007 Men n„r han s†g m†nga faris‚er och sadduc‚er komma f”r att l†ta d”pa sig, sade han till dem: ˝I huggormars avf”da, vem har ingivit eder att s”ka komma undan den tillstundande vredesdomen? 003:008 B„ren d† ock s†dan frukt som tillh”r b„ttringen. 003:009 Och menen icke att I kunnen s„ga vid eder sj„lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag s„ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv„cka barn †t Abraham. 003:010 Och redan „r yxan satt till roten p† tr„den; s† bliver d† vart tr„d som icke b„r god frukt avhugget och kastat i elden. 003:011 Jag d”per eder i vatten till b„ttring, men den som kommer efter mig, han „r starkare „n jag, och jag „r icke ens v„rdig att b„ra hans skor; han skall d”pa eder i helig ande och eld. 003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han br„nna upp i en eld som icke utsl„ckes.˝ 003:013 D„refter kom Jesus fr†n Galileen till Johannes, vid Jordan, f”r att l†ta d”pa sig av honom; 003:014 men denne ville hindra honom och sade: ˝Jag beh”vde d”pas av dig, och du kommer till mig?˝ 003:015 D† svarade Jesus och sade till honom: ˝L†t det nu s† ske; ty det h”ves oss att s† uppfylla all r„ttf„rdighet. D† tillstadde han honom det. 003:016 Och n„r Jesus var d”pt, steg han strax upp ur vattnet; och se, d† ”ppnades himmelen, och han s†g Guds Ande s„nka sig ned s†som en duva och komma ”ver honom. 003:017 Och fr†n himmelen kom en r”st, som sade: ˝Denne „r min „lskade Son, i vilken jag har funnit behag.˝ 004:001 D„refter blev Jesus av Anden f”rd upp i ”knen, f”r att han skulle frestas av dj„vulen. 004:002 Och n„r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, blev han omsider hungrig. 004:003 D† tr„dde frestaren fram och sade till honom: ˝Žr du Guds Son, s† bjud att dessa stenar bliva br”d.˝ 004:004 Men han svarade och sade: ˝Det „r skrivet: 'M„nniskan skall leva icke allenast av br”d, utan av allt det som utg†r av Guds mun.'˝ 004:005 D„refter tog dj„vulen honom med sig till den heliga staden och st„llde honom uppe p† helgedomens mur 004:006 och sade till honom: ˝Žr du Guds Son, s† kasta dig ned; det „r ju skrivet: 'Han skall giva sina „nglar befallning om dig, och de skola b„ra dig p† h„nderna, s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten.'˝ 004:007 Jesus sade till honom: ˝Det „r ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'˝ 004:008 Źter tog dj„vulen honom med sig, upp p† ett mycket h”gt berg, och visade honom alla riken i v„rlden och deras h„rlighet 004:009 och sade till honom: ˝Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.˝ 004:010 D† sade Jesus till honom: ˝G† bort, Satan; ty det „r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj„na.'˝ 004:011 D† l„mnade dj„vulen honom; och se, „nglar tr„dde fram och betj„nade honom. 004:012 Men n„r han h”rde att Johannes hade blivit satt i f„ngelse, drog han sig tillbaka till Galileen. 004:013 Och han l„mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sj”n, p† Sabulons och Neftalims omr†de, och bosatte sig d„r, 004:014 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade: 004:015 ˝Sabulons land och Neftalims land, trakten †t havet till, landet p† andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen -- 004:016 det folk som d„r satt i m”rker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i d”dens „ngd och skugga, f”r dem gick upp ett ljus.˝ 004:017 Fr†n den tiden begynte Jesus predika och s„ga: ˝G”ren b„ttring, ty himmelriket „r n„ra.˝ 004:018 D† han nu vandrade utmed Galileiska sj”n, fick han se tv† br”der, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n„t i sj”n, ty de voro fiskare. 004:019 Och han sade till dem: ˝F”ljen mig s† skall jag g”ra eder till m„nniskofiskare.˝ 004:020 Strax l„mnade de n„ten och f”ljde honom. 004:021 N„r han hade g†tt d„rifr†n ett stycke l„ngre fram, fick han se tv† andra br”der, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d„r de j„mte sin fader Sebedeus sutto i b†ten och ordnade sina n„t; och han kallade dem till sig. 004:022 Och strax l„mnade de b†ten och sin fader och f”ljde honom. 004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet bland folket. 004:024 Och ryktet om honom gick ut ”ver hela Syrien, och man f”rde till honom alla sjuka som voro hems”kta av olika slags lidanden och pl†gor, alla som voro besatta eller m†nadsrasande eller lama; och han botade dem. 004:025 Och honom f”ljde mycket folk ifr†n Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och fr†n landet p† andra sidan Jordan. 005:001 N„r han nu s†g folket, gick han upp p† berget; och sedan han hade satt sig ned, tr„dde hans l„rjungar fram till honom. 005:002 D† ”ppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 005:003 ˝Saliga „ro de som „ro fattiga i anden, ty dem h”r himmelriket till. 005:004 Saliga „ro de som s”rja, ty de skola bliva tr”stade. 005:005 Saliga „ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 005:006 Saliga „ro de som hungra och t”rsta efter r„ttf„rdighet, ty de skola bliva m„ttade. 005:007 Saliga „ro de barmh„rtiga, ty dem skall vederfaras barmh„rtighet. 005:008 Saliga „ro de renhj„rtade, ty de skola se Gud. 005:009 Saliga „ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 005:010 Saliga „ro de som lida f”rf”ljelse f”r r„ttf„rdighets skull, ty dem h”r himmelriket till. 005:011 Ja, saliga „ren I, n„r m„nniskorna f”r min skull sm„da och f”rf”lja eder och sanningsl”st s„ga allt ont mot eder. 005:012 Gl„djens och fr”jden eder, ty eder l”n „r stor i himmelen. S† f”rf”ljde man ju ock profeterna, som voro f”re eder. 005:013 I „ren jordens salt; men om saltet mister sin s„lta, varmed skall man d† giva det s„lta igen? Till intet annat duger det „n till att kastas ut och trampas ned av m„nniskorna. 005:014 I „ren v„rldens ljus. Icke kan en stad d”ljas, som ligger uppe p† ett berg? 005:015 Ej heller t„nder man ett ljus och s„tter det under sk„ppan, utan man s„tter det p† ljusstaken, s† att det lyser f”r alla dem som „ro i huset. 005:016 P† samma s„tt m† ock edert ljus lysa inf”r m„nniskorna, s† att de se edra goda g„rningar och prisa eder Fader, som „r i himmelen. 005:017 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att upph„va lagen eller profeterna. Jag har icke kommit f”r att upph„va, utan f”r att fullborda. 005:018 Ty sannerligen s„ger jag eder: Intill dess himmel och jord f”rg†s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen f”rg†s, f”rr„n det allt har fullbordats. 005:019 D„rf”r, den som upph„ver ett av de minsta bland dessa bud och l„r m„nniskorna s†, han skall r„knas f”r en av de minsta i himmelriket; men den som h†ller dem och l„r m„nniskorna s†, han skall r„knas f”r stor i himmelriket. 005:020 Ty jag s„ger eder, att om eder r„ttf„rdighet icke ”verg†r de skriftl„rdes och faris‚ernas, s† skolen I icke komma in i himmelriket. 005:021 I haven h”rt att det „r sagt till de gamle: 'Du skall icke dr„pa; och den som dr„per, han „r hemfallen †t Domstolens dom.' 005:022 Men jag s„ger eder: Var och en som vredgas p† sin broder, han „r hemfallen †t Domstolens dom; men den som s„ger till sin broder: 'Du od†ga', han „r hemfallen †t Stora r†dets dom; och den som s„ger: 'Du d†re', han „r hemfallen †t det brinnande Gehenna. 005:023 D„rf”r, om du kommer med din g†va till altaret, och d„r drager dig till minnes att din broder har n†got emot dig, 005:024 s† l„gg ned din g†va d„r framf”r altaret, och g† f”rst bort och f”rlik dig med din broder, och kom sedan och b„r fram din g†va. 005:025 Var villig till snar f”rlikning med din motpart, medan du „nnu „r med honom p† v„gen, s† att din motpart icke drager dig inf”r domaren, och domaren ”verl„mnar dig †t r„ttstj„naren, och du bliver kastad i f„ngelse. 005:026 Sannerligen s„ger jag dig: Du skall icke slippa ut d„rifr†n, f”rr„n du har betalt den yttersta sk„rven. 005:027 I haven h”rt att det „r sagt: 'Du skall icke beg† „ktenskapsbrott.' 005:028 Men jag s„ger eder: Var och en som med beg„relse ser p† en annans hustru, han har redan beg†tt „ktenskapsbrott med henne i sitt hj„rta. 005:029 Om nu ditt h”gra ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och kasta det ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kastas i Gehenna. 005:030 Och om din h”gra hand „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den och kasta den ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kommer till Gehenna. 005:031 Det „r ock sagt: 'Den som vill skilja sig fr†n sin hustru han skall giva henne skiljebrev.' 005:032 Men jag s„ger eder: Var och en som skiljer sig fr†n sin hustru f”r n†gon annan saks skull „n f”r otukt, han bliver orsak till att „ktenskapsbrott beg†s med henne. Och den som tager en fr†nskild kvinna till hustru, han beg†r „ktenskapsbrott. 005:033 Ytterligare haven I h”rt att det „r sagt till de gamle: 'Du skall icke sv„rja falskt' och 'Du skall h†lla din ed inf”r Herren.' 005:034 Men jag s„ger eder att I alls icke skolen sv„rja, varken vid himmelen, ty den „r 'Guds tron', 005:035 ej heller vid jorden, ty den „r 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det „r 'den store Konungens stad'; 005:036 ej heller m† du sv„rja vid ditt huvud, ty du kan icke g”ra ett enda h†r vare sig vitt eller svart; 005:037 utan s†dant skall edert tal vara, att ja „r ja, och nej „r nej. Vad d„rut”ver „r, det „r av ondo. 005:038 I haven h”rt att det „r sagt: '™ga f”r ”ga och tand f”r tand.' 005:039 Men jag s„ger eder att I icke skolen st† emot en of”rr„tt; utan om n†gon sl†r dig p† den h”gra kinden, s† v„nd ock den andra till †t honom; 005:040 och om n†gon vill g† till r„tta med dig f”r att ber”va dig din livkl„dnad, s† l†t honom f† manteln med; 005:041 och om n†gon tvingar dig att till hans tj„nst g† med en mil, s† g† tv† med honom. 005:042 Giv †t den som beder dig, och v„nd dig icke bort ifr†n den som vill l†na av dig. 005:043 I haven h”rt att det „r sagt: 'Du skall „lska din n„sta och hata din ov„n.' 005:044 Men jag s„ger eder: Žlsken edra ov„nner, och bedjen f”r dem som f”rf”lja eder, 005:045 och varen s† eder himmelske Faders barn; han l†ter ju sin sol g† upp ”ver b†de onda och goda och l†ter det regna ”ver b†de r„ttf„rdiga och or„ttf„rdiga. 005:046 Ty om I „lsken dem som „lska eder, vad l”n kunnen I f† d„rf”r? G”ra icke publikanerna detsamma? 005:047 Och om I visen v„nlighet mot edra br”der allenast, vad synnerligt g”ren I d„rmed? G”ra icke hedningarna detsamma? 005:048 Varen allts† I fullkomliga, s†som eder himmelske Fader „r fullkomlig.˝ 006:001 ˝Tagen eder till vara f”r att ”va eder r„ttf„rdighet inf”r m„nniskorna, f”r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen l”n hos eder Fader, som „r i himmelen. 006:002 D„rf”r, n„r du giver en allmosa, s† l†t icke st”ta i basun f”r dig, s†som skrymtarna g”ra i synagogorna och p† gatorna, f”r att de skola bliva prisade av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n. 006:003 Nej, n„r du giver en allmosa, l†t d† din v„nstra hand icke f† veta vad den h”gra g”r, 006:004 s† att din allmosa gives i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig. 006:005 Och n„r I bedjen, skolen I icke vara s†som skrymtarna, vilka g„rna st† i synagogorna och i gath”rnen och bedja, f”r att bliva sedda av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n. 006:006 Nej, n„r du vill bedja, g† d† in i din kammare, och st„ng igen din d”rr, och bed till din Fader i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig. 006:007 Men i edra b”ner skolen I icke hopa tomma ord s†som hedningarna, vilka mena att de skola bliva b”nh”rda f”r sina m†nga ords skull. 006:008 S† varen d† icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh”ven, f”rr„n I bedjen honom. 006:009 I skolen allts† bedja s†lunda: 'Fader v†r, som „r i himmelen! Helgat varde ditt namn; 006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, s†som i himmelen, s† ock p† jorden; 006:011 v†rt dagliga br”d giv oss i dag; 006:012 och f”rl†t oss v†ra skulder, s†som ock vi f”rl†ta dem oss skyldiga „ro; 006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fr„ls oss ifr†n ondo.' 006:014 Ty om I f”rl†ten m„nniskorna deras f”rsyndelser, s† skall ock eder himmelske Fader f”rl†ta eder; 006:015 men om I icke f”rl†ten m„nniskorna, s† skall ej heller eder Fader f”rl†ta edra f”rsyndelser. 006:016 Och n„r I fasten, skolen I icke visa en bedr”vad uppsyn s†som skrymtarna, vilka vanst„lla sina ansikten f”r att bliva sedda av m„nniskorna med sin fasta. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n. 006:017 Nej, n„r du fastar, sm”rj d† ditt huvud och tv† ditt ansikte, 006:018 f”r att du icke m† bliva sedd av m„nniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som „r i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig. 006:019 Samlen eder icke skatter p† jorden, d„r mott och mal f”rst”ra, och d„r tjuvar bryta sig in och stj„la, 006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, d„r mott och mal icke f”rst”ra, och d„r inga tjuvar bryta sig in och stj„la. 006:021 Ty d„r din skatt „r, d„r kommer ock ditt hj„rta att vara. 006:022 ™gat „r kroppens lykta. Om nu ditt ”ga „r friskt, s† f†r hela din kropp ljus. 006:023 Men om ditt ”ga „r f”rd„rvat, d† bliver hela din kropp h”ljd i m”rker. Žr det nu s†, att ljuset, som du har i dig, „r m”rker, huru djupt bliver d† icke m”rkret! 006:024 Ingen kan tj„na tv† herrar; ty antingen kommer han d† att hata den ene och „lska den andre, eller kommer han att h†lla sig till den f”rre och f”rakta den senare. I kunnen icke tj„na b†de Gud och Mamon. 006:025 D„rf”r s„ger jag eder: G”ren eder icke bekymmer f”r edert liv, vad I skolen „ta eller dricka, ej heller f”r eder kropp, vad I skolen kl„da eder med. Žr icke livet mer „n maten, och kroppen mer „n kl„derna? 006:026 Sen p† f†glarna under himmelen: de s† icke, ej heller sk”rda de, ej heller samla de in i lador; och likv„l f”der eder himmelske Fader dem. Žren I icke mycket mer „n de? 006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l„gga en enda aln till sin livsl„ngd? 006:028 Och varf”r bekymren I eder f”r kl„der? Besk†den liljorna p† marken, huru de v„xa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 006:029 och likv„l s„ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h„rlighet var s† kl„dd som en av dem. 006:030 Kl„der nu Gud s† gr„set p† marken, vilket i dag st†r och i morgon kastas i ugnen, skulle han d† icke mycket mer kl„da eder, I klentrogne? 006:031 S† g”ren eder nu icke bekymmer, och s„gen icke: 'Vad skola vi „ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kl„da oss med?' 006:032 Efter allt detta s”ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I beh”ven allt detta. 006:033 Nej, s”ken f”rst efter hans rike och hans r„ttf„rdighet, s† skall ocks† allt detta andra tillfalla eder. 006:034 G”ren eder allts† icke bekymmer f”r morgondagen, ty morgondagen skall sj„lv b„ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen pl†ga.˝ 007:001 ˝D”men icke, p† det att I icke m†n bliva d”mda; 007:002 ty med den dom varmed I d”men skolen I bliva d”mda, och med det m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ”ga, men icke bliver varse bj„lken i ditt eget ”ga? 007:004 Eller huru kan du s„ga till din broder: 'L†t mig taga ut grandet ur ditt ”ga', du som har en bj„lke i ditt eget ”ga? 007:005 Du skrymtare, tag f”rst ut bj„lken ur ditt eget ”ga; d„refter m† du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ”ga. 007:006 Given icke †t hundarna vad heligt „r, och kasten icke edra p„rlor f”r svinen, p† det att dessa icke m† trampa dem under f”tterna och sedan v„nda sig om och sarga eder. 007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; s”ken, och I skolen finna; klappen, och f”r eder skall varda uppl†tet. 007:008 Ty var och en som beder, han f†r; och den som s”ker, han finner; och f”r den som klappar skall varda uppl†tet. 007:009 Eller vilken „r den man bland eder, som r„cker sin son en sten, n„r han beder honom om br”d, 007:010 eller som r„cker honom en orm, n„r han beder om fisk? 007:011 Om nu I, som „ren onda, f”rst†n att giva edra barn goda g†vor, huru mycket mer skall icke d† eder Fader, som „r i himmelen, giva vad gott „r †t dem som bedja honom! 007:012 D„rf”r, allt vad I viljen att m„nniskorna skola g”ra eder, det skolen I ock g”ra dem; ty detta „r lagen och profeterna. 007:013 G†n in genom den tr†nga porten. Ty vid och bred „r den v„g som leder till f”rd„rvet, och m†nga „ro de som g† fram p† den; 007:014 och den port „r tr†ng och den v„g „r smal, som leder till livet, och f† „ro de som finna den. 007:015 Tagen eder till vara f”r falska profeter, som komma till eder i f†rakl„der, men inv„rtes „ro glupande ulvar. 007:016 Av deras frukt skolen I k„nna dem. Icke h„mtar man v„l vindruvor fr†n t”rnen, eller fikon fr†n tistlar? 007:017 S† b„r vart och ett gott tr„d god frukt, men ett d†ligt tr„d b„r ond frukt. 007:018 Ett gott tr„d kan icke b„ra ond frukt, ej heller kan ett d†ligt tr„d b„ra god frukt. 007:019 Vart tr„d som icke b„r god frukt bliver avhugget och kastat i elden. 007:020 Allts† skolen I k„nna dem av deras frukt. -- 007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som s„ger till mig: 'Herre, Herre', utan den som g”r min himmelske Faders vilja. 007:022 M†nga skola p† 'den dagen' s„ga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort m†nga kraftg„rningar?' 007:023 Men d† skall jag betyga f”r dem: 'Jag har aldrig k„nt eder; g†n bort ifr†n mig, I og„rningsm„n.' 007:024 D„rf”r, var och en som h”r dessa mina ord och g”r efter dem, han m† liknas vid en f”rst†ndig man som byggde sitt hus p† h„lleberget. 007:025 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna bl†ste och kastade sig mot det huset; och likv„l f”ll det icke omkull, eftersom det var grundat p† h„lleberget. 007:026 Men var och en som h”r dessa mina ord och icke g”r efter dem, han m† liknas vid en of”rst†ndig man som byggde sitt hus p† sanden. 007:027 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna bl†ste och slogo mot det huset; och det f”ll omkull, och dess fall var stort.˝ 007:028 N„r Jesus hade slutat detta tal, h„pnade folket ”ver hans f”rkunnelse; 007:029 ty han f”rkunnade sin l„ra f”r dem med makt och myndighet, och icke s†som deras skriftl„rde. 008:001 Sedan han hade kommit ned fr†n berget, f”ljde honom mycket folk. 008:002 D† tr„dde en spet„lsk man fram och f”ll ned f”r honom och sade: ˝Herre, vill du, s† kan du g”ra mig ren.˝ 008:003 D† r„ckte han ut handen och r”rde vid honom och sade: ˝Jag vill; bliv ren.˝ Och strax blev han ren fr†n sin spet„lska. 008:004 Och Jesus sade till honom: ˝Se till, att du icke s„ger detta f”r n†gon; men g† bort och visa dig f”r pr„sten, och framb„r den offerg†va som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r dem.˝ 008:005 N„r han d„refter kom in i Kapernaum, tr„dde en h”vitsman fram till honom och bad honom 008:006 och sade: ˝Herre, min tj„nare ligger d„rhemma lam och lider sv†rt.˝ 008:007 Han sade till honom: ˝Skall d† jag komma och bota honom?˝ 008:008 H”vitsmannen svarade och sade: ˝Herre, jag „r icke v„rdig att du g†r in under mitt tak. Men s„g allenast ett ord, s† bliver min tj„nare frisk. 008:009 Jag „r ju sj„lv en man som st†r under andras bef„l: jag har ock krigsm„n under mig, och om jag s„ger till en av dem: 'G†', s† g†r han, eller till en annan: 'Kom', s† kommer han; och om jag s„ger till min tj„nare: 'G”r det', d† g”r han s†.˝ 008:010 N„r Jesus h”rde detta, f”rundrade han sig och sade till dem som f”ljde honom: ˝Sannerligen s„ger jag eder: I Israel har jag icke hos n†gon funnit s† stor tro. 008:011 Och jag s„ger eder: M†nga skola komma fr†n ”ster och v„ster och f† vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i m”rkret d„rutanf”r; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan.˝ 008:013 Och Jesus sade till h”vitsmannen: ˝G†; s†som du tror, s† m† det ske dig.˝ Och i samma stund blev tj„naren frisk. 008:014 N„r Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans sv„rmoder ligga sjuk i feber. 008:015 D† r”rde han vid hennes hand, och febern l„mnade henne; och hon stod upp och betj„nade honom. 008:016 Men n„r det hade blivit afton, f”rde man till honom m†nga som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, 008:017 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade: ˝Han tog p† sig v†ra krankheter, och v†ra sjukdomar bar han.˝ 008:018 D† nu Jesus s†g mycket folk omkring sig, bj”d han att man skulle fara ”ver till andra stranden. 008:019 Och en skriftl„rd kom fram och sade till honom: ˝M„stare, jag vill f”lja dig varthelst du g†r.˝ 008:020 D† svarade Jesus honom: ˝R„varna hava kulor, och himmelens f†glar hava n„sten; men M„nniskosonen har ingen plats d„r han kan vila sitt huvud.˝ 008:021 Och en annan av hans l„rjungar sade till honom: ˝Herre, tillst„d mig att f”rst g† bort och begrava min fader.˝ 008:022 D† svarade Jesus honom: ˝F”lj du mig, och l†t de d”da begrava sina d”da.˝ 008:023 Och han steg i b†ten, och hans l„rjungar f”ljde honom. 008:024 Och se, d† uppstod en h„ftig storm p† sj”n, s† att v†gorna slogo ”ver b†ten; men han l†g och sov. 008:025 D† gingo de fram och v„ckte honom och sade: ˝Herre, hj„lp oss; vi f”rg†s.˝ 008:026 Han sade till dem: ˝I klentrogne, varf”r r„dens I?˝ D„refter stod han upp och n„pste vindarna och sj”n, och det blev alldeles lugnt. 008:027 Och m„nniskorna f”rundrade sig och sade: ˝Vad „r denne f”r en, eftersom b†de vindarna och sj”n „ro honom lydiga?˝ 008:028 N„r han s† hade kommit ”ver till gadarenernas land p† andra stranden, kommo tv† besatta emot honom, ut fr†n gravarna d„r. Och de voro mycket v†ldsamma, s† att ingen kunde f„rdas den v„gen fram. 008:029 Dessa ropade d† och sade: ˝Vad har du med oss att g”ra, du Guds Son? Har du kommit hit f”r att pl†ga oss, f”rr„n tid „r?˝ 008:030 Nu gick d„r l†ngt ifr†n dem en stor svinhjord i bet. 008:031 Och de onda andarna b†do honom och sade: ˝Om du vill driva ut oss s† l†t oss fara in i svinhjorden.˝ 008:032 D† sade han till dem: ˝Faren †stad.˝ Och de g†vo sig †stad och foro in i svinen. Och se, d† st”rtade sig hela hjorden utf”r branten ned i sj”n och omkom i vattnet. 008:033 Men herdarna flydde; och n„r de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och s„rskilt vad som hade skett med de besatta. 008:034 D† gick hela staden ut f”r att m”ta Jesus; och n„r de fingo se honom, b†do de att han skulle begiva sig bort ifr†n deras omr†de. 009:001 Och han steg i en b†t och for ”ver och kom till sin egen stad. 009:002 D† f”rde de till honom en lam man, som l†g p† en s„ng. N„r Jesus s†g deras tro sade han till den lame: ˝Var vid gott mod, min son; dina synder f”rl†tas dig.˝ 009:003 D† sade n†gra av de skriftl„rde vid sig sj„lva: ˝Denne h„dar.˝ 009:004 Men Jesus f”rstod deras tankar och sade: ˝Varf”r t„nken I i edra hj„rtan vad ont „r? 009:005 Vilket „r l„ttare, att s„ga: 'Dina synder f”rl†tas dig' eller att s„ga: 'St† upp och g†'? 009:006 Men f”r att I skolen veta att M„nniskosonen har makt h„r p† jorden att f”rl†ta synder, s† st† upp˝ -- sade han nu till den lame -- ˝och tag din s„ng och g† hem.˝ 009:007 D† stod han upp och gick hem. 009:008 N„r folket s†g detta, blevo de h„pna och prisade Gud, som hade givit s†dan makt †t m„nniskor. 009:009 N„r Jesus d„rifr†n gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ˝F”lj mig.˝ D† stod han upp och f”ljde honom. 009:010 N„r han d„refter l†g till bords i hans hus, kommo m†nga publikaner och syndare dit och voro bordsg„ster d„r, j„mte Jesus och hans l„rjungar. 009:011 Men d† faris‚erna s†go detta, sade de till hans l„rjungar: ˝Huru kan eder m„stare „ta med publikaner och syndare?˝ 009:012 N„r han h”rde detta, sade han: ˝Det „r icke de friska som beh”va l„kare, utan de sjuka. 009:013 Men g†n I †stad och l„ren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmh„rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan f”r att kalla syndare.˝ 009:014 D„refter kommo Johannes' l„rjungar till honom och sade: ˝Varf”r fasta icke dina l„rjungar d† vi och faris‚erna ofta fasta?˝ 009:015 Jesus svarade dem: ˝Icke kunna v„l br”llopsg„sterna s”rja, s† l„nge brudgummen „r hos dem? Men den tid skall komma, d† brudgummen tages ifr†n dem, och d† skola de fasta. -- 009:016 Ingen s„tter en lapp av okrympt tyg p† en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort „nnu mer av manteln, och h†let skulle bliva v„rre. 009:017 Ej heller sl†r man nytt vin I gamla skinnl„glar; om n†gon s† gjorde, skulle l„glarna spr„ngas s”nder och vinet spillas ut, j„mte det att l„glarna f”rd„rvades. Nej, man sl†r nytt vin i nya l„glar, s† bliva b†da delarna bevarade.˝ 009:018 Medan han talade detta till dem, tr„dde en synagogf”rest†ndare fram och f”ll ned f”r honom och sade: ˝Min dotter har just nu d”tt, men kom och l„gg din hand p† henne, s† bliver hon †ter levande.˝ 009:019 D† stod Jesus upp och f”ljde honom med sina l„rjungar. 009:020 Men en kvinna, som i tolv †r hade lidit av blodg†ng, n„rmade sig honom bakifr†n och r”rde vid h”rntofsen p† hans mantel. 009:021 Ty hon sade vid sig sj„lv: ˝Om jag allenast f†r r”ra vid hans mantel, s† bliver jag hulpen.˝ 009:022 D† v„nde Jesus sig om, och n„r han fick se henne, sade han: ˝Var vid gott mod, min dotter; din tro har hj„lpt dig.˝ Och kvinnan var hulpen fr†n den stunden. 009:023 N„r Jesus sedan kom in i f”rest†ndarens hus och fick se fl”jtbl†sarna och folket som h”jde klagol†t, 009:024 sade han: ˝G†n bort h„rifr†n; ty flickan „r icke d”d, hon sover.˝ D† h†nlogo de †t honom. 009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D† stod hon upp. 009:026 Och ryktet h„rom gick ut ”ver hela det landet. 009:027 N„r Jesus gick d„rifr†n, f”ljde honom tv† blinda som ropade och sade: ˝Davids son, f”rbarma dig ”ver oss.˝ 009:028 Och d† han kom hem, tr„dde de blinda fram till honom; och Jesus fr†gade dem: ˝Tron I att jag kan g”ra detta?˝ De svarade honom: ˝Ja, Herre.˝ 009:029 D† r”rde han vid deras ”gon och sade: ˝Ske eder efter eder tro.˝ 009:030 Och deras ”gon ”ppnades. Och Jesus tillsade dem str„ngeligen att se till, att ingen finge veta detta. 009:031 Men de gingo †stad och utspridde ryktet om honom ”ver hela det landet. 009:032 N„r dessa voro p† v„g ut, f”rde man till honom en d”vstum som var besatt. 009:033 Och n„r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d”vstumme. Och folket f”rundrade sig och sade: ˝S†dant har aldrig f”rut varit sett i Israel.˝ 009:034 Men faris‚erna sade: ˝Det „r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.˝ 009:035 Och Jesus gick omkring i alla st„der och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet. 009:036 Och n„r han s†g folkskarorna, ”mkade han sig ”ver dem, eftersom de voro s† illa medfarna och uppgivna, ˝lika f†r som icke hava n†gon herde.˝ 009:037 D„rf”r sade han till sina l„rjungar: ˝Sk”rden „r mycken, men arbetarna „ro f†. 009:038 Bedjen f”rdenskull sk”rdens Herre att han s„nder ut arbetare till sin sk”rd.˝ 010:001 Och han kallade till sig sina tolv l„rjungar och gav dem makt ”ver orena andar, till att driva ut dem, s† ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet. 010:002 Och dessa „ro de tolv apostlarnas namn: f”rst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; 010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; 010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f”rr†dde honom. 010:005 Dessa tolv s„nde Jesus ut; och han bj”d dem och sade: ˝St„llen icke eder f„rd till hedningarna, och g†n icke in i n†gon samaritisk stad, 010:006 utan g†n hellre till de f”rlorade f†ren av Israels hus. 010:007 Och d„r I g†n fram skolen I predika och s„ga: 'Himmelriket „r n„ra.' 010:008 Boten sjuka, uppv„cken d”da, g”ren spet„lska rena, driven ut onda andar. I haven f†tt f”r intet; s† given ock f”r intet. 010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b„lten, 010:010 icke n†gon r„nsel f”r eder f„rd, ej heller dubbla livkl„dnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren „r v„rd sin mat. 010:011 Men n„r I haven kommit in i n†gon stad eller by, s† utforsken vilken d„rinne som „r v„rdig, och stannen hos honom, till dess I l„mnen den orten. 010:012 Och n„r I kommen in i ett hus, s† h„lsen det. 010:013 Om d† det huset „r v„rdigt, s† m† den frid I till”nsken det komma d„r”ver; men om det icke „r v„rdigt, d† m† den frid I till”nsken det v„nda tillbaka till eder. 010:014 Och om man p† n†got st„lle icke tager emot eder och icke h”r p† edra ord, s† g†n ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra f”tter. 010:015 Sannerligen s„ger jag eder: F”r Sodoms och Gomorras land skall det p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r den staden. 010:016 Se, jag s„nder eder †stad s†som f†r mitt in ibland ulvar. Varen f”rdenskull kloka s†som ormar och menl”sa s†som duvor. 010:017 Tagen eder till vara f”r m„nniskorna; ty de skola draga eder inf”r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; 010:018 och I skolen f”ras fram ocks† inf”r landsh”vdingar och konungar, f”r min skull, till ett vittnesb”rd f”r dem och f”r hedningarna. 010:019 Men n„r man drager eder inf”r r„tta, g”ren eder d† icke bekymmer f”r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden. 010:020 Det „r icke I som skolen tala, utan det „r eder Faders Ande som skall tala i eder. 010:021 Och den ene brodern skall d† ”verl„mna den andre till att d”das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s„tta sig upp mot sina f”r„ldrar och skola d”da dem. 010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, f”r mitt namns skull. Men den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst. -- 010:023 N„r de nu f”rf”lja eder i en stad, s† flyn till en annan; och om de ocks† d„r f”rf”lja eder, s† flyn till „nnu en annan. Ty sannerligen s„ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels st„der, f”rr„n M„nniskosonen kommer. 010:024 L„rjungen „r icke f”rmer „n sin m„stare, ej heller „r tj„naren f”rmer „n sin herre. 010:025 Det m† vara l„rjungen nog, om det g†r honom s†som hans m„stare, och tj„naren, om det g†r honom s†som hans herre. Om de hava kallat husbonden f”r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s† kalla hans husfolk! 010:026 Frukten allts† icke f”r dem; ty intet „r f”rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet „r f”rdolt, som icke skall bliva k„nt. 010:027 Vad jag s„ger eder i m”rkret, det skolen s„ga i ljuset, och vad I h”ren viskas i edert ”ra, det skolen I predika p† taken. 010:028 Och frukten icke f”r dem som v„l kunna dr„pa kroppen, men icke hava makt att dr„pa sj„len, utan frukten fastmer honom som har makt att f”rg”ra b†de sj„l och kropp i Gehenna. -- 010:029 S„ljas icke tv† sparvar f”r en sk„rv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. 010:030 Men p† eder „ro till och med huvudh†ren allasammans r„knade. 010:031 Frukten allts† icke; I „ren mer v„rda „n m†nga sparvar. 010:032 D„rf”r, var och en som bek„nner mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock jag k„nnas vid inf”r min Fader, som „r i himmelen. 010:033 Men den som f”rnekar mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock jag f”rneka inf”r min Fader, som „r i himmelen. 010:034 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att s„nda frid p† jorden. Jag har icke kommit f”r att s„nda frid, utan sv„rd. 010:035 Ja, jag har kommit f”r att uppv„cka s”ndring, s† att 'sonen s„tter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin sv„rmoder, 010:036 och envar f†r sitt eget husfolk till fiender'. 010:037 Den som „lskar fader eller moder mer „n mig, han „r mig icke v„rdig, och den som „lskar son eller dotter mer „n mig, han „r mig icke v„rdig; 010:038 och den som icke tager sitt kors p† sig och efterf”ljer mig, han „r mig icke v„rdig. 010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, f”r min skull, han skall finna det. -- 010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s„nt mig. 010:041 Den som tager emot en profet, d„rf”r att det „r en profet, han skall f† en profets l”n; och den som tager emot en r„ttf„rdig man, d„rf”r att det „r en r„ttf„rdig man, han skall f† en r„ttf„rdig mans l”n. 010:042 Och den som giver en av dessa sm† allenast en b„gare friskt vatten att dricka, d„rf”r att det „r en l„rjunge -- sannerligen s„ger jag eder: Han skall ingalunda g† miste om sin l”n.˝ 011:001 N„r Jesus hade givit sina tolv l„rjungar alla dessa bud, gick han d„rifr†n vidare, f”r att undervisa och predika i deras st„der. 011:002 Men n„r Johannes i sitt f„ngelse fick h”ra om Kristi g„rningar, s„nde han bud med sina l„rjungar 011:003 och l„t fr†ga honom: ˝Žr du den som skulle komma, eller skola vi f”rbida n†gon annan?˝ 011:004 D† svarade Jesus och sade till dem: ˝G†n tillbaka och omtalen f”r Johannes vad I h”ren och sen: 011:005 blinda f† sin syn, halta g†, spet„lska bliva rena, d”va h”ra, d”da uppst†, och 'f”r fattiga f”rkunnas gl„djens budskap'. 011:006 Och salig „r den f”r vilken jag icke bliver en st”testen.˝ 011:007 N„r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: ˝Varf”r var det I gingen ut i ”knen? Var det f”r att se ett r”r som drives hit och dit av vinden? 011:008 Eller varf”r gingen I ut? Var det f”r att se en m„nniska kl„dd i fina kl„der? De som b„ra fina kl„der, dem finnen I ju i konungapalatsen. 011:009 Varf”r gingen I d† ut? Var det f”r att se en profet? Ja, jag s„ger eder: Žnnu mer „n en profet „r han. 011:010 Han „r den om vilken det „r skrivet: 'Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig, och han skall bereda v„gen f”r dig.' 011:011 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som „ro f”dda av kvinnor har ingen uppst†tt, som har varit st”rre „n Johannes d”paren; men den som „r minst i himmelriket „r likv„l st”rre „n han. 011:012 Och fr†n Johannes d”parens dagar intill denna stund tr„nger himmelriket fram med storm, och m„nniskor storma fram och rycka det till sig. 011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; 011:014 och om I viljen tro det: han „r Elias, den som skulle komma. 011:015 Den som har ”ron, han h”re. 011:016 Men vad skall jag likna detta sl„kte vid? Det „r likt barn som sitta p† torgen och ropa till andra barn 011:017 och s„ga: 'Vi hava spelat f”r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges†ng, och I haven icke j„mrat eder.' 011:018 Ty Johannes kom, och han varken „ter eller dricker, och s† s„ger man: 'Han „r besatt av en ond ande.' 011:019 M„nniskosonen kom, och han b†de „ter och dricker, och nu s„ger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han „r, en publikaners och syndares v„n!' Men Visheten har f†tt r„tt av sina barn.˝ 011:020 D„refter begynte han tala bestraffande ord till de st„der i vilka han hade utf”rt s† m†nga av sina kraftg„rningar, och f”reh†lla dem att de icke hade gjort b„ttring: 011:021 ˝Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg„rningar som „ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s† skulle de f”r l„nge sedan hava gjort b„ttring i s„ck och aska. 011:022 Men jag s„ger eder: F”r Tyrus och Sidon skall det p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r eder. 011:023 Och du, Kapernaum, skall v„l du bliva upph”jt till himmelen? Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara. Ty om de kraftg„rningar som „ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s† skulle det hava st†tt „nnu i dag. 011:024 Men jag s„ger eder att det f”r Sodoms land skall p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r dig.˝ 011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: ˝Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f”r att du v„l har dolt detta f”r de visa och kloka, men uppenbarat det f”r de enfaldiga. 011:026 Ja, Fader; s† har ju varit ditt behag. 011:027 Allt har av min Fader blivit f”rtrott †t mig. Och ingen k„nner Sonen utom Fadern, ej heller k„nner n†gon Fadern utom Sonen och den f”r vilken Sonen vill g”ra honom k„nd. -- 011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och „ren betungade, s† skall jag giva eder ro. 011:029 Tagen p† eder mitt ok och l„ren av mig, ty jag „r saktmodig och ”dmjuk i hj„rtat; 's† skolen I finna ro f”r edra sj„lar'. 011:030 Ty mitt ok „r milt, och min b”rda „r l„tt.˝ 012:001 Vid den tiden tog Jesus p† sabbaten v„gen genom ett s„desf„lt; och hans l„rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och „ta. 012:002 N„r faris‚erna s†go detta, sade de till honom: ˝Se, dina l„rjungar g”ra vad som icke „r lovligt att g”ra p† en sabbat.˝ 012:003 Han svarade dem: ˝Haven I icke l„st vad David gjorde, n„r han och de som f”ljde honom blevo hungriga: 012:004 huru han d† gick in i Guds hus, och huru de †to sk†debr”den, fast„n det ju varken f”r honom eller f”r dem som f”ljde honom var lovligt att „ta s†dant br”d, utan allenast f”r pr„sterna? 012:005 Eller haven I icke l„st i lagen att pr„sterna p† sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likv„l „ro utan skuld? 012:006 Men jag s„ger eder: H„r „r vad som „r f”rmer „n helgedomen. 012:007 Och haden I f”rst†tt vad det „r: 'Jag har behag till barmh„rtighet, och icke till offer', s† skullen I icke hava d”mt dem skyldiga, som „ro utan skuld. 012:008 Ty M„nniskosonen „r herre ”ver sabbaten.˝ 012:009 Och han gick d„rifr†n vidare och kom in i deras synagoga. 012:010 Och se, d„r var en man som hade en f”rvissnad hand. D† fr†gade de honom och sade: ˝Žr det lovligt att bota sjuka p† sabbaten?˝ De ville n„mligen f† n†got att anklaga honom f”r. 012:011 Men han sade till dem: ˝Om n†gon bland eder har ett f†r, och detta p† sabbaten faller i en grop, fattar han icke d† i det och drager upp det? 012:012 Huru mycket mer v„rd „r nu icke en m„nniska „n ett f†r! Allts† „r det lovligt att p† sabbaten g”ra vad gott „r.˝ 012:013 D„refter sade han till mannen: ˝R„ck ut din hand.˝ Och han r„ckte ut den, och den blev frisk igen och f„rdig s†som den andra. -- 012:014 D† gingo faris‚erna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle f”rg”ra honom. 012:015 Men n„r Jesus fick veta detta, gick han bort d„rifr†n; och m†nga f”ljde honom, och han botade dem alla, 012:016 men f”rbj”d dem str„ngeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade: 012:018 ˝Se, ”ver min tj„nare, som jag har utvalt, min „lskade, i vilken min sj„l har funnit behag, ”ver honom skall jag l†ta min Ande komma, och han skall f”rkunna r„tten bland folken. 012:019 Han skall icke kiva eller skria, och hans r”st skall man icke h”ra p† gatorna, 012:020 Ett brutet r”r skall han icke s”nderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsl„cka, intill dess att han har f”rt r„tten fram till seger. 012:021 Och till hans namn skola folken s„tta sitt hopp.˝ 012:022 D† f”rde man till honom en besatt, som var blind och d”vstum. Och han botade honom, s† att den d”vstumme talade och s†g. 012:023 Och allt folket uppfylldes av h„pnad och sade: ˝M†nne icke denne „r Davids son?˝ 012:024 Men n„r faris‚erna h”rde detta, sade de: ˝Det „r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.˝ 012:025 Men han f”rstod deras tankar och sade till dem: ˝Vart rike som har kommit i strid med sig sj„lvt bliver f”r”tt, och intet samh„lle eller hus som har kommit i strid med sig sj„lvt kan hava best†nd. 012:026 Om nu Satan driver ut Satan, s† har han kommit i strid med sig sj„lv. Huru kan d† hans rike hava best†nd? 012:027 Och om det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d† edra egna anh„ngare ut dem? De skola allts† vara edra domare. 012:028 Om det †ter „r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s† har ju Guds rike kommit till eder. -- 012:029 Eller huru kan n†gon g† in i en stark mans hus och ber”va honom hans bohag, s†framt han icke f”rut har bundit den starke? F”rst d„refter kan han plundra hans hus. 012:030 Den som icke „r med mig, han „r emot mig, och den som icke f”rsamlar med mig, han f”rskingrar. 012:031 D„rf”r s„ger jag eder: All annan synd och h„delse skall bliva m„nniskorna f”rl†ten, men h„delse mot Anden skall icke bliva f”rl†ten. 012:032 Ja, om n†gon s„ger n†got mot M„nniskosonen, s† skall det bliva honom f”rl†tet; men om n†gon s„ger n†got mot den helige Ande, s† skall det icke bliva honom f”rl†tet, varken i denna tids†ldern eller i den tillkommande. 012:033 I m†sten d”ma s†: antingen „r tr„det gott, och d† m†ste dess frukt vara god; eller „r tr„det d†ligt, och d† m†ste dess frukt vara d†lig. Ty av frukten k„nner man tr„det. 012:034 I huggormars avf”da, huru skullen I kunna tala n†got gott, d† I sj„lva „ren onda? Vad hj„rtat „r fullt av, det talar ju munnen. 012:035 En god m„nniska b„r ur sitt goda f”rr†d fram vad gott „r, och en ond m„nniska b„r ur sitt onda f”rr†d fram vad ont „r. 012:036 Men jag s„ger eder, att f”r vart f†f„ngligt ord som m„nniskorna tala skola de g”ra r„kenskap p† domens dag. 012:037 Ty efter dina ord skall du d”mas r„ttf„rdig, och efter dina ord skall du d”mas skyldig.˝ 012:038 D† togo n†gra av de skriftl„rde och faris‚erna till orda och sade till honom: ˝M„stare, vi skulle vilja se n†got tecken av dig.˝ 012:039 Men han svarade och sade till dem: ˝Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det „n profeten Jonas' tecken. 012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre n„tter var i den stora fiskens buk, s† skall ock M„nniskosonen tre dagar och tre n„tter vara i jordens sk”te. 012:041 Ninevitiska m„n skola vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b„ttring vid Jonas' predikan; och se, h„r „r vad som „r mer „n Jonas. 012:042 Drottningen av S”derlandet skall vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty hon kom fr†n jordens „nda f”r att h”ra Salomos visdom; och se, h„r „r vad som „r mer „n Salomo. 012:043 N„r en oren ande har farit ut ur en m„nniska, vandrar han omkring i ”kentrakter och s”ker efter ro, men finner ingen. 012:044 D† s„ger han: 'Jag vill v„nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr†n.' Och n„r han kommer dit och finner det st† ledigt och vara fejat och prytt, 012:045 d† g†r han †stad och tager med sig sju andra andar, som „ro v„rre „n han sj„lv, och de g† ditin och bo d„r; och s† bliver f”r den m„nniskan det sista v„rre „n det f”rsta. S† skall det ock g† med detta onda sl„kte.˝ 012:046 Medan han „nnu talade till folket, kommo hans moder och hans br”der och stannade d„rutanf”r och ville tala med honom. 012:047 D† sade n†gon till honom: ˝Se, din moder och dina br”der st† h„rutanf”r och vilja tala med dig.˝ 012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta f”r honom: ˝Vilken „r min moder, och vilka „ro mina br”der?˝ 012:049 Och han r„ckte ut handen mot sina l„rjungar och sade: ˝Se h„r „r min moder, och h„r „ro mina br”der! 012:050 Ty var och en som g”r min himmelske Faders vilja, den „r min broder och min syster och min moder.˝ 013:001 Samma dag gick Jesus ut fr†n huset d„r han bodde och satte sig vid sj”n. 013:002 D† f”rsamlade sig mycket folk omkring honom. D„rf”r steg han i en b†t; och han satt i den, medan allt folket stod p† stranden. 013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: ˝En s†ningsman gick ut f”r att s†. 013:004 Och n„r han s†dde, f”ll somt vid v„gen, och f†glarna kommo och †to upp det. 013:005 Och somt f”ll p† stengrund, d„r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 013:006 men n„r solen hade g†tt upp, f”rbr„ndes det, och eftersom det icke hade n†gon rot, torkade det bort. 013:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena sk”to upp och f”rkv„vde det. 013:008 Men somt f”ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 013:009 Den som har ”ron, han h”re.˝ 013:010 D† tr„dde l„rjungarna fram och sade till honom: ˝Varf”r talar du till dem i liknelser?˝ 013:011 Han svarade och sade: ˝Eder „r givet att l„ra k„nna himmelrikets hemligheter, men dem „r det icke givet. 013:012 Ty den som har, †t honom skall varda givet, s† att han f†r ”ver nog; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han har. 013:013 D„rf”r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ”gon intet se, och med h”rande ”ron intet h”ra, och intet heller f”rst†. 013:014 S† fullbordas p† dem Esaias' profetia, den som s„ger: 'Med h”rande ”ron skolen I h”ra, och dock alls intet f”rst†, och med seende ”gon skolen I se, och dock alls intet f”rnimma. 013:015 Ty detta folks hj„rta har blivit f”rstockat, och med ”ronen h”ra de illa, och sina ”gon hava de tillslutit, s† att de icke se med sina ”gon, eller h”ra med sina ”ron, eller f”rst† med sina hj„rtan, och omv„nda sig och bliva helade av mig. 013:016 Men saliga „ro edra ”gon, som se, och edra ”ron, som h”ra. 013:017 Ty sannerligen s„ger jag eder: M†nga profeter och r„ttf„rdiga m„n †stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att h”ra det som I h”ren, men fingo dock icke h”ra det. 013:018 H”ren allts† I vad som menas med liknelsen om s†ningsmannen. 013:019 N„r n†gon h”r ordet om riket, men icke f”rst†r det, d† kommer den onde och river bort det som s†ddes i hans hj„rta. Om en s†dan m„nniska kan det s„gas att s„den s†ddes vid v„gen. 013:020 Och att den s†ddes p† stengrunden, det „r sagt om den som v„l h”r ordet och strax tager emot det med gl„dje, 013:021 men som icke har n†gon rot i sig, utan bliver best†ndande allenast till en tid, och n„r bedr”velse eller f”rf”ljelse p†kommer f”r ordets skull, d† kommer han strax p† fall. 013:022 Och att den s†ddes bland t”rnena, det „r sagt om den som v„l h”r ordet, men l†ter tidens omsorger och rikedomens bedr„gliga lockelse f”rkv„va det, s† att han bliver utan frukt. 013:023 Men att den s†ddes i den goda jorden, det „r sagt om den som b†de h”r ordet och f”rst†r det, och som j„mv„l b„r frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.˝ 013:024 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade: ˝Med himmelriket „r det, s†som n„r en man s†dde god s„d i sin †ker; 013:025 men n„r folket sov, kom hans ov„n och s†dde ogr„s mitt ibland vetet och gick sedan sin v„g. 013:026 N„r nu s„den sk”t upp och satte frukt, s† visade sig ock ogr„set. 013:027 D† tr„dde husbondens tj„nare fram och sade till honom: 'Herre, du s†dde ju god s„d i din †ker; varifr†n har den d† f†tt ogr„s? 013:028 Han svarade dem: 'En ov„n har gjort detta.' Tj„narna sade till honom: 'Vill du allts† att vi skola g† †stad och samla det tillhopa?' 013:029 Men han svarade: 'Nej; ty d† kunden I rycka upp vetet j„mte ogr„set, n„r I samlen detta tillhopa. 013:030 L†ten b†da slagen v„xa tillsammans intill sk”rdetiden; och n„r sk”rdetiden „r inne, vill jag s„ga till sk”rdem„nnen: 'Samlen f”rst tillhopa ogr„set, och binden det i knippor till att br„nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'˝ 013:031 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade: ˝Himmelriket „r likt ett senapskorn som en man tager och l„gger ned i sin †ker. 013:032 Det „r minst av alla fr”n, men n„r det har v„xt upp, „r det st”rst bland kryddv„xter; ja, det bliver ett tr„d, s† att himmelens f†glar komma och bygga sina n„sten p† dess grenar.˝ 013:033 En annan liknelse framst„llde han f”r dem: ˝Himmelriket „r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk„ppor mj”l, till dess alltsammans bliver syrat.˝ 013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: ˝Jag vill ”ppna min mun till liknelser, uppenbara vad f”rborgat har varit fr†n v„rldens begynnelse.˝ 013:036 D„refter l„t han folket g† och gick sj„lv hem. Och hans l„rjungar tr„dde fram till honom och sade: ˝Uttyd f”r oss liknelsen om ogr„set i †kern.˝ 013:037 Han svarade och sade: ˝Den som s†r den goda s„den „r M„nniskosonen. 013:038 Źkern „r v„rlden. Den goda s„den, det „r rikets barn, men ogr„set „r ondskans barn. 013:039 Ov„nnen, som s†dde det, „r dj„vulen. Sk”rdetiden „r tidens „nde. Sk”rdem„nnen „r „nglar. 013:040 S†som nu ogr„set samlas tillhopa och br„nnes upp i eld, s† skall det ock ske vid tidens „nde. 013:041 M„nniskosonen skall d† s„nda ut sina „nglar, och de skola samla tillhopa och f”ra bort ur hans rike alla dem som „ro andra till fall, och dem som g”ra vad or„tt „r, 013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan. 013:043 D† skola de r„ttf„rdiga lysa s†som solen, i sin Faders rike. Den som har ”ron, han h”re. 013:044 Himmelriket „r likt en skatt som har blivit g”md i en †ker. Och en man finner den, men h†ller det hemligt; och i sin gl„dje g†r han bort och s„ljer allt vad han „ger och k”per den †kern. 013:045 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en k”pman s”ker efter goda p„rlor; 013:046 och d† han har funnit en dyrbar p„rla, g†r han bort och s„ljer vad han „ger och k”per den. 013:047 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 013:048 N„r den s† bliver full, drager man upp den p† stranden och s„tter sig ned och samlar de goda i k„rl, men de d†liga kastar man bort. -- 013:049 S† skall det ock ske vid tidens „nde: „nglarna skola g† ut och skilja de onda fr†n de r„ttf„rdiga 013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan. 013:051 Haven I f”rst†tt allt detta?˝ De svarade honom: ˝Ja.˝ 013:052 D† sade han till dem: ˝S† „r nu var skriftl„rd, som har blivit en l„rjunge f”r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f”rr†d b„r fram nytt och gammalt.˝ 013:053 N„r Jesus hade framst„llt alla dessa liknelser, drog han bort d„rifr†n. 013:054 Och han kom till sin f„dernestad, och d„r undervisade han folket i deras synagoga, s† att de h„pnade och sade: ˝Varifr†n har han f†tt denna vishet? Och hans kraftg„rningar, varifr†n komma de? 013:055 Žr d† denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans br”der Jakob och Josef och Simon och Judas? 013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr†n har han d† f†tt allt detta?˝ 013:057 S† blev han f”r dem en st”testen. Men Jesus sade till dem: ˝En profet „r icke f”raktad utom i sin f„dernestad och i sitt eget hus.˝ 013:058 Och f”r deras otros skull gjorde han d„r icke m†nga kraftg„rningar. 014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h”ra ryktet om Jesus. 014:002 D† sade han till sina tj„nare: ˝Det „r Johannes d”paren. Han har uppst†tt fr†n de d”da, och d„rf”r verka dessa krafter i honom.˝ 014:003 Herodes hade n„mligen l†tit gripa Johannes och binda honom och s„tta honom i f„ngelse, f”r Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. 014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: ˝Det „r icke lovligt f”r dig att hava henne.˝ 014:005 Och han hade velat d”da honom, men han fruktade f”r folket, eftersom de h”llo honom f”r en profet. 014:006 Men s† kom Herodes' f”delsedag. D† dansade Herodias' dotter inf”r dem; och hon behagade Herodes s† mycket, 014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg„rde. 014:008 Hon sade d†, s†som hennes moder ingav henne: ˝Giv mig h„r p† ett fat Johannes d”parens huvud.˝ 014:009 D† blev konungen bekymrad, men f”r edens och f”r bordsg„sternas skull bj”d han att man skulle giva henne det, 014:010 och s„nde †stad och l„t halshugga Johannes i f„ngelset. 014:011 Och hans huvud blev framburet p† ett fat och givet †t flickan; och hon bar det till sin moder. 014:012 Men hans l„rjungar kommo och togo hans d”da kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det f”r Jesus. 014:013 D† Jesus h”rde detta, for han i en b†t d„rifr†n bort till en ”de trakt, d„r de kunde vara allena. Men n„r folket fick h”ra h„rom, kommo de landv„gen efter honom fr†n st„derna. 014:014 Och d† han steg i land, fick han se att d„r var mycket folk; och han ”mkade sig ”ver dem och botade deras sjuka. 014:015 Men n„r det led mot aftonen, tr„dde hans l„rjungar fram till honom och sade: ˝Trakten „r ”de, och tiden „r redan framskriden. L†t folket skiljas †t, s† att de kunna g† bort i byarna och k”pa sig mat.˝ 014:016 Men Jesus sade till dem: ˝De beh”va icke g† bort; given I dem att „ta.˝ 014:017 De svarade honom: ˝Vi hava h„r icke mer „n fem br”d och tv† fiskar.˝ 014:018 D† sade han: ˝B„ren dem hit till mig.˝ 014:019 D„refter tillsade han folket att l„gga sig ned i gr„set. Och han tog de fem br”den och de tv† fiskarna och s†g upp till himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav dem †t l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t folket. 014:020 Och de †to alla och blevo m„tta Sedan samlade man upp de ”verblivna styckena, tolv korgar fulla. 014:021 Men de som hade „tit voro vid pass fem tusen m„n, f”rutom kvinnor och barn. 014:022 Strax d„refter n”dgade han sina l„rjungar att stiga i b†ten och f”re honom fara ”ver till andra stranden, medan han tills†g att folket skildes †t. 014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp p† berget f”r att vara allena och bedja. N„r det s† hade blivit afton, var han d„r ensam. 014:024 B†ten var d† redan m†nga stadier fr†n land och h†rt ansatt av v†gorna, ty vinden l†g emot. 014:025 Men under fj„rde nattv„kten kom Jesus till dem, g†ende fram ”ver sj”n. 014:026 N„r d† l„rjungarna fingo se honom g† p† sj”n, blevo de f”rf„rade och sade: ˝Det „r en v†lnad˝, och ropade av f”rskr„ckelse. 014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: ˝Varen vid gott mod; det „r jag, varen icke f”rskr„ckta.˝ 014:028 D† svarade Petrus honom och sade: ˝Herre, „r det du, s† bjud mig att komma till dig p† vattnet.˝ 014:029 Han sade: ˝Kom.˝ D† steg Petrus ut ur b†ten och begynte g† p† vattnet och kom till Jesus. 014:030 Men n„r han s†g huru stark vinden var, blev han f”rskr„ckt; och d† han nu begynte sjunka, ropade han och sade: ˝Herre, hj„lp mig.˝ 014:031 Och strax r„ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: ˝Du klentrogne, varf”r tvivlade du?˝ 014:032 N„r de sedan hade kommit upp i b†ten, lade sig vinden. 014:033 Men de som voro i b†ten f”llo ned f”r honom och sade: ˝F”rvisso „r du Guds Son.˝ 014:034 N„r de hade farit ”ver, kommo de till Gennesarets land. 014:035 D† nu folket d„r p† orten k„nde igen honom, s„nde de ut bud i hela trakten d„romkring, och man f”rde till honom alla som voro sjuka. 014:036 Och de b†do honom att allenast f† r”ra vid h”rntofsen p† hans mantel; och alla som r”rde vid den blevo hulpna. 015:001 H„refter kommo faris‚er och skriftl„rde fr†n Jerusalem till Jesus och sade: 015:002 ˝Varf”r ”vertr„da dina l„rjungar de „ldstes stadgar? De tv† ju icke sina h„nder, n„r de skola „ta.˝ 015:003 Men han svarade och sade till dem: ˝Varf”r ”vertr„den I sj„lva Guds bud, f”r edra stadgars skull? 015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som sm„dar sin fader eller sin moder, han skall d”den d”.' 015:005 Men I s„gen, att om n†gon s„ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f†tt till hj„lp, det giver jag i st„llet s†som offerg†va', d† beh”ver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. 015:006 I haven s† gjort Guds budord om intet, f”r edra stadgars skull. 015:007 I skrymtare, r„tt profeterade Esaias om eder, n„r han sade: 015:008 'Detta folk „rar mig med sina l„ppar, men deras hj„rtan „ro l†ngt ifr†n mig; 015:009 och f†f„ngt dyrka de mig, eftersom de l„ror de f”rkunna „ro m„nniskobud.'˝ 015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: ˝H”ren och f”rst†n. 015:011 Icke vad som g†r in i munnen orenar m„nniskan, men vad som g†r ut ifr†n munnen, det orenar m„nniskan.˝ 015:012 D† tr„dde hans l„rjungar fram och sade till honom: ˝Vet du, att n„r faris‚erna h”rde det du nu sade, var det f”r dem en st”testen?˝ 015:013 Men han svarade och sade: ˝Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med r”tterna. 015:014 Fr†gen icke efter dem. De „ro blinda ledare; och om en blind leder en blind, s† falla de b†da i gropen.˝ 015:015 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ˝Uttyd f”r oss detta bildliga tal.˝ 015:016 Han sade: ˝Žren d† ocks† I „nnu utan f”rst†nd? 015:017 Insen I icke att allt som g†r in i munnen, det g†r ned i buken och har sin naturliga utg†ng? 015:018 Men vad som g†r ut ifr†n munnen, det kommer fr†n hj„rtat, och det „r detta som orenar m„nniskan. 015:019 Ty fr†n hj„rtat komma onda tankar, mord, „ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesb”rd, h„delse. 015:020 Det „r detta som orenar m„nniskan; men att „ta med otvagna h„nder, det orenar icke m„nniskan.˝ 015:021 Och Jesus begav sig bort d„rifr†n och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. 015:022 D† kom en kananeisk kvinna fr†n det omr†det och ropade och sade: ˝Herre, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig. Min dotter pl†gas sv†rt av en ond ande.˝ 015:023 Men han svarade henne icke ett ord. D† tr„dde hans l„rjungar fram och b†do honom och sade: ˝Giv henne besked; hon f”rf”ljer oss ju med sitt ropande.˝ 015:024 Han svarade och sade: ˝Jag „r icke uts„nd till andra „n till de f”rlorade f†ren av Israels hus.˝ 015:025 Men hon kom fram och f”ll ned f”r honom och sade: ˝Herre, hj„lp mig.˝ 015:026 D† svarade han och sade: ˝Det „r otillb”rligt att taga br”det fr†n barnen och kasta det †t hundarna.˝ 015:027 Hon sade: ˝Ja, Herre. Ocks† „ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifr†n deras herrars bord.˝ 015:028 D† svarade Jesus och sade till henne: ˝O kvinna, din tro „r stor. Ske dig s†som du vill.˝ Och hennes dotter var frisk ifr†n den stunden. 015:029 Men Jesus gick d„rifr†n vidare och kom till Galileiska sj”n. Och han gick upp p† berget och satte sig d„r. 015:030 D† kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, d”vstumma, lytta och m†nga andra; dem lade de ned f”r hans f”tter, och han botade dem, 015:031 s† att folket f”rundrade sig, n„r de funno d”vstumma tala, lytta vara friska och f„rdiga, halta g† och blinda se. Och man prisade Israels Gud. 015:032 Och Jesus kallade sina l„rjungar till sig och sade: ˝Jag ”mkar mig ”ver folket, ty det „r redan tre dagar som de hava dr”jt kvar hos mig, och de hava intet att „ta; och jag vill icke l†ta dem g† ifr†n mig fastande, f”r att de icke skola uppgivas p† v„gen.˝ 015:033 D† sade l„rjungarna till honom: ˝Varifr†n skola vi h„r, i en ”ken, f† s† mycket br”d, att vi kunna m„tta s† mycket folk?˝ 015:034 Jesus fr†gade dem: ˝Huru m†nga br”d haven I?˝ De svarade: ˝Sju, och d„rtill n†gra f† sm†fiskar.˝ 015:035 D† tillsade han folket att l„gra sig p† marken. 015:036 Och han tog de sju br”den, s† ock fiskarna, och tackade Gud och br”t br”den och gav †t l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t folket. 015:037 S† †to de alla och blevo m„tta. Och de ”verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. 015:038 Men de som hade „tit voro fyra tusen m„n, f”rutom kvinnor och barn. 015:039 Sedan l„t han folket skiljas †t och steg i b†ten och for till Magadans omr†de. 016:001 Och faris‚erna och sadduc‚erna kommo dit och ville s„tta honom p† prov; de beg„rde att han skulle l†ta dem se n†got tecken fr†n himmelen. 016:002 Men han svarade och sade till dem: ˝Om aftonen s„gen I: 'Det bliver klart v„der, ty himmelen „r r”d', 016:003 och om morgonen: 'Det bliver ov„der i dag, ty himmelen „r mulen och r”d.' Ja, om himmelens utseende f”rst†n I att d”ma, men om tidernas tecken kunnen I icke d”ma. 016:004 Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det „n Jonas' tecken.˝ Och s† l„mnade han dem och gick sin v„g. 016:005 N„r sedan l„rjungarna foro †stad, ”ver till andra stranden, hade de f”rg„tit att taga med sig br”d. 016:006 Och Jesus sade till dem: ˝Sen till, att I tagen eder till vara f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.˝ 016:007 D† talade de med varandra och sade: ˝Det „r d„rf”r att vi icke hava tagit med oss br”d.˝ 016:008 Men n„r Jesus m„rkte detta, sade han: ˝I klentrogne, varf”r talen I eder emellan om att I icke haven br”d med eder? 016:009 F”rst†n I „nnu ingenting? Och kommen I icke ih†g de fem br”den †t de fem tusen, och huru m†nga korgar I d† togen upp? 016:010 Ej heller de sju br”den †t de fyra tusen, och huru m†nga korgar I d† togen upp? 016:011 Huru kommer det d† till, att I icke f”rst†n att det ej var om br”d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.˝ 016:012 D† f”rstodo de att det icke var f”r surdeg i br”d som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas l„ra. 016:013 Men n„r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr†gade han sina l„rjungar och sade: ˝Vem s„ger folket M„nniskosonen vara?˝ 016:014 De svarade: ˝Somliga s„ga Johannes d”paren, andra Elias, andra †ter Jeremias eller en annan av profeterna.˝ 016:015 D† fr†gade han dem: ˝Vem s„gen d† I mig vara?˝ 016:016 Simon Petrus svarade och sade: ˝Du „r Messias, den levande Gudens Son.˝ 016:017 D† svarade Jesus och sade till honom: ˝Salig „r du, Simon, Jonas' son; ty k”tt och blod har icke uppenbarat detta f”r dig, utan min Fader, som „r i himmelen. 016:018 S† s„ger ock jag dig att du „r Petrus; och p† denna klippa skall jag bygga min f”rsamling, och d”dsrikets portar skola icke bliva henne ”verm„ktiga. 016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p† jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l”ser p† jorden, det skall vara l”st i himmelen.˝ 016:020 D„refter f”rbj”d han l„rjungarna att f”r n†gon s„ga att han var Messias. 016:021 Fr†n den tiden begynte Jesus f”rklara f”r sina l„rjungar, att han m†ste g† till Jerusalem och lida mycket av de „ldste och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och att han skulle bliva d”dad, men att han p† tredje dagen skulle uppst† igen. 016:022 D† tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots„ga honom och sade: ˝Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda f†r detta vederfaras dig.˝ 016:023 Men han v„nde sig om och sade till Petrus: ˝G† bort, Satan, och st† mig icke i v„gen; du „r f”r mig en st”testen, ty dina tankar „ro icke Guds tankar, utan m„nniskotankar.˝ 016:024 D„refter sade Jesus till sina l„rjungar: ˝Om n†gon vill efterf”lja mig, s† f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p† sig: s† f”lje han mig. 016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f”r min skull, han skall finna det. 016:026 Och vad hj„lper det en m„nniska, om hon vinner hela v„rlden, men f”rlorar sin sj„l? Eller vad kan en m„nniska giva till l”sen f”r sin sj„l? 016:027 M„nniskosonen skall komma i sin Faders h„rlighet med sina „nglar, och d† skall han vederg„lla var och en efter hans g„rningar. 016:028 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas n†gra som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se M„nniskosonen komma i sitt rike.˝ 017:001 Sex dagar d„refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och f”rde dem upp p† ett h”gt berg, d„r de voro allena. 017:002 Och hans utseende f”rvandlades inf”r dem: hans ansikte sken s†som solen, och hans kl„der blevo vita s†som ljuset. 017:003 Och se, f”r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom. 017:004 D† tog Petrus till orda och sade till Jesus: ˝Herre, h„r „r oss gott att vara; vill du, s† skall jag h„r g”ra tre hyddor, †t dig en och †t Moses en och †t Elias en.˝ 017:005 Och se, medan han „nnu talade, ”verskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en r”st som sade: ˝Denne „r min „lskade Son, i vilken jag har funnit behag; h”ren honom.˝ 017:006 N„r l„rjungarna h”rde detta, f”llo de ned p† sina ansikten i stor f”rskr„ckelse. 017:007 Men Jesus gick fram och r”rde vid dem och sade: ˝St†n upp, och varen icke f”rskr„ckta.˝ 017:008 N„r de d† lyfte upp sina ”gon, s†go de ingen utom Jesus allena. 017:009 D† de sedan gingo ned fr†n berget, bj”d Jesus dem och sade: ˝Omtalen icke f”r n†gon denna syn, f”rr„n M„nniskosonen har uppst†tt fr†n de d”da.˝ 017:010 Men l„rjungarna fr†gade honom och sade: ˝Huru kunna d† de skriftl„rde s„ga att Elias f”rst m†ste komma?˝ 017:011 Han svarade och sade: ˝Elias m†ste visserligen komma och uppr„tta allt igen; 017:012 men jag s„ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan f”rforo mot honom alldeles s†som de ville. Sammalunda skall ock M„nniskosonen f† lida genom dem.˝ 017:013 D† f”rstodo l„rjungarna att det var om Johannes d”paren som han talade till dem. 017:014 N„r de d„refter kommo till folket, tr„dde en man fram till honom och f”ll p† kn„ f”r honom 017:015 och sade: ˝Herre, f”rbarma dig ”ver min son ty han „r m†nadsrasande och pl†gas sv†rt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 017:016 Och jag f”rde honom till dina l„rjungar, men de kunde icke bota honom.˝ 017:017 D† svarade Jesus och sade: ˝O du otrogna och vr†nga sl„kte, huru l„nge m†ste jag vara bland eder? Huru l„nge m†ste jag h„rda ut med eder? F”ren honom hit till mig.˝ 017:018 Och Jesus tilltalade honom str„ngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad fr†n den stunden. 017:019 Sedan, n„r de voro allena, tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade: ˝Varf”r kunde icke vi driva ut honom?˝ 017:020 Han svarade dem: ˝F”r eder otros skull. Ty sannerligen s„ger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s†som ett senapskorn, s† skolen I kunna s„ga till detta berg: 'Flytta dig h„rifr†n dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d† vara om”jligt f”r eder.˝ 017:021 017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: ˝M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i m„nniskors h„nder, 017:023 och man skall d”da honom, men p† tredje dagen skall han uppst† igen.˝ D† blevo de mycket bedr”vade. 017:024 Och n„r de hade kommit till Kapernaum, tr„dde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: ˝Pl„gar icke eder m„stare betala tempelskatt?˝ 017:025 Han svarade: ˝Jo.˝ N„r han sedan hade kommit hem, f”rekom honom Jesus med fr†gan: ˝Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina s”ner eller av andra m„nniskor?˝ 017:026 Han svarade: ˝Av andra m„nniskor.˝ D† sade Jesus till honom: ˝Allts† „ro d† s”nerna fria. 017:027 Men f”r att vi icke skola bliva dem till en st”testen, s† g† ned till sj”n och kasta ut en krok. Tag s† den f”rsta fisk som du drager upp, och n„r du ”ppnar munnen p† den skall du d„r finna en silverpenning. Tag den, och giv den †t dem for mig och dig.˝ 018:001 I samma stund tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade: ˝Vilken „r den st”rste i himmelriket?˝ 018:002 D† kallade han fram ett barn och st„llde det mitt ibland dem 018:003 och sade: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Om I icke omv„nden eder och bliven s†som barn, skolen I icke komma in i himmelriket. 018:004 Den som nu s† ”dmjukar sig, att han bliver s†som detta barn, han „r den st”rste i himmelriket. 018:005 Och den som tager emot ett s†dant barn I mitt namn, han tager emot mig. 018:006 Men den som f”rf”r en av dessa sm† som tro p† mig, f”r honom vore det b„ttre att en kvarnsten h„ngdes om hans hals och han s„nktes ned i havets djup. 018:007 Ve v„rlden f”r f”rf”relsers skull! F”rf”relser m†ste ju komma; men ve den m„nniska genom vilken f”rf”relsen kommer! 018:008 Om nu din hand eller din fot „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den och kasta den ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet lytt eller halt, „n att hava b†da h„nderna eller b†da f”tterna i beh†ll och kastas i den eviga elden. 018:009 Och om ditt ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och kasta det ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet en”gd, „n att hava b†da ”gonen i beh†ll och kastas i det brinnande Gehenna. 018:010 Sen till, att I icke f”rakten n†gon av dessa sm†; ty jag s„ger eder att deras „nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte. 018:011 018:012 Vad synes eder? Om en man har hundra f†r, och ett av dem har kommit vilse, l„mnar han icke d† de nittionio p† bergen och g†r †stad och s”ker efter det som har kommit vilse? 018:013 Och h„nder det d† att han finner det -- sannerligen s„ger jag eder: d† gl„der han sig mer ”ver det f†ret „n ”ver de nittionio som icke hade kommit vilse. 018:014 S† „r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n†gon av dessa sm† skall g† f”rlorad. 018:015 Men om din broder f”rsyndar sig, s† g† †stad och f”reh†ll honom det enskilt. Om han d† lyssnar till dig, s† har du vunnit din broder. 018:016 Men om han icke lyssnar till dig, s† tag med dig „nnu en eller tv†, f”r att 'var sak m† avg”ras efter tv† eller tre vittnens utsago'. 018:017 Lyssnar han icke till dem, s† s„g det till f”rsamlingen. Lyssnar han ej heller till f”rsamlingen, s† vare han f”r dig s†som en hedning och en publikan. 018:018 Sannerligen s„ger jag eder: Allt vad I binden p† jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l”sen p† jorden, det skall vara l”st i himmelen. 018:019 Ytterligare s„ger jag eder, att om tv† av eder h„r p† jorden komma ”verens att bedja om n†got, vad det vara m†, s† skall det besk„ras dem av min Fader, som „r i himmelen. 018:020 Ty var tv† eller tre „r f”rsamlade i mitt namn, d„r „r jag mitt ibland dem.˝ 018:021 D† tr„dde Petrus fram och sade till honom: ˝Herre, huru m†nga g†nger skall jag f”rl†ta min broder, om han f”rsyndar sig mot mig? Žr sju g†nger nog?˝ 018:022 Jesus svarade honom: ˝Jag s„ger dig: Icke sju g†nger, utan sjuttio g†nger sju g†nger. 018:023 Allts† „r det med himmelriket, s†som n„r en konung ville h†lla r„kenskap med sina tj„nare. 018:024 Och n„r han begynte h†lla r„kenskap, f”rde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. 018:025 Men d† denna icke kunde betala, bj”d hans herre att han skulle s„ljas, s† ock hans hustru och barn och allt vad han „gde, f”r att skulden m†tte bliva betald. 018:026 D† f”ll tj„naren ned f”r hans f”tter och sade: 'Hav t†lamod med mig, s† skall jag betala dig alltsammans.' 018:027 Och tj„narens herre ”mkade sig ”ver honom och gav honom fri och eftersk„nkte honom hans skuld. 018:028 Men n„r samme tj„nare kom ut, tr„ffade han p† en av sina medtj„nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du „r skyldig.' 018:029 D† f”ll hans medtj„nare ned och bad honom och sade: 'Hav t†lamod med mig, s† skall jag betala dig.' 018:030 Men han ville icke, utan gick †stad och l„t s„tta honom i f„ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. 018:031 D† nu hans medtj„nare s†go det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och ber„ttade f”r sin herre allt som hade skett. 018:032 D† kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tj„nare, allt vad du var skyldig eftersk„nkte jag dig, eftersom du bad mig d„rom. 018:033 Borde d† icke ocks† du hava f”rbarmat dig ”ver din medtj„nare, s†som jag f”rbarmade mig ”ver dig?' 018:034 Och i sin vrede ”verl„mnade hans herre honom i f†ngknektarnas v†ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. 018:035 S† skall ock min himmelske Fader g”ra med eder, om I icke av hj„rtat f”rl†ten var och en sin broder.˝ 019:001 N„r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr†n Galileen och begav sig, genom landet p† andra sidan Jordan, till Judeens omr†de. 019:002 Och mycket folk f”ljde honom, och han botade d„r de sjuka. 019:003 D† ville n†gra faris‚er sn„rja honom och tr„dde fram till honom och sade: ˝Žr det lovligt att skilja sig fr†n sin hustru av vilken orsak som helst?˝ 019:004 Men han svarade och sade: ˝Haven I icke l„st att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna' 019:005 och sade: 'F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och h†lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k”tt'? 019:006 S† „ro de icke mer tv†, utan ett k”tt. Vad nu Gud har sammanfogat, det m† m„nniskan icke †tskilja.˝ 019:007 D† sade de till honom: ˝Huru kunde d† Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och s† skilja sig fr†n henne?˝ 019:008 Han svarade dem: ˝F”r edra hj„rtans h†rdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas fr†n edra hustrur, men fr†n begynnelsen har det icke varit s†. 019:009 Och jag s„ger eder: Den som f”r n†gon annan orsaks skull „n f”r otukt skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg†r „ktenskapsbrott.˝ 019:010 D† sade l„rjungarna till honom: ˝Žr det s† med mannens st„llning till hustrun, d† „r det icke r†dligt att gifta sig.˝ 019:011 Men han svarade dem: ˝Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de †t vilka s†dant „r givet. 019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom f”delsen, allt ifr†n moderlivet, „ro oskickliga till „ktenskap, andra †ter som av m„nniskor hava gjorts oskickliga d„rtill, men somliga finnas ock, som f”r himmelrikets skull sj„lvmant hava gjort sig oskickliga d„rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.˝ 019:013 D„refter buros barn fram till honom, f”r att han skulle l„gga h„nderna p† dem och bedja; men l„rjungarna visade bort dem. 019:014 D† sade Jesus: ˝L†ten barnen vara, och f”rmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket h”r s†dana till.˝ 019:015 Och han lade h„nderna p† dem och gick sedan d„rifr†n. 019:016 D† tr„dde en man fram till honom och sade: ˝M„stare, vad gott skall jag g”ra f”r att f† evigt liv?˝ 019:017 Han sade till honom: ˝Varf”r fr†gar du mig om vad som „r gott? En finnes som „r god. Men vill du ing† i livet, s† h†ll buden.˝ 019:018 Han fr†gade: ˝Vilka?˝ Jesus svarade: ˝'Du skall icke dr„pa', 'Du skall icke beg† „ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj„la', 'Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd', 019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.'˝ 019:020 D† sade den unge mannen till honom: ˝Allt detta har jag h†llit. Vad fattas mig „nnu?˝ 019:021 Jesus svarade honom: ˝Vill du vara fullkomlig, s† g† bort och s„lj vad du „ger och giv †t de fattiga; d† skall du f† en skatt i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.˝ 019:022 Men n„r den unge mannen h”rde detta, gick han bedr”vad bort, ty han hade m†nga „godelar. 019:023 D† sade Jesus till sina l„rjungar: ˝Sannerligen s„ger jag eder: F”r den som „r rik „r det sv†rt att komma in i himmelriket. 019:024 Ja, jag s„ger eder: Det „r l„ttare f”r en kamel att komma in genom ett n†ls”ga, „n f”r den som „r rik att komma in i Guds rike.˝ 019:025 N„r l„rjungarna h”rde detta, blevo de mycket h„pna och sade: ˝Vem kan d† bliva fr„lst?˝ 019:026 Men Jesus s†g p† dem och sade till dem: ˝F”r m„nniskor „r detta om”jligt, men f”r Gud „r allting m”jligt.˝ 019:027 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ˝Se, vi hava ”vergivit allt och f”ljt dig; vad skola vi f† d„rf”r?˝ 019:028 Jesus svarade dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: N„r v„rlden f”des p† nytt, d† n„r M„nniskosonen s„tter sig p† sin h„rlighets tron, d† skolen ocks† I, som haven efterf”ljt mig, f† sitta p† tolv troner s†som domare ”ver Israels tolv stammar. 019:029 Och var och en som har ”vergivit hus, eller br”der eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, f”r mitt namns skull, han skall f† m†ngfaldigt igen, och skall f† evigt liv till arvedel. 019:030 Men m†nga som „ro de f”rsta skola bliva de sista, och m†nga som „ro de sista skola bliva de f”rsta.˝ 020:001 ˝Ty med himmelriket „r det, s†som n„r en husbonde bittida om morgonen gick ut f”r att leja †t sig arbetare till sin ving†rd. 020:002 Och n„r han hade kommit ”verens med arbetarna om en viss dagspenning, s„nde han dem till sin ving†rd. 020:003 N„r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n†gra andra st† sysslol”sa p† torget; 020:004 och han sade till dem: 'G†n ock I till min ving†rd, s† skall jag giva eder vad sk„ligt „r.' 020:005 Och de gingo. Źter gick han ut vid sj„tte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda. 020:006 Ocks† vid elfte timmen gick han ut och fann d† n†gra andra st† d„r; och han sade till dem: 'Varf”r st†n I h„r hela dagen sysslol”sa?' 020:007 De svarade honom: 'D„rf”r att ingen har lejt oss.' D† sade han till dem: 'G†n ock I till min ving†rd.' 020:008 N„r det s† hade blivit afton, sade ving†rdens herre till sin f”rvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras l”n, men begynn med de sista och g† s† tillbaka „nda till de f”rsta.' 020:009 D† nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning. 020:010 N„r sedan de f”rsta kommo, trodde de att de skulle f† mer, men ocks† var och en av dem fick samma dagspenning. 020:011 N„r de s† fingo, knorrade de mot husbonden. 020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har „nd† st„llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?' 020:013 D† svarade han en av dem och sade: 'Min v„n, jag g”r dig ingen or„tt. Kom du icke ”verens med mig om den dagspenningen? 020:014 Tag vad dig tillkommer och g†. Men †t denne siste vill jag giva lika mycket som †t dig. 020:015 Har jag icke lov att g”ra s†som jag vill med det som „r mitt? Eller skall du med onda ”gon se p† att jag „r s† god?' -- 020:016 S† skola de sista bliva de f”rsta, och de f”rsta bliva de sista.˝ 020:017 D† nu Jesus ville g† upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, s† att de voro allena; och under v„gen sade han till dem: 020:018 ˝Se, vi g† nu upp till Jerusalem, och M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad †t ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och de skola d”ma honom till d”den 020:019 och ”verl„mna honom †t hedningarna till att begabbas och gisslas och korsf„stas; men p† tredje dagen skall han uppst† igen.˝ 020:020 D† tr„dde Sebedeus' s”ners moder fram till honom med sina s”ner och f”ll ned f”r honom och ville beg„ra n†got av honom. 020:021 Han fr†gade henne: ˝Vad vill du?˝ Hon svarade honom: ˝S„g att i ditt rike den ene av dessa mina tv† s”ner skall f† sitta p† din h”gra sida, och den andre p† din v„nstra.˝ 020:022 Men Jesus svarade och sade: ˝I veten icke vad I beg„ren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?˝ De svarade honom: ˝Det kunna vi.˝ 020:023 D† sade han till dem: ˝Ja, v„l skolen I f† dricka min kalk, men platsen p† min h”gra sida och platsen p† min v„nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f”r vilka s† „r best„mt av min Fader.˝ 020:024 N„r de tio andra h”rde detta, blevo de misslynta p† de tv† br”derna. 020:025 D† kallade Jesus dem till sig och sade: ˝I veten att furstarna upptr„da mot sina folk s†som herrar, och att de m„ktige l†ta folken k„nna sin myndighet. 020:026 S† „r det icke bland eder; utan den som vill bliva st”rst bland eder, han vare de andras tj„nare, 020:027 och den som vill vara fr„mst bland eder, han vare de andras dr„ng, 020:028 likasom M„nniskosonen har kommit, icke f”r att l†ta tj„na sig, utan f”r att tj„na och giva sitt liv till l”sen f”r m†nga.˝ 020:029 N„r de sedan gingo ut ifr†n Jeriko, f”ljde honom mycket folk. 020:030 Och se, tv† blinda sutto d„r vid v„gen. N„r dessa h”rde att det var Jesus som gick d„r fram, ropade de och sade: ˝Herre, f”rbarma dig ”ver oss, du Davids son.˝ 020:031 Och folket tillsade dem str„ngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: ˝Herre, f”rbarma dig ”ver oss, du Davids son.˝ 020:032 D† stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: ˝Vad viljen I att jag skall g”ra eder?˝ 020:033 De svarade honom: ˝Herre, l†t v†ra ”gon bliva ”ppnade.˝ 020:034 D† f”rbarmade sig Jesus ”ver dem och r”rde vid deras ”gon, och strax fingo de sin syn och f”ljde honom. 021:001 N„r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, d† s„nde Jesus †stad tv† l„rjungar 021:002 och sade till dem: ˝G†n in i byn som ligger mitt framf”r eder, s† skolen I strax finna en †sninna st† d„r bunden och en f†le bredvid henne; l”sen dem och f”ren dem till mig. 021:003 Och om n†gon s„ger n†got till eder, s† skolen I svara: 'Herren beh”ver dem'; d† skall han strax sl„ppa dem.˝ 021:004 Detta har skett, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: 021:005 ˝S„gen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p† en †sna, p† en arbets†sninnas f†le.'˝ 021:006 Och l„rjungarna gingo †stad och gjorde s†som Jesus hade befallt dem 021:007 och ledde till honom †sninnan och f†len; och de lade sina mantlar p† denne, och han satte sig d„rovanp†. 021:008 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p† v„gen; men somliga skuro kvistar av tr„den och str”dde p† v„gen. 021:009 Och folket, b†de de som gingo f”re honom och de som f”ljde efter, ropade och sade: ˝Hosianna Davids son! V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i h”jden!˝ 021:010 N„r han s† drog in i Jerusalem, kom hela staden i r”relse, och man fr†gade: ˝Vem „r denne?˝ 021:011 Och folket sade: ˝Det „r Jesus, profeten, fr†n Nasaret i Galileen.˝ 021:012 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som s†lde och k”pte i helgedomen, och han st”tte omkull v„xlarnas bord och duvom†nglarnas s„ten. 021:013 Och han sade till dem: ˝Det „r skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b”nehus.' Men I g”ren det till en r”varkula.˝ 021:014 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem. 021:015 Men n„r ”verstepr„sterna och de skriftl„rde s†go de under som han gjorde, och s†go barnen som ropade i helgedomen och sade: ˝Hosianna Davids son!˝, d† f”rtr”t detta dem; 021:016 och de sade till honom: ˝H”r du vad dessa s„ga?˝ D† svarade Jesus dem: ˝Ja; haven I aldrig l„st: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?˝ 021:017 D„refter l„mnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade d„r ”ver natten. 021:018 N„r han sedan p† morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig. 021:019 Och d† han fick se ett fikontr„d vid v„gen, gick han fram till det, men fann intet d„rp†, utom allenast l”v. D† sade han till det: ˝Aldrig n†gonsin mer skall frukt v„xa p† dig.˝ Och strax f”rtorkades fikontr„det. 021:020 N„r l„rjungarna s†go detta, f”rundrade de sig och sade: ˝Huru kunde fikontr„det s† i hast f”rtorkas?˝ 021:021 D† svarade Jesus och sade till dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, s† skolen I icke allenast kunna g”ra s†dant som skedde med fikontr„det, utan I skolen till och med kunna s„ga till detta berg: 'H„v dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske. 021:022 Och allt vad I med tro bedjen om i eder b”n, det skolen I f†.˝ 021:023 N„r han d„refter hade kommit in i helgedomen, tr„dde ”verstepr„sterna och folkets „ldste fram till honom, d„r han undervisade; och de sade: ˝Med vad myndighet g”r du detta? Och vem har givit dig s†dan myndighet?˝ 021:024 Jesus svarade och sade till dem: ˝Ocks† jag vill st„lla en fr†ga till eder; om I svaren mig p† den, s† skall ock jag s„ga eder med vad myndighet jag g”r detta˝. 021:025 Johannes' d”pelse, varifr†n var den: fr†n himmelen eller fr†n m„nniskor?˝ D† ”verlade de med varandra och sade: ˝Om vi svara: 'Fr†n himmelen', s† fr†gar han oss: 'Varf”r trodden I honom d† icke?' 021:026 Men om vi svara: 'Fr†n m„nniskor', d† m†ste vi frukta f”r folket, ty alla h†lla de Johannes f”r en profet.˝ 021:027 De svarade allts† Jesus och sade: ˝Vi veta det icke.˝ D† sade ock han till dem: ˝S† s„ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g”r detta. 021:028 Men vad synes eder? En man hade tv† s”ner. Och han kom till den f”rste och sade: 'Min son, g† i dag och arbeta i ving†rden.' 021:029 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efter†t †ngrade han sig och gick. 021:030 Och han kom till den andre och sade sammalunda. D† svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke, 021:031 Vilken av de tv† gjorde vad fadern ville?˝ De svarade: ˝Den f”rste.˝ Jesus sade till dem: ˝Ja, sannerligen s„ger jag eder: Publikaner och sk”kor skola f”rr g† in i Guds rike „n I. 021:032 Ty Johannes kom och l„rde eder r„ttf„rdighetens v„g, och I trodden honom icke, men publikaner och sk”kor trodde honom. Och fast„n I s†gen detta, †ngraden I eder icke heller efter†t, s† att I trodden honom. 021:033 H”ren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en ving†rd, och han satte st„ngsel omkring den och h”gg ut ett presskar d„rinne och byggde ett vakttorn; d„refter lejde han ut den †t ving†rdsm„n och for utrikes. 021:034 N„r sedan frukttiden nalkades, s„nde han sina tj„nare till ving†rdsm„nnen f”r att uppb„ra frukten †t honom. 021:035 Men ving†rdsm„nnen togo fatt p† hans tj„nare, och en misshandlade de, en annan dr„pte de, en tredje stenade de. 021:036 Źter s„nde han †stad andra tj„nare, flera „n de f”rra, men de gjorde med dem sammalunda. 021:037 Slutligen s„nde han till dem sin son, ty han t„nkte: 'De skola v„l hava f”rsyn f”r min son.' 021:038 Men n„r ving†rdsm„nnen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne „r arvingen; kom, l†t oss dr„pa honom, s† f† vi hans arv.' 021:039 Och de togo fatt p† honom och f”rde honom ut ur ving†rden och dr„pte honom. 021:040 N„r nu ving†rdens herre kommer, vad skall han d† g”ra med de ving†rdsm„nnen?˝ 021:041 De svarade honom: ˝Eftersom de hava illa gjort, skall han illa f”rg”ra dem, och ving†rden skall han l„mna †t andra ving†rdsm„n, som giva honom frukten, n„r tiden d„rtill „r inne.˝ 021:042 Jesus sade till dem: ˝Ja, haven I aldrig l„st i skrifterna: 'Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade. den har blivit en h”rnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar „r den i v†ra ”gon'? 021:043 D„rf”r s„ger jag eder att Guds rike skall tagas ifr†n eder, och givas †t ett folk som b„r dess frukt.˝ 021:044 021:045 D† nu ”verstepr„sterna och faris‚erna h”rde hans liknelser, f”rstodo de att det var om dem som han talade. 021:046 Och de hade g„rna velat gripa honom, men de fruktade f”r folket, eftersom man h”ll honom f”r en profet. 022:001 Och Jesus begynte †ter tala till dem i liknelser och sade: 022:002 ˝Med himmelriket „r det, s†som n„r en konung gjorde br”llop †t sin son. 022:003 Han s„nde ut sina tj„nare f”r att kalla till br”llopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. 022:004 Źter s„nde han ut andra tj„nare och befallde dem att s„ga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min m†ltid, mina oxar och min g”dboskap „ro slaktade, och allt „r redo; kommen till br”llopet.' 022:005 Men de aktade icke d„rp†, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin k”penskap. 022:006 Och de ”vriga grepo hans tj„nare och misshandlade och dr„pte dem. 022:007 D† blev konungen vred och s„nde ut sitt krigsfolk och f”rgjorde dr†parna och br„nde upp deras stad. 022:008 D„refter sade han till sina tj„nare: 'Br”llopet „r tillrett, men de som voro bjudna voro icke v„rdiga. 022:009 G†n d„rf”r ut till v„gsk„len och bjuden till br”llopet alla som I tr„ffen p†.' 022:010 Och tj„narna gingo ut p† v„garna och samlade tillhopa alla som de tr„ffade p†, b†de onda och goda, och br”llopssalen blev full av bordsg„ster. 022:011 Men n„r konungen nu kom in f”r att se p† g„sterna, fick han d„r se en man som icke var kl„dd i br”llopskl„der. 022:012 D† sade han till honom: 'Min v„n, huru har du kommit hitin, d† du icke b„r br”llopskl„der?' Och han kunde intet svara. 022:013 D† sade konungen till tj„narna: 'Gripen honom vid h„nder och f”tter, och kasten honom ut i m”rkret h„rutanf”r.' D„r skall vara gr†t och tandagnisslan. 022:014 Ty m†nga „ro kallade, men f† utvalda.˝ 022:015 D„refter gingo faris‚erna bort och fattade det beslutet att de skulle s”ka sn„rja honom genom n†got hans ord. 022:016 Och de s„nde till honom sina l„rjungar, tillika med herodianerna, och l„to dem s„ga: ˝M„stare, vi veta att du „r sannf„rdig och l„r om Guds v„g vad sant „r, utan att fr†ga efter n†gon; ty du ser icke till personen. 022:017 S† s„g oss d†: Vad synes dig? Žr det lovligt att giva kejsaren skatt, eller „r det icke lovligt?˝ 022:018 Men Jesus m„rkte deras ondska och sade: ˝Varf”r s”ken I att sn„rja mig, I skrymtare? 022:019 L†ten mig se skattepenningen.˝ D† l„mnade de fram till honom en penning. 022:020 D„refter fr†gade han dem: ˝Vems bild och ”verskrift „r detta?˝ 022:021 De svarade: ˝Kejsarens.˝ D† sade han till dem: ˝S† given d† kejsaren vad kejsaren tillh”r, och Gud vad Gud tillh”r.˝ 022:022 N„r de h”rde detta, f”rundrade de sig. Och de l„mnade honom och gingo sin v„g. 022:023 Samma dag tr„dde n†gra sadduc‚er fram till honom och ville p†st† att det icke gives n†gon uppst†ndelse; de fr†gade honom 022:024 och sade: ˝M„stare, Moses har sagt: 'Om n†gon d”r barnl”s, s† skall hans broder i hans st„lle „kta hans hustru och skaffa avkomma †t sin broder.' 022:025 Nu voro hos oss sju br”der. Den f”rste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade n†gon avkomma, l„mnade han sin hustru efter sig †t sin broder. 022:026 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. 022:027 Sist av alla dog hustrun. 022:028 Vilken av de sju skall d† vid uppst†ndelsen f† henne till hustru? De hade ju alla „ktat henne.˝ 022:029 Jesus svarade och sade till dem: ˝I faren vilse, ty I f”rst†n icke skrifterna, ej heller Guds kraft. 022:030 Vid uppst†ndelsen taga m„n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur †t m„n, utan de „ro d† s†som „nglarna i himmelen. 022:031 Men vad nu ang†r de d”das uppst†ndelse, haven I icke l„st vad eder „r sagt av Gud: 022:032 'Jag „r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han „r en Gud icke f”r d”da, utan f”r levande.˝ 022:033 N„r folket h”rde detta, h„pnade de ”ver hans undervisning. 022:034 Men n„r faris‚erna fingo h”ra att han hade stoppat munnen till p† sadduc‚erna, samlade de sig tillhopa; 022:035 och en av dem, som var lagklok, ville sn„rja honom och fr†gade: 022:036 ˝M„stare, vilket „r det yppersta budet i lagen?˝ 022:037 D† svarade han honom: ˝'Du skall „lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l och av allt ditt f”rst†nd.' 022:038 Detta „r det yppersta och f”rn„msta budet. 022:039 D„rn„st kommer ett som „r detta likt: 'Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.' 022:040 P† dessa tv† bud h„nger hela lagen och profeterna.˝ 022:041 Men d† nu faris‚erna voro f”rsamlade, fr†gade Jesus dem 022:042 och sade: ˝Vad synes eder om Messias, vems son „r han?˝ De svarade honom: ˝Davids.˝ 022:043 D† sade han till dem: ˝Huru kan d† David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han s„ger ju: 022:044 'Herren sade till min herre: S„tt dig p† min h”gra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina f”tter.' 022:045 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d† vara hans son?˝ 022:046 Och ingen f”rm†dde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig n†gon fr†n den dagen att vidare st„lla n†gon fr†ga till honom. 023:001 D„refter talade Jesus till folket och till sina l„rjungar 023:002 och sade: ˝P† Moses' stol hava de skriftl„rde och faris‚erna satt sig. 023:003 D„rf”r, allt vad de s„ga eder, det skolen I g”ra och h†lla, men efter deras g„rningar skolen I icke g”ra; ty de s„ga, men g”ra icke. 023:004 De binda ihop tunga b”rdor och l„gga dem p† m„nniskornas skuldror, men sj„lva vilja de icke r”ra ett finger f”r att flytta dem. 023:005 Och alla sina g„rningar g”ra de f”r att bliva sedda av m„nniskorna. De g”ra sina b”neremsor breda och h”rntofsarna p† sina mantlar stora. 023:006 De vilja g„rna hava de fr„msta platserna vid g„stabuden och sitta fr„mst i synagogorna 023:007 och vilja g„rna bliva h„lsade p† torgen och av m„nniskorna kallas 'rabbi'. 023:008 Men I skolen icke l†ta kalla eder 'rabbi', ty en „r eder M„stare, och I „ren alla br”der. 023:009 Ej heller skolen I kalla n†gon p† jorden eder 'fader', ty en „r eder Fader, han som „r i himmelen. 023:010 Ej heller skolen I l†ta kalla eder 'l„rom„stare', ty en „r eder l„rom„stare, Kristus. 023:011 Den som „r st”rst bland eder, han vare de andras tj„nare. 023:012 Men den som upph”jer sig, han skall bliva f”r”dmjukad, och den som ”dmjukar sig, han skall bliva upph”jd. 023:013 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er, I skrymtare, som tillsluten himmelriket f”r m„nniskorna! Sj„lva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillst„djen I icke att komma in. 023:014 023:015 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er, I skrymtare, som faren omkring ”ver vatten och land f”r att g”ra en proselyt, och n„r n†gon har blivit det, g”ren I honom till ett Gehennas barn, dubbelt v„rre „n I sj„lva „ren! 023:016 Ve eder, I blinde ledare, som s„gen: 'Om n†gon sv„r vid templet, s† betyder det intet; men om n†gon sv„r vid guldet i templet, d† „r han bunden av sin ed'! 023:017 I d†raktige och blinde, vilket „r d† f”rmer, guldet eller templet, som har helgat guldet? 023:018 S† ock: 'Om n†gon sv„r vid altaret, s† betyder det intet; men om n†gon sv„r vid offerg†van som ligger d„rp†, d† „r han bunden av sin ed.' 023:019 I blinde, vilket „r d† f”rmer, offerg†van eller altaret, som helgar offerg†van? 023:020 Den som sv„r vid altaret, han sv„r allts† b†de vid detta och vid allt som ligger d„rp†. 023:021 Och den som sv„r vid templet, han sv„r b†de vid detta och vid honom som bor d„ri. 023:022 Och den som sv„r vid himmelen, han sv„r b†de vid Guds tron och vid honom som sitter d„rp†. 023:023 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underl†ten det som „r viktigast i lagen, n„mligen r„tten och barmh„rtigheten och troheten! Det ena borden I g”ra, men icke underl†ta det andra. 023:024 I blinde ledare, som silen bort myggan och sv„ljen kamelen! 023:025 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er, I skrymtare, som g”ren det yttre av b„garen och fatet rent, medan de inuti „ro fulla av vad I haven f”rv„rvat genom rofferi och om„ttlig ondska! 023:026 Du blinde faris‚, g”r f”rst insidan av b„garen ren, f”r att sedan ocks† dess utsida m† bliva ren. 023:027 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er, I skrymtare, som „ren lika vitmenade gravar, vilka v„l utanp† synas prydliga, men inuti „ro fulla av de d”das ben och allt slags orenlighet! 023:028 S† synens ock I utv„rtes f”r m„nniskorna r„ttf„rdiga, men inv„rtes „ren I fulla av skrymteri och or„ttf„rdighet. 023:029 Ve eder, I skriftl„rde och faris‚er, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de r„ttf„rdigas grifter 023:030 och s„gen: 'Om vi hade levat p† v†ra f„ders tid, s† skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'! 023:031 S† vittnen I d† om eder sj„lva, att I „ren barn av dem som dr„pte profeterna. 023:032 N†v„l, uppfyllen d† I edra f„ders m†tt. 023:033 I ormar, I huggormars avf”da, huru skullen I kunna s”ka undg† att d”mas till Gehenna? 023:034 Se, d„rf”r s„nder jag till eder profeter och vise och skriftl„rde. Somliga av dem skolen I dr„pa och korsf„sta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och f”rf”lja ifr†n den ena staden till den andra. 023:035 Och s† skall ”ver eder komma allt r„ttf„rdigt blod som „r utgjutet p† jorden, „nda ifr†n den r„ttf„rdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dr„pten mellan templet och altaret. 023:036 Sannerligen s„ger jag eder: Allt detta skall komma ”ver detta sl„kte. 023:037 Jerusalem, Jerusalem, du som dr„per profeterna och stenar dem som „ro s„nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f”rsamla dina barn, likasom h”nan f”rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat. 023:038 Se, edert hus skall komma att st† ”vergivet och ”de. 023:039 Ty jag s„ger eder: H„refter skolen I icke f† se mig, intill den tid d† I s„gen: 'V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'˝ 024:001 Och Jesus gick d„rifr†n, ut ur helgedomen. Hans l„rjungar tr„dde d† fram och b†do honom giva akt p† helgedomens byggnader. 024:002 D† svarade han och sade till dem: ˝Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen s„ger jag eder: H„r skall icke l„mnas sten p† sten; allt skall bliva nedbrutet.˝ 024:003 N„r han sedan satt p† Oljeberget, tr„dde hans l„rjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: ˝S„g oss n„r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens „nde.˝ 024:004 D† svarade Jesus och sade till dem: ˝Sen till, att ingen f”rvillar eder. 024:005 Ty m†nga skola komma under mitt namn och s„ga: 'Jag „r Messias' och skola f”rvilla m†nga. 024:006 Och I skolen f† h”ra krigslarm och rykten om krig; sen d† till, att I icke f”rloren besinningen, ty s†dant m†ste komma, men d„rmed „r „nnu icke „nden inne. 024:007 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersn”d och jordb„vningar p† den ena orten efter den andra; 024:008 men allt detta „r allenast begynnelsen till 'f”dslov†ndorna'. 024:009 D† skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dr„pa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, f”r mitt namns skull. 024:010 Och d† skola m†nga komma p† fall, och den ene skall f”rr†da den andre, och den ene skall hata den andre. 024:011 Och m†nga falska profeter skola uppst† och skola f”rvilla m†nga. 024:012 Och d„rigenom att lagl”sheten f”r”kas, skall k„rleken hos de flesta kallna. 024:013 Men den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst. 024:014 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela v„rlden, till ett vittnesb”rd f”r alla folk. Och sedan skall „nden komma. 024:015 N„r I nu f†n se 'f”r”delsens styggelse', om vilken „r talat genom profeten Daniel, st† p† helig plats -- den som l„ser detta, han give akt d„rp† -- 024:016 d† m† de som „ro i Judeen fly bort till bergen, 024:017 och den som „r p† taket m† icke stiga ned f”r att h„mta vad som finnes i hans hus, 024:018 och den som „r ute p† marken m† icke v„nda tillbaka f”r att h„mta sin mantel. 024:019 Och ve dem som „ro havande, eller som giva di p† den tiden! 024:020 Men bedjen att eder flykt icke m† ske om vintern eller p† sabbaten. 024:021 Ty d† skall det bliva 'en stor vederm”da, vars like icke har f”rekommit allt ifr†n v„rldens begynnelse intill nu', ej heller n†gonsin skall f”rekomma. 024:022 Och om den tiden icke bleve f”rkortad, s† skulle intet k”tt bliva fr„lst; men f”r de utvaldas skull skall den tiden bliva f”rkortad. 024:023 Om n†gon d† s„ger till eder: 'Se h„r „r Messias', eller: 'D„r „r han', s† tron det icke. 024:024 Ty m„nniskor som falskeligen s„ga sig vara Messias skola uppst†, s† ock falska profeter, och de skola g”ra stora tecken och under, f”r att, om m”jligt f”rvilla j„mv„l de utvalda. 024:025 Jag har nu sagt eder det f”rut. 024:026 D„rf”r, om man s„ger till eder: 'Se, han „r i ”knen', s† g†n icke ditut, eller: 'Se, han „r inne i huset', s† tron det icke. 024:027 Ty s†som ljungelden, n„r den g†r ut fr†n ”ster, synes „nda till v„ster, s† skall M„nniskosonens tillkommelse vara. -- 024:028 D„r †teln „r, dit skola rovf†glarna f”rsamla sig. 024:029 Men strax efter den tidens vederm”da skall solen f”rm”rkas och m†nen upph”ra att giva sitt sken, och stj„rnorna skola falla ifr†n himmelen, och himmelens makter skola b„va. 024:030 Och d† skall M„nniskosonens tecken visa sig p† himmelen, och alla sl„kter p† jorden skola d† j„mra sig. Och man skall f† se 'M„nniskosonen komma p† himmelens skyar' med stor makt och h„rlighet. 024:031 Och han skall s„nda ut sina „nglar med starkt basunljud, och de skola f”rsamla hans utvalda fr†n de fyra v„derstrecken, fr†n himmelens ena „nda till den andra. 024:032 Ifr†n fikontr„det m†n I h„r h„mta en liknelse. N„r dess kvistar begynna att f† save och l”ven spricka ut, d† veten I att sommaren „r n„ra. 024:033 Likas†, n„r I sen allt detta, d† kunnen I ock veta att han „r n„ra och st†r f”r d”rren. 024:034 Sannerligen s„ger jag eder: Detta sl„kte skall icke f”rg†s, f”rr„n allt detta sker. 024:035 Himmel och jord skola f”rg†s, men mina ord skola aldrig f”rg†s. 024:036 Men om den dagen och den stunden vet ingen n†got, icke ens „nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena. 024:037 Ty s†som det skedde p† Noas tid, s† skall det ske vid M„nniskosonens tillkommelse. 024:038 S†som m„nniskorna levde p† den tiden, f”re floden: de †to och drucko, m„n togo sig hustrur, och hustrur g†vos †t m„n, „nda till den dag d† Noa gick in i arken; 024:039 och de visste av intet, f”rr„n floden kom och tog dem allasammans bort -- s† skall det ske vid M„nniskosonens tillkommelse. 024:040 D† skola tv† m„n vara tillsammans ute p† marken; en skall bliva upptagen, och en skall l„mnas kvar. 024:041 Tv† kvinnor skola mala p† samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall l„mnas kvar. 024:042 Vaken f”rdenskull; ty I veten icke vilken dag v†r Herre kommer. 024:043 Men det f”rst†n I v„l, att om husbonden visste under vilken nattv„kt tjuven skulle komma, s† vakade han och tillstadde icke att n†gon br”t sig in i hans hus. 024:044 Varen d„rf”r ock I redo; ty i en stund d† I icke v„nten det skall M„nniskosonen komma. 024:045 Finnes nu n†gon trogen och f”rst†ndig tj„nare, som av sin herre har blivit satt ”ver hans husfolk f”r att giva dem mat i r„tt tid -- 024:046 salig „r d† den tj„naren, om hans herre, n„r han kommer, finner honom g”ra s†. 024:047 Sannerligen s„ger jag eder: Han skall s„tta honom ”ver allt vad han „ger. 024:048 Men om s† „r, att tj„naren „r en ond man, som s„ger i sitt hj„rta: 'Min herre kommer icke s† snart', 024:049 och han begynner sl† sina medtj„nare och „ter och dricker med dem som „ro druckna, 024:050 d† skall den tj„narens herre komma p† en dag d† han icke v„ntar det, och i en stund d† han icke t„nker sig det, 024:051 och han skall l†ta hugga honom i stycken och l†ta honom f† sin del med skrymtare. D„r skall vara gr†t och tandagnisslan.˝ 025:001 ˝D† skall det vara med himmelriket, s†som n„r tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut f”r att m”ta brudgummen. 025:002 Men fem av dem voro of”rst†ndiga, och fem voro f”rst†ndiga. 025:003 De of”rst†ndiga togo v„l sina lampor, men togo ingen olja med sig. 025:004 De f”rst†ndiga †ter togo olja i sina k„rl, tillika med lamporna. 025:005 D† nu brudgummen dr”jde, blevo de alla s”mniga och somnade. 025:006 Men vid midnattstiden lj”d ett anskri: 'Se brudgummen kommer! G†n ut och m”ten honom.' 025:007 D† stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. 025:008 Och de of”rst†ndiga sade till de f”rst†ndiga: 'Given oss av eder olja, ty v†ra lampor slockna.' 025:009 Men de f”rst†ndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda r„cka till f”r b†de oss och eder. G†n hellre bort till dem som s„lja, och k”pen †t eder.' 025:010 Men n„r de gingo bort f”r att k”pa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till br”llopet, och d”rren st„ngdes igen. 025:011 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, l†t upp f”r oss.' 025:012 Men han svarade och sade: 'Sannerligen s„ger jag eder: Jag k„nner eder icke.' 025:013 Vaken f”rdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden. 025:014 Ty det skall ske, likasom n„r en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tj„nare och ”verl„mnade †t dem sina „godelar; 025:015 †t en gav han fem pund, †t en annan tv† och †t en tredje ett pund, †t var och en efter hans f”rm†ga, och for utrikes. 025:016 Strax gick d† den som hade f†tt de fem punden bort och f”rvaltade dem s†, att han med dem vann andra fem pund. 025:017 Den som hade f†tt de tv† punden vann p† samma s„tt andra tv†. 025:018 Men den som hade f†tt ett pund gick bort och gr„vde en grop i jorden och g”mde d„r sin herres penningar. 025:019 En l†ng tid d„refter kom tj„narnas herre hem och h”ll r„kenskap med dem. 025:020 D† tr„dde den fram, som hade f†tt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du ”verl„mnade †t mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.' 025:021 Hans herre svarade honom: 'R„tt s†, du gode och trogne tj„nare! N„r du var satt ”ver det som ringa „r, var du trogen; jag skall s„tta dig ”ver mycket. G† in i din herres gl„dje.' 025:022 S† tr„dde ock den fram, som hade f†tt de tv† punden, och sade: 'Herre, du ”verl„mnade †t mig tv† pund; se, andra tv† pund har jag vunnit.' 025:023 Hans herre svarade honom: 'R„tt s†, du gode och trogne tj„nare! N„r du var satt ”ver det som ringa „r, var du trogen; jag skall s„tta dig ”ver mycket. G† in i din herres gl„dje.' 025:024 Sedan tr„dde ock den fram, som hade f†tt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade l„rt k„nna dig s†som en str„ng man, som vill sk”rda, d„r du icke har s†tt, och inb„rga, d„r du icke har utstr”tt; 025:025 och av fruktan f”r dig gick jag bort och g”mde ditt pund i jorden. Se h„r har du vad dig tillh”r.' 025:026 D† svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tj„nare, du visste att jag vill sk”rda, d„r jag icke har s†tt, och inb„rga, d„r jag icke har utstr”tt? 025:027 D† borde du ocks† hava satt in mina penningar i en bank, s† att jag hade f†tt igen mitt med r„nta, n„r jag kom hem. 025:028 Tagen d„rf”r ifr†n honom hans pund, och given det †t den som har de tio punden. 025:029 Ty var och en som har, †t honom skall varda givet, s† att han f†r ”ver nog; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han har. 025:030 Och kasten den oduglige tj„naren ut i m”rkret h„rutanf”r.' D„r skall vara gr†t och tandagnisslan. 025:031 Men n„r M„nniskosonen kommer i sin h„rlighet, och alla „nglar med honom, d† skall han s„tta sig p† sin h„rlighets tron. 025:032 Och inf”r honom skola f”rsamlas alla folk och han skall skilja dem fr†n varandra, s†som en herde skiljer f†ren ifr†n getterna. 025:033 Och f†ren skall han st„lla p† sin h”gra sida, och getterna p† den v„nstra. 025:034 D„refter skall Konungen s„ga till dem som st† p† hans h”gra sida: 'Kommen, I min Faders v„lsignade, och tagen i besittning det rike som „r tillrett †t eder fr†n v„rldens begynnelse. 025:035 Ty jag var hungrig, och I g†ven mig att „ta; jag var t”rstig, och I g†ven mig att dricka; jag var husvill, och I g†ven mig h„rb„rge, 025:036 naken, och I kl„dden mig; jag var sjuk, och I bes”kten mig; jag var i f„ngelse, och I kommen till mig.' 025:037 D† skola de r„ttf„rdiga svara honom och s„ga: 'Herre, n„r s†go vi dig hungrig och g†vo dig mat, eller t”rstig och g†vo dig att dricka? 025:038 Och n„r s†go vi dig husvill och g†vo dig h„rb„rge, eller naken och kl„dde dig? 025:039 Och n„r s†go vi dig sjuk eller i f„ngelse och kommo till dig?' 025:040 D† skall Konungen svara och s„ga till dem: 'Sannerligen s„ger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta br”der, det haven I gjort mot mig.' 025:041 D„refter skall han ock s„ga till dem som st† p† hans v„nstra sida: 'G†n bort ifr†n mig, I f”rbannade, till den eviga elden, som „r tillredd †t dj„vulen och hans „nglar. 025:042 Ty jag var hungrig, och I g†ven mig icke att „ta; jag var t”rstig, och I g†ven mig icke att dricka; 025:043 jag var husvill, och I g†ven mig icke h„rb„rge, naken, och I kl„dden mig icke, sjuk och i f„ngelse, och I bes”kten mig icke.' 025:044 D† skola ocks† de svara och s„ga: 'Herre, n„r s†go vi dig hungrig eller t”rstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i f„ngelse och tj„nade dig icke?' 025:045 D† skall han svara dem och s„ga: 'Sannerligen s„ger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.' 025:046 Och dessa skola d† d† bort till evigt straff, men de r„ttf„rdiga till evigt liv.˝ 026:001 N„r nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina l„rjungar: 026:002 ˝I veten att det tv† dagar h„refter „r p†sk; d† skall M„nniskosonen bliva f”rr†dd och utl„mnad till att korsf„stas.˝ 026:003 D„refter f”rsamlade sig ”verstepr„sterna och folkets „ldste hos ”verstepr„sten, som hette Kaifas, i hans hus, 026:004 och r†dslogo om att l†ta gripa Jesus med list och d”da honom. 026:005 Men de sade: ˝Icke under h”gtiden, f”r att ej oroligheter skola uppst† bland folket.˝ 026:006 Men n„r Jesus var i Betania, i Simon den spet„lskes hus, 026:007 framtr„dde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar sm”rjelse; denna g”t hon ut ”ver hans huvud, d„r han l†g till bords. 026:008 D† l„rjungarna s†go detta, blevo de misslynta och sade: ˝Varf”r skulle detta f”rspillas? 026:009 Man hade ju kunnat s„lja det f”r mycket penningar och giva dessa †t de fattiga.˝ 026:010 N„r Jesus m„rkte detta, sade han till dem: ˝Varf”r oroen I kvinnan? Det „r en god g„rning som hon har gjort mot mig. 026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. 026:012 N„r hon g”t ut denna sm”rjelse p† min kropp, gjorde hon det s†som en tillredelse till min begravning. 026:013 Sannerligen s„ger jag eder: Varhelst i hela v„rlden detta evangelium bliver predikat, d„r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till †minnelse.˝ 026:014 D„refter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till ”verstepr„sterna 026:015 och sade: ˝Vad viljen I giva mig f”r att jag skall ”verl„mna honom †t eder?˝ D† v„gde de upp †t honom trettio silverpenningar. 026:016 Och fr†n den stunden s”kte han efter l„gligt tillf„lle att f”rr†da honom. 026:017 Men p† f”rsta dagen i det osyrade br”dets h”gtid tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade: ˝Var vill du att vi skola reda till †t dig att „ta p†skalammet?˝ 026:018 Han svarade: ˝G†n in i staden till den och den och s„gen till honom: 'M„staren l†ter s„ga: Min tid „r n„ra; hos dig vill jag h†lla p†skh”gtid med mina l„rjungar.'˝ 026:019 Och l„rjungarna gjorde s†som Jesus hade befallt dem och redde till p†skalammet. 026:020 N„r det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. 026:021 Och medan de †to, sade han: ˝Sannerligen s„ger jag eder: En av eder skall f”rr†da mig.˝ 026:022 D† blevo de mycket bedr”vade och begynte fr†ga honom, var efter annan: ˝Icke „r det v„l jag, Herre?˝ 026:023 D† svarade han och sade: ˝Den som j„mte mig nu doppade handen i fatet, han skall f”rr†da mig. 026:024 M„nniskosonen skall g† bort, s†som det „r skrivet om honom; men ve den m„nniska genom vilken M„nniskosonen bliver f”rr†dd! Det hade varit b„ttre f”r den m„nniskan, om hon icke hade blivit f”dd.˝ 026:025 Judas, han som f”rr†dde honom, tog d† till orda och fr†gade: ˝Rabbi, icke „r det v„l jag?˝ Han svarade honom: ˝Du har sj„lv sagt det.˝ 026:026 Medan de nu †to, tog Jesus ett br”d och v„lsignade det och br”t det och gav †t l„rjungarna och sade: ˝Tagen och „ten; detta „r min lekamen.˝ 026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav †t dem och sade: ˝Dricken h„rav alla; 026:028 ty detta „r mitt blod, f”rbundsblodet, som varder utgjutet f”r m†nga till syndernas f”rl†telse. 026:029 Och jag s„ger eder: H„refter skall jag icke mer dricka av det som kommer fr†n vintr„d, f”rr„n p† den dag d† jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.˝ 026:030 N„r de sedan hade sjungit lovs†ngen, gingo de ut till Oljeberget. 026:031 D† sade Jesus till dem: ˝I denna natt skolen I alla komma p† fall f”r min skull, ty det „r skrivet: 'Jag skall sl† herden, och f†ren i hjorden skola f”rskingras.' 026:032 Men efter min uppst†ndelse skall jag f”re eder g† till Galileen.˝ 026:033 D† svarade Petrus och sade till honom: ˝Om „n alla andra komma p† fall f”r din skull, s† skall dock jag aldrig komma p† fall.˝ 026:034 Jesus sade till honom: ˝Sannerligen s„ger jag dig: I denna natt, f”rr„n hanen har galit, skall du tre g†nger f”rneka mig.˝ 026:035 Petrus svarade honom: ˝Om jag „n m†ste d” med dig, s† skall jag dock f”rvisso icke f”rneka dig.˝ Sammalunda sade ock alla de andra l„rjungarna. 026:036 D„refter kom Jesus med dem till ett st„lle som hette Getsemane. Och han sade till l„rjungarna: ˝Bliven kvar h„r, medan jag g†r dit bort och beder.˝ 026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv† s”ner; och han begynte bedr”vas och „ngslas. 026:038 D† sade han till dem: ˝Min sj„l „r djupt bedr”vad, „nda till d”ds; stannen kvar h„r och vaken med mig.˝ 026:039 D„refter gick han litet l„ngre bort och f”ll ned p† sitt ansikte och bad och sade: ˝Min Fader, om det „r m”jligt, s† g†nge denna kalk ifr†n mig. Dock icke s†som jag vill, utan s†som du vill!˝ 026:040 Sedan kom han tillbaka till l„rjungarna och fann dem sovande. D† sade han till Petrus: ˝S† litet f”rm†dden I d† vaka en kort stund med mig! 026:041 Vaken, och bedjen att I icke m†n komma i frestelse. Anden „r villig, men k”ttet „r svagt.˝ 026:042 Źter gick han bort, f”r andra g†ngen, och bad och sade: ˝Min Fader, om detta icke kan g† ifr†n mig, utan jag m†ste dricka denna kalk, s† ske din vilja.˝ 026:043 N„r han sedan kom tillbaka, fann han dem †ter sovande, ty deras ”gon voro f”rtyngda. 026:044 D† l„t han dem vara och gick †ter bort och bad, f”r tredje g†ngen, och sade †terigen samma ord. 026:045 D„refter kom han tillbaka till l„rjungarna och sade till dem: ˝Ja, I soven „nnu alltj„mt och vilen eder! Se, stunden „r n„ra d† M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i syndares h„nder. 026:046 St†n upp, l†t oss g†; se, den „r n„ra, som f”rr†der mig.˝ 026:047 Och se, medan han „nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j„mte honom en stor folkskara, med sv„rd och stavar, uts„nd fr†n ”verstepr„sterna och folkets „ldste. 026:048 Men f”rr„daren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: ˝Den som jag kysser, den „r det; honom skolen I gripa.˝ 026:049 Och han tr„dde nu strax fram till Jesus och sade: ˝Hell dig, rabbi!˝ och kysste honom h„ftigt. 026:050 Jesus sade till honom: ˝Min v„n, g”r vad du „r h„r f”r att g”ra.˝ D† stego de fram och grepo Jesus och togo honom f†ngen. 026:051 Men en av dem som voro med Jesus f”rde handen till sitt sv„rd och drog ut det och h”gg till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom ”rat. 026:052 D† sade Jesus till honom: ˝Stick ditt sv„rd tillbaka i skidan: ty alla som taga till sv„rd skola f”rg”ras genom sv„rd. 026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu s„nde till min tj„nst mer „n tolv legioner „nglar? 026:054 Men huru bleve d† skrifterna fullbordade, som s„ga att s† m†ste ske?˝ 026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: ˝S†som mot en r”vare haven I g†tt ut med sv„rd och stavar f”r att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. 026:056 Men allt detta har skett, f”r att profeternas skrifter skola fullbordas.˝ D† ”verg†vo alla l„rjungarna honom och flydde. 026:057 Men de som hade gripit Jesus f”rde honom bort till ”verstepr„sten Kaifas, hos vilken de skriftl„rde och de „ldste hade f”rsamlat sig. 026:058 Och Petrus f”ljde honom p† avst†nd „nda till ”verstepr„stens g†rd; d„r gick han in och satte sig bland r„ttstj„narna f”r att se vad slutet skulle bliva. 026:059 Och ”verstepr„sterna och hela Stora r†det s”kte efter n†got falskt vittnesb”rd mot Jesus, f”r att kunna d”da honom; 026:060 men fast„n m†nga falska vittnen tr„dde fram, funno de likv„l intet. Slutligen tr„dde dock tv† m„n fram 026:061 och sade: ˝Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p† tre dagar bygga upp det igen.'˝ 026:062 D† stod ”verstepr„sten upp och sade till honom: ˝Svarar du intet? Huru „r det med det som dessa vittna mot dig?˝ 026:063 Men Jesus teg. D† sade ”verstepr„sten till honom: ˝Jag besv„r dig vid den levande Guden, att du s„ger oss om du „r Messias, Guds Son.˝ 026:064 Jesus svarade honom: ˝Du har sj„lv sagt det. Men jag s„ger eder: H„refter skolen I f† se M„nniskosonen sitta p† Maktens h”gra sida och komma p† himmelens skyar.˝ 026:065 D† rev ”verstepr„sten s”nder sina kl„der och sade: ˝Han har h„dat. Vad beh”va vi mer n†gra vittnen? I haven nu h”rt h„delsen. 026:066 Vad synes eder?˝ De svarade och sade: ˝Han „r skyldig till d”den.˝ 026:067 D„refter spottade man honom i ansiktet och slog honom p† kinderna, den ene med knytn„ven, den andre med flata handen, 026:068 och sade: ˝Profetera f”r oss, Messias: vem var det som slog dig?˝ 026:069 Men Petrus satt utanf”r p† g†rden. D† kom en tj„nstekvinna fram till honom och sade: ˝Ocks† du var med Jesus fr†n Galileen.˝ 026:070 Men han nekade inf”r alla och sade: ˝Jag f”rst†r icke vad du menar.˝ 026:071 N„r han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro d„r: ˝Denne var med Jesus fr†n Nasaret.˝ 026:072 Źter nekade han med en ed och sade: ˝Jag k„nner icke den mannen.˝ 026:073 Litet d„refter kommo de kringst†ende fram och sade till Petrus: ˝F”rvisso „r ocks† du en av dem; redan ditt uttal r”jer dig ju.˝ 026:074 D† begynte han f”rbanna sig och sv„rja: ˝Jag k„nner icke den mannen.˝ Och i detsamma gol hanen. 026:075 D† kom Petrus ih†g Jesu ord, huru han hade sagt: ˝F”rr„n hanen gal, skall du tre g†nger f”rneka mig.˝ Och han gick ut och gr„t bitterligen. 027:001 Men n„r det hade blivit morgon, fattade alla ”verstepr„sterna och folkets „ldste det beslutet ang†ende Jesus, att de skulle d”da honom. 027:002 Och de l„to binda honom och f”rde honom bort och ”verl„mnade honom †t Pilatus, landsh”vdingen. 027:003 N„r d† Judas, som hade f”rr†tt honom, s†g att han var d”md, †ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till ”verstepr„sterna och de „ldste 027:004 och sade: ˝Jag har syndat d„rigenom att jag har f”rr†tt oskyldigt blod.˝ Men de svarade: ˝Vad kommer det oss vid? Du f†r sj„lv svara d„rf”r.˝ 027:005 D† kastade han silverpenningarna i templet och gick sin v„g. Sedan gick han bort och h„ngde sig. 027:006 Men ”verstepr„sterna togo silverpenningarna och sade: ˝Det „r icke lovligt att l„gga dem i offerkistan, eftersom det „r blodspenningar.˝ 027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, k”pte de f”r dem Krukmakar†kern till begravningsplats f”r fr„mlingar. 027:008 D„rf”r kallas den †kern „nnu i dag Blods†kern. 027:009 S† fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n„r han sade: ˝Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset f”r den man vilkens v„rde hade blivit best„mt, den som israelitiska m„n hade v„rderat -- 027:010 och jag gav dem till betalning f”r Krukmakar†kern, i enlighet med Herrens befallning till mig.˝ 027:011 Men Jesus st„lldes fram inf”r landsh”vdingen. Och landsh”vdingen fr†gade honom och sade: ˝Žr du judarnas konung?˝ Jesus svarade honom: ˝Du s„ger det sj„lv.˝ 027:012 Men n„r ”verstepr„sterna och de „ldste framst„llde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. 027:013 D† sade Pilatus till honom: ˝H”r du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?˝ 027:014 Men han svarade honom icke p† en enda fr†ga, s† att landsh”vdingen mycket f”rundrade sig. 027:015 Nu var det sed att landsh”vdingen vid h”gtiden gav folket en f†nge l”s, vilken de ville. 027:016 Och man hade d† en beryktad f†nge, som hette Barabbas. 027:017 N„r de nu voro f”rsamlade, fr†gade Pilatus dem: ˝Vilken viljen I att jag skall giva eder l”s, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?˝ 027:018 Han visste n„mligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inf”r r„tta. 027:019 Och medan han satt p† domars„tet, hade hans hustru s„nt bud till honom och l†tit s„ga: ˝Befatta dig icke med denne r„ttf„rdige man; ty jag har i natt lidit mycket i dr”mmen f”r hans skull.˝ 027:020 Men ”verstepr„sterna och de „ldste hade ”vertalat folket att beg„ra Barabbas och l†ta f”rg”ra Jesus. 027:021 N„r allts† landsh”vdingen nu fr†gade dem och sade: ˝Vilken av de tv† viljen I att jag skall giva eder l”s?˝, s† svarade de: ˝Barabbas.˝ 027:022 D† fr†gade Pilatus dem: ˝Vad skall jag d† g”ra med Jesus, som kallas Messias?˝ De svarade alla: ˝L†t korsf„sta honom.˝ 027:023 Men han fr†gade: ˝Vad ont har han d† gjort?˝ D† skriade de „nnu ivrigare: ˝L†t korsf„sta honom.˝ 027:024 N„r nu Pilatus s†g att han intet kunde utr„tta, utan att larmet blev allt starkare, l„t han h„mta vatten och tv†dde sina h„nder i folkets †syn och sade: ˝Jag „r oskyldig till denne mans blod. I f†n sj„lva svara d„rf”r.˝ 027:025 Och allt folket svarade och sade: ˝Hans blod komme ”ver oss och ”ver v†ra barn.˝ 027:026 D† gav han dem Barabbas l”s; men Jesus l„t han gissla och utl„mnade honom sedan till att korsf„stas. 027:027 D† togo landsh”vdingens krigsm„n Jesus med sig in i pretoriet och f”rsamlade hela den romerska vakten omkring honom. 027:028 Och de togo av honom hans kl„der och satte p† honom en r”d mantel 027:029 och vredo samman en krona av t”rnen och satte den p† hans huvud, och i hans h”gra hand satte de ett r”r. Sedan b”jde de kn„ inf”r honom och begabbade honom och sade: ˝Hell dig, judarnas konung!˝ 027:030 Och de spottade p† honom och togo r”ret och slogo honom d„rmed i huvudet. 027:031 Och n„r de s† hade begabbat honom, kl„dde de av honom manteln och satte p† honom hans egna kl„der och f”rde honom bort till att korsf„stas. 027:032 D† de nu voro p† v„g ditut, tr„ffade de p† en man fr†n Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att g† med och b„ra hans kors. 027:033 Och n„r de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), 027:034 r„ckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d† han hade smakat d„rp†, ville han icke dricka det. 027:035 Och n„r de hade korsf„st honom, delade de hans kl„der mellan sig genom att kasta lott om dem. 027:036 Sedan sutto de d„r och h”llo vakt om honom. 027:037 Och ”ver hans huvud hade man satt upp en ”verskrift, som angav vad han var anklagad f”r, och den lydde s†: ˝Denne „r Jesus, judarnas konung.˝ 027:038 Med honom korsf„stes d† ock tv† r”vare, den ene p† h”gra sidan och den andre p† v„nstra. 027:039 Och de som gingo d„r f”rbi bespottade honom och skakade huvudet 027:040 och sade: ˝Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hj„lp dig nu sj„lv, om du „r Guds Son, och stig ned fr†n korset.˝ 027:041 Sammalunda talade ock ”verstepr„sterna, j„mte de skriftl„rde och de „ldste, begabbande ord och sade: 027:042 ˝Andra har han hj„lpt; sig sj„lv kan han icke hj„lpa. Han „r ju Israels konung; han stige nu ned fr†n korset, s† vilja vi tro p† honom. 027:043 Han har satt sin f”rtr”stan p† Gud, m† nu han fr„lsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag „r Guds Son.'˝ 027:044 P† samma s„tt sm„dade honom ocks† r”varna som voro korsf„sta med honom. 027:045 Men vid sj„tte timmen kom ”ver hela landet ett m”rker, som varade „nda till nionde timmen. 027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med h”g r”st och sade: ˝Eli, Eli, lema sabaktani?˝; det betyder: ˝Min Gud, min Gud, varf”r har du ”vergivit mig?˝ 027:047 Men n„r n†gra av dem som stodo d„r borde detta, sade de: ˝Han kallar p† Elias.˝ 027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med „ttikvin och satte den p† ett r”r och gav honom att dricka. 027:049 Men de andra sade: ˝L†t oss se om Elias kommer och hj„lper honom.˝ 027:050 Źter ropade Jesus med h”g r”st och gav upp andan. 027:051 Och se, d† r„mnade f”rl†ten i templet i tv† stycken, uppifr†n och „nda ned, och jorden skalv, och klipporna r„mnade, 027:052 och gravarna ”ppnades, och m†nga avsomnade heligas kroppar stodo upp. 027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppst†ndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig f”r m†nga. 027:054 Men n„r h”vitsmannen och de som med honom h”llo vakt om Jesus s†go jordb„vningen och det ”vriga som skedde, blevo de mycket f”rskr„ckta och sade: ˝F”rvisso var denne Guds Son.˝ 027:055 Och m†nga kvinnor som hade f”ljt Jesus fr†n Galileen och tj„nat honom, stodo d„r p† avst†nd och s†go vad som skedde. 027:056 Bland dessa voro Maria fr†n Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, s† ock Sebedeus' s”ners moder. 027:057 Men n„r det hade blivit afton, kom en rik man fr†n Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu l„rjunge; 027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att f† Jesu kropp. D† bj”d Pilatus att man skulle l„mna ut den †t honom. 027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk 027:060 och lade den i den nya grav som han hade l†tit hugga ut †t sig i klippan; och sedan han hade v„ltrat en stor sten f”r ing†ngen till graven, gick han d„rifr†n. 027:061 Men Maria fr†n Magdala och den andra Maria voro d„r, och de sutto gent emot graven. 027:062 F”ljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, f”rsamlade sig ”verstepr„sterna och faris‚erna och gingo till Pilatus 027:063 och sade: ˝Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villol„raren sade, medan han „nnu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppst†.' 027:064 Bjud f”rdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s† att hans l„rjungar icke komma och stj„la bort honom, och sedan s„ga till folket att han har uppst†tt fr†n de d”da. D† bliver den sista villan v„rre „n den f”rsta.˝ 027:065 Pilatus svarade dem: ˝D„r haven I vakt; g†n †stad och skydden graven s† gott I kunnen.˝ 027:066 Och de gingo †stad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock f”rseglade stenen. 028:001 N„r sabbaten hade g†tt till „nda, i gryningen till f”rsta veckodagen, kommo Maria fr†n Magdala och den andra Maria f”r att se graven. 028:002 D† blev det en stor jordb„vning; ty en Herrens „ngel steg ned fr†n himmelen och gick fram och v„ltrade bort stenen och satte sig p† den. 028:003 Och han var att sk†da s†som en ljungeld, och hans kl„der voro vita s†som sn”. 028:004 Och v„ktarna sk„lvde av f”rskr„ckelse f”r honom och blevo s†som d”da. 028:005 Men „ngeln talade och sade till kvinnorna: ˝Varen I icke f”rskr„ckta; jag vet att I s”ken Jesus, den korsf„ste. 028:006 Han „r icke h„r, ty han „r uppst†nden, s†som han hade f”rutsagt. Kommen hit, och sen platsen d„r han har legat. 028:007 Och g†n s† †stad med hast, och s„gen till hans l„rjungar att han „r uppst†nden fr†n de d”da. Och han skall f”re eder g† till Galileen; d„r skolen I f† se honom. Jag har nu sagt eder det.˝ 028:008 Och de gingo med hast bort ifr†n graven, under fruktan och med stor gl„dje, och skyndade †stad f”r att omtala det f”r hans l„rjungar. 028:009 Men se, d† kom Jesus emot dem och sade: ˝Hell eder!˝ Och de gingo fram och fattade om hans f”tter och tillb†do honom. 028:010 D† sade Jesus till dem: ˝Frukten icke; g†n †stad och omtalen detta f”r mina br”der, p† det att de m† g† till Galileen; d„r skola de f† se mig.˝ 028:011 Men under det att de voro p† v„gen, kommo n†gra av v„ktarna till staden och underr„ttade ”verstepr„sterna om allt det som hade h„nt. 028:012 D† f”rsamlade sig dessa j„mte de „ldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, g†vo de en ganska stor summa penningar †t krigsm„nnen 028:013 och sade: ˝S† skolen I s„ga: 'Hans l„rjungar kommo om natten och stulo bort honom, medan vi sovo.' 028:014 Och om saken kommer f”r landsh”vdingens ”ron, s† skola vi st„lla honom till freds och s”rja f”r, att I kunnen vara utan bekymmer.˝ 028:015 Och de togo emot penningarna och gjorde s†som man hade l„rt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och „r g„ngse bland dem „nnu i denna dag. 028:016 Men de elva l„rjungarna beg†vo sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade bjudit dem att g†. 028:017 Och n„r de fingo se honom, tillb†do de honom. Dock funnos n†gra som tvivlade. 028:018 D† tr„dde Jesus fram och talade till dem och sade: ˝Mig „r given all makt i himmelen och p† jorden. 028:019 G†n f”rdenskull ut och g”ren alla folk till l„rjungar, d”pande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, 028:020 l„rande dem att h†lla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag „r med eder alla dagar intill tidens „nde.˝ Book 41 Markus 001:001 Detta „r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son. 001:002 S† „r skrivet hos profeten Esaias: ˝Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig, och han skall bereda v„gen f”r dig. 001:003 H”r r”sten av en som ropar i ”knen: 'Bereden v„gen f”r Herren, g”ren stigarna j„mna f”r honom.'˝ 001:004 I enlighet h„rmed upptr„dde Johannes d”paren i ”knen och predikade b„ttringens d”pelse till syndernas f”rl†telse. 001:005 Och hela judiska landet och alla Jerusalems inv†nare gingo ut till honom och l„to d”pa sig av honom i floden Jordan, och bek„nde d„rvid sina synder. 001:006 Och Johannes hade kl„der av kamelh†r och bar en l„derg”rdel om sina l„nder och levde av gr„shoppor och vildhonung. 001:007 Och han predikade och sade: ˝Efter mig kommer den som „r starkare „n jag; jag „r icke ens v„rdig att b”ja mig ned f”r att uppl”sa hans skorem. 001:008 Jag d”per eder med vatten, men han skall d”pa eder med helig ande.˝ 001:009 Och det h„nde sig vid den tiden att Jesus kom fr†n Nasaret i Galileen. Och han l„t d”pa sig i Jordan av Johannes. 001:010 Och strax d† han steg upp ur vattnet, s†g han himmelen dela sig och Anden s†som en duva s„nka sig ned ”ver honom. 001:011 Och en r”st kom fr†n himmelen: ˝Du „r min „lskade Son; i dig har jag funnit behag.˝ 001:012 Strax d„refter f”rde Anden honom ut i ”knen. 001:013 Och han var i ”knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och levde bland vilddjuren; och „nglarna betj„nade honom. 001:014 Men sedan Johannes hade blivit satt i f„ngelse, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium 001:015 och sade: ˝Tiden „r fullbordad, och Guds rike „r n„ra; g”ren b„ttring, och tron evangelium.˝ 001:016 N„r han nu gick fram utmed Galileiska sj”n, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut n„t i sj”n, ty de voro fiskare. 001:017 Och Jesus sade till dem: ˝F”ljen mig, s† skall jag g”ra eder till m„nniskofiskare.˝ 001:018 Strax l„mnade de n„ten och f”ljde honom. 001:019 N„r han hade g†tt litet l„ngre fram, fick han se Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d„r de sutto i b†ten, ocks† de, och ordnade sina n„t. 001:020 Och strax kallade han dem till sig; och de l„mnade sin fader Sebedeus med legodr„ngarna kvar i b†ten och f”ljde honom. 001:021 Sedan beg†vo de sig in i Kapernaum; och strax, p† sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade. 001:022 Och folket h„pnade ”ver hans f”rkunnelse; ty han f”rkunnade sin l„ra f”r dem med makt och myndighet, och icke s†som de skriftl„rde. 001:023 Strax h„refter befann sig i deras synagoga en man som var besatt av en oren ande. Denne ropade 001:024 och sade: ˝Vad har du med oss att g”ra, Jesus fr†n Nasaret? Har du kommit f”r att f”rg”ra oss? Jag vet vem du „r, du Guds Helige.˝ 001:025 Men Jesus tilltalade honom str„ngt och sade: ˝Tig, och far ut ur honom.˝ 001:026 D† slet och ryckte den orene anden honom och ropade med h”g r”st och for ut ur honom. 001:027 Och alla h„pnade, s† att de begynte fr†ga varandra och s„ga: ˝Vad „r detta? Det „r ju en ny l„ra, med makt och myndighet. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.˝ 001:028 Och ryktet om honom gick strax ut ”verallt i hela den kringliggande trakten av Galileen. 001:029 Och strax d† de hade kommit ut ur synagogan, beg†vo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus. 001:030 Men Simons sv„rmoder l†g sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne. 001:031 D† gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern l„mnade henne, och hon betj„nade dem. 001:032 Men n„r solen hade g†tt ned och det hade blivit afton, f”rde man till honom alla som voro sjuka eller besatta; 001:033 och hela staden var f”rsamlad utanf”r d”rren. 001:034 Och han botade m†nga som ledo av olika slags sjukdomar; och han drev ut m†nga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna att tala, eftersom de k„nde honom. 001:035 Och bittida om morgonen, medan det „nnu var m”rkt, stod han upp och gick †stad bort till en ”de trakt, och bad d„r. 001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom. 001:037 Och n„r de funno honom, sade de till honom: ˝Alla fr†ga efter dig.˝ 001:038 D† sade han till dem: ˝L†t oss draga bort †t annat h†ll, till de n„rmaste sm†st„derna, f”r att jag ocks† d„r m† predika; ty d„rf”r har jag begivit mig ut.˝ 001:039 Och han gick †stad och predikade i hela Galileen, i deras synagogor, och drev ut de onda andarna. 001:040 Och en spet„lsk man kom fram till honom och f”ll p† kn„ och bad honom och sade till honom: ˝Vill du, s† kan du g”ra mig ren.˝ 001:041 D† f”rbarmade han sig och r„ckte ut handen och r”rde vid honom och sade till honom: ˝Jag vill; bliv ren.˝ 001:042 Och strax vek spet„lskan ifr†n honom, och han blev ren. 001:043 Sedan v„nde Jesus strax bort honom med str„nga ord 001:044 och sade till honom: ˝Se till, att du icke s„ger n†got h„rom f”r n†gon; men g† bort och visa dig f”r pr„sten, och framb„r f”r din rening det offer som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r dem.˝ 001:045 Men n„r han kom ut, begynte han ivrigt f”rkunna och utsprida vad som hade skett, s† att Jesus icke mer kunde ”ppet g† in i n†gon stad, utan m†ste h†lla sig ute i ”de trakter; och dit kom man till honom fr†n alla h†ll. 002:001 N†gra dagar d„refter kom han †ter till Kapernaum; och n„r det spordes att han var hemma, 002:002 f”rsamlade sig s† mycket folk, att icke ens platsen utanf”r d”rren mer kunde rymma dem; och han f”rkunnade ordet f”r dem. 002:003 D† kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra m„n. 002:004 Och d† de f”r folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket ”ver platsen d„r han var; och sedan de s† hade gjort en ”ppning, sl„ppte de ned s„ngen, som den lame l†g p†. 002:005 N„r Jesus s†g deras tro, sade han till den lame: ˝Min son, dina synder f”rl†tas dig.˝ 002:006 Nu sutto d„r n†gra skriftl„rde, och dessa t„nkte i sina hj„rtan: 002:007 ˝Huru kan denne tala s†? Han h„dar ju. Vem kan f”rl†ta synder, utom Gud allena?˝ 002:008 Strax f”rnam d† Jesus i sin ande att de t„nkte s† vid sig sj„lva; och han sade till dem: ˝Huru kunnen I t„nka s†dant i edra hj„rtan? 002:009 Vilket „r l„ttare, att s„ga till den lame: 'Dina synder f”rl†tas dig' eller att s„ga: 'St† upp, tag din s„ng och g†'? 002:010 Men f”r att I skolen veta att M„nniskosonen har makt h„r p† jorden att f”rl†ta synder, 002:011 s† s„ger jag dig˝ (och h„rmed v„nde han sig till den lame): ˝St† upp, tag din s„ng och g† hem.˝ 002:012 D† stod han upp och tog strax sin s„ng och gick ut i allas †syn, s† att de alla uppfylldes av h„pnad och prisade Gud och sade: ˝S†dant hava vi aldrig sett.˝ 002:013 Źter begav han sig ut och gick l„ngs med sj”n. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 002:014 N„r han nu gick d„r fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ˝F”lj mig.˝ D† steg han upp och f”ljde honom. 002:015 N„r Jesus d„refter l†g till bords i hans hus, voro d„r s†som bordsg„ster, j„mte Jesus och hans l„rjungar, ocks† m†nga publikaner och syndare; ty m†nga s†dana funnos bland dem som f”ljde honom. 002:016 Men n„r de skriftl„rde bland faris‚erna s†go att han †t med publikaner och syndare, sade de till hans l„rjungar: ˝Huru kan han „ta med publikaner och syndare?˝ 002:017 N„r Jesus h”rde detta, sade han till dem: ˝Det „r icke de friska som beh”va l„kare, utan de sjuka. Jag har icke kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan f”r att kalla syndare.˝ 002:018 Och Johannes' l„rjungar och faris‚erna h”llo fasta. Och man kom och sade till honom: ˝Varf”r fasta icke dina l„rjungar, d† Johannes' l„rjungar och faris‚ernas l„rjungar fasta?˝ 002:019 Jesus svarade dem: ˝Kunna v„l br”llopsg„sterna fasta, medan brudgummen „nnu „r hos dem? Nej, s† l„nge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta. 002:020 Men den tid skall komma, d† brudgummen tages ifr†n dem, och d†, p† den tiden, skola de fasta. -- 002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg p† en gammal mantel; om n†gon s† gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort „nnu mer av den gamla manteln, och h†let skulle bliva v„rre. 002:022 Ej heller sl†r n†gon nytt vin i gamla skinnl„glar; om n†gon s† gjorde, skulle vinet spr„nga s”nder l„glarna, s† att b†de vinet och l„glarna f”rd„rvades. Nej, nytt vin sl†r man i nya l„glar.˝ 002:023 Och det h„nde sig p† sabbaten att han tog v„gen genom ett s„desf„lt; och hans l„rjungar begynte rycka av axen, medan de gingo. 002:024 D† sade faris‚erna till honom: ˝Se! Huru kunna de p† sabbaten g”ra vad som icke „r lovligt?˝ 002:025 Han svarade dem: ˝Haven I aldrig l„st vad David gjorde, n„r han sj„lv och de som f”ljde honom kommo i n”d och blevo hungriga: 002:026 huru han d†, p† den tid Abjatar var ”verstepr„st, gick in i Guds hus och †t sk†debr”den -- fast„n det ju icke „r lovligt f”r andra „n f”r pr„sterna att „ta s†dant br”d -- och huru han j„mv„l gav †t dem som f”ljde honom?˝ 002:027 D„refter sade han till dem: ˝Sabbaten blev gjord f”r m„nniskans skull, och icke m„nniskan f”r sabbatens skull. 002:028 S† †r d† M„nniskosonen herre ocks† ”ver sabbaten.˝ 003:001 Och han gick †ter in i en synagoga. D„r var d† en man som hade en f”rvissnad hand. 003:002 Och de vaktade p† honom, f”r att se om han skulle bota denne p† sabbaten; de ville n„mligen f† n†got att anklaga honom f”r. 003:003 D† sade han till mannen som hade den f”rvissnade handen: ˝St† upp, och kom fram.˝ 003:004 Sedan sade han till dem: ˝Vilketdera „r lovligt p† sabbaten: att g”ra vad gott „r, eller att g”ra vad ont „r, att r„dda n†gons liv, eller att d”da?˝ Men de tego. 003:005 D† s†g han sig omkring p† dem med vrede, bedr”vad ”ver deras hj„rtans f”rstockelse, och sade till mannen: ˝R„ck ut din hand.˝ Och han r„ckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -- 003:006 D† gingo faris‚erna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle f”rg”ra honom. 003:007 Och Jesus drog sig med sina l„rjungar undan till sj”n, och en stor hop folk f”ljde honom fr†n Galileen. 003:008 Och fr†n Judeen och Jerusalem och Idumeen och fr†n landet p† andra sidan Jordan och fr†n trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, n„r de fingo h”ra huru stora ting han gjorde. 003:009 Och han tillsade sina l„rjungar att en b†t skulle h†llas tillreds †t honom, f”r folkets skull, f”r att de icke skulle tr„nga sig inp† honom. 003:010 Ty han botade m†nga och blev d„rf”r ”verlupen av alla som hade n†gon pl†ga och f”rdenskull ville r”ra vid honom. 003:011 Och n„r de orena andarna s†go honom, f”llo de ned f”r honom och och ropade och sade: ˝Du „r Guds Son.˝ 003:012 Men han f”rbj”d dem str„ngeligen, †ter och †ter, att r”ja honom. 003:013 Och han gick upp p† berget och kallade till sig n†gra som han sj„lv uts†g; och de kommo till honom. 003:014 S† f”rordnade han tolv som skulle f”lja honom, och som han ville s„nda ut till att predika, 003:015 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 003:016 Han f”rordnade allts† dessa tolv: Simon, †t vilken han gav tillnamnet Petrus; 003:017 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, †t vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tord”nsm„n); 003:018 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 003:019 och Judas Iskariot, densamme som f”rr†dde honom. 003:020 Och n„r han kom hem, f”rsamlade sig folket †ter, s† att de icke ens fingo tillf„lle att „ta. 003:021 D† nu hans n„rmaste fingo h”ra h„rom, gingo de †stad f”r att taga vara p† honom; ty de menade att han var fr†n sina sinnen. 003:022 Och de skriftl„rde som hade kommit ned fr†n Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. 003:023 D† kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: ˝Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? 003:024 Om ett rike har kommit i strid med sig sj„lvt, s† kan det riket ju icke hava best†nd; 003:025 och om ett hus har kommit i strid med sig sj„lvt, s† skall icke heller det huset kunna „ga best†nd. 003:026 Om allts† Satan har satt sig upp mot sig sj„lv och kommit i strid med sig sj„lv, s† kan han icke „ga best†nd, utan det „r d† ute med honom. -- 003:027 Nej, ingen kan g† in i en stark mans hus och plundra honom p† hans bohag, s†framt han icke f”rut har bundit den starke. F”rst d„refter kan han plundra hans hus. 003:028 Sannerligen s„ger jag eder: Alla andra synder skola bliva m„nniskors barn f”rl†tna, ja ock alla andra h„delser, huru h„diskt de „n m† tala; 003:029 men den som h„dar den helige Ande, han f†r icke n†gonsin f”rl†telse, utan „r skyldig till evig synd.˝ 003:030 De hade ju n„mligen sagt att han var besatt av en oren ande. 003:031 S† kommo nu hans moder och hans br”der; och de stannade d„rutanf”r och s„nde bud in till honom f”r att kalla honom ut. 003:032 Och mycket folk satt d„r omkring honom; och man sade till honom: ˝Se, din moder och dina br”der st† h„rutanf”r och fr†ga efter dig.˝ 003:033 D† svarade han dem och sade: Vilken „r min moder, och vilka „ro mina br”der?˝ 003:034 Och han s†g sig omkring p† dem som sutto d„r runt omkring honom, och han sade: ˝Se h„r „r min moder, och h„r „ro mina br”der! 003:035 Den som g”r Guds vilja, den „r min broder och min syster och min moder.˝ 004:001 Och han begynte †ter undervisa vid sj”n. Och d„r f”rsamlade sig en stor hop folk omkring honom. D„rf”r steg han i en b†t; och han satt i den ute p† sj”n, under det att allt folket stod p† land utmed sj”n. 004:002 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning: 004:003 ˝H”ren! En s†ningsman gick ut f”r att s†. 004:004 D† h„nde sig, n„r han s†dde, att somt f”ll vid v„gen, och f†glarna kommo och †to upp det. 004:005 Och somt f”ll p† stengrund, d„r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 004:006 men n„r solen hade g†tt upp, f”rbr„ndes det, och eftersom det icke hade n†gon rot, torkade det bort. 004:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena sk”to upp och f”rkv„vde det, s† att det icke gav n†gon frukt. 004:008 Men somt f”ll i god jord, och det sk”t upp och v„xte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.˝ 004:009 Och han tillade: ˝Den som har ”ron till att h”ra, han h”re.˝ 004:010 N„r han sedan hade dragit sig undan ifr†n folket, fr†gade honom de tolv, och med dem de andra som f”ljde honom, om liknelserna. 004:011 D† sade han till dem: ˝Źt eder „r Guds rikes hemlighet given, men †t dem som st† utanf”r meddelas alltsammans i liknelser, 004:012 f”r att de 'med seende ”gon skola se, och dock intet f”rnimma, och med h”rande ”ron h”ra, och dock intet f”rst†, s† att de icke omv„nda sig och undf† f”rl†telse'.˝ 004:013 Sedan sade han till dem: ˝F”rst†n I icke denna liknelse, huru skolen I d† kunna fatta alla de andra liknelserna? -- 004:014 Vad s†ningsmannen s†r „r ordet. 004:015 Och att s„den s†ddes vid v„gen, det „r sagt om dem i vilka ordet v„l bliver s†tt, men n„r de hava h”rt det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som s†ddes i dem. 004:016 Sammalunda f”rh†ller det sig med det som s†s p† stengrunden: det „r sagt om dem, som n„r de f† h”ra ordet, v„l strax taga emot det med gl„dje, 004:017 men icke hava n†gon rot i sig, utan bliva best†ndande allenast till en tid; n„r sedan bedr”velse eller f”rf”ljelse p†kommer f”r ordets skull, d† komma de strax p† fall. 004:018 Annorlunda f”rh†ller det sig med det som s†s bland t”rnena: det „r sagt om dem som v„l h”ra ordet, 004:019 men l†ta tidens omsorger och rikedomens bedr„gliga lockelse, och beg„relser efter andra ting, komma d„rin och f”rkv„va ordet, s† att det bliver utan frukt. 004:020 Men att det s†ddes i den goda jorden, det „r sagt om dem som b†de h”ra ordet och taga emot det, och som b„ra frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.˝ 004:021 Och han sade till dem: ˝Icke tager man v„l fram ett ljus, f”r att det skall s„ttas under sk„ppan eller under b„nken; man g”r det ju, f”r att det skall s„ttas p† ljusstaken. 004:022 Ty intet „r f”rdolt, utom f”r att det skall bliva uppenbarat; ej heller har n†got blivit undang”mt, utom f”r att det skall komma i dagen. 004:023 Om n†gon har ”ron till att h”ra, s† h”re han.˝ 004:024 Och han sade till dem: ˝Akten p† vad I h”ren. Med det m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder, och „nnu mer skall bliva eder tilldelat. 004:025 Ty den som har, †t honom skall varda givet; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han har.˝ 004:026 Och han sade: ˝S† „r det med Guds rike, som n„r en man s†r s„d i jorden; 004:027 och han sover, och han vaknar, och n„tter och dagar g†, och s„den skjuter upp och v„xer i h”jden, han vet sj„lv icke huru. 004:028 Av sig sj„lv b„r jorden frukt, f”rst str† och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet. 004:029 N„r s† frukten „r mogen, l†ter han strax lien g†, ty sk”rdetiden „r d† inne.˝ 004:030 Och han sade: ˝Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framst„lla det? 004:031 Det „r s†som ett senapskorn, som n„r det l„gges ned i jorden, „r minst av alla fr”n p† jorden; 004:032 men sedan det „r nedlagt, skjuter det upp och bliver st”rst bland alla kryddv„xter och f†r s† stora grenar, att himmelens f†glar kunna bygga sina n„sten i dess skugga.˝ 004:033 I m†nga s†dana liknelser f”rkunnade han ordet f”r dem, efter deras f”rm†ga att fatta det; 004:034 och utan liknelse talade han icke till dem. Men f”r sina l„rjungar uttydde han allt, n„r de voro allena. 004:035 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: ˝L†t oss fara ”ver till andra stranden.˝ 004:036 S† l„to de folket g† och togo honom med i b†ten, d„r han redan f”rut var; och j„mv„l andra b†tar f”ljde med honom. 004:037 D† kom en h„ftig stormvind, och v†gorna slogo in i b†ten, s† att b†ten redan begynte fyllas. 004:038 Men han sj„lv l†g i bakstammen och sov, lutad mot huvudg„rden. D† v„ckte de honom och sade till honom: ˝M„stare, fr†gar du icke efter att vi f”rg†s?˝ 004:039 N„r han s† hade vaknat, n„pste han vinden och sade till sj”n: ˝Tig, var stilla.˝ Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 004:040 D„refter sade han till dem: ˝Varf”r r„dens I? Haven I „nnu ingen tro?˝ 004:041 Och de hade blivit mycket h„pna och sade till varandra: ˝Vem „r d† denne, eftersom b†de vinden och sj”n „ro honom lydiga?˝ 005:001 S† kommo de ”ver till gerasenernas land, p† andra sidan sj”n. 005:002 Och strax d† han hade stigit ur b†ten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom fr†n gravarna d„r; 005:003 han hade n„mligen sitt tillh†ll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera f„ngsla honom; 005:004 ty v„l hade han m†nga g†nger blivit f„ngslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit s”nder fotbojorna, och ingen kunde f† makt med honom. 005:005 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p† bergen och skriade och sargade sig sj„lv med stenar. 005:006 N„r denne nu fick se Jesus p† avst†nd, skyndade han fram och f”ll ned f”r honom 005:007 och ropade med h”g r”st och sade: ˝Vad har du med mig att g”ra, Jesus, du Guds, den H”gstes, Son? Jag besv„r dig vid Gud, pl†ga mig icke.˝ 005:008 Jesus skulle n„mligen just s„ga till honom: ˝Far ut ur mannen, du orena ande.˝ 005:009 D† fr†gade han honom: ˝Vad „r ditt namn?˝ Han svarade honom: ˝Legion „r mitt namn, ty vi „ro m†nga.˝ 005:010 Och han bad honom entr„get att icke driva dem bort ifr†n den trakten. 005:011 Nu gick d„r vid berget en stor svinhjord i bet. 005:012 Och de b†do honom och sade: ˝S„nd oss †stad in i svinen; l†t oss f† fara in i dem.˝ 005:013 Och han tillstadde dem det. D† g†vo sig de orena andarna †stad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass tv† tusen svin, st”rtade sig utf”r branten ned i sj”n och drunknade i sj”n. 005:014 Men de som vaktade dem flydde och ber„ttade h„rom i staden och p† landsbygden; och folket gick †stad f”r att se vad det var som hade skett. 005:015 N„r de d† kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta d„r kl„dd och vid sina sinnen; och de betogos av h„pnad. 005:016 Och de som hade †sett h„ndelsen f”rt„ljde f”r dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. 005:017 D† begynte folket bedja honom att han skulle g† bort ifr†n deras omr†de. 005:018 N„r han sedan steg i b†ten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle f† f”lja honom. 005:019 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: ˝G† hem till de dina, och ber„tta f”r dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har f”rbarmat sig ”ver dig.˝ 005:020 D† gick han †stad och begynte f”rkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla f”rundrade sig. 005:021 Och n„r Jesus hade farit ”ver i b†ten, tillbaka till andra stranden, f”rsamlade sig mycket folk omkring honom, d„r han stod vid sj”n. 005:022 D† kom en synagogf”rest†ndare, vid namn Jairus, dit; och n„r denne fick se honom, f”ll han ned f”r hans f”tter 005:023 och bad honom entr„get och sade: ˝Min dotter ligger p† sitt yttersta. Kom och l„gg h„nderna p† henne, s† att hon bliver hulpen och f†r leva.˝ 005:024 D† gick han med mannen; och honom f”ljde mycket folk, som tr„ngde sig inp† honom. 005:025 Nu var d„r en kvinna som hade haft blodg†ng i tolv †r, 005:026 och som hade lidit mycket hos m†nga l„kare och kostat p† sig allt vad hon „gde, utan att det hade varit henne till n†got gagn; snarare hade det blivit v„rre med henne. 005:027 Hon hade f†tt h”ra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och r”rde vid hans mantel. 005:028 Ty hon t„nkte: ˝Om jag †tminstone f†r r”ra vid hans kl„der, s† bliver jag hulpen.˝ 005:029 Och strax uttorkade hennes blods k„lla, och hon k„nde i sin kropp att hon var botad fr†n sin pl†ga. 005:030 Men strax d† Jesus inom sig f”rnam vilken kraft som hade g†tt ut ifr†n honom, v„nde han sig om i folkhopen och fr†gade: ˝Vem r”rde vid mina kl„der?˝ 005:031 Hans l„rjungar sade till honom: ˝Du ser huru folket tr„nger p†, och „nd† fr†gar du: 'Vem r”rde vid mig?'˝ 005:032 D† s†g han sig omkring f”r att f† se den som hade gjort detta. 005:033 Men kvinnan fruktade och b„vade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och f”ll ned f”r honom och sade honom hela sanningen. 005:034 D† sade han till henne: ˝Min dotter, din tro har hj„lpt dig. G† i frid, och var botad fr†n din pl†ga.˝ 005:035 Medan han „nnu talade, kommo n†gra fr†n synagogf”rest†ndarens hus och sade: ˝Din dotter „r d”d; du m† icke vidare g”ra m„staren omak.˝ 005:036 Men n„r Jesus m„rkte vad som talades, sade han till synagogf”rest†ndaren: ˝Frukta icke, tro allenast.˝ 005:037 Och han tillstadde ingen att f”lja med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 005:038 S† kommo de till synagogf”rest†ndarens hus, och han fick d„r se en hop m„nniskor som h”jde klagol†t och gr„to och j„mrade sig h”gt. 005:039 Och han gick in och sade till dem: ˝Varf”r klagen I och gr†ten? Flickan „r icke d”d, hon sover.˝ 005:040 D† h†nlogo de †t honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade f†tt f”lja med honom, och gick in dit d„r flickan l†g. 005:041 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: ˝Talita, kum˝ (det betyder: ˝Flicka, jag s„ger dig, st† upp˝). 005:042 Och strax stod flickan upp och begynte g† omkring (hon var n„mligen tolv †r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor h„pnad. 005:043 Men han f”rbj”d dem str„ngeligen att l†ta n†gon f† veta vad som hade skett. D„refter tillsade han att man skulle giva henne n†got att „ta. 006:001 Och han gick bort d„rifr†n och begav sig till sin f„dernestad; och hans l„rjungar f”ljde honom. 006:002 Och n„r det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket h„pnade, n„r de h”rde honom; de sade: ˝Varifr†n har han f†tt detta? Och vad „r det f”r vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftg„rningar som g”ras genom honom, varifr†n komma de? 006:003 Žr d† denne icke timmermannen, han som „r Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar h„r hos oss?˝ S† blev han f”r dem en st”testen. 006:004 D† sade Jesus till dem: ˝En profet „r icke f”raktad utom i sin f„dernestad och bland sina fr„nder och i sitt eget hus.˝ 006:005 Och han kunde icke d„r g”ra n†gon kraftg„rning, utom att han botade n†gra f† sjuka, genom att l„gga h„nderna p† dem. 006:006 Och han f”rundrade sig ”ver deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, fr†n den ena byn till den andra, och undervisade. 006:007 Och han kallade till sig de tolv och s„nde s† ut dem, tv† och tv†, och gav dem makt ”ver de orena andarna. 006:008 Och han bj”d dem att icke taga n†got med sig p† v„gen, utom allenast en stav: icke br”d, icke r„nsel, icke penningar i b„ltet. 006:009 Sandaler finge de dock hava p† f”tterna, men de skulle icke b„ra dubbla livkl„dnader. 006:010 Och han sade till dem: ˝N„r I haven kommit in i n†got hus, s† stannen d„r, till dess I l„mnen den orten. 006:011 Och om man p† n†got st„lle icke tager emot eder och icke h”r p† eder, s† g†n bort d„rifr†n, och skudden av stoftet som „r under edra f”tter, till ett vittnesb”rd mot dem.˝ 006:012 Och de gingo ut och predikade att man skulle g”ra b„ttring; 006:013 och de drevo ut m†nga onda andar och smorde m†nga sjuka med olja och botade dem. 006:014 Och konung Herodes fick h”ra om honom, ty hans namn hade blivit k„nt. Man sade: ˝Det „r Johannes d”paren, som har uppst†tt fr†n de d”da, och d„rf”r verka dessa krafter i honom.˝ 006:015 Men andra sade: ˝Det „r Elias.˝ Andra †ter sade: ˝Det „r en profet, lik de andra profeterna.˝ 006:016 Men n„r Herodes h”rde detta, sade han: ˝Det „r Johannes, den som jag l„t halshugga. Han bar uppst†tt fr†n de d”da.˝ 006:017 Herodes hade n„mligen s„nt †stad och l†tit gripa Johannes och binda honom och s„tta honom i f„ngelse, f”r Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till „kta, 006:018 och Johannes hade d† sagt till honom: ˝Det „r icke lovligt f”r dig att hava din broders hustru.˝ 006:019 D„rf”r hyste nu Herodes agg till honom och ville d”da honom, men han hade icke makt d„rtill. 006:020 Ty Herodes f”rstod att Johannes var en r„ttf„rdig och helig man, och han fruktade f”r honom och gav honom sitt beskydd. Och n„r han hade h”rt honom, blev han bet„nksam i m†nga stycken; och han h”rde honom g„rna. 006:021 Men s† kom en l„glig dag, i det att Herodes p† sin f”delsedag gjorde ett g„stabud f”r sina storm„n och f”r krigs”verstarna och de f”rn„msta m„nnen i Galileen. 006:022 D† gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsg„ster. Och konungen sade till flickan: ˝Beg„r av mig vadhelst du vill, s† skall jag giva dig det.˝ 006:023 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: ˝Vadhelst du beg„r av mig, det skall jag giva dig, „nda till h„lften av mitt rike.˝ 006:024 D† gick hon ut och fr†gade sin moder: ˝Vad skall jag beg„ra?˝ Hon svarade: ˝Johannes d”parens huvud.˝ 006:025 Och strax skyndade hon in till konungen och framst„llde sin beg„ran och sade: ˝Jag vill att du nu genast giver mig p† ett fat Johannes d”parens huvud.˝ 006:026 D† blev konungen mycket bekymrad, men f”r edens och f”r bordsg„sternas skull ville han icke avvisa henne. 006:027 Allts† s„nde konungen strax en drabant med befallning att h„mta hans huvud. Och denne gick †stad och halsh”gg honom i f„ngelset 006:028 och bar sedan fram hans huvud p† ett fat och gav det †t flickan, och flickan gav det †t sin moder. 006:029 Men n„r hans l„rjungar fingo h”ra h„rom, kommo de och togo hans d”da kropp och lade den i en grav. 006:030 Och apostlarna f”rsamlade sig hos Jesus och omtalade f”r honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade l„rt folket. 006:031 D† sade han till dem: ˝Kommen nu I med mig bort till en ”de trakt, d„r vi f† vara allena, och vilen eder n†got litet.˝ Ty de fingo icke ens tid att „ta; s† m†nga voro de som kommo och gingo. 006:032 De foro allts† i b†ten bort till en ”de trakt, d„r de kunde vara allena. 006:033 Men man s†g dem fara sin v„g, och m†nga fingo veta det; och fr†n alla st„der str”mmade d† m„nniskor tillsammans dit landv„gen och kommo fram f”re dem. 006:034 N„r han s† steg i land, fick han se att d„r var mycket folk. D† ”mkade han sig ”ver dem, eftersom de voro ˝lika f†r som icke hade n†gon herde˝; och han begynte undervisa dem i m†ngahanda stycken. 006:035 Men n„r det redan var l†ngt lidet p† dagen, tr„dde hans l„rjungar fram till honom och sade: ˝Trakten „r ”de, och det „r redan l†ngt lidet p† dagen. 006:036 L†t dem skiljas †t, s† att de kunna g† bort i g†rdarna och byarna h„romkring och k”pa sig n†got att „ta.˝ 006:037 Men han svarade och sade till dem: ˝Given I dem att „ta.˝ De svarade honom: ˝Skola vi d† g† bort och k”pa br”d f”r tv† hundra silverpenningar och giva dem att „ta?˝ 006:038 Men han sade till dem: ˝Huru m†nga br”d haven I? G†n och sen efter.˝ Sedan de hade gjort s†, svarade de: ˝Fem, och d„rtill tv† fiskar.˝ 006:039 D† befallde han dem att l†ta alla i skilda matlag l„gga sig ned i gr”na gr„set. 006:040 Och de l„grade sig d„r i skilda hopar, hundra eller femtio i var. 006:041 D„refter tog han de fem br”den och de tv† fiskarna och s†g upp till himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav dem †t l„rjungarna, f”r att de skulle l„gga fram †t folket; ocks† de tv† fiskarna delade han mellan dem alla. 006:042 Och de †to alla och blevo m„tta. 006:043 Sedan samlade man upp ”verblivna br”dstycken, tolv korgar fulla, d„rtill ock kvarlevor av fiskarna. 006:044 Och det var fem tusen m„n som hade „tit. 006:045 Strax d„refter n”dgade han sina l„rjungar att stiga i b†ten och i f”rv„g fara ”ver till Betsaida p† andra stranden, medan han sj„lv tills†g att folket skildes †t. 006:046 Och n„r han hade tagit avsked av folket, gick han d„rifr†n upp p† berget f”r att bedja. 006:047 N„r det s† hade blivit afton, var b†ten mitt p† sj”n, och han var ensam kvar p† land. 006:048 Och han s†g dem vara h†rt ansatta, d„r de rodde fram, ty vinden l†g emot dem. Vid fj„rde nattv„kten kom han d† till dem, g†ende p† sj”n, och skulle just g† f”rbi dem. 006:049 Men n„r de fingo se honom g† p† sj”n, trodde de att det var en v†lnad och ropade h”gt; 006:050 ty de s†go honom alla och blevo f”rf„rade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: ˝Varen vid gott mod; det „r jag, varen icke f”rskr„ckta.˝ 006:051 D„refter steg han upp till dem i b†ten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor h„pnad; 006:052 ty de hade icke kommit till f”rst†nd genom det som hade skett med br”den, utan deras hj„rtan voro f”rstockade. 006:053 N„r de hade farit ”ver till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till d„r. 006:054 Och n„r de stego ur b†ten, k„nde man strax igen honom; 006:055 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte d† ”verallt b„ra de sjuka p† s„ngar dit d„r man h”rde att han var. 006:056 Och varhelst han gick in i n†gon by eller n†gon stad eller n†gon g†rd, d„r lade man de sjuka p† de ”ppna platserna. Och de b†do honom att †tminstone f† r”ra vid h”rntofsen p† hans mantel; och alla som r”rde vid den blevo hulpna. 007:001 Och faris‚erna, s† ock n†gra skriftl„rde som hade kommit fr†n Jerusalem, f”rsamlade sig omkring honom; 007:002 och de fingo d† se n†gra av hans l„rjungar „ta med ˝orena˝, det „r otvagna, h„nder. 007:003 Nu „r det s† med faris‚erna och alla andra judar, att de icke „ta n†got utan att f”rut, till †tlydnad av de „ldstes stadgar, noga hava tvagit sina h„nder, 007:004 likasom de icke heller, n„r de komma fr†n torget, „ta n†got utan att f”rut hava tvagit sig; m†nga andra stadgar finnas ock, som de av †lder pl„ga h†lla, s†som att sk”lja b„gare och tr„kannor och kopparsk†lar. 007:005 D„rf”r fr†gade honom nu faris‚erna och de skriftl„rde: ˝Varf”r vandra icke dina l„rjungar efter de „ldstes stadgar, utan „ta med orena h„nder?˝ 007:006 Men han svarade dem: ˝R„tt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, s†som det „r skrivet: 'Detta folk „rar mig med sina l„ppar, men deras hj„rtan „ro l†ngt ifr†n mig; 007:007 och f†f„ngt dyrka de mig, eftersom de l„ror de f”rkunna „ro m„nniskobud.' 007:008 I s„tten Guds bud † sido och h†llen m„nniskors stadgar.˝ 007:009 Ytterligare sade han till dem: ˝R„tt s†; I upph„ven Guds bud f”r att h†lla edra egna stadgar! 007:010 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som sm„dar sin fader eller sin moder, han skall d”den d”.' 007:011 Men I s„gen: om en son s„ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f†tt till hj„lp, det giver jag i st„llet s†som korban' (det betyder offerg†va), 007:012 d† kunnen I icke tillst„dja honom att vidare g”ra n†got f”r sin fader eller sin moder. 007:013 P† detta s„tt g”ren I Guds budord om intet genom edra f„derne„rvda stadgar. Och mycket annat s†dant g”ren I.˝ 007:014 D„refter kallade han †ter folket till sig och sade till dem: ˝H”ren mig alla och f”rst†n. 007:015 Intet som utifr†n g†r in i m„nniskan kan orena henne, men vad som g†r ut ifr†n m„nniskan, detta „r det som orenar henne.˝ 007:016 007:017 N„r han sedan hade l„mnat folket och kommit inomhus, fr†gade hans l„rjungar honom om detta bildliga tal. 007:018 Han svarade dem: ˝Žren d† ocks† I s† utan f”rst†nd? Insen I icke att intet som utifr†n g†r in i m„nniskan kan orena henne, 007:019 eftersom det icke g†r in i hennes hj„rta, utan ned i buken, och har sin naturliga utg†ng?˝ H„rmed f”rklarade han all mat f”r ren. 007:020 Och han tillade: ˝Vad som g†r ut ifr†n m„nniskan, detta „r det som orenar m„nniskan. 007:021 Ty inifr†n, fr†n m„nniskornas hj„rtan, utg† deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord, 007:022 „ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, l”saktighet, avund, h„delse, ”vermod, of”rsynt v„sende. 007:023 Allt detta onda g†r inifr†n ut, och det orenar m„nniskan.˝ 007:024 Och han stod upp och begav sig bort d„rifr†n till Tyrus' omr†de. D„r gick han in i ett hus och ville icke att n†gon skulle f† veta det. Dock kunde han icke f”rbliva obem„rkt, 007:025 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax d† hon hade f†tt h”ra om honom, och f”ll ned f”r hans f”tter; 007:026 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk h„rkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 007:027 Men han sade till henne: ˝L†t barnen f”rst bliva m„ttade; det „r ju otillb”rligt att taga br”det fr†n barnen och kasta det †t hundarna.˝ 007:028 Hon svarade och sade till honom: ˝Ja, Herre; ocks† „ta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.˝ 007:029 D† sade han till henne: ˝F”r det ordets skull s„ger jag dig: G†; den onde anden har farit ut ur din dotter.˝ 007:030 Och n„r hon kom hem, fann hon flickan ligga p† s„ngen och s†g att den onde anden hade farit ut. 007:031 Sedan begav han sig †ter bort ifr†n Tyrus' omr†de och tog v„gen ”ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omr†de, till Galileiska sj”n. 007:032 Och man f”rde till honom en som var d”v och n„stan stum och bad honom att l„gga handen p† denne. 007:033 D† tog han honom avsides ifr†n folket och satte sina fingrar i hans ”ron och spottade och r”rde vid hans tunga 007:034 och s†g upp till himmelen, suckade och sade till honom: ˝Effata˝ (det betyder: ˝Uppl†t dig˝). 007:035 D† ”ppnades hans ”ron, och hans tungas band l”stes, och han talade redigt och klart. 007:036 Och Jesus f”rbj”d dem att omtala detta f”r n†gon; men ju mer han f”rbj”d dem, dess mer f”rkunnade de det. 007:037 Och folket h„pnade ”verm†ttan och sade: ˝Allt har han v„l best„llt: de d”va l†ter han h”ra och de stumma tala.˝ 008:001 D† vid samma tid †ter mycket folk hade kommit tillst„des, och de icke hade n†got att „ta, kallade han sina l„rjungar till sig och sade till dem: 008:002 ˝Jag ”mkar mig ”ver folket, ty det „r redan tre dagar som de hava dr”jt kvar hos mig, och de hava intet att „ta. 008:003 Om jag nu l†ter dem fastande g† ifr†n mig hem, s† uppgivas de p† v„gen; somliga av dem hava ju kommit l†ngv„ga ifr†n.˝ 008:004 D† svarade hans l„rjungar honom: ˝Varifr†n skall man h„r i en ”ken kunna f† br”d till att m„tta dessa med?˝ 008:005 Han fr†gade dem: ˝Huru m†nga br”d haven I?˝ De svarade: ˝Sju.˝ 008:006 D† tillsade han folket att l„gra sig p† marken. Ock han tog de sju br”den, tackade Gud och br”t dem och gav †t sina l„rjungar, f”r att de skulle l„gga fram dem; och de lade fram †t folket. 008:007 De hade ock n†gra f† sm†fiskar; och n„r han hade v„lsignat dessa, bj”d han att man likaledes skulle l„gga fram dem. 008:008 S† †to de och blevo m„tta. Och man samlade sedan upp sju korgar med ”verblivna stycken. 008:009 Men antalet av dem som voro tillst„des var vid pass fyra tusen. Sedan l„t han dem skiljas †t. 008:010 Och strax d„refter steg han i b†ten med sina l„rjungar och for till trakten av Dalmanuta. 008:011 Och faris‚erna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville s„tta honom p† prov och beg„rde av honom n†got tecken fr†n himmelen. 008:012 D† suckade han ur sin andes djup och sade: ˝Varf”r beg„r detta sl„kte ett tecken? Sannerligen s„ger jag eder: Źt detta sl„kte skall intet tecken givas.˝ 008:013 S† l„mnade han dem och steg †ter i b†ten och for ”ver till andra stranden. 008:014 Och de hade f”rg„tit att taga med sig br”d; icke mer „n ett enda br”d hade de med sig i b†ten. 008:015 Och han bj”d dem och sade: ˝Sen till, att I tagen eder till vara f”r faris‚ernas surdeg och f”r Herodes' surdeg.˝ 008:016 D† talade de med varandra om att de icke hade br”d med sig. 008:017 Men n„r han m„rkte detta, sade han till dem: ˝Varf”r talen I om att I icke haven br”d med eder? Fatten och f”rst†n I d† „nnu ingenting? Žro edra hj„rtan s† f”rstockade? 008:018 I haven ju ”gon; sen I d† icke? I haven ju ”ron; h”ren I d† icke? 008:019 Och kommen I icke ih†g huru m†nga korgar fulla av stycken I samladen upp, n„r jag br”t de fem br”den †t de fem tusen?˝ De svarade honom: ˝Tolv.˝ 008:020 ˝Och n„r jag br”t de sju br”den †t de fyra tusen, huru m†nga korgar fulla av stycken samladen I d† upp?˝ De svarade: ˝Sju.˝ 008:021 D† sade han till dem: ˝F”rst†n I d† „nnu ingenting?˝ 008:022 D„refter kommo de till Betsaida. Och man f”rde till honom en som var blind och bad honom att han skulle r”ra vid denne. 008:023 D† tog han den blinde vid handen och ledde honom utanf”r byn; sedan spottade han p† hans ”gon och lade h„nderna p† honom och fr†gade honom: ˝Ser du n†got?˝ 008:024 Han s†g d† upp och svarade: ˝Jag kan urskilja m„nniskorna; jag ser dem g† omkring, men de likna tr„d.˝ 008:025 D„refter lade han †ter h„nderna p† hans ”gon, och nu s†g han tydligt och var botad och kunde j„mv„l p† l†ngt h†ll se allting klart. 008:026 Och Jesus bj”d honom g† hem och sade: ˝G† icke ens in i byn.˝ 008:027 Och Jesus gick med sina l„rjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. P† v„gen dit fr†gade han sina l„rjungar och sade till dem: ˝Vem s„ger folket mig vara?˝ 008:028 De svarade och sade: ˝Johannes d”paren; andra s„ga dock Elias, andra †ter s„ga: 'Det „r en av profeterna.'˝ 008:029 D† fr†gade han dem: ˝Vem s„gen d† I mig vara?˝ Petrus svarade och sade till honom: ˝Du „r Messias.˝ 008:030 D† f”rbj”d han dem str„ngeligen att f”r n†gon s„ga detta om honom. 008:031 Sedan begynte han undervisa dem om att M„nniskosonen m†ste lida mycket, och att han skulle bliva f”rkastad av de „ldste och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och att han skulle bliva d”dad, men att han tre dagar d„refter skulle uppst† igen. 008:032 Och han talade detta i of”rt„ckta ordalag. D† tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots„ga honom. 008:033 Men han v„nde sig om, och n„r han d† s†g sina l„rjungar, talade han str„ngt till Petrus och sade: ˝G† bort, Satan, och st† mig icke i v„gen; ty dina tankar „ro icke Guds tankar, utan m„nniskotankar.˝ 008:034 Och han kallade till sig folket j„mte sina l„rjungar och sade till dem: ˝Om n†gon vill efterf”lja mig, s† f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p† sig; s† f”lje han mig. 008:035 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f”r min och f”r evangelii skull, han skall bevara det. 008:036 Och vad hj„lper det en m„nniska, om hon vinner hela v„rlden, men f”rlorar sin sj„l? 008:037 Och vad kan en m„nniska giva till l”sen f”r sin sj„l? 008:038 Den som blyges f”r mig och f”r mina ord, i detta trol”sa och syndiga sl„kte, f”r honom skall ock M„nniskosonen blygas, n„r han kommer i sin Faders h„rlighet med de heliga „nglarna.˝ 008:001 Ytterligare sade han till dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas n†gra som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se Guds rike vara kommet i sin kraft.˝ 009:002 Sex dagar d„refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och f”rde dem ensamma upp p† ett h”gt berg, d„r de voro allena. Och hans utseende f”rvandlades inf”r dem; 009:003 och hans kl„der blevo gl„nsande och mycket vita, s† att ingen valkare p† jorden kan g”ra kl„der s† vita. 009:004 Och f”r dem visade sig Elias j„mte Moses, och dessa samtalade med Jesus. 009:005 D† tog Petrus till orda och sade till Jesus: ˝Rabbi, h„r „r oss gott att vara; l†t oss g”ra tre hyddor, †t dig en och †t Moses en och †t Elias en.˝ 009:006 Han visste n„mligen icke vad han skulle s„ga; s† stor var deras f”rskr„ckelse. 009:007 D† kom en sky som ”verskyggde dem, och ur skyn kom en r”st: ˝Denne „r min „lskade Son; h”ren honom.˝ 009:008 Och pl”tsligt m„rkte de, n„r de s†go sig omkring, att d„r icke mer fanns n†gon hos dem utom Jesus allena. 009:009 D† de sedan gingo ned fr†n berget, bj”d han dem att de icke, f”rr„n M„nniskosonen hade uppst†tt fr†n de d”da, skulle f”r n†gon omtala vad de hade sett. 009:010 Och de lade m„rke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppst† fr†n de d”da. 009:011 Och de fr†gade honom och sade: ˝De skriftl„rde s„ga ju att Elias f”rst m†ste komma?˝ 009:012 Han svarade dem: ˝Elias m†ste visserligen f”rst komma och uppr„tta allt igen. Men huru kan det d† vara skrivet om M„nniskosonen att han skall lida mycket och bliva f”raktad? 009:013 Dock, jag s„ger eder att Elias redan har kommit; och de f”rforo mot honom alldeles s†som de ville, och s†som det var skrivet att det skulle g† honom.˝ 009:014 N„r de d„refter kommo till l„rjungarna, s†go de att mycket folk var samlat omkring dem, och att n†gra skriftl„rde disputerade med dem. 009:015 Och strax d† allt folket fick se honom, blevo de mycket h„pna och skyndade fram och h„lsade honom. 009:016 D† fr†gade han dem: ˝Varom disputeren I med dem?˝ 009:017 Och en man i folkhopen svarade honom: ˝M„stare, jag har f”rt till dig min son, som „r besatt av en stum ande. 009:018 Och varhelst denne f†r fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan st†r gossen om munnen, och han gnisslar med t„nderna och bliver s†som livl”s. Nu bad jag dina l„rjungar att de skulle driva ut honom, men de f”rm†dde det icke.˝ 009:019 D† svarade han dem och sade: ˝O du otrogna sl„kte, huru l„nge m†ste jag vara hos eder? Huru l„nge m†ste jag h„rda ut med eder? F”ren honom till mig.˝ 009:020 Och de f”rde honom till Jesus. Och strax d† han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han f”ll ned p† jorden och v„ltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen. 009:021 Jesus fr†gade d† hans fader: ˝Huru l„nge har det varit s† med honom?˝ Han svarade: ˝Alltsedan han var ett litet barn; 009:022 och det har ofta h„nt att han har kastat honom „n i elden, „n i vattnet, f”r att f”rg”ra honom. Men om du f”rm†r n†got, s† f”rbarma dig ”ver oss och hj„lp oss.˝ 009:023 D† sade Jesus till honom: ˝Om jag f”rm†r, s„ger du. Allt f”rm†r den som tror.˝ 009:024 Strax ropade gossens fader och sade: ˝Jag tror! Hj„lp min otro.˝ 009:025 Men n„r Jesus s†g att folk str”mmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden str„ngt och sade till honom: ˝Du stumme och d”ve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.˝ 009:026 D† skriade han och slet och ryckte gossen sv†rt och for ut; och gossen blev s†som d”d, s† att folket menade att han verkligen var d”d. 009:027 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod d† upp. 009:028 N„r Jesus d„refter hade kommit inomhus, fr†gade hans l„rjungar honom, d† de nu voro allena: ˝Varf”r kunde icke vi driva ut honom?˝ 009:029 Han svarade dem: ˝Detta slag kan icke drivas ut genom n†got annat „n b”n och fasta.˝ 009:030 Och de gingo d„rifr†n och vandrade genom Galileen; men han ville icke att n†gon skulle f† veta det. 009:031 Han undervisade n„mligen sina l„rjungar och sade till dem: ˝M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i m„nniskors h„nder, och man skall d”da honom; men tre dagar efter det att han har blivit d”dad skall han uppst† igen.˝ 009:032 Och de f”rstodo icke vad han sade, men de fruktade att fr†ga honom. 009:033 Och de kommo till Kapernaum. Och n„r han hade kommit dit d„r han bodde, fr†gade han dem: ˝Vad var det I samtaladen om p† v„gen?˝ 009:034 Men de tego, ty de hade p† v„gen talat med varandra om vilken som vore st”rst. 009:035 D† satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: ˝Om n†gon vill vara den f”rste, s† vare han den siste av alla och allas tj„nare.˝ 009:036 Och han tog ett barn och st„llde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem: 009:037 ˝Den som tager emot ett s†dant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har s„nt mig.˝ 009:038 Johannes sade till honom: ˝M„stare, vi s†go huru en man som icke f”ljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke f”ljde oss.˝ 009:039 Men Jesus sade: ˝Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftg„rning kan strax d„refter tala illa om mig. 009:040 Ty den som icke „r emot oss, han „r f”r oss. 009:041 Ja, den som giver eder en b„gare vatten att dricka, d„rf”r att I h”ren Kristus till -- sannerligen s„ger jag eder: Han skall ingalunda g† miste om sin l”n. 009:042 Och den som f”rf”r en av dessa sm† som tro, f”r honom vore det b„ttre, om en kvarnsten h„ngdes om hans hals och han kastades i havet. 009:043 Om nu din hand „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet lytt, „n att hava b†da h„nderna i beh†ll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsl„ckes. 009:044 009:045 Och om din fot „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet halt, „n att hava b†da f”tterna i beh†ll och kastas i Gehenna. 009:046 009:047 Och om ditt ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i Guds rike en”gd, „n att hava b†da ”gonen i beh†ll och kastas i Gehenna, 009:048 d„r 'deras mask icke d”r och elden icke utsl„ckes'. 009:049 Ty var m„nniska m†ste saltas med eld. 009:050 Saltet „r en god sak; men om saltet mister sin s„lta, varmed skolen I d† †terst„lla dess kraft? -- Haven salt i eder och h†llen frid inb”rdes.˝ 010:001 Och han stod upp och begav sig d„rifr†n, genom landet p† andra sidan Jordan, till Judeens omr†de. Och mycket folk f”rsamlades †ter omkring honom, och †ter undervisade han dem, s†som hans sed var. 010:002 D† ville n†gra faris‚er sn„rja honom, och de tr„dde fram och fr†gade honom om det vore lovligt f”r en man att skilja sig fr†n sin hustru. 010:003 Men han svarade och sade till dem: ˝Vad har Moses bjudit eder?˝ 010:004 De sade: ˝Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev †t sin hustru och s† skilja sig fr†n henne.˝ 010:005 D† sade Jesus till dem: ˝F”r edra hj„rtans h†rdhets skull skrev han †t eder detta bud. 010:006 Men redan vid v„rldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. 010:007 'F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder. 010:008 Och de tu skola varda ett k”tt.' S† „ro de icke mer tv†, utan ett k”tt. 010:009 Vad nu Gud har sammanfogat, det m† m„nniskan icke †tskilja.˝ 010:010 N„r de sedan hade kommit hem, fr†gade hans l„rjungar honom †ter om detsamma. 010:011 Och han svarade dem: ˝Den som skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg†r „ktenskapsbrott mot henne. 010:012 Och om en hustru skiljer sig fr†n sin man och tager sig en annan man, d† beg†r hon „ktenskapsbrott. 010:013 Och man bar fram barn till honom, f”r att han skulle r”ra vid dem; men l„rjungarna visade bort dem. 010:014 N„r Jesus s†g detta, blev han misslynt och sade till dem: ˝L†ten barnen komma till mig, och f”rmenen dem det icke; ty Guds rike h”r s†dana till. 010:015 Sannerligen s„ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike s†som ett barn, han kommer aldrig ditin.˝ 010:016 Och han tog dem upp i famnen och lade h„nderna p† dem och v„lsignade dem. 010:017 N„r han sedan begav sig †stad f”r att forts„tta sin v„g, skyndade en man fram och f”ll p† kn„ f”r honom och fr†gade honom: ˝Gode M„stare, vad skall jag g”ra f”r att f† evigt liv till arvedel?˝ 010:018 Jesus sade till honom: ˝Varf”r kallar du mig god? Ingen „r god utom Gud allena. 010:019 Buden k„nner du: 'Du skall icke dr„pa', 'Du skall icke beg† „ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj„la', 'Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd', 'Du skall icke undanh†lla n†gon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'˝ 010:020 D† svarade han honom: ˝M„stare, allt detta har jag h†llit fr†n min ungdom.˝ 010:021 D† s†g Jesus p† honom och fick k„rlek till honom och sade till honom: ˝Ett fattas dig: g† bort och s„lj allt vad du „ger och giv †t de fattiga; d† skall du f† en skatt i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.˝ 010:022 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedr”vad bort, ty han hade m†nga „godelar. 010:023 D† s†g Jesus sig omkring och sade till sina l„rjungar: ˝Huru sv†rt „r det icke f”r dem som hava penningar att komma in i Guds rike!˝ 010:024 Men l„rjungarna h„pnade vid hans ord. D† tog Jesus †ter till orda och sade till dem: ˝Ja, mina barn, huru sv†rt „r det icke att komma in i Guds rike! 010:025 Det „r l„ttare f”r en kamel att komma igenom ett n†ls”ga, „n f”r den som „r rik att komma in i Guds rike.˝ 010:026 D† blevo de „nnu mer h„pna och sade till varandra: ˝Vem kan d† bliva fr„lst?˝ 010:027 Jesus s†g p† dem och sade: ˝F”r m„nniskor „r det om”jligt, men icke f”r Gud, ty f”r Gud „r allting m”jligt.˝ 010:028 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ˝Se, vi hava ”vergivit allt och f”ljt dig.˝ 010:029 Jesus svarade: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Ingen som f”r min och evangelii skull har ”vergivit hus, eller br”der eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 010:030 ingen s†dan finnes, som icke skall f† hundrafalt igen: redan h„r i tiden hus, och br”der och systrar, och m”drar och barn, och jordagods, mitt under f”rf”ljelser, och i den tillkommande tids†ldern evigt liv. 010:031 Men m†nga som „ro de f”rsta skola bliva de sista, medan de sista bliva de f”rsta.˝ 010:032 Och de voro p† v„gen upp till Jerusalem. Och Jesus gick f”re dem, och de gingo d„r b„vande; och de som f”ljde med dem voro uppfyllda av fruktan. D† tog han †ter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle ”verg† honom: 010:033 ˝Se, vi g† nu upp till Jerusalem, och M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad †t ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och de skola d”ma honom till d”den och ”verl„mna honom †t hedningarna, 010:034 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och d”da honom; men tre dagar d„refter skall han uppst† igen.˝ 010:035 D† tr„dde Jakob och Johannes, Sebedeus' s”ner, fram till honom och sade till honom: ˝M„stare, vi skulle vilja att du l„te oss f† vad vi nu t„nka beg„ra av dig.˝ 010:036 Han fr†gade dem: ˝Vad viljen I d† att jag skall l†ta eder f†?˝ 010:037 De svarade honom: ˝L†t den ene av oss i din h„rlighet f† sitta p† din h”gra sida, och den andre p† din v„nstra.˝ 010:038 Men Jesus sade till dem: ˝I veten icke vad I beg„ren. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomg† det dop som jag genomg†r?˝ 010:039 De svarade honom: ˝Det kunna vi.˝ D† sade Jesus till dem: ˝Ja, den kalk jag dricker skolen I f† dricka, och det dop jag genomg†r skolen I genomg†, 010:040 men platsen p† min h”gra sida och platsen p† min v„nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f”r vilka s† „r best„mt.˝ 010:041 N„r de tio andra h”rde detta, blevo de misslynta p† Jakob och Johannes. 010:042 D† kallade Jesus dem till sig och sade till dem: ˝I veten att de som r„knas f”r folkens furstar upptr„da mot dem s†som herrar, och att deras m„ktige l†ta dem k„nna sin myndighet. 010:043 Men s† „r det icke bland eder; utan den som vill bliva st”rst bland eder, han vare de andras tj„nare, 010:044 och den som vill vara fr„mst bland eder, han vare allas dr„ng. 010:045 Ocks† M„nniskosonen har ju kommit, icke f”r att l†ta tj„na sig, utan f”r att tj„na och giva sitt liv till l”sen f”r m†nga.˝ 010:046 Och de kommo till Jeriko. Men n„r han †ter gick ut ifr†n Jeriko, f”ljd av sina l„rjungar och en ganska stor hop folk, satt d„r vid v„gen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son. 010:047 N„r denne h”rde att det var Jesus fr†n Nasaret, begynte han ropa och s„ga: ˝Jesus, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.˝ 010:048 Och m†nga tillsade honom str„ngeligen att han skulle tiga; men han ropade „nnu mycket mer: ˝Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.˝ 010:049 D† stannade Jesus och sade: ˝Kallen honom hit.˝ Och de kallade p† den blinde och sade till honom: ˝Var vid gott mod, st† upp; han kallar dig till sig.˝ 010:050 D† kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. 010:051 Och Jesus talade till honom och sade: ˝Vad vill du att jag skall g”ra dig?˝ Den blinde svarade honom: ˝Rabbuni, l†t mig f† min syn.˝ 010:052 Jesus sade till honom: ˝G†; din tro har hj„lpt dig.˝ Och strax fick han sin syn och f”ljde honom p† v„gen. 011:001 N„r de nu nalkades Jerusalem och voro n„ra Betfage och Betania vid Oljeberget, s„nde han †stad tv† av sina l„rjungar 011:002 och sade till dem: ˝G†n in i byn som ligger mitt framf”r eder, s† skolen I, strax d† I kommen ditin, finna en †snef†le st† d„r bunden, som „nnu ingen m„nniska har suttit p†; l”sen den och f”ren den hit. 011:003 Och om n†gon fr†gar eder varf”r I g”ren detta, s† skolen I svara: 'Herren beh”ver den, men han skall strax s„nda den tillbaka hit.˝ 011:004 D† gingo de †stad och funno en †snef†le st† d„r bunden utanf”r en port vid v„gen, och de l”ste den. 011:005 Och n†gra som stodo d„r bredvid sade till dem: ˝Vad g”ren I? Varf”r l”sen I f†len?˝ 011:006 Men de svarade dem s†som Jesus hade bjudit. D† l„t man dem vara. 011:007 Och de f”rde f†len till Jesus och lade sina mantlar p† den, och han satte sig upp p† den. 011:008 Och m†nga bredde ut sina mantlar p† v„gen, andra †ter skuro av kvistar och l”v p† f„lten och str”dde p† v„gen. 011:009 Och de som gingo f”re och de som f”ljde efter ropade: ˝Hosianna! V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn. 011:010 V„lsignat vare v†r fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i h”jden!˝ 011:011 S† drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och n„r han hade sett sig omkring ”verallt och det redan var sent p† dagen, gick han med de tolv ut till Betania. 011:012 N„r de dagen d„refter voro p† v„g tillbaka fr†n Betania, blev han hungrig. 011:013 Och d† han p† avst†nd fick se ett fikontr„d som hade l”v, gick han dit f”r att se om han till „ventyrs skulle finna n†got d„rp†; men n„r han kom fram till det, fann han intet annat „n l”v, det var icke d† fikonens tid. 011:014 D† talade han och sade till tr„det: ˝Aldrig n†gonsin mer „te n†gon frukt av dig.˝ Och hans l„rjungar h”rde detta. 011:015 N„r de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som s†lde och k”pte i helgedomen. Och han st”tte omkull v„xlarnas bord och duvom†nglarnas s„ten; 011:016 han tillstadde icke heller att man bar n†gonting genom helgedomen. 011:017 Och han undervisade dem och sade: ˝Det „r ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b”nehus f”r alla folk.' Men I haven gjort det till en r”varkula.˝ 011:018 D† ”verstepr„sterna och de skriftl„rde fingo h”ra h„rom, s”kte de efter tillf„lle att f”rg”ra honom; ty de fruktade f”r honom, eftersom allt folket h„pnade ”ver hans undervisning. 011:019 N„r det blev afton, beg†vo de sig ut ur staden. 011:020 Men d† de nu p† morgonen †ter gingo d„r fram, fingo de se fikontr„det vara f”rtorkat „nda fr†n roten. 011:021 D† kom Petrus ih†g vad som hade skett och sade till honom: ˝Rabbi, se, fikontr„det som du f”rbannade „r f”rtorkat.˝ 011:022 Jesus svarade och sade till dem: ˝Haven tro p† Gud. 011:023 Sannerligen s„ger jag eder: Om n†gon s„ger till detta berg: 'H„v dig upp, och kasta dig i havet' och d„rvid icke tvivlar i sitt hj„rta, utan tror att det han s„ger skall ske, d† skall det ske honom s†. 011:024 D„rf”r s„ger jag eder: Allt vad I bedjen om och beg„ren, tron att det „r eder givet; och det skall ske eder s†. 011:025 Och n„r I st†n och bedjen, s† f”rl†ten, om I haven n†got emot n†gon, f”r att ocks† eder Fader, som „r i himmelen, m† f”rl†ta eder edra f”rsyndelser.˝ 011:026 011:027 S† kommo de †ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo ”verstepr„sterna och de skriftl„rde och de „ldste fram till honom; 011:028 och de sade till honom: ˝Med vad myndighet g”r du detta? Och vem har givit dig myndighet att g”ra detta?˝ 011:029 Jesus svarade dem: ˝Jag vill st„lla en fr†ga till eder; svaren mig p† den, s† skall ock jag s„ga eder med vad myndighet jag g”r detta. 011:030 Johannes' d”pelse, var den fr†n himmelen eller fr†n m„nniskor? Svaren mig h„rp†.˝ 011:031 D† ”verlade de med varandra och sade: ˝Om vi svara: 'Fr†n himmelen', s† fr†gar han: 'Varf”r trodden I honom d† icke?' 011:032 Eller skola vi svara: 'Fr†n m„nniskor'?˝ -- det v†gade de icke av fruktan f”r folket, ty alla h”llo f”re att Johannes verkligen var en profet. 011:033 De svarade allts† Jesus och sade: ˝Vi veta det icke.˝ D† sade Jesus till dem: ˝S† s„ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g”r detta.˝ 012:001 Och han begynte tala till dem i liknelser: ˝En man planterade en ving†rd och satte st„ngsel d„romkring och h”gg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; d„refter lejde han ut den †t ving†rdsm„n och for utrikes. 012:002 N„r sedan r„tta tiden var inne, s„nde han en tj„nare till ving†rdsm„nnen, f”r att denne av ving†rdsm„nnen skulle uppb„ra n†gon del av ving†rdens frukt. 012:003 Men de togo fatt p† honom och misshandlade honom och l„to honom g† tomh„nt tillbaka. 012:004 Źter s„nde han till dem en annan tj„nare. Honom slogo de i huvudet och skymfade. 012:005 Sedan s„nde han †stad „nnu en annan, men denne dr„pte de. Likas† gjorde de med m†nga andra: somliga misshandlade de, och andra dr„pte de. 012:006 Nu hade han ock en enda son, vilken han „lskade. Honom s„nde han slutligen †stad till dem, ty han t„nkte: 'De skola v„l hava f”rsyn f”r min son.' 012:007 Men ving†rdsm„nnen sade till varandra: 'Denne „r arvingen; kom, l†t oss dr„pa honom, s† bliver arvet v†rt.' 012:008 Och de togo fatt p† honom och dr„pte honom och kastade honom ut ur ving†rden. -- 012:009 Vad skall nu ving†rdens herre g”ra? Jo, han skall komma och f”rg”ra ving†rdsm„nnen och l„mna ving†rden †t andra. 012:010 Haven I icke l„st detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade, den har blivit en h”rnsten; 012:011 av Herren har den blivit detta, och underbar „r den i v†ra ”gon'?˝ 012:012 De hade nu g„rna velat gripa honom, men de fruktade f”r folket; ty de f”rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. S† l„to de honom vara och gingo sin v„g. 012:013 D„refter s„nde de till honom n†gra faris‚er och herodianer, f”r att dessa skulle f†nga honom genom n†got hans ord. 012:014 Dessa kommo nu och sade till honom: ˝M„stare, vi veta att du „r sannf„rdig och icke fr†gar efter n†gon, ty du ser icke till personen, utan l„r om Guds v„g vad sant „r. Žr det lovligt att giva kejsaren skatt, eller „r det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?˝ 012:015 Men han f”rstod deras skrymteri och sade till dem: ˝Varf”r s”ken I att sn„rja mig? Tagen hit en penning, s† att jag f†r se den.˝ 012:016 D† l„mnade de fram en s†dan. D„refter fr†gade han dem: ˝Vems bild och ”verskrift „r detta?˝ De svarade honom: ˝Kejsarens.˝ 012:017 D† sade Jesus till dem: ˝S† given kejsaren vad kejsaren tillh”r, och Gud vad Gud tillh”r.˝ Och de f”rundrade sig h”geligen ”ver honom. 012:018 Sedan kommo till honom n†gra av sadduc‚erna, vilka mena att det icke gives n†gon uppst†ndelse. Dessa fr†gade honom och sade: 012:019 ˝M„stare, Moses har givit oss den f”reskriften, att om n†gon har en broder som d”r, och som efterl„mnar hustru, men icke l„mnar barn efter sig, s† skall han taga sin broders hustru till „kta och skaffa avkomma †t sin broder. 012:020 Nu voro h„r sju br”der. Den f”rste tog sig en hustru, men dog utan att l„mna n†gon avkomma efter sig. 012:021 D† tog den andre i ordningen henne, men ocks† han dog utan att l„mna n†gon avkomma efter sig; sammalunda den tredje. 012:022 S† skedde med alla sju: ingen av dem l„mnade n†gon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun. 012:023 Vilken av dem skall nu vid uppst†ndelsen, n„r de uppst†, f† henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.˝ 012:024 Jesus svarade dem: ˝Visar icke eder fr†ga att I faren vilse och varken f”rst†n skrifterna, ej heller Guds kraft? 012:025 Efter uppst†ndelsen fr†n de d”da taga m„n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur †t m„n, utan de „ro d† s†som „nglarna i himmelen. 012:026 Men vad nu det ang†r, att de d”da uppst†, haven I icke l„st i Moses' bok, p† det st„lle d„r det talas om t”rnbusken, huru Gud sade till honom s†: 'Jag „r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? 012:027 Han „r en Gud icke f”r d”da, utan f”r levande. I faren mycket vilse.˝ 012:028 D† tr„dde en av de skriftl„rde fram, en som hade h”rt deras ordskifte och f”rst†tt att han hade svarat dem v„l. Denne fr†gade honom: ˝Vilket „r det f”rn„msta av alla buden?˝ 012:029 Jesus svarade: ˝Det f”rn„msta „r detta: 'H”r, Israel! Herren, v†r Gud, Herren „r en. 012:030 Och du skall „lska Herren, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l och av allt ditt f”rst†nd och av all din kraft.' 012:031 D„rn„st kommer detta: 'Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.' Intet annat bud „r st”rre „n dessa.˝ 012:032 D† svarade den skriftl„rde honom: ˝M„stare, du har i sanning r„tt i vad du s„ger, att han „r en, och att ingen annan „r „n han. 012:033 Och att „lska honom av allt sitt hj„rta och av allt sitt f”rst†nd och av all sin kraft och att „lska sin n„sta s†som sig sj„lv, det „r 'f”rmer „n alla br„nnoffer och slaktoffer'.˝ 012:034 D† nu Jesus m„rkte att han hade svarat f”rst†ndigt, sade han till honom: ˝Du „r icke l†ngt ifr†n Guds rike.˝ Sedan dristade sig ingen att vidare st„lla n†gon fr†ga p† honom. 012:035 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framst„llde han denna fr†ga: ˝Huru kunna de skriftl„rde s„ga att Messias „r Davids son? 012:036 David sj„lv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: S„tt dig p† min h”gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 012:037 S† kallar nu David sj„lv honom 'herre'; huru kan han d† vara hans son?˝ Och folkskarorna h”rde honom g„rna. 012:038 Och han undervisade dem och sade till dem: ˝Tagen eder till vara f”r de skriftl„rde, som g„rna g† omkring i fotsida kl„der och g„rna vilja bliva h„lsade p† torgen 012:039 och g„rna sitta fr„mst i synagogorna och p† de fr„msta platserna vid g„stabuden -- 012:040 detta under det att de utsuga „nkors hus, medan de f”r syns skull h†lla l†nga b”ner. De skola f† en dess h†rdare dom.˝ 012:041 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och s†g huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och m†nga rika lade dit mycket. 012:042 Men en fattig „nka kom och lade ned tv† sk„rvar, det „r ett ”re. 012:043 D† kallade han sina l„rjungar till sig och sade till dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Denna fattiga „nka lade dit mer „n alla de andra som lade n†got i offerkistorna. 012:044 Ty dessa lade alla dit av sitt ”verfl”d, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, s† mycket som fanns i hennes „go.˝ 013:001 D† han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans l„rjungar till honom: ˝M„stare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!˝ 013:002 Jesus svarade honom: ˝Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men h„r skall f”rvisso icke l„mnas sten p† sten; allt skall bliva nedbrutet.˝ 013:003 N„r han sedan satt p† Oljeberget, mitt emot helgedomen, fr†gade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d† de voro allena: 013:004 ˝S„g oss n„r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden „r inne, d† allt detta skall g† i fullbordan.˝ 013:005 D† begynte Jesus tala till dem och sade: ˝Sen till, att ingen f”rvillar eder. 013:006 M†nga skola komma under mitt namn och s„ga: 'Det „r jag' och skola f”rvilla m†nga. 013:007 Men n„r I f†n h”ra krigslarm och rykten om krig, s† f”rloren icke besinningen; s†dant m†ste komma, men d„rmed „r „nnu icke „nden inne. 013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordb„vningar p† den ena orten efter den andra, och hungersn”d skall uppst†; detta „r begynnelsen till 'f”dslov†ndorna'. 013:009 Men tagen I eder till vara. Man skall d† draga eder inf”r domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och st„llas fram inf”r landsh”vdingar och konungar, f”r min skull, till ett vittnesb”rd f”r dem. 013:010 Men evangelium m†ste f”rst bliva predikat f”r alla folk. 013:011 N„r man nu f”r eder †stad och drager eder inf”r r„tta, s† g”ren eder icke f”rut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det m†n I tala. Ty det „r icke I som skolen tala, utan den helige Ande. 013:012 Och den ene brodern skall d† ”verl„mna den andre till att d”das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s„tta sig upp mot sina f”r„ldrar och skola d”da dem. 013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, f”r mitt namns skull. Men den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst. 013:014 Men n„r I f†n se 'f”r”delsens styggelse' st† d„r han icke borde st† -- den som l„ser detta, han give akt d„rp† -- d† m† de som „ro i Judeen fly bort till bergen, 013:015 och den som „r p† taket m† icke stiga ned och g† in f”r att h„mta n†got ur sitt hus, 013:016 och den som „r ute p† marken m† icke v„nda tillbaka f”r att h„mta sin mantel. 013:017 Och ve de som „ro havande, eller som giva di p† den tiden! 013:018 Men bedjen att det icke m† ske om vintern. 013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vederm”da, s† sv†r att dess like icke har f”rekommit allt ifr†n v„rldens begynnelse, fr†n den tid d† Gud skapade v„rlden, intill nu', ej heller n†gonsin skall f”rekomma. 013:020 Och om Herren icke f”rkortade den tiden, s† skulle intet k”tt bliva fr„lst; men f”r de utvaldas skull, f”r de m„nniskors skull, som han har utvalt, har han f”rkortat den tiden. 013:021 Och om n†gon d† s„ger till eder: 'Se h„r „r Messias', eller: 'Se d„r „r han', s† tron det icke. 013:022 Ty m„nniskor som falskeligen s„ga sig vara Messias skola uppst†, s† ock falska profeter, och de skola g”ra tecken och under, f”r att, om m”jligt, f”rvilla de utvalda. 013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt f”rut. 013:024 Men p† den tiden, efter den vederm”dan, skall solen f”rm”rkas och m†nen upph”ra att giva sitt sken, 013:025 och stj„rnorna skola falla ifr†n himmelen, och makterna i himmelen skola b„va. 013:026 Och d† skall man f† se 'M„nniskosonen komma i skyarna' med stor makt och h„rlighet. 013:027 Och han skall d† s„nda ut sina „nglar och f”rsamla sina utvalda fr†n de fyra v„derstrecken, fr†n jordens „nda till himmelens „nda. 013:028 Ifr†n fikontr„det m†n I h„r h„mta en liknelse. N„r dess kvistar begynna att f† save och l”ven spricka ut, d† veten I att sommaren „r n„ra. 013:029 Likas†, n„r I sen detta ske, d† kunnen I ock veta att han „r n„ra och st†r f”r d”rren. 013:030 Sannerligen s„ger jag eder: Detta sl„kte skall icke f”rg†s, f”rr„n allt detta sker. 013:031 Himmel och jord skola f”rg†s, men mina ord skola icke f”rg†s. 013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen n†got, icke „nglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern. 013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke n„r tiden „r inne. 013:034 S†som n„r en man reser utrikes och l„mnar sitt hus och giver sina tj„nare makt och myndighet d„r”ver, †t var och en hans s„rskilda syssla, och d„rvid ock bjuder portvaktaren att vaka. 013:035 likas† bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke n„r husets herre kommer, om han kommer p† aftonen eller vid midnattstiden eller i haneg„llet eller p† morgonen; 013:036 vaken, s† att han icke finner eder sovande, n„r han of”rt„nkt kommer. 013:037 Men vad jag s„ger till eder, det s„ger jag till alla: Vaken!˝ 014:001 Tv† dagar d„refter var det p†sk och det osyrade br”dets h”gtid. Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde s”kte efter tillf„lle att gripa honom med list och d”da honom. 014:002 De sade n„mligen: ˝Icke under h”gtiden, f”r att ej oroligheter skola uppst† bland folket.˝ 014:003 Men n„r han var i Betania, i Simon den spet„lskes hus, och d„r l†g till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med sm”rjelse av dyrbar „kta nardus. Och hon br”t s”nder flaskan och g”t ut sm”rjelsen ”ver hans huvud. 014:004 N†gra som voro d„r blevo d† misslynta och sade till varandra: ˝Varf”r skulle denna sm”rjelse f”rspillas? 014:005 Man hade ju kunnat s„lja den f”r mer „n tre hundra silverpenningar och giva dessa †t de fattiga.˝ Och de talade h†rda ord till henne. 014:006 Men Jesus sade: ˝L†ten henne vara. Varf”r oroen I henne? Det „r en god g„rning som hon har gjort mot mig. 014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och n„rhelst I viljen kunnen I g”ra dem gott, men mig haven I icke alltid. 014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i f”rv„g smort min kropp s†som en tillredelse till min begravning. 014:009 Och sannerligen s„ger jag eder: Varhelst i hela v„rlden evangelium bliver predikat, d„r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till †minnelse.˝ 014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till ”verstepr„sterna och ville f”rr†da honom †t dem. 014:011 N„r de h”rde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan s”kte han efter tillf„lle att f”rr†da honom, d† l„gligt var. 014:012 P† f”rsta dagen i det osyrade br”dets h”gtid, n„r man slaktade p†skalammet, sade hans l„rjungar till honom: ˝Vart vill du att vi skola g† och reda till, s† att du kan „ta p†skalammet?˝ 014:013 D† s„nde han †stad tv† av sina l„rjungar och sade till dem: ˝G†n in i staden; d„r skolen I m”ta en man som b„r en kruka vatten. F”ljen honom. 014:014 Och s„gen till husbonden i det hus d„r han g†r in: 'M„staren fr†gar: Var finnes h„rb„rget d„r jag skall „ta p†skalammet med mina l„rjungar?' 014:015 D† skall han visa eder en stor sal i ”vre v†ningen, tillredd och ordnad f”r m†ltid; reden till †t oss d„r.˝ 014:016 Och l„rjungarna beg†vo sig i v„g och kommo in i staden och funno det s† som han hade sagt dem; och de redde till p†skalammet. 014:017 N„r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv. 014:018 Och medan de l†go till bords och †to, sade Jesus: ˝Sannerligen s„ger jag eder: En av eder skall f”rr†da mig, 'den som „ter med mig'.˝ 014:019 D† begynte de bedr”vas och fr†ga honom, den ene efter den andre: ˝Icke „r det v„l jag?˝ 014:020 Och han sade till dem: ˝Det „r en av de tolv, den som j„mte mig doppar i fatet. 014:021 Ja, M„nniskosonen skall g† bort, s†som det „r skrivet om honom; men ve den m„nniska genom vilken M„nniskosonen bliver f”rr†dd! Det hade varit b„ttre f”r den m„nniskan, om hon icke hade blivit f”dd.˝ 014:022 Medan de nu †to, tog han ett br”d och v„lsignade det och br”t det och gav †t dem och sade: ˝Tagen detta; detta „r min lekamen.˝ 014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav †t dem; och de drucko alla d„rav. 014:024 Och han sade till dem: ˝Detta „r mitt blod, f”rbundsblodet, som varder utgjutet f”r m†nga. 014:025 Sannerligen s„ger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer fr†n vintr„d, f”rr„n p† den dag d† jag dricker det nytt i Guds rike.˝ 014:026 N„r de sedan hade sjungit lovs†ngen, gingo de ut till Oljeberget. 014:027 D† sade Jesus till dem: ˝I skolen alla komma p† fall; ty det „r skrivet: 'Jag skall sl† herden, och f†ren skola f”rskingras.' 014:028 Men efter min uppst†ndelse skall jag f”re eder g† till Galileen.˝ 014:029 D† svarade Petrus honom: ˝Om „n alla andra komma p† fall, s† skall dock jag det icke.˝ 014:030 Jesus sade till honom: ˝Sannerligen s„ger jag dig: Redan i denna natt, f”rr„n hanen har galit tv† g†nger, skall du tre g†nger f”rneka mig.˝ 014:031 D† f”rs„krade han „nnu ivrigare: ˝Om jag „n m†ste d” med dig, s† skall jag dock icke f”rneka dig.˝ Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett st„lle som kallades Getsemane. 014:032 D† sade han till sina l„rjungar: ˝Bliven kvar h„r, medan jag beder.˝ 014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte b„va och „ngslas. 014:034 Och han sade till dem: ˝Min sj„l „r djupt bedr”vad, „nda till d”ds; stannen kvar h„r och vaken.˝ 014:035 D„refter gick han litet l„ngre bort och f”ll ned p† jorden och bad, att om m”jligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. 014:036 Och han sade: ˝Abba, Fader, allt „r m”jligt f”r dig. Tag denna kalk ifr†n mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!˝ 014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D† sade han till Petrus: ˝Simon, sover du? F”rm†dde du d† icke vaka en kort stund? 014:038 Vaken, och bedjen att I icke m†n komma i frestelse. Anden „r villig, men k”ttet „r svagt.˝ 014:039 Och han gick †ter bort och bad och sade samma ord. 014:040 N„r han sedan kom tillbaka, fann han dem †ter sovande, ty deras ”gon voro f”rtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom. 014:041 F”r tredje g†ngen kom han tillbaka och sade d† till dem: ˝Ja, I soven „nnu alltj„mt och vilen eder! Det „r nog. Stunden „r kommen. M„nniskosonen skall nu bliva ”verl„mnad i syndarnas h„nder. 014:042 St†n upp, l†t oss g†; se, den som f”rr†der mig „r n„ra.˝ 014:043 Och i detsamma, medan han „nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j„mte honom en folkskara med sv„rd och stavar, uts„nd fr†n ”verstepr„sterna och de skriftl„rde och de „ldste. 014:044 Men f”rr„daren hade kommit ”verens med dem om ett tecken och sagt: ˝Den som jag kysser, den „r det; honom skolen I gripa och f”ra bort under s„ker bevakning.˝ 014:045 Och n„r han nu kom dit, tr„dde han strax fram till honom och sade: ˝Rabbi!˝ och kysste honom h„ftigt. 014:046 D† grepo de Jesus och togo honom f†ngen. 014:047 Men en av dem som stodo d„r bredvid drog sitt sv„rd och h”gg till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom ”rat. 014:048 Och Jesus talade till dem och sade: ˝S†som mot en r”vare haven I g†tt ut med sv„rd och stavar f”r att fasttaga mig. 014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.˝ 014:050 D† ”verg†vo de honom alla och flydde. 014:051 Och bland dem som hade f”ljt med honom var en ung man, h”ljd i ett linnekl„de, som var kastat ”ver blotta kroppen; honom grepo de. 014:052 Men han l„mnade linnekl„det kvar och flydde undan naken. 014:053 S† f”rde de nu Jesus bort till ”verstepr„sten, och d„r f”rsamlade sig alla ”verstepr„sterna och de „ldste och de skriftl„rde. 014:054 Och Petrus f”ljde honom p† avst†nd „nda in p† ”verstepr„stens g†rd; d„r satt han sedan tillsammans med tj„narna och v„rmde sig vid elden. 014:055 Och ”verstepr„sterna och hela Stora r†det s”kte efter n†got vittnesb”rd mot Jesus, f”r att kunna d”da honom; men de funno intet. 014:056 Ty v„l vittnade m†nga falskt mot honom, men vittnesb”rden st„mde icke ”verens. 014:057 Och n†gra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: 014:058 ˝Vi hava sj„lva h”rt honom s„ga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som „r gjort med h„nder, och skall sedan p† tre dagar bygga upp ett annat, som icke „r gjort med h„nder.'˝ 014:059 Men icke ens i det stycket st„mde deras vittnesb”rd ”verens. 014:060 D† stod ”verstepr„sten upp ibland dem och fr†gade Jesus och sade: ˝Svarar du intet? Huru „r det med det som dessa vittna mot dig?˝ 014:061 Men han teg och svarade intet. Źter fr†gade ”verstepr„sten honom och sade till honom: ˝Žr du Messias, den H”gtlovades Son?˝ 014:062 Jesus svarade: ˝Jag „r det. Och I skolen f† se M„nniskosonen sitta p† Maktens h”gra sida och komma med himmelens skyar.˝ 014:063 D† rev ”verstepr„sten s”nder sina kl„der och sade: ˝Vad beh”va vi mer n†gra vittnen? 014:064 I h”rden h„delsen. Vad synes eder?˝ D† d”mde de alla honom skyldig till d”den. 014:065 Och n†gra begynte spotta p† honom; och sedan de hade h”ljt ”ver hans ansikte, slogo de honom p† kinderna med knytn„varna och sade till honom: ˝Profetera.˝ Ocks† r„ttstj„narna slogo honom p† kinderna. 014:066 Medan nu Petrus befann sig d„rnere p† g†rden, kom en av ”verstepr„stens tj„nstekvinnor dit. 014:067 Och n„r hon fick se Petrus, d„r han satt och v„rmde sig, s†g hon p† honom och sade: ˝Ocks† du var med nasar‚en, denne Jesus.˝ 014:068 Men han nekade och sade: ˝Jag varken vet eller f”rst†r vad du menar.˝ Sedan gick han ut p† den yttre g†rden. 014:069 N„r tj„nstekvinnan d† fick se honom d„r, begynte hon †ter s„ga till dem som stodo bredvid: ˝Denne „r en av dem.˝ 014:070 D† nekade han †ter. Litet d„refter sade †terigen de som stodo d„r bredvid till Petrus: ˝F”rvisso „r du en av dem; du „r ju ocks† en galil‚.˝ 014:071 D† begynte han f”rbanna sig och sv„rja: ˝Jag k„nner icke den man som I talen om.˝ 014:072 Och i detsamma gol hanen f”r andra g†ngen. D† kom Petrus ih†g Jesu ord, huru han hade sagt till honom: ˝F”rr„n hanen har galit tv† g†nger, skall du tre g†nger f”rneka mig.˝ Och han brast ut i gr†t. 015:001 Sedan nu ”verstepr„sterna, tillsammans med de „ldste och de skriftl„rde, hela Stora r†det, p† morgonen hade fattat sitt beslut, l„to de strax binda Jesus och f”rde honom bort och ”verl„mnade honom †t Pilatus. 015:002 D† fr†gade Pilatus honom: ˝Žr du judarnas konung?˝ Han svarade honom och sade: ˝Du s„ger det sj„lv.˝ 015:003 Och ”verstepr„sterna framst„llde m†nga anklagelser mot honom. 015:004 Pilatus fr†gade honom d† †ter och sade: ˝Svarar du intet? Du h”r ju huru mycket det „r som de anklaga dig f”r.˝ 015:005 Men Jesus svarade intet mer, s† att Pilatus f”rundrade sig. 015:006 Nu pl„gade han vid h”gtiden giva dem en f†nge l”s, den som de beg„rde. 015:007 Och d„r fanns d† en man, han som kallades Barabbas, vilken satt f„ngslad j„mte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet beg†tt dr†p. 015:008 Folket kom ditupp och begynte beg„ra att han skulle g”ra †t dem s†som han pl„gade g”ra. 015:009 Pilatus svarade dem och sade: ˝Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' l”s?˝ 015:010 Han f”rstod n„mligen att det var av avund som ”verstepr„sterna hade dragit Jesus inf”r r„tta. 015:011 Men ”verstepr„sterna uppeggade folket till att beg„ra att han hellre skulle giva dem Barabbas l”s. 015:012 N„r allts† Pilatus †ter tog till orda och fr†gade dem: ˝Vad skall jag d† g”ra med den som I kallen 'judarnas konung'?˝, 015:013 s† skriade de †ter: ˝Korsf„st honom!˝ 015:014 Men Pilatus fr†gade dem: ˝Vad ont har han d† gjort?˝ D† skriade de „nnu ivrigare: ˝Korsf„st honom!˝ 015:015 Och eftersom Pilatus ville g”ra folket till viljes, gav han dem Barabbas l”s; men Jesus l„t han gissla och utl„mnade honom sedan till att korsf„stas. 015:016 Och krigsm„nnen f”rde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. 015:017 Och de kl„dde p† honom en purpurf„rgad mantel och vredo samman en krona av t”rnen och satte den p† honom. 015:018 Sedan begynte de h„lsa honom: ˝Hell dig, judarnas konung!˝ 015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett r”r och spottade p† honom; d„rvid b”jde de kn„ och g†vo honom sin hyllning. 015:020 Och n„r de hade begabbat honom, kl„dde de av honom den purpurf„rgade manteln och satte p† honom hans egna kl„der och f”rde honom ut f”r att korsf„sta honom. 015:021 Och en man som kom utifr†n marken gick d„r fram, Simon fr†n Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g† med och b„ra hans kors. 015:022 Och de f”rde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). 015:023 Och de r„ckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. 015:024 Och de korsf„ste honom och delade sedan hans kl„der mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle f†. 015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsf„ste honom. 015:026 Och den ”verskrift som man hade satt upp ”ver honom, f”r att angiva vad han var anklagad f”r, hade denna lydelse: ˝Judarnas konung.˝ 015:027 Och de korsf„ste med honom tv† r”vare, den ene p† hans h”gra sida och den andre p† hans v„nstra. 015:028 015:029 Och de som gingo d„r f”rbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: ˝Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'! 015:030 Hj„lp dig nu sj„lv, och stig ned fr†n korset.˝ 015:031 Sammalunda talade ock ”verstepr„sterna, j„mte de skriftl„rde, begabbande ord med varandra och sade: ˝Andra har han hj„lpt; sig sj„lv kan han icke hj„lpa. 015:032 Han som „r Messias, Israels konung, han stige nu ned fr†n korset, s† att vi f† se det och tro.˝ Ocks† de m„n som voro korsf„sta med honom sm„dade honom. 015:033 Men vid sj„tte timmen kom ”ver hela landet ett m”rker, som varade „nda till nionde timmen. 015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med h”g r”st: ˝Eloi, Eloi, lema sabaktani?˝; det betyder: ˝Min Gud, min Gud, varf”r har du ”vergivit mig?˝ 015:035 D† n†gra av dem som stodo d„r bredvid h”rde detta, sade de: ˝H”r, han kallar p† Elias.˝ 015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med „ttikvin och satte den p† ett r”r och gav honom att dricka, i det han sade: ˝L†t oss se om Elias kommer och tager honom ned.˝ 015:037 Men Jesus ropade med h”g r”st och gav upp andan. 015:038 D† r„mnade f”rl†ten i templet i tv† stycken, uppifr†n och „nda ned. 015:039 Men n„r h”vitsmannen, som stod d„r mitt emot honom, s†g att han p† s†dant s„tt gav upp andan, sade han: ˝F”rvisso var denne man Guds Son.˝ 015:040 Ocks† n†gra kvinnor stodo d„r p† avst†nd och s†go vad som skedde. Bland dessa voro j„mv„l Maria fr†n Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s† ock Salome 015:041 -- vilka hade f”ljt honom och tj„nat honom, medan han var i Galileen -- d„rtill m†nga andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem. 015:042 Det var nu tillredelsedag (det „r dagen f”re sabbaten), och det hade blivit afton. 015:043 Josef fr†n Arimatea, en ansedd r†dsherre och en av dem som v„ntade p† Guds rike, tog d„rf”r nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att f† Jesu kropp. 015:044 D† f”rundrade sig Pilatus ”ver att Jesus redan skulle vara d”d, och han kallade till sig h”vitsmannen och fr†gade honom om det var l„nge sedan han hade d”tt. 015:045 Och n„r han av h”vitsmannen hade f†tt veta huru det var, sk„nkte han †t Josef hans d”da kropp. 015:046 Denne k”pte d† en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan v„ltrade han en sten f”r ing†ngen till graven. 015:047 Men Maria fr†n Magdala och den Maria som var Joses' moder s†go var han lades. 016:001 Och n„r sabbaten var f”rliden, k”pte Maria fr†n Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome v„lluktande kryddor, f”r att sedan g† †stad och sm”rja honom. 016:002 Och bittida om morgonen p† f”rsta veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppg†ngen. 016:003 Och de sade till varandra: ˝Vem skall †t oss v„ltra bort stenen fr†n ing†ngen till graven?˝ 016:004 Men n„r de s†go upp, fingo de se att stenen redan var bortv„ltrad. Den var n„mligen mycket stor. 016:005 Och n„r de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta d„r p† h”gra sidan, kl„dd i en vit fotsid kl„dnad; och de blevo f”rskr„ckta. 016:006 Men han sade till dem: ˝Varen icke f”rskr„ckta. I s”ken Jesus fr†n Nasaret, den korsf„ste. Han „r uppst†nden, han „r icke h„r. Se d„r „r platsen d„r de lade honom. 016:007 Men g†n bort och s„gen till hans l„rjungar, och s„rskilt till Petrus: 'Han skall f”re eder g† till Galileen; d„r skolen I f† se honom, s†som han bar sagt eder.'˝ 016:008 D† gingo de ut och flydde bort ifr†n graven, ty b„van och best”rtning hade kommit ”ver dem. Och i sin fruktan sade de intet till n†gon. 016:009 [Men efter sin uppst†ndelse visade han sig p† f”rsta veckodagens morgon f”rst f”r Maria fr†n Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar. 016:010 Hon gick d† och omtalade det f”r dem som hade f”ljt med honom, och som nu s”rjde och gr„to. 016:011 Men n„r dessa h”rde s„gas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke. 016:012 D„refter uppenbarade han sig i en annan skepnad f”r tv† av dem, medan de voro stadda p† vandring ut†t landsbygden. 016:013 Ocks† dessa gingo bort och omtalade det f”r de andra; men icke heller dem trodde man. 016:014 Sedan uppenbarade han sig ocks† f”r de elva, n„r de l†go till bords; och han f”rebr†dde dem d† deras otro och deras hj„rtans h†rdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom vara uppst†nden. 016:015 Och han sade till dem: ˝G†n ut i hela v„rlden och prediken evangelium f”r allt skapat. 016:016 Den som tror och bliver d”pt, han skall bliva fr„lst; men den som icke tror, han skall bliva f”rd”md. 016:017 Och dessa tecken skola †tf”lja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungom†l, 016:018 ormar skola de taga i h„nderna, och om de dricka n†got d”dande gift, s† skall det alls icke skada dem; p† sjuka skola de l„gga h„nderna, och de skola d† bliva friska.˝ 016:019 D„refter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig p† Guds h”gra sida. 016:020 Men de gingo ut och predikade allest„des. Och Herren verkade med dem och stadf„ste ordet genom de tecken som †tf”ljde det.] Book 42 Lukas 001:001 Alldenstund m†nga andra hava f”retagit sig att om de h„ndelser, som bland oss hava timat, avfatta ber„ttelser, 001:002 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sj„lva voro †syna vittnen och ordets tj„nare, 001:003 s† har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt „nda ifr†n begynnelsen, beslutit mig f”r att i f”ljd och ordning skriva d„rom till dig, „dle Teofilus, 001:004 s† att du kan inse huru tillf”rlitliga de stycken „ro, i vilka du har blivit undervisad. 001:005 P† den tid d† Herodes var konung ”ver Judeen levde en pr„st vid namn Sakarias, av Abias' ˝dagsavdelning˝. Denne hade till hustru en av Arons d”ttrar som hette Elisabet. 001:006 De voro b†da r„ttf„rdiga inf”r Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. 001:007 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och b†da voro de komna till h”g †lder. 001:008 Medan han nu en g†ng, n„r ordningen kom till hans avdelning, gjorde pr„sterlig tj„nst inf”r Gud, 001:009 h„nde det sig, vid den ”vliga lottningen om de pr„sterliga sysslorna, att det tillf”ll honom att g† in i Herrens tempel och t„nda r”kelsen. 001:010 Och hela menigheten stod utanf”r och bad, medan r”koffret f”rr„ttades. 001:011 D† visade sig f”r honom en Herrens „ngel, st†ende p† h”gra sidan om r”kelsealtaret. 001:012 Och n„r Sakarias s†g honom, blev han f”rskr„ckt, och fruktan f”ll ”ver honom. 001:013 Men „ngeln sade till honom: ˝Frukta icke, Sakarias; ty din b”n „r h”rd, och din hustru Elisabet skall f”da dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. 001:014 Och han skall bliva dig till gl„dje och fr”jd, och m†nga skola gl„dja sig ”ver hans f”delse. 001:015 Ty han skall bliva stor inf”r Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. 001:016 Och m†nga av Israels barn skall han omv„nda till Herren, deras Gud. 001:017 Han skall g† framf”r honom i Elias' ande och kraft, f”r att 'v„nda f„dernas hj„rtan till barnen' och omv„nda de oh”rsamma till de r„ttf„rdigas sinnelag, s† att han skaffar †t Herren ett v„lberett folk.˝ 001:018 D† sade Sakarias till „ngeln: ˝Varav skall jag veta detta? Jag „r ju sj„lv gammal, och min hustru „r kommen till h”g †lder.˝ 001:019 Žngeln svarade och sade till honom: ˝Jag „r Gabriel, som st†r inf”r Gud, och jag „r uts„nd f”r att tala till dig och f”rkunna dig detta glada budskap. 001:020 Och se, „nda till den dag d† detta sker skall du vara m†ll”s och icke kunna tala, d„rf”r att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.˝ 001:021 Och folket stod och v„ntade p† Sakarias och f”rundrade sig ”ver att han s† l„nge dr”jde i templet; 001:022 och n„r han kom ut, kunde han icke tala till dem. D† f”rstodo de att han hade sett n†gon syn i templet. Och han tecknade †t dem och f”rblev stum. 001:023 Och n„r tiden f”r hans tj„nstg”ring hade g†tt till „nda, begav han sig hem. 001:024 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och h”ll sig dold i fem m†nader; 001:025 och hon sade: ˝S† har Herren gjort med mig nu, d† han har sett till min sm„lek bland m„nniskorna, f”r att borttaga den.˝ 001:026 I sj„tte m†naden blev „ngeln Gabriel s„nd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, 001:027 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. 001:028 Och „ngeln kom in till henne och sade: ˝Hell dig, du h”gtben†dade! Herren „r med dig.˝ 001:029 Men hon blev mycket f”rskr„ckt vid hans ord och t„nkte p† vad denna h„lsning m†nde inneb„ra. 001:030 D† sade „ngeln till henne: ˝Frukta icke, Maria; ty du har funnit n†d f”r Gud. 001:031 Se, du skall bliva havande och f”da en son, och honom skall du giva namnet Jesus. 001:032 Han skall bliva stor och kallas den H”gstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. 001:033 Och han skall vara konung ”ver Jakobs hus till evig tid, och p† hans rike skall ingen „nde vara.˝ 001:034 D† sade Maria till „ngeln: ˝Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av n†gon man.˝ 001:035 Žngeln svarade och sade till henne: ˝Helig ande skall komma ”ver dig, och kraft fr†n den H”gste skall ”verskygga dig; d„rf”r skall ock det heliga som varder f”tt kallas Guds Son. 001:036 Och se, j„mv„l din fr„nka Elisabet har blivit havande och skall f”da en son, nu p† sin †lderdom; och detta „r sj„tte m†naden f”r henne, som s„ges vara ofruktsam. 001:037 Ty f”r Gud kan intet vara om”jligt.˝ 001:038 D† sade Maria: ˝Se, jag „r Herrens tj„narinna; ske mig s†som du har sagt.˝ Och „ngeln l„mnade henne. 001:039 En av de n„rmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. 001:040 Och hon tr„dde in i Sakarias' hus och h„lsade Elisabet. 001:041 N„r d† Elisabet h”rde Marias h„lsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande 001:042 och brast ut och ropade h”gt och sade: ˝V„lsignad vare du bland kvinnor, och v„lsignad din livsfrukt! 001:043 Men varf”r sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? 001:044 Se, n„r ljudet av din h„lsning n†dde mina ”ron, spratt barnet till av fr”jd i mitt liv. 001:045 Och salig „r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt fr†n Herren.˝ 001:046 D† sade Maria: ˝Min sj„l prisar storligen Herren, 001:047 och min ande fr”jdar sig i Gud, min Fr„lsare. 001:048 Ty han har sett till sin tj„narinnas ringhet; och se, h„refter skola alla sl„kten prisa mig salig. 001:049 Ty den M„ktige har gjort stora ting med mig, och heligt „r hans namn. 001:050 Hans barmh„rtighet varar fr†n sl„kte till sl„kte ”ver dem som frukta honom. 001:051 Han har utf”rt v„ldiga g„rningar med sin arm, han har f”rskingrat dem som t„nkte ”vermodiga tankar i sina hj„rtan. 001:052 H„rskare har han st”rtat fr†n deras troner, och ringa m„n har han upph”jt; 001:053 hungriga har han m„ttat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma h„nder. 001:054 Han har tagit sig an sin tj„nare Israel och t„nkt p† att bevisa barmh„rtighet 001:055 mot Abraham och mot hans s„d till evig tid, efter sitt l”fte till v†ra f„der.˝ 001:056 Och Maria stannade hos henne vid pass tre m†nader och v„nde d„refter hem igen. 001:057 S† var nu f”r Elisabet tiden inne, d† hon skulle f”da; och hon f”dde en son. 001:058 Och n„r hennes grannar och fr„nder fingo h”ra att Herren hade bevisat henne s† stor barmh„rtighet, gladde de sig med henne. 001:059 Och p† †ttonde dagen kommo de f”r att omsk„ra barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. 001:060 Men hans moder tog till orda och sade: ˝Ingalunda; han skall heta Johannes.˝ 001:061 D† sade de till henne: ˝I din sl„kt finnes ju ingen som har det namnet.˝ 001:062 Och de fr†gade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. 001:063 D† beg„rde han en tavla och skrev dessa ord: ˝Johannes „r hans namn.˝ Och alla f”rundrade sig. 001:064 Men i detsamma ”ppnades hans mun, och hans tunga l”stes, och han talade och lovade Gud. 001:065 Och deras grannar betogos alla av h„pnad, och ryktet om allt detta gick ut ”ver Judeens hela bergsbygd. 001:066 Och alla som h”rde det lade m„rke d„rtill och sade: ˝Vad m†nde v„l varda av detta barn?˝ Ocks† var ju Herrens hand med honom. 001:067 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: 001:068 ˝Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det f”rlossning, 001:069 och som har uppr„ttat †t oss ett fr„lsningens horn i sin tj„nare Davids hus, 001:070 s†som han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. 001:071 Ty han ville fr„lsa oss fr†n v†ra ov„nner och ur alla v†ra motst†ndares hand, 001:072 och s† g”ra barmh„rtighet med v†ra f„der och t„nka p† sitt heliga f”rbund, 001:073 vad han med ed hade lovat f”r v†r fader Abraham, 001:074 Han ville besk„ra oss att f† tj„na honom utan fruktan, fr„lsta ur v†ra ov„nners hand, 001:075 ja, att g”ra tj„nst inf”r honom i helighet och r„ttf„rdighet i alla v†ra dagar. 001:076 Och du, barn, skall bliva kallad den H”gstes profet, ty du skall g† framf”r Herren och bereda v„gar f”r honom, 001:077 till att giva hans folk kunskap om fr„lsning, i det att deras synder bliva dem f”rl†tna. 001:078 S† skall ske f”r v†r Guds f”rbarmande k„rleks skull, som skall l†ta ett ljus g† upp och sk†da ned till oss fr†n h”jden, 001:079 f”r att 'skina ”ver dem som sitta i m”rker och d”dsskugga' och s† styra v†ra f”tter in p† fridens v„g.˝ 001:080 Och barnet v„xte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i ”knen, intill den dag d† han skulle tr„da fram f”r Israel. 002:001 Och det h„nde sig vid den tiden att fr†n kejsar Augustus utgick ett p†bud att hela v„rlden skulle skattskrivas. 002:002 Detta var den f”rsta skattskrivningen, och den h”lls, n„r Kvirinius var landsh”vding ”ver Syrien. 002:003 D† f„rdades alla var och en till sin stad, f”r att l†ta skattskriva sig. 002:004 S† gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och sl„kt, for han fr†n staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, 002:005 f”r att l†ta skattskriva sig j„mte Maria, sin trolovade, som var havande. 002:006 Medan de voro d„r, h„nde sig att tiden var inne, d† hon skulle f”da. 002:007 Och hon f”dde sin f”rstf”dde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum f”r dem i h„rb„rget. 002:008 I samma nejd voro d† n†gra herdar ute p† marken och h”llo vakt om natten ”ver sin hjord. 002:009 D† stod en Herrens „ngel framf”r dem, och Herrens h„rlighet kringstr†lade dem; och de blevo mycket f”rskr„ckta. 002:010 Men „ngeln sade till dem: ˝Varen icke f”rskr„ckta. Se, jag b†dar eder en stor gl„dje, som skall vederfaras allt folket. 002:011 Ty i dag har en Fr„lsare blivit f”dd †t eder i Davids stad, och han „r Messias, Herren. 002:012 Och detta skall f”r eder vara tecknet: I skolen finna ett nyf”tt barn, som ligger lindat i en krubba.˝ 002:013 I detsamma s†gs d„r j„mte „ngeln en stor hop av den himmelska h„rskaran, och de lovade Gud och sade: 002:014 ˝Žra vare Gud i h”jden, och frid p† jorden, bland m„nniskor till vilka han har behag!˝ 002:015 N„r s† „nglarna hade farit ifr†n herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: ˝L†t oss nu g† till Betlehem och se det som d„r har skett, och som Herren har kungjort f”r oss.˝ 002:016 Och de skyndade †stad dit och funno Maria och Josef, och barnet som l†g i krubban. 002:017 Och n„r de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. 002:018 Och alla som h”rde det f”rundrade sig ”ver vad herdarna ber„ttade f”r dem. 002:019 Men Maria g”mde och begrundade allt detta i sitt hj„rta. 002:020 Och herdarna v„nde tillbaka och prisade och lovade Gud f”r allt vad de hade f†tt h”ra och se, alldeles s†som det blivit dem sagt. 002:021 N„r sedan †tta dagar hade g†tt till „nda och han skulle omsk„ras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit n„mnt av „ngeln, f”rr„n han blev avlad i sin moders liv. 002:022 Och n„r deras reningsdagar hade g†tt till „nda, de som voro f”reskrivna i Moses' lag, f”rde de honom upp till Jerusalem f”r att b„ra honom fram inf”r Herren, 002:023 enligt den f”reskriften i Herrens lag, att ˝allt mank”n som ”ppnar moderlivet skall r„knas s†som helgat †t Herren˝, 002:024 s† ock f”r att offra ˝ett par duvor eller tv† unga turturduvor˝, s†som stadgat var i Herrens lag. 002:025 I Jerusalem levde d† en man, vid namn Simeon, en r„ttf„rdig och from man, som v„ntade p† Israels tr”st; och helig ande var ”ver honom. 002:026 Och av den helige Ande hade han f†tt den uppenbarelsen att han icke skulle se d”den, f”rr„n han hade f†tt se Herrens Smorde. 002:027 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och n„r f”r„ldrarna buro in barnet Jesus, f”r att s† g”ra med honom som sed var efter lagen, 002:028 d† tog ocks† han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 002:029 ˝Herre, nu l†ter du din tj„nare fara h„dan i frid, efter ditt ord, 002:030 ty mina ”gon hava sett din fr„lsning, 002:031 vilken du har berett till att sk†das av alla folk: 002:032 ett ljus som skall uppenbaras f”r hedningarna, och en h„rlighet som skall givas †t ditt folk Israel.˝ 002:033 Och hans fader och moder f”rundrade sig ”ver det som sades om honom. 002:034 Och Simeon v„lsignade dem och sade till Maria, hans moder: ˝Se, denne „r satt till fall eller uppr„ttelse f”r m†nga i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. 002:035 Ja, ocks† genom din sj„l skall ett sv„rd g†. S† skola m†nga hj„rtans tankar bliva uppenbara.˝ 002:036 D„r fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till h”g †lder; i sju †r hade hon levat med sin man, fr†n den tid d† hon var jungfru, 002:037 och hon var nu „nka, †ttiofyra †r gammal. Och hon l„mnade aldrig helgedomen, utan tj„nade d„r Gud med fastor och b”ner, natt och dag. 002:038 Hon kom ocks† i samma stund tillst„des och prisade Gud och talade om honom till alla dem som v„ntade p† f”rlossning f”r Jerusalem. 002:039 Och n„r de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, v„nde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. 002:040 Men barnet v„xte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds n†d var ”ver honom. 002:041 Nu pl„gade hans f”r„ldrar †rligen vid p†skh”gtiden begiva sig till Jerusalem. 002:042 N„r han var tolv †r gammal, gingo de ocks† dit upp, s†som sed var vid h”gtiden. 002:043 Men n„r de hade varit med om alla h”gtidsdagarna och v„nde hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans f”r„ldrar lade m„rke d„rtill. 002:044 De menade att han var med i ress„llskapet och vandrade s† en dagsled och s”kte efter honom bland fr„nder och v„nner. 002:045 N„r de d† icke funno honom, v„nde de tillbaka till Jerusalem och s”kte efter honom. 002:046 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, d„r han satt mitt ibland l„rarna och h”rde p† dem och fr†gade dem; 002:047 och alla som h”rde honom blevo uppfyllda av h„pnad ”ver hans f”rst†nd och hans svar. 002:048 N„r de nu fingo se honom d„r, f”rundrade de sig h”geligen; och hans moder sade till honom: ˝Min son, varf”r gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava s”kt efter dig med stor oro.˝ 002:049 D† sade han till dem: ˝Varf”r beh”vden I s”ka efter mig? Vissten I d† icke att jag b”r vara d„r min Fader bor?˝ 002:050 Men de f”rstodo icke det som han talade till dem. 002:051 S† f”ljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underd†nig. Och hans moder g”mde allt detta i sitt hj„rta. 002:052 Och Jesus v„xte till i †lder och vishet och n†d inf”r Gud och m„nniskor. 003:001 I femtonde †ret av kejsar Tiberius' regering, n„r Pontius Pilatus var landsh”vding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene, 003:002 p† den tid d† Hannas var ”verstepr„st j„mte Kaifas -- d† kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i ”knen; 003:003 och han gick †stad och predikade i hela trakten omkring Jordan b„ttringens d”pelse till syndernas f”rl†telse. 003:004 S† uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: ˝H”r r”sten av en som ropar i ”knen: Bereden v„gen f”r Herren, g”ren stigarna j„mna f”r honom. 003:005 Alla dalar skola fyllas och alla berg och h”jder s„nkas; vad krokigt „r skall bliva rak v„g, och vad ol„ndigt „r skall bliva sl„ta stigar; 003:006 och allt k”tt skall se Guds fr„lsning.'˝ 003:007 Han sade nu till folket som kom ut f”r att l†ta d”pa sig av honom: ˝I huggormars avf”da, vem har ingivit eder att s”ka komma undan den tillstundande vredesdomen? 003:008 B„ren d† ock s†dan frukt som tillh”r b„ttringen. Och s„gen icke vid eder sj„lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag s„ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv„cka barn †t Abraham. 003:009 Redan „r ocks† yxan satt till roten p† tr„den; s† bliver d† vart tr„d som icke b„r god frukt avhugget och kastat p† elden. 003:010 Och folket fr†gade honom och sade: ˝Vad skola vi d† g”ra?˝ 003:011 Han svarade och sade till dem: ˝Den som har tv† livkl„dnader, han dele med sig †t den som icke har n†gon; och en som har matf”rr†d, han g”re sammalunda.˝ 003:012 S† kommo ock publikaner f”r att l†ta d”pa sig, och de sade till honom: ˝M„stare, vad skola vi g”ra?˝ 003:013 Han svarade dem: ˝Kr„ven icke ut mer „n vad som „r eder f”reskrivet.˝ 003:014 Ocks† krigsm„n fr†gade honom och sade: ˝Vad skola d† vi g”ra? Han svarade dem: ˝Tilltvingen eder icke penningar av n†gon, genom hot eller p† annat otillb”rligt s„tt, utan l†ten eder n”ja med eder sold.˝ 003:015 Och folket gick d„r i f”rbidan, och alla undrade i sina hj„rtan om Johannes icke till „ventyrs vore Messias. 003:016 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: ˝Jag d”per eder med vatten, men den som kommer, som „r starkare „n jag, den vilkens skorem jag icke „r v„rdig att uppl”sa; han skall d”pa eder i helig ande och eld. 003:017 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han br„nna upp i en eld som icke utsl„ckes.˝ 003:018 S† f”rmanade han folket ocks† i m†nga andra stycken och f”rkunnade evangelium f”r dem. 003:019 Men n„r han hade f”reh†llit Herodes, landsfursten, hans synd i fr†ga om hans broders hustru Herodias och f”reh†llit honom allt det onda som han eljest hade gjort, 003:020 lade Herodes till allt annat ocks† det att han insp„rrade Johannes i f„ngelse. 003:021 N„r nu allt folket l„t d”pa sig och j„mv„l Jesus blev d”pt, s† skedde d„rvid, medan han bad, att himmelen ”ppnades, 003:022 och den helige Ande s„nkte sig ned ”ver honom I lekamlig skepnad s†som en duva; och fr†n himmelen kom en r”st: ˝Du „r min „lskade Son; i dig har jag funnit behag.˝ 003:023 Och Jesus var vid pass trettio †r gammal, n„r han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli, 003:024 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef, 003:025 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai, 003:026 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda, 003:027 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri, 003:028 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er, 003:029 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi, 003:030 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim, 003:031 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David, 003:032 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson, 003:033 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas, 003:034 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor, 003:035 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala, 003:036 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek, 003:037 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan, 003:038 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud. 004:001 Sedan v„nde Jesus tillbaka fr†n Jordan, full av helig ande, och f”rdes genom Anden omkring i ”knen 004:002 och frestades av dj„vulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna †t han intet; men n„r de hade g†tt till „nda, blev han hungrig. 004:003 D† sade dj„vulen till honom: ˝Žr du Guds Son, s† bjud denna sten att bliva br”d.˝ 004:004 Jesus svarade honom: ˝Det „r skrivet: 'M„nniskan skall leva icke allenast av br”d.'˝ 004:005 Och dj„vulen f”rde honom upp p† en h”jd och visade honom i ett ”gonblick alla riken i v„rlden 004:006 och sade till honom: ˝Źt dig vill jag giva makten ”ver allt detta med dess h„rlighet; ty †t mig har den blivit ”verl„mnad, och †t vem jag vill kan jag giva den. 004:007 Om du allts† tillbeder inf”r mig, s† skall den hel och h†llen h”ra dig till.˝ 004:008 Jesus svarade och sade till honom: ˝Det „r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj„na.'˝ 004:009 Och han f”rde honom till Jerusalem och st„llde honom uppe p† helgedomens mur och sade till honom: ˝Žr du Guds Son, s† kasta dig ned h„rifr†n; 004:010 det „r ju skrivet: 'Han skall giva sina „nglar befallning om dig, att de skola v„l bevara dig'; 004:011 s† ock: 'De skola b„ra dig p† h„nderna, s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten.'˝ 004:012 D† svarade Jesus och sade till honom: ˝Det „r sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'˝ 004:013 N„r dj„vulen s† hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifr†n honom, intill l„glig tid. 004:014 Och Jesus v„nde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten. 004:015 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. 004:016 S† kom han till Nasaret, d„r han var uppf”dd. Och p† sabbatsdagen gick han, s†som hans sed var, in i synagogan: och d„r stod han upp till att f”rel„sa. 004:017 D† r„ckte man †t honom profeten Esaias' bok; och n„r han ”ppnade boken, fick han se det st„lle d„r det stod skrivet: 004:018 ˝Herrens Ande „r ”ver mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att f”rkunna gl„djens budskap f”r de fattiga, till att predika frihet f”r de f†ngna och syn f”r de blinda, ja, till att giva de f”rtryckta frihet 004:019 och till att predika ett n†dens †r fr†n Herren.˝ 004:020 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka †t tj„naren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ”gon f„sta p† honom. 004:021 D† begynte han tala och sade till dem: ˝I dag „r detta skriftens ord fullbordat inf”r edra ”ron.˝ 004:022 Och de g†vo honom alla sitt vittnesb”rd och f”rundrade sig ”ver de n†dens ord som utgingo fr†n hans mun, och sade: ˝Žr d† denne icke Josefs son?˝ 004:023 D† sade han till dem: ˝Helt visst skolen I nu v„nda mot mig det ordet: 'L„kare, bota dig sj„lv' och s„ga: 'S†dana stora ting som vi hava h”rt vara gjorda i Kapernaum, s†dana m† du g”ra ocks† h„r i din f„dernestad.'˝ 004:024 Och han tillade: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Ingen profet bliver i sitt f„dernesland v„l mottagen. 004:025 Men jag s„ger eder, s†som sant „r: I Israel funnos m†nga „nkor p† Elias' tid d† himmelen var tillsluten i tre †r och sex m†nader, och stor hungersn”d kom ”ver hela landet -- 004:026 och likv„l blev Elias icke s„nd till n†gon av dessa, utan allenast till en „nka i Sarepta i Sidons land. 004:027 Och m†nga spet„lska funnos i Israel p† profeten Elisas tid; och likv„l blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman fr†n Syrien.˝ 004:028 N„r de som voro i synagogan h”rde detta, uppfylldes de alla av vrede 004:029 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och f”rde honom „nda fram till branten av det berg som deras stad var byggd p†, och ville st”rta honom d„rutf”r. 004:030 Men han gick sin v„g mitt igenom hopen och vandrade vidare. 004:031 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket p† sabbaten. 004:032 Och de h„pnade ”ver hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet. 004:033 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med h”g r”st: 004:034 ˝Bort h„rifr†n! Vad har du med oss att g”ra, Jesus fr†n Nasaret? Har du kommit f”r att f”rg”ra oss? Jag vet vem du „r, du Guds Helige.˝ 004:035 Men Jesus tilltalade honom str„ngt och sade: ˝Tig och far ut ur honom.˝ D† kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom n†gon skada. 004:036 Och h„pnad kom ”ver dem alla, och de talade med varandra och sade: ˝Vad „r det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.˝ 004:037 Och ryktet om honom spriddes †t alla h†ll i den kringliggande trakten. 004:038 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons sv„rmoder var ansatt av en sv†r feber, och de b†do honom f”r henne. 004:039 D† tr„dde han fram och lutade sig ”ver henne och n„pste febern, och den l„mnade henne; och strax stod hon upp och betj„nade dem. 004:040 Men n„r solen gick ned, f”rde alla till honom sina sjuka, s†dana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade h„nderna p† var och en av dem och botade dem. 004:041 Onda andar blevo ock utdrivna ur m†nga, och de ropade d„rvid och sade: ˝Du „r Guds Son.˝ Men han tilltalade dem str„ngt och tillsade dem att icke s„ga n†got, eftersom de visste att han var Messias. 004:042 Och n„r det †ter hade blivit dag, gick han †stad bort till en ”de trakt. Men folket s”kte efter honom; och n„r de kommo fram till honom, ville de h†lla honom kvar och hindra honom att g† sin v„g. 004:043 Men han sade till dem: ˝Ocks† f”r de andra st„derna m†ste jag f”rkunna evangelium om Guds rike, ty d„rtill har jag blivit uts„nd.˝ 004:044 Och han predikade i synagogorna i Judeen. 005:001 D† nu en g†ng folket, f”r att h”ra Guds ord, tr„ngde sig inp† honom d„r han stod vid Gennesarets sj”, 005:002 fick han se tv† b†tar ligga vid sj”stranden; men de som fiskade hade g†tt i land och h”llo p† att sk”lja sina n„t. 005:003 D† steg han i en av b†tarna, den som tillh”rde Simon, och bad honom l„gga ut n†got litet fr†n land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket fr†n b†ten. 005:004 Och n„r han hade slutat att tala, sade han till Simon: ˝L„gg ut p† djupet; och kasten d„r ut edra n„t till f†ngst.˝ 005:005 D† svarade Simon och sade: ˝M„stare, vi hava arbetat hela natten och f†tt intet; men p† ditt ord vill jag kasta ut n„ten.˝ 005:006 Och n„r de hade gjort s†, fingo de en stor hop fiskar i sina n„t; och n„ten gingo s”nder. 005:007 D† vinkade de †t sina kamrater i den andra b†ten, att dessa skulle komma och hj„lpa dem. Och de kommo och fyllde upp b†da b†tarna, s† att de begynte sjunka. 005:008 N„r Simon Petrus s†g detta, f”ll han ned f”r Jesu kn„n och sade: ˝G† bort ifr†n mig, Herre; jag „r en syndig m„nniska.˝ 005:009 Ty f”r detta fiskaf„nges skull hade han och alla som voro med honom betagits av h„pnad, 005:010 j„mv„l Jakob och Johannes, Sebedeus' s”ner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: ˝Frukta icke; h„refter skall du f†nga m„nniskor.˝ 005:011 Och de f”rde b†tarna i land och l„mnade alltsammans och f”ljde honom. 005:012 Och medan han var i en av st„derna, h„nde sig, att d„r kom en man som var full av spet„lska. N„r denne fick se Jesus, f”ll han ned p† sitt ansikte och bad honom och sade: ˝Herre, vill du, s† kan du g”ra mig ren.˝ 005:013 D† r„ckte han ut handen och r”rde vid honom och sade: ˝Jag vill; bliv ren.˝ Och strax vek spet„lskan ifr†n honom. 005:014 Och han f”rbj”d honom att omtala detta f”r n†gon, men tillade: ˝G† †stad och visa dig f”r pr„sten och framb„r f”r din rening ett offer, s†som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r dem.˝ 005:015 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig f”r att h”ra honom och f”r att bliva botade fr†n sina sjukdomar. 005:016 Men han drog sig undan till ”de trakter och bad. 005:017 Nu h„nde sig en dag, d† han undervisade folket, att d„r sutto n†gra faris‚er och lagl„rare -- s†dana hade n„mligen kommit dit fr†n alla byar i Galileen och Judeen och fr†n Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, s† att sjuka blevo botade av honom. 005:018 D† kommo n†gra m„n dit med en lam man, som de buro p† en s„ng; och de f”rs”kte komma in med honom f”r att l„gga honom ned framf”r Jesus. 005:019 Men d† de f”r folkets skull icke kunde finna n†got annat s„tt att komma in med honom stego de upp p† taket och sl„ppte honom tillika med s„ngen ned genom tegelbel„ggningen, mitt ibland dem, framf”r Jesus. 005:020 N„r han s†g deras tro, sade han: ˝Min v„n, dina synder „ro dig f”rl†tna.˝ 005:021 D† begynte de skriftl„rde och faris‚erna t„nka s†: ˝Vad „r denne f”r en, som talar s† h„diska ord? Vem kan f”rl†ta synder utom Gud allena?˝ 005:022 Men Jesus f”rnam deras tankar och svarade och sade till dem: ˝Vad „r det I t„nken i edra hj„rtan? 005:023 Vilket „r l„ttare att s„ga: 'Dina synder „ro dig f”rl†tna' eller att s„ga: 'St† upp och g†'? 005:024 Men f”r att I skolen veta, att M„nniskosonen har makt h„r p† jorden att f”rl†ta synder, s† s„ger jag dig˝ (och h„rmed v„nde han sig till den lame): ˝St† upp, tag din s„ng och g† hem.˝ 005:025 D† stod han strax upp i deras †syn och tog s„ngen, som han hade legat p†, och gick hem, prisande Gud. 005:026 Och de grepos alla av best”rtning och prisade Gud; och de sade, fulla av h„pnad: ˝Vi hava i dag sett f”runderliga ting.˝ 005:027 Sedan begav han sig d„rifr†n. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ˝F”lj mig.˝ 005:028 D† l„mnade han allt och stod upp och f”ljde honom. 005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort g„stabud f”r honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsg„ster d„r j„mte dem. 005:030 Men faris‚erna -- s„rskilt de skriftl„rde bland dem -- knorrade mot hans l„rjungar och sade: ˝Huru kunnen I „ta och dricka med publikaner och syndare?˝ 005:031 D† svarade Jesus och sade till dem: ˝De „r icke de friska som beh”va l„kare, utan de sjuka. 005:032 Jag har icke kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan syndare, till b„ttring. 005:033 Och de sade till honom: ˝Johannes' l„rjungar fasta ofta och h†lla b”ner, sammalunda ock faris‚ernas; men dina l„rjungar „ta och dricka.˝ 005:034 Jesus svarade dem: ˝Icke kunnen I v„l †l„gga br”llopsg„sterna att fasta, medan brudgummen „nnu „r hos dem? 005:035 Men en annan tid skall komma, och d†, n„r brudgummen tages ifr†n dem, d†, p† den tiden, skola de fasta.˝ -- 005:036 Han framst„llde ock f”r dem denna liknelse: ˝Ingen river av en lapp fr†n en ny mantel och s„tter den p† en gammal mantel; om n†gon s† gjorde, skulle han icke allenast riva s”nder den nya manteln, utan d„rtill komme, att lappen fr†n den nya manteln icke skulle passa den gamla. 005:037 Ej heller sl†r n†gon nytt vin i gamla skinnl„glar; om n†gon s† gjorde, skulle det nya vinet spr„nga s”nder l„glarna, och vinet skulle spillas ut, j„mte det att l„glarna f”rd„rvades. 005:038 Nej, nytt vin b”r man sl† i nya l„glar. -- 005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan g„rna hava nytt; ty han tycker, att det gamla „r b„ttre.˝ 006:001 Och det h„nde sig p† en sabbat att han tog v„gen genom ett s„desf„lt; och hans l„rjungar ryckte av axen och gnuggade s”nder dem med h„nderna och †to. 006:002 D† sade n†gra av faris‚erna; ˝Huru kunnen I g”ra vad som icke „r lovligt att g”ra p† sabbaten? 006:003 Jesus svarade och sade till dem: ˝Haven I icke l„st om det som David gjorde, n„r han sj„lv och de som f”ljde honom blevo hungriga: 006:004 huru han d† gick in i Guds hus och tog sk†debr”den och †t, och j„mv„l gav †t dem som f”ljde honom, fast„n det ju icke „r lovligt f”r andra „n allenast f”r pr„sterna att „ta s†dant br”d?˝ 006:005 D„refter sade han till dem: ˝M„nniskosonen „r herre ”ver sabbaten.˝ 006:006 P† en annan sabbat h„nde sig att han gick in i synagogan och undervisade. D„r var d† en man vilkens h”gra hand var f”rvissnad. 006:007 Och de skriftl„rde och faris‚erna vaktade p† honom, f”r att se om han botade n†gon p† sabbaten; de ville n„mligen finna n†got att anklaga honom f”r. 006:008 Men han f”rstod deras tankar och sade till mannen som hade den f”rvissnade handen: ˝St† upp, och tr„d fram.˝ D† stod han upp och tr„dde fram. 006:009 Sedan sade Jesus till dem: ˝Jag vill g”ra eder en fr†ga. Vilketdera „r lovligt p† sabbaten: att g”ra vad gott „r, eller att g”ra vad ont „r, att r„dda n†gons liv, eller att f”rg”ra det?˝ 006:010 Och han s†g sig omkring p† dem alla och sade till mannen: ˝R„ck ut din hand.˝ Och han gjorde s†; och hans hand blev frisk igen. 006:011 Men de blevo s†som ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna f”retaga sig mot Jesus. 006:012 S† h„nde sig p† den tiden att han gick †stad upp p† berget f”r att bedja; och han blev kvar d„r ”ver natten i b”n till Gud. 006:013 Men n„r det blev dag, kallade han till sig sina l„rjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock ben„mnde apostlar: 006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus 006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren; 006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en f”rr„dare. 006:017 Dessa tog han nu med sig och steg †ter ned och stannade p† en j„mn plats; och en stor skara av hans l„rjungar var d„r f”rsamlad, s† ock en stor hop folk ifr†n hela Judeen och Jerusalem, och fr†n kuststr„ckan vid Tyrus och Sidon. 006:018 Dessa hade kommit f”r att h”ra honom och f”r att bliva botade fr†n sina sjukdomar. Och j„mv„l de som voro kvalda av orena andar blevo botade. 006:019 Och allt folket s”kte att f† r”ra vid honom, ty kraft gick ut ifr†n honom och botade alla. 006:020 Och han lyfte upp sina ”gon och s„g p† sina l„rjungar och sade: ˝Saliga „ren I, som „ren fattiga, ty eder h”r Guds rike till. 006:021 Saliga „ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva m„ttade. Saliga „ren I, som nu gr†ten, ty I skolen le. 006:022 Saliga „ren I, n„r m„nniskorna f”r M„nniskosonens skull hata eder och f”rskjuta och sm„da eder och kasta bort edert namn s†som n†got ont. 006:023 Gl„djens p† den dagen, ja, springen upp av fr”jd, ty se, eder l”n „r stor i himmelen. P† samma satt gjorde ju deras f„der med profeterna. 006:024 Men ve eder, I som „ren rika, ty I haven f†tt ut eder hugnad! 006:025 Ve eder, som nu „ren m„tta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen s”rja och gr†ta! 006:026 Ve eder, n„r alla m„nniskor tala v„l om eder! P† samma s„tt gjorde ju deras fader i fr†ga om de falska profeterna. 006:027 Men till eder, som h”ren mig, s„ger jag: Žlsken edra ov„nner, g”ren gott mot dem som hata eder, 006:028 v„lsignen dem som f”rbanna eder, bedjen f”r dem som f”ror„tta eder. 006:029 Om n†gon sl†r dig p† den ena kinden, s† h†ll ock fram den andra †t honom; och om n†gon tager manteln ifr†n dig, s† f”rv„gra honom icke heller livkl„dnaden. 006:030 Giv †t var och en som beder dig; och om n†gon tager ifr†n dig vad som „r ditt, s† kr„v det icke igen. 006:031 S†som I viljen att m„nniskorna skola g”ra mot eder, s† skolen I ock g”ra mot dem. 006:032 Om I „lsken dem som „lska eder, vad tack kunnen I f† d„rf”r? Ocks† syndare „lska ju dem av vilka de bliva „lskade. 006:033 Och om I g”ren gott mot dem som g”ra eder gott, vad tack kunnen I f† d„rf”r? Ocks† syndare g”ra ju detsamma. 006:034 Och om I l†nen †t dem av vilka I kunnen hoppas att sj„lva f† n†got, vad tack kunnen I f† d„rf”r? Ocks† syndare l†na ju †t syndare f”r att f† lika igen. 006:035 Nej, „lsken edra ov„nner, och g”ren gott och given l†n utan att hoppas p† n†gon geng„ld. D† skall eder l”n bliva stor, och d† skolen I vara den H”gstes barn; ty han „r mild mot de otacksamma och onda. 006:036 Varen barmh„rtiga, s†som eder Fader „r barmh„rtig. 006:037 D”men icke, s† skolen I icke bliva d”mda; f”rd”men icke, s† skolen I icke bliva f”rd”mda. F”rl†ten, och eder skall bliva f”rl†tet. 006:038 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott m†tt, v„l packat, skakat och ”verfl”dande, skall man giva eder i sk”tet; ty med det m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder igen.˝ 006:039 Han framst„llde ock f”r dem denna liknelse: ˝Kan v„l en blind leda en blind? Falla de icke d† b†da i gropen? 006:040 L„rjungen „r icke f”rmer „n sin m„stare; n„r n†gon bliver full„rd, s† bliver han allenast sin m„stare lik. 006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ”ga, men icke bliver varse bj„lken i ditt eget ”ga? 006:042 Huru kan du s„ga till din broder: 'Broder, l†t mig taga ut grandet i ditt ”ga', du som icke ser bj„lken i ditt eget ”ga? Du skrymtare, tag f”rst ut bj„lken ur ditt eget ”ga; d„refter m† du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ”ga. 006:043 Ty intet gott tr„d finnes, som b„r d†lig frukt, och lika litet finnes n†got d†ligt tr„d som b„r god frukt; 006:044 vart och ett tr„d k„nnes ju igen p† sin frukt. Icke h„mtar man v„l fikon ifr†n t”rnen, ej heller sk”rdar man vindruvor av t”rnbuskar. 006:045 En god m„nniska b„r ur sitt hj„rtas goda f”rr†d fram vad gott „r, och en ond m„nniska b„r ur sitt onda f”rr†d fram vad ont „r; ty vad hennes hj„rta „r fullt av, det talar hennes mun. -- 006:046 Men varf”r ropen I till mig: 'Herre, Herre', och g”ren dock icke vad jag s„ger? 006:047 Var och en som kommer till mig och h”r mina ord och g”r efter dem, vem han „r lik, det skall jag visa eder. 006:048 Han „r lik en man som ville bygga ett hus och som d† gr„vde djupt och lade dess grund p† h„lleberget. N„r sedan ”versv„mning kom, st”rtade sig vattenstr”mmen mot det huset, men den f”rm†dde dock icke skaka det, eftersom det var s† byggt. 006:049 Men den som h”r och icke g”r, han „r lik en man som byggde ett hus p† blotta jorden, utan att l„gga n†gon grund. Och vattenstr”mmen st”rtade sig emot det, och strax f”ll det samman, och det husets fall blev stort.˝ 007:001 N„r han nu hade talat allt detta till slut inf”r folket, gick han in i Kapernaum. 007:002 Men d„r var en h”vitsman som hade en tj„nare, vilken l†g sjuk och var n„ra d”den; och denne var h”gt skattad av honom. 007:003 D† han nu fick h”ra om Jesus, s„nde han till honom n†gra av judarnas „ldste och bad honom komma och bota hans tj„nare. 007:004 N„r dessa kommo till Jesus, b†do de honom entr„get och sade: ˝Han „r v„rd att du g”r honom detta, 007:005 ty han har v†rt folk k„rt, och det „r han som har byggt synagogan †t oss.˝ 007:006 D† gick Jesus med dem. Men n„r han icke var l†ngt ifr†n h”vitsmannens hus, s„nde denne n†gra av sina v„nner och l„t s„ga till honom: ˝Herre, g”r dig icke omak; ty jag „r icke v„rdig att du g†r in under mitt tak. 007:007 D„rf”r har jag ej heller aktat mig sj„lv v„rdig att komma till dig Men s„g ett ord, s† bliver min tj„nare frisk. 007:008 Jag „r ju sj„lv en man som st†r under andras bef„l; jag har ock krigsm„n under mig, och om jag s„ger till en av dem: 'G†', s† g†r han, eller till en annan: 'Kom', s† kommer han, och om jag s„ger till min tj„nare: 'G”r det', d† g”r han s†.˝ 007:009 N„r Jesus h”rde detta, f”rundrade han sig ”ver honom och v„nde sig om och sade till folket som f”ljde honom: ˝Jag s„ger eder: Icke ens i Israel har jag funnit s† stor tro.˝ 007:010 Och de som hade blivit uts„nda gingo hem igen och funno tj„naren vara frisk. 007:011 D„refter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans l„rjungar och mycket folk. 007:012 Och se, d† han kom n„ra stadsporten, bars d„r ut en d”d, och han var sin moders ende son, och hon var „nka; och en ganska stor hop folk ifr†n staden gick med henne. 007:013 N„r Herren fick se henne, ”mkade han sig ”ver henne och sade till henne: ˝Gr†t icke.˝ 007:014 Och han gick fram och r”rde vid b†ren, och de som buro stannade. Och han sade: ˝Unge man, jag s„ger dig: St† upp.˝ 007:015 D† satte sig den d”de upp och begynte tala. Och han gav honom †t hans moder. 007:016 Och alla betogos av h„pnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppst†tt ibland oss˝ och: ˝Gud har sett till sitt folk.˝ 007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet d„romkring. 007:018 Och allt detta fick Johannes h”ra ber„ttas av sina l„rjungar. 007:019 D† kallade Johannes till sig tv† av sina l„rjungar och s„nde dem till Herren med denna fr†ga: ˝Žr du den som skulle komma, eller skola vi f”rbida n†gon annan?˝ 007:020 N„r mannen kommo fram till honom, sade de: ˝Johannes d”paren har s„nt oss till dig och l†ter fr†ga: 'Žr du den som skulle komma, eller skola vi f”rbida n†gon annan?'˝ 007:021 Just d† h”ll Jesus p† med att bota m†nga som ledo av sjukdomar och pl†gor, eller som voro besatta av onda andar, och †t m†nga blinda gav han deras syn. 007:022 Och han svarade och sade till m„nnen: ˝G†n tillbaka och omtalen f”r Johannes vad I haven sett och h”rt: blinda f† sin syn, halta g†, spet„lska bliva rena, d”va h”ra, d”da uppst†, 'f”r fattiga f”rkunnas gl„djens budskap'. 007:023 Och salig „r den f”r vilken jag icke bliver en st”testen.˝ 007:024 N„r sedan Johannes' s„ndebud hade g†tt sin v„g, begynte han tala till folket om Johannes: ˝Varf”r var det I gingen ut i ”knen? Var det f”r att se ett r”r som drives hit och dit av vinden? 007:025 Eller varf”r gingen I ut? Var det f”r att se en m„nniska kl„dd i fina kl„der? De som b„ra pr„ktiga kl„der och leva i kr„slighet, dem finnen I ju i konungapalatsen. 007:026 Varf”r gingen I d† ut? Var det f”r att se en profet? Ja, jag s„ger eder: Žnnu mer „n en profet „r han. 007:027 Han „r den om vilken det „r skrivet: 'Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig, och han skall bereda v„gen f”r dig.' 007:028 Jag s„ger eder: Bland dem som „ro f”dda av kvinnor har ingen varit st”rre „n Johannes; men den som „r minst i Guds rike „r likv„l st”rre „n han. 007:029 S† gav ock allt folket som h”rde honom Gud r„tt, j„mv„l publikanerna, och l„to d”pa sig med Johannes' dop. 007:030 Men faris‚erna och de lagkloke f”raktade Guds r†dslut i fr†ga om dem sj„lva och l„to icke d”pa sig av honom. 007:031 Vad skall jag d† likna detta sl„ktes m„nniskor vid? Ja, vad „ro de lika? 007:032 De „ro lika barn som sitta p† torget och ropa till varandra och s„ga: 'Vi hava spelat f”r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges†ng, och I haven icke gr†tit.' 007:033 Ty Johannes d”paren har kommit, och han „ter icke br”d och dricker ej heller vin, och s† s„gen I: 'Han „r besatt av en ond ande.' 007:034 M„nniskosonen har kommit, och han b†de „ter och dricker, och nu s„gen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han „r, en publikaners och syndares v„n!' 007:035 Men Visheten har f†tt r„tt av alla sina barn.˝ 007:036 Och en faris‚ inbj”d honom till en m†ltid hos sig; och han gick in i faris‚ens hus och lade sig till bords. 007:037 Nu fanns d„r i staden en synderska; och n„r denna fick veta att han l†g till bords i faris‚ens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med sm”rjelse 007:038 och stannade bakom honom vid hans f”tter, gr†tande, och begynte v„ta hans f”tter med sina t†rar och torkade dem med sitt huvudh†r och kysste ivrigt hans f”tter och smorde dem med sm”rjelsen. 007:039 Men n„r faris‚en som hade inbjudit honom s†g detta, sade han vid sig sj„lv: ˝Vore denne en profet, s† skulle han k„nna till, vilken och hurudan denna kvinna „r, som r”r vid honom; han skulle d† veta att hon „r en synderska.˝ 007:040 D† tog Jesus till orda och sade till honom: ˝Simon, jag har n†got att s„ga dig.˝ Han svarade: ˝M„stare, s„g det. 007:041 ˝En man som l†nade ut penningar hade tv† g„lden„rer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio. 007:042 Men d† de icke kunde betala, eftersk„nkte han skulden f”r dem b†da. Vilken av dem kommer nu att „lska honom mest?˝ 007:043 Simon svarade och sade: ˝Jag menar den †t vilken han eftersk„nkte mest.˝ D† sade han till honom: ˝R„tt d”mde du˝ 007:044 Och s† v„nde han sig †t kvinnan och sade till Simon: ˝Ser du denna kvinna? N„r jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina f”tter, men hon har v„tt mina f”tter med sina t†rar och torkat dem med sitt h†r. 007:045 Du gav mig ingen h„lsningskyss, men „nda ifr†n den stund d† jag kom hitin, har hon icke upph”rt att ivrigt kyssa mina f”tter. 007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina f”tter med sm”rjelse. 007:047 F”rdenskull s„ger jag dig: Hennes m†nga synder „ro henne f”rl†tna; hon har ju ock visat mycken k„rlek. Men den som f†r litet f”rl†tet, han „lskar ock litet.˝ 007:048 Sedan sade han till henne: ˝Dina synder „ro dig f”rl†tna.˝ 007:049 D† begynte de som voro bordsg„ster j„mte honom att s„ga vid sig sj„lva: ˝Vem „r denne, som till och med f”rl†ter synder?˝ 007:050 Men han sade till kvinnan: ˝Din tro har fr„lst dig. G† i frid.˝ 008:001 D„refter vandrade han igenom landet, fr†n stad till stad och fr†n by till by, och predikade och f”rkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom f”ljde de tolv, 008:002 s† ock n†gra kvinnor som hade blivit befriade fr†n onda andar och botade fr†n sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna, 008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och m†nga andra som tj„nade dem med sina „godelar. 008:004 D† nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de s„rskilda st„derna beg†vo sig ut till honom, sade han i en liknelse: 008:005 ˝En s†ningsman gick ut f”r att s† sin s„d. Och n„r han s†dde, f”ll somt vid v„gen och blev nedtrampat, och himmelens f†glar †to upp det. 008:006 Och somt f”ll p† stengrund, och n„r det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke d„r hade n†gon fuktighet. 008:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena v„xte upp tillsammans d„rmed och f”rkv„vde det. 008:008 Men somt f”ll i god jord, och n„r det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.˝ Sedan han hade talat detta, sade han med h”g r”st: ˝Den som har ”ron till att h”ra, han h”re.˝ 008:009 D† fr†gade hans l„rjungar honom vad denna liknelse betydde. 008:010 Han sade: ˝Eder „r givet att l„ra k„nna Guds rikes hemligheter, men †t de andra meddelas de i liknelser, f”r att de med seende ”gon intet skola se och med h”rande ”ron intet f”rst†'. 008:011 S† „r nu detta liknelsens mening: S„den „r Guds ord. 008:012 Och att den s†ddes vid v„gen, det „r sagt om dem som hava h”rt ordet, men sedan kommer dj„vulen och tager bort det ur deras hj„rtan, f”r att de icke skola komma till tro och bliva fr„lsta. 008:013 Och att den s†ddes p† stengrunden det „r sagt om dem, som n„r de f† h”ra ordet, taga emot det med gl„dje, men icke hava n†gon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de. 008:014 Och att den f”ll bland t”rnena, det „r sagt om dem, som n„r de hava h”rt ordet, g† bort och l†ta sig f”rkv„vas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och s† icke f”ra n†got fram till mognad. 008:015 Men att den f”ll i den goda jorden, det „r sagt om dem, som n„r de hava h”rt ordet, beh†lla det i r„ttsinniga och goda hj„rtan och b„ra frukt i st†ndaktighet. 008:016 Ingen t„nder ett ljus och g”mmer det sedan under ett k„rl eller s„tter det under en b„nk, utan man s„tter det p† en ljusstake, f”r att de som komma in skola se skenet. 008:017 Ty intet „r f”rdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller „r n†got undang”mt, som icke skall bliva k„nt och komma i dagen. 008:018 Akten f”rdenskull p† huru I h”ren. Ty den som har, †t honom skall varda givet; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han menar sig hava.˝ 008:019 Och hans moder och hans br”der kommo och s”kte honom, men f”r folkets skull kunde de icke komma in till honom. 008:020 D† sade man till honom: ˝Din moder och dina broder st† h„rutanf”r och vilja tr„ffa dig.˝ 008:021 Men han svarade och sade till dem: ˝Min moder och mina br”der „ro dessa, som h”ra Guds ord och g”ra det.˝ 008:022 En dag steg han med sina l„rjungar i en b†t och sade till dem: ˝L†t oss fara ”ver sj”n till andra sidan.˝ Och de lade ut. 008:023 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned ”ver sj”n, och deras b†t begynte fyllas med vatten, s† att de voro i fara. 008:024 D† gingo de fram och v„ckte upp honom och sade: ˝M„stare, M„stare, vi f”rg†s.˝ N„r han s† hade vaknat, n„pste han vinden och vattnets v†gor, och de stillades, och det blev lugnt. 008:025 D„refter sade han till dem: ˝Var „r eder tro?˝ Men de hade blivit h„pna och f”rundrade sig och sade till varandra: ˝Vem „r d† denne? Han befaller ju b†de vindarna och vattnet, och de lyda honom.˝ 008:026 S† foro de ”ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen. 008:027 Och n„r han hade stigit i land, kom en man fr†n staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska l†ng tid icke hade haft kl„der p† sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna. 008:028 D† nu denne fick se Jesus, skriade han och f”ll ned f”r honom och sade med h”g r”st: ˝Vad har du med mig att g”ra, Jesus, du Guds, den H”gstes, son? Jag beder dig, pl†ga mig icke.˝ 008:029 Jesus skulle n„mligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i l†ng tid hade han farit sv†rt fram med mannen; och v„l hade denne varit f„ngslad med kedjor och fotbojor och h†llits i f”rvar, men han hade slitit s”nder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i ”knarna. 008:030 Jesus fr†gade honom: ˝Vad „r ditt namn?˝ Han svarade: ˝Legion.˝ Ty det var m†nga onda andar som hade farit in i honom. 008:031 Och dessa b†do Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden. 008:032 Nu gick d„r en ganska stor svinhjord i bet p† berget. Och de b†do honom att han ville tillst„dja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det. 008:033 D† g†vo sig de onda andarna †stad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden st”rtade sig utf”r branten ned i sj”n och drunknade. 008:034 Men n„r herdarna s†go vad som hade skett, flydde de och ber„ttade h„rom i staden och p† landsbygden. 008:035 Och folket gick ut f”r att se vad som hade skett. N„r de d† kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu f”tter, kl„dd och vid sina sinnen; och de betogos av h„pnad. 008:036 Och de som hade sett h„ndelsen omtalade f”r dem huru den besatte hade blivit botad. 008:037 Allt folket ifr†n den kringliggande trakten av gerasenernas land bad d† Jesus att han skulle g† bort ifr†n dem, ty de voro gripna av stor f”rskr„ckelse. S† steg han d† i en b†t f”r att v„nda tillbaka. 008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att f† f”lja honom. Men Jesus tillsade honom att g†, med de orden: 008:039 ˝V„nd tillbaka hem, och f”rt„lj huru stora ting Gud har gjort med dig.˝ D† gick han bort och f”rkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom. 008:040 N„r Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla v„ntade de p† honom. 008:041 D† kom d„r en man, vid namn Jairus, som var f”rest†ndare f”r synagogan. Denne f”ll ned f”r Jesu f”tter och bad honom att han skulle komma till hans hus; 008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv †r gammal, som l†g f”r d”den. Men under det att han var p† v„g dit, tr„ngde folket h†rt p† honom. 008:043 Nu var d„r en kvinna som hade haft blodg†ng i tolv †r och icke hade kunnat botas av n†gon. 008:044 Hon n„rmade sig honom bakifr†n och r”rde vid h”rntofsen p† hans mantel, och strax stannade hennes blodg†ng 008:045 Men Jesus fr†gade: ˝Vem var det som r”rde vid mig?˝ D† alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: ˝M„stare, hela folkhopen trycker och tr„nger dig ju.˝ 008:046 Men Jesus sade: ˝Det var n†gon som r”rde vid mig; ty jag k„nde att kraft gick ut ifr†n mig.˝ 008:047 D† nu kvinnan s†g att hon icke hade blivit obem„rkt, kom hon fram b„vande och f”ll ned f”r honom och omtalade inf”r allt folket varf”r hon hade r”rt vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk. 008:048 D† sade han till henne: ˝Min dotter, din tro har hj„lpt dig. G† i frid.˝ 008:049 Medan han „nnu talade, kom n†gon fr†n synagogf”rest†ndarens hus och sade: ˝Din dotter „r d”d; du m† icke vidare g”ra m„staren omak.˝ 008:050 Men n„r Jesus h”rde detta, sade han till honom: ˝Frukta icke; tro allenast, s† f†r hon liv igen.˝ 008:051 Och n„r han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att g† med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och d„rtill flickans fader och moder. 008:052 Och alla gr„to och j„mrade sig ”ver henne. Men han sade: ˝Gr†ten icke; hon „r icke d”d, hon sover.˝ 008:053 D† h†nlogo de †t honom, ty de visste ju att hon var d”d. 008:054 Men han tog henne vid handen och sade med h”g r”st: ˝Flicka, st† upp.˝ 008:055 D† kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne n†got att „ta. 008:056 Och hennes f”r„ldrar blevo uppfyllda av h„pnad; men han f”rbj”d dem att f”r n†gon omtala vad som hade skett. 009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet ”ver alla onda andar, s† ock makt att bota sjukdomar. 009:002 Och han s„nde ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka. 009:003 Och han sade till dem: ˝Tagen intet med eder p† v„gen, varken stav eller r„nsel eller br”d eller penningar, och haven icke heller dubbla livkl„dnader. 009:004 Och n„r I haven kommit in n†got hus, s† stannen d„r, till dess I l„mnen den orten. 009:005 Och om man n†gonst„des icke tager emot eder, s† g†n bort ifr†n den staden, och skudden stoftet av edra f”tter, till ett vittnesb”rd mot dem.˝ 009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, fr†n by till by, och f”rkunnade evangelium och botade sjuka allest„des. 009:007 Men n„r Herodes, landsfursten, fick h”ra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: ˝Det „r Johannes, som har uppst†tt fr†n de d”da.˝ 009:008 Men andra sade: ˝Det „r Elias, som har visat sig.˝ Andra †ter sade: ˝Det „r n†gon av de gamla profeterna, som har uppst†tt.˝ 009:009 Men Herodes sj„lv sade: ˝Johannes har jag l†tit halshugga. Vem „r d† denne, som jag h”r s†dant om?˝ Och han s”kte efter tillf„lle att f† se honom. 009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och f”rt„ljde f”r Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, d„r de kunde vara allena. 009:011 Men n„r folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han l„t dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som beh”vde botas gjorde han friska. 009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut. D† tr„dde de tolv fram och sade till honom: ˝L†t folket skiljas †t, s† att de kunna g† bort i byarna och g†rdarna h„romkring och skaffa sig h„rb„rge och f† mat; vi „ro ju h„r i en ”de trakt.˝ 009:013 Men han sade till dem: ˝Given I dem att „ta.˝ De svarade: ˝Vi hava icke mer „n fem br”d och tv† fiskar, s†framt vi icke skola g† bort och k”pa mat †t allt detta folk.˝ 009:014 D„r voro n„mligen vid pass fem tusen m„n. D† sade han till sina l„rjungar: ˝L†ten dem l„gga sig ned i matlag, femtio eller s† omkring i vart.˝ 009:015 Och de gjorde s† och l„to dem alla l„gga sig ned. 009:016 D„refter tog han de fem br”den och de tv† fiskarna och s„g upp till himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav †t l„rjungarna, f”r att de skulle l„gga fram †t folket. 009:017 Och de †to alla och blevo m„tta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit ”ver efter dem, tolv korgar. 009:018 N„r han en g†ng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans l„rjungar hos honom. Och han fr†gade dem och sade: ˝Vem s„ger folket mig vara?˝ 009:019 De svarade och sade: ˝Johannes d”paren; dock s„ga andra Elias; andra †ter s„ga: 'Det „r n†gon av de gamla profeterna, som har uppst†tt.'˝ 009:020 D† fr†gade han dem: ˝Vem s„gen d† I mig vara?˝ Petrus svarade och sade: ˝Guds Smorde.˝ 009:021 D† f”rbj”d han dem str„ngeligen att s„ga detta till n†gon. 009:022 Och han sade: ˝M„nniskosonen m†ste lida mycket, och han skall bliva f”rkastad av de „ldste och ”verstepr„sterna och de skriftl„rda och skall bliva d”dad, men p† tredje dagen skall han uppst† igen.˝ 009:023 Och han sade till alla: ˝Om n†gon vill efterf”lja mig, s† f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p† sig var dag; s† f”lje han mig. 009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, f”r min skull, han skall bevara det. 009:025 Och vad hj„lper det en m„nniska om hon vinner hela v„rlden, men mister sig sj„lv eller sj„lv g†r f”rlorad? 009:026 Den som blyges f”r mig och f”r mina ord, f”r honom skall M„nniskosonen blygas, n„r han kom mer i sin och min Faders och de heliga „nglarnas h„rlighet. 009:027 Men sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas n†gra som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se Guds rike.˝ 009:028 Vid pass †tta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p† berget f”r att bedja. 009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte f”rvandlat, och hans kl„der blevo skinande vita. 009:030 Och de, tv† m„n stodo d„r och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias. 009:031 De visade sig i h„rlighet och talade om hans bortg†ng, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. 009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro f”rtyngda av s”mn; d† de sedan vaknade, s†go de hans h„rlighet och de b†da m„nnen, som stodo hos honom. 009:033 N„r s† dessa skulle skiljas ifr†n honom, sade Petrus till Jesus: ˝M„stare, har „r oss gott att vara; l†t oss g”ra tre hyddor, en †t dig och en †t Moses och en †t Elias.˝ Han visste n„mligen icke vad han sade. 009:034 Medan han s† talade, kom en sky och ”verskyggde dem; och de blevo f”rskr„ckta, n„r de tr„dde in i skyn. 009:035 Och ur skyn kom en r”st som sade: ˝Denne „r min Son, den utvalde; h”ren honom.˝ 009:036 Och i detsamma som r”sten kom, funno de Jesus vara d„r allena. -- Och de f”rtego detta och omtalade icke f”r n†gon p† den tiden n†got av vad de hade sett. 009:037 N„r de dagen d„refter gingo ned fr†n berget, h„nde sig att mycket folk kom honom till m”tes. 009:038 D† ropade en man ur folkhopen och sade: ˝M„stare, jag beder dig, se till min son, ty han „r mitt enda barn. 009:039 Det „r s†, att en ande pl„gar gripa fatt i honom, och strax skriar han d†, och anden sliter och rycker honom, och fradgan st†r honom om munnen. Och det „r med knapp n”d han sl„pper honom, sedan han har s”nderbr†kat honom. 009:040 Nu bad jag dina l„rjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.˝ 009:041 D† svarade Jesus och sade: ˝O du otrogna och vr†nga sl„kte, huru l„nge m†ste jag vara hos eder och h„rda ut med eder? F”r hit din son.˝ 009:042 Men „nnu medan denne var p† v„g fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. D† tilltalade Jesus den orene anden str„ngt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka †t hans fader. 009:043 Och alla h„pnade ”ver Guds stora makt. D† nu alla f”rundrade sig ”ver alla de g„rningar som han gjorde, sade han till sina l„rjungar: 009:044 ˝Tagen emot dessa ord med ”ppna ”ron: M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i m„nniskors h„nder. 009:045 Men de f”rstodo icke detta som han sade, och det var f”rborgat f”r dem, s† att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fr†ga honom om det som han hade sagt. 009:046 Och bland dem uppstod tanken p† vilken av dem som vore st”rst. 009:047 Men Jesus f”rstod deras hj„rtans tankar och tog ett barn och st„llde det bredvid sig 009:048 och sade till dem: ˝Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s„nt mig. Ty den som „r minst bland eder alla, han „r st”rst. 009:049 Och Johannes tog till orda och sade: ˝M„stare, s†go huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke f”ljde med oss.˝ 009:050 Men Jesus sade till honom: ˝Hindren honom icke; ty den som icke „r emot eder, han „r f”r eder.˝ 009:051 D† nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, besl”t han att st„lla sin f„rd till Jerusalem. 009:052 Och han s„nde budb„rare framf”r sig; och de gingo †stad och kommo in i en samaritisk by f”r att reda till †t honom. 009:053 Men folket d„r tog icke emot honom, eftersom han var stadd p† f„rd till Jerusalem. 009:054 N„r de b†da l„rjungarna Jakob i och Johannes f”rnummo detta, sade de: ˝Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned fr†n himmelen och f”rt„r dem?˝ 009:055 D† v„nde han sig om och tillr„ttavisade dem. 009:056 Och de gingo till en annan by. 009:057 Medan de nu f„rdades fram p† v„gen, sade n†gon till honom: ˝Jag vill f”lja dig, varthelst du g†r. 009:058 D† svarade Jesus honom: ˝R„varna hava kulor, och himmelens f†glar hava n„sten; men M„nniskosonen har ingen plats d„r han kan vila sitt huvud.˝ 009:059 Och till en annan sade han: ˝F”l; mig.˝ Men denne svarade: ˝Tillst„d mig att f”rst g† bort och begrava min fader.˝ 009:060 D† sade han till honom: ˝L†t de d”da begrava sina d”da; men g† du †stad och f”rkunna Guds rike.˝ 009:061 Źter en annan sade: ˝Jag vill f”lja dig, Herre, men tillst„d mig att f”rst taga avsked av dem som h”ra till mitt hus.˝ 009:062 D† svarade Jesus honom: ˝Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, „r skickad f”r Guds rike.˝ 010:001 D„refter uts†g Herren sjuttiotv† andra och s„nde ut dem framf”r sig, tv† och tv†, till var stad och ort dit han sj„lv t„nkte komma 010:002 ˝Sk”rden „r mycken, men arbetarna „ro f†. Bedjen f”rdenskull sk”rdens Herre att han s„nder ut arbetare till sin sk”rd. 010:003 G†n †stad. Se, jag s„nder eder s†som lamm mitt in ibland ulvar. 010:004 B„ren ingen penningpung, ingen r„nsel, inga skor, och h„lsen icke p† n†gon under v„gen. 010:005 Men n„r I kommen in i n†got hus, s† s„gen f”rst: 'Frid vare ”ver detta hus.' 010:006 Om d† n†gon finnes d„rinne, som „r frid v„rd, s† skall den frid I till”nsken vila ”ver honom; varom icke, s† skall den v„nda tillbaka ”ver eder sj„lva. 010:007 Och stannen kvar i det huset, och „ten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren „r v„rd sin l”n. G†n icke ur hus i hus. 010:008 Och n„r I kommen in i n†gon stad d„r man tager emot eder, s† „ten vad som s„ttes fram †t eder, 010:009 och boten de sjuka som finnas d„r, och s„gen till dem: 'Guds rike „r eder n„ra.' 010:010 Men n„r I kommen in i n†gon stad d„r man icke tager emot eder, s† g†n ut p† dess gator och s„gen: 010:011 'Till och med det stoft som l†der vid v†ra f”tter ifr†n eder stad skaka vi av oss †t eder. Men det m†n I veta, att Guds rike „r n„ra.' 010:012 Jag s„ger eder att det f”r Sodom skall p† 'den dagen' bliva dr„gligare „n f”r den staden. 010:013 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg„rningar som „ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s† skulle de f”r l„nge sedan hava suttit i s„ck och aska och gjort b„ttring. 010:014 Men ocks† skall det vid domen bliva dr„gligare f”r Tyrus och Sidon „n f”r eder. 010:015 Och du. Kapernaum, skall v„l du bliva upph”jt till himmelen? Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara. -- 010:016 Den som h”r eder, han h”r mig, och den som f”rkastar eder, han f”rkastar mig; men den som f”rkastar mig, han f”rkastar honom som har s„nt mig.˝ 010:017 Och de sjuttiotv† kommo tillbaka, uppfyllda av gl„dje, och sade: ˝Herre, ocks† de onda andarna „ro oss underd†niga genom ditt namn.˝ 010:018 D† sade han till dem: ˝Jag s†g Satan falla ned fr†n himmelen s†som en ljungeld. 010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa p† ormar och skorpioner och att f”rtrampa all ov„nnens h„rsmakt, och han skall icke kunna g”ra eder n†gon skada. 010:020 Dock, gl„djens icke ”ver att „nglarna „ro eder underd†niga, utan gl„djens ”ver att edra namn „ro skrivna i himmelen.˝ 010:021 I samma stund uppfylldes han av fr”jd genom den helige Ande och sade: ˝Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f”r att du v„l har dolt detta f”r de visa och kloka, men uppenbarat det f”r de enfaldiga. Ja, Fader; s† har ju varit ditt behag. 010:022 Allt har av min Fader blivit f”r trott †t mig. Och ingen k„nner vem Sonen „r utom Fadern, ej heller vem Fadern „r, utom Sonen och den f”r vilken Sonen vill g”ra honom k„nd.˝ 010:023 Sedan v„nde han sig till l„rjungarna, n„r han var allena med dem och sade: ˝Saliga „ro de ”gon som se det I sen. 010:024 Ty jag s„ger eder: M†nga profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och h”ra det som I h”ren, men fingo dock icke h”ra det.˝ 010:025 Men en lagklok stod upp och ville sn„rja honom och sade: ˝M„stare, vad skall jag g”ra f”r att f† evigt liv till arvedel?˝ 010:026 D† sade han till honom: ˝Vad „r skrivet i lagen? Huru l„ser du?˝ 010:027 Han svarade och sade: ˝'Du skall „lska Herren, din Gud, av allt ditt hj„rta och av all din sj„l och av all din kraft och av allt ditt f”rst†nd och din n„sta s†som dig sj„lv.'˝ 010:028 Han sade till honom: ˝R„tt svarade du. G”r det, s† f†r du leva, 010:029 D† ville han r„ttf„rdiga sig och sade till Jesus: ˝Vilken „r d† min n„sta?˝ 010:030 Jesus svarade och sade: ˝En man begav sig fr†n Jerusalem ned till Jeriko, men r†kade ut f”r r”vare, som togo ifr†n honom hans kl„der och d„rtill slogo honom; d„refter gingo de sin v„g och l„to honom ligga d„r halvd”d. 010:031 S† h„nde sig att en pr„st f„rdades samma v„g; och n„r han fick se honom, gick han f”rbi. 010:032 Likaledes ock en levit: n„r denne kom till det st„llet och fick se honom, gick han f”rbi. 010:033 Men en samarit, som f„rdades samma v„g, kom ocks† dit d„r han l†g; och n„r denne fick se honom, ”mkade han sig ”ver honom 010:034 och gick fram till honom och g”t olja och vin i hans s†r och f”rband dem. Sedan lyfte han upp honom p† sin †sna och f”rde honom till ett h„rb„rge och sk”tte honom. 010:035 Morgonen d„refter tog han fram tv† silverpenningar och gav dem †t v„rden och sade: 'Sk”t honom och vad du mer kostar p† honom skall jag betala dig, n„r jag kommer tillbaka.' -- 010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens n„sta, som hade fallit i r”varh„nder?˝ 010:037 Han svarade: ˝Den som bevisade honom barmh„rtighet.˝ D† sade Jesus till honom: ˝G† du och g”r sammalunda.˝ 010:038 N„r de nu voro p† vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. 010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens f”tter och h”rde p† hans ord. 010:040 Men Marta var upptagen av m†ngahanda bestyr f”r att tj„na honom. Och hon gick fram och sade: ˝Herre, fr†gar du icke efter att min syster har l„mnat alla bestyr †t mig allena? S„g nu till henne att hon hj„lper mig.˝ 010:041 D† svarade Herren och sade till henne: ˝Marta, Marta, du g”r dig bekymmer och oro f”r m†ngahanda, 010:042 men allenast ett „r n”dv„ndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifr†n henne.˝ 011:001 N„r han en g†ng uppeh”ll sig p† ett st„lle f”r att bedja och hade slutat sin b”n, sade en av hans l„rjungar till honom: ˝Herre, l„r oss att bedja, s†som ock Johannes l„rde sina l„rjungar.˝ 011:002 D† sade han till dem: ˝N„r I bedjen, skolen I s„ga s†: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; 011:003 v†rt dagliga br”d giv oss var dag; 011:004 och f”rl†t oss v†ra synder, ty ocks† vi f”rl†ta var och en som „r oss n†got skyldig; och inled oss icke i frestelse.'˝ 011:005 Ytterligare sade han till dem: ˝Om n†gon av eder har en v„n och mitt i natten kommer till denne och s„ger till honom: 'K„re v„n, l†na mig tre br”d; 011:006 ty en av mina v„nner har kommit resande till mig, och jag har intet att s„tta fram †t honom' 011:007 s† svarar kanske den andre inifr†n huset och s„ger: 'G”r mig icke omak; d”rren „r redan st„ngd, och b†de jag och mina barn hava g†tt till s„ngs; jag kan icke st† upp och g”ra dig n†got.' 011:008 Men jag s„ger eder: Om han „n icke, av det sk„let att han „r hans v„n, vill st† upp och giva honom n†got, s† kommer han likv„l, d„rf”r att den andre „r s† p†tr„ngande, att st† upp och giva honom s† mycket han beh”ver. 011:009 Likas† s„ger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; s”ken, och I skolen finna; klappen, och f”r eder skall varda uppl†tet. 011:010 Ty var och en som beder, han f†r; och den som s”ker, han finner; och f”r den som klappar skall varda uppl†tet. 011:011 Finnes bland eder n†gon fader, som n„r hans son beder honom om en fisk, i stallet f”r en fisk r„cker honom en orm, 011:012 eller som r„cker honom en skorpion, n„r han beder om ett „gg? 011:013 Om nu I, som „ren onda, f”rst†n att giva edra barn goda g†vor, huru mycket mer skall icke d† den himmelske Fadern giva helig ande †t dem som bedja honom!˝ 011:014 Och han drev ut en ond ande som var d”vstum. Och n„r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d”vstumme; och folket f”rundrade sig. 011:015 Men n†gra av dem sade: ˝Det „r med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.˝ 011:016 Och n†gra andra ville s„tta honom p† prov och beg„rde av honom ett tecken fr†n himmelen. 011:017 Men han f”rstod deras tankar och sade till dem: ˝Vart rike som har kommit i strid med sig sj„lvt bliver f”r”tt, s† att hus faller p† hus. 011:018 Om nu Satan har kommit i strid med sig sj„lv, huru kan d† hans rike hava best†nd? I s„gen ju att det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 011:019 Men om det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d† edra egna anh„ngare ut dem? De skola allts† vara edra domare. 011:020 Om det †ter „r med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, s† har ju Guds rike kommit till eder. -- 011:021 N„r en stark man, fullt v„pnad, bevakar sin g†rd, d† „ro hans „godelar fredade. 011:022 Men om n†gon som „r starkare „n han angriper honom och ”vervinner honom, s† tager denne ifr†n honom alla vapnen, som han f”rtr”stade p†, och skiftar ut bytet efter honom. 011:023 Den som icke „r med mig, han „r emot mig, och den som icke f”rsamlar med mig, han f”rskingrar. 011:024 N„r en oren ande har farit ut ur en m„nniska, vandrar han omkring i ”kentrakter och s”ker efter ro. Men d† han icke finner n†gon, s„ger han: 'Jag vill v„nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr†n.' 011:025 Och n„r han kommer dit och finner det fejat och prytt, 011:026 d† g†r han †stad och tager med sig sju andra andar, som „ro v„rre „n han sj„lv, och de g† ditin och bo d„r; och s† bliver f”r den m„nniskan det sista v„rre „n det f”rsta.˝ 011:027 N„r han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin r”st och ropade till honom: ˝Saligt „r det moderssk”te som har burit dig, och de br”st som du har diat.˝ 011:028 Men han svarade: ˝Ja, saliga „r de som h”ra Guds ord och g”mma det.˝ 011:029 Men n„r folket str”mmade till tog han till orda och sade: ˝Detta sl„kte „r ett ont sl„kte Det beg„r ett tecken, men intet annat tecken skall givas det „n Jonas' tecken. 011:030 Ty s†som Jonas blev ett tecken f”r nineviterna, s† skall ock M„nniskosonen vara ett tecken f”r detta sl„kte. 011:031 Drottningen av S”derlandet skall vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„ktes m„n och bliva dem till dom. Ty hon kom fr†n jordens „nda f”r att h”ra Salomos visdom; och se, har „r vad som „r mer „n Salomo. 011:032 Ninevitiska m„n skola vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b„ttring vid Jonas' predikan; och se, h„r „r vad som „r mer „n Jonas. 011:033 Ingen t„nder ett ljus och s„tter det p† en undang”md plats eller under sk„ppan, utan man s„tter det p† ljusstaken, f”r att de som komma in skola se skenet. 011:034 Ditt ”ga „r kroppens lykta. N„r ditt ”ga „r friskt, d† har ock hela din kropp ljus; men n„r det „r f”rd„rvat, d† „r ock din kropp h”ljd i m”rker. 011:035 Se d„rf”r till, att ljuset som du har i dig icke „r m”rker. 011:036 Om s† hela din kropp f†r ljus och icke har n†gon del h”ljd i m”rker, d† har den ljus i sin helhet, s†som n„r en lykta lyser dig med sitt klara sken.˝ 011:037 Under det att han s† talade, inbj”d en faris‚ honom till m†ltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet. 011:038 Men n„r faris‚en s†g att han icke tv†dde sig f”re m†ltiden, f”rundrade han sig. 011:039 D† sade Herren till honom: ˝I faris‚er, I g”ren nu det yttre av b„garen och fatet rent, medan edert inre „r fullt av rofferi och ondska. 011:040 I d†rar, har icke han som har gjort det yttre ocks† gjort det inre? 011:041 Given fastmer s†som allmosa vad inuti k„rlet „r; f”rst d† bliver allt hos eder rent. 011:042 Men ve eder, I faris‚er, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddv„xter, men icke akten p† r„tten och p† k„rleken till Gud! Det ena borden I g”ra, men icke underl†ta det andra. 011:043 Ve eder, I faris‚er, som g„rna viljen sitta fr„mst i synagogorna och g„rna viljen bliva h„lsade p† torgen! 011:044 Ve eder, I som „ren lika gravar som ingen kan m„rka, och ”ver vilka m„nniskorna g† fram utan att veta det!˝ 011:045 D† tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: ˝M„stare, n„r du s† talar, skymfar du ocks† oss.˝ 011:046 Han svarade: ˝Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p† m„nniskorna l„ggen b”rdor, sv†ra att b„ra, men sj„lva icke viljen med ett enda finger r”ra vid de b”rdorna! 011:047 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra f„der dr„pte! 011:048 S† b„ren I d† vittnesb”rd om edra f„ders g„rningar och gillen dem; ty om de dr„pte profeterna, s† byggen I upp deras gravar. 011:049 D„rf”r har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall s„nda till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dr„pa, och andra skola de f”rf”lja. 011:050 Och s† skall av detta sl„kte utkr„vas alla profeters blod, allt det som „r utgjutet fr†n v„rldens begynnelse, 011:051 „nda ifr†n Abels blod intill Sakarias' blod, hans som f”rgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag s„ger eder: Det skall utkr„vas av detta sl„kte. 011:052 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Sj„lva haven I icke kommit ditin och f”r dem som ville komma dit haven I lagt hinder.˝ 011:053 N„r han inf”r allt folket sade detta till dem, blevo faris‚erna och de lagkloke mycket f”rbittrade och g†vo sig i strid med honom om m†nga stycken; 011:054 de s”kte n„mligen efter tillf„lle att kunna anklaga honom. 012:001 D† nu otaligt mycket folk var f”rsamlat omkring honom, s† att de trampade p† varandra, tog han till orda och sade, n„rmast till sina l„rjungar: ˝Tagen eder till vara f”r faris‚ernas surdeg, det „r f”r skrymteri. 012:002 Intet „r f”rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet „r f”rdolt, som icke skall bliva k„nt. 012:003 D„rf”r skall allt vad I haven sagt i m”rkret bliva h”rt i ljuset, och vad I haven viskat i n†gons ”ra i kammaren, det skall bliva utropat p† taken. 012:004 Men jag s„ger eder, mina v„nner: Frukten icke f”r dem som v„l kunna dr„pa kroppen, men sedan icke hava makt att g”ra n†got mer. 012:005 Jag vill l„ra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dr„pt, ocks† kasta i Gehenna. Ja, jag s„ger eder: Honom skolen I frukta. -- 012:006 S„ljas icke fem sparvar f”r tv† sk„rvar? Och icke en av dem „r f”rg„ten hos Gud. 012:007 Men p† eder „ro till och med huvudh†ren allasammans r„knade. Frukten icke; I „ren mer v„rda „n m†nga sparvar. 012:008 Och jag s„ger eder: Var och en som bek„nner mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock M„nniskosonen k„nnas vid inf”r Guds „nglar. 012:009 Men den som f”rnekar mig inf”r m„nniskorna, han skall ock bliva f”rnekad inf”r Guds „nglar. 012:010 Och om n†gon s„ger n†got mot M„nniskosonen, s† skall det bliva honom f”rl†tet; men den som h„dar den helige Ande, honom skall det icke bliva f”rl†tet. 012:011 Men n„r man drager eder fram inf”r synagogor och ”verheter och myndigheter, s† g”ren eder icke bekymmer f”r huru eller varmed I skolen f”rsvara eder, eller vad I skolen s„ga; 012:012 ty den helige Ande skall i samma stund l„ra eder vad I skolen s„ga.˝ 012:013 Och en man i folkhopen sade till honom: ˝M„stare, s„g till min broder att han skiftar arvet med mig.˝ 012:014 Men han svarade honom: ˝Min v„n, vem har satt mig till domare eller skiftesman ”ver eder?˝ 012:015 D„refter sade han till dem: ˝Sen till, att I tagen eder till vara f”r allt slags girighet; ty en m„nniskas liv beror icke d„rp† att hon har ”verfl”d p† „godelar.˝ 012:016 Och han framst„llde f”r dem en liknelse; han sade: ˝Det var en rik man vilkens †krar buro ymniga sk”rdar. 012:017 Och han t„nkte vid sig sj„lv och sade: 'Vad skall jag g”ra? Jag har ju icke rum nog f”r att inb„rga min sk”rd.' 012:018 D„refter sade han: 'S† vill jag g”ra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp st”rre, och i dem skall jag samla in all min gr”da och allt mitt goda. 012:019 Sedan vill jag s„ga till min sj„l: K„ra sj„l, du har mycket gott f”r varat f”r m†nga †r; giv dig nu ro, „t, drick och var glad. 012:020 Men Gud sade till honom: 'Du d†re, i denna natt skall din sj„l utkr„vas av dig; vem skall d† f† vad du har samlat i f”rr†d?' -- 012:021 S† g†r det den som samlar skatter †t sig sj„lv, men icke „r rik inf”r Gud.˝ 012:022 Och han sade till sina l„rjungar: ˝D„rf”r s„ger jag eder: G”ren eder icke bekymmer f”r edert liv, vad I skolen „ta, ej heller f”r eder kropp, vad I skolen kl„da eder med. 012:023 Livet „r ju mer „n maten, och kroppen mer „n kl„derna. 012:024 Given akt p† korparna: de s† icke, ej heller sk”rda de, och de hava varken visthus eller lada; och likv„l f”der Gud dem. Huru mycket mer „ren icke I „n f†glarna! 012:025 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer l„gga en aln till sin livsl„ngd? 012:026 F”rm†n I nu icke ens det som minst „r, varf”r g”ren I eder d† bekymmer f”r det ”vriga? 012:027 Given akt p† liljorna, huru de varken spinna eller v„va; och likv„l s„ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h„rlighet var s† kl„dd som en av dem. 012:028 Kl„der nu Gud s† gr„set p† marken, vilket i dag st†r och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d† icke kl„da eder, I klentrogne! 012:029 S”ken d„rf”r icke heller I efter vad I skolen „ta, eller vad I skolen dricka, och beg„ren icke vad som „r f”r h”gt. 012:030 Efter allt detta s”ka ju hedningarna i v„rlden, och eder Fader vet att I beh”ven detta. 012:031 Nej, s”ken efter hans rike, s† skall ocks† detta andra tillfalla eder. 012:032 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket. 012:033 S„ljen vad I „gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke n”tas ut, en outt”mlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv n†r, och d„r man icke f”rd„rvar. 012:034 Ty d„r eder skatt „r, d„r komma ock edra hj„rtan att vara. 012:035 Haven edra l„nder omgjordade och edra lampor brinnande. 012:036 Och varen I lika tj„nare som v„nta p† att deras herre skall bryta upp fr†n br”llopet, f”r att strax kunna ”ppna f”r honom, n„r han kommer och klappar. 012:037 Saliga „ro de tj„nare som deras herre finner vakande, n„r han kommer. Sannerligen s„ger jag eder: Han skall f„sta upp sin kl„dnad och l†ta dem taga plats vid bordet och sj„lv g† fram och betj„na dem. 012:038 Och vare sig han kommer under den andra nattv„kten eller under den tredje och finner dem s† g”ra -- saliga „ro de d†. 012:039 Men det f”rst†n I v„l, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, s† tillstadde han icke att n†gon br”t sig in i hans hus. 012:040 S† varen ock I redo ty i en stund d† I icke v„nten det skall M„nniskosonen komma.˝ 012:041 D† sade Petrus: ˝Herre, „r det om oss som du talar i denna liknelse, eller „r det om alla?˝ 012:042 Herren svarade: ˝Finnes n†gon trogen och f”rst†ndig f”rvaltare, som av sin herre kan s„ttas ”ver hans husfolk, f”r att i r„tt tid giva dem deras best„mda kost -- 012:043 salig „r d† den tj„naren, om hans herre, n„r han kommer, finner honom g”ra s†. 012:044 Sannerligen s„ger jag eder: Han skall s„tta honom ”ver allt vad han „ger. 012:045 Men om s† „r, att tj„naren s„ger i sitt hj„rta: 'Min herre kommer icke s† snart', och han begynner att sl† de andra tj„narna och tj„narinnorna och att „ta och dricka s† att han bliver drucken, 012:046 d† skall den tj„narens herre komma p† en dag d† han icke v„ntar det, och i en stund d† han icke t„nker sig det, och han skall l†ta hugga honom i stycken och l†ta honom f† sin del med de otrogna. -- 012:047 Och den tj„nare som hade f†tt veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med m†nga slag. 012:048 Men den som, utan att hava f†tt veta hans vilja, gjorde vad som val slag v„rt, han skall bliva straffad med allenast f† slag. Var och en †t vilken mycket „r givet, av honom skall mycket varda utkr„vt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera. 012:049 Jag har kommit f”r att t„nda en eld p† jorden; och huru g„rna ville jag icke att den redan brunne! 012:050 Men jag m†ste genomg† ett dop; och huru „ngslas jag icke, till dess att det „r fullbordat! 012:051 Menen I att jag har kommit f”r att skaffa frid p† jorden? Nej, s„ger jag eder, fastmer s”ndring. 012:052 Ty om fem finnas i samma hus, skola de h„refter vara s”ndrade fr†n varandra, s† att tre st† mot tv† Och tv† mot tre: 012:053 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, sv„rmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin sv„rmoder. 012:054 Han hade ocks† till folket: ˝N„r I sen ett moln stiga upp i v„ster, s„gen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s†. 012:055 Och n„r I sen sunnanvind bl†sa, s„gen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker. 012:056 I skrymtare, jordens och himmelens utseende f”rst†n I att tyda; huru kommer det d† till, att I icke kunnen tyda denna tiden? 012:057 Varf”r l†ten I icke edert eget inre d”ma om vad r„tt „r? 012:058 N„r du g†r till en ”verhetsperson med din motpart, s† g”r dig under v„gen all m”da att bliva f”rlikt med denne, s† att han icke drager dig fram inf”r domaren; d† h„nder att domaren ”verl„mnar dig †t r„ttstj„naren, och att r„ttstj„naren kastar dig i f„ngelse. 012:059 Jag s„ger dig: Du skall icke slippa ut d„rifr†n, f”rr„n du har betalt „nda till den yttersta sk„rven.˝ 013:001 Vid samma tid kommo n†gra och ber„ttade f”r honom om de galil‚er vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 013:002 D† svarade han och sade till dem: ˝Menen I att dessa galil‚er voro st”rre syndare „n alla andra galil‚er, eftersom de fingo lida s†dant? 013:003 Nej, s„ger jag eder; men om I icke g”ren b„ttring, skolen I alla sammalunda f”rg†s. 013:004 Eller de aderton som d”dades, n„r tornet i Siloam f”ll p† dem, menen I att de voro mer brottsliga „n alla andra m„nniskor som bo i Jerusalem? 013:005 Nej, s„ger jag eder; men om I icke g”ren b„ttring, skolen I alla sammalunda f”rg†s.˝ 013:006 Och han framst„llde denna liknelse: ˝En man hade ett fikontr„d planterat i sin ving†rd; och han kom och s”kte frukt d„rp†, men fann ingen. 013:007 D† sade han till ving†rdsmannen: 'Se, nu i tre †r har jag kommit och s”kt frukt p† detta fikontr„d, utan att finna n†gon. Hugg bort det. Varf”r skall det d„rj„mte f† utsuga jorden?' 013:008 Men ving†rdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, l†t det st† kvar ocks† detta †r, f”r att jag under tiden m† gr„va omkring det och g”da det; 013:009 kanh„nda skall det s† till n„sta † b„ra frukt. Varom icke, s† m† du d† hugga bort det.'˝ 013:010 N„r han en g†ng p† sabbaten undervisade i en synagoga, 013:011 var d„r en kvinna som i aderton †r hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var s† hopkrumpen, att hon alls icke kunde r„ta upp sin kropp. 013:012 D† nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne ˝Kvinna, du „r fri ifr†n din sjuk dom˝, 013:013 och han lade d„rvid h„nderna p† henne. Och strax r„tade hon upp sig och prisade Gud. 013:014 Men det f”rtr”t synagogf”rest†ndaren att Jesus p† sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: ˝Sex dagar finnas, p† vilka man b”r arbeta. P† dem m†n I allts† komma och l†ta bota eder, men icke p† sabbatsdagen. 013:015 D† svarade Herren honom och sade: ˝I skrymtare, l”ser icke var och en av eder p† sabbaten sin oxe eller †sna fr†n krubban och leder den bort f”r att vattna den? 013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har h†llit bunden nu i aderton †r, skulle d† icke hon p† sabbatsdagen f† l”sas fr†n sin boja?˝ 013:017 N„r han sade detta, blygdes alla hans motst†ndare; och allt folket gladde sig ”ver alla de h„rliga g„rningar som gjordes av honom. 013:018 S† sade han d†: ˝Vad „r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid? 013:019 Det „r likt ett senapskorn som en man tager och l„gger ned i sin tr„dg†rd, och det v„xer och bliver ett tr„d, och himmelens f†glar bygga sina n„sten p† dess grenar.˝ 013:020 Ytterligare sade han: ˝Vad skall jag likna Guds rike vid? 013:021 Det „r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk„ppor mj”l, till dess alltsammans bliver syrat.˝ 013:022 Och han vandrade fr†n stad till stad och fr†n by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin f„rd till Jerusalem. 013:023 Och n†gon fr†gade honom: ˝Herre, „r det allenast f† som bliva fr„lsta?˝ D† svarade han dem: 013:024 ˝K„mpen f”r att komma in genom den tr†nga d”rren; ty m†nga, s„ger jag eder, skola f”rs”ka att komma in och skola dock icke f”rm† det. 013:025 Om husbonden har st†tt upp och tillslutit d”rren, och I sedan kommen och st„llen eder d„rutanf”r och klappen p† d”rren och s„gen: 'Herre, l†t upp f”r oss', s† skall han svara och s„ga till eder: 'Jag vet icke varifr†n I „ren.' 013:026 Och I skolen d† s„ga: 'Vi hava ju „tit och druckit med dig, och du har undervisat p† v†ra gator.' 013:027 Men han skall svara: 'Jag s„ger eder: Jag vet icke varifr†n I „ren; g†n bort ifr†n mig, alla I og„rningsm„n.' 013:028 D„r skall d† bliva gr†t och tandagnisslan, n„r I f†n se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder sj„lva utkastade. 013:029 Ja, m„nniskor skola komma fr†n ”ster och v„ster, fr†n norr och s”der och bliva bordsg„ster i Guds rike. 013:030 Och se, d† skola somliga som „ro de sista bliva de f”rsta, och somliga som „ro de f”rsta bliva de sista. 013:031 I samma stund kommo n†gra faris‚er fram och sade till honom: ˝Begiv dig †stad bort h„rifr†n; ty Herodes vill dr„pa dig.˝ 013:032 D† svarade han dem: ˝G†n och s„gen den r„ven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag f”rst p† tredje dagen „r f„rdig. 013:033 Men jag m†ste vandra i dag och i morgon och i ”vermorgon, ty det „r icke i sin ordning att en profet f”rg”res annorst„des „n i Jerusalem. -- 013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som dr„per profeterna och stenar dem som „ro s„nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f”rsamla dina barn, likasom h”nan f”rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat. 013:035 Se, edert hus skall komma att st† ”vergivet. Men jag s„ger eder: I skolen icke se mig, f”rr„n den tid kommen, d† I s„gen: 'V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.' 014:001 N„r han p† en sabbat hade kommit in till en av de f”rn„mligaste faris‚erna f”r att intaga en m†ltid, h„nde sig, medan man d„r vaktade p† honom, 014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framf”r honom. 014:003 D† tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och faris‚erna: ˝Žr det lovligt att bota sjuka p† sabbaten, eller „r det icke lovligt?˝ 014:004 Men de tego. D† tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och l„t honom g†. 014:005 Sedan sade han till dem: ˝Om n†gon av eder har en †sna eller en oxe som faller i en brunn, g†r han icke d† strax och drager upp den, j„mv„l p† sabbatsdagen?˝ 014:006 Och de f”rm†dde icke svara n†got h„rp†. 014:007 D† han nu m„rkte huru g„sterna utvalde †t sig de fr„msta platserna, framst„llde han f”r dem en liknelse; han sade till dem: 014:008 ˝N„r du av n†gon har blivit bjuden till br”llop, s† tag icke den fr„msta platsen vid bordet. Ty kanh„nda finnes bland g„sterna n†gon som „r mer ansedd „n du, 014:009 och d† kommer till „ventyrs den som har bjudit b†de dig och honom och s„ger till dig: 'Giv plats †t denne'; och s† m†ste du med skam intaga den nedersta platsen. 014:010 Nej, n„r du har blivit bjuden, s† g† och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan d† h„nda att den som har bjudit dig s„ger till dig, n„r han kommer: 'Min v„n, stig h”gre upp.' D† vederfares dig heder inf”r alla de andra bordsg„sterna. 014:011 Ty var och en som upph”jer sig, han skall bliva f”r”dmjukad, och den som ”dmjukar sig, han skall bliva upph”jd.˝ 014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: ˝N„r du g”r ett g„stabud, p† middagen eller p† aftonen, s† inbjud icke dina v„nner eller dina br”der eller dina fr„nder, ej heller rika grannar, s† att de bjuda dig igen och du d„rigenom f†r vederg„llning. 014:013 Nej, n„r du g”r g„stabud, s† bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. 014:014 Salig „r du d†; ty eftersom de icke f”rm† vederg„lla dig, skall du f† din vederg„llning vid de r„ttf„rdigas uppst†ndelse.˝ 014:015 D† nu en av de andra vid bordet h”rde detta, sade denne till honom: ˝Salig „r den som f†r bliva bordsg„st i Guds rike!˝ 014:016 D† sade han till honom: ˝En man tillredde ett stort g„stabud och bj”d m†nga. 014:017 Och n„r g„stabudet skulle h†llas, s„nde han ut sin tj„nare och l„t s„ga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu „r allt redo.' 014:018 Men de begynte alla strax urs„kta sig. Den f”rste sade till honom: 'Jag har k”pt ett jordagods, och jag m†ste g† ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min urs„kt.' 014:019 En annan sade: 'Jag har k”pt fem par oxar, och jag skall nu g† †stad och f”rs”ka dem. Jag beder dig, tag emot min urs„kt.' 014:020 Źter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och d„rf”r kan jag icke komma.' 014:021 Och tj„naren kom igen och omtalade detta f”r sin herre. D† blev husbonden vred och sade till sin tj„nare: 'G† strax ut p† gator och gr„nder i staden, och f”r hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.' 014:022 Sedan sade tj„naren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har „r „nnu rum.' 014:023 D† sade herren till tj„naren: 'G† ut p† v„gar och stigar, och n”dga m„nniskorna att komma hitin, s† att mitt hus bliver fullt. 014:024 Ty jag s„ger eder att ingen av de m„n som voro bjudna skall smaka sin m†ltid.'˝ 014:025 Och mycket folk gick med honom; och han v„nde sig om och sade till dem: 014:026 ˝Om n†gon kommer till mig, och han d„rvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina br”der och systrar, d„rtill ock sitt eget liv, s† kan han icke vara min l„rjunge. 014:027 Den som icke b„r sitt kors och efterf”ljer mig, han kan icke vara min l„rjunge. 014:028 Ty om n†gon bland eder vill bygga ett torn, s„tter han sig icke d† f”rst ned och ber„knar kostnaden och mer till, om han „ger vad som beh”ves f”r att bygga det f„rdigt? 014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke f”rm†dde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom 014:030 och s„ga: 'Den mannen begynte bygga, men f”rm†dde icke fullborda sitt verk.' 014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig f”r att drabba samman med en annan konung, s„tter han sig icke d† f”rst ned och t„nker efter, om han f”rm†r att med tio tusen m”ta den som kommer emot honom med tjugu tusen? 014:032 Om s† icke „r, m†ste han ju, medan den andre „nnu „r l†ngt borta, skicka s„ndebud och underhandla om fred. 014:033 Likas† kan ingen av eder vara min l„rjunge, om han icke f”rsakar allt vad han „ger. -- 014:034 S† „r v„l saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin s„lta, varmed skall man d† †terst„lla dess kraft? 014:035 Varken f”r jorden eller f”r g”dselh”gen „r det tj„nligt; man kastar ut det. Den som har ”ron till att h”ra, han h”re.˝ 015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette f”r att h”ra honom. 015:002 Men faris‚erna och de skriftl„rde knorrade och sade: ˝Denne tager emot syndare och „ter med dem.˝ 015:003 D† framst„llde han f”r dem denna liknelse; han sade: 015:004 ˝Om ibland eder finnes en man som har hundra f†r, och han f”rlorar ett av dem, l„mnar han icke d† de nittionio i ”knen och g†r och s”ker efter det f”rlorade, till dess han finner det? 015:005 Och n„r han har funnit det, l„gger han det p† sina axlar med gl„dje. 015:006 Och n„r han kommer hem, kallar han tillhopa sina v„nner och grannar och s„ger till dem: 'Gl„djens med mig, ty jag har funnit mitt f†r, som var f”rlorat.' 015:007 Jag s„ger eder att likas† bliver mer gl„dje i himmelen ”ver en enda syndare som g”r b„ttring, „n ”ver nittionio r„ttf„rdiga som ingen b„ttring beh”va. 015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, t„nder hon icke d† upp ljus och sopar huset och s”ker noga, till dess hon finner den? 015:009 Och n„r hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina v„ninnor och grannkvinnor och s„ger: 'Gl„djens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' 015:010 Likas†, s„ger jag eder, bliver gl„dje hos Guds „nglar ”ver en enda syndare som g”r b„ttring. 015:011 Ytterligare sade han: ˝En man hade tv† s”ner. 015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av f”rm”genheten, som faller p† min lott.' D† skiftade han sina „godelar mellan dem. 015:013 Och icke l†ng tid d„refter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for l†ngt bort till ett fr„mmande land. D„r levde han i utsv„vningar och f”rfor s† sin f”rm”genhet. 015:014 Men sedan han hade sl”sat bort allt, kom en sv„r hungersn”d ”ver det landet, och han begynte lida n”d. 015:015 D† gick han bort och gav sig under en man d„r i landet, och denne s„nde honom ut p† sina marker f”r att vakta svin. 015:016 Och han †stundade att f† fylla sin buk med de fr”skidor som svinen †to; men ingen gav honom n†got. 015:017 D† kom han till besinning och sade: 'Huru m†nga legodr„ngar hos min fader hava icke br”d i ”verfl”d, medan jag har f”rg†s av hunger! 015:018 Jag vill st† upp och g† till min fader och s„ga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inf”r dig; 015:019 jag „r icke mer v„rd att kallas din son. L†t mig bliva s†som en av dina legodr„ngar.' 015:020 S† stod han upp och gick till sin fader. Och medan han „nnu var l†ngt borta, fick hans fader se honom och ”mkade sig ”ver honom och skyndade emot honom och f”ll honom om halsen och kysste honom innerligt. 015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inf”r dig; jag „r icke mer v„rd att kallas din son.' 015:022 D† sade fadern till sina tj„nare 'Skynden eder att taga fram den yppersta kl„dnaden och kl„den honom i den, och s„tten en ring p† hans hand och skor p† hans f”tter. 015:023 Och h„mten den g”dda kalven och slakten den, s† vilja vi „ta och g”r oss glada. 015:024 Ty denne min son var d”d, men har f†tt liv igen; han var f”rlorad men „r †terfunnen.' Och de begynte g”ra sig glada. 015:025 Men hans „ldre son var ute p† marken. N„r denne nu v„nde tillbaka och hade kommit n„ra huset fick han h”ra spel och dans. 015:026 D† kallade han till sig en av tj„narna och fr†gade vad detta kunde betyda. 015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d† nu din fader har f†tt honom v„lbeh†llen tillbaka, har han l†tit slakta den g”dda kalven.' 015:028 D† blev han vred och ville icke g† in. Hans fader gick d† ut och talade vanligt med honom. 015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s† m†nga †r har jag nu tj„nat dig, och aldrig har jag ”vertr„tt n†got ditt bud; och lik v„l har du †t mig aldrig givit ens en killing, f”r att jag skulle kunna g”ra mig glad med mina v„nner. 015:030 Men n„r denne din son, som har f”rt„rt dina „godelar tillsammans med sk”kor, nu har kommit tillbaka, s† har du f”r honom l†tit slakta den g”dda kalven.' 015:031 D† sade han till honom: 'Min son, du „r alltid hos mig, och all mitt „r ditt. 015:032 Men nu m†ste vi fr”jda oss och vara glada; ty denne din broder var d”d, men har f†tt liv igen, han var f”rlorad, men „r †terfunnen.'˝ 016:001 Han sade ocks† till sina l„rjungar: ˝En rik man hade en f”rvaltare som hos honom blev angiven f”r f”rskingring av hans „godelar. 016:002 D† kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad „r det jag h”r om dig? G”r r„kenskap f”r din f”rvaltning; ty du kan icke l„ngre f† vara f”rvaltare.' 016:003 Men f”rvaltaren sade vid sig sj„lv: 'Vad skall jag g”ra, d† min herre nu tager ifr†n mig f”rvaltningen? Gr„va orkar jag icke; att tigga blyges jag f”r. 016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall g”ra, f”r att man m† upptaga mig i sina hus, n„r jag bliver avsatt ifr†n f”rvaltningen.' 016:005 Och han kallade till sig sin herres g„lden„rer, var och en s„rskilt. Och han fr†gade den f”rste: 'Huru mycket „r du skyldig min herre?' 016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.' D† sade han till honom: 'Tag h„r ditt skuldebrev, och s„tt dig nu strax ned och skriv femtio.' 016:007 Sedan fr†gade han en annan: 'och du, huru mycket „r du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' D† sade han till honom: 'Tag h„r ditt skuldebrev och skriv †ttio.' 016:008 Och husbonden prisade den or„ttr†dige f”rvaltaren f”r det att han hade handlat klokt. Ty denna tids†lders barn skicka sig klokare mot sitt sl„kte „n ljusets barn. 016:009 Och jag s„ger eder: Skaffen eder v„nner medelst den or„ttr†dige Mamons goda, f”r att de, n„r detta har tagit slut, m† taga emot eder i de eviga hyddorna. 016:010 Den som „r trogen i det minsta, han „r ock trogen i vad mer „r, och den som „r or„ttr†dig i det minsta, han „r ock or„ttr†dig i vad mer „r. 016:011 Haven I nu icke varit trogna, n„r det g„llde den or„ttr†dige Mamons goda, vem vill d† betro eder det sannskyldiga goda? 016:012 Och haven I icke varit trogna, n„r det g„llde vad som tillh”rde en annan, vem vill d† giva eder det som h”r eder till? 016:013 Ingen som tj„nar kan tj„na tv† herrar; ty antingen kommer han d† att hata den ene och „lska den andre, eller kommer han att h†lla sig till den f”rre och f”rakta den senare. I kunnen icke tj„na b†de Gud och Mamon.˝ 016:014 Allt detta h”rde nu faris‚erna, som voro penningk„ra, och de drevo d† g„ck med honom. 016:015 Men han sade till dem: ˝I h”ren till dem som g”ra sig r„ttf„rdiga inf”r m„nniskorna. Men Gud k„nner edra hj„rtan; ty det som bland m„nniskor „r h”gt „r en styggelse inf”r Gud. 016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess f”rkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin. 016:017 Men snarare kunna himmel och jord f”rg†s, „n en enda prick av lagen kan falla bort. 016:018 Var och en som skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg†r „ktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som „r skild fr†n sin man, han beg†r „ktenskapsbrott. 016:019 Det var en rik man som kl„dde sig i purpur och fint linne och levde var dag i gl„dje och prakt. 016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, l†g vid hans port, full av s†r, 016:021 och †stundade att f† stilla sin hunger med vad som kunde falla ifr†n den rike mannens bord. Ja, det gick s† l†ngt att hundarna kommo och slickade hans s†r. 016:022 S† h„nde sig att den fattige dog och blev f”rd av „nglarna till Abrahams sk”te. Ocks† den rike dog och blev begraven. 016:023 N„r han nu l†g i d”dsriket och pl†gades, lyfte han upp sina ”gon och fick se Abraham l†ngt borta och Lasarus i hans sk”te. 016:024 D† ropade han och sade: 'Fader Abraham, f”rbarma dig ”ver mig, och s„nd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas sv†rt i dessa l†gor.' 016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ih†g att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus d„remot vad ont var; nu †ter f†r han h„r hugnad, under det att du pinas. 016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg „r satt mellan oss och eder, f”r att de som vilja begiva sig ”ver h„rifr†n till eder icke skola kunna det, och f”r att ej heller n†gon d„rifr†n skall kunna komma ”ver till oss.˝ 016:027 D† sade han: 'S† beder jag dig d†, fader, att du s„nder honom till min faders hus, 016:028 d„r jag har fem br”der, och l†ter honom varna dem, s† att icke ocks† de komma till detta pinorum.' 016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m† de lyssna till.' 016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om n†gon kommer till dem fr†n de d”da, s† skola de g”ra b„ttring.' 016:031 D† sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, s† skola de icke heller l†ta ”vertyga sig, om n†gon uppst†r fr†n de d”da.'˝ 017:001 Och han sade till sina l„rjungar: ˝Det „r icke annat m”jligt „n att f”rf”relser m†ste komma, men ve den genom vilken de komma! 017:002 F”r honom vore det b„ttre att en kvarnsten h„ngdes om hans hals och han kastades i havet, „n att han skulle f”rf”ra en av dessa sm†. 017:003 Tagen eder till vara! Om din broder f”rsyndat sig, s† tillr„ttavisa honom; och om han d† †ngrar sig, s† f”rl†t honom. 017:004 Ja, om han sju g†nger om dagen f”rsyndar sig mot dig och sju g†nger kommer tillbaka till dig och s„ger: 'Jag †ngrar mig' s† skall du f”rl†ta honom.˝ 017:005 Och apostlarna sade till Herren: ˝F”r”ka v†r tro.˝ 017:006 D† sade Herren: ˝Om I haden tro, vore den ock blott s†som ett senapskorn, s† skullen I kunna s„ga till detta mullb„rsfikontr„d: 'Ryck dig upp med r”tterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder. 017:007 Om n†gon bland eder har en tj„nare som k”r plogen eller vaktar boskap, icke s„ger han v„l till tj„naren, n„r denne kommer hem fr†n marken: 'G† du nu strax till bords'? 017:008 S„ger han icke fastmer till honom: 'Red till min m†ltid, och f„st s† upp din kl„dnad och betj„na mig, medan jag „ter och dricker; sedan m† du sj„lv „ta och dricka'? 017:009 Icke tackar han v„l tj„naren f”r att denne gjorde det som blev honom befallt? 017:010 Sammalunda, n„r I haven gjort allt som har blivit eder befallt, d† skolen I s„ga: 'Vi „ro blott ringa tj„nare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att g”ra.'˝ 017:011 D† han nu var stadd p† sin f„rd till Jerusalem, tog han v„gen mellan Samarien och Galileen. 017:012 Och n„r han kom in i en by, m”ttes han av tio spet„lska m„n. Dessa stannade p† avst†nd 017:013 och ropade och sade: ˝Jesus, M„stare, f”rbarma dig ”ver oss.˝ 017:014 N„r han fick se dem, sade han till dem: ˝G†n och visen eder f”r pr„sterna.˝ Och medan de voro p† v„g dit, blevo de rena. 017:015 Och en av dem v„nde tillbaka, n„r han s†g att han hade blivit botad, och prisade Gud med h”g r”st 017:016 och f”ll ned p† mitt ansikte f”r Jesu f”tter och tackade honom. Och denne var en samarit. 017:017 D† svarade Jesus och sade: ˝Blevo icke alla tio gjorda rena? Var „ro de nio? 017:018 Fanns d† ibland dem ingen som v„nde tillbaka f”r att prisa Gud, utom denne fr„mling?˝ 017:019 Och han sade till honom: ˝St† upp och g† dina f„rde. Din tro har fr„lst dig.˝ 017:020 Och d† han blev tillfr†gad av faris‚erna n„r Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: ˝Guds rike kommer icke p† s†dant s„tt att det kan f”rnimmas med ”gonen, 017:021 ej heller skall man kunna s„ga: 'Se h„r „r det', eller: 'D„r „r det.' Ty se, Guds rike „r inv„rtes i eder.˝ 017:022 Och han sade till l„rjungarna: ˝Den tid skall komma, d† I g„rna skullen vilja se en av M„nniskosonens dagar, men I skolen icke f† det. 017:023 V„l skall man d† s„ga till eder: 'Se d„r „r han', eller: 'Se h„r „r han'; men g†n icke dit, och l”pen icke d„refter. 017:024 Ty s†som ljungelden, n„r den ljungar fram, lyser fr†n himmelens ena „nda till den andra, s† skall det vara med M„nniskosonen p† hand dag. 017:025 Men f”rst m†ste han lida mycket och bliva f”rkastad av detta sl„kte. 017:026 Och s†som det skedde p† Noas tid, s† skall det ock ske i M„nniskosonens dagar: 017:027 m„nniskorna †to och drucko, m„n togo sig hustrur, och hustrur g†vos †t m„n, „nda till den dag d† Noa gick in i arken; d† kom floden och f”rgjorde dem allasammans. 017:028 Likaledes, s†som det skedde p† Lots tid: m„nniskorna †to och drucko, k”pte och s†lde, planterade och byggde, 017:029 men p† den dag d† Lot gick ut fr†n Sodom regnade eld och svavel ned fr†n himmelen och f”rgjorde dem allasammans, 017:030 alldeles p† samma s„tt skall det ske den dag d† M„nniskosonen uppenbaras. 017:031 Den som den dagen „r p† taket och har sitt bohag inne i huset, han m† icke stiga ned f”r att h„mta det; ej heller m† den som „r ute p† marken v„nda tillbaka. 017:032 Kommen ih†g Lots hustru. 017:033 Den som st†r efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall r„dda det. 017:034 Jag s„ger eder: Den natten skola tv† ligga i samma s„ng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall l„mnas kvar. 017:035 Tv† kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall l„mnas kvar.˝ 017:036 D† fr†gade de honom: ˝Var d†, Herre?˝ Han svarade dem: ˝D„r den d”da kroppen „r, dit skola ock rovf†glarna f”rsamla sig.˝ 018:001 Och han framst„llde f”r dem en liknelse, f”r att l„ra dem att de alltid borde bedja, utan att f”rtr”ttas. 018:002 Han sade: ˝I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade f”rsyn f”r n†gon m„nniska. 018:003 I samma stad fanns ock en „nka som †ter och †ter kom till honom och sade: 'Skaffa mig r„tt av min motpart.' 018:004 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sj„lv: 'Det m† nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har f”rsyn f”r n†gon m„nniska; 018:005 likv„l, eftersom denna „nka „r mig s† besv„rlig, vill jag „nd† skaffa henne r„tt, f”r att hon icke med sina ideliga bes”k skall alldeles pina ut mig.'˝ 018:006 Och Herren tillade: ˝H”ren vad den or„ttf„rdige domaren h„r s„ger. 018:007 Skulle d† Gud icke skaffa r„tt †t sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava t†lamod med dem? 018:008 Jag s„ger eder: Han skall snart skaffa dem r„tt. Men skall v„l M„nniskosonen, n„r han kommer, finna tro h„r p† jorden?˝ 018:009 Ytterligare framst„llde han denna liknelse f”r somliga som f”rtr”stade p† sig sj„lva och menade sig vara r„ttf„rdiga, under det att de f”raktade andra: 018:010 ˝Tv† m„n gingo upp i helgedomen f”r att bedja; den ene var en faris‚ och den andre en publikan. 018:011 Faris‚en tr„dde fram och bad s† f”r sig sj„lv: 'Jag tackar dig, Gud, f”r att jag icke „r s†som andra m„nniskor, r”vare, or„ttr†diga, „ktenskapsbrytare, ej heller s†som denne publikan. 018:012 Jag fastar tv† g†nger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag f”rv„rvar.' 018:013 Men publikanen stod l†ngt borta och ville icke ens lyfta sina ”gon upp mot himmelen, utan slog sig f”r sitt br”st och sade: 'Gud, misskunda dig ”ver mig syndare.' -- 018:014 Jag s„ger eder: Denne gick hem igen r„ttf„rdig mer an den andre. Ty var och en som upph”jer sig, han skall bliva f”r”dmjukad, men den som ”dmjukar sig, han skall bliva upph”jd.˝ 018:015 Man bar fram till honom ocks† sp„da barn, f”r att han skulle r”ra vid dem; men n„r hans l„rjungar s†go detta, visade de bort dem. 018:016 D† kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: ˝L†ten barnen komma till mig, och f”rmenen dem det icke; ty Guds rike h”r s†dana till. 018:017 Sannerligen s„ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike s†som ett barn, han kommer aldrig ditin.˝ 018:018 Och en ”verhetsperson fr†gade honom och sade: ˝Gode M„stare, vad skall jag g”ra f”r att f† evigt liv till arvedel?˝ 018:019 Jesus sade till honom: ˝Varf”r kallar du mig god? Ingen „r god utom Gud allena. 018:020 Buden k„nner du: 'Du skall icke beg† „ktenskapsbrott', 'Du skall icke dr„pa', 'Du skall icke stj„la', 'Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd', 'Hedra din fader och din moder.'˝ 018:021 D† svarade han: ˝Allt detta har jag h†llit fr†n min ungdom.˝ 018:022 N„r Jesus h”rde detta, sade han till honom: ˝Ett †terst†r dig „nnu: s„lj allt vad du „ger och dela ut †t de fattiga; d† skall du f† en skatt i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.˝ 018:023 Men n„r han h”rde detta, blev han djupt bedr”vad, ty han var mycket rik. 018:024 D† nu Jesus s†g huru det var med honom, sade han: ˝Huru sv†rt „r det icke f”r dem som hava penningar att komma in i Guds rike! 018:025 Ja, det „r l„ttare f”r en kamel att komma in genom ett n†ls”ga, „n f”r den som „r rik att komma in i Guds rike.˝ 018:026 D† sade de som h”rde detta: ˝Vem kan d† bliva fr„lst?˝ 018:027 Men han svarade: ˝Vad som „r om”jligt f”r m„nniskor, det „r m”jligt f”r Gud.˝ 018:028 D† sade Petrus: ˝Se, vi hava ”vergivit allt som var v†rt och hava f”ljt dig.˝ 018:029 Han svarade dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Ingen som f”r Guds rikes skull har ”vergivit hus, eller hustru, eller br”der, eller f”r„ldrar eller barn, 018:030 ingen s†dan finnes, som icke skall m†ngfaldigt igen redan h„r i tiden, och i den tillkommande tids†ldern evigt liv.˝ 018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: ˝Se, vi g† nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna „r skrivet om M„nniskosonen. 018:032 Ty han skall bliva ”verl„mnad †t hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, 018:033 och de skola gissla honom och d”da honom; men p† tredje dagen skall han uppst† igen.˝ 018:034 Och de f”rstodo intet h„rav; ja, detta som han talade var dem s† f”rdolt, att de icke fattade vad som sades. 018:035 D† han nu nalkades Jeriko, h„nde sig att en blind man satt vid v„gen och tiggde. 018:036 N„r denne h”rde en hop m„nniskor g† d„r fram, fr†gade han vad det var. 018:037 Och man omtalade f”r honom att det var Jesus fr†n Nasaret som kom p† v„gen. 018:038 D† ropade han och sade: ˝Jesus, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.˝ 018:039 Och de som gingo framf”r tillsade honom str„ngeligen att han skulle tiga; men han ropade „nnu mycket mer: ˝Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.˝ 018:040 D† stannade Jesus och bj”d att mannen skulle ledas fram till honom. Och n„r han hade kommit fram, fr†gade han honom: 018:041 ˝Vad vill du att jag skall g”ra dig?˝ Han svarade: ˝Herre, l†t mig f† min syn.˝ 018:042 Jesus sade till honom: ˝Hav din syn; din tro har hj„lpt dig.˝ 018:043 Och strax fick han sin syn och f”ljde honom och prisade Gud. Och allt folket som s†g detta lovade Gud. 019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. 019:002 D„r fanns en man, vid namn Sackeus, som var f”rman f”r publikanerna och en rik man. 019:003 Denne ville g„rna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke f”r folkets skull, ty han var liten till v„xten. 019:004 D† skyndade han i f”rv„g och steg upp i ett mullb„rsfikontr„d f”r att f† se honom, ty han skulle komma den v„gen fram. 019:005 N„r Jesus nu kom till det st„llet, s†g han upp och sade till honom: ˝Sackeus, skynda dig ned, ty i dag m†ste jag g„sta i ditt hus.˝ 019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gl„dje. 019:007 Men alla som s†go det knorrade och sade: ˝Han har g†tt in f”r att g„sta hos en syndare.˝ 019:008 Men Sackeus tr„dde fram och sade till Herren: ˝Herre, h„lften av mina „godelar giver jag nu †t de fattiga; och om jag har utkr„vt f”r mycket av n†gon, s† giver jag fyradubbelt igen. 019:009 Och Jesus sade om honom: ˝I dag har fr„lsning vederfarits detta hus, eftersom ocks† han „r en Abrahams son. 019:010 Ty M„nniskosonen har kommit f”r att upps”ka och fr„lsa det som var f”rlorat.˝ 019:011 Medan de h”rde h„rp†, framst„llde han ytterligare en liknelse, eftersom han var n„ra Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras. 019:012 Han sade allts†: ˝En man av f”rn„mlig sl„kt t„nkte fara bort till ett avl„gset land f”r att utverka †t sig konungslig v„rdighet; sedan skulle han komma tillbaka. 019:013 Och han kallade till sig tio sin tj„nare och gav dem tio pund och sade till dem: 'F”rvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.' 019:014 Men hans landsm„n hatade honom och s„nde, efter hans avf„rd, †stad en beskickning och l„to s„ga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung ”ver oss.˝ 019:015 N„r han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat †t sig den konungsliga v„rdigheten, l„t han kalla till sig de tj„nare †t vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin f”rvaltning hade f”rv„rvat. 019:016 D† kom den f”rste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.' 019:017 Han svarade honom: 'R„tt s†, du gode tj„nare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f† makt och myndighet ”ver tio st„der.' 019:018 D„refter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.' 019:019 D† sade han j„mv„l till denne: 'S† vare ock du satt ”ver fem st„der.' 019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se h„r „r ditt pund; jag har haft det f”rvarat i en duk. 019:021 Ty jag fruktade f”r dig, eftersom du „r en str„ng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och sk”rda vad du icke har s†tt.' 019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag d”ma dig, du onde tj„nare. Du visste allts† att jag „r en str„ng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och sk”rda vad jag icke har s†tt? 019:023 Varf”r satte du d† icke in mina penningar i en bank? D† hade jag, n„r jag kom hem, f†tt uppb„ra dem med r„nta.' 019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifr†n honom hans pund, och given det †t den som har de tio punden.' 019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.' 019:026 Han svarade: 'Jag s„ger eder: Var och en som har, †t honom skall varda givet; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han har. 019:027 Men dessa mina ov„nner, som icke ville hava mig till konung ”ver sig, f”ren dem hit huggen ned dem h„r inf”r mig.˝ 019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framf”r de andra upp mot Jerusalem. 019:029 N„r han d† nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, s„nde han †stad tv† av l„rjungarna 019:030 och sade: ˝G†n in i byn som ligger h„r mitt framf”r. Och n„r I kommen ditin, skolen I finna en †snef†le st† d„r bunden, som ingen m„nniska n†gonsin har suttit p†, l”sen den och f”ren den hit. 019:031 Och om n†gon fr†gar eder varf”r I l”sen den skolen I svara s†: 'Herren beh”ver den.'˝ 019:032 Och de som hade blivit uts„nda gingo †stad och funno det s† som han hade sagt dem. 019:033 Och n„r de l”ste f†len, fr†gade „garen dem: ˝Varf”r l”sen I f†len?˝ 019:034 De svarade: ˝Herren beh”ver den.˝ 019:035 Och de f”rde f†len till Jesus och lade sina mantlar p† den och l„to Jesus s„tta sig d„rovanp†. 019:036 Och d„r han f„rdades fram bredde de ut sina mantlar under honom p† v„gen. 019:037 Och d† han var n„ra foten av Oljeberget, begynte hela l„rjungaskaran i sin gl„dje att med h”g r”st lova Gud f”r alla de kraftg„rningar som de hade sett; 019:038 och de sade: ˝V„lsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och „ra i h”jden!˝ 019:039 Och n†gra faris‚er som voro med i folkhopen sade till honom: ˝M„stare, f”rbjud dina l„rjungar att ropa s†.˝ 019:040 Men han svarade och sade: ˝Jag s„ger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.˝ 019:041 D† han nu kom n„rmare och fick se staden, begynte han gr†ta ”ver den 019:042 och sade: ˝O att du i dag hade insett, ocks† du, vad din frid tillh”r! Men nu „r det f”rdolt f”r dina ”gon. 019:043 Ty den tid skall komma ”ver dig, d† dina fiender skola omgiva dig med bel„gringsvall och innesluta dig och tr„nga dig p† alla sidor. 019:044 Och de skola sl† ned dig till jorden, tillika med dina barn, som „ro i dig, och skola icke l„mna kvar i dig sten p† sten, d„rf”r att du icke aktade p† den tid d† du var s”kt.˝ 019:045 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som s†lde d„rinne; 019:046 och han sade till dem: ˝Det „r skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett b”nehus.' Men I haven gjort det till en r”varkula.˝ 019:047 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde och folkets f”rn„mste m„n s”kte efter tillf„lle att f”rg”ra honom; 019:048 men de kunde icke finna n†gon utv„g d„rtill, ty allt folket h”ll sig till honom och h”rde honom. 020:001 Och en dag, d† han undervisade folket i helgedomen och f”rkunnade evangelium, tr„dde ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, tillika med de „ldste, fram 020:002 och talade till honom och sade: ˝S„g oss, med vad myndighet g”r du detta? Och vem „r det som har rivit dig s†dan myndighet?˝ 020:003 Han svarade och sade till dem: ˝Ocks† jag vill st„lla en fr†ga till eder; svaren mig p† den. 020:004 Johannes' d”pelse, var den fr†n himmelen eller fr†n m„nniskor?˝ 020:005 D† ”verlade de med varandra och sade: ˝Om vi svara: 'Fr†n himmelen' s† fr†gar han: 'Varf”r trodden I honom d† icke?' 020:006 Men om vi svara: 'Fr†n m„nniskor', d† kommer allt folket att stena oss, ty de „ro f”rvissade om att Johannes var en profet.˝ 020:007 De svarade allts† att de icke visste varifr†n den var. 020:008 D† sade Jesus till dem: ˝S† s„ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g”r detta.˝ 020:009 Och han framst„llde f”r folket denna liknelse: ˝En man planterade en ving†rd och lejde ut den †t ving†rdsm„n och f”r utrikes f”r l†ng tid. 020:010 N„r sedan r„tta tiden var inne, s„nde han en tj„nare till ving†rdsm„nnen, f”r att de †t denne skulle l„mna n†gon del av ving†rdens frukt. Men ving†rdsm„nnen misshandlade honom och l„to honom g† tomh„nt bort. 020:011 Ytterligare s„nde han en annan tj„nare. Ocks† honom misshandlade och skymfade de och l„to honom g† tomh„nt bort. 020:012 Ytterligare s„nde han en tredje. Men ocks† denne slogo de blodig och drevo bort honom. 020:013 D† sade ving†rdens herre: 'Vad skall jag g”ra? Jo, jag vill s„nda min „lskade son; f”r honom skola de v„l „nd† hava f”rsyn.' 020:014 Men n„r ving†rdsmannen fingo se honom, ”verlade de med varandra och sade: 'Denne „r arvingen; l†t oss dr„pa honom, f”r att arvet m† bliva v†rt.' 020:015 Och de f”rde honom ut ur ving†rden och dr„pte honom. ˝Vad skall nu ving†rdens herre g”ra med dem? 020:016 Jo, han skall komma och f”rg”ra de ving†rdsm„nnen och l„mna ving†rden †t andra.˝ N„r de h”rde detta, sade de: ˝Bort det!˝ 020:017 D† s†g han p† dem och sade: ˝Vad betyder d† detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade, den har blivit en h”rnsten'? 020:018 Var och en som faller p† den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller p†, honom skall den s”ndersmula.˝ 020:019 Och de skriftl„rde och ”verstepr„sterna hade g„rna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade f”r folket. Ty de f”rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. 020:020 Och de vaktade p† honom och s„nde ut n†gra som f”rs†tligen skulle l†tsa sig vara r„ttsinniga m„n, f”r att dessa skulle f†nga honom genom n†got hans ord, s† att de skulle kunna ”verl„mna honom †t ”verheten, i landsh”vdingens v†ld. 020:021 Dessa fr†gade honom och sade: ˝M„stare, vi veta att du talar och undervisar r„tt och icke har anseende till personen, utan l„r om Guds v„g vad sant „r. 020:023 Žr det lovligt f”r oss att giva kejsaren skatt, eller „r det icke lovligt?˝ 020:023 Men han m„rkte deras illfundighet och sade till dem: 020:024 ˝L†ten mig se en penning. Vems bild och ”verskrift b„r den?˝ De svarade: ˝Kejsarens.˝ 020:025 D† sade han till dem: ˝Given allts† kejsaren vad kejsaren tillh”r, och Gud vad Gud tillh”r.˝ 020:026 Och de f”rm†dde icke f†nga honom genom n†got hans ord inf”r folket, utan f”rundrade sig ”ver hans svar och tego. 020:027 D„refter tr„dde n†gra sadduc‚er fram och ville p†st† att det icke gives n†gon uppst†ndelse. Dessa fr†gade honom 020:028 och sade: ˝M„stare, Moses har givit oss den f”reskriften, att om n†gon har en broder som „r gift, men d”r barnl”s, s† skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma †t sin broder. 020:029 Nu voro h„r sju br”der. Den f”rste tog sig en hustru, men dog barnl”s. 020:030 D† tog den andre i ordningen henne 020:031 och d„refter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att n†gon av dem l„mnade barn efter sig. 020:032 Slutligen dog ock hustrun. 020:033 Vilken av dem skall d† vid uppst†ndelsen f† kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.˝ 020:034 Jesus svarade dem: ˝Med den nuvarande tids†lderns barn „r det s†, att m„n taga sig hustrur, och hustrur givas †t m„n; 020:035 men de som bliva aktade v„rdiga att f† del i den nya tids†ldern och i uppst†ndelsen fr†n de d”da, med dem „r det s†, att varken m„n tag sig hustrur, eller hustrur givas m„n. 020:036 De kunna ju ej heller mer d” ty de „ro lika „nglarna och „ro, Guds s”ner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppst†ndelsen. 020:037 Men att de d”da uppst†, det har ock Moses, p† det st„lle d„r det talas om t”rnbusken, givit till k„nna, n„r han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 020:038 Och han „r en Gud icke f”r d”da, utan f”r levande, ty f”r honom leva alla.˝ 020:039 D† svarade n†gra av de skriftl„rde och sade: ˝M„stare, du har talat r„tt.˝ 020:040 De dristade sig n„mligen icke att vidare st„lla n†gon fr†ga p† honom. 020:041 Men han sade till dem: ˝Huru kan man s„ga att Messias „r Davids son? 020:042 David sj„lv s„ger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: S„tt dig p† min h”gra sida, 020:043 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 020:044 David kallar honom allts† 'herre'; huru kan han d† vara hans son?˝ 020:045 Och han sade till sina l„rjungar, s† att allt folket h”rde det: 020:046 ˝Tagen eder till vara f”r de skriftl„rde, som g„rna g† omkring i fotsida kl„der och g„rna vilja bliva h„lsade p† torgen och g„rna sitta fr„mst i synagogorna och p† de fr„msta platserna vid g„stabuden -- 020:047 detta under det att de utsuga „nkors hus, medan de f”r syns skull h†lla l†nga baner. Del skola f† en dess h†rdare dom.˝ 021:001 Och n„r han s†g upp, fick han se huru de rika lade ned sina g†vor i offerkistorna. 021:002 D„rvid fick han ock se huru en fattig „nka lade ned tv† sk„rvar. 021:003 D† sade han: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Denna fattiga „nka lade dit mer „n alla de andra. 021:004 Ty det var av sitt ”verfl”d som alla dessa lade ned n†got bland g†vorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin „go.˝ 021:005 Och d† n†gra talade om helgedomen, huru den var uppf”rd av h„rliga stenar och prydd med helgedomssk„nker, sade han: 021:006 ˝Dagar skola komma, d† av allt detta som I nu sen icke skall l„mnas sten p† sten, utan allt skall bliva nedbrutet.˝ 021:007 D† fr†gade de honom och sade: ˝M„stare, n„r skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden „r inne, d† detta kommer att ske?˝ 021:008 Han svarade: ˝Sen till, att I icke bliven f”rvillade. Ty m†nga skola komma under mitt namn och s„ga: 'Det „r jag' och: 'Tiden „r n„ra'. Men f”ljen dem icke. 021:009 Och n„r I f†n h”ra krigslarm och upprorslarm, s† bliven icke f”rf„rade; ty s†dant m†ste f”rst komma, men d„rmed „r icke strax „nden inne.˝ 021:010 D„refter sade han till dem: ˝Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike; 021:011 och det skall bliva stora jordb„vningar, s† ock hungersn”d och farsoter p† den ena orten efter den andra, och skr„cksyner skola visa sig och stora tecken p† himmelen. 021:012 Men f”re allt detta skall man gripa eder, man skall f”rf”lja eder och draga eder inf”r synagogorna och s„tta eder i f„ngelse och f”ra eder fram inf”r konungar och landsh”vdingar, f”r mitt namns skull. 021:013 S† skolen I f† tillf„lle att framb„ra vittnesb”rd. 021:014 M„rken d„rf”r noga att I icke f”rut m†n g”ra eder bekymmer f”r huru I skolen f”rsvara eder. 021:015 Ty jag skall giva eder s†dana ord och s†dan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna st† emot eller s„ga n†got emot. 021:016 I skolen bliva f”rr†dda till och med av f”r„ldrar och br”der och fr„nder och v„nner; och somliga av eder skall man d”da. 021:017 Och I skolen bliva hatade av alla f”r mitt namns skull. 021:018 Men icke ett h†r p† edra huvuden skall g† f”rlorat. 021:019 Genom att vara st†ndaktiga skolen I vinna edra sj„lar. 021:020 Men n„r I f†n se Jerusalem omringas av krigsh„rar, d† skolen I veta att dess ”del„ggelse „r n„ra. 021:021 D† m† de som „ro i Judeen fly bort till bergen, och de som „ro inne i staden m† draga ut d„rifr†n och de som „ro ute p† landsbygden m† icke g† ditin. 021:022 Ty detta „r en h„mndens tid, d† allt som „r skrivet skall uppfyllas. 021:023 Ve dem som „ro havande, eller som giva di p† den tiden! Ty stor n”d skall d† komma i landet, och en vredesdom ”ver detta folk. 021:024 Och de skola falla f”r sv„rdsegg och bliva bortf”rda i f†ngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva f”rtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider „ro fullbordade. 021:025 Och tecken skola ske i solen och m†nen och i stj„rnorna, och p† jorden skall †ngest komma ”ver folken, och de skola st† r†dl”sa vid havets och v†gornas d†n, 021:026 d† nu m„nniskor uppgiva andan av f”rskr„ckelse och „ngslan f”r det som skall ”verg† v„rlden; ty himmelens makter skola b„va. 021:027 Och d† skall man f† se 'M„nniskosonen komma i en sky', med stor makt och h„rlighet. 021:028 Men n„r detta begynner ske, d† m†n I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty d† nalkas eder f”rlossning.˝ 021:029 Och han framst„llde f”r dem en liknelse: ˝Sen p† fikontr„det och p† alla andra tr„d. 021:030 N„r I f†n se att de skjuta knopp, d† veten I av eder sj„lva att sommaren redan „r n„ra. 021:031 Likas†, n„r I sen detta ske, d† kunnen I ock veta att Guds rike „r n„ra. 021:032 Sannerligen s„ger jag eder: Detta sl„kte skall icke f”rg†s, f”rr„n allt detta sker. 021:033 Himmel och jord skola f”rg†s, men mina ord skola aldrig f”rg†s. 021:034 Men tagen eder till vara f”r att l†ta edra hj„rtan f”rtyngas av om†ttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s† att den dagen kommer p† eder of”rt„nkt; 021:035 ty s†som en snara skall den komma ”ver hela jordens alla inbyggare. 021:036 Men vaken alltj„mt, och bedjen att I m†n kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna best† inf”r M„nniskosonen.˝ 021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade d„r ”ver natten. 021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen f”r att h”ra honom. 022:001 Det osyrade br”dets h”gtid, som ock kallas p†sk, var nu n„ra. 022:002 Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde s”kte efter tillf„lle att r”ja honom ur v„gen. De fruktade n„mligen f”r folket. 022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. 022:004 Denne gick bort och talade med ”verstepr„sterna och bef„lhavarna f”r tempelvakten om huru han skulle ”verl„mna honom †t dem. 022:005 D† blevo de glada och f”rklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. 022:006 Och han gick in p† deras anbud och s”kte sedan efter l„gligt tillf„lle att f”rr†da honom †t dem, utan att n†gon folkskockning uppstod. 022:007 S† kom nu den dag i det osyrad br”dets h”gtid, d† man skulle slakta p†skalammet. 022:008 D† s„nde han †stad Petrus och Johannes och sade: ˝G†n †stad och reden till †t oss, s† att vi kunna „ta p†skalammet.˝ 022:009 De fr†gade honom: Var vill du att vi skola reda till det?˝ 022:010 Han svarade dem: N„r I kommen in i staden, skolen I m”ta en man som b„r en kruka vatten. F”ljen honom till det hus d„r han g†r in. 022:011 Och s„gen till husbonden i det huset: 'M„staren fr†gar dig: Var finnes h„rb„rget d„r jag skall „ta p†skalammet med mina l„rjungar?' 022:012 D† skall han visa eder en stor sal i ”vre v†ningen, ordnad f”r m†ltid; reden till d„r.˝ 022:013 Och de gingo †stad och funno det s† som han hade sagt dem; och de redde till p†skalammet. 022:014 Och n„r stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom. 022:015 Och han sade till dem: ˝Jag har h”geligen †stundat att „ta detta p†skalamm med eder, f”rr„n mitt lidande begynner; 022:016 ty jag s„ger eder att jag icke mer skall fira denna h”gtid, f”rr„n den kommer till fullbordan i Guds rike.˝ 022:017 Och han l„t giva sig en kalk och tackade Gud och sade: ˝Tagen detta och delen eder emellan; 022:018 ty jag s„ger eder att jag h„refter icke, f”rr„n Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer fr†n vintr„d.˝ 022:019 Sedan tog han ett br”d och tackade Gud och br”t det och gav †t dem och sade: ˝Detta „r min lekamen, som varder utgiven f”r eder. G”ren detta till min †minnelse.˝ 022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter m†ltiden, och sade: ˝Denna kalk „r det nya f”rbundet, i mitt blod, som varder utgjutet f”r eder. 022:021 Men se, den som f”rr†der mig, hans hand „r med mig p† bordet. 022:022 Ty M„nniskosonen skall g† bort, s†som f”rut „r best„mt; men ve den m„nniska genom vilken han bliver f”rr†dd!˝ 022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det v„l kunde vara som skulle g”ra detta. 022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle r„knas f”r den st”rste. 022:025 D† sade han till dem: ˝Konungarna upptr„da mot sina folk s†som h„rskare, och de som hava myndighet ”ver folken l†ta kalla sig 'n†dige herrar'. 022:026 Men s† „r det icke med eder; utan den som „r st”rst bland eder, han vare s†som den yngste, och den som „r den f”rn„mste, han vare s†som en tj„nare. 022:027 Ty vilken „r st”rre: den som ligger till bords eller den som tj„nar? Žr det icke den som ligger till bords? Och likv„l „r jag h„r ibland eder s†som en tj„nare. -- 022:028 Men I „ren de som hava f”rblivit hos mig i mina pr”vningar; 022:029 och s†som min Fader har ”verl†tit konungslig makt †t mig, s† ”verl†ter jag likadan makt †t eder, 022:030 s† att I skolen f† „ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta p† troner s†som domare ”ver Israels tolv sl„kter. 022:031 Simon, Simon! Se, Satan har beg„rt att f† eder i sitt v†ld, f”r att kunna s†lla eder s†som vete; 022:032 men jag har bett f”r dig, att din tro icke m† bliva om intet. Och n„r du en g†ng har omv„nt dig, s† styrk dina br”der.˝ 022:033 D† sade han till honom: ˝Herre, jag „r redo att med dig b†de g† i f„ngelse och g† i d”den.˝ 022:034 Men han svarade: ˝Jag s„ger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, f”rr„n du tre g†nger har f”rnekat mig och sagt att du icke k„nner mig.˝ 022:035 Ytterligare sade han till dem: ˝N„r jag s„nde eder †stad utan penningpung, utan r„nsel, utan skor, icke fattades eder d† n†got?˝ De svarade: ˝Intet.˝ 022:036 D† sade han till dem: ˝Nu †ter m† den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en r„nsel, han g”re sammalunda; och den som icke har n†got sv„rd, han s„lje sin mantel och k”pe sig ett s†dant. 022:037 Ty jag s„ger eder att p† mig m†ste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev r„knad bland og„rningsm„n'. Ja, det som „r f”rutsagt om mig, det g†r nu i fullbordan˝ 022:038 D† sade de: ˝Herre, se h„r „ro tv† sv„rd.˝ Han svarade dem: ˝Det „r nog.˝ 022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, s†som hans sed var; och hans l„rjungar f”ljde honom. 022:040 Men n„r han hade kommit till platsen, sade han till dem: ˝Bedjen att I icke m†n komma i frestelse.˝ 022:041 Sedan gick han bort ifr†n dem, vid pass ett stenkast, och f”ll ned p† sina kn„n och bad 022:042 och sade: ˝Fader, om det „r din vilja, s† tag denna kalk ifr†n mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.˝ 022:043 D† visade sig f”r honom en „ngel fr†n himmelen, som styrkte honom. 022:044 Men han hade kommit i sv†r †ngest och bad allt ivrigare, och hans svett blev s†som blodsdroppar, som f”llo ned p† jorden. 022:045 N„r han sedan stod upp fr†n b”nen och kom tillbaka till l„rjungarna, fann han dem insomnade av bedr”velse. 022:046 D† sade han till dem: ˝Varf”r soven I? St†n upp, och bedjen att I icke m†n komma i frestelse.˝ 022:047 Och se, medan han „nnu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framf”r dem. Och han tr„dde fram till Jesus f”r att kyssa honom. 022:048 Men Jesus sade till honom: ˝Judas, f”rr†der du M„nniskosonen med en kyss?˝ 022:049 D† nu de som voro med Jesus s†go vad som var p† f„rde, fr†gade de: ˝Herre, skola vi hugga till med sv„rd?˝ 022:050 Och en av dem h”gg till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom h”gra ”rat. 022:051 D† svarade Jesus och sade: ˝L†ten det g† s† l†ngt.˝ Och han r”rde vid hans ”ra och helade honom. 022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till ”verstepr„sterna och bef„lhavarna f”r tempelvakten och de „ldste: ˝S†som mot en r”vare haven I g†tt ut med sv„rd och stavar. 022:053 Fast„n jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke str„ckt ut edra h„nder emot mig men detta „r eder stund, och nu r†der m”rkrets makt.˝ 022:054 S† grepo de honom och f”rde honom †stad in i ”verstepr„stens hus. Och Petrus f”ljde efter p† avst†nd. 022:055 Och de t„nde upp en eld mitt p† g†rden och satte sig d„r tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. 022:056 Men en tj„nstekvinna, som fick se honom, d„r han satt vid elden f„ste ”gonen p† honom och sade: ˝Ocks† denne var med honom. 022:057 Men han nekade och sade: ˝Kvinna, jag k„nner honom icke.˝ 022:058 Kort d„refter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: ˝Ocks† du „r en av dem.˝ Men Petrus svarade: ˝Nej, det „r jag icke.˝ 022:059 Vid pass en timme d„refter kom en annan som bedyrade och sade: ˝F”rvisso var ocks† denne med honom; han „r ju ock en galil‚.˝ 022:060 D† svarade Petrus: ˝Jag f”rst†r icke vad du menar.˝ Och i detsamma, medan han „nnu talade, gol hanen. 022:061 D† v„nde Herren sig om och s†g p† Petrus; och Petrus kom d† ih†g Herrens ord, huru han hade sagt till honom: ˝F”rr„n hanen i dag har galit, skall du tre g†nger f”rneka mig.˝ 022:062 Och han gick ut och gr„t bitterligen. 022:063 Och de m„n som h”llo Jesus f†ngen begabbade honom och misshandlade honom. 022:064 De h”ljde ”ver honom och fr†gade honom och sade: ˝Profetera: vem var det som slog dig?˝ 022:065 M†nga andra sm„dliga ord talade de ock mot honom. 022:066 Men n„r det blev dag, f”rsamlade sig folkets „ldste, ”verstepr„ster och skriftl„rde, och l„to f”ra honom inf”r sitt Stora r†d 022:067 och sade: ˝Žr du Messias, s† s„g oss det.˝ Men han svarade dem: ˝Om jag s„ger eder det, s† tron I det icke. 022:068 Och om jag fr†gar, s† svaren I icke. 022:069 Men h„refter skall M„nniskosonen sitta p† den gudomliga Maktens h”gra sida.˝ 022:070 D† sade de alla: ˝S† „r du d† Guds Son?˝ Han svarade dem: ˝I s„gen det sj„lva, att jag „r det.˝ 022:071 D† sade de: ˝Vad beh”va vi mer n†got vittnesb”rd? Vi hava ju sj„lva nu h”rt det av hans egen mun.˝ 023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och f”rde honom till Pilatus. 023:002 D„r begynte de anklaga honom och sade: ˝Vi hava funnit att denne man f”rleder v†rt folk och vill f”rhindra att man giver kejsaren skatt, och att han s„ger sig vara Messias, en konung.˝ 023:003 D† fr†gade Pilatus honom och sade: Žr du judarnas konung?˝ Han svarade honom och sade: ˝Du s„ger det sj„lv.˝ 023:004 Men Pilatus sade till ”verstepr„sterna och till folket: ˝Jag finner intet brottsligt hos denne man.˝ 023:005 D† blevo de „nnu ivrigare och sade: ˝Han uppviglar med sin l„ra folket i hela Judeen, allt ifr†n Galileen och „nda hit.˝ 023:006 N„r Pilatus h”rde detta, fr†gade han om mannen var fr†n Galileen. 023:007 Och d† han fick veta att han var fr†n det land som lydde under Herodes' v„lde, s„nde han honom bort till Herodes, som under dessa dalar ocks† var i Jerusalem. 023:008 N„r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan l†ng tid velat se honom; han hade n„mligen h”rt talas om honom, och han hoppades nu att f† se honom g”ra n†got tecken. 023:009 Men fast„n han st„llde ganska m†nga fr†gor p† Jesus, svarade denne honom intet. 023:010 Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde stodo d„r och anklagade honom h„ftigt. 023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bem”tte honom med f”rakt och begabbade honom; och sedan de hade satt p† honom en lysande kl„dnad, s„nde de honom tillbaka till Pilatus. 023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen v„nner med varandra; F”rut hade n„mligen dem emellan r†tt ov„nskap. 023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa ”verstepr„sterna och r†dsherrarna och folket 023:014 och sade till dem: ˝I haven f”rt till mig denne man och sagt att han f”rleder folket; och jag har nu i eder n„rvaro anst„llt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till n†got av det som I anklagen honom f”r. 023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju s„nt honom tillbaka till oss. I sen allts† att denne icke har gjort n†got som f”rtj„nar d”den. 023:016 D„rf”r vill jag giva honom l”s, medan jag har tuktat honom.˝ 023:018 D† skriade hela hopen och sade: ˝Hav bort denne, och giv oss Barabbas l”s.˝ 023:019 (Denne man hade blivit kastad i f„ngelse p† grund av ett upplopp, som hade „gt rum i staden, och f”r ett dr†ps skull.) 023:020 Źter talade Pilatus till dem, ty han ”nskade att kunna giva Jesus l”s. 023:021 Men de ropade emot honom: ˝Korsf„st, korsf„st honom!˝ 023:022 D† talade han till dem f”r tredje g†ngen och fr†gade: ˝Vad ont har denne d† gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till n†got som f”rtj„nar d”den D„rf”r vill jag giva honom l”s, sedan jag har tuktat honom.˝ 023:023 Men de l†go ”ver honom med h”ga rop och beg„rde att han skulle l†ta korsf„sta honom; och deras rop blevo honom ”verm„ktiga. 023:024 D† d”mde Pilatus att s† skulle ske, som de beg„rde. 023:025 Och han l”sgav den man de beg„rde, den som hade blivit kastad i f„ngelse f”r upplopp och dr†p; men Jesus utl„mnade han, f”r att med honom skulle ske efter deras vilja. 023:026 N„r de sedan f”rde bort honom, fingo de fatt en man, Simon fr†n Cyrene, som kom utifr†n marken; p† honom lade de korset, f”r att han skulle b„ra det efter Jesus. 023:027 Men en stor hop folk f”ljde med honom, bland dem ocks† kvinnor som j„mrade sig och gr„to ”ver honom. 023:028 D† v„nde Jesus sig om till dem och sade: ˝I Jerusalems d”ttrar, gr†ten icke ”ver mig, utan gr†ten ”ver eder sj„lva och ”ver edra barn. 023:029 Ty se, den tid skall komma, d† man skall s„ga: 'Saliga „ro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava f”tt barn, och de br”st som icke hava givit di.' 023:030 D† skall man begynna s„ga till: bergen: 'Fallen ”ver oss', och till h”jderna: 'Skylen oss.' 023:031 Ty om han g”r s† med det friska tr„det, vad skall icke d† ske med det torra!˝ 023:032 J„mv„l tv† andra, tv† og„rningsm„n, f”rdes ut f”r att avlivas tillika med honom. 023:033 Och n„r de hade kommit till den plats som kallades ˝Huvudskallen˝ korsf„ste de honom d„r, s† ock og„rningsm„nnen, den ene p† h”gra sidan och den andre p† v„nstra. 023:034 Men Jesus sade. ˝Fader, f”rl†t dem; ty de veta icke vad de g”ra. Och de delade hans kl„der mellan sig och kastade lott om dem. -- 023:035 Men folket stod och s†g d„rp†. Och j„mv„l r†dsherrarna drevo g„ck med honom och sade: ˝Andra har han hj„lpt; nu m† han hj„lpa sig sj„lv, om han „r Guds Smorde, den utvalde.˝ 023:036 Ocks† krigsm„nnen gingo fram och begabbade honom och r„ckte honom „ttikvin 023:037 och sade: ˝Žr du judarnas konung, s† hj„lp dig sj„lv.˝ 023:038 Men ”ver honom hade man ock satt upp en ”verskrift: ˝Denne „r judarnas konung.˝ 023:039 Och en av de og„rningsm„n som voro d„r upph„ngda sm„dade honom och sade: ˝Du „r ju Messias; hj„lp d† dig sj„lv och oss.˝ 023:040 D† tillr„ttavisade honom den andre och svarade och sade: ˝Fruktar icke heller du Gud, du som „r under samma dom? 023:041 Oss vederfares detta med all r„tt, ty vi lida vad v†ra g„rningar „ro v„rda, men denne man har intet ont gjort.˝ 023:042 Sedan sade han: ˝Jesus, t„nk p† mig, n„r du kommer i ditt rike.˝ 023:043 Han svarade honom: ˝Sannerligen s„ger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.˝ 023:044 Det var nu omkring sj„tte timmen; d† kom ”ver hela landet ett m”rker, som varade „nda till nionde timmen, 023:045 i det att solen miste sitt sken. Och f”rl†ten i templet r„mnade mitt itu. 023:046 Och Jesus ropade med h”g r”st och sade: ˝Fader, i dina h„nder befaller jag min ande.˝ Och n„r han hade sagt detta, gav han upp andan. 023:047 Men n„r h”vitsmannen s†g vad som skedde, prisade han Gud och sade: ˝S† var d† denne verkligen en r„ttf„rdig man!˝ 023:048 Och n„r allt folket, de som hade kommit tillsammans f”r att se h„rp†, s†go vad som skedde, slogo de sig f”r br”stet och v„nde hem igen. 023:049 Men alla hans v„nner stodo p† avst†nd och s†go detta, bland dem ocks† n†gra kvinnor, de som hade f”ljt med honom fr†n Galileen. 023:050 Nu var d„r en r†dsherre, vi namn Josef, en god och r„ttf„rdig man, 023:051 som icke hade samtyckt till deras r†dslag och g„rning. Han var fr†n Arimatea, en stad i Judeen; och han v„ntade p† Guds rike. 023:052 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f† Jesu kropp. 023:053 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och d„r „nnu ingen hade varit lagd. 023:054 Det var d† tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing†. 023:055 Och de kvinnor, som med honom hade kommit fr†n Galileen, f”ljde efter och s†go graven och s†go huru hans kropp lades ned d„ri. 023:056 Sedan v„nde de hem igen och redde till v„lluktande kryddor och sm”rjelse; men p† sabbaten voro de stilla, efter lagens bud. 024:001 Men p† f”rsta veckodagen kommo de, tidigt i sj„lva dagbr„ckningen, till graven med de v„lluktande kryddor som de hade tillrett. 024:002 Och de funno stenen vara bortv„ltrad fr†n graven. 024:003 D† gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp. 024:004 N„r de nu icke visste vad de skulle t„nka h„rom, se, d† stodo tv† man framf”r dem i skinande kl„der. 024:005 Och de blevo f”rskr„ckta och b”jde sina ansikten ned mot jorden. D† sade mannen till dem ˝Varf”r s”ken I den levande bland de d”da? 024:006 Han „r icke har, han „r uppst†nden. Kommen ih†g vad han talade till eder, medan han „nnu var i Galileen, huru han sade: 024:007 'M„nniskosonen m†ste bliva ”verl„mnad i syndiga m„nniskors h„nder och bliva korsf„st; men p† tredje dagen skall han uppst† igen.'˝ 024:008 D† kommo de ih†g hans ord. 024:009 Och de v„nde tillbaka fr†n graven och omtalade allt detta f”r de elva och f”r alla de andra. -- 024:010 Kvinnorna voro Maria fr†n Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och j„mv„l de andra kvinnorna inst„mde med dem och sade detsamma till apostlarna. 024:011 Deras ord syntes dock f”r dessa vara l”st tal, och de trodde dem icke. 024:012 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och n„r han lutade sig ditin s†g han d„r allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av f”rundran ”ver det som hade skett. 024:013 Men tv† av dem voro samma dag stadda p† vandring till en by som hette Emmaus, och som l†g sextio stadiers v„g fr†n Jerusalem. 024:014 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. 024:015 Medan de nu samtalade och ”verlade med varandra, nalkades Jesus sj„lv och gick med dem. 024:016 Men deras ”gon voro tillslutna, s† att de icke k„nde igen honom. 024:017 Och han sade till dem: ˝Vad „r det I talen om med varandra, medan I g†n h„r?˝ D† stannade de och s†go bedr”vade ut. 024:018 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: ˝Du „r v„l en fr„mling i Jerusalem, den ende som icke har h”rt vad d„r har skett i dessa dagar?˝ 024:019 Han fr†gade dem: ˝Vad d†?˝ De svarade honom: ˝Det som har skett med Jesus fr†n Nasaret, vilken var en profet, m„ktig i g„rningar och ord inf”r Gud och allt folket: 024:020 huru n„mligen v†ra ”verstepr„ster och r†dsherrar hava utl„mnat honom till att d”mas till d”den och hava korsf„st honom. 024:021 Men vi hoppades att han var den som skulle f”rlossa Israel. Och likv„l, till allt detta kommer att det redan „r tredje dagen sedan detta skedde. 024:022 Men nu hava d„rj„mte n†gra av v†ra kvinnor gjort oss h„pna; ty sedan de bittida p† morgonen hade varit vid graven 024:023 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en „nglasyn, och „nglarna hade sagt att han levde. 024:024 Och n„r n†gra av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara s† som kvinnorna hade sagt, men honom sj„lv s†go de icke.˝ 024:025 D† sade han till dem: ˝O, huru of”rst†ndiga „ren I icke och tr”ghj„rtade till att tro p† allt vad profeterna hava talat! 024:026 M†ste icke Messias lida detta, f”r I att s† ing† i sin h„rlighet?˝ 024:027 Och han begynte att genomg† Moses och alla profeterna och uttydde f”r dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. 024:028 N„r de nu nalkades byn dit de voro p† v„g, st„llde han sig som om han ville g† vidare. 024:029 Men de n”dgade honom och sade: ˝Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.˝ D† gick han ditin och stannade kvar hos dem. 024:030 Och n„r han nu l†g till bords med dem, tog han br”det och v„lsignade och br”t det och r„ckte †t dem. 024:031 D„rvid ”ppnades deras ”gon, s† att de k„nde igen honom. Men d† f”rsvann han ur deras †syn. 024:032 Och de sade till varandra: ˝Voro icke v†ra hj„rtan brinnande i oss, n„r han talade med oss p† v„gen och uttydde skrifterna f”r oss?˝ 024:033 Och i samma stund stodo de upp och v„nde tillbaka till Jerusalem; och de funno d„r de elva f”rsamlade, s† ock de andra som hade slutit sig till dem. 024:034 Och dessa sade: ˝Herren „r verkligen uppst†nden, och han har visat sig f”r Simon.˝ 024:035 D† f”rt„ljde de sj„lva vad som hade skett p† v„gen, och huru han hade blivit igenk„nd av dem, n„r han br”t br”det. 024:036 Medan de nu talade h„rom, stod han sj„lv mitt ibland dem och sade till dem: ˝Frid vare med eder. 024:037 D† blevo de f”rf„rade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de s†go. 024:038 Men han sade till dem: ˝Varf”r „ren I s† f”rskr„ckta, och varf”r uppstiga tvivel i edra hj„rtan? 024:039 Sen h„r mina h„nder och mina f”tter, och sen att det „r jag sj„lv; ja, tagen p† mig och sen. En ande har ju icke k”tt och ben, s†som I sen mig hava.˝ 024:040 Och n„r han hade sagt detta, visade han dem sina h„nder och sina f”tter. 024:041 Men d† de „nnu icke trodde, f”r gl„djes skull, utan allenast f”rundrade sig, sade han till dem: ˝Haven I h„r n†got att „ta?˝ 024:042 D† r„ckte de honom ett stycke stekt fisk och n†got av en honungskaka; 024:043 och han tog det och †t d„rav i deras †syn. 024:044 Och han sade till dem: ˝Det „r s†som jag sade till eder, medan jag „nnu var bland eder, att allt m†ste fullbordas, som „r skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.˝ 024:045 D„refter ”ppnade han deras sinnen, s† att de f”rstodo skrifterna. 024:046 Och han sade till dem: ˝Det „r s† skrivet, att Messias skulle lida och p† tredje dagen uppst† fr†n de d”da, 024:047 och att b„ttring till syndernas f”rl†telse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och f”rst i Jerusalem. 024:048 I kunnen vittna h„rom. 024:049 Och se, jag vill s„nda till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar h„r i staden, till dess I fr†n h”jden bliven bekl„dda med kraft.˝ 024:050 Sedan f”rde han dem ut till Betania; och d„r lyfte han upp sina h„nder och v„lsignade dem. 024:051 Och medan han v„lsignade dem, f”rsvann han ifr†n dem och blev upptagen till himmelen. 024:052 D† tillb†do de honom och v„nde sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor gl„dje. 024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud. Book 43 Johannes 001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud. 001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som „r till. 001:004 I det var liv, och livet var m„nniskornas ljus. 001:005 Och ljuset lyser i m”rkret, och m”rkret har icke f†tt makt d„rmed. 001:006 En man upptr„dde, s„nd av Gud; hans namn var Johannes. 001:007 Han kom s†som ett vittne, f”r att vittna om ljuset, p† det att alla skulle komma till tro genom honom. 001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 001:009 Det sanna ljuset, det som lyser ”ver alla m„nniskor, skulle nu komma i v„rlden. 001:010 I v„rlden var han, och genom honom hade v„rlden blivit till, men v„rlden ville icke veta av honom. 001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 001:012 Men †t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, †t dem som tro p† hans namn; 001:013 och de hava blivit f”dda, icke av blod, ej heller av k”ttslig vilja, ej heller av n†gon mans vilja, utan av Gud. 001:014 Och Ordet vart k”tt och tog sin boning ibland oss, och vi s†go hans h„rlighet, vi s†go likasom en enf”dd Sons h„rlighet fr†n sin Fader, och han var full av n†d och sanning. 001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och s„ger: ˝Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han „r f”re mig; ty han var f”rr „n jag.'˝ 001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla f†tt, ja, n†d ut”ver n†d; 001:017 ty genom Moses blev lagen given, men n†den och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. 001:018 Ingen har n†gonsin sett Gud; den enf”dde Sonen, som „r i Faderns sk”te, han har kungjort vad Gud „r. 001:019 Och detta „r vad Johannes vittnade, n„r judarna hade s„nt till honom pr„ster och leviter fr†n Jerusalem f”r att fr†ga honom vem han var. 001:020 Han svarade ”ppet och f”rnekade icke; han sade ”ppet: ˝Jag „r icke Messias.˝ 001:021 Źter fr†gade de honom: ˝Vad „r du d†? Žr du Elias?˝ Han svarade: ˝Det „r jag icke.˝ -- ˝Žr du Profeten?˝ Han svarade: ˝Nej.˝ 001:022 D† sade de till honom: ˝Vem „r du d†? S„g oss det, s† att vi kunna giva dem svar, som hava s„nt oss. Vad s„ger du om dig sj„lv?˝ 001:023 Han svarade: ˝Jag „r r”sten av en som ropar i ”knen: 'J„mnen v„gen f”r Herren', s†som profeten Esaias sade.˝ 001:024 Och m„nnen voro uts„nda ifr†n faris‚erna. 001:025 Och de fr†gade honom och sade till honom: ˝Varf”r d”per du d†, om du icke „r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?˝ 001:026 Johannes svarade dem och sade: ˝Jag d”per i vatten; men mitt ibland eder st†r en som I icke k„nnen: 001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke „r v„rdig att uppl”sa.˝ 001:028 Detta skedde i Betania, p† andra sidan Jordan, d„r Johannes d”pte. 001:029 Dagen d„refter s†g han Jesus nalkas; d† sade han: ˝Se, Guds Lamm, som borttager v„rldens synd! 001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som „r f”re mig; ty han var f”rr „n jag.' 001:031 Och jag k„nde honom icke; men f”r att han skall bliva uppenbar f”r Israel, d„rf”r „r jag kommen och d”per i vatten.˝ 001:032 Och Johannes vittnade och sade: ˝Jag s†g Anden s†som en duva s„nka sig ned fr†n himmelen; och han f”rblev ”ver honom. 001:033 Och jag k„nde honom icke; men den som s„nde mig till att d”pa i vatten, han sade till mig: 'Den ”ver vilken du f†r se Anden s„nka sig ned och f”rbliva, han „r den som d”per i helig ande.' 001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne „r Guds Son.˝ 001:035 Dagen d„refter stod Johannes †ter d„r med tv† av sina l„rjungar. 001:036 N„r d† Jesus kom g†ende, s†g Johannes p† honom och sade: ˝Se, Guds Lamm!˝ 001:037 Och de tv† l„rjungarna h”rde hans ord och f”ljde Jesus. 001:038 D† v„nde sig Jesus om, och n„r han s†g att de f”ljde honom, fr†gade han dem: ˝Vad viljen I?˝ De svarade honom: ˝Rabbi˝ (det betyder m„stare) ˝var bor du?˝ 001:039 Han sade till dem: ˝Kommen och sen.˝ D† gingo de med honom och s†go var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -- Detta skedde vid den tionde timmen. 001:040 En av de tv† som hade h”rt var Johannes sade, och som hade f”ljt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder. 001:041 Denne tr„ffade f”rst sin broder Simon och sade till honom: ˝Vi hava funnit Messias˝ (det betyder detsamma som Kristus). 001:042 Och han f”rde honom till Jesus. D† s†g Jesus p† honom och sade: ˝Du „r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas˝ (det betyder detsamma som Petrus). 001:043 Dagen d„refter ville Jesus g† d„rifr†n till Galileen, och han tr„ffade d† Filippus. Och Jesus sade till honom: ˝F”lj mig.˝ 001:044 Och Filippus var fr†n Betsaida, Andreas' och Petrus' stad. 001:045 Filippus tr„ffade Natanael och sade till honom: ˝Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, fr†n Nasaret.˝ 001:046 Natanael sade till honom: ˝Kan n†got gott komma fr†n Nasaret?˝ Filippus svarade honom: ˝Kom och se.˝ 001:047 N„r nu Jesus s†g Natanael nalkas, sade han om honom: ˝Se, denne „r en r„tt israelit, i vilken icke finnes n†got svek.˝ 001:048 Natanael fr†gade honom: ˝Huru kunna du k„nna mig?˝ Jesus svarade och sade till honom: ˝F”rr„n Filippus kallade dig, s†g jag dig, d„r du var under fikontr„det.˝ 001:049 Natanael svarade honom: ˝Rabbi, du „r Guds Son, du „r Israels konung.˝ 001:050 Jesus svarade och sade till honom: ˝Eftersom jag sade dig att jag s†g dig under fikontr„det, tror du? St”rre ting „n vad detta „r skall du f† se.˝ 001:051 D„refter sade han till honom: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: I skolen f† se himmelen ”ppen och Guds „nglar fara upp och fara ned ”ver M„nniskosonen.˝ 002:001 P† tredje dagen var ett br”llop i Kana i Galileen, och Jesu moder var d„r. 002:002 Ocks† Jesus och hans l„rjungar blevo bjudna till br”llopet. 002:003 Och vinet begynte taga slut. D† sade Jesu moder till honom: ˝De hava intet vin.˝ 002:004 Jesus svarade henne: ˝L†t mig vara, moder; min stund „r „nnu icke kommen.˝ 002:005 Hans moder sade d† till tj„narna: ˝Vadhelst han s„ger till eder, det skolen I g”ra.˝ 002:006 Nu stodo d„r sex stenkrukor, s†dana som judarna hade f”r sina reningar; de rymde tv† eller tre bat-m†tt var. 002:007 Jesus sade till dem: ˝Fyllen krukorna med vatten.˝ Och de fyllde dem „nda till br„dden. 002:008 Sedan sade han till dem: ˝™sen nu upp och b„ren till ”vertj„naren.˝ Och de gjorde s†. 002:009 Och ”vertj„naren smakade p† vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifr†n det hade kommit, vilket d„remot tj„narna visste, de som hade ”st upp vattnet. D† kallade ”vertj„naren p† brudgummen. 002:010 och sade till honom: ˝Man brukar eljest alltid s„tta fram det goda vinet, och sedan, n„r g„sterna hava f†tt f”r mycket, det som „r s„mre. Du har g”mt det goda vinet „nda tills nu.˝ 002:011 Detta var det f”rsta tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade s† sin h„rlighet; och hans l„rjungar trodde p† honom. 002:012 D„refter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina br”der och sina l„rjungar; och d„r stannade de n†gra f† dagar. 002:013 Judarnas p†sk var nu n„ra, och Jesus begav sig d† upp till Jerusalem. 002:014 Och n„r han fick i helgedomen se huru d„r sutto m„n som s†lde f„kreatur och f†r och duvor, och huru v„xlare sutto d„r. 002:015 D† gjorde han sig ett gissel av t†g och drev dem alla ut ur helgedomen, med f†r och f„kreatur, och slog ut v„xlarnas penningar och st”tte omkull deras bord. 002:016 Och till duvom†nglarna sade han: ˝Tagen bort detta h„rifr†n; g”ren icke min Faders hus till ett marknadshus.˝ 002:017 Hans l„rjungar kommo d† ih†g att det var skrivet: ˝Nit„lskan f”r ditt hus skall f”rt„ra mig.˝ 002:018 D† togo judarna till orda och sade till honom: ˝Vad f”r tecken l†ter du oss se, eftersom du g”r p† detta s„tt?˝ 002:019 Jesus svarade och sade till dem: ˝Bryten ned detta tempel, s† skall jag inom tre dagar l†ta det uppst† igen.˝ 002:020 D† sade judarna: ˝I fyrtiosex †r har man byggt p† detta tempel, och du skulle l†ta det uppst† igen inom tre dagar?˝ 002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade. 002:022 Sedan, n„r han hade uppst†tt fr†n de d”da, kommo hans l„rjungar ih†g att han hade sagt detta; och de trodde d† skriften och det ord som Jesus hade sagt. 002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under p†sken, vid h”gtiden, kommo m†nga till tro p† hans namn, n„r de s†go de tecken som han gjorde. 002:024 Men sj„lv betrodde sig Jesus icke †t dem, eftersom han k„nde alla 002:025 och icke beh”vde n†gon annans vittnesb”rd om m„nniskorna; ty av sig sj„lv visste han vad i m„nniskan var. 003:001 Men bland faris‚erna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas r†dsherrar. 003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: ˝Rabbi, vi veta att det „r fr†n Gud du har kommit s†som l„rare; ty ingen kan g”ra s†dana tecken som du g”r, om icke Gud „r med honom.˝ 003:003 Jesus svarade och sade till honom: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Om en m„nniska icke bliver f”dd p† nytt, s† kan hon icke f† se Guds rike.˝ 003:004 Nikodemus sade till honom: ˝Huru kan en m„nniska f”das, n„r hon „r gammal? Icke kan hon v„l †ter g† in i sin moders liv och f”das?˝ 003:005 Jesus svarade: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Om en m„nniska icke bliver f”dd av vatten och ande, s† kan hon icke komma in i Guds rike. 003:006 Det som „r f”tt av k”tt, det „r k”tt; och det som „r f”tt av Anden, det „r ande. 003:007 F”rundra dig icke ”ver att jag sade dig att I m†sten f”das p† nytt. 003:008 Vinden bl†ser vart den vill, och du h”r dess sus, men du vet icke varifr†n den kommer, eller vart den far; s† „r det med var och en som „r f”dd av Anden.˝ 003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: ˝Huru kan detta ske?˝ 003:010 Jesus svarade och sade till honom: ˝Žr du Israels l„rare och f”rst†r icke detta? 003:011 Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men v†rt vittnesb”rd tagen I icke emot. 003:012 Tron i icke, n„r jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I d† kunna tro, n„r jag talar till eder om himmelska ting? 003:013 Och likv„l har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned fr†n himmelen, M„nniskosonen, som var i himmelen. 003:014 Och s†som Moses upph”jde ormen i ”knen, s† m†ste M„nniskosonen bliva upph”jd, 003:015 s† att var och en som tror skall i honom hava evigt liv. 003:016 Ty s† „lskade Gud v„rlden, att han utgav sin enf”dde Son, p† det att var och en som tror p† honom skall icke f”rg†s, utan hava evigt liv. 003:017 Ty icke s„nde Gud sin Son i v„rlden f”r att d”ma v„rlden, utan f”r att v„rlden skulle bliva fr„lst genom honom. 003:018 Den som tror p† honom, han bliver icke d”md, men den som icke tror, han „r redan d”md, eftersom han icke tror p† Guds enf”dde Sons namn. 003:019 Och detta „r domen, att n„r ljuset hade kommit i v„rlden, m„nniskorna dock „lskade m”rkret mer „n ljuset, eftersom deras g„rningar voro onda, 003:020 Ty var och en som g”r vad ont „r, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, p† det att hans g„rningar icke skola bliva blottade. 003:021 Men den som g”r sanningen, han kommer till ljuset, f”r att det skall bliva uppenbart att hans g„rningar „ro gjorda i Gud.˝ 003:022 D„refter begav sig Jesus med sina l„rjungar till den judiska landsbygden, och d„r vistades han med dem och d”pte. 003:023 Men ocks† Johannes d”pte, i Enon, n„ra Salim, ty d„r fanns mycket vatten; och folket kom dit och l„t d”pa sig. 003:024 Johannes hade n„mligen „nnu icke blivit kastad i f„ngelse. 003:025 D† uppstod mellan Johannes' l„rjungar och en jude en tvist om reningen. 003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: ˝Rabbi, se, den som var hos dig p† andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han d”per, och alla komma till honom.˝ 003:027 Johannes svarade och sade: ˝En m„nniska kan intet taga, om det icke bliver henne givet fr†n himmelen.˝ 003:028 I kunnen sj„lva giva mig det vittnesb”rdet att jag sade: 'Icke „r jag Messias; jag „r allenast s„nd framf”r honom.' 003:029 Brudgum „r den som har bruden; men brudgummens v„n, som st†r d„r och h”r honom, han gl„der sig storligen †t brudgummens r”st. Den gl„djen „r mig nu given i fullt m†tt. 003:030 Det „r s†som sig b”r att han v„xer till, och att jag f”rminskas. -- 003:031 Den som kommer ovanifr†n, han „r ”ver alla; den som „r fr†n jorden, han „r av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer fr†n himmelen, han „r ”ver alla, 003:032 och vad han har sett och h”rt, det vittnar han om; och likv„l tager ingen emot hans vittnesb”rd. 003:033 Men om n†gon tager emot hans vittnesb”rd, s† bekr„ftar han d„rmed att Gud „r sannf„rdig. 003:034 Ty den som Gud har s„nt, han talar Guds ord; Gud giver n„mligen icke Anden efter m†tt. 003:035 Fadern „lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand. 003:036 Den som tror p† Sonen, han har evigt liv; men den som icke h”rsammar Sonen, han skall icke f† se livet, utan Guds vrede f”rbliver ”ver honom.˝ 004:001 Men Herren fick nu veta att faris‚erna hade h”rt hurusom Jesus vann flera l„rjungar och d”pte flera „n Johannes; 004:002 dock var det icke Jesus sj„lv som d”pte, utan hans l„rjungar. 004:003 D† l„mnade han Judeen och begav sig †ter till Galileen. 004:004 D„rvid m†ste han taga v„gen genom Samarien. 004:005 S† kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, n„ra det jordstycke som Jakob gav †t sin son Josef. 004:006 Och d„r var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var tr”tt av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sj„tte timmen. 004:007 D† kom en samaritisk kvinna f”r att h„mta vatten. Jesus sade till henne: ˝Giv mig att dricka.˝ 004:008 Hans l„rjungar hade n„mligen g†tt in i staden f”r att k”pa mat. 004:009 D† sade den samaritiska kvinnan till honom: ˝Huru kan du, som „r jude, bedja mig, som „r en samaritisk kvinna, om n†got att dricka?˝ Judarna hava n„mligen ingen umg„ngelse med samariterna. 004:010 Jesus svarade och sade till henne: ˝F”rstode du Guds g†va, och vem den „r som s„ger till dig: 'Giv mig att dricka', s† skulle i st„llet du hava bett honom, och han skulle d† hava givit dig levande vatten.˝ 004:011 Kvinnan sade till honom: ˝Herre, du har ju intet att h„mta upp vatten med, och brunnen „r djup. Varifr†n f†r du d† det friska vattnet?˝ 004:012 Icke „r du v„l f”rmer „n v†r fader Jakob, som gav oss brunnen och sj„lv med sina barn och sin boskap drack ur den?˝ 004:013 Jesus svarade och sade till henne: ˝Var och en som dricker av detta vatten, han bliver t”rstig igen; 004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig n†gonsin t”rsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en k„lla vars vatten springer upp med evigt liv.˝ 004:015 Kvinnan sade till honom: ˝Herre, giv mig det vattnet, s† att jag icke mer beh”ver t”rsta och komma hit f”r att h„mta vatten.˝ 004:016 Han sade till henne: ˝G† och h„mta din man, och kom sedan tillbaka.˝ 004:017 Kvinnan svarade och sade: ˝Jag har ingen man.˝ Jesus sade till henne: ˝Du har r„tt i vad du s„ger, att du icke har n†gon man.˝ 004:018 Ty fem m„n har du haft, och den du nu har „r icke din man; d„ri sade du sant. 004:019 D† sade kvinnan till honom: ˝Herre, jag ser att du „r en profet. 004:020 V†ra f„der hava tillbett p† detta berg, men I s„gen att i Jerusalem den plats finnes, d„r man b”r tillbedja.˝ 004:021 Jesus sade till henne: ˝Tro mig, kvinna: den tid kommer, d† det varken „r p† detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. 004:022 I tillbedjen vad I icke k„nnen, vi tillbedja vad vi k„nna -- ty fr„lsningen kommer fr†n judarna -- 004:023 men den tid skall komma, ja, den „r redan inne, d† sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty s†dana tillbedjare vill Fadern hava. 004:024 Gud „r ande, och de som tillbedja m†ste tillbedja i ande och sanning.˝ 004:025 Kvinnan sade till honom: ˝Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; n„r han kommer, skall han f”rkunna oss allt.˝ 004:026 Jesus svarade henne: ˝Jag, som talar med dig, „r den du nu n„mnde.˝ 004:027 I detsamma kommo hans l„rjungar; och de f”rundrade sig ”ver att han talade med en kvinna. Dock fr†gade ingen vad han ville henne, eller varf”r han talade med henne. 004:028 Men kvinnan l„t sin kruka st† och gick in i staden och sade till folket: 004:029 ˝Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. M†nne icke han „r Messias?˝ 004:030 D† gingo de ut ur staden och kommo till honom. 004:031 Under tiden b†do l„rjungarna honom och sade: ˝Rabbi, tag och „t.˝ 004:032 Men han svarade dem: ˝Jag har mat att „ta som I icke veten om.˝ 004:033 D† sade l„rjungarna till varandra: ˝Kan v„l n†gon hava burit mat till honom?˝ 004:034 Jesus sade till dem: ˝Min mat „r att g”ra dens vilja, som har s„nt mig, och att fullborda hans verk.˝ 004:035 I s„gen ju att det „nnu „r fyra m†nader innan sk”rdetiden kommer. Men se, jag s„ger eder: Lyften upp edra ”gon, och sen p† f„lten, huru de hava vitnat till sk”rd. 004:036 Redan nu f†r den som sk”rdar uppb„ra sin l”n och samla in frukt till evigt liv; s† kunna den som s†r och den som sk”rdar tillsammans gl„dja sig. 004:037 Ty h„r sannas det ordet, att en „r den som s†r och en annan den som sk”rdar. 004:038 Jag har s„nt eder att sk”rda, d„r I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven f†tt g† in i deras arbete.˝ 004:039 Och m†nga samariter fr†n den staden kommo till tro p† honom f”r kvinnans ords skull, d† hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort. 004:040 N„r sedan samariterna kommo till honom, b†de de honom att stanna kvar hos dem. S† stannade han d„r i tv† dagar. 004:041 Och l†ngt flera kommo d† till tro f”r hans egna ords skull. 004:042 Och de sade till kvinnan: ˝Nu „r det icke mer f”r dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu sj„lva h”rt honom, och vi veta nu att han i sanning „r v„rldens Fr„lsare.˝ 004:043 Men efter de tv† dagarna gick han d„rifr†n till Galileen. 004:044 Ty Jesus vittnade sj„lv att en profet icke „r aktad i sitt eget f„dernesland. 004:045 N„r han nu kom till Galileen, togo galil‚erna v„nligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid h”gtiden. Ocks† de hade n„mligen varit d„r vid h”gtiden. 004:046 S† kom han †ter till Kana i Galileen, d„r han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns d† en man i konungens tj„nst, vilkens son l†g sjuk. 004:047 N„r han nu h”rde att Jesus hade kommit fr†n Judeen till Galileen, begav han sig †stad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne l†g f”r d”den. 004:048 D† sade Jesus till honom: ˝Om I icke sen tecken och under, s† tron I icke.˝ 004:049 Mannen sade till honom: ˝Herre, kom ned, f”rr„n mitt barn d”r.˝ 004:050 Jesus svarade honom: ˝G†, din son f†r leva.˝ D† trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. 004:051 Och medan han „nnu var p† v„gen hem, m”tte honom hans tj„nare och sade: ˝Din son kommer att leva.˝ 004:052 D† fr†gade han dem vid vilken timme det hade blivit b„ttre med honom. De svarade honom: ˝I g†r vid den sjunde timmen l„mnade febern honom.˝ 004:053 D† m„rkte fadern att det hade skett just den timme d† Jesus sade till honom: ˝Din son f†r leva.˝ Och han kom till tro, s† ock hela hans hus. 004:054 Detta var nu †ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit fr†n Judeen till Galileen. 005:001 D„refter inf”ll en av judarnas h”gtider, och Jesus for upp till Jerusalem. 005:002 Vid F†rporten i Jerusalem ligger en damm, p† hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelarg†ngar. 005:003 I dessa l†go m†nga sjuka, blinda, halta, f”rtvinade. 005:004 005:005 D„r fanns nu en man som hade varit sjuk i trettio†tta †r. 005:006 D† Jesus fick se denne, d„r han l†g, och fick veta att han redan l†ng tid hade varit sjuk, sade han till honom: ˝Vill du bliva frisk?˝ 005:007 Den sjuke svarade honom: ˝Herre, jag har ingen som hj„lper mig ned i dammen, n„r vattnet har kommit i r”relse; och s† stiger en annan ditned f”re mig, medan jag „nnu „r p† v„g.˝ 005:008 Jesus sade till honom: ˝St† upp, tag din s„ng och g†.˝ 005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin s„ng och gick. Men det var sabbat den dagen. 005:010 D„rf”r sade judarna till mannen som hade blivit botad: ˝Det „r sabbat; det „r icke lovligt f”r dig att b„ra s„ngen.˝ 005:011 Men han svarade dem: ˝Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din s„ng och g†.'˝ 005:012 D† fr†gade de honom: ˝Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin s„ng och g†?˝ 005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var d„r p† platsen. -- 005:014 Sedan tr„ffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: ˝Se, du har blivit frisk; synda icke h„refter, p† det att icke n†got v„rre m† vederfaras dig.˝ 005:015 Mannen gick d† bort och omtalade f”r judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 005:016 D„rf”r f”rf”ljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde s†dant p† sabbaten. 005:017 Men han svarade dem: ˝Min Fader verkar „nnu alltj„mt; s† verkar ock jag.˝ 005:018 Och d„rf”r stodo judarna „nnu mer efter att d”da honom, eftersom han icke allenast ville g”ra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig sj„lv lik Gud. 005:019 D† talade Jesus †ter och sade till dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Sonen kan icke g”ra n†got av sig sj„lv, utan han g”r allenast vad han ser Fadern g”ra; ty vad han g”r, det g”r likaledes ock Sonen. 005:020 Ty Fadern „lskar Sonen och l†ter honom se allt vad han sj„lv g”r; och st”rre g„rningar, „n dessa „ro, skall han l†ta honom se, s† att I skolen f”rundra eder. 005:021 Ty s†som Fadern uppv„cker d”da och g”r dem levande, s† g”r ock Sonen levande vilka han vill. 005:022 Icke heller d”mer Fadern n†gon, utan all dom har han ”verl†tit †t Sonen, 005:023 f”r att alla skola „ra Sonen s†som de „ra Faderns. Den som icke „rar Sonen, han „rar icke heller Fadern, som har s„nt honom. 005:024 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som h”r mina ord och tror honom som har s„nt mig, han har evigt liv och kommer icke under n†gon dom, utan har ”verg†tt fr†n d”den till livet. 005:025 Sannerligen s„ger jag eder: Den stund kommer, jag, den „r redan inne, s† de d”da skola h”ra Guds Sons r”st, och de som h”ra den skola bliva levande. 005:026 Ty s†som Fadern har liv i sig sj„lv, s† har han ock givit †t Sonen att hava liv i sig sj„lv. 005:027 Och han har givit honom makt att h†lla dom, eftersom han „r M„nniskoson. 005:028 F”rundren eder icke ”ver detta. Ty den stund kommer, d† alla som „ro i gravarna skola h”ra hans r”st 005:029 och g† ut ur dem: de som hava gjort vad gott „r skola uppst† till liv, och de som hava gjort vad ont „r skola uppst† till dom. 005:030 Jag kan icke g”ra n†got av mig sj„lv. S†som jag h”r, s† d”mer jag; och min dom „r r„ttvis, ty jag s”ker icke min vilja, utan dens vilja, som har s„nt mig. 005:031 Om jag sj„lv vittnar om mig, s† g„ller icke mitt vittnesb”rd. 005:032 Men det „r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesb”rd om mig „r sant. 005:033 I haven s„nt bud till Johannes, och han har vittnat f”r sanningen, 005:034 Dock, det „r icke av n†gon m„nniska som jag tager emot vittnesb”rd om mig; men jag s„ger detta, f”r att I skolen bliva fr„lsta. 005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och f”r en liten stund villen I fr”jdas i dess ljus. 005:036 Men jag har ett vittnesb”rd om mig, som „r f”rmer „n Johannes' vittnesb”rd: de g„rningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de g„rningar som jag g”r, de vittna om mig, att Fadern har s„nt mig. 005:037 Ja, Fadern, som har s„nt mig, han har sj„lv vittnat om mig. Hans r”st haven I aldrig n†gonsin h”rt, ej heller haven I sett hans gestalt, 005:038 och hans ord haven I icke l†tit f”rbliva i eder. Ty den han har s„nt, honom tron I icke. 005:039 I rannsaken skrifterna, d„rf”r att I menen eder i dem hava evigt liv; och det „r dessa som vittna om mig. 005:040 Men I viljen icke komma till mig f”r att f† liv. 005:041 Jag tager icke emot pris av m„nniskor; 005:042 men jag k„nner eder och vet att I icke haven Guds k„rlek i eder. 005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. 005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke s”ken det pris som kommer fr†n honom som allena „r Gud? 005:045 Menen icke att det „r jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder „r Moses, han till vilken I s„tten edert hopp. 005:046 Trodden I Moses, s† skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. 005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d† kunna tro mina ord?˝ 006:001 D„refter for Jesus ”ver Galileiska sj”n, ˝Tiberias' sj”˝. 006:002 Och mycket folk f”ljde efter honom, d„rf”r att de s†go de tecken som han gjorde med de sjuka. 006:003 Men Jesus gick upp p† berget och satte sig d„r med sina l„rjungar. 006:004 Och p†sken, judarnas h”gtid, var n„ra. 006:005 D† nu Jesus lyfte upp sina ”gon och s†g att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: ˝Varifr†n skola vi k”pa br”d, s† att dessa f† „ta?˝ 006:006 Men detta sade han f”r att s„tta honom p† prov, ty sj„lv visste han vad han skulle g”ra. 006:007 Filippus svarade honom: ˝Br”d f”r tv† hundra silverpenningar vore icke nog f”r att var och en skulle f† ett litet stycke.˝ 006:008 D† sade till honom en annan av hans l„rjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 006:009 ˝H„r „r en gosse som har fem kornbr”d och tv† fiskar; men vad f”rsl†r det f”r s† m†nga?˝ 006:010 Jesus sade: ˝L†ten folket l„gga sig h„r.˝ Och p† det st„llet var mycket gr„s. D† l„grade sig m„nnen d„r, och deras antal var vid pass fem tusen. 006:011 D„refter tog Jesus br”den och tackade Gud och delade ut †t dem som hade lagt sig ned d„r, likaledes ock av fiskarna, s† mycket de ville hava. 006:012 Och n„r de voro m„tta, sade han till sina l„rjungar: ˝Samlen tillhopa de ”verblivna styckena, s† att intet f”rfares.˝ 006:013 D† samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbr”den hade blivit ”ver efter dem som hade „tit. 006:014 D† nu m„nniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: ˝Denne „r f”rvisso Profeten som skulle komma i v„rlden.˝ 006:015 N„r d† Jesus m„rkte att de t„nkte komma och med v†ld f”ra honom med sig och g”ra honom till konung, drog han sig †ter undan till berget, helt allena. 006:016 Men n„r det blev afton, gingo hans l„rjungar ned till sj”n 006:017 och stego i en b†t f”r att fara ”ver sj”n till Kapernaum. Det hade d† redan blivit m”rkt, och Jesus hade „nnu icke kommit till dem; 006:018 och sj”n gick h”g, ty det bl†ste h†rt. 006:019 N„r de s† hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma g†ende p† sj”n och nalkas b†ten. D† blevo de f”rskr„ckta. 006:020 Men han sade till dem: ˝Det „r jag; varen icke f”rskr„ckta.˝ 006:021 De ville d† taga honom upp i b†ten; och strax var b†ten framme vid landet dit de foro. 006:022 Dagen d„refter h„nde sig detta. Folket som stod kvar p† andra sidan sj”n hade lagt m„rke till att d„r icke fanns mer „n en enda b†t, och att Jesus icke hade stigit i den b†ten med sina l„rjungar, utan att l„rjungarna hade farit bort allena. 006:023 Andra b†tar hade likv„l kommit fr†n Tiberias och lagt till n„ra det st„lle d„r folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacks„gelsen. 006:024 N„r allts† folket nu s†g att Jesus icke var d„r, ej heller hans l„rjungar, stego de sj„lva i b†tarna och foro till Kapernaum f”r att s”ka efter Jesus. 006:025 Och d† de funno honom d„r p† andra sidan sj”n, fr†gade de honom: ˝Rabbi, n„r kom du hit?˝ 006:026 Jesus svarade dem och sade: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: I s”ken mig icke d„rf”r att I haven sett tecken, utan d„rf”r att I fingen „ta av br”den och bleven m„tta. 006:027 Verken icke f”r att f† den mat som f”rg†s, utan f”r att f† den mat som f”rbliver och har med sig evigt liv, den som M„nniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sj„lv, l†tit undf† sitt insegel.˝ 006:028 D† sade de till honom: ˝Vad skola vi g”ra f”r att utf”ra Guds g„rningar?˝ 006:029 Jesus svarade och sade till dem: ˝Detta „r Guds g„rning, att I tron p† den han har s„nt.˝ 006:030 De sade till honom: ˝Vad f”r tecken g”r du d†? L†t oss se n†got tecken, s† att vi kunna tro dig. Vilken g„rning utf”r du? 006:031 V†ra f„der fingo „ta manna i ”knen, s†som det „r skrivet: 'Han gav dem br”d fr†n himmelen att „ta.'˝ 006:032 D† svarade Jesus dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Det „r icke Moses som har givit eder br”det fr†n himmelen, men det „r min Fader som giver eder det r„tta br”det fr†n himmelen. 006:033 Ty Guds br”d „r det br”d som kommer ned fr†n himmelen och giver v„rlden liv.˝ 006:034 D† sade de till honom: ˝Herre, giv oss alltid det br”det.˝ 006:035 Jesus svarade: ˝Jag „r livets br”d. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror p† mig, han skall aldrig t”rsta. 006:036 Men det „r s†som jag har sagt eder: fast„n I haven sett mig, tron I dock icke. 006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 006:038 Ty jag har kommit ned fr†n himmelen, icke f”r att g”ra min vilja, utan f”r att g”ra dens vilja, som har s„nt mig. 006:039 Och detta „r dens vilja, som har s„nt mig, att jag icke skall l†ta n†gon enda g† f”rlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall l†ta dem uppst† p† den yttersta dagen. 006:040 Ja, detta „r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror p† honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall l†ta honom uppst† p† den yttersta dagen.˝ 006:041 D† knorrade judarna ”ver honom, d„rf”r att han hade sagt: ˝Jag „r det br”d som har kommit ned fr†n himmelen.˝ 006:042 Och de sade: ˝Žr denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi k„nna? Huru kan han d† s„ga: 'Jag har kommit ned fr†n himmelen'?˝ 006:043 Jesus svarade och sade till dem: ˝Knorren icke eder emellan. 006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har s„nt mig, drager honom; och jag skall l†ta honom uppst† p† den yttersta dagen. 006:045 Det „r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava f†tt l„rdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och l„rt av honom, han kommer till mig. 006:046 Icke som om n†gon skulle hava sett Fadern, utom den som „r fr†n Gud; han har sett Fadern. 006:047 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 006:048 Jag „r livets br”d. 006:049 Edra f„der †to manna i ”knen, och de dogo. 006:050 Men med det br”d som kommer ned fr†n himmelen „r det s†, att om n†gon „ter d„rav, s† skall han icke d”. 006:051 Jag „r det levande br”det som har kommit ned fr†n himmelen. Om n†gon „ter av det br”det, s† skall han leva till evig tid. Och det br”d som jag skall giva „r mitt k”tt; och jag giver det, f”r att v„rlden skall leva.˝ 006:052 D† tvistade judarna med varandra och sade: ˝Huru skulle denne kunna giva oss sitt k”tt att „ta?˝ 006:053 Jesus sade d† till dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Om I icke „ten M„nniskosonens k”tt och dricken hans blod, s† haven I icke liv i eder. 006:054 Den som „ter mitt k”tt och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall l†ta honom uppst† p† den yttersta dagen. 006:055 Ty mitt k”tt „r sannskyldig mat, och mitt blod „r sannskyldig dryck. 006:056 Den som „ter mitt k”tt och dricker mitt blod, han f”rbliver i mig, och jag f”rbliver i honom. 006:057 S†som Fadern, han som „r den levande, har s„nt mig, och s†som jag lever genom Fadern, s† skall ock den som „ter mig leva genom mig. 006:058 S† „r det med det br”d som har kommit ned fr†n himmelen. Det „r icke s†som det f„derna fingo „ta, vilka sedan dogo; den som „ter detta br”d, han skall leva till evig tid.˝ 006:059 Detta sade han, n„r han undervisade i synagogan i Kapernaum. 006:060 M†nga av hans l„rjungar, som h”rde detta, sade d†: ˝Detta „r ett h†rt tal; vem st†r ut med att h”ra p† honom?˝ 006:061 Men Jesus visste inom sig att hans l„rjungar knorrade ”ver detta; och han sade till dem: ˝Žr detta f”r eder en st”testen? 006:062 Vad skolen I d† s„ga, om I f†n se M„nniskosonen uppstiga dit d„r han f”rut var? -- 006:063 Det „r anden som g”r levande; k”ttet „r till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder „ro ande och „ro liv. 006:064 Men bland eder finnas n†gra som icke tro.˝ Jesus visste n„mligen fr†n begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s† ock vilken den var som skulle f”rr†da honom. 006:065 Och han tillade: ˝F”rdenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.˝ 006:066 F”r detta tals skull drogo sig m†nga av hans l„rjungar tillbaka, s† att de icke l„ngre vandrade med honom. 006:067 D† sade Jesus till de tolv: ˝Icke viljen v„l ocks† I g† bort?˝ 006:068 Simon Petrus svarade honom: ˝Herre, till vem skulle vi g†? Du har det eviga livets ord, 006:069 och vi tro och f”rst† att du „r Guds helige.˝ 006:070 Jesus svarade dem: ˝Har icke jag sj„lv utvalt eder, I tolv? Och likv„l „r en av eder en dj„vul.˝ 006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle f”rr†da honom, och han var en av de tolv. 007:001 D„refter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, d† nu judarna stodo efter att d”da honom. 007:002 Men judarnas l”vhyddoh”gtid var nu n„ra. 007:003 D† sade hans br”der till honom: ˝Begiv dig h„rifr†n och g† till Judeen, s† att ocks† dina l„rjungar f† se de g„rningar som du g”r. 007:004 Ty ingen som vill vara k„nd bland m„nniskor utf”r sitt verk i hemlighet. D† du nu g”r s†dana g„rningar, s† tr„d ”ppet fram f”r v„rlden.˝ 007:005 Det var n„mligen s†, att icke ens hans br”der trodde p† honom. 007:006 D† sade Jesus till dem: ˝Min tid „r „nnu icke kommen, men f”r eder „r tiden alltid l„glig. 007:007 V„rlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes g„rningar „ro onda. 007:008 G†n I upp till h”gtiden; jag „r icke stadd p† v„g upp till denna h”gtid, ty min tid „r „nnu icke fullbordad.˝ 007:009 Detta sade han till dem och stannade s† kvar i Galileen. 007:010 Men n„r hans br”der hade g†tt upp till h”gtiden, d† gick ocks† han ditupp, dock icke ”ppet, utan likasom i hemlighet. 007:011 Och judarna s”kte efter honom under h”gtiden och sade: ˝Var „r han?˝ 007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: ˝Han „r en r„ttsinnig man˝, men andra sade: ˝Nej, han f”rvillar folket.˝ 007:013 Dock talade ingen ”ppet om honom, av fruktan f”r judarna. 007:014 Men n„r redan halva h”gtiden var f”rliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. 007:015 D† f”rundrade sig judarna och sade: ˝Varifr†n har denne sin l„rdom, han som icke har f†tt undervisning?˝ 007:016 Jesus svarade dem och sade: ˝Min l„ra „r icke min, utan hans som har s„nt mig. 007:017 Om n†gon vill g”ra hans vilja, s† skall han f”rst† om denna l„ra „r fr†n Gud, eller om jag talar av mig sj„lv. 007:018 Den som talar av sig sj„lv, han s”ker sin egen „ra; men den som s”ker dens „ra, som har s„nt honom, han „r sannf„rdig, och or„ttf„rdighet finnes icke i honom. -- 007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likv„l fullg”r ingen av eder lagen. Varf”r st†n I efter att d”da mig?˝ 007:020 Folket svarade: ˝Du „r besatt av en ond ande. Vem st†r efter att d”da dig?˝ 007:021 Jesus svarade och sade till dem: ˝En g„rning allenast gjorde jag, och alla f”rundren I eder ”ver den. 007:022 Moses har givit eder omsk„relsen -- icke som om den vore ifr†n Moses, ty den „r ifr†n f„derna -- och s† omsk„ren I m„nniskor ocks† p† en sabbat. 007:023 Om nu en m„nniska undf†r omsk„relsen p† en sabbat, f”r att Moses' lag icke skall g”ras om intet, huru kunnen I d† vredgas p† mig, d„rf”r att jag p† en sabbat gjorde en m„nniska hel och frisk? 007:024 D”men icke efter skenet, utan d”men en r„tt dom.˝ 007:025 D† sade n†gra av folket i Jerusalem: ˝Žr det icke denne som de st† efter att d”da? 007:026 Och „nd† f†r han tala fritt, utan att de s„ga n†got till honom. Hava d† r†dsherrarna verkligen blivit f”rvissade om att denne „r Messias? 007:027 Dock, denne k„nna vi, och vi veta varifr†n han „r; men n„r Messias kommer, k„nner ingen varifr†n han „r.˝ 007:028 D† sade Jesus med h”g r”st, d„r han undervisade i helgedomen: ˝Jav„l, I k„nnen mig, och I veten varifr†n jag „r. Likv„l har jag icke kommit av mig sj„lv, men han som har s„nt mig „r en som verkligen har myndighet att s„nda, han som I icke k„nnen. 007:029 Men jag k„nner honom, ty fr†n honom „r jag kommen, och han har s„nt mig.˝ 007:030 D† ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var „nnu icke kommen. 007:031 Men m†nga av folket trodde p† honom, och de sade: ˝Icke skall v„l Messias, n„r han kommer, g”ra flera tecken „n denne har gjort?˝ 007:032 S†dant fingo faris‚erna h”ra folket i tysthet tala om honom. D† s„nde ”verstepr„sterna och faris‚erna ut r„ttstj„nare f”r att gripa honom. 007:033 Men Jesus sade: ˝Žnnu en liten tid „r jag hos eder; sedan g†r jag bort till honom som har s„nt mig. 007:034 I skolen d† s”ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d„r jag „r, dit kunnen I icke komma.˝ 007:035 D† sade judarna till varandra: ˝Vart t„nker denne g†, eftersom vi icke skola kunna finna honom? M†nne han t„nker g† till dem som bo kringspridda bland grekerna? T„nker han d† undervisa grekerna? 007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen s”ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d„r jag „r, dit kunnen I icke komma'?˝ 007:037 P† den sista dagen i h”gtiden, som ock var den f”rn„msta, stod Jesus d„r och ropade och sade: ˝Om n†gon t”rstar, s† komme han till mig och dricke. 007:038 Den som tror p† mig, av hans innersta skola str”mmar av levande vatten flyta fram, s†som skriften s„ger.˝ 007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p† honom skulle undf†; ty ande var d† „nnu icke given, eftersom Jesus „nnu icke hade blivit f”rh„rligad. 007:040 N†gra av folket, som h”rde dessa ord, sade d†: ˝Denne „r f”rvisso Profeten.˝ 007:041 Andra sade: ˝Han „r Messias.˝ Andra †ter sade: ˝Icke kommer v„l Messias fr†n Galileen? 007:042 S„ger icke skriften att Messias skall komma av Davids s„d och fr†n den lilla staden Betlehem, d„r David bodde? 007:043 S† uppstodo f”r hans skull stridiga meningar bland folket, 007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom. 007:045 N„r sedan r„ttstj„narna kommo tillbaka till ”verstepr„sterna och faris‚erna, fr†gade dessa dem: ˝Varf”r haven I icke f”rt honom hit?˝ 007:046 Tj„narna svarade: ˝Aldrig har n†gon m„nniska talat, som den mannen talar.˝ 007:047 D† svarade faris‚erna dem: ˝Haven nu ocks† I blivit f”rvillade? 007:048 Har d† n†gon av r†dsherrarna trott p† honom? Eller n†gon av faris‚erna? 007:049 Nej; men detta folk, som icke k„nner lagen, det „r f”rbannat. 007:050 D† sade Nikodemus till dem, han som f”rut hade bes”kt honom, och som sj„lv var en av dem: 007:051 ˝Icke d”mer v„l v†r lag n†gon, utan att man f”rst har f”rh”rt honom och utr”nt vad han f”rehar?˝ 007:052 De svarade och sade till honom: ˝Kanske ocks† du „r fr†n Galileen? Rannsaka, s† skall du finna att ingen profet kommer fr†n Galileen.˝ 008:053 [Och de gingo hem, var och en till sitt. 008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget. 008:002 Men i dagbr„ckningen kom han †ter till helgedomen. 008:003 D† f”rde ”verstepr„sterna och faris‚erna dit en kvinna som hade blivit betr„dd med „ktenskapsbrott; och n„r de hade lett henne fram, 008:004 sade de till honom: ˝M„stare, denna kvinna har p† bar g„rning blivit betr„dd med „ktenskapsbrott. 008:005 Nu bjuder Moses i lagen att s†dana skola stenas. Vad s„ger d† du?˝ 008:006 Detta sade de f”r att sn„rja honom, p† det att de skulle f† n†got att anklaga honom f”r. D† b”jde Jesus sig ned och skrev med fingret p† jorden. 008:007 Men n„r de stodo fast vid sin fr†ga, reste han sig upp och sade till dem: ˝Den av eder som „r utan synd, han kaste f”rsta stenen p† henne.˝ 008:008 Sedan b”jde han sig †ter ned och skrev p† jorden. 008:009 N„r de h”rde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, f”rst de „ldsta, och Jesus blev l„mnad allena med kvinnan, som stod d„r kvar. 008:010 D† s†g Jesus upp och sade till kvinnan: ˝Var „ro de andra? Har ingen d”mt dig?˝ 008:011 Hon svarade: ˝Herre, ingen.˝ D† sade han till henne: ˝Icke heller jag d”mer dig. G†, och synda icke h„refter.˝] 008:012 Źter talade Jesus till dem och sade: ˝Jag „r v„rldens ljus; den som f”ljer mig, han skall f”rvisso icke vandra i m”rkret, utan skall hava livets ljus.˝ 008:013 D† sade faris‚erna till honom: ˝Du vittnar om dig sj„lv; ditt vittnesb”rd g„ller icke.˝ 008:014 Jesus svarade och sade till dem: ˝Om jag „n vittnar om mig sj„lv, s† g„ller dock mitt vittnesb”rd, ty jag vet varifr†n jag har kommit, och vart jag g†r; men I veten icke varifr†n jag kommer, eller vart jag g†r. 008:015 I d”men efter k”ttet; jag d”mer ingen. 008:016 Och om jag „n d”mer, s† „r min dom en r„tt dom, ty jag „r d„rvid icke ensam, utan med mig „r han som har s„nt mig. 008:017 I eder lag „r ju ock skrivet att vad tv† m„nniskor vittna, det g„ller s†som sant. 008:018 H„r „r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks† Fadern, som har s„nt mig. 008:019 D† sade de till honom: ˝Var „r d† din Fader?˝ Jesus svarade: ˝I k„nnen varken mig eller min Fader. Om I k„nden mig, s† k„nden I ock min Fader.˝ 008:020 Det var p† det st„lle d„r offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand p† honom, ty hans stund var „nnu icke kommen. 008:021 Źter sade han till dem: ˝Jag g†r bort, och I skolen d† s”ka efter mig; men I skolen d” i eder synd. Dig jag g†r, dit kunnen I icke komma.˝ 008:022 D† sade judarna: ˝Icke vill han v„l dr„pa sig sj„lv, eftersom han s„ger: 'Dit jag g†r, dit kunnen I icke komma'?˝ 008:023 Men han svarade dem: ˝I „ren h„rnedifr†n, jag „r ovanifr†n; I „ren av denna v„rlden, jag „r icke av denna v„rlden. 008:024 D„rf”r sade jag till eder att I skullen d” i edra synder; ty om I icke tron att jag „r den jag „r, s† skolen I d” i edra synder.˝ 008:025 D† fr†gade de honom: ˝Vem „r du d†?˝ Jesus svarade dem: ˝Det som jag redan fr†n begynnelsen har uttalat f”r eder. 008:026 Mycket har jag „nnu att tala och att d”ma i fr†ga om eder. Men han som har s„nt mig „r sannf„rdig, och vad jag har h”rt av honom, det talar jag ut inf”r v„rlden.˝ 008:027 Men de f”rstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem. 008:028 D† sade Jesus: ˝N„r I haven upph”jt M„nniskosonen, d† skolen I f”rsta att jag „r den jag „r, och att jag icke g”r n†got av mig sj„lv, utan talar detta s†som Fadern har l„rt mig. 008:029 Och han som har s„nt mig „r med mig; han har icke l„mnat mig allena, eftersom jag alltid g”r vad honom behagar.˝ 008:030 N„r han talade detta, kommo m†nga till tro p† honom. 008:031 D† sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: ˝Om I f”rbliven i mitt ord, s† „ren I i sanning mina l„rjungar; 008:032 Och I skolen d† f”rst† sanningen, och sanningen skall g”ra eder fria.˝ 008:033 De svarade honom: ˝Vi „ro Abrahams s„d och hava aldrig varit tr„lar under n†gon. Huru kan du d† s„ga: 'I skolen bliva fria'?˝ 008:034 Jesus svarade dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Var och en som g”r synd, han „r syndens tr„l. 008:035 Men tr„len f†r icke f”rbliva i huset f”r alltid; sonen f†r f”rbliva d„r f”r alltid. 008:036 Om nu Sonen g”r eder fria, s† bliven i verkligen fria. 008:037 Jag vet att I „ren Abrahams s„d; men I st†n efter att d”da mig, eftersom mitt ord icke f†r n†gon ing†ng i eder. 008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s† g”ren ock I vad I haven h”rt av eder fader.˝ 008:039 De svarade och sade till honom: ˝V†r fader „r ju Abraham.˝ Jesus svarade till dem: ˝Žren I Abrahams barn, s† g”ren ock Abrahams g„rningar. 008:040 Men nu st†n I efter att d”da mig, en man som har sagt eder sanningen, s†som jag har h”rt den av Gud. S† handlade icke Abraham. 008:041 Nej, I g”ren eder faders g„rningar.˝ De sade till honom: ˝Vi „ro icke f”dda i „ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.˝ 008:042 Jesus svarade dem: ˝Vore Gud eder fader, s† „lskaden I ju mig, ty fr†n Gud har jag utg†tt, och fr†n honom „r jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig sj„lv, utan det „r han som har s„nt mig. 008:043 Varf”r fatten I d† icke vad jag talar? Jo, d„rf”r att I icke 'st†n ut med' att h”ra p† mitt ord. 008:044 I haven dj„vulen till eder fader, och vad eder fader har beg„r till, det viljen i g”ra. Han har varit en mandr†pare fr†n begynnelsen, och i sanningen st†r han icke, ty sanning finnes icke i honom. N„r han talar l”gn, d† talar han av sitt eget, ty han „r en l”gnare, ja, l”gnens fader. 008:045 Men mig tron I icke, just d„rf”r att jag talar sanning. 008:046 Vilken av eder kan ”verbevisa mig om n†gon synd? Om jag allts† talar sanning, varf”r tron I mig d† icke? 008:047 Den som „r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det „r d„rf”r att I icke „ren av Gud som I icke lyssnen d„rtill. 008:048 Judarna svarade och sade till honom: ˝Hava vi icke r„tt, d† vi s„ga att du „r en samarit och „r besatt av en ond ande?˝ 008:049 Jesus svarade: ˝Jag „r icke besatt av n†gon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I †ter skymfen mig. 008:050 Men jag s”ker icke min egen „ra; en finnes dock som s”ker den och som d”mer. 008:051 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som h†ller mitt ord, han skall aldrig n†gonsin se d”den.˝ 008:052 Judarna sade till honom: ˝Nu f”rst† vi att du „r besatt av en ond ande. Abraham har d”tt, s† ock profeterna, och likv„l s„ger du: 'Den som h†ller mitt ord, han skall aldrig n†gonsin smaka d”den.' 008:053 Icke „r v„l du f”rmer „n v†r Fader Abraham? Och han har ju d”tt. Profeterna hava ocks† d”tt. Till vem g”r du d† dig sj„lv?˝ 008:054 Jesus svarade: ˝Om jag sj„lv ville skaffa mig „ra, s† vore min „ra intet; men det „r min Fader som f”rl„nar mig „ra, han som I s„ger vara eder Gud. 008:055 Dock, I haven icke l„rt k„nna honom, men jag k„nner honom; och om jag sade att jag icke k„nde honom, s† bleve jag en l”gnare likasom I; men jag k„nner honom och h†ller hans ord. 008:056 Abraham, eder fader, fr”jdade sig ”ver att han skulle f† se min dag. Han fick se den och blev glad.˝ 008:057 D† sade judarna till honom: ˝Femtio †r gammal „r du icke „nnu, och Abraham har du sett!˝ 008:058 Jesus sade till dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: F”rr„n Abraham blev till, „r jag.˝ 008:059 D† togo de upp stenar f”r att kasta p† honom. Men Jesus g”mde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen. 009:001 N„r han nu gick v„gen fram, fick han se en man som var f”dd blind. 009:002 D† fr†gade hans l„rjungar honom och sade: ˝Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans f”r„ldrar, s† att han har blivit f”dd blind?˝ 009:003 Jesus svarade: ˝Det „r varken denne som har syndat eller hans f”r„ldrar, utan s† har skett, f”r att Guds g„rningar skulle uppenbaras p† honom. 009:004 Medan dagen varar, m†ste vi g”ra dens g„rningar, som har s„nt mig; natten kommer, d† ingen kan verka. 009:005 S† l„nge jag „r i v„rlden, „r jag v„rldens ljus.˝ 009:006 N„r han hade sagt detta, spottade han p† jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen p† mannens ”gon 009:007 och sade till honom: ˝G† bort och tv† dig i dammen Siloam˝ (det betyder uts„nd). Mannen gick d† dit och tv†dde sig; och n„r han kom igen, kunde han se. 009:008 D† sade grannarna och andra som f”rut hade sett honom s†som tiggare: ˝Žr detta icke den man som att och tiggde?˝ 009:009 Somliga svarade: ˝Det „r han.˝ Andra sade: ˝Nej, men han „r lik honom.˝ Sj„lv sade han: ˝Jag „r den mannen.˝ 009:010 Och de fr†gade honom: ˝Huru blevo d† dina ”gon ”ppnade?˝ 009:011 Han svarade: ˝Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde d„rmed mina ”gon och sade till mig: 'G† bort till Siloam och tv† dig.' Jag gick d† dit och tv†dde mig, och s† fick jag min syn.˝ 009:012 De fr†gade honom: ˝Var „r den mannen?˝ Han svarade: ˝Det vet jag icke.˝ 009:013 D† f”rde de honom, mannen som f”rut hade varit blind, bort till faris‚erna. 009:014 Och det var sabbat den dag d† Jesus gjorde degen och ”ppnade hans ”gon. 009:015 N„r nu j„mv„l faris‚erna i sin ordning fr†gade honom huru han hade f†tt sin syn, svarade han dem: ˝Han lade en deg p† mina ”gon, och jag fick tv† mig, och nu kan jag se.˝ 009:016 D† sade n†gra av faris‚erna: ˝Den mannen „r icke fr†n Gud, eftersom han icke h†ller sabbaten.˝ Andra sade: ˝Huru skulle n†gon som „r en syndare kunna g”ra s†dana tecken?˝ S† funnos bland dem stridiga meningar. 009:017 D† fr†gade de †ter den blinde: ˝Vad s„ger du sj„lv om honom, d† det ju var dina ”gon han ”ppnade?˝ Han svarade: ˝En profet „r han.˝ 009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och f†tt sin syn, f”rr„n de hade kallat till sig mannen f”r„ldrar, hans som hade f†tt sin syn. 009:019 Dem fr†gade de och sade: ˝Žr detta eder son, den som I s„gen vara f”dd blind? Huru kommer det d† till, att han nu kan se?˝ 009:020 D† svarade han f”r„ldrar och sade: ˝Att denne „r v†r son, och att han f”ddes blind, det veta vi. 009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har ”ppnat hans ”gon. Fr†gen honom sj„lv; han „r gammal nog, han m† sj„lv tala f”r sig.˝ 009:022 Detta sade hans f”r„ldrar, d„rf”r att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit ”verens om att den som bek„nde Jesus vara Messias, han skulle utst”tas ur synagogan. 009:023 D„rf”r var det som hans f”r„ldrar sade: ˝Han „r gammal nog; fr†gen honom sj„lv.˝ 009:024 D† kallade de f”r andra g†ngen till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ˝S„g nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man „r en syndare.˝ 009:025 Han svarade: ˝Om han „r en syndare vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.˝ 009:026 D† fr†gade de honom: ˝Vad gjorde han med dig? P† vad s„tt ”ppnade han dina ”gon?˝ 009:027 Han svarade dem: ˝Jag har ju redan sagt eder det, men I h”rden icke p† mig. Varf”r viljen I d† †ter h”ra det? Kanske viljen ocks† I bliva hans l„rjungar?˝ 009:028 D† bannade de honom och sade: ˝Du „r sj„lv hans l„rjunge; vi „ro Moses' l„rjungar. 009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifr†n denne „r, det veta vi icke.˝ 009:030 Mannen svarade och sade till dem: ˝Ja, d„ri ligger det f”runderliga, att I icke veten varifr†n han „r, och „nd† har han ”ppnat mina ”gon. 009:031 Vi veta ju att Gud icke h”r syndare, men ocks† att om n†gon „r gudfruktig och g”r hans vilja, d† h”r han honom. 009:032 Aldrig f”rut har man h”rt att n†gon har ”ppnat ”gonen p† en som f”ddes blind. 009:033 Vore denne icke fr†n Gud, s† kunde han intet g”ra.˝ 009:034 De svarade och sade till honom: ˝Du „r hel och h†llen f”dd i synd, och du vill undervisa oss!˝ Och s† drevo de ut honom. 009:035 Jesus fick sedan h”ra att de hade drivit ut honom, och n„r han s† tr„ffade honom, sade han: ˝Tror du p† M„nniskosonen?˝ 009:036 Han svarade och sade: ˝Herre, vem „r han d†? S„g mig det, s† att jag kan tro p† honom.˝ 009:037 Jesus sade till honom: ˝Du har sett honom; det „r han som talar med dig.˝ 009:038 D† sade han: ˝Herre, jag tror.˝ Och han f”ll ned f”r honom. 009:039 Och Jesus sade: ˝Till en dom har jag kommit hit i v„rlden, f”r att de som icke se skola varda seende, och f”r att de som se skola varda blinda.˝ 009:040 N„r n†gra faris‚er som voro i hans n„rhet h”rde detta, sade de till honom: ˝Žro d† kanske ocks† vi blinda?˝ 009:041 Jesus svarade dem: ˝Voren I blinda, s† haden I icke synd. Men nu s„gen I: 'Vi se', d„rf”r st†r eder synd kvar.˝ 010:001 ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som icke g†r in i f†rahuset genom d”rren, utan stiger in n†gon annan v„g, han „r en tjuv och en r”vare. 010:002 Men den som g†r in genom d”rren, han „r f†rens herde. 010:003 F”r honom ”ppnar d”rrvaktaren, och f†ren lyssna till hans r”st, och han kallar sina f†r vid namn och f”r dem ut. 010:004 Och n„r han har sl„ppt ut alla sina f†r, g†r han framf”r dem, och f†ren f”lja honom, ty de k„nna hans r”st. 010:005 Men en fr„mmande f”lja de alls icke, utan fly bort ifr†n honom, ty de k„nna icke de fr„mmandes r”st.˝ 010:006 S† talade Jesus till dem i f”rt„ckta ord; men de f”rstodo icke vad det var som han talade till dem. 010:007 Źter sade Jesus till dem: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Jag „r d”rren in till f†ren. 010:008 Alla de som hava kommit f”re mig „ro tjuvar och r”vare, men f†ren hava icke lyssnat till dem. 010:009 Jag „r d”rren; den som g†r in genom mig, han skall bliva fr„lst, och han skall f† g† ut och in och skall finna bete. 010:010 Tjuven kommer allenast f”r att stj„la och slakta och f”rg”ra. Jag har kommit, f”r att de skola hava liv och hava ”ver nog. 010:011 Jag „r den gode herden. En god herde giver sitt liv f”r f†ren. 010:012 Men den som „r lejd och icke „r herden sj„lv, n„r han, den som f†ren icke tillh”ra, ser ulven komma, d† ”vergiver han f†ren och flyr, och ulven r”var bort dem och f”rskingrar dem. 010:013 Han „r ju lejd och fr†gar icke efter f†ren. 010:014 Jag „r den gode herden, och jag k„nner mina f†r, och mina f†r k„nna mig, 010:015 s†som Fadern k„nner mig, och s†som jag k„nner Fadern; och jag giver mitt liv f”r f†ren. 010:016 Jag har ock andra f†r, som icke h”ra till detta f†rahus; ocks† dem m†ste jag draga till mig, och de skola lyssna till min r”st. S† skall det bliva en hjord och en herde. 010:017 D„rf”r „lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- f”r att sedan taga igen det. 010:018 Ingen tager det ifr†n mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag f†tt av min Fader.˝ 010:019 F”r dessa ords skull uppstodo †ter stridiga meningar bland judarna. 010:020 M†nga av dem sade: ˝Han „r besatt av en ond ande och „r fr†n sina sinnen. Varf”r h”ren I p† honom?˝ 010:021 Andra †ter sade: ˝S†dana ord talar icke den som „r besatt. Icke kan v„l en ond ande ”ppna blindas ”gon?˝ 010:022 D„refter inf”ll tempelinvigningens h”gtid i Jerusalem. Det var nu vinter, 010:023 och Jesus gick fram och †ter i Salomos pelarg†ng i helgedomen. 010:024 D† samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: ˝Huru l„nge vill du h†lla oss i ovisshet? Om du „r Messias, s† s„g oss det ”ppet.˝ 010:025 Jesus svarade dem: ˝Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De g„rningar som jag g”r i min Faders namn, de vittna om mig. 010:026 Men I tron mig icke, ty I „ren icke av mina f†r. 010:027 Mina f†r lyssna till min r”st, och jag k„nner dem, och de f”lja mig. 010:028 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig n†gonsin f”rg†s, och ingen skall rycka dem ur min hand. 010:029 Min Fader, som har givit mig dem, „r st”rre „n alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 010:030 Jag och Fadern „ro ett.˝ 010:031 D† togo judarna †ter upp stenar f”r att stena honom. 010:032 Men Jesus sade till dem: ˝M†nga goda g„rningar, som komma fr†n min Fader, har jag l†tit eder se. F”r vilken av dessa g„rningar „r det som I viljen stena mig?˝ 010:033 Judarna svarade honom: ˝Det „r icke f”r n†gon god g„rnings skull som vi vilja stena dig, utan d„rf”r att du h„dar och g”r dig sj„lv till Gud, du som „r en m„nniska.˝ 010:034 Jesus svarade dem: ˝Det „r ju s† skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I „ren gudar'. 010:035 Om han nu har kallat f”r gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet -- 010:036 huru kunnen d† I, p† den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig f”r h„delse, mig som Fadern har helgat och s„nt i v„rlden? 010:037 G”r jag icke min Faders g„rningar, s† tron mig icke. 010:038 Men g”r jag dem, s† tron g„rningarna, om I „n icke tron mig; d† skolen I fatta och f”rst† att Fadern „r i mig, och att jag „r i Fadern.˝ 010:039 D† ville de †ter gripa honom, men han gick sin v„g, undan deras h„nder. 010:040 Sedan begav han sig †ter bort till det st„lle p† andra sidan Jordan, d„r Johannes f”rst hade d”pt, och stannade kvar d„r. 010:041 Och m†nga kommo till honom. Och de sade: ˝V„l gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.˝ 010:042 Och m†nga kommo d„r till tro p† honom. 011:001 Och en man vid namn Lasarus l†g sjuk; han var fr†n Betania, den by d„r Maria och hennes syster Marta bodde. 011:002 Det var den Maria som smorde Herren med sm”rjelse och torkade hans f”tter med sitt h†r. Och nu l†g hennes broder Lasarus sjuk. 011:003 D† s„nde systrarna bud till Jesus och l„to s„ga: ˝Herre, se, han som du har s† k„r ligger sjuk.˝ 011:004 N„r Jesus h”rde detta, sade han: ˝Den sjukdomen „r icke till d”ds, utan till Guds f”rh„rligande, s† att Guds Son genom den bliver f”rh„rligad.˝ 011:005 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus k„ra. 011:006 N„r han nu h”rde att denne l†g sjuk, stannade han f”rst tv† dagar d„r han var; 011:007 men d„refter sade han till l„rjungarna: ˝L†t oss g† tillbaka till Judeen.˝ 011:008 L„rjungarna sade till honom: ˝Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och †ter g†r du dit?˝ 011:009 Jesus svarade: ˝Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han st”ter sig icke, ty han ser d† denna v„rldens ljus. 011:010 Men den som vandrar om natten, han st”ter sig, ty han har d† intet som lyser honom.˝ 011:011 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: ˝Lasarus, v†r v„n, har somnat in; men jag g†r f”r att v„cka upp honom ur s”mnen.˝ 011:012 D† sade hans l„rjungar till honom: ˝Herre, sover han, s† bliver han frisk igen.˝ 011:013 Men Jesus hade talat om hans d”d; de †ter menade att han talade om vanlig s”mn. 011:014 D† sade Jesus ”ppet till dem: ˝Lasarus „r d”d. 011:015 Och f”r eder skull, f”r att I skolen tro, gl„der jag mig ”ver att jag icke var d„r. Men l†t oss nu g† till honom.˝ 011:016 D† sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra l„rjungarna: ˝L†t oss g† med, f”r att vi m† d” med honom.˝ 011:017 N„r s† Jesus kom dit, fann han att den d”de redan hade legat fyra dagar i graven. 011:018 Nu l†g Betania n„ra Jerusalem, vid pass femton stadier d„rifr†n, 011:019 och m†nga judar hade kommit till Marta och Maria f”r att tr”sta dem i sorgen ”ver deras broder. 011:020 D† nu Maria fick h”ra att Jesus kom, gick hon honom till m”tes; men Maria satt kvar hemma. 011:021 Och Marta sade till Jesus: ˝Herre, hade du varit h„r, s† vore min broder icke d”d. 011:022 Men jag vet „nd† att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.˝ 011:023 Jesus sade till henne: ˝Din broder skall st† upp igen.˝ 011:024 Marta svarade honom: ˝Jag vet att han skall st† upp, vid uppst†ndelsen p† den yttersta dagen.˝ 011:025 Jesus svarade till henne: ˝Jag „r uppst†ndelsen och livet. Den som tror p† mig, han skall leva, om han „n d”r; 011:026 och var och en som lever och tror p† mig, han skall aldrig n†gonsin d”. Tror du detta?˝ 011:027 Hon svarade honom: ˝Ja, Herre, jag tror att du „r Messias, Guds Son, han som skulle komma i v„rlden.˝ 011:028 N„r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p† Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: ˝M„staren „r h„r och kallar dig till sig.˝ 011:029 N„r hon h”rde detta, stod hon strax upp och gick †stad till honom. 011:030 Men Jesus hade „nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p† det st„lle d„r Marta hade m”tt honom. 011:031 D† nu de judar, som voro inne i huset hos Maria f”r att tr”sta henne, s†go att hon s† hastigt stod upp och gick ut, f”ljde de henne, i tanke att hon gick till graven f”r att gr†ta d„r. 011:032 N„r s† Maria kom till det st„lle d„r Jesus var och fick se honom, f”ll hon ned f”r hans f”tter och sade till honom: ˝Herre, hade du varit d„r, s† vore min broder icke d”d.˝ 011:033 D† nu Jesus s†g henne gr†ta och s†g j„mv„l att de judar, som hade kommit med henne, gr„to, uppt„ndes han i sin ande och blev uppr”rd 011:034 och fr†gade: ˝Var haven I lagt honom?˝ De svarade honom: ˝Herre, kom och se.˝ Och Jesus gr„t. 011:035 D† sade judarna: ˝Se huru k„r han hade honom!˝ 011:036 Men somliga av dem sade: 011:037 ˝Kunde icke han, som ”ppnade den blindes ”gon, ock hava s† gjort att denne icke hade d”tt?˝ 011:038 D† uppt„ndes Jesus †ter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten l†g framf”r ing†ngen. 011:039 Jesus sade: ˝Tagen bort stenen.˝ D† sade den d”des syster Marta till honom: ˝Herre, han luktar redan, ty han har varit d”d i fyra dygn.˝ 011:040 Jesus svarade henne: ˝Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du f† se Guds h„rlighet?˝ 011:041 D† togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ”gon och sade: ˝Fader, jag tackar dig f”r att du har h”rt mig. 011:042 Jag visste ju f”rut att du alltid h”r mig; men f”r folkets skull, som st†r h„r omkring, s„ger jag detta, f”r att de skola tro att det „r du som har s„nt mig.˝ 011:043 N„r han hade sagt detta, ropade han med h”g r”st: ˝Lasarus, kom ut.˝ 011:044 Och han som hade varit d”d kom ut, med h„nder och f”tter inlindade i bindlar och med ansiktet inh”ljt i en duk. Jesus sade till dem: ˝L”sen honom, och l†ten honom g†.˝ 011:045 M†nga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde d† p† honom. 011:046 Men n†gra av dem gingo bort till faris‚erna och omtalade f”r dem vad Jesus hade gjort. 011:047 D† sammankallade ”verstepr„sterna och faris‚erna en r†dsf”rsamling och sade: ˝Vad skola vi taga oss till? Denne man g”r ju m†nga tecken. 011:048 Om vi skola l†ta honom s† fortfara, skola alla tro p† honom, och romarna komma d† att taga ifr†n oss b†de land och folk.˝ 011:049 Men en av dem, Kaifas, som var ”verstepr„st f”r det †ret, sade till dem: ˝I f”rst†n intet, 011:050 och I besinnen icke huru mycket b„ttre det „r f”r eder att en man d”r f”r folket, „n att hela folket f”rg†s.˝ 011:051 Detta sade han icke av sig sj„lv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var ”verstepr„st f”r det †ret; ty Jesus skulle d” f”r folket. 011:052 Ja, icke allenast ˝f”r folket˝; han skulle d” ocks† f”r att samla och f”rena Guds f”rskingrade barn. 011:053 Fr†n den dagen var deras beslut fattat att d”da honom. 011:054 S† vandrade d† Jesus icke l„ngre ”ppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, p† landsbygden, i n„rheten av ”knen; d„r stannade han kvar med sina l„rjungar. 011:055 Men judarnas p†sk var n„ra, och m†nga beg†vo sig d†, f”re p†sken, fr†n landsbygden upp till Jerusalem f”r att helga sig. 011:056 Och de s”kte efter Jesus och sade till varandra, d„r de stodo i helgedom: ˝Vad menen I? Skall han d† alls icke komma till h”gtiden?˝ 011:057 Och ”verstepr„sterna och faris‚erna hade utf„rdat p†bud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till k„nna, f”r att de m†tte kunna gripa honom. 012:001 Sex dagar f”re p†sk kom nu Jesus till Betania, d„r Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppv„ckt fr†n de d”da. 012:002 D„r gjorde man d† f”r honom ett g„stabud, och Marta betj„nade dem, men Lasarus var en av dem som l†go till bords j„mte honom. 012:003 D† tog Maria ett sk†lpund sm”rjelse av dyrbar „kta nardus och smorde d„rmed Jesu f”tter; sedan torkade hon hans f”tter med sitt h†r. Och huset uppfylldes med v„llukt av sm”rjelsen. 012:004 Men Judas Iskariot, en av hans l„rjungar, den som skulle f”rr†da honom, sade d†: 012:005 ˝Varf”r s†lde man icke hellre denna sm”rjelse f”r tre hundra silverpenningar och gav dessa †t de fattiga?˝ 012:006 Detta sade han, icke d„rf”r, att han fr†gade efter de fattiga, utan d„rf”r, att han var en tjuv och pl„gade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand. 012:007 Men Jesus sade: ˝L†t henne vara; m† hon f† fullg”ra detta f”r min begravningsdag. 012:008 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.˝ 012:009 Nu hade det blivit k„nt f”r den stora hopen av judarna att Jesus var d„r, och de kommo dit, icke allenast f”r hans skull, utan ock f”r att se Lasarus, som han hade uppv„ckt fr†n de d”da. 012:010 D† besl”to ”verstepr„sterna att d”da ocks† Lasarus. 012:011 Ty f”r hans skull gingo m†nga judar bort och trodde p† Jesus. 012:012 N„r dagen d„refter det myckna folk som hade kommit till h”gtiden fick h”ra att Jesus var p† v„g till Jerusalem, 012:013 togo de palmkvistar och gingo ut f”r att m”ta honom och ropade: ˝Hosianna! V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som „r Israels konung.˝ 012:014 Och Jesus fick sig en †snef†le och satte sig upp p† den, s†som det „r skrivet: 012:015 ˝Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande p† en †sninnas f†le.˝ 012:016 Detta f”rstodo hans l„rjungar icke d† strax, men n„r Jesus hade blivit f”rh„rligad, d† kommo de ih†g att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom. 012:017 S† gav nu folket honom sitt vittnesb”rd, de som hade varit med honom, n„r han kallade Lasarus ut ur graven och uppv„ckte honom fr†n de d”da. 012:018 D„rf”r kom ocks† det ”vriga folket emot honom, eftersom de h”rde att han hade gjort det tecknet. 012:019 D† sade faris‚erna till varandra: ˝I sen att I alls intet kunnen utr„tta; hela v„rlden l”per ju efter honom.˝ 012:020 Nu voro d„r ock n†gra greker, av dem som pl„gade fara upp f”r att tillbedja under h”gtiden. 012:021 Dessa kommo till Filippus, som var fr†n Betsaida i Galileen, och b†do honom och sade: ˝Herre, vi skulle vilja se Jesus.˝ 012:022 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus. 012:023 Jesus svarade dem och sade: ˝Stunden „r kommen att M„nniskosonen skall f”rh„rligas. 012:024 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och d”r, s† f”rbliver det ett ensamt korn; men om det d”r, s† b„r det mycken frukt. 012:025 Den som „lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna v„rlden, han skall beh†lla det och skall hava evigt liv. 012:026 Om n†gon vill tj„na mig, s† f”lje han mig; och d„r jag „r, d„r skall ocks† min tj„nare f† vara. Om n†gon tj„nar mig, s† skall min Fader „ra honom. 012:027 Nu „r min sj„l i †ngest; vad skall jag v„l s„ga? Fader, fr„ls mig undan denna stund. Dock, just d„rf”r har jag kommit till denna stund. 012:028 Fader, f”rh„rliga ditt namn.˝ D† kom en r”st fr†n himmelen: ˝Jag har redan f”rh„rligat det, och jag skall ytterligare f”rh„rliga det.˝ 012:029 Folket, som stod d„r och h”rde detta, sade d†: ˝Det var ett tord”n.˝ Andra sade: ˝Det var en „ngel som talade med honom.˝ 012:030 D† svarade Jesus och sade: ˝Denna r”st kom icke f”r min skull, utan f”r eder skull.˝ 012:031 Nu g†r en dom ”ver denna v„rlden, nu skall denna v„rldens furste utkastas. 012:032 Och n„r jag har blivit upph”jd fr†n jorden, skall jag draga alla till mig.˝ 012:033 Med dessa ord gav han till k„nna p† vad s„tt han skulle d”. 012:034 D† svarade folket honom: ˝Vi hava h”rt av lagen att Messias skall stanna kvar f”r alltid. Huru kan du d† s„ga att M„nniskosonen m†ste bliva upph”jd? Vad „r v„l detta f”r en M„nniskoson?˝ 012:035 Jesus sade till dem: ˝Žnnu en liten tid „r ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, p† det att m”rkret icke m† f† makt med eder; den som vandrar i m”rkret, han vet ju icke var han g†r. 012:036 Tron p† ljuset, medan I haven ljuset, s† att I bliven ljusets barn.˝ Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig f”r dem. 012:037 Men fast„n han hade gjort s† m†nga tecken inf”r dem, trodde de icke p† honom. 012:038 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias s„ger: ˝Herre, vem trodde, vad som predikades f”r oss, och f”r vem var Herrens arm uppenbar?˝ 012:039 Allts† kunde de icke tro; Esaias s„ger ju ytterligare: 012:040 ˝Han har f”rblindat deras ”gon och f”rstockat deras hj„rtan, s† att de icke kunna se med sina ”gon eller f”rst† med sina hj„rtan och omv„nda sig och bliva helade av mig.˝ 012:041 Detta kunde Esaias s„ga, eftersom han hade sett hans h„rlighet, n„r han talade med honom. -- 012:042 Dock funnos j„mv„l bland r†dsherrarna m†nga som trodde p† honom; men f”r faris‚ernas skulle ville de icke bek„nna det, f”r att de icke skulle bliva utst”tta ur synagogan. 012:043 Ty de skattade h”gre att bliva „rade av m„nniskor „n att bliva „rade av Gud. 012:044 Men Jesus sade med h”g r”st: ˝Den som tror p† mig, han tror icke p† mig, utan p† honom som har s„nt mig. 012:045 Och den som ser mig, han ser honom som har s„nt mig. 012:046 S†som ett ljus har jag kommit i v„rlden, f”r att ingen av dem som tro p† mig skall f”rbliva i m”rkret. 012:047 Om n†gon h”r mina ord, men icke h†ller dem, s† d”mer icke jag honom; ty jag har icke kommit f”r att d”ma v„rlden, utan f”r att fr„lsa v„rlden. 012:048 Den som f”rkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare ”ver sig; det ord som jag har talat, det skall d”ma honom p† den yttersta dagen. 012:049 Ty jag har icke talat av mig sj„lv, utan Fadern, som har s„nt mig, han har bjudit mig vad jag skall s„ga, och vad jag skall tala. 012:050 Och jag vet att hans bud „r evigt liv; d„rf”r, vad jag talar, det talar jag s†som Fadern har sagt mig.˝ 013:001 F”re p†skh”gtiden h„nde sig detta. Jesus visste att stunden var kommen f”r honom att g† bort ifr†n denna v„rlden till Fadern; och s†som han allt hittills hade „lskat sina egna h„r i v„rlden, s† gav han dem nu ett yttersta bevis p† sin k„rlek. 013:002 De h”llo nu aftonm†ltid, och dj„vulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hj„rtat att f”rr†da Jesus. 013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans h„nder, och att han hade g†tt ut fr†n Gud och skulle g† till Gud. 013:004 Men han stod upp fr†n m†ltiden och lade av sig ”verkl„dnaden och tog en linneduk och band den om sig. 013:005 Sedan slog han vatten i ett b„cken och begynte tv† l„rjungarnas f”tter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig. 013:006 S† kom han till Simon Petrus. Denne sade d† till honom: ˝Herre, skulle du tv† mina f”tter?˝ 013:007 Jesus svarade och sade till honom: ˝Vad jag g”r f”rst†r du icke nu, men framdeles skall du fatta det.˝ 013:008 Petrus sade till honom: ˝Aldrig n†gonsin skall du tv† mina f”tter!˝ Jesus svarade honom: ˝Om jag icke tv†r dig, s† har du ingen del med mig.˝ 013:009 D† sade Simon Petrus till honom: ˝Herre, icke allenast mina f”tter, utan ock h„nder och huvud!˝ 013:010 Jesus svarade honom: ˝Den som „r helt tvagen, han beh”ver allenast tv† f”tterna; han „r ju i ”vrigt hel och h†llen ren. S† „ren ock I rena -- dock icke alla.˝ 013:011 Han visste n„mligen vem det var som skulle f”rr†da honom; d„rf”r sade han att de icke alla voro rena. 013:012 Sedan han nu hade tvagit deras f”tter och tagit p† sig ”verkl„dnaden och †ter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: ˝F”rst†n I vad jag har gjort med eder? 013:013 I kallen mig 'M„stare' och 'Herre', och I s„ger r„tt, ty jag „r s†. 013:014 Har nu jag, eder Herre och M„stare, tvagit edra f”tter, s† „ren ock I pliktiga att tv† varandras f”tter. 013:015 Jag har ju givit eder ett f”red”me, f”r att I skolen g”ra s†som jag har gjort mot eder. 013:016 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Tj„naren „r icke f”rmer „n sin herre, ej heller s„ndebudet f”rmer „n den som har s„nt honom. 013:017 D† I veten detta, saliga „ren I, om I ock g”ren det. 013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som †t mitt br”d, han lyfte mot mig sin h„l.' 013:019 Redan nu, f”rr„n det sker, s„ger jag eder det, f”r att I, n„r det har skett, skolen tro att jag „r den jag „r. 013:020 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tager emot den jag s„nder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s„nt mig.˝ 013:021 N„r Jesus hade sagt detta, blev han uppr”rd i sin ande och betygade och sade: ˝Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: En av eder skall f”rr†da mig.˝ 013:022 D† s†go l„rjungarna p† varandra och undrade vilken han talade om. 013:023 Nu var d„r bland l„rjungarna en som l†g till bords invid Jesu br”st, den l„rjunge som Jesus „lskade. 013:024 Źt denne gav d† Simon Petrus ett tecken och sade till honom: ˝S„g vilken det „r som han talar om.˝ 013:025 Han lutade sig d† mot Jesu br”st och fr†gade honom: ˝Herre, vilken „r det?˝ 013:026 D† svarade Jesus: ˝Det „r den †t vilken jag r„cker br”dstycket som jag nu doppar.˝ D„rvid doppade han br”dstycket och r„ckte det †t Judas, Simon Iskariots son. 013:027 D†, n„r denne hade tagit emot br”dstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: ˝G”r snart vad du g”r.˝ 013:028 Men ingen av dem som l†go d„r till bords f”rstod varf”r han sade detta till honom. 013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade n†gra att Jesus hade velat s„ga till honom: ˝K”p vad vi beh”va till h”gtiden˝, eller ock att han hade tillsagt honom att giva n†got †t de fattiga. 013:030 D† han nu hade tagit emot br”dstycket, gick han strax ut; och det var natt. 013:031 Och n„r han hade g†tt ut, sade Jesus: ˝Nu „r M„nniskosonen f”rh„rligad, och Gud „r f”rh„rligad i honom. 013:032 Žr nu Gud f”rh„rligad i honom, s† skall ock Gud f”rh„rliga honom i sig sj„lv, och han skall snart f”rh„rliga honom. 013:033 K„ra barn, allenast en liten tid „r jag „nnu hos eder; I skolen sedan s”ka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag g†r, dit kunnen I icke komma', detsamma s„ger jag nu ock till eder. 013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen „lska varandra; ja, s†som jag har „lskat eder, s† skolen ock I „lska varandra. 013:035 Om I haven k„rlek inb”rdes, s† skola alla d„rav f”rst† att I „ren mina l„rjungar.˝ 013:036 D† fr†gade Simon Petrus honom: ˝Herre, vart g†r du?˝ Jesus svarade: ˝Dit jag g†r, dit kan du icke nu f”lja mig; men framdeles skall du f”lja mig.˝ 013:037 Petrus sade till honom: ˝Herre, varf”r kan jag icke f”lja dig nu? Mitt liv vill jag giva f”r dig.˝ 013:038 Jesus svarade: ˝Ditt liv vill du giva f”r mig? Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Hanen skall icke gala, f”rr„n du tre g†nger har f”rnekat mig.˝ 014:001 ˝Edra hj„rtan vare icke oroliga. Tron p† Gud; tron ock p† mig. 014:002 I min Faders hus „ro m†nga boningar; om s† icke voro, skulle jag nu s„ga eder att jag g†r bort f”r att bereda eder rum. 014:003 Och om jag „n g†r bort f”r att bereda eder rum, s† skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att d„r jag „r, d„r skolen I ock vara. 014:004 Och v„gen som leder dit jag g†r, den veten I.˝ 014:005 Tomas sade till honom: ˝Herre, vi veta icke vart du g†r; huru kunna vi d† veta v„gen?˝ 014:006 Jesus svarade honom: ˝Jag „r v„gen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. 014:007 Haden I k„nt mig, s† haden I ock k„nt min Fader; nu k„nnen I honom och haven sett honom.˝ 014:008 Filippus sade till honom: ˝Herre, l†t oss se Fadern, s† hava vi nog.˝ 014:009 Jesus svarade honom: ˝S† l†ng tid har jag varit hos eder, och du har icke l„rt k„nna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du d† s„ga: 'L†t oss se Fadern'? 014:010 Tror du icke att jag „r i Fadern, och att Fadern „r i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig sj„lv. Och g„rningarna, dem g”r Fadern, som bor i mig; de „ro hans verk. 014:011 Tron mig; jag „r i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, s† tron f”r sj„lva g„rningarnas skull. 014:012 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tror p† mig, han skall ock sj„lv g”ra de g„rningar som jag g”r; och „nnu st”rre „n dessa skall han g”ra. Ty jag g†r till Fadern, 014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag g”ra, p† det att Fadern m† bliva f”rh„rligad i Sonen. 014:014 Ja, om I bedjen om n†got i mitt namn, s† skall jag g”ra det. 014:015 Žlsken I mig, s† h†llen I mina bud, 014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hj„lpare, som f”r alltid skall vara hos eder: 014:017 sanningens Ande, som v„rlden icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och k„nner honom icke. Men I k„nnen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder. 014:018 Jag skall icke l„mna eder faderl”sa; jag skall komma till eder. 014:019 Žnnu en liten tid, och v„rlden ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva. 014:020 P† den dagen skolen I f”rst† att jag „r i min Fader, och att I „ren i mig, och att jag „r i eder. 014:021 Den som har mina bud och h†ller dem, han „r den som „lskar mig; och den som „lskar mig, han skall bliva „lskad av min Fader, och jag skall „lska honom och jag skall uppenbara mig f”r honom.˝ 014:022 Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d† till honom: ˝Herre, varav kommer det att du t„nker uppenbara dig f”r oss, men icke f”r v„rlden?˝ 014:023 Jesus svarade och sade till honom: ˝Om n†gon „lskar mig, s† h†ller han mitt ord; och min Fader skall „lska honom, och vi skola komma till honom och taga v†r boning hos honom. 014:024 Den som icke „lskar mig, han h†ller icke mina ord; och likv„l „r det ord som I h”ren icke mitt, utan Faderns, som har s„nt mig. 014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag „nnu „r kvar hos eder. 014:026 Men Hj„lparen, den helige Ande, som Fadern skall s„nda i mitt namn, han skall l„ra eder allt och p†minna eder om allt vad jag har sagt eder. 014:027 Frid l„mnar jag efter mig †t eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den s†som v„rlden giver. Edra hj„rtan vare icke oroliga eller f”rsagda. 014:028 I h”rden att jag sade till eder: 'Jag g†r bort, men jag kommer †ter till eder.' Om I „lskaden mig, s† skullen I ju gl„djas ”ver att jag g†r bort till Fadern, ty Fadern „r st”rre „n jag. 014:029 Och nu har jag sagt eder det, f”rr„n det sker, p† det att I m†n tro, n„r det har skett. 014:030 H„refter talar jag icke mycket med eder, ty denna v„rldens furste kommer. I mig finnes intet som h”r honom till; 014:031 men detta sker, f”r att v„rlden skall f”rst† att jag „lskar Fadern och g”r s†som Fadern har bjudit mig. St†n upp, l†t oss g† h„rifr†n.˝ 015:001 ˝Jag „r det sanna vintr„det, och min Fader „r ving†rdsmannen. 015:002 Var gren i mig, som icke b„r frukt, den tager han bort; och var och en som b„r frukt, den rensar han, f”r att den skall b„ra mer frukt. 015:003 I „ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder. 015:004 F”rbliven i mig, s† f”rbliver ock jag i eder. S†som grenen icke kan b„ra frukt av sig sj„lv, utan allenast om den f”rbliver i vintr„det, s† kunnen I det ej heller, om I icke f”rbliven i mig. 015:005 Jag „r vintr„det, I „ren grenarna. Om n†gon f”rbliver i mig, och jag i honom, s† b„r han mycken frukt; ty mig f”rutan kunnen I intet g”ra. 015:006 Om n†gon icke f”rbliver i mig, s† kastas han ut s†som en avbruten gren och f”rtorkas; och man samlar tillhopa s†dana grenar och kastar dem i elden, och de br„nnas upp. 015:007 Om I f”rbliven i mig, och mina ord f”rbliva i eder, s† m†n I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. 015:008 D„rigenom bliver min Fader f”rh„rligad, att i b„ren mycken frukt och bliven mina l„rjungar. 015:009 S†som Fadern har „lskat mig, s† har ock jag „lskat eder; f”rbliven i min k„rlek. 015:010 Om I h†llen mina bud, s† f”rbliven I i min k„rlek, likasom jag har h†llit min Faders bud och f”rbliver i hans k„rlek. 015:011 Detta har jag talat till eder, f”r att min gl„dje skall bo i eder, och f”r att eder gl„dje skall bliva fullkomlig. 015:012 Detta „r mitt bud, att I skolen „lska varandra, s†som jag har „lskat eder. 015:013 Ingen har st”rre k„rlek, „n att han giver sitt liv f”r sina v„nner. 015:014 I „ren mina v„nner, om I g”ren vad jag bjuder eder. 015:015 Jag kallar eder nu icke l„ngre tj„nare, ty tj„naren f†r icke veta vad hans herre g”r; v„nner kallar jag eder, ty allt vad jag har h”rt av min Fader har jag kungjort f”r eder. 015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har best„mt om eder att I skolen g† †stad och b„ra frukt, s†dan frukt som bliver best†ndande, p† det att Fadern m† giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. 015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen „lska varandra. 015:018 Om v„rlden hatar eder, s† bet„nken att hon har hatat mig f”rr „n eder. 015:019 Voren I av v„rlden, s† „lskade ju v„rlden vad henne tillh”rde; men eftersom I icke „ren av v„rlden, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur v„rlden, d„rf”r hatar v„rlden eder. 015:020 Kommen ih†g det ord som jag sade till eder: 'Tj„naren „r icke f”rmer „n sin herre.' Hava de f”rf”ljt mig, s† skola de ock f”rf”lja eder; hava de h†llit mitt ord, s† skola de ock h†lla edert. 015:021 Men allt detta skola de g”ra mot eder f”r mitt namns skull, eftersom de icke k„nna honom som har s„nt mig. 015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, s† skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen urs„kt f”r sin synd. 015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader. 015:024 Hade jag icke bland dem gjort s†dana g„rningar, som ingen annan har gjort, s† skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likv„l hatat b†de mig och min Fader. 015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som „r skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.' 015:026 Dock, n„r Hj„lparen kommer, som jag skall s„nda eder ifr†n Fadern, sanningens Ande, som utg†r ifr†n Fadern, d† skall han vittna om mig. 015:027 Ocks† I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig fr†n begynnelsen.˝ 016:001 ˝Detta har jag talat till eder, f”r att I icke skolen komma p† fall. 016:002 Man skall utst”ta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d† vemhelst som dr„per eder skall mena sig d„rmed f”rr„tta offertj„nst †t Gud. 016:003 Och s† skola de g”ra, d„rf”r att de icke hava l„rt k„nna Fadern, ej heller mig. 016:004 Men detta har jag talat till eder, f”r att I, n„r den tiden „r inne, skolen komma ih†g att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke fr†n begynnelsen, ty jag var ju hos eder. 016:005 Och nu g†r jag bort till honom som har s„nt mig; och ingen av eder fr†gar mig vart jag g†r. 016:006 Men edra hj„rtan „ro uppfyllda av bedr”velse, d„rf”r att jag har sagt eder detta. 016:007 Dock s„ger jag eder sanningen: Det „r nyttigt f”r eder att jag g†r bort, ty om jag icke ginge bort, s† komme icke Hj„lparen till eder; men d† jag nu g†r bort, skall jag s„nda honom till eder. 016:008 Och n„r han kommer, skall han l†ta v„rlden f† veta sanningen i fr†ga om synd och r„ttf„rdighet och dom: 016:009 i fr†ga om synd, ty de tro icke p† mig; 016:010 i fr†ga om r„ttf„rdighet, ty jag g†r till Fadern, och I sen mig icke mer; 016:011 i fr†ga om dom, ty denna v„rldens furste „r nu d”md. 016:012 Jag hade „nnu mycket att s„ga eder, men I kunnen icke nu b„ra det. 016:013 Men n„r han kommer, som „r sanningens Ande, d† skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig sj„lv, utan vad han h”r, allt det skall han tala; och han skall f”rkunna f”r eder vad komma skall. 016:014 Han skall f”rh„rliga mig, ty av mitt skall han taga och skall f”rkunna det f”r eder. 016:015 Allt vad Fadern har, det „r mitt; d„rf”r sade jag att han skall taga av mitt och f”rkunna det f”r eder. 016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och †ter en liten tid, och I f†n se mig.˝ 016:017 D† sade n†gra av hans l„rjungar till varandra: ˝Vad „r detta som han s„ger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och †ter en liten tid, och I f†n se mig', s† ock: 'Jag g†r till Fadern'?˝ 016:018 De sade allts†: ˝Vad „r detta som han s„ger: 'En liten tid'? Vi f”rst† icke vad han talar.˝ 016:019 D† m„rkte Jesus att de ville fr†ga honom, och han sade till dem: ˝I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och †ter en liten tid, och I f†n se mig.' 016:020 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: I skolen bliva bedr”vade, men eder bedr”velse skall v„ndas i gl„dje. 016:021 N„r en kvinna f”der barn, har hon bedr”velse, ty hennes stund „r kommen; men n„r hon har f”tt barnet, kommer hon icke mer ih†g sin vederm”da, ty hon gl„der sig ”ver att en m„nniska „r f”dd till v„rlden. 016:022 S† haven ock I nu bedr”velse; men jag skall se eder †ter, och d† skola edra hj„rtan gl„dja sig, och ingen skall taga eder gl„dje ifr†n eder. 016:023 Och p† den dagen skolen I icke fr†ga mig om n†got. Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn. 016:024 Hittills haven I icke bett om n†got i mitt namn; bedjen, och I skolen f†, f”r att eder gl„dje skall bliva fullkomlig. 016:025 Detta har jag talat till eder i f”rt„ckta ord; den tid kommer, d† jag icke mer skall tala till eder i f”rt„ckta ord, utan ”ppet f”rkunna f”r eder om Fadern. 016:026 P† den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag s„ger eder icke att jag skall bedja Fadern f”r eder, 016:027 ty Fadern sj„lv „lskar eder, eftersom I haven „lskat mig och haven trott att jag „r utg†ngen fr†n Gud. 016:028 Ja, jag har g†tt ut ifr†n Fadern och har kommit i v„rlden; †ter l„mnar jag v„rlden och g†r till Fadern.˝ 016:029 D† sade hans l„rjungar: ˝Se, nu talar du ”ppet och brukar inga f”rt„ckta ord. 016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke „r beh”vligt f”r dig att man fr†gar dig; d„rf”r tro vi att du „r utg†ngen fr†n Gud.˝ 016:031 Jesus svarade dem: ˝Nu tron I? 016:032 Se, den stund kommer, ja, den „r redan kommen, s† I skolen f”rskingras, var och en †t sitt h†ll, och l„mna mig allena. Dock, jag „r icke allena, ty Fadern „r med mig. 016:033 Detta har jag talat till eder, f”r att I skolen hava frid i mig. I v„rlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har ”vervunnit v„rlden.˝ 017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ”gon mot himmelen och sade: ˝Fader, stunden „r kommen; f”rh„rliga din Son, p† det att din Son m† f”rh„rliga dig, 017:002 eftersom du har givit honom makt ”ver allt k”tt, f”r att han skall giva evigt liv †t alla dem som du har givit †t honom. 017:003 Och detta „r evigt liv, att de k„nna dig, den enda sanne Guden, och den du har s„nt, Jesus Kristus. 017:004 Jag har f”rh„rligat dig p† jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utf”ra. 017:005 Och nu, Fader, f”rh„rliga du mig hos dig sj„lv, med den h„rlighet som jag hade hos dig, f”rr„n v„rlden var till. 017:006 Jag har uppenbarat ditt namn f”r de m„nniskor som du har tagit ut ur v„rlden och givit †t mig. De voro dina, och du har givit dem †t mig, och de hava h†llit ditt ord. 017:007 Nu hava de f”rst†tt att allt vad du har givit †t mig, det kommer fr†n dig. 017:008 Ty de ord som du har givit †t mig har jag givit †t dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning f”rst†tt att jag „r utg†ngen fr†n dig, och de tro att du har s„nt mig. 017:009 Jag beder f”r dem; det „r icke f”r v„rlden jag beder, utan f”r dem som du har givit †t mig, ty de „ro dina 017:010 -- s†som allt mitt „r ditt, och ditt „r mitt -- och jag „r f”rh„rligad i dem. 017:011 Jag „r nu icke l„ngre kvar i v„rlden, men de „ro kvar i v„rlden, n„r jag g†r till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har f”rtrott †t mig -- f”r att de m† vara ett, likasom vi „ro ett. 017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har f”rtrott †t mig; jag vakade ”ver dem, och ingen av dem gick i f”rd„rvet, ingen utom f”rd„rvets man, ty skriften skulle ju fullbordas. 017:013 Nu g†r jag till tid; dock talar jag detta, medan jag „nnu „r h„r i v„rlden, f”r att de skola hava min gl„dje fullkomlig i sig. 017:014 Jag har givit dem ditt ord; och v„rlden har hatat dem, eftersom de icke „ro av v„rlden, likasom icke heller jag „r av v„rlden. 017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur v„rlden, utan att du skall bevara dem fr†n det onda. 017:016 De „ro icke av v„rlden, likasom icke heller jag „r av v„rlden. 017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord „r sanning. 017:018 S†som du har s„nt mig i v„rlden, s† har ock jag s„nt dem i v„rlden. 017:019 Och jag helgar mig till ett offer f”r dem, p† det att ock de m† vara i sanning helgade. 017:020 Men icke f”r dessa allenast beder jag, utan ock f”r dem som genom deras ord komma till tro p† mig; 017:021 jag beder att de alla m† vara ett, och att, s†som du, Fader, „r i mig, och jag i dig, ocks† de m† vara i oss, f”r att v„rlden skall tro att du har s„nt mig. 017:022 Och den h„rlighet som du har givit mig, den har jag givit †t dem, f”r att de skola vara ett, s†som vi „ro ett 017:023 -- jag i dem, och du i mig -- ja, f”r att de skola vara fullkomligt f”renade till ett, s† att v„rlden kan f”rst† att du har s„nt mig, och att du har „lskat dem, s†som du har „lskat mig. 017:024 Fader, jag vill att d„r jag „r, d„r skola ock de som du har givit mig vara med mig, s† att de f† se min h„rlighet, som du har givit mig; ty du har „lskat mig f”re v„rldens begynnelse. 017:025 R„ttf„rdige Fader, v„rlden har icke l„rt k„nna dig, men jag k„nner dig, och dessa hava f”rst†tt att du har s„nt mig. 017:026 Och jag har kungjort f”r dem ditt namn och skall kung”ra det, p† det att den k„rlek, som du har „lskat mig med, m† vara i dem, och jag i dem.˝ 018:001 N„r Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina l„rjungar d„rifr†n och gick ”ver b„cken Kidron till andra sidan. D„r var en ”rtag†rd, och i den gick han in med sina l„rjungar. 018:002 Men ocks† Judas, han som f”rr†dde honom, k„nde till det st„llet, ty d„r hade Jesus och hans l„rjungar ofta kommit tillsammans. 018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s† ock n†gra av ”verstepr„sternas och faris‚ernas tj„nare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen. 018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle ”verg† honom, gick fram och sade till dem: ˝Vem s”ken I?˝ 018:005 De svarade honom: ˝Jesus fr†n Nasaret.˝ Jesus sade till dem: ˝Det „r jag.˝ Och Judas, f”rr„daren, stod ocks† d„r ibland dem. 018:006 N„r Jesus nu sade till dem: ˝Det „r jag˝, veko de tillbaka och f”llo till marken. 018:007 Źter fr†gade han dem d†: ˝Vem s”ken I?˝ De svarade: ˝Jesus fr†n Nasaret.˝ 018:008 Jesus sade: ˝Jag har sagt eder att det „r jag; om det allts† „r mig I s”ken, s† l†ten dessa g†.˝ 018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: ˝Av dem som du har givit mig har jag icke f”rlorat n†gon.˝ 018:010 Och Simon Petrus, som hade ett sv„rd, drog ut det och h”gg till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom h”gra ”rat; och tj„narens namn var Malkus. 018:011 D† sade Jesus till Petrus: ˝Stick ditt sv„rd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?˝ 018:012 Den romerska vakten med sin ”verste och de judiska r„ttstj„narna grepo d† Jesus och bundo honom 018:013 och f”rde honom bort, f”rst till Hannas; denne var n„mligen sv„rfader till Kaifas, som var ”verstepr„st det †ret. 018:014 Och det var Kaifas som under r†dpl„gningen hade sagt till judarna, att det vore b„st om en man finge d” f”r folket. 018:015 Och Simon Petrus j„mte en annan l„rjunge f”ljde efter Jesus. Den l„rjungen var bekant med ”verstepr„sten och gick med Jesus in p† ”verstepr„stens g†rd; 018:016 men Petrus stod utanf”r vid porten. Den andre l„rjungen, den som var bekant med ”verstepr„sten, gick d† ut och talade med portvakterskan och fick s† f”ra Petrus ditin. 018:017 Tj„nstekvinnan som vaktade porten sade d„rvid till Petrus: ˝Žr icke ocks† du en av den mannens l„rjungar?˝ Han svarade: ˝Nej, det „r jag icke.˝ 018:018 Men tj„narna och r„ttsbetj„nterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo d„r och v„rmde sig; bland dem stod ocks† Petrus och v„rmde sig. 018:019 ™verstepr„sten fr†gade nu Jesus om hans l„rjungar och om hans l„ra. 018:020 Jesus svarade honom: ˝Jag har ”ppet talat f”r v„rlden, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p† st„llen d„r alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat. 018:021 Varf”r fr†gar du d† mig? Dem som hava h”rt mig m† du fr†ga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.˝ 018:022 N„r Jesus sade detta, gav honom en av r„ttstj„narna, som stod d„r bredvid, ett slag p† kinden och sade: ˝Skall du s† svara ”verstepr„sten?˝ 018:023 Jesus svarade honom: ˝Har jag talat or„tt, s† bevisa att det var or„tt; men har jag talat r„tt, varf”r sl†r du mig d†?˝ 018:024 Och Hannas s„nde honom bunden till ”verstepr„sten Kaifas. 018:025 Men Simon Petrus stod och v„rmde sig. D† sade de till honom: ˝Žr icke ocks† du en av hans l„rjungar?˝ Han nekade och sade: ˝Det „r jag icke.˝ 018:026 D† sade en av ”verstepr„stens tj„nare, en fr„nde till den som Petrus hade huggit ”rat av: ˝S†g jag icke sj„lv att du var med honom i ”rtag†rden?˝ 018:027 D† nekade Petrus †ter. Och i detsamma gol hanen. 018:028 Sedan f”rde de Jesus fr†n Kaifas till pretoriet; och det var nu morgon. Men sj„lva gingo de icke in i pretoriet, f”r att de icke skulle bliva orenade, utan skulle kunna „ta p†skalammet. 018:029 D† gick Pilatus ut till dem och sade: ˝Vad haven I f”r anklagelse att framb„ra mot denne man?˝ 018:030 De svarade och sade till honom: ˝Vore han icke en illg„rningsman, s† hade vi icke ”verl„mnat honom †t dig.˝ 018:031 D† sade Pilatus till dem: ˝Tagen I honom, och d”men honom efter eder lag.˝ Judarna svarade honom: ˝F”r oss „r det icke lovligt att avliva n†gon.˝ 018:032 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt f”r att giva till k„nna p† vad s„tt han skulle d”. 018:033 Pilatus gick †ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: ˝Žr du judarnas konung?˝ 018:034 Jesus svarade: ˝S„ger du detta av dig sj„lv, eller hava andra sagt dig det om mig?˝ 018:035 Pilatus svarade: ˝Jag „r v„l icke en jude! Ditt eget folk och ”verstepr„sterna hava ”verl„mnat dig †t mig. Vad har du gjort?˝ 018:036 Jesus svarade: ˝Mitt rike „r icke av denna v„rlden. Om mitt rike vore av denna v„rlden, s† hade v„l mina tj„nare k„mpat f”r att jag icke skulle bliva ”verl„mnad †t judarna. Men nu „r mitt rike icke av denna v„rlden.˝ 018:037 S† sade Pilatus till honom: ˝S† „r du dock en konung?˝ Jesus svarade: ˝Du s„ger det sj„lv, att jag „r en konung. Ja, d„rtill „r jag f”dd, och d„rtill har jag kommit i v„rlden, att jag skall vittna f”r sanningen. Var och en som „r av sanningen, han h”r min r”st.˝ 018:038 Pilatus sade till honom: ˝Vad „r sanning?˝ N„r han hade sagt detta, gick han †ter ut till judarna och sade till dem: ˝Jag finner honom icke skyldig till n†got brott. 018:039 Nu „r det en sedv„nja hos eder, att jag vid p†sken skall giva eder en f†nge l”s. Viljen I d† att jag skall giva eder 'judarnas konung' l”s?˝ 018:040 D† skriade de †ter och sade: ˝Icke honom, utan Barabbas.˝ Men Barabbas var en r”vare. 019:001 S† tog d† Pilatus Jesus och l„t gissla honom. 019:002 Och krigsm„nnen vredo samman en krona av t”rnen och satte den p† hans huvud och kl„dde p† honom en purpurf„rgad mantel. 019:003 Sedan tr„dde de fram till honom och sade: ˝Hell dig, du judarnas konung!˝ och slogo honom p† kinden. 019:004 Źter gick Pilatus ut och sade till folket: ˝Se, jag vill f”ra honom ut till eder, p† det att I m†n f”rst† att jag icke finner honom skyldig till n†got brott.˝ 019:005 Och Jesus kom d† ut, kl„dd i t”rnekronan och den purpurf„rgade manteln. Och han sade till dem: ˝Se mannen!˝ 019:006 D† nu ”verstepr„sterna och r„ttstj„narna fingo se honom, skriade de: ˝Korsf„st! Korsf„st!˝ Pilatus sade till dem: ˝Tagen I honom, och korsf„sten honom; jag finner honom icke skyldig till n†got brott.˝ 019:007 Judarna svarade honom: ˝Vi hava sj„lva en lag, och efter den lagen m†ste han d”, ty han har gjort sig till Guds Son.˝ 019:008 N„r Pilatus h”rde dem tala s†, blev hans fruktan „nnu st”rre. 019:009 Och han gick †ter in i pretoriet och fr†gade Jesus: ˝Varifr†n „r du?˝ Men Jesus gav honom intet svar. 019:010 D† sade Pilatus till honom: ˝Svarar du mig icke? Vet du d† icke att jag har makt att giva dig l”s och makt att korsf„sta dig?˝ 019:011 Jesus svarade honom: ˝Du hade alls ingen makt ”ver mig, om den icke vore dig given ovanifr†n. D„rf”r har den st”rre synd, som har ”verl„mnat mig †t dig.˝ 019:012 Fr†n den stunden s”kte Pilatus efter n†gon utv„g att giva honom l”s. Men judarna ropade och sade: ˝Giver du honom l”s, s† „r du icke kejsarens v„n. Vemhelst som g”r sig till konung, han s„tter sig upp mot kejsaren.˝ 019:013 N„r Pilatus h”rde de orden, l„t han f”ra ut Jesus och satte sig p† domars„tet, p† en plats som kallades Litostroton, p† hebreiska Gabbata. 019:014 Och det var tillredelsedagen f”re p†sken, vid sj„tte timmen. Och han sade till judarna: ˝Se h„r „r eder konung!˝ 019:015 D† skriade de: ˝Bort med honom! Bort med honom! Korsf„st honom!˝ Pilatus sade till dem: ˝Skall jag korsf„sta eder konung?˝ ™verstepr„sterna svarade: ˝Vi hava ingen annan konung „n kejsaren.˝ 019:016 D† gjorde han dem till viljes och bj”d att han skulle korsf„stas. Och de togo Jesus med sig. 019:017 Och han bar sj„lv sitt kors och kom s† ut till det st„lle som kallades Huvudskalleplatsen, p† hebreiska Golgata. 019:018 D„r korsf„ste de honom, och med honom tv† andra, en p† vardera sidan, och Jesus i mitten. 019:019 Men Pilatus l„t ock g”ra en ”verskrift och s„tta upp den p† korset; och den lydde s†: ˝Jesus fr†n Nasaret, judarnas konung.˝ 019:020 Den ”verskriften l„ste m†nga av judarna, ty det st„lle d„r Jesus var korsf„st l†g n„ra staden: och den var avfattad p† hebreiska, p† latin och p† grekiska. 019:021 D† sade judarnas ”verstepr„ster till Pilatus: ˝Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.˝ 019:022 Pilatus svarade: ˝Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.˝ 019:023 D† nu krigsm„nnen hade korsf„st Jesus, togo de hans kl„der och delade dem i fyra delar, en del †t var krigsman. Ocks† livkl„dnaden togo de. Men livkl„dnaden hade inga s”mmar, utan var v„vd i ett stycke, uppifr†n och alltigenom. 019:024 D„rf”r sade de till varandra: ˝L†t oss icke sk„ra s”nder den, utan kasta lott om vilken den skall tillh”ra.˝ Ty skriftens ord skulle fullbordas: ˝De delade mina kl„der mellan sig och kastade lott om min kl„dnad.˝ S† gjorde nu krigsm„nnen. 019:025 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria fr†n Magdala. 019:026 N„r Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den l„rjunge som han „lskade, sade han till sin moder: ˝Moder, se din son.˝ 019:027 Sedan sade han till l„rjungen: ˝Se din moder.˝ Och fr†n den stunden tog l„rjungen henne hem till sig. 019:028 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han d„refter, d† ju skriften skulle i allt uppfyllas: ˝Jag t”rstar.˝ 019:029 D„r stod d† en k„rl som var fullt av „ttikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte p† en isopsst„ngel och f”rde till hans mun. 019:030 Och n„r Jesus hade tagit emot vinet, sade han: ˝Det „r fullbordat.˝ Sedan b”jde han ned huvudet och gav upp andan. 019:031 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar p† korset ”ver sabbaten (det var n„mligen en stor sabbatsdag), b†do de Pilatus att han skulle l†ta s”ndersl† de korsf„stas ben och taga bort kropparna. 019:032 S† kommo d† krigsm„nnen och slogo s”nder den f”rstes ben och sedan den andres som var korsf„st med honom. 019:033 N„r de d„refter kommo till Jesus och s†go honom redan vara d”d, slogo de icke s”nder hans ben; 019:034 men en av krigsm„nnen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom d„rifr†n ut blod och vatten. 019:035 Och den som har sett detta, han har vittnat d„rom, f”r att ock I skolen tro; och hans vittnesb”rd „r sant, och han vet att han talar sanning. 019:036 Ty detta skedde, f”r att skriftens ord skulle fullbordas: ˝Intet ben skall s”ndersl†s p† honom.˝ 019:037 Och †ter ett annat skriftens ord lyder s†: ˝De skola se upp till honom som de hava stungit.˝ 019:038 Men Josef fr†n Arimatea, som var en Jesu l„rjunge -- fast„n i hemlighet, av fruktan f”r judarna -- kom d„refter och bad Pilatus att f† taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. D† gick han †stad och tog hans kropp. 019:039 Och j„mv„l Nikodemus kom dit, han som f”rsta g†ngen hade bes”kt honom om natten; denne f”rde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra sk†lpund. 019:040 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de v„lluktande kryddorna, s†som judarna hava f”r sed vid tillredelse till begravning. 019:041 Men invid det st„lle d„r han hade blivit korsf„st var en ”rtag†rd, och i ”rtag†rden fanns en ny grav, som „nnu ingen hade varit lagd i. 019:042 D„r lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven l†g n„ra. 020:001 Men p† f”rsta veckodagen, medan det „nnu var m”rkt, kom Maria fr†n Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen fr†n graven. 020:002 D† skyndade hon d„rifr†n och kom till Simon Petrus och till den andre l„rjungen, den som Jesus „lskade, och sade till dem: ˝De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.˝ 020:003 D† beg†vo sig Petrus och den andre l„rjungen †stad p† v„g till graven. 020:004 Och de sprungo b†da p† samma g†ng; men den andre l„rjungen sprang fortare „n Petrus och kom f”rst fram till graven. 020:005 Och n„r han lutade sig ditin, s† han linnebindlarna ligga d„r; dock gick han icke in. 020:006 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick s† se huru bindlarna l†go d„r, 020:007 och huru duken som hade varit h”ljd ”ver hans huvud icke l†g tillsammans med bindlarna, utan f”r sig sj„lv p† ett s„rskilt st„lle, hopvecklad. 020:008 D† gick ock den andre l„rjungen ditin, han som f”rst hade kommit till graven; och han s†g och trodde. 020:009 De hade n„mligen „nnu icke f”rst†tt skriftens ord, att han skulle uppst† fr†n de d”da. 020:010 Och l„rjungarna gingo s† hem till sitt igen. 020:011 Men Maria stod och gr„t utanf”r graven. Och under det hon gr„t, lutade hon sig in i graven 020:012 och fick d† se tv† „nglar i vita kl„der sitta d„r Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid f”tternas. 020:013 Och de sade till henne: ˝Kvinna, varf”r gr†ter du?˝ Hon svarade dem: ˝De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.˝ 020:014 Vid det hon sade detta, v„nde hon sig om och fick se Jesus st† d„r; men hon visste icke att det var Jesus. 020:015 Jesus sade till henne: ˝Kvinna, varf”r gr†ter du? Vem s”ker du?˝ Hon trodde att det var ”rtag†rdsm„staren och svarade honom: ˝Herre, om det „r du som har burit bort honom, s† s„g mig var du har lagt honom, s† att jag kan h„mta honom.˝ 020:016 Jesus sade till henne: ˝Maria!˝ D† v„nde hon sig om och sade till honom p† hebreiska: ˝Rabbuni!˝ (det betyder m„stare). 020:017 Jesus sade till henne: ˝R”r icke vid mig; jag har ju „nnu icke farit upp till Fadern. Men g† till mina br”der, och s„g till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.˝ 020:018 Maria fr†n Magdala gick d† och omtalade f”r l„rjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne. 020:019 P† aftonen samma dag, den f”rsta veckodagen, medan l„rjungarna av fruktan f”r judarna voro samlade inom st„ngda d”rrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ˝Frid vare med eder!˝ 020:020 Och n„r han hade sagt detta, visade han dem sina h„nder och sin sida. Och l„rjungarna blevo glada, n„r de s†go Herren. 020:021 Źter sade Jesus till dem: ˝Frid vare med eder! S†som Fadern har s„nt mig, s† s„nder ock jag eder.˝ 020:022 Och n„r han hade sagt detta, andades han p† dem och sade till dem: ˝Tagen emot helig ande! 020:023 Om I f”rl†ten n†gon hans synder, s† „ro de honom f”rl†tna; och om I binden n†gon i hans synder, s† „r han bunden i dem.˝ 020:024 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, n„r Jesus kom. 020:025 D† nu de andra l„rjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: ˝Om jag icke ser h†len efter spikarna i hans h„nder och sticker mitt finger i h†len efter spikarna och sticker min hand i hans sida, s† kan jag icke tro det.˝ 020:026 Źtta dagar d„refter voro hans l„rjungar †ter d„rinne, och Tomas var med bland dem. D† kom Jesus, medan d”rrarna voro st„ngda, och stod mitt ibland de, och sade: ˝Frid vare med eder!˝ 020:027 Sedan sade han till Tomas: ˝R„ck hit dit finger, se h„r „ro mina h„nder; och r„ck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.˝ 020:028 Tomas svarade och sade till honom: ˝Min Herre och min Gud!˝ 020:029 Jesus sade till honom: ˝Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga „ro de som icke se och dock tro.˝ 020:030 Žnnu m†nga andra tecken, som icke „ro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina l„rjungars †syn. 020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, f”r att I skolen tro att Jesus „r Messias, Guds Son, och f”r att I genom tron skolen hava liv i hans namn. 021:001 D„refter uppenbarade sig Jesus †ter f”r l„rjungarna, vid Tiberias' sj”; och vid den uppenbarelsen gick s† till: 021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var fr†n Kana i Galileen, och Sebedeus' s”ner voro tillsammans, och med dem tv† andra av hans l„rjungar. 021:003 Simon Petrus sade d† till dem: ˝Jag vill g† †stad och fiska.˝ De sade till honom: ˝Vi g† ocks† med dig.˝ S† beg†vo de sig †stad och stego i b†ten. Men den natten fingo de intet. 021:004 N„r det sedan hade blivit morgon, stod Jesus d„r p† stranden; dock visste l„rjungarna icke att det var Jesus. 021:005 Och Jesus sade till dem: ˝Mina barn, haven I n†got att „ta?˝ De svarade honom: ˝Nej.˝ 021:006 Han sade till dem: ˝Kasten ut n„tet p† h”gra sidan om b†ten, s† skolen I f†.˝ D† kastade de ut; och nu fingo de en s† stor hop fiskar, att de icke f”rm†dde draga upp n„tet. 021:007 Den l„rjunge som Jesus „lskade sade d† till Petrus: ˝Det „r Herren.˝ N„r Simon Petrus h”rde att det var Herren, tog han p† sig sin ”verkl„dnad -- ty han var okl„dd -- och gav sig i sj”n. 021:008 Men de andra l„rjungarna kommo med b†ten och drogo efter sig n„tet med fiskarna; de voro n„mligen icke l„ngre fr†n land „n vid pass tv† hundra alnar. 021:009 N„r de sedan hade stigit i land, s†go de gl”d ligga d„r och fisk, som l†g d„rp†, och br”d. 021:010 Jesus sade till dem: ˝Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.˝ 021:011 D† steg Simon Petrus i b†ten och drog n„tet upp p† land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fast„n de voro s† m†nga, hade n„tet icke g†tt s”nder. 021:012 D„refter sade Jesus till dem: ˝Kommen hit och „ten.˝ Och ingen av l„rjungarna dristade sig att fr†ga honom vem han var, ty de f”rstodo att det var Herren. 021:013 Jesus gick d† fram och tog br”det och gav dem, likaledes ock av fiskarna. 021:014 Detta var nu tredje g†ngen som Jesus uppenbarade sig f”r sina l„rjungar, sedan han hade uppst†tt fr†n de d”da. 021:015 N„r de hade „tit, sade Jesus till Simon Petrus: ˝Simon, Johannes' son, „lskar du mig mer „n dessa g”ra?˝ Han svarade honom: ˝Ja, Herre; du vet att jag har dig k„r.˝ D† sade han till honom: ˝F”d mina lamm.˝ 021:016 Źter fr†gade han honom, f”r andra g†ngen: ˝Simon, Johannes' son, „lskar du mig?˝ Han svarade honom: ˝Ja, Herre; du vet att jag har dig k„r.˝ D† sade han till honom: ˝Var en herde f”r mina f†r.˝ 021:017 F”r tredje g†ngen fr†gade han honom: ˝Simon, Johannes' son, har du mig k„r?˝ Petrus blev bedr”vad ”ver att han f”r tredje g†ngen fr†gade honom: ˝Har du mig k„r?˝ Och han svarade honom: ˝Herre, du vet allting; du vet att jag har dig k„r.˝ D† sade Jesus till honom: ˝F”d mina f†r. 021:018 Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: N„r du var yngre, omgjordade du dig sj„lv och gick vart du ville; men n„r du bliver gammal, skall du n”dgas str„cka ut dina h„nder, och en annan skall omgjorda dig och f”ra dig dit du icke vill.˝ 021:019 Detta sade han f”r att giva till k„nna med hurudan d”d Petrus skulle f”rh„rliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: ˝F”lj mig.˝ 021:020 N„r Petrus v„nde sig om, fick han se att den l„rjunge som Jesus „lskade f”ljde med, densamme som under aftonm†ltiden hade lutat sig mot hans br”st och fr†gat honom: ˝Herre, vilken „r det som skall f”rr†da dig?˝ 021:021 D† nu Petrus s†g den l„rjungen, fr†gade han Jesus: ˝Herre, huru bliver det d† med denne?˝ 021:022 Jesus svarade honom: ˝Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? F”lj du mig.˝ 021:023 S† kom det talet ut ibland br”derna, att den l„rjungen icke skulle d”. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle d”, utan allenast: ˝Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?˝ 021:024 Det „r den l„rjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesb”rd „r sant. 021:025 Žnnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, s† tror jag att icke ens hela v„rlden skulle kunna rymma de b”cker som d† bleve skrivna. Book 44 Apostlag„rningarna 001:001 I min f”rra skrift, gode Teofilus, har jag ber„ttat om allt vad Jesus gjorde och l„rde, 001:002 „nda till den dag d† han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar †t apostlarna som han hade utvalt. 001:003 F”r dem hade han ock genom m†nga s„kra bevis tett sig s†som levande, efter utst†ndet lidande; ty under fyrtio dagar l„t han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 001:004 N„r han d† var tillsammans med dem, bj”d han dem och sade: ˝L„mnen icke Jerusalem, utan f”rbiden d„r vad Fadern har utlovat, det varom I haven h”rt av mig. 001:005 Ty Johannes d”pte med vatten, men f† dagar h„refter skolen I bliva d”pta i helig ande.˝ 001:006 D† de nu hade kommit tillhopa, fr†gade de honom och sade: ˝Herre, skall du nu i denna tid uppr„tta igen riket †t Israel?˝ 001:007 Han svarade dem: ˝Det tillkommer icke eder att f† veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastst„llt. 001:008 Men n„r den helige Ande kommer ”ver eder, skolen I undf† kraft och bliva mina vittnen, b†de i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens „nda.˝ 001:009 N„r han hade sagt detta, lyftes han inf”r deras ”gon upp i h”jden, och en sky tog honom bort ur deras †syn. 001:010 Och medan de sk†dade mot himmelen, under det han for upp, se, d† stodo hos dem tv† m„n i vita kl„der. 001:011 Och dessa sade: ˝I galileiske m„n, varf”r st†n I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen fr†n eder till himmelen, han skall komma igen p† samma s„tt som I haven sett honom fara upp till himmelen.˝ 001:012 Sedan v„nde de tillbaka till Jerusalem fr†n det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger n„ra Jerusalem, icke l„ngre d„rifr†n, „n man f†r f„rdas p† en sabbat. 001:013 Och n„r de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i ”vre v†ningen, d„r de pl„gade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. 001:014 Alla dessa h”llo endr„ktigt ut i b”n tillika med Maria, Jesu moder, och n†gra andra kvinnor samt Jesu br”der. 001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland br”derna, som d† voro f”rsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade: 001:016 ˝Mina br”der, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev v„gvisare †t de m„n som grepo Jesus. 001:017 Han var ju r„knad bland oss och hade ocks† f†tt detta „mbete p† sin lott. 001:018 Och med de penningar han hade f†tt s†som l”n f”r sin og„rning f”rv„rvade han sig en †ker. Men han st”rtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, s† att alla hans in„lvor g†vo sig ut. 001:019 Detta blev bekant f”r alla Jerusalems inv†nare, och s† blev den †kern p† deras tungom†l kallad Akeldamak (det betyder Blods†kern). 001:020 S† „r ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans g†rd blive ”de, och ingen m† finnas, som bor d„ri'; och vidare: 'Hans „mbete tage en annan.' 001:021 D„rf”r b”r nu n†gon av de m„n som f”ljde oss under hela den tid d† Herren Jesus gick ut och in bland oss, 001:022 allt ifr†n den dag d† han d”ptes av Johannes „nda till den dag d† han blev upptagen och skildes ifr†n oss -- n†gon av dessa m„n b”r ins„ttas till att j„mte oss vittna om hans uppst†ndelse.˝ 001:023 D„refter st„llde de fram tv†: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias. 001:024 Och de b†do och sade: ˝Herre, du som k„nner allas hj„rtan, visa oss vilken av dessa tv† du har utvalt 001:025 till att f† den plats s†som tj„nare och apostel, vilken Judas ”vergav, f”r att g† till den plats som var hans.˝ 001:026 Och de drogo lott om dem, och lotten f”ll p† Mattias. Och s† blev denne, j„mte de elva, r„knad s†som apostel. 002:001 N„r sedan pingstdagen var inne, voro de alla f”rsamlade med varandra. 002:002 D† kom pl”tsligt fr†n himmelen ett d†n, s†som om en v†ldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset d„r de sutto. 002:003 Och tungor s†som av eld visade sig f”r dem och f”rdelade sig och satte sig p† dem, en p† var av dem. 002:004 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungom†l, efter som Anden ingav dem att tala. 002:005 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska m„n fr†n allahanda folk under himmelen. 002:006 Och n„r d†net h”rdes, f”rsamlade sig hela hopen, och en stor r”relse uppstod, ty var och en h”rde sitt eget tungom†l talas av dem. 002:007 Och de uppfylldes av h„pnad och f”rundran och sade: ˝Žro de icke galil‚er, alla dessa som h„r tala? 002:008 Huru kommer det d† till, att var och en av oss h”r sitt eget modersm†l talas? 002:009 Vi m† vara parter eller meder eller elamiter, vi m† hava v†rt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien, 002:010 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, †t Cyrene till, eller vara hitflyttade fr„mlingar fr†n Rom, 002:011 vi m† vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla h”ra vi dem p† v†ra egna tungom†l tala om Guds v„ldiga g„rningar.˝ 002:012 S† uppfylldes de alla av h„pnad och visste icke vad de skulle t„nka. Och de sade, den ene till den andre: ˝Vad kan detta betyda?˝ 002:013 Men somliga drevo g„ck med dem och sade: ˝De „ro fulla av s”tt vin.˝ 002:014 D† tr„dde Petrus fram, j„mte de elva, och hov upp sin r”st och talade till dem: ˝I judiske m„n och I alla Jerusalems inv†nare, detta m†n I veta, och lyssnen nu till mina ord: 002:015 Det „r icke s† som I menen, att dessa „ro druckna; det „r ju blott tredje timmen p† dagen. 002:016 Nej, h„r uppfylles det som „r sagt genom profeten Joel: 002:017 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, s„ger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande ”ver allt k”tt, och edra s”ner och edra d”ttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla m„n skola hava dr”mmar; 002:018 ja, ”ver mina tj„nare och mina tj„narinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera. 002:019 Och jag skall l†ta undertecken synas uppe p† himmelen och tecken nere p† jorden: blod och eld och r”kmoln. 002:020 Solen skall v„ndas i m”rker och m†nen i blod, f”rr„n Herrens dag kommer, den stora och h„rliga. 002:021 Och det skall ske att var och en som †kallar Herrens namn, han skall varda fr„lst.' 002:022 I m„n av Israel, h”ren dessa ord: Jesus fr†n Nasaret, en man som inf”r eder fick vittnesb”rd av Gud genom kraftg„rningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, s†som I sj„lva veten, 002:023 denne som blev given i edert v†ld, enligt vad Gud i sitt r†dslut och sin f”rsyn hade best„mt, honom haven I genom m„n som icke veta av lagen l†tit fastnagla vid korset och d”da. 002:024 Men Gud gjorde en „nde p† d”dens v†nda och l„t honom uppst†, eftersom det icke var m”jligt att han skulle kunna beh†llas av d”den. 002:025 Ty David s„ger med tanke p† honom: 'Jag har haft Herren f”r mina ”gon alltid, ja, han „r p† min h”gra sida, f”r att jag icke skall vackla. 002:026 F”rdenskull gl„der sig mitt hj„rta, och min tunga fr”jdar sig, och j„mv„l min kropp f†r vila med en f”rhoppning: 002:027 den, att du icke skall l„mna min sj„l †t d”dsriket och icke l†ta din Helige se f”rg„ngelse. 002:028 Du har kungjort mig livets v„gar; du skall uppfylla mig med gl„dje inf”r ditt ansikte.' 002:029 Mina br”der, jag kan v„l fritt s„ga till eder om v†r stamfader David att han „r b†de d”d och begraven; hans grav finnes ju ibland oss „nnu i dag. 002:030 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt s„tta en konung p† hans tron', 002:031 d„rf”r f”ruts†g han att Messias skulle uppst†, och talade d„rom och sade att Messias icke skulle l„mnas †t d”dsriket, och att hans kropp icke skulle se f”rg„ngelse. 002:032 Denne -- Jesus -- har nu Gud l†tit uppst†; d„rom kunna vi alla vittna. 002:033 Och sedan han genom Guds h”gra hand har blivit upph”jd och av Fadern undf†tt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I h„r sen och h”ren. 002:034 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer s„ger han sj„lv: 'Herren sade till min herre: S„tt dig p† min h”gra sida, 002:035 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall. 002:036 S† m† nu hela Israels hus veta och vara f”rvissat om att denne Jesus som I haven korsf„st, honom har Gud gjort b†de till Herre och till Messias.˝ 002:037 N„r de h”rde detta, k„nde de ett styng i hj„rtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ˝Br”der, vad skola vi g”ra?˝ 002:038 Petrus svarade dem: ˝G”ren b„ttring, och l†ten alla d”pa eder i Jesu Kristi namn till edra synders f”rl†telse; d† skolen I s†som g†va undf† den helige Ande. 002:039 Ty eder g„ller l”ftet och edra barn, j„mv„l alla dem som „ro i fj„rran, s† m†nga som Herren, v†r Gud, kallar.˝ 002:040 Ocks† med m†nga andra ord bad och f”rmanade han dem, i det han sade: ˝L†ten fr„lsa eder fr†n detta vr†nga sl„kte.˝ 002:041 De som d† togo emot hans ort l„to d”pa sig; och s† ”kades f”rsamlingen p† den dagen med vid pass tre tusen personer. 002:042 Och dessa h”llo fast vid apostlarnas undervisning och br”dragemenskapen, vid br”dsbrytelsen och b”nerna. 002:043 Och fruktan kom ”ver var och en; och m†nga under och tecken gjordes genom apostlarna. 002:044 Men alla de som trodde h”llo sig tillsammans och hade allting gemensamt; 002:045 de s†lde sina jordagods och vad de eljest „gde och delade med sig d„rav †t alla, eftersom var och en beh”vde. 002:046 Och st„ndigt, var dag, voro de endr„ktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen br”to de br”d och †to med fr”jd och i hj„rtats enfald, och lovade Gud. 002:047 Och allt folket vad dem v„l bev†get. Och Herren ”kade f”rsamlingen, dag efter dag, med dem som l„to sig fr„lsas. 003:001 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den b”n som h”lls vid nionde timmen. 003:002 Och d„r bars fram en man som hade varit of„rdig allt ifr†n moderlivet, och som man var dag pl„gade s„tta vid den port i helgedomen, som kallades Sk”na porten, f”r att han skulle kunna beg„ra allmosor av dem som gingo in i helgedomen. 003:003 N„r denne nu fick se Petrus och Johannes, d† de skulle g† in i helgedomen, bad han dem om en allmosa. 003:004 D† f„ste Petrus och Johannes sina ”gon p† honom, och Petrus sade: ˝Se p† oss.˝ 003:005 N„r han d† gav akt p† dem, i f”rv„ntan att f† n†got av dem, 003:006 sade Petrus: ˝Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasar‚ens namn: st† upp och g†.˝ 003:007 Och s† fattade han honom vid h”gra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans f”tter och fotleder styrka, 003:008 och han sprang upp och stod uppr„tt och begynte g† och f”ljde dem in i helgedomen, alltj„mt g†ende och springande, under det att han lovade Gud. 003:009 Och allt folket s†g honom, d„r han gick omkring och lovade Gud. 003:010 Och n„r de k„nde igen honom och s†go att det var samme man som pl„gade sitta och beg„ra allmosor vid Sk”na porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av h„pnad och best”rtning ”ver det som hade vederfarits honom. 003:011 D† han nu h”ll sig till Petrus och Johannes, str”mmade allt folket, utom sig av h„pnad, tillsammans till dem p† den plats som kallades Salomos pelarg†ng. 003:012 N„r Petrus s†g detta, tog han till orda och talade till folket s†: ˝I m„n av Israel, varf”r undren I ”ver denne man, och varf”r sen I s† p† oss, likasom hade vi genom n†gon v†r kraft eller fromhet †stadkommit att han kan g†? 003:013 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, v†ra f„ders Gud, har f”rh„rligat sin tj„nare Jesus, honom som I utl„mnaden, och som I f”rnekaden inf”r Pilatus, n„r denne redan hade beslutit att giva honom l”s. 003:014 Ja, I f”rnekaden honom, den helige och r„ttf„rdige, och beg„rden att en dr†pare skulle givas †t eder. 003:015 Och livets furste dr„pten I, men Gud uppv„ckte honom fr†n de d”da; d„rom kunna vi sj„lva vittna. 003:016 Och det „r p† grund av tron p† hans namn som denne man, vilken I sen och k„nnen, har undf†tt styrka av hans namn; och den tro som verkas genom Jesus har, i allas eder †syn, gjort att han nu kan bruka alla lemmar. 003:017 Nu vet jag v„l, mina br”der, att I s†v„l som edra r†dsherrar haven gjort detta, d„rf”r att I icke vissten b„ttre. 003:018 Men Gud har p† detta s„tt l†tit det g† i fullbordan, som han f”rut genom alla sina profeters mun hade f”rkunnat, n„mligen att hans Smorde skulle lida. 003:019 G”ren d„rf”r b„ttring och omv„nden eder, s† att edra synder bliva utpl†nade, 003:020 p† det att tider av vederkvickelse m† komma fr†n Herren, i det att han s„nder den Messias som han har utsett †t eder, n„mligen Jesus, 003:021 vilken dock himmelen m†ste beh†lla intill de tider n† allt skall bliva uppr„ttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. 003:022 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud l†ta uppst† †t eder, av edra br”der, en som „r mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder. 003:023 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.' 003:024 Och sedan hava alla profeterna, b†de Samuel och de som f”ljde efter honom, s† m†nga som hava talat, ocks† beb†dat dessa tider. 003:025 I „ren sj„lva barn av profeterna och delaktiga i det f”rbund som Gud sl”t med edra f„der, n„r han sade till Abraham: 'Och i din s„d skola alla sl„kter p† jorden varda v„lsignade.' 003:026 F”r eder f”rst och fr„mst har Gud l†tit sin tj„nare uppst†, och han har s„nt honom f”r att v„lsigna eder, n„r I, en och var, omv„nden eder fr†n eder ondska.˝ 004:001 Medan de „nnu talade till folket, kommo pr„sterna och tempelvaktens bef„lhavare och sadduc‚erna ”ver dem. 004:002 Ty det f”rtr”t dem att du undervisade folket och i Jesus f”rkunnade uppst†ndelsen fr†n de d”da. 004:003 D„rf”r grepo de dem nu och satte dem i f„ngsligt f”rvar till f”ljande dag, eftersom det redan var afton. 004:004 Men m†nga av dem som hade h”rt vad som hade talats kommo till tro; och antalet av m„nnen uppgick nu till vid pass fem tusen. 004:005 Dagen d„refter f”rsamlade sig deras r†dsherrar och „ldste och skriftl„rde i Jerusalem; 004:006 d„r voro d† ock Hannas, ”verstepr„sten, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av ”verstepr„sterlig sl„kt. 004:007 Och de l„to f”ra fram dem inf”r sig och fr†gade dem: ˝Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?˝ 004:008 D† sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: ˝I folkets r†dsherrar och „ldste, 004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning f”r en god g„rning mot en sjuk man och tillfr†gas varigenom denne har blivit botad, 004:010 s† m†n I veta, I alla och hela Israels folk, att det „r genom Jesu Kristi, nasar‚ens, namn, hans som I haven korsf„st, men som Gud har uppv„ckt fr†n de d”da -- att det „r genom det namnet som denne man st†r inf”r eder frisk och f„rdig. 004:011 Han „r 'den stenen som av byggningsm„nnen' -- av eder sj„lva -- 'aktades f”r intet, men som har blivit en h”rnsten'. 004:012 Och i ingen annan finnes fr„lsning; ej heller finnes under himmelen n†got annat namn, bland m„nniskor givet, genom vilket vi kunna bliva fr„lsta.˝ 004:013 N„r de s†go Petrus och Johannes vara s† frimodiga och f”rnummo att de voro ol„rda m„n ur folket, f”rundrade de sig. Men s† k„nde de igen dem och p†minde sig att de hade varit med Jesus. 004:014 Och n„r de s†go mannen som hade blivit botad st† d„r bredvid dem, kunde de icke s„ga n†got d„remot. 004:015 De befallde dem allts† att g† ut fr†n r†dsf”rsamlingen. Sedan ”verlade de med varandra 004:016 och sade: ˝Vad skola vi g”ra med dessa m„n? Att ett m„rkligt tecken har blivit gjort av dem, det „r ju uppenbart f”r alla Jerusalems inv†nare, och vi kunna icke f”rneka det. 004:017 Men f”r att detta icke „nnu mer skall komma ut bland folket, m† vi str„ngeligen f”rbjuda dem att h„danefter i det namnet tala f”r n†gon m„nniska.˝ 004:018 D„refter kallade de in dem och f”rbj”do dem helt och h†llet att tala eller undervisa i Jesu namn. 004:019 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: ˝Om det „r r„tt inf”r Gud att vi h”rsamma eder mer „r Gud, d„rom m†n I sj„lva d”ma; 004:020 vi f”r v†r del kunna icke underl†ta att tala vad vi hava sett och h”rt.˝ 004:021 D† f”rbj”do de dem detsamma „nnu str„ngare, men l„to dem sedan g†. Ty eftersom alla prisade Gud f”r det som hade skett, kunde de, f”r folkets skull, icke finna n†gon utv„g genom att straffa dem. 004:022 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var n„mligen ”ver fyrtio †r gammal. 004:023 N„r de allts† hade blivit l”sgivna, kommo de till sina egna och omtalade f”r dem allt vad ”verstepr„sterna och de „ldste hade sagt dem. 004:024 D† de h”rde detta, ropade de endr„ktigt till Gud och sade: ˝Herre, det „r du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem „r. 004:025 Och du har genom v†r fader Davids, din tj„nares, mun sagt genom helig ande: 'Varf”r larmade hedningarna och t„nkte folken f†f„nglighet? 004:026 Jordens konungar tr„dde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.' 004:027 Ja, i sanning, de f”rsamlade sig i denna stad mot din helige tj„nare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar; 004:028 de f”rsamlade sig till att utf”ra allt vad din hand och ditt r†dslut f”rut hade best„mt skola ske. 004:029 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tj„nare att de med all frimodighet m† f”rkunna ditt ord, 004:030 i det att du utr„cker din hand till att bota de sjuka, och till att l†ta tecken och under ske genom din helige tj„nare Jesu namn.˝ 004:031 N„r de hade slutat att bedja, skakades platsen d„r de voro f”rsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de f”rkunnade Guds ord med frimodighet. 004:032 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hj„rta och en sj„l. Ingen enda kallade n†got av det han „gde f”r sitt, utan du hade allting gemensamt. 004:033 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesb”rdet om Herren Jesu uppst†ndelse; och stor n†d var ”ver dem alla. 004:034 Bland dem fanns ingen som led n”d; ty alla som „gde n†got jordstycke eller n†got hus s†lde detta och buro fram betalningen f”r det s†lda 004:035 och lade den f”r apostlarnas f”tter, och man delade ut d„rav, s† att var och en fick efter som han beh”vde. 004:036 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder f”rmanaren), en levit som var b”rdig fr†n Cypern, 004:037 ocks† han s†lde en †ker som han „gde och bar fram penningarna och lade dem f”r apostlarnas f”tter. 005:001 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira s†lde ett jordagods, 005:002 och han tog d„rvid, med sin hustrus vetskap, undan n†got av betalningen d„rf”r; allenast en del bar han fram och lade f”r apostlarnas f”tter. 005:003 D† sade Petrus: ˝Ananias, varf”r har Satan f†tt uppfylla ditt hj„rta, s† att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan n†got av betalningen f”r jordstycket? 005:004 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och n„r det var s†lt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du f† n†got s†dant i sinnet? Du har ljugit, icke f”r m„nniskor, utan f”r Gud.˝ 005:005 N„r Ananias h”rde dessa ord, f”ll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom ”ver alla som h”rde detta. 005:006 Och de yngre m„nnen stodo upp och h”ljde in honom och buro ut honom och begrovo honom. 005:007 Vid pass tre timmar d„refter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett. 005:008 Petrus sade d† till henne: ˝S„g mig, var det f”r den summan I s†lden jordstycket?˝ Hon svarade: ˝Ja, f”r den summan.˝ 005:009 D† sade Petrus till henne: ˝Huru kunden I vilja komma ”verens om att fresta Herrens Ande? Se, h„rutanf”r d”rren h”ras nu fotstegen av de m„n som hava begravt din man; och de skola b„ra ut ocks† dig.˝ 005:010 Och strax f”ll hon ned vid hans f”tter och gav upp andan; och n„r de unge m„nnen kommo in, funno de henne d”d. De buro d† ut henne och begrovo henne bredvid hennes man. 005:011 Och stor fruktan kom ”ver hela f”rsamlingen och ”ver alla andra som h”rde detta. 005:012 Och genom apostlarna gjordes m†nga tecken och under bland folket; och de h”llo sig alla endr„ktigt tillsammans i Salomos pelarg†ng. 005:013 Av de andra dristade sig ingen att n„rma sig dem, men folket h”ll dem i „ra. 005:014 Och „nnu flera trodde och sl”to sig till Herren, hela skaror av b†de m„n och kvinnor. 005:015 Ja, man bar de sjuka ut p† gatorna och lade dem p† b†rar och i s„ngar, f”r att, n„r Petrus kom g†ende, †tminstone hans skugga m†tte falla p† n†gon av dem. 005:016 Och j„mv„l fr†n st„derna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och f”rde med sig sjuka och s†dana som voro pl†gade av orena andar; och alla blevo botade. 005:017 D† stod ”verstepr„sten upp och alla som h”llo med honom -- de som h”rde till sadduc‚ernas parti -- och de uppfylldes av nit„lskan 005:018 och l„to gripa apostlarna och s„tta dem i allm„nt h„kte. 005:019 Men en Herrens „ngel ”ppnade om natten f„ngelsets portar och f”rde ut dem och sade: 005:020 ˝G†n †stad och tr„den upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.˝ 005:021 N„r de hade h”rt detta, gingo de inemot dagbr„ckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo ”verstepr„sten och de som h”llo med honom och sammankallade Stora r†det, alla Israels barns „ldste. D„refter s„nde de †stad till f„ngelset f”r att h„mta dem. 005:022 Men n„r r„ttstj„narna kommo dit, funno de dem icke i f„ngelset. De v„nde d† tillbaka och omtalade detta 005:023 och sade: ˝F„ngelset funno vi st„ngt med all omsorg och v„ktarna st†ende utanf”r portarna, men d† vi ”ppnade, funno vi ingen d„rinne.˝ 005:024 N„r tempelvaktens bef„lhavare och ”verstepr„sterna h”rde detta, visst de icke vad de skulle t„nka d„rom, eller vad som skulle bliva av detta. 005:025 D† kom n†gon och ber„ttade f”r den: ˝De m„n som I haven insatt i f„ngelset, de st† nu i helgedomen och undervisa folket.˝ 005:026 Bef„lhavaren gick d† med r„ttstj„narna †stad och h„mtade dem; dock brukade de icke v†ld, ty de fruktade att bliva stenade av folket. 005:027 Och sedan de hade h„mtat dem, f”rde de dem fram inf”r Stora r†det. Och ”verstepr„sten anst„llde f”rh”r med dem 005:028 och sade: ˝Vi hava ju allvarligen f”rbjudit eder att undervisa i det namnet, och likv„l haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu l†ta den mannens blod komma ”ver oss.˝ 005:029 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: ˝Man m†ste lyda Gud mer „n m„nniskor. 005:030 V†ra f„ders Gud har uppv„ckt Jesus, som I haden upph„ngt p† tr„ och d”dat. 005:031 Och Gud har med sin h”gra hand upph”jt honom till en h”vding och fr„lsare, f”r att †t Israel f”rl„na b„ttring och syndernas f”rl†telse. 005:032 Om allt detta kunna vi sj„lva vittna, s† ock den helige Ande, vilken Gud har givit †t dem som „ro honom lydiga.˝ 005:033 N„r de h”rde detta, blevo de mycket f”rbittrade och ville d”da dem. 005:034 Men en faris‚, en lagl„rare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod d† upp i R†det och tillsade att man f”r en kort stund skulle f”ra ut m„nnen. 005:035 Sedan sade han till de andra: ˝I m„n av Israel, sen eder f”r vad I t„nken g”ra med dessa m„n. 005:036 F”r en tid sedan upptr„dde ju Teudas och gav sig ut f”r att n†got vara, och till honom sl”t sig en hop av vid pass fyra hundra m„n. Och han blev d”dad, och alla som hade trott p† honom f”rskingrades och blevo till intet. 005:037 Efter honom upptr„dde Judas fr†n Galileen, vid den tid d† skattskrivningen p†gick; denne f”rledde en hop folk till avfall, s† att de f”ljde honom. Ocks† han f”rgicks, och alla som hade trott p† honom blevo f”rskingrade. 005:038 Och nu s„ger jag eder: Befatten eder icke med dessa m„n, utan l†ten dem vara; ty skulle detta vara ett r†dslag eller ett verk av m„nniskor, s† kommer det att sl†s ned; 005:039 men „r det av Gud, s† kunnen I icke sl† ned dessa m„n. Sen till, att I icke m†n befinnas strida mot Gud sj„lv.˝ 005:040 Och de lydde hans r†d; de kallade in apostlarna, och sedan de hade l†tit gissla dem, f”rbj”do de dem att tala i Jesu namn och l„to dem d„refter g†. 005:041 Och de gingo ut fr†n r†dsf”rsamlingen, glada ”ver att de hade aktats v„rdiga att lida sm„lek f”r det namnets skull. 005:042 Och de upph”rde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och f”rkunna evangelium om Kristus Jesus. 006:001 Vid denna tid, d† nu l„rjungarnas antal f”r”kades, begynte de grekiska judarna knorra mot de inf”dda hebr‚erna ”ver att deras „nkor blevo f”rbisedda vid den dagliga utdelningen. 006:002 D† sammankallade de tolv hela l„rjungaskaran och sade: ˝Det „r icke tillb”rligt att vi f”rsumma Guds ord f”r att g”ra tj„nst vid borden. 006:003 S† utsen nu bland eder, I br”der, sju m„n som hava gott vittnesb”rd om sig och „ro fulla av ande och vishet, m„n som vi kunna s„tta till att sk”ta denna syssla. 006:004 Vi skola d† helt f† „gna oss †t b”nen och †t ordets tj„nst.˝ 006:005 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt fr†n Antiokia. 006:006 Dem l„to de tr„da fram f”r apostlarna, och dessa b†do och lade h„nderna p† dem. 006:007 Och Guds ord hade framg†ng, och l„rjungarnas antal f”r”kades mycket i Jerusalem; och en stor hop av pr„sterna blevo lydiga och trodde. 006:008 Och Stefanus var full av n†d och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 006:009 Men av dem som h”rde till den synagoga som kallades ˝De frigivnes och cyren‚ernas och alexandrinernas synagoga˝, s† ock av dem som voro fr†n Cilicien och provinsen Asien, stodo n†gra upp f”r att disputera med Stefanus. 006:010 Dock f”rm†dde de icke st† emot den vishet och den ande som h„r talade. 006:011 D† skaffade de n†gra m„n som f”reg†vo att de hade h”rt honom tala h„diska ord mot Moses och mot Gud. 006:012 De uppeggade s† folket och de „ldste och de skriftl„rde och ”verf”llo honom och grepo honom och f”rde honom inf”r Stora r†det. 006:013 D„r l„to de falska vittnen tr„da fram, vilka sade: ˝Denne man upph”r icke att tala mot v†r heliga plats och mot lagen. 006:014 Ty vi hava h”rt honom s„ga att Jesus, han fr†n Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och f”r„ndra de stadgar som Moses har givit oss.˝ 006:015 D† nu alla som sutto i R†det f„ste sina ”gon p† honom, syntes dem hans ansikte vara s†som en „ngels ansikte. 007:001 Och ”verstepr„sten fr†gade: ˝F”rh†ller detta sig s†?˝ 007:002 D† sade han: ˝Br”der och f„der, h”ren mig. H„rlighetens Gud uppenbarade sig f”r v†r fader Abraham, medan han „nnu var i Mesopotamien, och f”rr„n han bosatte sig i Karran, 007:003 och sade till honom: 'G† ut ur ditt land och fr†n din sl„kt, och drag till det land som jag skall visa dig.' 007:004 D† gick han †stad ut ur kald‚ernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders d”d, bj”d Gud honom att flytta d„rifr†n till detta land, d„r I nu bon. 007:005 Han gav honom ingen arvedel d„ri, icke ens s† mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning †t honom och †t hans s„d efter honom; detta var p† den tid d† han „nnu icke hade n†gon son. 007:006 Och vad Gud sade var detta, att hans s„d skulle leva s†som fr„mlingar i ett land som icke tillh”rde dem, och att man skulle g”ra dem till tr„lar och f”rtrycka dem i fyra hundra †r. 007:007 'Men det folk vars tr„lar de bliva skall jag d”ma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och h†lla gudstj„nst †t mig p† denna plats.' 007:008 Och han uppr„ttade ett omsk„relsens f”rbund med honom. Och s† f”dde han Isak och omskar honom p† †ttonde dagen, och Isak f”dde Jakob, och Jakob f”dde v†ra tolv stamf„der. 007:009 Och v†ra stamf„der avundades Josef och s†lde honom till Egypten. Men Gud var med honom 007:010 och fr„lste honom ur allt hans betryck och l„t honom finna n†d och gav honom vishet inf”r Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre ”ver Egypten och ”ver hela sitt hus. 007:011 Och hungersn”d kom ”ver hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och v†ra f„der kunde icke f† n†got att „ta. 007:012 Men n„r Jakob fick h”ra att br”d fanns i Egypten, s„nde han v†ra f„der †stad dit, en f”rsta g†ng. 007:013 Sedan, n„r de f”r andra g†ngen kommo dit, blev Josef igenk„nd av sina br”der, och Farao fick kunskap och Josefs sl„kt. 007:014 D„refter s„nde Josef †stad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin sl„kt, sjuttiofem personer. 007:015 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog d„r, han s†v„l som v†ra f„der. 007:016 Och man f”rde dem d„rifr†n till Sikem och lade dem i den grav som Abraham f”r en summa penningar hade k”pt av Emmors barn i Sikem. 007:017 Och alltefter som tiden nalkades att det l”fte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, v„xte folket till och f”r”kade sig i Egypten, 007:018 till dess en ny konung ”ver Egypten uppstod, en som icke visste av Josef. 007:019 Denne konung gick listigt till v„ga mot v†rt folk och f”rtryckte v†ra f„der och drev dem till att uts„tta sina sp„da barn, f”r att dessa icke skulle bliva vid liv. 007:020 Vid den tiden f”ddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inf”r Gud. Under tre m†nader fostrades han i sin faders hus; 007:021 sedan, n„r han hade blivit utsatt, l„t Faraos dotter h„mta honom till sig och uppfostra honom s†som sin egen son. 007:022 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var m„ktig i ord och g„rningar. 007:023 Men n„r han blev fyrtio †r gammal, fick han i sinnet att bes”ka sina br”der, Israels barn. 007:024 N„r han d† s†g att en av dem led or„tt, tog han den misshandlade i f”rsvar och h„mnades honom, i det att han slog ihj„l egyptiern. 007:025 Nu menade han att hans br”der skulle f”rst† att Gud genom honom ville bereda dem fr„lsning; men de f”rstodo det icke. 007:026 Dagen d„refter kom han †ter fram till dem, d„r de tvistade, och ville f”rlika dem och sade: 'I m„n, I „ren ju br”der; varf”r g”ren I d† varandra or„tt?' 007:027 Men den som gjorde or„tt mot sin landsman st”tte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till h”vding och domare ”ver oss? 007:028 Kanske du vill d”da mig, s†som du i g†r d”dade egyptiern?' 007:029 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan s†som fr„mling i Madiams land och f”dde d„r tv† s”ner. 007:030 Och n„r fyrtio „r „ter voro f”rlidna, uppenbarade sig f”r honom, i ”knen vid berget Sinai, en „ngel i en brinnande t”rnbuske. 007:031 N„r Moses s†g detta, f”rundrade han sig ”ver synen; och d† han gick fram f”r att se vad det var, h”rdes Herrens r”st: 007:032 'Jag „r dina f„ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' D† greps Moses av b„van och dristade sig icke att se dit. 007:033 Och Herren sade till honom: 'L”s dina skor av dina f”tter, ty platsen d„r du st†r „r helig mark. 007:034 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag h”rt, och jag har stigit ned f”r att r„dda dem. D„rf”r m† du nu g† †stad; jag vill s„nda dig till Egypten. 007:035 Denne Moses, som de hade f”rnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till h”vding och domare?', honom s„nde Gud att vara b†de en h”vding och en f”rlossare, genom „ngeln som uppenbarade sig f”r honom i t”rnbusken. 007:036 Det var han som f”rde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i R”da havet och i ”knen, under fyrtio †r. 007:037 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud l†ta uppst† †t eder, av edra br”der, en som „r mig lik.' 007:038 Det var och han, som under den tid d† menigheten levde i ”knen, b†de var hos „ngeln, som talade med honom p† berget Sinai, och tillika hos v†ra f„der; och han undfick levande ord f”r att giva dem †t eder. 007:039 Men v†ra f„der ville icke bliva honom lydiga, utan st”tte bort honom och v„nde sig med sina hj„rtan mot Egypten 007:040 och sade till Aron: 'G”r oss gudar, som kunna g† framf”r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som f”rde oss ut ur Egyptens land.' 007:041 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer †t avguden och gladde sig ”ver sina h„nders verk. 007:042 D† v„nde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens h„rskara, s†som det „r skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I v„l †t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio †ren i ”knen, I av Israels hus? 007:043 Nej, I buren Moloks t„lt och guden Romfas stj„rna, de bilder som I hade gjort f”r att tillbedja. D„rf”r skall jag l†ta eder f”ras †stad „nda bortom Babylon.' 007:044 V†ra f„der hade vittnesb”rdets tabernakel i ”knen, s† inr„ttat, som han som talade till Moses hade f”rordnat att denne skulle g”ra det, efter den m”nsterbild som han hade f†tt se. 007:045 Och v†ra f„der togo det i arv och f”rde det sedan under Josua hitin, n„r de togo landet i besittning, efter de folk som Gud f”rdrev f”r v†ra f„der. S† var det „nda till Davids tid. 007:046 Denne fann n†d inf”r Gud och bad att han m†tte finna 'ett rum till boning' †t Jakobs Gud. 007:047 Men det var Salomo som fick bygga ett hus †t honom. 007:048 Dock, den H”gste bor icke i hus som „ro gjorda med h„nder, ty det „r s†som profeten s„ger: 007:049 'Himmelen „r min tron, och jorden „r min fotapall; vad f”r ett hus skullen I d† kunna bygga †t mig, s„ger Herren, och vad f”r en plats skulle tj„na mig till vilostad? 007:050 Min hand har ju gjort allt detta.' 007:051 I h†rdnackade, med oomskurna hj„rtan och ”ron, I st†n alltid emot den helige Ande, I likav„l som edra f„der. 007:052 Vilken av profeterna hava icke edra f„der f”rf”ljt? De hava ju dr„pt dem som f”rkunnade att den R„ttf„rdige skulle komma, han som I sj„lva nu haven f”rr†tt och dr„pt, 007:053 I som fingen lagen eder given genom „nglars f”rsorg, men icke haven h†llit den.˝ 007:054 N„r de h”rde detta, blevo de mycket f”rbittrade i sina hj„rtan och beto sina t„nder samman mot honom. 007:055 Men han, full av helig ande, sk†dade upp mot himmelen och fick se Guds h„rlighet och s†g Jesus st† p† Guds h”gra sida. 007:056 Och han sade: ˝Jag ser himmelen ”ppen och M„nniskosonen st† p† Guds h”gra sida.˝ 007:057 D† skriade de med h”g r”st och h”llo f”r sina ”ron och stormade alla p† en g†ng emot honom 007:058 och f”rde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans f”tter, som hette Saulus. 007:059 S† stenade de Stefanus, under det att han †kallade och sade: ˝Herre Jesus, tag emot min ande.˝ 007:060 Och han f”ll ned p† sina kn„n och ropade med h”g r”st: ˝Herre, tillr„kna dem icke denna synd.˝ Och n„r han hade sagt detta, avsomnade han. 007:001 Och j„mv„l Saulus hade gillat att man d”dade honom. 008:002 N†gra fromma m„n begrovo dock Stefanus och h”llo en stor d”dsklagan efter honom. 008:003 Saulus †ter for v†ldsamt fram mot f”rsamlingen; han gick omkring i husen och drog fram m„n och kvinnor och l„t s„tta dem i f„ngelse. 008:004 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och f”rkunnade evangelii ord. 008:005 Och Filippus kom s† ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus f”r folket d„r. 008:006 Och n„r de h”rde Filippus och s†go de tecken som han gjorde, aktade de endr„ktigt p† det som han talade. 008:007 Ty fr†n m†nga som voro besatta av orena andar foro andarna ut under h”ga rop, och m†nga lama och of„rdiga blevo botade. 008:008 Och det blev stor gl„dje i den staden. 008:009 Nu var d„r i staden f”re honom en man vid namn Simon, som hade ”vat trolldom, s† att han hade slagit det samaritiska folket med h„pnad, och som sade sig vara n†got stort. 008:010 Till honom h”llo sig alla, b†de sm† och stora, och sade: ˝Denne „r vad man kallar 'Guds stora kraft.'˝ 008:011 Och de h”llo sig till honom, d„rf”r att han genom sina trollkonster under ganska l†ng tid hade slagit dem med h„pnad. 008:012 Men nu, d† de satte tro till Filippus, som f”rkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, l„to de d”pa sig, b†de m„n och kvinnor. 008:013 Ja, Simon sj„lv kom till tro; och sedan han hade blivit d”pt, h”ll han sig st„ndigt till Filippus. Och n„r han s†g de stora tecken och kraftg„rningar som denne gjorde, betogs han av h„pnad. 008:014 D† nu apostlarna i Jerusalem fingo h”ra att Samarien hade tagit emot Guds ord, s„nde de dit Petrus och Johannes. 008:015 Och n„r dessa kommo ditned, b†do de f”r dem, att de m†tte undf† helig ande; 008:016 ty helig ande hade „nnu icke fallit p† n†gon av dem, utan de voro allenast d”pta i Herren Jesu namn. 008:017 De lade d† h„nderna p† dem, och de undfingo helig ande. 008:018 N„r d† Simon s†g att det var genom apostlarnas handp†l„ggning som Anden blev given, bj”d han dem penningar 008:019 och sade: ˝Given ock mig den makten, s† att var och en som jag l„gger h„nderna p† undf†r helig ande.˝ 008:020 D† sade Petrus till honom: ˝M† dina penningar med dig sj„lv g† i f”rd„rvet, eftersom du menar att Guds g†va kan k”pas f”r penningar. 008:021 Du har ingen del eller lott i det som h„r „r fr†ga om, ty ditt hj„rta „r icke r„ttsinnigt inf”r Gud. 008:022 G”r f”rdenskull b„ttring och upph”r med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppst†tt i ditt hj„rta m†, om m”jligt „r, bliva dig f”rl†ten. 008:023 Ty jag ser att du „r f”rgiftad av ondska och f†ngen i or„ttf„rdighetens bojor.˝ 008:024 D† svarade Simon och sade: ˝Bedjen I till Herren f”r mig, att intet av det som I haven sagt m† komma ”ver mig.˝ 008:025 Och sedan de hade framburit sitt vittnesb”rd och talat Herrens ord, beg†vo de sig tillbaka till Jerusalem och f”rkunnade d„rvid evangelium i m†nga samaritiska byar. 008:026 Men en Herrens „ngel talade till Filippus och sade: ˝St† upp och begiv dig vid middagstiden ut p† den v„g som leder ned fr†n Jerusalem till Gasa; den „r tom p† folk.˝ 008:027 D† stod han upp och begav sig †stad. Och se, en etiopisk man for d„r fram, en hovman som var en m„ktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt ”ver hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem f”r att d„r tillbedja, 008:028 men var nu stadd p† hemv„gen och satt i sin vagn och l„ste profeten Esaias. 008:029 D† sade Anden till Filippus: ˝G† fram och n„rma dig till denna vagn.˝ 008:030 Filippus skyndade fram och h”rde att han l„ste profeten Esaias. D† fr†gade han: ˝F”rst†r du vad du l„ser?˝ 008:031 Han svarade: ˝Huru skulle jag v„l kunna f”rst† det, om ingen v„gleder mig?˝ Och han bad Filippus stiga upp och s„tta sig bredvid honom. 008:032 Men det st„lle i skriften som han l„ste var detta: ˝S†som ett f†r f”rdes han bort till att slaktas; och s†som ett lamm som „r tyst inf”r den som klipper det, s† ”ppnade han icke sin mun. 008:033 Genom hans f”rnedring blev hans dom borttagen. Vem kan r„kna hans sl„kte? Ty hans liv ryckes undan fr†n jorden.˝ 008:034 Och hovmannen fr†gade Filippus och sade: ˝Jag beder dig, s„g mig om vilken profeten talar detta, om sig sj„lv eller om n†gon annan?˝ 008:035 D† ”ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och f”rkunnade f”r honom evangelium om Jesus. 008:036 Och medan de f„rdades v„gen fram, kommo de till ett vatten. D† sade hovmannen: ˝Se, h„r finnes vatten. Vad hindrar att jag d”pes?˝ 008:037 008:038 Och han l„t vagnen stanna; och de stego b†da ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han d”pte honom. 008:039 Men n„r de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen s†g honom icke mer, d† han nu glad fortsatte sin f„rd. 008:040 Men Filippus blev efter†t sedd i Asdod. D„refter vandrade han omkring och f”rkunnade evangelium i alla st„der, till dess han kom till Cesarea. 009:001 Men Saulus, som alltj„mt andades hot och mordlust mot Herrens l„rjungar, gick till ”verstepr„sten 009:002 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, f”r att, om han funne n†gra som voro p† ˝den v„gen˝, vare sig m„n eller kvinnor, han skulle kunna f”ra dem bundna till Jerusalem. 009:003 Men n„r han p† sin f„rd nalkades Damaskus, h„nde sig att ett sken fr†n himmelen pl”tsligt kringstr†lade honom. 009:004 Och han f”ll ned till jorden och h”rde d† en r”st som sade till honom: ˝Saul, Saul, varf”r f”rf”ljer du mig?˝ 009:005 D† sade han: ˝Vem „r du, Herre?˝ Han svarade: ˝Jag „r Jesus, den som du f”rf”ljer. 009:006 Men st† nu upp och g† in i staden, s† skall d„r bliva dig sagt vad du har att g”ra.˝ 009:007 Och m„nnen som voro med honom p† f„rden stodo m†ll”sa av skr„ck, ty de h”rde v„l r”sten, men s†go ingen. 009:008 Och Saulus reste sig upp fr†n jorden, men n„r han ”ppnade sina ”gon, kunde han icke mer se n†got. De togo honom d„rf”r vid handen och ledde honom in i Damaskus. 009:009 Och under tre dagar s†g han intet; och han varken †t eller drack. 009:010 Men i Damaskus fanns en l„rjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ˝Ananias!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag, Herre.˝ 009:011 Och Herren sade till honom: ˝St† upp och g† till den gata som kallas Raka gatan och fr†ga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, fr†n Tarsus. Ty se, han beder. 009:012 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade h„nderna p† honom, f”r att han skulle f† sin syn igen.˝ 009:013 D† svarade Ananias: ˝Herre, jag har av m†nga h”rt huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem. 009:014 Och han har nu h„r med sig fullmakt ifr†n ”verstepr„sterna att f„ngsla alla dem som †kalla ditt namn.˝ 009:015 Men Herren sade till honom: ˝G† †stad; ty denne man „r mig ett utvalt redskap till att b„ra fram mitt namn inf”r hedningar och konungar och inf”r Israels barn; 009:016 och jag skall visa honom huru mycket han m†ste lida f”r mitt namns skull.˝ 009:017 D† gick Ananias †stad och kom in i huset; och han lade sina h„nder p† honom och sade: ˝Saul, min broder, Herren har s„nt mig, Jesus, som visade sig f”r dig p† v„gen d„r du f„rdades; han har s„nt mig, f”r att du skall f† din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.˝ 009:018 D† var det strax s†som om fj„ll f”llo ifr†n hans ”gon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och l„t d”pa sig. 009:019 Sedan tog han sig mat och blev d„rav st„rkt. D„refter var han n†gon tid tillsammans med l„rjungarna i Damaskus. 009:020 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son. 009:021 Och alla som h”rde honom blevo uppfyllda av h„pnad och sade: ˝Var det icke denne som i Jerusalem f”rgjorde dem som †kallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, f”r att han skulle f”ra s†dana m„nniskor bundna till ”verstepr„sterna?˝ 009:022 Men Saulus upptr„dde med allt st”rre kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarsl”sa, i det han bevisade att Jesus var Messias. 009:023 N„r s† en l„ngre tid hade f”rg†tt, r†dslogo judarna om att r”ja honom ur v„gen; 009:024 men deras anslag blev bekant f”r Saulus. Och d† de nu, f”r att kunna r”ja honom ur v„gen, till och med h”llo vakt vid stadsportarna b†de dag och natt, 009:025 togo hans l„rjungar honom en natt och sl„ppte honom ut genom muren, i det att de s„nkte ned honom i en korg. 009:026 N„r han sedan kom till Jerusalem, f”rs”kte han att n„rma sig l„rjungarna; men alla fruktade f”r honom, ty de trodde icke att han verkligen var en l„rjunge. 009:027 D† tog Barnabas sig an honom och f”rde honom till apostlarna och f”rt„ljde f”r dem huru han p† v„gen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn. 009:028 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn; 009:029 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde f”rs”k att r”ja honom ur v„gen. 009:030 N„r br”derna f”rnummo detta, f”rde de honom ned till Cesarea och s„nde honom d„rifr†n vidare till Tarsus. 009:031 S† hade nu f”rsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och v„xte till genom den helige Andes tr”st och f”rmaning. 009:032 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, h„nde sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda. 009:033 D„r tr„ffade han p† en man vid namn Eneas, som i †tta †r hade legat till s„ngs; han var n„mligen lam. 009:034 Och Petrus sade till honom: ˝Eneas, Jesus Kristus botar dig. St† upp och l„gg ihop din b„dd.˝ D† stod han strax upp. 009:035 Och alla som bodde i Lydda och i Saron s†go honom; och de omv„nde sig till Herren. 009:036 I Joppe bodde d† en l„rjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon ”verfl”dade i goda g„rningar och gav allmosor rikligen. 009:037 Men just i de dagarna h„nde sig att hon blev sjuk och dog. Och man tv†dde henne och lade henne i en sal i ”vre v†ningen. 009:038 D† nu Lydda l†g n„ra Joppe och l„rjungarna hade h”rt att Petrus var d„r, s„nde de tv† m„n till honom och b†do honom att utan dr”jsm†l komma till dem. 009:039 Petrus stod d† upp och f”ljde med dem. Och n„r han kom dit, f”rde de honom upp i salen; och alla „nkorna kommo d„r omkring honom gr†tande och visade honom alla livkl„dnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon „nnu levde ibland dem. 009:040 D† tillsade Petrus dem allasammans att g† ut och f”ll ned p† sina kn„n och bad; sedan v„nde han sig mot den d”da och sade: ˝Tabita, st† upp.˝ D† slog hon upp ”gonen, och n„r hon fick se Petrus, satte hon sig upp. 009:041 Och han r„ckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, j„mte „nkorna, och st„llde henne levande framf”r den. 009:042 Detta blev bekant i hela Joppe, och m†nga kommo till tro p† Herren. 009:043 D„refter stannade han en l„ngre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. 010:001 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en h”vitsman vid den s† kallade italiska krigsskaran. 010:002 Han var en from man, som ˝fruktade Gud˝ tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor †t folket och bad alltid till Gud. 010:003 En dag omkring nionde timmen s†g denne tydligt i en syn en Guds „ngel, som kom in till honom och sade till honom: ˝Kornelius!˝ 010:004 Han betraktade honom f”rskr„ckt och fr†gade: ˝Vad „r det, herre?˝ D† sade „ngeln till honom: ˝Dina b”ner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och „ro i †minnelse hos honom. 010:005 S† s„nd nu n†gra m„n till Joppe och l†t h„mta en viss Simon, som ock kallas Petrus. 010:006 Han g„star hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.˝ 010:007 N„r „ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig tv† av sina tj„nare och en from krigsman, en av dem som h”rde till hans n„rmaste f”lje, 010:008 och f”rt„ljde alltsammans f”r dem och s„nde dem †stad till Joppe. 010:009 Men dagen d„refter, medan dessa voro p† v„gen och nalkades staden, gick Petrus vid sj„tte timmen upp p† taket f”r att bedja. 010:010 Och han blev hungrig och ville hava n†got att „ta. Medan man nu tillredde maten, f”ll han i h„nryckning. 010:011 Han s†g himmelen ”ppen och n†gonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasth”lls vid de fyra h”rnen och s„nktes ned till jorden. 010:012 Och d„ri funnos alla slags fyrfota och kr„lande djur som leva p† jorden, och alla slags himmelens f†glar. 010:013 Och en r”st kom till honom: ˝St† upp, Petrus, slakta och „t.˝ 010:014 Men Petrus svarade: ˝Bort det, Herre! Jag har aldrig „tit n†got oheligt och orent.˝ 010:015 Źter, f”r andra g†ngen, kom en r”st till honom: ˝Vad Gud har f”rklarat f”r rent, det m† du icke h†lla f”r oheligt.˝ 010:016 Detta skedde tre g†nger efter varandra; sedan blev duken strax †ter upptagen till Himmelen. 010:017 Medan Petrus i sitt sinne undrade ”ver vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de m„n som voro uts„nda av Kornelius redan fr†gat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten 010:018 och ropade p† n†gon f”r att f† veta om Simon, som ock kallades Petrus, g„stade d„r. 010:019 Men under det Petrus alltj„mt begrundade synen, sade Anden till honom: ˝H„r „ro ett par m„n som fr†ga efter dig. 010:020 St† upp, och g† ditned och f”lj med dem, utan att tveka; ty det „r jag som har s„nt dem.˝ 010:021 D† steg Petrus ned till m„nnen och sade: ˝Se h„r „r jag, den som I fr†gen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?˝ 010:022 De svarade: ˝H”vitsmannen Kornelius, en r„ttf„rdig och gudfruktig man, som har gott vittnesb”rd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse f†tt befallning av en helig „ngel att h„mta dig till sig och h”ra vad du har att s„ga.˝ 010:023 D† bj”d han dem komma in och beredde dem h„rb„rge. Dagen d„refter stod han upp och begav sig †stad med dem; och n†gra av br”derna i Joppe f”ljde med honom. 010:024 F”ljande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius v„ntade p† dem och hade kallat tillhopa sina fr„nder och n„rmaste v„nner. 010:025 D† nu Petrus skulle tr„da in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin v”rdnad, i det att han f”ll ned f”r hans f”tter. 010:026 Men Petrus reste upp honom och sade: ˝St† upp; ocks† jag „r en m„nniska.˝ 010:027 Och under samtal med honom tr„dde Petrus in och fann m†nga vara d„r f”rsamlade. 010:028 Och han sade till dem: ˝I veten sj„lva att det „r en judisk man f”rbjudet att hava n†got umg„nge med en utl„nning eller att bes”ka en s†dan; men mig har Gud l„rt att icke r„kna n†gon m„nniska f”r ohelig eller oren. 010:029 D„rf”r kom jag ock utan inv„ndning hit, n„r jag blev h„mtad. Och nu fr†gar jag eder av vilket sk„l I haven l†tit h„mta mig.˝ 010:030 D† svarade Kornelius: ˝Det „r nu fj„rde dagen sedan jag, just vid denna timme, f”rr„ttade i mitt hus den b”n som man beder vid nionde timmen. D† fick jag se en man i skinande kl„dnad st† framf”r mig, 010:031 och han sade: 'Kornelius, din b”n „r h”rd, och dina allmosor hava kommit i †minnelse inf”r Gud. 010:032 S† s„nd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han g„star i garvaren Simons hus vid havet.' 010:033 D† s„nde jag strax bud till dig, och du gjorde v„l i att du kom. Och nu „ro vi alla h„r tillst„des inf”r Gud f”r att h”ra allt som har blivit dig befallt av Herren.˝ 010:034 D† ”ppnade Petrus sin mun och sade: ˝Nu f”rnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen', 010:035 utan att den som fruktar honom och ”var r„ttf„rdighet, han tages emot av honom, vilket folk han „n m† tillh”ra. 010:036 Det ord som han har s„nt till Israels barn f”r att genom Jesus Kristus, som „r allas Herre, f”rkunna det glada budskapet om frid, det ordet k„nnen I, 010:037 den f”rkunnelse som gick ut ”ver hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den d”pelse Johannes predikade -- 010:038 f”rkunnelsen om Jesus fr†n Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under dj„vulens v†ld; ty Gud var med honom. 010:039 Vi kunna sj„lva vittna om allt vad han gjorde b†de p† den judiska landsbygden och i Jerusalem; likv„l upph„ngde man honom p† tr„ och d”dade honom. 010:040 Men honom har Gud uppv„ckt p† tredje dagen och l†tit honom bliva uppenbar, 010:041 v„l icke f”r allt folket, men f”r oss, som redan f”rut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som †to och drucko med honom, sedan han hade uppst†tt fr†n de d”da. 010:042 Och han bj”d oss predika f”r folket och betyga att han „r den som av Gud har blivit best„md till att vara domare ”ver levande och d”da. 010:043 Om honom b„ra alla profeterna vittnesb”rd och betyga att var och en som tror p† honom skall f† syndernas f”rl†telse genom hans namn.˝ 010:044 Medan Petrus „nnu s† talade, f”ll den helige Ande p† alla dem som h”rde hans tal. 010:045 Och alla de omskurna troende m„n som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av h„pnad ”ver att den helige Ande hade blivit utgjuten j„mv„l ”ver hedningarna, s†som en g†va †t dem. 010:046 De h”rde dem n„mligen tala tungom†l och storligen prisa Gud. 010:047 D† tog Petrus till orda och sade: ˝Icke kan v„l n†gon hindra att dessa d”pas med vatten, d† de hava undf†tt den helige Ande, de likav„l som vi?˝ 010:048 Och s† bj”d han att man skulle d”pa dem i Jesu Kristi namn. D„refter b†do de honom att han skulle stanna hos dem n†gra dagar. 011:001 Men apostlarna och de br”der som voro i Judeen fingo h”ra att ocks† hedningarna hade tagit emot Guds ord. 011:002 N„r s† Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna g† till r„tta med honom; 011:003 de sade: ˝Du har ju bes”kt oomskurna m„n och „tit med dem.˝ 011:004 D† begynte Petrus fr†n b”rjan och omtalade f”r dem allt i f”ljd och ordning; han sade: 011:005 ˝Jag var i staden Joppe, stadd i b”n; d† s†g jag under h„nryckning i en syn n†gonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasth”lls vid de fyra h”rnen och s„nktes ned fr†n himmelen; och det kom „nda ned till mig. 011:006 Och jag betraktade det och gav akt d„rp†; d† fick jag d„ri se fyrfota djur, s†dana som leva p† jorden, tama och vilda, s† ock kr„lande djur och himmelens f†glar. 011:007 Jag h”rde ock en r”st s„ga till mig: 'St† upp, Petrus, slakta och „t.' 011:008 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har n†got oheligt eller orent kommit i min mun.' 011:009 F”r andra g†ngen talade en r”st fr†n himmelen: 'Vad Gud har f”rklarat f”r rent, det m† du icke h†lla f”r oheligt.' 011:010 Detta skedde tre g†nger efter varandra; sedan drogs alltsammans †ter upp till himmelen. 011:011 Och i detsamma kommo tre m„n, som hade blivit s„nda till mig fr†n Cesarea, och stannade framf”r huset d„r vi voro. 011:012 Och Anden sade till mig att jag skulle f”lja med dem, utan att g”ra n†gon †tskillnad mellan folk och folk. Ocks† de sex br”der som „ro h„r kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus. 011:013 Och han ber„ttade f”r oss huru han hade sett „ngeln tr„da in i hans hus, och att denne hade sagt: 'S„nd †stad till Joppe och l†t h„mta Simon, som ock kallas Petrus. 011:014 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva fr„lst, du sj„lv och hela ditt hus.' 011:015 Och n„r jag hade begynt tala, f”ll den helige Ande p† dem, alldeles s†som det under den f”rsta tiden skedde med oss. 011:016 D† kom jag ih†g Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes d”pte med vatten, men I skolen bliva d”pta i helig ande.' 011:017 D† allts† Gud †t dem hade givit samma g†va som †t oss, som hava kommit till tro p† Herren Jesus Kristus, huru skulle d† jag hava kunnat s„tta mig emot Gud?˝ 011:018 N„r de hade h”rt detta, g†vo de sig till freds och prisade Gud och sade: ˝S† har d† Gud ocks† †t hedningarna f”rl„nat den b„ttring som f”r till liv.˝ 011:019 De som hade blivit kringspridda genom den f”rf”ljelse som utbr”t f”r Stefanus' skull drogo emellertid omkring „nda till Fenicien och Cypern och Antiokia, men f”rkunnade icke ordet f”r andra „n f”r judar. 011:020 Dock funnos bland dem n†gra m„n fr†n Cypern och Cyrene, som n„r de kommo till Antiokia, ocks† talade till grekerna och f”r dem f”rkunnade evangelium om Herren Jesus. 011:021 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omv„nde sig till Herren. 011:022 Ryktet h„rom n†dde f”rsamlingen i Jerusalem; och de s„nde d† Barnabas till Antiokia. 011:023 N„r han kom dit och fick se vad Guds n†d hade verkat, blev han glad och f”rmanade dem alla att med hj„rtats fasta f”resats stadigt h†lla sig till Herren. 011:024 Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare f”rt till Herren. 011:025 Sedan begav han sig †stad till Tarsus f”r att upps”ka Saulus. 011:026 Och n„r han hade tr„ffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt †r hade de sedan sin umg„ngelse inom f”rsamlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som l„rjungarna f”rst begynte kallas ˝kristna˝. 011:027 Vid den tiden kommo n†gra profeter fr†n Jerusalem ned till Antiokia. 011:028 Och en av dem, vid namn Agabus, tr„dde upp och gav genom Andens ingivelse till k„nna att en stor hungersn”d skulle komma ”ver hela v„rlden; den kom ocks† p† Klaudius' tid. 011:029 D† best„mde l„rjungarna att de, var och en efter sin f”rm†ga, skulle s„nda n†got till underst”d †t de br”der som bodde i Judeen. 011:030 Detta gjorde de ocks†, och genom Barnabas och Saulus ”vers„nde de det till de „ldste. 012:001 Vid den tiden l„t konung Herodes gripa och misshandla n†gra av dem som h”rde till f”rsamlingen. 012:002 Och Jakob, Johannes' broder, l„t han avr„tta med sv„rd. 012:003 N„r han s†g att detta behagade judarna, fortsatte han och l„t fasttaga ocks† Petrus. Detta skedde under det osyrade br”dets h”gtid. 012:004 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i f„ngelse och uppdrog †t fyra vaktavdelningar krigsm„n, vardera p† fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter p†sken st„lla honom fram inf”r folket. 012:005 Under tiden f”rvarades Petrus i f„ngelset, men f”rsamlingen bad entr„get till Gud f”r honom. 012:006 Natten f”re den dag d† Herodes t„nkte draga honom inf”r r„tta l†g Petrus och sov mellan tv† krigsm„n, f„ngslad med tv† kedjor; och utanf”r d”rren voro v„ktare utsatta till att bevaka f„ngelset. 012:007 D† stod pl”tsligt en Herrens „ngel d„r, och ett sken lyste i rummet. Och han st”tte Petrus i sidan och v„ckte honom och sade: ˝St† nu strax upp˝; och kedjorna f”llo ifr†n hans h„nder. 012:008 Žngeln sade ytterligare till honom: ˝Omgjorda dig, och tag p† dig dina sandaler.˝ Och han gjorde s†. d„refter sade „ngeln till honom: ˝Tag din mantel p† dig och f”lj mig.˝ 012:009 Och Petrus gick ut och f”ljde honom; men han f”rstod icke att det som skedde genom „ngeln var n†got verkligt, utan trodde att det var en syn han s†g. 012:010 N„r de s† hade g†tt genom f”rsta och andra vakten, kommo de till j„rnporten som ledde ut till staden. Den ”ppnade sig f”r dem av sig sj„lv, och de tr„dde ut och gingo en gata fram; och i detsamma f”rsvann „ngeln ifr†n honom. 012:011 N„r sedan Petrus kom till sig igen, sade han: ˝Nu vet jag och „r f”rvissad om att Herren har uts„nt sin „ngel och r„ddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade v„ntat sig.˝ 012:012 N„r han allts† hade f”rst†tt huru det var, gick han till det hus d„r Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; d„r voro ganska m†nga f”rsamlade och b†do. 012:013 D† han nu klappade p† portd”rren, kom en tj„nsteflicka, vid namn Rode, f”r att h”ra vem det var. 012:014 Och n„r hon k„nde igen Petrus' r”st, ”ppnade hon i sin gl„dje icke porten, utan skyndade in och ber„ttade att Petrus stod utanf”r porten. 012:015 D† sade de till henne: ˝Du „r fr†n dina sinnen.˝ Men hon bedyrade att det var s†som hon hade sagt. D† sade de: ˝Det „r v„l hans „ngel.˝ 012:016 Men Petrus fortfor att klappa; och n„r de ”ppnade, s†go de med h„pnad att det var han. 012:017 Och han gav tecken †t dem med handen att de skulle tiga, och f”rt„ljde f”r dem huru Herren hade f”rt honom ut ur f„ngelset. Och han tillade: ˝L†ten Jakob och de andra br”derna f† veta detta.˝ Sedan gick han d„rifr†n och begav sig till en annan ort. 012:018 Men n„r det hade blivit dag, uppstod bland krigsm„nnen en ganska stor oro och undran ”ver vad som hade blivit av Petrus. 012:019 N„r s† Herodes ville h„mta honom, men icke fann honom, anst„llde han rannsakning med v„ktarna och bj”d att de skulle f”ras bort till bestraffning. D„refter for han ned fr†n Judeen till Cesarea och vistades sedan d„r. 012:020 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade f†tt Blastus, konungens kammarherre, p† sin sida, b†do de om fred, ty deras land hade sin n„ring av konungens. 012:021 P† utsatt dag kl„dde sig d† Herodes i konungslig skrud och satte sig p† tronen och h”ll ett tal till dem. 012:022 D† ropade folket: ˝En guds r”st „r detta, och icke en m„nniskas.˝ 012:023 Men i detsamma slog honom en Herrens „ngel, d„rf”r att han icke gav Gud „ran. Och han f”ll i en sjukdom som bestod d„ri att han uppfr„ttes av maskar, och s† gav han upp andan. 012:024 Men Guds ord hade framg†ng och utbredde sig. 012:025 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avl„mnat underst”det, v„nde de tillbaka och togo d† med sig Johannes, som ock kallades Markus. 013:001 I den f”rsamling som fanns i Antiokia verkade nu s†som profeter och l„rare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius fr†n Cyrene, s† ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus. 013:002 N„r dessa f”rr„ttade Herrens tj„nst och fastade, sade den helige Ande: ˝Avskiljen †t mig Barnabas och Saulus f”r det verk som jag har kallat dem till.˝ 013:003 D† fastade de och b†do och lade h„nderna p† dem och l„to dem begiva sig †stad. 013:004 Dessa, som s† hade blivit uts„nda av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade d„rifr†n till Cypern. 013:005 Och n„r de hade kommit till Salamis, f”rkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks† med sig Johannes s†som tj„nare. 013:006 Och sedan de hade f„rdats ”ver hela ”n „nda till Pafos, tr„ffade de d„r p† en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus, 013:007 som vistades hos landsh”vdingen Sergius Paulus. Denne var en f”rst†ndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och beg„rde att f† h”ra Guds ord. 013:008 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landsh”vdingen fr†n att komma till tro. 013:009 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d† av helig ande och f„ste ”gonen p† honom 013:010 och sade: ˝O du dj„vulens barn, du som „r full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad r„tt „r, skall du d† icke upph”ra att f”rvrida Herrens raka v„gar? 013:011 Se, nu kommer Herrens hand ”ver dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.˝ Och strax f”ll t”cken och m”rker ”ver honom; och han gick omkring och s”kte efter n†gon som kunde leda honom. 013:012 N„r d† landsh”vdingen s†g vad som hade skett, h„pnade han ”ver Herrens l„ra och kom till tro. 013:013 Paulus och hans f”ljeslagare lade sedan ut ifr†n Pafos och foro till Perge i Pamfylien. D„r skilde sig Johannes ifr†n dem och v„nde tillbaka till Jerusalem. 013:014 Men sj„lva foro de vidare fr†n Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och p† sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig d„r. 013:015 Och sedan man hade f”rel„st ur lagen och profeterna, s„nde synagogf”rest†ndarna till dem och l„to s„ga: ˝Br”der, haven I n†got f”rmaningens ord att s„ga till folket, s† s„gen det.˝ 013:016 D† stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: ˝I m„n av Israels hus och I som 'frukten Gud', h”ren mig. 013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde v†ra f„der, och han upph”jde detta folk, medan de „nnu bodde s†som fr„mlingar i Egyptens land, och f”rde dem sedan ut d„rifr†n 'med upplyft arm'. 013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio †r hade han f”rdrag med dem i ”knen. 013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar †t dem. 013:020 D„runder f”rgick en tid av vid pass fyra hundra femtio †r. Sedan gav han dem domare, „nda till profeten Samuels tid. 013:021 D„refter beg„rde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, f”r en tid av fyrtio †r. 013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung ”ver dem. Honom gav han ock sitt vittnesb”rd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hj„rta. Han skall i alla stycken g”ra min vilja.' 013:023 Av dennes s„d har Gud efter sitt l”fte l†tit Jesus komma, s†som Fr„lsare †t Israel. 013:024 Men redan innan han upptr„dde, hade Johannes predikat b„ttringens d”pelse f”r hela Israels folk. 013:025 Och n„r Johannes h”ll p† att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det „r jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke „r v„rdig att l”sa av han f”tter.' 013:026 Mina br”der, I som „ren barn av Abrahams sl„kt, s† ock I andra h„r, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna fr„lsning blivit s„nt. 013:027 Ty eftersom Jerusalems inv†nare och deras r†dsherrar icke k„nde honom, uppfyllde de ock genom sin dom ”ver honom profeternas utsagor, vilka var sabbat f”rel„ses; 013:028 och fast„n de icke funno honom skyldig till n†got som f”rtj„nade d”den, b†do de likv„l Pilatus att han skulle l†ta d”da honom. 013:029 N„r de s† hade f”rt till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned fr†n korsets tr„ och lade honom i en grav. 013:030 Men Gud uppv„ckte honom fr†n de d”da. 013:031 Sedan visade han sig under m†nga dagar f”r dem som med honom hade g†tt upp fr†n Galileen till Jerusalem, och som nu „ro hans vittnen inf”r folket. 013:032 Och vi f”rkunna f”r eder det glada budskapet, att det l”fte som gavs †t v†ra f„der, det har Gud l†tit g† i fullbordan f”r oss, deras barn, d„rigenom att han har l†tit Jesus uppst†, 013:033 s†som ock „r skrivet i andra psalmen: 'Du „r min Son, jag har i dag f”tt dig.' 013:034 Och att han har l†tit honom uppst† fr†n de d”da, s† att han icke mer skall v„nda tillbaka till f”rg„ngelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla †t eder de heliga l”ften som jag i trofasthet har givit †t David.' 013:035 D„rf”r s„ger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke l†ta din Helige se f”rg„ngelsen.' 013:036 N„r David i sin tid hade tj„nat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina f„der och s†g f”rg„ngelsen; 013:037 men den som Gud har uppv„ckt, han har icke sett f”rg„ngelsen. 013:038 S† m†n I nu veta, mena br”der, att genom honom syndernas f”rl†telse f”rkunnas f”r eder, 013:039 och att i honom var och en som tror bliver r„ttf„rdig och friad ifr†n allt det varifr†n I icke under Moses' lag kunden bliva friade. 013:040 Sen d„rf”r till, att ”ver eder icke m† komma det som „r sagt hos profeterna: 013:041 'Sen h„r, I f”raktare, och f”rundren eder, och bliven till intet; ty en g„rning utf”r jag i edra dagar, en g„rning som I alls icke skullen tro, om den f”rt„ljdes f”r eder.'˝ 013:042 N„r de sedan gingo d„rifr†n, bad men dem att de n„sta sabbat skulle tala f”r dem om samma sak. 013:043 Och n„r f”rsamlingen †tskildes, f”ljde m†nga judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade d† till dem och f”rmanade dem att stadigt h†lla sig till Guds n†d. 013:044 F”ljande sabbat kom n„stan hela staden tillsammans f”r att h”ra Guds ord. 013:045 D† nu judarna s†go det myckna folket, uppfylldes de av nit„lskan och foro ut i sm„delser och motsade det som Paulus talade. 013:046 D† togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: ˝Guds ord m†ste i f”rsta rummet f”rkunnas f”r eder. Men eftersom I st”ten det bort ifr†n eder och icke akten eder sj„lva v„rdiga det eviga livet, s† v„nda vi oss nu till hedningarna. 013:047 Ty s† har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus f”r hednafolken, f”r att du skall bliva till fr„lsning intill jordens „nda.'˝ 013:048 N„r hedningarna h”rde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, s† m†nga det var besk„rt att f† evigt liv. 013:049 Och Herrens ord utbredde sig ”ver hela landet. 013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som ˝fruktade Gud˝, s† ock de f”rn„msta m„nnen i staden, och uppv„ckte en f”rf”ljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifr†n sin stads omr†de. 013:051 Dessa skuddade d† stoftet av sina f”tter mot dem och beg†vo sig till Ikonium. 013:052 Och l„rjungarna uppfylldes alltmer av gl„dje och helig ande. 014:001 P† samma s„tt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade s†, att en stor hop av b†de judar och greker kommo till tro; 014:002 men de judar som voro oh”rsamma retade upp hedningarna och v„ckte deras f”rbittring mot br”derna. 014:003 S† vistades de d„r en l„ngre tid och predikade frimodigt, i f”rtr”stan p† Herren, och han gav vittnesb”rd †t sitt n†desord, i det att han l„t tecken och under ske genom dem. 014:004 Men folket i staden delade sig, s† att somliga h”llo med judarna, andra †ter med apostlarna. 014:005 Och n„r sedan, b†de ibland hedningar och ibland judar med deras f”rest†ndare, en storm hade blivit uppv„ckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem, 014:006 flydde de, s† snart de f”rstodo huru det var, till st„derna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem. 014:007 Och d„r f”rkunnade de evangelium. 014:008 I Lystra fanns nu en man som satt d„r of”rm”gen att bruka sina f”tter, ty allt ifr†n sin moders liv hade han varit of„rdig och hade aldrig kunnat g†. 014:009 Denne h”rde p†, n„r Paulus talade. Och d† Paulus f„ste sina ”gon p† honom och s†g att han hade tro, s† att han kunde bliva botad, 014:010 sade han med h”g r”st: ˝Res dig upp och st† p† dina f”tter.˝ D† sprang mannen upp och begynte g†. 014:011 N„r folket s†g vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin r”st och ropade p† lykaoniskt tungom†l: ˝Gudarna hava stigit ned till oss i m„nniskogestalt.˝ 014:012 Och de kallade Barnabas f”r Jupiter, men Paulus kallade de f”r Merkurius, eftersom det var han som f”rde ordet. 014:013 Och pr„sten vid det Jupiterstempel som l†g utanf”r staden f”rde fram tjurar och kransar till portarna och ville j„mte folket anst„lla ett offer. 014:014 Men n„r apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo h”ra detta, revo de s”nder sina kl„der och sprungo ut bland folket och ropade 014:015 och sade: ˝I m„n, vad „r det I g”ren? Ocks† vi „ro m„nniskor, av samma natur som I, och vi f”rkunna f”r eder evangelium, att I m†sten omv„nda eder fr†n dessa f†f„ngliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem „r'. 014:016 Han har under framfarna sl„ktens tider tillstatt alla hedningar att g† sina egna v„gar. 014:017 Dock har han icke l†tit sig vara utan vittnesb”rd, ty han har bevisat eder v„lg„rningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider fr†n himmelen och s† vederkvickt edra hj„rtan med mat och gl„dje.˝ 014:018 Genom s†dana ord stillade de med knapp n”d folket, s† att man icke offrade †t dem. 014:019 Men n†gra judar kommo dit fr†n Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket ”ver p† sin sida och stenade Paulus och sl„pade honom ut ur staden, i tanke att han var d”d. 014:020 Men sedan l„rjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen d„refter begav han sig med Barnabas †stad d„rifr†n till Derbe. 014:021 Och de f”rkunnade evangelium i den staden och vunno ganska m†nga l„rjungar. Sedan v„nde de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia 014:022 och styrkte l„rjungarnas sj„lar, i det de f”rmanade dem att st† fasta i tron och sade dem, att det „r genom mycken bedr”velse som vi m†ste ing† i Guds rike. 014:023 D„refter utvalde de †t dem ˝„ldste˝ f”r var s„rskild f”rsamling och anbefallde dem efter b”n och fastor †t Herren, som de nu trodde p†. 014:024 Sedan f„rdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien. 014:025 D„r f”rkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia. 014:026 D„rifr†n avseglade de till Antiokia, samma ort varifr†n de hade blivit uts„nda, sedan man hade anbefallt dem †t Guds n†d, f”r det verk som de nu hade fullbordat. 014:027 Och n„r de hade kommit dit, kallade de tillhopa f”rsamlingen och omtalade f”r dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han f”r hedningarna hade ”ppnat en d”rr till tro. 014:028 Sedan vistades de d„r hos l„rjungarna en ganska l†ng tid. 015:001 Men fr†n Judeen kommo n†gra m„n ditned och l„rde br”derna s†: ˝Om I icke l†ten omsk„ra eder, s†som Moses har stadgat, s† kunnen I icke bliva fr„lsta.˝ 015:002 D† uppstod s”ndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det best„mdes d„rf”r, att Paulus och Barnabas och n†gra andra av dem skulle, f”r denna tvistefr†gas skull, fara upp till apostlarna och de „ldste i Jerusalem. 015:003 Och f”rsamlingen utrustade dem f”r resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och f”rt„ljde utf”rligt om hedningarnas omv„ndelse och gjorde d„rmed alla br”derna stor gl„dje. 015:004 N„r de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av f”rsamlingen och av apostlarna och de „ldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem. 015:005 Men n†gra ifr†n faris‚ernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omsk„ra dem och bjuda dem att h†lla Moses' lag. 015:006 D† tr„dde apostlarna och de „ldste tillsammans f”r att ”verl„gga om denna sak. 015:007 Och sedan man l„nge hade f”rhandlat d„rom, stod Petrus upp och sade till dem: ˝Mina br”der, I veten sj„lva att Gud, f”r l†ng tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle f† h”ra evangelii ord och komma till tro. 015:008 Och Gud, som k„nner allas hj„rtan, gav dem sitt vittnesb”rd, d„rigenom att han l„t dem, likav„l som oss, undf† den helige Ande. 015:009 Och han gjorde ingen †tskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hj„rtan. 015:010 Varf”r fresten I d† nu Gud, genom att p† l„rjungarnas hals vilja l„gga ett ok som varken v†ra f„der eller vi hava f”rm†tt b„ra? 015:011 Vi tro ju fastmer att det „r genom Herren Jesu n†d som vi bliva fr„lsta, vi likav„l som de.˝ 015:012 D† teg hela menigheten, och man h”rde p† Barnabas och Paulus, som f”rt„ljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna. 015:013 N„r de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: ˝Mina br”der, h”ren mig. 015:014 Simeon har f”rt„ljt huru Gud f”rst s† skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn. 015:015 D„rmed st„mmer ock ”verens vad profeterna hava talat; ty s† „r skrivet: 015:016 'D„refter skall jag komma tillbaka och †ter bygga upp Davids f”rfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s† uppr„tta den igen, 015:017 f”r att ock ”vriga m„nniskor skola s”ka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. S† s„ger Herren, han som skall g”ra detta, 015:018 s†som han ock har vetat det f”rut av evighet.' 015:019 D„rf”r „r min mening att man icke b”r betunga s†dana som hava varit hedningar, men omv„nt sig till Gud, 015:020 utan allenast skriva till dem att de skola avh†lla sig fr†n avgudastyggelser och fr†n otukt och fr†n k”ttet av f”rkv„vda djur och fr†n blod. 015:021 Ty Moses har av †lder sina f”rkunnare i alla st„der, d† han ju var sabbat f”rel„ses i synagogorna.˝ 015:022 D„refter besl”to apostlarna och de „ldste, tillika med hela f”rsamlingen, att bland sig utv„lja n†gra m„n, som j„mte Paulus och Barnabas skulle s„ndas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland br”derna voro ledande m„n. 015:023 Och man ”vers„nde genom dem f”ljande skrivelse: ˝Apostlarna och de „ldste, edra br”der, h„lsa eder, I br”der av hednisk b”rd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien. 015:024 Alldenstund vi hava h”rt att n†gra som hava kommit fr†n oss hava f”rvirrat eder med sitt tal och v„ckt oro i edra sj„lar, utan att de hava haft n†got uppdrag av oss, 015:025 s† hava vi enh„lligt kommit till det beslutet att utv„lja n†gra m„n, som vi skulle s„nda till eder j„mte Barnabas och Paulus, v†ra „lskade br”der, 015:026 vilka hava v†gat sina liv f”r v†r Herres, Jesu Kristi, namns skull. 015:027 Allts† s„nda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kung”ra detsamma f”r eder. 015:028 Den helige Ande och vi hava n„mligen beslutit att icke p†l„gga eder n†gon ytterligare b”rda, ut”ver f”ljande n”dv„ndiga f”reskrifter: 015:029 att I skolen avh†lla eder fr†n avgudaoffersk”tt och fr†n blod och fr†n k”ttet av f”rkv„vda djur och fr†n otukt. Om I noga tagen eder till vara f”r detta, s† skall det g† eder v„l. Faren v„l.˝ 015:030 De fingo s† begiva sig †stad och kommo ned till Antiokia. D„r kallade de tillsammans menigheten och l„mnade fram brevet. 015:031 Och n„r menigheten l„ste detta, blevo de glada ”ver det hugnesamma budskapet. 015:032 Judas och Silas, som sj„lva voro profeter, talade d„refter m†nga f”rmaningens ord till br”derna och styrkte dem. 015:033 Och sedan de hade uppeh†llit sig d„r n†gon tid, fingo de i frid fara ifr†n br”derna tillbaka till dem som hade s„nt dem. 015:034 015:035 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, d„r de undervisade och, j„mte m†nga andra f”rkunnade evangelii ord fr†n Herren. 015:036 Efter n†gon tid sade Paulus till Barnabas: ˝L†t oss nu fara tillbaka och bes”ka v†ra br”der, i alla de st„der d„r vi hava f”rkunnat Herrens ord, och se till, huru det „r med dem.˝ 015:037 Barnabas ville d† att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus. 015:038 Men Paulus fann icke sk„ligt att taga med sig en man som hade ”vergivit dem i Pamfylien och icke f”ljt med dem till deras arbete. 015:039 Och s† skarp blev deras tvist att de skilde sig ifr†n varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern. 015:040 Men Paulus utvalde †t sig Silas; och sedan han av br”derna hade blivit anbefalld †t Herrens n†d, begav han sig †stad 015:041 och f„rdades genom Syrien och Cilicien och styrkte f”rsamlingarna. 016:001 Han kom d† ocks† till Derbe och till Lystra. D„r fanns en l„rjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader, 016:002 och som hade gott vittnesb”rd om sig av br”derna i Lystra och Ikonium. 016:003 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. F”r de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom d„rf”r till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek. 016:004 Och n„r de sedan foro genom st„derna, meddelade de f”rsamlingarna till efterf”ljd de stadgar som voro fastst„llda av apostlarna och de „ldste i Jerusalem. 016:005 S† styrktes nu f”rsamlingarna i tron, och br”dernas antal f”r”kades f”r var dag. 016:006 Sedan togo de v„gen genom Frygien och det galatiska landet; de f”rhindrades n„mligen av den helige Ande att f”rkunna ordet i provinsen Asien. 016:007 Och n„r de hade kommit fram emot Mysien, f”rs”kte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke. 016:008 D† beg†vo de sig ”ver Mysien ned till Troas. 016:009 H„r visade sig f”r Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod d„r och bad honom och sade: ˝Far ”ver till Macedonien och hj„lp oss.˝ 016:010 N„r han hade sett denna syn, s”kte vi strax n†gon l„genhet att fara d„rifr†n till Macedonien, ty vi f”rstodo nu att Gud hade kallat oss att f”rkunna evangelium f”r dem. 016:011 Vi lade allts† ut fr†n Troas och foro raka v„gen till Samotrace och dagen d„refter till Neapolis 016:012 och sedan d„rifr†n till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, „r den f”rsta i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi n†gon tid. 016:013 P† sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, l„ngs med en flod, till en plats som g„llde s†som b”nest„lle. D„r satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit. 016:014 Och en kvinna som ˝fruktade Gud˝, en purpurkr„merska fr†n staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren ”ppnade hennes hj„rta, s† att hon aktade p† det som Paulus talade. 016:015 Och sedan hon j„mte sitt husfolk hade l†tit d”pa sig, bad hon oss och sade: ˝Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p† Herren, s† kommen in i mitt hus och stannen d„r.˝ Och hon n”dgade oss d„rtill. 016:016 Och det h„nde sig en g†ng, d† vi gingo ned till b”nest„llet, att vi m”tte en tj„nsteflicka, som hade en sp†domsande i sig och genom sina sp†domar skaffade sina herrar mycken inkomst. 016:017 Denne f”ljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: ˝Dessa m„n „ro Guds, den H”gstes, tj„nare, och de f”rkunna f”r eder fr„lsningens v„g.˝ 016:018 S† gjorde hon under m†nga dagar. Men Paulus tog illa vid sig och v„nde sig om och sade till anden: ˝I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.˝ Och anden for ut i samma stund. 016:019 Men n„r hennes herrar s†go att det f”r dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och sl„pade dem till torget inf”r ”verhetspersonerna. 016:020 Och sedan de hade f”rt dem tid fram, till domarna, sade de: ˝Dessa m„n uppv„cka stor oro i v†r stad; de „ro judar 016:021 och vilja inf”ra stadgar som det f”r oss, s†som romerska medborgare, icke „r lovligt att antaga eller h†lla.˝ 016:022 Ocks† folket reste sig upp emot dem, och domarna l„to slita av dem deras kl„der och bj”do att man skulle piska dem med sp”n. 016:023 Och sedan de hade l†tit giva dem m†nga slag, kastade de dem i f„ngelse och bj”do f†ngvaktaren att h†lla dem i s„kert f”rvar. 016:024 D† denne fick en s† str„ng befallning, satte han in dem i det innersta f„ngelserummet och fastgjorde deras f”tter i stocken. 016:025 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i b”n och lovade Gud med s†ng, och de andra f†ngarna h”rde p† dem. 016:026 D† kom pl”tsligt en stark jordst”t, s† att f„ngelsets grundvalar skakades; och i detsamma ”ppnades alla d”rrar, och allas bojor l”stes. 016:027 D† vaknade f†ngvaktaren; och n„r han fick se f„ngelsets d”rrar ”ppna, drog han sitt sv„rd och ville d”da sig sj„lv, i tanke att f†ngarna hade kommit undan. 016:028 Men Paulus ropade med h”g r”st och sade: ˝G”r dig intet ont; ty vi „ro alla h„r.˝ 016:029 D† l„t han h„mta ljus och sprang in och f”ll ned f”r Paulus och Silas, b„vande. 016:030 D„refter f”rde han ut dem och sade: ˝I herrar, vad skall jag g”ra f”r att bliva fr„lst?˝ 016:031 De svarade: ˝Tro p† Herren Jesus, s† bliver du med ditt hus fr„lst.˝ 016:032 Och de f”rkunnade Guds ord f”r honom och f”r alla dem som voro i hans hus. 016:033 Och redan under samma timme p† natten tog han dem till sig och tv†dde deras s†r och l„t strax d”pa sig med allt sitt husfolk. 016:034 Och han f”rde dem upp i sitt hus och dukade ett bord †t dem och fr”jdade sig ”ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro p† Gud. 016:035 Men n„r det hade blivit dag, s„nde domarna †stad r„ttstj„narna och l„to s„ga: ˝Sl„pp ut m„nnen.˝ 016:036 F†ngvaktaren underr„ttade d† Paulus h„rom och sade: ˝Domarna hava s„nt bud att I skolen sl„ppas ut. G†n d„rf”r nu eder v„g i frid.˝ 016:037 Men Paulus sade till dem: ˝De hava offentligen l†tit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som „ro romerska medborgare, och hava kastat oss i f„ngelse; nu vilja de ocks† i tysthet sl„ppa oss ut! Nej, icke s†; de m†ste sj„lva komma och taga oss ut.˝ 016:038 R„ttstj„narna inber„ttade detta f”r domarna. N„r dessa h”rde att de voro romerska medborgare, blevo de f”rskr„ckta. 016:039 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och b†do dem l„mna staden. 016:040 N„r de s† hade kommit ut ur f„ngelset, beg†vo de sig hem till Lydia. Och sedan de d„r hade tr„ffat br”derna och talat f”rmaningens ord till dem, drogo de vidare. 017:001 Och de foro ”ver Amfipolis och Apollonia och kommo s† till Tessalonika. D„r hade judarna en synagoga; 017:002 i den gick Paulus in, s†som hans sed var. Och under tre sabbater talade han d„r med dem, i det han utgick ifr†n skrifterna 017:003 och utlade dem och bevisade att Messias m†ste lida och uppst† fr†n de d”da; och han sade: ˝Denne Jesus som jag f”rkunnar f”r eder „r Messias.˝ 017:004 Och n†gra av dem l„to ”vertyga sig och sl”to sig till Paulus och Silas; s† gjorde ock en stor hop greker som ˝fruktade Gud˝, likas† ganska m†nga av de f”rn„msta kvinnorna. 017:005 D† grepos judarna av nit„lskan och togo med sig allahanda d†ligt folk ifr†n gatan och st„llde till folkskockning och oroligheter i staden och tr„ngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inf”r folket. 017:006 Men n„r de icke funno dem, sl„pade de Jason och n†gra av br”derna inf”r stadens styresm„n och ropade: ˝Dessa m„n, som hava uppviglat hela v„rlden, hava nu ocks† kommit hit; 017:007 och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De g”ra alla tv„rtemot kejsarens p†bud och s„ga att en annan, en som heter Jesus, „r konung. 017:008 S† v„ckte de oro bland folket och hos stadens styresm„n, n„r de h”rde detta. 017:009 Dessa l„to d† Jason och de andra st„lla borgen f”r sig och sl„ppte dem d„refter l”sa. 017:010 Men strax om natten blevo Paulus och Silas av br”derna s„nda †stad till Berea. Och n„r de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga. 017:011 Dessa voro „dlare till sinnes „n judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, f”r att se om det f”rh”lle sig s†som nu sades. 017:012 M†nga av dem kommo d„rigenom till tro, likas† ganska m†nga ansedda grekiska kvinnor och j„mv„l m„n. 017:013 Men n„r judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord f”rkunnades av Paulus ocks† i Berea, kommo de dit och uppviglade ocks† d„r folket och v„ckte oro bland dem. 017:014 Strax s„nde d† br”derna Paulus †stad „nda ned till havet, men b†de Silas och Timoteus stannade kvar p† platsen. 017:015 De som ledsagade Paulus f”rde honom vidare till Aten och foro s† d„rifr†n tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom. 017:016 Men, Paulus nu v„ntade p† dem i Aten, uppr”rdes han i sin ande, n„r han s†g huru uppfylld staden var med avgudabilder. 017:017 Han h”ll d„rf”r i synagogan samtal med judarna och med dem som ˝fruktade Gud˝, s† ock p† torget, var dag, med dem som han tr„ffade d„r 017:018 Ocks† n†gra filosofer, dels av epikur‚ernas skola, dels av stoikernas, g†vo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: ˝Vad kan v„l denne pratmakare vilja s„ga?˝ Andra †ter: ˝Han tyckes vara en f”rkunnare av fr„mmande gudar.˝ De evangelium om Jesus och om uppst†ndelsen. 017:019 Och de grepo honom och f”rde honom till Areopagen och sade: ˝Kunna vi f† veta vad det „r f”r en ny l„ra som du f”rkunnar? 017:020 Ty det „r f”runderliga ting som du talar oss i ”ronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda.˝ 017:021 Det var n„mligen s† med alla atenare, likasom ock med de fr„mlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och h†g f”r annat „n att tala om eller h”ra p† n†got nytt f”r dagen. 017:022 D† tr„dde Paulus fram mitt p† Areopagen och sade: ˝Atenare, jag ser av allting att I „ren mycket ivriga gudsdyrkare. 017:023 Ty medan jag har g†tt omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: 'Źt en ok„nd Gud.' Om just detta v„sende, som I s†lunda dyrken utan att k„nna det, „r det jag nu kommer med budskap till eder. 017:024 Den Gud som har gjort v„rlden och allt vad d„ri „r, han som „r Herre ”ver himmel och jord, han bor icke i tempel som „ro gjorda med h„nder, 017:025 ej heller l†ter han betj„na sig av m„nniskoh„nder, s†som vore han i behov av n†got, han som sj„lv †t alla giver liv, anda och allt. 017:026 Och han har skapat m„nniskosl„ktets alla folk, alla fr†n en enda stamfader, till att bos„tta sig ut”ver hela jorden; och han har fastst„llt f”r dem best„mda tider och utstakat de gr„nser inom vilka de skola bo -- 017:027 detta f”r att de skola s”ka Gud, om de till „ventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fast„n han ju icke „r l†ngt ifr†n n†gon enda av oss. 017:028 Ty i honom „r det som vi leva och r”ra oss och „ro till, s†som ock n†gra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi „ro ju ock av hans sl„kt.' 017:029 Žro vi nu av Guds sl„kt, s† b”ra vi icke mena att gudomen „r lik n†gonting av guld eller silver eller sten, n†got som „r danat genom m„nsklig konst och uppfinning. 017:030 Med s†dana okunnighetens tider har Gud hittills haft f”rdrag, men nu bjuder han m„nniskorna att de alla allest„des skola g”ra b„ttring. 017:031 Ty han har fastst„llt en dag d† han skall 'd”ma v„rlden med r„ttf„rdighet', genom en man som han har best„mt d„rtill; och han har †t alla givit en bekr„ftelse h„rp†, i det att han har l†tit honom uppst† fr†n de d”da.˝ 017:032 N„r de h”rde talas om att ˝uppst† fr†n de d”da˝, drevo somliga g„ck d„rmed, andra †ter sade: ˝Vi vilja h”ra dig tala h„rom „nnu en g†ng.˝ 017:033 Med detta besked gick Paulus bort ifr†n dem. 017:034 Dock sl”to sig n†gra m„n till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillh”rde Areopagens domstol, s† ock en kvinna vid namn Damaris och n†gra andra j„mte dem. 018:001 D„refter l„mnade Paulus Aten och kom till Korint. 018:002 D„r tr„ffade han en jude vid namn Akvila, b”rdig fr†n Pontus, vilken nyligen hade kommit fr†n Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade n„mligen p†bjudit att alla judar skulle l„mna Rom.) Till dessa b†da sl”t han sig nu, 018:003 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro n„mligen till yrket t„ltmakare. 018:004 Och i synagogan h”ll han var sabbat samtal och ”vertygade b†de judar och greker. 018:005 N„r sedan Silas och Timoteus kommo ditned fr†n Macedonien, var Paulus helt upptagen av att f”rkunna ordet, i det att han betygade f”r judarna att Jesus var Messias. 018:006 Men n„r dessa stodo emot honom och foro ut i sm„delser, skakade han stoftet av sina kl„der och sade till dem: ˝Edert blod komme ”ver edra egna huvuden. Jag „r utan skuld och g†r nu till hedningarna.˝ 018:007 Och han gick d„rifr†n och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som ˝fruktade Gud˝; denne hade sitt hus invid synagogan. 018:008 Men Krispus, synagogf”rest†ndaren, kom med hela sitt hus till tro p† Herren; ocks† m†nga andra korintier som h”rde honom trodde och l„to d”pa sig. 018:009 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: ˝Frukta icke, utan tala och tig icke; 018:010 ty jag „r med dig, och ingen skall komma vid dig och g”ra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.˝ 018:011 S† uppeh”ll han sig d„r bland dem ett †r och sex m†nader och undervisade i Guds ord. 018:012 Men n„r Gallio var landsh”vding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och f”rde honom inf”r domstolen 018:013 och sade: ˝Denne man f”rleder m„nniskorna att dyrka Gud p† ett s„tt som „r emot lagen.˝ 018:014 N„r d† Paulus ville ”ppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: ˝Vore n†got brott eller n†got ont och arglistigt d†d beg†nget, d† kunde v„l vara sk„ligt att jag t†lmodigt h”rde p† eder, I judar. 018:015 Men „r det n†gon tvistefr†ga om ord och namn eller om eder egen lag, s† m†n I sj„lva avg”ra saken; i s†dana m†l vill jag icke vara domare.˝ 018:016 Och s† visade han bort dem fr†n domstolen. 018:017 D† grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogf”rest†ndaren, och slogo honom inf”r domstolen; och Gallio fr†gade alls icke d„refter. 018:018 Men Paulus stannade d„r „nnu ganska l„nge. D„rp† tog han avsked av br”derna och avseglade till Syrien, †tf”ljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade l†tit raka sitt huvud; han hade n„mligen bundit sig genom ett l”fte. 018:019 S† kommo de till Efesus, och d„r l„mnade Paulus dem. Sj„lv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna. 018:020 Och de b†do honom att han skulle stanna d„r n†got l„ngre; men han samtyckte icke d„rtill, 018:021 utan tog avsked av dem med de orden: ˝Om Gud vill, skall jag v„nda tillbaka till eder.˝ Och s† l„mnade han Efesus. 018:022 Och n„r han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och h„lsade p† hos f”rsamlingen och for d„refter ned till Antiokia. 018:023 Sedan han hade uppeh†llit sig d„r n†gon tid, for han vidare, och f„rdades f”rst genom det galatiska landet och d„refter genom Frygien och styrkte alla l„rjungarna. 018:024 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, b”rdig fr†n Alexandria, en l„rd man, mycket f”rfaren i skrifterna. 018:025 Denne sade blivit undervisad om ˝Herrens v„g˝ och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fast„n han allenast hade kunskap om Johannes' d”pelse. 018:026 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. N„r Priscilla och Akvila h”rde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om ˝Guds v„g˝. 018:027 Och d† han sedan ville fara till Akaja, skrevo br”derna till l„rjungarna d„r och uppmanade dem att taga v„nligt emot honom. Och n„r han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hj„lp, genom den n†d han hade undf†tt. 018:028 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias. 019:001 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de ”vre delarna av landet, ned till Efesus. D„r tr„ffade han n†gra l„rjungar. 019:002 Och han fr†gade dessa: ˝Undfingen I helig ande, n„r I kommen till tro?˝ De svarade honom: ˝Nej, vi hava icke ens h”rt att helig ande „r given.˝ 019:003 Han fr†gade: ˝Vilken d”pelse bleven I d† d”pta med?˝ De svarade: ˝Vi d”ptes med Johannes' d”pelse˝ 019:004 D† sade Paulus: ˝Johannes' d”pelse var en d”pelse till b„ttring; och han sade d„rvid till folket, att det var p† den som skulle komma efter honom, det „r p† Jesus, som de skulle tro.˝ 019:005 Sedan de hade h”rt detta, l„to de d”pa sig i Herren Jesu namn. 019:006 Och n„r Paulus lade h„nderna p† dem, kom den helige Ande ”ver dem, och de talade tungom†l och profeterade. 019:007 Och tillsammans voro de vid pass tolv m„n. 019:008 D„refter gick han in i synagogan; och under tre m†nader samtalade han d„r, frimodigt och ”vertygande, med dem om Guds rike. 019:009 Men n„r n†gra av dem f”rh„rdade sig och voro oh”rsamma och inf”r menigheten talade illa om ˝den v„gen˝, v„nde han sig ifr†n dem och avskilde l„rjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' l„rosal. 019:010 S† fortgick det i tv† †r, och alla provinsen Asiens inbyggare, b†de judar och greker, fingo p† detta s„tt h”ra Herrens ord. 019:011 Och Gud gjorde genom Paulus kraftg„rningar av icke vanligt slag. 019:012 Man till och med tog handkl„den och f”rkl„den, som hade varit i ber”ring med hans kropp, och lade dem p† de sjuka; och sjukdomarna veko d† ifr†n dem, och de onda andarna foro ut. 019:013 Men ocks† n†gra kringvandrande judiska besv„rjare f”retogo sig nu att ”ver dem som voro besatta av onda andar n„mna Herren Jesu namn; de sade: ˝Jag besv„r eder vid den Jesus som Paulus predikar. 019:014 Bland dem som s† gjorde voro sju s”ner av en viss Skevas, en judisk ”verstepr„st. 019:015 Men den onde anden svarade d† och sade till dem: ˝Jesus k„nner jag, Paulus „r mig ock v„l bekant men vilka „ren I?˝ 019:016 Och mannen som var besatt av den onde anden st”rtade sig p† dem och ”vermannade b†de den ene och den andre; han betedde sig s† v†ldsamt mot dem, att de m†ste fly ut ur huset, nakna och sargade. 019:017 Och detta blev bekant f”r alla Efesus' inv†nare, b†de judar och greker, och fruktan f”ll ”ver dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat. 019:018 Och m†nga av dem som hade kommit till tro tr„dde fram och bek„nde sin synd och omtalade vad de hade gjort. 019:019 Och ganska m†nga av dem som hade ”vat vidskepliga konster samlade ihop sina b”cker och br„nde upp dem i allas †syn. Och n„r man r„knade tillsammans vad b”ckerna voro v„rda, fann man att v„rdet uppgick till femtio tusen silverpenningar. 019:020 P† detta s„tt hade Herrens ord m„ktig framg†ng och visade sin kraft. 019:021 Efter allt detta best„mde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att ”ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: ˝Sedan jag har varit d„r, m†ste jag ock se Rom.˝ 019:022 Han s„nde d† tv† av sina medhj„lpare, Timoteus och Erastus, †stad till Macedonien, men sj„lv stannade han „nnu n†gon tid i provinsen Asien. 019:023 Vid den tiden uppstod ganska mycket ov„sen ang†ende ˝den v„gen˝. 019:024 D„r fanns n„mligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som f”rf„rdigade Dianatempel av silver och d„rmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst. 019:025 Han kallade tillhopa dessa, j„mte andra som hade liknande arbete, och sade: ˝I man, I veten att det „r detta arbete som giver oss v†r goda b„rgning; 019:026 men nu sen och h”ren I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i n„stan hela provinsen Asien genom sitt tal har f”rlett ganska mycket folk, i det han s„ger att de gudar som g”ras med m„nniskoh„nder icke „ro gudar. 019:027 Och det „r fara v„rt, icke allenast att denna v†r hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver r„knad f”r intet, och att j„mv„l denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela v„rlden dyrkar, kommer att lida avbr„ck i sitt stora anseende.˝ 019:028 N„r de h”rde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: ˝Stor „r efesiernas Diana!˝ 019:029 Och hela staden kom i r”relse, och alla stormade p† en g†ng till sk†debanan och sl„pade med sig Gajus och Aristarkus, tv† macedonier som voro Paulus' f”ljeslagare 019:030 Paulus ville d† g† in bland folket men l„rjungarna tillstadde honom det icke. 019:031 Ocks† n†gra asiarker, som voro hans v„nner, s„nde bud till honom och b†do honom att han icke skulle giva sig in p† sk†debanan. 019:032 Och de skriade, den ene s† och den andre s†; ty menigheten var uppr”rd, och de flesta visste icke varf”r de hade kommit tillsammans. 019:033 D† drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sk”to framf”r sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville h†lla ett f”rsvarstal inf”r folket. 019:034 Men n„r de m„rkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: ˝Stor „r efesiernas Diana!˝ 019:035 Men stadens kansler lugnade folket och sade: ˝Efesier, finnes d† n†gon m„nniska som icke vet, att efesiernas stad „r v†rdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned fr†n himmelen? 019:036 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, b”ren I h†lla eder lugna och icke f”retaga eder n†got f”rhastat. 019:037 Emellertid haven I dragit fram dessa m„n, som icke „ro helger†nare, ej heller sm„da v†r gudinna, 019:038 Om nu Demetrius och de hantverkare som h†lla ihop med honom hava sak mot n†gon, s† finnas ju domstolssammantr„den och landsh”vdingar. M† de allts† g”ra upp saken med varandra inf”r r„tta. 019:039 Och haven I n†got att andraga som g†r d„rut”ver, s† m† s†dant avg”ras i den lagliga folkf”rsamlingen. 019:040 P† grund av det som i dag har skett l”pa vi ju till och med fara att bliva anklagade f”r upplopp, fast„n vi icke hava gjort n†got ont; och n†gon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.˝ Med dessa ord fick han menigheten att skiljas †t. 020:001 D† nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus l„rjungarna till sig och talade till dem f”rmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig †stad f”r att fara till Macedonien. 020:002 Och n„r han hade f„rdats genom det landet och j„mv„l d„r talat m†nga f”rmaningens ord, kom han till Grekland. 020:003 D„r uppeh”ll han sig i tre m†nader. N„r han sedan t„nkte avsegla d„rifr†n till Syrien, besl”t han, eftersom judarna f”rehade n†got anslag mot honom, att g”ra †terf„rden genom Macedonien. 020:004 Och med honom f”ljde Sopater, Pyrrus' son, fr†n Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus fr†n Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus fr†n provinsen Asien. 020:005 Men dessa foro i f”rv„g och inv„ntade oss i Troas. 020:006 Sedan, efter det osyrade br”dets h”gtid, avseglade vi andra ifr†n Filippi och tr„ffade dem p† femte dagen †ter i Troas; och d„r vistades vi i sju dagar. 020:007 P† f”rsta veckodagen voro vi f”rsamlade till br”dsbrytelse, och Paulus, som t„nkte fara vidare dagen d„refter, samtalade med br”derna. Och samtalet drog ut „nda till midnattstiden; 020:008 och ganska m†nga lampor voro t„nda i den sal i ”vre v†ningen, d„r vi voro f”rsamlade. 020:009 Invid f”nstret satt d† en yngling vid namn Eutykus, och n„r Paulus talade s† l„nge, f”ll denne i djup s”mn och blev s† ”verv„ldigad av s”mnen, att han st”rtade ned fr†n tredje v†ningen; och n„r man tog upp honom, var han d”d 020:010 D† gick Paulus ned och lade sig ”ver honom och fattade om honom och sade: ˝Klagen icke s†; ty livet „r „nnu kvar i honom.˝ 020:011 Sedan gick han †ter upp, och br”t br”det och †t, och samtalade ytterligare ganska l„nge med dem, „nda till dess att det dagades; f”rst d† begav han sig i v„g. 020:012 Och de f”rde ynglingen hem levande och k„nde sig nu icke litet tr”stade. 020:013 Men vi andra gingo i f”rv„g ombord p† skeppet och avseglade till Assos, d„r vi t„nkte taga Paulus ombord; ty s† hade han f”rordnat, eftersom han sj„lv t„nkte fara land v„gen. 020:014 Och n„r han sammantr„ffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene. 020:015 D„rifr†n seglade vi vidare och kommo f”ljande dag mitt f”r Kios. Dagen d„refter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat ”ver i Trogyllium, kommo vi n„stf”ljande dag till Miletus. 020:016 Paulus hade n„mligen beslutit att segla f”rbi Efesus, f”r att icke f”rdr”ja sig i provinsen Asien; ty han p†skyndade sin f„rd, f”r att, om det bleve honom m”jligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem. 020:017 Men fr†n Miletus s„nde han bud till Efesus och kallade till sig f”rsamlingens „ldste. 020:018 Och n„r de hade kommit till honom, sade han till dem: ˝I veten sj„lva p† vad s„tt jag hela tiden, ifr†n f”rsta dagen d† jag kom till provinsen Asien, har umg†tts med eder: 020:019 huru jag har tj„nat Herren i all ”dmjukhet, under t†rar och pr”vningar, som hava v†llats mig genom judarnas anslag. 020:020 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, n„r det g„llde n†got som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har f”rsummat att offentligen och hemma i husen predika f”r eder och undervisa eder. 020:021 Ty jag har allvarligt uppmanat b†de judar och greker att g”ra b„ttring och v„nda sig till Gud och tro p† v†r Herre Jesus. 020:022 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad d„r skall vederfaras mig; 020:023 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar f”r mig och s„ger att bojor och bedr”velser v„nta mig. 020:024 Dock anser jag mitt liv icke vara av n†got v„rde f”r mig sj„lv, om jag blott f†r v„l fullborda mitt lopp och vad som h”r till det „mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds n†ds evangelium. 020:025 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f† se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har g†tt omkring och predikat om riket. 020:026 D„rf”r betygar jag f”r eder nu i dag att jag icke b„r skuld f”r n†gons blod. 020:027 Ty jag har icke undandragit mig att f”rkunna f”r eder allt Guds r†dslut. 020:028 S† haven nu akt p† eder sj„lva och p† hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till f”rest†ndare, till att vara herdar f”r Guds f”rsamling, som han har vunnit med sitt eget blod. 020:029 Jag vet, att sedan jag har skilts fr†n eder sv†ra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. 020:030 Ja, bland eder sj„lva skola m„n upptr„da, som tala vad f”rv„nt „r, f”r att locka l„rjungarna att f”lja sig. 020:031 Vaken d„rf”r, och kommen ih†g att jag i tre †rs tid, natt och dag, oavl†tligen under t†rar har f”rmanat var och en s„rskild av eder. 020:032 Och nu anbefaller jag eder †t Gud och hans n†desord, †t honom som f”rm†r uppbygga eder och giva †t eder eder arvedel bland alla som „ro helgade. 020:033 Silver eller guld eller kl„der har jag icke †stundat av n†gon. 020:034 I veten sj„lva att dessa mina h„nder hava gjort tj„nst, f”r att skaffa n”dtorftigt uppeh„lle †t mig och †t dem som hava varit med mig. 020:035 I allt har jag genom mitt f”red”me visat eder att man s†, under eget arbete, b”r taga sig an de svaga och komma ih†g Herren Jesu ord, huru han sj„lv sade: 'Saligare „r att giva „n att taga.'˝ 020:036 N„r han hade sagt detta, f”ll han ned p† sina kn„n och bad med dem alla. 020:037 Och de begynte alla att gr†ta bitterligen och f”llo Paulus om halsen och kysste honom innerligt; 020:038 och mest s”rjde de f”r det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle f† se hans ansikte. Och s† ledsagade de honom till skeppet. 021:001 Sedan vi hade skilts ifr†n dem, lade vi ut och foro raka v„gen till Kos och kommo dagen d„refter till Rodus och d„rifr†n till Patara. 021:002 D„r funno vi ett skepp som skulle fara ”ver till Fenicien; p† det gingo vi ombord och lade ut. 021:003 Och n„r vi hade f†tt Cypern i sikte, l„mnade vi denna ” p† v„nster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty d„r skulle skeppet lossa sin last. 021:004 Och vi upps”kte d„r l„rjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem. 021:005 Men n„r vi hade stannat d„r de dagarna ut, br”to vi upp d„rifr†n och g†vo oss i v„g, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, „nda utom staden. Och p† stranden f”llo vi ned p† v†ra kn„n och b†do 021:006 och togo sedan avsked av varandra. D„refter stego vi ombord p† skeppet, och de andra v„nde tillbaka hem igen. 021:007 Fr†n Tyrus kommo vi till Ptolemais, och d„rmed avslutade vi sj”resan. Och vi h„lsade p† hos br”derna d„r och stannade hos dem en dag. 021:008 Men f”ljande dag beg†vo vi oss d„rifr†n och kommo till Cesarea. D„r togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom. 021:009 Denne hade fyra ogifta d”ttrar, som „gde profetisk g†va. 021:010 Under den tid av flera dagar, som vi stannade d„r, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned fr†n Judeen. 021:011 N„r denne hade kommit till oss, tog han Paulus' b„lte och band d„rmed sina h„nder och f”tter och sade: ˝S† s„ger den helige Ande: 'Den man som detta b„lte tillh”r, honom skola judarna s† binda i Jerusalem, och sedan skola de ”verl„mna honom i hedningarnas h„nder.'˝ 021:012 N„r vi h”rde detta, b†do s†v„l vi sj„lva som br”derna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem. 021:013 Men d† svarade Paulus: ˝Varf”r gr†ten I s† och sargen mitt hj„rta? Jag „r ju redo icke allenast att l†ta mig bindas, utan ock att d” i Jerusalem, f”r Herren Jesu namns skull.˝ 021:014 D† han allts† icke l„t ”vertala sig, g†vo vi oss till freds och sade: ˝Ske Herrens vilja.˝ 021:015 Efter de dagarnas f”rlopp gjorde vi oss i ordning och beg†vo oss upp till Jerusalem. 021:016 Fr†n Cesarea f”ljde ocks† n†gra av l„rjungarna med oss, och dessa f”rde oss till en viss Mnason fr†n Cypern, en gammal l„rjunge, som vi skulle g„sta hos. 021:017 Och n„r vi kommo till Jerusalem, togo br”derna emot oss med gl„dje. 021:018 Dagen d„refter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de „ldste. 021:019 Och sedan han hade h„lsat dem f”rt„ljde han f”r dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna. 021:020 N„r de h”rde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: ˝Du ser, k„re broder, huru m†nga tusen judar det „r som hava kommit till tro, och alla nit„lska de f”r lagen. 021:021 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du l„r alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla fr†n Moses, i det du s„ger att de icke beh”va omsk„ra sina barn, ej heller i ”vrigt vandra efter vad stadgat „r. 021:022 Vad „r d† att g”ra? Helt visst skall man f† h”ra att du har kommit hit. 021:023 G”r d„rf”r s†som vi nu vilja s„ga dig. Vi hava h„r fyra m„n som hava bundit sig genom ett l”fte. 021:024 Tag med dig dessa, och l†t helga dig tillsammans med dem, och †tag dig omkostnaderna f”r dem, s† att de kunna l†ta raka sina huvuden. D† skola alla f”rst† att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig „ger n†gon grund, utan att ocks† du vandrar efter lagen och h†ller den. 021:025 Vad †ter ang†r de hedningar som hava kommit till tro, s† hava vi h„r beslutit och j„mv„l skrivit till dem, att de b”ra taga sig till vara f”r k”tt fr†n avgudaoffer och f”r blod och f”r k”ttet av f”rkv„vda djur och f”r otukt.˝ 021:026 S† tog d† Paulus m„nnen med sig och l„t f”ljande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till k„nna n„r den tid skulle g† till „nda, f”r vilken de hade l†tit helga sig, den tid f”re vars utg†ng offer skulle framb„ras f”r var och en s„rskild av dem. 021:027 N„r de sju dagarna n„stan voro ute, fingo judarna fr†n provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade d† allt folket. Och de grepo honom 021:028 och ropade: ˝I m„n av Israel, kommen till hj„lp! H„r „r den man som allest„des l„r alla s†dant som „r emot v†rt folk och emot lagen och emot denna plats. D„rtill har han nu ock f”rt greker in i helgedomen och osk„rat denna heliga plats.˝ 021:029 De hade n„mligen f”rut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade f”rt denne in i helgedomen. 021:030 Och hela staden kom i r”relse, och folket skockade sig tillsammans. Och d† de nu hade gripit Paulus, sl„pade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast st„ngdes igen. 021:031 Men just som de stodo f„rdiga att dr„pa honom, anm„ldes det hos ”versten f”r den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror. 021:032 Denne tog d† strax med sig krigsm„n och h”vitsm„n och skyndade ned till dem. Och n„r de fingo se ”versten och krigsm„nnen, upph”rde de att sl† Paulus 021:033 ™versten gick d† fram och tog honom i f”rvar och bj”d att man skulle f„ngsla honom med tv† kedjor. Och han fr†gade vem han var och vad han hade gjort. 021:034 Men bland folket ropade den ene s†, den andre s†. D† han allts† f”r larmets skull icke kunde f† n†got s„kert besked, bj”d han att man skulle f”ra honom till kasernen. 021:035 Och n„r han kom fram till trappan, tr„ngde folket s† v†ldsamt p†, att han m†ste b„ras av krigsm„nnen, 021:036 ty folkhopen f”ljde efter och skriade: ˝Bort med honom!˝ 021:037 D† nu Paulus skulle f”ras in i kasernen, sade han till ”versten: ˝Tillst„djes det mig att s„ga n†got till dig?˝ Han svarade: ˝Kan du tala grekiska? 021:038 Žr du d† icke den egyptier som f”r en tid sedan st„llde till 'dolkm„nnens' uppror, de fyra tusens, och f”rde dem ut i ”knen?˝ 021:039 D† svarade Paulus: ˝Nej, jag „r en judisk man fr†n Tarsus, medborgare allts† i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillst„d mig att tala till folket.˝ 021:040 Och han tillstadde honom det. D† gav Paulus fr†n trappan, d„r han stod, med handen ett tecken †t folket. Och sedan d„r hade blivit helt tyst, talade han till dem p† hebreiska och sade: 022:001 ˝Br”der och f„der, h”ren vad jag nu inf”r eder vill tala till mitt f”rsvar.˝ 022:002 N„r de h”rde att han talade till dem p† hebreiska, blevo de „nnu mer stilla. Och han fortsatte: 022:003 ˝Jag „r en judisk man, f”dd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad h„r i staden och undervisad vid Gamaliels f”tter, efter f„dernas lag i all dess str„nghet. Och jag var en man som nit„lskade f”r Gud, s†som I allasammans i dag g”ren. 022:004 Jag f”rf”ljde 'den v„gen' „nda till d”ds, och b†de m„n och kvinnor l„t jag binda och s„tta i f„ngelse; 022:005 det vittnesb”rdet kan ”verstepr„sten och de „ldstes hela r†d giva mig. Ocks† fick jag av dem brev till br”derna i Damaskus; och jag begav mig dit, f”r att f„ngsla j„mv„l dem som voro d„r och f”ra dem till Jerusalem, s† att de kunde bliva straffade. 022:006 Men n„r jag var p† v„gen och nalkades Damaskus, h„nde sig vid middagstiden att ett starkt sken fr†n himmelen pl”tsligt kringstr†lade mig. 022:007 Och jag f”ll ned till marken och h”rde d† en r”st som sade till mig: 'Saul, Saul, varf”r f”rf”ljer du mig?' 022:008 D† svarade jag: 'Vem „r du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag „r Jesus fr†n Nasaret, den som du f”rf”ljer.' 022:009 Och de som voro med mig s†go v„l skenet, men h”rde icke r”sten av den som talade till mig. 022:010 D† fr†gade jag: 'Vad skall jag g”ra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'St† upp och g† in i Damaskus; d„r skall allt det bliva dig sagt, som „r dig f”relagt att g”ra.' 022:011 Men eftersom jag, till f”ljd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina f”ljeslagare mig vid handen och ledde mig, s† att jag kom in i Damaskus. 022:012 D„r fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesb”rd om sig av alla judar som bodde d„r. 022:013 Denne kom nu och tr„dde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och s†g upp p† honom. 022:014 D† sade han: 'V†ra f„ders Gud har utsett dig till att k„nna hans vilja och till att se den R„ttf„rdige och h”ra ord fr†n hans mun. 022:015 Ty du skall vara hans vittne inf”r alla m„nniskor och vittna om vad du har sett och h”rt. 022:016 Varf”r dr”jer du d† nu? St† upp och l†t d”pa dig och avtv† dina synder, och †kalla d„rvid hans namn.' 022:017 Men n„r jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, h„nde sig, medan jag bad i helgedomen, att jag f”ll i h„nryckning 022:018 och s†g honom och h”rde honom s„ga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifr†n Jerusalem; ty de skola icke h„r taga emot ditt vittnesb”rd om mig.' 022:019 Men jag sade: 'Herre, de veta sj„lva att det var jag som ”verallt i synagogorna l„t f„ngsla och gissla dem som trodde p† dig. 022:020 Och n„r Stefanus', ditt vittnes, blod utg”ts, var ock jag tillst„des och gillade vad som skedde och vaktade de m„ns kl„der, som d”dade honom.' 022:021 D† sade han till mig: G†; jag vill s„nda dig †stad l†ngt bort till hedningarna.'˝ 022:022 Žnda till dess att han sade detta hade de h”rt p† honom. Men nu hovo de upp sin r”st och ropade: ˝Bort ifr†n jorden med den m„nniskan! Det „r icke tillb”rligt att en s†dan f†r leva.˝ 022:023 D† de s† skriade och d„rvid revo av sig sina kl„der och kastade stoft upp i luften, 022:024 bj”d ”versten att man skulle f”ra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle f”rh”ra honom under gisselslag, s† att han finge veta varf”r de s† ropade mot honom. 022:025 Men n„r de redan hade str„ckt ut honom till gissling, sade Paulus till den h”vitsman som stod d„r: ˝Žr det lovligt f”r eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?˝ 022:026 N„r h”vitsmannen h”rde detta, gick han till ”versten och underr„ttade honom h„rom och sade: ˝Vad „r det du t„nker g”ra? Mannen „r ju romersk medborgare.˝ 022:027 D† gick ”versten dit och fr†gade honom: ˝S„g mig, „r du verkligen romersk medborgare?˝ Han svarade: ˝Ja.˝ 022:028 ™versten sade d†: Mig har det kostat en stor summa penningar att k”pa den medborgarr„tten.˝ Men Paulus sade: ˝Jag d„remot har den redan genom f”delsen.˝ 022:029 M„nnen som skulle hava f”rh”rt honom drogo sig d† strax undan och l„mnade honom. Och n„r ”versten nu hade f†tt veta att han var romersk medborgare, blev ocks† han f”rskr„ckt, vid tanken p† att han hade l†tit f„ngsla honom. 022:030 D† han emellertid ville f† s„kert besked om varf”r Paulus anklagades av judarna, l†t han dagen d„refter taga av honom bojorna och bj”d ”verstepr„sterna och hela Stora r†det att komma tillsammans. Sedan l„t han f”ra Paulus ditned och st„llde honom inf”r dem. 023:001 Och Paulus f„ste ”gonen p† R†det och sade: ˝Mina br”der, allt intill denna dag har jag vandrat inf”r Gud med ett i allo gott samvete.˝ 023:002 D† befallde ”verstepr„sten Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle sl† honom p† munnen. 023:003 Paulus sade d† till honom: ˝Gud skall sl† dig, du vitmenade v„gg. Du sitter h„r f”r att d”ma mig efter lagen, och „nd† bjuder du, tv„rtemot lagen, att man skall sl† mig!˝ 023:004 D† sade de som stodo d„rbredvid: ˝Sm„dar du Guds ”verstepr„st?˝ 023:005 Paulus svarade: ˝Jag visste icke, mina br”der, att han var ”verstepr„st. Det „r ju skrivet: 'Mot en h”vding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'˝ 023:006 Nu hade Paulus m„rkt att den ena delen av dem utgjordes av sadduc‚er och den andra av faris‚er. D„rf”r sade han med ljudelig r”st inf”r R†det: ˝Mina br”der, jag „r faris‚, en avkomling av faris‚er. Det „r f”r v†rt hopps skull, f”r de d”das uppst†ndelses skull, som jag st†r h„r inf”r r„tta.˝ 023:007 Knappt hade han sagt detta, f”rr„n en strid uppstod mellan faris‚erna och sadduc‚erna, s† att hopen blev delad. 023:008 Sadduc‚erna s„ga n„mligen att det icke finnes n†gon uppst†ndelse, ej heller n†gon „ngel eller ande, men faris‚erna bek„nna sig tro p† b†de det ena och det andra. 023:009 Och man begynte ropa och larma; och n†gra skriftl„rde som h”rde till faris‚ernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: ˝Vi finna intet ont hos denne man. Kanh„nda har en ande eller en „ngel verkligen talat med honom.˝ 023:010 D† nu en s† h„ftig strid hade uppst†tt, fruktade ”versten att de skulle slita Paulus i stycken, och bj”d manskapet g† ned och rycka honom undan dem och f”ra honom till kasernen. 023:011 Natten d„refter kom Herren och stod framf”r honom och sade: ˝Var vid gott mod; ty s†som du har vittnat om mig i Jerusalem, s† m†ste du ock vittna i Rom.˝ 023:012 N„r det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och f”rpliktade sig med dyr ed att varken „ta eller dricka, f”rr„n de hade dr„pt Paulus. 023:013 Och det var mer „n fyrtio m„n som s† hade sammansvurit sig. 023:014 Dessa gingo till ”verstepr„sterna och de „ldste och sade: ˝Vi hava med dyr ed f”rpliktat oss att ingenting smaka, f”rr„n vi hava dr„pt Paulus. 023:015 S† m†n I nu, tillsammans med R†det, hemst„lla hos ”versten att han l†ter f”ra honom ned till eder, detta under f”regivande att I t„nken grundligare unders”ka hans sak. Vi skola d† vara redo att r”ja honom ur v„gen, innan han hinner fram.˝ 023:016 Men Paulus' systerson fick h”ra om f”rs†tet. Han kom d„rf”r till kasernen och gick ditin och omtalade f”r Paulus vad han hade h”rt. 023:017 Paulus bad d† att en av h”vitsm„nnen skulle komma till honom, och sade: ˝F”r denne yngling till ”versten; ty han har en underr„ttelse att l„mna honom.˝ 023:018 Denne tog honom d† med sig och f”rde honom till ”versten och sade: ˝F†ngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig f”ra denne yngling till dig, ty han har n†got att s„ga dig.˝ 023:019 D† tog ”versten honom vid handen och gick avsides med honom och fr†gade honom: ˝Vad „r det f”r en underr„ttelse du har att l„mna mig?˝ 023:020 Han svarade: ˝Judarna hava kommit ”verens om att bedja dig att du i morgon l†ter f”ra Paulus ned till R†det, detta under f”regivande att det t„nker skaffa sig grundligare kunskap om honom. 023:021 G”r dem nu icke till viljes h„ri; ty mer „n fyrtio av dem ligga i f”rs†t f”r honom och hava med dyr ed f”rpliktat sig att varken „ta eller dricka, f”rr„n de hava r”jt honom ur v„gen. Och nu „ro de redo och v„nta allenast p† att du skall bevilja deras beg„ran.˝ 023:022 ™versten bj”d d† ynglingen att icke f”r n†gon omtala att han hade yppat detta f”r honom, och l„t honom sedan g†. 023:023 D„refter kallade han till sig tv† av h”vitsm„nnen och sade till dem: ˝L†ten tv† hundra krigsm„n g”ra sig redo att i natt vid tredje timmen avg† till Cesarea, s† ock sjuttio ryttare och tv† hundra spjutb„rare.˝ 023:024 Och han tillsade dem att skaffa †snor, som de skulle l†ta Paulus rida p† s† att han oskadd kunde f”ras till landsh”vdingen Felix. 023:025 Och han skrev ett brev, s† lydande: 023:026 ˝Klaudius Lysias h„lsar den „dle landsh”vdingen Felix. 023:027 Denne man blev gripen av judarna, och det var n„ra att han hade blivit d”dad av dem. D† kom jag tillst„des med mitt manskap och tog honom ifr†n dem, sedan jag hade f†tt veta att han var romersk medborgare. 023:028 Men d† jag ocks† ville veta vad de anklagade honom f”r, l„t jag st„lla honom inf”r deras Stora r†d. 023:029 Jag fann d† att anklagelsen mot honom g„llde n†gra tvistefr†gor i deras lag, men att han icke var anklagad f”r n†got som f”rtj„nade d”d eller f„ngelse. 023:030 Sedan har jag f†tt k„nnedom om att n†got anslag f”rehaves mot honom, och d„rf”r s„nder jag honom nu strax till dig. Jag har j„mv„l bjudit hans anklagare att inf”r dig f”ra sin talan mot honom.˝ 023:031 S† togo nu krigsm„nnen Paulus, s†som det hade blivit dem befallt, och f”rde honom om natten till Antipatris. 023:032 Dagen d„refter v„nde de sj„lva tillbaka till kasernen och l„to ryttarna f„rdas vidare med honom. 023:033 N„r dessa kommo till Cesarea, l„mnade de fram brevet till landsh”vdingen och f”rde j„mv„l Paulus fram inf”r honom. 023:034 Sedan han hade l„st brevet, fr†gade han fr†n vilket landskap han var; och n„r han hade f†tt veta att han var fr†n Cilicien, sade han: 023:035 ˝Jag skall h”ra vad du har att s„ga, n„r ocks† dina anklagare hava kommit tillst„des.˝ Och s† bj”d han att man skulle f”rvara honom i Herodes' borg. 024:001 Fem dagar d„refter for ”verstepr„sten Ananias ditned med n†gra av de „ldste och en sakf”rare, Tertullus; dessa anm„lde inf”r landsh”vdingen klagom†l mot Paulus. 024:002 Och sedan denne hade blivit f”rekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade: 024:003 ˝Att vi genom dig †tnjuta mycken frid och ro, och att genom din f”rsorg, „dle Felix, goda †tg„rder hava blivit vidtagna f”r detta folk, det erk„nna vi p† allt s„tt och allest„des, med m†nga tacks„gelser. 024:004 Men f”r att icke alltf”r l„nge besv„ra dig beder jag att du, i din mildhet, ville h”ra allenast n†gra f† ord av oss. 024:005 Vi hava funnit att denne „r en f”rd„rvlig man, som uppv„cker strid bland alla judar i hela v„rlden, och att han „r en huvudman f”r nasar‚ernas parti. 024:006 Han har ock f”rs”kt att osk„ra helgedomen; d„rf”r grepo vi honom, 024:007 024:008 och du kan nu sj„lv anst„lla rannsakning med honom och s† skaffa dig k„nnedom om allt det som vi anklaga honom f”r.˝ 024:009 De andra judarna inst„mde h„ri och p†stodo att det f”rh”ll sig s†. 024:010 D† landsh”vdingen nu gav tecken †t Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: ˝Eftersom jag vet att du nu i m†nga †r har varit domare ”ver detta folk, f”rsvarar jag min sak med frimodighet. 024:011 Du kan sj„lv l„tt f”rvissa dig om att det icke „r mer „n tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem f”r att tillbedja. 024:012 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med n†gon eller st„lla till folkskockning. 024:013 Ej heller kunna de inf”r dig bevisa det som de nu anklaga mig f”r. 024:014 Men det bek„nner jag f”r dig att jag, i enlighet med 'den v„gen', vilken de kalla en partimening, s† tj„nar mina f„ders Gud, att jag tror allt vad som „r skrivet i lagen och i profeterna, 024:015 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de d”da skola uppst†, b†de r„ttf„rdiga och or„ttf„rdiga. 024:016 D„rf”r l„gger ocks† jag mig vinn om att alltid hava ett okr„nkt samvete inf”r Gud och m„nniskor. 024:017 S† kom jag nu, efter flera †rs f”rlopp, tillbaka f”r att ”verl„mna n†gra allmosor till mitt folk och f”r att framb„ra offer. 024:018 D„runder p†tr„ffades jag i helgedomen, sedan jag hade l†tit helga mig, utan att hava v†llat n†gon folkskockning eller n†got larm, 024:019 av n†gra judar fr†n provinsen Asien, vilka nu borde vara h„r tillst„des inf”r dig och framst„lla sina klagom†l, om de hava n†got att anklaga mig f”r. 024:020 Eller ock m† dessa som „ro h„r tillst„des s„ga vad or„tt de funno mig skyldig till, n„r jag stod inf”r Stora r†det, 024:021 om det icke skulle vara i fr†ga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, d„r jag stod ibland dem: 'Det „r f”r de d”das uppst†ndelses skull som jag i dag st†r inf”r r„tta h„r bland eder.'˝ 024:022 Men Felix, som mycket v„l k„nde till ˝den v„gen˝, uppsk”t m†let och sade: ˝N„r ”versten Lysias kommer hit ned, vill jag unders”ka eder sak.˝ 024:023 Och han befallde h”vitsmannen att h†lla honom i f”rvar, dock s†, att man skulle behandla honom milt och icke hindra n†gon av hans n„rmaste fr†n att vara honom till tj„nst. 024:024 N†gon tid d„refter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han l„t h„mta Paulus och h”rde honom om tron p† Kristus Jesus. 024:025 Men n„r Paulus talade med dem om r„ttf„rdighet och †terh†llsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix f”rskr„ckt och sade: ˝G† din v„g f”r denna g†ng; n„r jag f†r l„glig tid, vill jag kalla dig till mig.˝ 024:026 Han hoppades ocks† att han skulle f† penningar av Paulus, varf”r han ock ganska ofta l„t h„mta honom och samtalade med honom. 024:027 N„r tv† †r voro f”rlidna, fick Felix till eftertr„dare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville g”ra judarna sig bev†gna, l„mnade han Paulus kvar i f„ngelset. 025:001 Tre dagar efter det att Festus hade tilltr„tt h”vdingd”met for han fr†n Cesarea upp till Jerusalem. 025:002 ™verstepr„sterna och de f”rn„msta bland judarna anm„lde d† inf”r honom klagom†l mot Paulus. 025:003 F”r att f† denne i sitt v†ld anh”llo de hos Festus och beg„rde s†som en ynnest, att han skulle l†ta h„mta honom till Jerusalem. De ville n„mligen l„gga f”rs†t f”r honom, s† att de kunde d”da honom under v„gen. 025:004 Festus svarade d† att Paulus h”lls i f”rvar i Cesarea, och att han sj„lv t„nkte inom kort fara dit tillbaka. 025:005 Och han tillade: ˝De bland eder som det vederb”r m† allts† fara dit ned med mig och framl„gga sin anklagelse mot mannen, om han „r skyldig till n†got ont.˝ 025:006 Sedan han hade vistats hos dem h”gst †tta eller tio dagar, kom han †ter ned till Cesarea. Dagen d„refter satte han sig p† domars„tet och bj”d att Paulus skulle f”ras fram. 025:007 N„r denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned fr†n Jerusalem, och dessa framst„llde nu m†nga sv†ra beskyllningar. Men de f”rm†dde icke bevisa dem, 025:008 ty Paulus f”rsvarade sig och visade att han icke p† n†got s„tt hade f”rsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren. 025:009 Men Festus ville g”ra judarna sig bev†gna och fr†gade Paulus och sade: ˝Vill du fara upp till Jerusalem och d„r st† till r„tta inf”r mig i denna sak?˝ 025:010 Paulus svarade: ˝Jag st†r h„r inf”r kejserlig domstol, och av s†dan domstol b”r jag d”mas. Mot judarna har jag intet or„tt gjort, s†som du sj„lv mycket v„l vet. 025:011 Om jag nu eljest „r skyldig till n†got or„tt och har gjort n†got som f”rtj„nar d”den, s† vill jag icke undandraga mig att d”; men om deras anklagelser mot mig „ro utan grund, s† kan ingen giva mig till pris †t dem. Jag v„djar till kejsaren.˝ -- 025:012 Sedan Festus d„refter hade ”verlagt med sitt r†d, svarade han: ˝Till kejsaren har du v„djat, till kejsaren skall du ock f† fara.˝ 025:013 Efter n†gra dagars f”rlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och h„lsade p† hos Festus. 025:014 Medan de nu i flera dagar vistades d„r, framlade Festus Paulus' sak f”r konungen och sade: ˝Felix har h„r l„mnat efter sig en man s†som f†nge; 025:015 och n„r jag var i Jerusalem, anm„lde judarnas ”verstepr„ster och „ldste klagom†l mot honom och beg„rde att han skulle d”mas skyldig. 025:016 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva n†gon m„nniska, f”rr„n den anklagade hade f†tt st† ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillf„lle att f”rsvara sig mot anklagelsen. 025:017 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts† utan uppskov, dagen d„refter, p† domars„tet och bj”d att mannen skulle f”ras fram. 025:018 Men n„r hans anklagare upptr„dde, anf”rde de mot honom ingen beskyllning f”r s†dana f”rbrytelser som jag hade t„nkt mig; 025:019 de voro allenast i tvist med honom om n†gra fr†gor som r”rde deras s„rskilda gudsdyrkan, och ang†ende en viss Jesus, som „r d”d, men om vilken Paulus p†stod att han lever. 025:020 D† jag var villr†dig huru jag skulle g”ra med unders”kningen h„rom, fr†gade jag om han ville fara till Jerusalem och d„r st† till r„tta i denna sak. 025:021 N„r Paulus d† sade sig vilja v„dja till kejsaren och beg„rde att bliva h†llen i f”rvar, f”r att sedan underg† rannsakning inf”r honom, bj”d jag att han skulle h†llas i f”rvar, till dess jag kunde s„nda honom till kejsaren.˝ 025:022 D† sade Agrippa till Festus: ˝Jag skulle ocks† sj„lv g„rna vilja h”ra den mannen.˝ Han svarade: ˝I morgon skall du f† h”ra honom.˝ 025:023 Dagen d„refter kommo allts† Agrippa och Bernice, med stor st†t, och gingo in i domsalen, tillika med ”verstarna och de f”rn„msta m„nnen i staden; och p† Festus' befallning blev Paulus inf”rd. 025:024 D† sade Festus: ˝Konung Agrippa, och alla I andra som „ren har tillst„des med oss, I sen h„r den man f”r vilkens skull hela hopen av judar, b†de i Jerusalem och h„r, har legat ”ver mig med sina rop att han icke borde f† leva l„ngre. 025:025 Jag f”r min del har kommit till insikt om att han icke har gjort n†got som f”rtj„nar d”den; 025:026 men d† han nu sj„lv har v„djat till kejsaren, har jag beslutit att s„nda honom till denne. Jag har emellertid icke n†got s„kert besked om honom att giva min h”ge herre, n„r jag skriver. D„rf”r har jag f”rt honom fram inf”r eder, och f”rst och fr„mst inf”r dig, konung Agrippa, f”r att jag, efter det att rannsakning har; blivit h†llen, skall f† veta vad jag b”r skriva. 025:027 Ty det synes mig vara orimligt att s„nda †stad en f†nge, utan att p† samma g†ng giva till k„nna vad han „r anklagad f”r.˝ 026:001 Agrippa sade nu till Paulus: ˝Det tillst„djes dig att tala f”r din sak.˝ D† r„ckte Paulus ut handen och talade s† till sitt f”rsvar: 026:002 ˝Jag skattar mig lycklig att jag, i fr†ga om allt det som judarna anklaga mig f”r, i dag skall f”rsvara mig inf”r dig, konung Agrippa, 026:003 som s† v„l k„nner judarnas alla stadgar och tvistefr†gor. D„rf”r beder jag dig h”ra mig med t†lamod. 026:004 Hurudant mitt liv allt ifr†n ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju fr†n tidiga †r framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem. 026:005 Och sedan l†ng tid tillbaka k„nna de om mig -- s†framt de nu vilja tillst† det -- att jag har tillh”rt det str„ngaste partiet i v†r gudsdyrkan och levat s†som faris‚. 026:006 Och nu st†r jag h„r till r„tta f”r v†rt hopp om det som Gud har lovat v†ra f„der, 026:007 det vartill ock v†ra tolv stammar, under det de tj„na Gud med iver b†de natt och dag, hoppas att n† fram. F”r det hoppets skull, o konung, „r jag anklagad av judarna. 026:008 Varf”r h†lles det d† bland eder f”r otroligt att Gud uppv„cker d”da? 026:009 Jag f”r min del menade allts† att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasar‚ens, namn; 026:010 s† gjorde jag ock i Jerusalem. Och m†nga av de heliga insp„rrade jag i f„ngelse, sedan jag av ”verstepr„sterna hade f†tt fullmakt d„rtill; och n„r man ville d”da dem, r”stade ock jag d„rf”r. 026:011 Och ”verallt i synagogorna f”rs”kte jag, g†ng p† g†ng, att genom straff tvinga dem till h„delse. I mitt raseri mot dem gick jag s† l†ngt, att jag f”rf”ljde dem till och med „nda in i utl„ndska st„der. 026:012 N„r jag nu i detta „rende var p† v„g till Damaskus, med fullmakt och uppdrag fr†n ”verstepr„sterna, 026:013 fick jag under min f„rd, o konung, mitt p† dagen se ett sken fr†n himmelen, klarare „n solens glans, kringstr†la mig och mina f”ljeslagare. 026:014 Och vi f”llo alla ned till jorden, och jag h”rde d† en r”st s„ga till mig p† hebreiska: 'Saul, Saul, varf”r f”rf”ljer du mig'? Det „r dig sv†rt att spj„rna mot udden.' 026:015 D† sade jag: 'Vem „r du, Herre?' Herren svarade: 'Jag „r Jesus, den som du f”rf”ljer. 026:016 Men res dig upp och st† p† dina f”tter; ty d„rf”r har jag visat mig f”r dig, att jag har velat utse dig till en tj„nare och ett vittne, som skall vittna b†de om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig f”r dig. 026:017 Och jag skall r„dda dig s†v„l fr†n ditt eget folk som fr†n hedningarna. Ty till dem s„nder jag dig, 026:018 f”r att du skall ”ppna deras ”gon, s† att de omv„nda sig fr†n m”rkret till ljuset, och fr†n Satans makt till Gud, p† det att de m†, genom tron p† mig, undf† syndernas f”rl†telse och f† sin lott bland dem som „ro helgade.' 026:019 S† blev jag d†, konung Agrippa, icke oh”rsam mot den himmelska synen, 026:020 utan predikade f”rst f”r dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan ”ver hela judiska landet och f”r hedningarna, att de skulle g”ra b„ttring och omv„nda sig till Gud och g”ra s†dana g„rningar som tillh”ra b„ttringen. 026:021 F”r denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och f”rs”kte att d”da mig. 026:022 Genom den hj„lp som jag har undf†tt av Gud st†r jag allts† „nnu i dag s†som ett vittne inf”r b†de sm† och stora; och jag s„ger intet annat, „n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske, 026:023 n„mligen att Messias skulle lida och, s†som f”rstlingen av dem som uppst† fr†n de d”da, b„ra budskap om ljuset, s†v„l till v†rt eget folk som till hedningarna.˝ 026:024 N„r han p† detta satt f”rsvarade sig, utropade Festus: ˝Du „r fr†n dina sinnen, Paulus; den myckna l„rdomen g”r dig f”rryckt.˝ 026:025 Men Paulus svarade: ˝Jag „r icke fr†n mina sinnen, „dle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning. 026:026 Konungen k„nner v„l till dessa ting; d„rf”r talar jag ocks† frimodigt inf”r honom. Ty jag kan icke tro att n†got av detta „r honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i n†gon undang”md vr†. 026:027 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.˝ 026:028 D† sade Agrippa till Paulus: ˝F”ga fattas att du ”vertalar mig och g”r mig till kristen.˝ 026:029 Paulus svarade: ˝Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag ”nska inf”r Gud att icke allenast du, utan alla som i dag h”ra mig, m†tte bliva s†dana som jag „r, dock med undantag av dessa bojor.˝ 026:030 D„refter stod konungen upp, och med honom landsh”vdingen och Bernice och de som sutto d„r tillsammans med dem. 026:031 Och n„r de gingo d„rifr†n, talade de med varandra och sade: ˝Den mannen har icke gjort n†got som f”rtj„nar d”d eller f„ngelse.˝ 026:032 Och Agrippa sade till Festus: ˝Denne man hade v„l kunnat frigivas, om han icke hade v„djat till kejsaren.˝ 027:001 N„r det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus j„mte n†gra andra f†ngar ”verl„mnad †t en h”vitsman, vid namn Julius, som tillh”rde den kejserliga vakten. 027:002 Och vi gingo ombord p† ett skepp fr†n Adramyttium, som skulle anl”pa provinsen Asiens kustst„der. S† lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier fr†n Tessalonika. 027:003 Dagen d„refter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bem”tte Paulus med v„lvilja, tillstadde honom att bes”ka sina v„nner d„r och †tnjuta deras omv†rdnad. 027:004 N„r vi hade lagt ut d„rifr†n, seglade vi under Cypern, eftersom vinden l†g emot. 027:005 Och sedan vi hade seglat ”ver havet, utanf”r Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien. 027:006 D„r tr„ffade h”vitsmannen p† ett skepp fr†n Alexandria, som skulle segla till Italien, och p† det f”rde han oss ombord. 027:007 Under en l„ngre tid gick nu seglingen l†ngsamt, och vi kommo med knapp n”d inemot Knidus. Och d† vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone. 027:008 Det var med knapp n”d som vi kommo d„r f”rbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke l†ngt fr†n staden Lasea. 027:009 H„runder hade ganska l†ng tid hunnit f”rflyta, och sj”farten begynte redan vara os„ker; fastedagen var n„mligen redan f”rbi. Paulus varnade dem d† 027:010 och sade: ˝I m†n, jag ser att denna sj”resa kommer att medf”ra vederv„rdigheter och stor olycka, icke allenast f”r last och skepp, utan ock f”r v†ra liv.˝ 027:011 Men h”vitsmannen trodde mer p† styrmannen och skepparen „n p† det som Paulus sade. 027:012 Och d† hamnen icke l†g v„l till f”r ”vervintring, var flertalet av den meningen att man borde l„gga ut d„rifr†n och f”rs”ka om man kunde komma fram till Fenix, en hamn p† Kreta, som ligger skyddad mot sydv„st och nordv„st; d„r skulle de sedan stanna ”ver vintern. 027:013 Och d† nu en lindrig sunnanvind bl†ste upp, menade de sig hava m†let vunnet, och lyfte ankar och foro t„tt utmed Kreta. 027:014 Men icke l†ngt d„refter kom en v†ldsam stormvind farande ned fr†n ”n; det var den s† kallade nordostorkanen. 027:015 D† skeppet av denna rycktes med och icke kunde h†llas upp mot vinden, g†vo vi efter och l„to det driva. 027:016 N„r vi kommo under en liten ” som hette Kauda, f”rm†dde vi dock, fast„n med knapp n”d, b„rga skeppsb†ten. 027:017 Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de n”dhj„lpsmedel och slogo t†g om skeppet. Och d† de fruktade att bliva kastade p† Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och l„to skeppet s† driva. 027:018 Och eftersom vi alltj„mt h†rt ansattes av stormen, vr„kte de dagen d„refter en del av lasten ”ver bord. 027:019 P† tredje dagen kastade de med egna h„nder ut skeppsredskapen. 027:020 Och d† under flera dagar varken sol eller stj„rnor hade synts, och stormen l†g ganska h†rt p†, hade vi icke mer n†got hopp om r„ddning. 027:021 D† nu m†nga funnos som ingenting ville f”rt„ra, tr„dde Paulus upp mitt ibland dem och sade: ˝I m„n, I haden bort lyda mig och icke avsegla fr†n Kreta; I haden d† kunnat spara eder dessa vederv„rdigheter och denna olycka. 027:022 Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall f”rlora sitt liv; allenast skeppet skall g† f”rlorat. 027:023 Ty i natt kom en „ngel fr†n den Gud som jag tillh”r, och som jag ocks† tj„nar, och stod bredvid mig och sade: 027:024 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att st† inf”r kejsaren; och se, Gud har sk„nkt dig alla dem som segla med dig.' 027:025 Varen d„rf”r vid gott mod, I m„n; ty jag har den f”rtr”stan till Gud, att s† skall ske som mig „r sagt. 027:026 Men p† en ” m†ste vi bliva kastade.˝ 027:027 N„r vi nu den fjortonde natten drevo omkring p† Adriatiska havet, tyckte sj”m„nnen sig vid midnattstiden finna att de n„rmade sig n†got land. 027:028 De lodade d† och funno tjugu famnars djup. N„r de hade kommit ett litet stycke l„ngre fram lodade de †ter och funno femton famnars djup. 027:029 D† fruktade de att vi skulle st”ta p† n†got skarpt grund, och kastade d„rf”r ut fyra ankaren fr†n akterskeppet och l„ngtade efter att det skulle dagas. 027:030 Sj”m„nnen ville emellertid fly ifr†n skeppet och firade ned skeppsb†ten i havet, under f”regivande att de t„nkte f”ra ut ankaren ifr†n f”rskeppet. 027:031 D† sade Paulus till h”vitsmannen och krigsm„nnen: ˝Om icke dessa stanna kvar p† skeppet, s† kunnen I icke r„ddas.˝ 027:032 D† h”ggo krigsm„nnen av de t†g som h”llo skeppsb†ten, och l„to den fara. 027:033 Medan det nu h”ll p† att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: ˝Det „r i dag fjorton dagar som I haven v„ntat och f”rblivit fastande, utan att f”rt„ra n†got. 027:034 D„rf”r uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall f”rhj„lpa eder till r„ddning. Ty p† ingen av eder skall ett huvudh†r g† f”rlorat. 027:035 N„r han hade sagt detta, tog han ett br”d och tackade Gud i allas †syn och br”t det och begynte „ta. 027:036 D† blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks† de. 027:037 Och vi voro p† skeppet tillsammans tv† hundra sjuttiosex personer. 027:038 Sedan de hade „tit sig m„tta, l„ttade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet. 027:039 N„r det blev dag, k„nde de icke igen landet; men de blevo varse en vik med l†g strand och besl”to d† att, om m”jligt, l†ta skeppet driva upp p† denna. 027:040 De kapade s† ankart†gen p† b†da sidor och l„mnade ankarna kvar i havet; tillika l”sgjorde de rodren och hissade f”rseglet f”r vinden och styrde mot stranden. 027:041 De st”tte d† p† ett rev och l„to skeppet g† upp p† det. D„r fastnade f”rskeppet och blev st†ende or”rligt, men akterskeppet begynte brytas s”nder av v†gsvallet. 027:042 D† ville krigsm„nnen d”da f†ngarna, f”r att ingen skulle kunna fly undan simmande. 027:043 Men h”vitsmannen ville r„dda Paulus och hindrade dem d„rf”r i deras upps†t, och bj”d att de simkunniga f”rst skulle kasta sig i vattnet och s”ka komma i land, 027:044 och att d„refter de ”vriga skulle giva sig ut, somliga p† plankor, andra p† spillror av skeppet. S† lyckades det f”r alla att komma v„lbeh†llna i land. 028:001 F”rst sedan vi hade blivit r„ddade, fingo vi veta att ”n hette Malta. 028:002 Och inf”dingarna visade oss en icke vanlig v„lvilja; de t„nde upp en eld och togo oss alla med sig dit, f”r det p†kommande regnets och f”r k”ldens skull. 028:003 N„r Paulus d† tog upp ett f†ng torra kvistar som han lade p† elden, kom, i f”ljd av hettan, en huggorm fram d„rur och h”gg sig fast vid hans hand. 028:004 D† inf”dingarna fingo se ormen h„nga d„r vid hans hand, sade de till varandra: ˝Helt visst „r denne man en dr†pare, som r„ttvisans gudinna icke tillst„djer att leva, om han nu ock har blivit r„ddad undan havet.˝ 028:005 Men han skakade ormen ifr†n sig i elden och led ingen skada. 028:006 De v„ntade att han skulle sv„lla upp eller helt pl”tsligt falla ned d”d; men n„r de efter l†ng v„ntan fingo se att intet ont vederfors honom, „ndrade de mening och sade att han var en gud. 028:007 I n„rheten av detta st„lle var en lantg†rd, som tillh”rde den f”rn„mste mannen p† ”n, en som hette Publius; denne tog v„lvilligt emot oss och gav oss h„rb„rge i tre dagar. 028:008 Nu h„nde sig att Publius' fader l†g sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick d† in till honom och bad och lade h„nderna p† honom och gjorde honom frisk. 028:009 Men n„r detta hade skett, kommo ocks† de av ”ns ”vriga inbyggare som hade n†gon sjukdom till honom och blevo botade. 028:010 Och de bevisade oss „ra p† m†ngahanda s„tt; och n„r vi skulle avsegla, f”rs†go de oss med vad vi beh”vde. 028:011 D† tre m†nader voro f”rlidna, avseglade vi p† ett skepp som hade legat vid ”n ”ver vintern; det var fr†n Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder. 028:012 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade d„r i tre dagar. 028:013 D„rifr†n foro vi l„ngs kusten och kommo till Regium. Dagen d„refter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s† redan p† andra dagen till Puteoli. 028:014 D„r tr„ffade vi p† br”der, och hos dem stannade vi, p† deras inbjudning, i sju dagar. P† detta s„tt kommo vi till Rom. 028:015 S† snart br”derna d„r fingo h”ra om oss, gingo de oss till m”tes „nda till Forum Appii och Tres Taberne. N„r Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod. 028:016 Och d† vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo f”r sig sj„lv, med den krigsman som skulle bevaka honom. 028:017 Tre dagar d„refter kallade han tillhopa de f”rn„msta av judarna; och n„r de hade kommit tillsammans, sade han till dem: ˝Mina br”der, fast„n jag icke har gjort n†got mot v†rt folk eller mot f„dernas stadgar, blev jag likv„l i Jerusalem ”verl„mnad i romarnas h„nder och f”rdes bort d„rifr†n s†som f†nge. 028:018 Och n„r de hade anst„llt rannsakning med mig, ville de giva mig l”s, eftersom jag icke hade gjort n†got som f”rtj„nade d”den. 028:019 Men d† judarna satte sig d„remot, n”dgades jag v„dja till kejsaren; dock, icke som om jag hade n†gon anklagelse att g”ra mot mitt folk. 028:020 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, f”r att f† se eder och tala med eder, ty det „r f”r Israels hopps skull som jag „r bunden med denna kedja.˝ 028:021 D† svarade de honom: ˝Vi hava icke fr†n Judeen mottagit n†gon skrivelse om dig, ej heller har n†gon av v†ra br”der kommit och ber„ttat eller sagt n†got ont om dig. 028:022 Men vi finna sk„ligt att du l†ter oss h”ra huru du t„nker. Ty om det partiet „r oss bekant att det allest„des m”tes med gens„gelse. 028:023 Sedan utsatte de en viss dag f”r honom, och p† den kommo „nnu flera till honom i hans h„rb„rge. D† vittnade han f”r dem om Guds rike och utlade vad d„rtill h”r, och f”rs”kte att ”vertyga dem i fr†ga om Jesus, med bevis b†de ur Moses' lag och ur profeterna; d„rmed h”ll han p† fr†n morgonen „nda till aftonen. 028:024 Och somliga l„to ”vertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke. 028:025 Och d† de icke kunde komma ”verens med varandra, gingo de sin v„g, och d„rvid sade Paulus allenast detta ord: ˝R„tt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra f„der, 028:026 n„r han sade: 'G† †stad och s„g till detta folk: Med h”rande ”ron skolen I h”ra, och dock alls intet f”rst†, och med seende ”gon skolen I se, och dock alls intet f”rnimma. 028:027 Ty detta folks hj„rta har blivit f”rstockat; och med ”ronen h”ra de illa, och sina ”gon hava de tillslutit, s† att de icke se med sina ”gon eller h”ra med sina ”ron eller f”rst† med sina hj„rtan och omv„nda sig och bliva helade av mig' 028:028 Det m†n I d„rf”r veta: till hedningarna bar denna Guds fr„lsning blivit s„nd; de skola ock akta d„rp†.˝ 028:030 I tv† hela †r bodde han sedan kvar i en bostad som han sj„lv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot; 028:031 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att n†gon hindrade honom d„ri. Book 45 Romarna 001:001 Paulus, Jesu Kristi tj„nare, kallad till apostel, avskild till att f”rkunna Guds evangelium, 001:002 vilket Gud redan f”rut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat, 001:003 evangelium om hans Son, vilken s†som m„nniska i k”ttet „r f”dd av Davids s„d 001:004 och s†som helig andevarelse „r med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifr†n uppst†ndelsen fr†n de d”da, ja, evangelium om Jesus Kristus, v†r Herre, 001:005 genom vilken vi hava f†tt n†d och apostla„mbete f”r att, hans namn till „ra, uppr„tta trons lydnad bland alla hednafolk, 001:006 bland vilka j„mv„l I „ren, I som „ren kallade och Jesu Kristi egna -- 001:007 jag, Paulus, h„lsar alla Guds „lskade som bo i Rom, dem som „ro kallade och heliga. N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:008 F”rst och fr„mst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus f”r eder alla, d„rf”r att man i hela v„rlden talar om eder tro. 001:009 Ty Gud, som jag i min ande tj„nar s†som f”rkunnare av evangelium om hans Son, han „r mitt vittne, han vet huru oavl†tligt jag t„nker p† eder 001:010 och i mina b”ner alltid beder att jag dock nu omsider m† f† ett gynnsamt tillf„lle att komma till eder, om Gud s† vill. 001:011 Ty jag l„ngtar efter att se eder, f”r att jag m† kunna meddela eder n†gon andlig n†deg†va till att styrka eder; 001:012 jag menar: f”r att jag i eder krets m† tillsammans med eder f† h„mta hugnad ur v†r gemensamma tro, eder och min. 001:013 Jag vill s„ga eder, mina br”der, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, f”r att ocks† bland eder f† sk”rda n†gon frukt, s†som bland ”vriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad. 001:014 B†de mot greker och mot andra folk, b†de mot visa och mot ovisa har jag f”rpliktelser. 001:015 D„rf”r „r jag villig att f”rkunna evangelium ocks† f”r eder som bon i Rom. 001:016 Ty jag blyges icke f”r evangelium; ty det „r en Guds kraft till fr„lsning f”r var och en som tror, f”rst och fr„mst f”r juden, s† ock f”r greken. 001:017 R„ttf„rdighet fr†n Gud uppenbaras n„mligen d„ri, av tro till tro; s† „r ock skrivet: ˝Den r„ttf„rdige skall leva av tro.˝ 001:018 Ty Guds vrede uppenbarar sig fr†n himmelen ”ver all ogudaktighet och or„ttf„rdighet hos m„nniskor som i or„ttf„rdighet undertrycka sanningen. 001:019 Vad man kan k„nna om Gud „r n„mligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det f”r dem. 001:020 Ty hans osynliga v„sen, hans eviga makt och gudomsh„rlighet hava „nda ifr†n v„rldens skapelse varit synliga, i det att de kunna f”rst†s genom hans verk. S† „ro de d† utan urs„kt. 001:021 Ty fast„n de hade l„rt k„nna Gud, prisade och tackade de honom dock icke s†som Gud, utan f”rf”llo till f†f„ngliga tankar; och s† blevo deras of”rst†ndiga hj„rtan f”rm”rkade. 001:022 N„r de ber”mde sig av att vara visa, blevo de d†rar 001:023 och bytte bort den of”rg„nglige Gudens h„rlighet mot bel„ten, som voro avbilder av f”rg„ngliga m„nniskor, ja ock av f†glar och fyrfotadjur och kr„lande djur. 001:024 D„rf”r prisgav Gud dem i deras hj„rtans beg„relser †t orenhet, s† att de med varandra sk„ndade sina kroppar. 001:025 De hade ju bytt bort Guds sanning mot l”gn och tagit sig f”r att dyrka och tj„na det skapade framf”r Skaparen, honom som „r h”gtlovad i evighet, amen. 001:026 F”rdenskull gav Gud dem till pris †t skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umg„nget mot ett onaturligt; 001:027 sammalunda ”verg†vo ock m„nnen det naturliga umg„nget med kvinnan och uppt„ndes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. S† fingo de p† sig sj„lva uppb„ra sin villas tillb”rliga l”n. 001:028 Och eftersom de icke hade aktat det n†got v„rt att taga vara p† sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris †t ett ov„rdigt sinnelag, till att bedriva otillb”rliga ting. 001:029 S† hava de blivit uppfyllda av allt slags or„ttf„rdighet, ondska, girighet, elakhet; de „ro fulla av avund, mordlust, tr„tlystnad, svek, vr†ngsinthet; 001:030 de „ro ”rontasslare, f”rtalare, styggelser f”r Gud, v†ldsverkare, ”vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina f”r„ldrar, 001:031 of”rst†ndiga, trol”sa, utan k„rlek till sina egna, utan barmh„rtighet mot andra. 001:032 Och fast„n de v„l veta vad Gud har stadgat s†som r„tt, att n„mligen de som handla s† f”rtj„na d”den, „r det dem icke nog att sj„lva s† g”ra, de giva ock sitt bifall †t andra som handla likas†. 002:001 D„rf”r „r du utan urs„kt, du m„nniska, vem du „n „r, som d”mer. Ty d„rmed att du d”mer en annan f”rd”mer du dig sj„lv, eftersom du, som d”mer den andre, sj„lv handlar p† samma s„tt. 002:002 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer ”ver dem som handla s†. 002:003 Men du menar v„l detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du m„nniska, som d”mer dem som handla s†, och dock g”r detsamma som de? 002:004 Eller f”raktar du hans godhets, skonsamhets och l†ngmodighets rikedom, utan att f”rst† att denna Guds godhet vill f”ra dig till b„ttring? 002:005 Genom din h†rdhet och ditt hj„rtas obotf„rdighet samlar du ju ”ver dig vrede, som skall drabba dig p† vredens dag, d† n„r det bliver uppenbart att Gud „r en r„ttvis domare. 002:006 Ty ˝han skall vederg„lla var och en efter hans g„rningar˝. 002:007 Evigt liv skall han giva †t dem som med uth†llighet i att g”ra det goda s”ka h„rlighet och „ra och of”rg„nglighet. 002:008 Men ”ver dem som „ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda or„ttf„rdigheten, ”ver dem kommer vrede och f”rt”rnelse. 002:009 Ja, bedr”velse och †ngest skall komma ”ver den m„nniskas sj„l, som g”r det onda, f”rst och fr„mst ”ver judens, s† ock ”ver grekens. 002:010 Men h„rlighet och „ra och frid skall tillfalla var och en som g”r det goda, f”rst och fr„mst juden, s† ock greken. 002:011 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen; 002:012 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag f”rg†s, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva d”mda. 002:013 Ty icke lagens h”rare „ro r„ttf„rdiga inf”r Gud, men lagens g”rare skola f”rklaras r„ttf„rdiga. 002:014 Ty d† hedningarna, som icke hava lag, av naturen g”ra vad lagen inneh†ller, s† „ro dessa, utan att hava lag, sig sj„lv en lag, 002:015 d† de ju s†lunda visa att lagens verk „ro skrivna i deras hj„rtan. D„rom utg”ra ocks† deras egna samveten ett vittnesb”rd, s† ock, i den inb”rdes umg„ngelsen, deras tankar, n„r dessa anklaga eller ock f”rsvara dem. 002:016 Ja, s† skall det befinnas vara p† den dag d† Gud, enligt det evangelium jag f”rkunnar, genom Kristus Jesus d”mer ”ver vad som „r f”rdolt hos m„nniskorna. 002:017 Du kallar dig jude och f”rlitar dig p† lagen och ber”mmer dig av Gud. 002:018 Du k„nner ock hans vilja, och eftersom du har f†tt din undervisning ur lagen, kan du d”ma om vad r„ttast „r; 002:019 och du tilltror dig att vara en ledare f”r blinda, ett ljus f”r m„nniskor som vandra i m”rker, 002:020 en uppfostrare f”r of”rst†ndiga, en l„rare f”r enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket f”r kunskapen och sanningen. 002:021 Du som vill l„ra andra, du l„r icke dig sj„lv! Du som predikar att man icke skall stj„la, du beg†r sj„lv st”ld! 002:022 Du som s„ger att man icke skall beg† „ktenskapsbrott, du beg†r sj„lv s†dant brott! Du som h†ller avgudarna f”r styggelser, du g”r dig sj„lv skyldig till tempelr†n! 002:023 Du som ber”mmer dig av lagen, du van„rar Gud genom att ”vertr„da lagen, 002:024 ty, s†som det „r skrivet, ˝f”r eder skull varder Guds namn sm„dat bland hedningarna˝. 002:025 Ty v„l „r omsk„relse till gagn, om du h†ller lagen; men om du „r en lag”vertr„dare, s† „r du med din omsk„relse dock oomskuren. 002:026 Om nu den oomskurne h†ller lagens stadgar, skall han d† icke, fast„n han „r oomskuren, r„knas s†som omskuren? 002:027 Jo, och han som i f”ljd av sin h„rkomst „r oomskuren, men „nd† fullg”r lagen, skall bliva dig till dom, dig som „ger lagens bokstav och omsk„relsen, men likv„l „r en lag”vertr„dare. 002:028 Ty den „r icke jude, som „r det i utv„rtes m†tto, ej heller „r det omsk„relse, som sker utv„rtes p† k”ttet. 002:029 Nej, den „r jude, som „r det i inv„rtes m†tto, och omsk„relse „r hj„rtats omsk„relse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin ber”mmelse, icke fr†n m„nniskor, utan fr†n Gud. 003:001 Vilket f”retr„de hava d† judarna, eller vad gagn hava de av omsk„relsen? 003:002 Jo, ett stort f”retr„de, p† allt s„tt; f”rst och fr„mst det, att de hava blivit betrodda med Guds l”ftesord. 003:003 Ty vad betyder det, om n†gra av dem blevo trol”sa? Kan d† deras trol”shet g”ra Guds trofasthet om intet? 003:004 Bort det! M† Gud st† s†som sannf„rdig, om ock ˝var m„nniska „r en l”gnare˝. S† „r ju skrivet: ˝P† det att du m† finnas r„ttf„rdig i dina ord och f† r„tt, n„r man s„tter sig till doms ”ver dig.˝ 003:005 Men „r det nu s†, att v†r or„ttf„rdighet tj„nar till att bevisa Guds r„ttf„rdighet, vad skola vi d† s„ga? Kan v„l Gud, han som l†ter vredesdomen drabba, vara or„ttf„rdig? (Jag talar s†som vore det fr†ga om en m„nniska.) 003:006 Bort det! Huru skulle Gud d† kunna d”ma v„rlden? 003:007 Och † andra sidan, om Guds sannf„rdighet genom min l”gnaktighet „nnu mer har tr„tt i dagen, honom till „ra, varf”r skall d† jag likv„l d”mas s†som syndare? 003:008 Och varf”r skulle vi icke ˝g”ra vad ont „r, f”r att gott m†tte komma d„rav˝, s†som man, f”r att sm„da oss, p†st†r att vi g”ra, och s†som n†gra f”regiva att vi l„ra? -- S†dana f† med r„tta sin dom. 003:009 Huru „r det allts†? Žro vi d† n†got f”rmer „n de andra? Ingalunda. Redan h„rf”rut har jag ju m†st anklaga b†de judar och greker f”r att allasammans vara under synd. 003:010 S† „r ock skrivet: ˝Ingen r„ttf„rdig finnes, icke en enda. 003:011 Ingen f”rst†ndig finnes, ingen finnes som s”ker Gud. 003:012 Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som g”r vad gott „r, det finnes ingen enda. 003:013 En ”ppen grav „r deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift „r inom deras l„ppar. 003:014 Deras mun „r full av f”rbannelse och bitterhet. 003:015 Deras f”tter „ro snara, n„r det g„ller att utgjuta blod. 003:016 F”r”delse och el„nde „r p† deras v„gar, 003:017 och fridens v„g k„nna de icke. 003:018 Guds fruktan „r icke f”r deras ”gon.˝ 003:019 Nu veta vi att allt vad lagen s„ger, det talar den till dem som hava lagen, f”r att var mun skall bliva tillstoppad och hela v„rlden st† med skuld inf”r Gud; 003:020 ty av lagg„rningar bliver intet k”tt r„ttf„rdigt inf”r honom. Vad som kommer genom lagen „r k„nnedom om synden. 003:021 Men nu har, utan lag, en r„ttf„rdighet fr†n Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om, 003:022 en r„ttf„rdighet fr†n Gud genom tro p† Jesus Kristus, f”r alla dem som tro. Ty h„r „r ingen †tskillnad. 003:023 Alla hava ju syndat och „ro i saknad av h„rligheten fr†n Gud; 003:024 och de bliva r„ttf„rdiggjorda utan f”rskyllan, av hans n†d, genom f”rlossningen i Kristus Jesus, 003:025 honom som Gud har st„llt fram s†som ett f”rsoningsmedel genom tro, i hans blod. S† ville Gud -- d† han i sin skonsamhet hade haft f”rdrag med de synder som f”rut hade blivit beg†ngna -- nu visa att han dock var r„ttf„rdig. 003:026 Ja, s† ville han i den tid som nu „r l„mna beviset f”r att han „r r„ttf„rdig. H„rigenom skulle han b†de sj„lv befinnas vara r„ttf„rdig och g”ra den r„ttf„rdig, som l†ter det bero p† tro p† Jesus. 003:027 Huru bliver det d† med v†r ber”mmelse? Den „r utest„ngd. Genom vilken lag? M†nne genom en g„rningarnas lag? Nej, genom en trons lag. 003:028 Vi h†lla n„mligen f”re att m„nniskan bliver r„ttf„rdig genom tro, utan lagg„rningar. 003:029 Eller „r Gud allenast judarnas Gud? Žr han icke ock hedningarnas? Jo, f”rvisso ocks† hedningarnas, 003:030 s† visst som Gud „r en, han som skall g”ra de omskurna r„ttf„rdiga av tro, s† ock de oomskurna genom tron. 003:031 G”ra vi d† vad lag „r om intet genom tron? Bort det! Vi g”ra tv„rtom lag g„llande. 004:001 Vad skola vi d† s„ga om Abraham, v†r stamfader efter k”ttet? 004:002 Om Abraham blev r„ttf„rdig av g„rningar, s† har han ju n†got att ber”mma sig av. Dock icke inf”r Gud. 004:003 Ty vad s„ger skriften? ˝Abraham trodde Gud, och det r„knades honom till r„ttf„rdighet.˝ 004:004 Den som h†ller sig till g„rningar, honom bliver l”nen tillr„knad icke p† grund av n†d, utan p† grund av f”rtj„nst. 004:005 Men den som icke h†ller sig till g„rningar, utan tror p† honom som g”r den ogudaktige r„ttf„rdig, honom r„knas hans tro till r„ttf„rdighet. 004:006 S† prisar ock David den m„nniska salig, som Gud tillr„knar r„ttf„rdighet, utan g„rningar: 004:007 ˝Saliga „ro de vilkas ”vertr„delser „ro f”rl†tna, och vilkas synder „ro ”verskylda. 004:008 Salig „r den man som Herren icke tillr„knar synd.˝ 004:009 G„ller nu detta ordet ˝salig˝ de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi s„ga ju att ˝tron r„knades Abraham till r„ttf„rdighet˝. 004:010 Huru blev den honom d† tillr„knad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han „nnu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han „nnu var oomskuren. 004:011 Och han undfick omsk„relsens tecken s†som ett insegel p† den r„ttf„rdighet genom tron, som han hade, medan han „nnu var oomskuren. Ty s† skulle han bliva en fader f”r alla oomskurna som tro, och s† skulle r„ttf„rdighet tillr„knas dem. 004:012 Han skulle ock bliva en fader f”r omskurna, n„mligen f”r s†dana som icke allenast „ro omskurna, utan ock vandra i sp†ren av den tro som v†r fader Abraham hade, medan han „nnu var oomskuren. 004:013 Det var n„mligen icke genom lag som Abraham och hans s„d undfick det l”ftet att han skulle f† v„rlden till arvedel; det var genom r„ttf„rdighet av tro. 004:014 Ty om de som l†ta det bero p† lag skola f† arvedelen, s† „r tron till intet nyttig, och l”ftet „r gjort om intet. 004:015 Vad lagen kommer †stad „r ju vredesdom; men d„r ingen lag finnes, d„r finnes icke heller n†gon ”vertr„delse. 004:016 D„rf”r m†ste det bero p† tro, f”r att det skulle vara av n†d, s† att l”ftet kunde bliva best†ndande f”r all hans s„d, icke blott f”r dem som h”rde till lagens folk, utan ock f”r dem som allenast hade Abrahams tro. Han „r ju allas v†r fader, 004:017 enligt detta skriftens ord: ˝Jag har best„mt dig till att bliva en fader till m†nga folk˝; han „r detta inf”r den Gud som han trodde, inf”r honom som g”r de d”da levande och kallar p† de ting som icke „ro till, likasom voro de till. 004:018 Och d„r ingen f”rhoppning fanns, d„r hoppades han „nd† och trodde; och han kunde s† bliva ˝en fader till m†nga folk˝, efter vad som var f”rutsagt: ˝S† skall din s„d bliva.˝ 004:019 Och han f”rsvagades icke i sin tro, n„r han bet„nkte huru hans egen kropp var s†som d”d -- han var ju omkring hundra †r gammal -- och huru j„mv„l Saras moderliv var s†som d”tt. 004:020 Han tvivlade icke p† Guds l”fte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han „rade Gud 004:021 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks† m„ktig att h†lla. 004:022 D„rf”r r„knades det honom ock till r„ttf„rdighet. 004:023 Men att det s† tillr„knades honom, det „r skrivet icke s†som g„llde det allenast honom, 004:024 utan det skulle g„lla ocks† oss; ty det skall tillr„knas j„mv„l oss, oss som tro p† honom som fr†n de d”da uppv„ckte Jesus, v†r Herre, 004:025 vilken utgavs f”r v†ra synders skull och uppv„cktes f”r v†r r„ttf„rdigg”relses skull. 005:001 D† vi nu hava blivit r„ttf„rdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom v†r Herre Jesus Kristus 005:002 -- genom vilken vi ock hava f†tt tilltr„de till den n†d vari vi nu st† -- och vi ber”mma oss i hoppet om Guds h„rlighet. 005:003 Och icke det allenast, vi till och med ber”mma oss av v†ra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar st†ndaktighet, 005:004 och st†ndaktigheten bepr”vad fasthet, och fastheten hopp, 005:005 och hoppet l†ter oss icke komma p† skam; ty Guds k„rlek „r utgjuten i v†ra hj„rtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given. 005:006 Ty medan vi „nnu voro svaga, led Kristus, n„r tiden var inne, d”den f”r oss ogudaktiga. 005:007 N„ppeligen vill ju eljest n†gon d” ens f”r en r„ttf„rdig man -- om nu ock till „ventyrs n†gon kan hava mod att d” f”r den som har gjort honom gott -- 005:008 men Gud bevisar sin k„rlek till oss d„ri att Kristus dog f”r oss, medan vi „nnu voro syndare. 005:009 S† mycket mer skola vi d„rf”r, sedan vi nu hava blivit r„ttf„rdiggjorda i och genom hans blod, ocks† genom honom bliva fr„lsta undan vredesdomen. 005:010 Ty om vi, medan vi voro Guds ov„nner, blevo f”rsonade med honom genom hans Sons d”d, s† skola vi, sedan vi hava blivit f”rsonade, „nnu mycket mer bliva fr„lsta i och genom hans liv. 005:011 Och icke det allenast; vi ber”mma oss ock av Gud genom v†r Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undf†tt f”rsoningen. 005:012 D„rf”r „r det s†: Genom en enda m„nniska har synden kommit in i v„rlden och genom synden d”den; och s† har d”den kommit ”ver alla m„nniskor, eftersom de alla hava syndat. 005:013 Ty synd fanns i v„rlden redan innan lagen fanns. Men synd tillr„knas icke d„r ingen lag finnes; 005:014 och dock har under tiden fr†n Adam till Moses d”den haft v„ldet ocks† ”ver dem som icke hade syndat genom en ”vertr„delse, i likhet med vad Adam gjorde, han som „r en f”rebild till den som skulle komma. 005:015 Likv„l „r det icke s† med n†deg†van, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de m†nga hava blivit d”den underlagda, s† har „nnu mycket mer Guds n†d och g†van i och genom n†d -- vilken, ocks† den, „r kommen genom en enda m„nniska, Jesus Kristus -- blivit p† ett ”verfl”dande s„tt de m†nga besk„rd. 005:016 Och med g†van „r det icke s†som det var med det som kom genom denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till en f”rd”melsedom, men n†deg†van kom i f”ljd av m†ngas fall, och ledde till en r„ttf„rdigg”relsedom. 005:017 Och om d”den p† grund av en endas fall kom till konungav„lde genom denne ene, s† skola „nnu mycket mer de som undf† den ”verfl”dande n†den och r„ttf„rdighetsg†van f† konungsligt v„lde i liv, ocks† det genom en enda, Jesus Kristus. -- 005:018 Allts†, likasom det, som kom genom en endas fall, f”r alla m„nniskor ledde till en f”rd”melsedom, s† leder det, som kom genom r„ttf„rdigg”relsedomen f”rmedelst en enda, f”r alla m„nniskor till en r„ttf„rdigg”relse som medf”r liv. 005:019 Ty s†som genom en enda m„nniskas olydnad de m†nga fingo st† s†som syndare, s† skola ock genom en endas lydnad de m†nga st† s†som r„ttf„rdiga. 005:020 Men lagen har d„rj„mte kommit in, f”r att fallet skulle bliva s† mycket st”rre; dock, d„r synden blev st”rre, d„r ”verfl”dade n†den mycket mer. 005:021 Ty s†som synden hade ut”vat sitt v„lde i och genom d”den, s† skulle nu ock n†den genom r„ttf„rdighet ut”va sitt v„lde till evigt liv, och det genom Jesus Kristus, v†r Herre. 006:001 Vad skola vi d† s„ga? Skola vi f”rbliva i synden, f”r att n†den skall bliva s† mycket st”rre? 006:002 Bort det! Vi som hava d”tt fr†n synden, huru skulle vi „nnu kunna leva i den? 006:003 Veten I d† icke att vi alla som hava blivit d”pta till Kristus Jesus, vi hava blivit d”pta till hans d”d? 006:004 Och vi hava s†, genom detta dop till d”den, blivit begravna med honom, f”r att, s†som Kristus uppv„cktes fr†n de d”da genom Faderns h„rlighet, ocks† vi skola vandra i ett nytt v„sende, i liv. 006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika d”d, s† skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppst†ndelse. 006:006 Vi veta ju detta, att v†r gamla m„nniska har blivit korsf„st med honom, f”r att syndakroppen skall g”ras om intet, s† att vi icke mer tj„na synden. 006:007 Ty den som „r d”d, han „r friad ifr†n synden. 006:008 Hava vi nu d”tt med Kristus, s† tro vi att vi ock skola leva med honom, 006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppst†tt fr†n de d”da, icke mer d”r; d”den r†der icke mer ”ver honom. 006:010 Ty hans d”d var en d”d fr†n synden en g†ng f”r alla, men hans liv „r ett liv f”r Gud. 006:011 S† m†n ock I h†lla f”re att I „ren d”da fr†n synden och leven f”r Gud, i Kristus Jesus. 006:012 L†ten d„rf”r icke synden hava v„ldet i edra d”dliga kroppar, s† att I lyden deras beg„relser. 006:013 Och st„llen icke edra lemmar i syndens tj„nst, att vara or„ttf„rdighetsvapen, utan st„llen eder sj„lva i Guds tj„nst, s†som de d„r fr†n d”den hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tj„nst, att vara r„ttf„rdighetsvapen. 006:014 Ty synden skall icke r†da ”ver eder, eftersom I icke st†n under lagen, utan under n†den. 006:015 Huru „r det allts†? Skola vi synda, eftersom vi icke st† under lagen, utan under n†den? Bort det! 006:016 I veten ju, att n„r I st„llen eder i n†gons tj„nst f”r att lyda honom, s† „ren I tj„nare under denne, som I s†lunda lyden, vare sig det „r under synden, vilket leder till d”d, eller under lydnaden, vilket leder till r„ttf„rdighet. 006:017 Men Gud vare tack f”r att den tid „r f”rbi, d† I voren syndens tj„nare, och f”r att I haven blivit av hj„rtat lydiga, s† att I f”ljen den l„ra som har givits eder till m”nsterbild, 006:018 och f”r att I, n„r I nu haven gjorts fria ifr†n synden, haven blivit tj„nare under r„ttf„rdigheten -- 006:019 om jag nu f†r tala p† m„nniskos„tt, f”r eder k”ttsliga svaghets skull. Ja, likasom I f”rr st„llden edra lemmar i orenhetens och or„ttf„rdighetens tj„nst, till or„ttf„rdighet, s† m†n I nu st„lla edra lemmar i r„ttf„rdighetens tj„nst, till helgelse. 006:020 Medan I voren syndens tj„nare, voren I ju fria ifr†n r„ttf„rdighetens tj„nst; 006:021 men vilken frukt sk”rdaden I d† d„rav? Jo, det som I nu blygens f”r; „nden p† s†dant „r ju d”den. 006:022 Men nu, d† I haven gjorts fria ifr†n synden och blivit Guds tj„nare, nu sk”rden I frukten av detta: I varden helgade; och „nden bliver att I undf†n evigt liv. 006:023 Ty den l”n som synden giver „r d”den, men den g†va som Gud av n†d giver „r evigt liv, i Kristus Jesus, v†r Herre. 007:001 Eller veten I icke, mina br”der -- jag talar ju till s†dana som k„nna lagen -- att lagen r†der ”ver en m„nniska f”r s† l†ng tid som hon lever? 007:002 S† „r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s† l„nge denne lever; men om mannen d”r, d† „r hon l”st fr†n den lag som band henne vid mannen. 007:003 Allts†, om hon giver sig †t en annan man, medan hennes man lever, s† kallas hon „ktenskapsbryterska; men om mannen d”r, d† „r hon fri ifr†n lagen, s† att hon icke „r „ktenskapsbryterska, om hon giver sig †t en annan man. 007:004 S† haven ock I, mina br”der, genom Kristi kropp blivit d”dade fr†n lagen f”r att tillh”ra en annan, n„mligen honom som har uppst†tt fr†n de d”da, p† det att vi m† b„ra frukt †t Gud. 007:005 Ty medan vi „nnu voro i ett k”ttsligt v„sende, voro de syndiga lustar, som uppv„cktes genom lagen, verksamma i v†ra lemmar till att b„ra frukt †t d”den. 007:006 Men nu „ro vi l”sta fr†n lagen, i det att vi hava d”tt fr†n det varunder vi f”rr h”llos f†ngna; och s† tj„na vi nu i Andens nya v„sende, och icke i bokstavens gamla v„sende. 007:007 Vad skola vi d† s„ga? Žr lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava l„rt k„nna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av beg„relsen, om icke lagen hade sagt: ˝Du skall icke hava beg„relse.˝ 007:008 Men d† nu synden fick tillf„lle, uppv„ckte den genom budordet allt slags beg„relse i mig. Ty utan lag „r synden d”d. 007:009 Jag levde en g†ng utan lag; men n„r budordet kom, fick synden liv, 007:010 och jag hemf”ll †t d”den. S† befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till d”d; 007:011 ty d† synden fick tillf„lle, f”rledde den mig genom budordet och d”dade mig genom det. 007:012 Allts† „r visserligen lagen helig, och budordet heligt och r„ttf„rdigt och gott. 007:013 Har d† verkligen det som „r gott blivit mig till d”d? Bort det! Men synden har blivit det, f”r att s† skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom n†got som sj„lvt var gott drog ”ver mig d”d; och s† skulle synden bliva till ”verm†tt syndig, genom budordet. 007:014 Vi veta ju att lagen „r andlig, men jag „r av k”ttslig natur, s†ld till tr„l under synden. 007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar s†som jag g”r; jag g”r ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det g”r jag. 007:016 Om jag nu g”r det som jag icke vill, s† giver jag mitt bifall †t lagen och vidg†r att den „r god. 007:017 S† „r det nu icke mer jag som g”r s†dant, utan synden, som bor i mig. 007:018 Ty jag vet att i mig, det „r i mitt k”tt, bor icke n†got gott; viljan „r v„l tillst„des hos mig, men att g”ra det goda f”rm†r jag icke. 007:019 Ja, det goda som jag vill g”r jag icke; men det onda som jag icke vill, det g”r jag. 007:020 Om jag allts† g”r vad jag icke vill, s† „r det icke mer jag som g”r det, utan synden, som bor i mig. 007:021 S† finner jag nu hos mig, som har viljan att g”ra det goda, den lagen, att det onda fastmer „r tillst„des hos mig. 007:022 Ty efter min inv„rtes m„nniska har jag min lust i Guds lag; 007:023 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som „r i min h†g, en som g”r mig till f†nge under syndens lag, som „r i mina lemmar. 007:024 Jag arma m„nniska! Vem skall fr„lsa mig fr†n denna d”dens kropp? -- 007:025 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, v†r Herre! Allts† tj„nar jag, s†dan jag „r i mig sj„lv, visserligen med min h†g Guds lag, men med k”ttet tj„nar jag syndens lag. 008:001 S† finnes nu ingen f”rd”melse f”r dem som „ro i Kristus Jesus. 008:002 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifr†n syndens och d”dens lag. 008:003 Ty det som lagen icke kunde †stadkomma, i det den var f”rsvagad genom k”ttet, det gjorde Gud, d† han, f”r att borttaga synden, s„nde sin Son i syndigt k”tts gestalt och f”rd”mde synden i k”ttet. 008:004 S† skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter k”ttet, utan efter Anden. 008:005 Ty de som „ro k”ttsliga, de hava sitt sinne v„nt till vad k”ttet tillh”r; men de som „ro andliga, de hava sitt sinne v„nt till vad Anden tillh”r. 008:006 Och k”ttets sinne „r d”d, medan Andens sinne „r liv och frid. 008:007 K”ttets sinne „r n„mligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke „r Guds lag underd†nigt, ej heller kan vara det. 008:008 Men de som „ro i ett k”ttsligt v„sende kunna icke behaga Gud. 008:009 I †ter „ren icke i ett k”ttsligt v„sende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han h”r icke honom till. 008:010 Om nu Kristus „r i eder, s† „r v„l kroppen hemfallen †t d”den, f”r syndens skull, men Anden „r liv, f”r r„ttf„rdighetens skull. 008:011 Och om dens Ande, som uppv„ckte Jesus fr†n de d”da, bor i eder, s† skall han som uppv„ckte Kristus Jesus fr†n de d”da g”ra ocks† edra d”dliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder. 008:012 Allts†, mina br”der, hava vi icke n†gon f”rpliktelse mot k”ttet, s† att vi skola leva efter k”ttet. 008:013 Ty om i leven efter k”ttet, s† skolen I d”; men om I genom ande d”den kroppens g„rningar, s† skolen I leva. 008:014 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de „ro Guds barn. 008:015 I haven ju icke f†tt en tr„ldomens ande, s† att I †ter skullen k„nna fruktan; I haven f†tt en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: ˝Abba! Fader!˝ 008:016 Anden sj„lv vittnar med v†r ande att vi „ro Guds barn. 008:017 Men „ro vi barn, s† „ro vi ock arvingar, n„mligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, f”r att ocks† med honom bliva f”rh„rligade. 008:018 Ty jag h†ller f”re att denna tidens lidanden intet betyda, i j„mf”relse med den h„rlighet som kommer att uppenbaras p† oss. 008:019 Ty skapelsens tr„ngtan str„cker sig efter Guds barns uppenbarelse. 008:020 Skapelsen har ju blivit lagd under f”rg„ngligheten, icke av eget val, utan f”r dens skull, som lade den d„runder; dock s†, att en f”rhoppning skulle finnas, 008:021 att ocks† skapelsen en g†ng skall bliva frigjord ifr†n sin tr„ldom under f”rg„ngelsen och komma till den frihet som tillh”r Guds barns h„rlighet. 008:022 Vi veta ju att „nnu i denna stund hela skapelsen samf„llt suckar och v†ndas. 008:023 Och icke den allenast; ocks† vi sj„lva, som hava f†tt Anden s†som f”rstlingsg†va, ocks† vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, v†r kropps f”rlossning. 008:024 Ty i hoppet „ro vi fr„lsta. Men ett hopp som man ser fullbordat „r icke mer ett hopp; huru kan n†gon hoppas det som han redan ser? 008:025 Om vi nu hoppas p† det som vi icke se, s† bida vi d„refter med st†ndaktighet. 008:026 S† kommer ock Anden v†r svaghet till hj„lp; ty vad vi r„tteligen b”ra bedja om, det veta vi icke, men Anden sj„lv manar gott f”r oss med outs„gliga suckar. 008:027 Och han som rannsakar hj„rtan, han vet vad Anden menar, ty det „r efter Guds behag som han manar gott f”r de heliga. 008:028 Men vi veta att f”r dem som „lska Gud samverkar allt till det b„sta, f”r dem som „ro kallade efter hans r†dslut. 008:029 Ty dem som f”rut hava blivit k„nda av honom, dem har han ock f”rut best„mt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s† att denne skulle bliva den f”rstf”dde bland m†nga br”der. 008:030 Och dem som han har f”rut best„mt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem r„ttf„rdigg”r han ock, och dem som han har r„ttf„rdiggjort, dem f”rh„rligar han ock. 008:031 Vad skola vi nu s„ga h„rom? Žr Gud f”r oss, vem kan d† vara emot oss? 008:032 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom f”r oss alla, huru skulle han kunna annat „n ocks† sk„nka oss allt med honom? 008:033 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud „r den som r„ttf„rdigg”r. 008:034 Vem „r den som vill f”rd”ma? Kristus Jesus „r den som har d”tt, ja, „n mer, den som har uppst†tt; och han sitter p† Guds h”gra sida, han manar ock gott f”r oss. 008:035 Vem skulle kunna skilja oss fr†n Kristi k„rlek? M†nne bedr”velse eller †ngest eller f”rf”ljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller sv„rd? 008:036 S† „r ju skrivet: ˝F”r din skull varda vi d”dade hela dagen; vi hava blivit aktade s†som slaktf†r.˝ 008:037 Nej, i allt detta vinna vi en h„rlig seger genom honom som har „lskat oss. 008:038 Ty jag „r viss om att varken d”d eller liv, varken „nglar eller andefurstar, varken n†got som nu „r eller n†got som skall komma, 008:039 varken n†gon makt i h”jden eller n†gon makt i djupet, ej heller n†got annat skapat skall kunna skilja oss fr†n Guds k„rlek i Kristus Jesus, v†r Herre. 009:001 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- d„rom b„r mitt samvete mig vittnesb”rd i den helige Ande -- 009:002 n„r jag s„ger att jag har stor bedr”velse och oavl†tligt kval i mitt hj„rta. 009:003 Ja, jag skulle ”nska att jag sj„lv vore f”rbannad och bortkastad fr†n Kristus, om detta kunde gagna mina br”der, mina fr„nder efter k”ttet. 009:004 De „ro ju israeliter, dem tillh”ra barnaskapet och h„rligheten och f”rbunden och lagstiftningen och tempeltj„nsten och l”ftena. 009:005 Dem tillh”ra ock f„derna, och fr†n dem „r Kristus kommen efter k”ttet, han som „r ”ver allting, Gud, h”gtlovad i evighet, amen. 009:006 Detta s„ger jag icke som om Guds l”ftesord skulle hava blivit om intet. Ty ˝Israel˝, det „r icke detsamma som alla de som h„rstamma fr†n Israel. 009:007 Ej heller „ro de alla ˝barn˝, d„rf”r att de „ro Abrahams s„d. Nej, det heter: ˝Genom Isak „r det som s„d skall uppkallas efter dig.˝ 009:008 Detta vill s„ga: Icke de „ro Guds barn, som „ro barn efter k”ttet, men de som „ro barn efter l”ftet, de r„knas f”r s„d. 009:009 Ty ett l”ftesord var det ordet: ˝Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och d† skall Sara hava en son.˝ 009:010 Žn mer: s† skedde ock, n„r Rebecka genom en och samme man, n„mligen v†r fader Isak, blev moder till sina barn. 009:011 Ty f”rr„n dessa voro f”dda, och innan de „nnu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- f”r att Guds utkorelse-r†dslut skulle bliva best†ndande, varvid det icke skulle bero p† n†gons g„rningar, utan p† honom som kallar -- 009:012 det ordet: ˝Den „ldre skall tj„na den yngre.˝ 009:013 S† „r ock skrivet: ˝Jakob „lskade jag, men Esau hatade jag.˝ 009:014 Vad skola vi d† s„ga? Kan v„l or„ttf„rdighet finnas hos Gud? Bort det! 009:015 Han s„ger ju till Moses: ˝Jag skall vara barmh„rtig mot den jag vill vara barmh„rtig emot, och jag skall f”rbarma mig ”ver den jag vill f”rbarma mig ”ver.˝ 009:016 Allts† beror det icke p† n†gon m„nniskas vilja eller str„van, utan p† Guds barmh„rtighet. 009:017 Ty skriften s„ger till Farao: ˝Just d„rtill har jag l†tit dig uppst†, att jag skall visa min makt p† dig, och att mitt namn skall varda f”rkunnat p† hela jorden.˝ 009:018 Allts† „r han barmh„rtig mot vem han vill, och vem han vill f”rh„rdar han. 009:019 Nu torde du s„ga till mig: ˝Vad har han d† att f”rebr† oss? Kan v„l n†gon st† emot hans vilja?˝ 009:020 O m„nniska, vem „r d† du, som vill tr„ta med Gud? Icke skall verket s„ga till sin m„stare: ˝Varf”r gjorde du mig s†?˝ 009:021 Har icke krukmakaren den makten ”ver leret, att han av samma lerklump kan g”ra ett k„rl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt? 009:022 Men om nu Gud, n„r han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likv„l i stor l†ngmodighet hade f”rdrag med ˝vredens k„rl˝, som voro f„rdiga till f”rd„rv, vad har du d† att s„ga? 009:023 Och om han gjorde detta f”r att tillika f† uppenbara sin h„rlighets rikedom p† ˝barmh„rtighetens k„rl˝, som han f”rut hade berett till h„rlighet? 009:024 Och till att vara s†dana har han ock kallat oss, icke allenast dem som „ro av judisk b”rd, utan j„mv„l dem som „ro av hednisk. 009:025 S† s„ger han ock hos Oseas: ˝Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke „lskade skall jag kalla 'min „lskade'. 009:026 Och det skall ske att p† den ort d„r det sades till dem: 'I „ren icke mitt folk', d„r skola de kallas 'den levande Gudens barn'.˝ 009:027 Men Esaias utropar om Israel: ˝Om „n Israels barn vore till antalet s†som sanden i havet, s† skall dock allenast en kvarleva bliva fr„lst. 009:028 Ty dom skall Herren h†lla p† jorden, en slutdom, som avg”r saken med hast.˝ 009:029 Och det „r s†som redan Esaias har sagt: ˝Om Herren Sebaot icke hade l„mnat en avkomma kvar †t oss, d† vore vi s†som Sodom, vi vore Gomorra lika.˝ 009:030 Vad skola vi d† s„ga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter r„ttf„rdighet, hava vunnit r„ttf„rdighet, n„mligen den r„ttf„rdighet som kommer av tro, 009:031 under det att Israel, som for efter en r„ttf„rdighetslag, icke har kommit till n†gon s†dan lag. 009:032 Varf”r? D„rf”r att de icke s”kte den p† trons v„g, utan s†som n†got som skulle vinnas p† g„rningarnas v„g. De st”tte sig mot st”testenen, 009:033 s†som det „r skrivet: ˝Se, jag l„gger i Sion en st”testen och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror p† den skall icke komma p† skam.˝ 010:001 Mina br”der, mitt hj„rtas †stundan och min b”n till Gud f”r dem „r att de m† bliva fr„lsta. 010:002 Ty det vittnesb”rdet giver jag dem, att de nit„lska f”r Gud. Dock g”ra de detta icke med r„tt insikt. 010:003 De f”rst† n„mligen icke r„ttf„rdigheten fr†n Gud, utan s”ka att komma †stad en sin egen r„ttf„rdighet och hava icke givit sig under r„ttf„rdigheten fr†n Gud. 010:004 Ty lagen har f†tt sin „nde i Kristus, till r„ttf„rdighet f”r var och en som tror. 010:005 Moses skriver ju om den r„ttf„rdighet som kommer av lagen, att den m„nniska som ”var s†dan r„ttf„rdighet skall leva genom den. 010:006 Men den r„ttf„rdighet som kommer av tro s„ger s†: ˝Du beh”ver icke fr†ga i ditt hj„rta: 'Vem vill fara upp till himmelen (n„mligen f”r att h„mta Kristus ned)?' 010:007 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (n„mligen f”r att h„mta Kristus upp ifr†n de d”da?'˝ 010:008 Vad s„ger den d†? ˝Ordet „r dig n„ra, i din mun och i ditt hj„rta (n„mligen ordet om tron, det som vi predika).˝ 010:009 Ty om du med din mun bek„nner Jesus vara Herre och i ditt hj„rta tror att Gud har uppv„ckt honom fr†n de d”da, d† bliver du fr„lst. 010:010 Ty genom hj„rtats tro bliver man r„ttf„rdig, och genom munnens bek„nnelse bliver man fr„lst. 010:011 Skriften s„ger ju: ˝Ingen som tror p† honom skall komma p† skam.˝ 010:012 Det „r ingen †tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva †t alla som †kalla honom. 010:013 Ty ˝var och en som †kallar Herrens namn, han skall varda fr„lst˝. 010:014 Men huru skulle de kunna †kalla den som de icke hava kommit till tro p†? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava h”rt? Och huru skulle de kunna h”ra, om ingen predikade? 010:015 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve s„nda? S† „r och skrivet: ˝Huru ljuvliga „ro icke fotstegen av de m„n som framb„ra gott budskap!˝ 010:016 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias s„ger ju: ˝Herre, vem trodde vad som predikades f”r oss?˝ 010:017 Allts† kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord. 010:018 Jag fr†gar d†: Hava de kanh„nda icke h”rt predikas? Jo, visserligen; det heter ju: ˝Deras tal har g†tt ut ”ver hela jorden, och deras ord till v„rldens „ndar.˝ 010:019 Jag fr†gar d† vidare: Har Israel kanh„nda icke f”rst†tt det? Redan Moses s„ger: ˝Jag skall uppv„cka eder avund mot ett folk som icke „r ett folk; mot ett hednafolk utan f”rst†nd skall jag reta eder till vrede.˝ 010:020 Och Esaias g†r s† l†ngt, att han s„ger: ˝Jag har l†tit mig finnas av dem som icke s”kte mig, jag har l†tit mig bliva uppenbar f”r dem som icke fr†gade efter mig.˝ 010:021 Men om Israel s„ger han: ˝Hela dagen har jag utr„ckt mina h„nder till ett oh”rsamt och genstr„vigt folk.˝ 011:001 S† fr†gar jag nu: Har d† Gud f”rskjutit sitt folk? Bort det! Jag „r ju sj„lv en israelit, av Abrahams s„d och av Benjamins stam. 011:002 Gud har icke f”rskjutit sitt folk, som redan f”rut hade blivit k„nt av honom. Eller veten I icke vad skriften s„ger, d„r den talar om Elias, huru denne inf”r Gud tr„der upp mot Israel med dessa ord: 011:003 ˝Herre, de hava dr„pt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena „r kvar, och de st† efter mitt liv˝? 011:004 Och vad f†r han d† f”r svar av Gud? ˝Jag har l†tit bliva kvar †t mig sju tusen m„n, som icke hava b”jt kn„ f”r Baal.˝ 011:005 Likas† finnes ock, i den tid som nu „r, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av n†d. 011:006 Men har den skett av n†d, s† har den icke skett p† grund av g„rningar; annars vore n†d icke mer n†d. 011:007 Huru „r det allts†? Vad Israel st†r efter, det har det icke f†tt; allenast de utvalda hava f†tt det, medan de andra hava blivit f”rstockade. 011:008 S† „r ju skrivet: ˝Gud har givit dem en s”mnaktighetens ande, ”gon som de icke kunna se med och ”ron som de icke kunna h”ra med; s† „r det „nnu i dag.˝ 011:009 Och David s„ger: ˝M† deras bord bliva dem till en snara, s† att de bliva f†ngade; m† det bliva dem till ett giller, s† att de f† sin vederg„llning. 011:010 M† deras ”gon f”rm”rkas, s† att de icke se; b”j deras rygg alltid.˝ 011:011 S† fr†gar jag nu: Var det d† f”r att de skulle komma p† fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har fr„lsningen kommit till hedningarna, f”r att de sj„lva skola ˝uppv„ckas till avund˝. 011:012 Och har nu redan deras fall varit till rikedom f”r v„rlden, och har deras f†talighet varit till rikedom f”r hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet s† bliva! 011:013 Men till eder, I som „ren av hednisk b”rd, s„ger jag: Eftersom jag nu „r en hedningarnas apostel, h†ller jag mitt „mbete h”gt -- 011:014 om jag till „ventyrs s† skulle kunna ˝uppv„cka avund˝ hos dem som „ro mitt k”tt och blod och fr„lsa n†gra bland dem. 011:015 Ty om redan deras f”rkastelse hade med sig v„rldens f”rsoning, vad skall d† deras upptagande hava med sig, om icke liv fr†n de d”da? 011:016 Om f”rstlingsbr”det „r heligt, s† „r ock hela degen helig; och om roten „r helig, s† „ro ock grenarna heliga. 011:017 Men om nu n†gra av grenarna hava brutits bort, och du, som „r av ett vilt olivtr„d, har blivit inympad bland grenarna och med dem har f†tt delaktighet i det „kta olivtr„dets saftrika rot, 011:018 s† m† du icke d„rf”r f”rh„va dig ”ver grenarna. Nej, om du skulle vilja f”rh„va dig, s† besinna att det icke „r du som b„r roten, utan att roten b„r dig. 011:019 Nu s„ger du kanh„nda: ˝Det var f”r att jag skulle bliva inympad som en del grenar br”tos bort.˝ 011:020 Visserligen. F”r sin otros skull blevo de bortbrutna, och du f†r vara kvar genom din tro. Hav d† inga h”gmodiga tankar, utan lev i fruktan. 011:021 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s† skall han icke heller skona dig. 011:022 Se allts† h„r Guds godhet och str„nghet: Guds str„nghet mot dem som f”llo och hans godhet mot dig, om du n„mligen h†ller dig fast vid hans godhet; annars bliver ocks† du borthuggen. 011:023 Men j„mv„l de andra skola bliva inympade, om de icke h†lla fast vid sin otro; Gud „r ju m„ktig att †ter inympa dem. 011:024 Ty om du har blivit borthuggen fr†n ditt av naturen vilda olivtr„d och mot naturen inympats i ett „delt olivtr„d, huru mycket snarare skola d† icke dessa kunna inympas i sitt eget „kta olivtr„d, det som de efter naturen tillh”ra! 011:025 Ty f”r att I, mina br”der, icke skolen h†lla eder sj„lva f”r kloka, vill jag yppa f”r eder denna hemlighet: F”rstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; 011:026 och s† skall hela Israel bliva fr„lst, s†som det „r skrivet: ˝Fr†n Sion skall f”rlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet fr†n Jakob. 011:027 Och n„r jag borttager deras synder, d† skall detta vara det f”rbund, som jag g”r med dem.˝ 011:028 Se vi nu p† evangelium, s† „ro de hans ov„nner, f”r eder skull; men se vi p† utkorelsen, s† „ro de hans „lskade, f”r f„dernas skull. 011:029 Ty sina n†deg†vor och sin kallelse kan Gud icke †ngra. 011:030 S†som I f”rut voren oh”rsamma mot Gud, men nu genom dessas oh”rsamhet haven f†tt barmh„rtighet, 011:031 s† hava nu ock dessa varit oh”rsamma, f”r att de, genom den barmh„rtighet som har vederfarits eder, ocks† sj„lva skola f† barmh„rtighet. 011:032 Ty Gud har givit dem alla till pris †t oh”rsamhet, f”r att sedan f”rbarma sig ”ver dem alla. 011:033 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga „ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans v„gar! 011:034 Ty ˝vem har l„rt k„nna Herrens sinne, eller vem har varit hans r†dgivare? 011:035 Eller vem har f”rst givit honom n†got, som han allts† b”r betala igen?˝ 011:036 Av honom och genom honom och till honom „r ju allting. Honom tillh”r „ran i evighet, amen. 012:001 S† f”rmanar jag nu eder, mina br”der, vid Guds barmh„rtighet, att framb„ra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud v„lbehagligt offer -- eder andliga tempeltj„nst. 012:002 Och skicken eder icke efter denna tids†lders v„sende, utan f”rvandlen eder genom edert sinnes f”rnyelse, s† att I kunnen pr”va vad som „r Guds vilja, vad som „r gott och v„lbehagligt och fullkomligt. 012:003 Ty i kraft av den n†d som har blivit mig given, tills„ger jag var och en av eder att icke hava h”gre tankar om sig „n tillb”rligt „r, utan t„nka blygsamt, i ”verensst„mmelse med det m†tt av tro som Gud har tilldelat var och en. 012:004 Ty s†som vi i en och samma kropp hava m†nga lemmar, men alla lemmarna icke hava samma f”rr„ttning, 012:005 s† utg”ra ock vi, fast„n m†nga, en enda kropp i Kristus, men var f”r sig „ro vi lemmar, varandra till tj„nst. 012:006 Och vi hava olika g†vor, alltefter den n†d som har blivit oss given. Har n†gon profetians g†va, s† bruke han den efter m†ttet av sin tro; 012:007 har n†gon f†tt en tj„nst, s† akte han p† tj„nsten; „r n†gon satt till l„rare, s† akte han p† sitt l„rarkall; 012:008 „r n†gon satt till att f”rmana, s† akte han p† sin plikt att f”rmana. Den som delar ut g†vor, han g”re det med gott hj„rta; den som „r satt till f”rest†ndare, han vare det med nit; den som ”var barmh„rtighet, han g”re det med gl„dje. 012:009 Eder k„rlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, h†llen fast vid det goda. 012:010 Žlsken varandra av hj„rtat i broderlig k„rlek; s”ken ”vertr„ffa varandra i inb”rdes hedersbevisning. 012:011 Varen icke tr”ga, d„r det g„ller nit; varen brinnande i anden, tj„nen Herren. 012:012 Varen glada i hoppet, t†liga i bedr”velsen, uth†lliga i b”nen. 012:013 Tagen del i de heligas behov. Varen angel„gna om att bevisa g„stv„nlighet. 012:014 V„lsignen dem som f”rf”lja eder; v„lsignen, och f”rbannen icke. 012:015 Gl„djens med dem som „ro glada, gr†ten med dem som gr†ta. 012:016 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne v„nt till vad h”gt „r, utan h†llen eder till det som „r ringa. H†llen icke eder sj„lva f”r kloka. 012:017 Vederg„llen ingen med ont f”r ont. Vinnl„ggen eder om vad gott „r inf”r var man. 012:018 H†llen frid med alla m„nniskor, om m”jligt „r, och s† mycket som p† eder beror. 012:019 H„mnens icke eder sj„lva, mina „lskade, utan l„mnen rum f”r vredesdomen; ty det „r skrivet: ˝Min „r h„mnden, jag skall vederg„lla det, s„ger Herren.˝ 012:020 Fastmer, ˝om din ov„n „r hungrig, s† giv honom att „ta, om han „r t”rstig, s† giv honom att dricka; ty om du s† g”r, samlar du gl”dande kol p† hans huvud.˝ 012:021 L†t dig icke ”vervinnas av det onda, utan ”vervinn det onda med det goda. 013:001 Var och en vare underd†nig den ”verhet som han har ”ver sig. Ty ingen ”verhet finnes, som icke „r av Gud; all ”verhet som finnes „r f”rordnad av Gud. 013:002 D„rf”r, den som s„tter sig upp mot ”verheten, han st†r emot vad Gud har f”rordnat; men de som st† emot detta, de skola f† sin dom. 013:003 Ty de som hava v„ldet „ro till skr„ck, icke f”r dem som g”ra vad gott „r, utan f”r dem som g”ra vad ont „r. Vill du vara utan fruktan f”r ”verheten, s† g”r vad gott „r; du skall d† bliva prisad av den, 013:004 ty ”verheten „r en Guds tj„nare, dig till fromma. Men g”r du vad ont „r, d† m† du frukta; ty ”verheten b„r icke sv„rdet f”rg„ves, utan „r en Guds tj„nare, en h„mnare, till att utf”ra vredesdomen ”ver den som g”r vad ont „r. 013:005 D„rf”r m†ste man vara den underd†nig, icke allenast f”r vredesdomens skull, utan ock f”r samvetets skull. 013:006 F”rdenskull betalen I ju ock skatt; ty ”verheten f”rr„ttar Guds tj„nst och „r just f”r detta „ndam†l st„ndigt verksam. 013:007 S† given †t alla vad I „ren dem skyldiga; skatt †t den som skatt tillkommer, tull †t den som tull tillkommer, fruktan †t den som fruktan tillkommer, heder †t den som heder tillkommer. 013:008 Varen ingen n†got skyldiga -- utom n„r det g„ller k„rlek till varandra; ty den som „lskar sin n„sta, han har uppfyllt lagen. 013:009 De buden: ˝Du skall icke beg† „ktenskapsbrott˝, ˝Du skall icke dr„pa˝, ˝Du skall icke stj„la˝, ˝Du skall icke hava beg„relse˝ och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: ˝Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.˝ 013:010 K„rleken g”r intet ont mot n„stan; allts† „r k„rleken lagens uppfyllelse. 013:011 Akten p† allt detta, s† mycket mer som I veten vad tiden lider, att stunden nu „r inne f”r eder att vakna upp ur s”mnen. Ty fr„lsningen „r oss nu n„rmare, „n d† vi kommo till tro. 013:012 Natten „r framskriden, och dagen „r n„ra. L†tom oss d„rf”r avl„gga m”rkrets g„rningar och ikl„da oss ljusets vapenrustning. 013:013 L†tom oss f”ra en h”visk vandel, s†som om dagen, icke med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och l”saktighet, icke i kiv och avund. 013:014 Ikl„den eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke s†dan omsorg om k”ttet, att onda beg„relser d„rav uppv„ckas. 014:001 Om n†gon „r svag i tron, s† upptagen honom dock v„nligt, utan att d”ma ”ver andras bet„nkligheter. 014:002 Den ene har tro till att „ta vad som helst, under det att den som „r svag allenast „ter vad som v„xer p† jorden. 014:003 Den som „ter m† icke f”rakta den som icke „ter. Ej heller m† den som icke „ter d”ma den som „ter; ty Gud har upptagit honom, 014:004 och vem „r du som d”mer en annans tj„nare? Om han st†r eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall v„l bliva st†ende, ty Herren „r m„ktig att h†lla honom st†ende. 014:005 Den ene g”r skillnad mellan dag och dag, den andre h†ller alla dagar f”r lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. 014:006 Om n†gon s„rskilt aktar p† n†gon dag, s† g”r han detta f”r Herren, och om n†gon „ter, s† g”r han detta f”r Herren; han tackar ju Gud. S† ock, om n†gon avh†ller sig fr†n att „ta, g”r han detta f”r Herren, och han tackar Gud. 014:007 Ty ingen av oss lever f”r sig sj„lv, och ingen d”r f”r sig sj„lv. 014:008 Leva vi, s† leva vi f”r Herren; d” vi, s† d” vi f”r Herren. Evad vi leva eller d”, h”ra vi allts† Herren till. 014:009 Ty d„rf”r har Kristus d”tt och †ter blivit levande, att han skall vara herre ”ver b†de d”da och levande. 014:010 Men du, varf”r d”mer du din broder? Och du †ter, varf”r f”raktar du din broder? Vi skola ju alla en g†ng st† inf”r Guds domstol. 014:011 Ty det „r skrivet: ˝S† sant jag lever, s„ger Herren, f”r mig skola alla kn„n b”ja sig, och alla tungor skola prisa Gud.˝ 014:012 Allts† skall var och en av oss inf”r Gud g”ra r„kenskap f”r sig sj„lv. 014:013 L†tom oss d„rf”r icke mer d”ma varandra. D”men hellre s†, att ingen m† f”r sin broder l„gga en st”testen eller n†got som bliver honom till fall. 014:014 Jag vet v„l och „r i Herren Jesus viss om att intet i sig sj„lvt „r orent; allenast om n†gon h†ller n†got f”r orent, s† „r det f”r honom orent. 014:015 Om nu genom din mat bekymmer v†llas din broder, s† vandrar du icke mer i k„rleken. Bliv icke genom din mat till f”rd„rv f”r den som Kristus har lidit d”den f”r. 014:016 L†ten allts† icke det goda som I haven f†tt bliva utsatt f”r sm„delse. 014:017 Ty Guds rike best†r icke i mat och dryck, utan i r„ttf„rdighet och frid och gl„dje i den helige Ande. 014:018 Den som h„ri tj„nar Kristus, han „r v„lbehaglig f”r Gud och h†ller provet inf”r m„nniskor. 014:019 Vi vilja allts† fara efter det som l„nder till frid och till inb”rdes uppbyggelse. 014:020 Bryt icke f”r mats skull ned Guds verk. V„l „r allting rent, men om „tandet f”r n†gon „r en st”testen, s† bliver det f”r den m„nniskan till ondo; 014:021 du g”r v„l i att avh†lla dig fr†n att „ta k”tt och dricka vin och fr†n annat som f”r din broder bliver en st”testen. 014:022 Den tro du har m† du hava f”r dig sj„lv inf”r Gud. Salig „r den som icke m†ste d”ma sig sj„lv, n„r det g„ller n†got som han har pr”vat vara r„tt. 014:023 Men om n†gon hyser bet„nkligheter och likv„l „ter, d† „r han d”md, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det „r synd. 015:001 Vi som „ro starka „ro pliktiga att b„ra de svagas skr”pligheter och att icke leva oss sj„lva till behag. 015:002 Var och en av oss m† leva sin n„sta till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse. 015:003 Kristus levde ju icke sig sj„lv till behag, utan med honom skedde s†som det „r skrivet: ˝Dina sm„dares sm„delser hava fallit ”ver mig.˝ 015:004 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det „r skrivet oss till undervisning, f”r att vi, genom st†ndaktighet och genom den tr”st som skrifterna giva, skola bevara v†rt hopp. 015:005 Och st†ndaktighetens och tr”stens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterf”ljelse, 015:006 s† att I endr„ktigt och med en mun prisen v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader. 015:007 D„rf”r m† den ene av eder v„nligt upptaga den andre, s†som Kristus, Gud till „ra, har upptagit eder. 015:008 Vad jag vill s„ga „r detta: F”r de omskurna har Kristus blivit en tj„nare, till ett vittnesb”rd om Guds sannf„rdighet, f”r att bekr„fta de l”ften som hade givits †t f„derna; 015:009 hedningarna †ter hava f†tt prisa Gud f”r hans barmh„rtighets skull. S† „r ock skrivet: ˝F”rdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.˝ 015:010 Och †ter heter det: ˝Jublen, I hedningar, med hans folk˝; 015:011 s† ock: ˝Loven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk.˝ 015:012 S† s„ger ock Esaias: ˝Telningen fr†n Jessais rot skall komma, ja, han som skall st† upp f”r att r†da ”ver hedningarna; p† honom skola hedningarna hoppas.˝ 015:013 Men hoppets Gud uppfylle eder med all gl„dje och frid i tron, s† att I haven ett ”verfl”dande hopp i den helige Andes kraft. 015:014 Jag „r v„l redan nu viss om att I, mina br”der, av eder sj„lva „ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i st†nd j„mv„l att f”rmana varandra. 015:015 Dock har jag, p† ett delvis n†got dristigt s„tt, skrivit till eder med ytterligare p†minnelser, detta i kraft av den n†d som har blivit mig given av Gud: 015:016 att jag n„mligen skall f”rr„tta Kristi Jesu tj„nst bland hedningarna och vara en pr„sterlig f”rvaltare av Guds evangelium, s† att hedningarna bliva ett honom v„lbehagligt offer, helgat i den helige Ande. 015:017 Allts† „r det i Kristus Jesus som jag har n†got att ber”mma mig av i fr†ga om min tj„nst inf”r Gud. 015:018 Ty jag skall icke drista mig att orda om n†got annat „n vad Kristus, f”r att g”ra hedningarna lydaktiga, har verkat genom mig, med ord och med g„rning, 015:019 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. S† har jag, fr†n Jerusalem och runt omkring „nda till Illyrien, ”verallt f”rkunnat evangelium om Kristus. 015:020 Och jag har h„rvid satt min „ra i att icke f”rkunna evangelium, d„r Kristi namn redan var k„nt, ty jag ville icke bygga p† en annans grundval; 015:021 utan s† har skett, som skrivet „r: ˝De f”r vilka intet har varit f”rkunnat om honom skola f† se, och de som intet hava h”rt skola f”rst†.˝ 015:022 Det „r ocks† h„rigenom som jag s† m†nga g†nger har blivit f”rhindrad att komma till eder. 015:023 Men d† jag nu icke mer har n†got att utr„tta i dessa trakter och under ganska m†nga †r har l„ngtat efter att komma till eder, 015:024 vill jag bes”ka eder, n„r jag begiver mig till Spanien. Jag hoppas n„mligen att p† genomresan f† se eder och att d„refter av eder bliva utrustad f”r f„rden dit, sedan jag f”rst i n†gon m†n har f†tt min l„ngtan efter eder stillad. 015:025 Men nu far jag till Jerusalem med underst”d †t de heliga. 015:026 Macedonien och Akaja hava n„mligen k„nt sig manade att g”ra ett sammanskott †t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom. 015:027 Ja, d„rtill hava de k„nt sig manade; de st† ocks† i skuld hos dem. Ty om hedningarna hava f†tt del i deras andliga goda, s† „ro de † sin sida skyldiga att vara dem till tj„nst med sitt lekamliga goda. -- 015:028 N„r jag s† har fullgjort detta och l„mnat i deras h„nder vad som har blivit insamlat, „mnar jag d„rifr†n begiva mig till Spanien och taga v„gen genom eder stad. 015:029 Och jag vet, att n„r jag kommer till eder, kommer jag med Kristi v„lsignelse i fullt m†tt. 015:030 Och nu uppmanar jag eder, mina br”der, vid v†r Herre Jesus Kristus och vid v†r k„rlek i Anden, att bist† mig i min kamp, genom att bedja f”r mig till Gud, 015:031 att jag m† bliva fr„lst undan de oh”rsamma i Judeen, och att det underst”d som jag f”r med mig till Jerusalem m† bliva v„l mottaget av de heliga. 015:032 S† skall jag, om Gud vill, med gl„dje komma till eder och vederkvicka mig tillsammans med eder. 015:033 Fridens Gud vare med eder alla. Amen. 016:001 Jag anbefaller †t eder v†r syster Febe, som „r f”rsamlingstj„narinna i Kenkrea. 016:002 S† mottagen d† henne i Herren, s†som det h”ves de heliga, och bist†n henne i allt vari hon kan beh”va eder; ty hon har sj„lv varit ett st”d f”r m†nga och j„mv„l f”r mig. 016:003 H„lsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 016:004 De hava ju v†gat sitt liv f”r mig; och icke allenast jag tackar dem d„rf”r, utan ocks† alla hednaf”rsamlingar. 016:005 H„lsen ock den f”rsamling som kommer tillhopa i deras hus. H„lsen Epenetus, min „lskade broder, som „r f”rstlingen av dem som i provinsen Asien hava kommit till Kristus. 016:006 H„lsen Maria, som har arbetat s† mycket f”r eder. 016:007 H„lsen Andronikus och Junias, mina landsm„n och medf†ngar, som hava ett s† gott anseende bland apostlarna, och som l„ngre „n jag hava varit i Kristus. 016:008 H„lsen Ampliatus, min „lskade broder i Herren. 016:009 H„lsen Urbanus, v†r medarbetare i Kristus, och Stakys, min „lskade broder. 016:010 H„lsen Apelles, den i Kristus bepr”vade. H„lsen dem som h”ra till Aristobulus' hus. 016:011 H„lsen Herodion, min landsman. H„lsen dem av Narcissus' hus, som „ro i Herren. 016:012 H„lsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. H„lsen Persis, den „lskade systern, som har s† mycket arbetat i Herren. 016:013 H„lsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks† f”r mig har varit en moder. 016:014 H„lsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de br”der som „ro tillsammans med dem. 016:015 H„lsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som „ro tillsammans med dem. 016:016 H„lsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi f”rsamlingar h„lsa eder. 016:017 Men jag f”rmanar eder, mina br”der, att hava akt p† dem som v†lla tvedr„kt och kunna bliva eder till fall, i strid med den l„ra som I haven inh„mtat; dragen eder ifr†n dem. 016:018 Ty s†dana tj„na icke v†r Herre Kristus, utan sin egen buk; och genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga m„nniskors hj„rtan. 016:019 Eder lydnad „r ju k„nd av alla. ™ver eder gl„der jag mig d„rf”r; men jag skulle ”nska att I voren visa i fr†ga om det goda, och menl”sa i fr†ga om det onda. 016:020 Och fridens Gud skall snart l†ta Satan bliva krossad under edra f”tter. V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder. 016:021 Timoteus, min medarbetare, h„lsar eder: s† g”ra ock Lucius och Jason och Sosipater, mina landsm„n. 016:022 Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, h„lsar eder i Herren. 016:023 Gajus, min och hela f”rsamlingens v„rd, h„lsar eder. Erastus, stadens kamrerare, och brodern Kvartus h„lsar eder. 016:024 016:025 Men honom som f”rm†r styrka eder, enligt det evangelium jag f”rkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu avsl”jade hemlighet som f”rut under ev„rdliga tider har varit outtalad, 016:026 men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens befallning, blivit, med st”d av profetiska skrifter, kungjord bland alla hedningar, f”r att bland dem uppr„tta trons lydnad -- 016:027 honom, den ende vise Guden, tillh”r „ran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen. Book 46 F”rsta Korinterna (1 Kor.) 001:001 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s† ock brodern Sostenes, 001:002 h„lsar den Guds f”rsamling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som „ro kallade och heliga, j„mte alla andra som †kalla v†r Herres, Jesu Kristi, namn, p† alla orter d„r de eller vi bo. 001:003 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:004 Jag tackar Gud alltid f”r eder skull, f”r den Guds n†d som har blivit eder given i Kristus Jesus, 001:005 att I haven i honom blivit rikligen beg†vade i alla stycken, i fr†ga om allt vad tal och kunskap heter. 001:006 S† har ju ock vittnesb”rdet om Kristus blivit bef„st hos eder, 001:007 s† att I icke st†n tillbaka i fr†ga om n†gon n†deg†va, medan I v„nten p† v†r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse. 001:008 Han skall ock g”ra eder st†ndaktiga intill „nden, s† att I „ren ostraffliga p† v†r Herres, Jesu Kristi, dag. 001:009 Gud „r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, v†r Herre. 001:010 Men jag f”rmanar eder, mina br”der, vid v†r Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke l†ta s”ndringar finnas bland eder, utan h†lla fast tillhopa i samma sinnelag och samma t„nkes„tt. 001:011 Det har n„mligen av Kloes husfolk blivit mig ber„ttat om eder, mina br”der, att tvister hava uppst†tt bland eder. 001:012 H„rmed menar jag att bland eder den ene s„ger: ˝Jag h†ller mig till Paulus˝, den andre: ˝Jag h†ller mig till Apollos˝, en annan: ˝Jag h†ller mig till Cefas˝, †ter en annan: ˝Jag h†ller mig till Kristus.˝ -- 001:013 Žr d† Kristus delad? Icke blev v„l Paulus korsf„st f”r eder? Och icke bleven I v„l d”pta i Paulus' namn? 001:014 Jag tackar Gud f”r att jag icke har d”pt n†gon bland eder utom Krispus och Gajus, 001:015 s† att ingen kan s„ga att I haven blivit d”pta i mitt namn. 001:016 Dock, jag har d”pt ocks† Stefanas' husfolk; om jag eljest har d”pt n†gon vet jag icke. 001:017 Ty Kristus har icke s„nt mig till att d”pa, utan till att f”rkunna evangelium, och detta icke med en visdom som best†r i ord, f”r att Kristi kors icke skall ber”vas sin kraft. 001:018 Ty talet om korset „r visserligen en d†rskap f”r dem som g† f”rlorade, men f”r oss som bliva fr„lsta „r det en Guds kraft. 001:019 Det „r ju skrivet: ˝Jag skall g”ra de visas vishet om intet, och de f”rst†ndigas f”rst†nd skall jag sl† ned.˝ 001:020 Ja, var „ro de visa? Var „ro de skriftl„rda? Var „ro denna tids†lders klyftiga m„n? Har icke Gud gjort denna v„rldens visdom till d†rskap? 001:021 Jo, eftersom v„rlden icke genom sin visdom l„rde k„nna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den d†rskap han l„t predikas fr„lsa dem som tro. 001:022 Ty judarna beg„ra tecken, och grekerna †stunda visdom, 001:023 vi †ter predika en korsf„st Kristus, en som f”r judarna „r en st”testen och f”r hedningarna en d†rskap, 001:024 men som f”r de kallade, vare sig judar eller greker, „r en Kristus som „r Guds kraft och Guds visdom. 001:025 Ty Guds d†rskap „r visare „n m„nniskor, och Guds svaghet „r starkare „n m„nniskor. 001:026 Ty bet„nken, mina br”der, huru det var vid eder kallelse: icke m†nga som voro visa efter k”ttet blevo kallade, icke m†nga m„ktiga, icke m†nga av f”rn„mlig sl„kt. 001:027 Men det som f”r v„rlden var d†raktigt, det utvalde Gud, f”r att han skulle l†ta de visa komma p† skam. 001:028 Och det som i v„rlden var svagt, det utvalde Gud, f”r att han skulle l†ta det starka komma p† skam. Och det som i v„rlden var ringa och f”raktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- f”r att han skulle g”ra det till intet, som n†gonting var. 001:029 Ty han ville icke att n†got k”tt skulle kunna ber”mma sig inf”r Gud. 001:030 Men hans verk „r det, att I „ren i Kristus Jesus, som f”r oss har blivit till visdom fr†n Gud, till r„ttf„rdighet och helgelse och till f”rlossning, 001:031 f”r att s† skall ske, som det „r skrivet: ˝Den som vill ber”mma sig, han ber”mme sig av Herren.˝ 002:001 N„r jag kom till eder, mina br”der, var det ocks† icke med h”ga ord eller h”g visdom som jag kom och frambar f”r eder Guds vittnesb”rd. 002:002 Ty jag hade beslutit mig f”r, att medan jag var bland eder icke veta om n†got annat „n Jesus Kristus, och honom s†som korsf„st. 002:003 Och jag upptr„dde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken b„van. 002:004 Och mitt tal och min predikan framst„lldes icke med ”vertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft; 002:005 ty eder tro skulle icke vara grundad p† m„nniskors visdom, utan p† Guds kraft. 002:006 Visdom tala vi dock bland dem som „ro fullmogna, men en visdom som icke tillh”r denna tids†lder eller denna tids†lders m„ktige, vilkas makt bliver till intet. 002:007 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den f”rdolda, om vilken Gud, redan f”re tids†ldrarnas begynnelse, har best„mt att den skall bliva oss till h„rlighet, 002:008 och som ingen av denna tids†lders m„ktige har k„nt; ty om de hade k„nt den, s† hade de icke korsf„st h„rlighetens Herre. 002:009 Vi tala -- s†som det heter i skriften -- ˝vad intet ”ga har sett och intet ”ra har h”rt, och vad ingen m„nniskas hj„rta har kunnat t„nka, vad Gud har berett †t dem som „lska honom˝. 002:010 Ty f”r oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. 002:011 Ty vilken m„nniska vet vad som „r i en m„nniska, utom den m„nniskans egen ande? Likas† k„nner ingen vad som „r i Gud, utom Guds Ande. 002:012 Men vi hava icke f†tt v„rldens ande, utan den Ande som „r av Gud, f”r att vi skola veta vad som har blivit oss sk„nkt av Gud. 002:013 Om detta tala vi ock, icke med s†dana ord som m„nsklig visdom l„r oss, utan med s†dana ord som Anden l„r oss; vi hava ju att tyda andliga ting f”r andliga m„nniskor. 002:014 Men en ˝sj„lisk˝ m„nniska tager icke emot vad som h”r Guds Ande till. Det „r henne en d†rskap, och hon kan icke f”rst† det, ty det m†ste utgrundas p† ett andligt s„tt. 002:015 Den andliga m„nniskan †ter kan utgrunda allt, men sj„lv kan hon icke utgrundas av n†gon. 002:016 Ty ˝vem har l„rt k„nna Herrens sinne, s† att han skulle kunna undervisa honom?˝ Men vi hava Kristi sinne. 003:001 Och jag kunde icke tala till eder, mina br”der, s†som till andliga m„nniskor, utan m†ste tala s†som till m„nniskor av k”ttslig natur, s†som till dem som „nnu „ro barn i Kristus. 003:002 Mj”lk gav jag eder att dricka; fast f”da gav jag eder icke, ty det f”rdrogen I d† „nnu icke. Ja, icke ens nu f”rdragen I det, 003:003 eftersom I „nnu haven ett k”ttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke d† ett k”ttsligt sinne, och vandren I icke d† p† vanligt m„nniskos„tt? 003:004 N„r den ene s„ger: ˝Jag h†ller mig till Paulus˝ och den andre: ˝Jag h†ller mig till Apollos˝, „ren I icke d† lika hopen av m„nniskor? 003:005 Vad „r d† Apollos? Vad „r Paulus? Allenast tj„nare, genom vilka I haven kommit till tro; och de „ro det i m†n av vad Herren har besk„rt †t var och en av dem. 003:006 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav v„xten. 003:007 Allts† kommer det icke an p† den som planterar, ej heller p† den som vattnar, utan p† Gud, som giver v„xten. 003:008 Den som planterar och den som vattnar -- den ene „r s†som den andre, dock s†, att var och en skall f† sin s„rskilda l”n efter sitt s„rskilda arbete. 003:009 Ty vi „ro Guds medarbetare; I „ren ett Guds †kerf„lt, en Guds byggnad. 003:010 Efter den Guds n†d som blev mig given lade jag grunden s†som en f”rfaren byggm„stare, och en annan bygger nu vidare d„rp†. Men var och en m† se till, huru han bygger d„rp†. 003:011 Ty en annan grund kan ingen l„gga, „n den som „r lagd, n„mligen Jesus Kristus; 003:012 men om n†gon bygger p† den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med tr„, h” och str†, 003:013 s† skall det en g†ng visa sig huru det „r med vars och ens verk. ˝Den dagen˝ skall g”ra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk „r, det skall elden pr”va. 003:014 Om det byggnadsverk, som n†gon har uppf”rt p† den grunden, bliver best†ndande, s† skall han undf† l”n; 003:015 men om hans verk br„nnes upp, s† skall han g† miste om l”nen. Sj„lv skall han dock bliva fr„lst, men s†som igenom eld. 003:016 Veten I icke att I „ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? 003:017 Om nu n†gon f”rd„rvar Guds tempel, s† skall Gud f”rd„rva honom; ty Guds tempel „r heligt, och det templet „ren I. 003:018 Ingen bedrage sig sj„lv. Om n†gon bland eder menar sig vara vis genom denna tids†lders visdom, s† blive han en d†re, f”r att han skall kunna bliva vis. 003:019 Ty denna v„rldens visdom „r d†rskap inf”r Gud. Det „r ju skrivet: ˝Han f†ngar de visa i deras klokskap˝; 003:020 s† ock: ˝Herren k„nner de visas tankar, han vet att de „ro f†f„ngliga.˝ 003:021 S† ber”mme sig d† ingen av m„nniskor. Allt h”r ju eder till; 003:022 det m† vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela v„rlden, det m† vara liv eller d”d, vad som nu „r, eller vad som skall komma, alltsammans h”r eder till. 003:023 Men I h”ren Kristus till, och Kristus h”r Gud till. 004:001 S†som Kristi tj„nare och s†som f”rvaltare av Guds hemligheter, s† m† man anse oss. 004:002 Vad man nu d„rut”ver s”ker hos f”rvaltare „r att en s†dan m† befinnas vara trogen. 004:003 F”r mig betyder det likv„l f”ga att I -- eller ”verhuvud n†gon m„nsklig domstol -- s„tten eder till doms ”ver mig. Ja, jag vill icke ens s„tta mig till doms ”ver mig sj„lv. 004:004 Ty v„l vet jag intet med mig, men d„rigenom „r jag icke r„ttf„rdigad; det „r Herren som sitter till doms ”ver mig. 004:005 D”men d„rf”r icke f”rr„n tid „r, icke f”rr„n Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som „r f”rdolt i m”rker och uppenbara alla hj„rtans r†dslag. Och d† skall var och en undf† av Gud den ber”mmelse som honom tillkommer. 004:006 Detta, mina br”der, har jag nu f”r eder skull s† framst„llt, som g„llde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fr†ga om oss l„ra eder detta: ˝Icke ut”ver vad skrivet „r.˝ Jag vill icke att I skolen st† emot varandra, uppbl†sta var och en ”ver sin l„rare. 004:007 Vem s„ger d† att du har n†got f”retr„de? Och vad „ger du, som du icke har f†tt dig givet? Men har du nu f†tt dig givet vad du har, huru kan du d† ber”mma dig, s†som om du icke hade f†tt det dig givet? 004:008 I „ren kant„nka redan m„tta, I haven redan blivit rika; oss f”rutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle ”nska att I verkligen haden blivit konungar, s† att vi kunde f† bliva edra medkonungar. 004:009 Mig tyckes n„mligen att Gud har st„llt oss apostlar h„r s†som de ringaste bland alla, s†som livd”mda m„n; ett sk†despel hava vi ju blivit f”r v„rlden, f”r b†de „nglar och m„nniskor. 004:010 Vi „ro d†rar f”r Kristi skull, men I „ren kloka i Kristus; vi „ro svaga, men I „ren starka; I „ren „rade, men vi „ro f”raktade. 004:011 Žnnu i denna stund lida vi b†de hunger och t”rst, vi m†ste g† nakna, vi f† uppb„ra hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist, 004:012 vi m†ste m”da oss och arbeta med v†ra h„nder. Vi bliva sm„dade och v„lsigna likv„l; vi lida f”rf”ljelse och h„rda dock ut; 004:013 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit s†som v„rldens avskum, s†som var mans avskrap, och vi „ro s† „nnu alltj„mt. 004:014 Detta skriver jag, icke f”r att komma eder att blygas, utan s†som en f”rmaning till mina „lskade barn. 004:015 Ty om I „n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s† haven I dock icke m†nga f„der; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium f”dde eder till liv. 004:016 D„rf”r f”rmanar jag eder: Bliven mina efterf”ljare. 004:017 Just f”r denna saks skull s„nder jag nu till eder Timoteus, min „lskade och trogne son i Herren; han skall p†minna eder om huru jag g†r till v„ga i Kristus, i enlighet med den l„ra jag f”rkunnar allest„des, i alla f”rsamlingar. 004:018 Nu „r det v„l s†, att somliga hava blivit uppbl†sta, under f”rmenande att jag icke skulle komma till eder. 004:019 Men om Herren s† vill, skall jag snart komma till eder; och d† skall jag l„ra k„nna, icke dessa uppbl†sta m„nniskors ord, utan deras kraft. 004:020 Ty Guds rike best†r icke i ord, utan i kraft. 004:021 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i k„rlek och saktmods ande? 005:001 Det f”rljudes s†v„l att ”verhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att s†dan otukt f”rekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, n„mligen att en son har sin faders hustru. 005:002 Och „nd† „ren I uppbl†sta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av s†dan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta. 005:003 Jag, som v„l till kroppen „r fr†nvarande, men till anden n„rvarande, har f”r min del redan, s†som vore jag n„rvarande, f„llt domen ”ver den som har f”r”vat en s†dan og„rning: 005:004 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med v†r Herre Jesu kraft, 005:005 och ”verl„mna den mannen †t Satan till k”ttets f”rd„rv, f”r att anden skall bliva fr„lst p† Herren Jesu dag. 005:006 Det „r icke v„l best„llt med eder ber”mmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen? 005:007 Rensen bort den gamla surdegen, s† att I bliven en ny deg. I „ren ju osyrade; ty vi hava ock ett p†skalamm, som „r slaktat, n„mligen Kristus. 005:008 L†tom oss d„rf”r h†lla h”gtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade br”d. 005:009 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava n†got umg„nge med otuktiga m„nniskor -- 005:010 detta icke sagt i allm„nhet, om alla denna v„rldens otuktiga m„nniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars m†sten I ju rymma ur v„rlden. 005:011 Nej, d† jag skrev s† till eder, menade jag, att om n†gon som kallades broder vore en otuktig m„nniska eller en girig eller en avgudadyrkare eller en sm„dare eller en drinkare eller en roffare, s† skullen I icke hava n†got umg„nge med en s†dan eller „ta tillsammans med honom. 005:012 Ty icke tillkommer det v„l mig att d”ma dem som „ro utanf”r? Dem som „ro innanf”r haven I ju att d”ma; 005:013 dem som „ro utanf”r skall Gud d”ma. ˝I skolen driva ut ifr†n eder den som „r ond.˝ 006:001 Huru kan n†gon av eder taga sig f”r, att n„r han har sak med en annan, g† till r„tta icke inf”r de heliga, utan inf”r de or„ttf„rdiga? 006:002 Veten I d† icke att de heliga skola d”ma v„rlden? Men om nu I skolen sitta till doms ”ver v„rlden, „ren I d† icke goda nog att d”ma i helt ringa m†l? 006:003 I veten ju att vi skola d”ma „nglar; huru mycket mer b”ra vi icke d† kunna d”ma i timliga ting? 006:004 Och likv„l, n„r I nu haven f”re n†got m†l som g„ller s†dana ting, s„tten I till domare just dem som „ro ringa aktade i f”rsamlingen! 006:005 Eder till blygd s„ger jag detta. Žr det d† s† om”jligt att bland eder finna n†gon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina br”der? 006:006 M†ste i st„llet den ene brodern g† till r„tta med den andre, och det inf”r de otrogna? 006:007 ™verhuvud „r redan det en brist hos eder, att I g†n till r„tta med varandra. Varf”r liden I icke hellre or„tt? Varf”r l†ten I icke hellre andra g”ra eder skada? 006:008 I st„llet g”ren I nu sj„lva or„tt och skada, och detta mot br”der. 006:009 Veten I d† icke att de or„ttf„rdiga icke skola f† Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga m„nniskor eller avgudadyrkare eller „ktenskapsbrytare, varken de som l†ta bruka sig till synd mot naturen eller de som sj„lva ”va s†dan synd, 006:010 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller sm„dare eller roffare skola f† Guds rike till arvedel. 006:011 S†dana voro ock somliga bland eder, men I haven l†tit tv† eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit r„ttf„rdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i v†r Guds Ande. 006:012 ˝Allt „r mig lovligt˝; ja, men icke allt „r nyttigt. ˝Allt „r mig lovligt˝; ja, men jag b”r icke l†ta n†got f† makt ”ver mig. 006:013 Maten „r f”r buken och buken f”r maten, men b†dadera skall Gud g”ra till intet. D„remot „r kroppen icke f”r otukt, utan f”r Herren, och Herren f”r kroppen; 006:014 och Gud, som har uppv„ckt Herren, skall ock genom sin kraft uppv„cka oss. 006:015 Veten I icke att edra kroppar „ro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och g”ra dem till en sk”kas lemmar? Bort det! 006:016 Veten I d† icke att den som h†ller sig till en sk”ka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: ˝De tu skola varda ett k”tt.˝ 006:017 Men den som h†ller sig till Herren, han „r en ande med honom. 006:018 Flyn otukten. All annan synd som en m„nniska kan beg† „r utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p† sin egen kropp. 006:019 Veten I d† icke att eder kropp „r ett tempel †t den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undf†tt av Gud, och att I icke „ren edra egna? 006:020 I „ren ju k”pta, och betalning „r given. S† f”rh„rligen d† Gud i eder kropp. 007:001 Vad nu ang†r det I haven skrivit om, s† svarar jag detta: En man g”r visserligen v„l i att icke komma vid n†gon kvinna; 007:002 men f”r att undg† otuktssynder m† var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man. 007:003 Mannen give sin hustru vad han „r henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man. 007:004 Hustrun r†der icke sj„lv ”ver sin kropp, utan mannen; sammalunda r†der ej heller mannen ”ver sin kropp, utan hustrun. 007:005 Dragen eder icke undan fr†n varandra, om icke m”jligen, med b†das samtycke, till en tid, f”r att I skolen hava ledighet till b”nen. Kommen sedan †ter tillsammans, s† att Satan icke frestar eder, d† I nu icke kunnen leva †terh†llsamt. 007:006 Detta s„ger jag likv„l s†som en tillst„djelse, icke s†som en befallning. 007:007 Jag skulle dock vilja att alla m„nniskor vore s†som jag. Men var och en har f†tt sin s„rskilda n†deg†va fr†n Gud, den ene s†, den andre s†. 007:008 Till de ogifta †ter och till „nkorna s„ger jag att de g”ra v„l, om de f”rbliva i samma st„llning som jag. 007:009 Men kunna de icke leva †terh†llsamt, s† m† de gifta sig; ty det „r b„ttre att gifta sig „n att vara uppt„nd av beg„r. 007:010 Men dem som „ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru m† icke skilja sig fr†n sin man 007:011 (om hon likv„l skulle skilja sig, s† f”rblive hon ogift eller f”rlike sig †ter med mannen), ej heller m† en man f”rskjuta sin hustru. 007:012 Till de andra †ter s„ger jag sj„lv, icke Herren: Om n†gon som h”r till br”derna har en hustru som icke „r troende, och denna „r villig att leva tillsammans med honom, s† m† han icke f”rskjuta henne. 007:013 Likas†, om en hustru har en man som icke „r troende, och denne „r villig att leva tillsammans med henne, s† m† hon icke f”rskjuta mannen. 007:014 Ty den icke troende mannen „r helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun „r helgad i och genom sin man, d† han „r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu „ro de heliga. -- 007:015 Om d„remot den icke troende vill skiljas, s† m† han f† skiljas. En broder eller syster „r i s†dana fall intet tv†ng underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid. 007:016 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall fr„lsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall fr„lsa din hustru? 007:017 M† allenast var och en vandra den v„g fram, som Herren har best„mt †t honom, var och en i den st„llning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag f”r alla f”rsamlingar. 007:018 Har n†gon blivit kallad s†som omskuren, s† g”re han sig icke †ter lik de oomskurna; har n†gon blivit kallad s†som oomskuren, s† l†te han icke omsk„ra sig. 007:019 Det kommer icke an p† om n†gon „r omskuren eller oomskuren; allt beror p† huruvida han h†ller Guds bud. 007:020 Var och en f”rblive i den kallelse vari han var, n„r han blev kallad. 007:021 Har du blivit kallad s†som tr„l, s† l†t detta icke g† dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, s† begagna dig hellre d„rav. 007:022 Ty den tr„l som har blivit kallad till att vara i Herren, han „r en Herrens frigivne; sammalunda „r ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne. 007:023 I „ren k”pta, och betalningen „r given; bliven icke m„nniskors tr„lar. 007:024 Ja, mina br”der, var och en f”rblive inf”r Gud i den st„llning vari han har blivit kallad. 007:025 Vad vidare ang†r dem som „ro jungfrur, s† har jag icke att †beropa n†gon befallning av Herren, utan giver allenast ett r†d, s†som en som genom Herrens barmh„rtighet har blivit f”rtroende v„rd. 007:026 Jag menar allts†, med tanke p† den n”d som st†r f”r d”rren, att den m„nniska g”r v„l, som f”rbliver s†som hon „r. 007:027 Žr du bunden vid hustru, s† s”k icke att bliva l”s. Žr du utan hustru, s† s”k icke att f† hustru. 007:028 Om du likv„l skulle gifta dig, s† syndar du icke d„rmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som s† g”ra att draga ”ver sig lekamliga vederm”dor; och jag skulle g„rna vilja skona eder. 007:029 Men det s„ger jag, mina br”der: Tiden „r kort; d„rf”r m† h„refter de som hava hustrur vara s†som hade de inga, 007:030 och de som gr†ta s†som gr„te de icke, och de som gl„dja sig s†som gladde de sig icke, och de som k”pa n†got s†som finge de icke beh†lla det, 007:031 och de som bruka denna v„rlden s†som gjorde de icke n†got bruk av den. Ty den nuvarande v„rldsordningen g†r mot sitt slut; 007:032 och jag skulle g„rna vilja att I voren fria ifr†n omsorger. Den man som icke „r gift „gnar n„mligen sin omsorg †t vad som h”r Herren till, huru han skall behaga Herren; 007:033 men den gifte mannen „gnar sin omsorg †t vad som h”r v„rlden till, huru han skall behaga sin hustru, 007:034 och s† „r hans hj„rta delat. Likas† „gnar den kvinna, som icke l„ngre „r gift eller som „r jungfru, sin omsorg †t vad som h”r Herren till, att hon m† vara helig till b†de kropp och ande; men den gifta kvinnan „gnar sin omsorg †t vad som h”r v„rlden till, huru hon skall behaga sin man. 007:035 Detta s„ger jag till eder egen nytta, och icke f”r att l„gga n†got band p† eder, utan f”r att I skolen f”ra en h”visk vandel och stadigt f”rbliva vid Herren. 007:036 Men om n†gon menar sig handla otillb”rligt mot sin ogifta dotter d„rmed att hon f†r bliva ”ver†rig, d† m† han g”ra s†som han vill, om det nu m†ste s† vara; han beg†r d„rmed ingen synd. M† hon f† gifta sig. 007:037 Om d„remot n†gon „r fast i sitt sinne och icke bindes av n†got n”dtv†ng, utan kan f”lja sin egen vilja, och s† i sitt sinne „r besluten att l†ta sin ogifta dotter f”rbliva s†som hon „r, d† g”r denne v„l. 007:038 Allts†: den som gifter bort sin dotter, han g”r v„l; och den som icke gifter bort henne, han g”r „nnu b„ttre. 007:039 En hustru „r bunden s† l„nge hennes man lever; men n„r hennes man „r avsomnad, st†r det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren. 007:040 Men lyckligare „r hon, om hon f”rbliver s†som hon „r. S† „r min mening, och jag tror att ocks† jag har Guds Ande. 008:001 Vad †ter ang†r k”tt fr†n avgudaoffer, s† k„nna vi nog det talet: ˝Alla hava vi 'kunskap'.˝ ˝Kunskapen˝ uppbl†ser, men k„rleken uppbygger. 008:002 Om n†gon menar sig hava f†tt n†gon ˝kunskap˝, s† har han „nnu icke f†tt kunskap p† s†dant s„tt som han borde hava. 008:003 Men den som „lskar Gud, han „r k„nd av honom. 008:004 Vad allts† ang†r „tandet av k”tt fr†n avgudaoffer, s† s„ger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i v„rlden, och att det icke finnes mer „n en enda Gud. 008:005 Ty om ock n†gra s† kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller p† jorden -- och det finnes ju m†nga ˝gudar˝ och m†nga ˝herrar˝ -- 008:006 s† finnes dock f”r oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt „r, och till vilken vi sj„lva „ro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt „r, och genom vilken vi sj„lva „ro. 008:007 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som „ro vana att „nnu alltj„mt t„nka p† avguden, „ta k”ttet s†som avgudaoffersk”tt. Och eftersom deras samvete „r svagt, bliver det h„rigenom befl„ckat. 008:008 Men maten skall icke avg”ra v†r st„llning till Gud. Avh†lla vi oss fr†n att „ta, s† bliva vi icke d„rigenom s„mre; „ta vi, s† bliva vi icke d„rigenom b„ttre. 008:009 Sen likv„l till, att denna eder frihet icke till „ventyrs bliver en st”testen f”r de svaga. 008:010 Ty om n†gon f†r se dig, som har undf†tt ˝kunskap˝, ligga till bords i ett avgudahus, skall d† icke hans samvete, om han „r svag, d„rav ˝bliva uppbyggt˝ p† det s„tt att han „ter k”ttet fr†n avgudaoffer? 008:011 Genom din ˝kunskap˝ g†r ju d† den svage f”rlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit d”den f”r. 008:012 Om I p† s†dant s„tt synden mot br”derna och s†ren deras svaga samveten, d† synden I mot Kristus sj„lv. 008:013 D„rf”r, om maten kan bliva min broder till fall, s† vill jag sannerligen hellre f”r alltid avst† fr†n att „ta k”tt, p† det att jag icke m† bliva min broder till fall. 009:001 Žr jag icke fri? Žr jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, v†r Herre? Žren icke I mitt verk i Herren? 009:002 Om jag icke f”r andra „r en apostel, s† „r jag det †tminstone f”r eder, ty I sj„lva „ren i Herren inseglet p† mitt apostla„mbete. 009:003 Detta „r mitt f”rsvar mot dem som s„tta sig till doms ”ver mig. 009:004 Skulle vi kanh„nda icke hava r„tt att f† mat och dryck? 009:005 Skulle vi icke hava r„tt att f† s†som hustru f”ra med oss p† v†ra resor n†gon som „r en syster, vi likav„l som de andra apostlarna och Herrens br”der och s„rskilt Cefas? 009:006 Eller „ro jag och Barnabas de enda som icke hava r„tt att vara fritagna ifr†n kroppsarbete? 009:007 Vem tj„nar n†gonsin i krig p† egen sold? Vem planterar en ving†rd och „ter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och f”rt„r icke mj”lk fr†n hjorden? 009:008 Icke talar jag v„l detta d„rf”r att m„nniskor pl„ga s† tala? S„ger icke sj„lva lagen detsamma? 009:009 I Moses' lag „r ju skrivet: ˝Du skall icke binda munnen till p† oxen som tr”skar.˝ M†nne det „r om oxarna som Gud har s†dan omsorg? 009:010 Eller s„ger han det icke i alla h„ndelser med tanke p† oss? Jo, f”r v†r skull blev det skrivet, att den som pl”jer b”r pl”ja med en f”rhoppning, och att den som tr”skar b”r g”ra det i f”rhoppning om att f† sin del. 009:011 Om vi hava s†tt †t eder ett uts„de av andligt gott, „r det d† f”r mycket, om vi f† inb„rga fr†n eder en sk”rd av lekamligt gott? 009:012 Om andra hava en viss r„ttighet ”ver eder, skulle d† icke vi „n mer hava det? Och likv„l hava vi icke gjort bruk av den r„ttigheten, utan vi f”rdraga allt, f”r att icke l„gga n†got hinder i v„gen f”r Kristi evangelium. 009:013 I veten ju att de som f”rr„tta tj„nsten i helgedomen f† sin f”da ifr†n helgedomen, och att de som „ro anst„llda vid altaret f† sin del, n„r altaret f†r sin. 009:014 S† har ock Herren f”rordnat att de som f”rkunna evangelium skola hava sitt uppeh„lle av evangelium. 009:015 Men jag f”r min del har icke gjort bruk av n†gon s†dan f”rm†n. Detta skriver jag nu icke, f”r att jag sj„lv skall f† n†gon s†dan; l†ngt hellre ville jag d”. Nej, ingen skall g”ra min ber”mmelse om intet. 009:016 Ty om jag f”rkunnar evangelium, s† „r detta ingen ber”mmelse f”r mig. Jag m†ste ju s† g”ra; och ve mig, om jag icke f”rkunnade evangelium! 009:017 G”r jag det av egen drift, s† har jag r„tt till l”n; men d† jag nu icke g”r det av egen drift, s† „r den syssla som jag „r betrodd med allenast en livegen f”rvaltares. -- 009:018 Vilken „r allts† min l”n? Jo, just den, att n„r jag f”rkunnar evangelium, s† g”r jag detta utan kostnad f”r n†gon, i det att jag avst†r fr†n att g”ra bruk av den r„ttighet jag har s†som f”rkunnare av evangelium. 009:019 Ty fast„n jag „r fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tj„nare, f”r att jag skall vinna dess flera. 009:020 F”r judarna har jag blivit s†som en jude, f”r att kunna vinna judar; f”r dom som st† under lagen har jag, som sj„lv icke st†r under lagen, blivit s†som stode jag under lagen, f”r att kunna vinna dem som st† under lagen. 009:021 F”r dem som „ro utan lag har jag, som icke „r utan Guds lag, men „r i Kristi lag, blivit s†som vore jag utan lag, f”r att jag skall vinna dem som „ro utan lag. 009:022 F”r de svaga har jag blivit svag, f”r att kunna vinna de svaga; f”r alla har jag blivit allt, f”r att jag i alla h„ndelser skall fr„lsa n†gra. 009:023 Men allt g”r jag f”r evangelii skull, f”r att ocks† jag skall bliva delaktig av dess goda. 009:024 I veten ju, att fast„n de som l”pa p† t„vlingsbanan allasammans l”pa, s† vinner allenast en segerl”nen. L”pen s†som denne, f”r att I m†n vinna l”nen. 009:025 Men alla som vilja deltaga i en s†dan t„vlan p†l„gga sig †terh†llsamhet i alla stycken: dessa f”r att vinna en f”rg„nglig segerkrans, men vi f”r att vinna en of”rg„nglig. 009:026 Jag f”r min del l”per allts† icke s†som g„llde det ett ovisst m†l; jag k„mpar icke likasom en man som hugger i v„dret. 009:027 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, f”r att jag icke, n„r jag predikar f”r andra, sj„lv skall komma till korta vid provet. 010:001 Ty jag vill s„ga eder detta, mina br”der: V†ra f„der voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; 010:002 alla blevo de i molnskyn och i havet d”pta till Moses; 010:003 alla †to de samma andliga mat, 010:004 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko n„mligen ur en andlig klippa, som †tf”ljde dem, och den klippan var Kristus. 010:005 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i ”knen. 010:006 Detta skedde oss till en varnagel, f”r att vi icke skulle hava beg„relse till det onda, s†som de hade beg„relse d„rtill. 010:007 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, s†som somliga av dem blevo; s† „r ju skrivet: ˝Folket satte sig ned till att „ta och dricka, och d„rp† stodo de upp till all leka.˝ 010:008 L†tom oss icke heller bedriva otukt, s†som somliga av dem gjorde, varf”r ock tjugutre tusen f”llo p† en enda dag. 010:009 L†tom oss icke heller fresta Kristus, s†som somliga av dem gjorde, varf”r de ock blevo d”dade av ormarna. 010:010 Knorren icke heller, s†som somliga av dem gjorde, varf”r de ock blevo d”dade av ˝F”rd„rvaren˝. 010:011 Men detta vederfors dem f”r att tj„na till en varnagel, och det blev upptecknat till l„rdom f”r oss, som hava tidernas „nde inp† oss. 010:012 D„rf”r, den som menar sig st†, han m† se till, att han icke faller. 010:013 Inga andra frestelser hava m”tt eder „n s†dana som vanligen m”ta m„nniskor. Och Gud „r trofast; han skall icke tillst„dja att I bliven frestade ”ver eder f”rm†ga, utan n„r han l†ter frestelsen komma, skall han ock bereda en utv„g d„rur, s† att I kunnen h„rda ut i den. 010:014 Allts†, mina „lskade, undflyn avgudadyrkan. 010:015 Jag s„ger detta till eder s†som till f”rst†ndiga m„nniskor; sj„lva m†n I d”ma om det som jag s„ger. 010:016 V„lsignelsens kalk, ”ver vilken vi uttala v„lsignelsen, „r icke den en delaktighet av Kristi blod? Br”det, som vi bryta, „r icke det en delaktighet av Kristi kropp? 010:017 Eftersom det „r ett enda br”d, s† „ro vi, fast„n m†nga, en enda kropp, ty alla f† vi v†r del av detta ena br”d. 010:018 Sen p† det lekamliga Israel: „ro icke de som „ta av offren delaktiga i altaret? 010:019 Vad vill jag d† s„ga h„rmed? M†nne att avgudaoffersk”tt „r n†gonting, eller att en avgud „r n†gonting? 010:020 Nej, det vill jag s„ga, att vad hedningarna offra, det offra de †t onda andar och icke †t Gud; och jag vill icke att I skolen hava n†gon gemenskap med de onda andarna. 010:021 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord. 010:022 Eller vilja vi reta Herren? Žro d† vi starkare „n han? 010:023 ˝Allt „r lovligt˝; ja, men icke allt „r nyttigt. ˝Allt „r lovligt˝; ja, men icke allt uppbygger. 010:024 Ingen s”ke sitt eget b„sta, utan envar den andres. 010:025 Allt som s„ljes i k”ttboden m†n I „ta; I beh”ven icke f”r samvetets skull g”ra n†gon unders”kning d„rom. 010:026 Ty ˝jorden „r Herrens, och allt vad d„rp† „r˝. 010:027 Om n†gon av dem som icke „ro troende bjuder eder till sig och I viljen g† till honom, s† m†n I „ta av allt som s„ttes fram †t eder; I beh”ven icke f”r samvetets skull g”ra n†gon unders”kning d„rom. 010:028 Men om n†gon d† s„ger till eder: ˝Detta „r offerk”tt˝, s† skolen I avh†lla eder fr†n att „ta, f”r den mans skull, som gav saken till k„nna, och f”r samvetets skull -- 010:029 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varf”r skulle jag l†ta min frihet d”mas av en annans samvete? 010:030 Om jag „ter d„rav med tacks„gelse, varf”r skulle jag d† bliva sm„dad f”r det som jag tackar Gud f”r? 010:031 Allts†, vare sig I „ten eller dricken, eller vadhelst annat I g”ren, s† g”ren allt till Guds „ra. 010:032 Bliven icke f”r n†gon till en st”testen, varken f”r judar eller f”r greker eller f”r Guds f”rsamling; 010:033 varen s†som jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke s”ker min egen nytta, utan de m†ngas, f”r att de skola bliva fr„lsta. 010:001 Varen I mina efterf”ljare, s†som jag „r Kristi. 011:002 Jag prisar eder f”r det att I i alla stycken haven mig i minne och h†llen fast vid mina l„rdomar, s†som de „ro eder givna av mig. 011:003 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus „r envar mans huvud, och att mannen „r kvinnans huvud, och att Gud „r Kristi huvud. 011:004 Var och en man som har sitt huvud bet„ckt, n„r han beder eller profeterar, han van„rar sitt huvud. 011:005 Men var kvinna som beder eller profeterar med oh”ljt huvud, hon van„rar sitt huvud, ty det „r d† alldeles som om hon hade sitt h†r avrakat. 011:006 Om en kvinna icke vill h”lja sig, s† kan hon lika v„l l†ta sk„ra av sitt h†r; men eftersom det „r en skam f”r en kvinna att l†ta sk„ra av sitt h†r eller att l†ta raka av det, s† m† hon h”lja sig. 011:007 En man „r icke pliktig att h”lja sitt huvud, eftersom han „r Guds avbild och †terspeglar hans h„rlighet, d† kvinnan d„remot †terspeglar mannens h„rlighet. 011:008 Ty mannen „r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. 011:009 Icke heller skapades mannen f”r kvinnans skull, utan kvinnan f”r mannens skull. 011:010 D„rf”r b”r kvinnan p† sitt huvud hava en ˝makt˝, f”r „nglarnas skull. 011:011 Dock „r det i Herren s†, att varken kvinnan „r till utan mannen, eller mannen utan kvinnan. 011:012 Ty s†som kvinnan „r av mannen, s† „r ock mannen genom kvinnan; men alltsammans „r av Gud. -- 011:013 D”men sj„lva: h”ves det en kvinnan att oh”ljd bedja till Gud? 011:014 L„r icke sj„lva naturen eder att det l„nder en man till vanheder, om han har l†ngt h†r, 011:015 men att det l„nder en kvinna till „ra, om hon har l†ngt h†r? H†ret „r ju henne givet s†som sl”ja. 011:016 Om nu likv„l n†gon vill vara genstridig, s† m†n han veta att vi f”r v†r del icke hava en s†dan sedv„nja, ej heller andra Guds f”rsamlingar. 011:017 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa „r att I kommen tillsammans, icke till f”rb„ttring, utan till f”rs„mring. 011:018 Ty f”rst och fr„mst h”r jag s„gas att vid edra f”rsamlingsm”ten s”ndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att s† „r. 011:019 Ty partier m†ste ju finnas bland eder, f”r att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som h†lla provet. 011:020 N„r I allts† kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens m†ltid h†llas; 011:021 ty vid m†ltiden tager var och en i f”rv„g sj„lv den mat han har medf”rt, och s† f†r den ene hungra, medan den andre f†r f”r mycket. 011:022 Haven I d† icke edra hem, d„r I kunnen „ta ock dricka? Eller „r det s†, att I f”rakten Guds f”rsamling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag d† s„ga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke. 011:023 Ty jag har fr†n Herren undf†tt detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt d† Herren Jesus blev f”rr†dd tog han ett br”d 011:024 och tackade Gud och br”t det och sade: ˝Detta „r min lekamen, som varder utgiven f”r eder. G”ren detta till min †minnelse.˝ 011:025 Sammalunda tog han ock kalken, efter m†ltiden, och sade: ˝Denna kalk „r det nya f”rbundet, i mitt blod. S† ofta I dricken den, s† g”ren detta till min †minnelse.˝ 011:026 Ty s† ofta I „ten detta br”d och dricken kalken, f”rkunnen I Herrens d”d, till dess att han kommer. 011:027 Den som nu p† ett ov„rdigt s„tt „ter detta br”d eller dricker Herrens kalk, han f”rsyndar sig p† Herrens lekamen och blod. 011:028 Pr”ve d† m„nniskan sig sj„lv, och „te s† av br”det och dricke av kalken. 011:029 Ty den som „ter och dricker, utan att g”ra †tskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han „ter och dricker en dom ”ver sig. 011:030 D„rf”r finnas ock bland eder m†nga som „ro svaga och sjuka, och ganska m†nga „ro avsomnade. 011:031 Om vi ginge till doms med oss sj„lva, s† bleve vi icke d”mda. 011:032 Men d† vi nu bliva d”mda, s† „r detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, f”r att vi icke skola bliva f”rd”mda tillika med v„rlden. 011:033 Allts†, mina br”der, n„r I kommen tillsammans f”r att h†lla m†ltid, s† v„nten p† varandra. 011:034 Om n†gon „r hungrig, d† m† han „ta hemma, s† att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det ”vriga skall jag f”rordna, n„r jag kommer. 012:001 Vad nu ang†r dem som hava andliga g†vor, s† vill jag s„ga eder, mina br”der, huru med dem f”rh†ller sig. 012:002 I veten att I, medan I voren hedningar, l„ten eder blindvis f”ras bort till de stumma avgudarna. 012:003 D„rf”r vill jag nu f”rklara f”r eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande s„ger: ˝F”rbannad vare Jesus˝, s† kan ej heller n†gon s„ga: ˝Jesus „r Herre˝ annat „n i den helige Ande. 012:004 N†deg†vorna „ro m†ngahanda, men Anden „r en och densamme. 012:005 Tj„nsterna „ro m†ngahanda, men Herren „r en och densamme. 012:006 Kraftverkningarna „ro m†ngahanda, men Gud „r en och densamme, han som verkar allt i alla. 012:007 Men de g†vor i vilka Anden uppenbarar sig givas †t var och en s†, att de kunna bliva till nytta. 012:008 S† gives genom Anden †t den ene att tala visdomens ord, †t en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 012:009 †t en annan gives tro i samme Ande, †t en annan givas helbr„gdag”relsens g†vor i samme ene Ande, 012:010 †t en annan gives g†van att utf”ra kraftg„rningar, †t en annan att profetera, †t en annan att skilja mellan andar, †t en annan att tala tungom†l p† olika s„tt, †t en annan att uttyda, n„r n†gon talar tungom†l. 012:011 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar †t var och en n†gon s„rskild g†va. 012:012 Ty likasom kroppen „r en och likv„l har m†nga lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fast„n de „ro m†nga, likv„l utg”ra en enda kropp, likas† „r det med Kristus. 012:013 Ty i en och samme Ande „ro vi alla d”pta till att utg”ra en och samma kropp, vare sig vi „ro judar eller greker, vare sig vi „ro tr„lar eller fria; och alla hava vi f†tt en och samme Ande utgjuten ”ver oss. 012:014 Kroppen utg”res ju icke heller av en enda lem, utan av m†nga. 012:015 Om foten ville s„ga: ˝Jag „r icke hand, d„rf”r h”r jag icke till kroppen˝, s† skulle den icke dess mindre h”ra till kroppen. 012:016 Och om ”rat ville s„ga: ˝Jag „r icke ”ga, d„rf”r h”r jag icke till kroppen˝, s† skulle det icke dess mindre h”ra till kroppen. 012:017 Om hela kroppen vore ”ga, var funnes d† h”rseln? Och om den hel och h†llen vore ”ra, var funnes d† lukten? 012:018 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p† det s„tt som han har velat. 012:019 Om †ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d† sj„lva kroppen? 012:020 Men nu „r det s†, att lemmarna „ro m†nga, och att kroppen dock „r en enda. 012:021 ™gat kan icke s„ga till handen: ˝Jag beh”ver dig icke˝, ej heller huvudet till f”tterna: ˝Jag beh”ver eder icke.˝ 012:022 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast „ro som mest n”dv„ndiga. 012:023 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekl„da vi med s† mycket st”rre heder; och dem som vi blygas f”r, dem skyla vi med s† mycket st”rre blygsamhet, 012:024 under det att de andra icke beh”va n†got s†dant. Men n„r Gud sammanfogade kroppen av olika delar och d„rvid l„t den ringare delen f† en s† mycket st”rre heder, 012:025 s† skedde detta, f”r att s”ndring icke skulle uppst† i kroppen, utan alla lemmar endr„ktigt hava omsorg om varandra. 012:026 Om nu en lem lider, s† lida alla de andra lemmarna med den; om †ter en lem „ras, s† gl„dja sig alla de andra lemmarna med den. 012:027 Men nu „ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin m†n. 012:028 Och Gud har i f”rsamlingen satt f”rst och fr„mst n†gra till apostlar, f”r det andra n†gra till profeter, f”r det tredje n†gra till l„rare, vidare n†gra till att utf”ra kraftg„rningar, ytterligare n†gra till att hava helbr„gdag”relsens g†vor, eller till att taga sig an de hj„lpl”sa, eller till att vara styresm„n, eller till att p† olika s„tt tala tungom†l. 012:029 Icke „ro v„l alla apostlar? Icke „ro v„l alla profeter? Icke „ro v„l alla l„rare? Icke utf”ra v„l alla kraftg„rningar? 012:030 Icke hava v„l alla helbr„gdag”relsens g†vor? Icke tala v„l alla tungom†l? Icke kunna v„l alla uttyda? 012:031 Men varen ivriga att undf† de n†deg†vor som „ro de st”rsta. Och nu vill jag ytterligare visa eder en v„g, en ”verm†ttan h„rlig v„g. 013:001 Om jag talade b†de m„nniskors och „nglars tungom†l, men icke hade k„rlek, s† vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. 013:002 Och om jag hade profetians g†va och visste alla hemligheter och „gde all kunskap, och om jag hade all tro, s† att jag kunde f”rflytta berg, men icke hade k„rlek, s† vore jag intet. 013:003 Och om jag g†ve bort allt vad jag „gde till br”d †t de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att br„nnas upp, men icke hade k„rlek, s† vore detta mig till intet gagn. 013:004 K„rleken „r t†lig och mild. K„rleken avundas icke, k„rleken f”rh„ver sig icke, den uppbl†ses icke. 013:005 Den skickar sig icke oh”viskt, den s”ker icke sitt, den f”rt”rnas icke, den hyser icke agg f”r en of”rr„tts skull. 013:006 Den gl„der sig icke ”ver or„ttf„rdigheten, men har sin gl„dje i sanningen. 013:007 Den f”rdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uth„rdar allting. 013:008 K„rleken f”rg†r aldrig. Men profetians g†va, den skall f”rsvinna, och tungom†lstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall f”rsvinna. 013:009 Ty v†r kunskap „r ett styckverk, och v†rt profeterande „r ett styckverk; 013:010 men n„r det kommer, som „r fullkomligt, d† skall det f”rsvinna, som „r ett styckverk. 013:011 N„r jag var barn, talade jag s†som ett barn, mitt sinne var s†som ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. 013:012 Nu se vi ju p† ett dunkelt s„tt, s†som i en spegel, men d† skola vi se ansikte mot ansikte. Nu „r min kunskap ett styckverk, men d† skall jag k„nna till fullo, s†som jag sj„lv har blivit till fullo k„nd. 013:013 S† bliva de d† best†ndande, tron, hoppet, k„rleken, dessa tre; men st”rst bland dem „r k„rleken. 014:001 Faren efter k„rleken, men varen ock ivriga att undf† de andliga g†vorna, framf”r allt profetians g†va. 014:002 Ty den som talar tungom†l, han talar icke f”r m„nniskor, utan f”r Gud; ingen f”rst†r honom ju, han talar i andeh„nryckning hemlighetsfulla ord. 014:003 Men den som profeterar, han talar f”r m„nniskor, dem till uppbyggelse och f”rmaning och tr”st. 014:004 Den som talar tungom†l uppbygger allenast sig sj„lv, men den som profeterar, han uppbygger en hel f”rsamling. 014:005 Jag skulle v„l vilja att I alla taladen tungom†l, men „nnu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar „r f”rmer „n den som talar tungom†l, om n„mligen den senare icke d„rj„mte uttyder sitt tal, s† att f”rsamlingen f†r n†gon uppbyggelse. 014:006 Ja, mina br”der, om jag komme till eder och talade tungom†l, vad gagn gjorde jag eder d„rmed, s†framt jag icke d„rj„mte genom mitt tal meddelade eder antingen n†gon uppenbarelse eller n†gon kunskap eller n†gon profetia eller n†gon undervisning? 014:007 G„ller det icke j„mv„l om livl”sa ting som giva ljud ifr†n sig, det m† nu vara en fl”jt eller en harpa, att vad som spelas p† dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifr†n sig toner som kunna skiljas fr†n varandra? 014:008 Likas†, om den signal som basunen giver „r otydlig, vem g”r sig d† redo till strid? 014:009 Detsamma g„ller nu f”r eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man d† kunna f”rst† vad I talen? D† bliver det ju ett tal i v„dret. 014:010 Det finnes h„r i v„rlden olika spr†k, vem vet huru m†nga, och bland dem finnes intet vars ljud „ro utan mening. 014:011 Men om jag nu icke f”rst†r spr†ket, s† bliver jag en fr„mling f”r den som talar, och den som talar bliver en fr„mling f”r mig. 014:012 Detta g„ller ock f”r eder; n„r I „ren ivriga att undf† andliga g†vor, s† m† eder str„van efter att dessa hos eder skola ”verfl”da hava f”rsamlingens uppbyggelse till m†l. 014:013 D„rf”r m† den som talar tungom†l bedja om att han ock m† kunna uttyda. 014:014 Ty om jag talar tungom†l, n„r jag beder, s† beder visserligen min ande, men mitt f”rst†nd kommer ingen frukt †stad. 014:015 Vad f”ljer d† h„rav? Jo, jag skall v„l bedja med anden, men jag skall ock bedja med f”rst†ndet; jag skall v„l lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med f”rst†ndet. 014:016 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p† de ol„rdas plats d† kunna s„ga sitt ˝amen˝ till din tacks„gelse? De f”rst† ju icke vad du s„ger. 014:017 Om „n din tacks„gelse „r god, s† bliva de andra dock icke uppbyggda d„rav. -- 014:018 Gud vare tack, jag talar tungom†l mer „n I alla; 014:019 och dock vill jag hellre i f”rsamlingen tala fem ord med mitt f”rst†nd, till undervisning j„mv„l f”r andra, „n tio tusen ord i tungom†l. 014:020 Mina br”der, varen icke barn till f”rst†ndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till f”rst†ndet. 014:021 Det „r skrivet i lagen: ˝Genom m„nniskor med fr„mmande tungom†l och genom fr„mlingars l„ppar skall jag tala till detta folk, men icke ens s† skola de h”ra p† mig, s„ger Herren.˝ 014:022 Allts† „ro ˝tungom†len˝ ett tecken, ej f”r dem som tro, utan f”r dem som icke tro; profetian d„remot „r ett tecken, ej f”r dem som icke tro, utan f”r dem som tro. 014:023 Om nu hela f”rsamlingen komme tillhopa till gemensamt m”te, och alla d„r talade tungom†l, och s† n†gra som vore ol„rda komme ditin, eller n†gra som icke trodde, skulle d† icke dessa s„ga att I voren ifr†n edra sinnen? 014:024 Om †ter alla profeterade, och s† n†gon som icke trodde, eller som vore ol„rd komme ditin, d† skulle denne k„nna sig avsl”jad av alla och av alla utrannsakad. 014:025 Vad som vore f”rdolt i hans hj„rta bleve d† uppenbart, och s† skulle han falla ned p† sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att ˝Gud verkligen „r i eder˝. 014:026 Vad f”ljer d† h„rav, mina br”der? Jo, n„r I kommen tillsammans, s† har var och en n†got s„rskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre n†got till undervisning, en annan †ter n†gon uppenbarelse, en talar tungom†l, en annan uttyder; allt detta m† nu ske s†, att det l„nder till uppbyggelse. 014:027 Vill man tala tungom†l, s† m† f”r var g†ng tv† eller h”gst tre f† tala, och av dessa en i s„nder, och en m† uttyda det. 014:028 Žr ingen uttydare tillst„des, s† m† de tiga i f”rsamlingen och tala allenast f”r sig sj„lva och f”r Gud. 014:029 Av dem som vilja profetera m† tv† eller tre f† tala, och de andra m† d”ma om det som talas. 014:030 Men om n†gon annan som sitter d„r f†r en uppenbarelse, d† m† den f”rste tiga. 014:031 Ty I kunnen alla f† profetera, den ene efter den andre, s† att alla bliva undervisade och alla f”rmanade; 014:032 och profeters andar „ro profeterna underd†niga. 014:033 Gud „r ju icke oordningens Gud, utan fridens. 014:034 S†som kvinnorna tiga i alla andra de heligas f”rsamlingar, s† m† de ock tiga i edra f”rsamlingar. Det „r dem icke tillstatt att tala, utan de b”ra underordna sig, s†som lagen bjuder. 014:035 Vilja de hava upplysning om n†got, s† m† de hemma fr†ga sina m„n; ty det „r en skam f”r en kvinna att tala i f”rsamlingen. -- 014:036 Eller „r det fr†n eder som Guds ord har utg†tt? Eller har det kommit allenast till eder? 014:037 Om n†gon menar sig vara en profet eller en man med andeg†va, s† m† han ock inse att vad jag skriver till eder „r Herrens bud. 014:038 Men vill n†gon icke inse detta, s† vare det hans egen sak. 014:039 Allts†, mina br”der, varen ivriga att undf† profetians g†va och f”rmenen ej heller n†gon att tala tungom†l. 014:040 Men l†ten allt tillg† p† h”viskt s„tt och med ordning. 015:001 Mina br”der, jag vill p†minna eder om det evangelium som jag f”rkunnade f”r eder, som I j„mv„l togen emot, och som I „nnu st†n kvar i, 015:002 genom vilket I ock bliven fr„lsta; jag vill p†minna eder om huru jag f”rkunnade det f”r eder, s†framt I eljest h†llen fast d„rvid -- om nu icke s† „r att I f”rg„ves haven kommit till tro. 015:003 Jag meddelade eder ju s†som ett huvudstycke vad jag sj„lv hade undf†tt: att Kristus dog f”r v†ra synder, enligt skrifterna, 015:004 och att han blev begraven, och att han har uppst†tt p† tredje dagen, enligt skrifterna, 015:005 och att han visade sig f”r Cefas och sedan f”r de tolv. 015:006 D„refter visade han sig f”r mer „n fem hundra br”der p† en g†ng, av vilka de flesta „nnu leva kvar, medan n†gra „ro avsomnade. 015:007 D„refter visade han sig f”r Jakob och sedan f”r alla apostlarna. 015:008 Allra sist visade han sig ocks† f”r mig, som „r att likna vid ett ofullg†nget foster. 015:009 Ty jag „r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens v„rdig att kallas apostel, jag som har f”rf”ljt Guds f”rsamling. 015:010 Men genom Guds n†d „r jag vad jag „r, och hans n†d mot mig har icke varit f†f„ng, utan jag har arbetat mer „n de alla -- dock icke jag, utan Guds n†d, som har varit med mig. 015:011 Det m† nu vara jag eller de andra, s† „r det p† det s„ttet vi predika, och p† det s„ttet I haven kommit till tro. 015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppst†tt fr†n de d”da, huru kunna d† somliga bland eder s„ga att det icke finnes n†gon uppst†ndelse fr†n de d”da? 015:013 Om det †ter icke finnes n†gon uppst†ndelse fr†n de d”da, d† har icke heller Kristus uppst†tt. 015:014 Men om Kristus icke har uppst†tt, d† „r ju v†r predikan f†f„ng, d† „r ock eder tro f†f„ng; 015:015 d† befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppv„ckt Kristus, som han icke har uppv„ckt, om det „r sant att d”da icke uppst†. 015:016 Ja, om d”da icke uppst†, s† har ej heller Kristus uppst†tt. 015:017 Men om Kristus icke har uppst†tt, s† „r eder tro f”rg„ves; I „ren d† „nnu kvar i edra synder. 015:018 D† hava ju ock de g†tt f”rlorade, som hava avsomnat i Kristus. 015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft v†rt hopp, och d„rav intet bliver, d† „ro vi de mest ”mkansv„rda av alla m„nniskor. 015:020 Men nu har Kristus uppst†tt fr†n de d”da, s†som f”rstlingen av de avsomnade. 015:021 Ty eftersom d”den kom genom en m„nniska, s† kom ock genom en m„nniska de d”das uppst†ndelse. 015:022 Och s†som i Adam alla d”, s† skola ock i Kristus alla g”ras levande. 015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus s†som f”rstlingen, d„rn„st, vid Kristi tillkommelse, de som h”ra honom till. 015:024 D„refter kommer „nden, d† n„r han ”verl„mnar riket †t Gud och Fadern, sedan han fr†n andev„rldens alla furstar och alla v„ldigheter och makter har tagit all deras makt. 015:025 Ty han m†ste regera ˝till dess han har lagt alla sina fiender under sina f”tter˝. 015:026 Sist bland hans fiender bliver ock d”den ber”vad all sin makt; 015:027 ty ˝allt har han lagt under hans f”tter˝. Men n„r det heter att ˝allt „r honom underlagt˝, d† „r uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. 015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d† skall ock Sonen sj„lv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och s† skall Gud bliva allt i alla. 015:029 Vad kunna annars de som l†ta d”pa sig f”r de d”das skull vinna d„rmed? Om s† „r att d”da alls icke uppst†, varf”r l†ter man d† d”pa sig f”r deras skull? 015:030 Och varf”r unds„tta vi oss sj„lva var stund f”r faror? 015:031 Ty -- s† sant jag i Kristus Jesus, v†r Herre, kan ber”mma mig av eder, mina br”der -- jag lider d”den dag efter dag. 015:032 Om jag hade t„nkt s†som m„nniskor pl„ga t„nka, n„r jag i Efesus k„mpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d† det jag gjorde? Om d”da icke uppst† -- ˝l†tom oss d† „ta och dricka, ty i morgon m†ste vi d”˝. 015:033 Faren icke vilse: ˝F”r goda seder d†ligt s„llskap „r f”rd„rv.˝ 015:034 Vaknen upp till r„tt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd s„ger jag detta. 015:035 Nu torde n†gon fr†ga: ˝P† vad s„tt uppst† d† de d”da, och med hurudan kropp skola de tr„da fram?˝ 015:036 Du of”rst†ndige! Det fr” du s†r, det f†r ju icke liv, om det icke f”rst har d”tt. 015:037 Och n„r du s†r, d† „r det du s†r icke den v„xt som en g†ng skall komma upp, utan ett naket korn, kanh„nda ett vetekorn, kanh„nda n†got annat. 015:038 Men Gud giver det en kropp, en s†dan som han vill, och †t vart fr” dess s„rskilda kropp. 015:039 Icke allt k”tt „r av samma slag, utan m„nniskors har sin art, boskapsdjurs k”tt en annan art, f†glars k”tt †ter en annan, fiskars †terigen en annan. 015:040 S† finnas ock b†de himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas h„rlighet „r av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. 015:041 En h„rlighet har solen, en annan h„rlighet har m†nen, †ter en annan h„rlighet hava stj„rnorna; ja, den ena stj„rnan „r icke lik den andra i h„rlighet. -- 015:042 S† „r det ock med de d”das uppst†ndelse: vad som bliver s†tt f”rg„ngligt, det uppst†r of”rg„ngligt; 015:043 vad som bliver s†tt i ringhet, det uppst†r i h„rlighet; vad som bliver s†tt i svaghet, det uppst†r i kraft; 015:044 h„r s†s en ˝sj„lisk˝ kropp, d„r uppst†r en andlig kropp. S† visst som det finnes en ˝sj„lisk˝ kropp, s† visst finnes det ock en andlig. 015:045 S† „r ock skrivet: ˝Den f”rsta m„nniskan, Adam, blev en levande varelse med sj„l.˝ Den siste Adam †ter blev en levandeg”rande ande. 015:046 Men icke det andliga „r det f”rsta, utan det ˝sj„liska˝; sedan kommer det andliga. 015:047 Den f”rsta m„nniskan var av jorden och jordisk, den andra m„nniskan „r av himmelen. 015:048 S†dan som den jordiska var, s†dana „ro ock de jordiska; och s†dan som den himmelska „r, s†dana „ro ock de himmelska. 015:049 Och s†som vi hava burit den jordiskas gestalt, s† skola vi ock b„ra den himmelskas gestalt. 015:050 Mina br”der, vad jag nu vill s„ga „r detta, att k”tt och blod icke kunna f† Guds rike till arvedel; ej heller f†r f”rg„ngligheten of”rg„ngligheten till arvedel. 015:051 Se, jag s„ger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva f”rvandlade, 015:052 och det i ett nu, i ett ”gonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de d”da skola uppst† till of”rg„nglighet, och d† skola vi bliva f”rvandlade. 015:053 Ty detta f”rg„ngliga m†ste ikl„da sig of”rg„nglighet, och detta d”dliga ikl„da sig od”dlighet. 015:054 Men n„r detta f”rg„ngliga har ikl„tt sig of”rg„nglighet, och detta d”dliga har ikl„tt sig od”dlighet, d† skall det ord fullbordas, som st†r skrivet: ˝D”den „r uppslukad och seger vunnen.˝ 015:055 Du d”d, var „r din seger? Du d”d, var „r din udd? 015:056 D”dens udd „r synden, och syndens makt kommer av lagen. 015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom v†r Herre Jesus Kristus! 015:058 Allts†, mina „lskade br”der, varen fasta, orubbliga, alltid ”verfl”dande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke „r f†f„ngt i Herren. 016:001 Vad nu ang†r insamlingen till de heliga, s† m†n I f”rfara p† samma s„tt som jag har f”rordnat f”r f”rsamlingarna i Galatien. 016:002 Var och en av eder m† spara ihop vad han f†r tillf„lle till, och p† f”rsta dagen i var vecka m† han l„gga av detta hemma hos sig, s† att insamlingen icke g”res f”rst vid min ankomst. 016:003 Men n„r jag kommer, skall jag s„nda †stad de m„n som I sj„lva pr”ven vara l„mpliga, med brev till Jerusalem, f”r att d„r framb„ra eder k„rleksg†va. 016:004 Och om saken befinnes vara v„rd att ocks† jag reser, s† skola de f† †tf”lja mig. 016:005 Jag t„nker n„mligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom, 016:006 men hos eder skall jag kanh„nda stanna n†got, m”jligen vintern ”ver, f”r att I d„refter m†n hj„lpa mig till v„gs, dit jag kan vilja begiva mig. 016:007 Jag vill icke bes”ka eder nu strax, p† genomresa, ty jag hoppas att n†gon tid f† stanna hos eder, om Herren s† tillst„djer. 016:008 Men i Efesus vill jag stanna „nda till pingst. 016:009 Ty en d”rr till stor och fruktb„rande verksamhet har ”ppnats f”r mig; jag har ock m†nga motst†ndare. 016:010 Men n„r Timoteus kommer, s† sen till, att han utan fruktan m† kunna vistas hos eder. Han utf”r ju Herrens verk, han s†v„l som jag; 016:011 m† d„rf”r ingen f”rakta honom. Hj„lpen honom sedan till v„gs i frid, s† att han kommer †ter till mig; ty jag v„ntar honom med br”derna. 016:012 Vad ang†r brodern Apollos, s† har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra br”derna begiva sig till eder. Han var dock alls icke h†gad att komma just nu; men n„r det bliver honom l„gligt, skall han komma. 016:013 Vaken, st†n fasta i tron, skicken eder s†som m„n, varen starka. 016:014 L†ten allt hos eder ske i k„rlek. 016:015 Mina br”der, jag vill giva eder en f”rmaning: I k„nnen ju Stefanas' husfolk och veten att de „ro f”rstlingen i Akaja, och att de hava „gnat sig †t de heligas tj„nst; 016:016 d„rf”r m†n I † eder sida underordna eder under dessa m„n och under envar som bist†r dem i deras arbete och sj„lv g”r sig m”da. 016:017 Jag gl„der mig ”ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ers„ttning f”r vad jag har m†st sakna genom att vara skild fr†n eder; 016:018 de hava vederkvickt min ande s†v„l som eder ande. S† l„ren eder nu att r„tt uppskatta s†dana m„n. 016:019 F”rsamlingarna i provinsen Asien h„lsar eder. Akvila och Priska, tillika med den f”rsamling som kommer tillhopa i deras hus, h„lsa eder mycket i Herren. 016:020 Ja, alla br”derna h„lsa eder. H„lsen varandra med en helig kyss. 016:021 H„r skriver jag, Paulus, min h„lsning med egen hand. 016:022 Om n†gon icke har Herren k„r, s† vare han f”rbannad. Marana, ta! 016:023 Herren Jesu n†d vare med eder. 016:024 Min k„rlek „r med eder alla, i Kristus Jesus. Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.) 001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s† ock brodern Timoteus, h„lsar den Guds f”rsamling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja. 001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:003 Lovad vare v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmh„rtighetens Fader och all tr”sts Gud, 001:004 han som tr”star oss i all v†r n”d, s† att vi genom den tr”st vi sj„lva undf† av Gud kunna tr”sta dem som „ro stadda i allahanda n”d. 001:005 Ty s†som Kristuslidanden till ”verfl”d komma ”ver oss, s† kommer ock genom Kristus tr”st till oss i ”verfl”dande m†tt. 001:006 Men drabbas vi av n”d, s† sker detta till tr”st och fr„lsning f”r eder. Undf† vi d„remot tr”st, s† sker ock detta till tr”st f”r eder, en tr”st som skall visa sin kraft d„ri, att I st†ndaktigt uth„rden samma lidanden som vi utst†. Och det hopp vi hysa i fr†ga om eder „r fast, 001:007 ty vi veta att s†som I delen v†ra lidanden, s† delen I ock den tr”st vi undf†. 001:008 Vi vilja n„mligen icke l„mna eder, k„re br”der, i okunnighet om vilken n”d vi fingo utst† i provinsen Asien, och huru ”verm†ttan sv†rt det blev oss, ut”ver v†r f”rm†ga, s† att vi till och med misstr”stade om livet. 001:009 Ja, vi hade redan i v†rt inre likasom f†tt v†r d”dsdom, f”r att vi icke skulle f”rtr”sta p† oss sj„lva, utan p† Gud, som uppv„cker de d”da. 001:010 Och ur en s†dan d”dsn”d fr„lste han oss, och han skall „n vidare fr„lsa oss; ja, till honom hava vi satt v†rt hopp att han allt framgent skall fr„lsa oss. 001:011 Ocks† I st†n oss ju bi med eder f”rb”n. Och s† skola m†nga hemb„ra tacks„gelse f”r oss, f”r den n†d som genom m†ngas b”ner har kommit oss till del. 001:012 Ty vad vi kunna ber”mma oss av, och vad v†rt samvete b„r oss vittnesb”rd om, det „r att vi i denna v„rlden hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av k”ttslig vishet, utan av Guds n†d; s† framf”r allt i v†rt f”rh†llande till eder. 001:013 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke n†got annat „n just vad I l„sen och v„l kunnen f”rst†. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo f”rst† 001:014 vad I redan nu delvis f”rst†n om oss: att vi „ro eder ber”mmelse, likasom I „ren v†r ber”mmelse, p† v†r Herre Jesu dag. 001:015 Och i denna tillf”rsikt t„nkte jag komma f”rst till eder, f”r att I skullen f† „nnu ett k„rleksbevis. 001:016 Genom eder stad ville jag allts† taga v„gen till Macedonien, och jag skulle sedan fr†n Macedonien †terigen komma till eder, f”r att d† av eder utrustas f”r resan till Judeen. 001:017 S† t„nkte jag; och icke har jag v„l d„rf”r nu handlat i vankelmod? Eller pl„gar jag kanh„nda fatta mina beslut efter k”ttet, s† att vad jag s„ger „r p† samma g†ng ˝ja, ja˝ och ˝nej, nej˝? 001:018 Ingalunda; s† sant Gud „r trofast, vad vi tala till eder „r icke ˝ja och nej˝. 001:019 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke s†som ˝ja och nej˝, utan ˝ja˝ har kommit i och genom honom. 001:020 Ty Guds l”ften, s† m†nga de „ro, hava i honom f†tt sitt ˝ja˝; d„rf”r f† de ock genom honom sitt ˝amen˝, p† det att Gud m† bliva „rad genom oss. 001:021 Men den som bef„ster oss s†v„l som eder i Kristus, och den som har smort oss, det „r Gud, 001:022 han som har l†tit oss undf† sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i v†ra hj„rtan. 001:023 Jag kallar Gud till vittne ”ver min sj„l, att det „r av skonsamhet mot eder som jag „nnu icke har kommit till Korint. 001:024 (Detta s„ger jag icke, som om vi vore herrar ”ver eder tro; fastmer „ro vi edra medarbetare till att bereda eder gl„dje, ty i tron st†n I fasta.) 001:001 Jag satte mig n„mligen i sinnet att jag icke †ter skulle komma till eder med bedr”velse. 001:002 Ty om jag bedr”vade eder, vem skulle d† bereda mig gl„dje? M†nne n†gon annan „n den som genom mig hade blivit bedr”vad? 001:003 Och vad jag skrev, det skrev jag, f”r att jag icke vid min ankomst skulle f† bedr”velse fr†n dem som jag borde f† gl„dje av. Ty jag har den tillf”rsikten till eder alla, att min gl„dje „r allas eder gl„dje. 001:004 Och det var i stor n”d och hj„rte†ngest, under m†nga t†rar, som jag skrev till eder, icke f”r att I skullen bliva bedr”vade, utan f”r att I skullen f”rst† den synnerliga k„rlek som jag har till eder. 002:005 Men om en viss man har v†llat bedr”velse, s† „r det icke s„rskilt mig han har bedr”vat, utan eder alla, i n†gon m†n -- f”r att jag nu icke skall tala f”r str„ngt. 002:006 Nu „r det likv„l nog med den n„pst som han har f†tt mottaga fr†n de flesta bland eder. 002:007 I m†n allts† nu tv„rtom snarare f”rl†ta och tr”sta honom, s† att han icke till „ventyrs g†r under genom sin alltf”r stora bedr”velse. 002:008 D„rf”r uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bem”ta honom med k„rlek. 002:009 Ty n„r jag skrev, var det just f”r att f† veta huru I skullen h†lla provet, huruvida I voren lydiga i allting. 002:010 Den som I f”rl†ten n†got, honom f”rl†ter ock jag, likasom jag ocks† f”rut, om jag har haft n†got att f”rl†ta, har inf”r Kristi ansikte f”rl†tit det f”r eder skull. 002:011 Jag vill n„mligen icke att vi skola lida f”rf†ng av Satan; ty vad han har i sinnet, d„rom „ro vi icke i okunnighet. 002:012 Jag kom till Troas f”r att f”rkunna evangelium om Kristus, och en d”rr till verksamhet i Herren ”ppnades f”r mig; 002:013 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke d„r min broder Titus. Jag tog d† avsked av dem som voro d„r och begav mig till Macedonien. 002:014 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid f”r oss fram i segert†g och genom oss allest„des utbreder hans kunskaps v„llukt! 002:015 Ty vi „ro en Kristi v„lluktande r”kelse inf”r Gud, b†de ibland dem som bliva fr„lsta och ibland dem som g† f”rlorade. 002:016 F”r dessa senare „ro vi en lukt fr†n d”d till d”d; f”r de f”rra „ro vi en lukt fr†n liv till liv. Vem „r nu skicklig h„rtill? 002:017 Jo, vi f”rfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, s†som s† m†nga andra g”ra; utan av rent sinne, drivna av Gud, f”rkunna vi ordet i Kristus, inf”r Gud. 003:001 Begynna vi nu †ter att anbefalla oss sj„lva? Eller beh”va vi kanh„nda, s†som somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanh„nda ifr†n eder? 003:002 Nej, I „ren sj„lva v†rt brev, ett brev som „r inskrivet i v†ra hj„rtan, k„nt och l„st av alla m„nniskor. 003:003 Ty det „r uppenbart att I „ren ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bl„ck, utan med den levande Gudens Ande, icke p† tavlor av sten, utan p† tavlor av k”tt, p† m„nniskohj„rtan. 003:004 En s†dan tillf”rsikt hava vi genom Kristus till Gud. 003:005 Icke som om vi av oss sj„lva vore skickliga att t„nka ut n†got, s†som komme det fr†n oss sj„lva, utan den skicklighet vi hava kommer fr†n Gud, 003:006 som ocks† har gjort oss skickliga till att vara tj„nare †t ett nytt f”rbund, ett som icke „r bokstav, utan „r ande; ty bokstaven d”dar, men Anden g”r levande. 003:007 Om nu redan d”dens „mbete, som var med bokst„ver inristat p† stenar, framtr„dde i h„rlighet, s† att Israels barn icke kunde se p† Moses' ansikte f”r hans ansiktes h„rlighets skull, vilken dock var f”rsvinnande, 003:008 huru mycket st”rre h„rlighet skall d† icke Andens „mbete hava! 003:009 Ty om redan f”rd”melsens „mbete var h„rligt, s† m†ste r„ttf„rdighetens „mbete „nnu mycket mer ”verfl”da av h„rlighet. 003:010 Ja, en s† ”versvinnlig h„rlighet har detta „mbete, att vad som f”rr hade h„rlighet h„r visar sig vara utan all h„rlighet. 003:011 Ty om redan det som var f”rsvinnande framtr„dde i h„rlighet, s† m†ste det som bliver best†ndande hava en „nnu mycket st”rre h„rlighet. 003:012 D† vi nu hava ett s†dant hopp, g† vi helt ”ppet till v„ga 003:013 och g”ra icke s†som Moses, vilken h„ngde ett t„ckelse f”r sitt ansikte, s† att Israels barn icke kunde se huru det som var f”rsvinnande tog en „nde. 003:014 Men deras sinnen blevo f”rstockade. N„r det gamla f”rbundets skrifter f”rel„sas, h„nger ju „nnu i denna dag samma t„ckelse oborttaget kvar; ty f”rst i Kristus f”rsvinner det. 003:015 Ja, „nnu i dag h„nger ett t„ckelse ”ver deras hj„rtan, d† Moses f”rel„ses. 003:016 Men n„r de en g†ng omv„nda sig till Herren, tages t„ckelset bort. 003:017 Och Herren „r Anden, och d„r Herrens Ande „r, d„r „r frihet. 003:018 Men vi alla som med avh”ljt ansikte †terspegla Herrens h„rlighet, vi f”rvandlas till hans avbilder, i det vi stiga fr†n den ena h„rligheten till den andra, s†som n„r den Herre verkar, som sj„lv „r ande. 004:001 D„rf”r, d† vi nu, genom den barmh„rtighet som har vederfarits oss, hava detta „mbete, s† f„lla vi icke modet. 004:002 Nej, vi hava fr†nsagt oss allt skamligt hemlighetsv„sen och g† icke illfundigt till v„ga, ej heller f”rfalska vi Guds ord, utan framl„gga ”ppet sanningen och anbefalla oss s†, inf”r Gud, hos var m„nniskas samvete. 004:003 Och om v†rt evangelium nu verkligen „r bortskymt av ett t„ckelse, s† finnes det t„ckelset hos dem som g† f”rlorade. 004:004 Ty de otrognas sinnen har denna tids†lders gud s† f”rblindat, att de icke se det sken som utg†r fr†n evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, h„rlighet. 004:005 Vi predika ju icke oss sj„lva, utan Kristus Jesus s†som Herre, och oss s†som tj„nare †t eder, f”r Jesu skull. 004:006 Ty den Gud som sade: ˝Ljus skall lysa fram ur m”rkret˝, han „r den som har l†tit ljus g† upp i v†ra hj„rtan, f”r att kunskapen om Guds h„rlighet, som str†lar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. 004:007 Men denna skatt hava vi i lerk„rl, f”r att den ”versvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke n†got som kommer fr†n oss. 004:008 Vi „ro p† allt s„tt i tr†ngm†l, dock icke utan utv„g; vi „ro r†dvilla, dock icke r†dl”sa; 004:009 vi „ro f”rf”ljda, dock icke givna till spillo; vi „ro slagna till marken, dock icke f”rlorade. 004:010 Alltid b„ra vi Jesu d”dsm„rken p† v†r kropp, f”r att ocks† Jesu liv skall bliva uppenbarat i v†r kropp. 004:011 Ja, „nnu medan vi leva, ”verl„mnas vi f”r Jesu skull best„ndigt †t d”den, p† det att ock Jesu liv m† bliva uppenbarat i v†rt d”dliga k”tt. 004:012 S† utf”r nu d”den sitt verk i oss, men i eder verkar livet. 004:013 Men s†som det „r skrivet: ˝Jag tror, d„rf”r talar jag ock˝, s† tro ocks† vi, eftersom vi hava samma trons Ande; d„rf”r tala vi ock, 004:014 ty vi veta att han som uppv„ckte Herren Jesus, han skall ock uppv„cka oss med Jesus och st„lla oss inf”r sig tillsammans med eder. 004:015 Allt sker n„mligen f”r eder skull, p† det att n†den, genom att komma allt flera till del, m† bliva s† mycket st”rre och verka en allt mer ”verfl”dande tacks„gelse, Gud till „ra. 004:016 D„rf”r f„lla vi icke modet; om ock v†r utv„rtes m„nniska f”rg†s, s† f”rnyas likv„l v†r inv„rtes m„nniska dag efter dag. 004:017 Ty v†r bedr”velse, som varar ett ”gonblick och v„ger f”ga, bereder †t oss, i ”versvinnligen rikt m†tt, en h„rlighet som v„ger ”versvinnligen tungt och varar i evighet -- 004:018 †t oss som icke hava till ”gonm„rke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet. 005:001 Ty vi veta, att om v†r kroppshydda, v†r jordiska boning, nedbrytes, s† hava vi en byggnad som kommer fr†n Gud, en boning som icke „r gjord med h„nder, en evig boning i himmelen. 005:002 D„rf”r sucka vi ju ock av l„ngtan att f† ”verkl„da oss med v†r himmelska hydda; 005:003 ty hava vi en g†ng ikl„tt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna. 005:004 Ja, vi som „nnu leva h„r i kroppshyddan, vi sucka och „ro betungade, eftersom vi skulle vilja undg† att avkl„da oss och i st„llet f† ”verkl„da oss, s† att det som „r d”dligt bleve uppslukat av livet. 005:005 Och den som har berett oss till just detta, det „r Gud, som till en underpant har givit oss Anden. 005:006 S† „ro vi d† alltid vid gott mod. Vi veta v„l att vi „ro borta ifr†n Herren, s† l„nge vi „ro hemma i kroppen; 005:007 ty vi vandra h„r i tro och icke i †sk†dning. 005:008 Men vi „ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifr†n kroppen och komma hem till Herren. 005:009 D„rf”r s”ka vi ock v†r „ra i att vara honom till behag, vare sig vi „ro hemma eller borta. 005:010 Ty vi m†ste alla, s†dana vi „ro, tr„da fram inf”r Kristi domstol, f”r att var och en skall f† igen sitt jordelivs g„rningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont. 005:011 D† vi allts† veta vad det „r att frukta Herren, s”ka vi att ˝vinna m„nniskor˝, men f”r Gud „r det uppenbart hurudana vi „ro; och jag hoppas att det ocks† „r uppenbart f”r edra samveten. 005:012 Vi vilja nu ingalunda †ter anbefalla oss sj„lva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att ber”mma eder i fr†ga om oss, s† att I haven n†got att svara dem som ber”mma sig av utv„rtes ting och icke av vad som „r i hj„rtat. 005:013 Ty om vi hava varit ˝fr†n v†ra sinnen˝, s† har det varit i Guds tj„nst; om vi †ter „ro vid lugn besinning, s† „r det eder till godo. 005:014 Ty Kristi k„rlek tvingar oss, eftersom vi t„nka s†: en har d”tt f”r alla, allts† hava de alla d”tt. 005:015 Och han har d”tt f”r alla, p† det att de som leva icke mer m† leva f”r sig sj„lva, utan leva f”r honom som har d”tt och uppst†tt f”r dem. 005:016 Allt ifr†n denna tid veta vi d„rf”r f”r v†r del icke av n†gon efter k”ttet. Och om vi „n efter k”ttet hade l„rt k„nna Kristus, s† k„nna vi honom nu icke mer p† det s„ttet. 005:017 Allts†, om n†gon „r i Kristus, s† „r han en ny skapelse. Det gamla „r f”rg†nget; se, n†got nytt har kommit! 005:018 Men alltsammans kommer fr†n Gud, som har f”rsonat oss med sig sj„lv genom Kristus och givit †t oss f”rsoningens „mbete. 005:019 Ty det var Gud som i Kristus f”rsonade v„rlden med sig sj„lv; han tillr„knar icke m„nniskorna deras synder, och han har betrott oss med f”rsoningens ord. 005:020 Ź Kristi v„gnar „ro vi allts† s„ndebud; det „r Gud som f”rmanar genom oss. Vi bedja † Kristi v„gnar: L†ten f”rsona eder med Gud. 005:021 Den som icke visste av n†gon synd, honom har han f”r oss gjort till synd, p† det att vi i honom m† bliva r„ttf„rdighet fr†n Gud. 006:001 Men s†som medarbetare f”rmana vi eder ock att icke s† mottaga Guds n†d, att det bliver utan frukt. 006:002 Han s„ger ju: ˝Jag b”nh”r dig i behaglig tid, och jag hj„lper dig p† fr„lsningens dag.˝ Se, nu „r den v„lbehagliga tiden; se, nu „r fr„lsningens dag. 006:003 H„rvid vilja vi icke i n†got stycke vara till n†gon anst”t, p† det att v†rt „mbete icke m† bliva sm„dat. 006:004 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss s†som Guds tj„nare, i mycken st†ndaktighet, under bedr”velse och n”d och †ngest, 006:005 under hugg och slag, under f†ngenskap och upprorslarm, under m”dor, vakor och sv„lt, 006:006 i renhet, i kunskap, i t†lamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad k„rlek, 006:007 med sanning i v†rt tal, med kraft fr†n Gud, med r„ttf„rdighetens vapen b†de i h”gra handen och i v„nstra, 006:008 under „ra och sm„lek, under ont rykte och gott rykte, s†som villol„rare, d† vi dock „ro sannf„rdiga, 006:009 s†som ok„nda, fast„n vi „ro v„l k„nda, s†som d”ende, men se, vi leva, s†som tuktade, men likv„l icke till d”ds, 006:010 s†som bedr”vade, men dock alltid glada, s†som fattiga, medan vi dock g”ra m†nga rika, s†som utblottade p† allt, men likv„l „gande allt. 006:011 Vi hava nu uppl†tit v†r mun och talat ”ppet till eder, I korintier. V†rt hj„rta har vidgat sig f”r eder. 006:012 Ja, det rum I haven i v†rt inre „r icke litet, men i edra hj„rtan „r allenast litet rum. 006:013 Given oss d† lika f”r lika -- om jag nu f†r tala s†som till barn -- ja, vidgen ocks† I edra hj„rtan. 006:014 G†n icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har v„l r„ttf„rdighet att skaffa med or„ttf„rdighet, eller vilken gemenskap har ljus med m”rker? 006:015 Huru f”rlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? 006:016 Eller huru l†ter ett Guds tempel f”rena sig med avgudar? Vi „ro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ˝Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.˝ 006:017 Allts†: ˝G†n ut ifr†n dem och skiljen eder ifr†n dem, s„ger Herren; kommen icke vid det orent „r. D† skall jag taga emot eder 006:018 och vara en Fader f”r eder; och I skolen vara mina s”ner och d”ttrar, s„ger Herren, den Allsm„ktige.˝ 006:001 D† vi nu hava dessa l”ften, mina „lskade, s† l†tom oss rena oss fr†n allt som befl„ckar vare sig k”tt eller ande, i det vi fullborda v†r helgelse i Guds fruktan. 007:002 Bereden oss ett rum i edra hj„rtan; vi hava icke handlat or„tt mot n†gon, icke varit n†gon till skada, icke gjort n†gon n†got f”rf†ng. -- 007:003 Jag s„ger icke detta f”r att d”ma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i v†rt hj„rta, s† att vi skola b†de d” och leva med varandra. 007:004 Stor „r den tillit som jag har till eder, mycket ber”mmer jag mig av eder; jag har f†tt hugnad i fullt m†tt och gl„dje i rikt ”verfl”d, mitt i allt v†rt betryck. 007:005 Ty v„l fingo vi till k”ttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro p† allt s„tt i tr†ngm†l, utifr†n genom strider, inom oss genom farh†gor; 007:006 men Gud, som tr”star dem som „ro betryckta, han tr”stade oss genom Titus' ankomst, 007:007 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock d„rigenom att han hade f†tt s† mycken hugnad av eder. Han omtalade n„mligen f”r oss eder l„ngtan, eder klagan, eder iver i fr†ga om mig; och s† gladde jag mig „nnu mer. 007:008 Ty om jag ock bedr”vade eder genom mitt brev, s† †ngrar jag nu icke detta. Nej, om jag f”rut †ngrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedr”vat eder, l†t vara allenast f”r en liten tid -- 007:009 s† gl„der jag mig nu i st„llet, icke d„rf”r att I bleven bedr”vade, utan d„rf”r att eder bedr”velse l„nde eder till b„ttring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedr”vade, och I haven allts† icke genom oss lidit n†gon skada. 007:010 Ty den bedr”velse som „r efter Guds sinne kommer †stad en b„ttring som leder till fr„lsning, och som man icke †ngrar; men v„rldens bedr”velse kommer †stad d”d. 007:011 Se, just detta, att I bleven bedr”vade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru m†nga urs„kter, huru stor f”rtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken l„ngtan, huru mycken iver, huru m†nga bestraffningar! P† allt s„tt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det h„r g„ller. -- 007:012 Om jag skrev till eder, s† skedde detta allts† icke f”r den mans skull, som hade gjort or„tt, ej heller f”r den mans skull, som hade lidit or„tt, utan p† det att edert nit f”r oss skulle bliva uppenbart bland eder sj„lva inf”r Gud. 007:013 S† hava vi nu f†tt hugnad. Och till den hugnad, som vi redan f”r egen del fingo, kom den „nnu mer ”verfl”dande gl„dje som bereddes oss av den gl„dje Titus hade f†tt. Ty hans ande har f†tt vederkvickelse genom eder alla. 007:014 Och om jag inf”r honom har ber”mt mig n†got i fr†ga om eder, s† har jag icke kommit p† skam d„rmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inf”r eder, s† har ocks† det som vi inf”r Titus hava sagt till eder ber”mmelse visat sig vara sanning. 007:015 Och hans hj„rta ”verfl”dar „nnu mer av k„rlek till eder, d† han nu p†minner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och b„van. 007:016 Jag gl„der mig ”ver att jag, i allt vad eder ang†r, kan vara vid gott mod. 008:001 Vi vilja meddela eder, k„re br”der, huru Guds n†d har verkat i Macedoniens f”rsamlingar. 008:002 Fast„n de hava varit pr”vade av sv†r n”d, har deras ”verfl”dande gl„dje, mitt under deras djupa fattigdom, s† fl”dat ”ver, att de av gott hj„rta hava givit rikliga g†vor. 008:003 Ty de hava givit efter sin f”rm†ga, ja, ”ver sin f”rm†ga, och det sj„lvmant; d„rom kan jag vittna. 008:004 Mycket entr„get b†do de oss om den ynnesten att f† vara med om underst”det †t de heliga. 008:005 Och de g†vo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sj„lva g†vo de, f”rst och fr„mst †t Herren, och s† †t oss, genom Guds vilja. 008:006 S† kunde vi uppmana Titus att han skulle forts„tta s†som han hade begynt och f”ra j„mv„l detta k„rleksverk bland eder till fullbordan. 008:007 Ja, d† I nu utm„rken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsk”ns nit, i k„rlek, den k„rlek som av eder har blivit oss bevisad, s† m†n I se till, att I ocks† utm„rken eder i detta k„rleksverk. 008:008 Detta s„ger jag dock icke s†som en befallning, utan d„rf”r att jag, genom att framh†lla andras nit, vill pr”va om ocks† eder k„rlek „r „kta. 008:009 I k„nnen ju v†r Herres, Jesu Kristi, n†d, huru han, som var rik, likv„l blev fattig f”r eder skull, p† det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika. 008:010 Det „r allenast ett r†d som jag h„rmed giver. Ty detta kan vara nyttigt f”r eder. I voren ju f”re de andra -- redan under f”rra †ret -- icke allenast n„r det g„llde att s„tta saken i verket, utan till och med n„r det g„llde att besluta sig f”r den. 008:011 Fullborden nu ock edert verk, s† att I, som voren s† villiga att besluta det, j„mv„l, i m†n av edra tillg†ngar, f”ren det till fullbordan. 008:012 Ty om den goda viljan „r f”r handen, s† bliver den v„lbehaglig med de tillg†ngar den har och bed”mes ej efter vad den icke har. 008:013 Ty meningen „r icke att andra skola hava l„ttnad och I sj„lva lida n”d. Nej, en utj„mning skall ske, 008:014 s† att edert ”verfl”d denna g†ng kommer deras brist till hj„lp, f”r att en annan g†ng deras ”verfl”d skall komma eder brist till hj„lp. S† skall en utj„mning ske, 008:015 efter skriftens ord: ˝Den som hade samlat mycket hade intet till ”verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.˝ 008:016 Gud vare tack, som ocks† i Titus' hj„rta ingiver samma nit f”r eder. 008:017 Ty han mottog villigt v†r uppmaning; ja, han var s† nitisk, att han nu sj„lvmant far †stad till eder. 008:018 Med honom s„nda vi ock h„r en broder som i alla v†ra f”rsamlingar prisas f”r sitt nit om evangelium; 008:019 dessutom har han ock av f”rsamlingarna blivit utvald att vara v†r f”ljeslagare, n„r vi skola begiva oss †stad med den k„rleksg†va som nu genom v†r f”rsorg kommer till st†nd, Herren till „ra och s†som ett vittnesb”rd om v†r goda vilja. 008:020 D„rmed vilja vi f”rebygga att man talar illa om oss, i vad som r”r det rikliga sammanskott som nu genom v†r f”rsorg kommer till st†nd. 008:021 Ty vi vinnl„gga oss om vad som „r gott icke allenast inf”r Herren, utan ock inf”r m„nniskor. 008:022 J„mte dessa s„nda vi en annan av v†ra br”der, vilkens nit vi ofta och i m†nga stycken hava funnit h†lla provet, och som nu p† grund av sin stora tillit till eder „r „nnu mycket mer nitisk. 008:023 Om jag nu har anbefallt Titus, s† m†n I besinna att han „r min medbroder och min medarbetare till edert b„sta; och om jag har skrivit om andra v†ra br”der, s† m†n I besinna att de „ro f”rsamlingss„ndebud och Kristi „ra. 008:024 Given allts† inf”r f”rsamlingarna bevis p† eder k„rlek, och d„rmed ocks† p† sanningen av det som vi inf”r dem hava sagt till eder ber”mmelse. 009:001 Om underst”det till de heliga „r det nu visserligen ”verfl”digt att jag h„r skriver till eder; 009:002 jag k„nner ju eder goda vilja, och av den pl„gar jag, i fr†ga om eder, ber”mma mig inf”r macedonierna, i det jag omtalar att Akaja „nda sedan f”rra †ret har varit redo, och att det „r just edert nit som har eggat s† m†nga andra. 009:003 Likv„l s„nder jag nu †stad dessa br”der, f”r att det som jag har sagt till eder ber”mmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, s†som jag f”rut har sagt, jag vill att I skolen vara redo. 009:004 Eljest, om n†gra macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- f”r att icke s„ga I -- till „ventyrs komma p† skam med v†r tillf”rsikt i denna sak. 009:005 Jag har d„rf”r funnit det vara n”dv„ndigt att uppmana br”derna att i f”rv„g begiva sig till eder och f”rbereda den rikliga ˝v„lsignelseg†va˝ som I redan haven utlovat. De skola laga att denna „r tillreds s†som en riklig g†va, och icke s†som en g†va i njugghet. 009:006 Besinnen detta: den som s†r sparsamt, han skall ock sk”rda sparsamt; men den som s†r rikligt, han skall ock sk”rda riklig v„lsignelse. 009:007 Var och en give efter som han har k„nt sig manad i sitt hj„rta, icke med olust eller av tv†ng, ty ˝Gud „lskar en glad givare˝. 009:008 Men Gud „r m„ktig att i ”verfl”dande m†tt l†ta all n†d komma eder till del, s† att I alltid i allo haven allt till fyllest och i ”verfl”d kunnen giva till allt gott verk, 009:009 efter skriftens ord: ˝Han utstr”r, han giver †t de fattiga, hans r„ttf„rdighet f”rbliver evinnerligen.˝ 009:010 Och han som giver s†ningsmannen ˝s„d till att s† och br”d till att „ta˝, han skall ock giva eder uts„det och l†ta det f”r”ka sig och skall bereda v„xt †t eder r„ttf„rdighets frukt. 009:011 I skolen bliva s† rika p† allt, att I av gott hj„rta kunnen giva allahanda g†vor, vilka, n„r de ”verl„mnas genom oss, skola framkalla tacks„gelse till Gud. 009:012 Ty det underst”d, som kommer till st†nd genom denna eder tj„nst, skall icke allenast avhj„lpa de heligas brist, utan verka „nnu l†ngt mer genom att framkalla m†nga tacks„gelser till Gud. 009:013 De skola n„mligen, d„rf”r att I visen eder s† v„l h†lla provet i fr†ga om detta underst”d, komma att prisa Gud f”r att I med s† lydaktigt sinne bek„nnen eder till Kristi evangelium och av s† gott hj„rta visen dem och alla andra edert deltagande. 009:014 De skola ock sj„lva bedja f”r eder och l„ngta efter eder, f”r den Guds n†ds skull, som i s† ”versvinnligen rikt m†tt besk„res eder. 009:015 Ja, Gud vare tack f”r hans outs„gligt rika g†va! 010:001 Jag Paulus sj„lv, som ˝„r s† ”dmjuk, n„r jag st†r ansikte mot ansikte med eder, men visar mig s† modig mot eder, n„r jag „r l†ngt borta˝, jag f”rmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet 010:002 och beder eder se till, att jag icke, n„r jag en g†ng „r hos eder, m†ste ˝visa mig modig˝, i det jag helt of”rskr„ckt t„nker v†ga mig p† somliga som mena att vi ˝vandra efter k”ttet˝. 010:003 Ty fast„n vi vandra i k”ttet, f”ra vi dock icke en strid efter k”ttet. 010:004 V†ra stridsvapen „ro n„mligen icke av k”ttslig art; de „ro tv„rtom s† m„ktiga inf”r Gud, att de kunna bryta ned f„sten. 010:005 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags h”ga b†lverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till f†nga och l„gga dem under Kristi lydnad. 010:006 Och n„r lydnaden fullt har kommit till v„ldet bland eder, d† „ro vi redo att n„psa all olydnad. 010:007 Sen d† vad som ligger ”ppet f”r allas ”gon. Om n†gon i sitt sinne „r viss om att han h”r Kristus till, s† m† han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han sj„lv h”r Kristus till, lika visst g”ra ocks† vi det. 010:008 Och om jag „n n†got h„rut”ver ber”mmer mig, d† nu fr†ga „r om v†r myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- s† skall jag dock icke komma p† skam d„rmed. 010:009 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast t„nkte skr„mma eder. 010:010 Ty man s„ger ju: ˝Hans brev „ro v„l myndiga och str„nga, men n„r han kommer sj„lv, upptr„der han utan kraft, och p† hans ord aktar ingen.˝ 010:011 Den som s„ger s†dant, han m† emellertid g”ra sig beredd p† att s†dana som vi „ro i orden, genom v†ra brev, n„r vi „ro fr†nvarande, s†dana skola vi ock visa oss i g„rningarna, n„r vi „ro n„rvarande. 010:012 Ty vi „ro icke nog dristiga att r„kna oss till eller j„mf”ra oss med somliga som giva sig sj„lva gott vitsord, men som „ro utan f”rst†nd, i det att de m„ta sig allenast efter sig sj„lva och j„mf”ra sig allenast med sig sj„lva. 010:013 Vi f”r v†r del vilja icke ber”mma oss till ”verm†tt, utan allenast efter m†ttet av det omr†de som Gud tillm„tte †t oss, n„r han best„mde att vi skulle n† fram j„mv„l till eder. 010:014 Ty vi str„cka oss icke utom v†rt omr†de, s†som n†dde vi icke r„tteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram j„mv„l till eder. 010:015 N„r vi s„ga detta, ber”mma vi oss icke till ”verm†tt, icke av andras arbete. Men v„l hava vi det hoppet, att i samma m†n som eder tro v„xer till, vi inom det omr†de som har tillfallit oss skola bland eder vinna framg†ng, i s† ”verfl”dande m†tt, 010:016 att vi ocks† f† f”rkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett omr†de som tillh”r andra, ber”mma oss i fr†ga om det som redan d„r „r utr„ttat. 010:017 Men ˝den som vill ber”mma sig, han ber”mme sig av Herren˝. 010:018 Ty icke den h†ller provet, som giver sig sj„lv gott vitsord, utan den som Herren giver s†dant vitsord. 011:001 Jag skulle ”nska att I villen hava f”rdrag med mig, om jag nu talar n†got litet efter d†rars s„tt. Dock, I haven helt visst f”rdrag med mig. 011:002 Ty jag nit„lskar f”r eder s†som Gud nit„lskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, f”r att kunna st„lla fram inf”r honom en ren jungfru. 011:003 Men jag fruktar att s†som ormen i sin illfundighet bedrog Eva, s† skola till „ventyrs ocks† edra sinnen f”rd„rvas och dragas ifr†n den uppriktiga troheten mot Kristus. 011:004 Om n†gon kommer och predikar en annan Jesus, „n den vi hava predikat, eller om I undf†n ett annat slags ande, „n den I f”rut haven undf†tt, eller ett annat slags evangelium, „n det I f”rut haven mottagit, d† f”rdragen I ju s†dant alltf”r v„l. 011:005 Jag menar nu att jag icke i n†got stycke st†r tillbaka f”r dessa s† ”verm†ttan h”ga ˝apostlar˝. 011:006 Om jag „n „r of”rfaren i talkonsten, s† „r jag det likv„l icke i fr†ga om kunskap. Tv„rtom, vi hava p† allt s„tt, i alla stycken, lagt v†r kunskap i dagen inf”r eder. 011:007 Eller var det v„l en synd jag begick, n„r jag f”r intet f”rkunnade Guds evangelium f”r eder och s†lunda ”dmjukade mig, p† det att I skullen bliva upph”jda? 011:008 Andra f”rsamlingar plundrade jag, i det jag, f”r att kunna tj„na eder, tog l”n av dem. 011:009 Och n„r jag under min vistelse hos eder led brist, l†g jag „nd† ingen till last; ty den brist jag led avhj„lptes av br”derna, n„r de kommo fr†n Macedonien. Ja, p† allt s„tt aktade jag mig f”r att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig d„rf”r. 011:010 S† visst som Kristi sannf„rdighet „r i mig, den ber”mmelsen skall icke f† tagas ifr†n mig i Akajas bygder. 011:011 Varf”r? M†nne d„rf”r att jag icke „lskar eder? Gud vet att jag s† g”r. 011:012 Och vad jag nu g”r, det skall jag ock framgent g”ra, f”r att de som trakta efter tillf„lle att bliva likst„llda med oss i fr†ga om ber”mmelse skola genom mig ber”vas tillf„llet d„rtill. 011:013 Ty de m„nnen „ro falska apostlar, oredliga arbetare, som f”rskapa sig till Kristi apostlar. 011:014 Och detta „r icke att undra p†. Satan sj„lv f”rskapar sig ju till en ljusets „ngel. 011:015 Det „r d† icke n†got m„rkligt, om j„mv„l hans tj„nare s† f”rskapa sig, att de likna r„ttf„rdighetens tj„nare. Men deras „nde skall svara emot deras g„rningar. 011:016 Źter s„ger jag: Ingen m† mena att jag „r en d†re; men om jag vore det, s† m†n I „nd† h†lla till godo med mig -- l†t vara s†som med en d†re -- s† att ock jag f†r ber”mma mig n†got litet. 011:017 Vad jag talar, d† jag nu med s†dan tillf”rsikt ber”mmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter d†rars s„tt. 011:018 D† s† m†nga ber”mma sig p† k”ttsligt vis, vill ock jag ber”mma mig; 011:019 I haven ju g„rna f”rdrag med d†rar, I som sj„lva „ren s† kloka. 011:020 I f”rdragen ju, om man tr„lbinder eder, om man utsuger eder, om man f†ngar eder, om man f”rh„ver sig ”ver eder, om man sl†r eder i ansiktet. 011:021 Till v†r skam m†ste jag tillst† att vi f”r v†r del hava ˝varit f”r svaga˝ till s†dant. Men eljest, vadhelst andra kunna g”ra sig stora med, det kan ocks† jag g”ra mig stor med -- om jag nu f†r tala efter d†rars s„tt. 011:022 Žro de hebr‚er, s† „r jag det ock. Žro de israeliter, s† „r jag det ock. Žro de Abrahams s„d, s† „r jag det ock. 011:023 Žro de Kristi tj„nare, s† „r jag det „nnu mer -- om jag nu f†r tala s†som vore jag en d†re. Jag har haft mer arbete, oftare varit i f„ngelse, f†tt hugg och slag till ”verfl”d, varit i d”dsn”d m†nga g†nger. 011:024 Av judarna har jag fem g†nger f†tt fyrtio slag, p† ett n„r. 011:025 Tre g†nger har jag blivit piskad med sp”n, en g†ng har jag blivit stenad, tre g†nger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring p† djupa havet. 011:026 Jag har ofta m†st vara ute p† resor; jag har utst†tt faror p† floder, faror bland r”vare, faror genom landsm„n, faror genom hedningar, faror i st„der, faror i ”knar, faror p† havet, faror bland falska br”der -- 011:027 allt under arbete och m”da, under m†ngfaldiga vakor, under hunger och t”rst, under sv„lt titt och ofta, under k”ld och nakenhet. 011:028 Och till allt annat kommer det, att jag var dag „r ”verlupen, d† jag m†ste hava omsorg om alla f”rsamlingarna. 011:029 Vem „r svag, utan att ocks† jag bliver svag? Vem kommer p† fall, utan att jag bliver uppt„nd? -- 011:030 Om jag nu m†ste ber”mma mig, s† vill jag ber”mma mig av min svaghet. 011:031 Herren Jesu Gud och Fader, han som „r h”gtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger. 011:032 I Damaskus l„t konung Aretas' st†th†llare s„tta ut vakt vid damaskenernas stad f”r att gripa mig; 011:033 och jag m†ste i en korg sl„ppas ned genom en ”ppning p† muren och kom s† undan hans h„nder. 012:001 Jag m†ste ytterligare ber”mma mig. V„l „r s†dant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava besk„rts mig av Herren. 012:002 Jag vet om en man som „r i Kristus, att han f”r fjorton †r sedan blev uppryckt „nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig m†tto, eller om han var skild fr†n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. 012:003 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig m†tto, eller om han var skild fr†n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det -- 012:004 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick h”ra outs„gliga ord, s†dana som det icke „r lovligt f”r en m„nniska att uttala. 012:005 I fr†ga om den mannen vill jag ber”mma mig, men i fr†ga om mig sj„lv vill jag icke ber”mma mig, om icke av min svaghet. 012:006 Visserligen skulle jag icke vara en d†re, om jag ville ber”mma mig sj„lv, ty det vore sanning som jag d† skulle tala; men likv„l avh†ller jag mig d„rifr†n, f”r att ingen skall hava h”gre tankar om mig „n sk„ligt „r, efter vad han ser hos mig eller h”r av mig. 012:007 Och f”r att jag icke skall f”rh„va mig p† grund av mina ”verm†ttan h”ga uppenbarelser, har jag f†tt en t”rntagg i mitt k”tt, en Satans „ngel, som skall sl† mig i ansiktet, f”r att jag icke skall f”rh„va mig. 012:008 Att denne m†tte vika ifr†n mig, d„rom har jag tre g†nger bett till Herren. 012:009 Men Herren har sagt till mig; ˝Min n†d „r dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.˝ D„rf”r vill jag hellre med gl„dje ber”mma mig av min svaghet, p† det att Kristi kraft m† komma och vila ”ver mig. 012:010 Ja, d„rf”r finner jag behag i svaghet, i misshandling, i n”d, i f”rf”ljelse, i †ngest f”r Kristi skull; ty n„r jag „r svag, d† „r jag stark. 012:011 S† har jag nu gjort mig till en d†re; I haven sj„lva n”dgat mig d„rtill. Jag hade ju bort f† gott vitsord av eder; ty om jag „n „r ett intet, s† har jag dock icke i n†got stycke st†tt tillbaka f”r dessa s† ”verm†ttan h”ga ˝apostlar˝. 012:012 De g„rningar som „ro en apostels k„nnem„rken hava ock med all uth†llighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftg„rningar. 012:013 Och haven I v„l i n†got stycke blivit tillbakasatta f”r de andra f”rsamlingarna? Dock, kanh„nda i det stycket, att jag f”r min del icke har legat eder till last? Den of”rr„tten m†n I d† f”rl†ta mig. 012:014 Se, det „r nu tredje g†ngen som jag st†r redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert s”ker jag, utan eder sj„lva. Och barnen „ro ju icke pliktiga att spara †t f”r„ldrarna, utan f”r„ldrarna †t barnen. 012:015 Och f”r min del vill jag g„rna f”r edra sj„lar b†de offra vad jag „ger och l†ta mig sj„lv offras hel och h†llen. Om jag nu s† h”gt „lskar eder, skall jag v„l d„rf”r bliva mindre „lskad? 012:016 Dock, det kunde ju vara s†, att jag visserligen icke sj„lv hade betungat eder, men att jag p† en listig omv„g hade f†ngat eder, jag som „r s† illfundig. 012:017 Har jag d† verkligen, genom n†gon av dem som jag har s„nt till eder, berett mig n†gon or„tt vinning av eder? 012:018 Sant „r att jag bad Titus fara och s„nde med honom den andre brodern. Men icke har v„l Titus berett mig n†gon or„tt vinning av eder? Hava vi icke b†da vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke b†da g†tt i samma fotsp†r? 012:019 Nu torden I redan l„nge hava menat att det „r inf”r eder som vi f”rsvara oss. Nej, det „r inf”r Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans f”r att uppbygga eder, I „lskade. 012:020 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till „ventyrs icke skall finna eder s†dana som jag skulle ”nska, och att jag sj„lv d† av eder skall befinnas vara s†dan som I icke skullen ”nska. Jag fruktar att till „ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, f”rtal, skvaller, uppbl†sthet och oordning r†da bland eder. 012:021 Ja, jag fruktar att min Gud skall l†ta mig vid min ankomst †ter bliva f”r”dmjukad genom eder, och att jag skall f† s”rja ”ver m†nga av dem som f”rut hava syndat, och som „nnu icke hava k„nt †nger ”ver den orenhet och otukt och l”saktighet som de hava ”vat. 013:001 Det „r nu tredje g†ngen som jag skall komma till eder; ˝efter tv† eller tre vittnens utsago skall var sak avg”ras˝. 013:002 Till dem som f”rut hava syndat och till alla de andra har jag redan i f”rv„g sagt, och jag s„ger nu †ter i f”rv„g -- nu d† jag „r borta ifr†n eder, likasom f”rut d† jag f”r andra g†ngen var hos eder -- att jag icke skall visa n†gon skonsamhet, n„r jag kommer igen. 013:003 I viljen ju hava ett bevis f”r att det „r Kristus som talar i mig, han som icke „r svag mot eder, utan „r stark bland eder. 013:004 Ty om han „n blev korsf„st i f”ljd av svaghet, s† lever han dock av Guds kraft. Ocks† vi „ro ju svaga i honom, men av Guds kraft skola vi leva med honom och bevisa det p† eder. 013:005 Rannsaken eder sj„lva, huruvida I „ren i tron, ja, pr”ven eder sj„lva. Eller k„nnen I icke med eder sj„lva att Jesus Kristus „r i eder? Varom icke, s† h†llen I ej provet. 013:006 Att vi f”r v†r del icke „ro av dem som ej h†lla provet, det hoppas jag att I skolen f† l„ra k„nna. 013:007 Men vi bedja till Gud att I icke m†n g”ra n†got ont, detta icke f”r att vi † v†r sida skola synas h†lla provet, utan f”r att I sj„lva verkligen skolen g”ra vad gott „r. Sedan m† vi † v†r sida g„rna anses icke h†lla provet. 013:008 Ty icke mot sanningen, utan allenast f”r sanningen f”rm† vi n†got. 013:009 Och vi gl„dja oss, n„r vi „ro svaga, men I „ren starka. Just detta bedja vi ocks† om, att I m†n alltmer fullkomnas. 013:010 Och medan jag „nnu „r borta ifr†n eder, skriver jag detta, f”r att jag icke, n„r jag „r hos eder, skall n”dgas upptr„da med str„nghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig, till att uppbygga och icke till att nedbryta. 013:011 F”r ”vrigt, mina br”der, varen glada, l†ten fullkomna eder, l†ten f”rmana eder, varen ens till sinnes, h†llen frid; d† skall k„rlekens och fridens Gud vara med eder. 013:012 H„lsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga h„lsa eder. 013:013 Herrens, Jesu Kristi, n†d och Guds k„rlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla. Book 48 Galaterna 001:001 Paulus, apostel, icke fr†n m„nniskor, ej heller genom n†gon m„nniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppv„ckt honom fr†n de d”da -- 001:002 jag, j„mte alla de br”der som „ro h„r med mig, h„lsar f”rsamlingarna i Galatien. 001:003 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och ifr†n Herren Jesus Kristus, 001:004 som har utgivit sig sj„lv f”r v†ra synder, f”r att r„dda oss fr†n den nuvarande onda tids†ldern, efter v†r Guds och Faders vilja. 001:005 Honom tillh”r „ran i evigheternas evigheter. Amen. 001:006 Det f”rundrar mig att I s† hastigt avfallen fr†n honom, som har kallat eder till att vara i Kristi n†d, och v„nden eder till ett nytt evangelium. 001:007 Likv„l „r detta icke n†got annat ˝evangelium˝; det „r allenast s†, att n†gra finnas som v†lla f”rvirring bland eder och vilja f”rv„nda Kristi evangelium. 001:008 Men om n†gon, vore det ock vi sj„lva eller en „ngel fr†n himmelen, f”rkunnar evangelium i strid mot vad vi hava f”rkunnat f”r eder, s† vare han f”rbannad. 001:009 Ja, s†som vi f”rut hava sagt, s† s„ger jag nu †ter: Om n†gon f”rkunnar evangelium f”r eder i strid mot vad I haven undf†tt, s† vare han f”rbannad. 001:010 Žr det d† m„nniskor som jag nu s”ker vinna f”r mig, eller „r det Gud? St†r jag verkligen efter att ˝vara m„nniskor till behag˝? Nej, om jag „nnu ville vara m„nniskor till behag, s† vore jag icke en Kristi tj„nare. 001:011 Ty det vill jag s„ga eder, mina br”der, att det evangelium som har blivit f”rkunnat av mig icke „r n†gon m„nniskol„ra. 001:012 Det „r ju icke heller av n†gon m„nniska som jag har undf†tt det eller blivit undervisad d„ri, utan genom en uppenbarelse fr†n Jesus Kristus. 001:013 I haven ju h”rt huru det var med mig, medan jag „nnu vandrade i judiskt v„sende: att jag d† ”verm†ttan v†ldsamt f”rf”ljde Guds f”rsamling och ville utrota den, 001:014 ja, att jag gick l„ngre i judiskt v„sende „n m†nga av mina samtida landsm„n och „nnu ivrigare nit„lskade f”r mina f„ders stadgar. 001:015 Men n„r han, som allt ifr†n min moders liv har avskilt mig, och som genom sin n†d har kallat mig, 001:016 t„cktes i mig uppenbara sin Son, f”r att jag bland hedningarna skulle f”rkunna evangelium om honom, d† begav jag mig strax †stad; jag r†df”rde mig icke med n†gon m„nniska, 001:017 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som f”re mig voro apostlar. I st„llet for jag bort till Arabien och v„nde s† †ter tillbaka till Damaskus. 001:018 F”rst sedan, tre †r d„refter, for jag upp till Jerusalem, f”r att l„ra k„nna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. 001:019 Men av de andra apostlarna s†g jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, s†g jag. 001:020 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag h„r skriver till eder. 001:021 D„refter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. 001:022 Men f”r de kristna f”rsamlingarna i Judeen var jag personligen ok„nd. 001:023 De h”rde allenast huru man sade: ˝Han som f”rut f”rf”ljde oss, han f”rkunnar nu evangelium om den tro som han f”rr ville utrota.˝ 001:024 Och de prisade Gud f”r min skull. 002:001 Efter fjorton †rs f”rlopp for jag sedan †ter upp till Jerusalem, †tf”ljd av Barnabas; jag tog d† ocks† Titus med mig. 002:002 Men det var p† grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och f”r br”derna d„r framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; s„rskilt framlade jag det f”r de m„n som stodo h”gst i anseende -- detta av oro f”r att mitt str„vande nu vore f”rg„ves eller f”rut hade varit det. 002:003 Men icke ens Titus, min f”ljeslagare, som var grek, blev n”dgad att l†ta omsk„ra sig. 002:004 Det var n„mligen s†, att n†gra falska br”der hade kommit att upptagas i f”rsamlingen, dit de hade smugit sig in f”r att bespeja v†r frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville tr„lbinda oss. 002:005 Dock g†vo vi icke ens ett ”gonblick vika f”r dem genom en s†dan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder. 002:006 Och vad ang†r dem som ans†gos n†got vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- s† s”kte icke dessa m„n, de som stodo h”gst i anseende, att p†l„gga mig n†gra nya f”rpliktelser. 002:007 Tv„rtom; de s†go att jag hade blivit betrodd med att f”rkunna evangelium f”r de oomskurna, likasom Petrus hade f†tt de omskurna p† sin del -- 002:008 ty densamme som hade st†tt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock st†tt mig bi bland hedningarna -- 002:009 och n„r de nu f”rnummo vilken n†d som hade blivit mig given, r„ckte de mig och Barnabas handen till samarbete, b†de Jakob och Cefas och Johannes, de m„n som r„knades f”r sj„lva st”djepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. 002:010 Allenast skulle vi t„nka p† de fattiga; och just detta har jag ocks† vinnlagt mig om att g”ra. 002:011 Men n„r Cefas kom till Antiokia, tr„dde jag ”ppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en f”rsyndelse. 002:012 F”rut hade han n„mligen „tit tillsammans med hedningarna; men s† kommo n†gra m„n dit fr†n Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och h”ll sig undan, av fruktan f”r de omskurna. 002:013 Till samma skrymteri gjorde sig ocks† de andra judarna skyldiga, och s† blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. 002:014 Men n„r jag s†g att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas n„rvaro: ˝Om du, som „r en jude, kan leva efter hednisk sed i st„llet f”r efter judisk, varf”r vill du d† n”dga hedningarna att leva efter judiskt s„tt?˝ 002:015 Vi f”r v†r del „ro v„l p† grund av v†r h„rkomst judar och icke ˝hedniska syndare˝; 002:016 men d† vi nu veta att en m„nniska icke bliver r„ttf„rdig av lagg„rningar, utan genom tro p† Kristus Jesus, hava ocks† vi satt v†r tro till Jesus Kristus, f”r att vi skola bliva r„ttf„rdiga av tro p† Kristus, och icke av lagg„rningar. Ty av lagg„rningar bliver intet k”tt r„ttf„rdigt. 002:017 Men om nu j„mv„l vi, i det vi s”kte att bliva r„ttf„rdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, d† „r ju Kristus en syndatj„nare? Bort det! 002:018 Om s† vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, d† bevisade jag d„rmed, att jag var en ”vertr„dare. 002:019 Ty jag f”r min del har genom lagen d”tt bort ifr†n lagen, f”r att jag skall leva f”r Gud. Jag „r korsf„st med Kristus, 002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i k”ttet, det lever jag i tron p† Guds Son, som har „lskat mig och utgivit sig sj„lv f”r mig. 002:021 Jag f”rkastar icke Guds n†d. Om r„ttf„rdighet kunde vinnas genom lagen, d† hade ju Kristus icke beh”vt lida d”den. 003:001 I of”rst†ndige galater! Vem har s† d†rat eder, I som dock haven f†tt Jesus Kristus m†lad f”r edra ”gon s†som korsf„st? 003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig p†: Kom det sig av lagg„rningar att I undfingen Anden, eller kom det sig d„rav att I lyssnaden i tro? 003:003 Žren I s† of”rst†ndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i k”ttet? 003:004 Haven I d† upplevat s† mycket f”rg„ves -- om det nu verkligen har varit f”rg„ves? 003:005 Allts†, att han som f”rl„nade eder Anden och utf”rde kraftg„rningar bland eder gjorde detta, kom det sig av lagg„rningar eller d„rav att I lyssnaden i tro, 003:006 i enlighet med det ordet: ˝Abraham trodde Gud, och det r„knades honom till r„ttf„rdighet˝? 003:007 S† m†n I nu veta att de som l†ta det bero p† tro, de „ro Abrahams barn. 003:008 Och eftersom skriften f”ruts†g att det var av tro som hedningarna skulle bliva r„ttf„rdiggjorda av Gud, s† gav den i f”rv„g †t Abraham detta glada budskap: ˝I dig skola alla folk varda v„lsignade.˝ 003:009 Allts† bliva de som l†ta det bero p† tro v„lsignade tillika med Abraham, honom som trodde. 003:010 Ty alla de som l†ta det bero p† lagg„rningar, de „ro under f”rbannelse. Det „r n„mligen skrivet: ˝F”rbannad vare var och en som icke f”rbliver vid allt som „r skrivet i lagens bok, och icke g”r d„refter.˝ 003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver r„ttf„rdig inf”r Gud, det „r uppenbart, eftersom det heter: ˝Den r„ttf„rdige skall leva av tro.˝ 003:012 Men i lagen beror det icke p† tro; tv„rtom heter det: ˝Den som g”r efter dessa stadgar skall leva genom dem.˝ 003:013 Kristus frik”pte oss fr†n lagens f”rbannelse, n„r han blev en f”rbannelse f”r v†r skull. Det „r ju skrivet: ˝F”rbannad „r var och en som „r upph„ngd p† tr„.˝ 003:014 Vi frik”ptes, f”r att den v„lsignelse som hade givits †t Abraham skulle i Jesus Kristus komma ocks† hedningarna till del, s† att vi genom tron skulle undf† den utlovade Anden. 003:015 Mina br”der, jag vill taga ett exempel fr†n vad som g„ller bland m„nniskor. Icke ens n„r fr†ga „r om en m„nniskas testamentsf”rordnande, kan n†gon upph„va det eller l„gga n†got d„rtill, sedan det en g†ng har vunnit g„llande kraft. 003:016 Nu g†vos l”ftena †t Abraham, s† ock †t hans ˝s„d˝. Det heter icke: ˝och †t dem som komma av din s„d˝, s†som n„r det talas om m†nga; utan det heter, s†som n„r det talas om en enda: ˝och †t din s„d˝, vilken „r Kristus. 003:017 Vad jag allts† vill s„ga „r detta: Ett f”rordnande som Gud redan hade givit g„llande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio †r d„refter, hava blivit ogiltigt, s† att l”ftet d„rmed har gjorts om intet. 003:018 Om det n„mligen vore p† grund av lag som arvet skulle undf†s, s† vore det icke p† grund av l”fte. Men †t Abraham har Gud sk„nkt det genom ett l”fte. 003:019 Vartill tj„nade d† lagen? Jo, p† det att ”vertr„delserna skulle komma i dagen, blev den efter†t given, f”r att g„lla till dess att ˝s„den˝ skulle komma, han †t vilken l”ftet hade blivit givet; och den utgavs genom „nglar och ”verl„mnades i en medlares hand. 003:020 Men den som „r medlare „r icke medlare f”r allenast en enda. Men Gud „r en. 003:021 Žr d† lagen emot Guds l”ften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde g”ra levande, d† skulle r„ttf„rdigheten verkligen komma av lagen. 003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, f”r att det som var utlovat skulle, av tro p† Jesus Kristus, komma dem till del som tro. 003:023 Men f”rr„n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och h”llos i f”rvar under den, i f”rbidan p† den tro som en g†ng skulle uppenbaras. 003:024 S† har lagen blivit v†r uppfostrare till Kristus, f”r att vi skola bliva r„ttf„rdiga av tro. 003:025 Men sedan tron har kommit, st† vi icke mer under uppfostrare. 003:026 Alla „ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 003:027 ty I alla, som haven blivit d”pta till Kristus, haven ikl„tt eder Kristus. 003:028 H„r „r icke jude eller grek, h„r „r icke tr„l eller fri, h„r „r icke man och kvinna: alla „ren I ett i Kristus Jesus. 003:029 H”ren I nu Kristus till, s† „ren I d„rmed ock Abrahams s„d, arvingar enligt l”ftet. 004:001 Vad jag vill s„ga „r detta: S† l„nge arvingen „r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en tr„l, fast„n han „r herre ”ver alla „godelarna; 004:002 ty han st†r under f”rmyndare och f”rvaltare, intill den tid som fadern har best„mt. 004:003 Sammalunda h”llos ock vi, n„r vi voro barn, i tr„ldom under v„rldens ˝makter˝. 004:004 Men n„r tiden var fullbordad, s„nde Gud sin Son, f”dd av kvinna och st„lld under lagen, 004:005 f”r att han skulle frik”pa dem som stodo under lagen, s† att vi skulle f† s”ners r„tt. 004:006 Och eftersom I nu „ren s”ner, har han s„nt i v†ra hj„rtan sin Sons Ande, som ropar: ˝Abba! Fader!˝ 004:007 S† „r du nu icke mer tr„l, utan son; och „r du son, s† „r du ock arvinge, insatt d„rtill av Gud. 004:008 F”rut, innan I „nnu k„nden Gud, voren I tr„lar under gudar som till sitt v„sende icke voro gudar. 004:009 Men nu, sedan I haven l„rt k„nna Gud och, vad mer „r, haven blivit k„nda av Gud, huru kunnen I nu v„nda tillbaka till de svaga och arma ˝makter˝, under vilka I †ter p† nytt viljen bliva tr„lar? 004:010 I akten ju p† dagar och p† m†nader och p† s„rskilda tider och †r. -- 004:011 Jag „r bekymrad f”r eder och fruktar att jag till „ventyrs har arbetat f”rg„ves f”r eder. 004:012 Jag beder eder, mina br”der: Bliven s†som jag „r, eftersom jag har blivit s†som I voren. I haven icke gjort mig n†got f”r n„r. 004:013 I veten ju att det var p† grund av kroppslig svaghet som jag f”rsta g†ngen kom att f”rkunna evangelium f”r eder. 004:014 Och fast„n mitt kroppsliga tillst†nd d† v„l hade kunnat inneb„ra en frestelse f”r eder, s† s†gen I det „nd† icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig s†som en Guds „ngel, ja, s†som Kristus Jesus sj„lv. 004:015 N„r h”r man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesb”rdet kan jag n„mligen giva eder, att I d†, om s† hade varit m”jligt, skullen hava rivit ut edra ”gon och givit dem †t mig. 004:016 S† har jag d† blivit eder ov„n d„rigenom att jag s„ger eder sanningen! 004:017 Man s”ker med iver att vinna eder f”r sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avsp„rra eder fr†n andra, f”r att I med s† mycket st”rre iver skolen h†lla eder till dem. 004:018 Och det „r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast n„r jag „r tillst„des hos eder, 004:019 I mina barn, som jag nu †ter med v†nda m†ste f”da till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 004:020 Jag skulle ”nska att jag just nu vore hos eder och kunde g”ra min r”st r„tt bevekande. Ty jag vet mig knappt n†gon r†d med eder. 004:021 S„gen mig, I som viljen st† under lagen: haven I icke h”rt vad lagen s„ger? 004:022 Det „r ju skrivet att Abraham fick tv† s”ner, en med sin tj„nstekvinna, och en med sin fria hustru. 004:023 Men tj„nstekvinnans son „r f”dd efter k”ttet, d† d„remot den fria hustruns son „r f”dd i kraft av l”ftet. 004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de b†da kvinnorna beteckna tv† f”rbund. Av dessa kommer det ena fr†n berget Sina och f”der sina barn till tr„ldom, och detta har sin f”rebild i Agar. 004:025 Berget Sina kallas n„mligen i Arabien f”r Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i tr„ldom. 004:026 Men det Jerusalem som „r d„rovan, det „r fritt, och det „r v†r moder. 004:027 S† „r ju skrivet: ˝Jubla, du ofruktsamma, du som icke f”der barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava m†nga barn, flera „n den som har man.˝ 004:028 Och I, mina br”der, „ren l”ftets barn, likasom Isak var. 004:029 Men likasom f”rr i tiden den son som var f”dd efter k”ttet f”rf”ljde den som var f”dd efter Anden, s† „r det ock nu. 004:030 Dock, vad s„ger skriften? ˝Driv ut tj„nstekvinnan och hennes son; ty tj„nstekvinnans son skall f”rvisso icke „rva med den fria hustruns son.˝ 004:031 Allts†, mina br”der, vi „ro icke barn av en tj„nstekvinna, utan av den fria hustrun. 005:001 F”r att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. St†n d„rf”r fasta, och l†ten icke n†got nytt tr„ldomsok l„ggas p† eder. 005:002 Se, jag s„ger eder, jag Paulus, att om I l†ten omsk„ra eder, s† bliver Kristus eder till intet gagn. 005:003 Och f”r var och en som l†ter omsk„ra sig betygar jag nu †ter att han „r pliktig att fullg”ra hela lagen. 005:004 I haven kommit bort ifr†n Kristus, I som viljen bliva r„ttf„rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n†den. 005:005 Vi v„nta n„mligen genom ande, av tro, den r„ttf„rdighet som „r v†rt hopp. 005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida n†gon „r omskuren eller oomskuren; allt beror p† huruvida han har en tro som „r verksam genom k„rlek. 005:007 I begynten edert lopp v„l. Vem har nu lagt hinder i eder v„g, s† att I icke mer lyden sanningen? 005:008 Till s†dant kom ingen maning fr†n honom som har kallat eder. 005:009 Litet surdeg syrar hela degen. 005:010 F”r min del har jag i Herren den tillf”rsikten till eder, att I icke h„ri skolen t„nka p† annat s„tt; men den som v†llar f”rvirring bland eder, han skall b„ra sin dom, vem han „n m† vara. 005:011 Om s† vore, mina br”der, att jag sj„lv „nnu predikade omsk„relse, varf”r skulle jag d† „nnu alltj„mt lida f”rf”ljelse? D† vore ju korsets st”testen r”jd ur v„gen. -- 005:012 Jag skulle ”nska att de m„n som uppvigla eder l„te omsk„ra sig „nda till avstympning. 005:013 I „ren ju kallade till frihet, mina br”der; bruken dock icke friheten s†, att k”ttet f†r n†got tillf„lle. Fastmer m†n I tj„na varandra genom k„rleken. 005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n„mligen detta: ˝Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.˝ 005:015 Men om I bitens inb”rdes och „ten p† varandra, s† m†n I se till, att I icke bliven upp„tna av varandra. 005:016 Vad jag vill s„ga „r detta: Vandren i ande, s† skolen I f”rvisso icke g”ra vad k”ttet har beg„relse till. 005:017 Ty k”ttet har beg„relse mot Anden, och Anden mot k”ttet; de tv† ligga ju i strid med varandra, f”r att hindra eder att g”ra vad I viljen. 005:018 Men om I drivens av ande, s† st†n I icke under lagen. 005:019 Men k”ttets g„rningar „ro uppenbara: de „ro otukt, orenhet, l”saktighet, 005:020 avgudadyrkan, trolldom, ov„nskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedr„kt, partis”ndring, 005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s†dant, varom jag s„ger eder i f”rv„g, s†som jag redan f”rut har sagt, att de som g”ra s†dant, de skola icke f† Guds rike till arvedel. 005:022 Andens frukt †ter „r k„rlek, gl„dje, frid, t†lamod, mildhet, godhet, trofasthet, 005:023 saktmod, †terh†llsamhet. Mot s†dant „r icke lagen. 005:024 Och de som h”ra Kristus Jesus till hava korsf„st sitt k”tt tillika med dess lustar och beg„relser. 005:025 Om vi nu hava liv genom ande, s† l†tom oss ock vandra i ande. 005:026 L†tom oss icke s”ka f†f„nglig „ra, i det att vi utmana varandra och avundas varandra. 006:001 Mina br”der, om s† h„nder att n†gon ertappas med att beg† en f”rsyndelse, d† m†n I, som „ren andliga m„nniskor, uppr„tta honom i saktmods ande. Och du m† hava akt p† dig sj„lv, att icke ocks† du bliver frestad. 006:002 B„ren varandras b”rdor; s† uppfyllen I Kristi lag. 006:003 Ty om n†gon tycker sig n†got vara, fast„n han intet „r, s† bedrager han sig sj„lv. 006:004 M† var och en pr”va sina egna g„rningar; han skall d† tillm„ta sig ber”mmelse allenast efter vad han sj„lv „r, och icke efter vad andra „ro. 006:005 Ty var och en har sin egen b”rda att b„ra. 006:006 Den som f†r undervisning i ordet, han l†te den som undervisar honom f† del med sig i allt gott. 006:007 Faren icke vilse. Gud l†ter icke g„cka sig. Ty vad m„nniskan s†r, det skall hon ock sk”rda. 006:008 Den som s†r i sitt k”tts †ker, han skall av k”ttet sk”rda f”rg„ngelse, men den som s†r i Andens †ker, han skall av Anden sk”rda evigt liv. 006:009 Och l†tom oss icke f”rtr”ttas att g”ra vad gott „r; ty om vi icke uppgivas, s† skola vi, n„r tiden „r inne, f† inb„rga v†r sk”rd. 006:010 M† vi allts†, medan vi hava tillf„lle, g”ra vad gott „r mot var man, och f”rst och fr„mst mot dem som „ro v†ra medbr”der i tron. 006:011 Sen h„r med vilka stora bokst„ver jag egenh„ndigt skriver till eder! 006:012 Alla de som efterstr„va ett gott anseende h„r i k”ttet, de vilja n”dga eder till omsk„relse, detta allenast f”r att de sj„lva skola undg† att bliva f”rf”ljda f”r Kristi kors' skull. 006:013 Ty icke ens dessa omskurna sj„lva h†lla lagen. Nej, det „r f”r att kunna ber”mma sig av edert k”tt som de vilja att I skolen l†ta omsk„ra eder. 006:014 Men vad mig ang†r, s† vare det fj„rran ifr†n mig att ber”mma mig av n†got annat „n av v†r Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket v„rlden f”r mig „r korsf„st, och jag f”r v„rlden. 006:015 Ty det kommer icke an p† om n†gon „r omskuren eller oomskuren; allt beror p† huruvida han „r en ny skapelse. 006:016 Och ”ver alla dem som komma att vandra efter detta r„ttesn”re, ”ver dem vare frid och barmh„rtighet, ja, ”ver Guds Israel. 006:017 M† nu ingen h„refter v†lla mig oro; ty jag b„r Jesu m„rken p† min kropp. 006:018 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande, mina br”der. Amen. Book 49 Efesierna 001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, h„lsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende. 001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:003 V„lsignad vare v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har v„lsignat oss med all den himmelska v„rldens andliga v„lsignelse, 001:004 s†som han ju, f”rr„n v„rldens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inf”r sig. 001:005 Ty i sin k„rlek f”rutbest„mde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, 001:006 den n†desh„rlighet till pris, varmed han har ben†dat oss i den „lskade. 001:007 I honom hava vi f”rlossning genom hans blod, f”rl†telse f”r v†ra synder, efter hans n†ds rikedom. 001:008 Och denna n†d har han i ”verfl”dande m†tt l†tit komma oss till del, med all vishet och allt f”rst†nd, 001:009 i det att han f”r oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sj„lv, 001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till st†nd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och p† jorden. 001:011 I honom hava vi ock undf†tt v†r arvslott, vi som f”rut voro best„mda d„rtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas r†d. 001:012 S† skulle vi, hans h„rlighet till pris, vara de som i Kristus redan i f”rv„g hava „gt ett hopp. 001:013 I honom haven j„mv„l I, sedan I haven f†tt h”ra sanningens ord, eder fr„lsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, s†som ett insegel undf†tt den utlovade helige Ande, 001:014 vilken „r en underpant p† v†rt arv, till f”rvissning om att hans egendomsfolk skall f”rlossas, hans h„rlighet till pris. 001:015 Sedan jag fick h”ra om eder tro i Herren Jesus och om eder k„rlek till alla de heliga, 001:016 har d„rf”r jag † min sida icke upph”rt att tacka Gud f”r eder, n„r jag t„nker p† eder i mina b”ner. 001:017 Och min b”n „r att v†r Herres, Jesu Kristi, Gud, h„rlighetens Fader, m† giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, 001:018 och att han m† upplysa edra hj„rtans ”gon, s† att I f”rst†n hurudant det hopp „r, vartill han har kallat eder, huru rikt p† h„rlighet hans arv „r bland de heliga, 001:019 och huru ”versvinnligt stor hans makt „r p† oss som tro -- allt i enlighet med den v„ldiga styrkas kraft, 001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppv„ckte honom fr†n de d”da och satte honom p† sin h”gra sida i den himmelska v„rlden, 001:021 ”ver alla andev„rldens furstar och v„ldigheter och makter och herrar, ja, ”ver allt som kan n„mnas, icke allenast i denna tids†lder, utan ock i den tillkommande. 001:022 ˝Allt lade han under hans f”tter.˝ Och honom gav han †t f”rsamlingen till att vara ett huvud ”ver allting -- 001:023 †t f”rsamlingen, ty den „r hans kropp och „r uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. 002:001 S† har han ock gjort eder levande, eder som voren d”da genom de ”vertr„delser och synder 002:002 i vilka I f”rut vandraden, efter denna v„rlds och tids†lders s„tt, i det I f”ljden fursten ”ver luftens h„rsmakt, ”ver den andemakt som nu „r verksam i de oh”rsamma. 002:003 Bland dessa voro f”rut ocks† vi allasammans, d„r vi vandrade i v†rt k”tts beg„relser och gjorde vad k”ttet och sinnet ville; och vi voro genom v†r natur hemfallna †t vredesdomen, vi likasom de andra. 002:004 Men Gud, som „r rik p† barmh„rtighet, har, f”r den stora k„rleks skull, varmed han har „lskat oss, 002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro d”da genom v†ra synder. Av n†d „ren I fr„lsta! 002:006 Ja, han har uppv„ckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska v„rlden, i Kristus Jesus, 002:007 f”r att i de kommande tids†ldrarna bevisa sin n†ds ”versvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 002:008 Ty av n†den „ren I fr„lsta genom tro -- och det icke av eder sj„lva, Guds g†va „r det -- 002:009 icke av g„rningar, f”r att ingen skall ber”mma sig. 002:010 Ty hans verk „ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda g„rningar, vilka Gud f”rut har berett, f”r att vi skola vandra i dem. 002:011 Kommen d„rf”r ih†g att I f”rut, I som voren hedningar i k”ttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omsk„relse som med h„nder g”res p† k”ttet -- 002:012 kommen ih†g att I p† den tiden, d† n„r I voren utan Kristus, voren utest„ngda fr†n medborgarskap i Israel och fr„mmande f”r l”ftets f”rbund, utan hopp och utan Gud i v„rlden. 002:013 Nu d„remot, d† I „ren i Kristus Jesus, haven I, som f”rut voren fj„rran, kommit n„ra, i och genom Kristi blod. 002:014 Ty han „r v†r frid, han som av de b†da har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, n„mligen ov„nskapen. 002:015 Ty i sitt k”tt gjorde han om intet budens stadgelag, f”r att han skulle av de tv† i sig skapa en enda ny m„nniska och s† bereda frid, 002:016 och f”r att han skulle †t dem b†da, f”renade i en enda kropp, skaffa f”rsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person d”dat ov„nskapen. 002:017 Och han har kommit och har f”rkunnat det glada budskapet om frid f”r eder, I som voren fj„rran, och om frid f”r dem som voro n„ra. 002:018 Ty genom honom hava vi, de ena s†v„l som de andra, i en och samme Ande tilltr„de till Fadern. 002:019 Allts† „ren I nu icke mer fr„mlingar och g„ster, utan I haven medborgarskap med de heliga och „ren Guds husfolk, 002:020 uppbyggda p† apostlarnas och profeternas grundval, d„r h”rnstenen „r Kristus Jesus sj„lv, 002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s† v„xer upp till ett heligt tempel i Herren. 002:022 I honom bliven ocks† I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden. 003:001 F”rdenskull b”jer jag mina kn„n, jag Paulus, som till gagn f”r eder, I hedningar, „r Kristi Jesu f†nge. 003:002 I haven v„l h”rt om det n†desuppdrag av Gud, som „r mig givet f”r eder r„kning, 003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev f”r mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit. 003:004 Och n„r I l„sen detta, kunnen I d„rav f”rst† vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 003:005 som under f”rg†ngna sl„ktens tider icke hade blivit kungjord f”r m„nniskors barn, s†som den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad f”r hans heliga apostlar och profeter. 003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus „ro v†ra medarvingar och j„mte oss lemmar i en och samma kropp och j„mte oss delaktiga i l”ftet -- detta genom evangelium, 003:007 vars tj„nare jag har blivit i f”ljd av den Guds n†ds g†va som blev mig given genom hans m„ktiga kraft. 003:008 Ja, †t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den n†den given att f”r hedningarna f”rkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, 003:009 och att l„gga i dagen huru det r†dslut har blivit utf”rt, som tids†ldrarna igenom hade s†som en hemlighet varit f”rdolt i Gud, alltings skapare. 003:010 Ty Gud ville att hans m†ngfaldiga visdom nu, i och genom f”rsamlingen, skulle bliva kunnig f”r furstarna och v„ldigheterna i den himmelska v„rlden. 003:011 S†dant hade hans beslut varit fr†n tids†ldrarnas begynnelse, det som han utf”rde i Kristus Jesus, v†r Herre. 003:012 Och i honom kunna vi med tillf”rsikt frimodigt tr„da fram, genom tron p† honom. 003:013 D„rf”r beder jag eder att icke f„lla modet vid mina lidanden f”r eder; de l„nda ju eder till „ra. 003:014 F”rdenskull b”jer jag mina kn„n f”r Fadern -- 003:015 honom fr†n vilken allt vad fader heter i himmelen och p† jorden har sitt namn -- 003:016 och beder att han ville efter sin h„rlighets rikedom f”rl„na eder, att I genom hans Ande v„xen till i kraft till eder inv„rtes m„nniska, 003:017 och att Kristus genom tron m† bo i edra hj„rtan, och att I m†n vara rotade och grundade i k„rleken, 003:018 s† att I, tillika med alla de heliga, till fullo f”rm†n fatta vad bredden och l„ngden och h”jden och djupet „r 003:019 och s† l„ra k„nna Kristi k„rlek, som ”verg†r all kunskap. Ty s† skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet. 003:020 Men honom, som f”rm†r g”ra mer, ja, l†ngt mer „n allt vad vi bedja eller t„nka, efter den kraft som „r verksam i oss, 003:021 honom tillh”r „ran i f”rsamlingen och i Kristus Jesus alla sl„kten igenom i evigheternas evighet, amen. 004:001 S† f”rmanar jag nu eder, jag som „r en f†nge i Herren, att f”ra en vandel som „r v„rdig den kallelse I haven undf†tt, 004:002 med all ”dmjukhet och allt saktmod, med t†lamod, s† att I haven f”rdrag med varandra i k„rlek 004:003 och vinnl„ggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillh”r eder kallelse -- 004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som „r allas Fader, 004:006 han som „r ”ver alla, genom alla och i alla. 004:007 Men †t var och en s„rskild av oss blev n†den given, alltefter som Kristus tillm„tte honom sin g†va. 004:008 D„rf”r heter det: ˝Han for upp i h”jden, han tog f†ngar, han gav m„nniskorna g†vor.˝ 004:009 Men detta ord ˝han for upp˝, vad inneb„r det, om icke att han f”rut hade farit hit ned till jordens l„gre rymder? 004:010 Den som for ned, han „r ock den som for upp ”ver alla himlar, f”r att han skulle uppfylla allt. 004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och l„rare. 004:012 Ty han ville g”ra de heliga skickliga till att utf”ra sitt tj„narv„rv, att uppbygga Kristi kropp, 004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s† bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. 004:014 S† skulle vi icke mer vara barn, icke s†som havets v†gor drivas omkring av vart vindkast i l„ran, vid m„nniskornas bedr„gliga spel, n„r de illfundigt s”ka fr„mja villfarelsens listiga anslag. 004:015 Nej, vi skulle d† h†lla oss till sanningen, och i alla stycken i k„rlek v„xa upp till honom som „r huvudet, Kristus. 004:016 Ty fr†n honom h„mtar hela kroppen sin tillv„xt, till att bliva uppbyggd i k„rlek, i det att den sammanslutes och f†r sammanh†llning genom det bist†nd var led giver, med en kraft som „r avm„tt efter var s„rskild dels uppgift. 004:017 Jag tills„ger eder allts† och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra s†som hedningarna i sitt sinnes f†f„nglighet vandra, 004:018 hedningarna, vilka, i f”ljd av den okunnighet som r†der hos dem genom deras hj„rtans f”rstockelse, „ro f”rm”rkade till f”rst†ndet och bortkomna fr†n det liv som „r av Gud. 004:019 Ty i sin f”rsoffning hava de ”verl„mnat sig †t l”saktighet, s† att de i girighet bedriva alla slags orena g„rningar. 004:020 Men I haven icke f†tt en s†dan undervisning om Kristus, 004:021 om I eljest s† haven h”rt om honom och s† blivit l„rda i honom, som sanning „r i Jesus: 004:022 att I -- d† detta nu kr„vdes p† grund av eder f”rra vandel -- haven avlagt den gamla m„nniskan, som f”rd„rvar sig genom att f”lja sina beg„relsers bedr„gliga lockelser, 004:023 och nu f”rnyens genom Anden som bor i edert sinne, 004:024 och att I haven ikl„tt eder den nya m„nniskan, som „r skapad till likhet med Gud i sanningens r„ttf„rdighet och helighet. 004:025 L„ggen d„rf”r bort l”gnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi „ro varandras lemmar. 004:026 ˝Vredgens, men synden icke˝; l†ten icke solen g† ned ”ver eder vrede, 004:027 och given icke dj„vulen n†got tillf„lle. 004:028 Den som har stulit, han stj„le icke mer, utan arbete hellre, och utr„tte med sina h„nder vad gott „r, s† att han har n†got varav han kan dela med sig †t den som lider brist. 004:029 L†ten intet oh”viskt tal utg† ur eder mun, utan allenast det som „r gott, till uppbyggelse, d„r s†dan beh”ves, s† att det bliver till v„lsignelse f”r dem som h”ra det. 004:030 Och bedr”ven icke Guds helige Ande, vilken I haven undf†tt s†som ett insegel, f”r f”rlossningens dag. 004:031 All bitterhet och h„ftighet och vrede, allt skriande och sm„dande, ja, allt vad ondska heter vare fj„rran ifr†n eder. 004:032 Varen i st„llet goda och barmh„rtiga mot varandra, och f”rl†ten varandra, s†som Gud i Kristus har f”rl†tit eder. 004:001 Bliven allts† Guds efterf”ljare, s†som hans „lskade barn, 004:002 och vandren i k„rlek, s†som Kristus „lskade eder och utgav sig sj„lv f”r oss till en g†va och ett offer, ˝Gud till en v„lbehaglig lukt˝. 005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m†, och girighet skolen I, s†som det anst†r heliga, icke ens l†ta n„mnas bland eder, 005:004 ej heller oh”viskt v„sende och d†raktigt tal och gyckel; s†dant „r otillb”rligt. L†ten fastmer tacks„gelse h”ras. 005:005 Ty det b”ren I veta, och det insen I ocks† sj„lva, att ingen otuktig eller oren m„nniska har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller n†gon girig, ty en s†dan „r en avgudadyrkare. 005:006 L†ten ingen bedraga eder med tomma ord; ty f”r s†dana synder kommer Guds vrede ”ver de oh”rsamma. 005:007 Haven allts† ingen del i s†dant. 005:008 I voren ju f”rut m”rker, men nu „ren I ljus i Herren; vandren d† s†som ljusets barn. 005:009 Ty ljusets frukt best†r i allt vad godhet och r„ttf„rdighet och sanning „r. 005:010 Ja, vandren s†, i det att I pr”ven vad som „r v„lbehagligt f”r Herren. 005:011 Och haven ingen delaktighet i m”rkrets g„rningar, som icke giva n†gon frukt, utan avsl”jen dem fastmer. 005:012 Vad av s†dana m„nniskor i hemlighet f”r”vas, d„rom „r det skamligt till och med att tala; 005:013 men alltsammans bliver uppenbart, n„r det avsl”jas genom ljuset. Ty varhelst n†got bliver uppenbart, d„r „r ljus. 005:014 D„rf”r heter det: ˝Vakna upp, du som sover, och st† upp ifr†n de d”da, s† skall Kristus lysa fram f”r dig.˝ 005:015 Sen d„rf”r noga till, huru I vandren: att I vandren icke s†som ovisa m„nniskor, utan s†som visa; 005:016 och tagen v„l i akt vart l„gligt tillf„lle. Ty tiden „r ond. 005:017 Varen allts† icke of”rst†ndiga, utan f”rst†n vad som „r Herrens vilja. 005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty d„rav kommer ett oskickligt leverne. L†ten eder fastmer uppfyllas av ande, 005:019 och talen till varandra i psalmer och lovs†nger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens „ra i edra hj„rtan, 005:020 och tacken alltid Gud och Fadern f”r allt, i v†r Herres, Jesu Kristi, namn. 005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. 005:022 I hustrur, underordnen eder edra m„n, s†som I underordnen eder Herren; 005:023 ty en man „r sin hustrus huvud, s†som Kristus „r f”rsamlingens huvud, han som ock „r denna sin kropps Fr„lsare. 005:024 Ja, s†som f”rsamlingen underordnar sig Kristus, s† skola ock hustrurna i allt underordna sig sina m„n. 005:025 I m„n, „lsken edra hustrur, s†som Kristus har „lskat f”rsamlingen och utgivit sig sj„lv f”r henne 005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 005:027 Ty s† ville han sj„lv st„lla fram f”rsamlingen inf”r sig i h„rlighet, utan fl„ck och skrynka och annat s†dant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 005:028 P† samma s„tt „ro m„nnen pliktiga att „lska sina hustrur, d† dessa ju „ro deras egna kroppar; den som „lskar sin hustru, han „lskar sig sj„lv. 005:029 Ingen har n†gonsin hatat sitt eget k”tt; i st„llet n„r och omhuldar man det, s†som Kristus g”r med f”rsamlingen, 005:030 eftersom vi „ro lemmar av hans kropp. 005:031 ˝F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och h†lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k”tt.˝ -- 005:032 Den hemlighet som ligger h„ri „r stor; jag s„ger detta med tanke p† Kristus och f”rsamlingen. 005:033 Dock g„ller ocks† om eder att var och en skall „lska sin hustru s†som sig sj„lv; men hustrun † sin sida skall visa sin man v”rdnad. 006:001 I barn, varen edra f”r„ldrar lydiga i Herren, ty detta „r r„tt och tillb”rligt. 006:002 ˝Hedra din fader och din moder.˝ Det „r ju f”rst detta bud som har ett l”fte med sig: 006:003 ˝f”r att det m† g† dig v„l och du m† l„nge leva p† jorden˝. 006:004 Och I f„der, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och f”rmaning. 006:005 I tj„nare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och b„van, av uppriktigt hj„rta, s†som g„llde det Kristus; 006:006 icke med ”gontj„nst, av beg„r att behaga m„nniskor, utan s†som Kristi tj„nare, som av hj„rtat g”ra Guds vilja; 006:007 och g”ren eder tj„nst med villighet, s†som tj„naden I Herren och icke m„nniskor. 006:008 I veten ju att vad gott var och en g”r, det skall han f† igen av Herren, vare sig han „r tr„l eller fri. 006:009 Och I herrar, handlen p† samma s„tt mot dem, och upph”ren att bruka h†rda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som „r Herre ”ver b†de dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen. 006:010 F”r ”vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans v„ldiga kraft. 006:011 Ikl„den eder hela Guds vapenrustning, s† att I kunnen h†lla st†nd emot dj„vulens listiga angrepp. 006:012 Ty den kamp vi hava att utk„mpa „r en kamp icke mot k”tt och blod, utan mot furstar och v„ldigheter och v„rldsh„rskare, som r†da h„r i m”rkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. 006:013 Tagen allts† p† eder hela Guds vapenrustning, s† att I kunnen st† emot p† den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, beh†lla f„ltet. 006:014 St†n d„rf”r omgjordade kring edra l„nder med sanningen, och ˝varen ikl„dda r„ttf„rdighetens pansar˝, 006:015 och haven s†som skor p† edra f”tter den beredvillighet som fridens evangelium giver. 006:016 Och tagen alltid trons sk”ld, varmed I skolen kunna utsl„cka den ondes alla brinnande pilar. 006:017 Och l†ten giva eder ˝fr„lsningens hj„lm˝ och Andens sv„rd, som „r Guds ord. 006:018 G”ren detta under st„ndig †kallan och b”n, s† att I alltj„mt bedjen i Anden och f”rdenskull vaken, under st„ndig uth†llighet och st„ndig b”n f”r alla de heliga. 006:019 Bedjen ock f”r mig, att min mun m† uppl†tas, och att det jag skall tala m† bliva mig givet, s† att jag frimodigt kung”r evangelii hemlighet, 006:020 f”r vars skull jag „r ett s„ndebud i kedjor; ja, bedjen att jag m† frimodigt tala d„rom med de r„tta orden. 006:021 Men f”r att ock I skolen f† veta n†got om mig, huru det g†r mig, kommer Tykikus, min „lskade broder och trogne tj„nare i Herren, att underr„tta eder om allt. 006:022 Honom s„nder jag till eder, just f”r att I skolen f† veta huru det „r med oss, och f”r att han skall hugna edra hj„rtan. 006:023 Frid vare med br”derna och k„rlek tillika med tro, fr†n Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 006:024 N†d vare med alla som „lska v†r Herre Jesus Kristus -- n†d i of”rg„ngligt liv. Book 50 Filipperna 001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tj„nare, h„lsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med f”rsamlingsf”rest†ndare och f”rsamlingstj„nare. 001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:003 Jag tackar min Gud, s† ofta jag t„nker p† eder, 001:004 i det jag alltid i alla mina b”ner med gl„dje beder f”r eder alla. 001:005 Jag tackar honom f”r att I, allt ifr†n f”rsta dagen intill nu, haven deltagit i arbetet f”r evangelium. 001:006 Och jag har den tillf”rsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. 001:007 Och det „r ju r„tt och tillb”rligt att jag t„nker s† om eder alla, eftersom jag, b†de n„r jag ligger i bojor, och n„r jag f”rsvarar och bef„ster evangelium, har eder i mitt hj„rta s†som alla med mig delaktiga i n†den. 001:008 Ty Gud „r mitt vittne, han vet huru jag l„ngtar efter eder alla med Kristi Jesu k„rlek. 001:009 Och d„rom beder jag, att eder k„rlek m† allt mer och mer ”verfl”da av kunskap och f”rst†nd i allt, 001:010 s† att I kunnen d”ma om vad r„ttast „r, p† det att I m†n bliva rena och f”r ingen till st”testen, i v„ntan p† Kristi dag, 001:011 och bliva rika p† r„ttf„rdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till „ra och pris. 001:012 Jag vill att I, mina br”der, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har l„nt till evangelii framg†ng. 001:013 Det har n„mligen s† blivit uppenbart f”r alla i pretoriet och f”r alla andra, att det „r i Kristus som jag b„r mina bojor; 001:014 och de flesta av br”derna hava genom mina bojor blivit s† frimodiga i Herren, att de med allt st”rre dristighet v†ga of”rskr„ckt f”rkunna Guds ord. 001:015 Somliga finnas v„l ock, som av avund och tr„tlystnad predika Kristus, men det finnes ocks† andra som g”ra det av god vilja. 001:016 Dessa senare g”ra det av k„rlek, eftersom de veta att jag „r satt till att f”rsvara evangelium. 001:017 De f”rra †ter f”rkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedr”velse i mina bojor. 001:018 Vad mer? Kristus bliver dock p† ena eller andra s„ttet f”rkunnad, det m† nu ske f”r syns skull eller i uppriktighet; och d„r”ver gl„der jag mig. Ja, jag skall ock framgent f† gl„dja mig; 001:019 ty jag vet att detta skall l„nda mig till fr„lsning, genom eder f”rb”n och d„rigenom att Jesu Kristi Ande f”rl„nas mig. 001:020 Det „r n„mligen min tr„ngtan och mitt hopp att jag i intet skall komma p† skam, utan att Kristus, nu s†som alltid, skall av mig med all frimodighet bliva f”rh„rligad i min kropp, det m† ske genom liv eller genom d”d. 001:021 Ty att leva, det „r f”r mig Kristus, och att d”, det „r f”r mig en vinning. 001:022 Men om det att leva i k”ttet f”r mig „r att utf”ra ett arbete som b„r frukt, vilketdera skall jag d† v„lja? Det kan jag icke s„ga. 001:023 Jag drages †t b†da h†llen. Ty v„l †stundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket b„ttre; 001:024 men att jag lever kvar i k”ttet „r f”r eder skull mer av n”den. 001:025 Och d† jag „r f”rvissad h„rom, vet jag att jag skall leva kvar och f”rbliva hos eder alla, eder till f”rkovran och gl„dje i tron, 001:026 f”r att eder ber”mmelse skall ”verfl”da i Kristus Jesus, i fr†ga om mig, d„rigenom att jag „nnu en g†ng kommer till eder. 001:027 F”ren allenast en s†dan vandel som „r v„rdig Kristi evangelium, s† att jag -- vare sig jag kommer och bes”ker eder, eller jag f”rbliver fr†nvarande -- f†r h”ra om eder att I st†n fasta i en och samme Ande och endr„ktigt k„mpen tillsammans f”r tron p† evangelium, 001:028 utan att i n†got stycke l†ta skr„mma eder av motst†ndarna. Ty att I s† skicken eder „r f”r dem ett vittnesb”rd om att de sj„lva g† mot f”rd„rvet, men att I skolen bliva fr„lsta, och detta av Gud. 001:029 Źt eder har ju f”runnats icke allenast att tro p† Kristus, utan ock att lida f”r hans skull, 001:030 i det att I haven samma kamp som I f”rr s†gen mig hava och nu h”ren att jag har. 002:001 Om nu f”rmaning i Kristus, om uppmuntran i k„rlek, om gemenskap i Anden, om hj„rtlig godhet och barmh„rtighet betyda n†got, 002:002 g”ren d† min gl„dje fullkomlig, i det att I „ren ens till sinnes, uppfyllda av samma k„rlek, endr„ktiga, liksinnade, 002:003 fria ifr†n genstridighet och ifr†n beg„r efter f†f„nglig „ra. Fasthellre m† var och en i ”dmjukhet akta den andre f”rmer „n sig sj„lv. 002:004 Och sen icke var och en p† sitt eget b„sta, utan var och en ocks† p† andras. 002:005 Varen s† till sinnes som Kristus Jesus var, 002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke r„knade j„mlikheten med Gud s†som ett byte, 002:007 utan utblottade sig sj„lv, i det han antog tj„nare-skepnad, n„r han kom i m„nniskogestalt. S† befanns han i utv„rtes m†tto vara s†som en m„nniska 002:008 och ”dmjukade sig och blev lydig intill d”den, ja, intill d”den p† korset. 002:009 D„rf”r har ock Gud upph”jt honom ”ver allting och givit honom det namn som „r ”ver alla namn 002:010 f”r att i Jesu namn alla kn„n skola b”ja sig, deras som „ro i himmelen, och deras som „ro p† jorden, och deras som „ro under jorden, 002:011 och f”r att alla tungor skola bek„nna, Gud, Fadern, till „ra, att Jesus Kristus „r Herre. 002:012 D„rf”r, mina „lskade, s†som I alltid f”rut haven varit lydiga, s† m†n I ocks† nu med fruktan och b„van arbeta p† eder fr„lsning, och det icke allenast s†som I gjorden, d† jag var n„rvarande, utan „nnu mycket mer nu, d† jag „r fr†nvarande. 002:013 Ty Gud „r den som verkar i eder b†de vilja och g„rning, f”r att hans goda vilja skall ske. 002:014 G”ren allt utan att knorra och tveka, 002:015 s† att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ˝ett vr†ngt och avogt sl„kte˝, inom vilket I lysen s†som himlaljus i v„rlden, 002:016 i det att I h†llen fast vid livets ord. Bliven mig s† till ber”mmelse p† Kristi dag, till ett vittnesb”rd om att jag icke har str„vat f”rg„ves och icke f”rg„ves har arbetat. 002:017 Men om „n mitt blod bliver utgjutet s†som ett drickoffer, n„r jag f”rr„ttar min tempeltj„nst och d„rvid framb„r offret av eder tro, s† gl„der jag mig dock och deltager i allas eder gl„dje. 002:018 Sammalunda m†n ock I gl„djas och deltaga i min gl„dje. 002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna s„nda Timoteus till eder, s† att ock jag f†r k„nna hugnad genom det som jag d† h”r om eder. 002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s† uppriktigt hj„rta kommer att hava omsorg om eder. 002:021 Allasammans s”ka de sitt eget, icke vad som h”r Kristus Jesus till. 002:022 Men hans bepr”vade trohet k„nnen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tj„nst, s†som en son tj„nar sin fader. 002:023 Honom hoppas jag allts† kunna s„nda, s† snart jag har f†tt se huru det g†r med min sak. 002:024 Och i Herren „r jag viss om att jag ocks† sj„lv snart skall f† komma. 002:025 Emellertid har jag funnit det n”dv„ndigt att s„nda brodern Epafroditus, min medarbetare och medk„mpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, f”r att † edra v„gnar ”verl„mna †t mig vad jag kunde beh”va. 002:026 Ty han l„ngtar efter eder alla och har ingen ro, d„rf”r att I haven h”rt honom vara sjuk. 002:027 Han har ocks† verkligen varit sjuk, ja, n„ra d”den, men Gud f”rbarmade sig ”ver honom; och icke allenast ”ver honom, utan ocks† ”ver mig, f”r att jag icke skulle f† bedr”velse p† bedr”velse. 002:028 D„rf”r „r jag s† mycket mer angel„gen att s„nda honom, b†de f”r att I skolen f† gl„djen att †terse honom, och f”r att jag sj„lv d„rigenom skall f† l„ttnad i min bedr”velse. 002:029 Tagen allts† emot honom i Herren, med all gl„dje, och h†llen s†dana m„n i „ra. 002:030 Ty f”r Kristi verks skull var han n„ra d”den, i det han satte sitt liv p† spel, f”r att giva mig ers„ttning f”r den tj„nst som jag m†ste sakna fr†n eder personligen. 003:001 F”r ”vrigt, mina br”der, gl„djen eder i Herren. Att skriva till eder detsamma som f”rut, det r„knar jag icke f”r n†got besv„r, och det „r f”r eder tryggare. 003:002 Given akt p† de hundarna, given akt p† de onda arbetarna, given akt p† ˝de s”nderskurna˝. 003:003 Ty vi „ro ˝de omskurna˝, vi som genom Guds Ande tj„na Gud och ber”mma oss av Kristus Jesus och icke f”rtr”sta p† k”ttet -- 003:004 fast„n jag f”r min del v„l ocks† kunde hava sk„l att f”rtr”sta p† k”ttet. Ja, om n†gon menar sig kunna f”rtr”sta p† k”ttet, s† kan jag det „nnu mer, 003:005 jag som blev omskuren, n„r jag var †tta dagar gammal, jag som „r av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr‚, f”dd av hebr‚er, jag som i fr†ga om lagen har varit en faris‚, 003:006 i fr†ga om nit„lskan varit en f”rsamlingens f”rf”ljare, i fr†ga om r„ttf„rdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en ostrafflig man. 003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag f”r Kristi skull r„knat s†som en f”rlust. 003:008 Ja, jag r„knar i sanning allt s†som f”rlust mot det som „r l†ngt mer v„rt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det „r f”r hans skull som jag har g†tt f”rlustig alltsammans och nu r„knar det s†som avskr„de, p† det att jag m† vinna Kristus 003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen r„ttf„rdighet, den som kommer av lag, utan med den r„ttf„rdighet som kommer genom tro p† Kristus, r„ttf„rdigheten av Gud, p† grund av tron. 003:010 Ty jag vill l„ra k„nna honom och hans uppst†ndelses kraft och f† k„nna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en d”d s†dan som hans, 003:011 om jag s† skulle kunna n† fram till uppst†ndelsen fr†n de d”da. 003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sj„lv har blivit vunnen av Kristus Jesus. 003:013 Ja, mina br”der, jag h†ller icke f”re att jag „nnu har vunnit det, men ett g”r jag: jag f”rg„ter det som „r bakom mig och str„cker mig mot det som „r framf”r mig 003:014 och jagar mot m†let, f”r att f† den segerl”n som h†lles framf”r oss genom Guds kallelse ovanifr†n, i Kristus Jesus. 003:015 M† d„rf”r vi alla som „ro ˝fullkomliga˝ hava ett s†dant t„nkes„tt. Men om s† „r, att I i n†got stycke haven andra tankar, s† skall Gud ocks† d„r”ver giva eder klarhet. 003:016 Dock, s†vitt vi redan hava hunnit n†got fram†t, s† l†tom oss vandra vidare p† samma v„g. 003:017 Mina br”der, varen ock I mina efterf”ljare, och sen p† dem som vandra p† samma s„tt som jag, eftersom I ju haven oss till f”red”me. 003:018 Ty det „r s†som jag ofta har sagt eder och nu †ter m†ste s„ga under t†rar: m†nga vandra s†som fiender till Kristi kors, 003:019 och deras „nde „r f”rd„rv; de hava buken till sin Gud och s”ka sin „ra i det som „r deras skam, och deras sinne „r v„nt till det som h”r jorden till. 003:020 Vi †ter hava v†rt medborgarskap i himmelen, och d„rifr†n v„nta vi ock Herren Jesus Kristus s†som Fr„lsare, 003:021 vilken skall s† f”rvandla v†r f”rnedringskropp, att den bliver lik hans h„rlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan underl„gga sig allt. 004:001 D„rf”r, mina „lskade och efterl„ngtade br”der, min gl„dje och min krona, st†n fasta i Herren med detta sinne, I mina „lskade. 004:002 Evodia f”rmanar jag, och Syntyke f”rmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren. 004:003 Ja, ocks† till dig, min Synsygus -- du som med r„tta b„r det namnet -- har jag en b”n: Var dessa kvinnor till hj„lp, ty j„mte mig hava de k„mpat i evangelii tj„nst, de s†v„l som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn „ro skrivna i livets bok. 004:004 Gl„djen eder i Herren alltid. Źter vill jag s„ga: Gl„djen eder. 004:005 L†ten edert saktmod bliva kunnigt f”r alla m„nniskor. Herren „r n„ra! 004:006 G”ren eder intet bekymmer, utan l†ten i allting edra ”nskningar bliva kunniga inf”r Gud, genom †kallan och b”n, med tacks„gelse. 004:007 S† skall Guds frid, som ”verg†r allt f”rst†nd, bevara edra hj„rtan och edra tankar, i Kristus Jesus. 004:008 F”r ”vrigt, mina br”der, vad sant „r, vad v„rdigt, vad r„tt, vad rent „r, vad som „r „lskligt och v„rt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som f”rtj„nar att prisas -- t„nken p† allt s†dant. 004:009 Detta, som I haven l„rt och inh„mtat och haven h”rt av mig och sett hos mig, det skolen I g”ra; och s† skall fridens Gud vara med eder. 004:010 Det har varit f”r mig en stor gl„dje i Herren att I nu omsider haven kommit i en s† god st„llning, att I haven kunnat t„nka p† mitt b„sta. Dock, I t„nkten nog ocks† f”rut d„rp†, men I haden icke tillf„lle att g”ra n†got. 004:011 Icke som om jag h„rmed ville s„ga att n†got har fattats mig; ty jag har l„rt mig att vara n”jd med de omst„ndigheter i vilka jag „r. 004:012 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i ”verfl”d. Med vilken st„llning och vilka f”rh†llanden som helst „r jag f”rtrogen: jag kan vara m„tt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava ”verfl”d, och jag kan lida brist. 004:013 Allt f”rm†r jag i honom som giver mig kraft. 004:014 Dock gjorden I v„l d„ri att I visaden mig deltagande i mitt betryck. 004:015 I veten ju ock sj„lva, I filipper, att under evangelii f”rsta tid, d† n„r jag hade dragit bort ifr†n Macedonien, ingen annan f”rsamling „n eder tr„dde i s†dan f”rbindelse med mig, att r„kning kunde f”ras ”ver ˝utgivet och mottaget˝. 004:016 Ty medan jag „nnu var i Tessalonika, s„nden I mig b†de en och tv† g†nger vad jag beh”vde. -- 004:017 Icke som om jag skulle †stunda sj„lva g†van; nej, vad jag †stundar „r en s†dan frukt d„rav, som rikligen kommer eder sj„lva till godo. 004:018 Jag har nu f†tt ut allt, och det i ”verfl”dande m†tt. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder g†va, ˝en v„lbehaglig lukt˝, ett offer som t„ckes Gud och behagar honom v„l. 004:019 S† skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt m†tt och p† ett h„rligt s„tt i Kristus Jesus giva eder allt vad I beh”ven. 004:020 Men v†r Gud och Fader tillh”r „ran i evigheternas evigheter. Amen. 004:021 H„lsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De br”der som „ro h„r hos mig h„lsa eder. 004:022 Alla de heliga h„lsa eder, f”rst och fr„mst de som h”ra till kejsarens hus. 004:023 Herrens, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande. Book 51 Kolosserna 001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s† ock brodern Timoteus, 001:002 h„lsar de heliga som bo i Kolosse, de troende br”derna i Kristus. N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader. 001:003 Vi tacka Gud, v†r Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid f”r eder i v†ra b”ner, 001:004 ty vi hava h”rt om eder tro i Kristus Jesus och om den k„rlek som I haven till alla de heliga; 001:005 vi tacka honom f”r det hopps skull, som „r f”rvarat †t eder i himmelen. Om detta hopp haven I redan f”rut f†tt h”ra, genom sanningens ord i det evangelium 001:006 som har kommit till eder, likasom det ock „r att finna ”verallt i v„rlden och d„r b„r frukt och v„xer till, p† samma s„tt som det har gjort bland eder, allt ifr†n den dag, d† I h”rden det och l„rden i sanning k„nna Guds n†d. 001:007 Det var ju en s†dan undervisning I mottogen av Epafras, v†r „lskade medtj„nare, som i v†rt st„lle „r eder en trogen Kristi tj„nare; 001:008 det „r ocks† han som f”r oss har omtalat eder k„rlek i Anden. 001:009 Allt ifr†n den dag d† vi fingo h”ra h„rom, hava vi d„rf”r, † v†r sida, icke upph”rt att bedja f”r eder och b”nfalla om att I m†n bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt f”rst†nd. 001:010 S† skolen I kunna f”ra en vandel som „r v„rdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud b„ra frukt och v„xa till i allt gott verk. 001:011 Och genom hans h„rliga makt skolen I p† allt s„tt uppfyllas av kraft till att bevisa st†ndaktighet och t†lamod i allt; 001:012 och I skolen med gl„dje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. 001:013 Ty han har fr„lst oss fr†n m”rkrets v„lde och f”rsatt oss i sin „lskade Sons rike. 001:014 I honom hava vi f”rlossningen, f”rl†telsen f”r v†ra synder, 001:015 i honom som „r den osynlige Gudens avbild och f”rstf”dd f”re allt skapat. 001:016 Ty i honom skapades allt i himmelen och p† jorden, synligt s†v„l som osynligt, b†de tron„nglar och herrar och furstar och v„ldigheter i andev„rlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. 001:017 Ja, han „r till f”re allt annat, och alltsammans „ger best†nd i honom. 001:018 Och han „r huvudet f”r kroppen, det „r f”rsamlingen, han som „r begynnelsen, den f”rstf”dde ifr†n de d”da. S† skulle han i allt vara den fr„mste. 001:019 Ty det behagade Gud att l†ta all fullhet taga sin boning i honom 001:020 och att genom honom f”rsona allt med sig, sedan han genom blodet p† hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle s† ske med allt vad p† jorden och i himmelen „r. 001:021 Ocks† †t eder, som f”rut voren bortkomna fr†n honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var, 001:022 ocks† †t eder har han nu skaffat f”rsoning i hans jordiska kropp, genom hans d”d, f”r att kunna st„lla eder fram inf”r sig heliga och obefl„ckade och ostraffliga -- 001:023 om I n„mligen f”rbliven i tron, v„l grundade och fasta, utan att l†ta rubba eder fr†n det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven h”rt, och som blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tj„nare jag, Paulus, har blivit. 001:024 Nu gl„der jag mig mitt i mina lidanden f”r eder; och vad som fattas i det m†tt av Kristus-bedr”velser som jag i mitt k”tt m†ste utst†, det uppfyller jag nu f”r hans kropp, som „r f”rsamlingen. 001:025 Ty dennas tj„nare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag n„mligen ”verallt skall f”r eder f”rkunna Guds ord, 001:026 den hemlighet som tids†ldrar och sl„kten igenom hade varit f”rdold, men som nu har blivit uppenbarad f”r hans heliga. 001:027 Ty f”r dem ville Gud kung”ra huru rik p† h„rlighet den „r bland hedningarna, denna hemlighet, vilken „r ˝Kristus i eder, v†rt h„rlighetshopp˝. 001:028 Och honom f”rkunna vi f”r v†r del, i det vi f”rmana var m„nniska och undervisa var m„nniska med all vishet, f”r att kunna st„lla fram var m„nniska s†som fullkomlig i Kristus. 001:029 Och f”r det m†let arbetar och k„mpar jag, i enlighet med hans kraft, som m„ktigt verkar i mig. 002:001 Jag vill n„mligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utst† f”r eder och f”r f”rsamlingen i Laodicea och f”r alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. 002:002 Ty jag ”nskar, att deras hj„rtan skola f† hugnad, d„rigenom att de slutas tillsammans i k„rlek och komma till en full f”rst†ndsvisshets hela rikedom, till en r„tt kunskap om Guds hemlighet, vilken „r Kristus; 002:003 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter f”rdolda. 002:004 Detta s„ger jag, f”r att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. 002:005 Ty om jag ock till kroppen „r fr†nvarande, s† „r jag dock i anden hos eder och gl„der mig, n„r jag ser den ordning, som r†der bland eder, och n„r jag ser fastheten i eder tro p† Kristus. 002:006 S†som I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s† vandren i honom 002:007 och varen rotade i honom och l†ten eder uppbyggas i honom och bef„stas i tron, i enlighet med den undervisning I haven f†tt, och ”verfl”den i tacks„gelse. 002:008 Sen till, att ingen f†r bortf”ra eder s†som ett segerbyte genom sin tomma och bedr„gliga ˝vishetsl„ra˝, i det att han †beropar f„derne„rvda m„nniskomeningar och h†ller sig till v„rldens ˝makter˝ och icke till Kristus. 002:009 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, 002:010 och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som „r huvudet f”r alla andev„rldens furstar och v„ldigheter. 002:011 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omsk„relse, som icke skedde med h„nder, en som bestod d„ri att I bleven avkl„dda eder k”ttsliga kropp; jag menar omsk„relsen i Kristus. 002:012 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppv„ckta med honom, genom tron p† Guds kraft, hans som uppv„ckte honom fr†n de d”da. 002:013 Ja, ocks† eder som voren d”da genom edra synder och genom edert k”tts oomskurenhet, ocks† eder har han gjort levande med honom; ty han har f”rl†tit oss alla v†ra synder. 002:014 Han har n„mligen utpl†nat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och l†g oss i v„gen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. 002:015 Han har avv„pnat andev„rldens furstar och v„ldigheter och l†tit dem bliva till skam inf”r alla, i det att han i honom har triumferat ”ver dem. 002:016 L†ten d„rf”r ingen d”ma eder i fr†ga om mat och dryck eller ang†ende h”gtid eller nym†nad eller sabbat. 002:017 S†dant „r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten sj„lv finnes hos Kristus. 002:018 L†ten icke segerl”nen tagas ifr†n eder av n†gon som har sin lust i ˝”dmjukhet˝ och „ngladyrkan och g”r sig stor med sina syner, n†gon som utan orsak „r uppbl†st genom sitt k”ttsliga sinne 002:019 och icke h†ller sig till honom som „r huvudet, honom fr†n vilken hela kroppen vinner sin tillv„xt i Gud, i det att den av sina ledg†ngar och senor f†r bist†nd och sammanh†llning. 002:020 Om I nu haven d”tt med Kristus och s† blivit frigjorda ifr†n v„rldens ˝makter˝, varf”r l†ten I d† allahanda stadgar l„ggas p† eder, likasom levden I „nnu i v„rlden: 002:021 ˝Det skall du icke taga i˝, ˝Det skall du icke smaka˝, ˝Det skall du icke komma vid˝, 002:022 och detta n„r det g„ller ting, som alla „ro best„mda till att g† under genom f”rbrukning -- allt till †tlydnad av m„nniskobud och m„nniskol„ror? 002:023 Visserligen har allt detta f†tt namn om sig att vara ˝vishet˝, eftersom d„ri ligger ett sj„lvvalt gudstj„nstv„sende och ett slags ˝”dmjukhet˝ och en kroppens sp„kning; men ingalunda ligger d„ri ˝en viss heder˝, det tj„nar allenast till att n„ra det k”ttsliga sinnet. 003:001 Om I allts† „ren uppst†ndna med Kristus, s† s”ken det som „r d„rovan, d„r varest Kristus „r och sitter p† Guds h”gra sida. 003:002 Ja, haven edert sinne v„nt till det som „r d„rovan, icke till det som „r p† jorden. 003:003 Ty I haven d”tt, och edert liv „r f”rdolt med Kristus i Gud. 003:004 N„r Kristus, han som „r v†rt liv, bliver uppenbarad, d† skolen ock I med honom bliva uppenbarade i h„rlighet. 003:005 S† d”den nu edra lemmar, som h”ra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond beg„relse, s† ock girigheten, som ju „r avgudadyrkan; 003:006 ty f”r s†dant kommer Guds vrede. 003:007 I de synderna vandraden ocks† I f”rut, d† I „nnu haden edert liv i dem. 003:008 Men nu skolen ocks† I l„gga bort alltsammans; vrede, h„ftighet, ondska, sm„delse och skamligt tal ur eder mun; 003:009 I skolen icke ljuga p† varandra. I haven ju avkl„tt eder den gamla m„nniskan med hennes g„rningar 003:010 och ikl„tt eder den nya, den som f”rnyas till sann kunskap och s† bliver en avbild av honom som har skapat henne. 003:011 Och d„rvid kommer det icke an p† om n†gon „r grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, tr„l eller fri; nej, Kristus „r allt och i alla. 003:012 S† kl„den eder nu s†som Guds utvalda, hans heliga och „lskade, i hj„rtlig barmh„rtighet, godhet, ”dmjukhet, saktmod, t†lamod. 003:013 Och haven f”rdrag med varandra och f”rl†ten varandra, om n†gon har n†got att f”rebr† en annan. S†som Herren har f”rl†tit eder, s† skolen ock I f”rl†ta. 003:014 Men ”ver allt detta skolen I ikl„da eder k„rleken, ty den „r fullkomlighetens sammanh†llande band. 003:015 Och l†ten Kristi frid regera i edra hj„rtan; ty till att „ga den „ren I ock kallade s†som lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. 003:016 L†ten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och f”rmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovs†nger och andliga visor, och sjungen med tacks„gelse till Guds „ra i edra hj„rtan. 003:017 Och allt, vadhelst I f”retagen eder i ord eller g„rning, g”ren det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom. 003:018 I hustrur, underordnen eder edra m„n, s†som tillb”rligt „r i Herren. 003:019 I m„n, „lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem. 003:020 I barn, varen edra f”r„ldrar lydiga i allt, ty detta „r v„lbehagligt i Herren. 003:021 I f„der, reten icke edra barn, p† det att de icke m† bliva klenmodiga. 003:022 I tj„nare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ”gontj„nst, av beg„r att behaga m„nniskor, utan av uppriktigt hj„rta, i Herrens fruktan. 003:023 Vadhelst I g”ren, g”ren det av hj„rtat, s†som tj„naden I Herren och icke m„nniskor. 003:024 I veten ju, att I till vederg„llning skolen av Herren f† eder arvedel; den herre I tj„nen „r Kristus. 003:025 Den som g”r or„tt, han skall f† igen den or„tt han har gjort, utan anseende till personen. 004:001 I herrar, given edra tj„nare, vad r„tt och billigt „r; I veten ju, att ocks† I haven en herre i himmelen. 004:002 Varen uth†lliga i b”nen och vaken i den under tacks„gelse. 004:003 Och bedjen j„mv„l f”r oss, att Gud m† †t oss ”ppna en d”rr f”r ordet, s† att vi f† f”rkunna Kristi hemlighet, den hemlighet, f”r vars skull jag ocks† „r en f†nge; 004:004 ja, bedjen, att jag m† uppenbara den med de r„tta orden. 004:005 Skicken eder visligt mot dem som st† utanf”r och tagen v„l i akt vart l„gligt tillf„lle. 004:006 Edert tal vare alltid v„lbehagligt, kryddat med salt; I b”ren f”rst†, huru I skolen svara var och en. 004:007 Om allt vad mig ang†r skall min „lskade broder Tykikus, min trogne tj„nare och min medtj„nare i Herren, underr„tta eder. 004:008 Honom s„nder jag till eder, just f”r att I skolen f† veta, huru det „r med oss, och f”r att han skall hugna edra hj„rtan. 004:009 Tillika s„nder jag Onesimus, min trogne och „lskade broder, eder landsman. De skola underr„tta eder om allting h„r. 004:010 Aristarkus, min medf†nge, h„lsar eder; s† g”r ock Markus, Barnabas syskonbarn. Ang†ende honom haven I redan f†tt f”reskrifter; och om han kommer till eder, s† tagen v„nligt emot honom. 004:011 Ocks† Jesus, som kallas Justus, h„lsar eder. Av de omskurna „ro dessa mina enda medarbetare f”r Guds rike, och de hava varit mig till hugnad. 004:012 Epafras, eder landsman, h„lsar eder, en Kristi Jesu tj„nare, som i sina b”ner alltid k„mpar f”r eder, f”r att I skolen st† fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som „r Guds vilja. 004:013 Ty jag giver honom det vittnesb”rdet, att han har stor m”da f”r eder likasom ock f”r dem som bo i Laodicea och i Hierapolis. 004:014 Lukas, l„karen, den „lskade brodern, h„lsar eder; s† g”r ock Demas. 004:015 H„lsen br”derna i Laodicea, s† ock Nymfas tillika med den f”rsamling som kommer tillhopa i hans hus. 004:016 Sedan detta brev har blivit uppl„st hos eder, s† s”rjen f”r att det ock bliver uppl„st i laodic‚ernas f”rsamling och att j„mv„l I f†n l„sa det brev, som kommer fr†n Laodicea. 004:017 S„gen ock detta till Arkippus: ˝Hav akt p† det „mbete, som du har undf†tt i Herren, s† att du fullg”r, vad d„rtill h”r.˝ 004:018 H„r skriver jag, Paulus, min h„lsning med egen hand. T„nken p† mina bojor. N†d vare med eder. Book 52 F”rsta Tessalonikerna (1 Tess.) 001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus h„lsa tessalonikernas f”rsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. N†d och frid vare med eder. 001:002 Vi tacka Gud alltid f”r eder alla, n„r vi t„nka p† eder i v†ra b”ner. 001:003 Ty oavl†tligen ih†gkomma vi inf”r v†r Gud och Fader edra g„rningar i tron och edert arbete i k„rleken och eder st†ndaktighet i hoppet, i v†r Herre Jesus Kristus. 001:004 Vi veta ju, k„re br”der, i Guds „lskade, huru det var, n„r I bleven utvalda: 001:005 v†rt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock p† vad s„tt vi upptr„dde bland eder, till edert b„sta. 001:006 Och I † eder sida bleven v†ra efterf”ljare och d„rmed Herrens, i det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gl„dje i helig ande. 001:007 S† bleven I sj„lva ett f”red”me f”r alla de troende i Macedonien och Akaja. 001:008 Ty fr†n eder har genljudet av Herrens ord g†tt vidare ut; icke allenast i Macedonien och Akaja, utan allest„des har eder tro p† Gud blivit k„nd, s† att vi f”r v†r del icke beh”va tala n†got d„rom. 001:009 Ty sj„lva f”rkunna de om oss, med vilken framg†ng vi begynte v†rt arbete hos eder, och huru I fr†n avgudarna omv„nden eder till Gud, till att tj„na den levande och sanne Guden, 001:010 och till att v„nta hans Son fr†n himmelen, honom som han har uppv„ckt fr†n de d”da, Jesus, som fr„lsar oss undan den kommande vredesdomen. 002:001 I veten ju sj„lva, k„re br”der, att det icke var utan kraft vi begynte v†rt arbete hos eder. 002:002 Nej, fast„n vi, s†som i veten, i Filippi f”rut hade f†tt utst† lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i v†r Gud till att f”rkunna f”r eder Guds evangelium, under mycken kamp. 002:003 Ty vad vi tala till tr”st och f”rmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent upps†t, ej heller sker det med svek; 002:004 utan d„rf”r att vi av Gud hava pr”vats v„rdiga att f† evangelium oss betrott, tala vi i enlighet d„rmed, icke f”r att vara m„nniskor till behag, utan f”r att vara Gud till behag, honom som pr”var v†ra hj„rtan. 002:005 Aldrig n†gonsin hava vi upptr„tt med smickrets ord, det veten I, ej heller s†, att vi skulle f† en f”rev„ndning att bereda oss vinning -- Gud „r v†rt vittne. 002:006 Ej heller hava vi s”kt pris av m„nniskor, vare sig av eder eller av andra, 002:007 fast„n vi s†som Kristi apostlar v„l hade kunnat upptr„da med myndighet. Tv„rtom hava vi visat oss milda bland eder, s†som n„r en moder omhuldar sina sp„da barn. 002:008 I s†dan ”mhet om eder ville vi g„rna icke allenast g”ra ocks† eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra v†ra liv f”r eder, ty I haden blivit oss k„ra. 002:009 I kommen ju ih†g, k„re br”der, v†rt arbete och v†r m”da, huru vi, under det att vi predikade f”r eder Guds evangelium, str„vade natt och dag, f”r att icke bliva n†gon av eder till tunga. 002:010 I sj„lva „ren v†ra vittnen, och Gud „r v†rt vittne, I veten, och han vet huru heligt och r„ttf„rdigt och ostraffligt vi f”rh”llo oss mot eder, I som tron. 002:011 Likaledes veten I huru vi f”rmanade och uppmuntrade var och en av eder, s†som en fader sina barn, 002:012 och huru vi uppfordrade eder att f”ra en vandel som vore v„rdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin h„rlighet. 002:013 D„rf”r tacka vi ock oavl†tligen Gud f”r att I, n„r I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det s†som m„nniskoord, utan s†som Guds ord, vilket det f”rvisso „r, ett ord som ock „r verksamt i eder som tron. 002:014 I, k„re br”der, haven ju blivit efterf”ljare till de Guds f”rsamlingar i Kristus Jesus som „ro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsm„n f†tt lida detsamma som de hava lidit av judarna -- 002:015 av dem som d”dade b†de Herren Jesus och profeterna och f”rjagade oss, och som „ro misshagliga f”r Gud och fiender till alla m„nniskor, 002:016 i det att de s”ka hindra oss att tala till hedningarna, s† att dessa kunna bliva fr„lsta. S† uppfylla de alltj„mt sina synders m†tt. Dock, vredesdomen har kommit ”ver dem i all sin str„nghet. 002:017 Men d† vi nu hava m†st vara skilda fr†n eder, k„re br”der -- visserligen allenast f”r en kort tid och i utv„rtes m†tto, icke till hj„rtat -- hava vi blivit s† mycket mer angel„gna att f† se edra ansikten och k„nt stor †stundan d„refter. 002:018 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, f”r min del b†de en och tv† g†nger -- men Satan har hindrat oss. 002:019 Ty vem „r v†rt hopp och v†r gl„dje och v†r ber”mmelses krona inf”r v†r Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I? 002:020 Ja, I „ren v†r „ra och v†r gl„dje. 003:001 D„rf”r, n„r vi icke mer kunde uth„rda, besl”to vi att stanna ensamma kvar i Aten, 003:002 och s„nde †stad Timoteus, v†r broder och Guds tj„nare vid f”rkunnandet av evangelium om Kristus, f”r att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro, 003:003 s† att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten sj„lva att s†dana „ro oss f”relagda. 003:004 Redan n„r vi voro hos eder, sade vi ju eder f”rut att vi skulle komma att utst† lidanden. S† har nu ock skett, det veten I. 003:005 Det var ocks† d„rf”r som jag s„nde honom †stad, n„r jag icke mer kunde uth„rda; ty jag ville veta n†got om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till „ventyrs hade s† frestat eder, att v†rt arbete skulle bliva utan frukt. 003:006 Men nu, d† Timoteus har kommit till oss fr†n eder och f”rkunnat f”r oss det glada budskapet om eder tro och k„rlek, och sagt oss att I alltj„mt haven oss i god h†gkomst, och att I l„ngten efter att se oss, likasom vi l„ngta efter eder, 003:007 nu hava vi i fr†ga om eder, k„re br”der, genom eder tro f†tt hugnad i all v†r n”d och allt v†rt lidande. 003:008 Ty nu leva vi, eftersom I st†n fasta i Herren. 003:009 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud f”r eder, till geng„ld f”r all den gl„dje som vi genom eder hava inf”r v†r Gud? 003:010 Natt och dag „r det v†r innerligaste b”n, att vi m† f† se edra ansikten och avhj„lpa vad som kan brista i eder tro. 003:011 Men v†r Gud och Fader sj„lv och v†r Herre Jesus m† f”r oss j„mna v„gen till eder. 003:012 Och eder m† Herren giva en allt st”rre och mer ”verfl”dande k„rlek till varandra, ja, till alla m„nniskor, en s†dan k„rlek som vi hava till eder, 003:013 s† att edra hj„rtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inf”r v†r Gud och Fader vid v†r Herre Jesu tillkommelse, n„r han kommer med alla sina heliga. 004:001 Ytterligare, k„re br”der, bedja vi nu och f”rmana eder i Herren Jesus att allt mer f”rkovra eder i en s†dan vandel som I haven f†tt l„ra av oss att I skolen f”ra, Gud till behag -- en s†dan vandel som I redan f”ren. 004:002 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus. 004:003 Ty detta „r Guds vilja, detta som h”r till eder helgelse, att I avh†llen eder fr†n otukt, 004:004 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och „ra, 004:005 icke i beg„relses lusta s†som hedningarna -- vilka icke k„nna Gud -- 004:006 och att ingen i sitt f”rh†llande till sin broder kr„nker honom eller g”r honom n†got f”rf†ng, ty Herren „r en h„mnare ”ver allt detta, s†som vi redan f”rut hava sagt och betygat f”r eder. 004:007 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse. 004:008 Den som icke vill veta av detta, han f”rkastar allts† icke en m„nniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder. 004:009 Om broderlig k„rlek „r det icke beh”vligt att skriva till eder, ty I haven sj„lva f†tt l„ra av Gud att „lska varandra; 004:010 s† handlen I ju ock mot alla br”derna i hela Macedonien. Men vi f”rmana eder, k„re br”der, att allt mer f”rkovra eder h„ri 004:011 och att s„tta eder „ra i att leva i stillhet och sk”ta vad eder †ligger och arbeta med edra h„nder, enligt vad vi hava bjudit eder, 004:012 s† att I skicken eder h”viskt mot dem som st† utanf”r och icke beh”ven anlita n†gons hj„lp. 004:013 Vi vilja icke l„mna eder, k„re br”der, i okunnighet om huru det f”rh†ller sig med dem som avsomna, f”r att I icke skolen s”rja s†som de andra, de som icke hava n†got hopp. 004:014 Ty lika visst som Jesus, s†som vi tro, har d”tt och har uppst†tt, lika visst skall ock Gud genom Jesus f”ra dem som „ro avsomnade fram j„mte honom. 004:015 S†som ett ord fr†n Herren s„ga vi eder n„mligen detta, att vi som leva och l„mnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma f”re dem som „ro avsomnade. 004:016 Ty Herren skall sj„lv stiga ned fr†n himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en ”ver„ngels r”st och en Guds basun. Och f”rst skola de i Kristus d”da uppst†; 004:017 sedan skola vi som d† „nnu leva och hava l„mnats kvar bliva j„mte dem bortryckta p† skyar upp i luften, Herren till m”tes; och s† skola vi alltid f† vara hos Herren. 004:018 S† tr”sten nu varandra med dessa ord. 005:001 Vad †ter ang†r tid och stund h„rf”r, s† „r det icke beh”vligt att d„rom skriva till eder, k„re br”der. 005:002 Ty I veten sj„lva nogsamt att Herrens dag kommer s†som en tjuv om natten. 005:003 B„st de s„ga: ˝Allt st†r v„l till, och ingen fara „r p† f„rde˝, d† kommer pl”tsligt f”rd„rv ”ver dem, s†som f”dslov†ndan ”ver en havande kvinna, och de skola f”rvisso icke kunna fly undan. 005:004 Men I, k„re br”der, I leven icke m”rker, s† att den dagen kan komma ”ver eder s†som en tjuv; 005:005 I „ren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi h”ra icke natten eller m”rkret till; 005:006 l†tom oss allts† icke sova s†som de andra, utan l†tom oss vaka och vara nyktra. 005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de „ro druckna om natten; 005:008 men vi som h”ra dagen till, vi m† vara nyktra, ikl„dda trons och k„rlekens pansar, med fr„lsningens hopp s†som hj„lm. 005:009 Ty Gud har icke best„mt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna fr„lsning genom v†r Herre, Jesus Kristus, 005:010 som har d”tt f”r oss, p† det att vi m† leva tillika med honom, vare sig vi „nnu „ro vakna eller vi „ro avsomnade. 005:011 Tr”sten d„rf”r varandra, och uppbyggen varandra inb”rdes, s†som I ock redan g”ren. 005:012 Vi bedja eder, k„re br”der, att r„tt uppskatta de m„n som arbeta bland eder, och som „ro edra f”rest†ndare i Herren och f”rmana eder. 005:013 L†ten dem vara eder ”verm†ttan k„ra, f”r det verks skull som de utf”ra. H†llen frid inb”rdes. 005:014 Vi bjuda eder, k„re br”der: F”rmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen t†lamod mot var man. 005:015 Sen till, att ingen vederg„ller n†gon med ont f”r ont; faren fastmer alltid efter att g”ra vad gott „r mot varandra och mot var man. 005:016 Varen alltid glada. 005:017 Bedjen oavl†tligen. 005:018 Tacken Gud i alla livets f”rh†llanden. Ty att I s† g”ren „r Guds vilja i Kristus Jesus. 005:019 Utsl„cken icke Anden, 005:020 f”rakten icke profetisk tal, 005:021 men pr”ven allt, beh†llen vad gott „r, 005:022 avh†llen eder fr†n allt ont, av vad slag det vara m†. 005:023 Men fridens Gud sj„lv helge eder till hela eder varelse, s† att hela eder ande och eder sj„l och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid v†r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. 005:024 Trofast „r han som kallar eder; han skall ock utf”ra sitt verk. 005:025 K„re br”der, bedjen f”r oss. 005:026 H„lsen alla br”derna med en helig kyss. 005:027 Jag besv„r eder vid Herren att l†ta uppl„sa detta brev f”r alla br”derna. 005:028 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder. Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.) 001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus h„lsa tessalonikernas f”rsamling i Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 001:003 Vi „ro pliktiga att alltid tacka Gud f”r eder, k„re br”der, s†som tillb”rligt „r, d„rf”r att eder tro s† m„ktigt tillv„xer, och den k„rlek I haven till varandra mer och mer f”r”kas hos eder alla och hos envar av eder. 001:004 D„rf”r kunna vi sj„lva i Guds f”rsamlingar ber”mma oss av eder, i fr†ga om eder st†ndaktighet och eder tro under alla edra f”rf”ljelser, och under de lidanden I m†sten uth„rda. 001:005 S†dant „r ett vittnesb”rd om att Guds dom bliver r„ttvis. S† skolen I aktas v„rdiga Guds rike; f”r dess skull „r det ock som I liden. 001:006 Guds r„ttf„rdighet kr„ver ju att de som v†lla eder lidande f† lidande till vederg„llning, 001:007 men att I som utst†n lidanden f†n hugnad tillsammans med oss, n„r Herren Jesus uppenbarar sig fr†n himmelen med sin makts „nglar, 001:008 ˝i l†gande eld˝, och l†ter straffet drabba dem som icke k„nna Gud, och dem som icke „ro v†r Herre Jesu evangelium lydiga. 001:009 Dessa skola d† bliva straffade med evigt f”rd„rv, bort undan Herrens ansikte och hans ”verv„ldigande h„rlighet, 001:010 n„r han kommer f”r att f”rh„rligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesb”rd vi hava framburit till eder haven I trott. S† skall ske p† den dagen. 001:011 F”rdenskull bedja vi ock alltid f”r eder, att v†r Gud m† akta eder v„rdiga sin kallelse, och att han m† med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan †stunda, och vad tro kan verka, 001:012 s† att v†r Herre Jesu namn bliver f”rh„rligat i eder, och I i honom, efter v†r Guds och Herrens, Jesu Kristi, n†d. 002:001 I fr†ga om v†r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola f”rsamlas till honom, bedja vi eder, k„re br”der, 002:002 att I icke -- vare sig genom n†gon ˝andeingivelse˝ eller p† grund av n†got ord eller n†got brev, som f”rmenas komma fr†n oss -- s† hastigt l†ten eder bringas ur fattningen och f”rloren besinningen, som om Herrens dag redan stode f”r d”rren. 002:003 L†ten ingen bedraga eder om vad s„tt det vara m†. Ty f”rst m†ste avfallet hava skett och ˝Lagl”shetens m„nniska˝, f”rd„rvets man, hava tr„tt fram, 002:004 vedersakaren, som upph„ver sig ”ver allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, s† att han tager sitt s„te i Guds tempel och f”regiver sig vara Gud. 002:005 Kommen I icke ih†g att jag sade eder detta, medan jag „nnu var hos eder? 002:006 Och I veten vad det „r som nu h†ller honom tillbaka, s† att han f”rst n„r hans tid „r inne kan tr„da fram. 002:007 Redan „r ju lagl”shetens hemlighet verksam; allenast m†ste den som „nnu h†ller tillbaka f”rst skaffas ur v„gen. 002:008 Sedan skall ˝den Lagl”se˝ tr„da fram, och honom skall d† Herren Jesus d”da med sin muns anda och tillintetg”ra genom sin tillkommelses uppenbarelse -- 002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med l”gnens alla kraftg„rningar och tecken och under 002:010 och med or„ttf„rdighetens alla bedr„gliga konster, f”r att bedraga dem som g† f”rlorade, till straff d„rf”r att de icke g†vo k„rleken till sanningen rum, s† att de kunde bliva fr„lsta. 002:011 D„rf”r s„nder ock Gud ”ver dem villfarelsens makt, s† att de s„tta tro till l”gnen, 002:012 f”r att de skola bliva d”mda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i or„ttf„rdigheten. 002:013 Men vi f”r v†r del „ro pliktiga att alltid tacka Gud f”r eder k„re br”der, I Herrens „lskade, d„rf”r att Gud fr†n begynnelsen har utvalt eder till fr„lsning, i helgelse i Anden och i tro p† sanningen. 002:014 H„rtill har han ock genom v†rt evangelium kallat eder, f”r att I skolen bliva delaktiga av v†r Herres, Jesu Kristi, h„rlighet. 002:015 St†n allts† fasta, k„re br”der, och h†llen eder vid de l„rdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev. 002:016 Och v†r Herre Jesus Kristus sj„lv och Gud, v†r Fader, som har „lskat oss och i n†d berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp, 002:017 han hugne edra hj„rtan, och styrke eder till allt vad gott „r, b†de i g„rning och i ord. 003:001 F”r ”vrigt, k„re br”der, bedjen f”r oss, att Herrens ord m† hava framg†ng och komma till „ra hos andra likasom hos eder, 003:002 s† ock att vi m† bliva fr„lsta ifr†n vanartiga och onda m„nniskor. Ty tron „r icke var mans. 003:003 Men Herren „r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder fr†n det onda. 003:004 Och vi hava den tillf”rsikten till eder i Herren, att I b†de nu g”ren och framgent skolen g”ra vad vi bjuda eder. 003:005 Ja, Herren styre edra hj„rtan till Guds k„rlek och Kristi st†ndaktighet. 003:006 Men vi bjuda eder, k„re br”der, i v†r Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifr†n var broder som f”r en oordentlig vandel och icke lever efter de l„rdomar han har mottagit av oss. 003:007 I veten ju sj„lva huru man b”r efterf”lja oss. Ty vi f”rh”llo oss icke oordentligt bland eder, 003:008 ej heller †to vi n†gons br”d f”r intet; tv„rtom †to vi v†rt br”d under arbete och m”da, och vi str„vade natt och dag, f”r att icke bliva n†gon av eder till tunga. 003:009 Icke som om vi ej hade haft r„tt d„rtill, men vi ville l†ta eder i oss f† ett f”red”me, f”r att I skullen efterf”lja oss. 003:010 Redan n„r vi voro hos eder, g†vo vi ju eder det budet: om n†gon icke vill arbeta, s† skall han icke heller „ta. 003:011 Vi h”ra n„mligen att somliga bland eder f”ra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med s†dant som icke kommer dem vid. 003:012 S†dana m„nniskor bjuda och f”rmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, s† att de kunna „ta sitt eget br”d. 003:013 Och I, k„re br”der, m†n icke f”rtr”ttas att g”ra vad gott „r. 003:014 Men om n†gon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s† m„rken ut f”r eder den mannen, och haven intet umg„nge med honom, p† det att han m† blygas. 003:015 H†llen honom dock icke f”r en ov„n, utan f”rmanen honom s†som en broder. 003:016 Men fridens Herre sj„lv give eder sin frid alltid och p† allt s„tt. Herren vare med eder alla. 003:017 H„r skriver jag, Paulus, min h„lsning med egen hand. Detta „r ett k„nnetecken i alla mina brev; s† skriver jag. 003:018 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder alla. Book 54 F”rsta Timoteus (1 Tim.) 001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, f”rordnad av Gud, v†r Fr„lsare, och Kristus Jesus, v†rt hopp, 001:002 h„lsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. N†d, barmh„rtighet och frid ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v†r Herre! 001:003 Jag bjuder dig, nu s†som n„r jag for †stad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och d„r f”rmana somliga att icke f”rkunna fr„mmande l„ror 001:004 eller akta p† fabler och sl„ktledningshistorier utan „nde, som ju snarare v†lla ordstrider „n fr„mja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron. 001:005 Och f”rmaningens „ndam†l „r k„rlek av ett rent hj„rta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. 001:006 Fr†n dessa stycken hava somliga farit vilse och v„nt sin h†g till f†f„ngligt tal -- 001:007 m„nniskor som vilja vara l„rare i lagen, fast„n de icke f”rst† ens vad de sj„lva tala, eller vad de ting „ro, som de med s†dan s„kerhet orda om. 001:008 Men vi veta att lagen „r god, om man n„mligen brukar den s†som lagen b”r brukas, 001:009 och om man f”rst†r detta, att lagen „r till icke f”r r„ttf„rdiga m„nniskor, utan f”r dem som trotsa lag och myndighet, f”r ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga m„nniskor, faderm”rdare och moderm”rdare, f”r mandr†pare, 001:010 f”r dem som ”va otukt och onaturlig v„llustsynd, f”r dem som „ro m„nniskos„ljare, l”gnare, menedare eller n†got annat som strider mot den sunda l„ran -- 001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens h„rlighet, varmed jag har blivit betrodd. 001:012 V†r Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag f”r att han har tagit mig i sin tj„nst och funnit mig vara f”rtroende v„rd, 001:013 mig som f”rut var en h„dare och f”rf”ljare och v†ldsverkare. Men barmh„rtighet vederfors mig, eftersom jag icke b„ttre visste, n„r jag i min otro handlade s†. 001:014 Och v†r Herres n†d blev s† mycket mer ”verfl”dande, med tron och k„rleken i Kristus Jesus. 001:015 Det „r ett fast ord och i allo v„rt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i v„rlden f”r att fr„lsa syndare, bland vilka jag „r den fr„mste. 001:016 Men att barmh„rtighet vederfors mig, det skedde just f”r att Kristus Jesus skulle fr„mst p† mig bevisa all sin l†ngmodighet, och l†ta mig bliva en f”rstlingsbild av dem som skulle komma att tro p† honom och s† vinna evigt liv. 001:017 Men evigheternas konung, den of”rg„nglige, osynlige, ende Guden, vare „ra och pris i evigheternas evigheter! Amen. 001:018 Att s† f”rmana dem, det †l„gger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en g†ng uttalades ”ver dig. M† du i kraft av dem strida den goda striden, 001:019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit † sido, men de hava d„rigenom lidit skeppsbrott i tron. 001:020 Till dem h”ra Hymeneus och Alexander, vilka jag har ”verl„mnat †t Satan, f”r att de skola bliva s† tuktade, att de icke vidare sm„da. 002:001 S† uppmanar jag nu framf”r allt d„rtill att man m† bedja, †kalla, anropa och tacka Gud f”r alla m„nniskor, 002:002 f”r konungar och all ”verhet, s† att vi kunna f”ra ett lugnt och stilla liv, p† ett i allo fromt och v„rdigt s„tt. 002:003 S†dant „r gott och v„lbehagligt inf”r Gud, v†r Fr„lsare, 002:004 som vill att alla m„nniskor skola bliva fr„lsta och komma till kunskap om sanningen. 002:005 Ty en enda „r Gud, och en enda „r medlare emellan Gud och m„nniskor: en m„nniska, Kristus Jesus, 002:006 han som gav sig sj„lv till l”sen f”r alla, varom ock vittnesb”rdet skulle framb„ras, n„r tiden var inne. 002:007 Och sj„lv har jag blivit satt till att vara dess f”rkunnare och apostel -- det s„ger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en l„rare f”r hedningar. 002:008 Jag vill allts† att m„nnen allest„des skola f”rr„tta b”n, i det att de, fria ifr†n vrede och disputerande, upplyfta heliga h„nder. 002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptr„da i h”visk dr„kt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med h†rfl„tningar och guld eller p„rlor eller dyrbara kl„der, 002:010 utan med goda g„rningar, s†som det h”ves kvinnor som vilja r„knas f”r gudfruktiga. 002:011 Kvinnan b”r i stillhet l†ta sig undervisas och d„rvid helt underordna sig. 002:012 D„remot kan jag icke tillst„dja en kvinna att sj„lv upptr„da s†som l„rare, ej heller att r†da ”ver sin man; fastmer m† hon leva i stillhet. 002:013 Adam blev ju f”rst skapad och sedan Eva. 002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev sv†rt bedragen och f”rleddes till ”vertr„delse. 002:015 Dock skall kvinnan, under det hon f”der sina barn, vinna fr„lsning, om hon f”rbliver i tro och k„rlek och helgelse, med ett tuktigt v„sende. 003:001 Det „r ett visst ord, att om n†gons h†g st†r till en f”rsamlingsf”rest†ndares „mbete, s† „r det en god verksamhet han †stundar. 003:002 En f”rsamlingsf”rest†ndare b”r d„rf”r vara of”rvitlig; han b”r vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, h”visk i sitt skick, g„stv„nlig, v„l skickad att undervisa, 003:003 icke begiven p† vin, icke v†ldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifr†n penningbeg„r. 003:004 Han b”r v„l f”rest† sitt eget hus och h†lla sina barn i lydnad, med all v„rdighet; 003:005 ty huru skulle dem som icke vet att f”rest† sitt eget hus kunna sk”ta Guds f”rsamling? 003:006 Han b”r icke vara nyomv„nd, f”r att han icke skall f”rblindas av h”gmod och s† hemfalla under dj„vulens dom. 003:007 Han b”r ock hava gott vittnesb”rd om sig av dem som st† utanf”r, s† att han icke uts„ttes f”r sm„lek och faller i dj„vulens snara. 003:008 F”rsamlingstj„narna b”ra likaledes skicka sig v„rdigt, icke vara tvetaliga, icke ben„gna f”r mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; 003:009 de b”ra „ga trons hemlighet i ett rent samvete. 003:010 Men ocks† dessa skola f”rst pr”vas; d„refter m† de, om de befinnas of”rvitliga, f† tj„na f”rsamlingen. 003:011 Žr det kvinnor, s† b”ra dessa likaledes skicka sig v„rdigt, icke g† omkring med f”rtal, men vara nyktra och trogna i allt. 003:012 En f”rsamlingstj„nare skall vara en enda kvinnas man; han skall h†lla god ordning p† sina barn och v„l f”rest† sitt hus. 003:013 Ty de som hava v„l sk”tt en f”rsamlingstj„nares syssla, de vinna en aktad st„llning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, upptr„da med mycken frimodighet. 003:014 Detta skriver jag till dig, fast„n jag hoppas att snart f† komma till dig. 003:015 Jag vill n„mligen, om jag likv„l skulle dr”ja, att du skall veta huru man b”r f”rh†lla sig i Guds hus, som ju „r den levande Gudens f”rsamling, sanningens st”djepelare och grundf„ste. 003:016 Och erk„nt stor „r gudaktighetens hemlighet: ˝Han som blev uppenbarad i k”ttet, r„ttf„rdigad i anden, sedd av „nglar, predikad bland hedningarna, trodd i v„rlden, upptagen i h„rligheten.˝ 004:001 Men Anden s„ger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla fr†n tron och h†lla sig till villoandar och till onda andars l„ror. 004:002 S† skall ske genom l”gnpredikanters skrymteri, m„nniskors som i sina egna samveten „ro br„nnm„rkta s†som brottslingar, 004:003 och som f”rbjuda „ktenskap och vilja att man skall avh†lla sig fr†n allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacks„gelse mottagas av dem som tro och hava l„rt k„nna sanningen. 004:004 Ty allt vad Gud har skapat „r gott, och intet „r f”rkastligt, n„r det mottages med tacks„gelse: 004:005 det bliver n„mligen helgat genom Guds ord och genom b”n. 004:006 Om du framl„gger detta f”r br”derna, s† bevisar du dig s†som en god Kristi Jesu tj„nare, d† du ju h„mtar din n„ring av trons och den goda l„rans ord, den l„ras som du troget har efterf”ljt. 004:007 Men de oandliga k„ringfablerna m† du visa ifr†n dig. ™va dig i st„llet sj„lv i gudsfruktan. 004:008 Ty lekamlig ”vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig l”fte om liv, b†de f”r denna tiden och f”r den tillkommande. 004:009 Detta „r ett fast ord och i allo v„rt att mottagas. 004:010 Ja, d„rf”r arbeta och k„mpa vi, d† vi nu hava satt v†rt hopp till den levande Guden, honom som „r alla m„nniskors Fr„lsare, f”rst och fr„mst deras som tro. 004:011 S† skall du bjuda och undervisa. 004:012 L†t ingen f”rakta dig f”r din ungdoms skull; fastmer m† du f”r dem som tro bliva ett f”red”me i tal och i vandel, i k„rlek, i tro och i renhet. 004:013 Var nitisk i att f”rel„sa skriften och i att f”rmana och undervisa, till dess jag kommer. 004:014 F”rsumma icke att v†rda den n†deg†va som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handp†l„ggning av de „ldste. 004:015 T„nk p† detta, lev i detta, s† att din f”rkovran bliver uppenbar f”r alla. 004:016 Hav akt p† dig sj„lv och p† din undervisning, och h†ll stadigt ut d„rmed; ty om du s† g”r, fr„lsar du b†de dig sj„lv och dem som h”ra dig. 005:001 En „ldre man m† du icke tillr„ttavisa med h†rda ord; du b”r tala till honom s†som till en fader. Till yngre m„n m† du tala s†som till br”der, 005:002 till „ldre kvinnor s†som till m”drar, till yngre kvinnor s†som till systrar, i all renhet. 005:003 Žnkor m† du bevisa „ra, om de „ro r„tta, v„rnl”sa „nkor. 005:004 Men om en „nka har barn eller barnbarn, d† m† i f”rsta rummet dessa l„ra sig att med tillb”rlig v”rdnad taga sig an sina n„rmaste och s† †terg„lda sina f”r„ldrar vad de „ro dem skyldiga; ty s†dant „r v„lbehagligt inf”r Gud. 005:005 En r„tt, v„rnl”s „nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och h†ller ut i b”n och †kallan natt och dag. 005:006 Men en s†dan som allenast g”r sig goda dagar, hon „r d”d, fast„n hon lever. -- 005:007 F”reh†ll dem ocks† detta, s† att man icke f†r n†got att f”revita dem. 005:008 Men om n†gon icke drager f”rsorg om sina egna, f”rst och fr„mst om sina n„rmaste, s† har denne f”rnekat sin tro och „r v„rre „n en otrogen. 005:009 S†som ˝f”rsamlings„nka˝ m† ingen annan uppf”ras „n den som „r minst sextio †r gammal, och som har varit allenast en mans hustru, 005:010 en som har det vittnesb”rdet om sig, att hon har ”vat goda g„rningar, uppfostrat barn, givit h„rb„rge †t husvilla, tvagit heligas f”tter, underst”tt n”dlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk. 005:011 Unga „nkor skall du d„remot icke antaga. Ty n„r de hava njutit nog av Kristus, vilja de †ter gifta sig; 005:012 och de „ro d† hemfallna †t dom, eftersom de hava brutit sin f”rsta tro. 005:013 D„rtill l„ra de sig ock att vara l„ttjefulla, i det att de l”pa omkring i husen; ja, icke allenast att vara l„ttjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med s†dant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillb”rligt „r. 005:014 D„rf”r vill jag att unga „nkor gifta sig, f”da barn, f”rest† var och en sitt hus och icke giva n†gon motst†ndare anledning att sm„da. 005:015 Redan hava ju n†gra vikit av och f”ljt efter Satan. 005:016 Om n†gon troende, vare sig man eller kvinna, har „nkor att s”rja f”r, d† m† han underst”dja dem utan att f”rsamlingen betungas, f”r att denna s† m† kunna underst”dja r„tta, v„rnl”sa „nkor. 005:017 S†dana „ldste som „ro goda f”rsamlingsf”rest†ndare m† aktas dubbel heder v„rda, f”rst och fr„mst de som arbeta med predikande och undervisning. 005:018 Skriften s„ger ju: ˝Du skall icke binda munnen till p† oxen som tr”skar˝, s† ock: ˝Arbetaren „r v„rd sin l”n.˝ -- 005:019 Upptag intet klagom†l mot n†gon av de „ldste, om det icke styrkes av tv† eller tre vittnen. 005:020 Men beg†r n†gon en synd, s† skall du inf”r alla f”reh†lla honom den, s† att ocks† de andra k„nna fruktan. 005:021 Jag uppmanar dig allvarligt inf”r Gud och Kristus Jesus och de utvalda „nglarna att iakttaga detta, utan n†gon f”rutfattad mening och utan att i n†got stycke f”rfara partiskt. 005:022 F”rhasta dig icke med handp†l„ggning, och g”r dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig sj„lv ren. 005:023 Drick nu icke l„ngre allenast vatten, utan bruka n†got litet vin f”r din mages skull, eftersom du s† ofta lider av svaghet. 005:024 Somliga m„nniskors synder ligga i ”ppen dag och komma i f”rv„g fram till dom; andras †ter komma f”rst efter†t fram. 005:025 Sammalunda pl„ga ock goda g„rningar ligga i ”ppen dag; och n„r s† icke „r, kunna de „nd† icke bliva f”rdolda. 006:001 De som „ro tr„lar och tj„na under andra m† akta sina herrar all heder v„rda, s† att Guds namn och l„ran icke bliva sm„dade. 006:002 Men de som hava troende herrar m† icke, d„rf”r att de „ro deras br”der, akta dem mindre; fastmer m† de tj„na dem s† mycket villigare, just d„rf”r att de „ro troende och k„ra br”der, dessa som vinnl„gga sig om att g”ra vad gott „r. S† skall du undervisa och f”rmana. 006:003 Om n†gon f”rkunnar fr„mmande l„ror och icke h†ller sig till sunda ord -- v†r Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den l„ra som h”r gudsfruktan till, 006:004 d† „r han f”rblindad av h”gmod, och detta fast„n han intet f”rst†r, utan „r s†som fr†n vettet i sitt beg„r efter disputerande och ordstrider, vilka v†lla avund, kiv, sm„delser, ondskefulla misstankar 006:005 och st„ndiga tvister mellan m„nniskor som „ro f”rd„rvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, m„nniskor som mena att gudsfruktan „r ett medel till vinning. 006:006 Ja, gudsfruktan i f”rening med f”rn”jsamhet „r verkligen en stor vinning. 006:007 Vi hava ju icke f”rt n†got med oss till v„rlden, just d„rf”r att vi icke kunna f”ra n†got med oss ut d„rifr†n. 006:008 Hava vi f”da och kl„der, s† m† vi l†ta oss n”ja d„rmed. 006:009 Men de som vilja bliva rika, de r†ka in i frestelser och snaror och hemfalla †t m†nga d†raktiga och skadliga beg„relser, som s„nka m„nniskorna ned i f”rd„rv och underg†ng. 006:010 Ty penningbeg„ret „r en rot till allt ont; och somliga hava l†tit sig s† drivas d„rav, att de hava villats bort ifr†n tron och d„rigenom tillskyndat sig sj„lva m†nga kval. 006:011 Men fly s†dant, du gudsm„nniska, och far efter r„ttf„rdighet, gudsfruktan, tro, k„rlek, st†ndaktighet, saktmod. 006:012 K„mpa trons goda kamp, s”k att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inf”r m†nga vittnen har avlagt den goda bek„nnelsen. 006:013 Inf”r Gud, som giver liv †t allt, och inf”r Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bek„nnelsen, manar jag dig 006:014 att, sj„lv utan fl„ck och tadel, h†lla vad jag har bjudit, intill v†r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse, 006:015 vilken den salige, ende h„rskaren skall l†ta oss se, n„r tiden „r inne, han som „r konungarnas konung och herrarnas herre, 006:016 han som allena har od”dlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen m„nniska har sett eller kan se. Honom vare „ra och evigt v„lde! Amen. 006:017 Bjud dem som „ro rika i den tids†lder som nu „r att icke h”gmodas, och att icke s„tta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta d„rav; 006:018 bjud dem att g”ra gott, att vara rika p† goda g„rningar, att vara givmilda och g„rna dela med sig. 006:019 M† de s† l„gga av †t sig skatter som kunna bliva en god grundval f”r det tillkommande, s† att de vinna det verkliga livet. 006:020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och v„nd dig bort ifr†n de oandliga, tomma ord och gens„gelser som komma fr†n den falskeligen s† kallade ˝kunskapen˝, 006:021 vilken n†gra f”regiva sig „ga, varf”r de ock hava farit vilse i fr†ga om tron. N†d vare med eder. Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.) 001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel -- s„nd enligt det l”fte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus -- 001:002 h„lsar Timoteus, sin „lskade son. N†d, barmh„rtighet och frid ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v†r Herre! 001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina f”rf„der tj„nar, och det med rent samvete, s†som jag ock oavl†tligen har dig i †tanke i mina b”ner, b†de natt och dag. 001:004 Och n„r jag kommer ih†g dina t†rar, l„ngtar jag efter att se dig, f”r att s† bliva uppfylld av gl„dje, 001:005 d† jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som f”rut bodde i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu -- d„rom „r jag f”rvissad -- j„mv„l bor i dig. 001:006 F”rdenskull p†minner jag dig att du m† uppliva den n†deg†va fr†n Gud, som i f”ljd av min handp†l„ggning finnes i dig. 001:007 Ty Gud har icke givit oss en f”rsagdbetens ande, utan en kraftens och k„rlekens och tuktighetens ande. 001:008 Blygs d„rf”r icke f”r vittnesb”rdet om v†r Herre, ej heller f”r mig, hans f†nge, utan b„r ocks† du ditt lidande f”r evangelium, genom den kraft som Gud giver, 001:009 han som har fr„lst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke p† grund av v†ra g„rningar, utan efter sitt eget r†dslut och sin n†d, den n†d som redan f”r ev„rdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus, 001:010 men som nu har blivit uppenbar genom v†r Fr„lsares, Kristi Jesu, uppenbarelse. Ty han har gjort d”dens makt om intet och f”rt liv och of”rg„nglighet fram i ljuset genom evangelium, 001:011 till vars f”rkunnare och apostel och l„rare jag har blivit satt. 001:012 F”rdenskull lider jag ocks† detta, men jag blyges dock icke d„rf”r. Ty jag vet p† vem jag tror, och jag „r viss om att han „r m„ktig att f”r ˝den dagen˝ bevara vad som har blivit mig betrott. 001:013 S†som f”rebild i fr†ga om sunda ord m† du, i tron och k„rleken i Kristus Jesus, hava de ord som du har h”rt av mig. 001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har blivit dig betrott. 001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava v„nt sig ifr†n mig, bland dem ocks† Fygelus och Hermogenes. 001:016 M† Herren visa barmh„rtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes f”r mina kedjor; 001:017 fastmer, n„r han kom till Rom, s”kte han efter mig med all iver, till dess han fann mig. 001:018 Ja, Herren give att han m† finna barmh„rtighet hos Herren p† ˝den dagen˝. Till huru stor tj„nst han var i Efesus, det vet du sj„lv b„st. 002:001 S† bliv nu du, min son, allt starkare i den n†d som „r i Kristus Jesus. 002:002 Och vad du har h”rt av mig och f†tt betygat av m†nga vittnen, det m† du betro †t m„n som „ro f”rtroende v„rda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. 002:003 B„r ock du ditt lidande s†som en god Kristi Jesu stridsman. 002:004 Ingen som tj„nar i krig l†ter sig insn„rjas i n„ringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold. 002:005 Likas†, om n†gon deltager i en t„vlingskamp, s† vinner han icke segerkransen, ifall han icke k„mpar efter stadgad ordning. 002:006 Źkermannen, han som g”r arbetet, b”r fr„mst av alla f† njuta av frukten. 002:007 Fatta r„tt vad jag s„ger; Herren skall giva dig f”rst†nd i allt. 002:008 T„nk p† Jesus Kristus, som „r uppst†nden fr†n de d”da, av Davids s„d, enligt det evangelium som jag f”rkunnar, 002:009 och i vars tj„nst jag j„mv„l utst†r lidande, ja, till och med m†ste b„ra bojor s†som en og„rningsman. Men Guds ord b„r icke bojor. 002:010 D„rf”r uth„rdar jag st†ndaktigt allting f”r de utvaldas skull, p† det att ocks† de m† vinna fr„lsningen i Kristus Jesus och d„rmed evig h„rlighet. 002:011 Detta „r ett fast ord; ty hava vi d”tt med honom, s† skola vi ock leva med honom; 002:012 „ro vi st†ndaktiga, s† skola vi ock f† regera med honom Men f”rneka vi honom, s† skall ock han f”rneka oss; 002:013 „ro vi trol”sa, s† st†r han troget fast vid sitt ord Ty han kan icke f”rneka sig sj„lv. 002:014 P†minn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inf”r Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty s†dana gagna till intet, utan „ro allenast till f”rd„rv f”r dem som h”ra d„rp†. 002:015 Str„va med all flit efter att sj„lv kunna tr„da fram inf”r Gud s†som en som h†ller provet, en arbetare som icke beh”ver blygas, utan r„tt f”rvaltar sanningens ord. 002:016 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med s†dant komma att g† allt l„ngre i ogudaktighet, 002:017 och deras tal skall fr„ta omkring sig s†som ett kr„fts†r. Av det slaget „ro Hymeneus och Filetus; 002:018 ty n„r dessa s„ga att uppst†ndelsen redan har skett, hava de farit vilse fr†n sanningen, och de f”rv„nda s† tron hos somliga. 002:019 Dock, Guds fasta grundval f”rbliver best†ndande och har ett insegel med dessa ord: ˝Herren k„nner de sina˝, och: ˝Var och en som †kallar Herrens namn, han v„nde sig bort ifr†n or„ttf„rdighet.˝ 002:020 Men i ett stort hus finnas k„rl icke allenast av guld och silver, utan ock av tr„ och lera; och somliga „ro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt. 002:021 Om nu n†gon h†ller sig ren och obesmittad av s†dant folk, d† bliver han ett k„rl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt f”r sin herre, tj„nligt till allt vad gott „r. 002:022 Fly ungdomens onda beg„relser, och far efter r„ttf„rdighet, tro och k„rlek, och frid med dem som av rent hj„rta †kalla Herren. 002:023 Men undvik d†raktiga och barnsliga tvistefr†gor; du vet ju att de f”da av sig strider. 002:024 Och en Herrens tj„nare b”r icke strida, utan vara mild mot alla, v„l skickad att undervisa, t†lig n„r han f†r lida. 002:025 Han b”r med saktmod tillr„ttavisa de motsp„nstiga, i hopp att Gud till „ventyrs skall f”rl„na dem b„ttring, s† att de komma till kunskap om sanningen, 002:026 och i hopp att de s† skola bliva nyktra och d„rigenom befrias ur dj„vulens snara; ty av honom „ro de f†ngade, s† att de g”ra hans vilja 003:001 Men det m† du veta, att i de yttersta dagarna sv†ra tider skola komma. 003:002 Ty m„nniskorna skola d† vara sj„lviska, penningk„ra, stortaliga, ”vermodiga, sm„delystna, olydiga mot sina f”r„ldrar, otacksamma, gudl”sa, 003:003 k„rleksl”sa mot sina n„rmaste, trol”sa, begivna p† f”rtal, om†ttliga, tygell”sa, fientliga mot det goda, 003:004 f”rr„diska, besinningsl”sa, f”rblindade av h”gmod; de skola „lska v„llust mer „n Gud, 003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. V„nd dig bort ifr†n s†dana. 003:006 Ty till dem h”ra de m„n som inn„stla sig i husen och f†nga svaga kvinnor, som „ro tyngda av synder och drivas av allahanda beg„relser, 003:007 kvinnor som alltj„mt h†lla p† med att l„ra, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen. 003:008 Och s†som Jannes och Jambres stodo emot Moses, s† st† dessa m„n emot sanningen; de „ro m„nniskor som „ro f”rd„rvade i sitt sinne och icke h†lla provet i fr†ga om tron. 003:009 Men de skola icke tillst„djas att g† l„ngre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar f”r alla, s†som det skedde med de m„nnens. 003:010 Du †ter har blivit min efterf”ljare l„ra, i vandel, i str„vanden, i tro, t†lamod, i k„rlek, i st†ndaktighet, 003:011 under f”rf”ljelser och lidanden, s†dana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, s†dana f”rf”ljelser har jag f†tt utst†, men ur alla har Herren fr„lst mig. 003:012 S† skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, f† lida f”rf”ljelse. 003:013 Men onda m„nniskor och bedragare skola g† allt l„ngre i ondska; de skola f”rvilla andra och sj„lva bliva f”rvillade. 003:014 Men f”rbliv du vid det som du har l„rt, och som du har f†tt visshet om. Du vet ju av vilka du har l„rt det, 003:015 och du k„nner fr†n barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, s† att du bliver fr„lst genom den tro du har i Kristus Jesus. 003:016 All skrift som „r ingiven av Gud „r ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till uppr„ttelse, till fostran i r„ttf„rdighet, 003:017 s† att en gudsm„nniska kan bliva fullt f„rdig, v„l skickad till allt gott verk. 004:001 Jag uppmanar dig allvarligt inf”r Gud och Kristus Jesus, inf”r honom som skall d”ma levande och d”da, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: 004:002 Predika ordet, tr„d upp i tid och otid, bestraffa tillr„ttavisa, f”rmana med allt t†lamod och med undervisning i alla stycken. 004:003 Ty den tid kommer, d† de icke l„ngre skola f”rdraga den sunda l„ran, utan efter sina egna beg„relser skola samla †t sig l„rare hoptals, alltefter som det kliar dem i ”ronen, 004:004 en tid d† de skola v„nda sina ”ron fr†n sanningen, och i st„llet v„nda sig till fabler. 004:005 Men du, var nykter i allting, b„r ditt lidande, utf”r en evangelists verk, fullg”r i allo vad som tillh”r ditt „mbete. 004:006 Ty sj„lv „r jag nu p† v„g att offras, och tiden „r inne, d† jag skall bryta upp. 004:007 Jag har k„mpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. 004:008 Nu ligger r„ttf„rdighetens segerkrans tillreds †t mig, och Herren, den r„ttf„rdige domaren, skall giva den †t mig p† ˝den dagen˝, och icke †t mig allenast, utan †t alla som hava „lskat hans tillkommelse. 004:009 L†t dig angel„get vara att snart komma till mig. 004:010 Ty av k„rlek till denna tids†lders v„sende har Demas ”vergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. 004:011 Lukas „r den ende som „r kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tj„na mig. 004:012 Tykikus har jag s„nt till Efesus. 004:013 N„r du kommer, s† hav med dig den mantel som jag l„mnade kvar hos Karpus i Troas, s† ock b”ckerna, f”rst och fr„mst pergamentskrifterna. 004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vederg„lla honom efter hans g„rningar. 004:015 Ocks† du m† taga dig till vara f”r honom, ty han har h„ftigt tr„tt upp emot det som vi hava talat. 004:016 Vid mitt f”rsta f”rsvar inf”r r„tta kom ingen mig till hj„lp, utan alla ”verg†vo mig; m† det icke bliva dem tillr„knat. 004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, f”r att genom mig ordet ”verallt skulle bliva predikat, s† att alla hedningar finge h”ra det; och s† blev jag r„ddad ur lejonets gap. 004:018 Ja, Herren skall r„dda mig fr†n alla ondskans tilltag och fr„lsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillh”r „ran i evigheternas evigheter. Amen. 004:019 H„lsa Priska och Akvila, s† ock Onesiforus' hus. 004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus l„mnade jag sjuk efter mig i Miletus. 004:021 L†t dig angel„get vara att komma hit f”re vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla br”derna h„lsa dig. 004:022 Herren vare med din ande. N†d vare med eder. Book 56 Titus 001:001 Paulus, Guds tj„nare och Jesu Kristi apostel, s„nd att verka f”r Guds utvaldas tro och f”r kunskapen om den sanning som h”r gudsfruktan till, 001:002 s„nd, d„rf”r att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, f”r ev„rdliga tider sedan utlovat, 001:003 och n„r tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan varmed jag genom Guds, v†r Fr„lsares, befallning blev betrodd -- 001:004 jag, Paulus, h„lsar Titus, min sannskyldige son p† grund av gemensam tro. N†d och frid ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v†r Fr„lsare! 001:005 N„r jag l„mnade dig kvar p† Kreta, var det f”r att du skulle ordna vad som „nnu †terstod att ordna, och f”r att du, p† det s„tt som jag har †lagt dig, skulle i var s„rskild stad tills„tta „ldste, 001:006 varhelst n†gon of”rvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte f”r oskickligt leverne eller vore uppstudsiga. 001:007 Ty en f”rsamlingsf”rest†ndare b”r vara of”rvitlig, s†som det h”ves en Guds f”rvaltare, icke sj„lvgod, icke snar till vrede, icke begiven p† vin, icke v†ldsam, icke sniken efter slem vinning. 001:008 Han b”r fastmer vara g„stv„nlig, nit„lska f”r vad gott „r, leva tuktigt, r„ttf„rdigt, heligt och †terh†llsamt; 001:009 han b”r h†lla sig stadigt vid det fasta ordet, s†som han har f†tt l„ra det, s† att han „r m„ktig b†de att f”rmana medelst den sunda l„ran och att vederl„gga dem som s„ga emot. 001:010 Ty m†nga finnas som icke vilja veta av n†gon myndighet, m†nga som f”ra f†f„ngligt tal och bedraga m„nniskors sinnen; s† g”ra i synnerhet de omskurna. 001:011 P† s†dana b”r man tysta munnen, ty de f”rvilla hela hus genom att f”r slem vinnings skull f”rkunna otillb”rliga l„ror. 001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: ˝Kreterna, l”gnare j„mt, „ro odjur, glupska och lata.˝ 001:013 Och det vittnesb”rdet „r sant. Du skall d„rf”r str„ngt tillr„ttavisa dem, s† att de bliva sunda i tron 001:014 och icke akta p† judiska fabler och vad som p†bjudes av m„nniskor som v„nda sig fr†n sanningen. 001:015 Allt „r rent f”r dem som „ro rena; men f”r de orena och otrogna „r intet rent, utan hos dem „ro b†de f”rst†nd och samvete orenade. 001:016 De s„ga sig k„nna Gud, men med sina g„rningar f”rneka de det; ty de „ro vederstyggliga och oh”rsamma m„nniskor, odugliga till allt gott verk. 002:001 Du †ter m† tala vad som „r den sunda l„ran v„rdigt. 002:002 F”rmana de „ldre m„nnen att vara nyktra, att skicka sig v„rdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i k„rlek, i st†ndaktighet. 002:003 F”rmana likaledes de „ldre kvinnorna att skicka sig s†som det h”ves heliga kvinnor, att icke g† omkring med f”rtal, icke vara tr„lar under beg„ret efter vin, utan l„ra andra vad gott „r, f”r att fostra dem till tuktighet. 002:004 F”rmana de yngre kvinnorna att „lska sina m„n och sina barn, 002:005 att f”ra en tuktig och ren vandel, att vara goda husm”drar och att underordna sig sina m„n, s† att Guds ord icke bliver sm„dat. 002:006 F”rmana likaledes de yngre m„nnen att skicka sig tuktigt. 002:007 Bliv dem i allo ett f”red”me i goda g„rningar, och l†t dem i din undervisning finna of”rfalskad renhet och v„rdighet, 002:008 med sunt, ostraffligt tal, s† att den som st†r oss emot m†ste blygas, d† han nu icke har n†got ont att s„ga om oss. 002:009 F”rmana tj„narna att i allt underordna sig sina herrar, att skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga, 002:010 att icke beg† n†gon o„rlighet, utan p† allt s„tt visa dem redbar trohet, s† att de i alla stycken bliva en prydnad f”r Guds, v†r Fr„lsares, l„ra. 002:011 Ty Guds n†d har uppenbarats till fr„lsning f”r alla m„nniskor; 002:012 den fostrar oss till att avs„ga oss all ogudaktighet och alla v„rldsliga beg„relser, och till att leva tuktigt och r„ttf„rdigt och gudfruktigt i den tids†lder som nu „r, 002:013 medan vi v„nta p† v†rt saliga hopps fullbordan och p† den store Gudens och v†r Fr„lsares, Kristi Jesu, h„rlighets uppenbarelse -- 002:014 hans som har utgivit sig sj„lv f”r oss, till att f”rlossa oss fr†n all or„ttf„rdighet, och till att rena †t sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att g”ra vad gott „r. 002:015 S† skall du tala; och du skall f”rmana och tillr„ttavisa dem med all myndighet. L†t ingen f”rakta dig. 003:001 L„gg dem p† minnet att de b”ra vara underd†niga ”verheten, dem som hava myndighet, att de b”ra visa lydnad och vara redo till allt gott verk, 003:002 att de icke m† sm„da n†gon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla m„nniskor. 003:003 Vi voro ju sj„lva f”rut of”rst†ndiga, oh”rsamma och vilsefarande, vi voro tr„lar under allahanda beg„relser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro v„rda att avskys, och vi hatade varandra. 003:004 Men n„r Guds, v†r Fr„lsares, godhet och k„rlek till m„nniskorna uppenbarades, 003:005 d† fr„lste han oss, icke p† grund av r„ttf„rdighetsg„rningar som vi hade gjort, utan efter sin barmh„rtighet, genom ett bad till ny f”delse och f”rnyelse i helig ande, 003:006 som han rikligen utg”t ”ver oss genom Jesus Kristus, v†r Fr„lsare, 003:007 f”r att vi, r„ttf„rdiggjorda genom hans n†d, skulle, s†som v†rt hopp „r, f† evigt liv till arvedel. 003:008 Detta „r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar h„rom, f”r att de som s„tta tro till Gud m† beflita sig om att r„tt ut”va goda g„rningar. S†dant „r gott och gagneligt f”r m„nniskorna. 003:009 Men d†raktiga tvistefr†gor och sl„ktledningshistorier m† du undfly, s† ock tr„tor och strider om lagen; ty s†dant „r gagnl”st och f†f„ngligt. 003:010 En man som kommer partis”ndring †stad m† du visa ifr†n dig, sedan du en eller tv† g†nger har f”rmanat honom; 003:011 ty du vet att en s†dan „r f”rv„nd och beg†r synd, ja, han har sj„lv f„llt domen ”ver sig. 003:012 N„r jag framdeles s„nder Artemas eller Tykikus till dig, l†t dig d† angel„get vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har beslutit att stanna d„r ”ver vintern. 003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos m† du med all omsorg utrusta f”r deras resa, s† att intet fattas dem. 003:014 Och m† j„mv„l v†ra br”der, f”r att icke bliva utan frukt, l„ra sig att r„tt ut”va goda g„rningar, d„r hj„lp „r av n”den. 003:015 Alla som „ro h„r hos mig h„lsa dig. H„lsa dem som „lska oss i tron. N†d vare med eder alla. Book 57 Filemon 001:001 Paulus, Kristi Jesu f†nge, och brodern Timoteus h„lsa Filemon, v†r „lskade broder och medarbetare, 001:002 och Appfia, v†r syster, och Arkippus, v†r medk„mpe, och den f”rsamling som kommer tillhopa i ditt hus. 001:003 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:004 Jag tackar min Gud alltid, n„r jag t„nker p† dig i mina b”ner, 001:005 ty jag har h”rt om den k„rlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga. 001:006 Och min b”n „r att den tro du har gemensam med oss m† visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus. 001:007 Ty jag har f†tt mycken gl„dje och hugnad av den k„rlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hj„rtan. 001:008 D„rf”r, fast„n jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att g”ra vad du nu b”r g”ra, 001:009 beder jag dig dock hellre d„rom f”r k„rlekens skull -- jag, s†dan jag nu „r, den gamle Paulus, han som d„rtill nu „r en Kristi Jesu f†nge; 001:010 ja, jag beder dig f”r min son, den som jag har f”tt i min f†ngenskap, f”r Onesimus, 001:011 som f”rut var ingalunda var dig till ˝till gagn˝, men som nu „r b†de dig och mig till stort gagn. 001:012 Denne s„nder jag h„r tillbaka till dig; och n„r jag s† g”r, „r det s†som s„nde jag †stad mitt eget hj„rta. 001:013 Jag hade v„l sj„lv velat beh†lla honom hos mig, s† att han † dina v„gnar kunde hava betj„nat mig i den f†ngenskap som jag utst†r f”r evangelii skull. 001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet g”ra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske s†som av tv†ng, utan g”ras av fri vilja. 001:015 N„r han f”r en liten tid blev skild fr†n dig, skedde detta till „ventyrs just f”r att du skulle f† honom igen f”r alltid, 001:016 nu icke l„ngre s†som en tr„l, utan s†som n†got vida mer „n en tr„l: s†som en „lskad broder. Detta „r han redan f”r mig i h”gsta m†tto; huru mycket mer d† f”r dig, han, din broder b†de efter k”ttet och i Herren! 001:017 Om du allts† h†ller mig f”r din medbroder, s† tag emot honom s†som du skulle taga emot mig sj„lv. 001:018 Har han gjort dig n†gon or„tt, eller „r han dig n†got skyldig, s† f”r upp det p† min r„kning. 001:019 Jag, Paulus, skriver h„r med egen hand: ˝Jag skall sj„lv betala det.˝ Jag skulle ocks† kunna s„ga: ˝F”r upp det p† din r„kning.˝ Ty du har ju en „nnu st”rre skuld till mig, n„mligen -- dig sj„lv. 001:020 Ja, min broder, m†tte jag ˝f† gagn˝ av dig i Herren! Vederkvick mitt hj„rta i Kristus. 001:021 Det „r d„rf”r att jag „r viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att g”ra „nnu mer „n jag beg„r. 001:022 Och s† till„gger jag: bered dig p† att giva mig h„rb„rge. Jag hoppas n„mligen att jag genom edra b”ner skall bliva sk„nkt †t eder. 001:023 Epafras, min medf†nge i Kristus Jesus, h„lsar dig; 001:024 s† g”ra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare. 001:025 Herrens, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande. Book 58 Hebr‚erna 001:001 Sedan Gud fordom m†nga g†nger och p† m†nga s„tt hade talat till f„derna genom profeterna, 001:002 har han nu, p† det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat v„rlden. 001:003 Och eftersom denne „r hans h„rlighets †tersken och hans v„sens avbild och genom sin makts ord b„r allt, har han -- sedan han hade utf”rt en rening fr†n synderna -- satt sig p† Majest„tets h”gra sida i h”jden. 001:004 Och han har blivit s† mycket st”rre „n „nglarna som det namn han har „rvt „r f”rmer „n deras. 001:005 Ty till vilken av „nglarna har han n†gonsin sagt: ˝Du „r min Son, jag har i dag f”tt dig˝? eller: ˝Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son˝? 001:006 Likas† s„ger han, med tanke p† den tid d† han †ter skall l†ta den f”rstf”dde intr„da i v„rlden: ˝Och alla Guds „nglar skola tillbedja honom.˝ 001:007 Och medan han om „nglarna s„ger: ˝Han g”r sina „nglar till vindar och sina tj„nare till eldsl†gor˝, 001:008 s„ger han om Sonen: ˝Gud, din tron f”rbliver alltid och evinnerligen, och r„ttvisans spira „r ditt rikes spira. 001:009 Du har „lskat r„ttf„rdighet och hatat or„ttf„rdighet; d„rf”r, o Gud, har din Gud smort dig med gl„djens olja mer „n dina medbr”der˝; 001:010 s† ock: ˝Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna „ro dina h„nders verk; 001:011 de skola f”rg†s, men du f”rbliver; de skola alla n”tas ut s†som en kl„dnad, 001:012 och s†som en mantel skall du hoprulla dem; s†som en kl„dnad skola de ock bytas om. Men du „r densamme, och dina †r skola icke hava n†gon „nde.˝ 001:013 Och till vilken av „nglarna har han n†gonsin sagt: ˝S„tt dig p† min h”gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall˝? 001:014 Žro de icke allasammans tj„nsteandar, som s„ndas ut till tj„nst f”r deras skull som skola f† fr„lsning till arvedel? 002:001 D„rf”r b”ra vi s† mycket mer akta p† det som vi hava h”rt, s† att vi icke g† f”rlorade. 002:002 Ty om det ord som talades genom „nglar blev best†ndande, och all ”vertr„delse och olydnad fick sin r„ttvisa l”n, 002:003 huru skola d† vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p† en s†dan fr„lsning? -- en fr„lsning som ju f”rst f”rkunnades genom Herren och sedan bekr„ftades f”r oss av dem som hade h”rt honom, 002:004 varj„mte Gud sj„lv ytterligare gav sitt vittnesb”rd genom tecken och under och allahanda kraftg„rningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja. 002:005 Ty det var icke under „nglars v„lde som han lade den tillkommande v„rlden, den som vi tala om. 002:006 D„remot har n†gon n†gonst„des betygat och sagt: ˝Vad „r en m„nniska, att du t„nker p† henne, eller en m„nniskoson, att du l†ter dig v†rda om honom? 002:007 En liten tid l„t du honom vara ringare „n „nglarna, men kr”nte honom sedan med h„rlighet och „ra och satte honom till herre ”ver dina h„nders verk; 002:008 allt lade du under hans f”tter.˝ N„r han underlade honom allting, undantog han n„mligen intet fr†n att bliva honom underlagt -- om vi ock „nnu icke se allting vara honom underlagt. 002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord ˝ringare „n „nglarna˝, honom, Jesus, se vi f”r sitt d”dslidandes skull hava blivit kr”nt med h„rlighet och „ra, f”r att det genom Guds n†d skulle komma alla till godo att han smakade d”den. 002:010 Ty den f”r vilkens skull allting „r, och genom vilken allting „r, honom h”vdes det, att n„r han ville f”ra m†nga sina barn till h„rlighet, genom lidanden fullkomna deras fr„lsnings h”vding. 002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava n„mligen alla en och samme Fader. F”rdenskull blyges han icke f”r att kalla dem br”der; 002:012 han s„ger ju: ˝Jag skall f”rkunna ditt namn f”r mina br”der, mitt i f”rsamlingen skall jag prisa dig˝; 002:013 s† ock: ˝Jag vill s„tta min f”rtr”stan till honom˝; s† ock: ˝Se h„r „ro jag och barnen som Gud har givit mig.˝ 002:014 D† nu barnen hade blivit delaktiga av k”tt och blod, blev ock han p† ett liknande s„tt delaktig d„rav, f”r att han genom sin d”d skulle g”ra dens makt om intet, som hade d”den i sitt v†ld, det „r dj„vulen, 002:015 och g”ra alla dem fria, som av fruktan f”r d”den hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till tr„ldom. 002:016 Ty det „r ju icke „nglar som han tager sig an; det „r Abrahams s„d som han tager sig an. 002:017 D„rf”r m†ste han i allt bliva lik sina br”der, f”r att han skulle bliva barmh„rtig och en trogen ”verstepr„st i sin tj„nst inf”r Gud, till att f”rsona folkets synder. 002:018 Ty d„rigenom att han har lidit, i det han sj„lv blev frestad, kan han hj„lpa dem som frestas. 003:001 D„rf”r, I helige br”der, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta p† v†r bek„nnelses apostel och ”verstepr„st, Jesus, 003:002 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var ˝trogen i hela hans hus˝. 003:003 Ty han har blivit aktad v„rdig s† mycket st”rre h„rlighet „n Moses, som uppbyggaren av ett hus †tnjuter st”rre „ra „n sj„lva huset. 003:004 Vart och ett hus bygges ju av n†gon, men Gud „r den som har byggt allt. 003:005 Och v„l var Moses ˝trogen i hela hans hus˝, s†som ˝tj„nare˝, till ett vittnesb”rd om vad som framdeles skulle f”rkunnas; 003:006 men Kristus var trogen s†som ˝son˝, en son satt ”ver hans hus. Och hans hus „ro vi, s†framt vi intill „nden h†lla fast v†r frimodighet och v†r ber”mmelse i hoppet. 003:007 S† s„ger den helige Ande: ˝I dag, om I f†n h”ra hans r”st, 003:008 m†n I icke f”rh„rda edra hj„rtan, s†som n„r de f”rbittrade mig p† frestelsens dag i ”knen, 003:009 d„r edra f„der frestade mig och pr”vade mig, fast„n de hade sett mina verk i fyrtio †r. 003:010 D„rf”r blev jag f”rt”rnad p† det sl„ktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hj„rtan.' Men de ville icke veta av mina v„gar. 003:011 S† svor jag d† i min vrede: De skola icke komma in i min vila.˝ 003:012 Sen d„rf”r till, mina br”der, att icke hos n†gon bland eder finnes ett ont otroshj„rta, s† att han avfaller fr†n den levande Guden, 003:013 utan f”rmanen varandra alla dagar, s† l„nge det heter ˝i dag˝, p† det att ingen av eder m† bliva f”rh„rdad genom syndens makt att bedraga. 003:014 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, s†framt vi eljest intill „nden h†lla fast v†r f”rsta tillf”rsikt. 003:015 N„r det nu s„ges: ˝I dag, om I f†n h”ra hans r”st, m†n I icke f”rh„rda edra hj„rtan, s†som n„r de f”rbittrade mig˝, 003:016 vilka voro d† de som f”rbittrade honom, fast„n de hade h”rt hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 003:017 Och vilka voro de som han var f”rt”rnad p† i fyrtio †r? Var det icke de som hade syndat, de ˝vilkas kroppar f”llo i ”knen˝? 003:018 Och vilka g„llde den ed som han svor, att de ˝icke skulle komma in i hans vila˝, vilka, om icke dem som hade varit oh”rsamma? 003:019 S† se vi d† att det var f”r otros skull som de icke kunde komma ditin. 004:001 Eftersom nu ett l”fte att f† komma in i hans vila „nnu st†r kvar, m† vi allts† med fruktan se till, att icke n†gon bland eder en g†ng befinnes hava blivit efter p† v„gen. 004:002 Ty det glada budskapet hava vi mottagit s†v„l som de; men f”r dem blev det l”ftesord de fingo h”ra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som h”rde det. 004:003 Vi som hava kommit till tro, vi f† ju komma in i vilan. Det heter ocks†: ˝S† svor jag d† i min vrede: De skola icke komma in i min vila˝, och detta fast„n hans verk stodo d„r f„rdiga allt ifr†n den tid d† v„rlden var skapad. 004:004 Ty om den sjunde dagen heter det n†gonst„des s†: ˝Och Gud vilade p† sjunde dagen fr†n alla sina verk˝; 004:005 h„r †ter heter det: ˝De skola icke komma in i min vila.˝ 004:006 Eftersom det allts† st†r kvar att n†gra skola f† komma in i den, och eftersom de som f”rst mottogo det glada budskapet f”r sin oh”rsamhets skull icke kommo ditin, 004:007 s† best„mmer han genom ordet ˝i dag˝ †ter en viss dag, nu d† han s† l†ng tid d„refter s„ger hos David, s†som f”rut „r n„mnt: ˝I dag, om I f†n h”ra hans r”st, m†n I icke f”rh„rda edra hj„rtan.˝ 004:008 Ty om Josua hade f”rt dem in i vilan, s† skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag. 004:009 Allts† st†r en sabbatsvila „nnu †ter f”r Guds folk. 004:010 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila fr†n sina verk, likasom Gud fr†n sina. 004:011 S† l†tom oss nu med all flit str„va efter att f† komma in i den vilan, f”r att ingen m†, s†som de, falla och bliva ett varnande exempel p† oh”rsamhet. 004:012 Ty Guds ord „r levande och kraftigt och skarpare „n n†got tveeggat sv„rd, och tr„nger igenom, s† att det †tskiljer sj„l och ande, m„rg och ben; och det „r en domare ”ver hj„rtats upps†t och tankar. 004:013 Intet skapat „r f”rdolt f”r honom, utan allt ligger blottat och uppenbart f”r hans ”gon; och inf”r honom skola vi g”ra r„kenskap. 004:014 Eftersom vi nu hava en stor ”verstepr„st, som har farit upp genom himlarna, n„mligen Jesus, Guds Son, s† l†tom oss h†lla fast vid bek„nnelsen. 004:015 Ty vi hava icke en s†dan ”verstepr„st som ej kan hava medlidande med v†ra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd. 004:016 L†tom oss d„rf”r med frimodighet g† fram till n†dens tron, f”r att vi m† undf† barmh„rtighet och finna n†d, till hj„lp i r„tt tid. 005:001 Ty var och en som skall bliva ”verstepr„st uttages bland m„nniskor och tills„ttes f”r att till m„nniskors b„sta g”ra tj„nst inf”r Gud, genom att framb„ra g†vor och offer f”r synder. 005:002 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just d„rf”r att han sj„lv „r beh„ftad med svaghet 005:003 och, f”r denna sin svaghets skull, m†ste offra f”r sina egna synder likav„l som f”r folkets. 005:004 Och ingen tager sig sj„lv denna v„rdighet, utan han m†ste, s†som Aron, kallas d„rtill av Gud. 005:005 S† tog sig icke heller Kristus sj„lv „ran att bliva ”verstepr„st, utan den „ran tillf”ll honom genom den som sade till honom: ˝Du „r min Son, jag har i dag f”tt dig˝, 005:006 likasom han ock p† ett annat st„lle s„ger: ˝Du „r en pr„st till evig tid, efter Melkisedeks s„tt.˝ 005:007 Och med starkt rop och t†rar frambar han, under sitt k”tts dagar, b”ner och †kallan till den som kunde fr„lsa honom fr†n d”den; och han blev b”nh”rd och tagen ur sin †ngest. 005:008 S† l„rde han, fast„n han var ˝Son˝, lydnad genom sitt lidande; 005:009 och n„r han hade blivit fullkomnad, blev han, f”r alla dem som „ro honom lydiga, upphovet till evig fr„lsning 005:010 och h„lsades av Gud s†som ”verstepr„st ˝efter Melkisedeks s„tt˝. 005:011 H„rom hava vi mycket att s„ga, mycket som „r sv†rt att g”ra tydligt i ord, eftersom I haven blivit s† tr”ga till att h”ra. 005:012 Ty fast„n det kunde vara p† tiden att I sj„lva voren l„rare, beh”ves det snarare att man nu †ter undervisar eder i de allra f”rsta grunderna av Guds ord; det har kommit d„rh„n med eder, att I beh”ven mj”lk i st„llet f”r stadig mat. 005:013 Men om n†gon „r s†dan att han „nnu m†ste leva av mj”lk, d† „r han oskicklig att f”rst† en undervisning om r„ttf„rdighet; han „r ju „nnu ett barn. 005:014 Ty den stadiga maten tillh”r de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen ”vade till att skilja mellan gott och ont. 006:001 L†tom oss d„rf”r l„mna bakom oss de f”rsta grunderna av l„ran om Kristus och g† fram†t mot det som h”r till fullkomningen; l†tom oss icke †ter l„gga grunden med b„ttring fr†n d”da g„rningar och med tro p† Gud, 006:002 med undervisning om dop och handp†l„ggning, om de d”das uppst†ndelse och en evig dom. 006:003 Ja, detta vilja vi g”ra, s†framt Gud eljest tillst„djer det. 006:004 Ty dem till vilka ljuset en g†ng har kommit, och som hava smakat den himmelska g†van och blivit delaktiga av helig ande, 006:005 och som hava f†tt smaka det goda gudsordet och den tillkommande tids†lderns krafter, 006:006 men som „nd† hava avfallit -- dem „r det om”jligt att †terf”ra till ny b„ttring, eftersom de p† nytt korsf„sta Guds Son †t sig och uts„tta honom f”r bespottelse. 006:007 Det „r ju s†, att den jord som indricker regnet, n„r det titt och ofta str”mmar ned d„r”ver, och som framalstrar v„xter, dem till gagn f”r vilkas r„kning den brukas, den jorden f†r v„lsignelse fr†n Gud. 006:008 Den †ter som b„r t”rne och tistel, den „r ingenting v„rd och „r f”rbannelsen n„ra, och slutet bliver att den avbr„nnes med eld. 006:009 Men i fr†ga om eder, I „lskade, „ro vi vissa om vad b„ttre „r, och vad som l„nder till fr„lsning, om vi ock nu tala p† detta s„tt. 006:010 Ty Gud „r icke or„ttvis, s† att han f”rg„ter vad I haven verkat, och vilken k„rlek I bevisaden mot hans namn, d† I tj„naden de heliga, s†som I „nnu g”ren. 006:011 Men v†r †stundan „r att var och en av eder visar samma nit att intill „nden bevara full visshet i sitt hopp, 006:012 s† att I icke bliven tr”ga, utan bliven efterf”ljare †t dem som genom tro och t†lamod f† till arvedel vad utlovat „r. 006:013 Ty n„r Gud gav l”ftet †t Abraham, svor han vid sig sj„lv -- eftersom han icke hade n†gon h”gre att sv„rja vid -- 006:014 och sade: ˝Sannerligen, jag skall rikligen v„lsigna dig och storligen f”r”ka dig.˝ 006:015 Och n„r denne t†ligt f”rbidade, fick han s† vad utlovat var. 006:016 M„nniskor sv„rja ju vid den som „r h”gre „n de, och eden tj„nar dem till bekr„ftelse och g”r en „nde p† all tvist. 006:017 D„rf”r, n„r Gud ville f”r dem som skulle f† till arvedel vad l”ftet innebar „nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt r†dslut, lade han d„rtill en ed. 006:018 S† skulle vi genom tv† oryggliga utsagor, i vilka Gud om”jligen kunde ljuga, undf† en kraftig uppmuntran, vi som hava s”kt v†r r„ddning i att h†lla fast vid det hopp som ligger framf”r oss. 006:019 I det hoppet hava vi ett s„kert och fast sj„lens ankare, som n†r innanf”r f”rl†ten, 006:020 dit Jesus, s†som v†r f”rel”pare, har g†tt in f”r oss, i det han blev en ”verstepr„st ˝efter Melkisedeks s„tt, till evig tid˝. 007:001 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och pr„st †t Gud den H”gste -- han som gick Abraham till m”tes, n„r denne var stadd p† †terv„gen, sedan han hade slagit konungarna, och som v„lsignade honom, 007:002 varvid Abraham † sin sida gav honom tionde av allt; denne, som n„r man uttyder vad han kallas, „r f”rst och fr„mst ˝r„ttf„rdighetens konung˝, men d„rj„mte ock ˝Salems konung˝, det „r ˝fridens konung˝, 007:003 denne som st†r d„r utan fader, utan moder och utan sl„ktledning, utan begynnelse p† sina dagar och utan „nde p† sitt liv och likst„lles med Guds Son -- denne f”rbliver en pr„st f”r best„ndigt. 007:004 Och sen nu huru stor han „r, denne †t vilken v†r stamfader Abraham gav tionde av det f”rn„msta bytet. 007:005 Medan de av Levi s”ner, som undf† pr„st„mbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det „r av sina br”der, fast„n dessa hava utg†tt fr†n Abrahams l„nd, 007:006 tog denne, som icke var av deras sl„kt, tionde av Abraham och v„lsignade honom, densamme som hade f†tt l”ftena. 007:007 Nu l„r ingen kunna neka att det pl„gar vara den ringare som mottager v„lsignelse av den som st†r h”gre. 007:008 Och medan det h„r „r d”dliga m„nniskor som taga tionde, „r det d„r en som f†r det vittnesb”rdet att han f”rbliver levande. 007:009 Genom Abraham har p† visst s„tt ocks† Levi, som tager tionde, f†tt giva tionde; 007:010 ty han var „nnu i sin stamfaders l„nd, n„r Melkisedek gick denne till m”tes. 007:011 Vore det nu s†, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska pr„stad”met -- och p† detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varf”r hade det d† beh”vts att en pr„st av annat slag, ˝efter Melkisedeks s„tt˝, skulle uppst†, en som icke n„mnes ˝efter Arons s„tt˝? 007:012 (Om pr„stad”met f”r„ndras, m†ste ju med n”dv„ndighet ocks† lagen f”r„ndras.) 007:013 Den som detta s„ges om h”rde n„mligen till en annan stam, en stam fr†n vilken ingen har utg†tt, som har gjort tj„nst vid altaret. 007:014 Ty det „r en k„nd sak att han som „r v†r Herre har tr„tt fram ur Juda stam; och med avseende p† den har Moses icke talat n†got om pr„ster. 007:015 Och „nnu mycket tydligare blir detta, d† nu en pr„st av annat slag uppst†r, lik Melkisedek d„ri, 007:016 att han har blivit pr„st icke p† grund av en lag som stadgar h„rstamning efter k”ttet, utan p† grund av en kraft som kommer av of”rg„ngligt liv. 007:017 Han f†r n„mligen det vittnesb”rdet: ˝Du „r en pr„st till evig tid, efter Melkisedeks s„tt.˝ 007:018 S† upph„ves nu visserligen en f”reg†ende stadga, d„rf”r att den var svag och gagnl”s -- 007:019 eftersom lagen icke kunde †stadkomma n†got fullkomligt -- men ett b„ttre hopp s„ttes i st„llet, ett hopp genom vilket vi f† nalkas Gud. 007:020 Och i s† m†tto som detta icke har kommit till st†nd utan edlig bekr„ftelse -- det „r n„mligen s†, att medan de andra hava blivit pr„ster utan edlig bekr„ftelse, 007:021 har denne blivit det med s†dan bekr„ftelse, genom den som sade till honom: ˝Herren har svurit och skall icke †ngra sig: 'Du „r en pr„st till evig tid'˝ -- 007:022 i s† m†tto „r ocks† det f”rbund b„ttre, som har Jesus till l”ftesman. 007:023 Och medan de f”rra pr„sterna hava m†st bliva flera, d„rf”r att de genom d”den hindrades fr†n att f”rbliva i sin tj„nst, 007:024 har d„remot denne ett of”rg„ngligt pr„stad”me, eftersom han f”rbliver ˝till evig tid˝. 007:025 D„rf”r kan han ock till fullo fr„lsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid f”r att mana gott f”r dem. 007:026 En s†dan ”verstepr„st h”vdes oss ocks† att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild fr†n syndare och upph”jd ”ver himmelen, 007:027 en som icke var dag beh”vde framb„ra offer, s†som de andra ”verstepr„sterna, f”rst f”r sina egna synder och sedan f”r folkets; detta gjorde han n„mligen en g†ng f”r alla, n„r han offrade sig sj„lv. 007:028 Ty lagen ins„tter till ”verstepr„ster m„nniskor som „ro beh„ftade med svaghet, men det l”ftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekr„ftelse, ins„tter en ˝Son˝ som „r fullkomnad ˝till evig tid˝. 008:001 Men en huvudpunkt i vad vi vilja s„ga „r detta: Vi hava en ”verstepr„st som sitter p† h”gra sidan om Majest„tets tron i himmelen, 008:002 f”r att g”ra tj„nst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har uppr„ttat, och icke n†gon m„nniska. 008:003 Ty var och en som bliver ”verstepr„st tills„ttes f”r att framb„ra g†vor och offer; d„rf”r m†ste ocks† denne hava n†got att framb„ra. 008:004 Om han nu vore p† jorden, s† vore han icke ens pr„st, d† andra d„r finnas, som efter lagens bud hava att framb„ra g†vorna, 008:005 i det att de tj„na i den helgedom som „r en avbild och en skugga av den himmelska. Om en s†dan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, n„r han skulle f”rf„rdiga tabernaklet. ˝Se till˝, heter det, ˝att du g”r allt efter den m”nsterbild som har blivit dig visad p† berget.˝ 008:006 Men nu har denne f†tt ett s† mycket f”rn„mligare „mbete, som han „r medlare f”r ett b„ttre f”rbund, vars ordning vilar p† b„ttre l”ften. 008:007 Ty om det f”rra f”rbundet hade varit utan brist, s† skulle v„l plats icke hava s”kts f”r ett annat. 008:008 Men nu f”rebr†r Gud dem och s„ger: ˝Se, dagar skola komma, s„ger Herren, d† jag skall sluta ett nytt f”rbund med Israels hus och med Juda hus; 008:009 icke ett s†dant f”rbund som det jag gjorde med deras f„der, p† den dag d† jag tog dem vid handen till att f”ra dem ut ur Egyptens land. Ty de f”rblevo icke i mitt f”rbund, och d„rf”r fr†gade icke heller jag efter dem, s„ger Herren. 008:010 Nej, detta „r det f”rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s„ger Herren: Jag skall l„gga mina lagar i deras sinnen, och i deras hj„rtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 008:011 D† skall den ene medborgaren aldrig beh”va undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och s„ga: 'L„r k„nna Herren'; ty de skola alla k„nna mig, fr†n den minste bland dem till den st”rste. 008:012 Ty jag skall i n†d f”rl†ta deras missg„rningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ih†g.˝ 008:013 N„r han s„ger ˝ett nytt f”rbund˝, har han d„rmed givit till k„nna att det f”rra „r f”r†ldrat; men det som f”r†ldras och bliver gammalt, det „r n„ra att f”rsvinna. 009:001 Nu hade visserligen ocks† det f”rra f”rbundet sina gudstj„nststadgar och sin jordiska helgedom. 009:002 Ty i tabernaklet inr„ttades ett fr„mre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med sk†debr”den; och detta rum kallas ˝det heliga˝. 009:003 Men bakom den andra f”rl†ten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas ˝det allraheligaste˝, 009:004 med ett gyllene r”kelsealtare och f”rbundets ark, p† alla sidor ”verdragen med guld. I denna f”rvarades ett gyllene „mbar med mannat, s† ock Arons stav, som hade gr”nskat, och d„rtill f”rbundets tavlor. 009:005 D„rovanp† stodo h„rlighetskeruber, som ”verskyggde n†dastolen. Men om vart s„rskilt av dessa f”rem†l „r nu icke tillf„lle att tala. 009:006 S† blev detta inr„ttat. Och i det fr„mre tabernakelrummet g† pr„sterna st„ndigt in och f”rr„tta vad som h”r till gudstj„nsten, 009:007 men i det andra g†r allenast ”verstepr„sten in en g†ng om †ret, och d† aldrig utan blod; och han framb„r blodet f”r sig sj„lv och f”r folkets oupps†tliga synder. 009:008 D„rmed giver den helige Ande till k„nna att v„gen till det allraheligaste „nnu icke har blivit uppenbarad, s† l„nge det fr„mre tabernakelrummet fortfarande „ger best†nd. 009:009 Ty detta „r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet h„rmed framb„ras g†vor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som f”rr„ttar sin gudstj„nst, 009:010 utan allenast „ro utv„rtes stadgar -- de s†v„l som f”reskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar p†lagda intill dess tiden vore inne f”r en b„ttre ordning. 009:011 Men Kristus kom s†som ”verstepr„st f”r det tillkommande goda; och genom det st”rre och fullkomligare tabernakel som icke „r gjort med h„nder, det „r, som icke tillh”r den skapelse som nu „r, 009:012 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en g†ng f”r alla in i det allraheligaste och vann en evig f”rlossning. 009:013 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, st„nkt p† dem som hava blivit orenade, helgar till utv„rtes renhet, 009:014 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d† han nu genom evig ande har framburit sig sj„lv s†som ett felfritt offer †t Gud -- rena v†ra samveten fr†n d”da g„rningar till att tj„na den levande Guden! 009:015 S† „r han medlare f”r ett nytt f”rbund, p† det att de som voro kallade skulle f† det utlovade eviga arvet, d„rigenom att en led d”den till f”rlossning ifr†n ”vertr„delserna under det f”rra f”rbundet. 009:016 Ty d„r ett testamente finnes, d„r m†ste det styrkas att den som har gjort testamentet „r d”d. 009:017 F”rst genom d”den bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke „ger g„llande kraft, s† l„nge den som har gjort det „nnu lever. 009:018 D„rf”r har icke heller det f”rra f”rbundet blivit invigt utan blod. 009:019 Ty sedan alla buden, s†som de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda f”r allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och r”d ull och isop, och best„nkte s†v„l sj„lva boken som allt folket 009:020 och sade: ˝Detta „r f”rbundets blod, det f”rbunds som Gud har stadgat f”r eder.˝ 009:021 Likaledes st„nkte han ock blod p† tabernaklet och p† alla de ting som h”rde till gudstj„nsten. 009:022 S† renas enligt lagen n„stan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen f”rl†telse. 009:023 Allts† var det n”dv„ndigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom s†dana medel; men de himmelska tingen sj„lva m†ste renas genom b„ttre offer „n dessa. 009:024 Ty Kristus har icke g†tt in i ett allraheligaste som „r gjort med h„nder, och som allenast „r en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har g†tt in i sj„lva himmelen, f”r att nu tr„da fram inf”r Guds ansikte, oss till godo. 009:025 Ej heller har han g†tt ditin, f”r att m†nga g†nger offra sig sj„lv, s†som ”verstepr„sten †r efter †r g†r in i det allraheligaste, med blod som icke „r hans eget. 009:026 Han hade annars m†st lida m†nga g†nger allt ifr†n v„rldens begynnelse. I st„llet har han uppenbarats en enda g†ng, nu vid tidernas „nde, f”r att genom offret av sig sj„lv utpl†na synden. 009:027 Och s†som det „r m„nniskorna f”relagt att en g†ng d” och sedan d”mas, 009:028 s† skall Kristus, sedan han en g†ng har blivit offrad f”r att b„ra m†ngas synder, f”r andra g†ngen, utan synd, l†ta sig ses av dem som bida efter honom, till fr„lsning. 010:001 Ty lagen inneh†ller en skugga av det tillkommande goda, men framst„ller icke tingen i deras verkliga gestalt; d„rf”r kan den aldrig genom de offer som st„ndigt framb„ras, †r efter †r p† samma s„tt, fullkomna dem som framtr„da med s†dana. 010:002 Annars skulle man v„l hava upph”rt att offra, d† ju de som s† f”rr„ttade sin gudstj„nst icke mer kunde veta med sig n†gon synd, sedan de en g†ng hade blivit renade. 010:003 Men just i offren ligger en †rlig p†minnelse om synd. 010:004 Ty om”jligt „r att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. 010:005 D„rf”r s„ger han vid sitt intr„de i v„rlden: ˝Slaktoffer och spisoffer beg„rde du icke, men en kropp beredde du †t mig; 010:006 i br„nnoffer och syndoffer fann du icke behag. 010:007 D† sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen „r skrivet om mig -- f”r att g”ra din vilja, o Gud.'˝ 010:008 Sedan han f”rst har sagt: ˝Slaktoffer och spisoffer, br„nnoffer och syndoffer beg„rde du icke, och i s†dana fann du icke behag˝ -- och dock framb„ras de efter lagen -- 010:009 s„ger han vidare: ˝Se, jag kommer f”r att g”ra din vilja.˝ S† tager han bort det f”rra, f”r att s„tta det andra i st„llet. 010:010 Och i kraft av denna ˝vilja˝ hava vi blivit helgade, d„rigenom att Jesu Kristi ˝kropp˝ en g†ng f”r alla har blivit offrad. 010:011 Och alla andra pr„ster st† dag efter dag i sin tj„nst och framb„ra g†ng p† g†ng enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; 010:012 men sedan denne har framburit ett enda offer f”r synderna, sitter han f”r best„ndigt p† Guds h”gra sida 010:013 och v„ntar nu allenast p† att ˝hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall˝. 010:014 Ty med ett enda offer har han f”r best„ndigt fullkomnat dem som bliva helgade. 010:015 H„rom vittnar j„mv„l den helige Ande f”r oss. Ty sedan Herren hade sagt: 010:016 ˝Detta „r det f”rbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar˝, s„ger han: ˝Jag skall l„gga mina lagar i deras hj„rtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem˝; 010:017 och vidare: ˝Deras synder och deras or„ttf„rdiga g„rningar skall jag aldrig mer komma ih†g.˝ 010:018 Men d„r f”rl†telse f”r dessa „r given, d„r beh”ves icke mer n†got offer f”r synd. 010:019 Eftersom vi nu, mina br”der, hava en fast tillf”rsikt att f† g† in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, 010:020 i det att han †t oss har invigt en ny och levande v„g ditin genom f”rl†ten -- det „r genom sitt k”tt -- 010:021 och eftersom vi hava en stor ”verstepr„st ”ver Guds hus, 010:022 s† l†tom oss med uppriktiga hj„rtan g† fram i full trosvisshet, best„nkta till v†ra hj„rtan och d„rigenom renade fr†n ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten. 010:023 L†tom oss oryggligt h†lla fast vid hoppets bek„nnelse, ty den som har givit oss l”ftet, han „r trofast. 010:024 Och l†tom oss akta p† varandra f”r att uppliva varandra till k„rlek och goda g„rningar; 010:025 l†tom oss icke ”vergiva v†r f”rsamlingsgemenskap, s†som somliga hava f”r sed, utan m† vi f”rmana varandra -- detta s† mycket mer som I sen huru ˝dagen˝ nalkas. 010:026 Ty om vi med ber†tt mod synda, sedan vi hava undf†tt kunskapen om sanningen, s† †terst†r icke mer n†got offer f”r v†ra synder, 010:027 utan allenast en f”rskr„cklig v„ntan p† dom och gl”den av en eld som skall f”rt„ra motst†ndarna. 010:028 Den som f”raktar Moses' lag, han skall ˝efter tv† eller tre vittnens utsago˝ d”das utan barmh„rtighet; 010:029 huru mycket sv†rare straff tron I icke d† att den skall anses v„rd, som f”rtrampar Guds Son och aktar f”rbundets blod f”r orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som sm„dar n†dens Ande! 010:030 Vi veta ju vem han „r som sade: ˝Min „r h„mnden; jag skall vederg„lla det˝, och †ter: ˝Herren skall d”ma sitt folk.˝ 010:031 Det „r f”rskr„ckligt att falla i den levande Gudens h„nder. 010:032 Men kommen ih†g den f”rg†ngna tiden, d† I, sedan ljuset hade kommit till eder, st†ndaktigt uth„rdaden m†ngen lidandets kamp 010:033 och dels sj„lva genom sm„lek och misshandling bleven gjorda till ett sk†despel f”r v„rlden, dels leden med andra som fingo genomg† s†dant. 010:034 Ty I haven delat de f†ngnas lidanden och med gl„dje underkastat eder att bliva ber”vade edra „godelar. I vissten n„mligen att I haven en egendom som „r b„ttre och bliver best†ndande. 010:035 S† kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor l”n. 010:036 I beh”ven n„mligen st†ndaktighet f”r att kunna g”ra Guds vilja och f† vad utlovat „r. 010:037 Ty ˝„nnu en helt liten tid, s† kommer den som skall komma, och han skall icke dr”ja; 010:038 och min r„ttf„rdige skall leva av tro. Men om n†gon drager sig undan, s† finner min sj„l icke behag i honom˝. 010:039 Dock, vi h”ra icke till dem som draga sig undan, sig sj„lva till f”rd„rv; vi h”ra till dem som tro och s† vinna sina sj„lar. 011:001 Men tron „r en fast tillf”rsikt om det som man hoppas, en ”vertygelse om ting som man icke ser. 011:002 P† grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesb”rd. 011:003 Genom tron f”rst† vi att v„rlden har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, s† att det man ser icke har blivit till av n†got synligt. 011:004 Genom tron frambar Abel †t Gud ett b„ttre offer „n Kain, och genom den fick han det vittnesb”rdet att han var r„ttf„rdig, i det Gud sj„lv gav vittnesb”rd om hans offerg†vor; och genom tron talar han „nnu, fast„n han „r d”d. 011:005 Genom tron togs Enok bort, f”r att han icke skulle se d”den; och ˝man s†g honom icke mer, ty Gud tog honom bort˝. F”rr„n han togs bort, fick han n„mligen det vittnesb”rdet att han hade t„ckts Gud; 011:006 men utan tro „r det om”jligt att t„ckas Gud. Ty den som vill komma till Gud m†ste tro att han „r till, och att han l”nar dem som s”ka honom. 011:007 Genom tron var det som Noa, sedan han hade f†tt uppenbarelse om n†got som man „nnu icke s†g, i from f”rtr”stan byggde en ark f”r att r„dda sitt hus; och genom den blev han v„rlden till dom och fick till arvedel den r„ttf„rdighet som h”r tron till. 011:008 Genom tron var Abraham lydig, n„r han blev kallad, och han drog s† ut till det land som han skulle f† till arvedel; han drog ut, fast„n han icke visste vart han skulle komma. 011:009 Genom tron bosatte han sig s†som fr„mling i det utlovade landet, likasom i ett fr„mmande land, och bodde i t„lt med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma l”fte. 011:010 Ty han v„ntade p† ˝staden med de fasta grundvalarna˝, vars byggm„stare och skapare „r Gud. 011:011 Genom tron fick j„mv„l Sara, fast„n ”ver†rig, kraft att bliva stammoder f”r en avkomma, i det hon h”ll den f”r trov„rdig, som hade givit l”ftet. 011:012 D„rf”r f”ddes ock av en och samme man, en som var s† gott som d”d, avkomlingar ˝s† talrika som stj„rnorna p† himmelen och som sanden p† havets strand, som man icke kan r„kna˝. 011:013 I tron dogo alla dessa, innan de „nnu hade f†tt vad utlovat var; de hade allenast sett det i fj„rran och hade h„lsat det och bek„nt sig vara ˝g„ster och fr„mlingar˝ p† jorden. 011:014 De som s† tala giva ju d„rmed till k„nna att de s”ka efter ett f„dernesland. 011:015 Och om de hade menat det land som de hade g†tt ut ifr†n, s† hade de haft tillf„lle att v„nda tillbaka dit. 011:016 Men nu stod deras h†g till ett b„ttre, n„mligen det himmelska. D„rf”r blyges icke Gud f”r att kallas deras Gud; ty han har berett †t dem en stad. 011:017 Genom tron var det som Abraham frambar Isak s†som offer, n„r han blev satt p† prov; ja, sin ende son frambar han s†som offer, han som hade mottagit l”ftena, 011:018 han till vilken det hade blivit sagt: ˝Genom Isak „r det som s„d skall uppkallas efter dig.˝ 011:019 Ty han t„nkte p† att Gud var m„ktig att till och med uppv„cka fr†n de d”da; fr†n de d”da fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat. 011:020 Genom tron gav j„mv„l Isak sin v„lsignelse †t Jakob och Esau f”r kommande tider. 011:021 Genom tron v„lsignade den d”ende Jakob Josefs b†da s”ner och tillbad, lutad mot „ndan av sin stav. 011:022 Genom tron talade Josef, n„r han l†g f”r d”den, om Israels barns utt†g och gav befallning om vad som skulle g”ras med hans ben. 011:023 Genom tron blev Moses vid sin f”delse dold av sina f”r„ldrar och h”lls av dem g”md i tre m†nader, eftersom de s†go att ˝det var ett vackert barn˝; och de l„to icke f”rskr„cka sig av konungens p†bud. 011:024 Genom tron f”rsm†dde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. 011:025 Han ville hellre utst† lidande med Guds folk „n f”r en kort tid leva i syndig njutning; 011:026 han h”ll n„mligen Kristi sm„lek f”r en st”rre rikedom „n Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p† l”nen. 011:027 Genom tron ”vergav han Egypten, utan att l†ta f”rskr„cka sig av konungens vrede; ty d„rigenom att han likasom s†g den Osynlige kunde han h„rda ut. 011:028 Genom tron har han ock f”rordnat om p†sken och blodbestrykningen, p† det att ˝F”rd„rvaren˝, som f”rgjorde allt f”rstf”tt, icke skulle komma vid dem. 011:029 Genom tron drogo de fram genom R”da havet likasom p† torra landet; men n„r egyptierna f”rs”kte g† samma v„g, dr„nktes de. 011:030 Genom tron f”llo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade g†tt runt omkring dem. 011:031 Genom tron undgick sk”kan Rahab att f”rg†s tillsammans med de oh”rsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna s†som v„nner. 011:032 Och vad skall jag nu vidare s„ga? Tiden bleve mig ju f”r kort, ifall jag skulle f”rt„lja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, 011:033 om dessa som genom tron besegrade konungariken, ”vade r„ttf„rdighet, fingo l”ften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, 011:034 d„mpade eldens kraft, undkommo sv„rdets egg, blevo starka fr†n att hava varit svaga, blevo v„ldiga i krig och drevo fr„mmande h„rar p† flykten. 011:035 Kvinnor funnos som fingo igen sina d”da genom deras uppst†ndelse. Andra l„to sig l„ggas p† str„ckb„nk och ville icke taga emot n†gon befrielse, i hopp om en s† mycket b„ttre uppst†ndelse. 011:036 Andra †ter underkastade sig begabberi och gisselslag, d„rtill ock bojor och f„ngelse; 011:037 de blevo stenade, marterade, s”nders†gade, d”dade med sv„rd. De gingo omkring h”ljda i f†rskinn och gethudar, n”dst„llda, misshandlade, pl†gade, 011:038 dessa m„nniskor som v„rlden icke var v„rdig att hysa; de irrade omkring i ”knar och bergstrakter och levde i h†lor och jordkulor. 011:039 Och fast„n alla dessa genom tron hava f†tt sitt vittnesb”rd, undfingo de „nd† icke vad utlovat var; 011:040 ty Gud hade †t oss utsett n†got b„ttre, p† det att de icke oss f”rutan skulle bliva fullkomnade. 012:001 Allts†, d† vi nu hava omkring oss en s† stor hop av vittnen, m† ock vi l„gga av allt som „r oss till hinder, och s„rskilt synden, som s† h†rt omsn„rjer oss, och med uth†llighet l”pa fram†t i den t„vlingskamp som „r oss f”relagd. 012:002 Och m† vi d„rvid se p† Jesus, trons h”vding och fullkomnare, p† honom, som i st„llet f”r att taga den gl„dje som l†g framf”r honom, utstod korsets lidande och aktade sm„leken f”r intet, och som nu sitter p† h”gra sidan om Guds tron. 012:003 Ja, p† honom, som har utst†tt s† mycken gens„gelse av syndare, p† honom m†n I t„nka, s† att I icke tr”ttnen och uppgivens i edra sj„lar. 012:004 Žnnu haven I icke st†tt emot „nda till blods, i eder kamp mot synden. 012:005 Och I haven alldeles f”rg„tit den f”rmaningens r”st som talar med eder, s†som man talar med s”ner: ˝Min son, f”rkasta icke Herrens aga, och giv dig icke ”ver, n„r du tuktas av honom. 012:006 Ty den Herren „lskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har k„r.˝ 012:007 Det „r till eder fostran som I f†n utst† lidande; Gud handlar med eder s†som med s”ner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? 012:008 Om I l„mnadens utan aga, medan alla andra finge sin del d„rav, s† voren I o„kta s”ner och icke „kta. 012:009 Vidare: vi hava haft k”ttsliga f„der, som agade oss, och vi visade f”rsyn f”r dem; skola vi d† icke mycket mer vara underd†niga andarnas Fader, s† att vi f† leva? 012:010 De f”rra agade oss ju f”r en kort tid, s†som det syntes dem gott, men denne agar oss f”r v†rt verkliga gagn, f”r att vi skola f† del av hans helighet. 012:011 V„l synes alla aga f”r tillf„llet vara icke till gl„dje, utan till sorg; men efter†t b„r den, f”r dem som hava blivit fostrade d„rmed, en fridsfrukt som „r r„ttf„rdighet. 012:012 Allts†: ˝st„rken maktl”sa h„nder och vacklande kn„n˝, 012:013 och ˝g”ren r„ta stigar f”r edra f”tter˝, s† att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad. 012:014 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse f†r ingen se Herren. 012:015 Och sen till, att ingen g†r miste om Guds n†d, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till f”rd„rv, s† att menigheten d„rigenom bliver besmittad; 012:016 sen till, att ingen „r en otuktig m„nniska eller ohelig s†som Esau, han som f”r en enda matr„tt s†lde sin f”rstf”dslor„tt. 012:017 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, n„r han p† grund av arvsr„tt ville f† v„lsignelsen; han kunde n„mligen icke vinna n†gon „ndring, fast„n han med t†rar s”kte d„refter. 012:018 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p†, ett som ˝brann i eld˝, icke till ˝t”cken och m”rker˝ och storm, 012:019 icke till ˝basunljud˝ och till en ˝r”st˝ som talade s†, att de som h”rde den b†do att intet ytterligare skulle talas till dem. 012:020 Ty de kunde icke h„rda ut med det p†bud som gavs dem: ˝Ocks† om det „r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.˝ 012:021 Och s† f”rskr„cklig var den syn man s†g, att Moses sade: ˝Jag „r f”rskr„ckt och b„var.˝ 012:022 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till „nglar i m†ngtusental, 012:023 till en h”gtidsskara och f”rsamling av f”rstf”dda s”ner som „ro uppskrivna i himmelen, och till en domare som „r allas Gud, och till fullkomnade r„ttf„rdigas andar, 012:024 och till ett nytt f”rbunds medlare, Jesus, och till ett st„nkelseblod som talar b„ttre „n Abels blod. 012:025 Sen till, att I icke visen ifr†n eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, n„r de visade ifr†n sig honom som h„r p† jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d† vi kunna det, om vi v„nda oss ifr†n honom som kung”r sin vilja fr†n himmelen? 012:026 Hans r”st kom d† jorden att b„va; men nu har han lovat och sagt: ˝Žnnu en g†ng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att b„va.˝ 012:027 Dessa ord ˝„nnu en g†ng˝ giva till k„nna att de ting, som kunna b„va, skola, eftersom de „ro skapade, bliva f”rvandlade, f”r att de ting, som icke kunna b„va, skola bliva best†ndande. 012:028 D„rf”r, d† vi nu skola undf† ett rike som icke kan b„va, s† l†tom oss vara tacksamma. P† det s„ttet tj„na vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och r„ddh†ga. 012:029 Ty ˝v†r Gud „r en f”rt„rande eld˝. 013:001 F”rbliven fasta i broderlig k„rlek. 013:002 F”rg„ten icke att bevisa g„stv„nlighet; ty genom g„stv„nlighet hava n†gra, utan att veta det, f†tt „nglar till g„ster. 013:003 T„nken p† dem som „ro f†ngna, likasom voren I deras medf†ngar, och t„nken p† dem som utst† misshandling, eftersom ocks† I sj„lva haven en kropp. 013:004 Žktenskapet m† h†llas i „ra bland alla, och „kta s„ng bevaras obesmittad; ty otuktiga m„nniskor och „ktenskapsbrytare skall Gud d”ma. 013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifr†n penningbeg„r; l†ten eder n”ja med vad I haven. Ty han har sj„lv sagt: ˝Jag skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig.˝ 013:006 Allts† kunna vi dristigt s„ga: ˝Herren „r min hj„lpare, jag skall icke frukta; vad kunna m„nniskor g”ra mig?˝ 013:007 T„nken p† edra l„rare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterf”ljen deras tro. 013:008 Jesus Kristus „r densamme i g†r och i dag, s† ock i evighet. 013:009 L†ten eder icke vilsef”ras av allahanda fr„mmande l„ror. Ty det „r gott att bliva styrkt i sitt hj„rta genom n†d och icke genom offerm†ltider; de som hava befattat sig med s†dant hava icke haft n†got gagn d„rav. 013:010 Vi hava ett altare, fr†n vilket de som g”ra tj„nst vid tabernaklet icke hava r„tt att f† n†got att „ta. 013:011 Det „r ju s†, att kropparna av de djur, vilkas blod ”verstepr„sten b„r in i det allraheligaste till f”rsoning f”r synd, ˝br„nnas upp utanf”r l„gret˝. 013:012 D„rf”r var det ock utanf”r stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, f”r att han genom sitt eget blod skulle helga folket. 013:013 L†tom oss allts† g† ut till honom ˝utanf”r l„gret˝ och b„ra hans sm„lek. 013:014 Ty vi hava h„r ingen varaktig stad, utan s”ka efter den tillkommande staden. 013:015 S† l†tom oss d† genom honom alltid till Gud ˝framb„ra ett lovets offer˝, det „r ˝en frukt ifr†n l„ppar˝ som prisa hans namn. 013:016 Men f”rg„ten icke att g”ra gott och dela med eder, ty s†dana offer har Gud behag till. 013:017 Varen edra l„rare h”rsamma, och b”jen eder f”r dem; ty de vaka ”ver edra sj„lar, eftersom de skola avl„gga r„kenskap. M† de d† kunna g”ra det med gl„dje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt. 013:018 Bedjen f”r oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi s”ka att i alla stycken f”ra en god vandel. 013:019 Och jag uppmanar eder att g”ra detta, s† mycket mer som jag hoppas att d„rigenom dess snarare bliva †tergiven †t eder. 013:020 Men fridens Gud, som fr†n de d”da har †terf”rt v†r Herre Jesus, vilken genom ett evigt f”rbunds blod „r den store herden f”r f†ren, 013:021 han fullkomne eder i allt vad gott „r, s† att I g”ren hans vilja; och han verke i oss vad som „r v„lbehagligt inf”r honom, genom Jesus Kristus. Honom tillh”r „ran i evigheternas evigheter. Amen. 013:022 Jag beder eder, mina br”der: tagen icke illa upp dessa f”rmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort. 013:023 Veten att v†r broder Timoteus har blivit l”sgiven. Om han snart kommer hit, vill jag tillsammans med honom bes”ka eder. 013:024 H„lsen alla edra l„rare och alla de heliga. De italiska br”derna h„lsa eder. 013:025 N†d vare med eder alla. Book 59 F”rsta Petrus (1 Petr.) 001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, h„lsar de utvalda fr„mlingar som bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien, 001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, f”rsyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till best„nkelse med Jesu Kristi blod. N†d och frid f”r”ke sig hos eder. 001:003 Lovad vare v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmh„rtighet har genom Jesu Kristi uppst†ndelse fr†n de d”da f”tt oss p† nytt till ett levande hopp, 001:004 till ett of”rg„ngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen „r f”rvarat †t eder, 001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en fr„lsning som „r beredd f”r att uppenbaras i den yttersta tiden. 001:006 D„rf”r m†n I fr”jda eder, om I ock nu en liten tid, d„r s† m†ste ske, liden bedr”velse under allahanda pr”vningar, 001:007 f”r att, om eder tro h†ller provet -- vilket „r mycket mer v„rt „n guldet, som f”rg†s, men som dock genom eld bliver bepr”vat -- detta m† befinnas l„nda eder till pris, h„rlighet och „ra vid Jesu Kristi uppenbarelse. 001:008 Honom „lsken I utan att hava sett honom; och fast„n I „nnu icke sen honom, tron I dock p† honom och fr”jden eder ”ver honom med outs„glig och h„rlig gl„dje, 001:009 d† I nu „ren p† v„g att vinna det som „r m†let f”r eder tro, n„mligen edra sj„lars fr„lsning. 001:010 Ang†ende denna fr„lsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den n†d som skulle vederfaras eder. 001:011 De hava rannsakat f”r att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem h„nvisade till, n„r han f”reb†dade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den h„rlighet som d„refter skulle f”lja. 001:012 Och det blev uppenbarat f”r dem att det icke var sig sj„lva, utan eder, som de tj„nade h„rmed. Om samma ting har nu en f”rkunnelse kommit till eder genom de m„n som i helig ande, neds„nd fr†n himmelen, hava f”r eder predikat evangelium; och i de tingen †stunda j„mv„l „nglar att sk†da in. 001:013 Omgjorden d„rf”r edert sinnes l„nder och varen nyktra; och s„tten med full tillit edert hopp till den n†d som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. 001:014 D† I nu haven kommit till lydnad, s† f”ljen icke de beg„relser som I f”rut, under eder okunnighets tid, levden i, 001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, s†som han som har kallat eder „r helig. 001:016 Det „r ju skrivet: ˝I skolen vara heliga, ty jag „r helig.˝ 001:017 Och om I s†som Fader †kallen honom som utan anseende till personen d”mer var och en efter hans g„rningar, s† vandren ock i fruktan under denna edert fr„mlingsskaps tid. 001:018 I veten ju att det icke „r med f”rg„ngliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit ˝l”sk”pta˝ fr†n den vandel I f”rden i f†f„nglighet, efter f„dernas s„tt, 001:019 utan med Kristi dyra blod, s†som med blodet av ett felfritt lamm utan fl„ck. 001:020 S† var f”rutsett om honom f”re v„rldens begynnelse; men f”rst nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad f”r eder skull, 001:021 I som genom honom tron p† Gud, vilken uppv„ckte honom fr†n de d”da och gav honom h„rlighet, s† att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud. 001:022 Renen edra sj„lar, i lydnad f”r sanningen, till oskrymtad broderlig k„rlek, och „lsken varandra av hj„rtat med uth†llig k„rlek, 001:023 I som „ren f”dda p† nytt, icke av n†gon f”rg„nglig s„d, utan av en of”rg„nglig: genom Guds levande ord, som f”rbliver. 001:024 Ty ˝allt k”tt „r s†som gr„s och all dess h„rlighet s†som gr„sets blomster; gr„set torkar bort, och blomstret faller av, 001:025 men Herrens ord f”rbliver evinnerligen˝. Och det „r detta ord som har blivit f”rkunnat f”r eder s†som ett glatt budskap. 002:001 S† l„ggen d† bort all ondska och allt svek s† ock skrymteri och avund och allt f”rtal. 002:002 Och d† I nu „ren nyf”dda barn, s† l„ngten efter att f† den andliga of”rfalskade mj”lken, p† det att I genom den m†n v„xa upp till fr„lsning, 002:003 om I annars haven ˝smakat att Herren „r god˝. 002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som v„l av m„nniskor „r f”rkastad, men inf”r Gud „r ˝utvald och dyrbar˝; 002:005 och l†ten eder sj„lva s†som levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, s† att I bliven ett ˝heligt pr„sterskap˝, som skall framb„ra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus „ro v„lbehagliga f”r Gud. 002:006 Det heter n„mligen p† ett st„lle i skriften: ˝Se, jag l„gger i Sion en utvald, dyrbar h”rnsten, och den som tror p† den skall icke komma p† skam.˝ 002:007 F”r eder, I som tron, „r stenen allts† dyrbar, men f”r s†dana som icke tro ˝har den sten som byggningsm„nnen f”rkastade blivit en h”rnsten˝, 002:008 som „r ˝en st”testen och en klippa till fall˝. Eftersom de icke h”rsamma ordet, st”ta de sig; s† var det ock best„mt om dem. 002:009 I †ter „ren ˝ett utvalt sl„kte, ett konungsligt pr„sterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk˝, f”r att I skolen f”rkunna hans h„rliga g„rningar, hans som har kallat eder fr†n m”rkret till sitt underbara ljus. 002:010 I som f”rut ˝icke voren ett folk˝, men nu „ren ˝ett Guds folk˝, I som ˝icke haden f†tt n†gon barmh„rtighet˝, men nu ˝haven f†tt barmh„rtighet˝. 002:011 Mina „lskade, jag f”rmanar eder s†som ˝g„ster och fr„mlingar˝ att taga eder till vara f”r de k”ttsliga beg„relserna, vilka f”ra krig mot sj„len. 002:012 Och f”ren en god vandel bland hedningarna, p† det att dessa, om de i n†gon sak f”rtala eder s†som illg„rningsm„n, nu i st„llet, n„r de sk†da edra goda g„rningar, m† f”r dessas skull prisa Gud p† den dag d† han s”ker dem. 002:013 Varen underd†niga all m„nsklig ordning f”r Herrens skull, vare sig det „r konungen, s†som den ”verste h„rskaren, 002:014 eller det „r landsh”vdingarna, som ju „ro s„nda av honom f”r att straffa dem som g”ra vad ont „r och f”r att prisa dem som g”ra vad gott „r. 002:015 Ty s† „r Guds vilja, att I med goda g„rningar skolen stoppa munnen till p† of”rst†ndiga och f†kunniga m„nniskor. 002:016 I „ren ju fria, dock icke som om I haden friheten f”r att d„rmed ”verskyla ondskan, utan s†som Guds tj„nare. 002:017 Bevisen var man „ra, „lsken br”derna, ˝frukten Gud, „ren konungen˝. 002:018 I tj„nare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan ocks† de obilliga. 002:019 Ty det „r v„lbehagligt f”r Gud, om n†gon, med honom f”r ”gonen, t†ligt uth„rdar sina vederv„rdigheter, n„r han f†r lida of”rskylt. 002:020 Ty vad ber”mligt „r d„ri att I bevisen t†lamod, n„r I f”r edra synders skull f†n uppb„ra hugg och slag? Men om I bevisen t†lamod, n„r I f†n lida f”r goda g„rningars skull, d† „r detta v„lbehaglig f”r Gud. 002:021 Ty d„rtill „ren I kallade, d† ju Kristus sj„lv led f”r eder och efterl„mnade †t eder en f”rebild, p† det att I skullen f”lja honom och vandra i hans fotsp†r. 002:022 ˝Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun. 002:023 N„r han blev sm„dad, sm„dade han icke igen, och n„r han led, hotade han icke, utan ”verl„mnade sin sak †t honom som d”mer r„ttvist. 002:024 Och ˝v†ra synder bar han˝ i sin kropp upp p† korsets tr„, f”r att vi skulle d” bort ifr†n synderna och leva f”r r„ttf„rdigheten; och ˝genom hans s†r haven I blivit helade˝. 002:025 Ty I ˝gingen vilse s†som f†r˝, men nu haven I v„nt om till edra sj„lars herde och v†rdare. 003:001 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra m„n, f”r att ocks† de m„n, som till „ventyrs icke h”rsamma ordet; m† genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord, 003:002 n„r de sk†da den rena vandel som I f”ren i fruktan. 003:003 Eder prydnad vare icke den utv„rtes prydnaden, den som best†r i h†rfl„tningar och p†h„ngda gyllene smycken eller i eder kl„dedr„kt. 003:004 Den vare fastmer hj„rtats f”rdolda m„nniska, smyckad med den saktmodiga och stilla andens of”rg„ngliga v„sende; ty detta „r dyrbart inf”r Gud. 003:005 P† s†dant s„tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina m„n. 003:006 S† var Sara lydig mot Abraham och kallade honom ˝herre˝; och hennes barn haven I blivit, om I g”ren vad gott „r, och icke l†ten eder f”rskr„ckas av n†got. 003:007 Sammalunda skolen I ock, I m„n, p† f”rst†ndigt s„tt leva tillsammans med edra hustrur, d† ju hustrun „r det svagare k„rlet; och eftersom de „ro edra medarvingar till livets n†d, skolen I bevisa dem all „ra, p† det att edra b”ner icke m† bliva f”rhindrade. 003:008 Varen slutligen alla endr„ktiga, medlidsamma, k„rleksfulla mot br”derna, barmh„rtiga, ”dmjuka. 003:009 Vederg„llen icke ont med ont, icke sm„delse med sm„delse, utan tv„rtom v„lsignen; d„rtill „ren I ju ock kallade, att I skolen f† v„lsignelse till arvedel. 003:010 Ty ˝den som vill „lska livet och se goda dagar, han avh†lle sin tunga fr†n det som „r ont och sina l„ppar fr†n att tala svek; 003:011 han v„nde sig bort ifr†n det som „r ont, och g”re vad gott „r, han s”ke friden, och trakte d„refter 003:012 Ty Herrens ”gon „ro v„nda till de r„ttf„rdiga, och hans ”ron till deras b”n. Men Herrens ansikte „r emot dem som g”ra det onda˝. 003:013 Och vem „r den som kan g”ra eder n†got ont, om I nit„lsken f”r det som „r gott? 003:014 Skullen I „n f† lida f”r r„ttf„rdighets skull, s† „ren I dock saliga. ˝Hysen ingen fruktan f”r dem, och l†ten eder icke f”rskr„ckas; 003:015 nej, Herren, Kristus, skolen I h†lla helig i edra hj„rtan.˝ Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder beg„r sk„l f”r det hopp som „r i eder, dock med saktmod och i fruktan 003:016 och med ett gott samvete, s† att de som sm„da eder goda vandel i Kristus komma p† skam, i fr†ga om det som de f”rtala eder f”r. 003:017 Ty det „r b„ttre att lida f”r goda g„rningar, om s† skulle vara Guds vilja, „n att lida f”r onda. 003:018 Kristus sj„lv led ju en g†ng d”den f”r synder; r„ttf„rdig led han f”r or„ttf„rdiga, p† det att han skulle f”ra oss till Gud. Ja, han blev d”dad till k”ttet, men till anden blev han gjord levande. 003:019 I anden gick han gick han ock †stad och predikade f”r de andar som h”llos i f„ngelse, 003:020 f”r s†dana som fordom voro oh”rsamma, n„r Guds l†ngmodighet gav dem anst†nd i Noas tid, d† n„r en ark byggdes, i vilken n†gra f† -- allenast †tta personer -- blevo fr„lsta genom vatten. 003:021 Efter denna f”rebild bliven nu och I fr„lsta genom vatten -- n„mligen genom ett dop som icke betyder att man avtv†r kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppst†ndelse, 003:022 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p† Guds h”gra sida, sedan „nglar och v„ldige och makter i andev„rlden hava blivit honom underlagda. 004:001 D† nu Kristus har lidit till k”ttet, s† v„pnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till k”ttet har icke l„ngre n†got att skaffa med synd. 004:002 Och leven sedan, under den tid som †terst†r eder h„r i k”ttet, icke mer efter m„nniskors onda beg„relser, utan efter Guds vilja. 004:003 Ty det „r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i l”saktighet och onda beg„relser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan, 004:004 varf”r de ock f”rundra sig och sm„da eder, d† I nu icke l”pen med till samma liderlighetens p”l. 004:005 Men de skola g”ra r„kenskap inf”r honom som „r redo att d”ma levande och d”da. 004:006 Ty att evangelium blev f”rkunnat j„mv„l f”r d”da, det skedde, f”r att dessa, om de „n till k”ttet blevo d”mda, s†som alla m„nniskor d”mas, likv„l till anden skulle f† leva, s† som Gud lever 004:007 Men „nden p† allting „r nu n„ra. Varen allts† besinningsfulla och nyktra, s† att I kunnen bedja. 004:008 Och varen framf”r allt uth†lliga i eder k„rlek till varandra, ty ˝k„rleken ”verskyler en myckenhet av synder˝. 004:009 Varen g„stv„nliga mot varandra utan knot, 004:010 och tj„nen varandra, var och en med den n†deg†va han har undf†tt, s†som goda f”rvaltare av Guds m†ngfaldiga n†d. 004:011 Om n†gon talar, s† vare hans tal i enlighet med Guds ord, om n†gon har en tj„nst, s† sk”te han den efter m†ttet av den kraft som Gud f”rl„nar, s† att Gud i allt bliver „rad genom Jesus Kristus. Honom tillh”r „ran och v„ldet i evigheternas evigheter, amen. 004:012 Mina „lskade, f”rundren eder icke ”ver den luttringseld som „r t„nd bland eder, och som I till eder pr”vning m†sten genomg†, och menen icke att d„rmed n†got f”runderligt vederfares eder; 004:013 utan ju mer I f†n dela Kristi lidanden, dess mer m†n I gl„dja eder, f”r att I ock m†n kunna gl„djas och fr”jda eder vid hans h„rlighets uppenbarelse. 004:014 Saliga „ren I, om I f”r Kristi namns skull bliven sm„dade, ty h„rlighetens Ande, Guds Ande, vilar d† ”ver eder. 004:015 Det m† n„mligen icke ske, att n†gon av eder f†r lida s†som dr†pare eller tjuv eller illg„rningsman, eller d„rf”r att han blandar sig i vad honom icke vidkommer. 004:016 Men om n†gon f†r lida f”r att han „r en kristen, d† m† han icke blygas, utan prisa Gud f”r detta namns skull. 004:017 Ty tiden „r inne att domen skall begynna, och det p† Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d† „nden f”r dem som icke h”rsamma Guds evangelium? 004:018 Och om den r„ttf„rdige med knapp n”d bliver fr„lst, ˝huru skall det d† g† den ogudaktige och syndaren?˝ 004:019 Allts†, de som efter Guds vilja f† lida, de m† anbefalla sina sj„lar †t sin trofaste Skapare, allt under det att de g”ra vad gott „r. 005:001 Till de „ldste bland eder st„ller jag nu denna f”rmaning, jag som sj„lv „r en av de „ldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som j„mv„l har del i den h„rlighet som kommer att uppenbaras: 005:002 Varen herdar f”r Guds hjord, som I haven i eder v†rd, varen det icke av tv†ng, utan av fri vilja, icke f”r slem vinnings skull, utan med villigt hj„rta. 005:003 Upptr„den icke s†som herrar ”ver edra f”rsamlingar, utan bliven f”red”men f”r hjorden. 005:004 D† skolen I, n„r ™verherden uppenbaras, undf† h„rlighetens of”rvissneliga segerkrans. 005:005 S† skolen I ock, I yngre, † eder sida underordna eder de „ldre. Ikl„den eder alla, i umg„ngelsen med varandra, ”dmjukheten s†som en tj„nardr„kt. Ty ˝Gud st†r emot de h”gmodiga, men de ”dmjuka giver han n†d˝. 005:006 ™dmjuken eder allts† under Guds m„ktiga hand, f”r att han m† upph”ja eder i sinom tid. 005:007 Och ˝kasten alla edra bekymmer p† honom˝, ty han har omsorg om eder. 005:008 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, dj„vulen, g†r omkring s†som ett rytande lejon och s”ker vem han m† uppsluka. 005:009 St†n honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra br”der h„r i v„rlden. 005:010 Men all n†ds Gud, som har kallat eder till sin eviga h„rlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, st”dja, styrka och stadf„sta eder. 005:011 Honom tillh”r v„ldet i evigheternas evigheter. Amen. 005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder -- f”r en s†dan h†ller jag honom n„mligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, f”r att f”rmana eder, och f”r att betyga att den n†d I st†n i „r Guds r„tta n†d. 005:013 F”rsamlingen i Babylon, utvald likasom eder f”rsamling, h„lsar eder. S† g”r ock min son Markus. 005:014 H„lsen varandra med en k„rlekens kyss. Frid vare med eder alla som „ren i Kristus. Book 60 Andra Petrus (2 Petr.) 001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tj„nare och apostel, h„lsar dem som i och genom v†r Guds och Fr„lsarens, Jesu Kristi, r„ttf„rdighet hava f†tt sig besk„rd en lika dyrbar tro som vi. 001:002 N†d och frid f”r”ke sig hos eder, i kunskap om Gud och v†r Herre Jesus Kristus. 001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt sk„nkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin h„rlighet och underkraft. 001:004 Genom dem har han ock sk„nkt oss sina dyrbara och mycket stora l”ften, f”r att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den f”rg„ngelse som i f”ljd av den onda beg„relsen r†der i v„rlden. 001:005 Vinnl„ggen eder just d„rf”r p† allt s„tt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap, 001:006 i kunskapen †terh†llsamhet, i †terh†llsamheten st†ndaktighet, i st†ndaktigheten gudsfruktan, 001:007 i gudsfruktan broderlig k„rlek, i den broderliga k„rleken allm„nnelig k„rlek. 001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer f”r”kas, s† tillst„djer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i fr†ga om kunskapen om v†r Herre Jesus Kristus. 001:009 Den †ter som icke har detta, han „r blind och kan icke se; han har f”rg„tit att han har blivit renad fr†n sina f”rra synder, 001:010 Vinnl„ggen eder d„rf”r, mina br”der, s† mycket mer om att g”ra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det g”ren, skolen I aldrig n†gonsin komma p† fall. 001:011 S† skall intr„det i v†r Herres och Fr„lsares, Jesu Kristi, eviga rike f”rl„nas eder i rikligt m†tt. 001:012 D„rf”r kommer jag alltid att p†minna eder om detta, fast„n I visserligen redan k„nnen det och „ren bef„sta i den sanning som har kommit till eder. 001:013 Och jag h†ller det f”r r„tt och tillb”rligt, att s† l„nge jag „nnu „r i denna kroppshydda, genom mina p†minnelser v„cka eder. 001:014 Ty jag vet att jag snart skall l„mna min kroppshydda; detta har v†r Herre Jesus Kristus givit till k„nna f”r mig. 001:015 Men jag vill h„rmed s”rja f”r, att I ocks† efter min bortg†ng st„dse kunnen draga eder detta till minnes. 001:016 Ty det var icke n†gra slugt utt„nkta fabler vi f”ljde, n„r vi kungjorde f”r eder v†r Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade sj„lva sk†dat hans h„rlighet. 001:017 Ty han fick ifr†n Gud, fadern, „ra och pris, n„r fr†n det h”gsta Majest„tet en r”st kom till honom och sade: ˝Denne „r min „lskade Son, i vilken jag har funnit behag.˝ 001:018 Den r”sten h”rde vi sj„lva komma fr†n himmelen, n„r vi voro med honom p† det heliga berget. 001:019 S† mycket fastare st†r nu ocks† f”r oss det profetiska ordet; och I g”ren v„l, om I akten d„rp†, s†som p† ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstj„rnan g†r upp i edra hj„rtan. 001:020 Men det m†n I framf”r allt veta, att ingen profetia i n†got skriftens ord kan av n†gon m„nniskas egen kraft utl„ggas. 001:021 Ty ingen profetia har n†gonsin framkommit av en m„nniskas vilja, utan d„rigenom att m„nniskor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem fr†n Gud. 002:001 Men ocks† falska profeter uppstodo bland folket, likasom j„mv„l bland eder falska l„rare skola komma att finnas, vilka p† smygv„gar skola inf”ra f”rd„rvliga partimeningar och draga ”ver sig sj„lva pl”tsligt f”rd„rv, i det att de till och med f”rneka den Herre som har k”pt dem. 002:002 De skola f† m†nga efterf”ljare i sin l”saktighet, och f”r deras skull skall sanningens v„g bliva sm„dad. 002:003 I sin girighet skola de ock med bedr„gliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan l„nge „r deras dom i annalkande, den dr”jer icke, och deras f”rd„rv sover icke. 002:004 Ty Gud skonade ju icke de „nglar som syndade, utan st”rtade dem ned i avgrunden och ”verl„mnade dem †t m”rkrets h†lor, f”r att d„r f”rvaras till domen. 002:005 Ej heller skonade han den forntida v„rlden, om han ock, n„r han l„t floden komma ”ver de ogudaktigas v„rld, bevarade Noa s†som r„ttf„rdighetens f”rkunnare, j„mte sju andra. 002:006 Och st„derna Sodom och Gomorra lade han i aska och d”mde dem till att omst”rtas; han gjorde dem s† till ett varnande exempel f”r kommande tiders ogudaktiga m„nniskor. 002:007 Men han fr„lste den r„ttf„rdige Lot, som sv†rt pinades av de gudl”sa m„nniskornas l”saktiga vandel. 002:008 Ty genom de og„rningar som han, den r„ttf„rdige mannen, m†ste se och h”ra, d„r han bodde ibland dem, pl†gades han dag efter dag i sin r„ttf„rdiga sj„l. 002:009 S† f”rst†r Herren att fr„lsa de gudfruktiga ur pr”vningen, men ock att under straff f”rvara de or„ttf„rdiga till domens dag. 002:010 Och detta g”r han f”rst och fr„mst med dem som i oren beg„relse st† efter k”ttslig lust och f”rakta andev„rldens herrar. I sitt trots och sin sj„lvgodhet b„va dessa m„nniskor icke f”r att sm„da andev„rldens h„rlige, 002:011 under det att „nglar som st† „nnu h”gre i starkhet och makt icke om dem uttala n†gon sm„dande dom inf”r Herren. 002:012 Men p† samma s„tt som osk„liga djur f”rg†s, varelser som av naturen „ro f”dda till att f†ngas och f”rg†s, p† samma s„tt skola ock dessa f”rg†s, eftersom de sm„da vad de icke k„nna till; 002:013 och de skola s† bliva bedragna p† den l”n som de vilja vinna genom or„ttf„rdighet. De hava sin lust i kr„sligt leverne mitt p† ljusa dagen. De „ro skamfl„ckar och styggelser, d„r de vid g„stabuden, som de f† h†lla med eder, frossa i sina njutningar. 002:014 Deras ”gon „ro fulla av otuktigt beg„r och kunna icke f† nog av synd. De locka till sig obef„sta sj„lar. De hava hj„rtan ”vade i girighet. F”rbannade „ro de. 002:015 De hava ”vergivit den raka v„gen och kommit vilse genom att efterf”lja Balaam, Beors son, p† hans v„g. Denne †tr†dde ju att vinna l”n genom or„ttf„rdighet; 002:016 men han blev tillr„ttavisad f”r sin ”vertr„delse: en stum arbets†sninna begynte tala med m„nniskor”st och hindrade profeten i hans galenskap. 002:017 Dessa m„nniskor „ro k„llor utan vatten, skyar som drivas av stormvinden, och det svarta m”rkret „r f”rvarat †t dem. 002:018 Ty de tala stora ord som „ro idel f†f„nglighet; och d† de nu sj„lva leva i k”ttsliga beg„relser, locka de genom sin l”saktighet till sig m„nniskor som med knapp n”d r„dda sig undan s†dana som vandra i villfarelse. 002:019 De lova dem frihet, fast„n de sj„lva „ro f”rg„ngelsens tr„lar; ty den som har l†tit sig ”vervinnas av n†gon, han har blivit dennes tr„l. 002:020 Och d† de genom kunskapen om Herren och Fr„lsaren, Jesus Kristus, hava undkommit v„rldens besmittelser, men sedan †ter l†ta sig insn„rjas och ”vervinnas av dem, s† har det sista f”r dem blivit v„rre „n det f”rsta. 002:021 Ty det hade varit b„ttre f”r dem att icke hava l„rt k„nna r„ttf„rdighetens v„g, „n att nu, sedan de hava l„rt k„nna den, v„nda tillbaka, bort ifr†n det heliga bud som har blivit dem meddelat. 002:022 Det har g†tt med dem s†som det riktigt heter i ordspr†ket: ˝En hund v„nder †ter till sina spyor˝, och: ˝Ett tvaget svin v„ltrar sig †ter i smutsen.˝ 003:001 Detta „r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina „lskade; och i b†da har jag genom mina p†minnelser velat uppv„cka edert rena sinne, 003:002 s† att I kommen ih†g vad som har blivit f”rutsagt av de heliga profeterna, s† ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet fr†n Herren och Fr„lsaren. 003:003 Och det m†n I framf”r allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, m„nniskor som vandra efter sina egna beg„relser. 003:004 De skola s„ga: ˝Huru g†r det med l”ftet om hans tillkommelse? Fr†n den dag d† v†ra f„der avsomnade har ju allt f”rblivit sig likt, „nda ifr†n v„rldens begynnelse.˝ 003:005 Ty n„r de vilja p†st† detta, f”rg„ta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till fr†n ur†ldrig tid, s† ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten; 003:006 och genom ”versv„mning av vatten fr†n dem f”rgicks ocks† den v„rld som d† fanns. 003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade †t eld, och de f”rvaras nu till domens dag, d† de ogudaktiga m„nniskorna skola f”rg†s. 003:008 Men ett vare icke f”rdolt f”r eder, mina „lskade, detta, att ˝en dag „r f”r Herren s†som tusen †r, och tusen †r s†som en dag˝. 003:009 Herren f”rdr”jer icke uppfyllelsen av sitt l”fte, s†som somliga mena att han f”rdr”jer sig. Men han „r l†ngmodig mot eder, eftersom han icke vill att n†gon skall f”rg†s, utan att alla skola v„nda sig till b„ttring. 003:010 Men Herrens dag skall komma s†som en tjuv, och d† skola himlarna med d†nande hast f”rg†s, och himlakropparna uppl”sas av hetta, och jorden och de verk som „ro d„rp† br„nnas upp. 003:011 Eftersom nu allt detta s†lunda g†r till sin uppl”sning, hurudana b”ren icke I d† vara i helig vandel och gudsfruktan, 003:012 medan I f”rbiden och p†skynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola uppl”sas av eld, och himlakroppar sm„lta av hetta! 003:013 Men ˝nya himlar och en ny jord˝, d„r r„ttf„rdighet bor, f”rbida vi efter hans l”fte. 003:014 D„rf”r, mina „lskade, eftersom I f”rbiden detta, skolen I med all flit s”rja f”r, att I m†n f”r honom befinnas vara obefl„ckade och ostraffliga, i frid. 003:015 Och I skolen h†lla f”re, att v†r Herres l†ngmodighet l„nder till fr„lsning; s†som ock v†r „lskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given. 003:016 S† g”r han i alla sina brev, n„r han i dem talar om s†dant, fast„n visserligen i dem finnes ett och annat som „r sv†rt att f”rst†, och som okunniga och obef„sta m„nniskor vr†ngt uttyda, s†som de ock g”ra med de ”vriga skrifterna, sig sj„lva till f”rd„rv. 003:017 D† I nu s†ledes, mina „lskade, haven f†tt veta detta i f”rv„g, s† tagen eder till vara f”r att bliva indragna i de gudl”sas villfarelse och d„rigenom f”rlora edert f„ste. 003:018 V„xen i st„llet till i n†d och i kunskap om v†r Herre och Fr„lsare, Jesus Kristus. Honom tillh”r „ran, nu och till evighetens dag. Amen. Book 61 F”rsta Johannes (1 Joh.) 001:001 Det som var fr†n begynnelsen, det vi hava h”rt, det vi med egna ”gon hava sett, det vi sk†dade och med egna h„nder togo p†, det f”rkunna vi: om livets Ord tala vi. 001:002 Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna d„rom och f”rkunna f”r eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades f”r oss. 001:003 Ja, det vi hava sett och h”rt, det f”rkunna vi ock f”r eder, p† det att ocks† I m†n hava gemenskap med oss; och vi hava v†r gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus. 001:004 Och vi skriva nu detta, f”r att v†r gl„dje skall bliva fullkomlig. 001:005 Och detta „r det budskap som vi hava h”rt fr†n honom, och som vi f”rkunna f”r eder, att Gud „r ljus, och att intet m”rker finnes i honom. 001:006 Om vi s„ga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i m”rkret, s† ljuga vi och g”ra icke sanningen. 001:007 Men om vi vandra i ljuset, s†som han „r i ljuset, s† hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss fr†n all synd. 001:008 Om vi s„ga att vi icke hava n†gon synd, s† bedraga vi oss sj„lva, och sanningen „r icke i oss. 001:009 Om vi bek„nna v†ra synder, s† „r han trofast och r„ttf„rdig, s† att han f”rl†ter oss v†ra synder och renar oss fr†n all or„ttf„rdighet. 001:010 Om vi s„ga att vi icke hava syndat, s† g”ra vi honom till en ljugare, och hans ord „r icke i oss. 002:001 Mina k„ra barn, detta skriver jag till eder, f”r att I icke skolen synda. Men om n†gon syndar, s† hava vi en f”respr†kare hos Fadern, Jesus Kristus, som „r r„ttf„rdig; 002:002 och han „r f”rsoningen f”r v†ra synder, ja, icke allenast f”r v†ra, utan ock f”r hela v„rldens. 002:003 D„rav veta vi att vi hava l„rt k„nna honom, d„rav att vi h†lla hans bud. 002:004 Den som s„ger sig hava l„rt k„nna honom och icke h†ller hans bud, han „r en l”gnare och i honom „r icke sanningen. 002:005 Men den som h†ller hans ord, i honom „r f”rvisso Guds k„rlek fullkomnad. D„rav veta vi att vi „ro i honom. 002:006 Den som s„ger sig f”rbliva i honom, han „r ock pliktig att sj„lv s† vandra som Han vandrade. 002:007 Mina „lskade, det „r icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft fr†n begynnelsen. Detta gamla bud „r ordet som I haven f†tt h”ra. 002:008 P† samma g†ng „r det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta „r sant b†de i fr†ga om honom och i fr†ga om eder; ty m”rkret f”rg†r, och det sanna ljuset lyser redan. 002:009 Den som s„ger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han „r „nnu alltj„mt i m”rkret. 002:010 Den som „lskar sin broder, han f”rbliver i ljuset, och i honom „r intet som l„nder till fall. 002:011 Men den som hatar sin broder, han „r i m”rkret och vandrar i m”rkret, och han vet icke vart han g†r; ty m”rkret har f”rblindat hans ”gon. 002:012 Jag skriver till eder, k„ra barn, ty synderna „ro eder f”rl†tna f”r hans namns skull. 002:013 Jag skriver till eder, I f„der, ty I haven l„rt k„nna honom som „r fr†n begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven ”vervunnit den onde. 002:014 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven l„rt k„nna Fadern. Jag har skrivit till eder, I f„der, ty I haven l„rt k„nna honom som „r fr†n begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I „ren starka, och Guds ord f”rbliver i eder, och I haven ”vervunnit den onde. 002:015 Žlsken icke v„rlden, ej heller vad som „r i v„rlden. Om n†gon „lskar v„rlden, s† „r Faderns k„rlek icke i honom. 002:016 Ty allt som „r i v„rlden, k”ttets beg„relse och ”gonens beg„relse och h”gf„rd ”ver detta livets goda, det „r icke av Fadern, utan av v„rlden. 002:017 Och v„rlden f”rg†r och dess beg„relse, men den som g”r Guds vilja, han f”rbliver evinnerligen. 002:018 Mina barn, nu „r den yttersta tiden. I haven ju h”rt att en antikrist skall komma, och redan hava m†nga antikrister uppst†tt; d„rav f”rst† vi att den yttersta tiden „r inne. 002:019 Fr†n oss hava de utg†tt, men de h”rde icke till oss, ty hade de h”rt till oss, s† hade de f”rblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla h”ra till oss. 002:020 I †ter haven mottagit sm”rjelse fr†n den Helige, och I haven all kunskap. 002:021 Jag har skrivit till eder, icke d„rf”r att I icke k„nnen sanningen, utan d„rf”r att I k„nnen den och veten att ingen l”gn kommer av sanningen. 002:022 Vilken „r ˝L”gnaren˝, om icke den som f”rnekar att Jesus „r Kristus? Denne „r Antikrist, denne som f”rnekar Fadern och Sonen. 002:023 Var och en som f”rnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bek„nner Sonen, han har ock Fadern. 002:024 I †ter skolen l†ta det som I haven h”rt fr†n begynnelsen f”rbliva i eder. Om det som I haven h”rt fr†n begynnelsen f”rbliver i eder s† skolen ock I sj„lva f”rbliva i Sonen och i Fadern. 002:025 Och detta „r vad han sj„lv har lovat oss: det eviga livet. 002:026 Detta har jag skrivit till eder med tanke p† dem som s”ka f”rvilla eder. 002:027 Men vad eder ang†r, s† f”rbliver i eder den sm”rjelse I haven undf†tt fr†n honom, och det beh”ves icke att n†gon undervisar eder; ty vad hans sm”rjelse l„r eder om allting, det „r sant och „r icke l”gn. F”rbliven allts† i honom, s†som den har l„rt eder. 002:028 Ja, k„ra barn, f”rbliven nu i honom, s† att vi, n„r han en g†ng uppenbaras, kunna frimodigt tr„da fram, och icke med skam n”dgas g† bort ifr†n honom vid hans tillkommelse. 002:029 Om I veten att han „r r„ttf„rdig, s† kunnen I f”rst† att ocks† var och en som g”r vad r„ttf„rdigt „r, han „r f”dd av honom. 003:001 Se vilken k„rlek Fadern har bevisat oss d„rmed att vi f† kallas Guds barn, vilket vi ock „ro. D„rf”r k„nner v„rlden oss icke, eftersom den icke har l„rt k„nna honom. 003:002 Mina „lskade, vi „ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det „r „nnu icke uppenbart. Men det veta vi, att n„r han en g†ng uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d† skola vi f† se honom s†dan han „r. 003:003 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig, likasom Han „r ren. 003:004 Var och en som g”r synd, han ”vertr„der ock lagen, ty synd „r ”vertr„delse av lagen. 003:005 Och i veten att Han uppenbarades, f”r att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom. 003:006 Var och en som f”rbliver i honom, han syndar icke; var och en som syndar, han har icke sett honom och icke l„rt k„nna honom. 003:007 K„ra barn, l†ten ingen f”rvilla eder. Den som g”r vad r„ttf„rdigt „r, han „r r„ttf„rdig, likasom Han „r r„ttf„rdig. 003:008 Den som g”r synd, han „r av dj„vulen, ty dj„vulen har syndat fr†n begynnelsen. Och just d„rf”r uppenbarades Guds Son, att han skulle g”ra om intet dj„vulens g„rningar. 003:009 Var och en som „r f”dd av Gud, han g”r icke synd, ty Guds s„d f”rbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han „r f”dd av Gud. 003:010 D„rav „r uppenbart vilka som „ro Guds barn, och vilka som „ro dj„vulens barn, d„rav att var och en som icke g”r vad r„ttf„rdigt „r, han „r icke av Gud, ej heller den som icke „lskar sin broder. 003:011 Ty detta „r det budskap som I haven h”rt fr†n begynnelsen, att vi skola „lska varandra 003:012 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihj„l sin broder. Och varf”r slog han ihj„l honom? D„rf”r att hans egna g„rningar voro onda och hans broders g„rningar r„ttf„rdiga. 003:013 F”rundren eder icke, mina br”der, om v„rlden hatar eder. 003:014 Vi veta att vi hava ”verg†tt fr†n d”den till livet, ty vi „lska br”derna. Den som icke „lskar, han f”rbliver i d”den. 003:015 Var och en som hatar sin broder, han „r en mandr†pare; och I veten att ingen mandr†pare har evigt liv f”rblivande i sig. 003:016 D„rav att Han gav sitt liv f”r oss hava vi l„rt k„nna k„rleken; s† „ro ock vi pliktiga att giva v†ra liv f”r br”derna. 003:017 Men om n†gon har denna v„rldens goda och tillsluter sitt hj„rta f”r sin broder, n„r han ser honom lida n”d, huru kan d† Guds k„rlek f”rbliva i honom? 003:018 K„ra barn, l†tom oss „lska icke med ord eller med tungan, utan i g„rning och i sanning. 003:019 D„rav skola vi veta att vi „ro av sanningen; och s† kunna vi inf”r honom ”vertyga v†rt hj„rta d„rom, 003:020 att om v†rt hj„rta f”rd”mer oss, s† „r Gud st”rre „n v†rt hj„rta och vet allt. 003:021 Mina „lskade, om v†rt hj„rta icke f”rd”mer oss, s† hava vi frimodighet inf”r Gud, 003:022 och vadhelst vi bedja om, det f† vi av honom, eftersom vi h†lla hans bud och g”ra vad som „r v„lbehagligt f”r honom. 003:023 Och detta „r hans bud, att vi skola tro p† hans Sons, Jesu Kristi, namn och „lska varandra, enligt det bud han har givit oss. 003:024 Och den som h†ller hans bud, han f”rbliver i Gud, och Gud f”rbliver i honom. Och att han f”rbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss. 004:001 Mina „lskade, tron icke var och en ande, utan pr”ven andarna, huruvida de „ro av Gud; ty m†nga falska profeter hava g†tt ut i v„rlden. 004:002 D„rp† skolen I k„nna igen Guds Ande: var och en ande som bek„nner att Jesus „r Kristus, kommen i k”ttet, han „r av Gud; 004:003 men var och en ande som icke s† bek„nner Jesus, han „r icke av Gud. Den anden „r Antikrists ande, om vilken I haven h”rt att den skulle komma, och som redan nu „r i v„rlden. 004:004 I, k„ra barn, I „ren av Gud och haven ”vervunnit dessa; ty han som „r i eder „r st”rre „n den som „r i v„rlden. 004:005 De „ro av v„rlden; d„rf”r tala de vad som „r av v„rlden, och v„rlden lyssnar till dem. 004:006 Vi †ter „ro av Gud. Den som k„nner Gud, han lyssnar till oss; den som icke „r av Gud, han lyssnar icke till oss. H„rp† k„nna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande. 004:007 Mina „lskade, l†tom oss „lska varandra; ty k„rleken „r av Gud, och var och en som „lskar, han „r f”dd av Gud och k„nner Gud. 004:008 Den som icke „lskar, han har icke l„rt k„nna Gud, ty Gud „r k„rleken. 004:009 D„rigenom har Guds k„rlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har s„nt sin enf”dde Son i v„rlden, f”r att vi skola leva genom honom. 004:010 Icke d„ri best†r k„rleken, att vi hava „lskat Gud, utan d„ri, att han har „lskat oss och s„nt sin Son till f”rsoning f”r v†ra synder. 004:011 Mina „lskade, om Gud s† har „lskat oss, d† „ro ock vi pliktiga att „lska varandra. 004:012 Ingen har n†gonsin sett Gud. Om vi „lska varandra, s† f”rbliver Gud i oss, och hans k„rlek „r fullkomnad i oss. 004:013 D„rav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi f”rbliva i honom, och att han f”rbliver i oss. 004:014 Och vi hava sj„lva sett, och vi vittna om att Fadern har s„nt sin Son till att vara v„rldens Fr„lsare. 004:015 Den som bek„nner att Jesus „r Guds Son, i honom f”rbliver Gud, och han sj„lv f”rbliver i Gud. 004:016 Och vi hava l„rt k„nna den k„rlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro p† den. Gud „r k„rleken, och den som f”rbliver i k„rleken, han f”rbliver i Gud, och Gud f”rbliver i honom. 004:017 D„rigenom „r k„rleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i fr†ga om domens dag; ty s†dan Han „r, s†dana „ro ock vi i denna v„rlden. 004:018 R„ddh†ga finnes icke i k„rleken, utan fullkomlig k„rlek driver ut r„ddh†gan, ty i r„ddh†gan ligger tanke p† straff, och den som r„des „r icke fullkomnad i k„rleken. 004:019 Vi „lska, d„rf”r att han f”rst har „lskat oss. 004:020 Om n†gon s„ger sig „lska Gud och hatar sin broder, s† „r han en l”gnare. Ty den som icke „lskar sin broder, som han har sett, han kan icke „lska Gud, som han icke har sett. 004:021 Och det budet hava vi fr†n honom, att den som „lskar Gud, han skall ock „lska sin broder. 005:001 Var och en som tror att Jesus „r Kristus, han „r f”dd av Gud; och var och en som „lskar honom som f”dde, han „lskar ock den som „r f”dd av honom. 005:002 D„rf”r, n„r vi „lska Gud och h†lla hans bud, d† veta vi att vi „lska Guds barn. 005:003 Ty d„ri best†r k„rleken till Gud, att vi h†lla hans bud; och hans bud „ro icke tunga. 005:004 Ty allt som „r f”tt av Gud, det ”vervinner v„rlden; och detta „r den seger som har ”vervunnit v„rlden: v†r tro. 005:005 Vilken annan kan ”vervinna v„rlden, „n den som tror att Jesus „r Guds Son? 005:006 Han „r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet. Och Anden „r den som vittnar, eftersom Anden „r sanningen. 005:007 Ty tre „ro de som vittna: 005:008 Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma. 005:009 Om vi taga m„nniskors vittnesb”rd f”r gott, s† m† v„l Guds vittnesb”rd vara f”rmer. Detta „r ju Guds vittnesb”rd, att han har vittnat om sin Son. 005:010 Den som tror p† Guds Son, han har vittnesb”rdet inom sig sj„lv; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare, eftersom han icke har trott p† Guds vittnesb”rd om sin Son. 005:011 Och detta „r vittnesb”rdet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet „r i hans Son. 005:012 Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet. 005:013 Detta har jag skrivit till eder, f”r att I skolen veta att I haven evigt liv, I som tron p† Guds Sons namn. 005:014 Och detta „r den fasta tillf”rsikt vi hava till honom, att om vi bedja om n†got efter hans vilja, s† h”r han oss. 005:015 Och om vi veta att han h”r oss, vadhelst vi bedja om, s† veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i v†r b”n. 005:016 Om n†gon ser sin broder beg† en synd som icke „r en synd till d”ds, d† m† han bedja, och s† skall han giva honom liv, om n„mligen synden icke „r till d”ds. Det finnes synd till d”ds; f”r s†dan s„ger jag icke att man skall bedja. 005:017 All or„ttf„rdighet „r synd; dock finnes det synd som icke „r till d”ds. 005:018 Vi veta om var och en som „r f”dd av Gud att han icke syndar, ty den som har blivit f”dd av Gud, han tager sig till vara, och den onde kommer icke vid honom. 005:019 Vi veta att vi „ro av Gud, och att hela v„rlden „r i den ondes v†ld. 005:020 Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss f”rst†nd, s† att vi kunna k„nna den Sanne; och vi „ro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne „r den sanne Guden och evigt liv. 005:021 K„ra barn, tagen eder till vara f”r avgudarna. Book 62 Andra Johannes (2 Joh.) 001:001 Den „ldste h„lsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning „lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som hava l„rt k„nna sanningen. 001:002 Vi „lska dem f”r sanningens skull, som f”rbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. 001:003 N†d, barmh„rtighet och frid ifr†n Gud, Fadern, och ifr†n Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i k„rlek. 001:004 Det har gjort mig stor gl„dje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava f†tt ifr†n Fadern. 001:005 Och nu har jag en b”n till dig, k„ra fru. Icke som om jag skreve f”r att giva dig ett nytt bud; det g„ller allenast det bud som vi hava haft fr†n begynnelsen: att vi skola „lska varandra. 001:006 Och d„ri best†r k„rleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta „r budet, att I skolen vandra i k„rleken, enligt vad I haven h”rt fr†n begynnelsen. 001:007 Ty m†nga villol„rare hava g†tt ut i v„rlden, vilka icke bek„nna att Jesus „r Kristus, som skulle komma i k”ttet; en s†dan „r Villol„raren och Antikrist. 001:008 Tagen eder till vara, s† att I icke f”rloren det som vi med v†rt arbete hava kommit †stad, utan f†n full l”n. 001:009 Var och en som s† g†r fram†t, att han icke f”rbliver i Kristi l„ra, han har icke Gud; den som f”rbliver i den l„ran, han har b†de Fadern och Sonen. 001:010 Om n†gon kommer till eder och icke har den l„ran med sig, s† tagen icke emot honom i edra hus, och h„lsen honom icke. 001:011 Ty den som h„lsar honom, han g”r sig delaktig i hans onda g„rningar. 001:012 Jag hade v„l mycket annat att skriva till eder, men jag vill icke g”ra det med papper och bl„ck. Jag hoppas att i st„llet f† komma till eder och muntligen tala med eder, f”r att v†r gl„dje skall bliva fullkomlig. 001:013 Din utvalda systers barn h„lsa dig. Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.) 001:001 Den „ldste h„lsar Gajus, den „lskade brodern, som jag i sanning „lskar. 001:002 Min „lskade, jag ”nskar att det i allt m† st† v„l till med dig, och att du m† vara vid god h„lsa, s†som det ock st†r v„l till med din sj„l. 001:003 Ty det gjorde mig stor gl„dje, d† n†gra av br”derna kommo och vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i sanningen. 001:004 Jag har ingen st”rre gl„dje „n den att f† h”ra att mina barn vandra i sanningen. 001:005 Min „lskade, du handlar s†som en trofast man i allt vad du g”r mot br”derna, och detta j„mv„l n„r de komma s†som fr„mlingar. 001:006 Dessa hava nu inf”r f”rsamlingen vittnat om din k„rlek. Och du g”r v„l, om du p† ett s„tt som „r v„rdigt Gud utrustar dem ocks† f”r forts„ttningen av deras resa. 001:007 Ty f”r hans namns skull hava de dragit †stad, utan att hava tagit emot n†got av hedningarna. 001:008 D„rf”r „ro vi † v†r sida pliktiga att taga oss an s†dana m„n, s† att vi bliva deras medarbetare till att fr„mja sanningen. 001:009 Jag har skrivit till f”rsamlingen, men Diotrefes, som ”nskar att vara den fr„mste bland dem, vill icke g”ra n†got f”r oss. 001:010 Om jag kommer, skall jag d„rf”r p†visa huru illa han g”r, d† han skvallrar om oss med elaka ord. Och han n”jer sig icke h„rmed; utom det att han sj„lv intet vill g”ra f”r br”derna, hindrar han ocks† andra som vore villiga att g”ra n†got, ja, han driver dem ut ur f”rsamlingen. 001:011 Mina „lskade, f”lj icke onda f”red”men, utan goda. Den som g”r vad gott „r, han „r av Gud; den som g”r vad ont „r, han har icke sett Gud. 001:012 Demetrius har f†tt gott vittnesb”rd om sig av alla, ja, av sanningen sj„lv. Ocks† vi giva honom v†rt vittnesb”rd; och du vet att v†rt vittnesb”rd „r sant. 001:013 Jag hade v„l mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke skriva till dig med bl„ck och penna. 001:014 Ty jag hoppas att r„tt snart f† se dig, och d† skola vi muntligen tala med varandra. 001:015 Frid vare med dig. V„nnerna h„lsa dig. H„lsa v„nnerna, var och en s„rskilt. Book 64 Jakobs 001:001 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tj„nare, h„lsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken. 001:002 Mina br”der, h†llen det f”r idel gl„dje, n„r I kommen i allahanda frestelser, 001:003 och veten, att om eder tro h†ller provet, s† verkar detta st†ndaktighet. 001:004 Och l†ten st†ndaktigheten hava med sig fullkomlighet i g„rning, s† att I „ren fullkomliga, utan fel och utan brist i n†got stycke. 001:005 Men om n†gon av eder brister i vishet, s† m† han utbedja sig s†dan fr†n Gud, som giver †t alla villigt och utan h†rda ord, och den skall bliva honom given. 001:006 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar „r lik havets v†g, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. 001:007 En s†dan m„nniska m† icke t„nka att hon skall f† n†got fr†n Herren -- 001:008 en m„nniska med delad h†g, en som g†r ostadigt fram p† alla sina v„gar. 001:009 Den broder som lever i ringhet ber”mme sig av sin h”ghet. 001:010 Den †ter som „r rik ber”mme sig av sin ringhet, ty s†som gr„sets blomster skall han f”rg†s. 001:011 Solen g†r upp med sin br„nnande hetta och f”rtorkar gr„set, och dess blomster faller av, och dess f„gring f”rg†r; s† skall ock den rike f”rvissna mitt i sin „vlan. 001:012 Salig „r den man som „r st†ndaktig i frestelsen; ty n„r han har best†tt sitt prov, skall han f† livets krona, vilken Gud har lovat †t dem som „lska honom. 001:013 Ingen s„ge, n„r han bliver frestad, att det „r fr†n Gud som hans frestelse kommer; ty s†som Gud icke kan frestas av n†got ont, s† frestar han icke heller n†gon. 001:014 Nej, n„rhelst n†gon frestas, s† „r det av sin egen beg„relse som han drages och lockas. 001:015 Sedan, n„r beg„relsen har blivit havande, f”der hon synd, och n„r synden har blivit fullmogen, framf”der hon d”d. 001:016 Faren icke vilse, mina „lskade br”der. 001:017 Idel goda g†vor och idel fullkomliga sk„nker komma ned ovanifr†n, fr†n himlaljusens Fader, hos vilken ingen f”r„ndring „ger rum och ingen v„xling av ljus och m”rker. 001:018 Efter sitt eget beslut f”dde han oss till liv genom sanningens ord, f”r att vi skulle vara en f”rstling av de varelser han har skapat. 001:019 Det veten I, mina „lskade br”der. Men var m„nniska vare snar till att h”ra och sen till att tala och sen till vrede. 001:020 Ty en mans vrede kommer icke †stad vad r„tt „r inf”r Gud. 001:021 Skaffen d„rf”r bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som „r plantat i eder, och som kan fr„lsa edra sj„lar. 001:022 Men varen ordets g”rare, och icke allenast dess h”rare, eljest bedragen I eder sj„lva. 001:023 Ty om n†gon „r ordets h”rare, men icke dess g”rare, s† „r han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: 001:024 n„r han har betraktat sig d„ri, g†r han sin v„g och f”rg„ter strax hurudan han var. 001:025 Men den som sk†dar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och f”rbliver d„rvid och icke „r en gl”msk h”rare, utan en verklig g”rare, han varder salig i sin g„rning. 001:026 Om n†gon menar sig tj„na Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hj„rta, s† „r hans gudstj„nst intet v„rd. 001:027 En gudstj„nst, som „r ren och obesmittad inf”r Gud och Fadern, „r det att v†rda sig om fader- och moderl”sa barn och „nkor i deras bedr”velse, och att h†lla sig obefl„ckad av v„rlden. 002:001 Mina br”der, menen icke att tron p† v†r Herre Jesus Kristus, den f”rh„rligade, kan st† tillsammans med att hava anseende till personen. 002:002 Om till exempel i eder f”rsamling intr„der en man med guldring p† fingret och i pr„ktiga kl„der, och j„mte honom intr„der en fattig man i smutsiga kl„der, 002:003 och I d† v„nden edra blickar till den som b„r de pr„ktiga kl„derna och s„gen till honom: ˝Sitt du h„r p† denna goda plats˝, men d„remot s„gen till den fattige: ˝St† du d„r˝, eller: ˝S„tt dig d„rnere vid min fotapall˝ -- 002:004 haven I icke d† kommit i strid med eder sj„lva och blivit domare som d”ma efter or„tta grunder? 002:005 H”ren, mina „lskade br”der: Har icke Gud utvald just dem som i v„rldens ”gon „ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f† till arvedel det rike han har lovat †t dem som „lska honom? 002:006 I †ter haven visat f”rakt f”r den fattige. Žr det d† icke de rika som f”rtrycka eder, och „r det icke just de, som draga eder inf”r domstolarna? 002:007 Žr det icke de, som sm„da det goda namn som „r n„mnt ”ver eder? 002:008 Om I, s†som skriften bjuder, fullg”ren den konungsliga lagen: ˝Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv˝, d† g”ren I visserligen v„l. 002:009 Men om I haven anseende till personen, s† beg†n I synd och bliven av lagen ”verbevisade om att vara ”vertr„dare. 002:010 Ty om n†gon h†ller hela lagen i ”vrigt, men felar i ett, s† „r han skyldig till allt. 002:011 Densamme som sade: ˝Du skall icke beg† „ktenskapsbrott˝, han sade ju ock: ˝Du skall icke dr„pa.˝ Om du nu visserligen icke beg†r „ktenskapsbrott, men dr„per, s† „r du dock en lag”vertr„dare. 002:012 Talen och handlen s†, som det h”ves m„nniskor vilka skola d”mas genom frihetens lag. 002:013 Ty domen skall utan barmh„rtighet drabba den som icke har visat barmh„rtighet; barmh„rtighet †ter kan frimodigt tr„da fram inf”r domen. 002:014 Mina br”der, vartill gagnar det, om n†gon s„ger sig hava tro, men icke har g„rningar? Icke kan v„l tron fr„lsa honom? 002:015 Om n†gon, vare sig en broder eller en syster, saknade kl„der och vore utan mat f”r dagen 002:016 och n†gon av eder d† sade till denne: ˝G† i frid, kl„d dig varmt, och „t dig m„tt˝ -- vartill gagnade detta, s†framt han icke d„rj„mte g†ve honom vad hans kropp beh”vde? 002:017 S† „r ock tron i sig sj„lv d”d, om den icke har med sig g„rningar. 002:018 Nu torde n†gon s„ga: ˝Du har ju tro?˝ -- ˝Ja, och jag har ocks† g„rningar; visa mig du din tro utan g„rningar, s† vill jag genom mina g„rningar visa dig min tro.˝ 002:019 Du tror att Gud „r en. D„ri g”r du r„tt; ocks† de onda andarna tro det och b„va. 002:020 Men vill du d† f”rst†, du f†kunniga m„nniska, att tron utan g„rningar „r till intet gagn! 002:021 Blev icke Abraham, v†r fader, r„ttf„rdig av g„rningar, n„r han frambar sin son Isak p† altaret? 002:022 Du ser allts† att tron samverkade med hans g„rningar, och av g„rningarna blev tron fullkomnad, 002:023 och s† fullbordades det skriftens ord som s„ger: ˝Abraham trodde Gud, och det r„knades honom till r„ttf„rdighet˝; och han blev kallad ˝Guds v„n˝. 002:024 I sen allts† att det „r av g„rningar som en m„nniska bliver r„ttf„rdig, och icke av tro allenast. 002:025 Och var det icke p† samma s„tt med sk”kan Rahab? Blev icke hon r„ttf„rdig av g„rningar, n„r hon tog emot s„ndebuden och sedan p† en annan v„g sl„ppte ut dem? 002:026 Ja, s†som kroppen utan ande „r d”d, s† „r ock tron utan g„rningar d”d. 003:001 Mina br”der, icke m†nga av eder m† tr„da upp s†som l„rare; I b”ren veta att vi skola f† en dess str„ngare dom. 003:002 I m†nga stycken fela vi ju alla; om n†gon icke felar i sitt tal, s† „r denne en fullkomlig man, som f”rm†r tygla hela sin kropp. 003:003 N„r vi l„gga betsel i h„starnas mun, f”r att de skola lyda oss, d† kunna vi d„rmed styra ocks† hela deras ”vriga kropp. 003:004 Ja, till och med skeppen, som „ro s† stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder †t det h†ll dit styrmannen vill. 003:005 S† „r ock tungan en liten lem och kan likv„l ber”mma sig av stora ting. Bet„nken huru en liten eld kan ant„nda en stor skog. 003:006 Ocks† tungan „r en eld; s†som en v„rld av or„ttf„rdighet framst†r den bland v†ra lemmar, tungan som befl„ckar hela kroppen och s„tter ˝tillvarons hjul˝ i brand, likasom den sj„lv „r ant„nd av Gehenna. 003:007 Ty v„l „r det s†, att alla varelsers natur, b†de fyrfotadjurs och f†glars och kr„ldjurs och vattendjurs, l†ter t„mja sig, och verkligen har blivit tamd, genom m„nniskors natur. 003:008 Men tungan kan ingen m„nniska t„mja; ett oroligt och ont ting „r den, och full av d”dande gift. 003:009 Med den v„lsigna vi Herren och Fadern, och med den f”rbanna vi m„nniskorna, som „ro skapade till att vara Gud lika. 003:010 Ja, fr†n en och samma mun utg† v„lsignelse och f”rbannelse. S† b”r det icke vara, mina br”der. 003:011 Icke giver v„l en k„lla fr†n en och samma †der b†de s”tt och bittert vatten? 003:012 Mina br”der, icke kan v„l ett fikontr„d b„ra oliver eller ett vintr„d fikon? Lika litet kan en salt k„lla giva s”tt vatten. 003:013 Finnes bland eder n†gon vis och f”rst†ndig man, s† m† han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel l†ta se de g„rningar som h”vas en s†dan man. 003:014 Om I †ter i edra hj„rtan hysen bitter avund och „ren genstridiga, d† m†n I icke f”rh„va eder och ljuga, i strid mot sanningen. 003:015 S†dan ˝vishet˝ kommer icke ned ovanifr†n, utan „r av jorden och tillh”r de ˝sj„liska˝ m„nniskorna, ja, de onda andarna. 003:016 Ty d„r avund och genstridighet r†da, d„r r†der oordning och allt vad ont „r. 003:017 Men den vishet som kommer ovanifr†n „r f”rst och fr„mst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh„rtighet och andra goda frukter, fri ifr†n tvivel, fri ifr†n skrymtan. 003:018 Och r„ttf„rdighetens frukt kommer av en s†dd i frid, dem till del som h†lla frid. 004:001 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? M†nne icke av de lustar som f”ra krig i eder lemmar? 004:002 I „ren fulla av beg„relser, men haven dock intet; I dr„pen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s† tvisten och striden I. I haven intet, d„rf”r att I icke bedjen. 004:003 Dock, I bedjen, men I f†n intet, ty I bedjen illa, n„mligen f”r att kunna i edra lustar f”rsl”sa vad I f†n. 004:004 I trol”sa avf„llingar, veten I d† icke att v„rldens v„nskap „r Guds ov„nskap? Den som vill vara v„rldens v„n, han bliver allts† Guds ov„n. 004:005 Eller menen I att detta „r ett tomt ord i skriften: ˝Med svartsjuk k„rlek tr„ngtar den Ande som han har l†tit taga sin boning i oss˝? 004:006 Men s† mycket st”rre „r den n†d han giver; d„rf”r heter det: ˝Gud st†r emot de h”gmodiga, men de ”dmjuka giver han n†d.˝ 004:007 S† varen nu Gud underd†niga, men st†n emot dj„vulen, s† skall han fly bort ifr†n eder. 004:008 Nalkens Gud, s† skall han nalkas eder. Renen edra h„nder, I syndare, och g”ren edra hj„rtan rena, I m„nniskor med delad h†g. 004:009 K„nnen edert el„nde och s”rjen och gr†ten. Edert l”je v„nde sig i sorg och eder gl„dje i bedr”velse. 004:010 ™dmjuken eder inf”r Herren, s† skall han upph”ja eder. 004:011 F”rtalen icke varandra, mina br”der. Den som f”rtalar en broder eller d”mer sin broder, han f”rtalar lagen och d”mer lagen. Men d”mer du lagen, s† „r du icke en lagens g”rare, utan dess domare. 004:012 En „r lagstiftaren och domaren, han som kan fr„lsa och kan f”rg”ra. Vem „r d† du som d”mer din n„sta? 004:013 H”ren nu, I som s„gen: ˝I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och d„r vilja vi uppeh†lla oss ett †r och driva handel och skaffa oss vinning˝ -- 004:014 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad „r edert liv? En r”k „ren I, som synes en liten stund, men sedan f”rsvinner. 004:015 I borden fastmera s„ga: ˝Om Herren vill, och vi f†r leva, skola vi g”ra det, eller det.˝ 004:016 Men nu talen I stora ord i eder f”rm„tenhet. All s†dan stortalighet „r ond. 004:017 Allts†, den som f”rst†r att g”ra vad gott „r, men icke g”r det, f”r honom bliver detta till synd. 005:001 H”ren nu, I rike: Gr†ten och j„mren eder ”ver det el„nde som skall komma ”ver eder. 005:002 Eder rikedom multnar bort, och edra kl„der fr„tas s”nder av mal; 005:003 edert guld och silver f”rrostar, och rosten d„rp† skall vara eder till ett vittnesb”rd och skall s†som en eld f”rt„ra edert k”tt. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. 005:004 Se, den l”n I haven f”rh†llit arbetarna som hava avb„rgat edra †krar, den ropar ”ver eder, och sk”rdem„nnens rop hava kommit fram till Herren Sebaots ”ron. 005:005 I haven levat i kr„slighet p† jorden och gjort eder goda dagar; I haven g”tt eder av hj„rtans lust ˝p† eder slaktedag˝. 005:006 I haven d”mt den r„ttf„rdige skyldig och haven dr„pt honom; han st†r eder icke emot. 005:007 S† biden nu t†ligt, mina br”der, intill Herrens tillkommelse. I sen huru †kermannen v„ntar p† jordens dyrbara frukt och t†ligt bidar efter den, till dess att den har f†tt h”stregn och v†rregn. 005:008 Ja, biden ock I t†ligt, och styrken edra hj„rtan; ty Herrens tillkommelse „r n„ra. 005:009 Sucken icke mot varandra, mina br”der, p† det att I icke m†n bliva d”mda. Se, domaren st†r f”r d”rren. 005:010 Mina br”der, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert f”red”me i att uth„rda lidande och visa t†lamod. 005:011 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit st†ndaktiga. Om Jobs st†ndaktighet haven I h”rt, och I haven sett vilken utg†ng Herren beredde; ty Herren „r n†derik och barmh„rtig. 005:012 Men framf”r allt, mina br”der, sv„rjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid n†got annat, utan l†ten edert ˝ja˝ vara ˝ja˝, och edert ˝nej˝ vara ˝nej˝, s† att I icke hemfallen under dom. 005:013 F†r n†gon bland eder utst† lidande, s† m† han bedja. 005:014 Žr n†gon glad, s† m† han sjunga lovs†nger. Žr n†gon bland eder sjuk, m† han d† kalla till sig f”rsamlingens „ldste; och dessa m† bedja ”ver honom och i Herrens namn sm”rja honom med olja. 005:015 Och trons b”n skall hj„lpa den sjuke, och Herren skall l†ta honom st† upp igen; och om han har beg†tt synder, skall detta bliva honom f”rl†tet. 005:016 Bek„nnen allts† edra synder f”r varandra, och bedjen f”r varandra, p† det att I m†n bliva botade. Mycket f”rm†r en r„ttf„rdig mans b”n, n„r den bedes med kraft. 005:017 Elias var en m„nniska, med samma natur som vi. Han bad en b”n att det icke skulle regna, och det regnade icke p† jorden under tre †r och sex m†nader; 005:018 †ter bad han, och d† gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt. 005:019 Mina br”der, om n†gon bland eder har farit vilse fr†n sanningen, och n†gon omv„nder honom, 005:020 s† m†n I veta att den som omv„nder en syndare fr†n hans villov„g, han fr„lsar hans sj„l fr†n d”den och ”verskyler en myckenhet av synder. Book 65 Judas 001:001 Judas, Jesu Kristi tj„nare och Jakobs broder, h„lsar de kallade, dem som „ro upptagna i Guds, Faderns, k„rlek och bevarade †t Jesus Kristus. 001:002 Barmh„rtighet och frid och k„rlek f”r”ke sig hos eder. 001:003 Mina „lskade, d† jag nu med all iver har tagit mig f”r att skriva till eder om v†r gemensamma fr„lsning, finner jag det n”digt att i min skrivelse f”rmana eder att k„mpa f”r den tro som en g†ng f”r alla har blivit meddelad †t de heliga. 001:004 N†gra m„nniskor hava n„mligen inn„stlat sig hos eder -- n†gra om vilka det f”r l„nge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla under den domen -- ogudaktiga m„nniskor, som missbruka v†r Guds n†d till l”saktighet och f”rneka v†r ende h„rskare och herre, Jesus Kristus. 001:005 Men fast„n I redan en g†ng haven f†tt kunskap om alltsammans, vill jag p†minna eder d„rom, att Herren, sedan han hade fr„lst sitt folk ur Egyptens land, efter†t f”rgjorde dem som icke trodde, 001:006 s† ock d„rom, att de „nglar som icke beh”llo sin fursteh”ghet, utan ”verg†vo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit f”rvarade i m”rker till den stora dagens dom. 001:007 Likas† hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande st„der, vilka p† samma s„tt som de f”rra bedrevo otukt och stodo efter annat umg„nge „n det naturliga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de f† lida straff i evig eld. 001:008 Dock g”ra nu ocks† dessa m„nniskor p† samma s„tt, f”rblindade av sina dr”mmar: k”ttet besmitta de, men andev„rldens herrar f”rakta de, och dess h„rlige sm„da de. 001:009 Icke s† Mikael, ”ver„ngeln; n„r denne tvistade med dj„vulen ang†ende Moses' kropp, dristade han sig icke att ”ver honom uttala n†gon sm„dande dom, utan sade allenast: ˝Herren n„pse dig.˝ 001:010 Dessa †ter sm„da vad de icke k„nna till; och vad de, likasom de osk„liga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt f”rd„rv. 001:011 Ve dem! De hava tr„tt in p† Kains v„g, de hava f”r l”ns skull st”rtat sig i Balaams villfarelse och hava g†tt f”rlorade till f”ljd av en genstr„vighet lik Koras. 001:012 Det „r dessa som f† h†lla g„stabud med eder, d„r de sitta s†som skamfl„ckar vid edra k„rleksm†ltider och of”rsynt se sig sj„lva till godo. De „ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De „ro tr„d som st† nakna p† senh”sten, ofruktbara, i dubbel m†tto d”da, uppryckta med r”tterna. 001:013 De „ro vilda havsv†gor som uppkasta sina egna sk„ndligheters skum. De „ro irrande stj„rnor, †t vilka det svarta m”rkret „r f”rvarat till evig tid. 001:014 Om dessa var det ock som Enok, den sjunde fr†n Adam, profeterade och sade: ˝Se, Herren kommer med sina m†ngtusen heliga, 001:015 f”r att h†lla dom ”ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga f”r alla de ogudaktiga g„rningar som de hava ”vat, och f”r alla de f”rm„tna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.˝ 001:016 De „ro m„nniskor som alltid knorra och knota ”ver sin lott, medan de likv„l vandra efter sina egna beg„relser. Och deras mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta s”ka vara m„nniskor till behag. 001:017 Men kommen ih†g, I mina „lskade, vad som har blivit f”rutsagt av v†r Herres, Jesu Kristi, apostlar, 001:018 huru de sade till eder: ˝I den yttersta tiden skola bespottare uppst†, som vandra efter sina egna ogudaktiga beg„relser.˝ 001:019 Det „r dessa m„nniskor som v†lla s”ndringar, dessa som „ro ˝sj„liska˝ och icke hava ande. 001:020 Men I, mina „lskade, uppbyggen eder p† eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande, 001:021 och bevaren eder s† i Guds k„rlek, under det att I v„nten p† v†r Herres, Jesu Kristi, barmh„rtighet, till evigt liv. 001:022 Mot somliga av dem, s†dana som „ro tvivlande, m†n I vara barmh„rtiga 001:023 och fr„lsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra m†n I ocks† vara barmh„rtiga, dock med fruktan, s† att I avskyn till och med deras livkl„dnad, den av k”ttet befl„ckade. 001:024 Men honom som f”rm†r bevara eder ifr†n fall och st„lla eder inf”r sin h„rlighet ostraffliga, i fr”jd, 001:025 honom som allena „r Gud, och som „r v†r Fr„lsare genom Jesus Kristus, v†r Herre, honom tillh”r „ra, majest„t, v„lde och makt, s†som f”re all tid, s† ock nu och i alla evigheter. Amen. Book 66 Uppenbarelse 001:001 Detta „r en uppenbarelse fr†n Jesus Kristus, en som Gud gav honom f”r att visa sina tj„nare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin „ngel gav han det till k„nna f”r sin tj„nare Johannes, 001:002 som h„r vittnar och framb„r Guds ord och Jesu Kristi vittnesb”rd, allt vad han sj„lv har sett. 001:003 Salig „r den som f†r uppl„sa denna profetias ord, och saliga „ro de som f† h”ra dem och som taga vara p†, vad d„ri „r skrivet; ty tiden „r n„ra. 001:004 Johannes h„lsar de sju f”rsamlingarna i provinsen Asien. N†d vare med eder och frid fr†n honom som „r, och som var, och som skall komma, s† ock fr†n de sju andar, som st† inf”r hans tron, 001:005 och fr†n Jesus Kristus, det trov„rdiga vittnet, den f”rstf”dde bland de d”da, den som „r h„rskaren ”ver konungarna p† jorden. Honom som „lskar oss, och som har l”st oss fr†n v†ra synder med sitt blod 001:006 och gjort oss till ett konungad”me, till pr„ster †t sin Gud och Fader, honom tillh”r „ran och v„ldet i evigheternas evigheter, amen. 001:007 Se, han kommer med skyarna, och allas ”gon skola se honom, ja ock deras som hava stungit honom; och alla sl„kter p† jorden skola j„mra sig vid hans †syn. Ja, amen. 001:008 Jag „r A och O, s„ger Herren Gud, han som „r, och som var, och som skall komma, den Allsm„ktige. 001:009 Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedr”velsen och riket och st†ndaktigheten i Jesus, jag befann mig p† den ” som heter Patmos, f”r Guds ords och Jesu vittnesb”rds skull. 001:010 Jag kom i andeh„nryckning p† Herrens dag och fick d† bakom mig h”ra en stark r”st, lik ljudet av en basun, 001:011 och den sade: ˝Skriv upp i en bok vad du f†r se, och s„nd den till de sju f”rsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.˝ 001:012 Och jag v„nde mig om f”r att se vad det var f”r en r”st som talade till mig; och n„r jag v„nde mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar 001:013 och mitt i bland ljusstakarna n†gon som liknade en m„nniskoson, kl„dd i en fotsid kl„dnad och omgjordad kring br”stet med ett gyllene b„lte. 001:014 Hans huvud och h†r var vitt s†som vit ull, s†som sn”, och hans ”gon voro s†som eldsl†gor. 001:015 Hans f”tter liknade gl„nsande malm, n„r den har blivit gl”dgad i en ugn. Och hans r”st var s†som bruset av stora vatten. 001:016 I sin h”gra hand hade han sju stj„rnor, och fr†n hans mun utgick ett skarpt tveeggat sv„rd, och hans ansikte var s†som solen, n„r den skiner i sin fulla kraft. 001:017 N„r jag s†g honom, f”ll jag ned f”r hans f”tter, s†som hade jag varit d”d. Men han lade sin h”gra hand p† mig och sade: ˝Frukta icke. Jag „r den f”rste och den siste 001:018 och den levande; jag var d”d, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till d”den och d”dsriket. 001:019 S† skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp b†de vad som nu „r, och vad som h„refter skall ske. 001:020 Vad ang†r hemligheten med de sju stj„rnorna, som du har sett i min h”gra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s† m† du veta att de sju stj„rnorna „ro de sju f”rsamlingarnas „nglar, och att de sju ljusstakarna „ro de sju f”rsamlingarna.˝ 002:001 Skriv till Efesus' f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger han som h†ller de sju stj„rnorna i sin h”gra hand, han som g†r omkring bland de sju gyllene ljusstakarna: 002:002 Jag k„nner dina g„rningar och ditt arbete och din st†ndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda m„nniskor; du har pr”vat dem som s„ga sig vara apostlar, men icke „ro det, och har funnit dem vara l”gnare. 002:003 Och du „r st†ndaktig och har burit mycket f”r mitt namns skull och har icke f”rtr”ttats. 002:004 Men jag har det emot dig, att du har ”vergivit din f”rsta k„rlek. 002:005 Bet„nk d† varifr†n du har fallit, och b„ttra dig, och g”r †ter s†dana g„rningar som du gjorde under din f”rsta tid. Varom icke, s† skall jag komma ”ver dig och skall flytta din ljusstake fr†n dess plats, s†framt du icke g”r b„ttring. 002:006 Men den ber”mmelsen har du, att du hatar nikolaiternas g„rningar, som ocks† jag hatar. -- 002:007 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna. Den som vinner seger, †t honom skall jag giva att „ta av livets tr„d, som st†r i Guds paradis.˝ 002:008 Och skriv till Smyrnas f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger den f”rste och den siste, han som var d”d och †ter har blivit levande: 002:009 Jag k„nner din bedr”velse och din fattigdom -- dock, du „r rik! -- och jag vet vilken f”rsm„delse du utst†r av dem som s„ga sig vara judar, men icke „ro detta, utan „ro en Satans synagoga. 002:010 Frukta icke f”r det som du skall f† lida. Se, dj„vulen skall kasta somliga av eder i f„ngelse, f”r att I skolen s„ttas p† prov; och I skolen f† utst† bedr”velse i tio dagar. Var trogen intill d”den, s† skall jag giva dig livets krona, 002:011 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna. Den som vinner seger, han skall f”rvisso icke lida n†gon skada av den andra d”den.˝ 002:012 Och skriv till Pergamus' f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger han som har det skarpa tveeggade sv„rdet: 002:013 Jag vet var du bor: d„r varest Satan har sin tron. Och dock h†ller du fast vid mitt namn; och tron p† mig f”rnekade du icke ens p† den tid d† Antipas, mitt vittne, min trogne tj„nare, blev dr„pt hos eder -- d„r varest Satan bor. 002:014 Men jag har n†got litet emot dig: du har hos dig n†gra som h†lla fast vid Balaams l„ra, hans som l„rde Balak huru han skulle l„gga en st”testen f”r Israels barn, s† att de skulle „ta k”tt fr†n avgudaoffer och bedriva otukt. 002:015 S† har ocks† du n†gra som p† lika s„tt h†lla sig till nikolaiternas l„ra. 002:016 G”r d† b„ttring; varom icke, s† skall jag snart komma ”ver dig och skall strida mot dem med min muns sv„rd. 002:017 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna. Den som vinner seger, †t honom skall jag giva av det f”rdolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet p† den stenen, ett namn som ingen k„nner, utom den som f†r det.˝ 002:018 Och skriv till Tyatiras f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger Guds Son, han som har ”gon s†som eldsl†gor, han vilkens f”tter likna gl„nsande malm: 002:019 Jag k„nner dina g„rningar och din k„rlek och din tro, och jag vet huru du har tj„nat och varit st†ndaktig, och huru dina sista g„rningar „ro flera „n dina f”rsta. 002:020 Men jag har det emot dig att du „r s† efterl†ten mot kvinnan Jesabel -- hon som s„ger sig vara en profetissa och upptr„der s†som l„rare och f”rleder mina tj„nare till att bedriva otukt och till att „ta k”tt fr†n avgudaoffer. 002:021 Jag har givit henne tid till b„ttring, men hon vill icke g”ra b„ttring och upph”ra med sin otukt. 002:022 Se, jag vill l„gga henne ned p† sjuks„ngen; och ”ver dem som med henne beg† „ktenskapsbrott vill jag s„nda stor vederm”da, s†framt de icke b„ttra sig och upph”ra med att g”ra hennes g„rningar. 002:023 Och hennes barn skall jag dr„pa. Och alla f”rsamlingarna skola f”rnimma, att jag „r den som rannsakar njurar och hj„rtan; och jag skall giva var och en av eder efter hans g„rningar. 002:024 Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna l„ra, d† I ju icke ˝haven l„rt k„nna djupheterna˝, s†som de s„ga -- ja, Satans djupheter! -- till eder s„ger jag: Jag l„gger icke p† eder n†gon ny b”rda; 002:025 h†llen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer. 002:026 Den som vinner seger och intill „nden troget g”r mina g„rningar, †t honom skall jag giva makt ”ver hedningarna. 002:027 och han skall styra dem med j„rnspira, likasom n„r man krossar lerk„rl, 002:028 s†som ock jag har f†tt den makten av min Fader; och jag skall giva honom morgonstj„rnan. 002:029 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna.˝ 003:001 Och skriv till Sardes' f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger han som har Guds sju andar och de sju stj„rnorna: Jag k„nner dina g„rningar; du har det namnet om dig, att du lever, men du „r d”d. 003:002 Vakna upp och h†ll dig vaken, och styrk det som „nnu „r kvar, det som har varit n„ra att d”. Ty jag har icke funnit dina g„rningar vara fullkomliga inf”r min Gud. 003:003 T„nk nu p† huru du undfick ordet och h”rde det, och tag vara p† d„rp† och g”r b„ttring. Om du icke h†ller dig vaken, s† skall jag komma s†som en tjuv, och du skall f”rvisso icke veta vilken stund jag kommer ”ver dig. 003:004 Dock kunna hos dig i Sardes n„mnas n†gra f† som icke hava fl„ckat sina kl„der; och dessa skola vandra med mig i vita kl„der, ty de „ro v„rdiga d„rtill. 003:005 Den som vinner seger, han skall s† bliva kl„dd i vita kl„der, och jag skall aldrig utpl†na hans namn ur livets bok, utan k„nnas vid hans namn inf”r min Fader och inf”r hans „nglar. 003:006 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna.˝ 003:007 Och skriv till Filadelfias f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger den Helige, den Sannf„rdige, han som har 'Davids nyckel', han som 'uppl†ter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen uppl†ter': 003:008 Jag k„nner dina g„rningar. Se, jag har l†tit dig finna en ”ppen d”rr, som ingen kan tillsluta. Ty v„l „r din kraft ringa, men du har tagit vara p† mitt ord och icke f”rnekat mitt namn. 003:009 Se, jag vill ”verl„mna †t dig n†gra fr†n Satans synagoga, n†gra av dem som s„ga sig vara judar, men icke „ro det, utan ljuga; ja, jag vill g”ra s†, att de komma ock falla ned f”r dina f”tter, och de skola f”rst†, att jag har f†tt dig k„r. 003:010 Eftersom du har tagit vara p† mitt bud om st†ndaktighet, skall ock jag taga vara p† dig och fr„lsa dig ut ur den pr”vningens stund som skall komma ”ver hela v„rlden, f”r att s„tta jordens inbyggare p† prov. 003:011 Jag kommer snart; h†ll fast det du har, s† att ingen tager din krona. 003:012 Den som vinner seger, honom skall jag g”ra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer l„mna det; och jag skall skriva p† honom min Guds namn och namnet p† min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned fr†n himmelen, fr†n min Gud, s† ock mitt eget nya namn. 003:013 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna. 003:014 Och skriv till Laodiceas f”rsamlings „ngel: ˝S† s„ger han som „r Amen, den trov„rdiga och sannf„rdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: 003:015 Jag k„nner dina g„rningar: du „r varken kall eller varm. Jag skulle ”nska att du vore antingen kall eller varm. 003:016 Men nu, d† du „r ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. 003:017 Du s„ger ju: 'Jag „r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och beh”ver intet'; och du vet icke att du just „r el„ndig och ”mkansv„rd och fattig och blind och naken. 003:018 S† r†der jag dig d† att du k”per av mig guld som „r luttrat i eld, f”r att du skall bliva rik, och att du k”per vita kl„der till att kl„da dig i, f”r att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du k”per ”gonsalva till att sm”rja dina ”gon med, f”r att du skall kunna se. 003:019 'Alla som jag „lskar, dem tuktar och agar jag.' S† g”r nu b„ttring med all flit. 003:020 Se, jag st†r f”r d”rren och klappar; om n†gon lyssnar till min r”st och uppl†ter d”rren, s† skall jag g† in till honom och h†lla m†ltid med honom och han med mig. 003:021 Den som vinner seger, honom skall jag l†ta sitta med mig p† min tron, likasom jag sj„lv har vunnit seger och satt mig med min Fader p† hans tron. 003:022 Den som har ”ra, han h”re vad Anden s„ger till f”rsamlingarna. 004:001 Sedan fick jag se en d”rr vara ”ppnad i himmelen; och den r”st, lik ljudet av en basun, som jag f”rut hade h”rt tala till mig, sade: ˝Kom hit upp, s† skall jag visa dig, vad som skall ske h„refter.˝ 004:002 I detsamma kom jag i andeh„nryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och n†gon satt p† den tronen; 004:003 och han som satt d„rp† var till utseendet s†som jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnb†ge, som till utseendet var s†som en smaragd. 004:004 Och jag s†g tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p† de tronerna sutto tjugufyra „ldste, kl„dda i vita kl„der, med gyllene kransar p† sina huvuden. 004:005 Och fr†n tronen utgingo ljungeldar och dunder och tord”n; och framf”r tronen brunno sju eldbloss, det „r Guds sju andar. 004:006 Framf”r tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra v„senden, ett mitt f”r var sida av tronen och de voro fullsatta med ”gon framtill och baktill. 004:007 Och det f”rsta v„sendet liknade ett lejon, det andra v„sendet liknade en ung tjur, det tredje v„sendet hade ett ansikte s†som en m„nniska, det fj„rde v„sendet liknade en flygande ”rn. 004:008 Och vart och ett av de fyra v„sendena hade sex vingar; runt omkring, j„mv„l under vingarna voro de fullsatta med ”gon. Och dag och natt sade de utan uppeh†ll: ˝Helig, helig, helig „r Herren Gud den Allsm„ktige, han som var, och som „r, och som skall komma.˝ 004:009 Och n„r v„sendena hemb„ra pris och „ra och tack †t honom som sitter p† tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, 004:010 d† falla de tjugufyra „ldste ned inf”r honom som sitter p† tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och l„gga sina kransar ned inf”r tronen och s„ga; 004:011 ˝Du, v†r Herre och Gud, „r v„rdig att mottaga pris och „ra och makt, ty du har skapat allting, och d„rf”r att s† var din vilja, kom det till och blev skapat.˝ 005:001 Och i h”gra handen p† honom som satt p† tronen s†g jag en bokrulle, med skrift b†de p† insidan och p† utsidan, och f”rseglad med sju insegel. 005:002 Och jag s†g en v„ldig „ngel som utropade med h”g r”st: ˝Vem „r v„rdig att ”ppna bokrullen och bryta dess insegel?˝ 005:003 Men ingen, vare sig i himmelen eller p† jorden eller under jorden, kunde ”ppna bokrullen eller se vad som stod d„ri. 005:004 Och jag gr„t bittert ”ver att ingen befanns vara v„rdig att ”ppna bokrullen eller se, vad som stod d„ri. 005:005 Men en av de „ldste sade till mig: ˝Gr†t icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen fr†n Davids rot, har vunnit seger, s† att han kan ”ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.˝ 005:006 D† fick jag se att mellan tronen och de fyra v„sendena och de „ldste stod ett lamm, som s†g ut s†som hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ”gon, det „r Guds sju andar, vilka „ro uts„nda ”ver hela jorden. 005:007 Och det tr„dde fram och tog bokrullen ur h”gra handen p† honom som satt p† tronen. 005:008 Och n„r han tog bokrullen, f”llo de fyra v„sendena och de tjugufyra „ldste ned inf”r Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene sk†lar, fulla med r”kelse, det „r de heligas b”ner. 005:009 Och de sj”ngo en ny s†ng som lydde s†: ˝Du „r v„rdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du †t Gud k”pt m„nniskor, av alla stammar och tungom†l och folk och folkslag, 005:010 och gjort dem †t v†r Gud till ett konungad”me och till pr„ster, och de skola regera p† jorden˝ 005:011 Och i min syn fick jag h”ra r”ster av m†nga „nglar runt omkring tronen och omkring v„sendena och de „ldste; och deras antal var tio tusen g†nger tio tusen och tusen g†nger tusen. 005:012 Och de sade med h”g r”st: ˝Lammet som blev slaktat, „r v„rdigt att mottaga makten, s† ock rikedom och vishet och starkhet och „ra, och pris och lov.˝ 005:013 Och allt skapat, b†de i himmelen och p† jorden och under jorden och p† havet, och allt vad i dem var, h”rde jag s„ga: ˝Honom, som sitter p† tronen, och Lammet tillh”r lovet och „ran och priset och v„ldet i evigheternas evigheter.˝ 005:014 Och de fyra v„sendena sade ˝amen˝, och de „ldste f”llo ned och tillb†do. 006:001 Och jag s†g Lammet bryta det f”rsta av de sju inseglen; och jag h”rde ett av de fyra v„sendena s„ga s†som med tord”nsr”st: ˝Kom.˝ 006:002 D† fick jag se en vit h„st; och mannen som satt p† den hade en b†ge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut s†som segrare och f”r att segra. 006:003 Och n„r det br”t det andra inseglet, h”rde jag det andra v„sendet s„ga ˝Kom.˝ 006:004 D† kom en annan h„st fram, en som var r”d; och †t mannen som satt p† den blev givet att taga friden bort fr†n jorden, s† att m„nniskorna skulle slakta varandra. Och ett stort sv„rd blev honom givet. 006:005 Och n„r det br”t det tredje inseglet, h”rde jag det tredje v„sendet s„ga ˝Kom.˝ D† fick jag se en svart h„st; och mannen som satt p† den hade en v†gsk†l i sin hand. 006:006 Och jag h”rde likasom en r”st mitt ibland de fyra v„sendena s„ga: ˝Ett m†tt vete f”r en silverpenning och tre m†tt korn f”r en silverpenning! Och oljan och vinet m† du icke skada.˝ 006:007 Och n„r det br”t det fj„rde inseglet, h”rde jag det fj„rde v„sendets r”st s„ga: ˝Kom.˝ 006:008 D† fick jag se en blekgul h„st; och mannen som satt p† den, hans namn var D”den, och D”dsriket f”ljde med honom. Och †t dem gavs makt ”ver fj„rdedelen av jorden, s† att de skulle f† dr„pa med sv„rd och genom hungersn”d och pest och genom vilddjuren p† jorden. 006:009 Och n„r det br”t det femte inseglet, s†g jag under altaret de m„nniskors sj„lar, som hade blivit slaktade f”r Guds ords skull och f”r det vittnesb”rds skull, som de hade. 006:010 Och de ropade med h”g r”st och sade: ˝Huru l„nge, du helige och sannf„rdige Herre, skall du dr”ja att h†lla dom och att utkr„va v†rt blod av jordens inbyggare?˝ 006:011 Och †t var och en av dem gavs en vit, fotsid kl„dnad, och †t dem blev tillsagt att de „nnu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess j„mv„l skaran av deras medtj„nare och br”der, som skulle bliva dr„pta likasom de sj„lva, hade blivit fulltalig. 006:012 Och jag s†g Lammet bryta det sj„tte inseglet. D† blev det en stor jordb„vning, och solen blev svart som en sorgdr„kt, och m†nen blev hel och h†llen s†som blod; 006:013 och himmelens stj„rnor f”llo ned p† jorden, s†som n„r ett fikontr„d f„ller sina omogna frukter, d† det skakas av en stark vind. 006:014 Och himmelen vek undan, s†som n„r en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och ”ar flyttades bort ifr†n sin plats. 006:015 Och konungarna p† jorden och storm„nnen och krigs”verstarna och alla de rika och de v„ldiga, ja, alla, b†de tr„lar och fria, dolde sig i h†lor och bland bergsklippor. 006:016 Och de sade till bergen och klipporna: ˝Fallen ”ver oss och d”ljen oss f”r dens ansikte, som sitter p† tronen, och f”r Lammets vrede. 006:017 Ty deras vredes stora dag „r kommen, och vem kan best†?˝ 007:001 Sedan s†g jag fyra „nglar st† vid jordens fyra h”rn och h†lla tillbaka jordens fyra vindar, f”r att ingen vind skulle bl†sa ”ver jorden eller ”ver havet eller mot n†got tr„d. 007:002 Och jag s†g en annan „ngel tr„da fram ifr†n ”ster med den levande Gudens signet. Och han ropade med h”g r”st till de fyra „nglar som hade f†tt sig givet att skada jorden och havet, 007:003 och sade: ˝G”ren icke jorden eller havet eller tr„den n†gon skada, f”rr„n vi hava tecknat v†r Guds tj„nare med insegel p† deras pannor.˝ 007:004 Och jag fick h”ra antalet av dem som voro tecknade med insegel, ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns stammar; 007:005 av Juda stam tolv tusen tecknade, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 007:006 av Asers stam tolv tusen, av Neftalims stam tolv tusen, av Manasses' stam tolv tusen, 007:007 av Simeons stam tolv tusen, av Levi stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 007:008 av Sabulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen, av Benjamins stam tolv tusen tecknade. 007:009 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde r„kna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungom†l st† inf”r tronen och inf”r Lammet; och de voro kl„dda i vita, fotsida kl„der och hade palmer i sina h„nder. 007:010 Och de ropade med h”g r”st och sade: ˝Fr„lsningen tillh”r v†r Gud, honom som sitter p† tronen, och Lammet.˝ 007:011 Och alla „nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de „ldste och de fyra v„sendena, f”llo ned p† sina ansikten inf”r tronen och tillb†do Gud 007:012 och sade: ˝Amen. Lovet och priset och visheten och tacks„gelsen och „ran och makten och starkheten tillh”ra v†r Gud i evigheternas evigheter. Amen.˝ 007:013 Och en av de „ldste tog till orda och sade till mig: ˝Dessa som „ro kl„dda i de vita, fotsida kl„derna, vilka „ro de, och varifr†n hava de kommit?˝ 007:014 Jag svarade honom: ˝Min herre, du vet sj„lv det.˝ D† sade han till mig: ˝Dessa „ro de som komma ur den stora bedr”velsen, och som hava tvagit sina kl„der och gjort dem vita i Lammets blod. 007:015 D„rf”r st† de inf”r Guds tron och tj„na honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter p† tronen skall sl† upp sitt tabernakel ”ver dem. 007:016 'De skola icke mer hungra och icke mer t”rsta, och solens hetta skall icke tr„ffa dem, ej heller eljest n†gon br„nnande hetta. 007:017 Ty Lammet, som st†r mitt f”r tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenk„llor, och 'Gud skall avtorka alla t†rar fr†n deras ”gon'.˝ 008:001 Och n„r Lammet br”t det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. 008:002 Och jag fick se de sju „nglar, som st† inf”r Gud; †t dem g†vos sju basuner. 008:003 Och en annan „ngel kom och st„llde sig vid altaret, och han hade ett gyllene r”kelsekar; och mycken r”kelse var given †t honom, f”r att han skulle l„gga den till alla de heligas b”ner p† det gyllene altare som stod framf”r tronen. 008:004 Och ur „ngelns hand steg r”ken av r”kelsen med de heligas b”ner upp inf”r Gud. 008:005 Och „ngeln tog r”kelsekaret och fyllde det med eld fr†n altaret och kastade elden ned p† jorden. D† kommo tord”n och dunder och ljungeldar och jordb„vning. 008:006 Och de sju „nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo att st”ta i sina basuner. 008:007 Och den f”rste st”tte i sin basun. D† kom hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ned p† jorden; och tredjedelen av jorden br„ndes upp, och tredjedelen av tr„den br„ndes upp, och allt gr”nt gr„s br„ndes upp. 008:008 Och den andre „ngeln st”tte i sin basun. D† var det som om ett stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen av havet blev blod. 008:009 Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom; och tredjedelen av skeppen f”rgicks. 008:010 Och den tredje „ngeln st”tte i sin basun. D† f”ll fr†n himmelen en stor stj„rna, brinnande s†som ett bloss; och den f”ll ned ”ver tredjedelen av str”mmarna och ”ver vattenk„llorna. 008:011 Och stj„rnans namn var Mal”rt. Och tredjedelen av vattnet blev bitter mal”rt; och m†nga m„nniskor omkommo genom vattnet, d„rf”r att det hade blivit s† bittert. 008:012 Och den fj„rde „ngeln st”tte i sin basun. D† drabbade hems”kelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av m†nen och tredjedelen av stj„rnorna, s† att tredjedelen av dem f”rm”rkades och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten. 008:013 Sedan fick jag i min syn h”ra en ”rn, som fl”g fram uppe i himlarymden, ropa med h”g r”st: ˝Ve, ve, ve ”ver jordens inbyggare, n„r de tre ”vriga „nglar, som skola st”ta i basun, l†ta sina basuner ljuda!˝ 009:001 Och den femte „ngeln st”tte i sin basun. D† s†g jag en stj„rna vara fallen ifr†n himmelen ned p† jorden; och †t henne gavs nyckeln till avgrundens brunn. 009:002 Och hon ”ppnade avgrundens brunn. D† steg en r”k upp ur brunnen, lik r”ken fr†n en stor ugn, och solen och luften f”rm”rkades av r”ken fr†n brunnen. 009:003 Och ur r”ken kommo gr„shoppor ut ”ver jorden; och †t dem gavs samma makt som skorpionerna p† jorden hava. 009:004 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gr„set p† jorden eller n†got annat gr”nt eller n†got tr„d, utan allenast de m„nniskor som icke hade Guds insegel p† sina pannor. 009:005 Och †t dem blev givet att, icke att d”da dem, men att pl†ga dem i fem m†nader; och pl†gan, som de v†llade var s†som den pl†ga en skorpion †stadkommer, n„r den stinger en m„nniska. 009:006 P† den tiden skola m„nniskorna s”ka d”den, men icke kunna finna den; de skola †stunda att d”, men d”den skall fly undan ifr†n dem. 009:007 Och gr„shopporna tedde sig s†som h„star, rustade till strid. P† sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro s†som m„nniskors ansikten. 009:008 De hade h†r s†som kvinnors h†r, och deras t„nder voro s†som lejons. 009:009 De hade br”st, som liknade j„rnpansar; och rasslet av deras vingar var s†som vagnsrasslet, n„r m†nga h„star med sina vagnar st”rta fram till strid. 009:010 De hade stj„rtar med gaddar, s†som skorpioner hava; och i deras stj„rtar l†g den makt de hade f†tt att i fem m†nader skada m„nniskorna. 009:011 Till konung ”ver sig hade de avgrundens „ngel, vilkens namn p† hebreiska „r Abaddon och som p† grekiska har namnet Apollyon. 009:012 Det f”rsta ve har g†tt till „nda; se, efter detta komma „nnu tv† andra ve. 009:013 Och den sj„tte „ngeln st”tte i sin basun. D† h”rde jag en r”st fr†n de fyra hornen p† det gyllene altare, som stod inf”r Guds ansikte, 009:014 s„ga till den sj„tte „ngeln, den som hade basunen: ˝L”s de fyra „nglar, som h†llas bundna invid den stora floden Eufrat.˝ 009:015 Och de fyra „nglarna l”stes, de som just f”r den timmen, p† den dagen, i den m†naden, under det †ret hade h†llits redo att dr„pa tredjedelen av m„nniskorna. 009:016 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv† g†nger tio tusen g†nger tio tusen; jag fick h”ra att de voro s† m†nga. 009:017 Och h„starna och m„nnen som sutto p† dem tedde sig f”r min syn p† detta s„tt: m„nnen hade eldr”da och m”rkbl† och svavelgula pansar; och h„starna hade huvuden s†som lejon, och ur deras gap gick ut eld och r”k och svavel. 009:018 Av dessa tre pl†gor -- av elden och r”ken och svavlet som gick ut ur deras gap -- d”dades tredjedelen av m„nniskorna. 009:019 Ty h„starnas makt l†g i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade n„mligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada. 009:020 Men de †terst†ende m„nniskorna, de som icke hade blivit d”dade genom dessa pl†gor, gjorde icke b„ttring; de v„nde sig icke ifr†n bel„tena, som de hade gjort med egna h„nder, och upph”rde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och tr„, som varken kunna se eller h”ra eller g†. 009:021 De gjorde icke b„ttring och upph”rde icke med sina mordg„rningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri. 010:001 Och jag s†g en annan v„ldig „ngel komma ned fr†n himmelen. Han var kl„dd i en sky och hade regnb†gen ”ver sitt huvud, och hans ansikte var s†som solen, och hans ben voro s†som eldpelare; 010:002 och i sin hand hade han en ”ppen liten bokrulle. Och han satte sin h”gra fot p† havet och sin v„nstra p† jorden. 010:003 Och han ropade med h”g r”st, s†som n„r ett lejon ryter. Och n„r han hade ropat, l„to de sju tord”nen h”ra sina r”ster. 010:004 Och sedan de sju tord”nen hade talat, t„nkte jag skriva, men jag fick d† h”ra en r”st fr†n himmelen s„ga: ˝G”m s†som under insegel vad de sju tord”nen hava talat, och skriv icke upp det.˝ 010:005 Och „ngeln, som jag s†g st† p† havet och p† jorden, lyfte sin h”gra hand upp mot himmelen 010:006 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad d„ri „r, och jorden och vad d„rp† „r, och havet och vad d„ri „r, och sade: ˝Ingen tid skall mer givas, 010:007 utan i de dagar, d† den sjunde „ngelns r”st h”res, n„r det sker att han st”ter i sin basun, d† „r Guds hemliga r†dslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har f”rkunnat f”r sina tj„nare profeterna.˝ 010:008 Och den r”st som jag hade h”rt fr†n himmelen h”rde jag nu †ter tala till mig; den sade: ˝G† och tag den ”ppna bokrulle som „ngeln har i sin hand, han som st†r p† havet och p† jorden.˝ 010:009 D† gick jag bort till „ngeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: ˝Tag den och „t upp den; den skall v†lla dig bitter pl†ga i din buk, men i din mun skall den vara s”t s†som honung.˝ 010:010 D† tog jag bokrullen ur „ngelns hand och †t upp den; och den var i min mun s”t s†som honung, men n„r jag hade „tit upp den, k„nde jag bitter pl†ga i min buk. 010:011 Och mig blev sagt: ˝Du m†ste „n ytterligare profetera om m†nga folk och folkslag och tungom†l och konungar. 011:001 Och ett r”r, likt en m„tst†ng, gavs †t mig, och mig blev sagt: ˝St† upp och m„t Guds tempel och altaret tillika med dem som tillbedja d„rinne. 011:002 Men l„mna † sido templets yttre f”rg†rd och m„t den icke; ty den „r prisgiven †t hedningarna, och de skola under fyrtiotv† m†nader f”rtrampa den heliga staden. 011:003 Och jag skall l†ta mina tv† vittnen under ett tusen tv† hundra sextio dagar profetera, h”ljda i s„cktyg. 011:004 Dessa vittnen „ro de tv† olivtr„d och de tv† ljusstakar som st† inf”r jordens Herre. 011:005 Och om n†gon vill g”ra dem skada, s† g†r eld ut ur deras mun och f”rt„r deras ov„nner; ja, om n†gon vill g”ra dem skada, s† skall han bliva d”dad p† det s„ttet. 011:006 De hava makt att tillsluta himmelen, s† att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt ”ver vattnet, att f”rvandla det till blod, och makt att sl† jorden med alla slags pl†gor, s† ofta de vilja. 011:007 Och n„r de hava till fullo framburit sitt vittnesb”rd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall ”vervinna dem och d”da dem. 011:008 Och deras d”da kroppar skola bliva liggande p† gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad d„r ocks† deras Herre blev korsf„st. 011:009 Och m„nniskor av allahanda folk och stammar och tungom†l och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras d”da kroppar ligga d„r, och de skola icke tillst„dja att kropparna l„ggas i n†gon grav. 011:010 Och jordens inbyggare skola gl„djas ”ver vad som har vederfarits dem och skola fr”jda sig och s„nda varandra g†vor; ty dessa tv† profeter hade varit en pl†ga f”r jordens inbyggare.˝ 011:011 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande fr†n Gud in i dem, och de reste sig upp p† sina f”tter; och en stor fruktan f”ll ”ver dem som s†go dem. 011:012 Och de h”rde en stark r”st fr†n himmelen, som sade till dem: ˝Kommen hit upp.˝ D† stego de i en sky upp till himmelen, i sina ov„nners †syn. 011:013 Och i samma stund blev det en stor jordb„vning, och tiondedelen av staden st”rtade samman, och genom jordb„vningen omkommo sju tusen m„nniskor; och de ”vriga blevo f”rskr„ckta och g†vo „ra †t Gud i himmelen. 011:014 Det andra ve har g†tt till „nda; se, det tredje ve kommer snart. 011:015 Och den sjunde „ngeln st”tte i sin basun. D† lj”do i himmelen starka r”ster som sade: ˝V„ldet ”ver v„rlden har blivit v†r Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.˝ 011:016 Och de tjugufyra „ldste, som sutto p† sina troner inf”r Gud, f”llo ned p† sina ansikten och tillb†do Gud 011:017 och sade: ˝Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsm„ktige, du som „r, och som var, f”r att du har tagit i besittning din stora makt och tr„tt fram s†som konung. 011:018 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid d† de d”da skola f† sin dom, och d† du skall l”na dina tj„nare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, b†de sm† och stora, och d† du skall f”rd„rva dem som f”rd„rva jorden.˝ 011:019 Och Guds tempel i himmelen ”ppnades, och hans f”rbundsark blev synlig i hans tempel. D† kommo ljungeldar och dunder och tord”n och jordb„vning och starkt hagel. 012:001 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: d„r syntes en kvinna, som hade solen till sin kl„dnad och m†nen under sina f”tter, och en krans av tolv stj„rnor p† sitt huvud. 012:002 Hon var havande och ropade i barnsn”d och f”dslov†nda. 012:003 Žnnu ett annat tecken visade sig i himmelen: d„r syntes en stor r”d drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p† sina huvuden sju kronor. 012:004 Och hans stj„rt drog med sig tredjedelen av himmelens stj„rnor och kastade den ned p† jorden. Och draken stod framf”r kvinnan som skulle f”da, ty han ville uppsluka hennes barn, n„r hon hade f”tt det. 012:005 Och hon f”dde ett barn gossebarn, som en g†ng skall styra alla folk med j„rnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; 012:006 Och kvinnan flydde ut i ”knen, d„r hon har en plats sig beredd av Gud, och d„r hon skulle f† sitt uppeh„lle under ett tusen tv† hundra sextio dagar. 012:007 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans „nglar g†vo sig i strid med draken; och draken och hans „nglar stridde mot dem, 012:008 men de f”rm†dde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer n†gon plats f”r dem. 012:009 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Dj„vul och Satan, och som f”rvillar hela v„rlden; han blev nedkastad till jorden, och hans „nglar kastades ned j„mte honom. 012:010 Och jag h”rde en stark r”st i himmelen s„ga: ˝Nu har fr„lsningen och makten och riket blivit v†r Guds, och v„ldet hans Smordes; ty v†ra br”ders †klagare „r nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inf”r v†r Gud. 012:011 De ”vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesb”rds ord: de „lskade icke s† sitt liv, att de drogo sig undan d”den. 012:012 Gl„djens f”rdenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty dj„vulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar „r kort.˝ 012:013 Och n„r draken s†g att han var nedkastad p† jorden, f”rf”ljde han kvinnan, som hade f”tt gossebarnet. 012:014 Men †t kvinnan g†vos den stora ”rnens tv† vingar, f”r att hon skulle flyga ut i ”knen till den plats d„r hon skulle f† sitt uppeh„lle under en tid och tider och en halv tid, fj„rran ifr†n ormens †syn. 012:015 D† sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan s†som en str”m, f”r att str”mmen skulle bortf”ra henne. 012:016 Men jorden kom kvinnan till hj„lp; jorden ”ppnade sin mun och drack upp str”mmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap. 012:017 Och draken vredgades „n mer p† kvinnan och gick †stad f”r att f”ra krig mot de ”vriga av hennes s„d, mot dem som h†lla Guds bud och hava Jesu vittnesb”rd. 013:018 Och han st„llde sig p† sanden invid havet. 013:001 D† s†g jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och p† sina horn hade det tio kronor och p† sina huvuden h„diska namn. 013:002 Och vilddjuret, som jag s†g, liknade en panter, men det hade f”tter s†som en bj”rn och gap s†som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet. 013:003 Och jag s†g ett av dess huvuden vara likasom s†rat till d”ds, men dess d”dss†r blev l„kt. Och hela jorden s†g med f”rundran efter vilddjuret. 013:004 Och de tillb†do draken, d„rf”r att han hade givit vilddjuret s†dan myndighet; de tillb†do och vilddjuret och sade ˝Vem „r lik vilddjuret, och vem kan strida mot det?˝ 013:005 Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad h„diskt var, och det fick makt att s† g”ra under fyrtiotv† m†nader. 013:006 Och den ”ppnade sin mun till att f”ra h„diskt tal mot Gud, till att h„da hans namn och hans tabernakel och dem som bo i himmelen. 013:007 Och det fick makt att f”ra krig mot de heliga och att ”vervinna dem; och det fick makt ”ver alla stammar och folk och tungom†l och folkslag. 013:008 Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som icke har sitt namn fr†n v„rldens begynnelse skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok. 013:009 Den som har ”ra, han h”re. 013:010 Den som f”r andra bort i f†ngenskap, han skall sj„lv bliva bortf”rd i f†ngenskap; den som dr„per andra med sv„rd, han skall sj„lv bliva dr„pt med sv„rd. H„r g„ller det f”r de heliga att hava st†ndaktighet och tro. 013:011 Och jag s†g ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv† horn, lika ett lamms, och det talade s†som en drake. 013:012 Och det ut”var det f”rsta vilddjurets hela myndighet, i dess †syn. Och det kommer jorden och dem som bo d„rp† att tillbedja det f”rsta vilddjuret, det vars d”dss†r blev l„kt. 013:013 Och det g”r stora tecken, s† att det till och med l†ter eld i m„nniskornas †syn falla ned fr†n himmelen p† jorden. 013:014 Och genom de tecken, som det har f†tt makt att g”ra i vilddjurets †syn, f”rvillar det jordens inbyggare; det f”rm†r genom sitt tal jordens inbyggare att g”ra en bild †t vilddjuret, det som var s†rat med sv„rd, men †ter kom till liv. 013:015 Och det fick makt att giva ande †t vilddjurets bild, s† att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde l†ta d”da alla som icke tillb†do vilddjurets bild. 013:016 Och det f”rm†r alla, b†de sm† och stora, b†de rika och fattiga, b†de fria och tr„lar, att l†ta giva sig ett m„rke p† h”gra handen eller p† pannan, 013:017 s† att ingen f†r vare sig k”pa eller s„lja n†got, utom den som „r m„rkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. 013:018 H„r g„ller det att vara vis; den som har f”rst†nd, han r„kne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det „r en m„nniskas tal. Och dess tal „r sex hundra sextiosex. 014:001 Och jag fick se Lammet st† p† Sions berg j„mte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna p† sina pannor. 014:002 Och jag h”rde ett ljud fr†n himmelen, likt bruset av stora vatten och d†net av ett starkt tord”n; och ljudet som jag h”rde var s†som n„r harpospelare spela p† sina harpor. 014:003 Och de sj”ngo inf”r tronen och inf”r de fyra v„sendena och de „ldste vad som tycktes vara en ny s†ng; och ingen kunde l„ra sig den s†ngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro frik”pta ifr†n jorden. 014:004 Dessa „ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de „ro s†som jungfrur. Dessa „ro de som f”lja Lammet varthelst det g†r. De hava blivit frik”pta ifr†n m„nniskorna till en f”rstling †t Gud och Lammet. 014:005 Och i deras mun har ingen l”gn blivit funnen; de „ro ostraffliga. 014:006 Och jag s†g en annan „ngel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle f”rkunna f”r dem som bo p† jorden, f”r alla folkslag och stammar och tungom†l och folk. 014:007 Och han sade med h”g r”st: ˝Frukten Gud och given honom „ra; ty stunden „r kommen, d† han skall h†lla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenk„llor. 014:008 Och „nnu en annan „ngel f”ljde honom; denne sade: ˝Fallet, fallet „r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.˝ 014:009 Och „nnu en tredje „ngel f”ljde dem; denne sade med h”g r”st: ˝Om n†gon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess m„rke p† sin panna eller p† sin hand, 014:010 s† skall ock han f† dricka av Guds vredesvin, det som „r isk„nkt i hans vredes kalk, obem„ngt; och han skall bliva pl†gad med eld och svavel, i heliga „nglars och i Lammets †syn. 014:011 Och n„r de s† pl†gas, uppstiger r”ken d„rav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som l†ta m„rka sig med dess namn. 014:012 H„r g„ller det f”r de heliga att hava st†ndaktighet, f”r dem som h†lla Guds bud och bevara tron p† Jesus.˝ 014:013 Och jag h”rde en r”st fr†n himmelen s„ga: ˝Skriv: Saliga „ro de d”da som d” i Herren h„refter. Ja, s„ger Anden, de skola f† vila sig fr†n sitt arbete, ty deras g„rningar f”lja dem.˝ 014:014 Och jag fick se en vit sky, och p† skyn satt en som liknade en m„nniskoson; och han hade p† sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie. 014:015 Och en annan „ngel kom ut ur templet och ropade med h”g r”st till den som satt p† skyn: ˝L†t din lie g†, och inb„rga sk”rden; ty sk”rdetiden „r kommen, och s„den p† jorden „r fullt mogen till sk”rd.˝ 014:016 Den som satt p† skyn h”gg d† till med sin lie p† jorden, och jorden blev avb„rgad. 014:017 Och en annan „ngel kom ut ur templet i himmelen, och j„mv„l han hade en vass lie. 014:018 Och „nnu en „ngel kom fram ifr†n altaret, den som hade makt ”ver elden. Denne ropade med h”g r”st till den som hade den vassa lien; han sade ˝L†t din vassa lie g†, och sk„r av druvklasarna fr†n vintr„den p† jorden, ty deras druvor „ro fullmogna.˝ 014:019 Och „ngeln h”gg till med sin lie p† jorden och skar av frukten ifr†n vintr„den p† jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress. 014:020 Och vinpressen trampade utanf”r staden, och blod gick ut fr†n pressen och steg „nda upp till betslen p† h„starna, p† en str„cka av ett tusen sex hundra stadier. 015:001 Och jag s†g ett annat tecken i himmelen, stort och underbart; sju „nglar med de sju pl†gor som bliva de sista, ty med dem „r Guds vredesdom fullbordad. 015:002 Och jag fick se n†got som s†g ut s†som ett glashav, blandat med eld. Och jag s†g dem som hade vunnit seger ”ver vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, st† vid glashavet, med Guds harpor i sina h„nder. 015:003 Och de sj”ngo Moses', Guds tj„nares, s†ng och Lammets s†ng: de sj”ngo: ˝Stora och underbara „ro dina verk, Herre Gud, du Allsm„ktige; r„ttf„rdiga och r„tta „ro dina v„gar, du folkens konung. 015:004 Vem skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena „r helig, och alla folk skola komma och tillbedja inf”r dig. Ty dina domar hava blivit uppenbara.˝ 015:005 Sedan s†g jag att vittnesb”rdets tabernakels tempel i himmelen ”ppnades. 015:006 Och de sju „nglarna med de sju pl†gorna kommo ut ur templet, kl„dda i rent, skinande linne, och omgjordade kring br”stet med gyllene b„lten. 015:007 Och ett av de fyra v„sendena gav de sju „nglarna sju gyllene sk†lar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas evigheter. 015:008 Och templet blev uppfyllt av r”k fr†n Guds h„rlighet och fr†n hans makt, och ingen kunde g† in i templet, f”rr„n de sju „nglarnas sju pl†gor hade f†tt sin fullbordan. 016:001 Och jag h”rde en stark r”st fr†n templet s„ga till de sju „nglarna: ˝G†n †stad och gjuten ut Guds sju vredessk†lar p† jorden.˝ 016:002 Och den f”rste gick †stad och g”t ut sin sk†l p† jorden. D† kommo onda och sv†ra s†rnader p† de m„nniskor som buro vilddjurets m„rke och tillb†do dess bild. 016:003 Och den andre g”t ut sin sk†l i havet. D† f”rvandlades det till blod, likt blodet av en d”d m„nniska, och alla levande varelser i havet dogo. 016:004 Och den tredje g”t ut sin sk†l i str”mmarna och vattenk„llorna. D† f”rvandlades dessa till blod. 016:005 Och jag h”rde vattnens „ngel s„ga: ˝R„ttf„rdig „r du, du som „r och som var, du helige, som har d”mt s†. 016:006 De hava utgjutit heliga m„ns och profeters blod. D„rf”r har ock du givit dem blod att dricka; de „ro det v„rda.˝ 016:007 Och jag h”rde altaret s„ga: ˝Ja, Herre Gud, du Allsm„ktige, r„tta och r„ttf„rdiga „ro dina domar.˝ 016:008 Och den fj„rde g”t ut sin sk†l ”ver solen. D† fick denna makt att br„nna m„nniskorna s†som med eld. 016:009 Och n„r nu m„nniskorna blevo br„nda av stark hetta, h„dade de Guds namn, hans som hade makten ”ver dessa pl†gor; de gjorde icke b„ttring och g†vo honom icke „ra. 016:010 Och den femte g”t ut sin sk†l ”ver vilddjurets tron. D† blev dess rike f”rm”rkat, och m„nniskorna beto s”nder sina tungor i sin v†nda. 016:011 Och de h„dade himmelens Gud f”r sin v†ndas och sina s†rnaders skull; de gjorde icke b„ttring och upph”rde icke med sina g„rningar. 016:012 Och den sj„tte g”t ut sin sk†l ”ver den stora floden Eufrat. D† torkade dess vatten ut, f”r att v„g skulle beredas †t konungarna fr†n ”stern. 016:013 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun s†g jag tre orena andar utg†, lika paddor. 016:014 De „ro n„mligen onda andar som g”ra tecken, och som g† ut till konungarna i hela v„rlden, f”r att samla dem till striden p† Guds, den Allsm„ktiges, stora dag. 016:015 (˝Se, jag kommer s†som en tjuv; salig „r den som vakar och bevarar sina kl„der, s† att han icke m†ste g† naken, och man f†r se hans skam.˝) 016:016 Och de f”rsamlade dem till den plats som p† hebreiska heter Harmagedon. 016:017 Och den sjunde g”t ut sin sk†l i luften. D† gick en stark r”st ut fr†n tronen i templet och sade ˝Det „r gjort.˝ 016:018 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tord”n, och det blev en stor jordb„vning, en jordb„vning s† v†ldsam och s† stor, att dess like icke hade f”rekommit, alltsedan m„nniskor blevo till p† jorden. 016:019 Och den stora staden r„mnade s”der i tre delar, och folkens st„der st”rtade samman; och Gud kom ih†g det stora Babylon, s† att han r„ckte det kalken med sin str„nga vredes vin. 016:020 Och alla ”ar flydde, och inga berg funnos mer. 016:021 Och stora hagel, centnertunga, f”llo ned fr†n himmelen p† m„nniskorna; och m„nniskorna h„dade Gud f”r den pl†ga som haglen v†llade, ty den pl†gan var mycket stor. 017:001 Och en av de sju „nglarna med de sju sk†larna kom och talade med mig och sade: ˝Kom hit, s† skall jag visa dig, huru den stora sk”kan f†r sin dom, hon som tronar vid stora vatten, 017:002 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.˝ 017:003 Sedan f”rde han mig i anden bort till en ”ken. D„r s†g jag en kvinna som satt p† ett scharlakansr”tt vilddjur, fulltecknat med h„diska namn; och det hade sju huvuden och tio horn. 017:004 Och kvinnan var kl„dd i purpur och scharlakan och gl„nste av guld och „dla stenar och p„rlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet. 017:005 Och p† hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ˝Det stora Babylon, hon som „r moder till sk”korna och till styggelserna p† jorden.˝ 017:006 Och jag s†g kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag f”rundrade mig storligen, n„r jag s†g henne. 017:007 Och „ngeln sade till mig: ˝Varf”r f”rundrar du dig? Jag skall s„ga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som b„r henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen. 017:008 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och „r icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det g†r sedan i f”rd„rvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke fr†n v„rldens begynnelse „ro skrivna i livets bok, skola f”rundra sig, n„r de f† se vilddjuret som har varit, och icke mer „r, men dock skall komma. -- 017:009 H„r g„ller det att „ga ett f”rst†nd med vishet. De sju huvudena „ro sju berg, som kvinnan tronar p†. De „ro ock sju konungar; 017:010 fem av dem hava fallit, en „r, och den †terst†ende har „nnu icke kommit, och n„r han kommer, skall han bliva kvar en liten tid. 017:011 Och vilddjuret som har varit, och icke mer „r, det „r sj„lvt den †ttonde, och dock en av de sju, och det g†r i f”rd„rvet. 017:012 Och de tio horn som du har sett, de „ro tio konungar, som „nnu icke hava kommit till konungav„lde, men som f”r en kort tid, tillika med vilddjuret, f† makt s†som konungar. 017:013 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet †t vilddjuret. 017:014 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet j„mte de kallade och utvalda och trogna som f”lja det, skall ”vervinna dem, ty Lammet „r herrarnas herre och konungarnas konung.˝ 017:015 Och han sade ytterligare till mig: ˝Vattnen som du har sett, d„r varest sk”kan tronar, „ro folk och m„nniskoskaror och folkslag och tungom†l. 017:016 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata sk”kan och g”ra henne utblottad och naken, och skola „ta hennes k”tt och br„nna upp henne i eld. 017:017 Ty Gud har ingivit dem i hj„rtat att de skola utf”ra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt v„lde †t vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats. 017:018 Och kvinnan som du har sett „r den stora staden, som har konungsligt v„lde ”ver jordens konungar.˝ 018:001 D„refter s†g jag en annan „ngel komma ned fr†n himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans h„rlighet. 018:002 Och han ropade med stark r”st och sade: ˝Fallet, fallet „r det stora Babylon; det har blivit en boning f”r onda andar, ett tillh†ll f”r alla slags orena andar och ett tillh†ll f”r alla slags orena och vederstyggliga f†glar. 018:003 Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna p† jorden hava bedrivit otukt med henne, och k”pm„nnen p† jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes om†ttliga v„llust.˝ 018:004 Och jag h”rde en annan r”st fr†n himmelen s„ga: ˝Dragen ut ifr†n henne, I mitt folk, s† att I icke g”ren eder delaktiga i hennes synder och f†n eder del av hennes pl†gor. 018:005 Ty hennes synder r„cka „nda upp till himmelen, och Gud har kommit ih†g hennes or„ttf„rdiga g„rningar. 018:006 Vederg„llen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen f”r hennes g„rningar; isk„nken dubbelt †t henne i den kalk vari hon har isk„nkt. 018:007 S† mycken „ra och v„llust som hon har berett sig, s† mycken pina och sorg m†n I bereda henne. Eftersom hon s„ger i sitt hj„rta: 'Jag tronar s†som drottning och och sitter icke s†som „nka, och aldrig skall jag veta av n†gon sorg', 018:008 d„rf”r skola p† en och samma dag hennes pl†gor komma ”ver henne: d”d och sorg och hungersn”d; och hon skall br„nnas upp i eld. Ty stark „r Herren Gud, han som har d”mt henne. 018:009 Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i v„llust med henne, skola gr†ta och j„mra sig ”ver henne, n„r de se r”ken av hennes brand. 018:010 De skola st† l†ngt ifr†n, av f”rf„ran ”ver hennes pina, och skola s„ga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Pl”tsligt har nu din dom kommit.' 018:011 Och k”pm„nnen p† jorden gr†ta och s”rja ”ver henne, d† nu ingen mer k”per de varor som de frakta: 018:012 guld och silver, „dla stenar och p„rlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags v„lluktande tr„, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste tr„, av koppar och j„rn och marmor, 018:013 d„rtill kanel och kostbar salva, r”kverk, sm”rjelse och v„lluktande harts, vin och olja, fint mj”l och vete, f„kreatur och f†r, h„star och vagnar, livegna och tr„lar. 018:014 De frukter som din sj„l hade beg„r till hava f”rsvunnit ifr†n dig; allt vad kr„sligt och pr„ktigt du hade har g†tt f”rlorat f”r dig och skall aldrig mer bliva funnet. 018:015 De som handlade med s†dant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola st† l†ngt ifr†n, av f”rf„ran ”ver hennes pina; de skola gr†ta och s”rja 018:016 och skola s„ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kl„dd i fint linne och purpur och scharlakan, du som gl„nste av guld och „dla stenar och p„rlor! 018:017 I ett ”gonblick har nu denna stora rikedom blivit f”r”dd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sj”m„n och alla andra som hava sitt arbete p† havet st† l†ngt ifr†n; 018:018 och n„r de ser r”ken av hennes brand, ropa de och s„ga: 'Var fanns den stora stadens like?' 018:019 Och de str” stoft p† sina huvuden och ropa under gr†t och sorg och s„ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de d„rinne, som hade skepp p† havet, blevo rika! I ett ”gonblick har den nu blivit f”r”dd. 018:020 Gl„d dig ”ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, d† nu Gud har h†llit dom ”ver henne och utkr„vt vederg„llning f”r eder!˝ 018:021 Och en v„ldig „ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ˝S† skall Babylon, den stora staden, med fart st”rtas ned och aldrig mer bliva funnen. 018:022 Av harpospelare och s†ngare, av fl”jtbl†sare och basunbl†sare skall aldrig mer n†got ljud bliva h”rt i dig; aldrig mer skall n†gon konstf”rfaren man av n†got slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer h”ras i dig; 018:023 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop f”r brudgum och brud skall aldrig mer h”ras i dig -- du vars k”pm„n voro storm„n p† jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo f”rvillade, 018:024 och i vilken man s†g profeters och heliga m„ns blod, ja, alla de m„nniskors blod, som hade blivit slaktade p† jorden.˝ 019:001 Sedan h”rde jag likasom starka r”ster av en stor skara i himmelen, som sade ˝Halleluja! Fr„lsningen och „ran och makten tillh”ra v†r Gud. 019:002 Ty r„tta och r„ttf„rdiga „ro hans domar; han har d”mt den stora sk”kan, som f”rd„rvade jorden genom sin otukt, och han har utkr„vt sina tj„nares blod av hennes hand.˝ 019:003 Och †ter sade de: ˝Halleluja!˝ Och r”ken fr†n henne stiger upp i evigheternas evigheter! 019:004 Och de tjugufyra „ldste och de fyra v„sendena f”llo ned och tillb†do Gud, som satt p† tronen; de sade: ˝Amen! Halleluja!˝ 019:005 Och fr†n tronen utgick en r”st, som sade: ˝Loven v†r Gud, alla I hans tj„nare, I som frukten honom, b†de sm† och stora.˝ 019:006 Och jag h”rde likasom r”ster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och d†net av starka tord”n; de sade: ˝Halleluja! Herren, v†r Gud, den Allsm„ktige, har nu tr„tt fram s†som konung. 019:007 L†tom oss gl„djas och fr”jda oss och giva honom „ran; ty tiden „r inne f”r Lammets br”llop, och dess brud har gjort sig redo. 019:008 Och †t henne har blivit givet att kl„da sig i fint linne, skinande och rent.˝ Det fina linnet „r de heligas r„ttf„rdighet. 019:009 Och han sade till mig: ˝Skriv: Saliga „ro de som „ro bjudna till Lammets br”llopsm†ltid.˝ Ytterligare sade han till mig: ˝Dessa ord „ro sanna Guds ord.˝ 019:010 Och jag f”ll ned f”r hans f”tter f”r att tillbedja honom, men han sade till mig: ˝G”r icke s†. Jag „r din medtj„nare och dina br”ders, deras som hava Jesu vittnesb”rd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesb”rd „r profetians ande.˝ 019:011 Och jag s†g himmelen ”ppen och fick d„r se en vit h„st; och mannen som satt p† den heter ˝Trofast och sannf„rdig˝, och han d”mer och strider i r„ttf„rdighet. 019:012 Hans ”gon voro s†som eldsl†gor, och p† sitt huvud bar han m†nga kronor och hade ett namn d„r skrivet, som ingen k„nner utom han sj„lv. 019:013 Och han var kl„dd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har f†tt „r ˝Guds Ord˝. 019:014 Och honom f”ljde, p† vita h„star, de himmelska h„rskarorna, kl„dda i fint linne, vitt och rent. 019:015 Och fr†n hans mun utgick ett skarpt sv„rd, varmed han skulle sl† folken. Och han skall styra dem med j„rnspira; och han trampar Guds, den Allsm„ktiges, str„nga vredes vinpress. 019:016 Och p† sin mantel, ”ver sin l„nd, har han detta namn skrivet: ˝Konungarnas konung och herrarnas herre.˝ 019:017 Och jag s†g en „ngel st† i solen, och denne ropade med h”g r”st och sade till alla f†glar som fl”go fram uppe i himlarymden: ˝Kommen hit, f”rsamlen eder till Guds stora g„stabud, 019:018 f”r att „ta k”tt av konungar och krigs”verstar och hj„ltar, k”tt av h„star och deras ryttare, ja, k”tt av alla, b†de fria och tr„lar, b†de sm† och stora.˝ 019:019 Och jag s†g vilddjuret och konungarna p† jorden med sina h„rskaror, samlade f”r att utk„mpa sin strid mot honom som satt p† h„sten och mot hans h„rskara. 019:020 Och vilddjuret blev gripet, d„rj„mte ock den falske profeten, som i dess †syn hade gjort de tecken med vilka han hade f”rvillat dem som hade tagit vilddjurets m„rke, och dem som hade tillbett dess bild. B†da blevo de levande kastade i eldsj”n, som brann med svavel. 019:021 Och de andra blevo dr„pta med ryttarens sv„rd, det som utgick fr†n hans mun; och alla f†glar blevo m„ttade av deras k”tt. 020:001 Och jag s†g en „ngel komma ned fr†n himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand. 020:002 Och han grep draken, den gamle ormen, det „r dj„vulen och Satan, och f„ngslade honom f”r tusen †r 020:003 och kastade honom i avgrunden och st„ngde igen och satte dit ett insegel ”ver honom p† det att han icke mer skulle f”rvilla folken, f”rr„n de tusen †ren hade g†tt till „nda. D„refter skall han †ter komma l”s f”r en liten tid. 020:004 Och jag s†g troner st† d„r, och de satte sig p† dem, de †t vilka gavs makt att h†lla dom. Och jag s†g de m„nniskors sj„lar, som hade blivit halshuggna f”r Jesu vittnesb”rds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess m„rke p† sina pannor och sina h„nder; dessa blevo nu †ter levande och fingo regera med Kristus i tusen †r. 020:005 (De ”vriga d”da blevo icke levande, f”rr„n de tusen †ren hade g†tt till „nda.) Detta „r den f”rsta uppst†ndelsen. 020:006 Salig och helig „r den som har del i den f”rsta uppst†ndelsen; ”ver dem har den andra d”den ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi pr„ster och skola f† regera med honom de tusen †ren. 020:007 Men n„r de tusen †ren hava g†tt till „nda, skall Satan komma l”s ur sitt f„ngelse. 020:008 Han skall d† g† ut f”r att f”rvilla de folk som bo vid jordens fyra h”rn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de „ro till antalet s†som sanden i havet. 020:009 Och de draga fram ”ver jordens hela vidd och omringa de heligas l„ger och ˝den „lskade staden˝; men eld faller ned fr†n himmelen och f”rt„r dem. 020:010 Och dj„vulen, som f”rvillade dem, bliver kastad i samma sj” av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola d„r pl†gas dag och natt i evigheternas evigheter. 020:011 Och jag s†g en stor vit tron och honom som satt d„rp†; och f”r hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen f”r dem. 020:012 Och jag s†g de d”da, b†de stora och sm†, st† inf”r tronen, och b”cker blevo uppl†tna. Och j„mv„l en annan bok blev uppl†ten; det var livets bok. Och de d”da blevo d”mda efter sina g„rningar, p† grund av det som var upptecknat i b”ckerna. 020:013 Och havet gav igen de d”da som voro d„ri, och d”den och d”dsriket g†vo igen de d”da som voro i dem; och dessa blev d”mda, var och en efter sina g„rningar. 020:014 Och d”den och d”dsriket blevo kastade i den brinnande sj”n; detta, den brinnande sj”n, „r den andra d”den. 020:015 Och om n†gon icke fanns skriven i livets bok, s† blev han kastad i den brinnande sj”n. 021:001 Och jag s†g en ny himmel och en ny jord; ty den f”rra himmelen och den f”rra jorden voro f”rg†ngna, och havet fanns icke mer. 021:002 Och jag s†g den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned fr†n himmelen, fr†n Gud, f„rdigsmyckad s†som en brud som „r prydd f”r sin brudgum. 021:003 Och jag h”rde en stark r”st fr†n tronen s„ga: ˝Se, nu st†r Guds tabernakel bland m„nniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud sj„lv skall vara hos dem 021:004 och skall avtorka alla t†rar fr†n deras ”gon. Och d”den skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller pl†ga skall vara mer; ty det som f”rr var „r nu f”rg†nget.˝ 021:005 Och han som satt p† tronen sade: ˝Se, jag g”r allting nytt.˝ Ytterligare sade han: ˝Skriv: ty dessa ord „ro visa och sanna.˝ 021:006 Han sade vidare till mig: ˝Det „r gjort. Jag „r A och O, begynnelsen och „nden. Źt den som t”rstar skall jag giva att dricka f”r intet ur k„llan med livets vatten. 021:007 Den som vinner seger, han skall f† detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 021:008 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt „r, och dr†pare och otuktiga m„nniskor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla l”gnare skola f† sin del i den sj” som brinner med eld och svavel; detta „r den andra d”den.˝ 021:009 Och en av de sju „nglarna med de sju sk†lar, som voro fulla med de sju sista pl†gorna, kom och talade till mig och sade: ˝Kom hit, s† skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.˝ 021:010 Och han f”rde mig i anden †stad upp p† ett stort och h”gt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned fr†n himmelen, fr†n Gud, 021:011 med Guds h„rlighet. Den gl„nste likt den dyrbaraste „delsten, den var s†som kristallklar jaspis. 021:012 Den hade en stor och h”g mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv „nglar, och ”ver portarna voro skrivna namn: namnen p† Israels barns tolv stammar. 021:013 I ”ster voro tre portar, i norr tre portar, i s”der tre portar och i v„ster tre portar. 021:014 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p† dem stodo tolv namn: namnen p† Lammets tolv apostlar. 021:015 Och han som talade till mig hade en gyllene m„tst†ng f”r att d„rmed m„ta staden och dess portar och dess mur. 021:016 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess l„ngd var lika stor som dess bredd. Och med st†ngen m„tte han staden: dess m†tt var tolv tusen stadier, dess l„ngd och bredd och h”jd voro lika. 021:017 Och han m„tte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter m„nniskors m†tt, som ock „r „nglars. 021:018 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sj„lv var av rent guld, likt rent glas. 021:019 Stadsmurens grundstenar voro sk”nt lagda och utgjordes av alla slags „delstenar. Den f”rsta grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fj„rde en smaragd, 021:020 den femte en sardonyx, den sj„tte en karneol, den sjunde en krysolit, den †ttonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist. 021:021 Och de tolv portarna utgjordes av tolv p„rlor; var s„rskild port utgjordes av en enda p„rla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas. 021:022 Och jag s†g i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsm„ktige, „r dess tempel, han och Lammet. 021:023 Och staden beh”ver icke sol eller m†ne till att lysa d„r, ty Guds h„rlighet upplyser den och dess ljus „r Lammet. 021:024 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar f”ra ditin, vad h„rligt de hava. 021:025 Dess portar skola aldrig st„ngas om dagen -- natt skall icke finnas d„r 021:026 och vad h„rligt och dyrbart folken hava skall man f”ra ditin. 021:027 Men intet orent skall n†gonsin komma ditin, och ingen som g”r vad styggeligt „r och l”gn, utan allenast de som „ro skrivna i livets bok, Lammets bok. 022:001 Och han visade mig en str”m med vatten, klar som kristall. Den gick ut fr†n Guds och Lammets tron 022:002 och fl”t fram mitt igenom stadens gata. Och p† b†da sidor om str”mmen stodo livstr„d, som g†vo tolv sk”rdar, ty de buro frukt var m†nad; och tr„dens l”v tj„nade till l„kedom f”r folken. 022:003 Och ingen f”rbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall st† d„r inne, och hans tj„nare skall tj„na honom 022:004 och skola se hans ansikte; och hans namn skall st† tecknat p† deras pannor. 022:005 Och ingen natt skall vara mer; och de beh”va icke n†gon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa ”ver dem, och de skola regera i evigheternas evigheter. 022:006 Och han sade till mig: ˝Dessa ord „ro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har s„nt sin „ngel f”r att visa sina tj„nare, vad som snart skall ske. 022:007 Och se, jag kommer snart. Salig „r den som tager vara p† de profetians ord som st† i denna bok.˝ 022:008 Och jag, Johannes, var den som h”rde och s†g detta. Och n„r jag hade h”rt och sett det, f”ll jag ned f”r att tillbedja inf”r „ngelns f”tter, hans som visade mig detta. 022:009 Men han sade till mig: ˝G”r icke s†. Jag „r din medtj„nare och dina br”ders, profeternas, och deras som taga vara p† denna boks ord. Gud skall du tillbedja.˝ 022:010 Och han sade till mig: ˝G”m icke under n†got insegel de profetians ord som st† i denna bok; ty tiden „r n„ra. 022:011 M† den som „r or„ttf„rdig fortfara att ”va sin or„ttf„rdighet och den som „r oren att orena sig. S† ock den som „r r„ttf„rdig, han fortfare att ”va sin r„ttf„rdighet, och den som „r helig att helga sig. 022:012 Se, jag kommer snart och har med mig min l”n, f”r att vederg„lla var och en efter som hans g„rningar „ro. 022:013 Jag „r A och O, den f”rste och den siste, begynnelsen och „nden. 022:014 Saliga „ro de som tv† sina kl„der f”r att f† r„tt att „ta av livets tr„d och att g† in i staden genom dess portar. 022:015 Men de som „ro hundar och trollkarlar och otuktiga och dr†pare och avgudadyrkare och alla som „lska och g”ra l”gn, de m†ste alla stanna d„rutanf”r.˝ 022:016 Jag, Jesus, har s„nt min „ngel f”r att i f”rsamlingarna vittna om detta f”r eder. Jag „r telningen fr†n Davids rot och kommen av hans sl„kt, jag „r den klara morgonstj„rnan. 022:017 Och Anden och bruden s„ga: ˝Kom.˝ Och den som h”r det, han s„ge ˝Kom.˝ Och den som t”rstar, han komme; ja den som vill, han tage livets vatten f”r intet. 022:018 F”r var och en som h”r de profetians ord, som st† i denna bok betygar jag detta: ˝Om n†gon l„gger n†got till dem, s† skall Gud p† honom l„gga de pl†gor om vilka „r skrivet i denna bok. 022:019 Och om n†gon tager bort n†got fr†n de ord som st† i denna profetias bok, s† skall Gud taga ifr†n honom hans del i livets tr„d och i den heliga staden, om vilka „r skrivet i denna bok.˝ 022:020 Han som betygar detta s„ger: ˝Ja, jag kommer snart.˝ Amen. Kom Herre Jesus! 022:021 Herren Jesu n†d vare med alla. End of The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/